Finansutskottets betänkande nr 26 år 1971
FiU 1971:26
Nr 26
Finansutskottets betänkande i anledning av Kongl. Maj:ts proposition
1971:108 om fortsatt tillämpning av allmänna prisregleringslagen
(1956:236) jämte motioner.
Propositionen
Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 108 under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 16 april 1971
föreslagit riksdagen att godkänna Kungl. Maj ris förordnande den 26
mars 1971 om fortsatt tillämpning av allmänna prisregleringslagen.
Motionerna
Utskottet har i detta sammanhang behandlat
dels de i anledning av propositionen 1971: 108 väckta motionerna
1971: 1470 av herr Möller i Göteborg m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen måtte besluta att i anledning av propositionen 1971: 108 i
skrivelse ge Kungl. Majri till känna vad som i motionen anförts,
1971: 1473 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen
avslår propositionen 1971: 108 om fortsatt tillämpning av allmänna
prisregleringslagen,
dels den i anledning av propositionen 1971: 115 väckta motionen
1971:1484 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari såvitt
nu är i fråga hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen begär
att prisstoppet skall strikt tillämpas och att inga uppmjukningar sker.
Gällande rätt m. m.
Allmänna prisregleringslagen är en fullmaktslag som ger Kungl.
Majri möjlighet att under vissa förutsättningar införa olika former av
prisreglering. Förutsättningarna för tillämpning av lagen anges i dess
1 §. Första och andra styckena av denna paragraf avser krig eller krigsfara.
I paragrafens tredje stycke föreskrivs att Kungl. Majri äger förordna
om tillämpning av lagens bestämmelser om prisreglering även i
det fall att av annan orsak än krig eller krigsfara ”uppkommit betydande
fara för allvarlig stegring av allmänna prisläget inom riket”. Sådant
förordnande skall gälla för viss tid, högst ett år varje gång. Förordnandet
skall underställas riksdagen inom en månad eller, om riksdagsses
-
1 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 26
I
FiU 1971:26 2
sion ej pågår, inom en månad från början av nästkommande session.
Om underställning ej sker eller om riksdagen inte inom två månader
från det underställningen skedde gillar förordnandet, är detta förfallet.
Den 28 augusti 1970 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (1970: 511)
om tillämpning av allmänna prisregleringslagen. I kungörelsen förordnades,
med stöd av 1 § tredje stycket allmänna prisregleringslagen, att
2-9 §§ samma lag skulle äga tillämpning till utgången av år 1970. Genom
kungörelse den 9 oktober 1970 (1970: 553) förlängdes tillämpningstiden
till utgången av mars 1971. Dessa förordnanden underställdes
riksdagen genom propositionen 1970: 187 och godkändes av riksdagen
den 10 december 1970 (BaU 1970: 75, rskr. 1970: 468).
Med stöd av prisregleringslagen utfärdade Kungl. Maj:t dels den
28 augusti 1970 kungörelse (1970: 512) om prisstopp på viktigare livsmedel,
dels den 9 oktober 1970 kungörelse (1970: 552) om allmänt
prisstopp (ändrad 1970: 562).
Den 5 februari 1971 (1971: 18) begränsades prisstoppet till vissa angivna
varor och tjänster, i första hand sådana som är av direkt betydelse
för de enskilda konsumenterna. Samma dag meddelade Kungl.
Maj:t nya riktlinjer för prisstoppets tillämpning.
Den 26 mars 1971 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (1971: 58) om
fortsatt tillämpning av allmänna prisregleringslagen till utgången av år
1971. Som framgår av de inledningsvis berörda bestämmelserna i prisregleringslagen
skall detta förordnande underställas riksdagen.
Tidigare riksdagsbehandling m. m.
Vid 1970 års riksdagsbehandling av proposition 1970: 187 om tilllämpning
av allmänna prisregleringslagen förklarade sig bankoutskottet
(BaU 1970: 75) inte ha någon erinran mot Kungl. Maj:ts godkännande
av förordnandena av den 28 augusti 1970 och den 9 oktober 1970. Inte
heller hade utskottet någon erinran mot bedömningen om att betydande
fara uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom
riket.
I anledning av propositionen väcktes likalydande motioner (/.• 1364
och II: 1583) vari bl. a. rekommenderades en flexibel tillämpning av
prisregleringen i syfte att undvika ett stort antal dispensansökningar
som rör sådana prisändringar för vilka övertygande skäl kan åberopas,
t. ex. ändrade importpriser och inhemska indirekta skatter. Vidare ansåg
motionärerna att Kungl. Maj:t borde utfärda sådana direktiv för
den prisreglerande verksamheten att den kan utövas smidigt. Mot bl. a.
bakgrund av vidtagna åtgärder avstyrkte utskottet motionerna. Detta
godkändes av riksdagen. Tre av utskottets ledamöter (samtliga m) reserverade
sig.
