Finansutskottets betänkande nr 21 år 1971

FiU 1971:21

Nr 21

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1971: 71 med förslag till lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen
(1962: 256), m. m., jämte motioner om kreditpolitiken.

Propositionen

Kungl. Majit har i propositionen 1971: 71 under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 5 mars 1971
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),

2. lag om ändring i placeringskvotslagen (1962: 257),

3. lag om ändring i ränteregleringslagen (1962: 258).

Propositionen innebär att den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen

erhåller fortsatt giltighet till utgången av juni 1974. Dessutom föreslås
vissa ändringar av huvudsakligen redaktionell natur.

Lagförslagen återfinns i propositionen på s. 2—8.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat den i anledning av propositionen
väckta motionen 1971: 1374 av herr Magnusson i Borås
m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen måtte besluta

1. att avslå förslaget om en förlängning av ränteregleringslagen
(1962: 258),

2. att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en skyndsam utredning
i syfte att ersätta likviditets- och kassakvotslagen samt placeringskvotslagen
i enlighet med vad i motionen anförts, samt

3. att i avvaktan på utredningens resultat förlänga giltigheten av
likviditets- och kassakvotslagen samt placeringskvotslagen till och med
utgången av juni 1972.

Vidare har utskottet behandlat följande vid riksdagens början väckta
motioner, nämligen

dels motionen 1971: 231 av herr Johansson i Växjö m. fl. (c) vari
hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit uttala att
garantilånen vad beträffar jordförvärvs- och rationaliseringslånen skall
gå utanför den kvot som riksbanken beslutat och alltså vara oberoende
av den ökade inlåningen,

1 Riksdagen 1971. 5 sami. Nr 21

FiU 1971: 21

dels motionen 1971: 417 av herr Hedin m. fl. (m) vari hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att Kungl. Maj:t
måtte vidta åtgärder i syfte att åstadkomma kreditlättnader för jordbruket,
i första hand så att gällande kreditramar och utfärdade kreditgarantier
kan utnyttjas,

dels motionen 1971: 569 av herr Håkansson m. fl. (c) vari hemställts
att riksdagen måtte uttala, att de enligt överenskommelse i januari 1971
mellan riksbanken och affärsbankerna genomförda kreditlättnaderna
för industriinvesteringar må på motsvarande sätt gälla även jordbruksinvesteringar.

Utskottet

Den kreditpolitiska lagstiftningen, som behandlas i propositionen,
går tillbaka på den beredskapslagstiftning på området, som riksdagen
antog 1937. Den fick sin nuvarande utformning genom beslut vid 1962
års riksdag. Förordnanden gällande affärsbankerna har med stöd av
lagstiftningen meddelats vid tre tillfällen. Sålunda sattes kassakvotslagen
i kraft under 2 månader kring årsskiftet 1967/68. Vidare meddelades
den 4 mars 1969 förordnande beträffande likviditetskvoter och den
22 juli 1969 förordnande beträffande kassakvoter för affärsbankerna.
Dessa förordnanden gäller alltjämt.

I skrivelse den 4 februari 1971 hemställde fullmäktige i riksbanken
att giltighetstiden för likviditets- och kassakvotslagen, placeringskvotslagen
och ränteregleringslagen skulle förlängas till utgången av juni
1974 samt att vissa redaktionella ändringar i lagarna skulle genomföras.
Fullmäktige framhöll att de med sina erfarenheter från den senaste åtstramningsperioden
inte kände någon tvekan om att tvingande behov
kan komma att föreligga även under de närmaste åren att utnyttja de
befogenheter som de tre fullmaktslagarna ger. Flertalet remissinstanser
delade denna uppfattning och även departementschefen anslöt sig härtill.

