Justitieutskottets betänkande nr 13 år 1971 JuU 1971:13

Nr 13

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m.m.
jämte motion.

Genom en den 2 april 1971 dagtecknad proposition, nr 106, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga nedan återgivna förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),

2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande
av vattenkraft vid krig m. m.,

3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),

4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol,

5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation,

6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen,

7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),

8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt
till gruva m. m.,

9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden,

10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen,

11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),

12) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698),

14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet,

15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen,

16) lag om ändring i jordabalken,

17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken,

18) lag om ändring i bostadsrättslagen,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsanordningar
som kan behövas beträffande nuvarande tjänster i vattendomstolarna.

I samband med propositionen har utskottet behandlat den i anledning
av propositionen väckta motionen 1971: 1469 av herr Tobé (fp).
Innehållet i motionen redovisas på s. 78 f.

1 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

JuU 1971:13

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i avbidan på en mera genomgripande
reform av vattenlagen — att Kungl. Maj:ts prövningsrätt i vattenmål
utvidgas och att vattendomstolarna inordnas i tingsrättsorganisationen.
Vidare innehåller propositionen förslag beträffande fastighetsdomstolarnas
uppgifter och sammansättning m. m.

För att behovet av allmän planering skall tillgodoses föreslås att
Kungl. Maj:t skall pröva tillåtligheten av företag i vatten som är av
betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Kungl. Maj:t skall
kunna dels förordna om obligatorisk underställning för vissa slag av
företag dels genom särskilt beslut förbehålla sig prövningen av visst
företag. Bestämmelserna blir tillämpliga på bl. a. kraftverksbyggen,
vattenregleringar och företag för vattenförsörjning samt vattenavlednings-
och invallningsföretag.

Vidare föreslås att de sex vattendomstolarna avskaffas som fristående
enheter och knyts till tingsrättsorganisationen på samma sätt som
fastighetsdomstolarna, dvs. vissa tingsrätter utses att vara vattendomstol,
varvid tingsrätten skall ha särskild sammansättning. Fullföljd av
talan i vattenmål skall alltjämt ske hos vattenöverdomstolen.

I fråga om fastighetsdomstolarna innebär förslaget att deras kompetensområde
utvidgas väsentligt. Vid fastighetsdomstol handläggs f. n.
endast miljöskyddsmål. Beträffande vissa andra typer av mål och
ärenden föreligger beslut att de skall överföras till fastighetsdomstolarna.
Detta gäller mål om fastighetsbildning, arrende och hyra. I
propositionen läggs nu fram förslag beträffande ytterligare slag av mål
och ärenden som skall överföras till fastighetsdomstolarna. Förslagen
innebär bl. a. att de nuvarande ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna
avskaffas och deras uppgifter övertas av fastighetsdomstolarna.

Bestämmelserna om fastighetsdomstols sammansättning och domförhet
föreslås ändrade i vissa hänseenden. Sålunda skall två tekniska
ledamöter kunna ingå i domstolen i mera komplicerade mål. I mål om
arrende och hyra samt vissa likartade mål skall domstolen i regel bestå
av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän, men undantagsvis skall
teknisk ledamot kunna ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen.

Förslaget innebär slutligen också att det blir möjligt att utse flera
fastighetsdomstolar för samma område men med olika behörighet.

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1972.

Av propositionen återges i det följande — förutom lagförslagen —
väsentligen endast vad föredragande departementschefen anfört i sin
allmänna motivering vid lagrådsremissen, lagrådets yttrande och departementschefens
uttalanden vid propositionens avlåtande. Beträffande
innehållet i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

JuU1971:13

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas i fråga om vattenlagen (1918: 523)1,
dels att 4 kap. 13 § samt 11 kap. 4, 6, 8, 15 och 51 §§ skall upphöra
att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 13 § skall utgå,
dels att 2 kap. 14 §, 20 § 3 morn., 34 §, 47 § 2 mom. och 62 §, 3 kap.
11, 13, 16 och 28 §§, 4 kap. 10 §, 6 kap. 28 §, 7 kap. 45, 46 och 55 §§,
10 kap. 33 § och 42 § 2 morn., 11 kap. 1—3, 5, 9, 11 och 12 §§, 27 § 2
och 6 morn., 29 och 34 §§, 35 § 3 morn., 42 §, 45 § 2 morn., 52, 71—
73, 81, 92 och 99 §§, 14 kap. 5 § 1 mom. samt rubriken till 4 kap. skall
ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 17—20 §§, 10
kap. 42 § 3 mom. och 11 kap. 35 § 4 morn., samt närmast före 4 kap. 17
§ ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

14 §2

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten eller för åtgärd
som avses i 9 §, att å annan tillhörig fastighet lägges damm, vall eller väg
eller ledning för vattnet eller ock verkställes grävning, sprängning eller
annan åtgärd till strömbäddens reglerande eller till förebyggande eller
minskande av skada, vare fastighetens ägare pliktig att tåla sådant intrång
mot ersättning, som i 9 kap. skils. Samma lag vare, där det för utförande
av byggnad för vattnets tillgodogörande och därmed förenade
anläggningar eller eljest av åtgärd, som ovan nämnts, prövas nödigt, att
annans mark tillfälligt tages i anspråk för arbetarbostäder eller andra
byggnader, väg, upplagsplats, arbetsmaskiner eller dylikt. Om rätt att
över annans mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning
gälle vad särskilt är stadgat.

Där vid meddelande av beslut angående inrättande av fiskväg eller
vidtagande av annan anordning till förebyggande av skada å fiske eller
till fiskets befrämjande förbud finnes böra givas mot bedrivande av fiske

inom visst område, skall beträffande intrång, som därigenom tillskyndas

annan i hans rätt till fisket, vad i första stycket stadgas äga motsvarande
tillämpning.

1 Senaste lydelse av
11 kap. 4 § 1969: 804
11 kap. 6 § 1932: 208
11 kap. 8 § 1960:304
* Senaste lydelse 1961: 48.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

Erfordras till skydd mot förorening
av vattendrag, sjö eller annat
vattenområde, att å annan tillhörig
fastighet lägges besvär eller last,
skall ock vad i första stycket är
stadgat äga tillämpning. Meddelas
beslut härom, skall vattenrättsdomaren
ofördröjligen göra anmälan
om beslutet hos inskrivningsdomaren;
och varde med anmälan så
förfaret, som om bevis angående
verkställd utmätning av fast egendom
finnes föreskrivet.

Föreslagen lydelse

20 §

3 morn.3 Finner vattendomstolen
vid prövning, som i 1 mom.
sägs, tillämnad byggnad, mot vilken
hinder skulle möta av bestämmelserna
i 3 § första och andra
styckena, med hänsyn till stadgandet
i tredje stycket i samma § ändock
böra tillåtas, skall frågan
därom av domstolen hemställas
Konungens avgörande.

3 mom. Finner vattendomstolen
vid prövning enligt 1 mom. att
hinder mot tillämnad byggnad
möter enligt 3 § första och andra
styckena men att det föreligger sådana
omständigheter som angivas i
3 § tredje stycket, skall domstolen
med eget yttrande hänskjuta frågan
till Konungens avgörande.

34 §

Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant
vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på vattenståndet,
må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning
medgiven.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre nyttja
byggnaden, gore i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen
om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande
medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egendom, må domstolen
efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva, att han och de,
som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden, intill dess annorlunda
varder bestämt, underhålla byggnaden så som i 33 § sägs och
fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt lag åligger ägaren;
vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada, skall den ersättas.
Kronan må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig underhållsskyldighet,
som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom nu är sagt, meddele
vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende å byggnadens utrivande
och äge i sammanhang därmed bestämma att, där byggnadens
ägare brister i fullgörandet av vad honom ålagts, den, vars rätt är beroende
därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.

Har, på sätt i andra stycket Har, på sätt i andra stycket
stadgas, ägare av fast egendom stadgas, ägare av fast egendom

s Senaste lydelse 1961:48.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

jämlikt åtagande ålagts att underhålla
annan tillhörig byggnad i
vatten, skall vattenrättsdomaren
ofördröjligen därom göra anmälan
hos domaren i det tingslag eller
hos rätten i den stad, där egendomen
är belägen; och varde med
anmälan så förfaret, som om bevis
angående verkställd utmätning av
fast egendom finnes föreskrivet.

Föreslagen lydelse

jämlikt åtagande ålagts att underhålla
annan tillhörig byggnad i
vatten, skall vattenrättsdomaren
ofördröjligen därom göra anmälan
hos inskrivningsmyndigheten för
anteckning i fastighetsboken.

47 §

2 morn.4 Finner vattendomstolen
vid prövning, som i 1 mom.
sägs, anordnande eller nyttjande
av grundvattentäkt, varemot hinder
skulle möta av bestämmelserna
i 44 § första och andra styckena,
med hänsyn till stadgandet i
tredje stycket i samma § ändock
böra tillåtas, skall frågan därom
av domstolen hemställas Konungens
avgörande.

2 mom. Finner vattendomstolen
vid prövning enligt 1 mom. att
hinder mot att anordna eller nyttja
grundvattentäkt möter enligt
44 § första och andra styckena
men att det föreligger sådana omständigheter
som angivas i 44 §
tredje stycket, skall domstolen
med eget yttrande hänskjuta frågan
till Konungens avgörande.

62 §»

Erfordras till skydd mot förorening av grundvatten, att å annan tillhörig
fastighet lägges besvär eller last, vare fastighetens ägare pliktig att
tåla sådant intrång mot ersättning, som sägs i 9 kap.

Meddelas beslut som avses i
första stycket, skall vattenrättsdomaren
ofördröjligen göra anmälan
om beslutet hos inskrivningsdomaren.
Med anmälan skall så förfaras,
som finnes föreskrivet om bevis
angående verkställd utmätning
av fast egendom.

Meddelas beslut som avses i
första stycket, skall vattenrättsdomaren
ofördröjligen göra anmälan
om beslutet hos inskrivningsmyndigheten
för anteckning i fastighetsboken.

3 kap.

11 §6

Vill någon verkställa vattenreglering, som i 1 § sägs, gore ansökan
därom hos vattendomstolen och varde målet därefter prövat i den
ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål; dock att, där det med
hänsyn till omfattningen av erforderlig utredning eller eljest finnes lämpligt,
vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äger förordna, att målet
skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 § sägs. Meddelas

• Senaste lydelse 1964:110.

• Senaste lydelse 1920:459.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådant förordnande av vattendomstolen, må domstolen tillika lämna föreskrift
om de huvudsakliga grunder, som av synemännen skola iaktta -

gas.

Då mål efter ty nu sagts hänvisas
vid förordnande av förrättningsman
givas, vilket av de i 1 § omförmälda
huvudsakliga.

Synemännens utlåtande angående
vattenreglering skall underställas
vattendomstolens prövning;
dock må ej vattendomstolen
ingå i bedömande av frågor rörande
ersättning i vidare mån än
som föranledes av anförda besvär
eller av ändrade anordningar eller
föreskrifter rörande företagets utförande.

till syneförrättning, skall till ledning
enligt vad i 10 kap. 32 § stadgas anändamål
bör anses såsom företagets

Synemännens utlåtande angående
vattenreglering skall underställas
vattendomstolens prövning
om ej Konungen enligt 4 kap.
17 § prövat företagets tillåtlighet.
Vattendomstolen får ej ingå i bedömande
av frågor om ersättning
i vidare mån än som föranledes
av anförda besvär eller av ändrade
anordningar eller föreskrifter rörande
företagets utförande.

Om verkan av vattendomstolens beslut eller synemännens utlåtande
angående vattenreglering äge vad i 7 kap. 56—58 §§ stadgas beträffande
beslut i där omförmälda mål motsvarande tillämpning; och skall bestämmelsen
i 59 § om jämkning för visst fall i utlåtande eller beslut
rörande företag, som avses i 7 kap., lända till efterrättelse jämväl beträffande
vattenreglering.

I fråga om Konungens prövningsrätt så ock vissa andra förhållanden
rörande vattenreglering stadgas i 4 kap.

13 §7

Stadgar rörande vattenregleringsföretag skola angiva:

företagets benämning och ändamål under hänvisning till de beträffade
företagets utförande och delaktigheten däri meddelade beslut;

den ort, där styrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; huru

revision av styrelsens förvaltning skall ske;

tiden för räkenskapsavslutning;

huru ofta ordinarie sammanträde med deltagarna i företaget skall hållas; det

sätt, varpå kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden
bringas till deltagarnas kännedom, ävensom den tid före sammanträde,
då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.

Styrelsen skall hava sitt säte inom den vattendomstols område, som
lämnat medgivande till företaget.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som finnes stridande mot
denna eller annan lags föreskrifter.

7 Senaste lydelse 1920: 459.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse

Stadgarna skola för att bliva
gällande granskas och fastställas
av Konungens befallningshavande
i den ort, där styrelsen har sitt
säte, eller i fall, som omförmäles i
4 kap. 13 §, av Konungen. Vid
granskningen skall särskilt tillses,
att stadgarna innehålla betryggande
föreskrifter för tillgodoseende
av sådana delägares rätt,
för vilka efter ty i 6 § sägs skyldighet
att deltaga i företaget framdeles
kan komma att inträda.

Föreslagen lydelse

Stadgarna skola för att bliva
gällande granskas och fastställas
av Konungens befallningshavande
i den ort, där styrelsen har sitt
säte. Vid granskningen skall särskilt
tillses, att stadgarna innehålla
betryggande föreskrifter för tillgodoseende
av sådana delägares rätt,
för vilka efter ty i 6 § sägs skyldighet
att deltaga i företaget framdeles
kan komma att inträda.

Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, med mindre den varder
i nyssnämnda ordning fastställd.

16 §

Konungen äger, om och när det
för tillgodoseende av allmänt väl
prövas nödigt, utse en ledamot i
styrelsen för vattenregleringsföretag.
Sådan styrelseledamot äge
samma rätt att deltaga i handhavandet
av de med företaget förenade
angelägenheter som de medlemmar,
vilka blivit i enlighet med
stadgarna till styrelse valda, och
åtnjute arvode, som bestämmes av
Konungen.

Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer äger, om
och när det för tillgodoseende av
allmänt väl prövas nödigt, utse en
ledamot i styrelsen för vattenregleringsföretag.
Sådan styrelseledamot
äge samma rätt att deltaga i
handhavandet av de med företaget
förenade angelägenheter som de
medlemmar, vilka blivit i enlighet
med stadgarna till styrelse valda,
och åtnjute arvode, som bestämmes
av Konungen eller av myndighet
som Konungen bestämmer.

Har medgivande enligt denna
lag lämnats till företag, som avses
i 26 § första eller andra stycket,
och skola ej enligt vad ovan stadgats
bestämmelserna i 12—25 §§
äga tillämpning, äger Konungen
att, om och när det för tillgodoseende
av allmänt väl prövas nödigt,
utse lämplig person att övervaka
företagets utförande samt utöva
tillsyn å företagets skötsel och
handhavandet i övrigt av de med
företaget förenade angelägenheter.
Sådan person åtnjute av den, för
vars räkning företaget utföres, ar *

Senaste lydelse 1920: 459.

§8

Har medgivande enligt denna
lag lämnats till företag, som avses
i 26 § första eller andra stycket,
och skola ej enligt vad ovan stadgats
bestämmelserna i 12—25 §§
äga tillämpning, äger Konungen
eller myndighet som Konungen
bestämmer att, om och när det för
tillgodoseende av allmänt väl prövas
nödigt, utse lämplig person att
övervaka företagets utförande
samt utöva tillsyn å företagets
skötsel och handhavandet i övrigt
av de med företaget förenade angelägenheter.
Sådan person åtnjute

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

vode, som bestämmes av Konungen.

Föreslagen lydelse

av den, för vars räkning företaget
utföres, arvode, som bestämmes av
Konungen eller av myndighet som
Konungen bestämmer.

4 kap.

Om särskilda villkor beträffande Om särskilda villkor beträffande

större vattenkraftanläggningar och större företag enligt 2 och 3 kap.

vattenregleringar.

10 §9

Vill kronan begagna sig av lösningsrätt,
som i 9 § stadgats, skall
underrättelse därom meddelas
strömfallets ägare under femte
året före den för inlösningen bestämda
tidpunkten samt frågan
därefter före sistnämnda tidpunkt
fullföljas genom ansökan om
stämning till expropriationsdomstol.
Har kronan å tid, som nyss
sagts, underrättat strömfallets
ägare, att kronan vill begagna sig
av lösningsrätten, äge ock strömfallets
ägare att i enahanda
ordning fullfölja frågan.

Vill kronan begagna sig av lösningsrätt,
som i 9 § stadgats, skall
underrättelse därom meddelas
strömfallets ägare under femte
året före den för inlösningen bestämda
tidpunkten samt frågan
därefter före sistnämnda tidpunkt
fullföljas genom ansökan om
stämning till fastighetsdomstol.
Har kronan å tid, som nyss sagts,
underrättat strömfallets ägare, att
kronan vill begagna sig av lösningsrätten,
äge ock strömfallets
ägare att i enahanda ordning fullfölja
frågan.

Varder ej underrättelse å föreskriven tid lämnad strömfallsägaren eller
efter sådan underrättelse frågan före tidpunkten för lösningsrättens inträde
från någondera sidan på nämnda sätt fullföljd, vare lösningsrätten
för den gången förfallen.

Om Konungens prövningsrätt

17 §

Konungen kan förordna, att beträffande
vissa slag av företag enligt
2 eller 3 kap., som är av betydande
omfattning eller ingripande
beskaffenhet, frågan om tillåtligheten
skall prövas av Konungen.

Omfattas företag som angives i
första stycket ej av förordnande
som där sägs, kan Konungen förbehålla
sig prövningen. Besked om
förbehåll skall lämnas till vattendomstolen
innan domstolen avgjort
frågan om företagets tillåtlighet.
I fall då syneförrättning enligt

• Senaste lydelse 1949:664.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 kap. 32 § äger runt skall beskedet
lämnas till synemännen innan
dessa meddelat sitt utlåtande angående
företaget.

1 samband med prövning av företag
som avses i första eller andra
stycket får Konungen pröva även
annat företag enligt denna lag, om
ansökan avser tillstånd till båda
företagen eller fråga uppkommit
om företräde mellan dem.

18 §

För prövning enligt 17 § av företags
tillåtlighet gäller andra—
fjärde styckena.

Företaget får ej komma till
stånd, om hinder däremot möter
från allmänna planeringssynpunkter
eller på grund av 2 kap.
3 § första och andra styckena,

11 §, 12 § första stycket eller 44 §
första och andra styckena. Vid
prövningen skall beaktas även annat
företag enligt denna lag, som
med sannolikhet kan antagas bli
erforderligt för ett ändamålsenligt
utnyttjande av det sökta företaget.

Är företaget av synnerlig betydelse
från allmän synpunkt, kan
Konungen lämna medgivande till
det även om hinder enligt andra
stycket möter.

Konungen kan föreskriva villkor
för att tillgodose allmänna intressen.

19 §

Den som vill utföra företag,
vars tillåtlighet kan antagas
komma under Konungens prövning,
skall i god tid bereda Konungens
befallningshavande, vederbörande
kommun samt övriga
myndigheter och sammanslutningar
som företaget angår tillfälle
att vid planläggningen av företaget
framföra önskemål med avseende
på företagets verkningar från all -

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

män synpunkt, ävensom medverka
till att upplysning om planläggningen
lämnas ortsbefolkningen.

Konungen kan meddela närmare
föreskrifter för tillämpningen
av första stycket och angående
skyldighet för den som vill
utföra företaget att betala det allmännas
kostnader.

20 §

När fråga om företags tillåtlighet
skall prövas av Konungen,
åligger det vattendomstolen eller,
om målet behandlas vid syneförrättning
enligt 10 kap. 32 §, synemännen
att med eget yttrande
hänskjuta frågan till Konungen.

6 kap.

28 §10

Varder allmän flottled avlyst eller har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat
beslut om flottleds inrättande förfallet, må kronan, kommun, förvaltare,
som är utsedd enligt 82 a § lagen om flottning i allmän flottled,
eller den, som av bibehållandet av anläggning för flottleden kan lida
men, av vattendomstolen tillåtas bortskaffa anläggningen med rätt att
fritt förfoga över det bortskaffade. Vattendomstolen meddelar behövliga
föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Domstolen äger därvid bestämma
att den som är beroende av bortskaffandet får utföra arbetet på sökandens
bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligga att anläggning kan bortskaffas utan att
allmänt eller enskilt intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan att
vattendomstolens tillstånd inhämtats. Har förvaltare utsetts enligt 82 a §
lagen om flottning i allmän flottled och skall åtgärden vidtagas av annan
än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. Har anläggningen
bortskaffats utan föregående prövning, är den som vidtagit åtgärden
bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhållandena
i vattnet.

Kan fast egendom skadas genom att anläggning i avlyst flottled bortskaffas
eller vill någon använda sådan anläggning för att tillgodogöra sig
vattnet, äger vattendomstolen bestämma att anläggningen skall övertagas
av fastighetsägaren eller den som vill tillgodogöra sig vattnet. Vill kronan
eller kommun till skydd för allmänna intressen få övertaga anläggning
för flottleden, äger vattendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye
ägaren är skyldig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer
för allmän eller enskild rätt.

Har ägare av fast egendom, för Har ägare av fast egendom, för

vilken bortskaffande av flottleds- vilken bortskaffande av flottleds -

10 Senaste lydelse 1969: 396.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

anläggning skulle medföra skada,
enligt tredje stycket berättigats
övertaga anläggningen, skall vattenrättsdomaren
göra anmälan
härom hos inskrivningsdomaren
för anteckning i fastighetsboken.

Föreslagen lydelse

anläggning skulle medföra skada,
enligt tredje stycket berättigats
övertaga anläggningen, skall vattenrättsdomaren
göra anmälan
härom hos inskrivningsmyndigheten
för anteckning i fastighetsboken.

7 kap.

45 §n

Vill någon utföra vattenavledning, som i 37 § sägs, och äro sannolika
skäl, att allmän eller enskild rätt därigenom förnärmas, eller skola två eller
flera med skilda andelar taga del i företaget, skall, innan arbetet påbörjas,
i den ordning nedan sägs inhämtas besked, huru och under vilka
villkor arbetet må göras.

Ansökan om vattenavledning skall ingivas till Konungens befallningshavande
och varde frågan härom därefter prövad vid syneförrättning,
som i 10 kap. 32 § sägs. Är företagets huvudsakliga ändamål att vinna
sådan båtnad, som avses i 29 § första stycket i förevarande kap., må ansökningen
i stället ingivas till vattendomstolen och varde målet därefter
prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål; dock att,
där det finnes lämpligt, vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äger
förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap.
32 § sägs.

Avser vattenavledningsföretag
sänkning eller uttappning av sjö
eller reglering av vattnets avrinning
ur sådant vattenområde eller
förändring av vattnets djup eller
läge i vattendrag, där kungsådra
eller allmän farled eller allmän
flottled finnes, skall utlåtande,
som avgivits av synemän, underställas
vattendomstolens prövning;
dock må ej vattendomstolen ingå i
bedömande av frågor rörande ersättning
i vidare mån än som föranledes
av anförda besvär eller av
ändrade anordningar eller föreskrifter
rörande företagets utförande.
Om underställning i visst
fall av särskild fråga stadgas i 10
kap. 52 §.

Avser vattenavledningsföretag
sänkning eller uttappning av sjö
eller reglering av vattnets avrinning
ur sådant vattenområde eller
förändring av vattnets djup eller
läge i vattendrag, där kungsådra
eller allmän farled eller allmän
flottled finnes, skall utlåtande,
som avgivits av synemän, underställas
vattendomstolens prövning,
om ej Konungen enligt 4 kap. 17 §
prövat företagets tillåtlighet. Vattendomstolen
får ej ingå i bedömande
av frågor om ersättning i
vidare mån än som föranledes av
anförda besvär eller av ändrade
anordningar eller föreskrifter rörande
företagets utförande. Om
underställning i visst fall av särskild
fråga stadgas i 10 kap. 52 §.

