Finansutskottets betänkande nr 47 år 1971

HU 1971: 47

Nr 47

Finansutskottets betänkande angående konjunkturstimulerande åtgärder.

Med stöd av 55 § riksdagsordningen1 har vid höstsessionens början
följande motioner väckts

1. 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. (m) om konjunkturstimulerande
åtgärder,

2. 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c) om konjunkturstimulerande
åtgärder,

3. 1971: 1491 av herr Helén m. fl. (fp) om konjunkturstimulerande
åtgärder,

4. 1971: 1492 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) om ändring
av sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitiken,

5. 1971: 1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) om ändring
av skattepolitiken,

6. 1971: 1494 av herr Ringaby m. fl. (m) om sänkning av mervärdeskatten
på livsmedel samt

7. 1971: 1495 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp) om höjning
av de allmänna barnbidragen.

För att få förslagen i motionerna närmare belysta har finansutskottet
inhämtat yttranden från skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,
trafikutskottet, näringsutskottet och civilutskottet. Dessa yttranden
återfinns i slutet av detta betänkande.

I propositionen 1971: 140 har Kungl. Maj:t under åberopande av
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 29 oktober
1971 dels föreslagit riksdagen att godkänna den allmänna uppläggning
av den ekonomiska politiken som förordats i statsrådsprotokollet, dels i
bilagorna 1-11 gjort anslagsframställningar m. m.

Med anledning av propositionen 1971: 140 har följande motioner
väckts

1. 1971: 1521 av herr Jonasson m. fl. (c, fp, m);

2. 1971: 1522 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp, c);

3. 1971: 1527 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp);

4. 1971: 1528 av herr Carlshamre m. fl. (m);

1 Det stycke i 55 § som därvid åberopats lyder: »I frågor, som omedelbart
föraeledas av något av riksdagen redan fattat beslut eller av annan under riksdagen
inträffad händelse, må motion väckas, så länge session pågår.»

1 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 47

FiU 1971: 47

5. 1971: 1529 av herr Carlstein (s);

6. 1971: 1530 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp, c, m);

7. 1971: 1531 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c);

8. 1971: 1532 av herr Fälldin m. fl. (c);

9. 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk);

10. 1971: 1534 av herrar Hovhammar (m) och Fagerlund (s);

11. 1971: 1535 av herr Hyltander (fp);

12. 1971: 1536 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp);

13. 1971: 1537 av herr Levin (fp);

14. 1971: 1538 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c, s, fp, m);

15. 1971: 1539 av herr Nilsson i Tvärålund (c);

16. 1971: 1540 av herr Nilsson i Tvärålund (c);

17. 1971: 1541 av herr Rydén m. fl. (fp);

18. 1971: 1542 av herr Rydén m. fl. (fp, m);

19. 1971: 1543 av herr Sjönell m. fl. (c);

20. 1971: 1544 av herr Åsling m. fl. (c).

Motionernas yrkanden redovisas i det följande under respektive huvudtitel.

Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen och de med
anledning av denna väckta motionerna från skatteutskottet, justitieutskottet,
försvarsutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet,
trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet,
inrikesutskottet och civilutskottet. Också dessa yttranden återfinns i slutet
av detta betänkande.

Motionerna väckta med stöd av 55 § riksdagsordningen

Yrkanden

1. I motionen 1971:1489 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs

A. att riksdagen måtte besluta att

I. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte tillsätta
en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn av nuvarande
skattesystem;

II. med upphävande av riksdagens tidigare beslut angående uttagningsprocenten
för 1972

1. uttagningsprocenten för 1972 skall fastställas till 90 procent
samt att

2. källskattetabellerna för första hälften av 1972 utarbetas på sådant
sätt att beträffande beskattningsbara inkomster för vilka grundbeloppet
understiger 8 000 kronor ett 20 procent lägre belopp
uttages än enligt de i statsskatteförordningen angivna grundbeloppen
och beträffande inkomster för vilka grundbeloppen över -

FiU 1971: 47

stiger 8 000 ett för 1972 800 kronor lägre belopp uttages än enligt
förordningens grundbelopp och att

3. källskattetabeller för andra halvåret för 1972 utarbetas med
utgångspunkt från en uttagningsprocent på 100 procent;
lil. den löneskatt som utgår inte längre skall uttagas från och med den
1 november 1971;

IV. ett extra investeringsavdrag för näringslivets byggnadsinvesteringar
skall beviljas från och med den 1 november 1971;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar i
författningarna som erfordras för genomförandet av våra förslag;

C. att riksdagen måtte uttala att kvarvarande delar av den restriktiva
kreditpolitiken måtte avvecklas;

D. att riksdagen måtte i övrigt beakta vad i motionen anförts.

2. I motionen 1971:1490 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs

I. att riksdagen måtte

1. besluta att arbetsgivaravgiften enligt förordningen (1968:419) om
allmän arbetsgivaravgift tills vidare inte uttas efter den 1 november
1971,

2. besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om snabbutredning
och förslag till 1972 års vårriksdag om en differentiering av den allmänna
arbetsgivaravgiften i enlighet med vad som anförts i motionen;

II. att riksdagen måtte besluta att den som under tiden den 1 november
1971-den 31 mars 1972 påbörjar byggnadsobjekt avsett att utnyttjas i
rörelse, jordbruk eller skogsbruk skall med i motionen särskilt angivna
undantag åtnjuta särskilt investeringsavdrag med 10 procent av byggnadskostnaden
vid taxering till statlig inkomstskatt i enlighet med vad
som anförts i motionen;

III. att riksdagen måtte

1. besluta att höja de allmänna barnbidragen med 200 kr. per barn
och år från och med fjärde kvartalet 1971,

2. besluta att anvisa till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1971/72
utöver tidigare anvisade medel ett förslagsanslag av 270 000 000 kr.;

IV. att riksdagen måtte besluta uttala sig för att Kungl. Maj:t i enlighet
med av riksdagen erhållet bemyndigande utökar ramen för bostadslån
för nybyggnad under år 1971 i enlighet med vad i motionen anförts;

V. att riksdagen måtte besluta att till Drift av statliga vägar för budgetåret
1971/72 anvisa ett extra reservationsanslag av 50 000 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen;

VI. att vederbörande utskott får i uppdrag att utarbeta erforderlig lagtext
avseende punkterna 1.1, II. och III.l.

3. I motionen 1971:1491 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs dels
att riksdagen måtte besluta om tillfälligt sänkt mervärdeskatt med 5 %

FiU 1971: 47

för tiden 1 november 1971-30 april 1972, dels att riksdagen måtte besluta
att helt slopa arbetsgivaravgiften för tiden 1 november 1971-30
april 1972 i det s. k. inre stödområdet och sänka avgiften från 2 % till
1 % i övriga landet, dels att riksdagen måtte besluta om sådan utvidgning
av rätten till skattemässiga avskrivningar av gjorda investeringar att
den förutom maskininköp även kommer att omfatta en tioprocentig avdragsrätt
för byggnadsinvesteringar inom näringslivet.

4. I motionen 1971:1492 av herr Hermansson i Stockholm m. fl.
(vpk) hemställs dels att riksdagen uttalar sig för en sysselsättnings-, lokaliserings-
och näringspolitik i enlighet med vad i motionen anförts, dels
att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma förslag till
samhällsnyttiga arbeten i enlighet med punkterna 1-8 i motionen samt
att erforderliga förslagsanslag förelägges riksdagen, dels att riksdagen uttalar
sig för skyndsam projektering av de under punkterna 9 och 10
föreslagna statliga basindustrierna m. m., dels att riksdagen i skrivelse till
regeringen begär förslag till nödvändiga lagändringar för att medel ur
AP-fonderna skall kunna användas till dessa projekt.

Under punkterna 1-10 föreslås följande:

1. Ökade åtgärder för att rädda den yttre miljön - rening av vatten
och luft, återställande av skövlad natur, fysisk och social sanering
av stadsmiljöerna osv.

2. Utbyggnad av barnstugor och annan kommunal service.

3. ökade statsanslag för att bekämpa krisen inom vårdsektorn.

4. ökning och nyorientering av de sociala och socialmedicinska insatserna.

5. Åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet, utbyggnad av den kollektiva
trafiken.

6. ökade anslag för yrkesutbildning, särskilt av kvinnor och ungdom.

7. ökad satsning på att skapa billiga och bra bostäder. Ökad inriktning
på ombyggnad och reparationer, vilket snabbt kan öka byggnadssysselsättningen.

8. Byggande av lokaler för hantverk och småindustrier.

9. Skapandet av statliga basindustrier i avfolkningsområdena - verkstadsindustri,
elektronisk industri, kemisk och petrokemisk industri
osv. Dessa blir utgångspunkten för en allmän utveckling av näringslivet
i dessa områden. Vidareförädling av skogsprodukter.

10. Gruvprospektering i det inre Norrland, igångsättning av malmbrytning.

5. I motionen 1971:1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl.
(vpk) hemställs att riksdagen måtte besluta om upphävande av mervärdeskatten
på livsmedel samt om åtgärder för täckande av det härigenom

FiU 1971: 47

uppkomna inkomstbortfallet för statskassan genom

dels ändring i Förordningen om mervärdeskatt av den 6 juni 1968

genom att till 8 § »Från skatteplikt undantages » såsom punkt 1)

tillföres följande, samt att övriga punkter erhåller därav följande omnumreringar.

1) livsmedel.

Ändringen av förordningen träder i kraft från den 1 januari 1972; samt
dels de i det efterföljande anförda förslagen om beskattningsåtgärder:
a) följande ändring i Förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om
statlig förmögenhetsskatt

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt familjestiftelse utgöra: när den

beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: två
procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger
150 000 kronor; när den beskattningsbara förmögenheten överstiger
250 000 men icke 400 000 kr.:

2 000 kr. och

2.5 % av återstoden;

400 000 men icke 1 000 000 kr.:

5 750 kr. för 400 000 kr. och

3 % av återstoden;

1 000 000 kr.:

23 750 kr. för 1 000 000 kr. och

3.5 % av återstoden

b) höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt 50 procent, varvid
vederbörande utskott förutsättes utarbeta lämpliga skatteskalor

c) att fr. o. m. inkomståret 1972 och tills vidare utta en extra bolagsskatt
med 10 procent av den beskattningsbara inkomsten

d) att avskrivningsreglema vid inkomstbeskattningen för rörelse- och
hyresfastigheter återställes till vad som gällde före de år 1969 beslutade
ändringarna, dvs. i överensstämmelse med texten i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

e) att den i kommunalskattelagen stadgade avdragsrätten för ränta å
gäld begränsas till att gälla skuldbelopp understigande 100 000 kronor
och att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext

f) sådan ändring av lagen av den 25 maj 1962 om finansieringen av
folkpensioneringen att 3 § erhåller följande lydelse, innebärande att
övrig text strykes:

»3 §. Folkpensionsavgift skall utgå med 5 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst», samt
att lagändringen träder i kraft fr. o. m. beskattningsåret 1972

g) beskattning av all reklam, lämpligen genom att till anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 fogas en ny punkt

FiU 1971: 47

16 av lydelse som nedan angives.

Anvisningar

till 29 §

16. Avdrag må ej göras för mer än 50 procent av utgifter för reklamändamål.

6. I motionen 1971:1494 av herr Ringaby m. fl. (m) hemställs dels
att riksdagen måtte besluta att momsen på livsmedel från den 1 november
1971 skall sänkas med 5 procent till 10 procent, dels att vederbörande
utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar.

7. I motionen 1971:1495 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp)
hemställs att riksdagen beslutar om en dubblering av utgående allmänna
barnbidrag för sista kvartalet 1971 och första kvartalet 1972, vilket innebär
ett tillskott till barnfamiljernas köpkraft med sammanlagt 600
kronor per barn.

Utskottet behandlar motionernas yrkanden under respektive huvudtitel.

Motivering

1. I motionen 1971:1489 av herr Bohman m. fl. (m) hävdas att åtgärder
av både långsiktig och kortsiktig natur är nödvändiga för att lösa den
svenska ekonomins problem. På längre sikt måste den ekonomiska politiken
inriktas på att stimulera näringslivets investeringar och att öka dess
konkurrenskraft. Nyföretagande, initiativ och arbetslust måste aktiveras.
Detta förutsätter en näringspolitik av annat slag än den som bedrivits
de senaste åren. Skattesystemet måste reformeras varför en parlamentarisk
skatteutredning snarast bör tillsättas. Den automatiska skatteskärpning
som inflationen leder till måste hejdas genom en indexreglering
av skattesystemet.

I nuvarande sysselsättningskris krävs, heter det i motionen, att stimulansåtgärderna
utformas så att den åsyftade kortsiktiga effekten om
möjligt får positiva konsekvenser även på längre sikt. En ökning av det
offentligas utgifter kan därför inte komma i fråga, ökade arbetsmarknadspolitiska
satsningar accepteras emellertid i de fall motsvarande sysselsättning
inte kan åstadkommas genom övriga åtgärder motionärerna
rekommenderat. Dessa ställer sig tveksamma till ökade transfereringar av
samma skäl som till ökade statliga investeringar eller ökad offentlig konsumtion.
Sådana åtgärder tenderar att bli bestående och kommer att
ställa krav på ökade statsinkomster.

En sänkning av skatterna menar motionärerna vara en bättre väg. En
momssänkning med t. ex. 5 procent under sex månader anges därvid
som en möjlighet. Den uppges motsvara en ökning av den totala efterfrågan
med ca 2,5 procent under den avsedda tiden. Sänkning av mom -

FiU 1971: 47

sen på livsmedel anges som en annan möjlighet. Det skulle enligt motionärerna
medföra ökade administrativa problem men ha obestridliga fördelar
som ett led i en familjevänlig politik. En allmän momssänkning
kombinerad med en större sänkning av momsen på livsmedel utgör ett
annat alternativ, anför motionärerna.

Det hårda och ökande skattetrycket, särskilt den höga marginalbeskattningen,
har verkat kostnadsuppdrivande. Även med en blott måttlig
inflation är med det svenska skattesystemet högst betydande lönelyft
nödvändiga för att löntagarna inte skall få en sänkt real disponibel
inkomst. Det motionärerna därför stannar för såsom ägnat att ge den
mest betydelsefulla stimulanseffekten är en sänkning av den direkta
skatten. Den av motionärerna föreslagna konstruktionen anges medföra
ett statligt inkomstbortfall av ca 1 400 milj. kr. I motionen föreslås vidare
ett slopande av löneskatten, vilket innebär ett inkomstbortfall av storleksordningen
1 900 milj. kr. Det särskilda avdraget för investeringar i
maskiner och inventarier bör utvidgas till att gälla även näringslivets
byggnadsinvesteringar. Slutligen föreslås en räntesänkning.

2. I motionen 1971:1490 av herr Fälldin m. fl. (c) konstateras att de
åtgärder som regeringen vidtagit i kampen mot arbetslösheten varit både
selektiva och generella men med stark övervikt på de selektiva. Dessa
anser motionärerna vara klart otillräckliga. Ytterligare åtgärder av direkt
arbetsmarknadspolitisk art behövs men det är minst lika viktigt att omedelbart
eller snarast möjligt sätta in väsentligt ökade generella åtgärder.

I fråga om bostadsbyggande liksom vägbyggande och vägunderhåll
bör en ökad sysselsättningseffekt kunna uppnås omedelbart.

I fråga om industriinvesteringarna anförs att de otillräckliga investeringarna
under 1960-talet inneburit att kapacitetstillväxten i den svenska
industrin sackat efter i förhållande till våra främsta konkurrentländer.
Särskilt allvarligt framstår det att de mindre och medelstora företagen
genom kreditåtstramningen måste minska sina investeringar åren 1969
och 1970. Regeringen har i år medgivit vissa generella åtgärder av betydelse
för näringslivets strävan till utbyggnad och förnyelse men åtgärderna
har kommit sent och visat sig vara otillräckliga, menar motionärerna.
En ytterligare räntesänkning bör genomföras. Kvarstående kreditrestriktioner
gentemot näringslivet måste avvecklas. För de mindre och
medelstora företagen måste väsentligt bättre investeringsfrämjande kreditmöjligheter
skapas. I det förevarande sammanhanget bör två åtgärder
företas som har en förhållandevis snabb sysselsättningseffekt, nämligen
investeringsavdrag för näringslivets byggnader och borttagande tills
vidare av den löneskatt som utgår i form av s. k. allmän arbetsgivaravgift.

I motionen anförs att den privata konsumtionen minskade under första
halvåret 1971 som en följd av köprushen i slutet av 1970, kommunalskattehöjningama,
prisstegringarna och den försiktighet, som den spända
och utdragna avtalsrörelsen manade till. Efter avtalsrörelsen måste be -

FiU 1971: 47

dömningen dock vara att köpkraften ökats. Om så inte är fallet är det
en allvarligare företeelse i vårt samhälle än en konjunkturpolitisk. Det
är uppenbart, anför motionärerna, att en ökad köplust börjat göra sig
gällande. Ytterligare uppgång kan väntas när de retroaktiva lönerna helt
utbetalats och den nya lönehöjningen vid årsskiftet trätt i kraft.

Konjunkturen skulle givetvis ha stimulerats om en särskild konsumtionsstimulans
varit i kraft under tiden för köpmotståndet men även i
nuvarande läge är en sådan stimulans angelägen, menar motionärerna.
De framhåller dock att konsumtionsstimulanser inte har lika direkta och
omedelbara sysselsättningseffekter som de åtgärder som förordats ovan.
Först när en ökad konsumtionsefterfrågan påverkat konsumtionsledet
stimuleras sysselsättningen. Huvudvikten måste därför läggas på de mera
direkt sysselsättningsstimulerande insatserna. En momssänkning kan
övervägas men det kan befaras att en allmän momssänkning skulle leda
till en icke önskad importökning. Enligt motionärerna drabbas livsmedlen
vid nuvarande förhållanden av en alltför hård belastning genom momsen.
En momssänkning begränsad till livsmedlen skulle emellertid ha endast
en ringa sysselsättningsstimulerande effekt i nuvarande arbetslöshetssituation.
Frågan om en socialt tillfredsställande lösning i detta avseende
bör därför anstå till ett annat tillfälle.

Ett förbättrat stöd till barnfamiljerna menar motionärerna vara socialt
och jämlikhetspolitiskt angeläget. Om en förbättring genomförs nu får
den samtidigt en aktiv konjunkturpolitisk effekt. I avvaktan på familjepolitiska
kommitténs prövning inskränker sig motionärerna till att nu
föreslå en såväl socialt som konjunkturpolitiskt motiverad höjning av det
allmänna barnbidraget.

Vid vårriksdagens behandling av riksstaten förutsattes att en stram
finanspolitik skulle förås, heter det avslutningsvis i motionen. Genom
det akuta arbetslöshetsläget har denna målsättning fått överges. En
underbalansering av budgeten är givetvis nu konjunkturpolitiskt riktig.

3. I motionen 1971:1491 av herr Helén m. fl. (fp) anförs att den
svenska ekonomin just nu är i behov av generella och snabbt verkande
stimulansåtgärder, som stöder konsumtion och investeringsbenägenhet
och därmed stärker sysselsättning och företag som arbetar på både hemmamarknad
och export. Motionärerna framhåller att man bör kombinera
generella och selektiva åtgärder för att stimulera ekonomin. Regeringspolitiken
har visserligen inneburit en sådan kombination men hittills har
de selektiva åtgärderna dominerat. Dessa har varit väl motiverade och
haft motionärernas stöd men konjunktursituationen är nu klart sådan att
selektiva åtgärder inte är tillfyllest. Därtill är konjunktursvackan för
djup och tenderar att bli för utsträckt i tiden, heter det i motionen.

Konjunkturstimulerande åtgärder kräver ofta avsevärd tid för att
verka. Den för dagen bästa metoden att snabbt stimulera ekonomin anser

FiU 1971: 47

motionärerna vara en tidsbegränsad sänkning av momsen. Sänkt moms
ger barnfamiljerna en betydelsefull lättnad eftersom barnfamiljerna torde
tillhöra den grupp som konsumerar allra mest av sina totala inkomster.
En generell momssänkning ger vidare en väsentlig grad av frihet i valet
av konsumtion. I kombination med de retroaktiva löneutbetalningarna
kommer den sänkta mervärdeskatten otvivelaktigt att påverka familjernas
konsumtionsbenägenhet gynnsamt, hävdar motionärerna. Förslaget om
tillfälligt sänkt mervärdeskatt utesluter inte stödåtgärder speciellt till
barnfamiljerna. En slutgiltig sammanvägning av generella och selektiva
åtgärder måste ske via gemensamma överläggningar i samband med
utskottsbehandl ingen.

I fråga om effekterna på importen av en sänkt mervärdeskatt anför
motionärerna att det torde vara obestridligt att en ökad konsumtionsbenägenhet
bidrar till en ökad import. Det finns emellertid inte anledning
anta att en kortvarig momssänkning skulle inrikta konsumtionen på i
första hand varor som ökar importen. Om en ökad ekonomisk aktivitet
medför viss ökad import behöver detta inte i dagens läge leda till oacceptabla
förändringar av vår betalningsbalans. I fråga om statsfinansernas
förmåga att tåla det inkomstbortfall som en momssänkning medför menar
motionärerna att en underbalansering av statsbudgeten i nu rådande
konjunkturläge är rätt åtgärd vid rätt tidpunkt.

Åtskilligt har under senaste tid gjorts från regeringens sida när det
gäller att stimulera industrins investeringar. Att inte företagen trots detta
tycks reagera i önskvärd riktning torde främst bero på att det räder en
pessimistisk syn beträffande den inhemska och nu även den utländska
marknadens köplust. Därför är företagen avvaktande. För att stimulera
investeringsverksamheten anser motionärerna att arbetsgivarna inom
stödområdet med snabb verkan skall befrias från arbetsgivaravgiften och
att denna skall sänkas till 1 procent i övriga landet. Den generellt lägre
nivån bör gälla till dess tydliga tecken på en konjunkturell uppgång kan
skönjas. Motionärerna stöder förslaget att öka avskrivningen på nya
maskinköp från 10 till 20 procent. De föreslår därutöver att rätten till
avskrivningar utsträcks till att gälla även näringslivets byggnader. Här
bör dock avskrivningen sättas till 10 procent.

4. I motionen 1971:1492 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
hävdas att den grundläggande orsaken till den nuvarande sysselsättningskrisen
är att finna i det kapitalistiska produktionssättet. De särskilda drag
som kännetecknar denna kris, att inflation och arbetslöshet uppträder
samtidigt, sammanhänger med kapitalismens nuvarande utvecklingsstadium,
statsmonopolistisk kapitalism. Motionärerna konstaterar att det
kapitalistiska systemet utvecklas i vågor. Samtidigt med denna vågrörelse
finns en tendens hos systemet att skapa en växande armé av konstant
arbetslösa.

FiU 1971: 47

Motionärerna hänvisar också till effekterna av kapitalkoncentrationen
som medfört att landet fått avfolkade och överbefolkade områden. Investeringspolitiken
inom det privata näringslivet har vidare ersatt arbetare
med maskiner samtidigt som inte motsvarande tillskott i nya arbetsställen
skapas. Motionärerna anser att den aktuella krissituationen och
arbetslösheten till viss del återspeglar en internationell nedgång, men att
den förvärrats av statsmakternas ekonomiska politik.

Motionärerna menar att resurser ur statskassan och AP-fondema
omedelbart måste sättas in för arbeten på samhällsnyttiga områden. Dessa
anges i följande 10 punkter:

1. Ökade åtgärder för att rädda den yttre miljön - rening av vatten
och luft, återställande av skövlad natur, fysisk och social sanering
av stadsmiljöerna osv.

2. Utbyggnad av barnstugor och annan kommunal service.

3. ökade statsanslag för att bekämpa krisen inom vårdsektorn.

4. ökning och nyorientering av de sociala och socialmedicinska insatserna.

5. Åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet, utbyggnad av den kollektiva
trafiken.

6. Ökade anslag för yrkesutbildning särskilt av kvinnor och ungdom.

7. Ökad satsning på att skapa billiga och bra bostäder. Ökad inriktning
på ombyggnad och reparationer, vilket snabbt kan öka byggnadssysselsättningen.

8. Byggande av lokaler för hantverk och småindustrier.

10. Gruvprospektering i det inre Norrland, igångsättning av malmbrytning.

5. I motionen 1971:1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
anses det uppenbart att ett ekonomiskt läge inträtt som kräver långtgående
och resoluta åtgärder. Motionärerna vill därför ånyo aktualisera
det av årets riksdag avvisade förslaget att slopa mervärdeskatten på livsmedel,
en åtgärd, som skulle innebära en välbehövlig lättnad särskilt för
låginkomsttagarna och barnfamiljerna.

Motionärerna har förutsatt att inkomstbortfallet för statskassan skall
kompenseras med olika inkomstförstärkningar. Innebörden av dessa sägs
vara att en fördelningspolitisk avvägning sker som motsvarar bärkraft
och hänsynstagande till i främsta rummet de lägre inkomsttagarnas och
barnfamiljernas berättigade intressen. Motionärerna föreslår i detta syfte
en höjning av förmögenhetsskatten (beräknas inbringa ca 300 milj. kr.),

FiU 1971: 47

höjning av arvs- och gåvoskatten (150 milj. kr.), höjning av bolagsskatten
(425 milj. kr.), förändrade avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter
(190 milj. kr.), begränsning i avdragsrätten för skuldräntor (800
milj. kr.), slopande av den övre gränsen för folkpensionsavgiften (850
milj. kr.) samt begränsning av avdraget för reklam vid taxering (beräknas
inbringa ca 750 milj. kr.).

6. I motionen 1971:1494 av herr Ringaby m. fl. (m) anförs under åberopande
av motiveringarna för generella åtgärder i motionen 1971: 1489,
att momsen på livsmedel från den l november bör sänkas med 5 procent
till 10 procent.

7. I motionen 1971:1495 av herrar Ahlmark (fp) och Romanus (fp)
ansluter sig motionärerna till tanken att en kraftig, tidsbegränsad sänkning
av mervärdeskatten bör vidtas. Därutöver anförs att en dubblering av
barnbidraget för sista kvartalet i år och första kvartalet nästa år är konjunkturpolitiskt
motiverad.

Propositionen

I sin motivering för de i propositionen 1971: 140 föreslagna konjunkturstimulerande
åtgärderna framhåller chefen för finansdepartementet
att den ekonomiska utvecklingen i Sverige hittills under 1971 blivit svagare
än vad som väntades i början av detta år. Det har härvid främst
varit inom landet som efterfrågan avtagit, men även exporten av stapelvaror
såsom malm, järn, stål, massa och papper har fått känning av ett
försämrat marknadsläge. Dämpningen av efterfrågan inom landet kan i
första hand hänföras till byggnadsverksamhet, lagerinvesteringar och
privat konsumtion. Nedgången i lagerinvesteringarna beräknas för 1971
till 2 miljarder kr. Den privata konsumtionens volym sjönk mellan första
halvåret 1970 och första halvåret 1971 med nära 2 procent trots att de
realt disponibla inkomsterna samtidigt steg med drygt 1 procent. Detta
betydde en ökning av sparkvoten med 3 procentenheter. Den kraftiga
minskningen av konsumtionsbenägenheten kan enligt departementschefen
främst sättas i samband med det ovanligt spända och konfliktfyllda
förhandlingsläget på arbetsmarknaden. Bytesbalansen har förstärkts och
visar ett klart överskott för den senaste 12-månadersperioden.

Allteftersom det under loppet av 1971 framstod som klart att tillväxten
i den svenska ekonomin utvecklades svagare än vad som förutsetts
har en stegvis omorientering av den ekonomiska politiken genomförts.
Insatserna har huvudsakligen fått karaktären av selektiva åtgärder för att
skapa fler arbetstillfällen.

Under året har lättnader i kreditpolitiken successivt genomförts. Diskontot
har fram till propositionens avlämnande sänkts i tre etapper med

FiU 1971: 47

sammanlagt 1 V2 procent till 5 V2 procent. Industrins upplåning har fått
expandera utan kreditpolitiska begränsningar, och detta har lett till en
betydande ökning av utlåningen till näringslivet.

Sammanfattningsvis innebär de åtgärder som regeringen intill början
av oktober tagit initiativ till följande. Offentliga industribeställningar har
lagts ut till ett sammanlagt värde av 180 milj. kr. Bostadsbyggandet har
utvidgats med 7 500 lägenheter till en beräknad kostnad av ca 750
milj. kr. Den offentliga byggnads- och anläggnings verksamheten har utvidgats
till en beräknad kostnad av 550 milj. kr. Investeringsfondsmedel
för konjunkturstimulerande investeringar har frisläppts med en beräknad
omfattning av ca 1,5 miljarder kr. Till detta kommer kostnaderna för de
utvidgade arbetsmarknadspolitiska insatserna. Statens kostnader för till
och med början av oktober beslutade ökningar av beredskapsarbeten
beräknas till 425 milj. kr. Utgifterna för arbetsmarknadsutbildning uppskattas
öka med 75 milj. kr. En summering av dessa åtgärder slutar på
ca 3,5 miljarder kr. vartill kommer nära 2 miljarder kr. för s. k. oprioriterat
byggande.

Efter att ha redovisat och analyserat den senaste arbetslöshetsstatistiken
- med 64 000 anmälda arbetslösa vid arbetsförmedlingarna i oktober
och 113 000 arbetslösa enligt arbetskraftsundersökningen i september
1971 - konstaterar departementschefen att sysselsättningsläget i dag framstår
som allvarligt. Trots att de tidigare insatserna ännu inte fått fullt
genomslag anser regeringen det därför motiverat att sätta in ytterligare
åtgärder. Avvägningen av de ytterligare åtgärder som bör vidtas måste
givetvis ske mot bakgrund av en bedömning av konjunkturutsikterna för
den närmaste tiden.

Trots att de internationella konjunkturutsiktema för det närmaste året
allmänt sett måste anses osäkra förefaller det enligt departementschefen
klart att utvecklingen nu är tydligt uppåtriktad i Förenta Staterna och i
viss mån även i Storbritannien. Frågan gäller närmast i vad mån och hur
snabbt en uppgång i dessa länder kan sprida sig till de länder i Västeuropa
som f. n. uppvisar stagnationstendenser. Med en fortsatt omläggning
av ländernas ekonomiska politik i expansiv riktning kan en fortsatt
ökning av konsumtion och bostadsbyggande i förening med en vändning
av lagercykeln leda till ett allmänt konjunkturuppsving i Västeuropa
under andra halvåret 1972. Enligt de senaste beräkningarna som utförts
inom OECD skulle en internationell konjunkturuppgång rent av kunna
komma i gång under första halvåret 1972.

Departementschefen redovisar också i starkt sammandrag den senaste
konjunkturrapportens bedömning av de svenska konjunkturutsiktema,
där man för återstoden av 1971 räknar med en starkare utveckling av
den inhemska efterfrågan både vad gäller privat konsumtion och investeringar.
För första halvåret 1972 beräknar konjunkturinstitutet att bruttonationalprodukten
kommer att bli drygt 3 procent större än under

FiU 1971: 47

första halvåret 1971. Under dessa förutsättningar och med hänsyn till
den betydande arbetstidsförkortning som inträder omkring årsskiftet
1971/72 är det rimligt att utgå ifrån att läget på arbetsmarknaden blir
successivt mer balanserat.

Föreliggande uppgifter tyder enligt departementschefen på att den
nedgång av den privata konsumtionen som ägde rum under första halvåret
1971 nu förbytts i en uppgång. En ytterligare stimulans av köpkraften
uppnås under december månad genom återbetalningen av överskjutande
skatt och vid årsskiftet genom frisläppandet av de medel som
sparades i samband med det s. k. Strängaspelet om sammanlagt ca 4
miljarder kr. F. n. framstår det därför inte som lämpligt att vidta åtgärder
som syftar till en allmän konsumtionsstimulans. Vid sidan av övriga
åtgärder har dock en begränsad stimulans som har klara fördelningspolitiska
motiv bedömts möjlig.

Ledmotivet för sysselsättningspolitiken måste även fortsättningsvis
vara att rikta åtgärderna mot de områden och grupper som har ett direkt
behov av stöd. Även om den kortsiktiga sysselsättningspolitiken baseras
på selektiva åtgärder kan den emellertid utformas på ett sådant sätt att
den främjar andra och mer långsiktiga politiska mål. De åtgärder som
nu föreslås har sålunda koncentrerats till sådana områden som framstår
som särskilt angelägna. Det gäller bl. a. utbyggandet av industrins produktionsapparat,
särskilda insatser på miljövårdsområdet, tidigareläggning
av angelägna kommunala investeringar och insatser för barnfamiljer
med lägre inkomster samt folkpensionärer.

För att ytterligare stimulera en utbyggnad av industrins produktionsresurser
anser departementschefen det väsentligt att även under 1972
medge det 20-procentiga avdraget för investeringar i maskiner och utrustning
som föreslås för innevarande år. Det kan finnas skäl för att
medge ianspråktagande av investeringsfonder för byggnader och maskiner
även under första hälften av nästa år. Denna fråga torde dock få
prövas längre fram.

En annan åtgärd som kan få stor betydelse för att öka industrins
investeringsbenägenhet är den förstärkning av de finansiella förutsättningarna
som skapas genom det ökade utrymme på obligationsmarknaden
som bereds industrin under detta och nästa år. Emissionerna beräknas
under vartdera av åren 1971 och 1972 komma att uppgå till 1,5 miljarder
kr., vilket är ungefär dubbelt så mycket som under 1969 och 1970.
Nyutlåningen till mindre och medelstora företag via AB Industrikredit
och AB Företagskredit beräknas till 500 milj. kr. år 1971 och beräknas
få minst samma omfattning under 1972. Även Investeringsbankens utlåningskapacitet
kommer att förstärkas.

För att ytterligare stimulera utvecklingen inom näringslivet bör företagen
inom branscher med hög relativ energiförbrukning ges dispens
från energiskatt. Departementschefen anser att detta kan ske inom ramen

FiU 1971: 47

för gällande dispensbestämmelser. Vidare bör investeringsfonderna släppas
fria för lagerinvesteringar även under 1972. Därutöver föreslås ett
20-procentigt bidrag till lagerökning under 1972 till företag där det finns
sysselsättningspolitiska skäl härför.

Inom den kommunala sektom bör statsmakterna ge ökat stöd till att
angelägna investeringar utförs som beredskapsarbeten. Därför föreslås att
statsbidraget höjs från normalt 33 procent till högst 75 procent för
arbete som läggs ned på sådana projekt under tiden den 1 november
1971 till den 30 juni 1972. En medelsram om 500 milj. kr. möjliggör
arbeten för ca 670 milj. kr., vilket motsvarar ca 10 procent av kommunernas
totala årliga investeringar till byggnader och anläggningar exkl.
bostäder.

För att stimulera miljövårdsinvesteringarna föreslås en temporär höjning
till 75 procent av statsbidraget till kommunala avloppsreningsverk
och vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin för tiden t. o. m.
den 30 juni 1972.

Som tidigare framhållits i propositionen är det inte lämpligt med en
allmän stimulans av den privata konsumtionen. Läget medger dock en
i det längre perspektivet klart motiverad utbyggnad av det familjepolitiska
stödet till bostadskonsumtion. Förslag om en kraftig förstärkning av
bostadstilläggen för barnfamiljer läggs fram i en särskild proposition.
Då dessa förslag inte kan träda i kraft förrän i april 1972 föreslås att
dessförinnan i januari görs en särskild utbetalning till de barnfamiljer som
nu är berättigade till statligt bostadstillägg. Kostnaden härför beräknas
till 125 milj. kr. Vidare föreslås en höjning av den övre lånegränsen för
bostadsrättsföreningar till 98 procent av låneunderlaget.

Även för det extra köpkrafttillskott som föreslås bli anvisat folkpensionärerna
kan anföras klara fördelningspolitiska motiv. Som en engångsåtgärd
bör alla folkpensionärer i januari ges ett belopp som motsvarar 3
procent av basbeloppet. Kostnaden härför beräknas till 285 milj. kr.

För att täcka statens direkta utgiftsbehov för de föreslagna åtgärderna
begärs medel på tilläggsstat för innevarande budgetår med i runt tal 1,5
miljarder kr.