I motionen 1971: 1374 — liksom i Svenska bankföreningens remissyttrande
över riksbanksfullmäktiges framställning — framförs en avvikande
mening. Motionärerna hävdar att likviditets- och kassakvotslagen
har två syften: dels tjänar den som ett penning- och konjunkturpolitiskt
styrinstrument, dels möjliggör den en prioritering av den långfristiga
kreditgivningen till staten och bostadsbyggandet. Det synes dem
emellertid som om det konjunkturpolitiska syftet och prioriteringssyftet
på ett olyckligt sätt kommit att sammanblandas genom den nuvarande
utformningen av kassa- och likviditetskvoter. Likviditetskvoterna har
inte kunnat fungera som ett smidigt konjunkturpolitiskt styrinstrument
utan har i stället tidvis måst förstärkas med bestämmelser om utlå -

FiU 1971:21

ningstak. De anser att man ur konjunkturpolitisk synpunkt i princip
borde inskränka sig till en lagstiftning som koncentrerade sig på kreditinstitutens
kassalikviditet i vidsträckt bemärkelse, medan placeringskvotema
borde konstrueras så att myndigheterna hade möjlighet att
ändra dem från tid till annan allteftersom den samhällsekonomiska
utvecklingen ställer nya krav beträffande prioriteringen. Motionärerna
föreslår därför att en utredning tillsätts med uppgift att skyndsamt behandla
här berörda problem. I avvaktan på utredningens resultat hemställer
de att giltigheten av likviditets- och kassakvotslagen samt placeringskvotslagen
förlängs till och med utgången av juni 1972. Ränteregleringslagen
bör enligt motionärernas mening kunna slopas. Det räcker
med frivilliga överenskommelser mellan centralbanken och kreditinstituten
på detta område.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Så som utskottet ser
saken utgör den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen den grund som
gjort det möjligt för riksbanken att träffa sina överenskommelser med
kreditinstituten och få sina kreditpolitiska rekommendationer beaktade.
Utan beredskapslagstiftningen skulle riksbankens penningpolitiska handlingskraft
ha försvagats. Därtill kommer som redan framhållits att förordnande
om kassa- och likviditetskvoter för affärsbankerna gällt ända
sedan 1969. Då behov av en restriktiv kreditpolitik kan väntas föreligga
även under den kommande treårsperioden vore det enligt utskottets
uppfattning oklokt att avhända sig de möjligheter att utnyttja de penningpolitiska
medel som beredskapslagstiftningen erbjuder.

Utskottet tillstyrker därför att giltighetstiden för likviditets- och kassakvotslagen,
placeringskvotslagen och ränteregleringslagen förlängs till
utgången av juni 1974. Mot de av departementschefen föreslagna, huvudsakligen
redaktionella ändringarna i lagförslagen har utskottet intet
att invända.

Utskottet vill erinra om att departementschefen — delvis i anslutning
till Svenska bankföreningens kritik av beredskapslagarnas konstruktion
och dess förslag till en skyndsam utredning härom — sagt sig vara beredd
att i annat sammanhang överväga frågan om en eventuell översyn
av dessa lagars konstruktion. Placeringskvotslagen liksom kapitalmarknadens
struktur och funktionssätt över huvud är dessutom föremål för
översyn inom 1968 års kapitalmarknadsutredning. Under dessa omständigheter
anser utskottet att behov ej föreligger av den i motion 1971:
1374 begärda utredningen.

I motionerna 1971:231, 1971:417 och 1971:569 understryks hur
kapitalkrävande jordbrukets investeringar är. Enligt riksdagens principbeslut
1967 om jordbrukspolitiken skulle denna inriktas på att främja
en snabb rationalisering. I det sammanhanget är det viktigt att jordbrukarna
till fullo kan utnyttja de ramar för statliga kreditgarantier som
fastställts. Så har icke skett under senare år, vilket enligt motionärerna

FiU 1971:21

sammanhänger med de mycket hårda kreditrestriktionerna. I motionerna
231 och 417 yrkar man därför på att kreditlättnader snarast genomförs
för jordbruksinvesteringar så att de statliga kreditgarantierna kan
utnyttjas i ökad omfattning och i motionen 569 hemställs att de kreditlättnader
som i januari 1971 genomfördes för industriinvesteringar skall
omfatta även jordbruksinvesteringar.