11 Senaste lydelse 1944: 87.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse

År fråga om företag, som avser
sänkning av eller reglering av vattnets
avrinning ur någon av sjöarna
Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren,
Storsjön i Jämtland eller
Siljan, skola bestämmelserna i 4
kap. 13 § om Konungens prövningsrätt
i vissa hänseenden och
om skyldighet för vattendomstolen
att hemställa frågan Konungens
avgörande äga motsvarande tilllämpning;
och skall vad sålunda är
stadgat jämväl gälla beträffande
annat företag, varigenom vattnets
avrinning i större omfattning regleras
eller vattenförhållandena eljest
väsentligt förändras, såframt
Konungen förbehåller sig sådan
prövning och besked därom före
målets avgörande lämnas synemännen
eller i fall, då enligt 45 §
underställning skall ske eller målet
prövas i den för ansökningsmål
stadgade ordning, vattendomstolen.

Finner vattendomstolen vid
prövning av fråga om tillåtligheten
av tillämnad vattenavledning, mot
vilken hinder skulle möta av bestämmelserna
i 38 § eller 39 §
första stycket, att företaget med
hänsyn till stadgandet i andra stycket
av 39 § ändock bör komma till
stånd, skall frågan därom av
domstolen hemställas Konungens
avgörande.

Föreslagen lydelse
§12

År företag som avses i 37 § av
betydande omfattning eller ingripande
beskaffenhet, äga bestämmelserna
i 4 kap. 17—20 §§ om

Konungens prövningsrätt motsvarande
tillämpning.

Finner vattendomstolen vid
prövning av fråga om tillåtligheten
av tillämnad vattenavledning, att
hinder mot företaget möter enligt
38 § eller 39 § första stycket men
att det föreligger sådana omständigheter
som angivas i 39 § andra
stycket, skall domstolen med eget
yttrande hänskjuta frågan till
Konungens avgörande.

55 §13

Å invallning, som sker i eller vid sjö eller i eller vid sådant vattendrag,
som i 45 § tredje stycket sägs, skola bestämmelserna i nämnda § om underställning
av synemännens utlåtande äga motsvarande tillämpning.

Vad i 46 § första stycket är
stadgat om Konungens prövningsrätt
skall beträffande invallning
gälla allenast såframt Konungen i
den ordning, som i sistnämnda §

12 Senaste lydelse 1944: 87.

** Senaste lydelse 1944: 87.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sägs, förbehållit sig sådan prövningsrätt.

10 kap.
33 §14

Förordnande, som i 32 § sägs,
skall efter ansökan meddelas av
Konungens befallningshavande. I
ansökningen skola så fullständigt
som möjligt uppgivas företagets
beskaffenhet, omfattning och
verkningar med angivande av det
vattenområde, som av företaget
kan komma att beröras. Ansökningen
bör tillika innehålla uppgift
å de fastigheter, som företaget efter
ty i 14 kap. 4 § sägs förmenas
angå, samt ägarnas namn och
hemvist ävensom sådana nyttjanderättshavares,
vilkas rätt kan vara
av företaget beroende.

Förordnande, som i 32 § sägs,
skall efter ansökan meddelas av
Konungens befallningshavande. I
ansökningen skola så fullständigt
som möjligt uppgivas företagets
beskaffenhet, omfattning och
verkningar med angivande av det
vattenområde som av företaget
kan komma att beröras. Vidare
skall uppgivas huruvida särskilda
bestämmelser med stöd av lag
meddelats rörande användningen
av de mark- och vattenområden
som beröras av företaget. Ansökningen
bör tillika innehålla
uppgift å de fastigheter, som företaget
efter ty i 14 kap. 4 § sägs
förmenas angå, samt ägarnas namn
och hemvist ävensom sådana nyttjanderättshavares,
vilkas rätt kan
vara av företaget beroende.

Vad i 2 § stadgas om ställande av säkerhet för förrättningskostnaden
äge tillämpning jämväl i fråga om förordnande enligt denna §.

Beträffande företag, som avser torrläggning av mark, äger Konungen
förordna, att ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan
myndighet än Konungens befallningshavande.

42 §

2 morn.15 Kan företag antagas
beröra allmänna intressen inom
orten av någon betydelse, skall
förrättningsmannen utan dröjsmål
översända avskrift av kungörelsen
till vederbörande kommun. Kommun
äger föra talan för tillgodoseende
av allmänna intressen inom
orten. Om sådan talan skall kommunen
snarast underrätta kammarkollegiet.

2 mom. Förrättningsmannen
skall utan dröjsmål översända avskrift
av kungörelsen till vederbörande
kommun. Kommun äger
föra talan för tillgodoseende av
allmänna intressen inom orten.
Om sådan talan skall kommunen
snarast underrätta kammarkollegiet.

3 mom. År fråga om företag
vars tillåtlighet kan antagas

14 Senaste lydelse 1969: 393.

Senaste lydelse 1961: 548.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

komma under Konungens prövning
enligt 4 kap. 17 §, skall avskrift
av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen översändas till
statens naturvårdsverk och statens
planverk.

11 kap.

1 §16

Första domstol i vattenmål be- Första domstol i vattenmål benämnes
vattendomstol. nämnes vattendomstol. Den tings rätt

som Konungen bestämmer
skall vara vattendomstol.

överdomstol i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt i den
sammansättning nedan sägs.

Som sista domstol i vattenmål dömer högsta domstolen.

Angående domstol i vattenmål och rättegången i sådant mål gälle i
allt, varom ej i denna lag eller annan lag eller författning är särskilt stadgat,
vad i fråga om allmän domstol är föreskrivet, där det tillämpligt är.

2 §1T

Vattendomstol består av en vattenrättsdomare
såsom ordförande
samt såsom övriga ledamöter två
vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.
År anläggning,
företag eller annat, varom i
vattenmål är fråga, utan nämnvärd
inverkan å vattenförhållandena
och beröres därav ej heller motstående
intresse av någon betydelse,
vare dock i sådant mål vattendomstolen
beslutför med vattenrättsdomaren
och vattenrättsnämndemännen
samt allenast en
vattenrättsingenjör.

Vattenrättsdomare skall vara
lagkunnig, i domarevärv erfaren
man.

Vattenrättsingenjörerna skola
vara i vattenfrågors tekniska behandling
sakkunniga och erfarna
män.

Vattenrättsnämndemännen böra
vara allmänt betrodda, om sin orts
förhållanden kunniga män och må
ej hava uppnått sextiofem års ål -

Vattendomstol består av ordförande,
en teknisk ledamot samt två
nämndemän. Ytterligare en teknisk
ledamot får ingå i domstolen
efter ordförandens bestämmande.

Ordföranden utses bland de lagfarna
domarna i tingsrätten. Han
benämnes vattenrättsdomare.

Teknisk ledamot skall ha teknisk
utbildning och erfarenhet av
vattenfrågors behandling.

Nämndeman skall vara nämndeman
i fastighetsdomstol inom vattendomstolens
domsområde.

11 Senaste lydelse 1946: 839.

w Senaste lydelse 1969: 804.

JulJ 1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

der; och skall i övrigt om valbarhet
till vattenrättsnämndeman vad
om nämndeman vid tingsrätt är
stadgat äga motsvarande tillämpning.
Den, som uppnått sextiofem
års ålder, må utan hinder därav
tjänstgöra i mål, varmed han förut
såsom vattenrättsnämndeman tagit
befattning.

3 §18

Vattenrättsdomare och vatten- Konungen eller myndighet som
rättsingenjör utnämnas av Ko- Konungen bestämmer utser vat nungen,

som tillika bestämmer, tenrättsdomare samt utnämner elom
samme vattenrättsingenjör ler förordnar teknisk ledamot,

skall tjänstgöra vid mera än en
vattendomstol.

5 §19

Av de till vattenrättsnämndemän
valda skola i vattendomstolen
tjänstgöra de två, som av vattenrättsdomaren
för varje mål kallas
därtill. Till tjänstgöring böra kallas
nämndemän från det län, som beröres
av det ifrågavarande målet;
avser målet företag, som berör
mer än ett län, avgöre vattenrättsdomaren,
om nämndemännen skola
tagas från olika län eller från
ett av dem.

Hålles vattendomstolens sammanträde
vid syn på stället, böra
företrädesvis de närmast boende
nämndemännen kallas att tjänstgöra.

År vattendomstolen enligt vad i
2 § sägs beslutför med allenast en
vattenrättsingenjör, skall vattenrättsdomaren
till tjänstgöring i
domstolen kalla den av vattenrätt&
ingenjörerna, som företrädesvis
äger sakkunskap i det ämne varom
fråga är.

u Senaste lydelse 1932: 208.

*• Senaste lydelse 1941: 614.

Nämndeman tjänstgör efter kallelse
av vattenrättsdomaren. Till
tjänstgöring böra företrädesvis kallas
nämndemän från den domsaga
till vilken målet närmast har anknytning.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Antalet vattendomstolar i riket
bestämmes av Konungen.

Gränserna för de till varje vattendomstol hörande områden skola följa
vattendelare mellan olika vattensystem, efter ty Konungen närmare förordnar.

11 §2°

För sina sammanträden vare
vattendomstol berättigad att disponera
över nödiga lokaler i tingseller
rådhus, allmän skola eller annan
allmän byggnad, som icke är
för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga
ändamål eller utgöres
av gudstjänstlokal. Vållas särskilda
utgifter för uppvärmning,
belysning, städning eller dylikt,
skola de ersättas.

Vattendomstol får för sina sammanträden
förfoga över behövliga
lokaler i domstolsbyggnad eller
annan allmän byggnad, som ej är
upptagen för sitt huvudsakliga ändamål
eller utgöres av gudstjänstlokal.
Vållas särskilda utgifter för
uppvärmning, belysning, städning
eller dylikt, skola de ersättas.

Bestämmelserna i första stycket skola gälla jämväl i fråga om sammanträden
för muntlig förberedelse.

12 §21

Yppas vid överläggning i vattendomstol
skiljaktiga meningar, vare
lag som i rättegångsbalken stadgas
beträffande domstol, där allenast
lagfarna ledamöter hava säte i rätten.
Vid omröstning säge vattenrättsdomaren
sin mening först,
därefter vattenrättsingenjörerna
och sist nämndemännen.

27 §

2 morn.22 Ansökan enligt 17 § 2 skall vara åtföljd av de ritningar
jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar,
vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet,
omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt
uppgivas den eller de fastigheter, varå byggandet skall ske eller vilka företaget
eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och
nyttjanderättshavares namn och hemvist samt, om företaget ej är av
större omfattning, de ersättningsbelopp sökanden förmenar böra till följd
av företaget utgå till dylik fastighetsägare eller andra. Är fråga om utförande
av byggnad för vattens tillgodogörande, skall uppgift lämnas å det

10 Senaste lydelse 1961: 548.

11 Senaste lydelse 1946: 839.

” Senaste lydelse 1969: 393.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

område, med vilket, enligt sökandens åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande
lämpligen bör vara för framtiden förenad. Beträffande anläggning
för uttagande av vattenkraft varde därjämte storleken av den vattenkraft,
som beräknas kunna vid lågvatten uttagas genom anläggningen,
uppgiven.

I fråga om ansökan enligt 17 § 3, 4, 5, 7, 8, 9, 11 och 19 skall vad i
första stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

6 morn.23 Ansökan rörande företag
av betydande omfattning eller
ingripande beskaffenhet skall
innehålla uppgift om de åtgärder
sökanden må hava vidtagit för att
bereda Konungens befallningshavande
i det län, inom vilket företaget
huvudsakligen skall verkställas,
samt övriga av företaget berörda
myndigheter och sammanslutningar
tillfälle att vid planläggningen
av företaget framföra önskemål
med hänsyn till företagets
verkningar ur allmän synpunkt
ävensom om vad i anledning av
sådana åtgärder huvudsakligen
förekommit.

Konungen äger för riket i dess
helhet eller viss del därav meddela
bestämmelser angående skyldighet
för den som vill utföra företag enligt
denna lag att före ansökningens
ingivande vidtaga åtgärder för
ändamål, varom i första stycket
sägs, samt att gälda kostnad, som i
samband med sådan förberedelse
åsamkas det allmänna.

I ansökan enligt 17 § 2—11 och
19 skall uppgivas huruvida särskilda
bestämmelser med stöd av
lag meddelats rörande användningen
av de mark- och vattenområden
som beröras av företaget.

6 mom. Ansökan rörande företag,
vars tillåtlighet kan antagas
komma under Konungens prövning
enligt 4 kap. 17 §, skall innehålla
uppgift om de åtgärder sökanden
har vidtagit på grund av 4
kap. 19 § första stycket samt om
vad som huvudsakligen förekommit
med anledning av dessa åtgärder.

Ansökan som avses i första
stycket skall åtföljas av en översiktlig
redogörelse för sökandens
bedömning av det tillämnade företagets
betydelse från allmänna planeringssynpunkter
samt uppgift
om annat företag enligt denna lag
som med sannolikhet kan antagas
bli erforderligt för ett ändamålsenligt
utnyttjande av det sökta företaget.

29 §24

I mål, som i 27 § 1 och 5 mom.
avses, skola samtliga ansökningshandlingar
ingivas i tre samt i övriga
ansökningsmål i sex exemplar.
Där så finnes erforderligt, må vat sa4

Senaste lydelse 1952:235.
a*tSenaste lydelse 1948:479.

2 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

I mål, som i 27 § 1 och 5 mom.
avses, skola samtliga ansökningshandlingar
ingivas i tre exemplar,
i mål som avses i 27 § 6 mom.
i åtta exemplar samt i övriga an -

JuU1971:13

Nuvarande lydelse

tenrättsdomaren föreskriva, att ytterligare
ett eller flera exemplar
skola ingivas.

Föreslagen lydelse

sökningsmål i sex exemplar. Där
så finnes erforderligt, må vattenrättsdomaren
föreskriva, att ytterligare
ett eller flera exemplar skola
ingivas.

Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar, eller
finner vattenrättsdomaren handlingarna eljest i något avseende ofullständiga,
förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras,
vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

34 §25

Finnes fastighet, till vars ägare enligt 33 § underrättelse skall utsändas,
tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik anstalt innehavas
under nyttjanderätt, insände vattenrättsdomaren utan dröjsmål
underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavande
i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens befallningshavande
att ofördröjligen förordna ombud till bevakande av kronans
eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer annan
myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet.

År i ansökningen fråga om före- I mål som avses i 17 § 2—11
tag, som avses i 27 § 6 morn., skall och 19 skall vattenrättsdomaren
ett exemplar av ansökningshand- alltid sända kungörelsen till

lingarna jämte kungörelsen över- Konungens befallningshavande.
sändas till Konungens befallningshavande
i det län, inom vilket företaget
huvudsakligen skall verkställas.

35 §

3 morn.26 I mål, som avses i 17 § 2—11, 18 och 19, ävensom i mål,
som anhängiggjorts genom ansökan enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt
4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra och femte styckena, må kommun

föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om så dan

talan skall kommunen snarast underrätta kammarkollegiet.

I mål, som avses i första stycket,
skall vattenrättsdomaren utan
dröjsmål översända kungörelsen
till vederbörande kommun. Är
fråga om ansökan om tillstånd att
tillgodogöra grundvatten, skall
kungörelsen städse tillställas kommun,
inom vars område tillgången
på grundvatten kan påverkas.

Kan företag, som avses i första
stycket, antagas beröra allmänna
intressen inom orten av någon betydelse,
skall vattenrättsdomaren
utan dröjsmål översända kungörelsen
till vederbörande kommun. Är
fråga om ansökan om tillstånd att
tillgodogöra grundvatten, skall
dock kungörelsen städse tillställas
kommun, inom vars område tillgången
på grundvatten kan påverkas.

25 Senaste lydelse 1961: 548.

Senaste lydelse 1969: 396.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 mom. Gäller ansökan företag
som avses i 27 § 6 morn.,
skall ett exemplar av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen
översändas till statens naturvårdsverk,
statens planverk och Konungens
befallningshavande samt,
om företaget avser grundvattentäkt,
kammarkollegiet.

Då handling i vattenmål skall
delgivas genom rättens försorg,
förordne därom vattenrättsdomaren
eller vattenrättssekreterare.

§27

Då handling i vattenmål skall
delgivas genom rättens försorg,
förordnar därom vattenrättsdomaren
eller den som är behörig därtill
enligt bestämmelser som Konungen
meddelar.

Kallelse av vittne och sakkunnig beslutas av vattenrättsdomaren.

45 §

2 mom. Vattenrättsdomaren kan
uppdraga åt teknisk ledamot att,
med eller utan biträde av nämndemännen
eller en av dem, verkställa
undersökning å stället. I enklare
fall kan sådant uppdrag lämnas åt
nämndemännen eller en av dem.

2 morn.28 Vattenrättsdomaren
må ock, där så finnes lämpligt,
uppdraga åt vattenrättsingenjörerna
eller en av dem att, med eller
utan biträde av vattenrättsnämndemännen
eller en av dem,
verkställa undersökning å stället. I
enklare fall må sådant uppdrag
kunna lämnas åt vattenrättsnämndemännen
eller en av dem.

Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela
parterna underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning. Protokoll
över undersökningen skall föras av den, vattenrättsdomaren därtill
förordnat, och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökning
sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde till
syn på stället, vare dock underrättelse och protokoll, som nu nämnts, ej
av nöden.

52 §2»

Menar part, att ledamot i vattendomstolen är jävig, framställe invändningen
vid första domstolssammanträde, då den, som jävet angår, har
säte i domstolen, eller, där parten då var av laga förfall hindrad att inställa
sig eller den omständighet, varå jävet grundas, då ej var för handen
eller parten kunnig, vid nästa sammanträde efter det förfallet upphörde
eller han om jävet erhöll kännedom. Hålles vattendomstolens

” Senaste lydelse 1960: 304.

2* Senaste lydelse 1920: 459.

*• Senaste lydelse 1969: 804.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sammanträde, som nu nämnts, vid syn på stället, skall jävet framställas
före synegångens början. Försummas vad sålunda stadgats, vare parts
rätt att framställa invändningen försutten.

Jäv mot ledamot i vattendomstol må ock i högre rätt göras, där den
part, som vill frågan väcka, av annan orsak än förfallolös utevaro ej förrän
i den högre rätten haft tillfälle att framställa jävet. Beträffande rätt

till talan mot vattendomstols beslut
gälle vad i rättegångsbalken finnes
lagfaren domare i tingsrätt.

Beslut varigenom jävsinvändning
mot vattenrättsnämndeman
varder gillad skall ej medföra någon
verkan till rubbning eller upphävande
av åtgärd eller beslut,
som tillkommit innan invändningen
gjordes, där övriga ledamöter
varit om åtgärden eller beslutet
ense.

Beträffande fråga, vari det enligt
förestående stadganden tillkommer
vattenrättsdomaren att
besluta, bör han, där frågans beskaffenhet
det påkallar, rådgöra
med vattenrättsingenjörerna.

Av vattenrättsdomarens beslut ä
annorlunda förordna.

rörande jäv mot ledamot i domstolen
stadgat angående beslut om jäv mot

Beslut varigenom jävsinvändning
mot nämndeman varder gillad
skall ej medföra någon verkan
till rubbning eller upphävande
av åtgärd eller beslut, som tillkommit
innan invändningen gjordes,
där övriga ledamöter varit om
åtgärden eller beslutet ense.

Beträffande fråga, vari det enligt
förestående stadganden tillkommer
vattenrättsdomaren att
besluta, bör han, där frågans beskaffenhet
det påkallar, rådgöra
med teknisk ledamot.

vattendomstolen ej förhindrad att

72 §31

Vid vattendomstolens sammanträde
skall av tjänsteman vid vattendomstolen
föras protokoll, som
undertecknas av honom. Vattenrättsdomaren
äge, då omständigheterna
föranleda därtill, själv föra
protokollet. Protokoll skall förås
särskilt för varje mål.

Vid vattendomstolens sammanträde
skall av tjänsteman vid tingsrätten
föras protokoll, som undertecknas
av honom. Vattenrättsdomaren
äge, då omständigheterna
föranleda därtill, själv föra protokollet.
Protokoll skall föras särskilt
för varje mål.

Vattenrättsdomaren äge förordna, att utsaga av part, målsägande,
vittne eller sakkunnig skall i stället för att antecknas i protokollet upptagas
genom stenografi eller på fonetisk väg. I denna ordning må ock
upptagas sammanfattning av utsaga, avseende vad som kan antagas vara
av betydelse i målet.

Stenograf utses av vattenrättsdomaren. Ej må den anlitas som protokollförare
eller stenograf, vilken till saken eller till part står i sådant
förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Protokollförare
och stenograf skola hava avlagt ed eller försäkran enligt
vad i rättegångsbalken stadgas.

M Senaste lydelse 1920: 459.

“ Senaste lydelse 1960: 304.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Närmare föreskrifter om protokoll och om vad som upptagits enligt
andra stycket meddelas av Konungen.

73 §32

För varje ansökningsmål skall upprättas en akt, omfattande ett exemplar
av samtliga de handlingar, som i målet ingivits, samt de i målet
förda protokoll så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade
kungörelser och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens
utslag i målet.

Vid akten skall jämväl fogas en
av vattenrättsdomaren eller annan
tjänsteman vid vattendomstolen
underskriven förteckning över de
underrättelser, vilka på grund av
bestämmelserna i 33 och 47 §§ blivit
å posten avlämnade; och skall
förteckningen angiva den dag, då
avlämnandet skett. Förteckningen
må, såframt det finnes lämpligt,
utgöras av hänvisning till uppgifter
i akten om sakägares namn och
hemvist. Där ej av eljest föreliggande
omständigheter annat förhållande
framgår, utgöre förteckning,
som nu nämnts, bevis att den
uppgivna dagen underrättelser avsänts
under angivna adresser.

Vid akten skall jämväl fogas en
av vattenrättsdomaren eller annan
tjänsteman vid tingsrätten underskriven
förteckning över de underrättelser,
vilka på grund av bestämmelserna
i 33 och 47 §§ blivit
å posten avlämnade; och skall förteckningen
angiva den dag, då avlämnandet
skett. Förteckningen
må, såframt det finnes lämpligt,
utgöras av hänvisning till uppgifter
i akten om sakägares namn och
hemvist. Där ej av eljest föreliggande
omständigheter annat förhållande
framgår, utgöre förteckning,
som nu nämnts, bevis att den
uppgivna dagen underrättelser avsänts
under angivna adresser.

Inom sex veckor efter utgången av varje kvartal skall till vattenöverdomstolen
insändas renoverat exemplar av akterna i de ansökningsmål,
vilka avgjorts genom beslut, som under kvartalet vunnit laga kraft.
Närmare föreskrifter om aktbildning meddelas av Konungen.

81 §33

Vad i 42—45 §§, 49 § första
stycket, 50 § första stycket, 51 och
52 §§, 55 § första stycket, 56 §
första stycket, 57, 58, 64, 67, 70—
72 §§, 73 § första, tredje och
fjärde styckena samt 74 § stadgas
beträffande ansökningsmål skall,
där ej annat framgår av vad nedan
i denna § sägs, äga motsvarande
tillämpning i fråga om stämningsmål.

Vad i 42—45 §§, 49 § första
stycket, 50 § första stycket, 52 §,
55 § första stycket, 56 § första
stycket, 57, 58, 64, 67, 70—72 §§,
73 § första, tredje och fjärde styckena
samt 74 § stadgas beträffande
ansökningsmål skall, där ej
annat framgår av vad nedan i
denna § sägs, äga motsvarande
tillämpning i fråga om stämningsmål.

I mål enligt 17 § 29 eller 36, vilket avser arbete till förebyggande eller
avhjälpande av skada eller olägenhet till följd av företag enligt denna
lag, skola jämväl bestämmelserna i 46 § äga motsvarande tillämpning.

** Senaste lydelse 1960: 304.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Utlåtande, som i 45 § sägs, skall hållas för parterna tillgängligt å vattenrättsdomarens
tjänsterum.

I de fall, då enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet parterna
skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 § bestämda ordning,
skall i stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av sådant besked
i stället lända till efterrättelse vad om delgivning är stadgat.

92 §34

Vad i 29 § andra stycket, 39—41 §§, 56 § första stycket, 60 § första,
andra och fjärde styckena, 70—72 §§, 73 § första, tredje och fjärde styckena
samt 74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande
tillämpning å underställningsmål ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål
vid vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande av bestämmelserna
i 3 kap. 11 §, 6 kap. 3 § 1 mom. samt 7 kap. 45 och 55 §§.

Bestämmelserna i 42—45, 48,
49 §§, 50 § första stycket, 51, 52,
54, 55, 57—59, 62—64, 66 och
67 §§ skola i tillämpliga delar gälla
besvärsmål vid vattendomstolen
och underställningsmål.

