Försvarsutskottets betänkande nr 14 år 1971

FöU 1971:14

Nr 14

Försvarsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majtts proposition
angående specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning m. m. jämte
motioner.

Propositionen

I propositionen 1971:88 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 26 mars 1971
föreslagit riksdagen att dels antaga förslagen till lag om ändring i
värnpliktslagen (1941:967) och lag om ändring i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, dels godkänna de grunder för utbildningen av värnpliktiga
i specialtjänst som har angetts i statsrådsprotokollet.

Förslagen innebär i huvudsak följande.

Grundutbildningen skall för alla värnpliktiga som avses för befattningar
som f. n. rekryteras med värnpliktiga i specialtjänst omfatta allmänmilitär
utbildning i erforderlig omfattning, befattningsutbildning och
militär miljöutbildning under fältmässiga förhållanden. Befattningsutbildningens
längd avvägs med hänsynstagande till den värnpliktiges civila
utbildningskompetens. Genom att befattningsutbildningen på detta sätt i
många fall avkortas blir också grundutbildningstiden totalt sett kortare.

Nuvarande grundutbildning till vissa befattningar upphör. Rekrytering
till dessa befattningar sker genom överföring av personal med annan
befattningsutbildning och med en för den nya befattningen lämplig civil
yrkeskompetens. Överföring sker efter viss kompletteringsutbildning.
Vidare sker i ökad utsträckning överföring från befattning i lägre till
befattning i högre funktionsnivå, t. ex. inom de tekniska specialområdena.

Repetitionsutbildningen fullgörs i form av krigsförbandsövningar och
särskilda övningar i likhet med vad som gäller för övriga värnpliktiga. För
att tillgodose de behov av befattningsutbildning och kompletteringsutbildning
som föreligger i samband med bl. a. överföring till befattning får
tid för krigsförbandsövning eller särskild övning användas. Övningen
kallas därvid fackövning eller särskild fackövning.

Genom att all utbildning väsentligen är inriktad på att den värnpliktige
under sin värnpliktstid skall bestrida en befattning i krigsförband bortfaller
i princip den hittillsvarande möjligheten att utnyttja värnpliktsutbildningen
av nu ifrågavarande kategorier för att tillgodose behov av personal
för fredsproduktion.

Som en följd av det nya utbildningssystemet kan det årliga antalet
tjänstgöringsdagar för värnpliktiga beräknas minska med ca 100 000
dagar.

Riksdagen 1971. 10 sami. Nr 14

FöU 1971:14

Övergång till det nya utbildningssystemet sker successivt fr. o. m. den
1 juni 1972.

I samband med omläggningen av specialtjänstuttagna värnpliktigas
utbildning föreslås också att fredstjänstgöringen för vapenfria tjänstepliktiga
förkortas från 540 till 450 dagar. För vapenfria tjänstepliktiga med
särskilt kvalificerade uppgifter bibehålls dock nuvarande tjänstgöringstid.

Omläggningen av de värnpliktiga specialisternas utbildning medför
ändringar i värnpliktslagen (1941:967). Förkortningen av de vapenfria
tjänstepliktigas utbildningstid föranleder ändringar i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst. Dessutom föreslås de ändringar i nämnda lagar som
behövs för att genomföra den av riksdagen under år 1970 beslutade
bistånds- och katastrofutbildningen för värnpliktiga m. fl.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971:338 av herr Sundkvist m. fl. (c) i vilken har
hemställts

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring av värnpliktslagen att
värnpliktiga som kan förete bärande skäl ges större möjligheter att
påverka uttagning och tillhörighet efter fullgjord grundutbildning,

2. att vederbörande utskott ges i uppdrag att utarbeta erforderlig
författningstext,

dels motionen 1971:693 av herrar Lindkvist och Gustavsson i Nässjö
(s) i vilken har hemställts att riksdagen måtte besluta att jämställa
utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga med de till underbefälstjänst
uttagna värnpliktiga,

dels motionen 1971:1439 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c) i
vilken har hemställts att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts
proposition nr 88 beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att en
utredning tillsätts med uppgift att undersöka möjligheterna att samordna
den civila och militära fredssjukvården och tandvården och framlägga
förslag härom,

dels motionen 1971:1440 av herrar Oskarson och Werner i Malmö (m)
i vilken har hemställts att riksdagen avslår proposition 1971:88 vad gäller
förslaget att fredstjänstgöringen för vapenfria tjänstepliktiga förkortas
från 540 till 450 dagar.

Utskottet

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de grunder för
utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst som departementschefen har
angett. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner dessa grunder och
antar förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen.

