Finansutskottets betänkande nr 30 år 1971

FiU 1971:30

Nr 30

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1971:115 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna
för den ekonomiska politiken jämte motioner.
Propositionen

I propositionen 1971: 115 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 23 april 1971
föreslagit riksdagen att

1) antaga förslag till förordning om ändring i förordningen (1970:
99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2) godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som förordats i statsrådsprotokollet,

3) till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1971/
72 anvisa vissa reservationsanslag,

4) godkänna departementschefens beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna
för budgetåret 1971/72,

5) godkänna departementschefens beräkning av förändringarna i dispositionen
av rörliga krediter för budgetåret 1971/72,

6) besluta att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 §
1 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret
1971/72 ingå i preliminär skatt med 100 °/o av grundbeloppet,

7) godkänna departementschefens beräkning av driftbudgetens inkomster
för budgetåret 1971/72 enligt den vid statsrådsprotokollet fogade
specifikationen,

8) godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för
budgetåret 1971/72,

9) på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande
inkomsttiteln lånemedel till 4 483 018 000 kr.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har fogats som
Bilaga 1: Reviderad nationalbudget för år 1971

Bilaga 2: Långtidsbudget för perioden 1971/72—1975/76
Bilaga 3: 1970 års långtidsutredning och remissinstanserna

Bilaga 4: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning rörande bud getutfallet

för 1970/71
Bilaga 5: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budget året

1971/72

1 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 30

FiU 1971: 30

Bilaga 6: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret
1971/72

Bilaga 7: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till stats verkspropositionen

för budgetåret 1971/72
Bilaga 8: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för bud getåret

1971/72

Bilaga 9: Förändringar i riksstatsförslaget för budgetåret 1971/72 sedan
statsverkspropositionen
Bilaga 10: Förslag till förordning om ändring i förordningen (1970: 99)
om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten

Propositionen har i vad avser momenten 1 och 6 i hemställan hänvisats
till skatteutskottet och i övrigt till finansutskottet. Finansutskottet
kommer att behandla moment 3 i hemställan i sitt betänkande i anledning
av Kungl. Majrts förslag om anslag för budgetåret 1971/72 till avskrivning
av nya kapitalinvesteringar, m. m., samt momenten 4, 5 och
7—9 i sitt betänkande angående statsregleringen för budgetåret 1971/72.

I detta betänkande behandlar utskottet den under 2 gjorda hemställan
om godkännande av de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som förordats i statsrådsprotokollet. Underlaget för denna hemställan
redovisas i propositionen under rubriken Reviderad finansplan
1971 (s. 2—41) med därtill hörande bilagor 1—3. I förra delen av den
reviderade finansplanen behandlas den ekonomiska politiken på kortare
sikt mot bakgrund av den aktuella samhällsekonomiska utvecklingen.
Därefter behandlas — i anslutning till en redovisning av långtidsutredningens
resultat — den ekonomiska politikens mer långsiktiga avvägningsproblem.

1. Konjunkturer och ekonomisk politik. I fråga om den nu gjorda bedömningen
av de internationella konjunkturutsikterna framhåller departementschefen
att den inte på något avgörande sätt skiljer sig från
den som redovisades i den ursprungliga finansplanen. I Förenta staterna
har den expansiva ekonomiska politiken medverkat till ett begynnande
konjunkturuppsving. Den västeuropeiska konjunkturen karakteriseras av
vissa avmattningstendenser, som dock bedöms bli av förhållandevis kortvarig
natur. Osäkerheten knyter sig främst till styrkan och varaktigheten
av den nuvarande uppbromsningen i Västtyskland. I summa är det troligt
att den ekonomiska tillväxten för OECD-området som helhet blir
något högre 1971 än under fjolåret. Världshandelns volym beräknas
öka med ca 5 %>•

När det gäller utvecklingen inom Sveriges ekonomi under den hittills
förflutna delen av 1971 framhåller departementschefen att den i
huvudsak motsvarat dc bedömningar som lades fram i årets finansplan.
Produktion, investering, konsumtion och utrikeshandel har i stort sett
utvecklats enligt ritningarna. Utvecklingen inom ekonomin under den

FiU 1971: 30

närmaste tiden inrymmer dock vissa osäkerhetsmoment. En oväntat
kraftig dämpning av den inhemska efterfrågan har registrerats under
årets första månader. Samtidigt har det skett en relativt betydande uppgång
av arbetslösheten. Antalet arbetslösa var i april 1971 drygt 64 000
— ca 25 000 fler än ett år tidigare. Den inhemska konjunkturdämpningen
kan enligt departementschefen otvivelaktigt sättas i samband
med vissa tillfälliga faktorer. Han pekar här särskilt på den utdragna
avtalsrörelsen och konflikten på tjänstemannaområdet, vilka inverkat
dämpande inte blott på den privata konsumtionen utan också på företagens
investeringsverksamhet. Samtidigt understryker departementschefen
att fjolårets restriktiva ekonomiska politik förbättrat den samhällsekonomiska
balansen, vilket resulterat i att priserna stabiliserats,
utrikeshandeln planenligt förbättrats och ett tillskott skett till valutareserven.

Avgörande för den ekonomiska politikens utformning på kort sikt
blir de bedömningar som nu kan göras av den ekonomiska utvecklingen
under andra halvåret 1971. Härom sägs att en fortsatt kraftig exportökning
synes trolig. Om ett omslag i den västeuropeiska lagerkonjunkturen
kommer till stånd i höst, bör exporten kunna bli en än expansivare
faktor i den svenska ekonomin. En allmän efterfrågestimulans
torde vidare erhållas när avtalsrörelsen avslutas och de högre lönerna
börjar betalas ut. Den privata konsumtionen kan därför beräknas öka
något i volym mellan halvåren. Avskaffandet av den tillfälliga investeringsavgiften
kommer självfallet att påverka kommunernas och handelns
investeringar.

Genom att efterfrågetrycket i den svenska ekonomin dämpats under
första halvåret 1971 har efter hand en viss uppmjukning av den ekonomiska
politiken genomförts. Den i januari i finansplanen aviserade
lättnaden i kreditpolitiken med särskild inriktning på industrins investeringar
har fullföljts. För finansiering härav får även långfristig upplåning
i utlandet ske. Det svenska diskontot har sänkts i två omgångar
från 7 till 6%. Arbetsmarknadspolitiken har intensifierats när det
gäller omskolnings- och utbildningsverksamhet och beredskapsarbeten.
Praktiskt taget hela 1971 års bostadsbyggnadsprogram har redan fördelats,
vilket bör påskynda igångsättningen och öka sysselsättningen.
Ett särskilt 10-procentigt avdrag har införts för att stimulera maskinoch
lagerinvesteringar under 1971.

Sammanfattningsvis pekar departementschefen på att utvecklingen
inom ekonomin och på arbetsmarknaden inrymmer vissa osäkerhetsmoment.
Mot bakgrund av utsikterna inför andra halvåret 1971 och
början av 1972 är enligt hans bedömning en generell efterfrågeexpansion
varken påkallad eller tillrådlig. Den ekonomiska politiken bör i
detta läge i stället arbeta med selektiva medel. Den förstärkning av
arbetsmarknadspolitiken som redan vidtagits kan vid behov föras vidare.

lf Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 30

FiU 1971: 30

Inom den offentliga sektorn kan vidare angelägna investeringsobjekt
aktiveras, framför allt investeringar för att främja den industriella verksamheten.

Att skapa balans i de utrikes betalningarna är en huvuduppgift för
den ekonomiska politiken. Ett väsentligt steg i den riktningen har tagits
genom den senaste tidens förbättring i handelsbalans och valutaställning
även om denna förbättring har ett starkt samband med omslaget
i lagerinvesteringarna.

Regeringen har förordnat att det nu gällande partiella prisstoppet förlängs
till utgången av september i år. Enligt departementschefen måste
förutsättningarna för en avtalsuppgörelse på arbetsmarknaden kunna
överblickas innan ställning tas till prisstoppets avveckling.

2. De ekonomiska perspektiven på längre sikt. I anslutning till långtidsutredningen
och remissyttrandena häröver tar departementschefen
upp vissa långsiktiga problem och utvecklingslinjer i den svenska ekonomin.

Långtidsutredningarna bygger på nationalräkenskapssystemet, där
bruttonationalprodukten (BNP) utgör ett centralt begrepp. I detta ligger
enligt departementschefen den styrkan att det är hela ekonomin som
belyses. Samtidigt konstaterar han med hänvisning till vissa av remissyttrandena
att det naturligtvis är riktigt att BNP-beräkningarna är ofullständiga
och icke helt exakta samt vidare avspeglar endast en del av
välståndsutvecklingen. Även om de varor och tjänster som omfattas av
BNP-måttet endast utgör en del av det totala välståndet måste dock
den ekonomiska politiken föras så att resursefterfrågan inte överstiger
vad som finns tillgängligt i fråga om arbetskraft och produktionsmöjligheter.
Tilläggas bör dock att överväganden av en vidare välfärdspolitisk
art spelar en mycket framträdande roll vid utformningen av den
ekonomiska politiken.

Att balansen i utrikesbetalningarna återställs är enligt departementschefen
ett ofrånkomligt villkor för att vi skall kunna genomföra våra
mål för den interna ekonomin. Han delar långtidsutredningens bedömning
att den eftersträvade förbättringen måste åstadkommas genom
en positiv förskjutning av handelsbalansen. Vi måste nämligen realistiskt
räkna med en fortsatt försvagning på tjänstesidan. Utvecklingen på
detta område tillsammans med de krav som följer av uppställda mål
för utvecklingsbiståndet nödvändiggör en omsvängning av handelsbalansens
saldo från ett underskott som genomsnittligt rör sig om ca 1
miljard kr. till ett överskott om 2 å 3 miljarder för ett genomsnittsår.

