Finansutskottets betänkande nr 29 år 1971

FiU 1971:29

Nr 29

Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om parlamentarisk
besparingsutredning m. m.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner

1971:458 av herr Hedlund m. fl. (c) vari hemställts

1. att riksdagen hemställer hos Kungl. Majit om en parlamentarisk
besparingsutredning enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen tillkännager för Kungl. Majit som sin mening vad som
anförts i motionen om

a) analys av personalutvecklingen inom statsförvaltningen,

b) utredning om decentralisering av statsförvaltningen,

c) utarbetande av långsiktiga planer för olika delar av den statliga
verksamheten,

d) samordning och förstärkning av den statliga rationaliserings- och
revisionsverksamheten och om redovisning för riksdagen av verksamhetens
resultat,

e) intensifiering av arbetet med programbudgetering och om riksdagens
insyn vid programbudgetsystem,

1971:561 av herrar Antby (fp) och Jonsson i Mora (fp) vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa, att en
parlamentarisk utredning tillsätts för en översyn av statens uppgifter i
syfte att främja kostnadsbesparingar samt studium av behovet av ändrade
prioriteringar på vissa områden,

1971:562 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att Kungl. Majit
måtte tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att genomgå det
allmännas utgiftsprogram samt föreslå åtgärder ägnade att begränsa den
offentliga sektorns expansion och öka den offentliga sektorns effektivitet,

1971:5 66 av herrar Hedlund (c) och Helén (fp) vari såvitt nu är i fråga
hemställts att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Majit

1. hemställa att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att
utarbeta riktlinjer för en ekonomisk planering i enlighet med vad som
anförts i motionen 1971:565, samt

2. begära att en parlamentarisk utredning tillsätts för en översyn av
statens uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar,

1971:1480 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga

1- Riksdagen 1971. 5 sami Nr 29

FiU 1971:29

hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att
Kungl. Majit vidtar åtgärder i enlighet med i motionen punktvis uppställda
krav, innefattande

1. begränsning av den offentliga sektorns tillväxt,

2. rationaliseringar och besparingar inom den offentliga verksamheten,
samt

3. begränsning av den kommunala utgiftsexpansionen.

1971:1483 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) vari såvitt nu är i
fråga hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om tillsättande
av en parlamentarisk beredning med uppgift att kartlägga den
offentliga sektorns behov av arbetskraft, kapital och andra resurser med
särskild hänsyn till produktivitetsutvecklingen i samhället i enlighet med
vad som har anförts i motionen.

Enligt vad som anförs i motionen 1971:458 har det ekonomiska läget
nu utvecklats därhän, att risken för en statsfinansiell tvångssituation med
åtföljande reformstopp inte kan förbises. Liknande gäller för kommunerna.
För att skapa handlingsfrihet för det framtida reformarbetet är det
inte möjligt att sätta sin lit endast till den ekonomiska tillväxten utan
man måste också genom besparingar inom statsverksamheten frigöra
resurser som nu är bundna. Myndigheternas årliga äskanden prutas hårt
men granskningen inriktas i första hand på begärda anslagsökningar medan
omprövning av utgifter som verkställs enligt tidigare beslut av statsmakterna
företas endast i mindre omfattning. Tiden är enligt motionärerna
nu inne för att tillsätta en övergripande parlamentarisk utredning med
uppgift att undersöka vilka besparingar som kan nås genom en systematisk
genomgång av statsbudgeten och en samlad avvägning och prioritering
av de olika utgiftsbehoven. Man syftar inte till sådana ingående
detaljundersökningar som ämbetsverken utför utan en generell, översiktlig
besparingsutredning av samma typ som under 1940- och 1950-talen.
Utredningen bör syfta till en samlad besparingseffekt av någorlunda
betydande storlek och bedrivas med sikte på att förslagen skall kunna
beaktas vid arbetet på 1973 års statsverksproposition.

