Finansutskottets betänkande nr 27 år 1971
Nr 27

Finansutskottets betänkande i anledning av motioner rörande investeringsfonderna.

Motionerna

I motionen 1971:297 av herr Helén m. fl. (fp) har hemställts att
riksdagen måtte uttala, att investeringsfonderna bör frisläppas för investeringar
utanför de expansiva storstadsområdena, med hänvisning till vad
som anförts i motionen 1971:446.

I motionen 1971:567 av herrar Hedlund (c) och Helén (fp) har
hemställts att riksdagen beslutar, att i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin
mening uttala, att medel ur företagens investeringsfonder för konjunkturutjämning
bör frisläppas i vidgad omfattning för investeringar utanför
storstadsområdena, i enlighet med vad som har anförts i motionen
1971:565.

I motionen 1971:572 av herr Nordgren m. fl. (m) har hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte som sin mening ge till känna
att större krav ställes på etablering inom stödområdet när de större
industriföretagen utnyttjar avsatta investeringsfondsmedel.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från fullmäktige i
riksbanken, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO), Sveriges industriförbund och Svenska
arbetsgivareföreningen (SI/SAF), Kooperativa förbundet (KF) samt Lantbrukarnas
riksförbund (LRF).

Gällande bestämmelser

Systemet med investeringsfonder innebär enligt förordningen om
investeringsfonder för konjunkturutjämning (SFS 1955:256, ändrad senast
1967:754) i korthet att aktiebolag och vissa andra juridiska personer
har rätt att göra skattefria avsättningar till investeringsfonder med i regel
högst 40 procent av sin vinst före skatt. Härvid skall ett belopp
motsvarande för aktiebolag 46 procent och för övriga 40 procent av
fondavsättningen insättas på ett spärrat, icke räntebärande konto i
riksbanken. För att fonderna skall få tas i anspråk krävs särskilt tillstånd.
Företagen har, då sådant tillstånd lämnas, rätt till ett extra avdrag vid
inkomsttaxeringen motsvarande 10 procent av ianspråktagna fondmedel.

Enligt förordningen får Kungl. Maj.t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
arbetsmarknadsstyrelsen besluta att investeringsfond under den tid
och under de villkor i övrigt, som läget på arbetsmarknaden påkallar,
skall eller får tas i anspråk för sitt ändamål.

Om det med hänsyn till läget på arbetsmarknaden och övriga förekommande
omständigheter är av synnerlig vikt för det allmänna att en viss

FiU 1971:27

1 -Riksdagen 1971.5 sami. Nr 27

FiU 1971:27

investering sätts i gång har Kungl. Maj:t rätt att även under längre tid än
enligt huvudregeln på ansökan medge att investeringsfond får tas i
anspråk (9 § 3 morn.). Beslutet får avse högst 75 procent av kvarstående
fondmedel. Under samma förutsättning får Kungl. Maj:t även medge att
investeringsfond, som framdeles kommer att avsättas, får tas i anspråk.
Sådant beslut får avse högst 75 procent av framtida avsättningar.
Fondmedel får i dessa fall tas i anspråk med ett belopp som motsvarar
högst 75 procent av kostnaderna för investeringen i fråga. Det extra
skatteavdraget på 10 procent av ianspråktagna fondmedel utgår inte.

Avsättningar till investeringsfonder m. m.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens registreringar baserade på 1970 års
taxering var de sammanlagda kvarstående avsättningarna till investeringsfonder
3 604,6 milj. kr. vid utgången av beskattningsåret 1969. Jämfört
med läget vid utgången av beskattningsåret 1968 innebar det en nettoökning
med 303,3 milj. kr.