De åtgärder som successivt vidtagits under våren och sommaren kan
beräknas ha inneburit att en direkt efterfrågan av storleksordningen 5
miljarder kr. släppts fram. Effekten av de nu föreslagna åtgärderna på
den direkta efterfrågan är svårare att beräkna men kan uppskattas till
storleksordningen 2 miljarder kr. Härtill kommer indirekta effekter.

Sammanfattningsvis betonar departementschefen att den under senare
tid ökande arbetslösheten är otillfredsställande, varför det är nödvändigt
att sätta in kraftfulla åtgärder för att öka sysselsättningen. Den svårbedömbara
internationella utvecklingen, behovet av att komma tillrätta
med de långsiktiga problemen i bytesbalansen och angelägenheten att
begränsa inflationistiska tendenser utgör starka motiv för att lägga tyngd -

FiU 1971: 47

punkten i successiva och selektiva insatser. Strävan måste vara att planera
för största möjliga handlingsberedskap för att därigenom snabbt
kunna anpassa åtgärderna till förändrade förutsättningar. På detta sätt
bör det vara möjligt att förena kravet på ökad sysselsättning med kraven
på inre och yttre balans i ekonomin och samtidigt möta en ny efterfrågekonjunktur
utan större risker för en inflationistisk utveckling.

Motionerna väckta med anledning av propositionen

Motionerna 1971: 1521, 1522 och 1527-1544 behandlas i det följande
under respektive huvudtitel.

Utskottet

1. Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken

Den ekonomiska tillväxten i Sverige under 1971 har blivit svagare och
arbetslösheten större än vad som vid årets början räknades med i finansplan
och preliminär nationalbudget. Detsamma gäller också om man
jämför med den bedömning och de prognoser som ingick i den i maj
framlagda kompletteringspropositionen och reviderade nationalbudgeten.

Den statistiska informationen om konjunkturdämpningen - som kom
fram med en viss eftersläpning - blev under våren och sommaren allt
mer entydig. Detta ledde till att en mer expansiv ekonomisk politik
gradvis infördes.

Penningpolitiken började att lättas redan i början av året då riksbanken
bl. a. avskaffade utlåningstaket för affärsbankernas utlåning till
allmänheten. Ytterligare lättnader i kreditpolitiken har sedan dess genomförts.
Diskontot har sålunda sänkts med V2 % vid fyra tillfällen ner till
sin nuvarande nivå på 5 %. Sedan sommaren har riksbanken inte lagt
några restriktioner på affärsbankernas utlåning.

Även finanspolitiken har mjukats upp genom en råd selektiva åtgärder
syftande till att skapa fler arbetstillfällen. För dessa har redogjorts i
propositionen 1971: 140. Inklusive investeringsfondsfrisläpp på cirka 1,5
miljarder kronor slutar en summering av dessa åtgärder fram till början
av oktober enligt departementschefen på cirka 3,5 miljarder kronor.
Därtill kommer att igångsättningstillstånd beviljats för s. k. oprioriterade
byggen med en sammanlagd byggnadskostnad av i runt tal 2 miljarder
kronor.

Trots att de nu beskrivna åtgärderna på många områden ännu inte
nått sin fulla effekt, anser utskottet att konjunkturläge och sysselsättningssituation
för närvarande framstår som så allvarliga att det är motiverat
att sätta in ytterligare stimulerande åtgärder. Härom torde också

FiU 1971: 47

de flesta vara ense.

I det följande berörs först konjunktur- och arbetsmarknadssituationen,
därefter diskuteras den allmänna uppläggningen av den ekonomiska
politiken.

Det tar som regel en viss tid innan ekonomisk-politiska åtgärder når
sin fulla effekt. De olika »paket» av åtgärder som nu presenterats har
i allmänhet sin tyngdpunkt förlagd till första halvåret 1972. Flera åtgärder
föreslås emellertid också vara i kraft under resten av 1972. De kan
därför beräknas påverka den ekonomiska utvecklingen långt in på 1973.
Enligt utskottets mening måste »åtgärdspaketen» därför bedömas mot
bakgrunden av ett relativt långsiktigt konjunkturperspektiv. Det är också
viktigt att söka fastställa i vilken utsträckning de harmonierar med de
långsiktiga mål, som uppställts för den samhällsekonomiska utvecklingen.

I konjunkturinstitutets rapport »Konjunkturläget hösten 1971» understryks
att ovanligt stor osäkerhet vidlåder prognosen för den privata konsumtionens
fortsatta utveckling. Efter den överraskande konsumtionsnedgången
under första halvåret 1971 - som bl. a. ledde till en ökning
av sparkvoten med hela 3 procentenheter - räknar institutet med en
kraftig rekyl uppåt. Den privata konsumtionen skulle därmed för första
halvåret 1972 enligt institutets beräkningar komma att ligga ca 5 %
högre än samma tid 1971. Mellan andra halvåren 1971 och 1972 förväntas
däremot endast en relativt begränsad ökning av den privata konsumtionen.
För hela 1972 skulle den totala bruttonationalproduktens
volym komma att öka 2 Vs % att jämföra med en stegring på endast
Vs % mellan 1970 och 1971. Aktivitetsökningen under 1972 kan, om
hänsyn tas till arbetstidsförkortningen den 1 januari m. m., beräknas
leda till en minskning av arbetslösheten med knappt en halv procentenhet.
Vid samtliga dessa bedömningar har hänsyn ej tagits till de ytterligare
konjunkturstimulerande åtgärder som nu senast föreslagits.

Finansutskottet delar i stort sett konjunkturinstitutets bedömning av
de ekonomiska utsikterna för 1972 och drar därav, som redan berörts,
slutsatsen att det finns samhällsekonomiskt utrymme för och behov av
ytterligare konjunkturstimulerande åtgärder. Frågan blir därmed vilken
omfattning och utformning dessa åtgärder lämpligen bör få.

Utskottet är medvetet om de svårigheter som uppstår, när man vill
söka få en uppfattning om vilken samlad effekt de olika förslagen till
konjunkturstimulerande åtgärder kan tänkas få på den totala efterfrågan
och sysselsättningen i den svenska ekonomin. Flera av de åtgärder som
föreslås, t. ex. temporära skattesänkningar och direkt subvention av lagerökningar
i denna form, har såvitt utskottet kunnat finna över huvud
taget aldrig prövats tidigare.

Vid en analys av t. ex. en skatteförändrings verkningar är det av vikt
att skilja mellan tre olika led. Först - och lättast - är att fastställa åtgärdens
primära effekt på hushållens och företagens inkomster och därmed

FiU 1971: 47

också på statsinkomsterna. I nästa led gäller det att söka få en uppfattning
om hur denna primära inkomstförändring påverkar hushållens efterfrågan
och sparande och företagens beteende. Av vikt i sammanhanget
blir vilka sektorer av den inhemska ekonomin som efterfrågeförändringen
riktar sig mot respektive i vilken utsträckning den ger utslag i
import eller lagervariationer. Först i ett tredje led av analysen kan man
sedan söka bilda sig en uppfattning om vilken effekten blir på den inhemska
sysselsättningen.

När det gäller verkningarna av de i propositionen 1971: 140 föreslagna
åtgärderna har konjunkturinstitutet i anslutning till sin höstrapport
gjort vissa kompletterande kalkyler. Åtgärderna för höjande av den
privata konsumtionen kan enligt institutet beräknas representera en
omedelbar inkomsthöjning på omkring 600 miljoner kronor och motivera
en uppjustering av konsumtionsprognosen för 1972 från + 3 % till ca
+ 3 V2 %. Åtgärderna för att stimulera industrins investeringar kan i
och för sig antas höja dessa investeringar med några procent. Om
kommunerna fullt ut utnyttjar de föreslagna ökade statsbidragen till
beredskapsarbeten och miljöinvesteringar kan den samlade effekten av
hela »paketet» väntas bli en ytterligare ökning av bruttonationalprodukten
och sysselsättningen under 1972 av storleksordningen en halv procent.
Detta skulle lagt ovanpå institutets tidigare prognos för 1972 innebära
en neddragning av arbetslösheten mellan 1971 och 1972 med totalt
omkring en procent, dvs. till ungefär samma nivå som under år 1970.

Konjunkturinstitutet har också - i samarbete med utskottets sekretariat
- gjort ett försök att uppskatta den samlade effekten av partimotionernas
förslag till konjunkturstimulerande åtgärder. Enligt dessa
överslagsberäkningar - vilka liksom de tidigare redovisade kalkylerna är
omgärdade av betydande osäkerhetsmarginaler - skulle de av moderata
samlingspartiet respektive folkpartiet framlagda »åtgärdspaketen» få en
effekt på den totala efterfrågan i samhället av ungefär samma storleksordning
som förslagen i propositionen 1971: 140. De förslag som framlagts
i centerpartiets motion 1971: 1490 skulle däremot få en mindre
efterfrågeeffekt.

Vad åter beträffar förslaget i motionen 1971: 1493 av herr Hermansson
i Stockholm m. fl. om upphävande av mervärdeskatten på livsmedel
är att märka att motionärerna samtidigt föreslår en rad skattehöjningar
för att täcka det härigenom uppkommande inkomstbortfallet för statskassan.
Ett genomförande av motionsförslaget skulle i första hand få en
inkomstomfördelande effekt. Det är möjligt att det därutöver kan få en
viss konjunkturstimulerande effekt, men denna torde enligt utskottets
bedömning bli tämligen ringa.

Utskottet vill understryka att de överväganden som nu redovisats begränsats
till de olika förslagens effekt på den totala efterfrågan. Vilken
verkan blir på produktion och sysselsättning är betydligt svårare att

2 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 47

FiU 1971: 47

avgöra. Detta gäller speciellt i fråga om förslaget att temporärt sänka
mervärdeskatten. Här föreligger enligt utskottets mening stor risk dels
för köpmotstånd före ett väntat beslut om sänkning av mervärdeskatten
dels för en köprush innan skatten höjs. En sådan köprush kan i stor
utsträckning väntas leda till lagerminskning eller importökning. Den
eftersträvade effekten på inhemsk produktion och sysselsättning kan
härigenom bli avsevärt reducerad.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att den totala efterfrågestimulansen
av ett genomförande av förslagen i propositionen 1971: 140
respektive i motionen 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. och i motionen
1971: 1491 av herr Helén m. fl. torde bli av ungefär samma storleksordning.
Effekten på den totala efterfrågan av de åtgärder som föreslås
i motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. kan beräknas bli mindre
och effekten av förslagen i motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. väsentligt mindre än i de tre tidigare nämnda »åtgärdspaketen».
De i motionen 1971: 1492 av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. framlagda förslagen slutligen är inte så specificerade att deras
konjunkturstimulerande effekt kan uppskattas.

Utskottet vill i sammanhanget något beröra den starka betoning av
skillnaden mellan generella och selektiva åtgärder som ofta kommer till
uttryck i den politiska debatten. Självfallet får selektiva åtgärder av den
omfattning som vidtagits under sommaren och förhösten och som föreslås
i propositionen 1971: 140 även vissa sekundära effekter av generell efterfrågestimulerande
art. Åtgärderna har valts och utformats i syfte att ge
snabb och direkt sysselsättningseffekt utan de fördröjnings- och dämpningsmekanismer
som man måste räkna med vid åtgärder av mer generell
efterfrågestimulerande art. På samma sätt bör avvecklingen eller
neddragningen av de vidtagna eller föreslagna selektiva åtgärderna bli
lättare att åstadkomma i ett senare åtstramningsskede. Utskottet vill
erinra om att även konjunkturuppgången kan komma med stor snabbhet
och styrka.

Det aktuella arbetsmarknadsläget och den bedömning som nu kan
göras av konjunkturutsikterna för 1972 motiverar enligt utskottet klart
att ytterligare konjunkturstimulerande åtgärder snabbt kan vidtas utöver
de redan genomförda. Samtidigt vill utskottet i likhet med departementschefen
understryka att bedömningen av den internationella konjunkturbilden
är osäker inte minst med hänsyn till förhållandena på valutamarknaden.
Vidare synes den ekonomiska utvecklingen i USA alltjämt
oklar. Det är sålunda ovisst när ett förväntat internationellt konjunkturuppsving
kan komma att mera påtagligt påverka den svenska ekonomin.
Trots den gynnsamma utvecklingen av vår bytesbalans under 1971
är de långsiktiga problemen på detta område knappast övervunna. I ett
sådant läge är det enligt utskottets uppfattning angeläget att den ekonomiska
politiken ges en sådan utformning att den snabbt kan anpassas till

FiU 1971: 47

förändringar i den internationella konjunktursituationen. För att möta
plötsliga och oförutsedda svängningar i konjunkturen är det angeläget
att även i fortsättningen ha en hög handlingsberedskap i form av redan
färdigplanerade investeringsprojekt. Detta gäller såväl den offentliga
som den privata sektorn.

Utskottet vill erinra om att utbyggnaden av samhällets resurser och
möjligheter i övrigt numera ger oss väsentligt bättre möjligheter att
ingripa på dessa områden i syfte att upprätthålla sysselsättningen i ett
läge där redovisade investeringsplaner inte fullföljs. Som utskottet framhöll
i sitt betänkande 1971: 30 är det mycket angeläget att i högre grad
söka förlägga investeringsaktiviteten till perioder med mindre hårt ansträngda
resurser. Vi befinner oss nu i en sådan situation. Det bör därför
vara i näringslivets eget intresse att snabbt utnyttja föreliggande investeringsutrymme
och de investeringsstödjande åtgärder, som nu föreslås,
så att den därigenom ökade produktionskapaciteten står till förfogande
vid konjunkturuppgången.

Att i nuvarande läge genomföra åtgärder som innebär en generell och
mera omfattande stimulans av den privata konsumtionen vore enligt
utskottets mening oklokt. Begränsade och fördelningspolitiskt motiverade
konsumtionsstödjande åtgärder är enligt utskottet att föredra. Åtgärder
till stöd för barnfamiljer och pensionärer har härvid hög prioritet. Utskottet
anser att tyngdpunkten i konjunkturstimulansen bör läggas på
åtgärder som ligger i linje med de långsiktiga målen för den ekonomiska
utvecklingen. Utbyggnad av industrins produktionsresurser i syfte att
stärka dess internationella konkurrenskraft intar i detta sammanhang en
nyckelställning. Insatser på miljövårdsområdet, tidigareläggning av angelägna
offentliga investeringar och en selektiv ökning av bostadsbyggandet
uppfyller enligt utskottets uppfattning också detta krav.

Vid en bedömning mot denna bakgrund finner utskottet omfattningen
och inriktningen av de konjunkturstimulerande åtgärder som föreslås i
propositionen 1971: 140 väl avvägda.

Utskottet hemställer

att riksdagen med godkännande av den allmänna uppläggning av
den ekonomiska politiken som förordats i statsrådsprotokollet
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

FiU 1971: 47

JUSTITIEDEPARTEMENTET

KAPITALBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

2. Polishus m. m. Finansutskottet tillstyrker - i likhet med justitieutskottet
- Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 140, bilaga 1, s. 15-16
framlagda förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden
för den 29 oktober 1971) och hemställer

att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats angående
bestridande av utgifterna för byggnadsobjektet Polisskolan
Ulriksdal.

3- Byggnadsarbeten för domstolsväsendet. Finansutskottet tillstyrker -i likhet med justitieutskottet - Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 16)
och hemställer

att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats angående
bestridande av utgifterna för viss ombyggnad av kammarrättens
hus i Stockholm.

4. Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården. Finansutskottet tillstyrker
- i likhet med justitieutskottet - Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3, s. 16-17) och hemställer

att riksdagen till Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett investeringsanslag av 2 585 000 kr.

FiU 1971: 47

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

KAPITALBUDGETEN

FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND

5. Byggnadsarbeten för gemensamma ändamål m. fl. anslag. Finansutskottet
tillstyrker - i likhet med försvarsutskottet - Kungl. Maj:ts i
propositionen 1971: 140, bilaga 2, s. 21-22 framlagda förslag (punkterna
1-4 i utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
den 29 oktober 1971) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/

72 anvisar

1. till Byggnadsarbeten för gemensamma ändamål ett investeringsanslag
av 2 650 000 kr.,

2. till Byggnadsarbeten för armén ett investeringsanslag av
16 600 000 kr.,

3. till Byggnadsarbeten för marinen ett investeringsanslag
av 2 400 000 kr.,

4. till Byggnadsarbeten för flygvapnet ett investeringsanslag
av 18 775 000 kr.

6. Befästningsarbeten för gemensamma ändamål m. fl. anslag. Finansutskottet
tillstyrker - i likhet med försvarsutskottet - Kungl. Maj:ts
förslag (punkterna 5-8, s. 22-23) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/

72 anvisar

1. till Befästningsarbeten för gemensamma ändamål ett investeringsanslag
av 11 200 000 kr.,

2. till Befästningsarbeten för marinen ett investeringsanslag
av 2 300 000 kr.,

3. till Befästningsarbeten för flygvapnet ett investeringsanslag
av 6 500 000 kr.,

4. till Flygfältsarbeten m. m. ett investeringsanslag av
4 500 000 kr.

FiU 1971: 47

SOCIALDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

FEMTE HUVUDTITELN

7. Särskilt tillägg till folkpensionärcr. Kungl. Maj:t har i propositionen
1971: 140, bilaga 3, s. 25-26 (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 29 oktober 1971) föreslagit riksdagen att
dels godkänna de i statsrådsprotokollet förordade grunderna för särskilt
tillägg till folkpensionärer, dels till Särskilt tillägg till folkpensionärer
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett
förslagsanslag av 285 000 000 kr.

I motionen 1971: 1536 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen måtte besluta dels att som särskilt tillägg till folkpensionärerna
utgår fyra procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring
och att för detta ändamål för budgetåret 1971/72 anvisas ett
förslagsanslag av 380 miljoner kronor, dels att utbetalningen av det
särskilda tillägget till folkpensionärer sker med två procent i december
1971 och två procent i januari 1972.

Utskottet

I sitt yttrande har socialförsäkringsutskottet (SfU 1971:2 y) tillstyrkt
att ett extra köpkrafttillskott anvisas folkpensionärerna i enlighet
med de grunder som redovisas i propositionen. Med hänsyn bl. a. till
att pensionstillskotten enligt 1969 års lagstiftning i ämnet byggs upp
med utgångspunkt i ett belopp motsvarande 3 % av basbeloppet och att
riksdagen vid upprepade tillfällen, senast i år, avvisat motionsförslag
om höjning av detta belopp till 4 % av basbeloppet, har socialförsäkringsutskottet
anslutit sig till propositionens förslag angående det särskilda
pensionstilläggets storlek. Socialförsäkringsutskottet har därigenom
avtyrkt förslaget i motionen 1971: 1536 av herr Jonsson i Mora
m. fl. i denna del.

När det gäller frågan om utbetalning av pensionstillägget har socialförsäkringsutskottet
förklarat sig dela uppfattningen i propositionen och
motionen 1971: 1536 att utbetalningen bör ske så snart som möjligt.
Av administrativa skäl bör tillägget lämpligen utges i samband med
utbetalning av ordinarie folkpensionsförmåner. Eftersom pensionsanvisningar
för december månad 1971 måste sändas ut endast några få dagar
efter den tidpunkt då riksdagen kan väntas fatta beslut i föreliggande
ärende, torde det tidigaste utbetalningstillfället vara den ordi -

FiU 1971: 47

narie januari-utbetalningen 1972. Socialförsäkringsutskottet har därför
avstyrkt motionen 1971: 1536 även i denna del.

Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets bedömningar
i föreliggande frågor och tillstyrker följaktligen propositionen, såvitt
gäller förslaget om särskilt tillägg till folkpensionärer, och avstyrker
motionen 1971: 1536.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1536

1. godkänner de i statsrådsprotokollet förordade grunderna för
särskilt tillägg till folkpensionärer,

2. till Särskilt tillägg till folkpensionärer på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av
285 000 000 kr.

8. Särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer, m. m. Kungl. Maj:t har
(punkt 2, s. 26-27) föreslagit riksdagen att dels godkänna de i statsrådsprotokollet
förordade grunderna för särskilt statligt bostadstillägg
för barnfamiljer, dels till Särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag
av 125 000 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner
1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c) i vilken såvitt nu är i fråga
hemställs att riksdagen måtte dels besluta att höja de allmänna barnbidragen
med 200 kr. per barn och år från och med fjärde kvartalet
1971, dels besluta att anvisa till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1971/72 utöver tidigare anvisade medel ett förslagsanslag av 270 000 000
kr., samt att vederbörande utskott får i uppdrag att utarbeta erforderlig
lagtext,

1971: 1495 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp) i vilken hemställs
att riksdagen beslutar om en dubblering av utgående allmänna
barnbidrag för sista kvartalet 1971 och första kvartalet 1972, vilket innebär
ett tillskott till barnfamiljernas köpkraft med sammanlagt 600
kronor per barn,

1971: 1528 av herr Carlshamre m. fl. (m) i vilken hemställs
dels att riksdagen måtte avslå proposition 1971: 140 såvitt gäller förslaget
om särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer,
dels att riksdagen måtte antaga följande förslag till

Lag om extra barnbidrag
Härigenom förordnas som följer.

1 §

Extra barnbidrag skall av allmänna medel utgå för första och

FiU 1971: 47

andra kvartalet 1972 för barn beträffande vilket allmänt barnbidrag
enligt lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag utgår.

2 §

Extra barnbidrag utgår med 50 kronor i kvartalet.

3 §

Extra barnbidrag utbetalas kvartalsvis utan ansökan genom vederbörande
barnavårdsnämnds försorg. Utbetalningen sker till den
som äger uppbära allmänt barnbidrag för barnet. Angående sättet
och tiden för utbetalningen meddelar Konungen närmare bestämmelser.

4 §

Bestämmelserna i 2-7 §§, 11 § andra stycket och 12-17 §§ lagen
(1947: 529) om allmänna barnbidrag äger motsvarande tillämpning
på extra barnbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

dels att riksdagen till extra allmänna barnbidrag på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1971/72 måtte anvisa ett förslagsanslag av
180 000 000 kronor,

1971: 1529 av herr Carlstein (s) i vilken hemställs att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte ge till känna att utbetalning under tiden
1 januari-31 mars 1972 av retroaktivt statligt bostadstillägg avseende
december månad 1971 skall grunda rätt till särskilt statligt bostadstillägg.

Utskottet

Socialutskottet har i sitt yttrande (SoU 1971: 1 y) uttalat att de resurser
som nu kan ställas till förfogande för familjepolitiska åtgärder bör användas
till selektiva insatser. I främsta rummet bör stödet stärkas till
barnfamiljer med låga inkomster. Särskilt gäller detta familjer med
flera barn och familjer med höga boendekostnader. Socialutskottet biträder
förslaget i propositionen om en särskild utbetalning till barnfamiljer
som är berättigade att uppbära statligt bostadstillägg för december
1971. Utbetalningen bör göras så snart som möjligt. I enlighet
härmed avstyrker socialutskottet förslag om höjning av de allmänna
barnbidragen i motionen 1971:1490 av herr Fälldin m. fl., motionen
1971: 1495 av herrar Romanus och Ahlmark samt motionen 1971: 1528
av herr Carlshamre m. fl.

Finansutskottet ansluter sig till socialutskottets uppfattning och tillstyrker
följaktligen förslaget i propositionen att ett särskilt statligt bostadstillägg
för barnfamiljer utgår och avstyrker motionsförslagen om
höjning av de allmänna barnbidragen.

FiU 1971: 47

I motionen 1971: 1529 av herr Carlstein yrkas att riksdagen skall ge
Kungl. Majit till känna att utbetalning under tiden den 1 januari-den
31 mars 1972 av retroaktivt statligt bostadstillägg avseende december
1971 skall grunda rätt till särskilt statligt bostadstillägg. Socialutskottet
har i sitt yttrande funnit det rimligt att en familj som retroaktivt blir
berättigad till statligt bostadstillägg för december 1971 även får rätt
till den särskilda förmån som engångsutbetalningen innebär. Dock anser
socialutskottet att en begränsning bör göras så att endast utbetalning
som sker under första kvartalet 1972 skall grunda rätt till det särskilda
bostadstillägget. Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och
tillstyrker bifall till motionen 1971: 1529.

Finansutskottet har - i likhet med socialutskottet - i övrigt inte något
att erinra mot de i propositionen förordade grunderna för särskilt statligt
bostadstillägg för barnfamiljer eller mot den föreslagna medelsanvisningen
för ändamålet.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa

A. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1528, såvitt nu
är i fråga,

1. godkänner de i statsrådsprotokollet förordade grunderna
för särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer,

2. till Särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 125 000 000 kr.,

B. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1529 som sin
mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört om
rätt till särskilt statligt bostadstillägg då grundförmånen beviljats
retroaktivt,

C. att riksdagen beträffande höjning av de allmänna barnbidragen
avslår

1. motionen 1971: 1490,

2. motionen 1971: 1495,

3. motionen 1971: 1528.

9. Motion om åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin. I motionen
1971: 1532 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar
att stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga
om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar får utgå efter
samma grunder som enligt propositionen skall gälla i fråga om vattenoch
luftvårdande åtgärder, samt att riksdagen skall hemställa hos Kungl.
Majit om utfärdande av härför erforderliga tillämpningsföreskrifter.

Utskottet

I socialutskottets ovannämnda yttrande anförs att socialutskottet tidigare
i år behandlat motionsyrkanden om utredning eller åtgärder för

FiU 1971: 47

att ekonomiskt stimulera industrin till arbetsmiljöinsatser. Motionsyrkandena
avstyrktes under hänvisning till arbetsmiljöutredningens arbete.
Enligt socialutskottets mening bör resultatet av utredningens arbete avvaktas
innan man tar ställning till frågan om att införa sådana stimulansbidrag
som avses i motionen 1971: 1532. Motionen avstyrks därför.

Finansutskottet vill för sin del - utöver vad socialutskottet anfört -erinra om Landsorganisationens tidigare framlagda och mera långtgående
förslag om i vilka former arbetsmiljön skall förbättras. Frågan
om statliga insatser måste vägas in i detta sammanhang.

Finansutskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971: 1532.

KAPITALBUDGETEN

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

10. Vissa byggnadsarbeten ni. m. inom socialdepartementets verksamhetsområde.
Finansutskottet tillstyrker - i likhet med socialutskottet - Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 3, s. 27-28) och hemställer

att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats
angående bestridande av utgifterna för vissa byggnadsarbeten
inom socialdepartementets verksamhetsområde.

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

11. Lån till anordnande av barnstugor. Lån till nybyggnader vid erkända
vårdanstalter för alkoholmissbrukare m. m. Finansutskottet tillstyrker -i likhet med socialutskottet - Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 4-5, s.
29-30) och hemställer

att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/
72 anvisar

1. till Lån till anordnande av barnstugor ett investeringsanslag
av 15 000 000 kr.,

2. till Lån till nybyggnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare
m. m. ett investeringsanslag av 4 100 000
kr.

FiU 1971: 47

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

SJÄTTE HUVUDTITELN

12. Vidtagna konjunkturstimulerande åtgärder under kommunikationsdepartementets
handläggning. Vad Kungl. Maj:t i propositionen 1971:
140, bilaga 4, s. 31-33, anfört föranleder inte någon erinran eller något
uttalande från finansutskottets sida, vilket utskottet här

anmäler.

13. Motion om extra anslag tili drift av statliga vägar. I motionen 1971:
1490 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är i fråga att
riksdagen måtte besluta att till Drift av statliga vägar för budgetåret
1971/72 anvisa ett extra reservationsanslag av 50 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Utskottet

I yttrande till finansutskottet erinrar trafikutskottet (TU 1971: 1 y)
att Kungl. Maj.t i bilaga 9 till propositionen 1971: 140 föreslagit riksdagen
att på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa
dels till Allmänna beredskapsarbeten m. m. ett reservationsanslag av
S25 milj. kr., varav förslagsvis 275 milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,
dels till Särskilda beredskapsarbeten m. m. ett reservationsanslag
av 100 milj. kr., varav förslagsvis 35 milj. kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen. Nämnda anslagsbelopp har av Kungl.
Maj:t ansetts böra ställas till förfogande för att möjliggöra igångsättning
av dels vissa större ombyggnadsprojekt, dels ett antal mindre omläggnings-
och förbättringsarbeten samt torde till betydande del avse just
arbeten av det slag motionärerna förordat. Ett bifall till Kungl. Maj:ts
förslag i dessa delar innebär alltså enligt trafikutskottet ett tillgodoseende
av motionsyrkandet.

Finansutskottet finner att motionens syfte tillgodosetts och får därför
hemställa

att riksdagen avslår motionen 1971: 1490 såvitt nu är i fråga.

14. Motion om projektering av upprustningsarbete av Göta kanal. I motionen
1971: 1535 av herr Hyllander (fp) hemställs att riksdagen
måtte besluta uppdraga åt Kungl. Maj:t att snarast låta projektera för
upprustningsarbete av Göta kanal och utbyggnad av dess västgötadel
samt att ställa erforderliga medel till förfogande.

FiU 1971: 47

Utskottet

I trafikutskottets ovannämnda yttrande anförs med anledning av
motionen 1971: 1535 att den i motionen upptagna frågan f. n. bereds
inom Kungl. Maj:ts kansli och att någon åtgärd från riksdagens sida
nu ej är påkallad. Motionen avstyrks därför.

Finansutskottet har - i likhet med trafikutskottet - inte funnit skäl
tillstyrka motionen och hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1971: 1535.

KAPITALBUDGETEN

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

15. Posthus m. m. Finansutskottet tillstyrker - i likhet med trafikutskottet
- Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 140, bilaga 4, s. 33-34, framlagda
förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 29 oktober 1971) och hemställer

att riksdagen till Posthus m. m. på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av
1 700 000 kr.

FiU 1971: 47

FINANSDEPARTEMENTET

16. Skatte- och kreditpoli tiska åtgärder m. m. Kungl. Maj:t har i propositionen
1971: 140, bilaga 5, s. 35-40 (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 29 oktober 1971) föreslagit riksdagen
att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning
om ändring i förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt.

I motionen 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs

A. att riksdagen måtte besluta att

I. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t måtte tillsätta
en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn
av nuvarande skattesystem;

II. med upphävande av riksdagens tidigare beslut angående uttagningsprocenten
för 1972

1) uttagningsprocenten för 1972 skall fastställas till 90 procent
samt att

2) källskattetabellerna för första hälften av 1972 utarbetas på
sådant sätt att beträffande beskattningsbara inkomster för
vilka grundbeloppet understiger 8 000 kronor ett 20 procent
lägre belopp uttages än enligt de i statsskatteförordningen angivna
grundbeloppen och beträffande inkomster för vilka
grundbeloppen överstiger 8 000 ett för 1972 800 kronor lägre
belopp uttages än enligt förordningens grundbelopp och att

3) källskattetabeller för andra halvåret för 1972 utarbetas med utgångspunkt
från en uttagningsprocent på 100 procent;

III. den löneskatt som utgår inte längre skall uttagas från och med
den 1 november 1971;

IV. ett extra investeringsavdrag för näringslivets byggnadsinvesteringar
skall beviljas från och med den 1 november 1971;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de ändringar i
författningarna som erfordras för genomförandet av våra förslag;

C. att riksdagen måtte uttala att kvarvarande delar av den restriktiva
kreditpolitiken måtte avvecklas;

D. att riksdagen måtte i övrigt beakta vad i motionen anförts.

I motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu
är i fråga

I. att riksdagen måtte

1. besluta att arbetsgivaravgiften enligt förordningen (1968: 419) om

FiU 1971: 47

allmän arbetsgivaravgift tills vidare inte uttas efter den 1 november
1971,

2. besluta att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om snabbutredning
och förslag till 1972 års vårriksdag om en differentiering av den
allmänna arbetsgivaravgiften i enlighet med vad som anförts i motionen; II.

att riksdagen måtte besluta att den som under tiden den 1 november
1971-den 31 mars 1972 påbörjar byggnadsobjekt avsett att utnyttjas
i rörelse, jordbruk eller skogsbruk skall med i motionen särskilt
angivna undantag åtnjuta särskilt investeringsavdrag med 10
procent av byggnadskostnaden vid taxering till statlig inkomstskatt
i enlighet med vad som anförts i motionen; samt att vederbörande
utskott får i uppdrag att utarbeta erforderlig lagtext avseende 1.1
och II.

I motionen 1971: 1491 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs dels att
riksdagen måtte besluta om tillfälligt sänkt mervärdeskatt med 5 % för
tiden 1 november 1971-30 april 1972, dels att riksdagen måtte besluta
att helt slopa arbetsgivaravgiften för tiden 1 november 1971-30 april
1972 i det s.k. inre stödområdet och sänka avgiften från 2 % till 1 %
i övriga landet, dels att riksdagen måtte besluta om sådan utvidgning av
rätten till skattemässiga avskrivningar av gjorda investeringar att den
förutom maskininköp även kommer att omfatta en tioprocentig avdragsrätt
för byggnadsinvesteringar inom näringslivet.

I motionen 1971: 1492 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen i skrivelse till regeringen begär
förslag till nödvändiga lagändringar för att medel ur AP-fonderna
skall kunna användas till bl. a. följande projekt:

Skapandet av statliga basindustrier i avfolkningsområdena. Vidareförädling
av skogsprodukter. Gruvprospektering i det inre Norrland och
igångsättning av malmbrytning.

I motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
hemställs att riksdagen måtte besluta om upphävande av mervärdeskatten
på livsmedel samt om åtgärder för täckande av det härigenom
uppkomna inkomstbortfallet för statskassan genom dels ändring i
Förordningen om mervärdeskatt av den 6 juni 1968 genom att till 8 §

»Från skatteplikt undantages » såsom punkt 1) tillföres följande,

samt att övriga punkter erhåller därav följande omnumreringar:

1) livsmedel.

Ändringen av förordningen träder i kraft från den 1 januari 1972;
samt

dels de i det efterföljande anförda förslagen om beskattningsåtgärder:

FiU 1971: 47

a) följande ändring i Förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig
förmögenhetsskatt

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt familjestiftelse utgöra: när den

beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: två
procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som
överstiger 150 000 kronor; när den beskattningsbara förmögenheten
överstiger 250 000 men icke 400 000 kr.:

2 000 kr. och

2.5 % av återstoden;

400 000 men icke 1 000 000 kr.:

5 750 kr. för 400 000 kr. och

3 % av återstoden;

1 000 000 kr.:

23 750 kr. för 1 000 000 kr. och

3.5 % av återstoden

b) höjning av arvs- och gåvoskatten med i genomsnitt 50 procent, varvid
vederbörande utskott förutsättes utarbeta lämpliga skatteskalor

c) att fr. o. m. inkomståret 1972 och tills vidare utta en extra bolagsskatt
med 10 procent av den beskattningsbara inkomsten

d) att avskrivningsreglerna vid inkomstbeskattningen för rörelse- och
hyresfastigheter återställes till vad som gällde före de år 1969 beslutade
ändringarna, dvs. i överensstämmelse med texten i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

f) sådan ändring av lagen av den 25 maj 1962 om finansieringen av
folkpensioneringen att 3 § erhåller följande lydelse, innebärande att
övrig text strykes:

g) beskattning av all reklam, lämpligen genom att till anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 fogas en ny punkt
16 av lydelse som nedan angives.

Anvisningar
till 29 §

16. Avdrag må ej göras för mer än 50 procent av utgifter för reklamändamål.

I motionen 1971: 1494 av herr Ringaby m. fl. (m) hemställs dels att
riksdagen måtte besluta att momsen på livsmedel från den 1 november

FiU 1971: 47

1971 skall sänkas med 5 procent till 10 procent dels att vederbörande
utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar.

I motionen 1971: 1522 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp, c) hemställs
att riksdagen skyndsamt uttalar att kommunerna skall, för genomförande
av de av regeringen aviserade beredskapsarbetena i kommunal regi,
erhålla upplåningsrätt på den långa kapitalmarknaden motsvarande den
kommunala finansieringsdelen för beredskapsarbeten samt i den mån
andra beredskapsarbeten faller utanför den 75-procentiga statsbidragsdelen
även erhålla medel för finansiering av dessa arbeten genom långfristig
upplåning.

