Försvarsutskottets betänkande nr 19 år 1971

FöU 1971:19

Nr 19

Försvarsutskottets betänkande med anledning av motioner om medinflytande
för värnpliktiga m. m.

I detta betänkande behandlas i ett sammanhang följande under
vårsessionen lämnade motioner, nämligen

dels 1971:94 av herr Björck i Nässjö (m), vari hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer

1. att kompetensområdet för de kommande ”värnpliktsriksdagarna”
fastställs till att omfatta frågor rörande de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden
och

2. att de politiska ungdomsförbunden ej ges tillfälle att deltaga i de
informationsträffar som föregår valen av ombud till ”värnpliktsriksdagarna”,

dels 1971:113 av herr Helén m. fl. (fp), vari med hänvisning till
motiveringen i motion 1971:86 hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhåller att under värnpliktsutbildningen ökade tillfällen ges
till samråd, bättre kontaktmöjligheter för de värnpliktigas ombud liksom
för den fast anställda personalen samt ökad kompetens för förbandsnämnderna,

dels 1971:687 av herr Björck i Nässjö (m), vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj.'t påyrkar att särskilda försök med medinflytande
för de värnpliktiga företas, särskilt på plutons- och kompaninivå, och
att en redovisning ges för den hittills bedrivna verksamheten och de
uppnådda resultaten,

dels 1971:697 av herr Svanström m. fl. (c), vari såvitt nu är i fråga
föreslagits att riksdagen måtte besluta

att åtgärder vidtages i syfte att öka demokratiseringssträvandena i
enlighet med vad som anförts i motionen,

att staten medverkar till bildandet av en värnpliktsorganisation,
att vämpliktsriksdagen utrustas med ett permanent kansli samt
att i den mån föreslagna omdispositioner medför ökade kostnader
dessa täcks in genom begränsningar i materielinköp, utbildningstid eller
på annat sätt, så att den sammanlagda kostnaden för försvaret under
budgetåret 1971/72 kan hållas inom den kostnadsram som departementschefen
föreslagit.

Utskottet har fått remissyttranden över motionerna från överbefälhavaren,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Moderata ungdomsförbundet
samt en arbetsgrupp som tillsatts av 1971 års värnpliktskonferens.
1 en bilaga till detta betänkande lämnas en redogörelse för
innehållet i yttrandena.

1-Riksdagen 1971. 10 sami. Nr 19

FöU 1971:19

Nuvarande former för samråd och medinflytande

Personalvårdsbyrån i försvarsstaben är krigsmaktens centrala organ för
personalvård. Den skall biträda överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna
m. fl. vid ledning av den personalvårdande verksamheten. I personalvårdsorganisationen
ingår vidare personal vid regionala staber samt vid
förband och utbildningsanstalter.

Som ett rådgivande organ till Kungl. Majit fungerar försvarets personalvårdsnämnd
med företrädare för politiska partier, ungdomsorganisationer
samt vissa andra organisationer och myndigheter.

Formerna för samråd och medinflytande inom det militära försvaret
regleras i tjänstereglementet för krigsmakten. I kap. 12, som handlar om
personalvård m. m., anges vilka organ som skall finnas för tillvaratagande
av de värnpliktigas och den fast anställda personalens intressen. Enligt
beslut av Kungl. Majit anordnas dessutom sedan ett par år tillbaka en
årlig konferens för värnpliktiga som fullgör grundutbildning eller motsvarande
utbildning. En tidning, avsedd för de värnpliktiga, beräknas komma
ut med sitt första nummer inom kort.

Organ för samråd m. m.

Tjänstereglementet för krigsmakten innehåller föreskrifter om kompaniassistent,
samarbetsnämnd, förbandsnämnd och företagsnämnd. Av
intresse i detta sammanhang är också skyddskommittéerna och deras
verksamhet.

På varje kompani och motsvarande enhet inom krigsmakten skall
finnas en kompaniassistent med uppgift att biträda kompanichefen vid
handläggningen av personalvårdsfrågor. Han utses av kompanichefen
bland tre av de värnpliktiga valda kandidater och har assistentuppgiften
som en bisyssla. Kompaniassistenten tillhör förbandsnämnden och är
skyddsombud för de värnpliktiga.

På varje garnisonsort skall finnas en samarbetsnämnd. Denna är
sammansatt av företrädare för militära instanser, civila myndigheter,
organisationer och andra intressenter på och omkring gamisonsorten.
Nämndens uppgift är att behandla militära och civila frågor av gemensamt
intresse.

Vid alla regementen, skolor och flottiljer samt ombord på större
fartygsenheter skall det finnas en förbandsnämnd. Förbandschefen är
ordförande i nämnden, som i övrigt består av personalvårdsofficeren,
konsulenten (personalvårdsassistenten), alla kompaniassistenter och en av
de värnpliktiga direkt vald representant från varje kompani. Nämnden
sammanträder minst sex gånger under utbildningsåret.

Förbandsnämnden är de värnpliktigas forum för att väcka frågor och
förslag samt få eller ge information. I nämnden kan alla slag av
personalvårdsfrågor i vid mening behandlas men därutöver även t. ex.
utbildningsmetoder. Trivselfrågor brukar tillhöra de vanligare uppgifterna.

FöU 1971:19

Förslagsverksamheten för värnpliktiga skall gå genom förbandsnämnden
och kan gälla varje slag av verksamhet inom försvaret. Goda förslag
belönas genom en för försvaret gemensam central bedömningsnämnd.
Förbandschef kan, efter förbandsnämndens hörande, i vissa fall besluta
om belöning upp till ett belopp av 200 kr.

Kungl. Majit har 1968 beslutat att förbandsnämnderna skall få fatta
beslut om användning av medel för trivselfrämjande åtgärder under året,
som förbandschef ställer till förfogande. Nämnden beslutar även om viss
representation i andra organ men fattar i övrigt inte beslut.

