Jordbruksutskottets betänkande nr 68 år 1971

JoU 1971:68

Nr 68

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om förbud mot dumpning av avfall i vatten,
m. m. jämte motion.

1 propositionen 1971: 160 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 29 oktober
1971 föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om förbud mot dumpning av avfall i vatten,

2) lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387).

Lagförslagen återfinns på s. 2 och 3 i propositionen.

I propositionen föreslås en lag om förbud mot dumpning av avfall
i vatten. Förbudet avser dumpning från fartyg, luftfartyg och annat
transportmedel inom Sveriges sjöterritorium. Förbudet gäller också det
fria havet för svenska fartyg och luftfartyg. Det blir vidare förbjudet
att från riket föra ut avfall som är avsett att dumpas i det fria havet.
Om dumpning kan ske utan olägenhet från miljöskyddssynpunkt, kan
dock Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer medge
undantag från förbudet.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1971: 1593 av
herrar Strömberg och Norrby i Åkcrsberga (båda fp), vari hemställts
att riksdagen

dels måtte uttala a) att tillstånd eller medgivande till dumpning enligt
äldre bestämmelser upphör i och med ikraftträdandet av lagen om förbud
mot dumpning av avfall i vatten, b) att ytterligare personal ställs
till berörda myndigheters förfogande för tillsyn enligt lagen om förbud
mot dumpning av avfall i vatten,

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att Kungl. Maj:t vid kommande
beslut om organisation av tillsynen enligt lagen om förbud mot dumpning
av avfall i vatten måtte besluta att även lotsväsendet utnyttjas för
tillsynsuppgifter.

Utskottet

Frågan om lagstiftning till skydd mot de utsläpp av industriavfall och
annat miljöfarligt avfall som sker från fartyg i havet och andra vattenområden
har under senare tid aktualiserats i olika sammanhang bl. a.
i det nordiska samarbetet. I syfte att så snabbt som möjligt få till stånd
regleringar som hindrar fortsatt förorening främst av Nordsjön och
Nordostatlanten har man därvid i princip överenskommit att de nor 1

Riksdagen 1971.16 sami. Nr 68

JoU 1971:68

diska länderna genom intern lagstiftning snarast möjligt och senast
fr. o. m. den 1 januari 1972 skall förbjuda utsläpp från fartyg av särskilt
miljöfarliga ämnen. Förbudet avses gälla internationellt vatten utan någon
regional begränsning. Vid en konferens i Oslo i oktober 1971 har
delegationer från tolv stater, de flesta medlemmar i den Nordostatlantiska
fiskerikommissionen, i princip enat sig om ett avtalsutkast enligt
vilket bl. a. sänkning av giftigt avfall förbjuds. Utkastet väntas komma
att slutbehandlas år 1971. I enlighet med nyss nämnda nordiska överenskommelse
har Norge redan infört ett förbud mot dumpning av vissa
miljöfarliga ämnen på internationellt vatten.

Ett förslag till motsvarande reglering för Sveriges del presenteras i
förevarande proposition.

I propositionen föreslås en ny lagstiftning som utgår från ett i princip
generellt förbud mot dumpning. Förslaget innebär alltså en utvidgning
i förhållande till den nordiska överenskommelsen enligt vilken förbudet
skulle omfatta endast vissa, särskilt miljöfarliga ämnen, såsom
svårnedbrytbara organiska ämnen och tungmetaller. För egen del anser
departementschefen att övervägande skäl talar för att man utgår från
cn generell förbudsregel. En begränsning av förbudet till vissa särskilt
angivna ämnen medför alltid gränsdragningsproblem och bevissvårigheter.
Därtill kommer att antalet ämnen med miljöskadliga egenskaper
kan antas öka. Ett begränsat förbud förutsätter någon form av specificerad
förteckning över farliga ämnen, vilken tid efter annan måste kompletteras.
Ett generellt förbud ger däremot myndigheterna möjlighet att
pröva dumpningens miljöeffekt i det särskilda fallet. Kan dumpning ske
utan olägenhet från miljöskyddssynpunkt, får myndigheterna medge undantag
från förbudet.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse det framlagda lagförslaget och
ansluter sig helt till departementschefens nyss redovisade synpunkter. I
likhet med departementschefen anser utskottet det angivna förslaget till
lösning av förevarande spörsmål ge det mest effektiva skyddet mot
dumpning av miljöfarligt avfall.

Som anförs i propositionen bör lagen om förbud mot dumpning av
avfall i vatten träda i kraft den 1 januari 1972 och avse dumpning från
fartyg, luftfartyg och andra transportmedel inom Sveriges sjöterritorium.
Förbudet skall också gälla på det fria havet för svenska fartyg
och luftfartyg. Lagen konstrueras så att den förbjuder utförsel ur landet
av avfall som är avsett att dumpas i det fria havet. De problem som
sammanhänger med den nedskräpning och förorening som härrör från
fartygs drift — framför allt toalett- och köksavfall — övervägs för närvarande
inom kommunikationsdepartementet med sikte på att proposition
i ämnet skall föreläggas riksdagen nästa år. Ifrågavarande avfall
omfattas därför inte av den nu föreslagna lagstiftningen.