Kraven på en ökad export förutsätter en fortsatt stark utbyggnad av
industrins produktion och kapacitet. Att tveka inför att söka främja
ökade industriinvesteringar vore att äventyra den långsiktiga inkomst -

FiU 1971: 30

fördelningspolitiken, eftersom alternativet eljest kan bli av betalningsbalanssvårigheter
framkallade problem med sysselsättningen.

Beträffande sysselsättningsmålet har det skett en vidgning och differentiering
vad beträffar handikappade och äldre samtidigt som en ökad
uppmärksamhet ägnats åt att söka ge de gifta kvinnorna mer likvärdiga
möjligheter till förvärvsarbete.

När det gäller inkomstfördelningen föreligger enligt departementschefen
en svårighet som har sin grund i att målen om jämnare inkomstfördelning
och ökad jämlikhet inte kan preciseras i former som gör att
resultaten av strävandena för deras realiserande kan fångas in i sammanfattande,
mera exakta mått. Målen kan endast anges som en färdriktning
i stort.

Sysselsättnings- och inkomstfördelningsmålen har efter hand vidgats
och fått fler dimensioner. Regionalpolitiken kan sägas utgöra en sammanfattande
beteckning för de intensifierade strävandena att eliminera
sysselsättnings- och inkomstdifferenser mellan olika regioner i landet.
Under 1960-talets senare hälft har genom regionalpolitiken skapats
8 400 nya arbetstillfällen inom stödområdet.

I vår öppna typ av ekonomi gäller att våra möjligheter att själva forma
den ekonomiska tillväxtprocessen med nödvändighet är begränsade.
Starka impulser som bestämmer teknisk utveckling, strukturförändringar
och produktval förs in i ekonomin utifrån. Att avstänga oss från dessa
inflytelser och kontakter vore en orealistisk och på sikt ogynnsam väg.

Departementschefen tar också upp miljöproblemen i vid bemärkelse.
Det är enligt hans mening viktigt med en aktiv politik för att förbättra
miljön på arbetsplatserna. Reformer på arbetslivets område framstår
över huvud taget som en av de viktigaste arbetsuppgifterna under de
kommande åren, inte bara för statsmakterna utan även för organisationerna
på arbetsmarknaden. Att motverka och reparera de skadeverkningar
på den yttre miljön som uppstår i tillväxtprocessen har blivit
en allt viktigare uppgift. Betydande ytterligare insatser än de av
långtidsutredningen redovisade planerna på investeringar i miljövårdande
syfte skulle enligt departementschefen behövas för att komma
till rätta med miljöproblemen.

För att belysa avvägningsproblemen har långtidsutredningen angett
några olika alternativ för utvecklingen 1970—1975. Departementschefen
förordar att tidpunkten för en eftersträvad balans i utrikesbetalningarna
skjuts fram till något eller några år efter 1973. Han är inte
beredd att förorda att politiken inriktas på utrikesbaians redan 1973, då
detta skulle betyda en alltför stark begränsning i möjligheterna att fullfölja
angelägna arbetsuppgifter inom det offentliga området och att
skapa de lugna förhållanden på arbets- och lönemarknaden som i ett
ansträngt bytesbalansläge mer än eljest är nödvändiga.

På investeringssidan håller departementschefen det för troligt att den

FiU 1971: 30

relativa investeringsökningen inom den offentliga sektorn inte blir lika
stark som tidigare. Vad bostadsbyggandet beträffar gäller målet om en
nybyggnation av 1 miljon lägenheter under 10-årsperioden fram till
1974/75. Med den nivå som byggandet nu nått torde målet kunna realiseras
med i stort sett oförändrad investeringsaktivitet. I summa bedömer
departementschefen att det är realistiskt att räkna med en på längre
sikt oförändrad total investeringskvot i den svenska ekonomin. Detta
skulle innebära en delvis ny situation då denna kvot tidigare under efterkrigstiden
visat en långsam stegring. I samtliga av långtidsutredningens
alternativ har man räknat med samma investeringsökning under den
kommande femårsperioden. Variationen i alternativen berör resursfördelningen
mellan privat och offentlig konsumtion, där man i det ena
fallet lagt den erforderliga återhållsamheten helt på den privata sektorn
och i det andra fallet på den offentliga sektorn. Departementschefen
finner att inget av de illustrerande alternativen helt kan anges som en
riktpunkt för den ekonomiska politiken. Åtstramningskravet kan inte
ensidigt läggas på den ena eller den andra sidan utan måste fördelas
med hänsyn till de förhållanden som kommer att gälla under olika år.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner:

1971: 1480 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl.
Maj:t vidtar åtgärder i enlighet med i motionen punktvis uppställda
krav, innefattande

1. stabiliseringspolitisk konferens,

2. åtgärder på det näringspolitiska planet samt

3. frisläppande av investeringsfonderna.

1971: 1483 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) vari såvitt nu är i
fråga hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 115 beslutar att som sin mening uttala vad som i motionen
anförts beträffande den ekonomiska politiken.

1971: 1484 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) vari såvitt nu
är i fråga hemställts

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en ny långtidsutredning
avseende svensk ekonomi 1971—1975 varvid ett socialt välfärdsbegrepp
lägges såsom grund och utredningen utformas så att den kan användas
för en demokratisk långtidsplanering, samt

att riksdagen i skrivelse till regeringen begär framläggandet av en
långsiktig plan för statliga industriinvesteringar särskilt i skogslänen och
övriga industriellt mindre utvecklade regioner med utnyttjande av medel
ur AP-fonderna.

FiU 1971:30

I motionen 1971: 1480 konstateras att uppsvinget i den amerikanska
ekonomin inte kommit i gång så snabbt som man räknat med. Inom
OECD har man närmast den uppfattningen att en vändpunkt i konjunkturen
kommer först under 1972 och en konjunkturuppgång under 1973.
Det är mot den bakgrunden som utvecklingen i Sverige skall ses, anser
motionärerna, som menar att en överdriven optimism präglar den reviderade
finansplanen. Intrycket av att samhällsekonomisk balans uppnåtts
och nu skall bevaras torde inte delas av många utanför finansdepartementet,
heter det i motionen. Visserligen har handelsbalansen utvecklats
gynnsammare och prisnivån visat sig stabilare än vad motionärerna
förutsåg i sin motion 1971: 562 i januari, men detta kan inte krediteras
den förda ekonomiska politiken. Den till synes positiva utvecklingen av
de utrikes betalningarna har enligt motionärerna vunnits på bekostnad
av en rekordhög arbetslöshet och otillräcklig investeringsnivå i näringslivet.
Arbetslösheten har dämpat konsumtionsutvecklingen och därigenom
också importbehovet av utländska konsumtionsvaror.

Motionärerna anser att konjunkturpolitiken varit föga framgångsrik.
En framgångsrik konjunkturpolitik innebär att konjunkturvariationerna
inom landet blir mindre än i omvärlden. Genom att stimulera efterfrågan
under en lågkonjunktur får man räkna med en försämrad betalningsbalans.
En framgångsrik åtstramningspolitik under en högkonjunktur leder
till en förbättring. Under den senaste högkonjunkturen försämrades
emellertid betalningsbalansen och en uttömning av valutareserven ägde
rum. I den nu inträdda lågkonjunkturen har regeringen funnit sig
föranlåten att föra en restriktiv politik med negativa följder för sysselsättning
och investeringsutveckling. En sådan politik är enligt motionärernas
uppfattning snarare ägnad att accentuera än minska den långsiktiga,
strukturella obalansen i vår ekonomi.

De problem den svenska ekonomin brottas med är av långsiktig natur.
Primära orsaker till denna grundläggande balansrubbning är den
förda skattepolitiken och den alltför snabba expansionen av den offentliga
sektorn. I den framlagda långtidsbudgeten talas om ett betydande
utgiftstryck budgetåret 1972/73. Om vändpunkten i den nuvarande lågkonjunkturen
kommer 1972 och nästa högkonjunktur under 1973 skulle
alltså konjunkturuppgången sammanfalla med ett betydligt ökat offentligt
utgiftsbehov. Samtidigt konstateras i motionen att en otillräcklig investeringsutveckling
skapat ett uppdämt investeringsbehov inför en kommande
konjunkturuppgång. En ny uppgång av lagerinvesteringarna kan
också väntas. Sammantaget kan detta förväntas leda till en mycket högt
uppdriven efterfrågan i den svenska ekonomin under 1972/73 med extraordinära
konsekvenser för pris- och kostnadsutvecklingen och för utvecklingen
av de utrikes betalningarna.

Det är motionärernas övertygelse att de alltmer framträdande spänningarna
i det svenska samhället är en konsekvens av den förda ekono 2

Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 30

FiU 1971:30

miska politiken, överdrivna ambitioner knutna till den offentliga sektorn
har skapat de ekonomiska problemen. De svårigheter som för närvarande
präglar den svenska arbetsmarknaden sammanhänger också med
dem förda ekonomiska politiken, direkt med skattepolitiken och indirekt
med den ekonomiska politiken, som givit en otillräcklig tillväxt.

Sedan 1950 har de offentliga inkomsternas andel av de samlade ekonomiska
resurserna fördubblats — från 26,2% 1950 till 50,1 % 1970.
Den del av inkomstökningen som inkomsttagarna själva fått förfoga över
har blivit allt mindre. I ökande utsträckning har medborgarna på grund
av den höga beskattningen blivit alltmer beroende av olika former av
samhälleliga stödåtgärder. Denna politik kommer under år 1971 enligt
motionärerna att medföra att någon ökning av hushållens genomsnittliga
reala inkomst efter skatt inte kan komma till stånd. Den beräknade ökningen
av hushållens disponibla realinkomst åstadkommes genom ökade
inkomstöverföringar. Löntagarnas självklara krav är att ökade arbetsinsatser
och ett hårdare arbetstempo skall ge förbättringar eller åtminstone
bibehållen standard i utbyte. Den förda ekonomiska politiken och
skattepolitiken ger i stället stora löntagargrupper direkta standardsänkningar.
Mot den bakgrunden är det inte ägnat att förvåna att det är förenat
med stora svårigheter att nå fram till en överenskommelse på arbetsmarknaden.