Värnpliktig som har fått tillstånd till vapenfri tjänst (vapenfri
tjänstepliktig) är enligt lagen om vapenfri tjänst skyldig att för sin
utbildning tjänstgöra 540 dagar. Tjänstgöringen kan fördelas i omgångar

FöU 1971:14

över hela värnpliktstiden. Tjänstgöringstiden motsvarar utbildningstiden
för specialtjänstuttagna värnpliktiga och bestämdes vid vapenfrilagens
tillkomst med hänsyn till att den i huvudsak måste avpassas så att den
medger en effektiv utbildning till merendels kvalificerade tjänstgöringsuppgifter
under krigsförhällanden.

Frågan om tjänstgöringstidens längd för vapenfria tjänstepliktiga behandlades
i riksdagen senast år 1969 då motioner om avkortning av
utbildningstiden för vapenfria till ca 400 dagar inte föranledde någon
riksdagens åtgärd (2LU 1969:73). Lagutskottet uttalade bl. a. följande.

I anledning av motionsyrkandet vill utskottet erinra om att en mycket
stor del av dem som fullgör värnpliktstjänstgöring är skyldiga att
tjänstgöra lika länge eller längre än de vapenfria. Redan denna omständighet
talar emot bifall till motionsyrkandet. Vad som emellertid främst är
av betydelse är att tjänstgöringstiden vid vapenfrilagens tillkomst bestämdes
med hänsyn till att den i huvudsak måste anpassas så att den medgav
en effektiv utbildning till merendels tämligen kvalificerade tjänstgöringsuppgifter
under krigsförhällanden. På grund härav kan utskottet, som
liksom vid lagens tillkomst anser att varierande tjänstgöringstider i
princip inte bör förekomma för de vapenfria, inte förorda en sänkning av
utbildningstiden.

Kungl. Maj:t föreslår nu att utbildningstiden för vapenfri tjänstepliktig
skall bestämmas till 450 dagar. Den som skall utbildas för särskilt
kvalificerade uppgifter föreslås dock kunna åläggas tjänstgöring under
540 dagar. Departementschefen har funnit det vara lämpligt att i
samband med omläggningen av specialtjänstuttagna värnpliktigas utbildning
ta upp frågan om tjänstgöringstidens längd för de vapenfria tjänstepliktiga.
Erfarenheterna efter år 1966 har enligt departementschefen visat
att en stor del av de vapenfria kan ges tillräcklig utbildning utan att man
tar i anspråk hela den nuvarande tiden.

Vapenfrilagstiftningen är en undantagslagstiftning som är betingad av
respekten för individens djupgående betänkligheter mot värnpliktstjänstgöringen.
Förutsättningen för tillstånd att fullgöra vapenfri tjänst är enligt
1 § lagen om vapenfri tjänst att bruk av vapen mot annan inte är
förenligt med sökandens personliga övertygelse och skulle medföra djup
samvetsnöd för honom.

Vid bestämmande av utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga bör
enligt utskottets mening i första hand beaktas behovet av utbildning för
avsedda krigsuppgifter. Dessa kan vara t. ex. brandtjänst inom civilförsvaret,
reparationstjänst vid järnvägarna, statens vattenfallsverk eller televerket
och hälsovårds- eller sjukvårdstjänst inom den civila sjukvårdsorganisationen.
Erfarenheterna efter år 1966 talar för att utbildningstiden kan
förkortas.

Det bör vidare beaktas att utbildningstiden för den som har beviljats
vapenfri tjänst inte får vara så kort att det framstår som om den vapenfrie
får en särskild förmån utöver att hänsyn tas till hans övertygelse och
samvete.

Den utbildningstid — 450 dagar — som Kungl. Majit föreslår motsvarar
tiden för grundutbildning av underofficersuttagna inom armén och

Föll 1971:14

marinen samt överensstämmer nära med den sammanlagda tiden för
grundutbildning (332 dagar) och krigsförbandsövningar (5x25 dagar) för
underbefälsuttagna inom armén. Den föreslagna tiden torde innebära en
rimlig anpassning till utbildningsbehovet för flertalet vapenfria. Tiden är
samtidigt så lång att den i stort motsvarar utbildningstiden för den största
gruppen av befälsuttagna värnpliktiga. Utskottet tillstyrker därför bifall
till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet har inte något att erinra mot att det
ges möjlighet att för vissa grupper av vapenfria bestämma en utbildningstid
av 540 dagar. Detta gäller i första hand den som antas till den
särskilda bistånds- och katastrofutbildningen, som ju avses ge kunskaper
och färdigheter även för speciella insatser under fredsförhållanden.

Av det sagda framgår att utskottet avstyrker bifall till motionerna
1971:693 och 1971:1440. Syftet i förstnämnda motion blir i allt
väsentligt tillgodosett om Kungl. Maj:ts förslag bifalles.

Utskottet vill understryka att den av utskottet tillstyrkta förkortningen
av utbildningstiden för vapenfria endast får betydelse för den som
efter noggrann prövning har befunnits uppfylla förutsättningarna för
vapenfri tjänst och därefter av arbetsmarknadsstyrelsen har tilldelats en
uppgift i krig som inte kräver en utbildningstid av 540 dagar.