Bestämmelserna i 42—45, 48,
49 §§, 50 § första stycket, 52, 54,
55, 57—59, 62—64, 66 och 67 §§
skola i tillämpliga delar gälla besvärsmål
vid vattendomstolen och
underställningsmål.

Vill part vädja mot vattendomstols
dom i mål, som ej är brottmål,
skall han inom två veckor
från den dag, då domen gavs, hos
vattenrättsdomaren anmäla vad.
Hos vattenrättssekreterare må ock
vädjas; pröve dock vattenrättsdomaren,
huruvida sålunda gjord vadeanmälan
rätteligen skett.

Vill part vädja mot vattendomstols
dom i mål, som ej är brottmål,
skall han inom två veckor
från den dag, då domen gavs, hos
vattenrättsdomaren anmäla vad.
Vadeanmälan kan också mottagas
av annan som är behörig därtill
enligt bestämmelser som Konungen
meddelar; pröve dock vattenrättsdomaren,
huruvida sålunda
gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Part, som anmält vad, skall inom fyra veckor från den dag, då domen
gavs, fullfölja vadet genom att till vattenrättsdomaren inkomma med vadeinlaga.

14 kap.

5 §

1 morn.38 Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse
till företag enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller
andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av
annan, äge Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva,
att erforderligt tillträde till fastigheten under viss tid skall lämnas.

" Senaste lydelse 1969: 393.

'* Senaste lydelse 1960: 304.

*• Senaste lydelse 1952: 235.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Konungens befallningshavande må ock, där för utförande av undersökningsarbete
erfordras, att ett eller flera vattenmärken eller observationsrör
utsättas, stadga förbud, vid vite, att rubba eller skada sådant märke
eller rör.

Vid undersökningsarbetets utförande skall så förfaras, att skada därav
ej eller allenast såvitt den är oundviklig orsakas annan; växande träd må
ej fällas utan särskilt medgivande av Konungens befallningshavande.
För skada och intrång, som vållas av arbetet, skall ersättning gäldas med
fulla värdet; och vare den, som verkställer eller låter verkställa arbetet,
pliktig att, om Konungens befallningshavande prövar det nödigt, före arbetets
påbörjande ställa säkerhet för ersättningens gäldande.

Talan om ersättning enligt andra
stycket upptages av den fastighetsdomstol,
inom vars område
fastigheten är belägen.

Konungen äger utfärda närmare förskrifter angående utförande av
undersökningsarbeten, som ovan avses, och vad därmed äger samband.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Mål som före ikraftträdandet anhängiggjörts hos vattendomstol
handlägges enligt äldre bestämmelser. I fråga om vattendomstols sammansättning
gäller detta dock endast sådan huvudförhandling som påbörjats
före ikraftträdandet.

3. Har förrättningsman före ikraftträdandet förordnats enligt 10 kap.
32 § för att handlägga syneförrättning rörande företag enligt 3 eller 7
kap., tillämpas äldre bestämmelser på förrättningen.

4. Mål som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid ikraftträdandet
prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.

5. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol
handlägges enligt äldre bestämmelser.

6. Vad i lag eller annan författning föreskrives om vattenrättsingenjör
och vattenrättsnämndeman skall i stället avse teknisk ledamot och
nämndeman i vattendomstol.

JuU1971:13

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande
av vattenkraft vid krig m. m.

Härigenom förordnas, att 7 och 14 §§ lagen (1962: 627) om vissa åtgärder
för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 4 kap. 1—12
och 16 §§ vattenlagen skola ej äga
tillämpning i fråga om företag enligt
denna lag.

Befinner sig riket i krig, skall
vad i 11 kap. 27 § 6 mom. vattenlagen
är stadgat icke äga tillämpning
i mål, som avses i denna lag.

År företag enligt denna lag av
betydande omfattning eller ingripande
beskaffenhet, kan Konungen
förbehålla sig prövning av
frågan huruvida företaget får
komma till stånd. 1 sådant fall
äger vad i 4 kap. 17,18 och 20 §§
vattenlagen (1918: 523) föreskrives
om Konungens prövningsrätt motsvarande
tillämpning.

Bestämmelserna i 4 kap. 1—12,
16 och 19 §§ vattenlagen skola ej
äga tillämpning i fråga om företag
enligt denna lag.

Bestämmelserna i 11 kap. 27 §
6 mom. första stycket vattenlagen
(1918: 523) skola ej äga tillämpning
i mål som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

JuU 1971:13

3 Förslag till

Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom förordnas, att 11 § statstjänstemannalagen (1965: 274)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §*

Tjänsteman är skyldig att utöva annan statlig tjänst enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

Innehavare av ordinarie domartjänst
är icke skyldig att utöva annan
statlig tjänst än jämställd eller
högre domartjänst vid den domstol
han tillhör. Annan ordinarie underrättsdomare
än lagman är dock
skyldig att dessutom tjänstgöra
som ledamot i annan underrätt
inom samma hovrättsområde vid
handläggning för vilken kräves
flera lagfarna domare än en. Sådan
tjänstgöringsskyldighet åligger
också ordinarie vattenrättsdomare.

Ordinarie vattenrättsingenjör är
skyldig att tjänstgöra som teknisk
ledamot i fastighetsdomstol.

I den mån Konungen föreskriver är tjänsteman hos central förvaltningsmyndighet
eller hos myndighet eller inrättning, vilken lyder under
central förvaltningsmyndighet, skyldig att utöva tjänst vid myndighet eller
allmän inrättning som icke är statlig men står under tillsyn av förvaltningsmyndigheten.
Sådan föreskrift må meddelas endast om särskilda
skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efter
ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst som vattenrättsdomare eller
vattenrättsingen j ör.

1 Senaste lydelse 1969:251.

JuU 1971:13

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol

Härigenom förordnas, att 1, 3, 4 och 7 §§ lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

I varje län skall finnas en fastighetsdomstol.
Konungen kan dock
föreskriva att annat område än län
skall utgöra domkrets för fastighetsdomstol.
Den allmänna underrätt
som Konungen bestämmer
skall vara fastighetsdomstol.

Fastighetsdomstol upptager de
mål och ärenden som anges i särskild
lag eller författning.

Fastighetsdomstol består av ordförande
samt fyra andra ledamöter,
varav två nämndemän.

Föreslagen lydelse
§

I varje län skall finnas en fastighetsdomstol.
Konungen kan dock
föreskriva att annat område än län
skall utgöra domkrets för fastighetsdomstol
eller att flera fastighetsdomstolar
skall finnas för
samma område. Den tingsrätt som
Konungen bestämmer skall vara
fastighetsdomstol.

Fastighetsdomstol upptager de
mål och ärenden som anges i särskild
lag eller författning. Om flera
fastighetsdomstolar skall finnas
för samma område, bestämmer
Konungen hur skilda slag av mål
och ärenden skall fördelas mellan
domstolarna.

§x

Fastighetsdomstol består av två
lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot
och två nämndemän. Om
särskilda skäl föreligger, kan efter
ordförandens bestämmande ytterligare
en teknisk ledamot ingå i
domstolen.

I mål eller ärende angående arrende,
hyra, bostadsrätt eller
tvångsförvaltning av bostadsfastighet
består domstolen dock av två
lagfarna ledamöter och tre nämndemän.
Teknisk ledamot får efter
ordförandens bestämmande ingå i
domstolen i stället för en av
nämndemännen, om målets beskaffenhet
eller annat särskilt skäl
föranleder det.

1 Senaste lydelse 1970:1022.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse

Ordföranden utses bland de lagfarna
domarna i den allmänna underrätten.
Av domstolens övriga
ledamöter skall en vara lagfaren
domare i underrätten eller i annan
underrätt eller i vattendomstol
samt en ha teknisk utbildning och
erfarenhet av fastighetsbildning eller
fastighetsvärdering.

Nämndemännen bör vara alltmänt
betrodda och väl förtrogna
med sin orts förhållanden.

Om fastighetsdomstols sammansättning
i hyresmål finns särskild
föreskrift.

Vid måls avgörande utan huvudförhandling
samt vid annan
handläggning som ej sker vid huvudförhandling
eller syn på stället
är fastighetsdomstol domför utan
nämndemännen eller, i den omfattning
Konungen bestämmer,
med en lagfaren ledamot.

Åtgärd som avser endast måls
beredande får i den omfattning
Konungen bestämmer vidtagas av
lagfaren eller teknisk ledamot i
fastighetsdomstolen eller av tjänsteman
vid underrätten.

Val av nämndeman i fastighetsdomstol
förrättas i kommun, som
ensam bildar domsaga, av kommunens
fullmäktige samt i annat fall
inför underrätt av valmän som utses
av fullmäktige i varje kommun
inom domsagan. Bestämmelserna
i kommunallagen den 18 december
1953 (nr 753) om ersättning
till fullmäktig äger motsvarande
tillämpning.

Föreslagen lydelse

En av de lagfarna ledamöterna
skall vara ordförande i fastighetsdomstolen.
Denne utses bland de
lagfarna domarna i tingsrätten.
Den andre lagfarne ledamoten skall
vara lagfaren domare i tingsrätten
eller i annan tingsrätt. Teknisk
ledamot skall ha teknisk utbildning
och erfarenhet av fastighetsbildning
eller fastighetsvärdering.
Nämndemännen bör vara allmänt
betrodda och väl förtrogna
med sin orts förhållanden.

När mål enligt särskilda bestämmelser
efter prövning av själva saken
avgöres utan huvudförhandling
är fastighetsdomstol domför
utan nämndemännen. / övrigt är
fastighetsdomstol vid handläggning
av mål domför med en lagfaren
ledamot i samma utsträckning
som föreskrives för tingsrätt.

Val av nämndeman i fastighetsdomstol
förrättas i kommun, som
ensam bildar domsaga, av kommunens
fullmäktige samt i annat
fall inför tingsrätt av valmän som
utses av fullmäktige i varje kommun
inom domsagan. Bestämmelserna
i kommunallagen
den 18 december 1953 (nr 753)
om ersättning till fullmäktig äger
motsvarande tillämpning.

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, fastställer det
antal valmän jämte suppleanter för dem som skall utses.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Klagan över valet fores genom besvär hos hovrätten. Mot hovrättens
beslut får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Om Konungen ej bestämmer annat skall vad som i lag eller annan
författning föreskrives om ägodelningsrätt och expropriationsdomstol i
stället avse fastighetsdomstol samt vad som föreskrives om ägodelningsdomare,
ägodelningsnämndeman och expropriationstekniker i stället avse
ordförande, nämndeman och teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1917:189) om expropriation1,

dels att 13,15—19, 28 och 29 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 14, 20, 38, 42, 67, 72, 89
givna lydelse.

Nuvarande lydelse

Första domstol i expropriationsmål
är expropriationsdomstol, en
för varje domsaga eller stad med
rådhusrätt.

Expropriationsmål skall upptagas
av expropriationsdomstolen i
den ort, där fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske från särskilda
inom olika expropriationsdomstolars
områden belägna fastigheter,
som ej lämpligen kunna
för expropriationsersättningens bestämmande
uppskattas annat än
såsom en enhet, förordne Konungen
att frågan om expropriationen
skall i sin helhet upptagas
av den av expropriationsdomstolarna
Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse av 13, 15—19, 28 och
* Senaste lydelse 1949: 663.

3 Senaste lydelse 1949: 663.

, 96 och 104 §§ skall ha nedan an Föreslagen

lydelse
§2

Första domstol i expropriationsmål
är fastighetsdomstol.

§3

Expropriationsmål skall upptagas
av fastighetsdomstolen i den
ort, där fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske från särskilda
inom olika fastighetsdomstolars
områden belägna fastigheter,
som ej lämpligen kunna för
expropriationsersättningens bestämmande
uppskattas annat än
såsom en enhet, förordne Konungen
att frågan om expropriationen
skall i sin helhet upptagas
av den av fastighetsdomstolarna
Konungen bestämmer.

29 §§ 1949: 663.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

38 §*

Beslut i fråga, som avses i 36 eller 37 §, må meddelas utan huvudförhandling.
Innan beslut meddelas, skola parterna erhålla tillfälle att yttra
sig.

Mot beslut, som av expropriationsdomstol
meddelats under rättegången
i fråga, varom förmäles i
första stycket, skall talan föras
särskilt. Mot hovrättens beslut i
dylik fråga må talan ej föras.

Mot beslut, som av fastighetsdomstol
meddelats under rättegången
i fråga, varom förmäles i
första stycket, skall talan föras
särskilt. Mot hovrättens beslut i
dylik fråga må talan ej föras.

42 §5

Så snart dom i målet vunnit laga kraft, skall genom domstolens försorg
till den som för fastighetsregistret översändas det ena exemplaret av
karta och beskrivning, som enligt 26 § andra stycket må hava ingivits i
målet, jämte sådant utdrag av handlingarna i målet och domstolens dom,
att därav framgår vilket område som avses med expropriationen. Ä kartan
skall tecknas bevis, att den legat till grund för expropriationen.

Har beträffande inskriven rättighet i målet gjorts utfästelse som avses i
30 §, skall domstolen, så snart domen vunnit laga kraft, göra anmälan
om utfästelsen till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

Har fastighet övergått till den
exproprierande enligt 40 §, skall
expropriationsdomstolen, så snart
lagakraftägande dom angående
expropriationsersättningen föreligger,
underrätta inskrivningsmyndigheten
om det belopp till vilket
löseskillingen för fastigheten slutligt
bestämts.

Har fastighet övergått till den
exproprierande enligt 40 §, skall
domstolen, så snart lagakraftägande
dom angående expropriationsersättningen
föreligger, underrätta
inskrivningsmyndigheten om
det belopp till vilket löseskillingen
för fastigheten slutligt bestämts.

67 §«

Den exproprierande vare pliktig
att, i den mån ej annat föranledes
av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken
stadgas, vidkännas å
ömse sidor uppkomna kostnader å
målet vid expropriationsdomstolen
ävensom vid expropriationsersättningens
fördelning och eljest i anledning
av expropriationen.

Den exproprierande vare pliktig
att, i den mån ej annat föranledes
av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken
stadgas, vidkännas å
ömse sidor uppkomna kostnader å
målet vid fastighetsdomstolen
ävensom vid expropriationsersättningens
fördelning och eljest i anledning
av expropriationen.

Beträffande skyldigheten att svara för kostnad i expropriationsmål i
högre rätt gäller, med tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken,
att den exproprierande, där ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§

4 Senaste lydelse 1966: 258.

4 Senaste lydelse 1970:1008.

• Senaste lydelse 1966: 258.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samma balk, alltid själv skall vidkännas sina kostnader, så ock kostnad
som åsamkas motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.

Föranleder undersökning, som i
71 § avses, skada, skall ersättning
därför gäldas av den, som påkallat
undersökningen. Ersättningen
skall, om överenskommelse ej
träffas, bestämmas av allmän
domstol.

Innan undersökningen börjas, skall sökanden hos Konungens befallningshavande
ställa pant eller borgen för ersättningens gäldande.

89 §8

Ansökning om expropriationsrätt för framdragande av telegraf- eller
telefonledning eller annan elektrisk svagströmsledning skall åtföljas av
fullständig beskrivning över det tillämnade företaget med avfattning på
karta av den föreslagna ledningens sträckning, styrkt uppgift å ägare och
innehavare av fastighet, varöver ledningen skall framgå eller i vars mark
den skall nedläggas, samt, om i något avseende överenskommelse träffats,
redogörelse därför.

Har fastighetens ägare förklarat
sig villig att upplåta nyttjanderätt
för ändamålet och medför expropriation
därav allenast ringa men,
vare Konungens tillstånd till expropriationen
ej erforderligt; och
skall i ty fall den utredning, som
skolat ingivas till Konungen, i stället
förebringas hos expropriationsdomstolen.

96 §8

Är egendom, som i 90 § avses,
använd för lednings framdragande,
och visar sig, att ledningen
hindrar eller varaktigt försvårar
samfärdsel å egendomen eller
hindrar någon för samhället nödig
anläggning, såsom gas-, vatten- eller
avloppsledning, spårväg, elek -

’ Senaste lydelse 1949:663.

* Senaste lydelse 1949: 663.

• Senaste lydelse 1949:663.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

trisk ljus- eller kraftledning, eller
utgör hinder för egendomens underhåll
eller eljest för behövliga
arbeten å egendomen eller är synnerligen
vanprydande, skall ledningen
på bekostnad av dess ägare
ändras, flyttas eller borttagas, i
den mån sådant erfordras för
hindrets eller olägenhetens undanröjande.
Har eljest nyttjanderätt
upplåtits för framdragande av ledning,
och medför denna på grund
av ändrade förhållanden betydande
olägenhet för fastigheten,
vare ledningens ägare pliktig på
sin bekostnad ändra eller flytta
ledningen, i den mån sådant erfordras
för olägenhetens undanröjande
och kan ske utan synnerligt
men för ledningen. Tvist i fråga,
som nu är sagd, skall prövas av
allmän domstol.

Vill ägare av fastighet, där ledning
är framdragen, för undanröjande
av därmed förenad olägenhet
för fastigheten på egen bekostnad
få ledningen ändrad eller flyttad,
må Konungens befallningshavande,
i den mån så prövas
skäligt med hänsyn å ena sidan
till nämnda olägenhet och å andra
sidan till det av ändringen eller
flyttningen följande men för ledningen,
giva fastighetsägaren rätt
att, om erforderlig ändring eller
flyttning ej inom viss, av Konungens
befallningshavande förelagd
tid utföres av ledningens ägare,
själv vidtaga sådan åtgärd; och
vare fastighetsägaren skyldig att
ersätta såväl uppkommande men
för ledningen som ock, om han ej
själv utfört ändringen eller flyttningen,
kostnaden härför med belopp,
som i händelse av tvist bestämmes
av allmän domstol.

Föreslagen lydelse

Upphör egendom att vara av den i 90 § angivna beskaffenhet, vare
förut förvärvad rätt att hava ledning där framdragen ej längre gällande.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

104 §10

Sökes för ändamål, som i 1 § 8 sägs, rätt till expropriation av mark,
som sökanden innehar med nyttjanderätt och varå honom tillhörig byggnad
finnes uppförd, äger Konungen förordna, att sökanden icke må mot
sitt bestridande förpliktas att avflytta tidigare än å den fardag, som infaller
näst efter det ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, äger
sökanden, utan hinder av vad eljest skulle gälla, kvarsitta i avvaktan att
expropriationen fullbordas eller, om expropriationsrätten upphör eller
förverkas, till den fardag, som infaller näst därefter.

Därest på grund av vad i första
stycket stadgas sökanden sitter
kvar utöver den dag, då nyttjanderätten
eljest skolat upphöra, njute
jordägaren skälig ersättning som,
där överenskommelse ej träffas,
bestämmes av allmän domstol.
Kommer expropriation ej till stånd
och är sökandens rätt att bortföra
byggnaden eller annat, som han
påkostat, enligt avtal eller bestämmelse
i lag begränsad till viss tid
efter nyttj anderättens upphörande,
varde tiden för bortförandet räknad
från den dag, då marken skall
avträdas.

Därest på grund av vad i första
stycket stadgas sökanden sitter
kvar utöver den dag, då nyttjanderätten
eljest skolat upphöra, njute
jordägaren skälig ersättning som,
där överenskommelse ej träffas,
bestämmes av fastighetsdomstol.
Kommer expropriation ej till stånd
och är sökandens rätt att bortföra
byggnaden eller annat, som han
påkostat, enligt avtal eller bestämmelse
i lag begränsad till viss tid
efter nyttj anderättens upphörande,
varde tiden för bortförandet räknad
från den dag, då marken skall
avträdas.

Exproprieras det med ansökningen avsedda området, må vid uppskattning
av dess värde hänsyn icke tagas till förbättring, vilken området
vunnit genom arbete eller kostnad, som sökanden eller föregående
innehavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å området utöver vad
honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit
förutsatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol
prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol
handlägges enligt äldre bestämmelser.

10 Senaste lydelse 1949: 663.

JuU1971:13

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom förordnas, att i lagen (1942: 350) om fornminnen skall
införas en ny paragraf, 17 §*, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Fråga om ersättning eller kostnad
enligt 5 § tredje stycket, 7 §
första stycket, 9 § första stycket
eller 9 a § tredje stycket prövas
av den fastighetsdomstol inom
vars område fornlämningen är
belägen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges
enligt äldre bestämmelser.

’ Förutvarande 17 § upphävd genom 1967: 77.

7 Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom förordnas, att 23, 45, 53, 65, 70, 75, 113 och 137 §§ byggnadslagen
(1947: 385) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §!

Kan överenskommelse i ersätt- Kan överenskommelse i ersättningsfrågan
icke träffas, skall den ningsfrågan icke träffas, skall den

som vill framställa ersättningsan- som vill framställa ersättningsanspråk
instämma sin talan till ex- språk instämma sin talan till fas propriationsdomstolen

i den ort tighetsdomstolen. Jämväl staden

där marken är. Jämväl staden äger äger påkalla prövning av ersätt påkalla

prövning av ersättningsfrå- ningsfrågan enligt vad nu sagts,

gan enligt vad nu sagts.

Staden skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såframt
ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda
förordna.

1 Senaste lydelse 1949: 666.

3 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

45 §2

Är, i annat fall än i 44 eller 44 a § sägs, mark som ingår i byggnadskvarter
icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen
och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig
tid utan stadens ingripande, må Konungen medgiva staden att lösa marken
i den mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom att staden allenast
löser å marken uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen lämna
tillstånd därtill. Är marken i stadens ägo, må i samma ordning medgivas
staden att lösa särskild rätt som besvärar marken och hindrar eller
försvårar stadsplanens genomförande.

Prövas ansökan om inlösen enligt
första stycket icke kunna beviljas
på den grund att stadsplanens
genomförande kan förväntas
äga rum inom skälig tid utan stadens
ingripande, må Konungen likväl
på stadens begäran föreskriva
viss skälig tid inom vilken bebyggelsen
skall hava bragts i överensstämmelse
med stadsplanen,
vid äventyr att efter utgången
av sagda tid nämnda hinder mot
inlösen ej vidare skall anses föreligga.
Meddelas sådan föreskrift,
skall avskrift av beslutet tillställas
inskrivningsdomaren, som har att
sä snart ske kan å inskrivningsdag
göra anteckning därom i fastighets-
eller inteckningsboken.

Prövas ansökan om inlösen enligt
första stycket icke kunna beviljas
på den grund att stadsplanens
genomförande kan förväntas
äga rum inom skälig tid utan stadens
ingripande, må Konungen likväl
på stadens begäran föreskriva
viss skälig tid inom vilken bebyggelsen
skall hava bragts i överensstämmelse
med stadsplanen,
vid äventyr att efter utgången av
sagda tid nämnda hinder mot inlösen
ej vidare skall anses föreligga.
Meddelas sådan föreskrift,
skall anmälan därom göras hos inskrivningsmyndigheten
för anteckning
i iastighetsboken.

(?M.h naaslebfinas

Finnes i samband med prövning av förslag till stadsplan inlösen av
viss i planen ingående mark böra ske enligt första stycket, må Konungen
meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor att sådan inlösen
kommer till stånd inom viss tid, högst ett år; dock må, när synnerliga
skäl äro därtill, tiden förlängas med högst ett år i sänder. Intill dess
inlösen skett eller tiden därför gått till ända, må nybyggnad ej utan Konungens
tillstånd företagas å den mark som omfattas av den villkorliga
fastställelsen.

53 §»

Skall enligt stadsplan trafikled anordnas till eller genom specialområde
och kunna staden och den som förfogar över området ej enas om
de åtgärder som böra vidtagas, äger Konungen förordna härom.

Den som förfogar över området
är pliktig att deltaga i kostnaden
för trafikledens anordnande i den
mån han kan anses hava nytta av
denna. I kostnaden inräknas er *

Senaste lydelse 1965: 718.

* Senaste lydelse 1949: 666.

Den som förfogar över området
är pliktig att deltaga i kostnaden
för trafikledens anordnande i den
mån han kan anses hava nytta av
denna. I kostnaden inräknas er -

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

sättning för intrång som genom
trafikleden tillskyndas honom.
Uppstår tvist om skyldighet att
deltaga i kostnaden, skall tvisten
på talan av endera parten avgöras
av expropriationsdomstolen. Kostnaden
i sådant mål skall gäldas av
staden, såvitt ej med hänsyn till
omständigheterna annat finnes
skäligt.