För den anställda personalen vid ett förband skall finnas en företagsnämnd.
I nämnden ingår till lika antal representanter för förbandsmyndigheten
och för de anställda. De senare utses av personalorganisationerna.
Förbandschefen fungerar i allmänhet som ordförande.

Företagsnämndens uppgift är att genom samråd och information
mellan förbandet och de anställda verka för bästa möjliga arbetsresultat
och arbetstillfredsställelse. Mer väsentliga frågor skall behandlas i nämnden,
innan förbandschefen fattar beslut. I vissa frågor kan nämnden fatta
beslut, t. ex. i fråga om ersättning för goda förslag eller användning av
vissa medel som finns för att främja trivseln.

För det militära försvarets del har de centrala instanserna bland
myndigheter och organisationer kommit överens om att inrätta en
försvarets centrala företagsnämnd. Denna ger vägledning, ordnar utbildning
och samordnar verksamheten på olika sätt.

Vid alla arbetsställen inom försvaret, där minst 50 personer tjänstgör,
skall finnas en skyddskommitté för handläggning av arbetarskyddsfrågor.

1 kommittén ingår företrädare för myndighet och anställda samt — vid
förband m. m. — värnpliktiga. De senare är representerade av den
kompaniassistent som är utsedd av förbandsnämnden.

Skyddskommitténs uppgifter kan också fullgöras av företagsnämnd.

Försvarets centrala arbetarskyddsnämnd är samarbetsorgan för de
centrala myndigheterna och organisationerna inom det militära försvaret.

Värnpliktskonferens

Kungl. Maj:t uppdrog i september 1969 åt överbefälhavaren att årligen,
med början år 1970, anordna en konferens för värnpliktiga (s. k.
vämpliktsriksdag). Ändamålet med denna skulle vara att bereda de
värnpliktiga tillfälle att föra fram förslag angående de värnpliktigas villkor
och förhållanden. Fr. o. m. 1971 års konferens har kompetensområdet
utvidgats och ändamålet skall nu vara att bereda de värnpliktiga tillfälle
att framföra förslag och behandla frågor rörande försvaret.

Konferensen anordnas för värnpliktiga som fullgör grundutbildning
eller motsvarande utbildning och skall äga rum före mars månads utgång.
Till konferensen som pågår i högst tre dagar samlas ombud från varje
förband, skola e. d. Ombuden väljs genom allmänna val bland de
värnpliktiga på förbandet.

Varje värnpliktig har rätt att nominera en person till ombud. Han har

1*-Riksdagen 1971. 10 sami. Nr 19

FöU 1971:19

också rösträtt. Valet är hemligt, dvs. röstningen sker med slutna valsedlar
eller hålkort i valkassetter. Om den värnpliktige är sjuk eller på övning
kan röstning ske med ombud.

Förbandsnämnden utgör valnämnd. Den sköter valet och endast
kandidatlista som är framställd genom förbandsnämnden är tillåten.
Sammanräkningen sker fr. o. m. 1972 försöksvis vid länsstyrelsernas datacentraler.

Varje värnpliktig har också rätt att avge motioner för behandling vid
konferensen. Dessa remitteras vid konferensen efter ämnesområde till
speciella utskott. Arbetet i dessa utskott resulterar i utskottsutlåtanden,
vilka sedan debatteras och går till omröstning. Beslut av vämpliktskonferensen
överlämnas till chefen för försvarsdepartementet.

Information om vämpliktskonferensen delges de värnpliktiga på tjänstetid,
om möjligt vid gemensamt möte på förbandet eller utbildningsanstalten.
I Sveriges riksdag representerade politiska partiers ungdomsförbund
skall beredas tillfälle att lämna information om vederbörande
förbunds försvarspolitiska program m. m. Sådan information kan lämnas
vid möte eller sammankomst som vederbörande förbund anordnar vid
förbandet eller utbildningsanstalten. Varje förbund får därvid disponera
en tjänstefri kväll i lokal som upplåts av förbandet. Deltagande i sådant
informationsmöte eller sammankomst är frivilligt.

Vämpliktskonferensen får utse en arbetsgrupp om högst nio värnpliktiga
med uppgift att till nästa års konferens studera vid konferensen
fattade beslut och delta i förberedelserna för nästa års konferens. En av
de värnpliktiga i arbetsgruppen skall för dessa uppgifter fullgöra återstående
grundutbildning vid försvarsstabens personalvårdsbyrå. Övriga medlemmar
av arbetsgruppen skall beredas tillfälle att delta i sammanträden
med arbetsgruppen i den utsträckning som chefen för personalvårdsbyrån
bestämmer.

Värnpliktstidning

Under anslaget Försvarets personalvård: Fritidsverksamhet m. m. har
för budgetåret 1971/72 anvisats 100 000 kr. för framställning av en
publikation, huvudsakligen avsedd för värnpliktiga under utbildning. En
organisationskommitté med representanter från försvarsdepartementet,
försvarsstabens personalvårdsbyrå och pressavdelning samt de värnpliktiga
håller på med förberedelsearbetet. Tidningen, som fått namnet
Vämplikts-Nytt, beräknas komma ut med sitt första nummer i december.
Man räknar med en upplaga på 25 000 exemplar.

Försök med fördjupad företagsdemokrati inom försvaret

Försök med olika former av fördjupad företagsdemokrati och ökat
medinflytande för såväl anställd som värnpliktig personal förekommer
redan i viss omfattning. Överbefälhavaren avser emellertid att mer
organiserat än hittills genomföra försök med utveckling av de anställdas

FöU 1971:19

och de värnpliktigas medinflytande. Förberedelser härför pågår och
försöken beräknas kunna ta sin början i maj-juni 1972.