I motionen anförs vidare vissa synpunkter på personalutveckling
och decentralisering inom statsförvaltningen samt rationalisering och
förvaltningsrevision. En noggrann analys av personalutvecklingen
inom vissa mera personalkrävande förvaltningsområden kan enligt motionärerna
bilda grundval för en mera generell bedömning. Initiativ i någon
form bör tas av Kungl. Maj:t.

Enligt motionärerna går utvecklingen mot en ökad centralisering inom
statsförvaltningen. Kanslihusets centraldirigerande makt ökar ständigt.
Statsförvaltningen bör så långt möjligt decentraliseras och beslutanderätten
delegeras inom myndigheterna. En utredning härom bör enligt
motionärerna snarast komma till stånd.

Planeringen i den statliga verksamheten har fått en alltmer framskjuten

FiU 1971:29

roll under senare år, anser motionärerna. Vad som brister är i första hand
långsiktig planering och samordning av planeringen. Bl. a. bör upprättas
perspektivplaner på 10-15 års sikt.

I fråga om den statliga rationaliseringen och förvaltningsrevisionen
påpekas den betydande utveckling som skett under senare år, såväl i fråga
om organisationen som metoderna. Effektiveringsverksamheten har emellertid
betydligt större omfattning på den privata än på den offentliga
sektorn. En samordning av riksrevisionsverket och statskontoret bör
prövas. En redovisning av rationaliseringsarbetets resultat bör av Kungl.
Maj:t årligen föreläggas riksdagen. Motionärerna anser det vidare vara en
brist att en omprövning av statliga åtaganden inte byggts in i det löpande
effektiviseringsarbetet. Ett vidgat parlamentariskt inflytande anses naturligt.

Slutligen anförs i motionen att arbetet med att införa programbudgetering
inom olika sektorer av statsverksamheten bör intensifieras. Det är av
vitalt intresse att riksdagen garanteras god insyn i planeringsarbetet.

I motionen 1971:561 hänvisas till en enligt motionärerna allmänt
omfattad uppfattning att den offentliga sektorns verksamhet skulle
kunna rationaliseras på många områden med betydande effektivitetsvinster
och besparingar som följd. Det är, menar motionärerna, heller inte
självklart att alla uppgifter, som det offentliga nu utför och som i många
fall tillkommit med motiv i en gången tids förhållanden, är mera
angelägna än de uppgifter som på grund av resursknapphet och gjorda
prioriteringar inte kommit till utförande.

1 motionen 1971:562 pekas på att de offentliga inkomsternas andel av
bruttonationalprodukten mellan år 1950 och 1970 ökat från 26,2 % till
50,1 %. Motionärerna refererar och citerar valda delar av 1970 års
långtidsutredning som uttryck för behovet av återhållsamhet inom den
offentliga sektorn. Bl. a. nämns utbildningspolitiken, sjukvården och
miljövården.

I motionen 1971:566 (1971:565) hävdar motionärerna som sin mening
att produktionen måste få en förhållandevis större andel av tillväxten av
våra resurser. Det offentliga reformarbetet är samtidigt stort. I det läget
framstår det som nödvändigt att statsmakterna visar återhållsamhet med
de offentliga utgiftsökningarna. Möjligheterna till besparingar inom den
statliga verksamheten bör undersökas för att på så sätt skapa ökat
utrymme för verksamhetsgrenar som på sikt får anses mera väsentliga.
Likaså bör rationaliseringsverksamheten inom den offentliga sektorn
påskyndas i syfte att uppnå en ökad produktivitet inom denna produktionssektor.

I motionen har vidare förts fram synpunkter på den statliga planeringen.
Denna skall enligt motionärerna sammanfattningsvis innefatta väl underbyggda
prognoser, klarlägga olika handlingsalternativ och deras konsekvenser
samt främja en samordning av olika offentliga åtgärder respektive
av den statliga och icke-statliga sektorns handlande. Som viktiga inslag
i denna planering anges en rambudget, som skall innehålla huvuddra -

1-* Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 29

FiU 1971:29

gen i den reformpolitik som regeringen planerar, en arbetskraftsbudget av
typ nationalbudget i arbetskrafttermer samt en utbyggd regional planering,
som bl. a. skall ge berörda parter möjlighet att studera de regionala
effekterna av statliga beslut.

