Försvarsutskottets betänkande nr 4 år 1971
FöU 1971:4
Nr 4
Försvarsutskottets betänkande i anledning av motioner
om tjänstgöring i internationellt biståndsarbete som alternativ
till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1. 1971: 96 av herr Wikström m. fl. i vilken har hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag angående tjänstgöring i
internationellt biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöringen
och vapenfri tjänst i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. 1971: 177 av herr Werner i Malmö m. fl. i vilken har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag till sådan förändring
av värnpliktssystemet att i enlighet med socialstyrelsens i förevarande
motion anförda utredningsförslag tjänstgöring i internationellt
biståndsarbete prövas som alternativ till värnpliktstjänstgöring,
3. 1971: 337 av fru Ryding m. fl. i vilken har hemställts att riksdagen
beslutar tillsätta en utredning för att pröva formerna för tjänst i internationellt
biståndsarbete som ett värnpliktsalternativ och att förslag härom
snarast framlägges i enlighet med i motionen framförda synpunkter.
1970 års riksdag
I proposition till 1970 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att
godkänna bl. a. riktlinjer för bistånds- och katastrofutbildning av värnpliktiga
m. fl. (prop. 1970: 162).
Med anledning av propositionen och väckta motioner anförde statsutskottet
bl. a. (SU 1970: 221 s. 3):
Utskottet anser liksom departementschefen att det inte är förenligt
med det nuvarande värnpliktssystemet att låta tjänstgöring inom ramen
för utvecklingssamarbete och katastrofhjälp bli ett alternativ till värnpliktstjänstgöring
eller vapenfri tjänst. Yrkandena i motionerna I: 1343
och II: 1563,1: 1344, 1: 1345 och II: 1562,1:1346 och II: 1561 om tjänstgöring
i internationellt biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring
och vapenfri tjänst innebär att en revision av det nuvarande
värnpliktssystemet skulle bli nödvändig. Om utvecklingen skulle påkalla
en sådan revision förutsätter utskottet att Kungl. Maj:t tar initiativ
härutinnan. Utskottet avstyrker förevarande motionsyrkanden.
Riksdagen följde utskottet.
Riksdagen 1971.10 sami. Nr 4.
'
FöU 1971:4
2
Utskottet
Sveriges försvar måste inte minst i personellt avseende utformas med
utgångspunkt i de särskilda förutsättningar som gäller för oss. Vår
alliansfrihet innebär att vi måste kunna ta upp en effektiv försvarsstrid
med enbart landets egna resurser. Landets yta är stor i förhållande till
befolkningstillgångarna. Eftersom vi med nuvarande försvarsplanering
måste förfoga över stridskrafter i sådan mängd att vi kan möta angrepp
i olika delar av landet bör det militära försvaret kunna disponera alla
vapenföra män som inte binds av andra nödvändiga uppgifter i totalförsvaret.
Det militära försvaret bygger på allmän värnplikt för män.
Värnplikten kan sägas vara ett åliggande att vid behov och i mån av
förmåga delta i landets försvar. Till denna skyldighet är knuten en
tidsbegränsad skyldighet att tjänstgöra i och för utbildning. Värnpliktig
som får tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst skall fullgöra tjänst som
är betydelsefull för samhället.
I propositionen 1970: 162 togs upp frågan om utnyttjande av viss
tjänstgöringstid för värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga för biståndsoch
katastrofutbildning. Genom statsmakternas beslut kommer med
början 1972 att anordnas en kvalificerad utbildning med inriktning på
utvecklingssamarbete och katastrofinsatser. Utbildningen anordnas, såvitt
gäller män, inom ramen för värnpliktstjänstgöringen och den vapenfria
tjänsten och skall kunna utgöra grund för krigsplacering inom totalförsvaret.
Ansökningar om tillträde till befattningar, t. ex. hos SIDA,
för tjänstgöring i utvecklingsland skall lämnas och behandlas i vanlig
ordning. Utbildningen väntas få högt meritvärde men skall inte ge
företräde till tjänstgöring framför dem som har förvärvat motsvarande
kvalifikationer på annat sätt.
I föreliggande motioner framhålls att flera andra länder i viss utsträckning
godtar tjänstgöring i internationellt utvecklingssamarbete som
alternativ till värnpliktstjänstgöring. Utskottet konstaterar att de åberopade
länderna har andra förutsättningar än Sverige i fråga om personalbehov
och personaltillgångar. I flera fall har dessa länder som förutvarande
kolonialmakter också en kulturell och språklig gemenskap med
vissa utvecklingsländer, vilket ger biståndsinsatserna där en delvis annan
inriktning.
Det är dessutom så att mottagarländerna efterfrågar kvalificerad biståndspersonal
med god skolunderbyggnad och lång yrkeserfarenhet.
Sådan erfarenhet är sällsynt bland dem som ännu inte har uppnått den
ålder då de normalt har fullgjort sin grundläggande värnpliktsutbildning.
Antalet som skulle kunna komma i fråga är heller inte så stort eftersom
utvecklingsländerna numera företrädesvis vill ta emot experter som kan
hjälpa till att utbilda den egna befolkningen för olika arbetsuppgifter.
Motioner med samma yrkande avslogs av riksdagen i december förra
FöU 1971: 4
3
året. Enligt utskottets mening är de skäl som anfördes för avslag alltjämt
bärande. Erfarenheterna av den nya utbildningen och dess effekter i olika
avseenden bör nu avvaktas.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1971:96
2. motionen 1971: 177
3. motionen 1971:337.
Stockholm den 9 mars 1971
På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON
Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog
(fp), Gustafsson i Uddevalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Pettersson
i Kvänum (c), Häll (s), Öhvall (fp), Brännström (s), Virgin (m), Pettersson
i Lund (s), Glimnér (c) och Gustavsson i Nässjö (s).
N. O. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971