I motionen 1971: 1527 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp) hemställs
att riksdagen anmodar Kungl. Maj:t att snarast framlägga förslag
om vidgad återlånerätt från AP-fondema och att amorteringstiden utökas.

I motionen 1971: 1530 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp, c, m)
hemställs att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om ändring av det direkta skattesystemet så att penningvärdeförändringar
inte automatiskt medför ökat skattetryck och därmed minskad
köpkraft.

I motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen måtte avslå i propositionen
1971: 140, Bilaga 5, punkten 1, anfört förslag angående särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt samt att riksdagen
i skrivelse till regeringen begär förslag om investeringsstyming
inbegripande kontroll över lagerutvecklingen.

I motionen 1971: 1537 av herr Levin (fp) hemställs att riksdagen
beslutar dels att för tiden t. o. m. 31 december 1972 införa ett investeringsbidrag
på 8 % och dels att utskottet erhåller uppdrag att utarbeta
erforderlig lagtext.

I motionen 1971: 1542 av herr Rydén m. fl. (fp, m) hemställs att riksdagen
måtte uttala att dispens gällande energiskatt till vissa branscher
också måtte omfatta den manuellt arbetande glasindustrin.

I motionen 1971: 1543 av herr Sjönell m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 till Investeringsbidrag
för maskininvesteringar i rörelse, jordbruk och skogsbruk
anvisa 20 000 000 kronor i enlighet med vad som anförts i motionen.

FiU 1971: 47

Utskottet

Skattepolitiska åtgärder m. m. I flertalet av de vid höstriksdagens början
väckta motionerna om konjunkturstimulerande åtgärder har framförts
yrkanden om tillfälliga eller permanenta sänkningar av den statliga
inkomstskatten, mervärdeskatten eller den allmänna arbetsgivaravgiften.
Sålunda yrkas i motionen 1971: 1489 av herr Bohman m. fl.
- med upphävande av riksdagens tidigare fattade beslut - att procenttalet
för uttagande av statlig inkomstskatt för år 1972 skall bestämmas till
90. Enligt motionärernas förslag skall vidare källskattetabellerna för
första halvåret 1972 utarbetas så att skatteuttaget begränsas till 80 %.
Skattelättnaden skall dock maximeras till 800 kr. För andra halvåret
1972 skall källskattetabellerna utarbetas med utgångspunkt från uttagsprocenten
100. Frågan, om sänkning av mervärdeskatten på livsmedel
behandlas i motionen 1971:1494 av herr Ringaby m. fl., vari yrkas
att skattesatsen för livsmedel skall sänkas till 10 %, fr. o. m. den 1 november
1971, medan motionärerna i motionen 1971: 1493 av herr Hermansson
i Stockholm m. fl. helt vill befria livsmedel från mervärdeskatt
fr. o. m. år 1972 och kompensera det skattebortfall som därigenom uppkommer
genom en skärpt beskattning av företag, förmögenheter och
skattskyldiga med större inkomster samt genom ökat uttag av folkpensionsavgift.
Av motiveringen i sistnämnda motion framgår att förslagen
tillkommit mera av fördelnmgspolitiska än konjunkturpolitiska skäl.
Rent konjunkturstimulerande är däremot syftet med yrkandet i motionen
1971: 1491 av herr Helén m. fl. att generellt sänka mervärdeskatten
med 5 % för tiden den 1 november 1971-den 30 april 1972. Vidare
yrkas i motionerna ,1971: 1489 av herr Bohman m. fl. och 1971: 1490
av herr Fälldin m. fl. avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften
fr. o. m. den 1 november 1971, medan förslaget i motionen 1971: 1491
av herr Helén m. fl. innebär att arbetsgivaravgiften slopas inom det
inre stödområdet och sänks till 1 % inom övriga delar av landet.

Skatteutskottet har i sitt yttrande (1971: 2 y) - utöver vissa erinringar
av teknisk natur - anfört synpunkter på de samhällsekonomiska konsekvenserna
av generella skatte- och avgiftssänkningar av det slag som
föreslås i motionerna. De i yttrandet anförda synpunkterna överensstämmer
i allt väsentligt med de uttalanden i frågan, som finansutskottet
gjort i det inledande avsnittet rörande den allmänna uppläggningen av
den ekonomiska politiken.

I nuvarande ekonomiska läge har utskottet inte funnit lämpligt förorda
åtgärder, som innebär en generell eller mera omfattande stimulans
av den privata konsumtionen. Med hänsyn härtill kan utskottet
inte tillstyrka skattesänkningar av den omfattning som föreslås i motionerna.
Den eftersträvade utbyggnaden av industrins produktionsresurser
tillgodoses enligt utskottets uppfattning mera effektivt och på

3 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 47

FiU 1971:47

ett från samhällsekonomisk synpunkt bättre sätt genom selektiva åtgärder,
inriktade på de områden som är i bäst behov av stimulans, än
genom ett slopande eller en sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften.
Utskottet avstyrker därför de berörd» yrkandena i motionerna
1971: 1489-1491 och 1971: 1494.

Yrkandena i motionen 1971: 1493 av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. syftar, som tidigare framhållits, i första hand till att åstadkomma
en inkomstomfördelning i samhället, och de konjunkturstimulerande effekterna
av förslagen torde vara mycket begränsade. Utskottet kan inte
biträda dessa yrkanden och avstyrker därför bifall till motionen 1971:
1493.

Utskottet behandlar härefter de i propositionen 1971: 140 föreslagna
åtgärderna på beskattningsområdet.

I syfte att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier
har enligt beslut vid 1971 års riksdag i förordningen (1971: 50)
om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt föreskrivits
att skattskyldiga, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk
och som under år 1971 anskaffar maskiner och andra döda inventarier
för stadigvarande bruk i verksamheten, vid taxeringen till statlig inkomstskatt
får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag med belopp motsvarande
10 % av anskaffningskostnaden.

För att ytterligare stimulera en utbyggnad av näringslivets produktionsresurser
föreslås i propositionen 1971: 140 att det särskilda investeringsavdraget
för maskin- och inventarieanskaffningar under år 1971 höjs
från 10 till 20 % och att ett motsvarande 20-procentigt investeringsavdrag
medges också för dylika anskaffningar under år 1972.

Yrkande om avslag på förslagen i propositionen om det särskilda investeringsavdraget
framställs i motionen 1971: 1533 av herr Hermansson
i Stockholm m. fl. I vissa av motionerna har framförts yrkanden att rätten
till särskilt investeringsavdrag skall »infatta även näringslivets byggnadsinvesteringar.
Sålunda yrkas i motionen 1971: 1489 av herr Bohman
m. fl. att sådant avdrag skall medges fr. o. m. den 1 november
1971 och i motionen 1971: 1491 av herr Helén m. fl. att avdraget skall
bestämmas till 10 % av byggnadskostnaden. Vidare begärs i motionen
1971:1490 av herr Fälldin m. fl. att särskilt investeringsavdrag med
rätt till fördelning på högst fem år skall medges med 10 % av byggnadskostnaden
för byggnadsobjekt, som påbörjas under tiden den 1
november 1971 - den 31 mars 1972 och som är avsedda att utnyttjas i
rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Enligt motionärernas mening bör
dock rätt till investeringsavdrag inte föreligga för s. k. oprioriterat byggande.

I sin höstrapport uppger konjunkturinstitutet att investeringarna i
byggnader och anläggningar minskat med omkring 5 % mellan andra

FiU 1971:47

halvåret 1970 och första halvåret 1971. Maskininvesteringama visar
ungefär samma utveckling som byggnadsinvesteringarna. Under andra
halvåret 1971 och första halvåret 1972 förutser konjunkturinstitutet en
avsevärt höjd aktivitet inom byggnadssektorn men en mer begränsad
ökning av maskininvesteringama. Med hänsyn till de ytterligare stimulansåtgärder
för investeringar i byggnader och anläggningar, som föreslås
i propositionen, är finansutskottet i likhet med skatteutskottet inte
berett tillstyrka att rätten till särskilt investeringsavdrag utvidgas utöver
vad departementschefen föreslagit.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan biträda avslagsyrkandet
i motionen 1971:1533. Utskottet avstyrker också yrkandena i motionerna
1971: 1489-1491 om särskilt investeringsavdrag för byggnadsinvesteringar.

Enligt 3 § andra stycket förordningen om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt medges inte sådant avdrag vid anskaffning
av bl. a. begagnade inventarier.

I en till skatteutskottet ingiven skrivelse har AB Bolinder-Munktell
anfört bl. a. följande. Sedan en följd av år hyr bolaget ut ett betydande
antal fabriksnya lantbrukstraktorer till försvaret i samband med repetitionsövningar.
Uthyrningsperioden omfattar i regel 20 dagar, och den
sammanlagda körtiden för varje traktor uppgår därvid genomsnittligt
till 30-40 timmar. Efter uthyrningsperioden försäljer bolaget traktorerna
med samma fabriksgaranti och serviceåtagande som gäller för
fabriksnya traktorer. Inregistrering av traktorerna sker först vid försäljningen.
De till försvaret uthyrda traktorerna, som torde uppgå till mer
än 20 % av det totala antalet i landet årligen nyregistrerade lantbrukstraktorer,
redovisas före försäljningen av bolaget som varulagertillgångar.
Enligt bolagets mening innebär tillhandahållandet av traktorerna till
försvaret inte att de vid försäljning till slutlig konsument blir att betrakta
som begagnade inventarier. Bolaget hemställer därför, att förordningen
kompletteras med bestämmelser av innebörd att anskaffningen
av ifrågavarande traktorer medför rätt till särskilt investeringsavdrag.

Skatteutskottet har i sitt yttrande framhållit, att avsikten med lagstiftningen
i första hand är att stimulera investeringar som medför en förbättring
och utbyggnad av produktionsapparaten inom näringslivet. Stimulansen
har därför inriktats på anskaffning av nya maskiner och inventarier.
Som framgår av AB Bolinder-Munktells skrivelse föreligger
emellertid fall, där det kan vara berättigat att medge investeringsavdrag
även vid anskaffning av obetydligt begagnade inventarier. Som förutsättning
för avdragsrätten bör dock - som skatteutskottet framhållit -gälla att investeringen medfört en förbättring eller utökning av produktionen.
Med hänsyn härtill bör en näringsidkare, som hyr ett inventarium
av ett s. k. leasingföretag och därefter inköper inventariet från

FiU 1971: 47

företaget, inte vara berättigad till särskilt investeringsavdrag. I överensstämmelse
med vad skatteutskottet förordat föreslår finansutskottet
att riksskatteverket, när särskilda skäl föreligger, skall kunna medge att
särskilt investeringsavdrag får åtnjutas även vid anskaffning av begagnade
inventarier. Utskottets förslag föranleder ett tillägg till bestämmelserna
i 3 § förordningen om särskilt investeringsavdrag vid taxering
till statlig inkomstskatt.

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1537
av herr Levin har hemställts att riksdagen beslutar införa ett investeringsbidrag
på 8 % för tiden t. o. m. den 31 december 1972. Av motiveringen
i motionen framgår att yrkandet inte avser ett bidrag i egentlig mening.
Avsikten är att näringsidkare, som inte redovisar vinst och därför
inte kan utnyttja det särskilda investeringsavdraget vid den statliga taxeringen,
skall medges ett särskilt avdrag med 8 % av anskaffningskostnaden
vid sin redovisning av mervärdeskatt.

I motionen 1971: 1543 av herr Sjönell m. fl hemställs att riksdagen
till Investeringsbidrag för maskininvesteringar i rörelse, jordbruk och
skogsbruk på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett anslag av 20 000 000 kr.

Av skatteutskottets yttrande framgår att allvarliga erinringar från såväl
principiella som tekniska synpunkter kan riktas mot förslaget i motionen
1971: 1537. Med hänsyn härtill avstyrker finansutskottet detta
yrkande.

Näringsutskottet anser i sitt yttrande (NU 1971:2 y) att förslaget i
motionen 1971: 1543 bör ställas i relation till de förslag som framlagts
i propositionen 1971: 140 bilaga 5 rörande särskilt investeringsavdrag
för maskiner och inventarier och i motionen 1971: 1537 rörande investeringsbidrag
med anknytning till uppbörden av mervärdeskatt. Då förslaget
i förstnämnda motion bör ses i ett större sammanhang avstår näringsutskottet
från att redovisa någon närmare granskning av det skisserade
bidragssystemet.

Finansutskottet, som delar näringsutskottets uppfattning i denna
fråga, avstyrker motionen 1971: 1543.

I propositionen 1971: 140 behandlas en fråga som inte föranlett något
förslag till riksdagen. Departementschefen uttalar på s. 11 i propositionen
att företag inom branscher med hög relativ energiförbrukning bör
ges dispens från energiskatt. Åtgärden, som är avsedd att ytterligare
stimulera utvecklingen inom näringslivet, kan enligt departementschefens
mening ske inom ramen för gällande dispensbestämmelser.

Med anledning härav har skatteutskottet i sitt yttrande (1971: 2 y)
anfört följande:

FiU 1971: 47

om rätt för Kungl. Maj:t att meddela dispens. Bestämmelserna i förordningen
(1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
äger emellertid tillämpning på den allmänna energiskatten. I 46 § denna
förordning stadgas att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl.
Maj:t förordnar äger, när synnerliga skäl därtill föreligger, medge befrielse
från eller återbetalning av skatt. Denna bestämmelse har emellertid
främst tillkommit för att dispens skall kunna ges då det på grund av
omständigheterna i det enskilda fallet framstår som obilligt att skatt skall
erläggas, exempelvis om den skattskyldige blivit missledd av uppgifter
från beskattningsmyndigheten och han inte har möjlighet att i sin tur
ta ut den debiterade skatten. Det måste enligt utskottets mening anses
uteslutet att Kungl. Maj:t i konjunkturstimulerande syfte skulle kunna
lämna dispens för hela sektorer av näringslivet med stöd av detta bemyndigande.
De övriga bestämmelser i energiskatteförordningen som
möjliggör nedsättning av eller befrielse från skatt är alla av den arten
att de bemyndigar beskattningsmyndigheten - riksskatteverket - att
besluta härom och det får enligt utskottets mening anses helt främmande
för lagstiftningens syfte att ett centralt ämbetsverk skulle kunna använda
dessa regler för konjunkturpolitiska ändamål. Såvitt utskottet kan
finna torde därför de avsedda lättnaderna inte kunna ske inom ramen
för gällande lagstiftning.

Det finns enligt utskottets mening anledning att också något beröra
de praktiska konsekvenserna av förslaget. De nedsättningsregler som
riksskatteverket efter hörande av den till verket knutna energiskattenämnden
tillämpar i fråga om den allmänna energiskatten har till syfte
att de tillverkade produkterna skall - oavsett vilken energiform som
används vid framställningen - få viss maximerad skattebelastning i relation
till tillverkningskostnaderna. Detta innebär att skattenedsättningar
redan förekommer för de särskilt energikrävande branscher sorn åsyftas
i det nämnda departementschefsuttalandet. Systemet leder till att skilda
nedsättningsregler tillämpas för olika kraft- eller värmekällor inom en
och samma sektor av näringslivet. En temporär skattebefrielse kan därför
för en viss sektor medföra en konkurrenssnedvridning genom att
den upphäver den kostnadsutjämning mellan energikällorna som nuvarande
regler medför. Såvitt utskottet kan bedöma måste därför största
försiktighet iakttas vid användandet av den allmänna energiskatten som
konjunkturpolitiskt instrument och eventuella skattenedsättningar bör
ske först efter hörande av energiskattenämnden och med beaktande av
i nämnden framförda meningar. De konjunkturpolitiska effekterna av
de i propositionen förordade ingreppen i den allmänna energiskatten
torde sålunda enligt utskottets mening bli tämligen begränsade. Utskottet
vill emellertid inte motsätta sig att Kungl. Maj:t får möjlighet att för-,
ordna om skattelättnader för de branscher där en sådan åtgärd kan
väntas vara av betydelse och där inga negativa effekter kan befaras.

Finansutskottet har vid sitt ställningstagande till frågan inte funnit
anledning till annan bedömning och föreslår i likhet med skatteutskottet
att riksdagen antar en särskild förordning om tillfällig nedsättning av den
allmänna energiskatten, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna
härom intill utgången av år 1972.

I anslutning till det nyssnämnda departementschefsuttalandet beträf -

FiU 1971: 47

fande den allmänna energiskatten yrkas i motionen 1971: 1542 av herr
Rydén m. fl. att riksdagen vid behandlingen av propositionen gör ett
uttalande av innebörd att dispens från energiskatt skall medges den
manuellt arbetande glasindustrin.

Med anledning härav vill utskottet framhålla, att om energiförbrukningen
inom den manuella glasindustrin motiverar skattenedsättning och
några hinder i övrigt inte föreligger härför får Kungl. Maj:t enligt utskottets
förslag möjlighet att tillgodose syftet med motionen. Med det
anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1971:1542.

Utskottet behandlar härefter vissa i motionerna framställda yrkanden
om utredningar rörande beskattningen. I motionen 1971: 1489 av
herr Bohman m. fl. begärs att en parlamentarisk utredning skall tillsättas
för översyn av beskattningssystemet. Utredningen bör enligt motiveringen
i motionen ha till uppgift att åstadkomma marginalskattesänkningar
och indexreglering av skattesystemet. I den med anledning av
propositionen väckta motionen 1971: 1530 av herr Eriksson i Arvika
m. fl. hemställs om riksdagsskrivelse med begäran om ändring av det
direkta skattesystemet så att penningvärdeförändringar inte automatiskt
medför ökat skattetryck och därmed minskad köpkraft.

Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att resultatet av 1970
års skattereform och av pågående utredningar rörande beskattningen bör
avvaktas, innan beslut fattas om en översyn av beskattningen. Utskottet
avstyrker utredningsyrkandet i motionen 1971: 1489.

En indexreglering av skattesystemet finner utskottet mindre lämplig.
I stället bör beskattningen på samma sätt som hittills tid efter annan
omprövas och avvägas med hänsyn till penningvärdeförändringen och
ändrade förutsättningar i övrigt. Av anförda skäl avstyrker utskottet motionen
1971: 1530.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad riksdagen i anledning av
finansutskottets betänkande 1971:37 givit Kungl. Maj:t till känna on»
skattesystemets fördelningspolitiska effekter.

Även i motionen 1971:1490 av herr Fälldin m. fl. framställs ett utredningsyrkande
om differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften
i syfte att bereda arbetskraftsintensiva näringsgrenar särskilda lättnader.

Skatteutskottet har i sitt yttrande framhållit, att det från skatteteknisk
synpunkt är angeläget att bevara de praktiska fördelar som vissa
skatte- och avgiftsformer erbjuder genom sin förhållandevis enkla konstruktion.
Om man inför undantag eller särregler för att tillgodose särskilda
intressen, riskerar man att förlora inte bara de tekniska fördelarna
utan också möjligheterna att överblicka kostnaderna för samhällets
åtaganden.

Finansutskottet delar denna uppfattning och kan således inte heller
biträda utredningsyrkandet i motionen 1971: 1490.

FiU 1971:47

Kredit politiska åtgärder. 1 motionen 1971:1489 av herr Bohman
m. fl. har bl. a. hemställts att riksdagen måtte uttala att kvarvarande
delar av den restriktiva kreditpolitiken måtte avvecklas. Detta bör enligt
motionärerna gå till så att en räntesänkning kombineras med att
kvarvarande rester av den tidigare mycket restriktiva kreditpolitiken
såsom likviditetskvoter och emissionskontroll avlägsnas.

Finansutskottet vill först erinra om att - sedan motionen väckts -ytterligare en diskontosänkning genomförts. I början av året var diskontot
7 %. Nu är det 5 %. En motsvarande sänkning har skett av bankernas
in- och utlåningsräntor. Som utskottet tidigare framhållit på tal
om den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken har riksbanken
sedan sommaren inte lagt några restriktioner på bankernas utlåning.
Bankernas likviditet har under året tillåtits stiga upp till 1967
års höga nivå. Även beträffande industrins och handelns likviditetsläge
har en markant återhämtning skett. På obligationsmarknaden har utrymmet
för industrins emissioner fördubblats jämfört med i fjol.

En avsevärd lättnad av kreditpolitiken har sålunda successivt genomförts
under 1971. Att som motionärerna föreslår helt avskaffa likviditetskvoter
och emissionskontroll anser utskottet inte motiverat. Samtliga
affärsbanker har sedan 1970 uppfyllt likviditetskvotskraven, och
många av dem har en likviditet som väsentligt överstiger den som föreskrivs.
Likviditetskvoterna utgör därför i nuvarande läge ej något hinder
för kreditexpansion. Emissionskontrollen berörde utskottet i sitt
betänkande över årets finansplan (FiU 1971:1) där utskottet bl. a.
erinrade om att emissionskontrollen syftar till att dels möjliggöra en
kontroll av ränteutvecklingen på kapitalmarknaden, dels möjliggöra en
prioritering av kreditbehov varom riksdagen själv fattar beslut. Att avhända
sig dessa möjligheter att påverka kapitalmarknadsutvecklingen är
enligt utskottets mening inte lämpligt. Inom emissionskontrollens ram
kan, om så erfordras, ske en betydande kreditexpansion till de sektorer
som det anses angeläget att prioritera. Den tidigare berörda ökningen
av industrins obligationsemissioner är ett exempel härpå.

Under åberopande av det anförda avstyrker utskottet motionen 1971:
1489 såvitt nu är i fråga.

I motionen 1971: 1522 av herr Larsson i Umeå m. fl. har hemställts
att riksdagen skyndsamt uttalar att kommunerna skall erhålla upplåningsrätt
på den långa kapitalmarknaden motsvarande den kommunala
finansieringsdelen för beredskapsarbeten.

Vad beträffar motionärernas yrkande vill utskottet framhålla att den
kraftiga höjning av statsbidraget för kommunala beredskapsarbeten under
perioden 1 november 1971-30 juni 1972 - från 33 % till 75 %
av kostnaderna - som föreslagits i propositionen 1971: 140 i och för sig
måste medföra en inte oväsentlig förbättring av kommunernas likvidi -

FiU 1971:47

tetssituation. I den mån kommunerna trots detta anser sig behöva ta den
långa kapitalmarknaden i anspråk i ökad- utsträckning är detta något
som måste vägas mot de krav som ställs från andra sektorer av ekonomin.
Utskottet är därför inte berett att förorda att riksdagen skall göra
ett uttalande av så kategorisk natur som motionärerna begärt och avstyrker
därför motionen 1971:1522.

I motionen 1971: 1492 ay herr Hermansson i Stockholm m. fl. hemställs,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär
förslag till nödvändiga lagändringar för att medel ur AP-fonderna
skall kunna användas till skapandet av statliga basindustrier i avfolkningsområdena
- verkstadsindustri, elektronisk industri, kemisk och
petrokemisk industri osv. - samt vidareförädling av skogsprodukter,
gruvprospektering i det inre Norrland och igångsättning av malmbrytning.
. . „.

I motionen 1971: 1527 av herrar Annerås och Levin hemställs att
riksdagen anmodar Kungl. Maj:t att snarast framlägga förslag om vidgad
rätt till och utökad amorteringstid för återlån från allmänna pensionsfonden.
,

Motionärerna har i motionen 1971: 1492 motiverat sitt förslag med
behovet att finansiera en utbyggnad av den statliga företagssektorn, vilket
skulle ske med hjälp av medel ur allmänna pensionsfonden. Näringsutskottet
hänvisar i sitt yttrande (NU 1971: 1 y). till att kapitalmarknadsutredningen
har i uppdrag att se över reglerna för hur APfondens
medel skall utnyttjas, bl. a. även de skäl som kan tala för ett
mera direkt engagemang i näringslivet från fondens sida. Med hänvisning
härtill avstyrker näringsutskottet motionskravet i denna del.

Näringsutskottet anför i .sitt yttrande över motionen 1971: 1527 (NU
1971: 2 y) att motioner om ändrade regler för återlån från allmänna
pensionsfonden tidigare i år har avstyrkts av näringsutskottet (NU
1971: 5) och avslagits av riksdagen. Utskottet hänvisade därvid till att
1968 års kapitalmarknadsutredning enligt sina direktiv skall förutsättningslöst
pröva om systemet med återlån från allmänna pensionsfonden
bör bibehållas och, om den anser detta, överväga vilka villkor som bör
gälla för denna utlåningsform. Oavsett i vilka former, utredningsarbetet
bedrivs kan ett förslag till ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden
framläggas för riksdagen tidigast nästa år. Med hänsyn bl, a.
härtill kan den åtgärd som motionärerna föreslår inte få någon, omedelbar
konjunkturstimulerande effekt. Näringsutskottet avstyrker motionen.

Finansutskottet biträder de synpunkter näringsutskottet anfört i förevarande
sammanhang och avstyrker motionen 1971: 1492, såvitt nu är
i fråga, och motionen 1971: 1527.

FiU 1971: 47

Investeringsstyrning. I motionen 1971:1533 av herr Hermansson i
Stockholm m. fl. hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse
till regeringen begär förslag om investeringsstyrning inbegripande kontroll
över lagerutvecklingen.

Motionärerna uttalar, efter en kritik.av den politik som förts före och
under den nuvarande lågkonjunkturen, att de anser att staten bör använda
sin maktapparat för att påverka produktionens inriktning och
investeringarnas omfattning och inriktning såväl på näringsgrenar som
geografiskt. Näringsutskottet finner inte skäl att tillstyrka motionärernas
krav om en särskild framställning från riksdagen rörande investeringsstyrande
åtgärder.

Finansutskottet har för sin del berört frågan om lagerinvesteringarnas
påverkan på samhällsekonomin i bl. a. betänkandet 1971:30 (s. 17).
Utskottet pekade på de tendenser till rubbad balans som springer fram
ur starka lagerfluktuationer. Förslaget om sysselsättningspolitiskt betingat
bidrag till lageruppbyggnad som utskottet förordar i annat sammanhang
bör ses som ett försök att balansera av dessa starka tendenser
till lagersvängningar. Det kan inte uteslutas att lagerutvecklingen i en
uppgångskonjunktur också bör bli föremål för påverkan om lämpliga instrument
kan utarbetas. Någon erinran härom till Kungl. Maj:t är inte
erforderlig eftersom Kungl. Maj:t i skilda sammanhang uppmärksammat
dessa problem.

De synpunkter som motionärerna i övrigt anfört om investeringspåverkan
och investeringsstyrning är alltför allmänna för att vara av intresse
i detta sammanhang. Ett ständigt arbete pågår att utveckla metodiken.
Finansutskottet finner därför inte skäl att tillstyrka motionskravet om
en särskild framställning till Kungl. Maj:t.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. 1. att riksdagen med anledning av propositionen 1971: 140
och med avslag på motionen 1971: 1533 såvitt nu är i fråga
antar det vid propositionen fogade förslaget till förordning om
ändring i förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt med den ändringen
att 3 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

3 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tjugo procent av anskaffningskostnaden.
Träffas skriftligt avtal om förvärvet under 1971 eller 1972 för
leverans efter det år, under vilket avtalet träffats, utgör dock avdraget
tjugo procent av det avtalade priset.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, nämligen -

FiU 1971:47

inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,
begagnade inventarier,

personbilar, som avses i vägtrafikförordningen (1951: 648) och som
icke användes i yrkesmässig trafik eller uthymingsrörelse,

inventarier, som den skattskyldige själv tillverkar, om tillverkningen
börjat före ingången av år 1971,

inventarier, om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1971
och som enligt avtalet skall levereras efter utgången av år 1973,

inventarier, om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år
1972 och som enligt avtalet skall levereras efter utgången av år 1974.

Föreligger särskilda skäl, får
riksskatteverket medge att särskilt
investeringsavdrag får åtnjutas för
anskaffning av begagnade inventarier.

För inventarier, som förvärvas från någon med vilken förvärvaren är
i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt investeringsavdrag
endast om säljaren är tillverkare och tillverkningen börjat efter
ingången av år 1971.

Särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes icke för
inventarier, för vilka investeringsfond enligt förordningen (1955: 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller motsvarande äldre
författning tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Majit eller arbetsmarknadsstyrelsen
eller för vilka förordningen (1963: 216) om extra avskrivning
och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen skall äga
tillämpning enligt beslut av Kungl. Majit.

2. att riksdagen beträffande särskilt investeringsavdrag för

byggnadsarbeten avslår

a. motionen 1971: 1489,

b. motionen 1971: 1490,

c. motionen 1971: 1491,

B. att riksdagen beträffande införande av investeringsbidrag
avslår

1. motionen 1971: 1537,

2. motionen 1971: 1543,

C. att riksdagen med anledning av propositionen 1971: 140 och
med avslag på motionen 1971: 1542 antar följande

Förslag till

Förordning om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av bestämmelserna i förordningen (1957: 262) om allmän

FiU 1971:47

energiskatt kan Konungen i konjunkturstimulerande syfte förordna om
nedsättning av eller befrielse från allmän energiskatt, som skall utgå
under tiden den 1 december 1971-den 31 december 1972.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

D. att riksdagen beträffande uttagsprocenten för den statliga
inkomstskatten

avslår motionen 1971: 1489,

E. att riksdagen beträffande ändring av mervärdeskatten
avslår

1. motionen 1971: 1491,

2. motionen 1971: 1493,

3. motionen 1971: 1494,

F. att riksdagen beträffande ändring av den allmänna arbetsgivaravgiften avslår 1.

motionen 1971: 1489,

2. motionen 1971: 1490,

3. motionen 1971: 1491,

G. att riksdagen beträffande indexreglering av skattesystemet
avslår motionen 1971: 1530,

H. att riksdagen beträffande utredning om skattesystemet
avslår motionen 1971: 1489,

J. att riksdagen beträffande utredning rörande den allmänna
arbetsgivaravgiften
avslår motionen 1971:1490,

K. att riksdagen beträffande kredit politiska åtgärder
avslår

1. motionen 1971: 1489,

2. motionen 1971: 1492,

3. motionen 1971: 1522,

4. motionen 1971: 1527,

L. att riksdagen beträffande investeringsstyrning
avslår motionen 1971: 1533.

FiU 1971: 47

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ÅTTONDE HUVUDTITELN

17. Bidrag till driften av gymnasieskolor. Bidrag till byggnadsarbeten
inom skolväsendet m. m. Bidrag till kommunala skolor för vuxna.

Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 140, bilaga 6, s. 41—43 (punkterna
1-3 i utdrag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för
den 29 oktober 1971) givit riksdagen till känna vissa åtgärder i konjunkturstimulerande
syfte under utbildningsdepartementets handläggning.

Utskottet '

Utbildningsutskottet har i yttrande (UbU 1971: 2 y) till finansutskottet
ej haft något att erinra mot ovannämnda åtgärder. Vad i propositionen
i denna del anförts föranleder ej någon erinran eller något uttalande
från finansutskottets sida, vilket utskottet här
anmäler.

FiU 1971:47 »

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

NIONDE HUVUDTITELN

18. Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. samt Bidrag till
vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin. Kungl. Maj:t har i
propositionen 1971: 140, bilaga 7, s. 45—47 (punkterna 1—2 i utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 29 oktober 1971)
föreslagit riksdagen att dels godkänna vad i statsrådsprotokollet förordats
rörande tillfälligt höjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk,
dels till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 000 kr., dels godkänna vad i statsrådsprotokollet förordats
rörande tillfälligt höjda statsbidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin.

Höjt statligt bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. samt
till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin föreslås utgå om
arbetena påbörjas och till minst 60 % utförs under tiden den 1 november
1971—den 30 juni 1972. För arbeten som påbörjas under nämnda tid
men inte kunnat fullföljas i angiven omfattning bör dock höjt bidrag
kunna utgå för kostnader som hänför sig till nämnda period.

I motionen 1971: 1521 av herr Jonasson m. fl. (c, fp, m) har hemställts
att riksdagen måtte medge att statsbidrag får utgå till vattenoch
luftvårdande åtgärder inom jordbruket och trädgårdsnäringen enligt
samma grunder sorn i propositionen föreslås för industrin.

I motionen 1971: 1540 av herr Nilsson i Tvärålund (c) har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att förhöjt statsbidrag
till kommunala avloppsreningsverk och till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin skall kunna utbetalas i vissa fall
även om arbetena inte färdigställts till 60 procent före den 1 juli 1972,
i enlighet med vad som har anförts i motionen.

Utskottet

I yttrande till finansutskottet har jordbruksutskottet anfört (JoU
1971: 1 y) att propositionsförslagen motsvarar från miljövårdssynpunkt
angelägna önskemål och att utskottet för sin del vill förorda att desamma
godtas av riksdagen.

FiU 1971:47

Finansutskottet instämmer häri.

Vidare anför jordbruksutskottet beträffande motionen 1971: 1540
att förhöjt bidrag då synnerliga skäl föreligger bör kunna utgå även
om kravet att 60 % av arbetena skall ha utförts under perioden 1 november
1971—30 juni 1972 inte helt kunnat uppfyllas. Som förutsättning
skall därvid gälla att förseningen skall ha uppstått till följd av omständigheter
varöver den bidragssökande ej kunnat råda. Slutligen anser
jordbruksutskottet att frågan bör kunna lösas i samband med utformningen
av tillämpningsbestämmelserna. Enligt jordbruksutskottet skulle
motionens syfte i allt väsentligt vara tillgodosett.

Finansutskottet instämmer med jordbruksutskottet i de i anledning
av motionen 1971: 1540 gjorda bedömningarna. Detta synes böra ges
Kungl. Maj:t till känna.

Beträffande yrkandet i motionen 1971: 1521 om en utvidgning av
statsbidraget till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin till att
gälla även inom jordbruket och trädgårdsnäringen anför jordbruksutskottet
att motionsyrkanden med samma innebörd vid ett flertal tillfällen
prövats av riksdagen, senast vid innevarande års vårsession
(JoU 1971: 1, p. 43). Yrkandena har genomgående avslagits av riksdagen,
bl. a. under hänvisning till att bidragsgivningen till industrin ansetts
ha en sådan tyngd att den borde genomföras utan inskränkningar.

Riksdagen har således hittills haft den uppfattningen att förevarande
bidragsgivning bör koncentreras till industrisektorn. Jordbruksutskottet
finner i dagens läge ingen anledning för riksdagen att frångå denna
ståndpunkt.

Finansutskottet har inte funnit anledning till annan bedömning än
jordbruksutskottet och hemställer

A. beträffande bidrag till jordbruket och trädgårdsnäringen att
riksdagen avslår motionen 1971: 1521,

B. beträffande tillfälligt höjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk
m. m. samt till vatten- och luftvårdande åtgärder
inom industrin att riksdagen

1. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1971:
1540 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

2. till Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m. på
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett reservationsanslag av 50 000 0Ö0 kr.

FiU 1971; 47

HANDELSDEPARTEMENTET

19. Vidtagna konjunkturstimulerande åtgärder under handelsdepartementets
handläggning. Vad Kungl. Maj:t redovisat under detta avsnitt
i propositionen 1971: 140, bilaga 8, s. 49-50 föranleder ej någon erinran
eller något uttalande från finansutskottets sida, vilket utskottet här
anmäler.

DRIFTBUDGETEN

TIONDE HUVUDTITELN

20. Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
samt den manuellt arbetande glasindustrin. Kungl. Majit har i propositionen
1971: 140, bilaga 8, s. 50—51 (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 29 oktober 1971) föreslagit
riksdagen att till Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
samt den manuellt arbetande glasindustrin på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av
2 500 000 kr.

I motionen 1971: 1534 av herrar Hovhammar (m) och Fagerlund (s)
hemställs att riksdagen måtte uttala att 500 000 kr. av det av Kungl.
Maj:t föreslagna anslaget om 2 500 000 kr. skall reserveras för den
manuellt arbetande glasindustrin.