Dessa krav har upprepats i motionen 1971:1483 av samma motionärer
där ytterligare anförs att den offentliga sektorns behov av arbetskraft,
kapital och andra resurser med särskild hänsyn till produktivitetsutvecklingen
bör undersökas av en särskild parlamentarisk beredning. Skälen till
att en beredning av detta slag erfordras är enligt motionärerna att det
starkt kan ifrågasättas om snabbheten och styrkan i tillväxten av
arbetskraftsbehovet för offentliga tjänster så som den tecknas i 1970 års
långtidsutredning verkligen till alla delar står i överensstämmelse med
kraven på bästa möjliga utveckling av hela samhällsekonomin.

Väsentliga förenklingar som motverkar en dyrbar byråkratisering kan
nås genom en målmedveten decentralisering av den administrativa apparaten.
Motionärerna inbegriper i denna decentralisering ett beslutsfattande
som undviker ett tidsödande ”tjänstevägs-”system.

I motionen 1971:1480 anförs att en begränsning av den offentliga
sektorn på längre sikt är ofrånkomlig. En översyn av redan existerande
åtaganden bör komma till stånd. Samma krav på produktivitetsförbättringar
måste ställas på den offentliga sektorn som gäller för de varuproducerande
sektorerna. Motionärerna anser i fråga om en begränsning av den
kommunala utgiftsexpansionen att staten kan medverka till en sådan
bl. a. genom en bättre ansvarsfördelning mellan beslutande och direktivgivande
myndigheter å ena sidan och de betalande verkställande
kommunala myndigheterna å den andra. En översyn av existerande
anvisningar från statliga myndigheter och verk bör företas. Möjligheter
till betydande dämpningar av den kommunala utgiftsexpansionen ligger
enligt motionärerna i en översyn av den kommunala markpolitiken.

Utskottet

I flera av motionerna begärs med skiftande motiveringar att en
parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att se över statens uppgifter
och/eller utgiftsprogram. I motionen 1971:458 preciseras kravet till
att avse en generell, översiktlig besparingsutredning av samma typ som på
1940- och 1950-talen. I motionen 1971:562 begärs att utredningen skall
avse det allmännas utgiftsprogram i dess helhet och att utredningen skall
syfta till att begränsa den offentliga sektorns expansion och öka dess
effektivitet. I motionen 1971:1483 begärs mot bakgrund av långtidsutredningens
kalkyler att en parlamentarisk beredning tillsätts med uppgift
att kartlägga den offentliga sektorns behov av arbetskraft, kapital och
andra resurser med särskild hänsyn till produktivitetsutvecklingen i
samhället.

För att först beröra yrkandet i motionen 1971:1483 så utgör långtids -

FiU 1971:29

utredningén just en sådan kartläggning, som motionärerna efterlyser, av
den offentliga sektorns behov av reala resurser, så som det kommer till
uttryck i föreliggande planer och kalkyler. I utredningen har också
belysts de avsnitt av den offentliga verksamheten som är mest expansiva.
Dessa utvecklingstendenser har därefter satts in i ett totalekonomiskt
perspektiv för att klargöra sambandet med produktionen och efterfrågan
inom andra samhällssektorer. Att en ny kartläggning skulle tillföra
analysen något väsentligt nytt har utskottet svårt att tro. Vad som
återstår att göra är att söka lösningar på de problem som aktualiseras och
att göra de ekonomisk-politiska avvägningar som blir nödvändiga. Vissa
sådana avvägningar har gjorts i den reviderade finansplanen. I den mån
man utifrån sina värderingar vill göra annorlunda avvägningar bör dessa
kunna presenteras i samband med riksdagsbehandlingen av statsverkspropositionen
och kompletteringspropositionen vilka ger möjlighet till en
återkommande behandling av de frågor som berör vår ekonomi. Utskottet
anser därför ej att en särskild parlamentarisk beredning är påkallad.

