Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Jordbruksutskottets betänkande nr 68 år 1971      JoU 1971:68

Nr 68

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts propo­sition med förslag till lag om förbud mot dumpning av avfall i vatten, m. m. jämte motion.

I propositionen 1971: 160 har Kungl. Maj:t under åberopande av ut­drag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 29 oktober 1971 föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1)    lag om förbud mot dumpning av.avfall i vatten,

2)    lag om ändring i mUjöskyddslagen (1969: 387). Lagförslagen återfinns på s. 2 och 3 i propositionen.

1 propositionen föreslås.en lag om förbud mot dumpning av avfall i vatten. Förbudet avser dumpning från fartyg, luftfartyg och annat transportmedel inom Sveriges sjöterritorium. Förbudet gäller också det fria havet för svenska fartyg och luftfartyg. Dét blir vidare förbjiidet att från riket föra ut avfall som är avsett ätt dumpas i det fria havet. Om dumpning kan ske ulan olägenhet från miljöskyddssynj)unkt, kan dock Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer medge undanlag från förbudet.

1 delta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1971: 1593 av herrar Strömberg och Norrby i Akersberga (båda fp), vari hemställts att riksdagen

dels måtte uttala a) att tillstånd eller medgivande till dumpning enligt äldre bestämmelser upphör i och med ikraftträdandet av lagen om för­bud mot dumpning av avfall i vatten, b) att ytterligare personal ställs till berörda myndigheters förfogande för tillsyn enligt lagen om förbild mot dumpning av avfall i vatten,

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att Kungl. Maj:l vid komman­de beslut om organisation av tillsynen enligt lagen om förbud mot dump­ning av avfall i vatten'måtte besluta att även lotsväscndet utnyttjas för lillsynsuppgifter.

Utskottet

Frågan om lagstiftning till skydd mot de utsläpp av industriavfall och annat miljöfariigt avfall som sker från fartyg i havet och andra vatten­områden har under senare tid aktualiserats i olika sammanhang bl. a. i det nordiska samarbetet. I syfte att så snabbt som möjligt få till stånd regleringar som hindrar fortsatt förorening främst av Nordsjön och Nordostatlanten har man därvid i princip överenskommit att de nor-

I    Riksdagen 1971.16 saml. Nr 68

 

JoU 1971:68                                                             2

diska länderna genom intern lagstiftning snarast möjligt och senast fr. o. m. den 1 januari 1972 skall förbjuda utsläpp från fartyg av särskilt miljöfarliga ämnen. Förbudet avses gälla internationellt vallen utan nå­gon regional begränsning. Vid en konferens i Oslo i oktober 1971 har delegationer från tolv stater, de flesta medlemmar i den Nordostaflan-tiska fiskerikommissionen, i princip enat sig om ett avtalsutkast enligt vilket bl. a. sänkning av giftigt avfall förbjuds. Utkastet väntas komma att slutbehandlas år 1971. I enlighet med nyss nämnda nordiska över­enskommelse har Norge redan infört ett förbud mot dumpning av vissa miljöfarliga ämnen på internationellt vatten.

Ett förslag till motsvarande reglering för Sveriges del presenteras i förevarande proposition.

I propositionen föreslås en ny lagstiftning som utgår från ett i prin­cip generellt förbud mot dumpning. Förslaget innebär alltså en utvidg­ning i förhållande till den nordiska överenskommelsen enligt vilken för­budet skulle omfatta endast vissa, särskilt miljöfarliga ämnen, såsom svårnedbrytbara organiska ämnen och tungmetaller. För egen del anser departementschefen att övervägande skäl talar för att man utgår från en generell förbudsregel. En begränsning av förbudet till vissa särskilt angivna ämnen medför alltid gränsdragningsproblem och bevissvårig­heter. Därtill kommer att antalet ämnen med miljöskadliga egenskaper kan antas öka. Ett begränsat förbud förutsätter någon form av specifi­cerad förteckning över farliga ämnen, vilken tid efter annan måste kom­pletteras. Ett generellt förbud ger däremot myndigheterna möjlighet att pröva dumpningens miljöeffekt i det särskilda fallet. Kan dumpning ske utan olägenhet från miljöskyddssynpunkt, får myndigheterna medge un­dantag från förbudet.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse del framlagda tagförslaget och ansluter sig helt till departementschefens nyss redovisade synpunkter. I likhet med departementschefen anser utskottet det angivna förslaget till lösning av förevarande spörsmål ge det mest effektiva skyddet mot dumpning av miljöfarligt avfall.

Som anförs i propositionen bör lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten träda i kraft den 1 januari 1972 och avse dumpning från fartyg, luftfartyg och andra transportmedel inom Sveriges sjöterrito­rium. Förbudet skall också gälla på det fria havet för svenska fartyg och luftfartyg. Lagen konstrueras så att den förbjuder utförsel ur landet av avfall som är avsett att dumpas i det fria havet. De problem som sammanhänger med den nedskräpning och förorening som härrör från fartygs drift — framför allt loalett- och köksavfall — övervägs för när­varande inom kommunikationsdepartementet med sikte på alt propo­sition i ämnet skall föreläggas riksdagen nästa år. Ifrågavarande avfall omfattas därför inte av den nu föreslagna lagstiftningen.