Utskottet

Näringsutskottet finner i sitt yttrande (NU 1971: 2 y) motionärernas
förslag innebära att de medel som enligt propositionens förslag ställs
till TEKO-industriernas förfogande reduceras med 500 000 kr., som
i stället används till åtgärder avseende den manuellt arbetande glasindustrin.
Ett medelstillskott till TEKO-industrierna är välmotiverat. Näringsutskottet
har emellertid också förståelse för motionärernas önskemål.
Det finns enligt utskottets mening skäl att tillmötesgå detta i så
måtto att riksdagen uttalar att Kungl. Majit, om så visar sig befogat
vid en samlad bedömning av de sysselsättningseffekter som kan uppnås
inom de berörda branscherna, bör kunna låta medel från det nu
föreslagna anslaget komma även den manuellt arbetande glasindustrin
till godo.

Finansutskottet vill, under hänvisning till vad näringsutskottet an -

FiU 1971: 47

fört, för sin del förorda att även medel som anvisas på tilläggsstat enligt
Kungl. Maj:ts närmare bedömning bör kunna komma den manuellt
arbetande glasindustrin till del om detta vid en samlad bedömning
anses ändamålsenligt. Finansutskottet hemställer
att riksdagen

1. till Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
samt den manuellt arbetande glasindustrin på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett
reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

2. i anledning av motionen 1971: 1534 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

KAPITALBUDGETEN

DIVERSE KAPITALFONDER

21. Förrådsanläggningar m. m. Utskottet tillstyrker — i likhet med försvarsutskottet
— Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 51) och hemställer

att riksdagen till Förrådsanläggningar m. m. på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag
av 650 000 kr.

FiU 1971: 47

INRIKESDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

ELFTE HUVUDTITELN

22. Allmänna beredskapsarbeten m. m. Kungl. Maj:t har i propositionen
1971: 140, bilaga 9, s. 53—55 (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 29 oktober 1971) föreslagit riksdagen
att till Allmänna beredskapsarbeten m. m. på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av'
825 000 000 kr., varav förslagsvis 275 000 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

I motionen 1971: 1531 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c) hemställs
att riksdagen måtte uttala att statsbidrag till beredskapsarbeten
som utföres på enskilda vägar under tiden 1 november 1971—30 juni
1972 skall utgå med 75 procent av kostnaderna.

I motionen 1971: 1538 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c, s, fp, m)
hemställs att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att av de medel som
enligt proposition 1971: 140, bil. 9, ställes till förfogande för allmänna
beredskapsarbeten m. m. disponera medel för att minska arbetslösheten
hos kantstensindustrin genom statliga stödbeställningar.

Utskottet •

I motionen 1971: 1531 framfört krav om 75 % statsbidrag till beredskapsarbeten
som utförs på enskilda vägar under tiden 1 november
1971—30 juni 1972 avstyrks på de grunder sorn redovisas i inrikesutskottets
yttrande (InU 1971: 1 y). * '

I sitt yttrande över motionen 1971: 1538 anför inrikesutskottet att
problemen inom kantstensindustrin inte enbart är att hänföra till det
rådande konjunkturläget. I vart fall på längre sikt kan, menar inrikesutskottet,
andra arbetsmarknadspolitiska insatser te sig ändamålsenligare
än statliga beställningar av kantsten. I viss utsträckning torde förtidspension
eller omställningsbidrag vara aktuellt. Vilka åtgärder eller vilken
kombination av åtgärder som är lämpligast får prövas av arbetsmarknadsmyndigheterna
i vanlig ordning, anför inrikesutskottet, som
inte är berett tillstyrka motionsyrkandet.

Finansutskottet noterar att möjligheter att lägga ut offentliga beställ -

4 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 47

FiU 1971: 47

ningar finns redan enligt nuvarande regler. Sådana beställningar får sorn
inrikesutskottet anför prövas samman med andra arbetsmarknadspolitiska
insatser. Något bemyndigande för Kungl. Maj:t torde sålunda inte
erfordras.

Hemställan i propositionen 1971: 140 om 825 milj. kr. på tilläggsstat
innebär en mycket kraftigt utökad insats av allmänna beredskapsarbeten.
Som jämförelse anförs i inrikesutskottets tillstyrkan att på riksstaten
för innevarande år uppförts 650 milj. kr. för allmänna och särskilda
beredskapsarbeten tillsammans.

Finansutskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning.

Utskottet hemställer v .

A. att riksdagen till Allmänna beredskapsarbeten, m. m på till läggsstat

I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett

reservationsanslag av 825 000 000 kr., varav förslagsvis
275 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

B. att riksdagen avslår motionen 1971: 1531

C. att riksdagen avslår motionen 1971: 1538.

23. Särskilda beredskapsarbeten m. m. Finansutskottet tillstyrker - i likhet
med inrikesutskottet — Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 55) och
hemställer

att riksdagen till Särskilda beredskapsarbeten m. m. på tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 100 000 000 kr., varav förslagsvis 35 000 000
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

24. Motioner om samhällsnyttiga arbeten m. m. I motionen 1971: 1492
av herr Hermansson i Stockholm m* fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär skyndsamma förslag
till samhällsnyttiga arbeten i enlighet med punkterna 1—8 i motionen
(se s. 4) samt att erforderliga förslagsanslag föreläggs riksdagen.

I motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen
begär förslag till samhällsnyttiga arbeten, särskilt på områden som anges
i motionen och av en sådan omfattning att man gör slut på arbetslösheten.

U tskottet

I fråga om yrkandena i motionerna 1971: 1492 och 1971: 1533 noterar
inrikesutskottet i sitt yttrande att förslag om ökade insatser på så
gott som samtliga av motionärerna berörda områden återfinns i propositionen
1971: 140 och propositionen 1971: 156 om höjda bostadstillägg
för barnfamiljer. När det gäller yrkandet om en rullande plan
för samhällsnyttiga arbeten hänvisar inrikesutskottet till att ett sådant

FiU 1971: 47

kontinuerligt planläggningsarbete utförs inom arbetsmarknadsstyrelsen,
vid andra myndigheter samt inom Kungl. Maj:ts kansli, landstingen och
kommunerna. Motionsyrkandena avstyrks av inrikesutskottet.

Finansutskottet vill understryka de av inrikesutskottet anförda synpunkterna.
De mycket omfattande insatser i förm av utnyttjade konjunkturreserver
vid affärsverken, vidgade investeringsramar för skolor,
sjukhus och bostäder samt framför allt de kraftigt utökade arbetena på
vägar och skilda kommunala investeringsprojekt och som i propositionen
1971: 140 föreslås finansierade från förevarande anslag, hade
inte varit möjliga att snabbt sätta i gång utan en omsorgsfull planering.
Det behov av startklara projekt som ådagalagts visar hur nödvändig
den årligen utarbetade statliga investeringsreserven är och att reserver
av angelägna kommunala investeringsprojekt måste finnas tillgängliga
i de kommunala investeringsprogrammen. Finansutskottet finner i likhet
med inrikesutskottet att så gott som samtliga av motionärerna frarrtförda
områden för lämpliga samhällsnyttiga arbeten berörs av redan
igångsatta eller i propositionen 1971: 140 föreslagna insatser. Motionerna
1971: 1492 och 1533 avstyrks i ifrågavarande delar.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1971: 1492 och 1971: 1533,
båda såvitt nu är i fråga.

25. Statligt stöd till lageruppbyggnad. Kungl. Maj:t har (punkt 4,
s. 56—57) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för bidrag vid
lagerökning som förordats i statsrådsprotokollet.

I motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte avslå anförda förslag om
statligt bidrag till lagerökning.

I motionen 1971: 1541 av herr Rydén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
måtte besluta att statligt stöd till lagerökning bör utgå till företag
där lageruppbyggnad är väsentlig och svårigheter finns att upprätthålla
sysselsättningen under bidragsperioden och där antalet anställda är
minst 5 personer.

I motionen 1971: 1544 av herr Åsling m. fl. (c) hemställs att riksdagen
måtte uttala att bidrag vid lagerökning skall kunna utgå, för förutom
vid industriföretag tillverkade hel- eller halvfabrikat även för råvara
i form av t. ex. sågtimmer och massaved vid skogsindustrin.

Utskottet

Inrikesutskottet finner i sitt yttrande (InU 1971: 1 y) att det nya
inslag i arbetsmarknadspolitiken som förordats i statsrådsprotokollet är
väl värt att pröva och avstyrker följaktligen motionen 1971: 1533 i

FiU 1971: 47

förevarande del. Finansutskottet biträder inrikesutskottets uppfattning
och tillstyrker det föreslagna stödet.

I fråga om motionen 1971: 1541 vill finansutskottet i likhet med inrikesutskottet
i dess yttrande understryka att gränsen 20 anställda inte
är absolut utan kan efterges i särskilda fall. Någon allmän sänkning
av den angivna gränsen bör inte ske av framför allt administrativa skäl.
Finansutskottet vill ytterligare påpeka att företag med mindre än 20
anställda ofta är underleverantörer till större företag och kan påverkas
positivt av dessas lagerproduktion. Med hänvisning till det anförda avstyrks
motionsyrkandet. J

I motionen 1971: 1544 anförs att riksdagen bör uttala att bidrag vid
lagerökning skall kunna utgå även för sågtimmer och massaved vid
skogsindustrin. Inrikesutskottet anser i sitt yttrande att reglerna för stödet
bör utformas så att den angivna formen av lageruppbyggnad kan
stödjas, ett ställningstagande som utskottet finner stå i överensstämmelse
med de grunder för stödet som angivits i propositionen. Någon åtgärd
från riksdagens sida anser inrikesutskottet därför inte påkallad. Finansutskottet
delar denna bedömning.

Inrikesutskottet anför i sitt yttrande att stöd till lageruppbyggnad i
praktiken knappast kan; komma till användning där företag redan har
byggt upp stora lager, t. ex. inom trä- och massaindustrin. Utskottet
förordar därför som ett alternativ i vissa fall att staten som en engångsåtgärd
stöder personalutbildning i företag som tvingas överväga temporära
driftsinskränkningar. Ett särskilt bidrag om fyra kronor per deltagare
och timme skulle enligt förslaget kunna utgå vid sådan utbildning
under första halvåret 1972. I princip skulle samma förutsättningar
gälla som i fråga om lagerstödet. En annan förutsättning skulle vara att
den anställde erhåller avtalsenliga förmåner. Arbetsmarknadsstyrelsen
bör enligt förslaget administrera bidraget och efter samråd med arbetstagarnas
och arbetsgivarnas organisationer inom branschen fastställa
utbildningens uppläggning och utbildningstidens längd. Inrikesutskottet
understryker vikten av en effektiv tillsyn av utbildningen. I yttrandet
framhåller inrikesutskottet att det föreslagna utbildningsstödet inte skall
uppfattas som en förändring av statsmakternas syn på kostnadsfördelningen
mellan samhälle och företag när det gäller utbildning inom företagen
av de anställda. Sådan utbildning skall i princip bekostas av företagen,
och det nu föreslagna stödet bör ses som ett tidsbegränsat undantag
i rådande sysselsättningsläge.

Finansutskottet finner de av inrikesutskottet anförda motiven bärande
för att i vissa fall visst stöd till utbildning vid företag skall kunna utgå
där stöd till lageruppbyggnad enligt vad inrikesutskottet anfört i praktiken
inte kan komma till användning. Utbildningsstödet bör kunna komma
i fråga i de fall ett företag redan meddelat driftsinskränkning liksom
i de fall ett företag framöver tvingas överväga sådan åtgärd. I likhet

FiU 1971:47

med inrikesutskottet vill finansutskottet betona att det föreslagna tit*'
bildningsstödet bör ses som ett undantag betingat åv sysselsättningsläget
och sålunda inte ändrar statsmakternas principiella syn på kostnadsansvaret
för företagens utbildning. Det bör ankomma på Kungl.
Maj:t att fastställa de närmare riktlinjerna för utbildningsstödet. Kostnaderna
bör bestridas från anslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m.
Hemställan sker under denna punkt. ■

Finansutskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionen 1971: 1533, såvitt nu är i
fråga,

B. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1541 godkänner
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om gränsen för antalet anställda
i företag som skall kunna få bidrag vid lagerökning,

C. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidrag vid lagerökning
som i övrigt förordats i propositionen,

D. att motionen 1971: 1544 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

26. Arbetsmarknadsutbildning m. m. Under denna rubrik (punkt 3, s.
55—56) har Kungl. Majit givit riksdagen till känna att det på riksstaten
för innevarande år uppförda förslagsanslaget Arbetsmarknadsutbildning
m. m. beräknas bli överskridet med uppemot 75 milj. kr. till följd av
att utbildningen vidgats i rådande sysselsättningsläge. Inrikesutskottet
har inte något att erinra.

Inte heller finansutskottet har något att erinra mot vad Kungl. Maj:t
anfört under förevarande punkt. Under åberopande av vad finansutskottet
anfört under föregående punkt, Statligt stöd till lageruppbyggnad,
hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad
finansutskottet anfört i fråga om stöd till företagsutbildning
i vissa fall.

KAPITALBUDGETEN

STATENS UTLÅNINGSFONDER

27. Lånefonden för bostadsbyggande. Kungl. Maj:t har (punkt 5, s.
57—58) föreslagit riksdagen att godkänna den ändring av villkoren för
bostadslån som förordats i statsrådsprotokollet.

I motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs såvitt nu är
i fråga att riksdagen måtte besluta uttala sig för att Kungl. Majit i enlig -

FiU 1971:47

het med av riksdagen erhållet bemyndigande utökar ramen för bostadslån
för nybyggnad under år 1971 i enlighet med vad i motionen anförts,

I motionen 1971: 1539 av herr Nilsson i Tvärålund (c) hemställs att
riksdagen med avslag å propositionen 1971: 140, i vad avser lånefonden
för bostadsbyggande, som sin mening ånyo ger Kungl. Maj:t till känna
vad civilutskottets majoritet anfört om lån till vissa bostadsrättsföreningar
i dess betänkande CU 1971: 12.

Utskottet

I fråga om ramen för bostadslån för nybyggnad framgår av civilutskottets
yttrande i ämnet (CU 1971: 1 y) att enligt kommunernas bedömningar
i oktober 1971 möjlighet skulle finnas att börja byggandet av
ytterligare lägenheter under år 1971, Finansutskottet har förutsatt att
bostadsstyrelsen genom dispenser enligt redan tillämpad praxis möjliggör
igångsättning under år 1971 av byggnadsföretag för vilka lånebeslut
skall meddelas under år 1972 i den utsträckning som kan anses motiverad
av bl. a. de lokala arbetskraftsförhållandena. Syftet med motionen
1971: 1490 i denna del får därmed redan anses tillgodosett i väsentlig
utsträckning utan någon riksdagens åtgärd.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om höjda lånegränser för vissa bostadsrättsföreningar
har av civilutskottet i dess yttrande (CU 1971: 2 y) bedömts
som lämpligt och förenligt med inriktningen av bostadsbyggandet
även på längre sikt. Ur de synpunkter som finansutskottet har att
företräda finns inte heller, någon erinran mot förslaget. Därav följer
att utskottet avstyrker motionen 197,1: 1539.

Utskottet hemställer

A. beträffande ramen för bostadslån för nybyggnad att riksdagen
avslår motionen 1971: 1490,

B. beträffande höjda lånegränser att riksdagen med avslag å motionen
1971: 1539 godkänner den ändring av villkoren för bostadslån
som förordats i statsrådsprotokollet.

28. Lånefonden för allmänna samlingslokaler. Finansutskottet tillstyrker
— i likhet med civilutskottet — Kungl. Maj:ts förslag (punkt 6, s. 58)
och hemställer

att riksdagen medger att beslut om lån, som skall utgå från lånefonden
för allmänna samlingslokaler, meddelas intill 15 000 000
kr. under budgetåret 1971/72.

FiU 1971: 47

INDUSTRIDEPARTEMENTET

29. Vidtagna konjunktttrstimulerande åtgärder under industrideparte>
mentets handläggning. Vad Kungl. Maj:t anfört under detta avsnitt i
propositionen 1971: 140, bilaga 10, s. 59 föranleder ej någon erinran eller
något uttalande från finansutskottets sida, vilket utskottet här
anmäler.

DRIFTBUDGETEN

TRETTONDE HUVUDTITELN

30. Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den
manuellt arbetande glasindustrin. Finansutskottet tillstyrker - i likhet
med näringsutskottet - Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 140, bilaga
10, s. 60 framlagda förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över
industriärenden för den 29 oktober 1971) och hemställer

att riksdagen till Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
samt den manuellt arbetande glasindustrin på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett
reservationsanslag av 1 000 000 kr.

31. Motion om ändring av sysselsättnings-, lokalisering- och näringspolitiken.
I motionen 1971: 1492 av herr Hermansson i Stockholm
m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen uttalar sig för
en sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitik i enlighet med vad
i motionen anförts samt att riksdagen uttalar sig för skyndsam projektering
av de under punkterna 9 och 10 i motionen föreslagna statliga
basindustrierna m. m.

Utskottet

Näringsutskottet anser i sitt yttrande (NU 1971: 1 y) inte att motionen
ger tillräckligt underlag för en konkret diskussion av näringspolitiken.
I fråga om statliga basindustrier hänvisar näringsutskottet till de
senaste årens upprepade behandling i riksdagen, varvid bl. a. anförts att
ytterligare åtgärder på den statliga företagsamhetens områden kan tänkas
vara motiverade. Något nytt uttalande i ämnet i anledning av motionen
finner utskottet inte befogat och framhåller i sammanhanget att
en omfattande utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en

FiU 1971:47

långsiktig process och grundas på ingående planering. Den kan inte genomföras
språngvis och med kort varsel, påpekar näringsutskottet.

Finansutskottet anser inte att det i detta sammanhang som gäller
konjunkturstimulerande åtgärder finns anledning utförligt dröja vid den
statliga företagspolitiken. Som näringsutskottet påpekar i sitt yttrande
är utbyggnaden av den statliga företagspolitiken en långsiktig process
som kräver ingående planering inför varje projekt. Av konjunkturpolitiska
motiv hastigt igångsatta och illa planerade projekt skulle enligt
finansutskottets mening t. o. m. kunna diskreditera den statliga företagspolitiken.
. -..d.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971: 1492 såvitt nu är i fråga.

FiU 1971: 47

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

32. Reparations- och underhållskostnader m. m. under slottsbyggnadernas
delfond av statens allmänna fastighetsfond. Finansutskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 140, bilaga 11, s. 63—64 framlagda
förslag (punkt 1 i utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för den 29 oktober 1971) och hemställer

att riksdagen i staten för statens allmänna fastighetsfond, slottsbyggnadernas
delfond, under posten Reparations- och underhållskostnader
m. m. för budgetåret 1971/72 beräknar ett belopp
av ytterligare 9 000 000 kr..

33. Reparations- och underhållskostnader ni. m. under kriminalvårdsstyrelsens
delfond av statens allmänna fastighetsfond. Finansutskottet
tillstyrker — i likhet med justitieutskottet — Kungl. Maj:st förslag
(punkt 2, s. 64—65) och hemställer

att riksdagen i staten för statens allmänna fastighetsfond, kriminalvårdsstyrelsens
delfond, under posten Reparations- och underhållskostnader
m. m. för budgetåret 1971/72 beräknar ett
belopp av ytterligare 2 400 000 kr.

Stockholm den 30 november 1971

På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Franzén
(s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s), Kristiansson i
Harplinge (c), Jansson (s), Löfgren (fp), Josefsson i Halmstad (s), Brundin
(m), Arne Pettersson i Malmö (s), Åsling (c), fru Thorsson (s), herrar
Fågelsbo (c) och Wirtén (fp).

FiU 1971:47

Reservationer

1) vid punkten 1 (Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken)
av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren
(fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som
anser att utskottets yttrande och hemställan bort hå följande lydelse:

»Den svaga ekonomiska aktiviteten under innevarande år har gradvis
lett till en allvarlig arbetslöshetskris och stagnation i den ekonomiska
tillväxten. De lättnader som vidtagits i den ekonomiska politiken har visat
sig klart otillräckliga. Det är enligt utskottets mening därför nödvändigt
att nu utan ytterligare dröjsmål sätta in snabbt verkande stimulansåtgärder.
Dessa måste utformas så att de både ger nytt arbete åt sådana
som redan blivit arbetslösa och förhindrar nya friställningar, skapar
ökade konsumtionsmöjligheter för inkomstsvaga grupper samt okar investeringarna.
«

Utskottet vill erinra om att regeringen under våren tillmätte vissa
tillfälliga faktorer såsom den utdragna avtalsrörelsen och arbetsmarknadskonflikten
en avgörande betydelse, när det gällde att bedöma den
kommande konjunkturutvecklingen. Den ekonomiska politiken fick mot
den bakgrunden en ganska restriktiv utformning ända in på andra halvåret.

Mycket talade emellertid redan under våren för att man hade anledning
att räkna med en ganska långvarig avmattning, om lättnader inte
sattes in i den ekonomiska politiken. Denna syn kom bl. a. till uttryck
i den till finansutskottets betänkande 1971: 30 fogade reservationen. Reservanterna
förordade där att den ekonomiska politiken skulle ges en
mera sysselsättningsfrämjande inriktning än vad som förutsatts i den
reviderade finansplanen.

Utskottet konstaterar att regeringen inte varit beredd att - inom ramen
för givna fullmakter eller i form av förslag till riksdagen - sätta
in kraftigare stimulans på ett tidigare stadium. Möjligheterna att effektivt
komma till rätta med arbetslösheten under den kommande vintern
har därmed otvivelaktigt försämrats.

Antalet registrerade arbetslösa vid arbetsförmedlingarna låg redan under
sommaren förhållandevis högt och har därefter stigit till ca 71 000
i mitten av november. Till detta kommer att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna har stor omfattning. I november deltog omkring 46 000
personer i arbetsmarknadsutbildning och närmare 21 000 sysselsattes i
beredskapsarbeten. I statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar
redovisades för oktober månad 116 000 arbetslösa. Samtidigt har antalet
lediga platser fortsatt att sjunka. Arbetslösheten ligger nu högre än någon
gång under den senaste lågkonjunkturen 1967-1968, trots att de ar -

FiU 1971: 47

betsmarknadspolitiska resurserna för omskolningsverksamhet m. m. är
betydligt större än då. r

Stora sysselsättningssvårigheter har bl. a. mött de grupper som sökt
sig ut på arbetsmarknaden för första gången. Det innebär att de arbetslösa
till betydande del består av kvinnor och ungdom. Men för alla grupper
är arbetslösheten nu besvärande och av delvis ny struktur, t. ex.
bland tjänstemännen, och oron för arbetslösheten har spritt sig i allt vidare
kretsar. Under de senaste månaderna har friställningar och fullständiga
nedläggningar av företag varit den dominerande orsaken till ökningen
av arbetslösheten.

Utvecklingen har också lett till en markant stagnation i den ekonomiska
tillväxten, ökningen av bruttonationalprodukten under 1971, som
så sent som i maj - i den reviderade finansplanen - förutsågs bli 2,5 procent
väntas inte komma att uppgå till mer än 0,5 å 1 procent, dvs.
mindre än under något av 1960-talets svaga konjunkturår.

Priserna har trots detta fortsatt att stiga. Den senaste 12-månadersperioden
har prisökningen varit omkring 7 procent, varav ca 3 procent
hänför sig till höjningen av mervärdeskatten.

Allt tyder på att den svaga ekonomiska aktiviteten kommer att bestå
under avsevärd tid, om inte ytterligare kraftiga stimulansåtgärder med
snabb verkan sätts in. En ytterligare nedgång under nuvarande nivå kan
inte heller uteslutas. Efterfrågeutvecklingen inom landet är fortfarande
svag och antalet varsel om nya permitteringar visar ingen tendens att
avta. Vissa positiva tendenser när det gäller uppgång i efterfrågan och
förbättring av sysselsättningsläget kan väntas från den ökade aktiviteten
i den offentliga sektorn och genom den allmänna arbetstidsförkortning
som träder i kraft vid årsskiftet. Inom industrin och näringslivet i övrigt
kan emellertid ännu inga förbättringar skönjas när det gäller orderingång,
produktion, investeringar och sysselsättning. Många företag besväras av
stora varulager.

Några impulser till uppgång i konjunkturen utifrån kan inte heller
väntas under de närmaste månaderna. Detta hänger bland annat samman
med att den förutspådda uppgången i USA fördröjts och att den
expansiva ekonomiska politiken i Storbritannien inte haft avsedd verkan.
I Norge, Västtyskland, Frankrike och Beneluxländerna har den ekonomiska
aktiviteten hittills hållit sig bättre uppe än i vårt land, vilket för
Sveriges vidkommande förklarar den hittills relativt goda exportutvecklingen.
Risk finns emellertid för avmattning i dessa länder. Efterfrågan
på svenska exportvaror, bland annat maskiner och andra investeringsvaror,
kan därigenom komma att sjunka. Införandet av speciella importavgifter
i USA och Danmark har givetvis också betydelse i detta sammanhang.

För att komma till rätta med svagheterna i den svenska ekonomin
krävs åtgärder med både kortsiktig och långsiktig verkan. De först -

FiU 1971: 47

nämnda måste framför allt ta sikte på att lösa den akuta arbetslöshetskrisen
och hindra ytterligare friställningar under vintern. I det längre
perspektivet måste de ekonomisk-politiska åtgärderna bl. a. syfta till att
stimulera näringslivets investeringar och öka dess konkurrenskraft. Det
är angeläget att också de åtgärder som har korttidsverkan utformas så
att de kan stödja investeringar och kapacitetsutbyggnad i näringslivet.

De åtgärder som efter hand satts in för att möta arbetslösheten har
varit av såväl generell som selektiv karaktär, dock med stark överviktför
de med selektiv verkan. Av de generella åtgärderna kan nämnas
uppmjukningen av kreditpolitiken, räntesänkningarna samt införandet
av ett särskilt investeringsavdrag på maskininvesteringar. De selektivt
verkande åtgärderna har bl. a. bestått i frisläpp ur investeringsfonderna^
igångsättning av statliga och kommunala byggnads- och reparationsarbeten
samt ökade insatser för arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten.

De vidtagna åtgärderna har i första hand tagit sikte på att skaffa
nytt arbete åt dem som friställts. I nuvarande läge får man räkna med
att det behövs ytterligare insatser av denna art. Utskottet Vill emellertid
betona att det är minst lika viktigt att sätta in förebyggande generella
åtgärder, dels sådana som direkt ökar motståndskraften och investeringsviljan
i näringslivet, dels sådana som ger en konsumtionsstimulans och
därmed indirekt främjar sysselsättningen. En förutsättning för att få till
stånd ökade produktiva investeringar i näringslivet är också att åtgärder
vidtas som är direkt inriktade på att dämpa kostnadsutvecklingen och
förbättra lönsamheten.

Mot denna bakgrund vill utskottet särskilt betona följande synpunkter
beträffande den ekonomiska politikens allmänna uppläggning undct de
närmaste månaderna.

Ytterligare åtgärder måste vidtas för att stimulera näringslivets investeringar
och därigenom åstadkomma ökad sysselsättning. Till de åtgärder
som i första hand bör komma i fråga hör ett tillfälligt borttagande
av den allmänna arbetsgivaravgiften och en utvidgning av det särskilda
avdraget för maskininvesteringar.

Den allmänna arbetsgivaravgiften är egentligen en löneskatt. På lång
sikt påverkar den i första hand företagens löneutbetalningsförmåga. Eftersom
den inbetalas av företagen får emellertid en tillfällig förändring
främst betydelse för företagens likviditet och lönsamhet. En sådan förändring
har därmed också en direkt verkan på företagens investeringar
och på deras uthållighet, när det gäller att upprätthålla sysselsättningen
under en lågkonjunktur.

Utvidgningen av det särskilda investeringsavdraget bör bl. a. ske så
att det kommer att omfatta både maskininvesteringar och byggnadsinvesteringar.
Utöver den omedelbara sysselsättningseffekten ger också
denna åtgärd ett välbehövligt incitament till företagen då det gäller ka -

FiU 1971: 47

pacitetsutbyggnad för att näringslivet som helhet skall stå bättre rustat
vid en kommande högkonjunktur.

Det utrymme på kreditmarknaden som frigjorts under innevarande år
har i första hand reserverats för industrin. Inte minst på grund av de
brister som finns på kreditmarknaden föreligger dock fortfarande svårigheter
att skaffa erforderligt kapital för många företag. Detta gäller
framför allt mindre och medelstora företag.

De kvarstående restriktioner som begränsar kreditgivningen bör nu
kunna hävas. Detta skulle bl. a. underlätta för kommunerna att öka sin
byggnads- och anläggningsverksamhet. Riksbanken bör sålunda släppa
fram ytterligare långa lån för näringsliv och kommuner i syfte att lätta
trycket på obligationsmarknaden.

Trots de sänkningar av diskontot som har genomförts ligger ränteläget
fortfarande på en - med hänsyn till konjunkturläget - hög nivå. Det
är därför angeläget med en ytterligare anpassning av den s. k. långa räntan
som främst påverkar näringslivets investeringar.

Särskilda åtgärder bör också vidtas för att stödja den privata konsumtionen.
Till de åtgärder som här bör komma i fråga hör en tillfällig
sänkning av mervärdeskatten och en förstärkning av stödet för de sämst
ställda grupperna, i första hand barnfamiljer och pensionärer.

En sänkning av mervärdeskatten skulle givetvis ge de konsumtionssvaga
grupperna, till vilka barnfamiljer och pensionärer hör, ett inte
oväsentligt standardtillskott. Indirekt får en sådan åtgärd inverkan på
sysselsättning och efterfrågeutvecklingen på samma sätt som de redan
nämnda åtgärderna.

För de enskilda konsumenterna spelar också utvecklingen på skatteområdet
en viktig roll. Utformningen av det nya skattesystemet innebär
bl. a. att även en rent inflationistisk utveckling medför ett reellt sett ökat
uttag av skatt. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att skattebetalarna
skyddas mot sådana inflationsverkningar genom införande av indexreglerade
skatteskalor och avdrag.

Höjningarna av de kommunala skattesatserna och andra faktorer har
dessutom lett till att skattereformen fått även andra negativa konsekvenser,
som inte förutsetts vid dess genomförande. Utskottet anser därför
att en förutsättningslös utredning om en ny reform av skattesystemet bör
komma till stånd redan nu. Uppdraget, som inte bör avgränsas till att
gälla enbart den direkta beskattningen av fysiska personer utan också
kunna avse andra skatteformer, bör anförtros åt en offentlig kommitté
med företrädare för bl. a. riksdagspartierna.

För att den akuta arbetslösheten effektivt skall kunna bekämpas
fordras också en fortsatt utbyggnad av de arbetsmarknadspolitiska insatserna
och fortsatta selektiva insatser av annat slag. Bl. a. måste beredskapsarbeten
anpassade för kvinnor ägnas särskild uppmärksamhet. Att
åstadkomma regional balans måste likaså fortfarande vara ett centralt
mål.

FiU 1971: 47

Biträdes utskottets förslag om generella ekonomisk-politiska åtgärder
kommer emellertid samtidigt behovet av sådana selektiva åtgärder, som
föreslås i proposition nr 140, att minska. Att utskottet ändå inte velat
föreslå ändring av i propositionen begärda anslag till selektiva åtgärder
beror på att medlen anvisas sorn reservationsanslag och sålunda sannolikt
blott i begränsad omfattning kommer att behöva tas i anspråk därest
föreslagna generella åtgärder genomförs.

En underbalansering av statsbudgeten är givetvis konjunkturpolitiskt
motiverad i nuvarande läge. Redan de stimulansåtgärder som är genomförda
kommer att föranleda ett betydande budgetunderskott. Med den
starkare valutaställning sorn nu har uppnåtts är det också möjligt att ur
valutasynpunkt acceptera det budgetunderskott som följer med de åtgärder
utskottet förordat och som är nödvändiga för att få upp aktiviteten
i näringslivet och för att kunna bemästra arbetslösheten.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av vad i statsrådsprotokollet anförts om
den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.»

2) vid punkten 8 (Särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer, m. m.)

a) av herrar Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Åsling (c),
Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med »Socialutskottet
har» och slutar med »allmänna barnbidragen» bort ha följande
lydelse:

»Finansutskottet har uppfattningen att en samlad familjepolitisk reform
bör komma till stånd inom en nära framtid. Stödet till barnfamiljerna
har inte stärkts i takt med den allmänna standardhöjningen
Många barnfamiljer har stora svårigheter att klara ekonomin. Resultatet
blir i många fall att socialhjälp måste tillgripas. Ett förbättrat stöd till
barnfamiljerna är sålunda socialt och jämlikhetspolitiskt angeläget. Utskottet
delar uppfattningen att om en förbättring genomförs nu får den
samtidigt en aktiv konjunkturpolitisk effekt. Mittenpartierna har tidigare
i riksdagen krävt att barnbidragen skall inflationsskyddas. Den senaste
barnbidragshöjningen i januari 1971 har knappt kompenserat barnfamiljerna
för inträffade prisökningar sedan 1965. Nya prisökningar har hårt
drabbat just barnfamiljerna. En höjning av barnbidragen nu är därför
särskilt motiverad av förhållandet att en önskvärd indexsäkring för att
göra barnstödet värdebeständigt inte kommit till stånd. I detta syfte biträder
utskottet yrkandet i motion 1971: 1490 om höjning av de allmänna
barnbidragen med 200 kr. per barn och år. Höjningen skall gälla
från den 1 januari 1972. Härigenom blir yrkandena om höjning av
de allmänna barnbidragen i motionerna 1971: 1495 och 1971: 1528 i
huvudsak tillgodosedda.

FiU 1971:47

Som framhålles i motionen 1971: 1490 är det viktigt att stödet till
barnfamiljerna formas så att det bättre anpassas efter behovet med
hänsyn till inkomstförhållanden och barnantal. Nuvarande bostadstilllägg
är härvidlag otillräckliga. I proposition 1971: 156, som behandlas av
socialutskottet, läggs fram förslag om kraftigt höjda bostadstillägg från
den 1 april nästa år. Förslaget syftar framför allt till stärkt stöd till barnfamiljer
med låga inkomster. Särskilt gäller detta familjer med flera
barn och familjer med höga boendekostnader. Propositionens inriktning
står i dessa avseenden i överensstämmelse med utskottets uppfattning.
Utskottet biträder förslaget i propositionen 1971: 140 om att innan de
höjda bostadstilläggen börjar utgå en särskild utbetalning görs till barnfamiljer
som är berättigade att uppbära statligt bostadstillägg för december
1971. Utbetalningen bör göras så snart som möjligt. Utskottet avstyrker
således motionen 1971: 1528 såvitt här är i fråga.»
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»A. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1528, såvitt nu
är i fråga,

1. godkänner de i statsrådsprotokollet förordade grunderna
för särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer,

2. till Särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 125 000 000 kr.,

B. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1529 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
rätt till särskilt statligt bostadstillägg då grundförmånen beviljats
retroaktivt,

C. att riksdagen beträffande höjning av de allmänna barnbidragen 1.

med bifall till motionen 1971: 1490

dels beslutar att 1 § lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag
skall från den 1 januari 1972 ha följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse

Nuvarande lydelse

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran utgå
allmänt barnbidrag med 1 200 kronor
om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag

Utskottets förslag

För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med 1 400
kronor om året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas,
i riket.

FiU 1971: 47

dels beslutar att till Allmänna barnbidrag på tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av
180 000 000 kr.,

2. beslutar att motionen 1971: 1495 och motionen 1971: 1528,
i den mån de ej kan anses besvarade med utskottets hemställan
under C. 1 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.»

b) av herrar Burenstam Linder (m) och Brundin (m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med »Finansutskottet
ansluter» och på s. 25 slutar med »för ändamålet» bort ha
följande lydelse:

»Även om, som socialutskottet anfört, utbyggnaden av det ekonomiska
stödet till barnfamiljer främst bör inriktas på familjer med låga
inkomster och/eller flera barn lämpar sig det befintliga systemet för bostadstillägg
till barnfamiljer inte för en engångsinsats av det slag som förordas
i propositionen. De nuvarande reglerna för bostadstillägg innebär,
som framhålles i motionen 1971: 1528, orättvisor som skulle förstärkas
vid en utbetalning enligt i propositionen förordade grunder. Med hänsyn
härtill anser utskottet det riktigast att engångsinsatsen göres på de
allmänna barnbidragen.