Motionärerna i motionen 1971:562 synes uttrycka en bestämd uppfattning
om en sådan annorlunda inriktning av resursinsatserna i vårt samhälle.
Uppfattningen har ytterligare markerats i motionen 1971:1480 av
samma motionärer. Utskottet delar emellertid inte motionärernas uppfattning
att en utredning om det allmännas utgiftsprogram i dess helhet
och med syfte att begränsa den offentliga sektorns expansion är erforderlig
eller ens skulle fylla någon förnuftig funktion. Utredningskravet bör
därför avslås.

I fråga om kraven på en allmän besparingsutredning för den statliga
verksamheten, som framförts i motionerna 1971:458, 561 och 566, vill
utskottet erinra om att krav i denna riktning framförts vid varje riksdag
de senaste åren. De har då avvisats under hänvisning till bl. a. det ringa
resultat som besparingsutredningen i slutet av 1950-talet uppvisade. De
förslag utredningen kunde enas om var mycket begränsade och innebar
till betydande del endast en övervältring av statens kostnader på andra
subjekt. Inte heller dessa förslag kom att genomföras. 1 motionen 1971:
561 motiveras utredningskravet bl. a. med att vissa statliga uppgifter tillkommit
mot bakgrunden av en gången tids förhållanden och inte nödvändigtvis
är angelägnare än andra uppgifter som ej kunnat rymmas i statens
verksamhet. Motionen 1971:458 innehåller likartade resonemang.

Utskottet vill också erinra om att statsverksamheten ingalunda har den
snabba tillväxt sorn motionerna kan ge intryck av. Staten tar i dag i anspråk
en lägre andel av bruttonationalprodukten än för ett decennium
sedan. Expansionen av den offentliga verksamheten faller huvudsakligen
på kommuner och landsting.

De i motionerna anförda resonemangen om behovet av en fortlöpande
omprövning av skilda verksamheter äger i och för sig sin riktighet. Varje
års statsbudget kan också sägas utgöra en sådan kontinuerlig omprövning
där äldre verksamhetsgrenar försvinner eller skiftar karaktär och där nya
kommer i stället. Inte minst används i statlig verksamhet den metodiken
att myndigheter med nya resursanspråk anmodas att bereda utrymme för

Kartong. S. 7, rad 7 nerifrån. Står: redovisningen av rationaliseringsverksamheten
läggas på de avsnitt i de, Rättat till: redovisning kommer att
lämnas bör den emellertid ges en sammanfattande,

S. 7, rad 5 nerifrån. Står: vid, Rättat till: på

FiU 1971:29

den nya verksamheten genom att i stället inskränka eller helt mönstra ut
äldre verksamhetsområden. En sådan rullande omprövning av existerande
program torde i viss utsträckning motsvara vad motionärerna efterlyser.
En mer övergripande omprövning sker sedan i den årliga sammanhållna
budgetprövningen. Vidare bedriver statskontoret och riksrevisionsverket,
vilka under 1960-talet omorganiserats och byggts ut väsentligt, ett
kontinuerligt rationaliserings- och revisionsarbete. Mot den bakgrunden
finns det enligt utskottets uppfattning inte mycket som talar för att staten
i dag bedriver verksamhet som en besparingsutredning plötsligt skulle
finna vara helt onödig. Rationaliseringsarbetet och omprövningen av statens
skilda uppgifter bör bedrivas kontinuerligt. Kravet på en parlamentarisk
besparingsutredning bör på anförda grunder avvisas.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om det omfattande arbete
som nu pågår med att utveckla ett ekonomi-administrativt system för staten
(SEA-systemet) med programbudgetering, vilket bl. a. innebär en
kostnadsredovisning på myndighetsnivå. Detta omfattande arbete på en
modernisering av den statliga redovisningen skapar nya möjligheter för
riksdagen att i sitt reguljära arbete finna lösningar för hur resurserna skall
användas. Enligt utskottets mening är det främst i det reguljära riksdagsarbetet,
som de av motionärerna aktualiserade frågorna om kostnadsmedvetande
skall komma till uttryck.