I motionen 1971:338 har tagits upp möjligheterna för värnpliktig att
påverka sin placering efter grundutbildning. Enligt
22 § värnpliktslagen äger värnpliktig inte föra talan mot beslut om ändrad
uttagning för utbildning eller tillhörighet till försvarsgren, militärområde
eller förband efter fullgjord grundutbildning. Motionärerna framhåller att
det inte kan bli fråga om att värnpliktiga i omfattande utsträckning skall
kunna påverka sin placering. Främst småföretagare, däribland lantbrukare,
anses emellertid i många fall behöva få fullgöra sin repetitionsutbildning
nära hemorten.

Placeringen av värnpliktiga efter grundutbildning måste i första hand
vara beroende av de krav som krigsorganisationen ställer, däribland
operativa krav, och önskvärdheten av att utnyttja grundutbildningen
effektivt och undvika utbyten av befattningshavare i samövade förband. I
andra hand bör tas hänsyn till individuella svårigheter av det slag som
motionärerna har angett. Utskottet vill dock erinra om att tiden för varje
krigsförbandsövning har förkortats genom införandet av det nya utbildningssystemet
och att överföringarna från fältförband till lokalförsvarsförband
i många fall innebär krigsplacering närmare hemorten.

Möjligheterna att förena berättigade individuella önskemål med krigsorganisationens
krav är delvis beroende av den administrativa kapaciteten.
I det nya personalredovisningssystem som nu införs får värnpliktsverket
efterhand bättre överblick av behov och tillgångar genom att utnyttja
modern datateknik. Utskottet anser sig inte böra tillstyrka bifall till
ifrågavarande motion.

I motionen 1971:1439 föreslås en utredning angående möjligheterna
att samordna den civila och den militära fredssjukvården
och tandvården. Motionärerna anknyter därvid till ett uttalande
av departementschefen om att alla värnpliktiga läkare bör få en sådan

FöU 1971:14

utbildning att de kan krigsplaceras antingen inom krigsmakten eller inom
det civila medicinalväsendet.

Som påpekas i motionen förekommer redan viss samordning av
resurserna för civil och militär sjukvård och tandvård i fred. I Boden finns
sedan länge ett särskilt samarbete som är grundat på avtal mellan
Norrbottens läns landsting och staten. Ett liknande samarbete förekommer
vid kustartilleriförbandet på Gotland (KA 3). Den dagliga förbandssjukvården
i hela landet bygger till stor del på medverkan av civila läkare.
Remisser från läkare inom förbandssjukvården till civila sjukhus är
mycket vanliga. Tjänstgöringsdagar för värnpliktiga läkare utnyttjas i viss
utsträckning inom den civila sjukvården. Sedan 1969 har ca 43 000
tjänstgöringsdagar tillgodogjorts provinsialläkarvården och andra områden
där läkarbrist har förelegat. Genom särskilda avtal sköts vid många
förband den militära tandvården av civila tandläkare.

Huvudprincipen för den nuvarande samordningen mellan militär och
civil fredssjukvård är att hälsokontroll och lättvård sker med utnyttjande
av militära resurser medan alla svåra fall hänvisas till civila sjukhus. Enligt
vad utskottet har inhämtat eftersträvar försvarets sjukvårdsstyrelse att av
fredsekonomiska skäl ytterligare rationalisera förbandssjukvården. Samtidigt
måste beaktas önskemålet att för individens och förbandets skull
upprätthålla hög effektivitet. Sjukvårdsstyrelsen samarbetar i dessa frågor
med socialstyrelsen.

Folktandvårdsutredningens förslag (SOU 1970:11) om att den militära
fredstandvården skall inordnas i folktandvården är beroende bl. a. av
ställningstagande till en framtida tandvårdsförsäkring.

Med hänsyn till pågående samarbete inom sjukvårdsområdet och
nuvarande brist på resurser för en annan arbetsfördelning än den för
vilken har redogjorts ovan avstyrker utskottet bifall till motionen
1971:1439.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. godkänner de grunder för utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst
som har angetts i statsrådsprotokollet,

2. antar det förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)
som har fogats till statsrådsprotokollet,

3. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna
1971:693 och 1971:1440 antar det förslag till lag om ändring i
lagen (1966:413) om vapenfri tjänst som har fogats till statsrådsprotokollet,

4. avslår motionen 1971:338,

5. avslår motionen 1971:1439.

Stockholm den 4 maj 1971
På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

FöU 1971:14

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog
(fp), Gustafsson i Uddevalla (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Häll (s),
Öhvall (fp), Brännström (s), Virgin (m), Glimnér (c) och Gustavsson i
Nässjö (s).

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.213 S

—