Justitieutskottets betänkande nr 10 år 1971
JuU 1971:10
Nr 10
Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning
vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.
Genom en den 19 mars 1971 dagtecknad proposition, nr 95, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
justitieärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1969: 36) om telefonavlyssning
vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m.
Härigenom förordnas, att lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid
förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m., vilken enligt lag
(1970: 223) gäller till utgången av juni 1971, skall äga fortsatt giltighet
till utgången av juni 1972.
Gällande ordning m. m.
Ingrepp i telefonhemligheten får företas endast i mycket begränsad
utsträckning. Allmänna bestämmelser om telefonavlyssning finns i 27
kap. 16 § rättegångsbalken (RB). Enligt dessa bestämmelser får avhörande
av telefonsamtal medges endast när någon kan skäligen misstänkas
för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i
två år. Sådant tillstånd får meddelas endast av rätten på yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren. Som förutsättning gäller att åtgärden
skall vara av synnerlig betydelse för utredningen. Beslutet får
avse samtal till och från telefonapparat, som innehas av den misstänkte
eller kan antas komma att begagnas av honom. Tillståndet skall meddelas
att gälla viss tid, högst en vecka, från den dag då tillståndet delgavs
telefonanstaltens föreståndare. Beträffande granskning av uppteckning
som gjorts när samtal avlyssnats skall vad som föreskrivs i 27 kap. 12 §
RB om undersökning och granskning av enskild handling äga tillämpning.
Hänvisningen innebär bl. a. att uppteckningen inte får närmare
undersökas av annan än rätten, undersökningsledaren eller åklagaren.
Dock får sakkunnig eller annan som anlitas för eller hörs under utred
1
Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 10
JuU 1971:10
2
ningen granska uppteckningen efter anvisning av rätten, undersökningsledaren
eller åklagaren. Av 27 kap. 16 § RB följer slutligen att, i den
mån uppteckningen innehåller något som inte är av betydelse för utredningen,
den skall efter granskningen omedelbart förstöras.
Bestämmelser om telefonavlyssning finns även i 5 § lagen (1952: 98)
med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, vilken
lag är tillämplig endast när fråga är om vissa brott mot rikets säkerhet
m. m. Dessa bestämmelser bygger på RB:s bestämmelser i ämnet men
går avsevärt längre än dessa. Lagen är tidsbegränsad. Dess giltighetstid
har successivt förlängts, senast till utgången av juni 1972 (prop. 1970:
100, 1LU 1970: 46, rskr 1970: 266).
Telefonavlyssningslagen innebär att bestämmelserna i 27 kap. 16 §
RB äger motsvarande tillämpning vid förundersökning angående grovt
narkotikabrott eller grov varusmuggling, om smugglingen gällt narkotika
som avses i narkotikaförordningen (1962: 704), trots att för brottet
är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Giltighetstiden för
tillstånd till avlyssning får dock bestämmas till högst en månad från
den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare.
Vid telefonavlyssningslagens tillkomst uttalade föredragande departementschefen
bl. a. följande. Telefonavlyssning utgör ett allvarligt ingrepp
i den personliga integriteten och bör därför användas ytterligt
restriktivt. Telefonavlyssning som ett medel för att skaffa bindande bevisning
mot de grövsta profitörerna inom narkotikabranschen är emellertid
inte oförenlig med denna inställning. Det är i praktiken inte fråga
om någon stor grupp av misstänkta som skulle bli föremål för telefonavlyssning.
Det rör sig om personer som misstänks för att ha gjort sig
skyldiga till brott som i fråga om samhällsfarlighet och hänsynslöshet
är jämförliga med andra brott beträffande vilka telefonavlyssning redan
nu är tillåten. Den utbredning och förgrovning av narkotikabrottsligheten
som skett och som motiverar en straffskärpning gör det också
angeläget att polisen får tillgång till sådana spaningsåtgärder att de
grövsta brottslingarna kan avslöjas. Lagen bör göras tidsbegränsad så
att riksdagen inom relativt kort tid får tillfälle att pröva dess verkningar.
Departementschefen
Vid propositionens avlåtande anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Geijer, bl. a. följande.
Som ett särskilt medel för att bekämpa den illegala narkotikahanteringen
antog riksdagen 1969 telefonavlyssningslagen, som medger att
telefonavlyssning används under förundersökning, när det finns skälig
misstanke mot någon för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling
JuU 1971:10
3
som avsett narkotika. Lagens giltighetstid har förlängts ett år och gäller
nu till utgången av juni 1971.
Av den redogörelse som rikspolisstyrelsen nu har lämnat framgår,
att lagen har tillämpats efter samma principer som under föregående
år. Under tiden mars 1970— januari 1971 har domstol meddelat
tillstånd till telefonavlyssning i 20 ärenden. Flera av dessa ärenden
har rört mer än en person. Totalt under perioden har domstol beviljat
avlyssning beträffande 39 personer. Genomsnittstiden för avlyssningen
uppskattas till två månader. Avlyssningen har i 21 av 39 avslutade
fall lett till spaningsresultat som har haft helt avgörande betydelse för
utredningen och som inte skulle ha kunnat uppnås ens med mycket
stora och tidsödande spaningsinsatser. Dessa 21 fall, som sammanlagt
avser cirka 60 personer, har medfört fällande domar eller, i ärenden där
huvudförhandling ännu inte har hållits, beslut om häktning och/eller
sinnesundersökning. Av de återstående 18 avslutade fallen kunde i tre
fall de misstankar som låg till grund för tillståndet till telefonavlyssning
inte verifieras under avlyssningen varför denna har avbrutits. I några fall
upphörde telefonabonnemanget innan avlyssningen kunde påbörjas.