Vad slutligen angår de särskilda frågor som tas upp i motionerna
1971:458 och 1971:1483 vill utskottet anföra följande.

Motionärerna anför prognoser över antalet offentliganställda under
kommande år för att motivera behovet av en särskild analys av personalutvecklingen
inom statsförvaltningen. För statsförvaltningen sker årligen
en sådan analys, både i anslutning till statsverkspropositionen och i
långtidsbudgeten. Till cirka 4/5 kan de senaste årens personalökninvar
hänföras till rättsväsende (polisen), utbildning, forskning, skolväsende
och vuxenutbildning. Dessa områden har — även personalmässigt —
ansetts böra prioriteras. 1 riksdagen har upprepade krav rests på ytterligare
personalökningar. Dessa har dock avvisats mot den bakgrund
som motionärerna själva skisserar.

1 fråga om decentralisering inom statsförvaltningen vill utskottet i
anledning av vad som anförts i motionen 1971:1483 påpeka att modern
statsförvaltning torde innebära mycket mindre av stela handläggningsformer
och administrativa oformligheter än vad som påstås. Mycket
av vad som uppfattas som onödig byråkrati syftar till att garantera den
enskildes rättssäkerhet och offentlig insyn. Det åligger bl. a. riksrevisionsverket
och riksdagens egna revisorer att påtala fall där avvägningen mellan
effektivitetskravet och dessa övriga krav inte förefaller vara väl genomförd.

1 fråga om geografisk decentralisering av statsförvaltningen förtjänar
påpekas att många stora statliga förvaltningsområden har huvuddelen av
sina anställda regionalt väl fördelade över landet. Det gäller såväl den
allmänna centrala statsförvaltningen (länsstyrelserna) som speciella grenar
av denna (arbetsmarknadsverket, domänverket, vägverket m. fl.). I övrigt

FiU 1971:29

hänvisas till det förslag till utflyttning från Storstockholmsområdet av
statliga myndigheter som just är föremål för riksdagens prövning. Utredningsarbetet
fortsätter.

Motionärerna önskar långsiktiga planer för olika delar av den statliga
verksamheten, bl. a. i form av perspektivplaner som sträcker sig 10-15 år
framåt. En långsiktig planering inom den statliga sektorn är eftersträvansvärd.
Samtidigt är det — vilket inte minst motionärerna själva hävdar i
avsnittet om besparingar — önskvärt med en hög grad av flexibilitet,
varför långsiktiga bindningar över alltför stora områden bör undvikas. 1
motsats till vad motionärerna synes mena finns enligt utskottets uppfattning
en långsiktsplanering av relativt avancerat slag inom de statliga
affärsverken.

Rationalisering och förvaltningsrevision har redan berörts i det föregående.
För att särskilt belysa dessa områden har utskottet diskuterat
revisions- och rationaliseringsfrågor med företrädare för statskontoret
och riksrevisionsverket. Utskottet har därvid inte funnit bärande skäl för
att samarbetet mellan de båda verken bör drivas fram till en sammanslagning.
En nära samordning i större frågor garanteras av att verkschefen i
det ena verket samtidigt är vice ordförande i det andra verkets styrelse.
Statskontoret avses vidare få lokaler i omedelbar anslutning till riksrevisionsverket,
varvid ytterligare samarbetsformer kan utvecklas. 1 motionen
sätts i fråga om inte det rationaliseringsarbete och effektiviseringsarbete
som statskontoret och riksrevisionsverket bedriver i framtiden bör på ett
annat sätt än nu ställas under parlamentarisk ledning. Utskottet vill erinra
om att verkens styrelser har parlamentarisk representation. Samarbetet
med och avgränsningen till riksdagens eget kontroll- och revisionsorgan,
riksdagens revisorer, synes inte medföra några allvarligare problem. En
nära kontakt och samtidigt viss skiljaktig inriktning av revisionsverksamheten
är här önskvärd. Det kan i sammanhanget finnas anledning stryka
under det stora värde som ligger i att skilda sakområden på detta sätt
genomlyses ur rationalitets- och effektivitetssynvinklar. Det finns dock i
viss utsträckning tendenser till att revisionsorgan och myndighet invecklas
i ett ofruktbart ställningskrig kring de i revisionen framkomna
synpunkterna. Det bör därför enligt utskottets uppfattning utvecklas
fasta rutiner för hur de framkomna synpunkterna därefter skall beaktas
hos de direktivgivande och anslagsbeviljande myndigheterna.