I propositionen 1971: 156, som remitterats till socialutskottet, har föreslagits
en mer permanent omläggning och kraftig förstärkning av bostadstilläggen
till barnfamiljer. Utskottet delar den uppfattning som framförts
i motionen 1971: 1557 att en sådan reform bör anstå tills beslut
kan fattas om en allsidig familjepolitisk reform på grundval av familjepolitiska
kommitténs till början av år 1972 aviserade slutbetänkande.
Det kan emellertid då befinnas önskvärt med en ytterligare provisorisk
förstärkning av familjestödet i avvaktan på att ett sådant beslut skall
hinna träda i kraft. En provisorisk höjning av de allmänna barnbidragen
enligt förslaget i motionen 1971: 1528 öppnar enligt utskottets mening
en naturlig väg för fortsatt tillfällig förstärkning under första delen av
budgetåret 1972/73.

Härigenom tillgodoses också i huvudsak önskemålet i motionen
1971: 1490 om höjning av de allmänna barnbidragen med 200 kr. per
barn och år, dock att beslutet nu begränsas till att gälla återstående
del av innevarande budgetår. I motionen 1971: 1495 föreslås en tillfällig
höjning av barnbidragen. Som framgått av det anförda delar finansutskottet
uppfattningen att en tillfällig bambidragshöjning är den bästa
formen för omedelbar förstärkning av familjestödet, dock att - med
hänsyn till övriga kostnadskrävande konjunkturpolitiska åtgärder - beloppet
inte bör sättas högre än till 50 kronor per barn och utbetalningstillfälle.

Motionen 1971: 1529 om viss ändring av reglerna för de i propositionen
1971: 140 föreslagna särskilda bostadstilläggen är efter finansutskottets
här redovisade ställningstagande inte längre aktuell.»

FiU 1971: 47

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1528 och med anledning
av motionerna 1971: 1490 såvitt nu är i fråga och
1971: 1495

1. avslår propositionen 1971: 140 såvitt gäller särskilt statligt
bostadstillägg för barnfamiljer,

2. avslår motionen 1971: 1529,

3. antager följande

Förslag till
Lag om extra barnbidrag

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Extra barnbidrag skall av allmänna medel utgå för första och andra
kvartalet 1972 för barn beträffande vilket allmänt barnbidrag enligt
lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag utgår.

2 §

Extra barnbidrag utgår med 50 kronor i kvartalet.

3 §

Extra barnbidrag utbetalas kvartalsvis utan ansökan genom vederbörande
barnavårdsnämnds försorg. Utbetalningen sker till den som
äger uppbära allmänt barnbidrag för barnet. Angående sättet och tiden
för utbetalningen meddelar Konungen närmare bestämmelser.

4 §

Bestämmelserna i 2-7 §§, 11 § andra stycket och 12-17 §§ lagen
(1947: 529) om allmänna barnbidrag äger motsvarande tillämpning på
extra barnbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

4. till Extra barnbidrag på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 180 000 000
kr.»

3) vid punkten 9 (Motion om åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom
industrin) av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c),
Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»Utskottet vill erinra om att motionsyrkanden med liknande innebörd
som det nu föreliggande behandlats av socialutskottet under vårriks -

5 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 47

FiU 1971: 47

dagen. I den till socialutskottets betänkande 1971:7 fogade reservationen
nr 2 hemställdes därvid, att riksdagen skulle ge Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört om åtgärder för att ekonomiskt stimulera
industrin att förbättra arbetsmiljön. Yrkandet avslogs emellertid av riksdagen.

Finansutskottet vill med anledning av den nu föreliggande motionen
understryka att det är värdefullt att den år 1970 tillsatta arbetsmiljöutredningen
fått till uppgift att behandla arbetsmiljöproblemen i ett större
sammanhang, dvs. där man beaktar de arbetandes hela hälsosituation.
Det är emellertid samtidigt väsentligt att det redan nu kan ske ökade
insatser för att få till stånd bättre arbetsmiljöer. Utskottet tillstyrker
därför förslaget i motionen 1971: 1532 att statligt stöd till åtgärder för
bättre arbetsmiljöer i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar
skall få utgå efter samma grunder som gäller i fråga om
vatten- och luftvårdande åtgärder. Sådant stöd bör dock inte få utnyttjas
då annat stöd utgår, såsom t. ex. medgivande att ta i anspråk investeringsfond.
Det får ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga
tillämpningsföreskrifter.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1532 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om stöd
till åtgärder för bättre arbetsmiljö.»

4) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m.) beträffande
särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten av herrar Burenstam
Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m),
Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 34 börjar med »I sin»
och på s. 35 slutar med »för byggnadsinvesteringar» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet anser det befogat att utvidga det särskilda investeringsavdraget
till att också omfatta vissa byggnadsinvesteringar. Utöver den
omedelbara sysselsättningseffekt som en sådan åtgärd får både inom
byggnadsbranschen och inom andra näringar ger den företagen ett välbehövligt
incitament till kapacitetsutbyggnad, varigenom näringslivet som
helhet skulle stå bättre rustat vid en kommande högkonjunktur. Utskottet
tillstyrker sålunda motionerna 1971: 1489-1491 såvitt nu är i fråga.»

dels utskottets hemställan under A 2 bort ha följande lydelse:

»att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 1489, 1971: 1490
och 1971: 1491 samtliga såvitt nu är i fråga antar följande

FiU 1971: 47

Förslag till

Förordning om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten
vid taxering till statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk
och för vars räkning byggnadsarbete avsett för verksamheten igångsätts
under tiden den 1 december 1971- den 30 juni 1972, får vid taxering
till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen
för den förvärvskälla vari verksamheten ingår.

2 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av den del av byggnadskostnaden,
som nedlagts under tiden den 1 december 1971- den 31 mars
1973 och som belöper på beskattningsåret.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för byggnadsarbeten som helt
eller till huvudsaklig del avser

bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller
sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse,

butiks-, kontors- eller banklokaler,

kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,

sporthall eller annan idrottsanläggning,

bostadshus.

Särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes ej heller
för byggnadsarbete, för vilket investeringsfond enligt förordningen (1955:
256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller motsvarande
äldre författning tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen.

3 §

Byggnadsarbete anses igångsatt när det påbörjats på byggnadsplatsen.
Med nedlagd byggnadskostnad avses kostnad för utfört byggnadsarbete
under den i 2 § första stycket angivna tiden.

4 §

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige framställer
yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer
tillfredsställande utredning om den byggnadskostnad på vilken avdrag
skall beräknas. Avdrag åtnjutes endast om sådan kostnad i förvärvskällan
uppgått till minst 25 000 kronor under beskattningsåret.

FiU 1971: 47

5 §

Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning meddelas
av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

5) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m.) beträffande
investeringsbidrag av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i
Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och
Wirtén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med »Av
skatteutskottets» och slutar med »motionen 1971: 1543» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet är medvetet om att många, särskilt mindre och medelstora,
företag till följd av dels den strama kreditpolitiken under 1970, dels
den svaga efterfrågeutvecklingen under innevarande år kommit i ett
pressat lönsamhetsläge. Den redovisade vinsten är i det läget ett dåligt
mått på företagens framtidsutsikter. Det är därför inte heller rimligt att
förekomsten av en tillräckligt stor redovisad vinst skall vara avgörande
för företagens möjligheter att komma i åtnjutande av det investeringsstöd,
som det i propositionen föreslagna investeringsavdraget är avsett
att utgöra.

Utskottet finner det därför skäligt att investeringsavdraget kompletteras
med ett investeringsbidrag. Utskottet delar den i motionerna 1971:
1537 och 1971: 1543 framförda uppfattningen att stödet storleksmässigt
bör motsvara den skattevinst, som ett företag uppnår genom att utnyttja
det 20-procentiga investeringsavdraget. För företag som delvis kan utnyttja
investeringsavdraget bör investeringsbidrag kunna utgå på den del
av investeringsbeloppet på vilken avdrag ej kunnat åtnjutas, dvs. investeringsbeloppet
minskat med fem gånger det avdragna beloppet.

Utskottet finner det svårt att utan närmare utredning precisera hur
investeringsstödet tekniskt bör utgå. Utskottet vill därför förorda att
man i princip beslutar om ett investeringsstöd av det slag, varom här är
fråga, samt att riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t om ett förslag
snarast om stödets praktiska utformning. Tidsmässigt bör stödet avse investeringar
som görs under samma period som det särskilda investeringsavdraget
avser.»

dels utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande införande av investeringsbidrag i
anledning av motionerna 1971: 1537 och 1971: 1543

1. beslutar i princip att det särskilda investeringsavdraget

FiU 1971:47

skall kompletteras med ett investeringsbidrag i enlighet
med vad utskottet anfört, samt

2. hemställer att Kungl. Maj:t måtte utarbeta och snarast
förelägga riksdagen förslag om utformningen av ett sådant
investeringsstöd,»

6) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m.) beträffande
mervärdeskatt och arbetsgivaravgift av herrar Burenstam Linder
(m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c),
Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 33 börjar med »Skatteutskottet
har» och på s. 34 slutar med »och 1971: 1494» bort ha följande
lydelse:

»Den allvarliga arbetslösheten och stagnationen i den ekonomiska
tillväxten visar klart att de lättnader som hittills vidtagits i den ekonomiska
politiken är klart otillräckliga. Det är enligt utskottets mening
därför nödvändigt att nu utan ytterligare dröjsmål sätta in snabbt verkande
stimulansåtgärder.

Åtgärderna måste givetvis i stor utsträckning ha formen av arbetsmarknadspolitiska
insatser och ta sikte på att ge nytt arbete åt dem som
friställts. Utskottet vill emellertid understryka att det är minst lika viktigt
att sätta in förebyggande, generella åtgärder, både sådana som direkt
ökar motståndskraften och investeringsviljan i näringslivet och sådana
som ger en konsumtionsstimulans och därmed indirekt främjar produktion
och sysselsättning.

Mot den bakgrunden tillstyrker utskottet motionsförslagen om att
tillfälligt slopa den allmänna arbetsgivaravgiften och att sänka mervärdeskatten
under en begränsad tid. Ikraftträdandet måste med hänsyn till
redovisningssystemet ske vid månadsskiftet december/januari och vad
gäller mervärdeskatten avse en sänkning från 15 till 11 procent. Avgiften
bör återinföras och mervärdeskatten höjas till nuvarande nivå när
konjunktursituationen motiverar det.

Ett temporärt borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften nu
måste betraktas som ett effektivt konjunkturpolitiskt medel mot arbetslösheten.
Företagsnedläggelser skulle kunna undvikas och sysselsättningen
upprätthållas. Samtidigt skulle investeringarna främjas.

Utöver att en sänkning av mervärdeskatten skulle inverka positivt på
sysselsättning och produktion, tillkommer att sänkningen ger konsumtionssvaga
grupper ett inte oväsentligt standardtillskott.»

dels utskottets hemställan under E och F bort ha följande lydelse:

»E. att riksdagen beträffande ändring av mervärdeskatten

1. i anledning av motionen 1971: 1491 antar följande

FiU 1971: 47

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt -

Härigenom förordnas, att 13 och 59 §§ samt anvisningarna till 59 §
förordningen (1968:430) om mervärdeskatt skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

13 §

Skatten utgår med 15 procent av
beskattningsvärdet.

Skatten utgår med 11 procent av
beskattningsvärdet.

59 §

Mervärdeskatt utgår med 15 procent
av beskattningsvärdet. För
monteringsfärdigt hus utgår dock
skatten med 9 procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är

Vid bestämmande

Mervärdeskatt utgår med 11
procent av beskattningsvärdet. För
monteringsfärdigt hus utgår dock
skatten med 6,6 procent av beskattningsvärdet.

- mervärdeskatten inbegripen,
liknande prestation.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till

Vid införsel av bil utgör skattesatsen
alltid 15 procent av beskattningsvärdet.

Skattesatsen 15 procent motsvaras
av 17,65 procent av beskattningsvärdet
exklusive skatt och
skattesatsen 9 procent av 9,89 procent
av samma värde exklusive
skatt.

59 §

Vid införsel av bil utgör skattesatsen
alltid 11 procent av beskattningsvärdet.

Skattesatsen 11 procent motsvaras
av 12,35 procent av beskattningsvärdet
exklusive skatt och
skattesatsen 6,6 procent av 7,07
procent av samma värde exklusive
skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

2. avslår motionen 1971: 1493,

3. avslår motionen 1971: 1494,

F. att riksdagen beträffande ändring av den allmänna arbetsgivaravgiften
i anledning av motionerna 1971: 1489,
1971: 1490 och 1971: 1491 antar följande

FiU1971: 47

Förslag till

Förordning om upphävande av förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971. Den upphävda
förordningen gäller fortfarande i fråga om allmän arbetsgivaravgift
som hänför sig till tiden före nyss nämnda tidpunkt.»

7) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m.) beträffande
indexreglering av skattesystemet av herrar Burenstam Linder (m),
Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo
(c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »En indexreglering»
och slutar med »motionen 1971: 1530» bort ersättas med text
av följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att av rättviseskäl ett inflationsskydd
i skattesystemet genom en indexreglering är motiverad.

Utskottet delar även uppfattningen att principiella skäl talar för en
indexreglering av skattesystemet. Det bör ankomma enbart på riksdagen
att besluta om skattetrycket och skattebördans fördelning mellan olika
inkomstgrupper. Att skattetrycket påverkas av inflationsutvecklingen är
ur den synpunkten oacceptabelt. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till
motionen 1971: 1530.»

dels utskottets hemställan under G bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande indexreglering av skattesystemet med
bifall till motionen 1971: 1530 i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställer att riksdagen föreläggs förslag om ändring av skattesystemet
så att penningvärdets försämring inte medför ett automatiskt
ökat skattetryck,»

8) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m.) beträffande
utredning om skattesystemet av herrar Burenstam Linder (m),
Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo
(c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »Finansutskottet
delar» och slutar med »motionen 1971: 1489» bort ha följande
lydelse:

»Olika orsaker har lett till att den i fjol beslutade skattereformen delvis
fått annat utfall än vad som avsågs vid reformens genomförande.
En sådan faktor är den kraftiga höjningen av de kommunala skattesatserna.
Utskottet anser därför att en förutsättningslös utredning om skattesystemet
snarast bör komma till stånd. Utredningsuppdraget bör därvid
inte enbart begränsas till att omfatta den direkta beskattningen av

FiU 1971: 47

fysiska personer utan också kunna avse andra skatteformer såsom den
indirekta beskattningen och förmögenhetsbeskattningen. Uppgiften bör
anförtros åt en offentlig kommitté med företrädare för bland annat riksdagspartierna.
Utskottet anser härmed det i motionen 1971: 1489 framförda
yrkandet om en parlamentarisk utredning för översyn av beskattningssystemet
besvarat.»

dels utskottets hemställan under H bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande utredning om skattesystemet i anledning
av motionen 1971: 1489 beslutar att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om en förutsättningslös offentlig utredning med
bl. a. företrädare för riksdagspartierna om skattesystemet i
enlighet med vad utskottet anfort,»

9) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m.) beträffande
utredning rörande den allmänna arbetsgivaravgiften av herrar
Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Åsling (c), Fågelsbo (c) och
Wirtén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »Skatteutskottet
har» och slutar med »motionen 1971: 1490» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen
1971: 1490 att det är angeläget att den allmänna arbetsgivaravgiften i
fortsättningen får en annorlunda utformning än den haft hittills. Dess
relativt större belastning för de arbetskraftsintensiva företagen, bland
vilka finns exempelvis många serviceföretag och mindre företag, har
medverkat till en mycket snabb nedläggning av sådana företag oberoende
av konjunktursituationen. En regional differentiering borde också
vara möjlig med hänsyn till olika landsdelars näringsgeografiska förutsättningar.
Denna fråga har tagits upp i motionen 1971: 1491, som utskottet
behandlar i annat sammanhang. För att minska sysselsättningssvårigheterna
även på längre sikt är det angeläget att ta tillvara de möjligheter
som finns att differentiera avgiften så att man åstadkommer
dels en lättnad för de mest arbetsintensiva näringarna, dels en regional
differentiering. Frågan om differentiering bör i enlighet med yrkandet
i motionen 1971: 1490 utredas så att förslag kan läggas fram för vårriksdagen.
»

dels utskottets hemställan under J bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande utredning rörande den allmänna arbetsgivaravgiften
med anledning av motionen 1971: 1490 beslutar
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om snabbutredning
och förslag till 1972 års vårriksdag om en differentiering
av den allmänna arbetsgivaravgiften i enlighet med vad utskottet
anfort,»

FiU 1971: 47

10) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m) beträffande
kredit politiska åtgärder av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson
i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c)
och Wirtén (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 39 börjar med »Vad
beträffar» och på s. 40 slutar med »motionen 1971: 1522» bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Läget i många kommuner är sådant att man på grund av likviditetssvårigheter
tvingas uppskjuta igångsättningen av önskvärda investeringar,
som man redan beslutat sig för. Att man dessutom under den nuvarande
konjunktursvackan i många kommuner avstått från att fatta beslut om
nya investeringar är en logisk följd av den rådande situationen. I ett
läge då det ur flera synpunkter är önskvärt att även kommunerna
aktivt bidrar till att skapa nya sysselsättningsmöjligheter skulle ökade
möjligheter till långfristiga krediter för kommunerna vara en naturlig åtgärd.

Vad som alltså behövs nu - vid sidan av regeringens förslag om de
kommunala beredskapsarbetena - är klara och tydliga uttalanden i finansieringsfrågan
så att önskvärda kommunala beredskapsarbeten kan
planeras och snabbt sättas i gång. En förutsättning för detta är nämligen
att kommunernas nuvarande likviditetssvårigheter lättar. Utskottet tillstyrker
således motionen 1971: 1522.»

dels utskottets hemställan under K 3 bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande kreditpolitiska åtgärder med bifall
till motionen 1971: 1522 uttalar att kommunerna skall, för
genomförande av de av regeringen aviserade beredskapsarbetena
i kommunal regi, erhålla upplåningsrätt på den långa
kapitalmarknaden motsvarande den kommunala finansieringsdelen
för beredskapsarbeten samt, i den mån andra beredskapsarbeten
faller utanför den 75 % -iga statsbidragsdelen, även erhålla
medel för finansiering av dessa arbeten genom långfristig
upplåning,»

11) vid punkten 16 (Skatte- och kreditpolitiska åtgärder m. m.) beträffande
kreditpolitiska åtgärder av herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson
i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c)
och Wirtén (fp) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med
»Näringsutskottet anför» och slutar med »motionen 1971: 1527» bort
ha följande lydelse:

»De mindre och medelstora företagen har sedan länge haft svårigheter
med sin kapital- och kreditförsörjning. Ett sätt att underlätta denna
vöre att ändra bestämmelserna om återlån från allmänna pensionsfon -

FiU 1971: 47

den. De mindre och medelstora företagen har hitintills fått en relativt
ringa andel av denna utlåning. Med hänsyn till den rådande ekonomiska
situationen skulle en snabbt utvidgad återlånerätt och förbättrade amorteringsvillkor
för dessa företagsgrupper otvivelaktigt kunna bidra till
ökade investeringar och därmed ökad sysselsättning. För detta talar bl. a.
att de mindre och medelstora företagen svarar för en betydande del av
den totala sysselsättningen inom näringslivet. Finansutskottet tillstyrker
alltså motionen 1971: 1527. Utskottet avstyrker däremot motionen 1971:
1492, såvitt nu är i fråga.»

dels utskottets hemställan under K 4 bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande kreditpolitiska åtgärder med bifall
till motionen 1971: 1527 hos Kungl. Maj:t hemställer att förslag
snarast framläggs om vidgad rätt till återlån från allmänna
pensionsfonden och utökad amorteringstid för sådana lån.»

12) vid punkten 18 (Bidrag till kommunala avloppsreningsverk m. m.
samt Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin) av
herrar Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp),
Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 46 som börjar med »Beträffande
yrkandet» och slutar med »och hemställer» bort ha följande
lydelse:

»Vad gäller yrkandet i motionen 1971: 1521 om en utvidgning av statsbidraget
till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin till att även
omfatta jordbruket och trädgårdsnäringen kan enligt utskottets mening
vägande skäl anföras för en sådan utvidgning. Vatten- och luftföroreningsproblem
av i princip samma karaktär som inom industrin förekommer
nämligen också inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Anläggningar
för rening kräver även i sådana fall kostnadskrävande investeringar
som inte alltid kunnat förutses vid etableringen. Utskottet ansluter
sig därför till den uppfattning i frågan, som framförts i motionen
1971: 1521.»

dels utskottets hemställan under A bort ha följande lydelse:

»att riksdagen beträffande bidrag till jordbruket och trädgårdsnäringen
med bifall till motionen 1971: 1521 beslutar, att statsbidrag
får utgå till vatten- och luftvårdande åtgärder inom
jordbruket och trädgårdsnäringen enligt samma grunder som
inom industrin,»

13) vid punkten 22 (Allmänna beredskapsarbeten m. m.) beträffande
statsbidrag till beredskapsarbeten på enskilda vägar av herrar Burenstam
Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m),
Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 49, som börjar med »I mo -

FiU1971: 47

tionen» och slutar med »(InU 1971: 1 y)» bort ha följande lydelse:

»De enskilda vägarna utgör ett nödvändigt komplement till vägnätet
i övrigt. Det måste därför anses riktigt, som föreslås i motionen
1971: 1531, att staten bidrar till beredskapsarbeten på enskilda vägar på
samma villkor som tillfälligt skall gälla för kommunala beredskapsarbeten.
Utskottet tillstyrker sålunda yrkandet i motionen 1971: 1531 om en
höjning av statsbidraget till beredskapsarbeten på enskilda vägar till högst
75 procent för arbeten som påbörjas och avslutas under tiden 1 november
1971-30 juni 1972.»

dels utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

»att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1531 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om statsbidrag
till beredskapsarbeten, som utförs på enskilda vägar,»

14) vid punkten 22 (Allmänna beredskapsarbeten m. m.) beträffande
statliga beställningar hos kantstcnsindustrin av herrar Burenstam Linder
(m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c),
Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 49 börjar med »I sitt»
och på s. 50 slutar med »inte erfordras» bort ha följande lydelse:

»Det allvarliga läget inom stenindustrin fordrar enligt finansutskottets
mening särskild uppmärksamhet. Flera företag har sålunda varslat om
nedläggning av sin verksamhet. Samtidigt kan man räkna med att det
kommer att stöta på stora svårigheter att placera om arbetskraften bl. a.
på grund av den ogynnsamma åldersfördelningen. Utskottet noterar att
det redan med nuvarande regler finns möjligheter att lägga ut offentliga
beställningar. Dessa möjligheter bör, som föreslagits i motionen 1971:
1538, utnyttjas så att statliga beställningar på kantsten läggs ut som
komplement till de av arbetsmarknadsmyndigheterna stödda kommunala
beställningarna.»

dels utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1538 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om statliga beställningar
hos kantstensindustrin,»

15) vid punkten 25 (Statligt stöd till lageruppbyggnad) beträffande lagerökningsbidrag
till mindre företag av herrar Burenstam Linder (m),
Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m), Åsling (c), Fågelsbo
(c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 52 som börjar med »I fråga»
och slutar med »avstyrks motionsyrkandet» bort ha följande lydelse:

»I fråga om motionen 1971: 1541 vill utskottet understryka den betydelse
de mindre företagen har för upprätthållandet av full sysselsättning.
Därför är det felaktigt att begränsa stödet till företag med i regel

FiU1971: 47

minst 20 anställda. För sysselsättningen är det lämpligt med en allmän
sänkning av den angivna gränsen till fem anställda, och utskottet tillstyrker
därför motionsyrkandet.»

dels utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1541 och med
avslag på Kungl. Maj:ts förslag beträffande gränsen för antalet
anställda i företag som skall kunna få bidrag vid lagerökning
godkänner vad utskottet anfört i denna fråga,»

16) vid punkten 27 (Lånefonden för bostadsbyggande) av herrar Burenstam
Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin
(m), Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 54 som börjar med »Kungl.
Maj:ts förslag» och slutar med »motionen 1971: 1539» bort ha följande
lydelse:

»Kungl. Maj:ts förslag i fråga om höjda lånegränser för vissa bostadsrättsföreningar
har knappast några konjunktureffekter. De konjunkturpolitiska
aspekterna begränsar sig i princip till omfattningen av byggandet
i dess helhet och påverkas inte direkt av inriktningen på olika byggherrekategorier.
Förslaget har däremot avsevärda effekter på inriktningen
av bostadsbyggandet på längre sikt och på bostadskostnadsstrukturen.
Dessa effekter berörs inte ens parentetiskt i propositionen. I enlighet
med beslut av 1971 års vårriksdag prövas frågan skyndsamt inom
boendeutredningen, närmast med hänsyn till frågans då särskilt betonade
samband med andra bostadspolitiska överväganden. Oavsett vilken inställning
som nu från olika håll kan redovisas bör ett minimikrav vara
att frågan inte slutligen prövas utan att utredningsresultat avvaktas.
Denna ståndpunkt bör enligt förslaget i motionen 1971: 1539 få uttryck
i att riksdagen med avslag å propositionen i denna del åter erinrar om
riksdagens ställningstagande i april detta år.»

dels utskottets hemställan under B bort ha följande lydelse:

»beträffande höjda lånegränser att riksdagen med bifall till
motionen 1971: 1539

1. avslår Kungl. Maj:ts förslag,

2. som sin mening ånyo ger Kungl. Maj:t till känna vad därom
anförts i civilutskottets betänkande CU 1971: 12.»

Särskilda yttranden

1) vid punkten 7 (Särskilt tillägg till folkpensionärer) av herrar Löfgren
(fp) och Wirtén (fp) som anfört:

»Folkpensionärerna har som framhålles i motion 1971: 1536 av herr
Jonsson i Mora m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971:
140 stort behov av ökat ekonomiskt stöd. En extra förstärkning av pen -

FiU 1971: 47

sionärernas köpkraft fyller just nu på samma gång en konjunkturpolitisk
och en fördelningspolitisk funktion.

Förslaget i motionen innebär ett i förhållande till propositionen till
4 % av basbeloppet förhöjt särskilt tillägg till folkpensionärerna fördelat
på en utbetalning i december 1971 och en i januari 1972.

På grund av den fördröjda behandlingen är det nu tyvärr av tekniska
skäl inte möjligt att företa en utbetalning i december månad.

I januari 1972 kommer enligt regeringens förslag i proposition 1971:
140 ett särskilt tillägg om 3 % av basbeloppet att utgå till dem, som är
berättigade till folkpension i någon form.

Enligt vår uppfattning bör man härutöver - om det konjunkturpolitiska
läget talar härför - senare överväga att utbetala ytterligare pensionstillägg
under första halvåret 1972.»

2) vid punkten 14 (Motion om projektering av upprustningsarbete av
Göta kanal) av herrar Franzén (s) och Jansson (s) som anfört:

»Frågan om en utbyggnad av Göta kanals västgötadel har under senare
år varit föremål för stor uppmärksamhet. Alltsedan kanaltrafikutredningen
1967 avgav sitt betänkande angående Vänerns och Vätterns
förbindelse med Västerhavet har frågan vid flera tillfällen varit föremål
för framstötar i riksdagen. Riksdagen beslöt 1969 i anledning av
motionerna I: 1065 och II: 1228 att hos Kungl. Maj:t hemställa om en
ytterligare prövning i vad avser kostnader för en utbyggnad av Göta kanals
västgötadel. Denna utredning föreligger nu klar och är för närvarande
föremål för beredning inom Kungl. Maj:ts kansli.

Frågan om Göta kanals utbyggnad är enligt vår mening ett så stort
och omfattande projekt att det bör behandlas ytterst seriöst. Ett sådant
projekts eventuella genomförande är av den storleksordningen att det
kräver relativt lång förberedelsetid. Projektet i fråga kan således ej anses
vara lämpligt som ett kortsiktigt beredskapsobjekt som kan stimulera
sysselsättningen i den nu aktuella situationen på arbetsmarknaden.

Även om vi är ytterst angelägna att en upprustning och utbyggnad
av Göta kanal snarast kommer till stånd kan vi icke dela motionärens
uppfattning att i det läge frågan nu befinner sig göra ytterligare aktioner
i ärendet.»

3) vid punkten 27 (Lånefonden för bostadsbyggande) av herrar Burenstam
Linder (m). Kristiansson i Harplinge (c), Löfgren (fp), Brundin (m),
Åsling (c), Fågelsbo (c) och Wirtén (fp) som anfört:

»Centerns partimotion 1971: 1490 innehåller förslag om riksdagens
medverkan för att genom vidgning av ramen för bostadslån snabbt kunna
öka det ordinarie planerade bostadsbyggandet och därmed tillgodose
sysselsättningskraven. Av civilutskottets yttrande i ämnet framgår att
förutsättningar fanns ur projekteringssynpunkt att börja byggandet av yt -

FiU 1971: 47

terligare ca 3 000 lägenheter med stöd av bostadslån under år 1971.
Den av finansutskottets majoritet dikterade behandlingsordningen har
medfört att yrkandet inte kan prövas i sådan tid att det kan medföra avsedd
effekt. Det bör dock konstateras att enligt vår mening en snabb,
saklig prövning borde ha resulterat i bifall till motionsyrkande t.»

FiU 1971: 47

Yttranden från andra utskott

‘V

Skatteutskottets yttrande nr 2 år 1971

81 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 oktober och den 4 november 1971 har finansutskottet
hemställt om skatteutskottets yttrande dels över de vid höstriksdagens
början väckta motionerna 1971: 1489 av herr Bohman m. fl.
(m), 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c), 1971: 1491 av herr Helén
m. fl. (fp), 1971:1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
och 1971: 1494 av herr Ringaby m. fl. (m) i vad motionerna avser yrkanden
rörande beskattningen, dels över propositionen 1971: 140 (bil. 5)
samt de med anledning av propositionen väckta motionerna 1971: 1530
av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp, c, m), 1971: 1533 av herr Hermansson
i Stockholm m. fl. (vpk), såvitt motionen avser det särskilda
investeringsavdraget, 1971: 1537 av herr Levin (fp) och 1971: 1542 av
herr Rydén m. fl. (fp, m).

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

I motionerna har framförts yrkanden om tillfälliga eller permanenta
sänkningar av den direkta skatten, mervärdeskatten eller den allmänna
arbetsgivaravgiften i syfte att stimulera sysselsättningen.

Utskottet har inte för avsikt att i detta yttrande göra en mer ingående
bedömning av det samhällsekonomiska läget men anser sig likväl böra
något beröra de samhällsekonomiska konsekvenserna av generella skattesänkningar
av det slag som föreslås i motionerna.

Konjunkturinstitutet räknar i sin höstrapport med att nedgången av
den privata konsumtionen under första halvåret 1971 skall följas av
en kraftig konsumtionsökning genom att hushållens inkomster ökar
betydligt på grund av de retroaktiva löneutbetalningarna. Återbetalningen
av överskjutande skatt och sparmedel från det s. k. Strängaspelet
kan väntas medföra en ytterligare förhållandevis stor köpkraftsstimulans.
Mot bakgrunden härav är utskottet inte berett tillstyrka generella
konjunkturstimulerande åtgärder i form av betydande skatte- eller av^
giftssänkningar på sätt förordats i motionerna. Visserligen saknas i vårt
land erfarenheter från tillfälliga skattesänkningar av den omfattning
som motionärerna föreslår, men enligt utskottets uppfattning talar sannolika
skäl för att sådana åtgärder i nuvarande konjunkturläge i betydande
utsträckning kommer att medföra en minskning av den onormalt
stora lagerhållningen och en ökning av importen. De sysselsättningspolitiska
effekterna av skattesänkningarna blir härigenom begränsade, och
en importökning utan motsvarande stegring av exporten medför givetvis
vissa negativa verkningar på betalningsbalansen. Man kan inte heller
bortse från de speciella påfrestningar på samhällsekonomin, som i ett
förbättrat konjunkturläge uppkommer vid en återgång till tidigare skat -

6 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 47

FiU 1971: 47

te- och avgiftsnivåer. Utskottet är således inte övertygat om att man
genom motionärernas förslag på snabbaste och mest effektiva sätt åstadkommer
de eftersträvade förbättringarna av sysselsättningen. Dessutom
kan vissa erinringar av teknisk natur, till vilka utskottet återkommer
i det följande, riktas mot förslagen i motionerna. Skatteutskottet delar
därför den i propositionen tillkännagivna uppfattningen att den ekonomiska
politiken i första hand bör inriktas på selektiva åtgärder med
snabbt verkande sysselsättningseffekt för att stimulera investeringarna
inom näringslivet och den offentliga sektorn.

Utskottet behandlar härefter de i propositionen 1971: 140 föreslagna
åtgärderna på beskattningsområdet och vissa motions- och skrivelseyrkanden
i anslutning härtill samt därefter övriga yrkanden i motionerna
från rent skattetekniska utgångspunkter.

I syfte att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier
har enligt beslut vid 1971 års riksdag i förordningen (1971: 50)
om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt föreskrivits
att skattskyldiga, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och
som under 1971 anskaffar maskiner och andra döda inventarier för
stadigvarande bruk i verksamheten, vid taxeringen till statlig inkomstskatt
får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag med belopp motsvarande
10 % av anskaffningskostnaden. Som förutsättning för rätt till avdrag
gäller att tillfredsställande utredning om anskaffningskostnaden företes
och att denna uppgått till minst 5 000 kr.

I vissa av motionerna har framförts yrkanden att rätten till särskilt
investeringsavdrag skall omfatta även näringslivets byggnadsinvesteringar.
Sålunda yrkas i motionen 1971: 1489 av herr Bohman m.fl. att sådant
avdrag skall medges fr. o. m. den 1 november 1971 och i motionen
1971: 1491 av herr Helén m. fl. att avdraget skall bestämmas till 10 %
av byggnadskostnaden. Vidare begärs i motionen 1971: 1490 av herr
Fälldin m. fl. att särskilt investeringsavdrag med rätt till fördelning på
högst fem år skall medges med 10 % av byggkostnaden för byggnadsobjekt,
som påbörjas under tiden den 1 november 1971-den 31 mars
1972 och som är avsedda att utnyttjas i rörelse, jordbruk eller skogsbruk.
Enligt motionärernas mening bör dock rätt till investeringsavdrag inte
föreligga för s. k. oprioriterat byggande.

I sin höstrapport uppger konjunkturinstitutet att investeringarna i
byggnader och anläggningar minskat med omkring 5 % mellan andra
halvåret 1970 och första halvåret 1971. Maskininvesteringarna visar

FiU 1971: 47

ungefär samma utveckling som byggnadsinvesteringarna. Under andra
halvåret 1971 och första halvåret 1972 förutser konjunkturinstitutet en
avsevärt höjd aktivitet inom byggnadssektorn men en mer begränsad
ökning av maskininvesteringarna. Med hänsyn till de ytterligare stimulansåtgärder
för investeringar i byggnader och anläggningar, som föreslås
i propositionen, är skatteutskottet inte berett tillstyrka att rätten till
särskilt investeringsavdrag utvidgas utöver vad departementschefen föreslagit.
Utskottet vill också framhålla, att det är förenat med svårigheter
att utforma ett investeringsavdrag för byggnadsinvesteringar, som
tillgodoser kraven på lättillämplighet och kontroll vid taxeringen.

Av det anförda framgår att utskottet inte heller kan biträda förslaget
i den med anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1533
av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om avslag på departementschefens
förslag till ändring i förordningen om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt.

Enligt 3 § andra stycket förordningen om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt medges inte sådant avdrag vid anskaffning
av bl. a. begagnade inventarier.