Avsikten är att pröva en vidare utveckling av företagsdemokratin inom
försvaret i syfte att ge alla personalkategorier ökade möjligheter att
påverka villkor och förhållanden som råder i arbetet och arbetsmiljön
samt medverka i utvecklingen av verksamheten som helhet. Denna
försöksverksamhet kommer först att inriktas på försök i begränsad skala
för att få ett antal framgångsvägar prövade och därmed ett ökat
erfarenhetsunderlag. Senare kommer försöken att utvidgas, varvid strävan
skall vara att efter studier och mätning med större säkerhet fastställa
effekterna av olika åtgärder. Först därefter kan erforderliga enhetliga
riktlinjer utfärdas.

En utgångspunkt för försöken är att de måste bedrivas så, att
skillnaden mellan verksamhet i fred och krig framträder. Verksamheten i
fred måste ta hänsyn till de krav som krigsförhållandena ställer. Utbildningen
i fred syftar till verksamhet i krig. Detta förhållande utesluter
emellertid inte att fredsverksamheten till avsevärd del ger utrymme för
företagsdemokratiska försök och idéer.

De planerade försöken omfattar vissa centrala myndigheter, förband
och skolor. Berörda centrala myndigheter träffar överenskommelse med
personalorganisationerna om försökens syfte, inriktning och principiella
omfattning. Överbefälhavaren och centrala förvaltningsmyndigheter i
övrigt ger på denna grundval gemensamt ut riktlinjer för försöksverksamheten.

Försöksverksamheten vid förband berör tills vidare värnpliktiga under
grundutbildning. Deras möjligheter att få del i ett ökat medinflytande
begränsas av tjänstgöringstiden. De skall emellertid genom ökat medinflytande
få bättre möjlighet till bl. a. insikt i och förståelse för försvarets
funktion och dess krav på den enskilde. I samband med försöksverksamheten
utfärdas efter Kungl. Maj:ts medgivande — utan hinder av bestämmelserna
i tjänstereglementet för krigsmakten — provisoriska bestämmelser
för kompaniassistent, kompaninämnd och förbandsnämnd.

Försöksverksamheten ersätter inte utan kompletterar nuvarande former
av medinflytande för värnpliktiga, t. ex. kompanichefens respektive
plutonchefens ”timme”. Lokala initiativ med t. ex. kompaninämnder
skall vidareutvecklas i nära överensstämmelse med de nya bestämmelserna.

Motionerna

Motionen 1971:113 hänvisar till motionen 1971:86, i vilken föreslås
ett antal reformer som kan öka medborgarnas inflytande över samhällets
utveckling. Under rubriken Demokrati i försvaret lämnas en bred översikt
med synpunkter på nuvarande former för samråd och medinflytande.
Miljön inom försvaret ställer enligt motionen numera helt andra krav i
dessa hänseenden än tidigare.

FöU 1971:19

I den gamla armé där man opererade med starkt koncentrerade
förband och med få rörelsescheman kunde den enskilde soldaten ges
enkla roller, alltid hänvisade till order uppifrån. Ett rörligare och mer
invecklat försvar med större vikt på små grupper kräver väsentligt mycket
mer av den enskildes egna beslut, hans förmåga att anpassa sig till nya
situationer.

Beroendet av materiel, ofta mycket komplicerad sådan, gör försvaret
till en samverkan mellan specialister. Försvarets nyckelord när det gäller
utbildning kan därför inte som förr vara lydnad och rutinhandlingar utan
måste främst vara samverkan och delat ansvar.

Motionärerna konstaterar att försvaret tidigare än flertalet andra
sektorer aktiverade samrädsorgan för den anställda personalen och att
förbandsnämnder och andra nämnder med värnpliktiga också har prövats
i åtskilliga år. Detta räcker emellertid inte. De värnpliktiga måste - anser
motionärerna - få en vidgad information och möjligheter för ett samråd i
sådana fastställda former att de regelbundet kan redovisa sin uppfattning
om redan genomgången utbildning och föra fram förslag till förbättringar.

Behovet av samråd bör enligt motionen i första hand tillgodoses på
kompaninivå. Det föreslås att försöksverksamhet inleds för att snarast
finna former för kompaninämnders verksamhet. De redan etablerade
förbandsnämndemas roll i detta sammanhang uppmärksammas även.
Motionärerna anser att förbandsnämndemas kompetens bör vidgas och
deras arbetsformer utvecklas.

I motionen understryks sambandet mellan kraven på utbildningsresurser
inom försvaret och förhållandena för den anställda personalen. Att
motionen främst tar upp de värnpliktigas medinflytande sägs inte betyda
att man underskattar de fast anställdas krav på medbestämmande i olika
former.

Även motionen 1971:697 tar upp medinflytande inom försvaret.
Motionären anser att företagsdemokratin rätt utformad kan bli grundläggande
i sådant sammanhang. Han uttalar sig också för en du-reform på
det militära området.

Tre av motionerna behandlar värnpliktskonferenserna, deras kompetensområde,
behovet av ett fast kansli och de politiska ungdomsförbundens
medverkan.

I motionen 1971:94 vänder motionären sig mot den utvidgning av
kompetensområdet som skett och som innebär att konferensen skall
dryfta frågor rörande försvaret, inte som förut endast rörande de
värnpliktigas villkor och förhållanden. Risken är — framhåller motionären
— stor att konferenserna förvandlas till meningslösa debattfora om
försvarsfrågan i stort, med fritt spelrum för olika försvarsfientliga grupper
att sabotera de värnpliktigas fackliga strävanden. I motionen yrkas att
målsättningen för framtiden klart avgränsas att avse frågor som rör de
värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden.

En motsatt uppfattning kommer till uttryck i motionen 1971:697.
Ytterligare åtgärder bör enligt motionären komma till för att ge konferenserna
en status av demokratiskt genomförd debatt omkring alla med

FöU 1971:19

försvaret sammanhängande problem.