Föreslagen lydelse

sättning för intrång som genom
trafikleden tillskyndas honom.
Uppstår tvist om skyldighet att
deltaga i kostnaden, skall tvisten
på talan av endera parten avgöras
av fastighetsdomstolen. Kostnaden
i sådant mål skall gäldas av staden,
såvitt ej med hänsyn till omständigheterna
annat finnes skäligt.

Tvist om ersättning för gatumark
prövas av expropriationsdomstolen
på talan av endera parten.
Kostnaden i sådant mål skall
gäldas av staden, såvitt ej med
hänsyn till omständigheterna annat
finnes skäligt.

§4

Tvist om ersättning för gatumark
prövas av fastighetsdomstolen
på talan av endera parten.
Kostnaden i sådant mål skall gäldas
av staden, såvitt ej med hänsyn
till omständigheterna annat
finnes skäligt.

70 §

Lägges stadsplan över område i en ägares hand, må Konungen på ansökan
av staden vid planens fastställande förordna, att mark som för
områdets ändamålsenliga användning erfordras till gata eller annan allmän
plats eller till allmän byggnad skall utan ersättning tillfalla staden, i
den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens
genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark
som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. Marken skall
avträdas, när staden behöver taga den i anspråk för avsett ändamål.

När fråga väckts om tillämpning
av vad i första stycket sägs,
skall byggnadsnämnden göra anmälan
därom hos inskrivningsdomaren,
som har att så snart ske
kan å inskrivningsdag göra anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken
om vad sålunda förekommit;
och vare överlåtelse av mark
som äger rum efter det sådan anmälan
inkommit ej hinder för förordnande
om markens avstående
till staden.

Vid fastställande av ändring av stadsplan äger Konungen på ansökan
av staden, om synnerliga skäl äro därtill, förordna att mark som avståtts
enligt första stycket skall utbytas mot annan mark, såvitt det kan ske
utan förfång för ägaren.

När fråga väckts om tillämpning
av vad i första stycket sägs,
skall byggnadsnämnden göra anmälan
därom hos inskrivningsmyndigheten
för anteckning i fastighetsboken;
och vare överlåtelse
av mark som äger rum efter det
sådan anmälan inkommit ej hinder
för förordnande om markens avstående
till staden.

* Senaste lydelse 1949: 666.

JuU1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75 §

Varder vid genomförandet av stadsplan område, som varit avsett till
allmän samfärdsel, helt eller delvis använt för annat ändamål eller ändrat
till sitt höjdläge, och uppstår därigenom skada för ägare av invid liggande
mark eller byggnad därå eller för den som har nyttjanderätt till
marken eller byggnaden eller för innehavare av servitut som vilar å marken,
är staden pliktig att ersätta skadan.

Tvist om ersättning enligt första
stycket prövas av fastighetsdomstolen.

113 §*

Lägges byggnadsplan över område i en ägares hand, må länsstyrelsen
vid planens fastställande förordna, att ägaren skall, ändå att 112 § ej är
tillämplig, utan ersättning upplåta obebyggd mark, som för områdets ändamålsenliga
användning erfordras till väg eller annan allmän plats, i
den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens
genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark
som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. Marken skall
upplåtas, när den behöver tagas i anspråk för avsett ändamål.

Väckes hos kommunens fullmäktige
fråga att göra framställning
om förordnande som i första
stycket sägs, skall byggnadsnämnden
göra anmälan därom hos inskrivningsmyndigheten
för anteckning
i fastighetsboken; och vare
överlåtelse av mark som äger rum
efter det sådan anmälan inkommit
ej hinder för förordnande om
markens upplåtande. Uppkommer
fråga om förordnande enligt första
stycket hos länsstyrelsen, har
denna att fullgöra den nu stadgade
anmälningsskyldigheten.

Väckes hos kommunens fullmäktige
fråga att göra framställning
om förordnande som i första
stycket sägs, skall byggnadsnämnden
göra anmälan därom hos inskrivningsdomaren,
som har att så
snart ske kan å inskrivningsdag
göra anteckning i fastighets- eller
inteckningsboken om vad sålunda
förekommit; och vare överlåtelse
av mark som äger rum efter det
sådan anmälan inkommit ej hinder
för förordnande om markens upplåtande.
Uppkommer fråga om förordnande
enligt första stycket hos
länsstyrelsen, har denna att fullgöra
den nu stadgade anmälningsskyldigheten.

Äro synnerliga skäl därtill, må länsstyrelsen i samband med ändring
av byggnadsplan besluta om jämkning i förordnande som avses i första
stycket, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren.

137 §«

Med avseende å inlösen av mark enligt denna lag skola de allmänna
bestämmelserna i lagen om expropriation i tillämpliga delar lända till efterrättelse
med iakttagande av vad nedan i 138—145 §§ stadgas.

‘ Senaste lydelse 1959: 611.

• Senaste lydelse 1949: 666.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

I mål, som eljest enligt denna
lag skall upptagas av expropriationsdomstol,
skola bestämmelserna
om domstol och rättegång i
expropriationsmål i tillämpliga
delar gälla, där ej annat är särskilt
stadgat.

Föreslagen lydelse

I mål, som eljest enligt denna
lag skall upptagas av fastighetsdomstol,
skola bestämmelserna om
domstol och rättegång i expropriationsmål
i tillämpliga delar gälla,
där ej annat är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol
prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.
Är mål om ersättning enligt 75 § anhängigt hos allmän domstol
vid ikraftträdandet, handlägges målet enligt äldre bestämmelser.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till
gruva m. m.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall
av rätt till gruva m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Mål om inlösen skall upptagas
av expropriationsdomstolen i den
ort där gruvföretaget har sitt driftställe.
Finnas driftställen inom
olika expropriationsdomstolars
områden, förordne Konungen att
frågan om inlösen skall i sin helhet
upptagas av den bland dessa
domstolar som Konungen bestämmer.

Föreslagen lydelse

Mål om inlösen skall upptagas
av fastighetsdomstolen i den ort
där gruvföretaget har sitt driftställe.
Finnas driftställen inom
olika fastighetsdomstolars områden,
förordne Konungen att frågan
om inlösen skall i sin helhet
upptagas av den bland dessa
domstolar som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol
prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.

JuU 1971:13

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas, att 17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §!

Tvist om fiskearrende som ej Tvist om fiskearrende som ej

ankommer på arrendenämnds ankommer på arrendenämnds

prövning skall, om icke Konungen prövning skall upptagas av den

bestämmer annat, upptagas av den fastighetsdomstol inom vars omfastighetsdomstol
inom vars om- råde fastigheten är belägen. Även

råde fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses i 16 § upp klandertalan

som avses i 16 § upp- tages av samma domstol,
tages av samma domstol.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid
domstol får återförvisas till nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen

Härigenom förordnas, att 10—13 §§ lagen (1960: 690) om byggnadsminnen
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Träffas ej överenskommelse om
ersättning och har icke den, som
vill göra anspråk därpå, jämlikt 9
§ första stycket förlorat sin talan,
åligger det honom att väcka talan
mot kronan hos expropriationsdomstolen
inom ett år från det
laga kraft åkommit det beslut,
varå anspråket grundas, vid påföljd
att han eljest går rätten till
ersättning förlustig.

Föreslagen lydelse
§

Träffas ej överenskommelse om
ersättning och har icke den, som
vill göra anspråk därpå, jämlikt
9 § första stycket förlorat sin talan,
åligger det honom att väcka talan
mot kronan hos fastighetsdomstolen
inom ett år från det laga kraft
åkommit det beslut, varå anspråket
grundas, vid påföljd att han eljest
går rätten till ersättning förlustig.

1 Senaste lydelse 1970:1018.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

Kronan äger, då fråga väckts
om byggnads förklarande för
byggnadsminne, vid expropriationsdomstolen
väcka talan mot
sakägare om fastställande av de
villkor som därvid skola gälla beträffande
ersättning. Kommer beslut
av det innehåll som förutsatts
vid expropriationsdomstolen icke
till stånd inom ett år från det målet
avgjorts genom lagakraftägande
dom, skall domen ej längre
vara bindande för parterna.

Föreslagen lydelse

Kronan äger, då fråga väckts
om byggnads förklarande för
byggnadsminne, vid fastighetsdomstolen
väcka talan mot sakägare
om fastställande av de villkor
som därvid skola gälla beträffande
ersättning. Kommer beslut av det
innehåll som förutsatts vid fastighetsdomstolen
icke till stånd inom
ett år från det målet avgjorts
genom lagakraftägande dom, skall
domen ej längre vara bindande för
parterna.

11 §

Är fastighetsägaren enligt 5 § tillkommande ersättning bestämd att
utgå på en gång och har fastigheten genom den åtgärd som föranlett rätten
till ersättning undergått sådan minskning i värde att den kan antagas
ej utgöra full säkerhet för fordran, för vilken fastigheten svarade, då rätten
till ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen;
och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt verkan därav i
tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att enligt lagen om
expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.

Har förlust å fordran som avses
i första stycket uppstått till följd
av att nedsättning ej skett, skall
fordringens innehavare njuta ersättning
av kronan för förlusten
mot avskrivning å fordringshandlingen.
Detsamma gäller, där förlust
tillskyndats fordringens innehavare
därigenom att ersättning
blivit för lågt beräknad och densamma
till följd av överenskommelse
mellan kronan och den ersättningsberättigade
eller av annan
anledning ej blivit prövad av
domstol. I sistnämnda fall skall talan
om ersättning väckas vid expropriationsdomstolen.

Har förlust å fordran som avses
i första stycket uppstått till följd
av att nedsättning ej skett, skall
fordringens innehavare njuta ersättning
av kronan för förlusten
mot avskrivning å fordringshandlingen.
Detsamma gäller, där förlust
tillskyndats fordringens innehavare
därigenom att ersättning
blivit för lågt beräknad och densamma
till följd av överenskommelse
mellan kronan och den ersättningsberättigade
eller av annan
anledning ej blivit prövad av
domstol. Talan om ersättning enligt
detta stycke skall väckas vid
fastighetsdomstolen.

12 §

I mål, som enligt denna lag
skall upptagas av expropriationsdomstol,
skola bestämmelserna om
domstol och rättegång i expropriationsmål
i tillämpliga delar gälla.
Kronan skall vidkännas å ömse sidor
uppkomna kostnader å målet,

I mål, som enligt denna lag
skall upptagas av fastighetsdomstol,
skola bestämmelserna om
domstol och rättegång i expropriationsmål
i tillämpliga delar gälla.
Kronan skall vidkännas å ömse sidor
uppkomna kostnader å målet,

JuU1971:13

Nuvarande lydelse

såframt ej domstolen med hänsyn
till omständigheterna finner skäligt
annorlunda förordna.

Föreslagen lydelse

såframt ej domstolen med hänsyn
till omständigheterna finner skäligt
annorlunda förordna.

13 §

Riksantikvarien skall ofördröjligen
underrätta inskrivningsdomaren,
då fråga väckts om byggnads
förklarande för byggnadsminne, så
ock då genom lagakraftägande beslut
byggnad förklarats för byggnadsminne,
ansökan därom avslagits
eller beslut därom hävts.

Inskrivningsdomaren har att så
snart ske kan efter inkommen underrättelse
å inskrivningsdag göra
anteckning därom i fastighetsboken.

Riksantikvarien skall för anteckning
i fastighetsboken ofördröjligen
underrätta inskrivningsmyndigheten,
då fråga väckts om
byggnads förklarande för byggnadsminne,
så ock då genom lagakraftägande
beslut byggnad förklarats
för byggnadsminne, ansökan
därom avslagits eller beslut
därom hävts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

11 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom förordnas, att 33—36 §§ naturvårdslagen (1964: 822) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Har ej överenskommelse träffats
om ersättning enligt 25, 27, 28
eller 29 § eller om inlösen av fastighet
och har icke den, som vill
göra anspråk på ersättning eller
fordra inlösen, jämlikt 32 § första
stycket förlorat sin talan, åligger
det honom att väcka talan mot
kronan hos expropriationsdomsto -

Föreslagen lydelse

33 §

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

len inom ett år från det laga kraft
åkommit det beslut varå anspråket
grundas, vid påföljd att han eljest
går rätten därtill förlustig.

Kronan äger, då fråga uppkommit
om meddelande av föreskrifter
enligt 8 eller 9 §, vid expropriationsdomstolen
väcka talan mot
sakägare om fastställande av de
villkor som, därest föreskrifterna
meddelas, skola gälla beträffande
ersättning eller inlösen. Meddelas
ej föreskrifter av det innehåll, som
förutsatts vid expropriationsdomstolen,
inom ett år från det målet
avgjorts genom lagakraftägande
dom, skall domen ej längre vara
bindande för partema.

Föreslagen lydelse

inom ett år från det laga kraft
åkommit det beslut varå anspråket
grundas, vid påföljd att han eljest
går rätten därtill förlustig.

Kronan äger, då fråga uppkommit
om meddelande av föreskrifter
enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen
väcka talan mot sakägare
om fastställande av de villkor
som, därest föreskrifterna meddelas,
skola gälla beträffande ersättning
eller inlösen. Meddelas ej
föreskrifter av det innehåll, som
förutsatts vid fastighetsdomstolen,
inom ett år från det målet avgjorts
genom lagakraftägande dom, skall
domen ej längre vara bindande för
partema.

34 §

Är fastighetsägaren enligt 25, 28 eller 29 § tillkommande ersättning
bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det beslut, som
föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den
kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran för vilken fastigheten
svarade då rätten till ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos
länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt
verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att
enligt lagen om expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.

Har förlust å fordran som avses
i första stycket uppstått till följd
av att nedsättning ej skett, skall
fordringens innehavare njuta ersättning
av kronan för förlusten
mot avskrivning å fordringshandlingen.
Detsamma gäller, om förlust
tillskyndas fordringens innehavare
därigenom att ersättning
blivit för lågt beräknad och densamma
till följd av överenskommelse
mellan kronan och den ersättningsberättigade
eller av annan
anledning ej blivit prövad av
domstol. Talan om ersättning enligt
detta stycke skall väckas vid
fastighetsdomstolen.

Har förlust å fordran som avses
i första stycket uppstått till följd
av att nedsättning ej skett, skall
fordringens innehavare njuta ersättning
av kronan för förlusten
mot avskrivning å fordringshandlingen.
Detsamma gäller, om förlust
tillskyndas fordringens innehavare
därigenom att ersättning
blivit för lågt beräknad och densamma
till följd av överenskommelse
mellan kronan och den ersättningsberättigade
eller av annan
anledning ej blivit prövad av
domstol. I sistnämnda fall skall talan
om ersättning väckas vid expropriationsdomstolen.

35 §

Har ersättning utgått med anledning av föreskrifter eller tillståndsvägran
enligt denna lag och upphävas sedermera föreskrifterna helt eller
delvis eller gives tillstånd, må markens ägare eller innehavare, om med

JuU1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hänsyn till hans nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt så finnes
skäligt, förpliktas att återgälda ersättningen eller del därav. Vad nu
sagts skall äga motsvarande tillämpning, om åtgärd företagits i strid mot
föreskrifterna eller mot beslutet om tillståndsvägran samt länsstyrelsen
och envar annan, som enligt 39 § äger söka handräckning, beslutar att
icke påkalla rättelse.

Talan om återbetalning skall
väckas vid expropriationsdomstolen
inom ett år från det laga kraft
åkommit det beslut varå anspråket
grundas och senast tio år efter det
ersättningen utbetalades, vid påföljd
att rätten därtill eljest förlo -

Talan om återbetalning skall
väckas vid fastighetsdomstolen
inom ett år från det laga kraft
åkommit det beslut varå anspråket
grundas och senast tio år efter det
ersättningen utbetalades, vid påföljd
att rätten därtill eljest förloras.

36 §

I mål, som enligt denna lag
skall upptagas av expropriationsdomstol,
skola bestämmelserna om
domstol och rättegång i expropriationsmål
i tillämpliga delar gälla,
där ej annat är särskilt stadgat. Är
fråga om inlösen av fastighet,
skola jämväl i övrigt de allmänna
bestämmelserna i lagen om expropriation
i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

I mål, som enligt denna lag
skall upptagas av fastighetsdomstol,
skola bestämmelserna om
domstol och rättegång i expropriationsmål
i tillämpliga delar gälla,
där ej annat är särskilt stadgat. Är
fråga om inlösen av fastighet,
skola jämväl i övrigt de allmänna
bestämmelserna i lagen om expropriation
i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

Kronan skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet,
såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt
förordna annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

JuU 1971:13

12 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom förordnas, att 11 § jordförvärvslagen (1965: 290) skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

Yrkande om inlösen enligt 10 §
skall vid äventyr av talans förlust
skriftligen delges lantbruksnämnden
inom två månader efter det att
avslagsbeslutet vunnit laga kraft.
Talan skall vid samma äventyr
väckas genom stämning till den
fastighetsdomstol inom vars område
egendomen är belägen inom
sex månader från nämnda tidpunkt.
Har säljaren fått del av beslutet
först sedan detta vunnit laga
kraft, räknas dock tidsfristerna
från dagen för delfåendet.

Ingick i köpet egendom som ej skall lösas och var ej särskild köpeskilling
utsatt för denna egendom eller visar nämnden att det utsatta belop pet

understiger vad som av den sammanlagda köpeskillingen kan anses
belöpa på samma egendom, skall löseskillingen bestämmas till så stor del
av köpeskillingen som skäligen motsvarar den egendom som skall lösas.

Bifalles talan om inlösen, skall i domen, förutom erforderliga bestämmelser
om löseskillingens belopp samt om tiden och sättet för beloppets
erläggande, utsättas viss dag då egendomen skall övergå i statens ägo.

Yrkande om inlösen enligt 10 §
skall vid äventyr av talans förlust
skriftligen delges lantbruksnämnden
inom två månader efter det att
avslagsbeslutet vunnit laga kraft.
Talan skall vid samma äventyr
väckas genom stämning inom sex
månader från nämnda tidpunkt.
Har säljaren fått del av beslutet
först sedan detta vunnit laga kraft,
räknas dock tidsfristerna från dagen
för delfåendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt
äldre bestämmelser.

JuU1971:13

13 Förslag till

Lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698)

Härigenom förordnas, att 5 § jordhävdslagen (1969: 698) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Har föreläggande om återställande av hävd meddelats med stöd av 3 §
första stycket 2, är staten skyldig att lösa jorden, om ägaren begär det.

Yrkande om inlösen skall vid
äventyr av talans förlust skriftligen
göras hos lantbruksnämnden inom
två månader från det nämndens
beslut om föreläggande vunnit
laga kraft samt upptaga pris och
övriga villkor. Bifalles icke yrkandet,
skall talan vid samma äventyr
väckas genom stämning inom två
månader från det avslagsbeslutet
vunnit laga kraft. Har ägaren fått
del av beslut först sedan detta vunnit
laga kraft, räknas dock tidsfristerna
från dagen för delfåendet.

Yrkande om inlösen skall vid
äventyr av talans förlust skriftligen
göras hos lantbruksnämnden inom
två månader från det nämndens
beslut om föreläggande vunnit
laga kraft samt upptaga pris -och
övriga villkor. Bifalles icke yrkandet,
skall talan vid samma äventyr
väckas genom stämning till den
fastighetsdomstol inom vars område
egendomen är belägen inom två
månader från det avslagsbeslutet
vunnit laga kraft. Har ägaren fått
del av beslut först sedan detta vunnit
laga kraft, räknas dock tidsfristerna
från dagen för delfåendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt
äldre bestämmelser.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet

Härigenom förordnas, att 4—6, 9, 11 och 15—18 §§ lagen (1970: 246)
om tvångsförvaltning av bostadsfastighet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Förvaltaren uppbär hyror och andra löpande intäkter av fastigheten
och företräder även i övrigt ägaren i angelägenheter som rör fastigheten
och dess förvaltning.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

Förvaltaren får ej överlåta fastigheten
eller eljest förfoga över
den så att den helt eller delvis
frånhändes ägaren. Utan ägarens
medgivande får förvaltaren ej låta
inteckna fastigheten för fordran
eller taga upp lån i vidare mån än
som följer av 6 § och ej heller låta
företaga annan åtgärd beträffande
fordringsinteckning i fastigheten,
om ej hyresnämnden lämnar sitt
tillstånd.

Föreslagen lydelse

Förvaltaren får ej överlåta fastigheten
eller eljest förfoga över
den så att den helt eller delvis
frånhändes ägaren. Utan ägarens
medgivande får förvaltaren ej låta
inteckna fastigheten eller taga upp
lån i vidare mån än som följer av
6 § och ej heller låta företaga annan
åtgärd beträffande inteckning
i fastigheten, om ej hyresnämnden
lämnar sitt tillstånd.

5 §

Förvaltaren kan besluta att angelägenhet som saknar betydelse för ändamålet
med förvaltningen skall undantagas från denna.

Fastighetsägaren får medge inteckning
i fastigheten för fordran,
taga upp lån mot säkerhet av inteckning
i fastigheten eller företaga
annan åtgärd beträffande
fordringsinteckning om förvaltaren
samtycker till det. Vägras samtycke
kan hyresnämnden tillåta åtgärden,
om denna ej försämrar
förutsättningarna för en tillfredsställande
fastighetsförvaltning.

Fastighetsägaren får ansöka om
inteckning i fastigheten, taga upp
lån mot säkerhet i form av panträtt
i fastigheten eller företaga annan
åtgärd beträffande inteckning,
om förvaltaren samtycker till det.
Vägras samtycke kan hyresnämnden
tillåta åtgärden, om denna ej
försämrar förutsättningarna för en
tillfredsställande fastighetsförvaltning.

6 §

Bör på fastigheten verkställas arbeten för vilka fordras tillskott av andra
medel än sådana som inflyter vid den löpande förvaltningen eller eljest
står till förfogande, skall förvaltaren ombesörja utredning om lämpliga
åtgärder, kostnaderna för dem och möjligheterna att genom belåning
av fastigheten eller på annat sätt skaffa medel för åtgärderna. Redogörelse
för utredningen jämte förslag till åtgärder skall överlämnas till
fastighetsägaren.

Vill fastighetsägaren ej medverka
till de föreslagna åtgärderna,
kan hyresnämnden lämna förvaltaren
tillstånd att företaga dem
samt meddela de föreskrifter som
behövs. Nämnden kan därvid tilllåta
förvaltaren att till angivet belopp
taga upp lån för åtgärderna
och vid behov medge inteckning i
fastigheten.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse

Förvaltaren skall på lämpligt
sätt underrätta hyresgästerna om
att fastigheten ställts under förvaltning
och om vem som är förvaltare
samt om beslut att förvaltningen
förlänges eller upphör.
Han skall ofördröjligen undersöka
fastighetens inteckningsförhållanden
och underrätta kända inteckningshavare
om förvaltningen.

Föreslagen lydelse
§

11 §

Förvaltaren skall för varje kalenderår inom en månad från årets utgång
lämna skriftlig redovisning till fastighetsägaren för sin förvaltning.
När han frånträder sitt uppdrag, skall redovisning för den gångna delen
av kalenderåret lämnas inom en månad från det uppdraget upphörde.
Till redovisning skall fogas berättelse med sammanfattande uppgifter om
vidtagna och planerade åtgärder samt om fastighetens skick. I fråga om
arbeten som avses i 6 § lämnas särskild berättelse inom en månad från
det arbetena slutfördes.

Avskrift av handlingar som avses i första stycket sändes till hyresnämnden
och hälsovårdsnämnden.

Vill fastighetsägaren klandra redovisad
förvaltning, skall han
inom ett år från det han mottog
redovisningen instämma förvaltaren
till domstol som avses i 3 kap.
72 § första stycket första punkten
lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom.

Vill fastighetsägaren klandra redovisad
förvaltning, skall han
inom ett år från det han mottog
redovisningen instämma förvaltaren
till den fastighetsdomstol inom
vars område fastigheten är belägen.

Beslut att fastighet skall ställas
under förvaltning samt beslut om
förlängning eller upphörande av
förvaltning sändes genast till inskrivningsdomaren
för anteckning
i fastighetsboken eller tomträttsboken.

Beslut att fastighet skall ställas
under förvaltning samt beslut om
förlängning eller upphörande av
förvaltning sändes genast till inskrivningsmyndigheten
för anteckning
i fastighetsboken eller tomträttsboken.

16 §

I fråga om förfarandet vid hyresnämnden
finns bestämmelser i
lagen (1968: 349) om hyresnämnder.