Sammanfattningsvis hävdas i motionen 1971: 1480 att den ekonomiska
politiken ger anledning till oro i fyra avseenden.

Den kan leda till social oro och oro på arbetsmarknaden.

Den är dåligt konjunkturanpassad.

Den får genom sin utformning av skattepolitiken svåra konsekvenser
för den ekonomiska utvecklingen.

Den drar med sig en dålig tillväxttakt i den svenska ekonomin.

Kraven på den ekonomiska politiken sammanfattas i 10 punkter.

1. Stabiliseringspolitisk konferens

2. Marginalskattesänkningar

3. Sparstimulerande åtgärder

4. Indexreglering av skattesystemet

5. Nytt skattesystem

6. Begränsning av den offentliga sektorns tillväxt

7. Rationaliseringar och besparingar inom den offentliga verksamheten.

8. Begränsning av den kommunala utgiftsexpansionen

9. Näringspolitiska åtgärder ägnade att underlätta de enskilda företagens
verksamhet

10. Frisläppande av investeringsfonderna, särskilt i områden med hög
arbetslöshet.

Av dessa har punkterna 2—5 hänvisats till skatteutskottet. Punkterna
6—8 behandlas i FiU 1971: 29.

FiU 1971: 30

I motionen 1971: 1483 åberopas inledningsvis motionärernas bedömning
av konjunkturutvecklingen i motionen 1971: 565 i januari i år.
En något expansivare politik förordades där än vad som förutsattes i
finansplanen. Utvecklingen under den gångna delen av året har i stort
sett bekräftat, menar motionärerna, att deras bedömning var riktig. De
lättnader som regeringen genomfört i den ekonomiska politiken har
dock inte varit tillräckliga för att hindra konjunkturnedgången från att
slå igenom. Arbetslösheten har ökat kraftigt och produktionsökningen
har påtagligt saktat av.

I den reviderade finansplanen tillskrivs den oväntat stora nedgången
i den totala efterfrågan under 1971 framför allt vissa tillfälliga faktorer,
främst den utdragna avtalsrörelsen och konflikten på arbetsmarknaden.
Även motionärerna tillskriver de nämnda faktorerna en viktig
roll. Enligt deras bedömning motiverar dock det nuvarande ekonomiska
läget icke oväsentliga ytterligare stimulanser för att främja investeringar
och sysselsättning. Det är enligt motionärerna angeläget att den ekonomiska
politiken under de närmaste månaderna får en mera sysselsättningsvänlig
inriktning än vad som har förutsatts i den reviderade finansplanen.
Vad som i första hand bör komma i fråga är ökad stimulans
för att på sikt öka våra exportmöjligheter. Den ekonomiska politiken
har det senaste året mera medvetet inriktats på att öka industriinvesteringarna.
Dessa har dock varken under 1970 eller under de hittills
gångna månaderna av 1971 nått upp till den i förväg beräknade nivån.
Under 1970 hämmades investeringarna av bristande lånemöjligheter.
Allra hårdast träffades de mindre och medelstora företagen. Under
innevarande år har kreditrestriktionerna lättat något. Inte minst på grund
av de brister som finns i själva kreditsystemet föreligger dock fortfarande
svårigheter för många företag att skaffa erforderligt kapital.

Under 1971 har emellertid samtidigt osäkerheten om lönsamheten
kommit att spela en allt större roll för företagens investeringsvilja. Det
10-procentiga investeringsavdraget bör här kunna ge en viss stimulans.
Räntenivån ligger fortfarande högt och den sänkning av diskontot som
skett har uppenbarligen haft mycket begränsade verkningar på företagens
kreditkostnader. Ytterligare stimulansåtgärder erfordras enligt
motionärerna för att en tillfredsställande investeringsökning skall komma
till stånd i år. De möjligheter som finns att inom regionalpolitikens
ram stimulera till ökade investeringar måste givetvis utnyttjas. Vidare
bör frisläpp ur företagens investeringsfonder utanför storstadsområdena
göras i ökad omfattning. Många tecken tyder på att det ovan nämnda
10-procentiga investeringsavdraget inte haft tillräcklig effekt på investeringarna.
Effekterna av investeringsbeslut dröjer ofta relativt länge.
Regeringen bör därför ta liknande initiativ till ytterligare temporära
stimulansåtgärder för att påskynda industrins investeringar.

Motionärerna anser att utvecklingen på arbetsmarknaden inger sär -

FiU 1971:30

skild oro. Bortsett från de rent säsongmässiga variationerna kan någon
ljusning i arbetsmarknadsläget knappast väntas före nästa vinter. Utöver
de åtgärder som vidtagits eller aviserats i den ekonomiska politiken
och i sysselsättningspolitiken pekar motionärerna särskilt på möjligheterna
att utnyttja den s. k. konjunkturreserven i fråga om bostadsbyggande.
Tidigareläggning av statliga och kommunala beställningar
bör också kunna komma i fråga för att utnyttja den lediga kapaciteten.
Ur sysselsättningssynpunkt kan det vara motiverat att undersöka vilka
möjligheter t. ex. försvaret har att nu snabbt lägga ut beställning rörande
tillverkning av produkter och anläggningar särskilt inom stödområdet.

Den låga produktionstillväxten under innevarande år utgör enligt motionärerna
den grundläggande faktorn då det gäller att förklara de påtagliga
svårigheterna att komma fram till ett resultat i årets avtalsrörelse.
En förutsättning för att en uppgörelse slutligen skall komma till
stånd utan nya uppslitande konflikter är att statsmakterna kan skapa
tilltro till sin vilja att förebygga en hög inflationstakt. Inflationsskyddade
skatteskalor och avdrag skulle enligt motionärerna verksamt kunna bidra
härtill.

I fråga om prisstoppet hävdas att detta knappast haft någon avgörande
betydelse för prisutvecklingen som helhet under det senaste halvåret.
En successiv uppluckring har skett. En total avveckling bör genomföras
under de närmaste månaderna.

Beträffande den ekonomiska politiken på längre sikt anser motionärerna
det vara värdefullt att så stor enighet synes råda om de centrala
målen för samhällsekonomins utveckling, så som de angetts i den senaste
långtidsutredningen.

I motionen påtalas vikten av att man så långt det är möjligt förbättrar
mätmetoderna i fråga om välståndsutvecklingen. I anslutning till i
motionen 1971: 565 framförda synpunkter framhävs behovet av en utbyggd
ekonomisk planering och större långsiktighet i statsmakternas
ekonomisk-politiska handlande. Man kan enligt motionärerna t. ex. tänka
sig att långtidsutredningarna genomförs på ett sådant sätt att riksdagen
årligen vid sidan av finansplanen tar ställning till en rullande femårig
plan för den ekonomiska politiken.

Även denna långtidsutredning avslöjar, heter det, att utan en hög
ekonomisk resurstillväxt får mycket av den aktuella diskussionen om
nya enskilda och kollektiva önskemål en utopisk karaktär. Utrikeshandeln
är och förblir av central betydelse för att få fram dessa resurser.
Balans i utrikesaffärema kommer att kräva avsevärda insatser i uppbyggandet
av ett konkurrenskraftigt näringsliv, som dels förmår att
hävda sig på exportmarknaden, dels kan skapa en stark hemmamarknadsindustri.

En medveten satsning på näringsliv och produktion kommer att ställa
ökade krav på kredit- och finansieringsresurserna. I fråga om utländsk
upplåning anser motionärerna att nuvarande kortsiktiga upplå -

FiU 1971:30

ning bör konverteras till långsiktiga lån. En organiserad, väl kontrollerad
långsiktig utländsk upplåning bör ske.

Ett av de viktigaste problemen inom den ekonomiska politiken är
verkningarna av en fortgående hög inflation i kombination med nuvarande
brister i inkomstskattesystemet. För de inkomstsvaga grupperna,
såsom bl. a. barnfamiljer och pensionärer, har enligt motionärerna en
kraftig penningvärdeförsämring ytterst negativa verkningar.

I fråga om sysselsättningspolitiken menar motionärerna att konjunkturcyklarna
under relativt lång tid varit tämligen regelbundna med klart
skönjbara intervaller. Regeringens ekonomiska politik måste fortsättningsvis
mer inriktas på att i tid möta svängningarna i den ekonomiska
aktiviteten.

Motionärerna menar att folkhushållet har allt att vinna på att underlätta
för kvinnorna att välja förvärvsarbete. Statliga och kommunala
insatser som kan underlätta detta är ”lönsamma”. Det måste vidare
vara en förstahandsuppgift för en aktiv arbetsmarknadspolitik att öka
sysselsättningschansema på orter med stor latent arbetskraftsreserv.
Motionärerna poängterar att samhälle och näringsliv tillsammans måste
försöka möta tendensen till minskad rekrytering till industrin av framför
allt den unga arbetskraften, bl. a. genom att snabbt angripa problem
inom arbetsmiljö och arbetarskydd.

Långtidsutredningen anger att efterfrågan på arbetskraft under den
kommande femårsperioden vida kan väntas överstiga tillgången. Särskilt
stora anspråk reses från den offentliga sektorn. Motionärerna ifrågasätter
om snabbheten och styrkan i tillväxten av arbetskraftsbehovet
för offentliga tjänster verkligen står i överensstämmelse med kraven på
bästa möjliga utveckling av hela samhällsekonomin. De föreslår en parlamentarisk
beredning för att undersöka detta problem.