Övriga ärenden har lett till verifiering i någon form av de misstankar
som legat till grund för domstolens beslut om avlyssning. I fråga om
ytterligare ett tjugotal personer pågår förundersökning. Av redogörelsen
framgår vidare att de 21 avslutade fallen avser en mängd narkotika
av uppskattningsvis 200 000 kapslar, mestadels fenmetralin, motsvarande
ungefär tre milj. tabletter med ett mycket betydande försäljningspris.
Missbruket av narkotika har f. n. enligt rikspolisstyrelsen kunnat begränsas
till Stockholms-, Göteborgs- och Skåneregionerna. Importen av
illegal centralstimulantia har kunnat minskas i mycket stor utsträckning.
En oförändrad efterfrågan tillsammans med den minskade tillgången
har emellertid gjort att priserna på centralstimulerande medel
stigit kraftigt. Narkomanerna begår flera eller grövre brott än tidigare
för att skaffa pengar till inköp av narkotika. De höga priserna medför
vidare att det är mera lönande än tidigare att smuggla och handla med
illegal narkotika. Polisen har lyckats slå sönder ett stort antal smugglingssyndikat
men smugglingstrycket på Sverige är fortfarande mycket
kraftigt. Det har blivit alltmera klart att den grova narkotikabrottsligheten
styrs av välorganiserade smugglings- och distributionssyndikat,
som tillämpar ytterst hänsynslösa metoder.
När det gäller situationen beträffande cannabis och LSD framhåller
rikspolisstyrelsen, att det inte varit möjligt att hejda spridningen i storstäderna.
Risken för att missbruket återigen skall sprida sig över hela
landet bedömer rikspolisstyrelsen som överhängande.
Enligt en av RA sammanställd statistik över domar i narkotikamål
framgår att antalet personer dömda enligt narkotikastrafflagen under
JuU 1971:10
4
första halvåret 1970 var sammanlagt 1 012. Antalet personer dömda för
grovt narkotikabrott var under samma tidsperiod 171. Det kan vidare
nämnas, att 36 personer dömts för brott avseende mer än 10 000 tabletter
centralstimulerande medel. För fem av dessa avsåg domen mer än
en milj. tabletter.
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt en förlängning av lagens giltighetstid.
Vad som anförts i rikspolisstyrelsens framställning och under remissbehandlingen
visar enligt min mening att möjligheten till telefonavlyssning
används restriktivt och med urskiljning och att tillämpningen
står väl i överensstämmelse med vad som förutsatts vid lagens tillkomst.
Som rikspolisstyrelsen framhållit är det med hänsyn till det allvarliga
läget inom den illegala narkotikahanteringen inte möjligt att med
enbart konventionella spaningsmetoder kontrollera den grova brottsligheten.
Effektiviteten i polisens ansträngningar att komma åt finansiärerna
och de största langarna får inte äventyras. Erfarenheterna visar
att inte minst telefonavlyssningen bidragit till att en rad organiserade
smugglings- och försäljningsligor kunnat avslöjas. Telefonavlyssningslagens
giltighetstid bör därför förlängas. Giltighetstiden bör tills vidare
bestämmas till utgången av juni 1972.
Utskottet
I propositionen föreslås att 1969 års lag om telefonavlyssning vid förundersökning
angående grovt narkotikabrott m. m., vilken ursprungligen
gällde till utgången av juni 1970 och efter förlängning gäller till utgången
av juni 1971, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni
1972.
Propositionen innehåller en utförlig redogörelse för de erfarenheter
som vunnits av lagens tillämpning under tiden mars 1970—januari
1971. Redogörelsen visar, sammanställd med motsvarande redovisning
föregående år, att möjligheten till telefonavlyssning enligt lagen använts
med den restriktivitet som förutsattes vid dess tillkomst. Det framgår
också att lagen är av väsentlig betydelse i kampen mot den grova narkotikabrottsligheten.
Utskottet tillstyrker därför att giltighetstiden ånyo
förlänges med ett år. Om Kungl. Maj:t finner det erforderligt att begära
ytterligare förlängning, bör riksdagen ges en redogörelse för den
fortsatta tillämpningen av lagen på samma sätt som hittills. En sådan
information synes utskottet värdefull och ägnad att förstärka garantierna
för att telefonavlyssning inte användes på sådant sätt att rättssäkerheten
blir åsidosatt.
JuU 1971:10
5
Utskottet hemställer
att riksdagen bifaller propositionen 1971: 95.
Stockholm den 6 maj 1971
På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken Mattson
(s), herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Jönsson i
Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), Schött (m), fru HjelmWallén
(s), fru Nordlander (vpk), fru Bergander (s), herrar Fransson (c)
och Alf Pettersson i Malmö (s).
HARCUS BOKTR. STHLM 1971 710027