I nedanstående tabell redovisas utvecklingen

Beskatt- ningsår	Samtliga fonder Antal företag milj. kr.	Nya avsättningar milj. kr.	Ianspråktaganden milj. kr.
1956	846	539,0	125,4	0,6
1961	1 819	2 393,9	520,0	172,4
1966	2 949	3 572,0	530,4	302,9
1967	3 126	3 814,3	778,6	536,3
1968	3 112	3 301,3	908,2	1 421,2
1969	3 235	3 604,6	1 033,7	730,4

Antalet företag med fondavsättningar vid utgången av beskattningsåret
1969 var sålunda 3 235. Bortåt 2 000 av dessa var företag med mindre än
50 anställda. Av de totala avsättningarna om 3,6 miljarder kr. svarar
emellertid 120 företag med mer än 1 000 anställda för mer än hälften.

Av avsättningarna om 3,6 miljarder kr. hänför sig 2,5 miljarder kr. till
tillverkningsindustri, varav 1,5 miljarder kr. till verkstadsindustri.

Vid en regional fördelning av fonderna efter det län där fonden är
registrerad faller 2,3 miljarder kr. på de tre storstadslänen. Endast drygt
300 milj. kr. är registrerade på företag i skogslänen.

Generella frisläpp för ianspråktagande av investeringsfonder ägde rum
1967-1969.

1 oktober 1967 bemyndigades arbetsmarknadsstyrelsen att medge
ianspråktagande av investeringsfonder för överföring till lagerinvesteringskonto.
Företagen fick härvid rätt till investeringsavdrag med tio procent
av det belopp varmed värdet av lagret ökat under beskattningsåret.
Ianspråktagande för överföringar om 142 milj. kr. beviljades.

I april 1968 bemyndigades AMS att släppa investeringsfonderna fria
för tiden före den 31 mars 1969 i fråga om byggnadsinvesteringar och

FiU 1971:27

skogsbruk och för maskininvesteringar om beställningarna lades ut före den
30 september 1968. Projekt med en beräknad investeringskostnad om
880 milj. kr. bifölls. Ca 40% härav avsåg storstadslänen och ca 15 %
skogslänen.

Investeringsfondernas användning i lokaliseringspolitiskt syfte

Under perioden 1.7.1963-30.6.1965 hade arbetsmarknadsstyrelsen
bemyndigande att medge att fondmedel fick tas i anspråk för lokaliseringspolitiskt
motiverade investeringar inom det s. k. stödområdet. De
tillstånd som gavs under denna period avsåg investeringar, för vilka
kostnaderna beräknats till 460 milj. kr. och berörde ca 120 arbetsställen.
Investeringarna förlädes i betydande utsträckning till de största städerna i
det norrländska kustområdet samt till Kiruna och Malmberget.

I de fall då Kungl. Majit enligt 9 § 3 mom. förordningen om
investeringsfonder medgivit att fonder fått tas i anspråk har tillstånden i
regel avsett investeringar såväl inom expansiva regioner som i skogslänen.
Härigenom har lokaliseringspolitiska önskemål beaktats samtidigt som
andra syften kunnat främjas. Under perioden 1.6.1962—28.3.1969 lämnades
— enligt beräkningar av expertgruppen för regional utredningsverksamhet
(ERU) - tillstånd som berörde ca 180 arbetsställen och avsåg
investeringar till en beräknad kostnad av 2 640 milj. kr. Härav hänförde
sig omkring 870 milj. kr. till skogslänen. Dessa senare investeringar har
utförts huvudsakligen inom Norrlands kustområde. De skatteförmåner
som företagen erhöll genom dessa beslut uppskattas till 253 milj. kr.,
varav 96 milj. kr. i skogslänen.

De medgivanden om ianspråktagande av fonder som enligt förordningens
9 § 3 mom. skett åren 1969 och 1970 har inneburit att
investeringarna till huvudsaklig del skett utanför storstadsområdena. De
sammanlagda kostnaderna för de investeringar till vilka medgivande
lämnats var år 1969 ca 1 160 milj. kr. och år 1970 ca 1 750 milj. kr. De
fördelar sig regionalt enligt följande.