Enligt samma motion bör ett permanent kansli tillskapas för att under
året fånga upp synpunkter från de värnpliktiga. Även motionen 1971:86
tar upp behovet av en fast organisation som kan bidra till att inte samma
fråga diskuteras mycket år efter år utan att nytt material tillkommit.
Utformningen av organisationen bör enligt motionärerna i första hand
ankomma på vämpliktskonferenserna själva och de av dem utsedda.

De politiska ungdomsförbundens roll i samband med vämpliktskonferenserna
behandlas i motionen 1971:94. Att som nu sker låta ungdomsförbunden
ordna informationsträffar i samband med val av ombud till
”värnpliktsriksdagen” anser motionären inte lämpligt. För framtiden bör
ungdomsförbunden inte tilldelas någon roll i samband med utseendet av
ombud, vid informationsträffar etc.

Motionen 1971:697 tar upp frågan om en värnpliktsorganisation.
Enligt motionären bör staten snarast ta initiativ för att skapa en sådan
organisation, som kan hävda de värnpliktigas intressen i alla sammanhang.

Genom motionen 1971:687 uppmärksammas slutligen de nu aktuella
försöken med fördjupad företagsdemokrati. Stor uppmärksamhet måste
enligt motionären ägnas medinflytandet för de värnpliktiga. Han anser att
försök med fördjupad företagsdemokrati inom försvaret är av särskilt
intresse, dels beroende på att försvaret är en av landets största organisationer,
dels också på grund av dess breda kontakt med halva befolkningen
genom vämpliktssystemet.

Utskottet

Sveriges säkerhetspolitiska inriktning kräver uppoffringar av olika slag,
inte minst av den manliga ungdomen eftersom vårt försvar är grundat på
allmän värnplikt.

Det militära försvaret ställer mycket stora krav på individens handlingsförmåga.
Detta gäller såväl den fast anställda personalen som de
värnpliktiga. Motionen 1971:86 uttrycker detta mycket klart. Utskottet
delar uppfattningen att samverkan och delat ansvar har mycket stor betydelse.
Härmed har utskottet också uttalat sig för ett medinflytande för
dem som är verksamma inom försvaret.

Det finns all anledning att uppmärksamma förhållandet mellan krigsmakten
och människan i försvaret. För krigsmakten som samhällssektor
gäller det att effektivt utnyttja tillgängliga resurser och så kan ske om
beslut - inom ramen för de övergripande målen — fattas på den nivå där
sakkunskap finns. Individen måste å sin sida kunna se sammanhanget
mellan den personliga arbetsinsatsen och det övergripande målet för att
uppleva sin insats som meningsfull. Man måste alltså beakta den enskildes
situation, vare sig han är fast anställd eller värnpliktig.

Som framgår av den lämnade redogörelsen har man inom det militära
försvaret kommit ganska långt, när det gäller samråd och medinflytande.
Man är också beredd att pröva nya former härför. Det finns emellertid
även i fred en gräns för hur långt man borgå på den vägen, och det får anses

FöU 1971:19

välbetänkt att — som överbefälhavaren nu gör - förbereda en brett upplagd
försöksverksamhet för att se hur en fördjupad företagsdemokrati inom
försvaret fungerar. Resultaten av dessa försök bör avvaktas, innan mera
genomgripande förändringar beslutas.

Utskottet övergår härefter till att behandla de olika delfrågor som
aktualiseras i motionerna och som remissinstanserna yttrat sig om. Remissvaren
finns redovisade i en bilaga till detta betänkande.

Ett par motioner tar upp frågor om samråd och me dinflytande. 1
motionen 1971:113 föreslår motionärerna, med hänvisning till motiveringen
i motionen 197 1:86, att det under värnpliktsutbildningen skall ges
ökade tillfällen till samråd, bättre kontaktmöjligheter för de värnpliktigas
ombud liksom för den fast anställda personalen samt ökad kompetens för
förbandsnämnderna. Motionen 1971:697 innehåller ett allmänt yrkande
att åtgärder vidtas i syfte att öka demokratiseringssträvandena inom försvaret.

Motionärerna får stöd av de politiska ungdomsorganisationer som yttrat
sig liksom av arbetsgruppen från 1971 års värnpliktskonferens. De är
alla ense om att åtgärder behövs för att öka de värnpliktigas medinflytande
inom försvaret. Förbandsnämndernas verksamhet bör ses över och
ökade tillfällen ges till samråd på kompani- och plutonsnivå. Moderata
ungdomsförbundet och SSU uttalar sig för att förtroenderåd inrättas på
alla nivåer inom förbanden. Vad gäller den fast anställda personalen är
det nödvändigt och angeläget att ett fungerande forum för medbestämmande
och medinflytande skapas, framhåller SSU.

Det föreligger — såvitt utskottet kan finna - knappast några principiella
meningsskiljaktigheter i de frågor som här berörts. Avsikten är ju också
att pröva ett system med fördjupad företagsdemokrati inom försvaret.
Utskottet förutsätter att de synpunkter på samråd och medinflytande
som framförts i motionerna 1971:86, 1971:1 13 och 1971:697 därvid
beaktas.

Ett betydelsefullt inslag i strävandena efter utökat samråd utgör de
värnpliktskonferenser som staten började anordna år 1970. Motionen
1971:94 tar upp idén med dessa konferenser och behandlar konferensernas
kompetensområde och de politiska ungdomsorganisationernas roll i
samband med konferenserna. 1 motionen 1971:697 framhålls behovet av
en permanent kansliorganisation för verksamheten.

Avsikten med dessa värnpliktskonferenser är att bereda de värnpliktiga
tillfälle att framföra förslag och behandla frågor rörande försvaret. I
motionen 1971:94 yrkas att kompetensområdet i framtiden begränsas att
gälla de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden. Det finns enligt motionären
eljest en risk för att frågor som rör de värnpliktiga kommer att
hamna i skymundan av stora debatter om försvarets vara eller icke vara
och dess utformning och målsättning.