I motionen 1971: 1484 beklagas att riksdagen inte först beretts tillfälle
att i särskild behandling ta ställning till alla de frågor som hör samman
med långtidsutredningen. Ett sådant ställningstagande borde vara
den grundval på vilken beslut rörande den mer kortsiktiga politiken baseras.

Motionärerna anför i fråga om de ekonomiska perspektiven på lång
sikt att 1970 års långtidsutredning utsatts för en mycket hård kritik.
Bl. a. refereras den kritik som utförts i skriften ”Sociala mål i samhällsplaneringen”.
Motionärerna menar att varken långtidsutredarna eller
författarna till propositionen 115 tycks vilja inse innebörden i den
kritiska diskussionen och tillbakavisar den lösningen att BNP-kalkylen
kompletteras med en redovisning av kvalitativa välfärdskategorier. Kritikens
kärna anges i stället vara att det nuvarande produktionssättet på
olika sätt har negativa verkningar för och direkt skadar människans välfärd.

FiU 1971:30

Motionärerna finner att långtidsutredningen utgår från och accepterar
såsom bestående inte endast det kapitalistiska produktionssättet som
sådant med profitmaximering som målsättning och drivkraft utan även
den nuvarande strukturen inom detta produktionssätt. Därmed har långtidsutredningen
gjort ett bestämt politiskt ställningstagande som blir ett
hinder för att ens diskutera alternativa lösningar.

Regeringens ställningstagande till dessa frågor innebär enligt motionärerna
att den gjort ett politiskt val av innebörd att kapitalets s. k. lönsamhetskrav,
dvs. profitkrav, även i fortsättningen skall få vara avgörande.
Därmed tar regeringen öppet ställning mot den växande kritiken
som förs fram mot de normer, värderingar och utvecklingslagar vilka
har sin grund i det kapitalistiska systemet. Allt fler inser, menar motionärerna,
att det inte räcker med att satsa på så stor produktion som
möjligt, man måste också granska vad produktionen består av. Vad
gäller enskilda delar av långtidsutredningen anför motionärerna att utredningens
analys och slutsatser om arbetskraftsproblemen och de regionala
problemen också har ifrågasatts.

Den starka kritiken mot långtidsutredningen innebär enligt motionärerna
att den inte rimligen bör läggas till grund för avgörande beslut.
En ny utredning avseende svensk ekonomi 1971—1975 måste företas.
En sådan ny utredning måste lägga ett socialt välfärdsbegrepp som
grund för analysen och planerna. I levnadsstandardbegreppet måste sålunda
ingå under vilka förhållanden människorna förvärvar sina inkomster
och vidare måste välfärdsbegreppet vidgas till att innefatta
kollektiv standard i vid mening. I den mån ett index av typ BNP även
i fortsättningen är nödvändigt så bör det enligt motionärerna endast
spela rollen av ett planerings- och kontrollinstrument för den externa
balansen.

I fråga om de aktuella ekonomiska uppgifterna angavs enligt motionärerna
i finansplanen två krav, avsättning av större andel varor och
tjänster utomlands och hög investeringsverksamhet inom den utlandskonkurrerande
industrin. Dessa målsättningar tycks också i betydande
grad ha uppfyllts men effekten har samtidigt blivit betydande sysselsättningsproblem.
Det är enligt motionärerna obestridligt att statsmakternas
ekonomiska politik spelat en väsentlig roll för de negativa utvecklingstendenser
som nu anses prägla den svenska ekonomin. Lönarbetarnas
reallöner och levnadsstandard har pressats ned genom kombinationen
uteblivna avtalsförbättringar och höjda priser. Enligt motionärerna
måste sysselsättningsproblemen ges en central plats i den aktuella
politiken. De i den reviderade nationalbudgeten föreslagna åtgärderna
förefaller motionärerna helt otillräckliga.

I motionen krävs att mervärdeskatten på livsmedel snarast avskaffas.
Den kompensation i andra skatteintäkter som kan bedömas nödvändig
bör vinnas genom skärpningar av skatterna på stora förmögenheter och
arv.

FiUT1971:30

Utskottet

Den ekonomiska politiken måste alltid utformas mot bakgrunden av
en framtidsbedömning. Varje sådan bedömning rymmer ett betydande
mått av osäkerhet. Den reviderade finansplanens bedömning av konjunkturutsikt
erna och utformning av riktlinjer för den ekonomiska politiken
tar i första hand sikte på tolvmånadersperioden juli 1971—juni
1972.

När det gäller de internationella konjunkturutsikterna skiljer sig den
bedömning som nu kan göras för det kommande budgetåret enligt
utskottets uppfattning inte i något mera väsentligt avseende från den
framtidsbild vi hade i början av 1971. I fråga om den ekonomiska utvecklingen
hittills i år vill utskottet emellertid erinra om vad som anförs
på s. 5 i den reviderade nationalbudgeten för 1971. Det heter där att
uppgången i Storbritannien och Förenta staterna gått något trögare än
väntat, samtidigt som avmattningstendenserna i Västtyskland varit mera
påtagliga än vad som tidigare förutsågs. Beträffande Förenta staterna
framhålls att tillgängliga konjunkturindikatorer tyder på att ett uppsving
efter stagnationen 1970 nu är omedelbart förestående. Det väntade konjunkturuppsvinget
i USA kopplat med bedömningen att avmattningstendensema
i vissa västeuropeiska länder — och då framför allt i Västtyskland
— skall bli av förhållandevis kortvarig natur, ligger som redan
nämnts bakom departementschefens prognos att handelsbalansen mellan
1970 och 1971 skall förbättras med drygt 1 3/4 miljarder kr. Utvecklingen
under första kvartalet i år då handelsbalansen visade ett överskott
på över 300 milj. kr. mot ett underskott på över 1 miljard kr. under
samma tid i fjol stöder enligt utskottets uppfattning denna prognos.
De nyligen genomförda, om än begränsade höjningarna av D-markens
och de schweiziska och österrikiska valutornas växelkurser bör vidare
medföra en viss förbättring av vårt konkurrensläge. Å andra sidan bör
man enligt utskottets mening inte överskatta effekten av ett nordamerikanskt
konjunkturuppsving på den svenska ekonomin. USA tog 1969
endast ca 6 % av den totala svenska exporten, medan t. ex. Danmark
och Norge svarade för 10 °/o var och England för hela 13 %.

Beträffande den svenska ekonomiska utvecklingen kan konstateras att
en oväntat kraftig dämpning av den inhemska efterfrågan registrerats
under årets första månader. Som redan nämnts menar departementschefen
att den inhemska konjunkturdämpningen i betydande utsträckning
beror på den utdragna avtalsrörelsen och konflikten på tjänstemannaområdet.
Även utskottet är av den uppfattningen att den ovisshet i olika
avseenden som blivit en följd av denna utveckling otvivelaktigt har
spelat en viktig roll i sammanhanget. Inte minst gäller detta för konsu -

FiU 1971:30

menternas efterfrågan. Mervärdeskattens ökning vid årsskiftet ledde till
en inte obetydlig höjning av konsumentpriserna, samtidigt som lönerna
tills vidare låg kvar på 1970 års nivå. Detta höll tillbaka efterfrågan.
Men samtidigt kan det inte uteslutas att efterfrågedämpningen under
första halvåret i år till en del är att se som en eftersläpande effekt av
1970 års starkt restriktiva penningpolitik. Detta gäller såväl efterfrågan
på varaktiga konsumtionsvaror som investeringsverksamheten på
olika områden.

Erfarenheten visar att effekten av flertalet ekonomisk-politiska medel
först gör sig gällande med en viss eftersläpning. När det gäller penningpolitiska
åtgärder har man på basis av de empiriska studier som gjorts
utomlands anledning att räkna med att det tar avsevärd tid innan vidtagna
åtgärder får sin fulla verkan. Beträffande finanspolitiken torde
gälla att det tar ännu längre tid innan en åtgärd slår igenom på den
slutliga efterfrågan.

Utskottet har på basis av den reviderade finansplanen och nationalbudgeten
och genom ”hearings” med företrädare för konjunkturinstitutet
och finansdepartementets ekonomiska avdelning sökt bilda sig en
uppfattning om den mest sannolika utvecklingen av den svenska ekonomin.
Den bild som därvid utkristalliserats kan starkt schematiskt
sammanfattas sålunda. Andra halvåret 1971 kommer — trots den expansiva
effekten av den avtalsuppgörelse som nu synes på väg — att
präglas av en relativt måttlig efterfråge- och produktionsökning. Under
1972 kan ett förstärkt och alltmer utbrett internationellt uppsving väntas
ge oss nya expansiva impulser. Risker för en ny överhettning av
ekonomin kan då ånyo aktualiseras.

I den reviderade finansplanen liksom i de motioner som väckts i anslutning
därtill diskuteras den ekonomiska politiken framför allt med
hänsyn till dess effekt på följande områden:

1. Utrikesbalansen

2. Prisutvecklingen

3. Sysselsättningsläget

4. Investeringsutvecklingen

De flesta torde enligt utskottets uppfattning vara överens om att den
i fjol och i år förda politiken haft en mycket gynnsam verkan på balansen
i våra utrikes betalningar. Bytesbalansen har som redan nämnts förbättrats
starkt i år och riksbankens totala guld- och valutainnehav är i
dag i runt tal 1 miljard kr. större än vad det var vid ingången av 1970.
Att den inhemska efterfrågedämpningen spelat en stor roll för denna
utveckling lär ej kunna bestridas men utskottet vill liksom departementschefen
också framhålla att den ringa importökning som man nu
väntar sig för 1971 främst är en följd av omsvängningen i lagerinvesteringarna.
Det ligger därför enligt utskottets mening vikt på att vi ej
slår oss till ro utan fortsätter att så snabbt som möjligt bygga upp den

FiU 1971:30

utlandskonkurrerande industrins produktionskapacitet för att åstadkomma
en bestående förbättring av utrikesbalansen.