	1969		1970
	Milj. kr.	%	Milj. kr.	%
Storstadslän	516	44	249	14
Skogslän	358	31	908	51
Övriga län	288	25	598	35
Hela landet	1 162	100	1 755	100

Yttranden

Riksbanksfullmäktige påpekar att de tillstånd att utnyttja investeringsfonder
som meddelats under de senaste två åren praktiskt taget uteslutande
synes ha haft lokaliseringspolitiskt syfte. Investeringsbeloppen enligt
dessa tillstånd i lokaliseringspolitiskt syfte har stigit mycket kraftigt de
senaste åren, konstaterar fullmäktige, och större delen har avsett investeringar
utanför de rena stödområdena.

1 * -Riksdagen 1971.5 sami. Nr 27

FiU 1971:27

Fullmäktige säger sig i och för sig kunna instämma i att denna del bör
begränsas, inte minst under högkonjunkturår liknande 1969 och 1970.
Det synes emellertid finnas anledning att anta, menar fullmäktige, att alla
ansträngningar i denna riktning har gjorts och görs. Att företagen fått
tillstånd att använda en betydande del av sina fondmedel utanför
stödområdena torde ha varit en nödvändig förutsättning för att de skulle
investera i stödområdena i den omfattning som faktiskt skett.

Även om sålunda en relativt begränsad del av de projekt för vilka
tillstånd om ianspråktagande av investeringsfonder beviljats i lokaliseringssyfte
avsett investeringar i de rena stödområdena, har de ändå i
övervägande utsträckning legat utanför storstadsområdena Stockholm—
Göteborg—Malmö konstaterar fullmäktige. Av de beräknade kostnaderna
för de projekt för vilka tillstånd gavs 1970 avsåg sålunda endast knappt
15 procent investeringar i storstadsområdena mot cirka en tredjedel
1969.

Jämfört med ett generellt frisläppande begränsat till områden utanför
storstadsregionerna synes enligt riksbanksfullmäktige ett bibehållande av
nuvarande system ha vissa fördelar. Möjligheterna att samtidigt få ta
investeringsfonderna i anspråk även för investeringar i storstadsregionerna
kan i vissa fall vara ett incitament till investeringar utanför detta område
och det kan dessutom kanske ge större möjligheter att styra investeringarna
till de rena stödområdena.

I praktiken torde de olika möjligheterna att utnyttja investeringsfonderna
i lokaliseringspolitiskt syfte inte behöva ge några sinsemellan alltför
avvikande resultat, anför fullmäktige.

En minoritet av fullmäktige anför i en reservation att de anser motionärerna
ha företett övertygande skäl för att investeringsfonderna i dagens
läge bör släppas fria utanför storstadsområdena.

AMS anför följande tablå över de särskilda medgivanden Kungl. Majit
lämnat enligt 9 § 3 mom. i förordningen om investeringsfonder för
konjunkturutjämning.

År	Antal ärenden	Beräknad investerings-kostnad milj. kr.	Därav del som hänför sig till Stockholms, Malmö och Göteborgs A-regioner milj. kr.
1964	2	188	93
1965	10	901	188
1966	47	377	18
1967	10	542	152
1968	8	149	—
1969	30	1 162	460
1970	144	1 785	249
1971»	29	278	107

* T. o. ni. 19 mars.

Styrelsen hänvisar i övrigt till sin bedömning av arbetsmarknadsläget i

FiU 1971:27

skrivelse av den 2.4.1971 till Konungen.

LO betonar att investeringsfondernas huvudsakliga syfte bör vara att
motverka konjunkturvariationer. Denna konjunkturmässiga styrning måste
dock ses inom ramen för en långsiktig näringspolitisk målsättning. Ett
generellt frisläppande av fonderna kan — även om det skulle begränsas till
investeringar utanför storstadsområdena — enligt LO:s åsikt motverka
strävan att åstadkomma en balanserande regional och branschmässig
styrning på lång sikt. Den obalans som för närvarande råder mellan skilda
regioner och skilda sektorer bör därför angripas med selektiva medel. LO
hänvisar vidare till sitt yttrande i fjol över betänkandet ”Lokaliseringsoch
regionalpolitik”. I yttrandet framhölls bl. a. att staten i avsevärt
större utsträckning än vad som varit fallet borde ta lokaliseringspolitiska
hänsyn vid frisläppandet av företagens investeringsfonder.