Bland remissinstanserna är man enig om att idén med värnpliktskonferenser
är riktig. Delade meningar råder emellertid om målsättningen.
Erfarenheterna från årets värnpliktskonferens bestyrker enligt Moderata
ungdomsförbundet farhågorna för en olycklig utveckling av debatten idet

FöU 1971:19

fall den förs med den rubrik som fastställts av statsmakterna. SSU och
arbetsgruppen från 1971 års värnpliktkonferens är av motsatt uppfattning.
Arbetsgruppen menar att de s. k. fackliga frågorna på intet sätt
kom i skymundan vid konferensen.

Värnpliktskonferenserna anordnas för att de värnpliktiga skall få debattera
frågor av gemensamt intresse, och de värnpliktiga bör enligt utskottets
mening så långt möjligt själva få betämma vad som skall avhandlas.
Såvitt utskottet kan finna ger erfarenheterna hittills inte anledning
att överväga någon begränsning i förhållande till vad som nu gäller för
1972 års konferens.

De politiska ungdomsförbundens roll i samband med värnpliktskonferenserna
berörs i motionen 1971:94. Att som nu sker låta ungdomsförbunden
ordna informationsträffar i samband med val av ombud anser
motionären inte lämpligt. Han hemställer att ungdomsförbunden inte
skall ges tillfälle delta i sådana informationsträffar.

Moderata ungdomsförbundet framhåller i sitt yttrande att kritik mot
de politiska ungdomsförbundens deltagande framförts såväl 1970 som
1971. SSU anser att ungdomsförbundens aktivitet är att se som ett nödvändigt
led i en ökad och förbättrad kontakt mellan försvaret och det
civila samhället. Det är — konstaterar SSU — de värnpliktiga och inte de
politiska ungdomsförbunden som har rätt att nominera ombud, och några
partibeteckningar förekommer inte på valsedlarna. Enligt arbetsgruppen
från 1971 års värnpliktskonferens skulle det vara en icke önskvärd begränsning
av värnpliktskonferenserna om de politiska ungdomsförbunden
utestängdes från debatten inför och omkring värnpliktskonferensen.

De politiska ungdomsförbundens roll i sammanhanget bör självfallet
inte underskattas. De har sedan länge visat stort intresse för värnpliktsfrågor
och har haft stor betydelse för värnpliktskonferensernas tillkomst.
Utskottet kan inte se annat än att de även i fortsättningen har en uppgift
att fylla. Det finns inte anledning tro att förbunden skall utnyttja värnpliktskonferenserna
till annat än sedvanlig information om sina politiska
värderingar. Utskottet kan inte heller se att förbunden genom sina informationsträffar
har möjligheter att bestämma konferensernas förlopp. Det
bör få ankomma på de värnpliktiga själva att avgöra, om de vill ta del av
den information som förbunden ger och att ta ställning till information
som är politiskt färgad.

1 motionen 1971:697 föreslås att värnpliktskonferensen utrustas med
ett permanent kansli. Detta avstyrks av Moderata ungdomsförbundet som
befarar att arbetet i alltför hög grad kommer att skötas från detta kansli,
utan att de värnpliktiga får det inflytande som kan krävas. Däremot anses
det väsentligt att de arbetsgrupper som utses erhåller erforderlig hjälp.
Arbetsgruppen från 1971 års värnpliktskonferens vitsordar för sin del
behovet av en organisation som verkar mellan konferenserna.

Som framgår av den redogörelse för värnpliktskonferenserna som lämnats
i det föregående, skall arbetsgruppen fungera som ett verkställande
organ mellan konferenserna. Den är knuten till försvarsstabens personalvårdsbyrå,
som bestrider gruppens utgifter och ger den service med skriv -

FöU 1971:19

hjälp, olika offentliga handlingar m. m. Utskottet har intet att erinra mot
att en arbetsgrupp arbetar mellan konferenserna på sätt som nu sker.
Erfarenheterna får ge vid handen om detta arrangemang, som enligt överbefälhavaren
hittills fungerat tillfredsställande, bör bestå.

1 motionen 1971:697 föreslås också att staten skall medverka till bildandet
av en värnpliktsorganisation. Denna fråga behandlades vid 1971 års
värnpliktskonferens, som uttalade sig för en fackorganisation som automatiskt
ger samtliga värnpliktiga medlemskap i organisationen. Överbefälhavaren
berör detta i sitt yttrande och omtalar att han vid den planerade
försöksverksamheten kommer att ta hänsyn till vad konferensen föreslagit.

Utskottet ifrågasätter för sin del starkt, om staten bör ta initiativ till
bildandet av en speciell organisation för de värnpliktiga eller för värnpliktiga
under grundutbildning. Det bör i första hand få ankomma på de
värnpliktiga själva att överväga en åtgärd av detta slag, eftersom frågan är
av facklig karaktär.

Som förut omtalats skall det militära försvaret ansluta sig till den
försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati som pågår inom
statsförvaltningen. Försöksverksamheten skall även omfatta de värnpliktigas
möjligheter till ökat medinflytande. Härmed kommer yrkandet i
motionen 1971:687 om försöksverksamhet att bli tillgodosett. Utskottet
förutsätter att överbefälhavaren successivt redovisar resultaten av försöksverksamheten.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandena.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. avslår motionen 1971:94 såvitt avser yrkande att kompetensområdet
för de kommande värnpliktskonferenserna fastställs
till att omfatta frågor rörande de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden,

2. avslår motionen 1971:94 såvitt avser yrkande att de politiska
ungdomsförbunden ej skall ges tillfälle att delta i de informationsträffar
som föregår valen av ombud till värnpliktskonferens,

3. avslår motionen 1971:113,

4. avslår motionen 1971:687,

5. avslår motionen 1971:697 såvitt avser yrkande om ökade demokratiseringssträvanden,

6. avslår motionen 1971:697 såvitt avser yrkande att staten skall
medverka till bildandet av en värnpliktsorganisation,

7. avslår motionen 1971:697 såvitt avser yrkande att värnpliktskonferensen
skall utrustas med ett permanent kansli,

FöU 1971:19

8. avslår motionen 1971:697 såvitt avser yrkande om täckning för
ökade kostnader.