Den tidigare starka stegringen av konsumentpriserna har på senare
tid dämpats. Visserligen steg konsumentprisindex med 4,8 °/o från oktober
1970 — då allmänt prisstopp infördes — till mars 1971. Men drygt
4 procentenheter av denna uppgång kan återföras på höjda indirekta
skatter, i första hand mervärdeskattens höjning från 10 till 15 % vid
senaste årsskifte. Resten av index’ uppgång beror huvudsakligen på den
omräkning av bostadsposten som på sedvanligt sätt genomfördes i december.
I övrigt har prisrörelserna varit obetydliga eller tagit ut varandra.
Enligt utskottets mening har det allmänna prisstoppet även efter
sin uppmjukning i februari i år verksamt bidragit till den lugnare prisutvecklingen
i konsumentledet. Att i dag, innan konsekvenserna av den
alltjämt pågående avtalsrörelsen kan överblickas, avveckla prisstoppet
anser utskottet inte försvarligt. Först sedan avtalsrörelsens resultat föreligger
och jordbruksuppgörelsens och de senaste växelkurshöjningarnas
effekt på priserna kan bedömas är det enligt utskottets mening möjligt
att avgöra när och på vilket sätt prisstoppet kan avvecklas. Utskottet har
i sitt betänkande 1971: 26 hemställt att riksdagen godkänner Kungl.
Maj:ts förordnande om fortsatt tillämpning av allmänna prisregleringslagen
till utgången av 1971.

I sitt betänkande 1971: 1 betonade utskottet att konjunkturutsikterna
rymde många ovissa drag. Inte minst gällde detta utvecklingen på arbetsmarknaden.
En hög beredskap var nödvändig och utvecklingen borde
följas med största uppmärksamhet. Inom byggnadsverksamheten och
sådana industribranscher med nära anknytning till investeringsverksamheten
kom avmattningen att fördjupas under första kvartalet. Vid månadsskiftet
mars—april vidtog därför regeringen en rad åtgärder som
syftade till att selektivt påverka efterfrågan och begränsa arbetslösheten.
Dispens från investeringsavgift gavs sålunda för ett antal större kommunala
investeringar och investeringar inom handeln. Tidpunkten för
investeringsavgiftens slopande tidigarelades två månader till utgången
av maj. Inom det arbetsmarknadspolitiska området har arbetsmarknadsutbildningen
intensifierats och ramarna för beredskapsarbeten vidgats.

Arbetslösheten är trots detta hög. Vid mitten av maj månad registrerades
ca 53 500 personer som arbetslösa vid arbetsförmedlingarna,
ca 20 000 fler än i maj månad de senaste åren. Antalet lediga platser
är alltjämt relativt högt, ca 50 000. Den bedömning som kan göras med
utgångspunkt från dessa siffror är närmast att ytterligare sysselsättningspolitiska
insatser är erforderliga. Situationen måste emellertid som
anges i propositionen bedömas mot bakgrund av den avvaktande attityd
som man intagit på många håll inför den ovissa avtalssituationen. Utskottet
vill erinra om att en situation som denna inte endast påverkar

FiUll971: 30

företagarna. Också konsumenterna intar en försiktig hållning till konsumtionsutgifter
och inköp av nya kapitalvaror. Effekterna härav på
den totala efterfrågan kan bedömas vara inte obetydliga. Vid en avtalsuppgörelse
frigörs betydande belopp för konsumtion. Storleken härav
och en avtalsuppgörelses allmänt stimulerande effekt på konsumtion
och investeringar kan inte nu bedömas. Det är ytterst betydelsefullt att
en mer definitiv bedömning av läget som kan ge underlag för åtgärder
inför hösten och nästa vinter inte behöver anstå någon längre tid. Som
utskottet anfört i det föregående ligger den fulla effekten av vissa av
de åtgärder som kan komma i fråga långt fram i tiden och utskottet
vidhåller sin tidigare uttryckta uppfattning att de åtgärder som vidtas
bör vara väl avgränsade i tid och rum. En okontrollerbar expansion
måste mot bakgrunden av bl. a. det långsiktiga målet om en förbättrad
bytesbalans undvikas. Utskottet förutsätter att förberedelser pågår som
gör det möjligt att snabbt handla när situationen närmare kan bedömas.

Utskottet vill i sammanhanget kort vidröra en tankegång som framförts
i motionen 1971: 1480. Där ges uttryck för den förmodan, att den
gynnsamma utvecklingen av handelsbalansen under årets första kvartal
jämfört med i fjol skulle vara en effekt bland annat av att den ökade
arbetslösheten dämpat konsumtionsutvecklingen och därigenom också
importbehovet av utländska konsumtionsvaror.

Det är en förklaring som torde ha föga fog för sig. För det första
är den sociala tryggheten i vårt land utbyggd därhän att människor
som drabbas av arbetslöshet kan leva kvar på i huvudsak samma konsumtionsnivå.
För det andra har trots den högre arbetslösheten antalet
sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna varit ca 50 000 fler under
första kvartalet i år än vid motsvarande tid i fjol. Det innebär att vi
under denna tid i år haft en arbetsmarknad som förmått sysselsätta
långt fler än vid samma tid i fjol, då kulmen på högkonjunkturen synes
ha inträffat.

Såväl i den reviderade finansplanen som i motionerna 1971: 1480 och
1971: 1483 understryks betydelsen av att industriinvesteringarna okar.
I motionerna framförs en rad förslag till åtgärder för att stimulera investeringarna,
bl. a. i form av ytterligare lättnader i kreditpolitiken och
ökade frisläpp ur investeringsfonderna. Utskottet har behandlat dessa
och liknande yrkanden i sina samtidigt avgivna betänkanden nr 27 i
anledning av motioner rörande investeringsfonderna och nr 28 i anledning
av motioner rörande lättnader i kreditrestriktionerna för mindre och
medelstora företag. Utskottet får hänvisa till dessa betänkanden liksom
till avsnittet om kreditpolitiken och näringslivets investeringar på s. 12
i FiU 1971: 1.

I detta sammanhang vill utskottet ta upp industrins investeringsutveckling
ur ett något vidare perspektiv. Det kan konstateras att industrins
fasta investeringar i regel varierar relativt måttligt från år till år.

FiU 1971:30

Vad som vållar mest bekymmer ur stabiliseringssynpunkt är de mycket
kraftiga variationerna i lagerinvesteringarna. De senaste årens konjunkturvariationer
synes ha förstärkts för att inte säga vuxit fram ur en
kraftig lageruppbyggnad resp. lageravveckling. I den preliminära nationalbudgeten
anförs att den slutliga inhemska efterfrågan, dvs. efterfrågan
bortsett från lagerförändringar, kan beräknas variera mycket litet
mellan det ”extrema” högkonjunkturåret 1970 och året 1971 med dess
mer dämpade efterfrågeutveckling. I båda fallen skulle ökningen från
föregående år bli ca 3 °/o. Inkluderar man däremot lagerförändringarna
blir den totala inhemska efterfrågeökningen ca 5 °/o 1970 mot beräknat
ca 1 »/o 1971. Variationer i lagerförändringarna får sålunda mycket stora
verkningar för produktion och sysselsättning. Det är uppenbart att
förändringar av denna storleksordning är svåra att balansera med enbart
finanspolitiska åtgärder. Inte ens den mycket strama kreditpolitiken
under år 1970 förmådde dämpa den lageruppbyggnad som framstår
som den starkast pådrivande faktorn i fjolårets överefterfrågan.
Storleken av fjolårets lageruppbyggnad var exceptionell och får ses mot
bakgrunden av att det då för första gången på länge inträffade en snabb
uppgång av priserna i världshandeln. En sådan snabb uppgång kan
emellertid återkomma och det är enligt utskottets mening angeläget att
man söker finna ytterligare medel för att i framtiden bemästra liknande
situationer.

Statsmakternas register av ekonomisk-politiska medel har successivt
utvidgats. En ambitiös sysselsättningspolitik har emellertid samtidigt
inneburit att marginalen mellan underefterfrågan och överefterfrågan
blivit allt mindre. Kraven på snabbhet och precision i de stabiliseringspolitiska
åtgärderna ökar medan man inom alla de sektorer som påverkas
av besluten upplever dessa ingrepp i sin planering som svåra att
acceptera. Den senaste 5-årsperioden har inom alla samhällssektorer
inneburit en utveckling av långtidsplaneringen. En lång rad beslut ligger
kedjade i varandra och ingrepp av till synes begränsad art får ofta stora
konsekvenser sedda ur en enskild sektors synpunkt. Denna utveckling
mot en ökad bundenhet av såväl planering som resurser kan iakttas
både i fråga om investeringar och konsumtion.

På investeringssidan har vid skilda tillfällen med kraft hävdats att det
är olämpligt att konjunkturvariera bostadsbyggandet. Inom den statliga
sektorn består investeringarna till huvudsaklig del av militära investeringar
och investeringar i affärsverken, där utvecklingen mot bundenhet
till långtidsplaner och principbeslut är lätt att iaktta. De kommunala
investeringarna är starkt knutna till befolkningsutveckling, bostadsbyggande
och allmän expansion. Med fog ställs kravet från kommunalt
håll att inte åläggas tyngre börda än andra sektorer i stabiliseringspolitiken.