Enligt LO:s mening är det med hänsyn till önskvärdheten att stödja
sysselsättningen nästa vinter önskvärt med en ökad selektiv frisläppning
av investeringsfondsmedel inom ramen för långsiktig näringspolitisk
målsättning.

TCO åberopar tidigare uttalanden från organisationen att samhällets
stöd i första hand bör inriktas på att förbättra den industriella miljön i
vid bemärkelse och i mindre utsträckning på individuella förmåner till
enskilda företag.

TCO:s principiella inställning är att investeringsfonderna endast bör
användas i händelse av en allmän konjunkturnedgång. Skall medel även
användas i regionalpolitisk! syfte bör statsmakterna se till att investeringarna
görs i de orter/regioner som man har för avsikt att skapa som
alternativ till storstadsområdena. Fondfrisläpp för att investera i redan
överhettade regioner bör undvikas.

SACO anser att det mot bakgrunden av den allmänna konjunkturnedgången
och den ökade arbetslösheten på sistone nu finns skäl att överväga
ett frisläppande av investeringsfonderna utanför storstadsområdena.
Eftersom företagen endast till ringa del utnyttjat investeringsfondsmedel
för investeringar inom sysselsättningssvaga områden finner SACO det
rimligt att det ställs krav på att företagen utnyttjar större andel av
frisläppta investeringsfondsmedel för investeringar inom stödområdet.

SAF/SI påtalar i ett gemensamt yttrande det enligt organisationerna
principiellt betänkliga i att använda investeringsfonderna som ett selektivt
verkande medel i regionalpolitiken. De betonar att de fortfarande ser
fondernas huvudsakliga uppgift vara att utjämna konjunktursvängningarna.
I undantagsfall kan det dock vara motiverat med ett partiellt
frisläppande av investeringsfonderna.

Organisationerna menar att det läge som legat till grund för motionärernas
önskemål förändrats och att flertalet konjunkturindikatorer nu
pekar på en relativt kraftig konjunkturdämpning under 1971. Organisationerna
förordar därför att investeringsfonderna frisläpps i hela landet
och understryker betydelsen av att frisläppandet kommer i god tid.

FiU 1971:27

LRF poängterar att i ett effektivt regionalpolitisk program måste alla
till buds stående medel utnyttjas. Bland de instrument som samhället kan
utnyttja för att främja en bättre regional balans finns också investeringsfonderna.

En stimulans till ökade industriinvesteringar kan åstadkommas bl. a.
genom frisläppande av investeringsfonderna. Omfattningen får dock
självfallet prövas fortlöpande och ett ökat frisläpp bör endast avse
investeringar utanför storstadsregionerna. Riksförbundet biträder sålunda
i princip de förslag som framförts i motionerna.

KF meddelar att förbundet av olika anledningar under senare år inte
funnit lämpligt att verkställa avsättningar till investeringsfonder. Förbundet
berörs sålunda inte direkt av frågan men vill inte motsätta sig de
framställningar som görs beträffande beslut om frisläppande av investeringsfonder
i områden utanför storstadsområden eller att investeringsfonder
används i lokaliseringspolitiskt syfte.

Remissyttrandena är daterade tiden 5 april — 21 april 1971.

Utskottet

De tre motionerna är sinsemellan av delvis skiljaktig innebörd. I
motionen 1971:297 har hemställts att fonderna bör släppas fria för
investeringar utanför de expansiva storstadsområdena. Här avses sålunda
ett generellt frisläpp med viss regional begränsning. I motionen 1971:567
har hemställts att medel ur investeringsfonderna bör släppas fria i vidgad
omfattning för investeringar utanför storstadsområdena. Motionärerna
torde här avse en fortsättning av nu tillämpade system med selektiva
beslut men med vidgad regional tillämpning. I motionen 1971:572 vill
motionärerna åstadkomma att de medel som tas i anspråk ur investeringsfonderna
i större utsträckning hamnar i stödområdet. Tätortsregionerna
utanför stödområdet skulle därvid allmänt få mindre andel av
frisläppta investeringsfondsmedel.