I fråga om förfarandet vid hyresnämnden
finns bestämmelser i
lagen (1970:998) om arrendenämnder
och hyresnämnder.

JuU 1971:13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Mot hyresnämnds slutliga beslut i ärende enligt denna lag eller beslut
enligt 14 § andra stycket får talan föras genom besvär. Mot annat beslut
av nämnden får talan föras endast i samband med talan mot slutligt beslut.

Besvärstiden är såvitt gäller beslut varigenom nämnden avvisat ansökan
eller avskrivit ärende en vecka och i annat fall två veckor från det
att klaganden fick del av beslutet.

Talan föres hos domstol som Talan föres hos domstol som
avses i 3 kap. 72 § första stycket avses i 11 § tredje stycket. Besvä första

punkten lagen (1907: 36 s. ren inges till domstolen.

1) om nyttjanderätt till fast egendom.
Besvären inges till domstolen.

I besvärsmål skall part kallas att
muntligen höras vid underrätten,
om ej sådant hörande saknar betydelse
för utredningen. I övrigt äger
i fråga om handläggningen vid underrätten
52 kap. 2, 3 och 5—12
§§ rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället
underrätten. Mot underrättens beslut
i anledning av besvär över beslut,
varigenom hyresnämnd avvisat
ansökan eller avskrivit ärende,
får talan ej föras.

I besvärsmål skall part kallas att
muntligen höras vid fastighetsdomstolen,
om ej sådant hörande
saknar betydelse för utredningen. I
övrigt äger i fråga om handläggningen
vid fastighetsdomstolen 52
kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken
motsvarande tillämpning.
Bestämmelse som avser hovrätt
gäller därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens
beslut i anledning av besvär
över beslut, varigenom hyresnämnd
avvisat ansökan eller avskrivit
ärende, får talan ej föras.

Undanröjes hyresnämnds beslut om avvisning eller avskrivning återupptages
ärendet av nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt
äldre bestämmelser.

JuU 1971:13

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av
fastighetsbildningslagen

Härigenom förordnas, att 7 och 15 §§ lagen (1970: 989) om införande
av fastighetsbildningslagen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Mål eller ärende, som är anhängigt hos ägodelningsrätten vid fastighetsbildningslagens
ikraftträdande, prövas av fastighetsdomstolen. Detsamma
gäller sådant besvärsmål enligt 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning
i stad som vid ikraftträdandet är anhängigt hos länsstyrelsen
eller hos den som fått förordnande med stöd av 21 § i samma kapitel.

Första stycket första punkten
gäller ej mål i vilket huvudförhandling
har påbörjats vid ikraftträdandet.
Sådant mål handlägges
enligt äldre bestämmelser.

Servitut avseende skogsfång eller
bete får upphävas genom fastighetsreglering,
även om sådana
omständigheter som avses i 7 kap.
5 § fastighetsbildningslagen ej

föreligger.

Servitut avseende skogsfång eller
bete får upphävas genom fastighetsreglering,
även om sådana
omständigheter som anges i 7 kap.

4 § fastighetsbildningslagen ej

föreligger.

JuU 1971:13

16 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 8 kap. 32 §, 12 kap. 71 § samt 13 kap. 23
och 24 §§ jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

32 §

Arrendetvist som ej enligt 30 §
ankommer på arrendenämnds
prövning skall, om icke Konungen
bestämmer annat, upptagas av den
fastighetsdomstol inom vars område
fastigheten är belägen. Även
klandertalan som avses i 31 § och
ärende enligt 9 kap. 24 § upptages
av denna domstol.

Arrendetvist som ej enligt 30 §
ankommer på arrendenämnds
prövning skall upptagas av den
fastighetsdomstol inom vars område
fastigheten är belägen. Även
klandertalan som avses i 31 § och
ärende enligt 9 kap. 24 § upptages
av denna domstol.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid
domstol får återförvisas till nämnden.

12 kap.
71 §

Hyrestvist som ej enligt 69 § ankommer
på hyresnämnds prövning
och ej heller rör kollektivavtal
skall, om icke Konungen bestämmer
annat, upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område
fastigheten är belägen. Klandertalan
som avses i 70 § upptages, om
den rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen
och i annat fall av
domstol som nyss nämnts.

Fastighetsdomstol skall i hyresmål
bestå av ordföranden och den
andre lagfarne ledamoten samt tre
nämndemän.

Hyrestvist som ej enligt 69 § ankommer
på hyresnämnds prövning
och ej heller rör kollektivavtal
skall upptagas av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten
är belägen. Klandertalan
som avses i 70 § upptages, om den
rör kollektivavtal, av arbetsdomstolen
och i annat fall av domstol
som nyss nämnts.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid
domstol får återförvisas till nämnden.

4 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

JuU1971:13

Nuvarande lydelse

13 1
23

Mål angående omprövning eller
jämkning av avgäld, klander av
uppsägning eller bestämmande av
lösesumma upptages av expropriationsdomstol.

Föreslagen lydelse

Mål angående omprövning eller
jämkning av avgäld, klander av
uppsägning eller bestämmande av
lösesumma upptages av fastighetsdomstol.

24 §

Angående rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar
betämmelsema om expropriation i allmänhet. Rör tvisten fråga som kan
inverka på den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet
som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

I mål angående bestämmande
av lösesumma skall fastighetsägaren
vidkännas på ömse sidor uppkomna
rättegångskostnader vid expropriationsdomstolen,
i den mån
ej annat föranledes av 18 kap. 6
och 8 §§ rättegångsbalken. Beträffande
skyldigheten att svara för
kostnad i högre rätt gäller med tilllämpning
i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken,
att fastighetsägaren,
om ej annat föranledes av 18 kap.
6 och 8 §§ samma balk, alltid själv
skall vidkännas såväl sina egna
kostnader som kostnad som åsamkas
motpart genom att fastighetsägaren
fullföljt talan.

I mål angående bestämmande
av lösesumma skall fastighetsägaren
vidkännas på ömse sidor uppkomna
rättegångskostnader vid
fastighetsdomstolen, i den mån ej
annat föranledes av 18 kap. 6 och
8 §§ rättegångsbalken. Beträffande
skyldigheten att svara för kostnad
i högre rätt gäller med tillämpning
i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken,
att fastighetsägaren, om ej
annat föranledes av 18 kap. 6 och
8 §§ samma balk, alltid själv skall
vidkännas såväl sina egna kostnader
som kostnad som åsamkas
motpart genom att fastighetsägaren
fullföljt talan.

JuU 1971:13

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas, att 4 och 52 §§ lagen (1970: 995) om införande
av nya jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sådan lösningsrätt avseende ofri
tomt i stad, som följer av 4 kap. 6
§ äldre jordabalken jämförd med
förordningen (1875: 42 s. 9) angående
upphörande av hembudsskyldighet,
skall fortfarande tillkomma
markens ägare. I fråga om
anteckning i fastighetsboken angående
talan om utövande av lösningsrätten
äger 19 kap. 20 §
första och andra styckena nya balken
motsvarande tillämpning.

Sådan lösningsrätt avseende ofri
tomt i stad, som följer av 4 kap. 6
§ äldre jordabalken jämförd med
förordningen (1875: 42 s. 9) angående
upphörande av hembudsskyldighet,
skall fortfarande tillkomma
markens ägare. Talan om
utövande av lösningsrätten väckes
genom ansökan om stämning till
fastighetsdomstol. I fråga om anteckning
i fastighetsboken angående
talan som nyss sagts äger
19 kap. 20 § första och andra styckena
nya balken motsvarande tilllämpning.

Är mål om utövande av lösningsrätt
anhängigt hos domstol
vid nya balkens ikraftträdande
handlägges målet enligt äldre bestämmelser.

52 §

I fråga om rättighet i eller till förmån för tomträtt, som upplåtits före
nya balkens ikraftträdande, gäller 13 kap. 7 § nya balken med iakttagande
i tillämpliga delar av bestämmelserna i denna lag. Även i övrigt
gäller 13 kap. 7 § nya balken på angivet sätt, om 4 kap. lagen (1907: 36
s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen
(1953: 415) angående ändring i nämnda lag är tillämpligt på tomträtten.

Bestämmelserna i 13 kap. 26 § nya balken äger tillämpning även beträffande
tomträtt, som upplåtits före balkens ikraftträdande. Detsamma
gäller bestämmelserna i 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken, såvitt angår
tomträtt på vilken 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast
egendom i dess förut angivna lydelse är tillämpligt.

År mål angående tomträtt som
enligt äldre bestämmelser skall
upptagas av expropriationsdomstol
anhängigt hos sådan domstol vid
nya balkens ikraftträdande, prövas
det av fastighetsdomstol, om huvudförhandling
ej påbörjats vid
ikraftträdandet.

4f—Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

JuU1971:13

18 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen

Härigenom förordnas, att 77 § bostadsrättslagen ( ) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

77 §

Tvist med anledning av upplå- Tvist med anledning av upplåtelse
av nyttjanderätt enligt 1 § telse av nyttjanderätt enligt 1 §

(bostadsrättstvist) som ej ankom- (bostadsrättstvist) som ej ankommer
på hyresnämnds prövning mer på hyresnämnds prövning

skall, om ej Konungen bestämmer skall upptagas av den fastighets anna/,

upptagas av den fastighets- domstol inom vars område fastigdomstol
inom vars område fastig- heten är belägen. Detsamma gäller
heten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt 76 §.
i fråga om talan enligt 76 §.

Besvär enligt 76 § andra stycket skall inges till domstolen.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol
får återförvisas till nämnden.

Departementschefen vid lagrådsremissen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Geijer, bl. a. följande.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 tillkallades
sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen (1918: 523)
(VL). De sakkunniga2 har antagit namnet vattenlagsutredningen. Utredningens
uppdrag omfattar enligt direktiven (Ju 1969: 58) en allmän
översyn av VL med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har samband
med samhällsplaneringen i stort. Enligt direktiven talar vägande

1 Lydelse enligt prop. 1971:12.

2 Hovrättsrådet Gösta Dyrssen, ordförande, överinspektören Sven Andersson,
direktören Sture Annevall, överdirektören Jöran Hult, redaktören, ledamoten av
riksdagen Göran Karlsson, direktören Bengt Sterne och distriktslantmätaren, ledamoten
av riksdagen Bo Turesson.

JuU 1971:13

skäl för att den vattenrättsliga tillståndsprövningen överflyttas från domstolar
till administrativa organ. Som främsta alternativ bör övervägas att
förlägga prövningen av större, mera principiella eller riksviktiga frågor
till ett centralt organ och övrig prövning till länsstyrelserna eller vissa
av dem. Som lämpligt centralt prövningsorgan anvisas koncessionsnämnden
för miljöskydd. Ersättningsfrågorna bör även i fortsättningen handläggas
av domstol och utredningen bör överväga att förlägga denna prövning
till fastighetsdomstol. I direktiven anförs vidare att de sakkunniga
om möjligt bör lägga fram ett delbetänkande i de organisatoriska frågorna.

Utredningen avlämnade i augusti 1970 delbetänkandet (SOU 1970: 40)
Revision av vattenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar i prövningssystemet.
I betänkandet föreslås — i avvaktan på en mera genomgripande reform
av VL — att Kungl. Maj:ts prövningsrätt i vattenmålen utvidgas
och att vattendomstolarna på visst sätt inordnas i den nya tingsrättsorganisationen.
Betänkandet innehåller förslag till lagar om ändring i VL, lagen
(1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig
m. m. och statstjänstemannalagen (1965: 274) samt utkast till vattenrättskungörelse.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av vattenöverdomstolen,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI),
kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens
naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens planverk,
statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings,
Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, domstolsverksutredningen, Svenska kommunförbundet,
Riksförbundet Landsbygdens Folk, Svenska Kraftverksföreningen,
Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, Näringslivets
Byggnadsdelegation, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska Samernas
Riksförbund, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare (Domareföreningen),
Sveriges advokatsamfund, Vattenrättsingenjörsföreningen, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) och Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO). Vattenöverdomstolen har bifogat yttranden från samtliga
vattendomstolar. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från fiskeriintendenterna
i Mellersta, Nedre norra och Övre norra distrikten, länsarbetsnämnden
i Norrbottens län, länsarkitekterna i Stockholms, Jönköpings,
Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län, naturvårdsrådet
i Norrbottens län, Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor,
Norrbottens länsorgan för vattenkraftsfrågor samt Norrbottens läns
landsting.

Yttranden i ärendet har dessutom inkommit från Norrlands Naturvärn
och Svenska Teknologföreningen.

Utredningens förslag beträffande vattendomstolarna har visst sam -

JuU1971:13

band med andra frågor om domstolsorganisationen i mål rörande fast
egendom. För handläggningen av vissa sådana mål har genom lagen
(1969: 246) om fastighetsdomstol (FDL) inrättats fastighetsdomstolar.
Dessa har f. n. att pröva mål enligt miljöskyddslagen (1969: 387) och
skall fr. o. m. den 1 januari 1972 handlägga även mål enligt den nya fastighetsbildningslagen
(1970: 988) (FBL) samt arrende- och hyrestvister
enligt den nya jordabalken (JB). Inom justitiedepartementet har upprättats
en promemoria (Ds Ju 1970: 27) om fastighetsdomstolarnas kompetensområde
och lokalisering m. m. I promemorian föreslås att fastighetsdomstolarna
helt skall överta de uppgifter som nu ankommer på ägodelningsrätterna
och expropriationsdomstolarna samt att dessutom vissa typer
av mål som nu prövas av allmän underrätt skall överflyttas till fastighetsdomstol.
Vidare behandlas frågor om fastighetsdomstols sammansättning
och domförhet samt om fastighetsdomstolarnas lokalisering och
domkretsar. Promemorian innehåller förslag till lagar om ändring i
FDL, VL, lagen (1917: 189) om expropriation (ExL), lagen (1933: 269)
om ägofred, lagen (1942:350) om fornminnen, byggnadslagen
(1947: 385), lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva
m. m., lagen (1960:690) om byggnadsminnen, naturvårdslagen
(1964: 822), jordförvärvslagen (1965: 290), jordhävdslagen (1969: 698),
lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, JB och lagen
(1970: 995) om införande av nya jordabalken (JP).

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av samtliga hovrätter,
kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, statskontoret, lantmäteristyrelsen,
planverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Gävleborgs
och Västernorrlands län, domstolsverksutredningen, vattenlagsutredningen,
kommunförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas
Riksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Kraftverksföreningen,
Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen, Domareföreningen,
advokatsamfundet, Vattenrättsingenjörsföreningen, Sveriges Lantmätareförening,
TCO, SACO, Statstjänstemännens Riksförbund och Hyresgästernas
Riksförbund. Yttranden har överlämnats av Svea hovrätt från lagmannen
i Stockholms tingsrätt, av Göta hovrätt från lagmännen i Linköpings,
Jönköpings, Växjö och Kalmar tingsrätter, av länsstyrelserna i
Stockholms och Jönköpings län från länsarkitekten och överlantmätaren
i resp. län, av länsstyrelsen i Gävleborgs län från länsarkitekten, överlantmätaren
och Gävleborgs länsavdelning av Svenska kommunförbundet
samt av länsstyrelsen i Västernorrlands län från överlantmätaren och
kommunstyrelserna i Härnösands och Sundsvalls kommuner.

JuU 1971:13

4.1 Tillståndsprövningen i vattenmål m. ni.

Med större företag i vatten följer i allmänhet betydelsefulla långsiktiga
verkningar av skilda slag. Med hänsyn härtill och till de många
viktiga men inbördes motstridiga intressen som kräver beaktande när
det gäller användningen av våra vattentillgångar är det uppenbarligen
av stor betydelse att dessa företag blir inpassade i samhällsplaneringen
i stort. Teknikens framsteg och den allmänna samhällsutvecklingen
medför att behovet av ett samlat grepp över vattenresursernas användning
gör sig gällande med allt större kraft. De nuvarande reglerna för
tillståndsprövningen i vattenmål tillgodoser inte detta behov på ett tillfredsställande
sätt. Prövningen ankommer i flertalet fall på vattendomstol,
som varken har den överblick över alla synpunkter som måste
beaktas eller de rättsliga befogenheter som skulle behövas. Som jag har
framhållit i andra sammanhang bör den prövning det här är fråga om
hellre företas av administrativa myndigheter och nära samordnas med
annan samhällsplanering. Genom miljöskyddslagen har tillståndsprövningen
såvitt gäller en viss typ av vattenanvändning flyttats över från
vattendomstolarna till administrativ myndighet, och vattenlagsutredningen
skall enligt sina direktiv lägga fram förslag till en liknande reform
beträffande andra vattenrättsliga tillståndsfrågor.

I sitt nu avgivna delbetänkande anför utredningen att tiden ännu inte
är mogen för ett slutligt ställningstagande till frågan om utformningen
av det vattenrättsliga prövningssystemet. Som skäl härför anger utredningen
att reglerna måste samordnas med det nya system för fysisk
planering som kan bli resultatet av bygglagutredningens arbete och det
arbete som bedrivs inom civildepartementet på en fysisk riksplanering.
Samordning måste enligt utredningen också ske med annan aktuell tillståndsgivning
av t. ex. mark- eller energipolitisk art. Det alltmer trängande
behovet av ett samlat grepp över fördelningen av våra vattenresurser
motiverar emellertid enligt utredningens mening att man nu
vidtar provisoriska ändringar inom ramen för den gällande
vattenlagstiftningen. Utredningen föreslår därför att VL ändras så att
tillåtlighetsprövningen i viktigare vattenmål anförtros Kungl. Maj:t och
att Kungl. Maj:t får möjlighet att vid sin prövning i större omfattning
än nu anlägga allmänna planeringssynpunkter. Ett avgörande skäl
för att prövningen nu bör förläggas hos Kungl. Maj:t är enligt utredningen
att ingen annan än Kungl. Maj:t f. n. torde ha möjlighet att
grunda en allsidig bedömning av tillståndsfrågor på det material som
växer fram vid arbetet på den fysiska riksplaneringen. De nya bestämmelserna
föreslås gälla företag enligt 2 och 3 kap. VL, dvs. bl. a. kraftverksbyggen,
vattenregleringar och grundvattentäkter, samt vattenav -

JuU 1971:13

ledning och invallning enligt 7 kap. Lagtekniskt innebär förslaget en
utvidgning av den prövningsrätt som enligt 4 kap. 13 § f. n. tillkommer
Kungl. Maj:t i fråga om vissa vattenregleringsföretag.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens bedömning
i fråga om behovet av provisoriska lagändringar, och huvudinnehållet
i utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt
taget samtliga yttranden. Som en särskild förtjänst hos förslaget
framhålls att allmänna planeringssynpunkter kan beaktas vid prövningen
av större företag.

Jag kan godta utredningens bedömning att tiden ännu inte är mogen
för ett slutligt ställningstagande till det vattenrättsliga prövningssystemets
utformning. Jag instämmer också i att det med hänsyn till vikten
av att kunna tillgodose allmänna planeringssynpunkter föreligger behov
av provisoriska lagändringar. Det förslag utredningen har lagt fram
är väl ägnat att tillgodose detta behov och bör därför genomföras.
Jag är emellertid angelägen om att utredningen så snart som möjligt
lägger fram förslag till en mera slutgiltig lösning efter de riktlinjer som
har angetts i direktiven. Vid utarbetandet av ett sådant förslag bör utredningen
samråda med bygglagutredningen, och det synes lämpligt att
de båda utredningarna bedriver sitt arbete på sådant sätt att den fortsatta
behandlingen av deras förslag kan samordnas.

Som några remissinstanser har påpekat föreligger både enligt gällande
rätt och enligt förslaget vissa samordningsproblem i förhållande
till miljöskyddslagen och byggnadslagstiftningen. Det är nästan omöjligt
att undvika sådana olägenheter i ett övergångsskede. I praktiken
torde problemen emellertid kunna lösas på ett smidigt sätt genom samarbete
mellan berörda parter och myndigheter. Den föreslagna utvidgningen
av Kungl. Maj:ts prövningsrätt underlättar lösningen av åtskilliga
samordningsproblem.

Innan jag går närmare in på de nya reglernas utformning vill jag beröra
en fråga som naturvårdsverket och koncessionsnämnden för miljöskydd
har tagit upp i sina remissyttranden. De anser det angeläget att
VL snarast ändras så att möjlighet öppnas till omprövning från vattenvårdssynpunkt
av gällande vattenhushållningsbestämmelser som innebär
tillstånd till s. k. nolltappning. Denna fråga är emellertid utomordentligt
komplicerad och har sådant samband med en rad andra regler
i VL att jag för min del har svårt att se att några fördelar skulle
vara att vinna med att bryta ut den till särbehandling. Skulle vattenlagsutredningen
vid sitt fortsatta arbete komma till en annan uppfattning
är det emellertid inte något som hindrar att frågan tas upp särskilt.

I likhet med utredningen anser jag att de nya reglerna om Kungl.
M a j t: s prövning lämpligen kan tas in i 4 kap. och ersätta den
nuvarande 13 §. Vad gäller omfattningen av prövningsrätten

JuU1971:13

innebär utredningens förslag att det i en särskild vattenrättskungörelse
skall anges vissa typer av företag, som alltid skall prövas av Kungl.
Maj:t (kungörelsefall), medan Kungl. Maj:t beträffande andra företag
skall kunna förbehålla sig prövningsrätten genom särskilt beslut (förbehållsfall).
Som allmän förutsättning för Kungl. Maj:ts prövningsrätt
skall dock för båda fallen gälla att företaget är av betydande omfattning
eller ingripande beskaffenhet.

I likhet med remissinstanserna anser jag den föreslagna uppläggningen
lämplig. Kungl. Maj:ts prövningsrätt bör principiellt omfatta endast
företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.
Den närmare regleringen av vilka företag som skall hänföras
till denna kategori får, som utredningen föreslår, ske genom
kungörelse och särskilda förbehåll från Kungl. Maj:t. I enlighet med
vad utredningen föreslår bör vidare Kungl. Maj:t kunna pröva även
sådana mål som har nära samband med mål som enligt gällande föreskrifter
skall prövas av Kungl. Maj:t. Från vattendomstolshåll har
framförts önskemål om att vattendomstolarna därutöver skall få möilighet
att av eget initiativ hänskjuta företag till Kungl. Maj:ts prövning.
Jag kan inte biträda detta förslag.

För att den föreslagna ordningen skall få åsyftad effekt är det givetvis
av vikt att Kungl. Majit utnyttjar förbehållsrätten i avsedd omfattning.
Vid bedömningen av om förbehåll skall göras blir det i regel
av avgörande betydelse i vilken mån allmänna planeringssynpunkter
behöver anläggas vid tillståndsprövningen. Det är givetvis viktigt att
Kungl. Majit får det underlag som behövs för ett ställningstagande till
denna fråga. Ofta torde planverket samt länsstyrelser och kommuner
som ansvariga för planläggningen ha anledning att fästa Kungl. Majits
uppmärksamhet på behovet av ett förbehåll. De skyldigheter som sedan
gammalt åligger kammarkollegiet på detta område torde böra bestå.
Med hänsyn härtill bör, som kollegiet har påpekat, den gällande skyldigheten
att översända ansökningshandlingarna i vattenmål till kollegiet
utvidgas att omfatta också viktigare mål om grundvattentäkt. Besked om
förbehåll bör givetvis lämnas i ett så tidigt skede av vattenmålet som
möjligt och helst före huvudförhandlingen. Förbehållsrätten bör inte
få utövas efter det att dom eller beslut har meddelats i tillåtlighetsfrågan
oavsett om överklagande sker eller inte.

I fråga om grunderna för Kungl. Majits prövning delar jag
utredningens uppfattning att särskilda bestämmelser bör införas vilka
medger en friare och mera mångsidig prövning av företagen än som
f. n. kan ske vid vattendomstol. Ett huvudsyfte med reformen är att
viktigare företags tillåtlighet skall kunna bedömas inte bara enligt nuvarande
tillåtlighetsregler utan även och framför allt från allmänna planeringssynpunkter.
Detta bör givetvis komma till uttryck i lagtexten.
Prövningen skall innefatta en allsidig bedömning, varvid alla de as -

JuU 1971:13

pekter som tillmäts betydelse i planeringssammanhang skall beaktas.
Hit hör givetvis intresset av att effektivt kunna utnyttja vattnet för
elkraftsproduktion samt för privat och industriell konsumtion men
också exempelvis intresset av att förhindra ekonomiskt olämplig lokalisering
och onödig förstörelse av miljövärden. Som utredningen påpekar
kan även arbetsmarknadspolitiska intressen komma att tillmätas
betydelse i detta sammanhang. Att som Näringslivets Byggnadsdelegation
förordar inrikta prövningen uteslutande på markanvändningsfrågor
och bortse från s. k. verksamhetsplanering synes mig varken lämpligt
eller möjligt. I praktiken sker verksamhetsplaneringen och markanvändningsplaneringen
i så nära samband att det inte går att isolera
den ena från den andra.