I en till skatteutskottet ingiven skrivelse har AB Bolinder-Munktell
anfört bl. a. följande. Sedan en följd av år hyr bolaget ut ett betydande
antal fabriksnya lantbrukstraktorer till försvaret i samband med repetitionsövningar.
Uthyrningsperioden omfattar i regel 20 dagar, och den
sammanlagda körtiden för varje traktor uppgår därvid genomsnittligt
till 30-40 timmar. Efter uthyrningsperioden försäljer bolaget traktorerna
med samma fabriksgaranti och serviceåtagande som gäller för
fabriksnya traktorer. Inregistrering av traktorerna sker först vid försäljningen.
De till försvaret uthyrda traktorerna, som torde uppgå till
mer än 20 % av det totala antalet i landet årligen nyregistrerade lantbrukstraktorer,
redovisas före försäljningen av bolaget som varulagertillgångar.
Enligt bolagets mening innebär tillhandahållandet av traktorerna
till försvaret inte att de vid försäljning till slutlig konsument
blir att betrakta som begagnade inventarier. Bolaget hemställer därför,
att förordningen kompletteras med bestämmelser av innebörd att anskaffningen
av ifrågavarande traktorer medför rätt till särskilt investeringsavdrag.

Avsikten med lagstiftningen är i första hand att stimulera investeringar
som medför en förbättring och utbyggnad av produktionsapparaten
inom näringslivet. Stimulansen har därför inriktats på anskaffning
av nya maskiner och inventarier. Som framgår av AB Bolinder-Munktells
skrivelse föreligger emellertid fall, där det kan vara berättigat att
medge investeringsavdrag även vid anskaffning av obetydligt begagnade
inventarier. Som förutsättning för avdragsrätten bör dock gälla att
investeringen medfört en förbättring eller utökning av produktionen.
Med hänsyn härtill bör en näringsidkare, som hyr ett inventarium av ett

FiU 1971: 47

8. k. leasingföretag och därefter inköper inventariet från företaget, inte
vara berättigad till särskilt investeringsavdrag. Skatteutskottet förprdar
således att riksskatteverket, när särskilda skäl föreligger, skall kunna
medge rätt till särskilt investeringsavdrag även vid anskaffning av begagnade
inventarier. För att tillgodose detta syfte har till utskottets yttrande
som bilaga 1 fogats ett förslag till ändring av 3 § förordningen om
särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

Vid en teknisk granskning av författningsförslaget har utskottet i övrigt
inte funnit anledning till erinran.

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1971: 1537 av
herr Levin har hemställts att riksdagen beslutar införa ett investeringsbidrag
på 8 % för tiden t. o. m. den 31 december 1972. Av motiveringen
i motionen framgår att yrkandet inte avser ett bidrag i egentlig mening.
Avsikten är att näringsidkare, som inte redovisar vinst och därför
inte kan utnyttja det särskilda investeringsavdraget vid den statliga taxeringen,
skall medges ett särskilt avdrag med 8 % av anskaffningskostnaden
vid sin redovisning av mervärdeskatt.

Från principiell synpunkt kan invändningar riktas mot att näringsidkare,
som på grund av verksamhetens olönsamhet inte har möjlighet att
utnyttja ett visst avdrag vid inkomstbeskattningen, skall kompenseras
härför genom avdrag vid redovisning av en helt annan, indirekt skatt.
Motionären synes dessutom ha förbisett, att redovisningsskyldigheten till
mervärdeskatt är begränsad. Sålunda föreligger frihet från sådan redovisningsskyldighet
enligt 6 § förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,
om den skattepliktiga årsomsättningen inte uppgår till 10 000 kr. Därtill
kommer att vissa näringsidkare över huvud taget inte är redovisningsskyldiga
på grund av att vissa varor och tjänster enligt 8 och 11 §§ nämnda
förordning är undantagna från skatteplikt. Också från kontrollsynpunkt
kan anmärkningar riktas mot förslaget i motionen. Det särskilda
investeringsavdraget skall nämligen tillgodoföras den skattskyldige först
vid inkomsttaxeringen året efter inventarieanskaffningen, medan mervärdeskatteavdraget
skall medges vid inbetalningen av mervärdeskatt för
den redovisningsperiod om normalt två månader som följer närmast
efter inventarieanskaffningen. Det är således vid tidpunkten för det föreslagna
mervärdeskatteavdraget omöjligt att avgöra om den skattskyldige
kan utnyttja ett särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen. Av
anförda skäl anser utskottet sig inte kunna biträda yrkandet i motionen
1971: 1537.

I propositionen tas också upp en annan fråga som inte föranleder
något förslag till riksdagen. Departementschefen uttalar på s. 11 i
propositionen att företagen inom branscher med hög relativ energiförbrukning
bör ges dispens från energiskatt. Åtgärden, som är avsedd att
ytterligare stimulera utvecklingen inom näringslivet, kan enligt depar -

FiU 1971:47

tementschefens mening ske inom ramen för gällande dispensbestämmelser.

Skatteutskottet vill uttala viss tvekan beträffande innebörden av detta
uttalande. Med dispensrätt torde i skattesammanhang endast avses rätt
för Kungl. Maj:t att befria från eller återbetala skatt. Förordningen
(1957: 262) om allmän energiskatt innehåller inte några bestämmelser
om rätt för Kungl. Maj:t att meddela dispens. Bestämmelserna i förordningen
(1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger
emellertid tillämpning på den allmänna energiskatten. I 46 § denna förordning
stadgas att Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t förordnar
äger, när synnerliga skäl därtill föreligger, medge befrielse från
eller återbetalning av skatt. Denna bestämmelse har emellertid främst
tillkommit för att dispens skall kunna ges då det på grund av omständigheterna
i det enskilda fallet framstår som obilligt att skatt skall erläggas,
exempelvis om den skattskyldige blivit missledd av uppgifter från beskattningsmyndigheten
och han inte har möjlighet att i sin tur ta ut
den debiterade skatten. Det måste enligt utskottets mening anses uteslutet
att Kungl. Maj:t i konjunkturstimulerande syfte skulle kunna lämna
dispens för hela sektorer av näringslivet med stöd av detta bemyndigande.
De övriga bestämmelser i energiskatteförordningen som möjliggör
nedsättning av eller befrielse från skatt är alla av den arten att de bemyndigar
beskattningsmyndigheten - riksskatteverket - att besluta härom,
och det får enligt utskottets mening anses helt främmande för lagstiftningens
syfte att ett centralt ämbetsverk skulle kunna använda dessa
regler för konjunkturpolitiska ändamål. Såvitt utskottet kan finna
torde därför de avsedda lättnaderna inte kunna ske inom ramen för gällande
lagstiftning.

Det finns enligt utskottets mening anledning att också något beröra de
praktiska konsekvenserna av förslaget. De nedsättningsregler som riksskatteverket
efter hörande av den till verket knutna energiskattenämnden
tillämpar i fråga om den allmänna energiskatten har till syfte att
de tillverkade produkterna skall - oavsett vilken energiform som används
vid framställningen - få viss maximerad skattebelastning i relation till
tillverkningskostnaderna. Detta innebär att skattenedsättningar redan
förekommer för de särskilt energikrävande branscher som åsyftas i det
nämnda departementschefsuttalandet. Systemet leder till att skilda nedsättningsregler
tillämpas för olika kraft- eller värmekällor inom en och
samma sektor av näringslivet. En temporär skattebefrielse kan därför för
en viss sektor medföra en konkurrenssnedvridning genom att den upphäver
den kostnadsutjämning mellan energikällorna som nuvarande regler
medför. Såvitt utskottet kan bedöma måste därför största försiktighet
iakttas vid användandet av den allmänna energiskatten som konjunkturpolitiskt
instrument, och eventuella skattenedsättningar bör ske
först efter hörande av energiskattenämnden och med beaktande av i

FiU 1971: 47

nämnden framförda meningar. De konjunkturpolitiska effekterna av de
i propositionen förordade ingreppen i den allmänna energiskatten torde
sålunda enligt utskottets mening bli tämligen begränsade. Utskottet vill
emellertid inte motsätta sig att Kungl. Maj:t får möjlighet att förordna
om skattelättnader för de branscher där en sådan åtgärd kan väntas
vara av betydelse och där inga negativa effekter kan befaras.

I enlighet med vad som tidigare anförts beträffande formerna för en
skattenedsättning förordar utskottet att riksdagen antar en särskild förordning
om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten, varigenom
Kungl. Maj:t bemyndigas att förordna härom intill utgången av
1972. Ett författningsförslag har fogats som bilaga 2 till utskottets yttrande.

I anslutning till det nyssnämnda departementschefsuttalandet beträffande
den allmänna energiskatten yrkas i motionen 1971: 1542 av herr
Rydén m. fl. att riksdagen vid behandling av propositionen skall uttala
att dispens från energiskatt skall medges den manuellt arbetande glasindustrin.

Med anledning härav vill utskottet framhålla, att det med hänsyn
till vad utskottet ovan anfört rörande energiskatten inte kan anses
lämpligt att utan en mera ingående prövning besluta om vilka branscher
som skall komma i fråga för de avsedda skattelättnaderna.
En sådan samlad prövning bör - om utskottets förslag godkänns - ankomma
på Kungl. Maj:t, som därvid har att beakta de synpunkter som
utskottet framfört. Om det i detta sammanhang framkommer att energiförbrukningen
inom den manuella glasindustrin motiverar skattenedsättning
och några hinder i övrigt inte föreligger härför får alltså Kungl.
Maj:t möjlighet att tillgodose syftet med motionen.

Utskottet övergår härefter till en i huvudsak teknisk granskning av
yrkandena i motionerna.

Enligt 12 § förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall
för varje år bestämmas med vilka procenttal av de i 10 § 1 mom. nämnda
förordning angivna grundbeloppen den statliga inkomstskatten skall
ingå i preliminär skatt för kommande budgetår. Därvid skall iakttas att
procenttalet skall vara detsamma för helt kalenderår.

Vid 1971 års vårriksdag (prop. 1971: 115, SkU 40, rskr 197) har
beslutats att statlig inkomstskatt för budgetåret 1971/72 skall ingå i
preliminär skatt med 100 % av grundbeloppet.

I motionen 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. yrkas - med upphävande
av riksdagens tidigare fattade beslut - att procenttalet för uttagande
av statlig inkomstskatt för år 1972 skall bestämmas till 90. Enligt
motionärernas förslag skall vidare källskattetabellerna för första halvåret
1972 utarbetas så att skatteuttaget begränsas till 80 %. Skattelättnaden
skall dock maximeras till 800 kr. För andra halvåret 1972 skall

FiU 1971: 47

källskattetabellema utarbetas med utgångspunkt i uttagsprocenten 100.
Yrkandet syftar till att åstadkomma en temporär ökning av den privata
konsumtionen.

Enligt 35 och 36 §§ uppbördsförordningen (1953: 272) skall lokal
skattemyndighet översända debetsedel avseende preliminär A-skatt och
B-skatt till skattskyldig senast den 18 januari resp. den 25 februari under
inkomståret.

Utskottet har från riksskatteverket inhämtat att det under normala
förhållanden krävs en tid av minst tre månader för upprättande, tryckning
och distribution av nya källskattetabeller. De källskattetabeller, som
skall tillämpas nästa år, är sålunda redan under distribution till de lokala
skattemyndigheterna. Dessa har att översända vederbörlig skattetabell
tillsammans med debetsedeln till skattskyldiga, som enligt gällande
bestämmelser är skyldiga att erlägga preliminär A-skatt. Ett bifall till
motionärernas förslag skulle innebära en fördubbling av antalet källskattetabeller.
Det torde med hänsyn härtill inte vara praktiskt möjligt
att nu hinna utsända nya omarbetade källskattetabeller inom den i uppbördsförordningen
stadgade tiden. Motionärernas förslag föranleder också
en omräkning av redan utförd debitering av preliminär B-skatt, vilket
medför förseningar även med utsändandet av debetsedlarna till skattskyldiga,
som skall erlägga preliminär B-skatt. Av det anförda framgår
att det inte ens vid ett omedelbart riksdagsbeslut i frågan är möjligt att
administrera motionärernas förslag.

I motionen 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. begärs också att en
parlamentarisk utredning skall tillsättas för översyn av beskattningssystemet.
Utredningen bör enligt motiveringen i motionen ha till uppgift
att åstadkomma marginalskattesänkningar, särskilt i inkomstlägena omkring
30 000 kr., och indexreglering av skattesystemet. I den med anledning
av propositionen väckta motionen 1971: 1530 av herr Eriksson i
Arvika m. fl. hemställs om riksdagsskrivelse med begäran om ändring
av det direkta skattesystemet så att penningvärdeförändringar inte automatiskt
medför ökat skattetryck och därmed minskad köpkraft.

Vid ställningstagandet till liknande motionsyrkanden under vårriksdagen
framhöll skatteutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1971:18 bl. a., att 1970 års skattereform åsyftat och också medfört
lättnader vid inkomstbeskattningen för skattskyldiga upp till inkomstnivån
40 000-45 000 kr. Dessa lättnader, som givetvis motverkas av
och i vissa fall kan understiga numera beslutade höjningar av den
kommunala utdebiteringen, har delvis finansierats genom en ökad skatteprogression
även vid förhållandevis låga inkomster. Utskottet delade
uppfattningen att skatteprogressionen i vissa inkomstlägen är kännbar
och att detta i särskilt hög grad gäller de inkomstskikt där sociala förmåner
av olika slag avtrappas. Utskottet erinrade emellertid om att
1970 års skattereform i detta hänseende innebar avsevärda förbättringar

FiU 1971: 47

för folkpensionärerna. I fråga om barnfamiljerna innebar reformen att
dessa tillförts 700 milj. kr. i ökade transfereringar, räknat för helt år,
genom en höjning av barnbidrag, bidragsförskott m. m. En allmän sänkning
av marginalskatterna kunde enligt skatteutskottets uppfattning visserligen
i och för sig anses önskvärd, men möjligheterna att vidta en
sådan åtgärd var i första hand beroende av det statsfinansiella utrymmet
och behovet av andra, mer angelägna reformer.

Yrkandet om en allmän översyn av beskattningen besvarades av utskottet
med att stora och betydande delar av beskattningsområdet redan
var eller skulle bli föremål för utredning och att resultatet härav och
erfarenheterna av skattereformens verkningar borde avvaktas, innan beslut
fattades om nya utredningar. Frågan om en indexreglering av skattesystemet
ansåg utskottet vara förenad med stora praktiska svårigheter,
främst på grund av källskattesystemet. Beskattningen borde i stället tid
efter annan omprövas och avvägas med hänsyn inte endast till penningvärdeförändringen
utan också till ändrade förutsättningar av annat
slag.

Vad motionärerna anfört i motionerna har inte givit skatteutskottet
anledning till ändrat ståndpunktstagande i denna fråga.

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m.
år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet. Detta värde utgörs i princip
av det pris eller vederlag, som kunden i varje särskilt fall betalar eller
faktureras, med skattens belopp inräknat. I vissa fall utgår skatten på
reducerade beskattningsvärden. Sålunda utgör beskattningsvärdet endast
60 % av totala vederlaget eller saluvärdet inklusive skatt i fråga om försäljning
eller uttag av byggnad eller monteringsfärdigt hus, servering,
rumsuthyming i hotellrörelse eller liknande, byggnads- och anläggningsentreprenader
eller andra tjänster som avser fastighet. Vidare utgör beskattningsvärdet
endast 20 % av totala vederlaget inklusive skatt i fråga
om vissa markanläggningsarbeten samt tjänster som tillhandahålls av
arkitekter, byggnadskonsulenter och liknande.

Skattesatsen 15 % motsvarar ett pålägg av ca 17,65 % på priset före
skatt. Vid tillämpning av reduceringsreglema blir pålägget 9,89 %
resp. 3,09 % på priset före skatt.

Av de åtgärder som föreslås i motionerna beträffande den indirekta
beskattningen uppvisar de förslag som avser mervärdeskatten de flesta
variationerna. I samtliga motioner behandlas frågan om en sänkning av
mervärdeskatten helt eller delvis. I motionerna 1971: 1489 av herr
Bohman m. fl. och 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. förordas emellertid
andra åtgärder än sänkt mervärdeskatt. I motionen 1971: 1494 av herr
Ringaby m. fl. yrkas att skattesatsen för livsmedel skall sänkas till
10% fr. o. m. den 1 november 1971, medan motionärerna i motionen
1971:1493 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. helt vill befria livsmedel
från mervärdeskatt fr. o. m. år 1972 och kompensera det skatte -

FiU 1971: 47

bortfall sorn därigenom uppkommer genom en skärpt beskattning av
företag, förmögenheter och skattskyldiga med större inkomster.

I motionen 1971: 1494 motiveras yrkandet med att man genom den
föreslagna sänkningen skulle friställa köpkraft i konjunkturstimulerande
syfte samtidigt som åtgärden särskilt gynnar barnfamiljerna. Motionärerna
hänvisar också till att andra länder har väsentligt lägre mervärdeskatt
på livsmedel än på övriga varor. I vänsterpartiet kommunisternas partimotion
berörs visserligen också den aktuella ekonomiska situationen men
av motiveringen framgår att förslagen tillkommit mera av fördelningspolitiska
än konjunkturpolitiska skäl.

Förslag om differentiering av den generella indirekta beskattningen
till förmån för bl. a. livsmedel har avvisats av riksdagen vid ett flertal
tillfällen såväl under den allmänna varuskattens som under mervärdeskattens
tid. Mot en sådan åtgärd har främst åberopats statsfinansiella
skäl. Skatteutskottet vill också framhålla de administrativa och kontrolltekniska
svårigheter som en differentierad mervärdeskatt måste medföra.
Det är uppenbart att livsmedelshandeln, som i betydande omfattning
säljer alla slag av dagligvaror såsom rengöringsmedel, kosmetika, tobak
och sötsaker, kommer att få betydande svårighteter om kassaredovisningen
måste delas upp på livsmedel och på övriga varor. Det är också
troligt att viss del av en skattelättnad för livsmedel kommer att ätas upp
av ökade hanteringskostnader för handeln. När man åberopar utländska
förebilder finns det enligt utskottets mening anledning erinra om att
det för närvarande i länder med skattedifferentieringar görs ansträngningar
att begränsa antalet skattesatser och att bringa dem i närmare
överensstämmelse med varandra. Det ursprungliga fastställandet av
lägre skattesatser för vissa nödvändighetsvaror måste även ses mot bakgrunden
av de socialpolitiska insatserna i övrigt och den jordbruksekonomiska
situationen i landet. Införandet av skilda skattesatser i vissa
länder torde sålunda ha skett uteslutande av politiska och sociala skäl
och inte i något fall ha varit motiverat av skattetekniska hänsyn. Enligt
utskottets mening är det angeläget att erinra om att inkomsterna från
mervärdeskatten genom transfereringar möjliggör en betydande utjämning
av inkomstskillnaderna i övrigt och att varje mer avsevärd försvagning
av dessa inkomster minskar möjligheterna att fullfölja strävandena
i sådan riktning. Då yrkandena om slopande av mervärdeskatten
på livsmedel dessutom endast i begränsad omfattning kan ses som inlägg
i den konjunkturpolitiska debatten finner utskottet inte skäl att i detta
sammanhang ytterligare belysa konsekvenserna härav.

Rent konjunkturstimulerande är däremot syftet med yrkandet i motionen
1971: 1491 av herr Helén m. fl. att sänka mervärdeskatten med
5 % för tiden den 1 november 1971-den 30 april 1972. Det bör erinras
om att redan allmänna skatteberedningen i sitt betänkande Nytt skattesystem
(SOU 1964: 25) var inne på tanken att använda mervärdeskatten

FiU 1971: 47

som konjunkturpolitiskt instrument. Det som då diskuterades var emellertid
endast möjligheten att genom begränsningar i avdragsrätten dämpa
en överhettad konjunktur. Utskottet har tidigare berört de allmänna konjunkturpolitiska
synpunkterna i fråga om en temporär sänkning av mervärdeskatten
och vill därför i detta sammanhang endast framhålla att
några mer avsevärda tekniska svårigheter inte torde vara förknippade
med en sådan åtgärd. Merarbete för framför allt detaljhandeln och
kontrolltekniska problem torde dock bli en ofrånkomlig men inte oöverkomlig
följd av detta förslag.

Enligt förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall
sådan avgift erläggas av arbetsgivare och av fysisk person vilken haft
inkomt av här i riket bedriven rörelse eller av här belägen jordbruksfastighet
som han själv brukar. Även staten och kommunerna är skyldiga
att erlägga sådan avgift.

För arbetsgivare utgår avgiften fr. o. m. år 1971 med 2 % av summan
av vad han under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad. För fysisk person som haft
inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som brukas av honom, utgår
allmän arbetsgivaravgift (s. k. egenavgift) med 2 % av sådan inkomst
i den mån arbetsgivare inte skall erlägga allmän arbetsgivaravgift för
inkomsten. Iinkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som ej uppgår
till 500 kr. per år och förvärvskälla, skall inte tas med vid beräkning av
egenavgift.

I motionerna 1971: 1489 av herr Bohman m. fl. och 1971: 1490 av
herr Fälldin m. fl. yrkas avveckling av den allmänna arbetsgivaravgiften
fr. o. m. den 1 november 1971.

Utskottet - som förutsätter att finansutskottet självt prövar de samhällsekonomiska
verkningarna av ett slopande eller en nedsättning av
den allmänna arbetsgivaravgiften - vill inte göra gällande att några
skattetekniska invändningar kan riktas mot motionärernas förslag. Det
kan emellertid framhållas att den s. k. egenavgiften, som beräknas med
ledning av inkomsterna under helt kalenderår, lämpligen bör - om en
avveckling kommer till stånd - slopas vid ett årsskifte, men det torde
inte vara omöjligt att med hjälp av lämpliga regler om proportionering
genomföra en avveckling vid annan tidpunkt.

Av principiella skäl ställer utskottet sig mera avvisande till förslaget
i motionen 1971: 1491 av herr Helén m. fl. att slopa arbetsgivaravgiften
inom det inre stödområdet och sänka avgiften till 1 % inom övriga delar
av landet. Utskottet har tidigare och senast under vårriksdagen bestämt
motsatt sig tanken på regionala differentieringar av skatte- och
avgiftsreglerna. Utskottet vidhåller att sådana åtgärder måste få ogynnsamma
konsekvenser och leda till komplikationer av skilda slag. Det
framstår enligt utskottets mening som angeläget från skatteteknisk synpunkt
att bevara de praktiska fördelar som vissa skatte- och avgiftsfor -

FiU 1971: 47

mer erbjuder genom sin förhållandevis enkla konstruktion. Inför man
undantag eller särregler för att tillgodose särskilda intressen, riskerar
man uppenbarligen att förlora inte bara de tekniska fördelarna utan också
möjligheterna att överblicka kostnaderna för samhällets åtaganden.

Vad utskottet här anfört äger också tillämpning på utredningsyrkandet
i motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. om differentiering av
den allmänna arbetsgivaravgiften i syfte att bereda arbetskraftsintensiva
näringsgrenar särskilda lättnader.

Stockholm den 18 november 1971

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora
(c), fru Nettelbrandt (fp), fru Holmqvist* (s), herrar Kristenson
(s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s),
Nilsson i Trobro* (m), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Björk i Gävle
(c) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering,

Avvikande mening

av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Nilsson i
Trobro (m) och Björk i Gävle (c), vilka anfört följande:

»I de i anledning av särskild inträffad händelse vid höstriksdagens
början väckta motionerna framhölls att sysselsättningsläget i landet gjorde
det angeläget att riksdagen skyndsamt fattade beslut om kraftfulla
konjunkturstimulerande åtgärder. För att få en samlad bedömning av
detta frågekomplex har samtliga motioner och även den senare avlämnade
propositionen 1971:140 jämte i anledning därav väckta motioner
remitterats till finansutskottet. En sådan samlad bedömning är icke
möjlig i flera utskott, varför vi anser att skatteutskottet uteslutande bort
yttra sig om förslagen från teknisk synpunkt. De sakliga ställningstagandena
bör sålunda ske i finansutskottet. Genom den långdragna riksdagsbehandlingen
har vissa av motionsförslagen i någon mån blivit
överspelade från tidsmässig synpunkt sett. I övrigt är samtliga till utskottet
remitterade förslag - med undantag för propositionens förslag
rörande energiskatten - tekniskt genomförbara.»

FiU 1971: 47

Bilaga 1

Skatteutskottets förslag till ändring av 3 § förordningen (1971: 50)
om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt.

Kungl. Maj:ts förslag Skatteutskottets förslag

3 §

Särskilt investeringsavdrag utgör tjugo procent av anskaffningskostnaden.
Träffas skriftligt avtal om förvärvet under 1971 eller 1972 för leverans
efter det år, under vilket avtalet träffats, utgör dock avdraget tjugo
procent av det avtalade priset.

Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, nämligen inventarier

med en beräknad varaktighetstid av högst tre år,
begagnade inventarier,

personbilar, som avses i vägtrafikförordningen (1951: 648) och som
icke användes i yrkesmässig trafik eller uthymingsrörelse,

inventarier, som den skattskyldige själv tillverkar, om tillverkningen
börjat före ingången av år 1971,

inventarier, om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1971
och som enligt avtalet skall levereras efter utgången av år 1973,

inventarier, om vars anskaffande skriftligt avtal träffas under år 1972
och som enligt avtalet skall levereras efter utgången av år 1974.

Föreligger särskilda skäl, får
riksskatteverket medge att särskilt
investeringsavdrag får åtnjutas för
anskaffning av begagnade inventarier.

För inventarier, som förvärvas från någon med vilken förvärvaren
är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt investeringsavdrag
endast om säljaren är tillverkare och tillverkningen börjat
efter ingången av år 1971.

Särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning åtnjutes icke
för inventarier, för vilka investeringsfond enligt förordningen (1955:
256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller motsvarande
äldre författning tagits i anspråk enligt beslut av Kungl. Maj:t eller
arbetsmarknadsstyrelsen eller för vilka förordningen (1963: 216) om
extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen
skall äga tillämpning enligt beslut av Kungl. Maj:t.

FiU 1971:47

Bilaga 2

Skatteutskottets förslag till
Förordning om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten.

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av bestämmelserna i förordningen (1957: 262) om allmän
energiskatt kan Konungen i konjunkturstimulerande syfte förordna
om nedsättning av eller befrielse från allmän energiskatt, som skall
utgå under tiden den 1 december 1971-den 31 december 1972.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Justitieutskottets yttrande nr 1 år 1971

94 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har finansutskottet hemställt att
justitieutskottet avger yttrande över propositionen 1971: 140 angående
konjunkturstimulerande åtgärder, såvitt avser Kungl. Maj:ts i propositionen,
bilaga 1 samt bilaga 11 punkten 2, framlagda förslag.

Justitieutskottet har icke funnit anledning till erinran mot förslagen.

Stockholm den 17 november 1971

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken Mattson
(s), herrar Emulf (fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson
i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), Schött (m), fru HjelmWallén
(s), herr Polstam (c), fru Nordlander (vpk), herrar Alf Pettersson
i Malmö (s) och Stjernström (c).

Försvarsutskottets yttrande nr 1 år 1971

95 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har finansutskottet hemställt att
försvarsutskottet avger yttrande över propositionen 1971: 140 angående
konjunkturstimulerande åtgärder, bilaga 2 samt bilaga 8 såvitt avser
Diverse kapitalfonder, Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap,
punkten 2 Förrådsanläggningar m. m. jämte eventuella följdmotioner.

Med anledning härav får försvarsutskottet anföra följande.

1. Prop. 1971:140 bil. 2

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1971/72 under Försvarets fastighetsfond anvisa investeringsanslag
av sammanlagt 64 925 000 kr. Medlen behövs under innevarande
budgetår för att täcka utgiftsbehovet för vissa åtgärder med
konjunkturstimulerande effekter. Åtgärderna har redovisats i propositionen.

Försvarsutskottet tillstyrker att medel på tilläggsstat anvisas i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag.

2. Prop. 1971:140 bil. 8

Kungl. Maj:t har under punkten 2 föreslagit riksdagen att till Förrådsanläggningar
m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/
72 under Diverse kapitalfonder, Förrådsfonden för ekonomisk försvarsberedskap,
anvisa ett investeringsanslag av 650 000 kr. Medlen behövs
för att under innevarande budgetår fullfölja anskaffningen av ett sjunde
centralförråd av fältledningsmateriel för civila, skyddade oljelagringsanläggningar.

Försvarsutskottet tillstyrker att medel på tilläggsstat anvisas i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag.

Stockholm den 18 november 1971

På försvarsutskottets vägnar

PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna
(s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Enskog (fp), Gustavsson i Ängelholm
(s), Pettersson i Kvänum (c), Häll (s), öhvall (fp), Brännström (s), Virgin
(m), Pettersson i Lund (s), Gustavsson i Nässjö (s), och Runesson (s).

Sorialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 år 1971 96 FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 oktober 1971 har finansutskottet hemställt att
socialförsäkringsutskottet avger yttrande över motionen 1971: 1493 av
herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), såvitt avser yrkandet om viss
ändring av lagen om finansiering av folkpensioneringen.

Med anledning härav får socialförsäkringsutskottet anföra följande.

Som ett led i de under höstsessionen avgivna motionsförslagen angående
konjunkturstimulerande åtgärder föreslås i motionen 1971: 1493 att
mervärdeskatten på livsmedel skall upphävas från den 1 januari 1972
samt att det inkomstbortfall för statskassan som härigenom uppkommer
kompenseras genom olika inkomstförstärkningar, bland annat ökat uttag
av folkpensionsavgift.

Enligt 3 § lagen om finansiering av folkpensioneringen utgår folkpensionsavgift
med 5 % av den försäkrades till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst dock med högst 1 500 kronor. Maximeringen av avgiften
har tillkommit för att åstadkomma en viss relation mellan förmån
och avgift inom pensionssystemet. I motionen föreslås att maximiregeln
skall slopas och folkpensionsavgiften utgöra 5 % av den beskattningsbara
inkomsten, oavsett dennas storlek. En sådan ändring av gällande
regler skulle enligt motionärerna tillföra statskassan ca 850 milj. kr. per
år.

Socialförsäkringsutskottet har behandlat ett motionsyrkande med samma
innehåll tidigare i år i betänkandet SfU 1971: 9. Motionsyrkandet avstyrktes
av utskottet med den motiveringen att folkpensionsavgiftens storlek
och konstruktion måste ses i sammanhang med de regler som gäller
för inkomstbeskattningen och att skäl därför saknades att avskaffa maximiregeln
för avgiftsuttag. Utskottet har inte någon anledning att frångå
denna bedömning.

Oavsett hur finansutskottet kommer att ställa sig till motionärernas
huvudyrkande om slopande av mervärdeskatten på livsmedel, får socialförsäkringsutskottet
med hänvisning till det anförda för sin del avstyrka
bifall till motionsyrkandet om slopande av maximeringen av folkpensionsavgift.
Vid en teknisk granskning av den i motionen föreslagna
lagtexten har utskottet inte funnit anledning till någon erinran.

Stockholm den 26 oktober 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar

TORSTEN FREDRIKSSON

FiU 1971: 47

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg
(s), Jonsson i Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Karlsson i Ronneby
(s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Mundebo
(fp), Nordberg (s), Björck i Nässjö (m), Marcusson (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Hermansson i Malmberget (vpk) och Adolfsson (m).

Avvikande mening

av herr Hermansson i Malmberget (vpk), som ansett att det avsnitt av utskottets
yttrande som börjar med orden »Socialförsäkringsutskottet har»
och slutar med orden »någon erinran» bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Skälet att maximera folkpensionsavgiften för att åstadkomma en viss
relation mellan förmån och avgift kan enligt utskottets mening inte
längre anses relevant med hänsyn till den allmänt åberopade jämlikhetsaspekten.
I skattesammanhang brukar också anföras att folkpensionsavgiften
mera har karaktären av specialskatt än försäkringsavgift. Vid
anläggandet av en sådan synpunkt måste slopandet av folkpensionsavgiftens
maximering ses mot bakgrunden av att åtgärden föreslagits genomförd
i samband med förslag om avskaffandet av mervärdeskatten på
livsmedel. Detta förslag har icke tidsbestämts utan är avsett som en permanent
åtgärd. Reglerna för inkomstbeskattningen är inte baserade på
något sådant undantag i tillämpningen av mervärdeskatten.

Med hänsyn till det anförda samt till den fördelningspolitiska effekten
av förslaget i övrigt tillstyrker sålunda utskottet bifall till motionsyrkandet
om slopandet av avgiftsmaximum. Vid en teknisk granskning av den
i motionen föreslagna lagtexten har utskottet inte funnit anledning till
någon erinran.»

7 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 47

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 2 år 1971 98

FiU 1971:47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har finansutskottet hemställt att
socialförsäkringsutskottet avger yttrande över propositionen 1971:140
angående konjunkturstimulerande åtgärder, såvitt avser det i Bilaga 3
Socialdepartementet upptagna förslaget om särskilt tillägg till folkpensionärer.
Genom beslut den 17 november har finansutskottet vidare
hemställt om socialförsäkringsutskottets yttrande över den i anledning av
propositionen väckta motionen 1971: 1536 av herr Jonsson i Mora
m. fl. (fp).

Med anledning härav får socialförsäkringsutskottet anföra följande.

Som ett led i strävandena att stimulera den privata konsumtionen
föreslås i propositionen att folkpensionärema skall få ett särskilt kontant
tillägg till sin pension. Tillägget föreslås få formen av en engångsutbetalning
till den som för januari 1972 är berättigad till folkpension
i form av ålders-, förtids- eller änkepension eller till hustrutillägg.
Tillägget skall utgå med tre procent av basbeloppet till samtliga
pensionärer oberoende av den ordinarie pensionens storlek och utbetalas
samtidigt som utbetalning sker av folkpensionen i januari 1972. De
närmare bestämmelserna för tillägget skall utfärdas av Kungl. Maj:t.
Kostnaderna för tillägget beräknas till ca 285 milj. kr. För att täcka
dessa kostnader bör föras upp ett särskilt förslagsanslag, benämnt Särskilt
tillägg till folkpensionärer.

I motionen föreslås - med hänvisning bl. a. till ökade levnadskostnader
för pensionärerna - att tillägget bestäms till fyra procent av basbeloppet
och att utbetalningen sker med hälften i december 1971 och
med hälften i januari 1972. Förslagsanslaget bör på grund härav förås
upp med 380 milj. kr.

Utskottet tillstyrker att ett extra köpkraftstillskott anvisas folkpensionärema
i enlighet med de grander som redovisas i propositionen. Med
hänsyn bl. a. till att pensionstillskotten enligt 1969 års lagstiftning i
ämnet byggs upp med utgångspunkt i ett belopp motsvarande tre procent
av basbeloppet och att riksdagen vid upprepade tillfällen, senast i år,
avvisat motionsförslag om höjning av detta belopp till fyra procent av
basbeloppet, ansluter sig utskottet till propositionens förslag angående
det särskilda pensionstilläggets storlek. Utskottet avstyrker därigenom
förslaget i motionen 1971: 1536 i denna del.

• När det gäller frågan om utbetalning av pensionstillägget delar utskottet
uppfattningen i propositionen och motionen att denna bör ske så
tidigt som möjligt. Av administrativa skäl torde utbetalningen lämpligen
böra ske i samband med utbetalning av ordinarie folkpensionsförmåner.
Då pensionsanvisningar för december månad 1971 enligt

FiU 1971:47

gällande ordning måste sändas ut endast några få dagar efter den tidpunkt
då riksdagen kan väntas fatta beslut i föreliggande ärende, torde
tidigaste utbetalningstillfälle vara den ordinarie januariutbetalningen
1972. Utskottet avstyrker därför motionen även i denna del.

Sammanfattningsvis får socialförsäkringsutskottet under åberopande
av det anförda tillstyrka bifall till propositionen såvitt gäller förslaget
om särskilt tillägg till folkpensionärer och avstyrka bifall till motionen
1971: 1536.

Stockholm den 18 november 1971
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson
i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Mundebo (fp), Nordberg (s),
Björck i Nässjö (m), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herr Andersson
i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Signell (s) och Lindström
(s).