Kungl. Maj:ts tillämpning av 9 § 3 mom. i förordningen om investeringsfonder
för konjunkturutjämning har inneburit att fonderna under
senare tid efter prövning i varje särskilt fall kunnat användas för
investeringar i stödområdet samt i vissa regioner med särskilda problem i
andra delar av landet (Oskarshamn, Norrköping, Borås). Som redovisats i
det föregående har också — särskilt under år 1970 — beslut om mycket
betydande investeringar kommit till stånd i stödområdet med utnyttjande
av investeringsfondsmedel. Det finns därför anledning att i likhet med
fullmäktige i riksbanken anta att alla ansträngningar gjorts och görs för
att förmå företag att investera i stödområdet. Ett uttalande från riksdagens
sida i denna riktning, varom hemställts i motionen 1971:572, är
sålunda inte erforderligt.

I motionen 1971:567 vill motionärerna att investeringsfondsmedel i
vidgad omfattning skall släppas fria för investeringar utanför storstadsområdena.
Eftersom fonderna varit fria för investeringar i stödområdet och i
vissa regioner med särskilda problem utanför stödområdet torde motionärerna
avse att frisläpp i ytterligare områden bör medges. Enär huvud -

FiU 1971:27

syftet med investeringsfonderna är att de skall verka konjunkturutjämnande
torde det om vi möter en vikande konjunktur sannolikt bli
nödvändigt att tillföra fler områden investeringar genom ett frisläppande
av investeringsfonder. Kungl. Maj:t har redan använt sig av denna form
för att stötta under regioner med svag utveckling, varför något uttalande
från riksdagens sida för att förmå Kungl. Maj:t att fullfölja den linjen
enligt utskottets mening inte behövs.

Kravet i motionen 1971:297 är att fonderna generellt skall släppas fria
för investeringar utanför de expansiva storstadsområdena. Utskottet
konstaterar att det alltjämt finns regioner utanför storstadsområdena
med avsevärd efterfrågan på arbetskraft, vilket framgår av det relativt
höga antalet obesatta platser och den ojämna regionala fördelningen
härav. Att i dessa områden med relativt stark efterfrågan på arbetskraft
medge utnyttjande av investeringsfondsmedel skulle innebära en uttunning
av möjligheterna att förmå företag till investeringar i stödområdet
och de andra regioner i vårt land där industrisysselsättningen
långsiktigt behöver stärkas. Ett generellt frisläpp av investeringsfondsmedel
innebär regelmässigt att investeringarna i första hand söker sig till
de områden där industrin redan är starkt etablerad. Det generella
frisläppet under tiden april 1968—mars 1969 medförde sålunda att ca
40% av investeringarna hamnade i storstadslänen och endast ca 15 % i
skogslänen. I motsats härtill avsåg de selektiva medgivandena under år

1970 endast till ca 15% storstadslänen och till hela 50% skogslänen.
Även om ett generellt frisläpp skulle begränsas till områden utanför
storstadsregionerna så minskar därvid möjligheterna att styra investeringarna
till stödområdet och andra områden med särskilda problem. I
flera remissyttranden som tidigare refererats tillstyrks ett ökat selektivt
utnyttjande av investeringsfondsmedel och avstyrks sålunda generella
frisläpp.

I sammanhanget vill utskottet erinra om de ytterligare lättnader i
kreditpolitiken som kommit till stånd under våren och den sänkning av
räntan med 1 % som skett. Det särskilda investeringsavdrag om 10 % som
medges företagen för investeringar i maskiner och inventarier under år

1971 bör också verka stimulerande på industrins investeringsaktivitet.
Svensk industri har hög internationell konkurrenskraft och det bör, som
utskottet erinrade om i sitt betänkande 1971:1, nu ankomma på industrin
att utnyttja föreliggande möjligheter till utbyggnad av produktionsapparaten.
De långsiktiga utsikterna för en ökad exportförsäljning ter sig
mycket goda, varför det är angeläget att man i nuvarande konjunkturläge
börjar bygga upp kapacitet som möjliggör en framtida exportökning. I
annat fall torde det realekonomiska utrymmet komma att i viss utsträckning
tas i anspråk på andra investeringsområden. Mot bakgrund av en
sådan långsiktig bedömning kan det inte anföras bärande motiv för att
skattelindring som sådan erfordras för att dessa önskade industriinvesteringar
skall komma till stånd.