Det synes mig självklart att Kungl. Maj:t vid sin prövning från allmänna
planeringssynpunkter får ta hänsyn inte bara till det företag
ansökningen avser utan också till företag som kan väntas bli aktualiserade
av detta. Jag anser emellertid att det kan vara lämpligt att i lagen
ta in en erinran om att Kungl. Maj:t skall beakta sannolika följdföretag
enligt VL. Bestämmelsen bör ges en mera generell utformning än utredningen
föreslår.

Som utredningen anför bör Kungl. Maj:t vid sin tillståndsprövning
kunna väga olika samhällsintressen mot varandra på ett friare sätt än
VL:s tillåtlighetsregler f. n. medger. Kungl. Maj:t bör alltså inte vara
ovillkorligen bunden av särskilda hindersbestämmelser i VL utan kunna
med bortseende från dem ge tillstånd till företag som är av synnerlig
betydelse från allmän synpunkt. Detta innebär att Kungl. Majit
bör ges en dispensbefogenhet motsvarande den som nu finns enligt
2 kap. 3 § tredje stycket och 44 § tredje stycket VL. Dispensbefogenheten
bör gälla även hinder som avses i 2 kap. 11 § och 12 § första
stycket, dvs. sådana som har samband med farleds- och flottledsintressen
samt klimat- och hälsosynpunkter. Det är självfallet att dispensbefogenheten
skall utnyttjas endast då mycket starka skäl talar för att ett
företag bör tillåtas.

Vattenöverdomstolen och Nedre Norrbygdens vattendomstol föreslår
att bestämmelserna i 2 kap. 20 § 3 mom. och 47 § 2 mom. samt 7 kap.
46 § andra stycket VL ändras så att de av utredningen föreslagna
grunderna för Kungl. Maj:ts prövning blir tillämpliga även vid underställning
enligt nämnda lagrum. Detta skulle bl. a. medföra den sakliga
ändringen att underställning och dispens kunde ske även när hinder
föreligger enligt 2 kap. 11 § eller 12 § första stycket. Vidare skulle
Kungl. Majit få ett uttryckligt lagstöd för att anlägga allmänna planeringssynpunkter
vid prövningen. Även om systematiska skäl talar
för den föreslagna ändringen anser jag inte att det finns tillräcklig
anledning att nu ändra tillåtlighetsreglerna i 2 och 7 kap. Det torde
f. ö. ligga i sakens natur att Kungl. Majit vid sin allmänna prövning av

JuU1971:13

frågan om företaget skall få komma till stånd har att fästa stor vikt
vid allmänna planeringssynpunkter.

Från flera håll ifrågasätts om inte det allmänna planeringskravet
som tillåtlighetsrekvisit bör gälla också de mindre företag som fortfarande
kommer att ligga kvar under vattendomstolarnas prövning. I likhet
med utredningen anser jag emellertid att de provisoriska ändringar
som nu skall företas bör inskränkas till att gälla Kungl. Maj:ts prövningsrätt.
Syftet med den föreslagna reformen är ju f. ö. att vattendomstolarnas
prövning i fortsättningen inte skall gälla andra företag
än sådana som är av mindre betydelse för samhällsplaneringen i stort.

I fråga om Kungl. Maj:ts möjlighet att föreskriva särskilda
villkor i samband med ett tillstånd kan jag ansluta mig till vad
utredningen har anfört. Villkor bör alltså komma i fråga i ungefär
samma situationer som f. n. I likhet med utredningen anser jag det
olämpligt att i lagtexten anknyta till bygdens intressen, eftersom detta
skulle kunna minska möjligheterna att på lämpligaste sätt tillgodose
fiskeri- och renskötselintressena.

I syfte att tillförsäkra Kungl. Maj:t ett tillfredsställande underlag
för prövningen föreslår utredningen vissa bestämmelser om utomprocessuellt
förberedelseförfarande, om innehållet i ansökan och om den
förberedande handläggningen vid vattendomstolen. Jag kan i allt väsentligt
ansluta mig till vad utredningen sålunda föreslår. Jag instämmer
i att det utomprocessuella förberedelseförfarandet åtminstone tills
vidare bör bibehållas och att dess användningsområde bör bestämmas
till sådana företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning.
Förfarandet skall säkerställa att projekteringsarbetet för sådana
företag bedrivs i samråd med de myndigheter som skall ta till vara
det allmänna planeringsintresset. Det bör också innefatta information
till den ortsbefolkning som berörs av det planerade företaget. Närmare
föreskrifter i ämnet får meddelas av Kungl. Maj:t.

I likhet med utredningen anser jag att ansökan rörande företag som
kan antas komma under Kungl. Maj ris prövning bör innehålla redogörelse
för den utomprocessuella förberedelse som har ägt rum, en bedömning
av företagets betydelse från allmänna planeringssynpunkter
och uppgift om eventuella följdföretag enligt VL samt att ansökningshandlingarna
bör översändas från vattendomstolen till naturvårdsverket,
planverket och vederbörande länsstyrelse. Detta innebär att både
sökanden och vattenrättsdomaren i förväg måste bedöma sannolikheten
för att Kungl. Majri kommer att utöva sin förbehållsrätt. I tveksamma
fall är det givetvis lämpligt och tillrådligt att iaktta de regler som
gäller för företag som kan komma att prövas av Kungl. Majri.

Planverket påpekar i sitt remissyttrande att de föreslagna reglerna
om utomprocessuell förberedelse och om medverkan av myndigheter
som företräder planintresset bör omfatta även hamnanläggningar efter -

JuU1971:13

som sådana anläggningar har stor betydelse från lokaliseringssynpunkt.
Frågor om allmän hamn regleras i 5 kap. VL. Det ankommer alltid
på Kungl. Maj:t att pröva om allmän hamn skall få komma till stånd
(5 kap. 3 och 13 §§). Jag anser inte motiverat att nu införa några nya
regler beträffande handläggningen av sådana frågor. Hamn som inte
är allmän bedöms enligt 2 kap. VL och kan alltså komma att omfattas
av de föreslagna nya bestämmelserna.

Vattendomstolens yttrande torde i fortsättningen liksom hittills komma
att utgöra en väsentlig del av underlaget för Kungl. Maj:ts prövning.
I likhet med utredningen anser jag att domstolarnas skyldighet
att avge sådant yttrande bör lagfästas. Yttrandet bör innehålla vattendomstolens
ställningstagande i alla de frågor som faller inom domstolens
kompetens. Även beträffande andra frågor torde domstolen
kunna bidra med värdefulla faktiska upplysningar. Någon anledning
för Kungl. Maj:t att som kammarkollegiet ifrågasätter inhämta yttrande
från vattenöverdomstolen i tillståndsärendet synes mig normalt
inte föreligga.

Advokatsamfundet tar i sitt yttrande upp vissa kostnadsfrågor och
framhåller att ersättning har vägrats för sakägares kostnader i samband
med underställning hos Kungl. Majit men utdömts för kostnader vid
utomprocessuellt förberedelseförfarande. Samfundet anser att rätt till
ersättning för kostnader bör föreligga i båda dessa fall. För min del
anser jag det inte lämpligt att ta upp dessa frågor nu. De bör anstå
till den slutliga översynen av VL.

Jag ansluter mig till de av utredningen föreslagna följdändringa
r som innebär att de nya reglerna om Kungl. Majits prövning görs tilllämpliga
även på kraftförsörjningsföretag som omfattas av lagen om
vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. samt på
större vattenavlednings- och invallningsföretag enligt 7 kap. VL. I likhet
med utredningen anser jag att Kungl. Majits prövningsrätt enligt
förstnämnda lag bör få utövas efter förbehåll i varje särskilt fall och
att något krav på utomprocessuellt förberedelseförfarande inte bör gälla.

Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol anser att vattenrättsdomarens
befogenhet att medge provisoriska åtgärder enligt 11
kap. 46 § bör begränsas i fråga om mål som skall prövas av Kungl.

Majit. Jag anser inte att det finns tillräckligt behov av en sådan be gränsning.

Jag anser inte heller att det behövs några särskilda regler
om förfarandet i sådana fall som avses i 2 kap. 40 §.

Vissa vattenreglerings- och torrläggningsföretag enligt 3 och 7 kap.

VL kan prövas vid syneförrättning. Jag ansluter mig till utredningens
förslag till särskilda regler rörande handläggningen av syneförrättningar
där tillståndsfrågan kan komma under Kungl. Majits prövning. Under
vissa förutsättningar skall synemännens utlåtande underställas vatten -

i ■ fai

JuU 1971:13 61

domstolens prövning. Utredningen föreslår att sådan underställning inte
skall ske om Kungl. Maj:t har prövat företagets tillåtlighet. Kammarkollegiet
kritiserar detta förslag under hänvisning till att vattendomstolen
även i sådana fall bör kunna ta ställning till den närmare utformningen
av företaget. För egen del ansluter jag mig emellertid till utredningens
förslag, eftersom det måste anses onödigt att vattendomstol
prövar förrättningsutlåtande när Kungl. Maj:t redan har tagit ställning
till företagets tillåtlighet.

Utredningen diskuterar frågan om den betydelse som vid tillståndsprövning
enligt VL skall tillmätas gällande bebyggelseplaner
och hänvisar i detta sammanhang till vissa uttalanden i förarbetena
till miljöskyddslagen enligt vilka tillstånd inte får lämnas till företag
som strider mot fastställd plan. Vattenöverdomstolen tar upp samma
fråga i sitt remissyttrande. I avsaknad av särskild lagbestämmelse
torde enligt domstolen bristande överensstämmelse mellan ett företag
enligt VL och fastställd plan inte kunna föranleda att tillstånd till
företaget vägras. Möjligen kan tillståndet förknippas med ett villkor
eller en erinran om att det inte får tas i anspråk förrän planen har
ändrats. För egen del vill jag i detta sammanhang endast påpeka att,
som framhållits i förarbetena till miljöskyddslagen, tillstånd i vissa fall
bör kunna lämnas under förutsättning att planen ändras så att det
hinder den innebär mot företaget undanröjs. Jag vill dessutom hänvisa
till vad jag tidigare har sagt om de samordningsproblem som tills vidare
kan uppstå. Jag kan inte acceptera det a.v Näringslivets Byggnadsdelegation
och advokatsamfundet framförda förslaget att Kungl. Majit
som högsta planmyndighet vid prövning av ett företag enligt VL skall
kunna ompröva gällande planbestämmelser eller meddela erforderlig
dispens. Jag vill erinra om att det i första hand ankommer på vederbörande
kommun att ta initiativ i planfrågor.

Oberoende av vad som nu har sagts är det givetvis av stor betydelse
att viss samordning sker mellan vattendomstolen och planmyndigheterna
och att upplysningar om planförhållandena finns tillgängliga i målet.
Jag instämmer därför i vad utredningen föreslår om att ansökningen
skall innehålla uppgifter om gällande planer samt att länsstyrelsen
och vederbörande kommun skall underrättas i målet. I likhet
med flera remissinstanser anser jag emellertid att underrättelseskyldigheten
gentemot kommun inte bör vara beroende av att företaget berör
område inom fastställd general- eller detaljplan.

De regler om underställning till Kungl. Maj:t efter diskretionär
prövning hos vattendomstol som f. n. finns i 2 kap.
20 § 3 mom. m. fl. lagrum i VL torde efter den föreslagna utvidgningen
av Kungl. Maj:ts prövningsrätt få mycket liten betydelse. Att som
kammarkollegiet föreslår helt slopa reglerna anser jag dock inte till -

JuU 1971:13

rådligt. Däremot instämmer jag med utredningen i att bestämmelserna
bör formuleras om efter mönster av 16 § miljöskyddslagen, vilket innebär
att vattendomstolens diskretionära prövningsrätt upphör.

De nya reglerna bör som utredningen har föreslagit träda i kraft
den 1 januari 1972 men inte tillämpas i mål som har anhängiggjorts
vid vattendomstol före ikraftträdandet och inte heller vid syneförrättning
om förrättningsman har förordnats före denna tidpunkt.

4.2 Fastighetsdomstolar och vattendomstolar

4.2.1 Allmänna synpunkter

Vid reformen av den allmänna underrättsorganisationen uttalade
dåvarande departementschefen (prop. 1969: 44 s. 174) som sin åsikt
att det inte fanns anledning att gå från den dittills gällande principen
om en mycket vidsträckt kompetens för de allmänna underrätterna.
Han påpekade emellertid att vissa typer av mål såsom ägodelningsmål,
expropriationsmål och vattenmål ofta har speciella drag och i
någon mån kräver en specialisering hos dem som skall bedöma dem, i
synnerhet som det inom landet som helhet förekommer endast ett
begränsat antal mål av varje sådan typ. Det skulle därför vara av värde
om målen kunde koncentreras till jämförelsevis få domstolar vars domare
därmed skulle få att handlägga ett inte alltför ringa antal mål och på
det sättet bli förtrogna med ämnesområdet. Ett riktmärke borde emellertid
enligt departementschefen vara att vår restriktiva inställning när
det gäller att skapa specialdomstolar i egentlig mening behålls och att
man efterstävar att de domare som sysslar med de specifika slagen av
mål också har kontakt med allmänna tvistemål och brottmål. Därför
borde principen vara att man uppdrar handläggningen av berörda mål
till endast vissa av de allmänna underrätterna. Mot bakgrund av dessa
överväganden tillskapades fastighetsdomstolarna. Dessa ingår i den allmänna
underrättsorganisationen på det sättet att vissa tingsrätter utses
att vara fastighetsdomstol. I denna egenskap består tingsrätten normalt
av två lagfarna domare, en tekniskt sakkunnig ledamot samt två nämndemän.

Fastighetsdomstolarnas sammansättning gör dem särskilt skickade
att pröva mål där det krävs teknisk sakkunskap, främst i fråga om
fastighetsbildning och fastighetsvärdering, och de har också i första
hand tillskapats med tanke på sådana mål. F. n. handläggs vissa frågor
enligt miljöskyddslagen av fastighetsdomstol. Fr. o. m. den 1 januari
1972, då FBL träder i kraft, skall till fastighetsdomstolarna överföras
mål om fastighetsbildning, vilka f. n. handläggs av ägodelningsrätt. Vid
tillkomsten av FDL förutsattes att fastighetsdomstolarna också skulle
ersätta de nuvarande expropriationsdomstolarna. Ett par andra typer
av mål som fr. o. m. den 1 januari 1972 skall handläggas av fastig -

JuU1971:13

hetsdomstol är mål om arrende och hyra enligt JB. Som ett viktigt
skäl för att koncentrera dessa mål till ett begränsat antal domstolar
kan anföras att underrätten här är överinstans i förhållande till arrende-
och hyresnämnderna och att möjligheterna att fullfölja talan
mot dom i sådana mål är begränsade, vilket gör det särskilt angeläget
att få en enhetlig bedömning inom större regioner.

Förslagen i departementspromemorian följer de riktlinjer som tidigare
har dragits upp i fråga om fastighetsdomstolarnas kompetensområde.
De innebär i huvudsak att dit skall hänföras dels sådana mål som
f. n. ankommer på ägodelningsrätt och expropriationsdomstol, dels
vissa mål av sällan förekommande slag som nu handläggs av allmän
domstol men som i sak står fastighetsbildnings- och expropriationsmålen
nära, dels slutligen mål om arrende och hyra samt vissa därmed
närbesläktade mål. Detta innebär att åtskilliga typer av mål som rör
fast egendom kommer att falla utanför kompetensområdet. Förslaget
har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen.
Från skilda håll har dock både utvidgningar och inskränkningar av
kompetensområdet ifrågasatts. Det har också gjorts gällande att koncentrationen
av vissa mål till ett begränsat antal domstolar kan få
skadliga verkningar i fråga om personalrekryteringen.

För egen del vill jag understryka att det från olika synpunkter är
angeläget att varje allmän underrätt har en vidsträckt behörighet och
att koncentration av vissa måltyper till särskilda domstolar därför inte
bör komma i fråga i andra fall än då det är motiverat av speciella
skäl. En annan synpunkt som måste beaktas i sammanhanget är att behörighetsreglerna
bör vara klara och lättillämpade så att gränsdragningsproblem
i möjligaste mån undviks. Jag återkommer strax till frågan
om fastighetsdomstolarnas kompetensområde men vill redan nu
framhålla att förslagen i departementspromemorian synes mig väl avvägda
mot den angivna bakgrunden.

Med anledning av de under remissbehandlingen yppade farhågorna
från personalrekryteringssynpunkt vill jag anföra följande. Eftersom
fastighetsdomstolarna inte har någon fristående ställning utgörs de lagfarna
ledamöterna av domare som innehar tjänster i den tingsrätt som
är fastighetsdomstol eller i annan tingsrätt. F. n. kan också domare i
vattendomstol komma i fråga. Det är inte meningen att de domare som
tjänstgör i fastighetsdomstolen skall syssla uteslutande med fastighetsdomstolsgöromål,
även om dessa göromål givetvis blir helt dominerande
för många av dem. Genom fastighetsdomstolarnas anknytning till tingsrättsorganisationen
finns goda förutsättningar för att ett stort antal
domare skall få erfarenhet av fastighetsdomstolstjänstgöring. Detta gäller
inte bara domare i den tingsrätt som är fastighetsdomstol utan också
domare i andra tingsrätter. Mot bakgrund härav synes några större
problem från personalrekryteringssynpunkt inte vara förenade med en

JuU1971:13

koncentration av mål rörande fast egendom till ett begränsat antal underrätter.

Vad härefter gäller vattendomstolarna har vattenlagsutredningen enligt
sina direktiv i uppdrag att överväga en överflyttning av vissa av
deras uppgifter till fastighetsdomstol. Utredningen ansluter sig till tanken
på en sådan reform men anser av olika skäl att den bör delas upp
i två etapper, varav den första genomförs den 1 januari 1972 och den
andra i samband med den slutliga revision av VL som utredningens
arbete syftar till. I den första etappen skall enligt förslaget vattendomstolarna
avskaffas som fristående enheter och knytas till tingsrättsorganisationen
på samma sätt som fastighetsdomstolarna, dvs. vissa tingsrätter
utses att vara vattendomstol, varvid tingsrätten skall ha särskild
sammansättning. I den andra etappen överförs de dömande funktionerna
på fastighetsdomstolarna. Utredningsförslaget, som har fått ett
mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen, innebär enligt min
mening en tekniskt smidig lösning och har betydande fördelar från
både vattenrättsskipningens och den berörda personalens synpunkt.
Jag ansluter mig därför till förslaget. Jag återkommer längre fram till
vissa frågor som rör vattendomstolarnas sammansättning.

4.2.2 Fastighetsdomstolarnas kompetensområde

Som anförs i departementspromemorian är det uppenbart att fastighetsdomstolarna,
som enligt FBL skall handlägga fastighetsbildningsmål
i stället för de nuvarande ägodelningsrätterna, också bör överta ägodelningsrättemas
uppgifter enligt sådan lagstiftning som skall bestå efter
FBL:s ikraftträdande. Samtliga dessa uppgifter är nämligen av den
särskilda beskaffenhet att de bör ankomma på fastighetsdomstol. Med
hänsyn till att det arbete med följdlagstiftningen till FBL som f. n. pågår
inom justitiedepartementet inbegriper de lagar det här rör sig om finns
emellertid inte anledning att nu lägga fram förslag till ändringar i dessa
lagar.

Bland de lagar som måste överarbetas och anpassas till FBL ingår
också lagen om ägofred. På grund härav bör inte heller frågor om ändring
i denna lag tas upp nu. Jag delar dock den i promemorian framförda
uppfattningen att mål om stängselskyldighet och betesreglering
enligt 46 § bör överföras till fastighetsdomstol. Som Svea hovrätt påpekar
bör detsamma gälla klandertalan enligt 49 § första stycket. Däremot
synes det mig mera tveksamt om de av hovrätten över Skåne och Blekinge
förordade ändringarna i lagen är befogade. Slutlig ställning till
dessa frågor får tas vid den fortsatta överarbetningen av lagen.

Som jag redan tidigare har framhållit bör expropriationsdomstolarna
avskaffas och deras uppgifter överföras till fastighetsdomstol. Remissinstanserna
har inte haft något att erinra mot en sådan reform. De i promemorian
i detta sammanhang föreslagna ändringarna i ExL och annan

JuU1971:13

lagstiftning har inte föranlett annan erinran än att hovrätten för Övre
Norrland ifrågasatt om inte föreskriften i 28 § andra stycket ExL om
protokollföringsplikt då enskilda domstolsledamöter företar undersökning
på stället borde införas i 9 § FDL. Sådan undersökning på platsen
som en eller flera ledamöter av fastighetsdomstolen enligt sistnämnda
paragraf kan verkställa på uppdrag av domstolens ordförande och varom
parterna skall underrättas torde emellertid vara att anse som sammanträde
för förhandling i rättegångsbalkens mening. Protokollföringsplikt
föreligger därför enligt bestämmelserna i 6 kap. rättegångsbalken,
om undersökningen inte sker endast som förberedande åtgärd för syn på
stället. Det av hovrätten ifrågasatta tillägget till 9 § FDL är alltså obehövligt.

Vad sedan angår de mål som nu prövas av allmän underrätt har i
flera remissyttranden kritik riktats mot att arrende- och hyresmålen förs
in under fastighetsdomstolarnas exklusiva behörighet. Denna kritik utgör
dock enligt min mening inte tillräcklig anledning att nu ompröva de
beslut av denna innebörd som har fattats genom antagandet av JB. Om
hyresmål skall prövas av fastighetsdomstol bör också vissa andra typer
av mål som är av mycket likartad beskaffenhet lämpligen behandlas i
samma ordning. I prop. 1971: 12 har föreslagits att vissa bostadsrättstvister
enligt 77 § första stycket bostadsrättslagen skall tas upp av fastighetsdomstol.
De mål som här i övrigt kommer i fråga är sådana som
avser besvär mot hyresnämnds beslut enligt lagen om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet. Även dessa mål, liksom mål om klander av redovisad
förvaltning enligt 11 § tredje stycket samma lag, bör — som föreslås i
promemorian — prövas av fastighetsdomstol.

Vissa mål om inlösen av fast egendom ankommer nu på allmän underrätts
prövning. Detta gäller mål enligt 11 § första stycket jordförvärvslagen,
5 § andra stycket jordhävdslagen och 4 § JP. Som anförs i
promemorian saknas anledning att i processuellt avseende behandla
dessa mål på annat sätt än mål om inlösen i allmänhet. De bör därför
överföras till fastighetsdomstolarnas kompetensområde.

Ett par remissinstanser ifrågasätter om inte också mål enligt förköpslagen
bör handläggas av fastighetsdomstol. Sådana mål avser inte själva
det tvångsförvärv som förköpet innebär utan bara vissa följdfrågor i anledning
av förköp. De frågor som skall prövas av domstol är sådana
som rör ogiltighet eller jämkning av köpevillkor (5 § andra och tredje
styckena), undantagande av lös egendom från förköp (6 §), ersättning
till köparen för fullgörelse enligt köpeavtalet eller för kostnader i samband
med köpet (13 § första stycket) samt ersättning till kommunen för
värdeminskning på egendomen som har förorsakats av köparen (13 §
andra stycket). Av dessa frågor synes endast de som rör värdeminskning
vara av den beskaffenheten att det kan finnas anledning att hänföra
dem till fastighetsdomstol. Jag anser dock att dessa frågor, som f. ö. när -

JulJ1971:13

mast är av skadeståndsrättslig natur, inte bör brytas ut för handläggning
i annan ordning än övriga frågor enligt samma lag.