Enligt föreliggande lagförslag ankommer det på Kungl. Maj:t att

 

JoU 1971:68                                                                          3

besluta i frågan om vilken myndighet som bör ha tillsynen över efter­levnaden av den nya lagen och med stöd av lagen meddelade villkor och föreskrifter. Departementschefen förutskickar dock att han avser att föreslå Kungl. Maj:t alt uppdra åt statens naturvårdsverk och tull­verket att utöva denna tillsyn. För den regionala tillsynen anses även länsstyrelserna kunna utnyttjas.

Vissa synpunkter på frågan om tillsynen framförs i motionen 1971: 1593, vari understryks att den grundläggande förutsättningen för att den nya lagen skall bU verkningsfull är alt tiUräckliga resurser ges åt de myndigheter som har att svara för övervakning och tiUsyn. Motionä­rerna finner det naturligt alt naturvårdsverket och tullverket får upp­gifter härvidlag. För att ytterligare stärka tillsynen bör emellertid enligt motionärernas mening även sjöfartsverket genom dess lotsväsende kopp­las in på denna verksamhet. Om lots finns på fartyget torde överträdel­ser mot dumpningslagen kunna undvikas.

Utskottet har för sin del inte funnit anledning till erinran mot vad i propositionen anförts i denna fråga. Med anledning av uttalandena i motionen 1971: 1593 vill utskottet endast framhålla alt det får förut­sättas alt Kungl. Maj:t utan särskilt påpekande från riksdagens sida kommer att vidta de åtgärder som behövs för att göra tillsynen så ef­fektiv som möjligt. Kungl. Maj:t har därvid givelvis möjlighet att, därest så skulle befinnas påkallat, ge även andra myndigheter, t. ex. sjö­fartsverket, vissa uppgifter i nu förevarande hänseende.

I förenämnda motion har riktats kritik mot alt i propositionen före­slagits en övergångsbestämmelse till den nya lagen av innebörd att så­dant tillstånd eller medgivande av undantag att söka tillstånd, som läm­nats enligt miljöskyddslagen i fråga om utsläpp av avfall som är att anse som dumpning, skall anses som medgivande enligt den nu före­slagna lagstiftningen. Enligt motionärernas mening bör tidigare tillstånd och medgivanden upphöra i och med införandel av den nya lagen, så att en ny prövning omedelbart kan göras i den mån så erfordras. En ge­nerell omprövning i enlighet med lagen och de nya erfarenheter som vunnits om skadeverkningar genom dumpning skulle enligt motionärerna vara av mycket stort värde.

Utskottet får i anslutning härtill erinra om alt den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft instundande årsskifte. Det torde redan av det skälet föreligga svårigheter all i samband härmed hinna med att göra en så omfattande omprövning av tillståndsgivningen som motionärerna tänker sig. En sådan är emellertid ej heller, såvitt utskottet kan bedöma, nödvändig för att ernå det med motionen här avsedda syftet. I 3 § andra stycket av den nya lagen enligt dess i propositionen föreslagna ly­delse gäller nämligen att myndighet, som lämnat medgivande lill dump­ning, får — om genom denna uppkommer olägenhet som ej förutsågs när medgivandet gavs — meddela föreskrift för alt avhjälpa olägenhe-

 

JoU 1971:68                                                             4

ten. Enligt tredje stycket samma paragraf stadgas vidare att medgivande får återkallas om villkor eller föreskrifter åsidosätts eller om olägen­het som avses i stadgandets andra stycke.ej.kan avhjälpas.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts och med förmälan att föreliggande proposition och motion i övrigt inte föranleder något särskilt uttalande från utskottets sida, hemställer utskottet att riksdagen

1.        a. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag.på mo-.

tionen 1971: 1593, såvitt nu är i fråga, antar vid propositio­nen fogat förslag till lag om förbud mot dumpning av avfall i vatten, b. lämnar motionen 1971: 1593, såvitt i övrigt är i fråga, utan. åtgärd,

2.        antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969: 387).

Stockholm den 30 november 1971

På jordbmksutskottets vägnar ERIC MOSSBERGER

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Mossberger (s)*, Persson i Skänninge (s)*, Johanson i Västervik (s), Jonasson (c). Krön­mark (m), fm Lindberg (s), herrar Larsson i Borrby (c). Takman (vpk), fru Thorsson (s)*, herrar Johansson i Holmgården (c)*. Berndtsson i Bokenäs (fp), fröken Andersson i Lerum (s), herr Leuchvius (m)*, fru Theorin (s) och fru Anér (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971   710042