Enligt föreliggande lagförslag ankommer det på Kungl. Maj:t att

JoU 1971:68

besluta i frågan om vilken myndighet som bör ha tillsynen över efterlevnaden
av den nya lagen och med stöd av lagen meddelade villkor
och föreskrifter. Departementschefen förutskickar dock att han avser
att föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt statens naturvårdsverk och tullverket
att utöva denna tillsyn. För den regionala tillsynen anses även
länsstyrelserna kunna utnyttjas.

Vissa synpunkter på frågan om tillsynen framförs i motionen 1971:
1593, vari understryks att den grundläggande förutsättningen för att
den nya lagen skall bli verkningsfull är att tillräckliga resurser ges åt de
myndigheter som har att svara för övervakning och tillsyn. Motionärerna
finner det naturligt att naturvårdsverket och tullverket får uppgifter
härvidlag. För att ytterligare stärka tillsynen bör emellertid enligt
motionärernas mening även sjöfartsverket genom dess lotsväsende kopplas
in på denna verksamhet. Om lots finns på fartyget torde överträdelser
mot dumpningslagen kunna undvikas.

Utskottet har för sin del inte funnit anledning till erinran mot vad i
propositionen anförts i denna fråga. Med anledning av uttalandena i
motionen 1971: 1593 vill utskottet endast framhålla att det får förutsättas
att Kungl. Maj:t utan särskilt påpekande från riksdagens sida
kommer att vidta de åtgärder som behövs för att göra tillsynen så effektiv
som möjligt. Kungl. Maj:t har därvid givetvis möjlighet att,
därest så skulle befinnas påkallat, ge även andra myndigheter, t. cx. sjöfartsverket,
vissa uppgifter i nu förevarande hänseende.

I förenämnda motion har riktats kritik mot att i propositionen föreslagits
en övergångsbestämmelse till den nya lagen av innebörd att sådant
tillstånd eller medgivande av undantag att söka tillstånd, som lämnats
enligt miljöskyddslagen i fråga om utsläpp av avfall som är att
anse som dumpning, skall anses som medgivande enligt den nu föreslagna
lagstiftningen. Enligt motionärernas mening bör tidigare tillstånd
och medgivanden upphöra i och med införandet av den nya lagen, så
att en ny prövning omedelbart kan göras i den mån så erfordras. En generell
omprövning i enlighet med lagen och de nya erfarenheter som
vunnits om skadeverkningar genom dumpning skulle enligt motionärerna
vara av mycket stort värde.

Utskottet får i anslutning härtill erinra om att den nya lagstiftningen
är avsedd att träda i kraft instundande årsskifte. Det torde redan av det
skälet föreligga svårigheter att i samband härmed hinna med att göra
cn så omfattande omprövning av tillståndsgivningen som motionärerna
tänker sig. En sådan är emellertid ej heller, såvitt utskottet kan bedöma,
nödvändig för att ernå det med motionen här avsedda syftet. I 3 §
andra stycket av den nya lagen enligt dess i propositionen föreslagna lydelse
gäller nämligen att myndighet, som lämnat medgivande till dumpning,
får — om genom denna uppkommer olägenhet som ej förutsågs
när medgivandet gavs — meddela föreskrift för att avhjälpa olägenhe -

JoU 1971:68

ten. Enligt tredje stycket samma paragraf stadgas vidare att medgivande
får återkallas om villkor eller föreskrifter åsidosätts eller om olägenhet
som avses i stadgandets andra stycke ej kan avhjälpas.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts och med förmälan
att föreliggande proposition och motion i övrigt inte föranleder något
särskilt uttalande från utskottets sida, hemställer utskottet
att riksdagen

1. a. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på mo tionen

1971: 1593, såvitt nu är i fråga, antar vid propositionen
fogat förslag till lag om förbud mot dumpning av avfall
i vatten,

b. lämnar motionen 1971: 1593, såvitt i övrigt är i fråga, utan
åtgärd,

2. antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
miljöskyddslagen (1969: 387).

Stockholm den 30 november 1971

På jordbruksutskottets vägnar
ERIC MOSSBERGER

Vid della ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Mossbergcr (s)*,
Persson i Skänninge (s)*, Johanson i Västervik (s), Jonasson (c), Kronmark
(m), fru Lindberg (s), herrar Larsson i Borrby (c), Takman (vpk),
fru Thorsson (s)*, herrar Johansson i Holmgården (c)*, Berndtsson i
Bokenäs (fp), fröken Andersson i Lerum (s), herr Leuchvius (m)*, fru
Theorin (s) och fru Anér (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710042