Utskottet vill inte avvisa tanken att en mer översiktlig redovisning av
rationaliserings- och revisionsverksamheten inom statsverksamheten kan
vara lämplig att ta in i bilaga till statsverkspropositionen. Det är en
lämplighetsfråga som Kungl. Maj:t bör överväga. I den mån en sådan
redovisning kommer att lämnas bör den emellertid ges en sammanfattande,
översiktlig och metodologisk karaktär. Alltjämt bör tyngdpunkten i
redovisningen av rationaliseringsverksamheten läggas på de avsnitt i
statsverkspropositionen där respektive sakområde redovisas.

I fråga om programbudgeteringen, slutligen, har mycket omfattande
redovisningar av försöksverksamheten kontinuerligt lämnats riksdagen.
Utskottet förutsätter att så även framgent blir fallet. Motionärerna anser

FiU 1971:29

det vara av vikt att arbetet med att införa programbudgetering inom olika
sektorer av statsverksamheten intensifieras. Utskottet vill upprepa vad
det anförde i betänkandet 1971:5, nämligen att programbudgetarbetet på
stora sammanhållna områden måste gå fram stegvis. Inom försvaret har
samlats betydande erfarenheter av programbudgetarbete och för budgetåret
1972/73 skall anslagsframställningarna lämnas i programbudgetform.
Även för arbetsmarknadsområdet skall 1972/73 års anslagsframställning
ske i programtermer. Utfallet av dessa större steg inom programbudgetarbetet
bör noggrant studeras. Det bör även erinras om att såväl grundlagberedningen
som budgetutredningen har att ta ställning till en rad frågor
som aktualiseras också i programbudgetarbetet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1971:458,561,562,566, 1480 och
1483, de fyra sistnämnda såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 18 maj 1971

På finansutskottets vägnar

SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stockholm
(s) Fälldin (c), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga
(s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s), Löfgren (fp), Josefsson
i Halmstad (s), Arne Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Fågelsbo (c)
och Bohman (m).

Reservation

av herrar Wedén (fp), Fälldin (c), Burenstam Linder (m), Kristiansson i
Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Bohman (m) som anser att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Utskottet vill med tillfredsställelse konstatera att intresset är i stigande
för de problem, som sammanhänger med den offentliga verksamhetens
totala omfattning, avvägningen inom denna verksamhet av insatserna
på olika delområden och inte minst effektiviteten inom densamma.
Den rad av motioner i riksdagen som under en följd av år tagit upp förhållanden
med anknytning till dessa problem är uttryck för ett sådant
intresse. Detsamma gäller de allt tydligare signalerna i senare års finansplaner
och reviderade finansplaner icke blott om behovet av en skärpt
angelägenhetsgradering beträffande nya offentliga utgifter utan även om
förnyad prövning i viss mån av redan beslutade utgiftsprogram. I årets
reviderade finansplan understryks även vikten av ökad uppmärksamhet
på rationaliserings- och effektivitetsfrågorna inom den offentliga sektorn.

Således har från såväl riksdagens som regeringens sida här berörda problem
samstämmigt karakteriserats som alltmer betydelsefulla. Däremot
har samstämmigheten varit svagare eller obefintlig när det gällt att anvisa

FiU 1971:29

de metoder varmed dessa problem framgångsrikt borde kunna angripas. I
riksdagsmotionerna, t. ex. i årets motioner, har hävdats att detta bäst
kunde ske, i varje fall i stor utsträckning och när det gällde att uppdraga
huvudlinjerna för lösningar, genom en parlamentarisk beredning. Därigenom
skulle såväl riksdagens insyn som möjligheterna för olika politiska
meningsriktningar att deltaga i arbetet förstärkas. Från annat håll har däremot
ofta hävdats att dessa avvägnings- och effektivitetsproblem borde
behandlas uteslutande inom ramen för bl. a. det vanliga budgetarbetet
och de rationaliseringsorgan som står till regeringens förfogande.