I promemorian föreslås vidare att tvister, som enligt 72 § första stycket,
96 § första och andra styckena samt 104 § andra stycket ExL skall
prövas av allmän underrätt, överförs till fastighetsdomstol. Förslaget,
som inte har föranlett några invändningar vid remissbehandlingen, bör
enligt min mening godtas. Ett par remissinstanser förordar vissa ytterligare
ändringar i ExL. Sålunda föreslås att frågor om ersättning för skada
eller intrång som har uppstått efter expropriationsmålets slutliga avgörande
och inte har kunnat förutses i målet samt om ersättning till expropriat
för kostnader som har uppkommit under behandlingen hos
Kungl. Maj:t av ansökan om expropriation skall prövas av fastighetsdomstol.
På frågor av det förstnämnda slaget är enligt 34 § andra stycket
ExL lagens bestämmelser inte tillämpliga. De torde vanligen få bedömas
enligt grannelagsrättsliga regler. Som jag strax skall utveckla närmare
anser jag inte att fastighetsdomstol bör göras till forum i tvister
om grannelagsrättsliga förhållanden. Den bör då inte heller pröva sådana
frågor som avses i 34 § andra stycket ExL. Inte heller frågor om
ersättning för kostnader i samband med Kungl. Majtts prövning av expropriationsansökan
synes mig vara av den beskaffenhet att det finns
anledning att överföra dem till fastighetsdomstol.

Jag ansluter mig till förslaget i promemorian att frågor som avses i
75 § byggnadslagen i likhet med övriga ersättningsfrågor enligt lagen
skall prövas av fastighetsdomstol. Promemorieförslaget innebär att i sådana
mål fördelningen av rättegångskostnaderna skall ske enligt regeln
i 65 § byggnadslagen i stället för som nu enligt rättegångsbalkens regler.
Detta förslag har mött viss kritik vid remissbehandlingen. Med hänsyn
härtill och till den översyn av byggnadslagstiftningen som f. n. pågår
inom bygglagutredningen anser jag lämpligast att inte nu göra någon
ändring i gällande rätt på denna punkt.

Mål enligt lagen om byggnadsminnen handläggs f. n. av expropriationsdomstol
och överförs enligt vad jag tidigare har föreslagit till fastighetsdomstol.
Som anförs i promemorian bör samma domstol handlägga
också mål om ersättning enligt lagen om fornminnen, vilka mål
f. n. prövas av allmän domstol. Jag instämmer med hovrätten över
Skåne och Blekinge i att detta bör gälla även mål enligt 9 a § tredje
stycket nämnda lag om ersättning för kostnad eller skada, som uppkommer
vid undersökning eller bärgning av skeppsvrak eller annan åtgärd
för dess skydd och vård. De nya bestämmelserna om forum i mål enligt
lagen om fornminnen synes lämpligen kunna tas upp i en ny 17 §.

Eftersom ersättning för skada och intrång vid förundersökning enligt
miljöskyddslagen och ExL skall prövas av fastighetsdomstol, bör detta
gälla också ersättning i motsvarande fall enligt 14 kap. 5 § 1 mom. VL.
Promemorians förslag härom bör sålunda genomföras.

JuU 1971:13

Som anförs i promemorian framstår det som den mest rationella
ordningen att den domstol som har handlagt mål om ersättning för
skada eller intrång enligt lagen om byggnadsminnen eller naturvårdslagen
också skall ha att pröva därav föranlett följdmål om ersättning
till innehavare av fordran, för vilken marken svarar, för förlust till
följd av att den i huvudmålet bestämda ersättningen inte har nedsatts
hos länsstyrelsen. Lagen om byggnadsminnen och naturvårdslagen bör
alltså ändras i enlighet härmed.

Någon anledning att som Göta hovrätt ifrågasätter hänföra mål om
utdömande av vite enligt jordförvärvslagen och jordhävdslagen till fastighetsdomstol
föreligger enligt min mening inte. Att sådana frågor enligt
lagen om arrendenämnder och hyresnämnder skall prövas av fastighetsdomstol
sammanhänger med att fastighetsdomstol har karaktären
av överinstans i förhållande till dessa nämnder.

I promemorian diskuteras en rad andra tvister som rör fast egendom
och där det skulle kunna komma i fråga att göra fastighetsdomstol till
exklusivt forum. Hit hör exempelvis äganderättstvister av skilda slag
samt tvister om servitut och grannelagsförhållanden. I mål av dessa
typer uppstår otvivelaktigt ofta frågor av den beskaffenhet som fastighetsdomstolarna
är särskilt skickade att pröva. Jag har emellertid mot
bakgrund av vad jag tidigare har anfört om vikten av återhållsamhet
när det gäller att koncentrera mål till särskilda domstolar och om intresset
av att i möjligaste mån undvika gränsdragningsproblem stannat
för att den i promemorian föreslagna ordningen, som innebär att fastighetsdomstol
inte görs till exklusivt forum i dessa mål, är den lämpligaste.
Att som lantmäteristyrelsen ifrågasätter öppna möjlighet att låta
vissa mål handläggas både av fastighetsdomstol och av tingsrätt i vanlig
sammansättning bör av såväl praktiska som principiella skäl inte
komma i fråga.

Vad gäller äganderättstvister som rör fastighetsindelningens beskaffenhet
torde man, som påpekas i promemorian, kunna utgå från att de
i regel kommer att prövas vid förrättning enligt FBL och i andra instans
av fastighetsdomstol, vilket torde vara den också från partssynpunkt
lämpligaste ordningen. Att tvist av detta slag inte tas upp i angiven
ordning kan antas bli en ren undantagsföreteelse som mestadels
har sin orsak i att tvisten har ett omedelbart samband med sådana frågor
som inte bör prövas av fastighetsdomstol. De av Svea hovrätt uttalade
farhågorna för att möjligheten att vända sig direkt till domstol i
tvister som rör fastighetsindelningen skulle missbrukas synes mig överdrivna.
Inte heller finns det enligt min åsikt anledning att nu bereda
tingsrätt möjlighet att mot parts vilja hänvisa fråga om fastighetsindelningens
beskaffenhet till handläggning av fastighetsbildningsmyndigheten.
Om tingsrätten finner att frågan lämpligen bör prövas i denna ord -

JuU 1971:13

ning torde det i regel vara möjligt att få en sådan prövning till stånd genom
parternas frivilliga medverkan.

4.2.3 Fastighetsdomstols sammansättning och domförhet

Som huvudregel gäller f. n. att fastighetsdomstol består av två lagfarna
ledamöter, av vilka den ene är domstolens ordförande, samt en
ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän. Promemorieförslaget
innebär inte någon ändring av denna regel. Vid remissbehandlingen
har särskilt frågan om det tekniska inslaget i domstolen tilldragit
sig intresse. Olika meningar har yppats och ett flertal förslag har förts
fram, bl. a. av innebörd att två tekniska ledamöter skall kunna medverka
i domstolen.

Vid fastighetsdomstolarnas tillkomst underströk dåvarande departementschefen
(prop. 1969: 44 s. 211) att den tekniskt sakkunnige ledamotens
uppgift inte skulle vara att fungera som expert i vissa speciella
frågor av betydelse för målets utgång utan att han med sin sakkunskap
skulle medverka till en riktig bedömning av utredningen i målet och till
en lämplig utformning av domstolens utslag. Jag ansluter mig till detta
synsätt. Genom den tekniskt sakkunnige ledamoten skall domstolen
tillföras sådana allmänna insikter på det tekniska området som behövs
för att den skall kunna rätt bedöma argumentation och utredning av
teknisk art. Den speciella expertis som kan behövas i en viss teknisk
fråga får däremot tillhandahållas domstolen genom sakkunnigbevisning
i målet.

Eftersom det för expropriationsdomstolarna som huvudregel gäller
att två tekniska ledamöter skall delta i handläggningen kan en övergång
till fastighetsdomstolar med endast en sådan ledamot synas innebära
att det tekniska inslaget i domstolen försvagas. Emellertid måste
beaktas att de tekniska ledamöterna i det nya systemet får en mycket
fastare anknytning till domstolen, vilket medför dels att de förvärvar
stor rutin som domare dels att de kan följa och medverka i den förberedande
handläggningen av målen. Koncentrationen av mål till ett begränsat
antal domstolar leder också till att juristdomarna får större
erfarenhet av tekniska bedömningar. Mot bakgrund av det nu anförda
anser jag att det inte finns anledning att nu gå ifrån principen att i
fastighetsdomstol normalt skall tjänstgöra endast en ledamot med teknisk
sakkunskap. Det bör dock finnas möjlighet att i vissa fall utöka
antalet tekniska ledamöter till två, vilket innebär att domstolen kommer
att bestå av sammanlagt sex ledamöter. Jag vill dock understryka
att denna möjlighet inte är avsedd att utnyttjas annat än i undantagsfall,
när målet är osedvanligt komplicerat från teknisk synpunkt och
det därför kan vara av särskild betydelse att mer än en ledamot med
teknisk sakkunskap medverkar vid bedömningen av de tekniska frågorna.

JuU1971:13

F. n. gäller att teknisk ledamot i fastighetsdomstol skall ha sakkunskap
i fråga om fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Mot bakgrund
av vad jag här förut har anfört om att de tekniska ledamöterna inte
skall vara experter i vissa speciella frågor anser jag det inte motiverat
att ytterligare precisera kraven på sakkunskap eller på annat sätt ändra
reglerna härom. Jag vill emellertid i detta sammanhang påpeka att
tjänsterna för teknisk ledamot i fastighetsdomstol torde komma att
förenas med tjänstgöringsskyldighet vid flera sådana domstolar och att
det dessutom torde bli nödvändigt att vid ledigheter och stor arbetsanhopning
tillfälligt förordna utomstående tekniker att tjänstgöra i
fastighetsdomstolen. Detta innebär att man kommer att ha vissa valmöjligheter
när det gäller att utse teknisk ledamot för visst mål.

De flesta mål som skall tas upp av fastighetsdomstol är av sådan typ
att de normalt kräver viss teknisk sakkunskap hos domstolen. Med hänsyn
till intresset av enkla och lättillämpade sammansättningsregler bör
därför, som anförs i promemorian, den tekniske ledamotens medverkan
i domstolen vara obligatorisk i dessa mål. I fråga om några speciella
slag av mål gäller emellertid att de i allmänhet inte fordrar
sådan sakkunskap, medan det däremot är angeläget med ett starkt lekmannainslag.
De mål jag här syftar på är i första hand hyresmålen
men också bostadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.
I sådana mål bör i stället för teknikern en tredje nämndeman
ingå i domstolen. Som har påpekats både i promemorian och i vissa
remissyttranden kan det dock också i mål av dessa typer, kanske särskilt
i mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, tänkas komma
upp frågor av svårbedömd teknisk natur. Det bör därför finnas möjlighet
att undantagsvis även i sådana mål använda en sammansättning
med teknisk ledamot och två nämndemän. Jag ansluter mig alltså till
promemorians förslag i denna del men vill betona att möjligheten att
låta teknikern delta i dessa mål bör utnyttjas restriktivt. Om det sålunda
införs möjlighet att anlita den tekniske ledamoten i hyresmål
bör de för dessa mål gällande sammansättningsreglema lämpligen göras
tillämpliga också i arrendemål.

Vad beträffar nämndemännen kan jag instämma i den kritik som
Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt har riktat mot
föreskriften i 17 § andra stycket andra punkten ExL om att en av
nämndemännen bör vara fastighetsägare och den andre inte. Denna
regel bör därför inte överföras till FDL.

Enligt 16 kap. 8 § första stycket FBL kan fastighetsdomstol under
vissa förutsättningar pröva fastighetsbildningsmål i materiellt hänseende
utan huvudförhandling. Som dåvarande departementschefen påpekade
i samband med FDL:s tillkomst är det här fråga om mål av sådan
beskaffenhet att utrymmet för lekmannasynpunkter torde vara mycket
begränsat och det synes därför olämpligt från både principiella och

5 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 13

JuU1971:13

praktiska synpunkter att ställa upp ett ovillkorligt krav på att nämndemän
skall medverka vid prövningen. Jag instämmer i den av hovrätten
för Nedre Norrland uttalade uppfattningen att det saknas skäl
att nu frångå denna ståndpunkt. I övrigt bör gälla att fastighetsdomstolen
vid handläggning av mål kan bestå av en lagfaren domare i samma
utsträckning som gäller för tingsrätt. En sådan domförhetsregel blir tilllämplig
vid handläggning av frågor om avvisning av mål och om utdömande
av vite samt vid måls avgörande i sådana fall som avses i 42 kap.
18 § rättegångsbalken, dvs. vid meddelande av tredskodom, dom i
anledning av medgivande eller eftergivande samt stadfästelse av förlikning.
Vidare kommer regeln att gälla vid huvudförhandling som sker
i förenklad form och vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling
eller syn på stället. Att mål om lagsökning och betalningsföreläggande
kan handläggas av en lagfaren domare följer av 30 §
lagsökningslagen (1946: 808). Vad beträffar ärenden blir domförhetsreglerna
i 6 § lagen om handläggning av domstolsärenden tillämpliga.
I fall då enligt nämnda paragraf domstolen skall ha den sammansättning
som gäller för mål i allmänhet torde utan särskild bestämmelse stå klart
att de föreskrifter som i allmänhet gäller för domförhet enligt FDL är
tillämpliga. Fastighetsdomstols domförhet bör som anförs i promemorian
till alla delar regleras i lag och inte som nu delvis i annan författning.
Jag föreslår därför att uttömmande bestämmelser i ämnet tas upp
i 4 § FDL.

4.2.4 övergångsfrågor i anledning av fastighetsdomstolsreformen

Fastighetsdomstolarna bör överta sina nya uppgifter samtidigt som
JB och FBL samt därtill anknytande författningar träder i kraft, dvs.
den 1 januari 1972. Härigenom torde övergången till den nya lagstiftningen
underlättas och enhetligheten i tillämpningen främjas.

Enligt 7 § FBLP skall mål eller ärende som är anhängigt hos ägodelningsrätt
vid utgången av år 1971 prövas av fastighetsdomstol. I promemorian
föreslås motsvarande regel beträffande mål och ärenden som
vid samma tidpunkt är anhängiga hos expropriationsdomstol. Om expropriationsdomstolen
då har påbörjat huvudförhandling föreslås dock att
domstolen skall få fullfölja och avsluta handläggningen.

Man bör uppenbarligen i möjligaste mån undvika att särskilda domstolar,
som är under avveckling, övergångsvis får bestå vid sidan av de
domstolar som i fortsättningen skall handlägga samma slag av mål
och ärenden. Jag anser därför att den i promemorian föreslagna regleringen
är ändamålsenlig och att det inte bör komma i fråga att som
Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt förordar utsträcka
ägodelningsrätternas och expropriationsdomstolamas möjlighet att fortsätta
sin verksamhet efter utgången av år 1971 längre än som föreslås
där. Jag förutsätter att arbetet hos domstolarna bedrivs så att mål och

JuU 1971:13

ärenden på vilka ett omfattande förberedelsearbete har lagts ned om
möjligt kan avgöras slutligt före utgången av år 1971.

Jag föreslår alltså att mål eller ärende som är anhängigt hos expropriationsdomstol
vid utgången av år 1971 skall prövas av fastighetsdomstol
om huvudförhandling då inte har påbörjats. Jag föreslår vidare
att 7 § FBLP anpassas så att motsvarande regel kommer att gälla beträffande
ägodelningsrätt. Av de föreslagna reglerna följer bl. a. att
nu gällande fullföljdsbestämmelser blir tillämpliga också på avgöranden
som meddelas av expropriationsdomstol och ägodelningsrätt efter den
1 januari 1972.

Vad härefter gäller mål och ärenden som är anhängiga hos tingsrätt
vid utgången av år 1971 finns, eftersom dessa domstolar skall bestå
oförändrade efter nämnda tidpunkt, inte tillräcklig anledning att
flytta över dem till fastighetsdomstol. Jag instämmer därför i promemorians
förslag att sådana mål och ärenden skall behandlas enligt äldre
bestämmelser.

Lagmannen i Stockholms tingsrätt har ifrågasatt införande av en
övergångsbestämmelse enligt vilken part, som av expropriationsdomstol
med stöd av 34 § första stycket ExL har hänvisats att föra särskild
talan vid domstolen, i stället skall väcka talan vid fastighetsdomstolen.
Enligt min mening torde det utan vidare stå klart att en sådan hänvisning
skall avse fastighetsdomstolen och någon övergångsbestämmelse
härom synes mig inte behövlig.

4.2.5 Fastighetsdomstolarnas domkretsar

Enligt 1 § första stycket FDL skall det finnas en fastighetsdomstol
i varje län. Kungl. Majit kan dock föreskriva att annat område än län
skall vara fastighetsdomstols domkrets. Bestämmelsen innebär att alla
fastighetsdomstolsmål från ett visst område skall tas upp av samma
domstol. Forumbestämmelsema för arrende- och hyrestvister öppnar
emellertid möjlighet till avvikelse från denna ordning. Kungl. Majit kan
nämligen bestämma att sådan tvist skall tas upp vid annat forum än
den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen (8 kap.
32 § första stycket och 12 kap. 71 § första stycket JB samt 17 § första
stycket lagen om fiskearrenden). Detsamma skall enligt 77 § första
stycket förslaget till bostadsrättslag gälla beträffande bostadsrättstvister.

F. n. finns i hela landet sammanlagt sex fastighetsdomstolar, vilka
alla har domkretsar omfattande mer än ett län. Enligt promemorian
skall fr. o. m. den 1 januari 1972 i princip finnas en fastighetsdomstol
i varje län, som regel förlagd till den ort där länsstyrelsen har sitt säte.
Det torde även i fortsättningen få ankomma på Kungl. Majit att bestämma
både om antalet fastighetsdomstolar och om deras lokalisering.
Dessa frågor torde få tas upp vid ett senare tillfälle. Jag vill emellertid
redan i detta sammanhang deklarera hur jag ser på dem. I allt väsent -

JuU1971:13

ligt biträder jag vad som anförs i promemorian härom. Även om antalet
fastighetsdomstolsmål kan väntas bli ganska ringa i vissa län synes mig
sålunda fastighetsdomstolarnas domkretsar i princip inte böra omfatta
mer än ett län. Möjligen kan det, som påpekas i promemorian, vara
motiverat att för vissa speciella slag av mål — exempelvis mål enligt
miljöskyddslagen — ha större domkretsar. När det gäller lokaliseringen
av fastighetsdomstolarna talar övervägande skäl, främst behovet av nära
kontakt med olika länsmyndigheter, för att de bör förläggas till den ort
där länsstyrelsen har sitt säte. Till skillnad från vad som föreslås i
promemorian anser jag att detta bör gälla även i fråga om Västernorrlands
län och att fastighetsdomstolen där alltså bör förläggas till Härnösand.

En förläggning av fastighetsdomstolen till den ort där länsstyrelsen
har sitt säte är emellertid beträffande vissa län förenad med bestämda
nackdelar såvitt gäller hyresmålen. Dessa mål är som regel koncentrerade
till de större tätorterna. I fråga om dem talar därför starka skäl för
att fastighetsdomstolen bör vara förlagd till den största tätorten i länet,
vilket inte alltid är den ort där länsstyrelsen finns.

Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att det bör införas regler
som ger Kungl. Maj:t större möjligheter än nu att åstadkomma en
lämplig fördelning av fastighetsdomstolsmålen. Sålunda bör mål av viss
typ från flera fastighetsdomstolars domkretsar kunna sammanföras till
en sådan domstol. Vidare bör för samma område kunna finnas två eller
flera fastighetsdomstolar, var och en med behörighet att handlägga vissa
typer av mål. Det ligger i sakens natur att regler av nu åsyftad innebörd
bör utnyttjas restriktivt. Härför talar både önskemålet om klara
och lättillämpade forumregler och intresset av att inte onödigtvis splittra
fastighetsdomstolsmålen på ett stort antal tingsrätter. Det bör aldrig
finnas mer än en domstol som är rätt forum för ett visst mål. Om
flera fastighetsdomstolar inrättas med helt eller delvis sammanfallande
domkretsar måste alltså klart preciseras hur måltyperna skall fördelas
mellan domstolarna.

Jag förordar att i 1 § FDL införs ett tillägg som ger Kungl. Maj:t
befogenhet att bestämma att flera fastighetsdomstolar skall finnas för
samma område, varvid Kungl. Maj:t också skall bestämma hur skilda
slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna. Det föreslagna
tillägget kan ersätta de nyssnämnda regler i bl. a. JB, enligt
vilka Kungl. Maj:t i fråga om vissa slag av mål kan förordna att de
skall tas upp av annan domstol än den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten ligger. Dessa regler bör därför upphävas.

Min avsikt är att senare föreslå Kungl. Maj:t att i Södermanlands,
Älvsborgs och Västernorrlands län särskilda fastighetsdomstolar inrättas
för upptagande av mål och ärenden angående arrende, hyra, bostadsrätt

JuU1971:13

och tvångsförvaltning av bostadsfastighet i resp. Eskilstuna, Borås och
Sundsvall.

4.2.6 Vattendomstolarna

Sorn jag tidigare har anfört ansluter jag mig till vattenlagsutredningens
förslag att vattendomstolarna integreras i vissa tingsrätter, som
vid handläggningen av vattenmål skall ha särskild, för denna måltyp
avpassad sammansättning i likhet med vad som gäller när tingsrätt
handlägger mål i egenskap av fastighetsdomstol. Av praktiska skäl
bör benämningen vattendomstol behållas som beteckning för tingsrätten
i denna speciella sammansättning. De särskilda processuella reglerna
för vattenmål bör alltjämt gälla och fullföljd av talan bör ske hos
vattenöverdomstolen.

Förslaget innebär alltså att vattendomstolarna avskaffas som organisatoriska
enheter, vilket även betyder att vattenöverdomstolens ställning
av administrativ chefsmyndighet för vattendomstolarna upphör. Några
särskilda tjänster för vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare
bör inte längre finnas utan de bör ersättas av motsvarande
tjänster vid de tingsrätter som utses att vara vattendomstol.

I enlighet med vad jag nu har anfört bör i 11 kap. 1 § VL föreskrivas
att tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara vattendomstol.
Med tanke på en framtida överföring av vattenrättsskipningen till fastighetsdomstol
är det lämpligt att till vattendomstol utses tingsrätter
som också är fastighetsdomstol. Antalet vattendomstolar och deras
förläggning bör emellertid inte ändras, och jag ämnar därför föreslå
Kungl. Maj:t att till vattendomstol utse tingsrätter som har sitt kansli
på ort där det nu finns vattendomstol och som också utses att vara
fastighetsdomstol. Någon ändring av vattendomstolarnas domsområden
avser jag inte att föreslå.

Enligt VL har vattenrättsdomaren, dvs. ordföranden i vattendomstolen,
en rad självständiga uppgifter i målen. Benämningen vattenrättsdomare
bör därför finnas kvar som beteckning på ordföranden i tingsrätten
i dess egenskap av vattendomstol. Benämningen vattenrättsingenjör
bör däremot i VL ersättas med teknisk ledamot. Även benämningarna
vattenrättsnämndeman och vattenrättssekreterare bör mönstras ut
ur VL. Som utredningen har anfört bör de som har valts till nämndemän
i fastighetsdomstol vara behöriga att tjänstgöra även i vattendomstol.

Sammansättningsreglerna är olika för vattendomstol och fastighetsdomstol.
I fastighetsdomstol skall enligt huvudregeln ingå två lagfarna
ledamöter, en tekniker och två nämndemän. Vattendomstol består av
en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.
I undantagsfall kan antalet ingenjörer minskas till en, men regeln
härom är utformad på sådant sätt att den i praktiken har kommit

JuU1971:13

till mycket ringa användning. Jag instämmer med utredningen i att det
inte är lämpligt att nu helt anpassa reglerna om vattendomstols sammansättning
till vad som gäller för fastighetsdomstol. I likhet med utredningen
anser jag emellertid att möjligheterna att handlägga mål med
endast en teknisk ledamot bör vidgas. Mycket ofta är behovet av teknisk
sakkunskap tillgodosett med en sådan ledamot, och jag anser därför
att reglerna bör utformas så att denna ordning framstår som huvudalternativet.
Det bör överlämnas åt domstolens ordförande att i det
särskilda fallet avgöra om målets beskaffenhet är sådan att ytterligare
en teknisk ledamot bör delta. Beträffande kompetenskraven för de
tekniska ledamöterna bör i lagen endast anges att de skall ha teknisk
utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Jag kommer
att senare ta upp frågan om mera specificerade kompetenskrav skall
föreskrivas i kungörelseform. Jag vill dock redan nu framhålla att den
gällande uppdelningen i vattenbyggnadstekniska och agrikulturtekniska
ingenjörer har förlorat mycket av sin betydelse och inte synes böra
bibehållas i sin nuvarande utformning.