Stockholm den 1 1 november 1971

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog
(fp), Gustafsson i Uddevalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Pettersson i
Kvänum (c), Häll (s), Öhvall (fp), Pettersson i Lund (s), Gustavsson i
Nässjö (s), Oskarson (m) och Runesson (s).

FöU 1971:19

Bilaga

Yttranden över motionerna 1971:94, 1971:113,1971:687 och 1971:697

Yttranden har avgetts av överbefälhavaren, Sveriges socialdemokratiska
ungdomsförbund (SSU), Moderata ungdomsförbundet och arbetsgruppen
från 1971 års värnpliktskonferens (arbetsgruppen). De synpunkter på de
värnpliktigas situation m. m. som framförts vid remissbehandlingen redovisas
här under rubrikerna demokratisering inom försvaret, organisationsfrågor
och värnpliktskonferenser.

Demokratisering inom försvaret

Krigsmakten skall enligt överbefälhavaren ansluta sig till försöksverksamheten
med fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen.
Samtliga försvarets myndigheter och personalorganisationer har beretts
tillfälle att ange dels vilka myndigheter som har möjlighet delta i
försöken, dels synpunkter och förslag på försöksverksamhetens utformning.
Försöksverksamheten skall även omfatta de värnpliktigas möjligheter
till ökat medinflytande.

De demokratiska värderingar som ligger till grund för vår samhällsordning
bör — framhåller SSU — också prägla försvaret. Det betyder en
radikal förändring av beslutsformerna inom försvaret i fråga om de
värnpliktigas allmänna förhållanden och utbildning, exempelvis via kompani-
och förbandsnämnder. De värnpliktiga bör erhålla vidgad information
om, men framför allt reellt inflytande över sin tjänstgöring.

SSU pekar på behovet av åtgärder i syfte att öka demokratiseringssträvandena
inom försvaret. De värnpliktiga kan ges inflytande framför allt
genom en utbyggd värnpliktsdemokrati på förbanden. Som ett komplement
till den statligt anordnade värnpliktskonferensen bör liknande
konferenser anordnas på de enskilda förbanden och dess olika nivåer. En
värnpliktsdemokrati kan — framhåller SSU — utvecklas genom inrättande
av värnpliktsvalda förtroenderåd på olika nivåer inom förbanden som ges
beslutsfunktioner inom olika för de värnpliktiga väsentliga områden.

Det är enligt SSU angeläget att en demokratiseringsprocess så snart
som möjligt kan påbörjas, exempelvis genom en omfattande försöksverksamhet.

Det måste enligt Moderata ungdomsförbundet ligga i samhällets intresse
att den värnpliktige under sin tjänstgöringstid i möjligaste mån får ett
positivt intryck av den militära miljön. Även om man genom den
allmänna värnplikten kan uppfylla de kvantitativa kraven på försvaret,
kommer resultaten av utbildning och tjänstgöring alltid att vara beroende
av den värnpliktiges inställning. Förbättrade attityder hos de värnpliktiga
förutsätter förbättringar av deras villkor. Det förutsätter enligt förbundet
i sin tur att de värnpliktiga i lämpliga former får medverka i beslutsprocesserna.

Förbättringar på detta område kan enligt Moderata ungdomförbundet

FöU 1971:19

ske bl. a. genom att den värnpliktige i större omfattning får möjligheter
att påverka sin egen närmiljö. Däremot ser ungdomsförbundet inte
förslaget om DU-reform i försvaret som en angelägen fråga. Förbundet är
i princip inte emot en sådan reform men anser inte frågan vara avgörande
för en demokratisering av försvaret.

Arbetsgruppen konstaterar att ett demokratiskt försvar bidrar till ett
demokratiskt samhälle. Arbetsgruppen anser att det nuvarande militärsystemet
är högst odemokratiskt. Det är därför nödvändigt med kraftiga
åtgärder för att öka de värnpliktigas medinflytande inom försvarsorganisationen.

Enligt arbetsgruppen får en demokratisering av försvaret inte betraktas
som en intern försvarsangelägenhet. Det måste initieras en offentlig
debatt om hur man skall kunna öka de värnpliktigas medinflytande.
Arbetsgruppen, som anser det angeläget att påskynda utvecklingen,
menar att en offentlig redovisning snarast bör ske av den hittills bedrivna
verksamheten, de planerade försöken och de eventuella uppnådda resultaten.

Organisationsfrågor

Överbefälhavaren berör i sitt yttrande två förslag om en värnpliktsorganisation
som diskuterades vid 1971 års värnpliktskonferens. Det förslag
som antogs av konferensen avsåg en fackorganisation som automatiskt
ger samtliga värnpliktiga medlemskap i organisationen. Det andra förslaget
tog sikte på en fristående facklig organisation. Vid en kommande
försöksverksamhet med ökat medinflytande för värnpliktiga kommer
överbefälhavaren att ta hänsyn till vad konferensen föreslagit.

Överbefälhavaren upplyser vidare att en arbetsgrupp om nio värnpliktiga
som tillsattes av årets värnpliktskonferens utgör en form av kansli.
Kungl. Maj:t har föreskrivit att arbetsgruppen för sina arbetsuppgifter får
anslutas till försvarsstabens personalvårdsbyrå, som bestrider gruppens
utgifter och ger den service med skrivhjälp, olika offentliga handlingar
m. m., ett arrangemang som uppges ha fungerat tillfredsställande hittills.