Den skisserade utvecklingen innebär sammanfattningsvis att man

FiU 1971:30

också i fråga om näringslivets investeringar måste ställa specifika krav
på långsiktig planering och anpassning till det samhällsekonomiska utrymmet
vid varje tidpunkt. I motionen 1971: 1480 tecknas bilden så att
om inte de beräknade industriinvesteringarna kommer till stånd i år så
kommer ett uppdämt behov att med desto större kraft göra sig gällande
1972/1973 då dessutom näringslivets lager behöver en ny påfyllnad.
Enligt utskottets mening kan den prioritering av industrins investeringar
som statsmakterna uttalat sig för knappast tolkas på detta sätt. I den
mån reala resurser för näringslivets investeringar föreligger ett visst år
och dessa sedan inte utnyttjas så finns de inte utan vidare kvar vid ett
senare tillfälle. Tillämpat på den aktuella situationen är det ingalunda
säkert att de resurser för investeringar inom näringslivet som nu föreligger
kommer att stå till förfogande när den internationella konjunkturen
förstärks och påverkar vårt lands ekonomi.

De senaste årens expansiva exportutveckling har visat att svensk industri
har stark konkurrenskraft. Investeringsbesluten inom denna
sektor bör därför enligt utskottets uppfattning inte göras beroende av
kortsiktiga förväntningar utan baseras på en långsiktig bedömning av
marknader och säljförmåga. I den mån planer hastigt måste förändras
i den riktningen att man inte anser sig kunna fullfölja planerade investeringar
är det nödvändigt att detta snabbt ges till känna så att
andra investeringsprojekt i stället kan släppas fram.

Utskottet vill i fråga om det aktuella finanspolitiska läget anknyta
till vad utskottet anförde i sitt betänkande 1971: 1 vid riksdagens början.
Där inskärptes nödvändigheten av att riksdagens utgiftsprövning ägde
rum under beaktande av behovet av en stram finanspolitik. Utskottet
underströk att om det vid en samlad bedömning av riksdagens behandling
av riksstatsförslaget visade sig att besluten innebär en försvagning
av finanspolitiken, som icke är ett övervägt led i en samhällsekonomisk
avvägning, så skulle detta föranleda kompenserande åtgärder, som vidmakthåller
stramheten i statsbudgeten.

Utskottet har i sina egna betänkanden följt dessa riktlinjer. Även
i övrigt synes riksdagsbehandlingen av riksstatsförslaget ha inneburit
att utgiftsprövningen varit restriktiv. Några kompenserande åtgärder är
inte erforderliga.

De statsfinansiella perspektiven på något längre sikt belyses i den
långtidsbudget som bilagts kompletteringspropositionen (bilaga 3). Beräkningarna,
som utgår från den ambitionsnivå som kommit till uttryck
i redan fattade beslut, visar på betydande utgiftsökningar för budgetåret
1972/73 samtidigt som enligt föreliggande kalkyler inkomsterna skulle
öka långsammare än de senaste budgetåren. Departementschefen konstaterar
också att i detta perspektiv måste synnerligen höga krav ställas
på angelägenhetsgraden av nya utgiftsanspråk som förs fram. Anvisningar
härom har gått ut till myndigheterna inför arbetet med anslags -

FiU 1971:30

framställningarna för budgetåret 1972/73. Utskottet instämmer med departementschefen.

Utskottet övergår nu till att behandla de ekonomiska problemen på
längre sikt. Långtidsutredningen har i sin huvudrapport och bilagor lagt
fram ett omfattande material som belyser viktiga aspekter av den långsiktiga
utvecklingsproblematiken i vårt land. Departementschefen diskuterar
på basis härav denna problematik i senare delen av den reviderade
finansplanen. Utskottet vill i detta sammanhang inskränka sig till att beröra
några av de frågor som det anser vara av betydelse för ett ställningstagande
till de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Vad först beträffar utredningens allmänna metodik och den centrala
roll som bruttonationalprodukten (BNP) spelar i detta sammanhang torde
utskottet ha anledning återkomma till dessa spörsmål vid sin behandling
av vissa motioner rörande välfärdsbedömningar. Utskottet vill
emellertid redan nu uttala att det liksom departementschefen anser att
bruttonationalprodukten — trots dess klara brister som välfärdsmått —
är ett centralt begrepp när man har att bedöma frågor som har att göra
med resursavvägningen i samhället. Utan ett resonemang i nationalräkenskapstermer
torde det knappast vara möjligt att diskutera de balansproblem
som uppstår när efterfrågan tenderar att överstiga resurstillväxten.
Om man bortser från de restriktioner beträffande resurstillgången,
som bruttonationalbegreppet sammanfattar, skulle detta som
departementschefen framhåller kunna leda till att de sociala och fördelningspolitiska
strävandena äventyrades. Ett fortsatt arbete på att söka
konstruera s. k. sociala indikatorer och över huvud taget förbättra metoderna
för välfärdsmätning är enligt utskottets mening betydelsefullt.
Något behov av en ny långtidsutredning avseende svensk ekonomi
1971—75, vilket har framförts i motionen 1971: 1484, föreligger enligt
utskottets mening däremot ej.

I fråga om målen för den ekonomiska politiken på längre sikt framför
ett flertal remissinstanser att målen så som de formulerats i långtidsutredningen
är så allmänna att en mer preciserad analys inte är möjlig.
Utskottet kan instämma häri. Endast målen om balans i utrikesbetalningarna
och rimlig prisstabilitet, dvs. inte snabbare prisstegring i vårt
land än i andra länder, är så pass precisa till sin formulering att de kan
tjäna som underlag för en grundligare diskussion. I fråga om innebörden
av full-sysselsättningsmålet kan en intensiv och ständigt fortgående
debatt sägas pågå i andra sammanhang. Vad utredningen närmast har
haft att ta ställning till är i vilken utsträckning denna fortsatta vidgning
av full-sysselsättningsmålet leder till nya samhällsåtgärder som kan antas
medföra nytillskott till arbetsmarknaden.

I fråga om de två återstående målen som formulerats i långtidsutredningen,
snabb ekonomisk tillväxt och jämnare inkomstfördelning, bör
sägas att en anslutning till så allmänt formulerade mål inte borgar för

FiU 1971:30

någon allmän enighet när målen skall omsättas i praktisk politik. Den
tidigare — och i motionen 1971: 1480 upprepade — kritiken mot den
offentliga sektorns expansion tyder på att uppslutningen kring ekonomiska
tillväxtmål som innebär en ökad välfärd också i form av offentliga
tjänster inte är allmänt omfattad. Särskilt starkt kommer skiftande
meningar till uttryck vid tolkningen av målet jämnare inkomstfördelning.
Gångna års meningsbrytningar tyder enligt utskottets åsikt ej på
en allmän uppslutning kring en jämnare inkomstfördelning. Åsikterna
har skurit sig starkt i fråga om både den takt och den grad med vilken
man bör närma sig denna målsättning. Diskussionerna i samband med
ställningstagandena om förlängda kollektivavtal är likaså uttryck för att
skiljaktiga meningar uppenbarligen råder när man närmare söker konkretisera
vad denna målsättning kräver.

Frågan om arbetskraftstillgångarna under femårsperioden 1971—
1975 har utförligt belysts i långtidsutredningen och i en bilaga till denna.
Utredningen konstaterar att avsevärt större anspråk i fråga om ny
personal reses än vad som kan beräknas stå till förfogande utifrån rimliga
antaganden om bl. a. invandringens storlek och gifta kvinnors inträde
på arbetsmarknaden. Kritik har från några remissinstanser riktats
mot att utredningen inte gjort några antaganden om hur förändringar i
politiken kan påverka utvecklingen. Flera remissinstanser anser att tillgången
på arbetskraft kan bli avsevärt gynnsammare om man förutsätter
ambitiösa insatser för att avveckla den ”dolda” arbetslösheten. Några
remissyttranden går å andra sidan ut på att långtidsutredningen varit
alltför optimistisk i sina antaganden om nytillströmningen till arbetsmarknaden.

I såväl propositionen som motionen 1971: 1483 understryks vikten av
att alla möjligheter tas till vara att erbjuda förvärvsarbete för dem som
nu saknar sådant och som vill söka sig ut på arbetsmarknaden. Personer
som har deltidsarbete och som önskar heltidsarbete måste på samma
sätt ges möjlighet att öka sin förvärvsinsats. En målsättning av denna
innebörd ställer ökade krav på samhällsinsatser, både inom ramen för
arbetsmarknadspolitiken och i form av bl. a. vidgad barntillsyn.

Som påpekas i den reviderade finansplanen finns det emellertid också
tendenser till minskad förvärvsfrekvens inom vissa grupper. Vid en samlad
bedömning bör man därför enligt utskottets mening inte underskatta
svårigheterna att med även mycket betydande stimulanser nå väsentligt
högre tal för förvärvsintensitet än vad långtidsutredningen kalkylerat
med. Utredningens prognos grundas på bedömningen att en fortsatt
stark strömning av gifta kvinnor ut på arbetsmarknaden är att vänta.
Det bör i sammanhanget framhävas, vilket departementschefen också
gör, att ett framgångsrikt hävdande av full-sysselsättningsmålet innebär
att nya insatser ständigt måste göras i syfte att förverkliga målsättningen
såväl regionalt som för människor i skilda ålderskategorier. De vidgade

FiU 1971:30

insatserna för att trygga äldre arbetstagares sysselsättning är exempel på
sådana särskilda åtgärder som tid efter annan kan erfordras. Även inom
regionalpolitiken och näringspolitiken i stort bör långsiktiga sysselsättningspolitiska
mål ständigt beaktas. I anledning av vad som framförs i
motionen 1971: 1484 om en långsiktig plan för statliga industriinvesteringar
i industriellt mindre utvecklade regioner bör detta krav enligt utskottets
mening bedömas i sitt näringspolitiska sammanhang med beaktande
av de särskilda sysselsättningsproblemen i skogslänen. Ett långsiktigt
näringspolitiskt planeringsarbete pågår kontinuerligt inom Kungl.
Maj:ts kansli.