Utskottet vill här erinra om att bankoutskottet vid sin behandling av
liknande motionskrav i fjol (BaU 1970: 16) underströk att de förhållanden
som motionärerna kritiserat stod helt i överensstämmelse med de
principer för prioritering på kreditmarknaden som riksdagen godkänt
då den 1962 antog de kreditpolitiska beredskapslagarna. Motionsyrkandena
avslogs av riksdagen. Finansutskottet, som delar bankoutskottets
inställning i denna fråga, vill ytterligare peka på att en icke oväsentlig
lättnad inträtt i kreditpolitiken sedan de tre nu behandlade motionerna
väcktes. Sålunda har diskontot som bekant sänkts från 7 till 6 procent
och detta har lett till en sänkning av kreditinstitutens räntor. Det tidigare
utlåningstaket för ”övrig utlåning” slopades redan vid årsskiftet
och likviditeten inom banksystemet har tillåtits öka under första kvartalet
i år vilket bör ha medfört en viss vidgning även av utlåningsmöjligheterna
till jordbruket. Under hänvisning till det nu sagda avstyrker utskottet
motionärernas krav på speciella kreditlättnader för jordbruket.

Utskottet hemställer

att riksdagen

A. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen

1971: 1374, såvitt nu är i fråga, antar de vid propositionen 1971:

71 fogade förslagen till

1) lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),

2) lag om ändring i placeringskvotslagen (1962: 257),

3) lag om ändring i ränteregleringslagen (1962: 258),

B. avslår motionen 1971: 1374 i vad avser utredning,

C. avslår motionerna 1971: 231, 1971: 417 och 1971: 569.

Stockholm den 4 maj 1971

På finansutskottets vägnar
SVEN EKSTRÖM

Närvarande: herrar Ekström (s), Wedén (fp), Knut Johansson i Stockholm
(s), Franzén (s), Burenstam Linder (m), Larsson i Karlskoga (s),
Kristiansson i Harplinge (c), Jansson (s), Josefsson i Halmstad (s), Arne
Pettersson i Malmö (s), Fågelsbo (c) och Möller i Göteborg (fp).

FiU 1971: 21

Reservationer

1. Beträffande den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen av herrar
Wedén (fp), Burenstam Linder (m) och Möller i Göteborg (fp) som anser
att

dels den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”begärda utredningen” bort ha följande lydelse:

”Utskottet anser att en kreditpolitisk beredskapslagstiftning behövs.
Den nuvarande lagstiftningen har dock brister. Därför erfordras en översyn
utan onödig tidsutdräkt. Utskottet anser det icke nödvändigt att nu
ta ställning till de olika motiveringar, som motionärerna anför för ändringar
i nuvarande lagkomplex på området. Detta får anstå tills erforderlig
utredning företagits. För att en beredskapslagstiftning skall
fungera väl som ett smidigt styrinstrument krävs emellertid t. ex. att de
konjunkturpolitiska syftena hålls isär från andra strävanden.

Departementschefen uttalar i propositionen om förlängning av nu
gällande beredskapslagstiftning: ”Frågan om en eventuell översyn av
lagarnas konstruktion är jag beredd att överväga i annat sammanhang.”
Utskottet noterar att departementschefen alltså är medveten om att de
olika lagarna lider av vissa svagheter. Enligt vad utskottet inhämtat har
1968 års kapitalmarknadsutredning ännu inte upptagit denna fråga till
övervägande. Utskottet anser därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t bör anhålla om påskyndande av utredning i lämplig form beträffande
modernisering av här ifrågavarande lagstiftning. Denna utredning
bör även omfatta ränteregleringslagen, varför utskottet inte kan tillstyrka
att denna för närvarande avvecklas. Beträffande utsträckning av
nuvarande lagstiftnings giltighetstid anser utskottet att denna bör bestämmas
till utgången av juni 1973. Mot de av departementschefen
föreslagna, huvudsakligen redaktionella ändringarna i lagarna har utskottet
under hänvisning till sina ovanstående ställningstaganden ingen
invändning.”

dels utskottets hemställan under A och B bort ha följande lydelse:

”A. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1971: 1374,
såvitt nu är i fråga, antar de vid propositionen 1971: 71 fogade
förslagen till

1) lag om ändring i likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),

2) lag om ändring i placeringskvotslagen (1962: 257),

3) lag om ändring i ränteregleringslagen (1962: 258),

med följande såsom utskottets förslag betecknade ändringar beträffande
lagarnas ingresser:

FiU 1971: 21

Kungl. Maj:ts förslag:

Lag om ändring i likviditets- och
kassakvotslagen (1962: 256)

Härigenom förordnas i fråga om
likviditets- och kassakvotslagen
(1962: 256), som enligt lag (1968:
261) gäller till utgången av juni
1971,

dels att lagen skall äga fortsatt
giltighet till utgången av juni 1974,
dels att 2, 4, 5, 7, 8 och 10 §§
skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om ändring i placeringskvotslagen
(1962: 257)

Härigenom förordnas i fråga om
placeringskvotslagen (1962:257),
som enligt lag (1968: 262) gäller
till utgången av juni 1971,

dels att lagen skall äga fortsatt
giltighet till utgången av juni 1974,
dels att 2, 4 och 8 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.

Lag om ändring i ränteregleringslagen
(1962: 258)

Härigenom förordnas i fråga om
ränteregleringslagen (1962:258),
som enligt lag (1968: 263) gäller
till utgången av juni 1971,

dels att lagen skall äga fortsatt
giltighet till utgången av juni 1974,
dels att 4 § skall ha nedan angivna
lydelse.

Utskottets förslag:

Lag om ändring i likviditets- och
kassakvotslagen (1962: 256)

Härigenom förordnas i fråga om
likviditets- och kassakvotslagen
(1962: 256), som enligt lag (1968:
261) gäller till utgången av juni
1971,

dels att lagen skall äga fortsatt
giltighet till utgången av juni 1973,
dels att 2, 4, 5, 7, 8 och 10 §§
skall ha nedan angivna lydelse.

Lag om ändring i placeringskvotslagen
(1962: 257)

Härigenom förordnas i fråga om
placeringskvotslagen (1962:257),
som enligt lag (1968: 262) gäller
till utgången av juni 1971,

dels att lagen skall äga fortsatt
giltighet till utgången av juni 1973,
dels att 2, 4 och 8 §§ skall ha
nedan angivna lydelse.

Lag om ändring i ränteregleringslagen
(1962: 258)

Härigenom förordnas i fråga om
ränteregleringslagen (1962:258),
som enligt lag (1968: 263) gäller
till utgången av juni 1971,

dels att lagen skall äga fortsatt
giltighet till utgången av juni 1973,
dels att 4 § skall ha nedan angivna
lydelse.

B. i anledning av motionen 1971: 1374 under åberopande av vad
utskottet anfört hos Kungl. Maj:t anhåller om påskyndande av
utredning i lämplig form om modernisering av den beredskapslagstiftning
som omfattas av likviditets- och kassakvots-, placeringskvots-
och ränteregleringslagarna,”

FiU 1971: 21

2. beträffande kreditlättnader för jordbruket av herrar Wedén (fp),
Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), Fågelsbo (c) och
Möller i Göteborg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”för jordbruket” bort ha följande lydelse:
”Utskottet anser liksom motionärerna, att det är angeläget att ökat
kreditutrymme skapas för jordbrukets investeringar.

Olika former av kreditgivning med statlig kreditgaranti spelar i detta
sammanhang en central roll. Syftet med ett sådant system motverkas
emellertid så länge kreditrestriktionerna utformas på det sätt som hittills
skett. Även den som erhållit utfästelse om statlig kreditgaranti riskerar
nämligen att inte få tillgång till erforderligt lån.

Det är därför enligt utskottets mening angeläget, att en bättre samordning
mellan kreditpolitiken och jordbrukspolitiken kommer till stånd.
För att statsmakternas jordbrukspolitiska intentioner skall kunna förverkligas,
är det nödvändigt att utfästelser om garantilån som lämnats
också kan uppfyllas. I dagens situation är det också angeläget att jordbruket
stimuleras till ökade investeringar genom kreditlättnader i samma
utsträckning som redan genomförts beträffande industriinvesteringar.”
dels utskottets hemställan under C bort ha följande lydelse:

”C. att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 231, 1971: 417
och 1971: 569 i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar, att åtgärder
vidtas i syfte att underlätta kreditgivningen till jordbruket i enlighet
med vad utskottet anfört.”

HARCUS BOKTR. STHLM 1971 7 1 00 2 5