Under erinran om de påtalade effekterna av generella frisläpp av
investeringsfonderna anser utskottet att det bör ankomma på Kungl.

FiU 1971:27

Maj:t att i anslutning till en fortlöpande analys av sysselsättningsutvecklingen
göra de ytterligare regionalpolitisk! och konjunkturelit motiverade
frisläpp av fonderna som erfordras. Under dessa omständigheter avstyrker
utskottet motionen 1971:297.

Utskottet hemställer
att riksdagen

a. avslår motionen 1971:297,

b. avslår motionen 1971:567,

c. avslår motionen 1971:572.

Stockholm den 18 maj 1971
På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Fälldin (c), Franzén (s),
Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge
(c), Jansson (s), Löfgren (fp), Josefsson i Halmstad (s), Arne Pettersson i
Malmö (s), fru Thorsson (s), herrar Gadd (s), Fågelsbo (c) och Magnusson
i Borås (m).

Reservation

av herrar Wedén (fp), Fälldin (c), Burenstam Linder (m), Kristiansson i
Harplinge (c), Löfgren (fp), Fågelsbo (c) och Magnusson i Borås (m) som
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Samtliga de tre motionerna 1971:297, 1971:567 och 1971:572 syftar
till ett ökat frisläpp av investeringsfondsmedel. Vid sitt ställningstagande
till motionerna har utskottet bl. a. vägletts av att flera tungt vägande
remissinstanser instämmer i detta syfte. Utskottet har även utgått ifrån
att statsmakternas inställning till investeringsfondernas användning under
stor enighet präglas av att sådan användning skall tjäna två olika ändamål.
Det ena är allmänt konjunkturutjämnande. Det andra är regionalpolitisk!.
Under utpräglade högkonjunkturer med överhettningssymptom inom
betydande regioner träder det lokaliseringspolitiska ändamålet i förgrunden
vid bedömningen av frisläpp. Under lågkonjunkturpräglade förhållanden
får det allmänt konjunkturutjämnande ändamålet särskilt stor tyngd.

Det nuvarande läget präglas otvivelaktigt, som vi i annat sammanhang
utvecklat, av en betydligt kraftigare konjunkturnedgång än vad regeringen
vid årets början, då motionerna väcktes, räknade med och som den
alltjämt synes obenägen att vidtaga tillräckliga åtgärder för att i tid
motverka. Samtidigt framstår det alltjämt på lång sikt som angeläget att
även motverka en fortgående koncentration av verksamheter och befolkning
till de tre storstadsregionerna.

FiU 1971:27

I ett sådant läge är det enligt utskottets mening en lämplig avvägning
att med omedelbar verkan generellt frisläppa investeringsfonderna för
användning i områden utanför storstadsregionerna för projekt som
kommer att påbörjas före årets utgång. Dagens arbetsmarknadsläge och
de allvarliga farhågor, som t. ex. Landsorganisationen uttalar för en
ytterligare försämring — efter en möjlig säsongmässig förbättring under
sommarmånaderna — i höst och kommande vinter talar starkt för detta.
Ett ytterligare skäl är den stora angelägenheten av att starkare stimulera
investeringarna inom industrin.

Vid ett sådant förfarande kan en fortsatt dämpning av investeringsfondernas
användning i storstadsområdena väl förenas med ökade frisläpp
avsedda för användning inom stödområdet. Härigenom kan syftet med
motionen 1971:572 i betydande utsträckning tillgodoses.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:297, 1971:567 och
1971:572 i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet
anfört.”

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.250 S