Avvikande mening

av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m), fröken
Pehrsson (c), herr Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp),
som ansett att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar med orden
»Utskottet tillstyrker» och slutar med »motionen 1971: 1536» bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening bör socialförsäkringsutskottets yttrande inskränka
sig till att avse en granskning av propositions- och motionsförslagen
från teknisk synpunkt. Mot denna bakgrund har utskottet
inte något att erinra mot propositionsförslaget och förslaget i motionen
om en höjning av pensionstilläggets belopp. När det gäller frågan om
utbetalningen delar utskottet uppfattningen i propositionen och motionen
att denna bör ske så tidigt som möjligt. Av administrativa skäl torde
utbetalningen lämpligen böra ske i samband med utbetalning av ordinarie
folkpensionsförmåner. Då pensionsanvisningar för december 1971 enligt
gällande ordning måste sändas ut endast några få dagar efter den
tidpunkt då riksdagen kan väntas fatta beslut i föreliggande ärende,
torde tidigaste utbetalningstillfälle vara den ordinarie januarieutbetalningen
1972.»

Socialutskottets yttrande nr 1 år 1971

100 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 oktober, den 4 november och den 17 november
1971 har finansutskottet hemställt att socialutskottet avger yttrande över
dels motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c) om konjunkturstimulerande
åtgärder, såvitt avser höjning av de allmänna barnbidragen, och
motionen 1971: 1495 av herrar Romanus (fp) och Ahlmark (fp) om höjning
av de allmänna barnbidragen, dels propositionen 1971: 140 angående
konjunkturstimulerande åtgärder, såvitt avser Bilaga 3 Socialdepartementet,
med undantag för punkten 1, dels ock följande i anledning
av propositionen väckta motioner, nämligen motionen 1971: 1528
av herr Carlshamre m. fl. (m), motionen 1971: 1529 av herr Carlstein
(s) och motionen 1971: 1532 av herr Fälldin m. fl. (c).

Med anledning härav får utskottet anföra följande.

I propositionen föreslås att en engångsutbetalning sker av ett särskilt
statligt bostadstillägg för barnfamiljer. Detta bostadstillägg bör utgå till
de familjer som under år 1971 för december månad uppbär statligt
bostadstillägg. Det föreslås att det särskilda bostadstillägget skall utgöra
tre gånger det belopp som familjen uppburit i statligt bostadstillägg för
december 1971. Utbetalningen bör ske i januari 1972.

I motionerna 1971: 1490, 1971: 1495 och 1971: 1528 framställs yrkanden
som samtliga syftar till höjda barnbidrag. I motionerna 1971:
1495 och 1971: 1528 föreslås höjningarna bli temporära. I den sistnämnda
motionen yrkas även avslag på propositionen, såvitt avser förslaget
om särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer.

Socialutskottet anser att de resurser som nu kan ställas till förfogande
för familjepolitiska åtgärder bör användas till selektiva insatser och då i
främsta rummet för att stärka stödet till barnfamiljer med låga inkomster,
särskilt familjer med flera barn och familjer med höga boendekostnader.
I propositionen 1971: 156, som utskottet för närvarande behandlar, läggs
fram förslag om kraftigt höjda bostadstillägg för barnfamiljer från den
1 april nästa år. Utskottet biträder förslaget att dessförinnan görs en
särskild utbetalning till barnfamiljer som är berättigade till statligt bostadstillägg.
Utbetalningen bör göras så snart som möjligt. Med hänsyn
härtill biträder utskottet även förslaget att tillägget anknyts till rätten att
uppbära statligt bostadstillägg för december 1971. I enlighet med det
anförda avstyrker utskottet motionen 1971: 1490, såvitt här är i fråga,
motionen 1971: 1495 och motionen 1971: 1528 samt tillstyrker förslaget
i propositionen 1971: 140 att ett särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer
utgår.

I motionen 1971: 1529 yrkas att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till

FiU 1971: 47

101

känna att utbetalning under tiden den 1 januari-den 31 mars 1972 av
retroaktivt statligt bostadstillägg avseende december månad 1971 skall
grunda rätt till särskilt statligt bostadstillägg. Enligt socialutskottets mening
är det rimligt att den familj som retroaktivt blir berättigad till statligt
bostadstillägg för december 1971 även får den särskilda förmån som
engångsutbetalningen innebär. En begränsning bör dock ske så att endast
utbetalning som sker under första kvartalet 1972 grundar rätt till det
särskilda bostadstillägget. Utskottet tillstyrker således bifall till motionen
1971: 1529. I övrigt har utskottet inte något att erinra mot de i propositionen
förordade grunderna för särskilt statligt bostadstillägg för barnfamiljer
eller mot den föreslagna medelsanvisningen för ändamålet.

Socialutskottet tillstyrker även de övriga förslagen i propositionen
1971: 140, såvitt här är i fråga.

Statsbidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin utgår
för närvarande från ett anslag under jordbrukshuvudtiteln. I propositionen
föreslås en förstärkning av detta stöd för att ytterligare stimulera
industrins investeringar och därigenom öka sysselsättningen. För tiden
den 1 november 1971-den 30 juni 1972 föreslås det statliga bidraget bli
höjt från högst 25 % till högst 75 % av kostnaden.

I motionen 1971: 1532 yrkas att riksdagen skall besluta medge att
stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljö inom industrin beträffande arbetslokaler,
maskiner och andra arbetsanordningar får utgå efter samma
grunder som enligt propositionen skall gälla i fråga om vatten- och luftvårdande
åtgärder.

Socialutskottet har tidigare i år i betänkandet 1971: 7 behandlat motionsyrkanden
om utredning eller åtgärder för att ekonomiskt stimulera
industrin till arbetsmiljöinsatser. Motionsyrkandena avstyrktes under hänvisning
till arbetsmiljöutredningens arbete. Enligt utskottets mening bör
resultatet av utredningens arbete avvaktas innan man tar ställning till
frågan om att införa sådana stimulansbidrag som avses i motionen 1971:
1532. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Stockholm den 18 november 1971

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c)*,
Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru
Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c). Persson i Stockholm (s), fru
Sigurdsen (s), herrar Akerlind (m), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson
(c)*, fru Marklund (vpk) och herr Romanus (fp).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

FiU 1971: 47

102

Avvikande mening

av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Larsson
i öskevik (c), Åkerlind (m), Andreasson (c) och Romanus (fp), som ansett
att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar med orden »I propositionen»
och slutar med orden »till motionen» bort ersättas med text av
följande lydelse:

»Enligt utskottets mening bör socialutskottets yttrande inskränka sig till
att avse en granskning av propositions- och motionsförslagen från teknisk
synpunkt. Mot denna bakgrund har utskottet inte något att erinra mot de
förslag i propositionen, som här är i fråga, och inte heller mot de här
behandlade förslagen i motionerna 1971: 1490, 1971: 1529 och 1971:
1532. Såvitt avser motionerna 1971: 1495 och 1971: 1528 vill utskottet
uttala att en temporär höjning av barnbidragen lämpligast bör ske på det
sättet att en lag om extra barnbidrag antas. Utskottet har inte någon
erinran ur formell synpunkt mot det i motionen 1971: 1528 upptagna
förslaget till en sådan lag.»

Utbildningsutskottets yttrande nr 2 år 1971

103 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har finansutskottet hemställt att
utbildningsutskottet avger yttrande över propositionen 1971: 140 angående
konjunkturstimulerande åtgärder beträffande vad Kungl. Maj:t
enligt till propositionen bilagt utdrag (bilaga 6) av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för den 29 oktober 1971 givit riksdagen till
känna angående följande å riksstaten för budgetåret 1971/72 uppförda
förslagsanslag, nämligen

Bidrag till driften av gymnasieskolor,

Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m., samt
Bidrag till driften av kommunala skolor för vuxna.

Vad i propositionen i denna del anförts föranleder ej någon erinran
eller något uttalande från utbildningsutskottets sida.

Stockholm den 23 november 1971

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande: herrar Alemyr (s), Mårtensson (s), Larsson i Staffanstorp
(c), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund i Härnösand (s),
Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), fru Gradin (s), fru Sundberg
(m), fru Dahl (s), herrar Johansson i Skärstad (c), Berndtson i Linköping
(vpk), Stålhammar (fp) och Jonsson i Alingsås (fp).

Trafikutskottets yttrande nr 1 år 1971

104 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 oktober 1971 har finansutskottet hemställt att
trafikutskottet avger yttrande över motionen 1971: 1490 av herr Fälldin
m. fl. (c) såvitt avser yrkandet att riksdagen till Drift av statliga
vägar för budgetåret 1971/72 anvisar ett extra reservationsanslag av 50
milj. kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

Finansutskottet har vidare - genom beslut den 4 november 1971 -hemställt om trafikutskottets yttrande över propositionen 1971: 140,
bil. 4 jämte eventuella följ dmotioner.

Med anledning härav får trafikutskottet anföra följande.

Vad först beträffar det i motionen 1971: 1490 framförda yrkandet
om ett extra anslag av 50 milj. kr. till Drift av statliga vägar finner
utskottet detsamma välmotiverat. Vägverket synes sålunda i stort behov
av medel för ändamålet. Den föreslagna medelsanvisningen torde vidare
medföra gynnsamma effekter ur sysselsättningssynpunkt.

Utskottet vill dock erinra om att Kungl. Maj:t i bilaga 9 till propositionen
1971: 140 föreslagit riksdagen att på tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1971/72 anvisa dels till Allmänna beredskapsarbeten
m. m. ett reservationsanslag av 825 milj. kr., varav förslagsvis 275 milj.
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen, dels till Särskilda beredskapsarbeten
m. m. ett reservationsanslag av 100 milj. kr., varav förslagsvis
35 milj. kr. att avräknas mot automobilskattemedlen. Nämnda
anslagsbelopp har av Kungl. Maj:t ansetts böra ställas till förfogande
för att möjliggöra igångsättning av dels vissa större ombyggnadsprojekt,
dels ett antal mindre omläggnings- och förbättringsarbeten samt torde
till betydande del avse just arbeten av det slag motionärerna förordat.
Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar innebär alltså ett tillgodoseende
av förut nämnda motionsyrkande.

I bilaga 4 till propositionen 1971: 140 föreslås att riksdagen till Posthus
m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett investeringsanslag om 1,7 milj. kr. - avseende tidigareläggning av
beställningar av bilar och bussar för postverkets räkning. Den sålunda
föreslagna medelsanvisningen tillstyrks av utskottet.

I anslutning till förenämnda proposition har i motionen 1971: 1535
av herr Hyltander (fp) hemställts att riksdagen måtte besluta att uppdraga
åt Kungl. Maj:t att snarast låta projektera för upprustningsarbete
av Göta kanal och utbyggnad av dess västgötadel samt att ställa erforderliga
medel till förfogande. Utskottet vill i anledning härav erinra om

FiU 1971: 47

105

att frågan - efter vederbörlig utredning i ämnet - f. n. bereds inom
Kungl. Maj:ts kansli. I avvaktan på resultatet härav finner utskottet någon
åtgärd från riksdagens sida ej påkallad och avstyrker därför motionen.

Stockholm den 18 november 1971
På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lindahl (s), Lothigius (m), Hjorth (s), Persson i Heden (c),
Hugosson (s), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Håkansson (c), Magnusson i
Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s), fru Thunvall (s) och herr
Komstedt (m).

Avvikande mening

av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson
i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och Komstedt (m) som
ansett att den del av utskottets yttrande på s. 1 som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »av utskottet» bort ha följande lydelse:
»Enligt utskottets uppfattning bör dock den slutliga avvägningen
mellan de olika konjunkturstimulerande åtgärderna ske inom finansutskottet.
Sett ur de mera tekniskt betonade synpunkter utskottet i
detta fall har att företräda har utskottet ingen invändning mot det i motionen
framlagda förslaget. •

Ej heller har utskottet i sak något att erinra mot det i propositionen
1971: 140 framlagda förslaget att riksdagen till Posthus m. m. på tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag
om 1,7 milj. - avseende tidigareläggning av beställning av bilar
och bussar för postverkets räkning.»

Jordbruksutskottets yttrande nr 1 år 1971

106 FiU 1971; 47

Till finansutskottet

Genom beslut den 4 november 1971 har finansutskottet hemställt att
jordbruksutskottet avger yttrande över propositionen 1971: 140 angående
konjunkturstimulerande åtgärder, såvitt avser i bilaga 7 redovisade
ärenden under jordbruksdepartementets handläggning. Yttrandet borde
även avse eventuella följdmotioner.

Med anledning härav får jordbruksutskottet anföra följande.

De till utskottet hänvisade delarna av propositionen 1971: 140 innehåller
förslag om tillfälligt höjda statsbidrag till kommunala avloppsreningsverk
samt till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin.
Till förstnämnda ändamål föreslås därjämte en anslagsanvisning på tillläggsstat
I av 50 milj. kr. Avsikten med förslagen är bl. a. att skapa
ytterligare arbetstillfällen inom byggnads- och anläggningssektorn. Som
villkor för höjt bidrag skall i båda nu angivna fall gälla att arbetena påbörjas
och till 60 % utförs under tiden den 1 november 1971 - den 30
juni 1972 och att arbetena bedrivs kontinuerligt. För arbeten som påbörjas
under denna tid men inte kunnat fullföljas i angiven omfattning
bör dock höjt bidrag kunna utgå för de kostnader som hänför sig till
nämnda period.

Propositionsförslagen motsvarar enligt utskottets mening från miljövårdssynpunkt
angelägna önskemål, och utskottet vill för sin del förorda
att desamma godtas av riksdagen.

Vad gäller i motionen 1971: 1540 uttryckta farhågor för att föreslagna
bidragsvillkor kommer att medföra vissa svårigheter vid tillämpningen
vill utskottet som sin mening anföra, att förhöjt bidrag, då synnerliga
skäl föreligger, bör kunna utgå till anläggningar även om målsättningen
att minst 60 % av arbetena skall ha utförts inom perioden november -juni inte kunnat helt uppfyllas. En oeftergivlig förutsättning synes därvid
böra vara att förseningen i förekommande fall skall ha uppstått till följd
av omständigheter varöver vederbörande bidragssökande ej kunnat råda.
Utskottet utgår från att förevarande fråga bör kunna lösas i samband
med utformningen av kommande tillämpningsföreskrifter i ämnet. Därmed
skulle enligt utskottets mening också motionens syfte i allt väsentligt
vara tillgodosett.

I motionen 1971: 1521 framläggs förslag om att riksdagen måtte medge
att statsbidrag får utgå till vatten- och luftvårdande åtgärder inom
jordbruket och trädgårdsnäringen enligt samma grunder som i propositionen
föreslås för industrin. I anledning härav vill utskottet erinra om att
motionsyrkanden med samma innebörd vid ett flertal tillfällen prövats
av riksdagen, senast vid innevarande års vårsession (JoU 1971: 1, p. 43).

FiU 1971: 47

107

Yrkandena har genomgående avslagits av riksdagen, bl. a. under hänvisning
till att statligt stöd till reningsanordningar inom jordbruket redan
lämnas i form av kreditgaranti såväl för anläggning som för utrustning.
Vidare har skälen för bidragsgivningen till industrin ansetts ha en sådan
tyngd att den borde genomföras utan inskränkningar.

Riksdagen har således hittills haft den uppfattningen att förevarande
bidragsgivning bör koncentreras till industrisektorn. Utskottet finner i
dagens läge ingen anledning för riksdagen att frångå denna ståndpunkt.
Det kan i sammanhanget nämnas att statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
nyligen jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat
särskilda sakkunniga för utredning rörande kostnaderna för miljövården.
Enligt direktiven för denna utredning bör inom ramen för en
kartläggning av de totala miljövårdskostnaderna också studeras fördelningen
av kostnaderna mellan stat, kommun, näringsliv och enskilda.
I de sakkunnigas arbete bör ingå en översyn av inriktningen och omfattningen
av de ekonomiska stödåtgärder som kommit till användning
för att styra kostnadsfördelningen. I det sammanhanget anses bl. a.
böra prövas frågan om att omfördela eller utsträcka stödet till andra
områden t. ex. avfallshantering. Mot bakgrund av vad nu anförts avstyrker
utskottet motionen 1971: 1521.

I motionen 1971: 1532 har hemställts att riksdagen måtte besluta medge
att stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om
arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar får utgå efter samma
grunder som enligt propositionen skall gälla i fråga om vatten- och
luftvårdande åtgärder. Motionen kommer enligt vad utskottet erfarit att
såvitt avser den socialpolitiska aspekten behandlas av socialutskottet.
Jordbruksutskottet vill för sin del i anslagsfrågan endast hänvisa till vad
i föregående stycke sist anförts beträffande en kommande utredning om
omfördelning eller utsträckning av ifrågavarande stöd till andra områden.

Stockholm den 18 november 1971

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s)*, Persson i
Skänninge (s)*, Antby (fp), Hedin (m), Hedström (s), Magnusson i
Grebbestad (s), fru Lindberg (s), herrar Takman (vpk), Johansson i Holmgården
(c)*, Andersson i Storfors (s), Bergqvist (s), Leuchovius (m),
Persson i Heden (c) och fru Anér (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

FiU 1971: 47

108

Avvikande mening

av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Johansson i
Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp), Leuchovius (m). Persson i
Heden (c) och fru Anér (fp) sorn anser att det avsnitt av utskottets
yttrande som börjar på s. 1 med »I motionen» och slutar med »andra
områden» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I motionen (lika med utskottet) för industrin. Enligt utskottets
mening kan vägande skäl anföras för en utvidgning av området
för ifrågavarande bidragsgivning. Vatten- och luftföroreningsproblem av i
princip samma karaktär som inom industrin förekommer nämligen även
inom andra näringar, främst jordbruket och trädgårdsnäringen. Det kreditstöd,
som nu kan utgå till reningsanläggningar inom jordbruket och
trädgårdsnäringen, torde såvitt utskottet kunnat bedöma inte utgöra tillräcklig
stimulans till åtgärder utan bör vid behov kunna kompletteras
med statsbidrag enligt samma regler som gäller för industrin. Utskottet
ansluter sig därför till den uppfattning i frågan som framförts i förevarande
motion.

I motionen 1971: 1532 har hemställts att riksdagen måtte besluta medge
att stöd till åtgärder för bättre arbetsmiljöer inom industrin i fråga om
arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar får utgå efter samma
grunder som enligt propositionen skall gälla i fråga om vatten- och
luftvårdande åtgärder. Motionen kommer enligt vad utskottet erfarit att
såvitt avser den socialpolitiska aspekten behandlas av socialutskottet.
Jordbruksutskottet vill i förevarande sammanhang för sin del uttala att
det från anslagstekniska synpunkter inte synes finnas något att invända
mot en i motionen föreslagen komplettering av bidragsändamålen.

I överensstämmelse med det anförda förordar utskottet att anslagsrubriken
ändras till Bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom
industrin, jordbruket och trädgårdsnäringen, m. m.»

Näringsutskottets yttrande nr 1 år 1971

109 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Yttrande över motion om ändring av sysselsättnings-, lokaliseringsoch
näringspolitiken.

Genom beslut den 19 oktober 1971 har finansutskottet hemställt om
yttrande av näringsutskottet över motionen 1971: 1492 av herr Hermansson
i Stockholm m. fl. (vpk).

Näringsutskottet får anföra följande. Yttrandet begränsas till att avse
frågor som normalt hör till näringsutskottets handläggning.

I motionen, som föranletts av det aktuella konjunkturläget, framläggs
ett program i tio punkter för ökade samhällsinsatser på olika områden.
Motionärerna hemställer bl. a.

att riksdagen skall uttala sig för en sysselsättnings-, lokaliserings- och
näringspolitik i enlighet med vad i motionen anförts,

att riksdagen skall uttala sig för en skyndsam projektering av de under
punkterna 9 och 10 föreslagna statliga basindustrierna m. m.,

att riksdagen i skrivelse till regeringen skall begära förslag till nödvändiga
lagändringar för att medel ur allmänna pensionsfonden skall
kunna användas till dessa projekt.

Det enligt gängse terminologi näringspolitiska inslaget i motiveringen
för motionärernas förslag om ett uttalande av riksdagen till förmån för
»en sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitik i enlighet med vad
i motionen anförts» är av ringa omfattning, utom såvitt gäller kravet på
utvidgad statlig företagsamhet. I huvudsak får motionärernas näringspolitiska
önskemål utläsas ur den kritik som de riktar mot det i Sverige
tillämpade ekonomiska systemet. Liksom motionärerna tillmäter utskottet
näringspolitikens utformning stor betydelse för den långsiktiga ekonomiska
utvecklingen. Motionen ger emellertid enligt utskottets mening
icke tillräckligt underlag för en konkret diskussion av näringspolitiken i
positiva termer.

Förslag att statliga basindustrier skall skapas i avfolkningsområdena -företrädesvis i Norrland - har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen
under de senaste åren. Näringsutskottet vill hänvisa till bankoutskottets
av riksdagen godkända uttalanden härom 1968-1970 (BaU 1968: 64,
1969: 30 s. 47 f., 1970: 40 s. 19). I dessa uttalanden har bankoutskottet
bl. a. understrukit »önskemålet att ökad uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna
att genom ytterligare satsning på statliga företag tillgodose
kravet på ett växande antal arbetstillfällen i Norrland» och anfört att

FiU 1971: 47

110

ytterligare åtgärder på den statliga företagsamhetens område kan tänkas
vara motiverade från samhällsekonomisk utgångspunkt. Dessa principuttalanden
äger alltjämt giltighet. Något nytt uttalande i ämnet med anledning
av motionen finner näringsutskottet inte befogat. I detta sammanhang
vill utskottet framhålla att det är uppenbart att en omfattande
utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en långsiktig
process och grundas på ingående planering. Den kan således inte, som
motionärerna tycks förutsätta, genomföras språngvis och med kort varsel.

Finansiering av den statliga företagssektorns utvidgning skulle enligt
motionärernas förslag ske med hjälp av medel ur allmänna pensionsfonden.
Det nu gällande placeringsreglementet tillåter icke detta. Den år
1968 tillkallade kapitalmarknadsutredningen har fått i uppdrag att göra
en översyn av reglerna för hur allmänna pensionsfondens medel skall
utnyttjas. Den skall därvid bl. a. pröva de skäl som kan tala för ett mera
direkt engagemang i näringslivet från fondens sida. Med hänvisning härtill
avstyrker näringsutskottet motionärernas förslag om en framställning
till Kungl. Majit rörande en ändring av placeringsbestämmelserna. Utskottet
vill i sammanhanget betona att frågor om kapitalinvesteringar i
statliga företag torde böra prövas inom ramen för en totalbedömning av
statens ekonomiska resurser.

Stockholm den 2 november 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson
i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i
Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Wååg
(s), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Hovhammar
(m) och fru Hambraeus (c).

Avvikande mening

har anmälts av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:

»Den nuvarande ekonomiska krisen är mycket allvarlig. Den är dessutom
inte tillfällig. Som klarlagts i motionen 1971: 1492 är den en följd
av det kapitalistiska produktionssättets lagar.

Kapitalisterna handlar med hänsyn framför allt till den egna profiten.
De ser sig och sin verksamhet som något privat, men produktionen är
inte något privat. Den har en samhällelig karaktär, företag är beroende
av varandra, branscher är beroende av varandra osv.

FiU 1971:47

lil

Under goda år söker varje kapitalist öka sina profiter genom att driva
upp produktionen, framför allt genom att öka arbetsintensiteten och
produktiviteten. Man investerar för att varje arbetare under en bestämd
tidsenhet skall producera så mycket som möjligt. De ökade investeringarna
ökar tidvis behovet av arbetskraft. På en viss nivå av högkonjunkturen
kommer dock produktionen att öka snabbare än folkets förmåga
att köpa. Och när säljsvårigheterna ökar, minskar investeringarna. Arbetslösheten
okar, till dess att lagren börjar tötitmas, nyinvesteringar måste
göras och ekonomin åter drivs upp mot en ny högkonjunktur. Det kapitalistiska
systemet utvecklas i vågor. Samtidigt med denna vågrörelse finns
en tendens hos systemet att skapa en växande armé av konstant arbetslösa.

Statens ekonomiska roll har ökat under efterkrigstiden i en avgörande
utsträckning. Stat och monopolkapital bedriver ett nära samarbete.

Den förda samarbetspolitiken har fördjupat krisen. Krisens såväl
långsiktiga som kortsiktiga orsaker har förstärkts. Kapitalkoncentrationen
med nedläggningar och sammanslagningar av företag liksom snedlokalisering
av landet har främjats. Arbetarnas reallöner har drivits
tillbaka bl. a. genom en höjd mervärdeskatt. Också dessa omständigheter
har klarlagts i motionen.

Utskottet vill med motionärerna hävda att närings- och arbetsmarknadspolitiken
måste ges en helt ny inriktning. Lokaliserings- och näringspolitiken
måste som målsättning ha full och effektiv sysselsättning i
varje län. Man måste eftersträva att ge människorna meningsfulla arbetsuppgifter
och garantera rätten till arbete. Därför är det av synnerlig vikt
att medel ställs till förfogande för verkställande av de samhällsnyttiga
arbetsuppgifter som tecknas i motionens punkter 1-8. Det måste betecknas
som absurt att arbetslösheten ökas samtidigt som bl. a. dessa viktiga
områden försummas.

Avfolkningen av vissa landsändar måste stoppas. I stället bör enligt
utskottets mening medel ställas till förfogande för skyndsam projektering
och igångsättande av statliga basindustrier i avfolkningsområdena. Dessa
basindustrier skall ha sin produktion inom expansiva grenar: verkstadsindustri,
elektronisk industri, kemisk och petrokemisk industri osv. Gruvprospektering
och igångsättande av malmbrytning i det inre Norrland är
också nödvändig. Vidare framstår det som angeläget att vidareförädling
av skogsprodukter också äger rum i de s. k. skogslänen.

Finansiering av den statliga företagssektorns utvidgning bör enligt
motionärernas förslag ske med hjälp av medel ur allmänna pensionsfonden.
Det gällande placeringsreglementet tillåter inte detta. Därför bör
enligt utskottets mening riksdagen göra en framställning till Kungl.
Maj:t om skyndsamt förslag om en ändring av placeringsbestämmelsema.
Näringsutskottet tillstyrker således bifall till motionen 1971: 1492.»

Näringsutskottets yttrande nr 2 år 1971

112 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Yttrande över proposition angående konjunkturstimulerande
åtgärder jämte motioner.

Genom beslut den 4 och den 17 november 1971 har finansutskottet
hemställt om yttrande av näringsutskottet över propositionen 1971:140
såvitt gäller bilaga 8 punkten 1 och bilaga 10 samt motionerna 1971:
1527, 1971: 1533 såvitt gäller investeringsstyming, 1971: 1534 och
1971: 1543.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt
den manuellt arbetande glasindustrin

I propositionen 1971: 140 bilaga 8 (punkten B 6, s. 50 f.) föreslås
att riksdagen till Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustriema
samt den manuellt arbetande glasindustrin på tilläggsstat

1 till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av

2 500 000 kr.

I motionen 1971: 1534 av herrar Hovhammar (m) och Fagerlund
(s) hemställs att riksdagen vid behandlingen av denna punkt i propositionen
uttalar att 500 000 kr. av det föreslagna anslaget skall reserveras
för den manuellt arbetande glasindustrin.

Det i propositionen föreslagna anslaget är avsett endast för TEKOindustrierna.
Motionärernas förslag innebär att de medel som ställs
till TEKO-industriemas förfogande reduceras med 500 000 kr., som i
stället används till åtgärder avseende den manuellt arbetande glasindustrin.
Ett medeltillskott till TEKO-industriema är välmotiverat. Utskottet
har emellertid också förståelse för motionärernas önskemål.
Det finns enligt utskottets mening skäl att tillmötesgå detta i så måtto
att riksdagen uttalar att Kungl. Maj:t, om så visar sig befogat vid en
samlad bedömning av de sysselsättningseffekter som kan uppnås inom
de berörda branscherna, bör kunna låta medel från det nu föreslagna
anslaget komma även den manuellt arbetande glasindustrin till godo.

Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt
arbetande glasindustrin

I propositionen 1971: 140 bilaga 10 (punkten B 5, s. 59 f.) föreslås
att riksdagen till Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustriema
samt den manuellt arbetande glasindustrin på tilläggsstat I till

FiU 1971: 47

113

riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 000 kr.

Utskottet har ingenting att erinra mot förslaget.

Å terlån från allmänna pensionsfonden

I motionen 1971: 1527 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp) hemställs
att riksdagen anmodar Kungl. Majit att snarast framlägga förslag
om vidgad rätt till och utökad amorteringstid för återlån från allmänna
pensionsfonden.

Motioner om ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden
har tidigare i år avstyrkts av näringsutskottet (NU 1971: 5) och avslagits
av riksdagen. Utskottet hänvisade därvid till att 1968 års kapitalmarknadsutredning
enligt sina direktiv skall förutsättningslöst pröva
om systemet med återlån från allmänna pensionsfonden bör bibehållas
och, om den anser detta, överväga vilka villkor som bör gälla för denna
utlåningsform.

Oavsett i vilka former utredningsarbetet bedrivs kan ett förslag till
ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden framläggas
för riksdagen tidigast nästa år. Med hänsyn bl. a. härtill kan den åtgärd
som motionärerna föreslår inte få någon omedelbar konjunkturstimulerande
effekt. Utskottet avstyrker motionen.

Investeringsstyrning

I motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen
begär förslag om investeringsstyrning inbegripande kontroll över lagerutvecklingen.

Motionärerna uttalar, efter en kritik av den politik som förts före
och under den nuvarande lågkonjunkturen, att de anser att staten bör
använda sin maktapparat för att påverka produktionens inriktning och
investeringarnas omfattning och inriktning såväl på näringsgrenar som
geografiskt. De utvecklar emellertid inte denna tankegång närmare.

Åtskilliga åtgärder från samhällets sida, både sådana som vidtas reguljärt
och sådana som aktualiseras av det nu rådande konjunkturläget,
verkar styrande på investeringarna, dock utan att innefatta någon »kontroll»
över lagerutvecklingen. Utskottet finner inte skäl att tillstyrka motionärernas
krav på en särskild framställning från riksdagen rörande investeringsstyrande
åtgärder.

Investeringsbidrag

I motionen 1971: 1543 av herr Sjönell m. fl. (c) hemställs att riksdagen
till Investeringsbidrag för maskininvesteringar i rörelse, jordbruk

8 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 47

FiU 1971: 47

114

och skogsbruk på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett anslag av 20 000 000 kr.

Motionärerna synes räkna med att Kungl. Maj:t skall erhålla ett långtgående
bemyndigande att fastställa regler för anslagets utnyttjande. Deras
förslag bör ställas i relation till de förslag som framlagts i propositionen
1971: 140 bilaga 5 rörande särskilt investeringsavdrag för maskiner
och inventarier och i motionen 1971: 1537 rörande investeringsbidrag
med anknytning till uppbörden av mervärdeskatt. Då förslaget sålunda
bör ses i ett större sammanhang avstår utskottet från att här redovisa
någon närmare granskning av det skisserade bidragssystemet och beröra
de tekniska problem, sannolikt utan avgörande betydelse för bedömningen,
som förslaget aktualiserar.

Stockholm den 18 november 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson
i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Andersson i Storfors (s),
Rask (s), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s) och Clarkson (m).

Avvikande mening

har anmälts av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att i utskottets
yttrande avsnittet under rubriken Investeringsstyming bort ha följande
lydelse:

»I motionen 1971: 1533 (= utskottet) kontroll över lager utvecklingen.

Det i propositionen framlagda programmet grundar sig på ett konjunkturpolitiskt
betraktelsesätt av samma enkla och konventionella slag
som förekom under 1930-talet. Tillfällig efterfrågestimulans, lössläppande
av vissa byggnadsinvesteringar samt ytterligare lättnader åt företagen
utgör dess huvudsakliga innehåll. Situationen är emellertid i dag
en helt annan än under 1930-talets mer renodlade konjunkturkris. Dagens
kris är samtidigt produkten av strukturella faktorer av djupgående
natur. Dit hör bl. a. hela problemet med det kapitalistiska systemets otillräckliga
tillväxt, uppkomsten av en stadigvarande reservarmé av arbetslösa
och undersysselsatta, den regionala krisen samt frågan om produktionens
kvalitativa inriktning och sociala prioritering. Vill man i någon mån
angripa kärnan i dagens problem, måste man utgå från en analys av
dessa problem. I propositionen saknas denna analys helt. En aktiv konjunkturpolitik
av i dag kan inte skilja det kortsiktiga från det långsik -

FiU 1971: 47

115

tiga perspektivet på detta sätt. Den kan alltså inte heller undgå att ta
ställning till tillväxtproblemet och investeringspolitiken i stort. Investeringsstyming
och investeringskontroll utgör därför oundgängliga delar
i varje konjunkturpolitiskt program som har ambitionen att bekämpa
de rådande kris- och arbetslöshetsfenomenen. Att avstå därifrån är att
solidarisera sig med den maktstruktur vars företrädare utnyttjar den
regionala krisen och spekulerar i det tryck på löneutvecklingen som arbetslöshet
och undersysselsättning utgör.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionen 1971: 1533 i här
avsedd del.»

9 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 47

Inrikesutskottets yttrande nr 1 år 1971

116 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Yttrande över del av proposition 1971:140 angående konjunkturstimulerande
åtgärder jämte motioner.

Finansutskottet har hemställt om yttrande av inrikesutskottet över
dels den med stöd av 55 § riksdagsordningen väckta motionen
1971: 1492 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) om ändring
av sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitiken, såvitt angår andra
att-satsen,

dels propositionen 1971: 140 angående konjunkturstimulerande åtgärder
såvitt angår bilaga 9, inrikesdepartementet, Arbetsmarknad m. m.,
dels ock följande i anledning av propositionen väckta motioner
1971: 1531 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c),

1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk) såvitt angår
andra och fjärde att-satsema,

1971: 1538 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c, s, fp, m),

1971: 1541 av herr Rydén m. fl. (fp),

1971: 1544 av herr Åsling m. fl. (c).

Motionerna 1971:1492 och 1971:1533

I motionen 1971: 1492 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär
skyndsamma förslag till samhällsnyttiga arbeten i enlighet med punkterna
1-8 i motionen samt att erforderliga förslagsanslag förelägges riksdagen.

De åtta punkterna har följande lydelse:

1. Ökade åtgärder för att rädda den yttre miljön - rening av vatten
och luft, återställande av skövlad natur, fysisk och social sanering
av stadsmiljöerna osv.

2. Utbyggnad av barnstugor och annan kommunal service.

3. Ökade statsanslag för att bekämpa krisen inom vårdsektorn.

4. Ökning och nyorientering av de sociala och socialmedicinska insatserna.

5. Åtgärder för att skapa ökad trafiksäkerhet, utbyggnad av den kollektiva
trafiken.

6. Ökade anslag för yrkesutbildning, särskilt av kvinnor och ungdom.

7. ökad satsning på att skapa billiga och bra bostäder. Ökad inriktning
på ombyggnad och reparationer, vilket snabbt kan öka byggnadssysselsättningen.

8. Byggande av lokaler för hantverk och småindustrier.

FiU 1971: 47

117

I motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till regeringen begär
förslag till samhällsnyttiga arbeten särskilt på områden som anges i motionen
och av en sådan omfattning att man gör slut på arbetslösheten.

I motiveringen anförs att det för att effektivt bekämpa arbetslösheten
bör finnas en rullande plan för samhällsnyttiga arbeten framför allt på
de områden som anges i motionen 1971: 1492.

Utskottet

Utskottet noterar att motionen 1971: 1492 väcktes innan Kungl. Maj:t
lade fram den aktuella propositionen. I denna och i prop, 1971: 156 om
höjda bostadstillägg för barnfamiljer finns förslag om ökade insatser på
så gott som samtliga av motionärerna berörda områden. När det gäller
förslaget om en rullande plan för samhällsnyttiga arbeten vill utskottet
framhålla att inom arbetsmarknadsstyrelsen kontinuerligt utförs ett planläggningsarbete
av den art motionärerna synes efterlysa. Även inom
andra myndigheter liksom i Kungl. Maj:ts kansli, landstingen och kommunerna
sker en planering som har betydelse i aktuellt hänseende. Med
hänvisning till det anförda och då utskottet inte anser sig ha anledning
att i detalj gå in på de åtta specificerade punkterna avstyrker utskottet de
båda motionerna i förevarande delar.

Beredskapsarbeten m. m.