Utskottet vill för sin del påpeka att det givetvis har varit efter den sistnämnda
metodiken som dessa problem sedan länge tillbaka behandlats.
Samtidigt är det klart att problemens allvarsgrad och svårigheterna att
finna lämpliga lösningar under senare år tilltagit. Särskilt läget under det
kommande budgetåret 1972/73 skildras i den reviderade finansplanen
som mycket besvärligt. Det kan således konstateras att den hittills tillämpade
metodiken icke tillfredsställande förmått lösa problemen. Att då
fortsätta med samma metodik finner utskottet vare sig lämpligt eller förnuftigt.
Utskottet vill därför i stället förorda att metoden med en parlamentariskt
sammansatt utredning eller beredning beträffande huvudfrågorna
nu kommer till användning. Dessa frågors vikt för en god samhällsutveckling
kan inte anses som mindre betydelsefull än problem inom
många andra områden för vilkas undersökning parlamentariska utredningar
ansetts vara den riktiga och normala metoden.

Utskottet vill ange några enligt utskottets mening självklara utgångspunkter
för en parlamentarisk beredning beträffande den offentliga verksamhetens
omfattning, inriktning och effektivitet.

För det första måste den uppnådda genomsnittliga sociala välfärdsnivån
säkras. Lättvindighet i utgiftsprogrammen skulle medföra risker för
en otillfredsställande ekonomisk utveckling och därmed hota ansträngningarna
att fullfölja välfärds- och trygghetssträvandena. För det andra
bör utredningen undersöka i vilken takt och i vilken inbördes ordning
mellan olika reformer en höjning av nivån kan ske som är förenlig med
kraven på lösning av de väsentliga ekonomiska balansproblemen. För det
tredje bör undersökas vilka omprioriteringar, inom ramen för en successiv
höjning av den genomsnittliga välfärdsnivån, som kan tänkas ske av redan
beslutade program. För det fjärde bör utredningen ägna uppmärksamhet
åt det säregna förhållandet att i gjorda utvecklingsprognoser knappast
räknas med någon produktivitetsstegring alls beträffande den offentliga
verksamheten. Det senare förhållandet kan, som långtidsutredningen själv
framhåller, knappast vara med verkliga förhållandet överensstämmande.
Enligt utskottets mening måste ett sådant antagande om utebliven produktivitetsstegring
vara närmast förolämpande för alla i denna verksamhet
sysselsatta. Antaganden om produktivitetsstegringar bör därför göras
och mål härför bestämmas, vilka kan bilda utgångspunkt för beräkningar
av personalbehoven såväl inom existerande som tillkommande verksamheter
utan att kvalitetskraven beträffande tjänsteprestationerna eftersättes.

FiU 1971:29

1 övrigt vill utskottet anföra följande.

Den offentliga sektorn har under hela efterkrigstiden ökat i snabb takt.
Den har härmed också kommit att ta en allt större del av landets samlade
produktionsresurser i anspråk. Enligt långtidsutredningens beräkningar
utnyttjades 1970 ca 32 procent av de samlade resurserna för offentlig
konsumtion och investering mot knappt 20 procent vid 1950-talets början.
Det senaste decenniet har tillväxten varit särskilt markerad inom det
kommunala området, detta i sin tur beroende på ett starkt växande antal
nya och stora uppgifter som staten ålagt eller övervältrat på kommunerna.

Denna utveckling bildar bakgrunden till att, som utskottet ovan framhållit,
produktivitetsförändringarna inom den offentliga sektorn får allt
större betydelse för produktivitetsutvecklingen som helhet. Inte minst av
denna anledning måste, som understryks i motionerna, effektivitetsutvecklingen
inom statlig och kommunal förvaltning samt inom annan verksamhet
i offentlig regi ägnas ökad uppmärksamhet. Ett sådant synsätt kommer
också till uttryck i den reviderade finansplanen.

