Justitieutskottets betänkande nr 25 år 1971

JuU 1971:25

Nr 25

Justitieutskottets betänkande i anledning av motion angående ökad
möjlighet till biträde av offentlig försvarare åt misstänkt under förundersökning
i brottmål.

Motionsyrkandet

I motionen 1971: 330 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas — i den del,
punkten 8 a) i hemställan, som behandlas i detta betänkande — att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär förslag om ökad möjlighet för misstänkt
person att redan under förundersökning på det allmännas bekostnad få
tillgång till offentlig försvarare.

Redogörelse för motionsskälen lämnas nedan.

Nuvarande ordning

Rättegångsbalken

I brottmål får den misstänkte enligt rättegångsbalken utse försvarare
att biträda honom vid talans förberedande och utförande. Har den
misstänkte ej utsett försvarare eller avvisas av honom utsedd försvarare
och finnes på grund av sakens beskaffenhet eller eljest hans rätt icke
kunna utan biträde tillvaratagas, skall rätten förordna offentlig försvarare
för honom. Är den misstänkte anhållen eller häktad har han
ovillkorlig rätt att få offentlig försvarare förordnad.

Till offentlig försvarare skall förordnas advokat, som är lämplig därtill.
Har den misstänkte föreslagit viss advokat skall denne förordnas,
om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller
eljest särskilda skäl föranleder annat.

Försvararen kan under förundersökningen och under målets behandling
vid rätten göra framställning och vidtaga åtgärd som erfordras för
att ta till vara den misstänktes rätt. Försvarare för den som är anhållen
eller häktad får inte förvägras sammanträffande med den misstänkte.
Offentlig försvarare har ovillkorlig rätt att träffa den anhållne eller
häktade i enrum.

Offentlig försvarare kan alltså förordnas redan under förundersökningen.
I samband med att undersökningsledaren meddelar den misstänkte
misstanke om brott skall han också påpeka möjligheten för honom
att få försvarare. Det åligger vidare undersökningsledaren
att hos rätten göra anmälan, när offentlig försvarare bör utses. Försvararen
har rätt att under förundersökningen vara närvarande vid för -

Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 25

JuU 1971: 25

2

hör med den misstänkte och vittnen och därvid framställa de frågor
som kan vara påkallade. Bland försvararens uppgifter under förundersökningen
kan nämnas att han i förekommande fall bör hos undersökningsledaren
begära kompletterande utredning. Bifalles inte sådan framställning
kan anmälan därom göras hos rätten, som då har att pröva
frågan.

Kostnaden för försvarare som ej utsetts av rätten får den tilltalade
själv betala. Har rätten förordnat offentlig försvarare, utgår ersättning
till denne av statsmedel. Om den tilltalade döms till ansvar i målet
skall han till statsverket återbetala vissa kostnader i målet som enligt
rättens beslut utgått av allmänna medel, bl. a. ersättning eller arvode åt
offentlig försvarare. Ersättningsskyldigheten kan dock jämkas efter vad
som prövas skäligt om kostnadens belopp inte står i rimligt förhållande
till den tilltalades brottslighet eller villkor. Denna jämkningsregel fick
sin nuvarande avfattning genom en lagändring som trädde i kraft den
1 januari 1970. Tidigare hade jämkningsbestämmelsen en utformning
som i praxis i allmänhet ansågs innebära att jämkning bara kunde ske
om kostnadens belopp stod i missförhållande till såväl brottsligheten som
villkoren. Genom ändringen avsåg man att vidga möjligheten till jämkning
bl. a. så att hänsyn skulle få tas enbart till den dömdes betalningsförmåga
(jfr prop. 1969: 156 s. 24).

Lagen om fri rättegång

Enligt lagen om fri rättegång kan fri rättegång beviljas en tilltalad,
som inte äger tillgång att betala de med rättegången förenade kostnaderna
eller efter deras utgivande skulle sakna nödiga medel för eget
uppehälle och för att fullgöra honom åliggande underhållsskyldighet.
Om den tilltalade haft fri rättegång, kan han inte i målet åläggas att
återbetala ersättning till offentlig försvarare eller kostnad för bevisning
som rätten har föranstaltat om självmant. Har han dömts för
brottet och förbättras hans villkor, kan han dock, om särskild talan
därom väcks inom fem år, förpliktas att betala sådana kostnader.

Motionsskälen

Motionärerna framhåller att det ofta förflyter avsevärd tid mellan det
att en förundersökning utförs och lagföringen inför domstol äger rum,
och de anser att det finns risk för att bevisning till förmån för den
tilltalade kan gå förlorad, om den inte beaktas på ett så tidigt stadium
som möjligt under utredningen. Visserligen åligger det utredningspersonalen
att bedriva utredningen på sådant sätt att även omständigheter
och bevisning till förmån för den misstänkte tillvaratages, men
det ligger i sakens natur att denna objektivitetsplikt lätt kan komma i
skymundan, då utredningen är inriktad på att söka binda någon vid

JuU 1971: 25

3

ett visst brott. Det skulle därför enligt motionärerna vara av värde att
den misstänkte i ett större antal fall biträds av en offentlig försvarare
under förundersökningen. Motionärerna anser att offentlig försvarare
under förundersökningen alltför sällan aktivt tar del i utredningsarbetet
och är närvarande vid mera väsentliga förhör för att redan på detta
stadium ställa kompletterande frågor och begära ytterligare utredning.
Angivna förhållande synes motionärerna ha sin grund bl. a. däri att försvararen
inte skäligen anser sig böra belasta sin klient med de extra
kostnader som hans närvaro vid förhören medför för den misstänkte
i de fall då denne sedermera befinnes skyldig till brottet och åläggs att
till statsverket återbetala kostnaden för försvaret.