I propositionen föreslås att riksdagen till Allmänna beredskapsarbeten
m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett
reservationsanslag av 825 000 000 kr., varav förslagsvis 275 000 000 kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen.

För kommunala beredskapsarbeten utgör den nuvarande statsbidragsandelen
normalt 33 %. Denna andel föreslås höjd till 75 % för arbeten
som påbörjas och avslutas under tiden den 1 november 1971-30 juni
1972. Möjlighet till det högre statsbidraget bör också finnas för tidigare
under budgetåret påbörjade arbeten liksom för arbeten som avslutas
efter periodens utgång om vissa villkor uppf ylles. Till följd av de förordade
ändrade bidragsreglerna beräknas ytterligare 500 milj. kr. för
kommunala beredskapsarbeten. Detta belopp är alltså inkluderat i det
begärda anslaget.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen till Särskilda beredskapsarbeten
m. m. på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 anvisar
ett reservationsanslag av 100 000 000 kr., varav förslagsvis
35 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

I motionen 1971: 1531 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c) yrkas
att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 140

FiU 1971: 47

118

bilaga 9 måtte uttala att statsbidrag till beredskapsarbeten som utföres
på enskilda vägar under tiden 1 november 1971-30 juni 1972 skall utgå
med 75 % av kostnaderna.

I motionen 1971: 1538 av herr Mattsson i Skee m. fl. (c, s, fp, m)
yrkas att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att av de medel som
enligt proposition 1971: 140, bilaga 9, ställes till förfogande för Allmänna
beredskapsarbeten m. m. disponera medel för att minska arbetslösheten
hos kantstensindustrin genom statliga stödbeställningar.

Utskottet

Mot bakgrunden av sysselsättningsläget är det nödvändigt med kraftfulla
insatser inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet hälsar därför med
tillfredsställelse de föreslagna tilläggsanslagen för allmänna och särskilda
beredskapsarbeten om sammanlagt 925 milj. kr. Storleken av denna satsning
framgår vid en jämförelse med de på riksstaten för innevarande
budgetår anslagna medlen för beredskapsarbeten, 650 milj. kr.

Utskottet tillstyrker alltså Kungl. Maj:ts förslag.

När det gäller yrkandet om statsbidrag till beredskapsarbeten som
utförs på enskilda vägar får utskottet anföra följande. I och för sig är
det möjligt att använda enskilda vägar som objekt för beredskapsarbeten.
I sådana fall utgår för de enskilda vägar, som är bidragsberättigade
enligt kungörelsen angående statsbidrag till enskild väghållning, statsbidrag
med 70 % eller i vissa fall 85 %. I övriga fall av beredskapsarbeten
på enskilda vägar utgår statsbidrag med belopp som motsvarar de
godkända kostnaderna för arbetet med avdrag för det belopp av kostnaden
som motsvarar värdet för den enskilde av arbetet. Här finns alltså
inte någon fast bidragsandel utan statsbidraget får fastställas från fall
till fall.

Som framgår av de redovisade reglerna är motionärernas önskemål
i allt väsentligt redan tillgodosett i fråga om bidrag till enskilda vägar
som i annan ordning är klassade som statsbidragsberättigade. När det
gäller vägar för vilka inte föreligger rätt till bidrag enligt den ovannämnda
kungörelsen är utskottet inte berett att tillstyrka ändrade finansieringsregler
vid beredskapsarbeten. Vad utskottet anfört innebär inte
att utskottet tagit ställning för lämpligheten av anordnande av beredskapsarbeten
på enskilda vägar i och för sig. Sådana projekt får vägas
mot andra vid prövningen hur tillgängliga resurser skall fördelas. Allmänt
kan sägas att projekten inom det allmänna vägväsendet är så angelägna
att utrymmet för satsningar på andra vägar ter sig mycket begränsat.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen 1971: 1531.

I motionen 1971: 1538 begärs att statliga beställningar skall göras
för att stödja kantstensindustrin. I den industrin sysselsätts i Bohuslän
ca 300 arbetstagare av vilka inte mindre än 67 % är över 55 år. Varsel
om företagsnedläggningar eller driftinskränkningar har drabbat så gott

FiU 1971: 47

119

som samtliga som är sysselsatta i branschen.

De problem som föreligger för den kantstensproducerande stenindustrin
är inte enbart hänförliga till det rådande konjunkturläget utan har
även andra orsaker. Med hänsyn bl. a. härtill är utskottet inte utan
vidare berett att ansluta sig till tanken på statliga industribeställningar
för att upprätthålla sysselsättningen i de berörda företagen. Ur den drabbade
arbetskraftens synpunkt kan i vart fall på längre sikt andra arbetsmarknadspolitiska
insatser te sig ändamålsenligare. I viss omfattning
torde förtidspension eller omställningsbidrag vara aktuellt. Det är inte
möjligt för utskottet att på föreliggande material ha en bestämd uppfattning
om vilka åtgärder eller kombination av åtgärder som är lämpligast.
Frågan får prövas av arbetsmarknadsmyndigheterna i vanlig ordning.
Utskottet är med hänsyn till det anförda inte berett att tillstyrka
motionsyrkandet.

Arbetsmarknadsutbildning

I propositionen ges riksdagen till känna att det på riksstaten uppförda
förslagsanslaget Arbetsmarknadsutbildning m. m. på 600 milj. kr. beräknas
bli överskridet med uppemot 75 milj. kr. på grund av utökning
av arbetsmarknadsutbildningen.

Utskottet har inte något att erinra häremot.

Statligt stöd till lageruppbyggnad

I propositionen föreslås att ett särskilt stöd för lagerökning skall införas.
Stödet skall ha en klar arbetsmarknadspolitisk inriktning och utgå till
företag som på grund av svårigheter att avsätta tillverkade produkter har
problem med att upprätthålla sysselsättningen. Det skall utgå i första
hand till industriföretag med som regel minst 20 anställda. En förutsättning
skall vara att sysselsättningen vidmakthålls på minst samma nivå
som den 1 november 1971. Stödet skall ha form av ett bidrag med 20 %
av lagerökningen under år 1972. Bidraget skall hänföras till det räkenskapsår
som avslutas närmast före den 1 mars 1973.

Motioner

I motionen 1971: 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte avslå i propositionen
1971: 140, bilaga 9, punkt 4, anfört förslag om statligt bidrag till lagerökning.

I motionen 1971: 1541 av herr Rydén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
vid sin behandling av propositionen 1971: 140 måtte besluta att statligt
stöd till lagerökning bör utgå till företag där lageruppbyggnad är väsentlig
och svårigheter finns att upprätthålla sysselsättningen under bidragsperioden
och där antalet anställda är minst 5 personer.

FiU 1971: 47

120

I motionen 1971: 1544 av herr Åsling m. fl. (c) yrkas att riksdagen
vid behandling av proposition nr 140 om statligt stöd till lageruppbyggnad
måtte uttala att bidrag till lagerökning skall kunna utgå, förutom vid
industriföretag tillverkade hel- eller halvfabrikat även för råvara i form
av t. ex. sågtimmer och massaved vid skogsindustrin.

Utskottet

Det föreslagna stödet till lageruppbyggnad utgör ett nytt inslag i arbetsmarknadspolitiken
som förefaller väl värt att pröva. Av denna inställning
framgår att utskottet avstyrker motionen 1971: 1533 i förevarande
del. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

I motionen 1971: 1541 föreslås en utvidgning av stödet på det sättet
att företag ned till en storlek av minst fem anställda skall kunna komma
i åtnjutande därav.

Med hänsyn till den sysselsättningsskapande effekt som är syftet med
det föreslagna stödet förefaller det riktigt att dra en principiell gräns vid
20 anställda. Sätts gränsen lägre får det sannolikt relativt liten sysselsättningseffekt
samtidigt som man skapar administrativa problem. Det
bör emellertid noteras att gränsen vid 20 anställda inte är absolut. Föreligger
särskilda skäl skall detta villkor kunna efterges, vilket f. ö. gäller
även för andra förutsättningar för stödet. Utskottet förutsätter att möjligheten
till elastisk tillämpning av den nu behandlade regeln om 20
anställda kommer att tillvaratas. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen 1971: 1541.

I motionen 1971: 1544 har väckts frågan i vad mån lagerstödet bör
omfatta även uppbyggnaden av råvarulager inom industrin, t. ex. i form
av sågtimmer och massaved. Enligt utskottets uppfattning bör reglerna
utformas så att det blir möjligt att stödja den angivna formen av lageruppbyggnad.
Detta ställningstagande står i överensstämmelse med de
grunder för stödet som angivits i propositionen. Med hänvisning till det
anförda synes det inte erforderligt med någon åtgärd i anledning av
motionen.

Under behandlingen av förslaget om stöd till lageruppbyggnad har
utskottet erfarit att i en del fall denna stödform i praktiken inte kan
komma till användning, nämligen då företag redan byggt upp stora lager.
Detta kan gälla exempelvis inom trä- och massaindustrin men
också inom andra industrigrenar. Mot denna bakgrund vill utskottet
föreslå att en alternativ stödform till lagerökningsbidraget införs för företag
som skulle kunnat få men inte kan utnyttja detta bidrag.

Om företag tvingas överväga temporära driftinskränkningar och inte
kan utnyttja lagerstödet, kan personalutbildning inom företaget vara en
möjlighet att undvika permitteringar och avskedanden. I det rådande sysselsättningsläget
kan det vara berättigat att staten som en engångsåtgärd

FiU 1971: 47

121

stimulerar till sådan utbildning genom ett särskilt bidrag till företagen.
Bidrag bör utgå under första halvåret 1972 och i princip under samma
förutsättningar som avses gälla för lagerstödet. Arbetsmarknadsstyrelsen
bör administrera bidraget. Det bör ankomma på styrelsen att efter
samråd med arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer inom
branschen godkänna utbildningens uppläggning och fastställa utbildningstidens
längd. Utskottet vill understryka vikten av en effektiv tillsyn
så att utbildningen utövas i enlighet med utfärdade föreskrifter. Deltagare
i utbildningen skall erhålla avtalsenliga förmåner. Bidraget till företagen
bör bestämmas till 4 kr. för varje deltagare och undervisningstimme.

Kostnaden för det föreslagna stödet blir låg med tanke på sysselsättningseffekten
och de arbetsmarknadspolitiska åtgärder i annan form
som eljest kan behöva vidtas. Kostnaden bör bestridas från anslaget
Arbetsmarknadsutbildning m. m.

Slutligen vill utskottet framhålla att det föreslagna utbildningsstödet
inte skall uppfattas som en förändring av statsmakternas syn på kostnadsfördelningen
mellan samhälle och företag när det gäller utbildning
inom företagen av de anställda. Sådan utbildning skall i princip bekostas
av företagen. Undantag från denna regel har hittills gjorts vid lokaliseringsutbildning
och i fråga om handikappade och äldre arbetstagare.
Det nu föreslagna stödet, som är klart tidsbegränsat, skall ses som ytterligare
ett undantag motiverat av det rådande sysselsättningsläget.

Med hänvisning till det anförda föreslår inrikesutskottet att finansutskottet
lägger fram förslag för riksdagen om införande av det utbildningsstöd
till företag som ovan förordats.

Stockholm den 23 november 1971

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), Fridolfsson
(s), Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), Stridsman (c), Lorentzon
(vpk), Nilsson i Kalmar (s), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp), Nygren
(s) och Olsson i Asarum (s).

Avvikande meningar

1. av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren
(m), Oskarson (m), Stridsman (c), Mattsson i Skee (c) och Carlström (fp)
som ansett att utskottets yttrande efter en inledande redogörelse för

FiU 1971: 47

122

yrkandena i propositionen och motionerna bort ha följande lydelse:

»Utskottet inskränker sitt yttrande till att avse en granskning av de
framlagda förslagen från enbart teknisk synpunkt. Att ta ställning i
övrigt till propositionen och motionerna samt att ta initiativ utöver dessa
förslag får ankomma på finansutskottet.

Mot denna bakgrund har utskottet inte något att erinra mot de förslag
som läggs fram i propositionen. Utskottet vill dock i fråga om bidraget
till lagerökningar peka på att i vissa fall då företag inte har med
kalenderår sammanfallande bokföringsår de föreslagna reglerna medför
att lagerökningar under endast några få månader av år 1972 kan tillgodoräknas
vid beräkningen av bidraget.

I fråga om motionerna 1971: 1531, 1971: 1538 och 1971: 1541 synes
inte föreligga några tekniska hinder mot bifall i annan mån än att ett
bifall till motionen 1971: 1531 får konsekvenser för den författningsmässiga
regleringen. Motionen 1971: 1544 synes tillgodosedd genom
propositionens förslag.

I övrigt har utskottet inte något att anföra i anledning av de remitterade
förslagen.»

2. av herr Lorentzon (vpk), som anser

A) att utskottets yttrande under avsnittet »Motionerna 1971: 1492
och 1971: 1533» bort ha följande lydelse:

»Redan vid höstriksdagens början riktade vänsterpartiet kommunisterna
i motionen 1971: 1492 uppmärksamheten på att, utöver skisserade
långsiktiga uppgifter för att säkra en varaktig sysselsättning, det var
nödvändigt att sätta in betydande resurser på samhällsnyttiga arbeten av
skilda slag för att med omedelbar verkan ge arbetslösa arbete och utkomst.
De i punkterna 1-8 i motionen angivna skilda slagen av arbetsobjekt
fyller en påtagligt meningsfull funktion. Angelägenhetsgraden kan
växla från ort till ort. Åtgärderna kan avse exempelvis miljöområdet,
barnstugor, trafiksäkerhet, ombyggnad och reparationer av bostäder.
Möjligheterna att snabbt åstadkomma en satsning på arbeten av dessa
slag bör tillvaratas för att arbetslösheten kraftigt skall kunna drivas tillbaka.

Vid medelsanvisningen kan det endast bli fråga om förslagsanslag.
Storleken av dessa är svår att ens tillnärmelsevis ange. Vägledande
måste vara målet att arbeten anordnas i sådan omfattning att man gör
slut på arbetslösheten. Utskottet ansluter sig till motionärernas förslag
som bör ligga till grund för riksdagens beslut. Härav följer att - som
motionärerna framhåller - ett effektivt bekämpande av arbetslösheten
nödvändiggör en rullande plan för samhällsnyttiga arbeten av det slag
som anförs i motionen 1971: 1533.

Utskottet ansluter sig således till yrkandena i motionerna 1971: 1492

FiU 1971: 47

123

och 1971: 1533 att riksdagen i skrivelse till regeringen begär förslag
till samhällsnyttiga arbeten särskilt på områden som anges i motionen
1971: 1492 och av en sådan omfattning att man gör slut på arbetslösheten.
»

B) att utskottets yttrande under avsnittet »Statligt stöd till lager -uppbyggnad» bort ha följande lydelse:

»Ett statligt stöd till företagen i de former som här föreslås är principiellt
felaktigt. Utskottet avstyrker därför propositionen i förevarande
del. Vid detta ställningstagande saknas anledning att ingå i prövning av
motionsyrkandena.»

Civilutskottets yttrande nr 1 år 1971

124

FiU 1971: 47

Till finansutskottet

I motionen 1971: 1490 av herr Fälldin m. fl. (c) har utom annat hemställts
att riksdagen måtte besluta uttala sig för att Kungl. Maj:t i enlighet
med av riksdagen erhållet bemyndigande utökar ramen för bostadslån
för nybyggnad under år 1971 i enlighet med vad i motionen
anförts. I motionen förordas en extra tilldelning av lånekvot motsvarande
en igångsättning av 2 000—3 000 lägenheter för kommuner där motiverade
anspråk föreligger, sysselsättningsläget kräver det och förutsättningar
finns för snar igångsättning.

Finansutskottet, till vilket motionen hänvisats, har den 19 oktober
1971 beslutat inhämta civilutskottets yttrande över motionen i här angiven
del. Enligt beslutet borde yttrande avges skyndsamt. Den samlade
konjunkturpolitiska bedömningen borde ske i finansutskottet.

Bostadsbyggandets omfattning m. m.

Riksdagen har (prop. 1971: 1, bil. 13, s. 193, CU 12) uttalat sig för
en bostadsbyggnadsplan för år 1971 som innebär följande. Statliga bostadslån
får beviljas för nybyggnad av bostäder med en våningsyta, beräknad
så att den genomsnittliga våningsytan för de bostadslägenheter
för vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelades åren 1967 och
1968 — 94,8 m2 — multipliceras med lägenhetstalet 87 000. Eftersom lägenhetsytorna
har minskat under senare år beräknades antalet lägenheter
som kunde påbörjas under år 1971 med stöd av bostadslån med all sannolikhet
överstiga 87 000. Riksdagen medgav i anslutning härtill att
ramen för bostadslån för nybyggnad bestäms med utgångspunkt i ett
lägenhetstal om 87 000 — ett garanterat program. Härtill kommer ett
inte statligt belånat byggande som beräknades till högst 8 000 bostadslägenheter.
Vidare medgav riksdagen att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser
om en projektreserv för år 1971 om 10 000 lägenheter, avsedd
att möjliggöra att byggandet kan ökas till den nivå som är
möjlig med hänsyn till konjunkturutvecklingen. Projektreserven avser
både det statsbelånade och det inte statsbelånade byggandet. Enligt tilllämpade
principer skall det garanterade programmet något understiga
den nivå som är möjlig att uppnå med hänsyn till den vid beslutstillfället
aktuella konjunkturbedömningen. Projektreserven bör vara så stor
att den ger utrymme för att öka bostadsbyggandet upp till nyss nämnda
nivå men också därutöver om konjunkturutvecklingen blir svagare än
som har antagits.

Genom skilda beslut har Kungl. Maj:t medgivit att bostadslån under
år 1971 får lämnas för nybyggnad av bostäder med en våningsyta av

FiU 1971: 47

125

sådan storlek att den skulle motsvara något mer än 89 000 lägenheter
av ovan medgiven medelstorlek. Med hänsyn till att medelytan numera
är lägre än åren 1967 och 1968 torde medgivandena - enligt vad som
upplysts från bostadsstyrelsen — motsvara en faktisk långivning av ca
91 800 lägenheter. Bostadsstyrelsen har i huvudsak fördelat denna ram
för preliminära beslut om bostadslån på områden och län. Den 14 oktober
1971 fördelade bostadsstyrelsen en mindre reserv och en ram som
tidigare tilldelats Storgöteborg men där inte kunnat avsättas i lånebeslut.
Den sålunda nu fördelade ytan motsvarar ca 600 lägenheter.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 22 oktober 1971 medgett att
låneramen för 1972 får bestämmas med utgångspunkt i lägenhetstalet
84 500, vilket innebär en vidgning av låneramens våningsyta motsvarande
500 lägenheter av 1967—1968 års medelstorlek. Under tiden före
den 1 oktober 1972, och sålunda även under år 1971, får den vidgade
ramen tas i anspråk för att tillgodose vissa särskilt angivna bostadsbehov.

Omfattningen av det icke statsbelånade bostadsbyggandet regleras genom
de beslut Kungl. Maj:t fattar enligt lagen (1963: 268) om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete. Lagen innebär bl. a. en fullmakt
för Kungl. Maj:t att konjunkturreglera byggnadsarbete genom förordnande
att sådant arbete inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd.
Som förutsättning för ett sådant förordnande gäller att det råder
allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin eller att annat avsevärt
hinder föreligger för byggnadsverksamheten. I kungörelsen (1963:
269, ändrad senast 1971: 375) med tillämpningsföreskrifter till nämnda
lag har Kungl. Maj:t förordnat att vissa slag av byggnadsarbeten inte
får påbörjas utan igångsättningstillstånd. Genom skilda beslut, senast
den 7 september 1971, har Kungl. Maj:t medgett att igångsättningstillstånd
under viss förutsättning får meddelas för påbörjande under år
1971 av sammanlagt dels 9 400 lägenheter i bostadshus som uppförs utan
statligt stöd och inte är avsedda uteslutande för fritidsändamål, dels
1 100 lägenheter i ålderdomshem samt pensionärslägenheter.

Kungl. Maj:t har därefter genom beslut den 8 oktober 1971 förklarat
att byggnadsarbeten som avser småhus, vilka uppförs utan statligt stöd
och inte är avsedda uteslutande för fritidsändamål, får påbörjas under
tiden t. o. m. utgången av år 1971 utan hinder av vad som har förordnats
i ovan nämnd kungörelse. Bland villkoren för undantaget gäller
att de egentliga husbyggnadsarbetena, varmed ej avses schaktning,
sprängning, utfyllnad m. m., påbörjas under år 1971.

Enligt det anförda har sålunda Kungl. Maj:t medgivit dels att låneram
får fördelas för en våningsyta som motsvarar ca 89 000 lägenheter
med 1967—1968 års medelyta, dels att igångsättningstillstånd får beviljas
för 10 500 lägenheter. Undantagandet från krav på igångsättningstillstånd
skulle enligt arbetsmarknadsmyndigheternas uppgivna preli -

FiU 1971: 47

126

minära beräkningar kunna beräknas medföra igångsättning av högst
1 500 lägenheter. Med dessa åtgärder skulle den för riksdagen redovisade
bostadsbyggnadsplanen ha uppfyllts i vad avser garanterad låneram
av 87 000 lägenheter och beräknat byggande utan statliga lån av
8 000 lägenheter varjämte av projektreserven om 10 000 lägenheter tagits
i anspråk ca 6 000 lägenheter. Härtill kommer medgivandet beträffande
500 lägenheter på 1972 års låneram.

Vid tiden för bostadsstyrelsens omfördelning av den ram som tidigare
lagts till Storgöteborgsregionen — den 14 oktober 1971 — förelåg
framställningar om utökad kvot för bostadslån från 74 kommuner utanför
Storstockholm och Storgöteborg och avseende sammanlagt 3 745
lägenheter, i huvudsak i flerfamiljshus och gruppbyggda småhus. Av
dessa anspråk tillgodosågs genom beslutet anspråk från 18 kommuner
om lån för våningsytor motsvarande ca 600 lägenheter. De nämnda anspråken
på ytterligare bostadslån avsåg delvis igångsättning av nya projekt,
delvis ett tidigare påbörjande av en senare etapp i ett kontinuerligt
byggande. Anspråken grundades på att de enligt kommunernas
bedömningar avsåg behövligt bostadsbyggande, att arbetskraftssituationen
medgav igångsättning och att byggandet kunde påbörjas under år
1971.

Enligt vad som uppgetts från bostadsstyrelsen bedöms fördelade kvoter
för år 1971 komma att förbrukas genom lånebeslut under året även
om påbörjandet av byggnadsarbetena sker något senare än beräknat.

Som förutsättning för beslut om bostadslån gäller att byggnadsarbetena
inte påbörjats. Anspråk på att t. ex. kunna fortsätta en etappbebyggelse
utan att avvakta ett nytt års låneram har tillgodosetts genom
att länsbostadsnämnderna, i den omfattning bostadsstyrelsen bestämmer,
gett dispens för ett tidigare påbörjande. Avräkning av ett
följande lånebeslut har då skett på nästa års låneram.

Medgivande att vidga ramen för bostadslångivningen under ett löpande
kalenderår har under de sistförflutna åren inte lämnats senare
än den 27 oktober, vilket var fallet år 1967 då medgivande lämnades
att under år 1967 fördela en del av lägenhetsramen för år 1968.

Frågan om möjligheten att bevilja ytterligare bostadslån har samband
även med en bedömning av den önskade fördelningen av igångsättningen
under året för att få den bästa sysselsättningsspridningen. För
att få en tyngdpunkt i igångsättningen under sommarhalvåret och begränsa
igångsättningen under fjärde kvartalet, då påbörjandet från
säsongutjämningssynpunkt bör vara lågt, gäller f. n. som villkor för
preliminärt beslut om bostadslån för flerfamiljshus och större grupper
av småhus att företaget skall ha påbörjats senast den 30 september. För
företag i de tre storstadsområdena gäller dock den 15 november som
motsvarande sista dag. Bostadsstyrelsen har medgett undantag från
dessa tidpunkter och har gjort detta även för år 1971.

FiU 1971: 47

127

Utskottet

Enligt kommunernas ovan redovisade uppgifter till bostadsstyrelsen
föreligger ur projekteringssynpunkt möjlighet att börja byggandet av
ytterligare ca 3 000 lägenheter med stöd av bostadslån under år 1971.
Enligt samma uppgifter skulle dessa byggnadsarbeten kunna påbörjas
utan hinder av den lokala arbetskraftssituationen,

Avgörande för prövningen av det föreliggande motionsförslaget blir
en konjunkturbedömning på något längre sikt och antaganden om investeringsutvecklingen
inom främst byggnadssektorn i första hand under
år 1972. Prövningen i denna del torde i förevarande sammanhang
ha förbehållits finansutskottet.

Stockholm den 28 oktober 1971

På civilutskottets vägnar

ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
fröken Ljungberg (m), herrar Lindkvist (s), Wennerfors (m), Högström
(s), Engström (vpk), Jadestig (s), Franzén (s), Karlsson i Mariefred (c),
Åkerfeldt (c), Ångström (fp) och Persson i Karlstad (s).

Civilutskottets yttrande nr 2 år 1971

128 FiU 1971: 47

Till finansutskottet

Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 140 (bilaga 9, s. 57-58) föreslagit
riksdagen

1. att godkänna en förordad ändring av villkoren för bostadslån
som innebär att lån får lämnas vissa bostadsrättsföreningar med 28 %
av låneunderlaget mot säkerhet av inteckningar inom 98 % av pantvärdet
om preliminärt lånebeslut meddelats tidigast under år 1971,

2. att medge att beslut om lån som skall utgå från lånefonden för allmänna
samlingslokaler meddelas intill 15 000 000 kr. under budgetåret
1971/72.

I motionen 1971: 1539 av herr Nilsson i Tvärålund (c) har föreslagits
att riksdagen med avslag å propositionen 1971: 140 i vad avser
lånefonden för bostadsbyggande som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad civilutskottets majoritet anfört om lån till vissa bostadsrättsföreningar
i dess betänkande CU 1971: 12.

Finansutskottet, till vilket propositionen och motionen hänvisats, har
den 4 november 1971 beslutat inhämta civilutskottets yttrande över propositionen
i ovan angivna delar. Enligt beslutet borde yttrandet även
avse följdmotioner. Yttrandet borde avges skyndsamt. Den samlade
konjunkturpolitiska realbedömningen borde ske i finansutskottet.

Lånegränsen för vissa bostadsrättsföreningar

Enligt nu i bostadslånekungörelsen (1967: 552) gällande och av riksdagen
godkända villkor för bostadslån (21 §) utgår sådant lån till bostadsrättsförening
med 25 % av låneunderlaget under förutsättning att
föreningen arbetar utan enskilt vinstsyfte, att i föreningens styrelse från
föreningens bildande mer än halva antalet ledamöter är fristående i förhållande
till egentliga byggnadsföretagarintressen, att i styrelsen från
samma tidpunkt ingår minst en av kommunen utsedd ledamot och suppleant
för honom samt att kommunen utser minst en revisor och en
suppleant för honom. Inteckning till säkerhet för bostadslån skall (28 §)
i angivet fall ha förmånsrätt inom 95 % av pantvärdet.

1971 års vårriksdag behandlade i samband med frågor om bostadsbyggande
i statsverkspropositionen ett flertal motioner om ändrade lånegränser
för bostadslån, bland dem även motionen 1971: 1165 av herr
Lindkvist m. fl. (s) vari föreslogs att riksdagen skulle hemställa hos
Kungl. Maj:t om åtgärder för att höja nuvarande övre lånegräns på sätt
som nu föreslås i propositionen. Riksdagen beslöt i enlighet med civil -

FiU 1971: 47

129

utskottets hemställan (CU 1971: 12 s. 28-29 mom. 22) att i anledning
av motionen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört. Utskottets betänkande innehöll i här aktuella delar följande
yttrande:

Slutligen föreslås i motionen nr 1165 att övre lånegränsen höjs till
98 % för de bostadskooperativa företag som nu får lån mot säkerhet
inom 95 % av pantvärdet. Förslaget motiveras med att en sådan ändring
torde vara den enda framkomliga vägen för att minska grundavgifterna
vid bostadsrättsupplåtelser.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet (s. 205) i anledning
av ungdomsbostadsutredningens rekommendation om ökad kommunal
borgensteckning för lån till förvärv av bostadsrätt erinrat om kommunernas
generella rätt att gå i borgen för halva den nominella insatsen
och att inom ramen för den underställningsfria låne- och borgensrätten
ge ökad borgen till dem som har behov därav. Bostadsstyrelsen konstaterade
- varom departementschefen erinrar - i remissyttrande över utredningens
betänkande att utredningens rekommendation inte tar sikte
på särskilda typer av småhushåll och att en generell borgensteckning
har samma effekt som en höjning av den övre lånegränsen. Departementschefen
erinrar även om att borgen bör kunna lämnas till alla hushållsgrupper
efter behovsprövning.

Vad angår lån till vissa bostadskooperativa företag har utskottet konstaterat
en vikande efterfrågan på bostadsrättslägenheter som måste
återföras till svårigheten att betala kontantinsatserna. Vad i motionen
nr 1165 anförts och departementschefens redovisade överväganden utgör
enligt utskottets mening skäl för prövning av frågan om övre lånegräns
för de kooperativa bostadsföretag som nu får lån mot säkerhet
inom 95 % av pantvärdet. Med hänsyn till frågans samband med andra
överväganden bör den nämnda motionen därför överlämnas till boendeutredningen
för skyndsam behandling.

Mot utskottets yttrande och hemställan i denna del anfördes reservationer.
Vidare avgavs ett särskilt yttrande.

Enligt vad utskottet erfarit har frågan ännu ej slutligt övervägts inom
boendeutredningen.

Den bostadskooperativa sektorns andel av nyproduktionen har minskat
enligt uppgifter som utskottet inhämtat och som redovisas i följande tabell.

Tabell 1. Den bostadskooperativa sektorns andel av färdigställda lägen

heter i flerfamiljshus

År Andel lägenheter, %

1960 37,9

1961 34,9

1962 31,5

1963 31,7

1964 31,9

1965 27,0

År Andel lägenheter, %

1966 25,4

1967 24,9

1968 24,8

1969 23,0

1970 22,1

FiU 1971: 47

130

I tabellen omfattar den bostadskooperativa sektom såväl rikskooperativa
företag som fristående bostadsrättsföreningar. De sistnämnda har
gått tillbaka kraftigt. De rikskooperativa företagen svarade år 1959 för
knappt 60 % av denna sektor medan deras andel var nära 85 % år
1969.

I nedanstående tabell, hämtad ur bostadsstyrelsens petita för budgetåret
1972/73, redovisas andelen outhyrda lägenheter för olika företagsformer
i hela riket.

Tabell 2. Andel, %, outhyrda lägenheter inom olika företagsformer tre
månader efter färdigställandet

Färdig- ställande- period	Allmän- nyttiga företag	Koopera- tiva företag	Enskilda företag	Samtliga
1967
1—3 kvartalen	2,5	4,9	1,5	3,0
1968
1 halvåret	3,9	8,6	4,0	5,4
2 »	2,4	U.2	2,9	4,9
1969
1 halvåret	1,6	8,4	2,6	3,8
2 »	2,1	1,8	2,9	2,2
1970
1 halvåret	2,0	3,5	1,5	2,2
2 »	1,1	2,1	2,8	1,6

Låneramen för allmänna samlingslokaler

1971 års riksdag har för innevarande budgetår (CU 1971: 12) medgett
en låneram om 12 milj. kr. Statens nämnd för samlingslokaler hade
hemställt att ramen vidgas till 15 milj. kr. Enligt vad utskottet erfarit
har av ramen om 12 milj. kr. nu ca 5,3 milj. kr. disponerats genom beslut
om lån. Samlingslokalnämnden har med tillstyrkan överlämnat ansökningar
avseende lån om ca 3,4 milj. kr. och har för prövning inneliggande
ansökningar om lån med ca 6,3 milj. kr. Ytterligare ansökningar
har aviserats.

Utskottet

Den konjunkturpolitiska bedömningen av frågorna torde i detta sammanhang
få ankomma på finansutskottet.

Syftet att genom höjda lånegränser stimulera efterfrågan på vissa bostadsrättslägenheter
och därmed produktion och utbud därav påverkar
även bostadsbyggandets inriktning på längre sikt. Utskottet anser som
departementschefen att det är angeläget att efterfrågan på dessa lägenheter
inte hålls tillbaka genom krav på höga kontantinsatser. Ur dessa
synpunkter föreslås sålunda att finansutskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag och avstyrker motionen.

FiU 1971: 47

131

Utskottet vill dock markera, att en höjning av lånegränserna inte får
utgöra någon ersättning för nödvändiga kraftfulla åtgärder i avsikt att
sänka produktionskostnaderna i kommande bostadsproduktion.

Föreslagen vidgning av låneramen för allmänna samlingslokaler tillstyrks.

Stockholm den 18 november 1971

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
Kristiansson i Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Lindkvist (s), Henrikson
(s), Wennerfors (m), Engström (vpk), Karlsson i Mariefred (c),
Åkerfeldt (c), Ångström (fp), Adolfsson (m) och Persson i Karlstad (s).

Avvikande mening

beträffande höjda lånegränser

a. av herrar Grebäck (c), Tobé (fp), Wennerfors (m), Karlsson i Mariefred
(c), Åkerfeldt (c), Ångström (fp) och Adolfsson (m) som anser
att det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med »Syftet att»
och slutar med »avstyrker motionen» bort ha följande lydelse:

»Skilda meningar har yppats i fråga om lämpligheten av den för
vissa bostadsrättsföreningar gällande lånegränsen för bostadslån. Oavsett
om dessa meningar innebär att ingen ändring bör göras eller att
önskemålen får tillgodoses på annat sätt bör dock ett minimikrav vara
att riksdagen inte bifaller ett ändringsförslag utan att resultatet av boendeutredningens
skyndsamma bedömningar avvaktas. Civilutskottet föreslår
därför att finansutskottet avstyrker propositionsförslaget om ändrade
lånegränser för bostadslån på sätt som föreslås i motionen.»

b. av herr Engström (vpk) som anser att i utskottets yttrande som
ett näst sista stycke bort tilläggas följande:

»Ett beslut att höja lånegränsen för bostadsrättsföreningar måste
följas av lagbestämmelser som stadgar förbud mot försäljning av bostadsrättslägenheter
på offentlig auktion och mot överlåtelse av bostadsrättslägenheter
till överpriser. Lägenheter bör inte få utbjudas som handelsvara
allra minst som de vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag kommer
att uppföras med statliga lån till 98 procent. Skillnaden i ren hyreskostnad
blir mycket liten mellan bostadsrättslägenheter och lägenheter
i allmännyttiga företag. De senare kan som bekant inte användas som
spekulationsobjekt.»

FiU 1971: 47

132

Innehåll

Inledning 1

Motionerna väckta med stöd av 55 § riksdagsordningen 2

Yrkanden 2

Motivering 6

Propositionen 11

Motionerna väckta med anledning av propositionen 15

Utskottet

Den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken 15

Justitiedepartementet 20

Försvarsdepartementet 21

Socialdepartementet 22

Kommunikationsdepartementet 27

Finansdepartementet 2S

Utbildningsdepartementet 44

Jordbruksdepartementet 45

Handelsdepartementet 47

Inrikesdepartementet 49

Industridepartementet 55

Statens allmänna fastighetsfond 57

Reservationer 58

Särskilda yttranden 76

Yttranden från andra utskott 79

Skatteutskottets yttrande nr 2 år 1971 81

Justitieutskottets yttrande nr 1 år 1971 94

Försvarsutskottets yttrande nr 1 år 1971 95

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 år 1971 96

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 2 år 1971 98

Socialutskottets yttrande nr 1 år 1971 100

Utbildningsutskottets yttrande nr 2 år 1971 103

Trafikutskottets yttrande nr 1 år 1971 104

Jordbruksutskottets yttrande nr 1 år 1971 106

Näringsutskottets yttrande nr 1 år 1971 109

Näringsutskottets yttrande nr 2 år 1971 112

Inrikesutskottets yttrande nr 1 år 1971 116

Civilutskottets yttrande nr 1 år 1971 124

Civilutskottets yttrande nr 2 år 1971 128

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 712242