FiU 1971:26
3
Vidare togs i de likalydande motionerna (1:1365 och II: 1582) upp
frågan om formerna för riksdagens medverkan vid beslut om prisreglerande
åtgärder. Olika skäl gjorde det enligt motionärerna angeläget att
riksdagen gavs möjlighet att i förväg ta ställning till frågan om eventuella
åtgärder av prisreglerande karaktär för tiden efter den 31 mars
1971. Den allmänna prisregleringslagen är — anförde bankoutskottet —
en fullmaktslag som ger Kungl. Maj:t möjligheter att under vissa i lagen
angivna förutsättningar besluta om prisreglerande åtgärder. Omfattningen
av denna fullmakt torde inte kunna begränsas annorledes än
genom ändring av lagen. Vid införande av nu gällande prisregleringslag
anfördes av chefen för finansdepartementet att lagens konstruktion inte
hindrar Kungl. Maj:t från att inhämta riksdagens medgivande redan
innan prisreglerande åtgärder vidtas. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att bedöma om förhållandena medger att så sker i det av motionärerna
avsedda fallet. Motionerna, av utskottet avstyrkta, avslogs av
riksdagen. Särskilt yttrande avgavs med anledning härav av åtta ledamöter
(c, fp, m).
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande i anledning av granskning
av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning
under år 1970 (KU 1971:34) bl. a. studerat bakgrunden till besluten
om införande av prisstopp beträffande varor och tjänster år
1970. Utskottets granskning har inte gett anledning till särskilt uttalande.
I anslutning till redogörelsen för prisstoppet avgavs reservation av
herrar Hernelius och Werner i Malmö (båda m).
Utskottet
Allmänna prisregleringslagen ger Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar
möjlighet att införa olika former av prisreglering. Enligt lagens
1 § 3 st. kan Kungl. Maj:t om av annan orsak än krig eller krigsfara
fara uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna prisläget
inom riket förordna att lagen skall tillämpas. Förordnande om tillämpning
av lagens bestämmelser skall inom viss tid underställas riksdagen.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 28 augusti år 1970 förordnat om
tillämpning av lagen till utgången av år 1970. Genom beslut den 9 oktober
år 1970 förlängdes tillämpningstiden till utgången av mars månad
år 1971. Dessa förordnanden underställdes och godkändes av riksdagen
den 10 december 1970 (BaU 1970: 75, rskr. 1970: 468).
Den 26 mars 1971 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse (1971: 58) om
fortsatt tillämpning av allmänna prisregleringslagen till utgången av år
1971. Genom proposition 1971: 108 underställdes detta förordnande
riksdagen för godkännande.
FiU 1971: 26
4
I propositionen framhålls att konsumentprisindex under perioden oktober
1970—februari 1971 sjunkit med 0,3 °/o. Härvid bortses såväl från
indirekta skatter som från bostadsposten. Handelsministern drar i propositionen
slutsatsen att prisstoppet haft avsedd effekt men konstaterar
samtidigt att det samhällsekonomiska läget under vintern förändrats mot
en mer balanserad situation. Enligt departementschefens åsikt kan frågan
om prisstoppets avveckling avgöras först när förutsättningarna för
en allmän uppgörelse om lönerna kan överblickas.
Utskottet instämmer med departementschefen i de gjorda bedömningarna.
Utskottet har i sitt betänkande 1971: 30 behandlat bl. a. den senaste
tidens prisutveckling.
I motionen 1971: 1473 hemställs att riksdagen måtte avslå propositionen.
Som skäl härför anförs dels att en fortsatt priskontroll är skadlig
för ekonomin, dels att det ekonomiska krisläge som allmänna prisregleringslagen
förutsätter inte föreligger. Som angivits i det föregående
delar utskottet departementschefens bedömning av behovet av fortsatt
tillämpning av allmänna prisregleringslagen, i följd varav yrkandet i
motionen 1971: 1473 avstyrks.
I motionen 1971: 1470 hemställs att riksdagen vid behandlingen av
propositionen måtte ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts.
I motionen framhålls att prisregleringens effekter på såväl kort
som lång sikt av flera skäl är ogynnsamma. Bl. a. anförs att ett större
antal dispenser än hittills bör beviljas. Enligt vad utskottet erfarit har
statens pris- och kartellnämnd under år 1970 och under första kvartalet
år 1971 helt eller delvis bifallit dispenser i prisstoppsfrågor i hälften av
alla till nämnden inkomna avslutade ärenden. Vidare anförs i motionen
att direktiv bör ges till nämnden att omgående ta upp diskussioner med
näringslivets huvudorganisationer för att kartlägga spänningar i prissättningen
som har uppkommit till följd av prisstoppet och avtalsuppgörelsen.
Pris- och kartellnämnden har redan nu kontakt med näringslivets
organisationer rörande tillämpning av prisregleringen och enligt
vad utskottet erfarit kommer nämnden även i fortsättningen att diskutera
dessa problem med företrädare för dessa. Utskottet förutsätter att de i
övrigt i motionen berörda problemen löses så smidigt som möjligt. Härför
talar bl. a. redan vidtagna åtgärder. Ett tillkännagivande synes därför
inte påkallat.