Lagrådet

Lagrådets utlåtande innehåller följande.

Enligt vad som föreslås i remissen skall tillåtlighetsprövningen i viktigare
vattenmål överflyttas till Kungl. Majit, som skall få möjlighet att
vid sin bedömning anlägga allmänna planeringssynpunkter, samt vattendomstolarna
administrativt knytas till den allmänna underrättsorganisationen.
Vidare föreslås att fastighetsdomstolarna, som i samband med
FBLis ikraftträdande skall ersätta ägodelningsrätterna såvitt gäller prövningen
av mål om fastighetsbildning, får sitt kompetensområde ytterligare
vidgat, bl. a. på det sättet att de får övertaga expropriationsdomstolarnas
uppgifter. Lagrådet har i princip inte något att erinra mot de
sålunda föreslagna ändringarna.

Åtskilliga av de remitterade lagförslagen innehåller bestämmelser, enligt
vilka mål som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari
1972 är anhängigt hos expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt
skall efter ikraftträdandet prövas av fastighetsdomstol, om ej huvudförhandling
påbörjats dessförinnan. Av bestämmelserna — som bör ses
mot bakgrunden av att ny processlag i princip tillämpas på rättegång
även om denna börjats redan innan lagen trätt i kraft — framgår att
expropriationsdomstol resp. ägodelningsrätt skall även efter den 1 januari
1972 fortsätta handläggningen, när huvudförhandling i ett mål inletts
före den dagen. Det får anses ligga i sakens natur att hänsyn härvid
endast skall tagas till huvudförhandling, som leder till målets avgörande.
Om exempelvis huvudförhandling påbörjats före den 1 januari 1972
men blir inställd och ny huvudförhandling därefter inledes, bör sålunda

JuU1971:13

tidpunkten för den nya förhandlingens början vara avgörande för om
gammal eller ny lag skall tillämpas i fråga om vilken domstol som skall
handlägga målet. På motsvarande sätt bör man, när ett mål efter återförvisning
till expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt upptages till
förnyad handläggning, bortse från sådan huvudförhandling i första instansen
som ägt rum före återförvisningen. Påpekas bör vidare att, när
expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt med tillämpning av en övergångsbestämmelse
av ifrågavarande slag avdömt ett mål efter den 1 januari
1972 och talan fullföljes mot avgörandet, det ankommer på expropriationsdomstolen
resp. ägodelningsdomaren att pröva huruvida talan
blivit fullföljd på föreskrivet sätt och inom rätt tid. Det kan inte råda
någon tvekan om att detsamma gäller också fall, då domstolens avgörande
meddelats före nämnda dag men fullföljden sker först därefter.
Vilken befattningshavare som har att i övergångsfallen tjänstgöra som
ägodelningsdomare och därmed även som ordförande i expropriationsdomstolen
torde få bestämmas med stöd av 19 § FBLP.

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

4 kap.

17 §

Enligt andra stycket skall besked om förbehåll lämnas till vattendomstolen
eller, om målet behandlas vid syneförrättning, till synemännen
innan domstolen eller synemännen avgjort frågan om företagets
tillåtlighet. Innebörden av bestämmelsen är något oklar såvitt gäller
det fallet att syneförrättning äger rum. Syneförrättning kan beträffande
företag som avses med bestämmelsen äga rum när fråga är om vattenreglering,
och underställning hos vattendomstolen skall då alltid äga
rum (se 3 kap. 11 §). Enligt hänvisningar i 7 kap. 46 och 49 §§ skall
bestämmelsen emellertid gälla även vattenavlednings- och invallningsföretag.
Beträffande dessa företag är underställning hos vattendomstolen
ej erforderlig i alla fall (se 7 kap. 45 och 55 §§). Med förslaget torde
avses att — med ändring av vad som för närvarande gäller enligt 4 kap.
13 § och 7 kap. 46 § — besked om förbehåll alltid, vare sig underställning
hos vattendomstolen skall äga rum eller ej, måste lämnas innan
synemännen meddelat sitt utlåtande angående företaget. Lagtexten bör
jämkas, så att innebörden tydligt framgår.

18 §

Kungl. Maj:t skall enligt förslaget kunna lämna tillstånd till ett företag
även om hinder skulle möta mot företaget på grund av 2 kap. 12 §
första stycket. I nämnda lagrum förbjudes bl. a. företag som har menlig
inverkan på allmänna hälsotillståndet. Att lagtexten formuleras så, att
det ges formell möjlighet att dispensera från detta förbud, får anses

JuU 1971:13

godtagbart endast med tanke på att lagstiftningen är ett provisorium i
avbidan på en mera genomgripande reformering av vattenlagen. Självfallet
bör det ej komma i fråga att man med öppna ögon tillåter ett
företag, som menligt påverkar det allmänna hälsotillståndet, hur viktigt
företaget än må vara ur ekonomisk eller annan allmän synpunkt.

11 kap.

Av vad som uttalades i samband med inrättandet av fastighetsdomstolar
framgår att dessa inte är avsedda att utgöra specialdomstolar i
egentlig mening. Det betonades att fastighetsdomstolarna ingår i den
allmänna underrättsorganisationen, låt vara att fastighetsdomstol inte
skall finnas vid alla tingsrätter, och att de åtgärder i mål och ärenden
som författningsenligt ankommer på fastighetsdomstol följaktligen vidtas
av tingsrätten (prop. 1969: 44 s. 175, 400 och 402). Den organisationsändring
som nu föreslås bli genomförd beträffande rättsskipningen
pä vattenrättens område innebär att vattendomstolarna kommer att i förhållande
till tingsrätterna intaga samma ställning som fastighetsdomstolarna.
I enlighet med det betraktelsesätt som anlagts i fråga om dessa
skulle vattendomstolarna bli att betrakta som allmänna domstolar i särskild
sammansättning.

I anslutning till vad som nu sagts vill lagrådet påpeka, att avfattningen
av de regler i detta kapitel som anger gränsdragningen mellan
vattendomstols och annan domstols kompetensområde bygger på att
vattendomstolen är en särskild, i förhållande till den allmänna domstolsorganisationen
fristående specialdomstol (se 21 och 23 §§). Några tilllämpningssvårigheter
med anledning härav synes dock inte vara att befara.

27 och 34 §§

Föreskriften i det nytillagda tredje stycket i 27 § 2 mom. innebär att
i ansökan enligt 17 § 2—11 skall lämnas vissa uppgifter om planförhållanden.
Enligt lagrådets mening bör detsamma gälla ansökan enligt
17 § 19 rörande vissa vattenavlednings- och invallningsföretag samt
företag, som avses i 8 kap. Det kan nämnas, att sådan uppgiftsskyldighet
kommer att gälla enligt 10 kap. 33 §, då ansökan görs om liknande
företag att prövas vid syneförrättning.

Motsvarande tillägg bör göras i 34 § andra stycket.

övergångsbestämmelserna

I punkten 2 torde med tanke på det fall att återförvisning av ett
före ikraftträdandet avgjort mål äger rum efter ikraftträdandet orden
”vid ikraftträdandet är anhängigt” utbytas mot ”före ikraftträdandet anhängiggjorts”.
I detta fall av återförvisning bör till skillnad från det fall
som avses i punkten 4 (jfr lagrådets yttrande i inledningen) äldre lag
i princip äga tillämpning.

JuU 1971:13

Förslaget till lag om ändring i lagen om fastighetsdomstol

Enligt övergångsbestämmelser som ingår i flera av övriga nu framlagda
lagförslag och även enligt FBLP skall viss handläggning övergångsvis
ankomma på expropriationsdomstol, ägodelningsrätt och ägodelningsdomare.
övergångsbestämmelsen i förevarande lagförslag torde
ej — även om uttalanden i remissprotokollet möjligen kan tyda därpå
— avse stadganden som är tillämpliga i sådana fall.

Förslaget till lag om ändring i lagen om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet

Det i gällande lydelse av 4 och 5 §§ förekommande uttrycket ”annan
åtgärd beträffande fordringsinteckning” avser endast s. k. inteckningsåtgärder.
Ersättes ordet ”fordringsinteckning” såsom nu föreslagits med
”inteckning, pantbrev eller vilandebevis” kan bestämmelserna ge intryck
av att omfatta även yttre åtgärder beträffande själva inteckningshandlingen.
Sålunda finns risk att 4 § i den föreslagna lydelsen skulle
anses lägga hinder i vägen för förvaltaren att utan hyresnämndens tillstånd
utverka handräckning hos överexekutor för att komma i besittning
av obelånad inteckningshandling, som fastighetsägaren vägrar att lämna
från sig. Om den föreslagna ändringen genomföres, bör därför samtidigt
anges att fråga endast är om åtgärd enligt 22 kap. JB. Lagrådet
vill emellertid ifrågasätta, om det är påkallat att vid sidan av inteckning
nämna pantbrev och vilandebevis. De enda åtgärder beträffande sådana
handlingar som kan företagas enligt 22 kap. JB är utbyte och anteckning
om innehav, och det finns knappast anledning att särskilt reglera
förvaltarens och fastighetsägarens möjligheter att föranstalta om
åtgärder av detta slag.

I 6 § andra stycket torde orden ”och upplåta panträtt” kunna utgå.

övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Departementschefen vid anmälan av lagrådets yttrande

Vid anmälan av lagrådets yttrande anförde statsrådet Geijer följande.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört i fråga om vattenlagen.
De av lagrådet föreslagna ändringarna i 4 kap. 17 §, 11 kap. 27 § 2
mom. tredje stycket och 34 § andra stycket samt övergångsbestämmelserna
punkt 2 bör vidtas.

JuU 1971:13

Med hänsyn till vad lagrådet har anfört beträffande lagen om tvångsförvaltning
av bostadsfastighet anser jag att pantbrev och vilandebevis
inte behöver särskilt nämnas i 4 och 5 §§. Också lydelsen av 6 § bör
utformas i enlighet med lagrådets påpekande.

Även i övrigt godtar jag de synpunkter som lagrådet har framfört.
Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella ändringar
vidtas i några av de remitterade förslagen.

I prop. 1971: 30 har föreslagits en ändring i 1 § jordförvärvslagen
motsvarande den ändring som det nu remitterade förslaget innehåller. I
detta lagstiftningsärende bör ifrågavarande ändringsförslag därför utgå.

Förslaget att avskaffa vattendomstolarna som fristående organisatoriska
enheter medför att nuvarande tjänster i vattendomstolarna måste
dras in.

Vad gäller tjänster för domare i tingsrätter som utses att vara fastighetsdomstol
och vattendomstol ämnar jag senare i år för Kungl. Maj:t
anmäla fråga om proposition med förslag om ytterligare tjänster för
domare i dessa tingsrätter. F. n. finns i vattendomstolarna 13 ordinarie
och 2 extra ordinarie tjänster för vattenrättsdomare, 3 extra ordinarie
tjänster för biträdande vattenrättsdomare samt 18 ordinarie och 5
extra ordinarie tjänster för vattenrättsingenjör. Kungl. Maj:t bör inhämta
riksdagens bemyndigande att vidta de övergångsanordningar som kan
behövas för att genomföra den nya organisationen. Bl. a. torde det bli
nödvändigt att föra vissa ordinarie domartjänster på övergångsstat. Innehavarna
av dessa tjänster kommer att i fortsättningen i huvudsak få
utföra domaruppgifter av samma slag som f. n.

Beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge
statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.

Motionen

I motionen, 1971: 1469 av herr Tobé, hemställes

”att riksdagen måtte ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen
anförts om vikten av att samhällsplaneringens behov vid avgöranden
enligt vattenlagen grundläggs på en långsiktig syn på samhällsutvecklingen;
samt att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om
förslag till sådan ändring av fastighetsdomstolslagen och i övrigt berörda
lagar att grannelagsmål och mål om servitut föres till fastighetsdomstols
kompetensområde”.

Till stöd för yrkandena anför motionären följande.

Den föreslagna vattenlagsreformen är ett provisorium, som syftar till
att förflytta avgörandet i tillståndsfrågan från vattendomstolarna till en

JuU 1971:13

politisk bedömning hos Kungl. Maj:t. Förändringen berör främst kraftverksutbyggnader
och vattenregleringar, som kommer att avgöras enligt
den nya ordningen, så snart det är fråga om företag av någon större
storleksordning.

Genom förslaget tillgodoses de krav på vattenbyggandets infogande i
den allmänna samhällsplaneringen, som framförts från många håll under
senare år. Det bör därvid beaktas att naturvården, med staten som
främste huvudman, i dessa sammanhang är en tungt vägande del i samhällsplaneringen.
Under remissgången har viss kritik riktats mot att
en total obundenhet i intresseavvägningen kan ge utrymme för politiska
värderingar av tillståndsfrågorna, som mycket lätt kan leda till en
olikartad behandling av konkurrerande företag och olika markanvändning
även för annat ändamål än byggande i vatten. Det är i detta sammanhang
angeläget att betona att det nu föreslagna administrativa förfarandet
utformas så att, på sätt sker vid vattendomstolarna, motstående
intressen får tillfälle att framföra sina synpunkter på ett betryggande
sätt och under full insyn.

Särskilt viktigt är det också att de avgöranden som kommer att ske
inte får påverkas av bedömanden på kort sikt utan att en framsynt samhällsplanering
eftersträvas. Om så inte sker kan förändringen i handläggandet
medföra allvarliga risker för att tillfälliga konjunkturförhållanden
kommer att påverka avgörandena till men för en mera långsiktig
syn på samhällsutvecklingen. Omsorgen om att för framtiden säkra naturområden
har redan med nuvarande förhållanden visat sig vara särskilt
konjunkturkänslig med hänsyn till svårigheten att mot andra anspråk
på naturen som kan värderas i pengar ställa upp det icke i pengar
kvantifierade värdet av ett naturområde, som i och för sig är omistligt.

Propositionen innehåller vidare förslag om fastighetsdomstolarnas
^verksamhet. Dessa kommer att överta de arbetsuppgifter som för närvarande
vilar på bl. a. ägodelningsrätter och expropriationsdomstolar.
Härigenom fullföljes redan tagna principbeslut. I vissa detaljer kan det
vara påkallat med justeringar. Sålunda berörs i propositionen s. 117
ett från olika remissinstanser yrkat ändringsförslag, som går ut på att
fastighetsdomstolarna också borde pröva grannelagstvister. Med tanke
på det nära samband som råder mellan miljöskyddslagen och grannelagstvister
förefaller det rimligt att fastighetsdomstolarna fick ta över
alla grannelagskonflikter. Efter tillkomsten av miljöskyddslagen torde
för övrigt jordabalkens regler om grannelagsfrågor ha förlorat åtskilligt
av sin självständiga betydelse.

Med tanke på att servitutsfrågor många gånger har ett nära samband
med fastighetsbildning och fastighetsindelning förefaller det vidare motiverat,
att mål om servitut också finge prövas av fastighetsdomstol
(propositionen s. 97—98 och 118).

JuU1971:13

Utskottet

I propositionen behandlas dels frågor om tillståndsprövningen i vattenmål,
dels frågor om vattendomstolarnas och fastighetsdomstolarnas
uppgifter och organisation.

I det förstnämnda hänseendet föreslås att vattenlagen (VL) ändras
så att Kungl. Maj:ts prövningsrätt i vattenmål utvidgas då fråga är om
tillåtligheten av företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.
De nya bestämmelserna, som blir tillämpliga på bl. a. kraftverksbyggen,
vattenregleringar och företag för vattenförsörjning och
vattenavledning, är avsedda att möjliggöra att vid tillståndsprövningen
anlägges allmänna planeringssynpunkter i större omfattning än för närvarande.
Kungl. Maj:t skall enligt förslaget dels kunna förordna att vissa
slag av företag obligatoriskt skall underställas Kungl. Maj:ts prövning,
dels genom särskilt beslut kunna förbehålla sig prövningen av tilllåtligheten
av visst företag. Förslaget innebär också att Kungl. Maj:t
vid sin tillståndsprövning inte blir ovillkorligt bunden av särskilda hindersbestämmelser
i VL utan med bortseende från dem kan ge tillstånd
till företag som är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.

I fråga om vattendomstolarna innebär propositionen att dessa domstolar
upphör att bestå som fristående enheter och knytes till tingsrättsorganisationen
på samma sätt som fastighetsdomstolarna, dvs. vissa
tingsrätter utses att vara vattendomstol. I sådan egenskap skall tingsrätten
ha särskild sammansättning. Fullföljd av talan i vattenmål skall
alltjämt ske hos vattenöverdomstolen.

Förslaget att avskaffa vattendomstolarna som fristående organisatoriska
enheter medför att nuvarande tjänster i domstolarna måste dras in.
I anledning härav begäres i propositionen bemyndigande för Kungl.
Maj:t att vidtaga erforderliga övergångsanordningar beträffande dessa
tjänster.

Fastighetsdomstolarna, vid vilka f. n. endast handlägges miljöskyddsmål,
föreslås få en väsentligt utvidgad kompetens. Utöver mål om fastighetsbildning,
arrende och hyra, vilka enligt redan fattade beslut skall
överföras till fastighetsdomstolarna, skall dessa enligt förslaget handlägga
dels sådana mål som f. n. ankommer på ägodelningsrätt och expropriationsdomstol,
dels vissa mål som nu prövas av allmän domstol
men står fastighetsbildnings- och expropriationsmålen nära, dels slutligen
vissa med arrende- och hyresmålen närbesläktade mål. Förslagen
innebär att de nuvarande ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna
avskaffas.

I propositionen föreslås slutligen att bestämmelserna om fastighetsdomstols
sammansättning och domförhet något jämkas samt att det
blir möjligt att utse flera fastighetsdomstolar för samma område men
med olika behörighet.

JuU1971:13

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1972.

I motionen nr 1469 uttalas att propositionen tillgodoser de krav på
vattenbyggandets infogande i den allmänna samhällsplaneringen som
under senare år framförts från många håll. Motionären understryker
vikten av att Kungl. Maj:t i sin prövning i vattenmålen inte påverkas
av kortsiktiga bedömanden utan att en mer långsiktig, framsynt samhällsplanering
eftersträvas. Motionären framhåller också att naturvården,
med staten som främste huvudman, väger tungt i samhällsplaneringen
och att önskemålen att bevara naturområden visat sig vara särskilt
konjunkturkänsliga. Motionsyrkandet innehåller i denna del att
uttalandena i motionen om en långsiktig samhällsplanering ges Kungl.
Maj:t till känna. Härutöver yrkar motionären, under åberopande av
några remissinstansers önskemål, att även grannelagsmål och mål om
servitut överföres från allmän domstol till fastighetsdomstol.

Utskottet ansluter sig till den i lagstiftningsärendet allmänt omfattade
meningen att det föreligger ett alltmer trängande behov av ett samlat
grepp över utnyttjandet av våra vattenresurser. Förslaget att anförtro
Kungl. Maj:t tillåtlighetsprövningen i viktigare vattenmål synes ägnat
att tillgodose detta behov och bör enligt utskottets mening genomföras.
Utskottet vill emellertid understryka förslagets karaktär av ett provisorium
i avvaktan på en slutlig lösning av frågan om utformningen av det
vattenrättsliga prövningssystemet efter de riktlinjer som har angetts i
direktiven för vattenlagsutredningen.

Reformens syfte kan i första hand sägas vara att hindra att större
företag kommer till utförande om de står i strid med det allmännas
långsiktiga bedömningar av hur våra vattenresurser bäst skall utnyttjas.
Det gäller med andra ord bl. a. att undvika ekonomiskt olämpliga lokaliseringar,
investeringar som på sikt kan visa sig felaktiga samt omfattande
förstörelse av miljövärden. Uttalandena i motionen att det är av
vikt att naturvårdsintressena blir beaktade och att bedömningarna grundas
på mer långsiktiga överväganden synes i allt väsentligt stå i överensstämmelse
med de tankegångar varpå propositionen sålunda grundats.
Skäl att ge Kungl. Majit till känna vad motionären i den här delen anfört
föreligger därför inte.

Utöver vad sålunda upptagits finner utskottet, såvitt gäller tillståndsprövningen
i vattenmål, endast anledning understryka departementschefens
uttalande att det är självfallet att Kungl. Maj:ts föreslagna dispensbefogenhet
enligt 4 kap. 18 § tredje stycket VL skall utnyttjas endast
då mycket starka skäl talar för att vattenbyggnadsföretag bör tilllåtas.

Vad härefter gäller de i propositionen upptagna förslagen rörande
fastighetsdomstolar och vattendomstolar ansluter sig utskottet i fråga
om vilka målkategorier som bör tillföras fastighetsdomstolarna till departementschefens
uttalande att det från olika synpunkter är angeläget

JuU 1971:13

att varje allmän underrätt har en vidsträckt behörighet och att koncentration
av vissa måltyper till särskilda domstolar därför inte bör
komma i fråga i andra fall än då det är motiverat av speciella skäl.
Huruvida sådana skäl föreligger beträffande tvister om servitut och
grannelagsförhållande, vilka enligt det ovan redovisade yrkandet i motionen,
mot vad som föreslås i propositionen, bör föras in under fastighetsdomstolarnas
kompetensområde, är enligt utskottets mening tveksamt.
Å ena sidan kan anföras att i dessa mål inte sällan uppkommer
frågor av en beskaffenhet som fastighetsdomstolarna är särskilt skickade
att pröva, och å andra sidan gäller att målen ofta rör frågor om
ogiltighet eller jämkning av avtalsvillkor eller ersättningsfrågor, vilka
icke bör undandragas allmän domstol. Vid en avvägning mellan dessa
synpunkter finner utskottet, med hänsyn framför allt till vad ovan anförts
om vikten av återhållsamhet när det gäller att koncentrera mål
till särskilda domstolar, att den i propositionen föreslagna ordningen
bör godtagas.

Beträffande frågorna om antalet fastighetsdomstolar och deras lokalisering,
vilka endast i mindre utsträckning berörs av de framlagda lagförslagen
men relativt ingående behandlas av departementschefen, vill
utskottet ansluta sig till uppfattningen att principen, att fastighetsdomstolarnas
domkretsar ej skall omfatta mer än ett län, inte bör frångås
annat än i mycket speciella undantagsfall. Härför talar åtskilliga av de
skäl som i samband med 1969 års reform av den allmänna underrättsorganisationen
anfördes mot en alltför kraftig nedskärning av antalet
domkretsar för de allmänna underrätterna, inte minst allmänhetens berättigade
krav på en god rättsvård och en fullgod service. Utskottet noterar
vidare med tillfredsställelse departementschefens förslag att öppna,
möjlighet att för samma geografiska område inrätta två eller flera fastighetsdomstolar,
var och en med behörighet att handlägga vissa typer
av mål. I anslutning härtill vill utskottet tillägga att det inte kan uteslutas
att det, trots intresset av att inte onödigtvis splittra fastighetsdomstolsmålen
på ett stort antal tingsrätter, framdeles kan visa sig erforderligt
att i större län inrätta flera fastighetsdomstolar, var och en med
sin domkrets och behörighet att handlägga alla typer av mål som hör till
fastighetsdomstol. I sammanhanget vill utskottet slutligen understryka
vikten av att reformeringen av fastighetsdomstolarna och domstolsväsendet
i övrigt inte leder till någon minskning av antalet tingsrätter utöver
vad som förutsattes vid den nyssnämnda underrättsreformen.

I övrigt föranleder propositionen icke något uttalande från utskottets,
sida. Utskottet tillstyrker således att de framlagda förslagen antages i
oförändrat skick och att Kungl. Maj:t bemyndigas att vidtaga de övergångsanordningar
som kan bli erforderliga beträffande nuvarande tjänster
i vattendomstolarna.

JuU1971:13

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. antager de genom propositionen 1971: 106 framlagda lagförslagen,

2. avslår motionen 1971: 1469 såvitt gäller tillståndsprövningen i
vattenmål,

3. avslår motionen 1971: 1469 såvitt gäller överförandet till fastighetsdomstol
av grannelagsmål och mål om servitut,

4. bemyndigar Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsanordningar
som kan behövas beträffande nuvarande tjänster i vattendomstolarna.

Stockholm den 18 maj 1971

På justitieutskottets vägnar

ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Ernulf
(fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg
i Ljusdal (fp), Schött (m), Polstam (c), fru Nordlander (vpk), fru Bergander
(s), herrar Fransson (c), Karlsson i Ronneby (s) och fru Gradin (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710027