Finansutskottets betänkande nr 28 år 1971

FiU 1971:28

Nr 28

Finansutskottets betänkande i anledning av motioner rörande lättnader i
kreditrestriktionema för mindre och medelstora företag.

Motionerna

I motionen 1971:299 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c, fp)
har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om förslag till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens
förvaltning, att företag med mindre än 500 anställda tillförsäkras
återlån enligt gällande bestämmelser utan begränsning av kreditrestriktioner.

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen 1971:438.

I motionen 1971:1 182 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) har
hemställts att riksdagen måtte uttala önskvärdheten av att gällande
restriktioner beträffande de kommersiella krediterna omedelbart upphävs.

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen 1971:1081.

De motioner rörande kreditlättnader för mindre och medelstora
företag som hänvisats till finansutskottet är, som redan nämnts, följdmotioner
till två andra motioner. De senare yrkar på ett antal ändringar i
reglerna för återlån från allmänna pensionsfonden och har behandlats av
näringsutskottet (NU 1971:5). På utskottets förslag avslog riksdagen
yrkandena i dessa motioner. I näringsutskottets nyssnämnda betänkande
ges en beskrivning av gällande bestämmelser rörande återlån m. m. Frågan
om kreditrestriktionernas effekt på återlånen behandlades i bankoutskottets
utlåtande 1970:24, där bl. a. ett remissyttrande i ärendet av bankofullmäktige
utförligt återges.

I motionen 1971:438 hävdas att återlånen från AP-fonden genom den
senaste tidens hårda kreditrestriktioner kommit att bli både en prioriterad
låneform enligt de grundläggande bestämmelserna och underkastade
samma restriktiva behandling som övrig kreditgivning. Enligt motionärerna
bör denna konflikt undanröjas för företag med mindre än 500
anställda på ett sådant sätt, att återlånen också fortsättningsvis kommer
att behandlas som en prioriterad låneform. Enligt hemställan i motionen
1971:299 bör detta ske genom en ändring av reglementet för allmänna
pensionsfondens förvaltning.

Beträffande kreditrestriktionerna hävdas i motionen 1971:1081 att de
alltid slår speciellt hårt på de mindre och medelstora företagen, vilka inte
som de stora företagen kan skaffa medel från kapitalmarknaden genom
aktie- och obligationsemissioner. Med anledning härav anser motionärer -

Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 28

FiU 1971:28

2

na det utomordentligt viktigt att gällande restriktioner beträffande de
kommersiella krediterna omedelbart upphävs, varför de hemställer härom
i motionen 1971:1 182.

Utskottet

Utskottet vill först erinra om att bestämmelserna i likviditets- och
kassakvotslagen (1962:256) och placeringskvotslagen (1962:257) är utformade
på ett sådant sätt att återlån från allmänna pensionsfonden
prioriteras. Denna prioritering åstadkommes därigenom att återlånen från
AP-fonden — till skillnad från bankernas övriga inlåning — inte tas med
vid beräkningen av dessa kvoters nämnare. Detta innebär att bankerna
kan öka den del av sin utlåning som baseras på återlån utan att därför
genom kvotlagarna tvingas öka sitt innehav av kassa eller likvida medel.
Återlånen slussas så att säga vidare vid sidan av kvotbestämmelserna.
Däremot är det klart att det utlåningstak för ”övrig utlåning” — dvs.
annan utlåning än bostadsbyggnadskrediter — som riksbanken införde
som ett led i den ytterst restriktiva kreditpolitiken under åren 1969 och
1970 inte lämnade återlånen oberörda eftersom de ingick i ”övrig
utlåning”.

Vad motionärerna i motionen 1971:299 eftersträvar torde vara att
återlån till företag med mindre än 500 anställda helt undantas från varje
form av kreditrestriktioner. Utskottet kan inte dela denna inställning.
Enligt statistiska centralbyråns företagsregister var antalet företag med
mer än 500 anställda vid utgången av 1968 endast 453 medan det fanns
ca 219 000 företag med mindre än 500 anställda. De senare svarade för
närmare 60 % av det totala antalet anställda. Att undanta återlånen till en
så stor del av näringslivet från kreditpolitisk åtstramning är enligt
utskottets mening inte rimligt. Det skulle i ansträngda lägen leda till
orimliga krav på åtstramning av annan kreditgivning. Utskottet vill i
sammanhanget erinra om att det nuvarande återlånesystemet genom att
lånemöjligheterna är proportionella mot inbetalda avgifter i viss mån
diskriminerar kapitalintensiva och snabbt expanderande företag — de
företag som i första hand bär upp den ekonomiska expansionen. Mot
bakgrunden av vad som nu anförts kan utskottet ej tillstyrka motionen
1971:299.