I motionen 1971: 1484 hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t begär att prisstoppet skall strikt tillämpas och
att inga uppmjukningar sker. Utskottet anser de givna riktlinjerna för
prisregleringen väl avfattade och förutsätter att Kungl. Maj:t vidtar de
åtgärder för en fortsatt reglering som befinns erforderliga. Yrkandet i
motionen avstyrks.
FiU 1971: 26 5
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i propositionen
1971: 108 och med avslag å motionen 1971: 1473 godkänner
Kungl. Maj:ts förordnande den 26 mars 1971 om fortsatt tilllämpning
av allmänna prisregleringslagen
2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1470
3. att riksdagen avslår motionen 1971: 1484 såvitt nu är i fråga.
Stockholm den 18 maj 1971
På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM
Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stockholm
(s), Fälldin (c), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i
Karlskoga (s), Kristiansson i Harplinge (c), Jansson s), Löfgren fp). Josefsson
i Halmstad (s), Arne Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Fågelsbo
(c) och Bohman (m).
Reservationer
1. av herrar Burenstam Linder (m) och Bohman (m) som anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”motionen avstyrks” bort ha följande
lydelse:
”Prisstopp bör endast tillgripas under extraordinära ekonomiska förhållanden.
Då ett sådant påtagligt krisläge inte föreligger, skall eventuella
prisstegringstendenser motverkas med övriga, ordinära ekonomiskpolitiska
instrument. Denna uppfattning har tidigare hävdats av 1954
års priskontrollutredning, av stabiliseringsutredningen, av den inom
handelsdepartementet tillsatta arbetsgruppen för prisövervakningsfrågor
och så sent som våren 1970 av riksdagens bankoutskott. Det är inte utskottets
uppfattning, att ett sådant krisläge är för handen. Det finns
tvärt om anledning att befara, att förekomsten av ett prisstopp under
rådande konjunkturläge förhindrar prissänkningar, som annars skulle ha
kommit till stånd och således verkar prisuppehållande. Utskottet vill
också peka på de ytterligare nackdelar ett förlängt prisstopp kan befaras
medfara: risken för minskad konkurrens, lägre utvecklingstakt,
snedvridning i varuförsörjningen, sämre kvalitet och sämre service, snedvridande
verkan på distributionens struktur, möjligheten att svenska
FiU 1971:26
6
företag får sämre konsolideringsmöjligheter på den svenska marknaden
än utländska företag samt de administrativa kostnader, som är förenade
med övervakningen av prisstoppet. Utskottet anser vidare, att det finns
anledning att peka på, att en mycket betydande del av varusortimentet
redan undantagits prisstoppet, vilket ytterligare försvagar argumenten
för en förlängning. Vid denna bedömning finns inte anledning att sakpröva
motionerna 1971: 1470 och 1971: 1484, den sistnämnda såvitt
nu är i fråga.”
dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
”l.att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1473 avslår propositionen
1971: 108,”
2. av herrar Wedén (fp), Fälldin (c), Kristiansson i Harplinge (c),
Löfgren (fp) och Fågelsbo (c) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”1 motionen
1971: 1470” och slutar med ”inte påkallat” bort ha följande
lydelse:
”1 motionen 1971: 1470 framhålles de allvarliga olägenheter för en
sund ekonomisk utveckling som en allmän prisreglering medför och som
vid många tillfällen understrukits av ledande företrädare för såväl alla
de demokratiska partierna som arbetsmarknadsorganisationer, däribland
LO. I motionen förutsättes vidare att frågan om formen och tidpunkten
för det nuvarande prisstoppets avveckling tas upp senare under året
samt att under tiden erforderliga dispenser beviljas för att undvika eljest
inträffande sysselsättningsstörningar. Under sådana förutsättningar borde
en fullständig avveckling kunna ske senast den 1 oktober innevarande
år även om propositionen avser en förlängning av prisregleringslagens
tillämpning till den 31 december. Utskottet ansluter sig till dessa i motionen
1971: 1470 uttryckta uppfattningar. Utskottet vill vidare i anledning
av motionen framhålla följande. När resultatet av avtalsrörelserna
kan överblickas kommer också de spänningar som framkallas av
prisstoppets verkningar och avtalsuppgörelsernas konsekvenser att kunna
kartläggas och mätas. Det är då av vikt att statens pris- och kartellnämnd
under sina fortlöpande diskussioner med näringslivets huvudorganisationer
söker finna metoder och regler för att dessa spänningar
i samband med ett upphörande av prisregleringen skall kunna avvecklas
och oskäliga prisstegringar förebyggas. Utskottet erinrar, liksom motionärerna,
om att nämnden har många värdefulla prisdata insamlade och
att nämnden särskilt noga följt prisutvecklingen t. ex. vid förändringar
av indirekt beskattning.”
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
”2. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1470 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört”
MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7 1 0 0 2 5
F