De statliga värnpliktskonferenserna utgör ett första steg på vägen mot
en demokratisering av värnpliktstjänstgöringen, framhåller SSU. De måste
emellertid följas upp med reguljära konferenser såväl på förbandsplanet
som på varje nivå inom det enskilda förbandet. SSU anför ytterligare.

Förbandsnämnderna bör ges en mer central roll i arbetet på att
förverkliga värnpliktsdemokratin. De bör inte endast ha en rådgivande
funktion, utan i vissa frågor beslutande. Detta kan gälla exempelvis
fastställande av ordningsregler och ansvaret för marketenterierna. Även i
fråga om permission och tjänstledighet bör de värnpliktiga ges medinflytande.
Varje enhet inom förbanden bör utse ett av de värnpliktiga valt
förtroenderåd.

Vad gäller den fast anställda personalen är det nödvändigt och
angeläget att ett fungerande forum för medbestämmande och medinflytande
skapas.

FöU 1971:19

SSU anser för sin del inte att staten bör ta initiativ till bildandet av en
speciell organisation för de värnpliktiga. Ett sådant initiativ bör övervägas
av de värnpliktiga själva.

Moderata ungdomsförbundet behandlar utförligt förbandsnämndens
roll i detta sammanhang och konstaterar att denna institution i de allra
flesta fall inte har någon reell möjlighet att påverka rådande förhållanden.
Det heter härom vidare.

Detta beror bl. a. på att förbandsnämnderna i allmänhet har för få
sammanträden. Ofta domineras sammanträdena av närvarande befäl och
de frågor man behandlar är ofta inte av någon större betydelse. 1 de fall
åtgärder skall vidtagas är dessa ofta förknippade med ekonomiska beslut,
som av naturliga skäl måste fattas på högre nivå.

Ett av de allra största problemen är dock information mellan
förbandsnämnden och förbandets värnpliktiga. Nämndens arbete tillkännages
ofta endast genom att sammanträdesprotokollen uppsättes på några
anslagstavlor inom förbandet. På detta sätt skapas inte något större
intresse för nämndens verksamhet. Detta resulterar i sin tur i att de
värnpliktiga inte diskuterar frågor som skulle kunna behandlas med deras
representanter i nämnden. Kommunikationerna skulle förbättras om
ökade möjligheter gavs att under tjänstetid anordna informationsträffar
på förbanden, där ”dubbelriktad information” kunde utbytas mellan de
värnpliktiga och deras representanter i förbandsnämnden. För att nämndens
arbete skall upplevas som meningsfullt måste den dessutom ges ökat
inflytande, framför allt i frågor om de värnpliktigas trivsel.

Skall nämnderna också ha möjlighet att genomföra beslutade förbättringar
måste de fä förvalta vissa ekonomiska medel.

Det är dock enligt Moderata ungdomsförbundet inte möjligt — inte ens
om avsevärda förbättringar genomförs — att genom förbandsnämnderna
tillgodose kraven på inflytande för de värnpliktiga. Ungdomsförbundet
anser därför att ytterligare former för inflytande måste skapas. Inrättandet
av förtroenderåd på alla nivåer inom förbanden anses kunna förbättra
situationen avsevärt.

Varje pluton skall genom val utse ett förtroenderåd bestående av tre
personer. Förtroenderådet skall ha till uppgift att vid regelbundna
sammanträffanden med plutonsbefälet framföra de värnpliktigas önskemål
och synpunkter och diskutera aktuella problem. För att hela
plutonen skall kunna hållas informerad, bör dessutom en gång i veckan
en timme under tjänstetid ägnas åt information och diskussion mellan
förtroenderådet och de övriga plutonsmedlemmarna.

Den representant i plutonens förtroenderåd som erhållit de flesta
rösterna skall ingå i kompaniets förtroenderåd. Detta förtroenderåd skall
verka på samma sätt som plutonens förtroenderåd, med informationsträffar
och diskussioner o. s. v.

Moderata ungdomsförbundet anser att förtroenderådet bör ta över de
uppgifter som åvilar kompaniassistenten. Denna befattning bör alltså
kunna avskaffas.

Som ett lämpligt led i demokratiseringssträvandena ser arbetsgruppen
en ökad kompetens för förbandsnämnderna. Enligt arbetsgruppen bör
kompetensområdet omfatta, förutom användning av marketenteriöver -

FöU 1971:19

skott och medel för fritidsverksamhet, utbildningens planering och andra
frågor som berör de värnpliktigas förhållanden på förbandet. Arbetsgruppen
understryker också vikten av att de värnpliktiga får ökade tillfällen
till samråd på kompanimen även på plutonsnivå. Detta skulle anpassa
försvaret bättre till samhället i övrigt och till den miljö de värnpliktiga
kommer från när de rycker in till sin grundutbildning.

Värnpliktskonferenser

De frågor som aktualiserats genom motionerna avser värnpliktskonferensernas
kompetensområde, behovet av en fast kansliorganisation för
verksamheten och de politiska ungdomsorganisationernas roll i samband
med konferenserna.

Överbefälhavaren lämnar följande redogörelse för den syn på kompetensområdet
för värnpliktskonferenserna som kommit till uttryck
vid 1970 och 1971 års konferenser.

Enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser för 1970 års värnpliktskonferens var
dess kompetensområde att bereda de värnpliktiga tillfälle ”framföra
förslag angående de värnpliktigas villkor och förhållanden”. I denna fråga
beslöt konferensen (med 84 röster mot 83) att bestämmelserna borde
vara sådana att konferensen ”endast bör behandla frågor som begränsas
av den målsättning för vårt försvar som är av Sveriges riksdag — och
folket — fastställd”. I sitt förslag till bestämmelser till 1971 års värnpliktskonferens
anslöt sig överbefälhavaren i sak till denna formulering.