Motiveringen för yrkandet i motionen 1971:1 182 har sin utgångspunkt
i den uppgörelse om bankernas kreditgivning som i april 1970
träffades mellan riksbanken och affärsbankerna. Ett viktigt element i
denna uppgörelse var den nedskärning av checkräkningskrediter med
20 % som bankerna under vissa förutsättningar åtog sig att genomföra.
Undantagna från nedskärningen var — förutom byggnadskrediter till
bostäder - kommersiella krediter understigande 100 000 kr. Motionärernas
hemställan går ut på att alla kommersiella krediter skall undantas från
den 20-procentiga nedskärningen.

Utskottet anser att en så långtgående åtgärd inte är påkallad. För det
första var kravet på nedskärning av bankernas beviljade krediter i räkning

FiU 1971:28

3

att betrakta som en engångsaktion av riksbanken. Om och hur mycket de
en gång nedskurna krediterna åter skall höjas är något som bankerna
själva har att avgöra inom ramen för de nya riktlinjer som numera gäller
för kreditpolitiken. För det andra vill utskottet erinra om den överenskommelse
om upphävande av lånetaket för ”övrig utlåning” och prioritering
av industriinvesteringskrediter som i början av 1971 träffades mellan
riksbanken och affärsbankerna. Samtidigt underströk riksbanken att
bankernas kreditgivning i övrigt och alldeles speciellt beviljandet av
konsumtionskrediter alltfort måste vara starkt restriktiv.En viss ytterligare
uppmjukning av penningpolitiken har sedan dess skett genom att
diskontot sänkts från 7 till 6 % samtidigt som likviditeten i banksystemet
tillåtits öka. Vidare skall AB Industrikredit och AB Företagskredit
enligt de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordades i
finansplanen och godtogs av riksdagen (FiU 1971:1, rskr 1971:25) få
möjlighet att kraftigt öka sin utlåning under 1971. Tillsammans bör de
sålunda vidtagna åtgärderna ha medfört en väsentlig förbättring av de
mindre och medelstora företagens kreditförsörjning, inte minst när det
gäller investeringskrediter. Under hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionen 1971:1182.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1971:299,

2. att riksdagen avslår motionen 1971:1182.

Stockholm den 18 maj 1971
På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Fälldin (c), Franzén (s),
Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge
(c), Jansson (s), Löfgren (fp), Josefsson i Halmstad (s), Arne Pettersson i
Malmö (s), fru Thorsson (s), herrar Gadd (s), Fågelsbo (c) och Magnusson
i Borås (m).

Reservationer

1. av herrar Wedén (fp), Fälldin (c), Burenstam Linder (m), Kristiansson
i Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Magnusson i Borås (m),
som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Vad
motionärerna” och slutar med ”motionen 1971:299” bort ersättas med
text av följande lydelse:

”Sorn framhålls i motionen 1971:299 har återlånen inte fått den
betydelse i AP-fondernas totala utlåning, som man i allmänhet tänkte sig
vid systemets införande. Det beror bl. a. på att mindre och medelstora

FiU 1971:28

4

företag har mycket begränsade möjligheter att utnyttja återlånerätten på
ett ändamålsenligt sätt. Under tider med stor kreditknapphet förstärks
detta förhållande genom att återlånen underkastas samma restriktiva
behandling som andra låneansökningar. I förening med andra faktorer
som missgynnar de mindre och medelstora företagen i lånehänseende
ledde detta exempelvis under år 1970 till att den nämnda företagsgruppen
som helhet inte förmådde öka sina investeringar trots utpräglad
högkonjunktur utan i stället tvärtom i stor utsträckning tvingades till en
minskning.

Utskottet anser därför i likhet med motionärerna, att det finns
anledning att medge en friare kreditgivning till mindre och medelstora
företag inom ramen för det nuvarande återlånesystemet. Detta kan ske
genom att sådana företag i nuvarande läge tillförsäkras rätt till återlån
utan begränsningar av allmänna kreditrestriktioner.”

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

” 1. att riksdagen i anledning av motionen 1971:299 som sin mening
uttalar att i nuvarande läge mindre och medelstora företag skall
tillförsäkras rätt till återlån från allmänna pensionsfonden utan
begränsningar av allmänna kreditrestriktioner i enlighet med vad
utskottet anfört,”

2. av herrar Burenstam Linder (m) och Magnusson i Borås (m) som anser
dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 2 börjar med
”Utskottet anser” och på s. 3 slutarmed ”motionen 1971:1182” bort ha
följande lydelse:

”Utskottet anser det angeläget att i nuvarande läge underlätta investeringarna.
Vissa åtgärder har också så småningom vidtagits i detta syfte.
Åtgärderna är dock otillräckliga. Den nedskärning som tidigare gjorts av
de kommersiella checkräkningskrediterna fyller nu inget rimligt syfte
utan försvårar verksamheten för mindre och medelstora företag. Åtgärden
bör därför omedelbart upphävas.”

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

”2. att riksdagen i anledning av motionen 1971:1182 som sin
mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet ovan
anfört beträffande upphävande av nedskärningen av de kommersiella
checkräkningskrediterna.”

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.246 S