Rörande de fullständiga motionsskälen hänvisas till motionen, s. 5 ff.

Lagrådsremiss angående reform av samhällets rättshjälp

I anförande till statsrådsprotokollet över justitieärenden den 7 september
1971 anmälde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer,
fråga om reform av samhällets rättshjälp och hemställde att lagrådets
yttrande inhämtades över upprättade förslag till rättshjälpslag, lag om
ändring i rättegångsbalken och lag om ändring i lagen om införande av
nya rättegångsbalken.

Frågan om rättshjälp åt misstänkt i brottmål ägnas i lagrådsremissen
utförlig behandling på grundval av en inom justitiedepartementet utarbetad
promemoria med förslag till rättshjälpslag m. m. (stencil Ju
1970: 14) och de remissyttranden över promemorians förslag som inkommit
(lagrådsremissen s. 242—248).

Rörande den i motionen särskilt berörda skyldigheten enligt 31 kap.
1 § rättegångsbalken för den tilltalade att — om han fälls till ansvar —
återbetala statsverkets kostnader för hans försvar uttalar departementschefen
bl. a.:

Det synes i flertalet fall påkallat att åtminstone i viss utsträckning
ta den dömdes betalningsförmåga i anspråk. Den nuvarande huvudregeln
bör alltså inte ändras. Emellertid bör i enlighet med vad som
har föreslagits i promemorian möjligheterna att helt eller delvis efterge
ersättningsskyldigheten vidgas.

När bestämmelsen i 31 kap. 1 § fick sin nuvarande utformning underströk
jag särskilt att den tilltalade inte bör åläggas en betalningsskyldighet
som inte är rimlig i förhållande till hans betalningsförmåga.
Jag ansåg därför påkallat att jämkningsmöjligheterna vidgades något
(jfr prop. 1969: 156 s. 24). När nu en samordning av reglerna om återbetalningsskyldighet
i fråga om all kostnad som har utgått av allmänna
medel föreslås, är det viktigt att den dömdes betalningsförmåga tas i
anspråk inom rimliga gränser. Det måste emellertid också understrykas
att det inte bör komma i fråga att ålägga den dömde en återbetalningsskyldighet
som kan försvåra hans återanpassning till samhället. Självfallet
bör t. ex. den som döms till en längre frihetsberövande påföljd
i regel inte åläggas någon sådan skyldighet.

JuU 1971: 25

4

Av vad jag nu anfört följer att domstolarna när de bedömer om
och i vilken mån ersättningsskyldighet bör komma i fråga skall ha möjlighet
att anlägga kriminalpolitiska synpunkter så att betalningsskyldigheten
ses som ett led i samhällets reaktionssystem. När domstolarna tar
ställning till frågan om återbetalningsskyldighet skall detta sålunda ske
med beaktande av den påföljd som bestämts för brottet. Därvid bör
tillses att betalningsskyldigheten och påföljden tillsammans utgör en
lämplig reaktion för brottet.

Vad jag nu har anfört innebär att återbetalningsskyldigheten alltid
bör anpassas till den dömdes personliga och ekonomiska förhållanden.

Proposition med förslag till lagstiftning i ämnet beräknas bli avlämnad
till riksdagen vid början av 1972 års vårsession.

Utskottet

I motionen 1971:330 yrkas, såvitt den behandlas i detta betänkande,
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ökad möjlighet
för misstänkt person att redan under förundersökning på det allmännas
bekostnad få tillgång till offentlig försvarare. Som skäl härför
åberopar motionärerna främst att den nuvarande regleringen i rättegångsbalken
av skyldigheten för en tilltalad att återbetala statsverkets
kostnader för försvaret kan leda till att försvararen inte anser sig
böra belasta klienten med de kostnader som t. ex. försvararens närvaro
vid mera väsentliga förhör under förundersökningen medför.

Som närmare framgår av redogörelsen ovan har för kort tid sedan
till lagrådet remitterats förslag som innebär en omfattande reform
av samhällets rättshjälp. I remissen behandlas även frågan om rättshjälp
åt misstänkt i brottmål, och departementschefen uttalar i anslutning
härtill bl. a. att möjligheterna att helt eller delvis efterge den
i motionen berörda återbetalningsskyldigheten bör vidgas. Proposition
med förslag till lagstiftning i ämnet beräknas bli avlämnad till riksdagen
vid början av 1972 års vårsession.

Den i motionen upptagna problematiken torde således i ett större
sammanhang inom kort komma under riksdagens bedömande. Med
hänsyn härtill saknas enligt utskottets mening anledning till någon
riksdagens åtgärd till följd av motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971:330 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 30 november 1971

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken Mattson
(s), herrar Ernulf (fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson
i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), fru Hjelm-Wallén
(s), herr Polstam (c), fru Nordlander (vpk), herrar Alf Pettersson
i Malmö (s) och Stjernström (c).

N. O. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971