Vad beträffar vissa särskilda arbetskraftsfrågor som tas upp i propositionen
vill utskottet behandla frågan om industrins rekryteringsproblem.
Problemet berörs också i motionen 1971: 1483. Från många håll
redovisas stora svårigheter att rekrytera till industriarbete. Framför allt
synes ungdomen i allt mindre utsträckning överväga industriarbete som
utkomstmöjlighet. Enligt utskottets bedömning är det viktigt att vända
på denna utveckling. För det första kräver ett realiserande av den ekonomiska
tillväxt som vi eftersträvar att de varuproducerande sektorerna
av vårt näringsliv kan fullfölja expansionen utan att bromsas av rekryteringsproblem.
För det andra finns redan genom industrins relativt sett
krympande arbetskraftsefterfrågan en tendens till höjd medelålder bland
de anställda. Om inte en rekrytering av även yngre personer till industrin
kommer till stånd riskerar man att i ett senare skede stå inför
mycket stora omställningsproblem. Att hela industribranscher skulle
klara sin nyrekrytering endast genom import av arbetskraft är i ett
långsiktigt perspektiv oacceptabelt. Skilda åtgärder är enligt utskottets
mening nödvändiga i detta sammanhang. Särskilt viktigt är självfallet att
industrin kan erbjuda arbetsuppgifter som upplevs som meningsfulla
och en arbetsmiljö som är likvärdig med vad som erbjuds inom andra
sektorer av vårt näringsliv. Social jämställdhet i arbetslivet och vidgade
möjligheter att påverka den egna arbetssituationen anser utskottet särskilt
betydelsefulla. Från samhällets sida måste insatserna koncentreras
till utbildningsväsendet och arbetsmarknadspolitiken. Samspelet skola—
arbetsliv är ett viktigt led i detta sammanhang.

Utskottet har med utgångspunkt i finansplanens problemställningar
tagit upp det yttre balansproblemet till relativt utförlig behandling såväl
i sitt betänkande 1971: 1 som i föreliggande betänkande. Någon ytterligare
diskussion härom är därför inte erforderlig. Möjligen kan det i anledning
av vad som sägs i motionen 1971: 1483 vara befogat att beröra
den utländska upplåningen. Den bör, som anförs i propositionen, ses
mot bakgrunden av att vi behöver tid på oss för att återställa balansen i
de utrikes betalningarna. På längre sikt bör vi enligt utskottets uppfattning
sträva efter att själva svara för hela vår kapitalförsörjning.

Utskottet har slutligen intet att erinra mot vad departementschefen

FiU 1971:30

anfört beträffande regionalpolitiken och den inre och yttre miljöpolitiken.

Beträffande övriga i motionerna framförda synpunkter och krav vill
utskottet i fråga om kreditpolitiska åtgärder hänvisa till sitt betänkande
1971: 28 och i fråga om det i motionen 1971: 1480 framförda kravet på
frisläppta investeringsfonder till utförliga motiveringar i betänkandet
1971: 27. Dessa krav bör enligt utskottet inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd. I fråga om stabiliseringspolitisk konferens m. m.
hänvisar utskottet till riksdagens beslut i anledning av utskottets betänkande
1971: 1. Utskottet har ej ändrat uppfattning i frågan. Vad gäller
det i motionen 1971: 1480 framförda kravet på åtgärder ägnade att underlätta
de enskilda företagens verksamhet är kravet alltför allmänt formulerat
för att kunna föranleda någon åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483, båda såvitt nu är
i fråga, godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordats i statsrådsprotokollet och som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1484 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 19 maj 1971
På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stockholm
(s), Fälldin (c), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i
Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s), Löfgren (fp),
Josefsson i Halmstad (s), Arne Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Fågelsbo
(c) och Bohman (m).

Reservation

av herrar Wedén (fp), Fälldin (c), Burenstam Linder (m), Kristiansson
i Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Bohman (m) som anser
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Den avmattning i konjunkturen som på vissa områden gjorde sig
gällande redan under hösten har förstärkts under vintern. Utvecklingen
har bl. a. påverkats av att uppsvinget i den amerikanska ekonomin inte
kommit i gång så snabbt som man tidigare räknat med och av att avmattningstendenserna
i Västtyskland blivit mera påtagliga än vad som
tidigare förutsetts. Nedgången i den ekonomiska aktiviteten i Sverige
har dock framför allt sin grund i en mattad efterfrågan inom landet.

Konjunkturförändringarna har framför allt gett utslag på arbetsmark -

FiU 1971:30

naden men också resulterat i minskad orderingång, lägre lönsamhet och
långsammare produktionstillväxt inom viktiga sektorer. Bruttonationalprodukten
väntas nu — enligt uppskattningarna i den reviderade finansplanen
— öka med blott 2,5 procent mot närmare 5 procent under föregående
år. I fråga om industriproduktionen väntas ökningstakten sjunka
från 7,5 procent 1970 till 3,5 procent 1971. Antalet arbetslösa var i mitten
av maj månad ca 53 500 personer — vilket är den högsta siffran som
noterats för maj månad sedan nuvarande statistik påbörjades 1955 —
eller ca 20 000 fler än vid motsvarande tid i fjol. Antalet lediga platser
är väsentligt lägre än tidigare medan omskolningsverksamheten och
andra arbetsmarknadsåtgärder de senaste månaderna haft större omfattning
än någon gång tidigare.

Som framhålls i partimotionerna från moderata samlingspartiet samt
från centerpartiet och folkpartiet, 1971: 1480 resp. 1971: 1483, underskattades
uppenbarligen riskerna för en kraftigare avmattning i den
finansplan, som lades fram i januari. I motioner från nämnda partier
under allmänna motionstiden, 1971: 562 resp. 1971: 565, förordades
också en något mera expansiv ekonomisk politik under 1971 än vad som
förutsattes i finansplanen. Utskottet konstaterar att utvecklingen under
den gångna delen av 1971 i stort sett bekräftat riktigheten i den bedömning,
som gjordes i dessa motioner.

Vad som nu främst oroar är ökningen av arbetslösheten. Med hänsyn
till de säsongmässiga variationerna i arbetskraftsefterfrågan kan man
befara att arbetslösheten blir mycket omfattande under vintern 1971/72,
om inga särskilda åtgärder vidtas.

Den oväntat stora nedgången i den totala efterfrågan inom landet
tillskrivs i den reviderade finansplanen framför allt vissa tillfälliga faktorer.
Särskild betydelse tillmäts den utdragna avtalsrörelsen och konflikten
på arbetsmarknaden. Till detta kommer den verkan på konsumtionsutvecklingen,
som höjningen av mervärdeskatten medfört. Också
förändringarna i lagerutvecklingen tillmäts stor betydelse.

De nämnda faktorerna spelar också enligt utskottets mening stor roll.
Det finns emellertid samtidigt under alla förhållanden anledning att
räkna med en ganska långvarig avmattning i den ekonomiska aktiviteten,
om ytterligare lättnader inte vidtas i den ekonomiska politiken. Utskottet
finner det därför angeläget, att den ekonomiska politiken under
de närmaste månaderna får en mera sysselsättningsfrämjande inriktning
än vad som förutsatts i den reviderade finansplanen.

Vad som därvid i första hand bör komma ifråga är stimulansåtgärder,
som utöver sysselsättningseffekten också gör det möjligt att på sikt öka
exportkapaciteten. Även om balansen i utrikesbetalningama har förbättrats
under innevarande år, är det alltjämt en viktig målsättning att
höja kapaciteten och stärka konkurrenskraften inom näringslivet, särskilt
inom den utlandskonkurrerande industrin. Utskottet instämmer i depar -

FiU 1971: 30

tementschefens uttalande att förbättringen i bytesbalansen i stor utsträckning
får tillskrivas faktorer, som bara har temporär verkan. Utskottet
vill också understryka angelägenheten av att åtgärderna sätts in i så
god tid att de hinner få verkan under hösten och vintern.

Utskottet vill erinra om att regeringen upprepade gånger betonat nödvändigheten
av en jämn och hög investeringsuppgång. Den faktiska ökningen
har emellertid gått långsamt och de uppsatta målen har inte
infriats. Både under 1969, 1970 och den gångna delen av 1971 har utfallet
blivit betydligt lägre än vad man räknat med i resp. års finansplaner.
I den reviderade finansplanen förutses nu en investeringsuppgång i
industrin med 9 procent under 1971 mot tidigare beräknade 12 procent.
Skulle den planerade investeringsuppgången under 1971 inte komma
till stånd blir anspråken på resurser i ett kommande skede med uppåtgående
konjunktur mycket stora inte bara genom det uppdämda investeringsbehovet
utan också på grund av stor efterfrågan för privat
konsumtion, offentliga behov och lageruppbyggnad. Risken för en stark
press på priser och kostnader i ett sådant läge blir betydande.

Mot denna bakgrund vill utskottet särskilt betona följande beträffande
den ekonomiska politiken under innevarande år.

Utöver de åtgärder på det ekonomisk-politiska området och i fråga om
arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken, som redan vidtagits eller
som aviserats i den reviderade finansplanen, finner utskottet det motiverat
att generellt frisläppa företagens investeringsfonder för investeringar
som påbörjas under innevarande år i områden utanför storstadsregionerna.
Utskottet hänvisar på denna punkt också till sitt betänkande nr
27.

En ökad igångsättning av bostadsbyggande relativt tidigt under året
kan få avsevärd betydelse för sysselsättningen under kommande vinterhalvår.
En ökad igångsättning bör därför ske utan dröjsmål med anlitande
av den s. k. konjunkturreserven. Statliga beställningar bör tidigareläggas,
framför allt till företag inom stödområdet.