Enligt långtidsutredningen kommer antalet sysselsatta inom den offentliga
sektorn under första hälften av 1970-talet att öka med ca
185 000 personer. Den totala arbetskraften väntas under samma period
bara öka med ca 90 000 personer. Det är bl. a. detta som enligt utskottets
mening gör det angeläget att personalutvecklingen och möjligheterna
att minska behovet av ytterligare personal blir föremål för en ingående
analys.

Nya behov och resursanspråk prövas givetvis vid den årliga budgetbehandlingen.
Det är emellertid angeläget att denna prövning kombineras
med en mera övergripande resursavvägning med ett längre tidsperspektiv
på grundval av bl. a. den kartläggning som långtidsutredningen syftar till.
Det är, som utskottet anfört, naturligt att denna uppgift anförtros en parlamentarisk
beredning. Arbetet med att införa programbudgetering i olika
delar av statsverksamheten tjänar samma syfte. Det bör därför så långt
möjligt intensifieras. Dessutom bör någon form av perspektivplanering,
omfattande perioder upp till 10-15 år och med alternativa målsättningar,
införas mera allmänt. Sådana har redan börjat tillämpas inom försvaret.

Då det gäller den löpande rationaliserings- och revisionsverksamheten
vill utskottet särskilt betona nödvändigheten av att effektivitets- och
kostnadsmedvetande sprids till alla nivåer inom förvaltningen och att
man tar till vara enskilda tjänstemäns idéer och uppslag när det gäller att
få till stånd en förbättrad organisation. Det är också önskvärt att man
bl. a. av besparings- och effektivitetsskäl utnyttjar de fördelar som kan
vinnas genom en decentraliserad förvaltning och genom en överflyttning
av uppgifter till länsorgan och kommunala organ. Det är vidare angeläget
att de fördelar tillvaratages som står att vinna genom en längre gående
samordning av riksrevisionsverkets och statskontorets verksamhet.

Den ekonomiska politiken måste under de närmaste åren bl. a. ta sikte
på att styra över resurser till industrin och andra delar av näringslivet.

FiU 1971:29

Detta är en förutsättning för att uppnå en varaktig balans i utrikesaffärerna
och för att kunna upprätthålla en tillfredsställande ekonomisk tillväxttakt
på längre sikt.

En sådan prioritering måste få konsekvenser för den offentliga verksamheten.
Det framstår sålunda som nödvändigt att statsmakterna särskilt
under de närmaste åren visar återhållsamhet med nya offentliga utgiftsökningar.
Detta gäller såväl beslut om statens egna utgifter som beslut
som medför ökade utgifter för kommunerna.

Samtidigt anmäler sig ständigt nya anspråk när det gäller t. ex. utbyggnad
av kommunikationerna, undervisningsväsendet, familjeservicen, sjukoch
åldringsvården samt säkrande av rättstryggheten. En utbyggnad av
dessa verksamhetsgrenar är också förutsättning för att effektivt kunna utnyttja
tillgängliga arbetskraftsresurser och för att kunna tillgodose näringslivets
behov i övrigt. En utbyggnad av den offentliga sektorn får därför
inte sättas i motsatsställning till de mål som uppställts för den ekonomiska
politiken. Det blir emellertid allt viktigare att undersöka möjligheterna
till besparingar inom den verksamhet som nu bedrivs av stat och
kommun för att på så sätt skapa ökat utrymme för nya grenar därav.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:458, 561, 562, 566,
1480 och 1483, de fyra sistnämnda såvitt nu är i fråga, i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om tillsättande av en parlamentarisk
beredning med uppgift att belysa och föreslå lösningar av de problem
som kostnadsutvecklingen inom den offentliga verksamheten
reser under särskilt beaktande av produktivitetsutvecklingens
betydelse.”

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.249 S