För 1971 års värnpliktskonferens fastställde Kungl. Maj:t att ändamålet
skulle vara ”att bereda de värnpliktiga tillfälle att i denna ordning
framföra förslag och behandla frågor rörande försvaret”. Resultatet av
detta vidgade kompetensområde var att ett 1 5-tal av de 456 motionerna
till konferensen behandlade frågor, som kunde anses ligga utanför det
område som begränsades av formuleringen ”de värnpliktigas villkor och
förhållanden”. Dessa motioner hann dock aldrig behandlas vid plenarsammanträde,
därför att de av konferensen, vilken helt styrdes av de
värnpliktiga själva, hade placerats mot slutet av föredragningslistan.

SSU anser att samhället bör stimulera de värnpliktiga till att aktivt
medverka inte bara i utformandet av deras egen arbetssituation utan
också i den allmänna försvarsdebatten. Med denna utgångspunkt anser
SSU det naturligt att värnpliktskonferenserna ges rätt att behandla alla
försvarspolitiska frågor. Någon risk för att de frågor som rör de
värnpliktigas tjänstgöringsvillkor skall hamna i skymundan på grund av
den mer allmänna försvarsdebatten anses inte föreligga.

Skapandet av en värnpliktsorganisation tror Moderata ungdomsförbundet
vara en riktig väg. Det anses dock väsentligt att utformningen av
bestämmelserna för en sådan anpassas till de krav som kan ställas på
värnpliktsutbildningens effektivitet. Erfarenheterna från värnpliktskonferensen
1971 anses bestyrka farhågorna för en olycklig utveckling av
debatten i det fall den förs med den rubrik som fastställts av statsmakterna.

Arbetsgruppen är av motsatt uppfattning och betecknar det som ett

FöU 1971:19

nederlag för de värnpliktigas strävanden om de på värnpliktskonferenserna
inte får debattera sin situation i dess helhet. Det är ju inte endast
besluten om de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden och rutiner som
berör deras situation. Även den försvarspolitiska inriktningen påverkar de
värnpliktigas förhållanden.

Arbetsgruppen pekar också på att de s. k. fackliga frågorna på intet
sätt kom i skymundan vid 1971 års värnpliktskonferens. På grund av
tidsbrist hann konferensen aldrig debattera allmänna försvarsfrågor,
vilket alltså innebär att dessa frågor kom att lämna plats för andra frågor.

Moderata ungdomsförbundet avstyrker att värnpliktskonferensen förses
med ett permanent kansli då detta skulle kunna innebära att
arbetet i alltför hög grad sköts från detta kansli, utan att de värnpliktiga får
det inflytande som kan krävas. Däremot anses det väsentligt att de arbetsgrupper
som utses av värnpliktskonferensen erhåller erforderlig hjälp. En
värnpliktig personalvårdsassistent bör enligt ungdomsförbundet ställas till
gruppens förfogande.

Enligt arbetsgruppen är det av yttersta vikt att en organisation inrättas
som verkar mellan konferenserna och att denna får i uppdrag att
organisera konferenserna. Arbetsgruppen anför härom ytterligare.

1971 års värnpliktskonferens ägnade detta problem stor uppmärksamhet.
I det organisationsförslag som antogs innefattades bl. a. ett verkställande
utskott med uppgift att bevaka de värnpliktigas intressen under
året samt att följa upp konferensen hos de olika beslutsfattande myndigheterna.

När arbetsgruppen skulle påbörja sitt arbete mötte vissa svårigheter, då
arbetsgruppen från vissa myndigheters sida inte erkändes. För att undvika
detta är det av stor betydelse att ett permanent kansli inrättas för
värnpliktskonferensen och att en organisation byggs upp enligt 1971 års
värnpliktskonferens beslut.

Beträffande de politiska ungdomsförbunden och deras
roll i detta sammanhang gällde - omtalar överbefälhavaren - 1970 den bestämmelsen,
att förbandschef var skyldig att anordna informationsträffar.
För 1971 ändrades bestämmelsen så att de politiska partiernas ungdomsförbund
skulle beredas tillfälle att lämna information om de så begärde.
Endast SSU och Moderata ungdomsförbundet utnyttjade denna möjlighet,
dock ej vid alla förband. Intresset från de värnpliktigas sida
betecknas som ringa.

SSU anser det naturligt att de politiska ungdomsförbunden ges möjlighet
att sprida information och anordna informationsträffar om sina
ståndpunkter i olika försvars- och värnpliktsfrågor. Denna aktivitet är att
se som ett nödvändigt led i en ökad och förbättrad kontakt mellan
försvaret och det civila samhället. SSU understryker att det är de
värnpliktiga och inte de politiska ungdomsförbunden som har rätt att
nominera ombud och att några partibeteckningar inte förekommer på
valsedlarna.

Moderata ungdomsförbundet erinrar om att det efter den första
statliga värnpliktskonferensen framfördes kritik från de flesta inblandade

FöU 1971:19

att de politiska ungdomsförbunden ej skulle medverka. Även på försvarsstaben
var man enligt ungdomsförbundet inne på linjen att de politiska
ungdomsförbunden ej skulle få hålla informationsmöten inför konferensen.
Det oaktat genomfördes ingen ändring i detta hänseende. Då samma
kritik på nytt framförts i samband med årets värnpliktskonferens — med
bl. a. avhopp från vissa förbund — anser förbundet att argumenten mot
de politiska ungdomsförbundens deltagande måste te sig än starkare.

Politik är inte en isolerad företeelse i samhället, konstaterar arbetsgruppen.
Att olika ställningstaganden i frågor som rör försvaret och de
värnpliktigas förhållanden till en viss del beror av politiska ideal finner
arbetsgruppen självklart. Det skulle enligt arbetsgruppen vara en icke
önskvärd begränsning av värnpliktskonferenserna om de politiska ungdomsförbunden
utestängdes från debatten inför och omkring värnpliktskonferensen.

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.540 S