En grundläggande förutsättning för en ökning av industrins investeringar
är tillgången på krediter. Under innevarande år har kreditsituationen
lättat något. Det kreditutrymme som har frigjorts har i första hand
reserverats för industrin. Inte minst på grund av de brister som finns på
kreditmarknaden föreligger dock fortfarande svårigheter för många företag
att skaffa sig erforderligt kapital. Detta gäller framför allt de mindre
och medelstora företagen. Denna situation skulle kunna förbättras bl. a.
genom att tillföra hantverks- och industrilånefonden ökade utlåningsresurser.
Denna fråga har tidigare behandlats av riksdagen. Ifråga om
olika kreditpolitiska åtgärder vill utskottet också hänvisa till sitt betänkande
nr 28.

Räntenivån ligger fortfarande högt och den sänkning av diskontot
som skett har uppenbarligen hittills endast haft begränsade verkningar

FiU 1971:30

på företagens kreditkostnader. Det framstår därför som betydelsefullt
att man särskilt observerar företagens möjligheter att i ökad utsträckning
få tillgång till den del av kapitalmarknaden, som kan erbjuda långfristig
kredit till fördelaktigast möjliga räntevillkor.

De aktuella förhållandena på avtalsmarknaden sätter självfallet sin
prägel på den ekonomiska situationen i många avseenden. Utskottet
anser att de akuta svårigheterna främst får tillskrivas det minskade totala
löneutrymme som följt med den långsammare produktionstillväxten
samt den kraftiga inflationen under 1970. En av förutsättningarna för
att nya uppslitande motsättningar skall kunna undvikas är därför att
statsmakterna kan skapa tilltro till sin vilja att förebygga en fortsatt
hög inflation. Ytterligare konkurrensförsämrande prisstegringar skulle
också få allvarliga konsekvenser för vårt internationella kostnadsläge
och därmed påverka våra exportmöjligheter negativt. Kravet på inkallande
av stabiliseringskonferenser, som förs fram i motionerna 1971: 1480
och 1971: 1483, och som tidigare behandlats av riksdagen har fortfarande
aktualitet.

I detta sammanhang spelar också skattesystemet en viktig roll. En
reform i enlighet med de i motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483 framförda
kraven på inflationsskyddade skatteskalor och avdrag skulle kunna
verksamt bidra till att skapa tilltro till statsmakternas förmåga att
vidmakthålla prisstabilitet. De nämnda motionerna behandlas i denna
del av skatteutskottet.

Utskottet vill i fråga om det aktuella finanspolitiska läget anknyta till
vad utskottet anförde i sitt betänkande 1971: 1 vid riksdagens början.
Där inskärptes nödvändigheten av att riksdagens utgiftsprövning ägde
rum under beaktande av behovet av en stram finanspolitik. Utskottet underströk
att om det vid en samlad bedömning av riksdagens behandling
av riksstatsförslaget visade sig att besluten innebär en försvagning av finanspolitiken,
som icke är ett övervägt led i en samhällsekonomisk avvägning,
så skulle detta föranleda kompenserande åtgärder, som vidmakthåller
stramheten i statsbudgeten.

Utskottet har i sina egna betänkanden följt dessa riktlinjer. Även i
övrigt synes riksdagsbehandlingen av riksstatsförslaget ha inneburit att
utgiftsprövningen varit restriktiv. Några kompenserande åtgärder är
inte erforderliga.

De statsfinansiella perspektiven på något längre sikt belyses i den
långtidsbudget som bilagts kompletteringspropositionen (bilaga 3). Beräkningarna
som utgår från den ambitionsnivå som kommit till uttryck
i redan fattade beslut, visar på betydande utgiftsökningar för budgetåret
1972/73 samtidigt som enligt föreliggande kalkyler inkomsterna
skulle öka långsammare än de senaste budgetåren. Departementschefen
konstaterar också att i detta perspektiv måste synnerligen höga krav
ställas på angelägenhetsgraden av nya utgiftsanspråk som förs fram.

FiU 1971: 30

Anvisningar härom har gått ut till myndigheterna inför arbetet med anslagsframställningarna
för budgetåret 1972/73. Utskottet instämmer på
denna punkt med departementschefen.

Vad beträffar de ekonomiska problemen på längre sikt vill utskottet
i detta sammanhang inskränka sig till att beröra några av de frågor,
som det anser vara av betydelse för ett ställningstagande till de allmänna
riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Vad först beträffar långtidsutredningens allmänna metodik och den
centrala roll som mätmetoderna spelar i detta sammanhang får utskottet
anledning att återkomma till detta spörsmål vid sin bedömning av
vissa motioner rörande välfärdsbedömningar. Utskottet vill dock redan
nu understryka att tillväxten av ekonomin mätt i traditionella ekonomiska
termer lätt underskattar förslitningar av miljövärden och uppoffringar
av mänskliga kvalitativa värden såsom psykisk och fysisk
hälsa. Ekonomisk tillväxt har i sig ett pris och kan skapa nya problem.
Samtidigt står det klart att tillväxt av de rent ekonomiska resurserna
ofta är en förutsättning för att med framgång kunna tillgodose rent kvalitativa
välståndskrav.

Stor enighet synes råda om de centrala målen för den ekonomiska
utvecklingen på längre sikt. I långtidsutredningen anges dessa vara full
sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, rimlig prisstabilitet och balans
i utrikesbetalningarna. Till dessa mål måste enligt utskottets mening
också fogas regional balans.

Kraven på balans i utrikesaffärerna utgör en restriktion i den ekonomiska
politiken och begränsar därmed handlingsfriheten. Det har med
rätta framhållits att svagheter i detta avseende innebär ett allvarligt
hot mot de ekonomiska och sociala målen. Det akuta behovet av att
försöka förbättra bytesbalans och tjänstenetto är sålunda en avgörande
förutsättning för att kunna uppnå andra mål.

Förutsättningarna för att uppnå balans i utrikesaffärerna inom den
av långtidsutredningen och departementschefen angivna perioden —
senast 1975 — sammanhänger i första hand med möjligheterna att styra
de tillgängliga resurserna så att det blir möjligt att bygga upp ett
konkurrenskraftigt näringsliv som kan hävda sig såväl på hemmamarknaden
som på exportmarknaderna. Åtgärderna bör emellertid också ta
sikte på att försöka begränsa den fortgående försämringen av tjänsteoch
turistbalansen.

En sådan medveten satsning på näringsliv och produktion kommer
bl. a. att medföra stora krav på kreditförsörjningen. I detta sammanhang
spelar bl. a. möjligheterna till upplåning på den internationella
kreditmarknaden en viktig roll. En ökad utlandsupplåning kan, som
framhålls i motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483, ge möjligheter till
en snabbare utbyggnad av produktionskapaciteten under en övergångsperiod.
I första hand måste den inriktas på att omvandla de kortfris -

FiU 1971: 30

tiga krediter som redan tagits upp till mera långfristiga krediter. I likhet
med flera av de remissinstanser, som yttrat sig över långtidsutredningens
betänkande, finner utskottet det angeläget att man också prövar
nya möjligheter att öka mängden riskvilligt kapital och öka det
privata sparandet.

En sådan prioritering får också konsekvenser för den offentliga verksamheten.
Det framstår sålunda som nödvändigt att statsmakterna särskilt
under de närmaste åren visar återhållsamhet med nya offentliga
utgiftsökningar. Detta gäller såväl beslut om statens egna utgifter som
beslut som medför ökade utgifter för kommunerna. Som framhålls i motionerna
1971: 1480 och 1971: 1483 blir det därför allt viktigare att
undersöka möjligheterna till besparingar inom den verksamhet som nu
bedrivs av stat och kommun för att på så sätt skapa ökat utrymme för
nya verksamhetsgrenar. Samtidigt måste effektivitetsutvecklingen inom
statlig och kommunal förvaltning samt inom annan verksamhet i offentlig
regi ägnas ökad uppmärksamhet. Yrkandena i de nämnda motionerna
om utredningar om kostnads- och produktivitetsutveckling inom
den offentliga sektorn behandlas närmare i utskottets utlåtande 1971: 29.

Frågan om arbetskraftstillgångarna under femårsperioden 1971—
1975 har utförligt belysts i långtidsutredningen. Utredningen konstaterar
att avsevärt större anspråk i fråga om ny personal reses än vad som
kan beräknas stå till förfogande utifrån rimliga antaganden om bl. a.
invandringens storlek och gifta kvinnors inträde på arbetsmarknaden.
Som understryks bl. a. i motionen 1971: 1483 är det därför viktigt, att
alla möjligheter tas tillvara att erbjuda förvärvsarbete för dem som nu
saknar sådant och som vill söka sig ut på arbetsmarknaden. Särskilda
åtgärder behöver därvid bl. a. sättas in för att trygga äldre arbetstagares
och handikappades sysselsättning.

Från många håll redovisas stora svårigheter att rekrytera arbetskraft
till industriarbete. Framför allt synes ungdomen i allt mindre utsträckning
överväga industriarbete som utkomstmöjlighet. Dessa tendenser
kan väntas bli ytterligare markerade. Industrins möjligheter att öka sin
kapacitet är som utskottet redan framhållit å andra sidan den avgörande
faktorn för att de uppställda målen när det gäller balans i utrikesaffärerna,
snabb ekonomisk tillväxt, prisstabiliteten och fortsatt standardhöjning
skall kunna realiseras. Särskilda åtgärder är enligt utskottets
mening därför nödvändiga i detta sammanhang.

Utskottet vill också instämma i de krav på bättre ekonomisk planering,
som förs fram både i motionerna 1971: 1480 och 1971: 1483 samt
i långtidsutredningen och remissyttrandena över denna. Kravet på bättre
beslutsunderlag i form av planer och översikter kan mycket väl förenas
med kravet på flexibilitet i den ekonomiska politiken.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motioner -

FiU 1971:30 28

na 1971: 1480 och 1971: 1483, båda såvitt nu är i fråga, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1484 såvitt nu är i fråga.”

HARCUS BOKTR. STHLM 1971 710025