Civilutskottets betänkande nr 18 år 1971 CU 1971:18

Nr 18

Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om
hyresreglering m. m. dels ändring i samma lag, m. m., jämte motioner.
Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 103 under åberopande av
utdrag av statsrådsprotokollet över justititeärenden för den 19 mars
1971 föreslagit riksdagen att

1. antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om dels fortsatt
giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m., dels ändring i
samma lag (se bilaga),

2. godkänna vad i statsrådsprotokollet anförts i fråga om särskild
hyreskontroll enligt räntelånekungörelsen.

I propositionen föreslås att hyresregleringslagens giltighetstid förlängs
till utgången av år 1974 och att lagen ändras i vissa hänseenden.

Bostadslägenheter som har färdigställts under åren 1958—1968 samt
alla lokaler undantas enligt förslaget från hyresregleringen.

Med hänsyn till de olägenheter som i längden har visat sig vara
förenade med systemet med generella hyreshöjningar på grund av ökade
omkostnader för fastighetsförvaltning föreslås att bestämmelserna härom
upphävs. I stället föreslås att ökade omkostnader — i likhet med
vad som nu gäller beträffande förbättringsarbete — skall kunna utgöra
grund för höjning av lägenhets bashyra. Härigenom skapas större möjligheter
att beakta den enskilda fastighetens särskilda förhållanden.

En särskild spärregel föreslås, enligt vilken höjning inte får ske så, att
hyran kommer att överstiga vad som med hänsyn till hyresläget för jämförliga
lägenheter i orten och övriga omständigheter är skäligt.

Garantierna mot oskäliga hyreshöjningar består således av två hyresspärrar.
Den ena motsvarar hyreslagens bruksvärderegel. Den andra
motsvaras av hyresregleringslagens nuvarande regel, att hyreshöjningar
inte får tas ut utöver vad som föranleds av ökade förvaltningskostnader.

I syfte att förenkla förfarandet och möjliggöra den mera individuella
prövningen föreslås en ny ordning för fastställelse eller ändring av bashyra.
Bashyra skall enligt förslaget kunna fastställas eller ändras genom
överenskommelse mellan å ena sidan hyresvärd eller fastighetsägareförening
och å andra sidan hyresgästförening. Motsvarande prövning
skall som hittills kunna ske av hyresnämnd. Hyresnämnden skall dock
i regel inte få ta upp ansökan av hyresvärd till prövning utan att för 1

Riksdagen 1971.19 sami. Nr 18

CU 1971:18

2

handling med hyresgästorganisation har ägt rum. Om hyresvärd eller
hyresgäst är missnöjd med överenskommelse som organisation har träffat
har han rätt att få överenskommelsen prövad av hyresnämnden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1972. Den nya
ordningen för fastställelse eller ändring av bashyra skall emellertid kunna
tillämpas redan dessförinnan.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna 1971:

1459 av herr Andersson i Knäred m. fl. (c, fp, m), vari hemställs att
riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 103 beslutar 1.

att hyresregleringen avvecklas samtidigt för lokaler och bostäder,

2. att hyreslagen ändras så att lokalhyresgästerna ges ett lika starkt
direkt besittningsskydd som det som gäller för bostadshyresgäster,

1460 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs

att riksdagen med avslag å propositionen nr 103 i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla att Kungl. Maj:t till innevarande års höstriksdag
framlägger nytt förslag om ändringar i hyreslagstiftningen i enlighet
med statens hyresråds förslag och vad i motionen anförts,

1461 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari föreslås

1. att riksdagen bifaller förslaget i propositionen 1971: 103 om förlängd
giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m., dock med
följande ändringar jämfört med propositionen:

a. att 3 § erhåller följande lydelse:

Hyresvärden må icke (lika med propositionen) 1.

Finnes ej sådan hyra, fastställes bashyran av den i 13 § omförmälda
hyresnämnden till det belopp som med hänsyn till hyresläget för jämförliga
lägenheter i orten och övriga omständigheter är skäligt, dock
högst till den hyra som skulle ha fastställts om fastigheten vore statligt
belånad.

Bashyra må höjas (lika med propositionen) jämför lig

betydelse,

2. till ökade omkostnader för räntor, tomträttsavgäld, löner eller eljest
för fastighetens förvaltning. Har ombyggnads-, ändrings- eller underhållsarbete
eller åtgärd av därmed jämförlig betydelse ej bekostats av
hyresvärden, må bashyran i anledning därav höjas endast om särskilda
skäl äro därtill.

Höjning av bashyra må ej ske så, att hyran kommer att överstiga vad
som med hänsyn till fastighetens drifts- och självkostnader samt hyresläget
för jämförliga lägenheter på orten är skäligt.

Är bashyran för lägenhet högre än vad som med hänsyn till hyresläget
för jämförliga lägenheter på orten är skäligt, har lägenhetens skick

CU 1971:18

3

avsevärt försämrats eller hyresgäst tillkommande förmåner påtagligt inskränkts,
skall bashyran nedsättas till skäligt belopp.

b. att i tillämpningsföreskrifterna anges att denna ändring såvitt avser
3 § första stycket träder i kraft den 1 juli 1971 samt skall gälla alla lägenheter
i hus som omfattas av hyresregleringen och där hyran då inte
är fastställd,

c. att förslaget i propositionen om att 7 och 8 a §§ skall upphöra att
gälla avslås och att sagda paragrafer bibehålles oförändrade,

d. att förslaget i propositionen om ändring i 26 § innebärande undantag
från hyresreglering av bostadslägenheter som färdigställts under
åren 1958—1968 avslås så att sagda paragraf bibehålles oförändrad,

2. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte ge till känna vad
i motionen anförts om angelägenheten av att förslag snarast utarbetas
och förelägges riksdagen om annan lydelse av 48 § lagen den 14 juni
1907 om nyttjanderätt till fast egendom (hyreslagen) i enlighet med vad
som anförts i denna motion,

1462 av herr Lindkvist m. fl. (s), vari hemställs

att riksdagen antar propositionen 1971: 103 med den ändring i fråga
om hyresregleringens tillämplighet på lokaler som angetts i motionen
och enligt lagtext, vartill förslag torde upprättas av vederbörande utskott,

1463 av herr Lundberg (s), vari hemställs

1. att riksdagen måtte besluta

a. att förslaget till hyresregleringslag förlängs till att gälla tills vidare
med de ändringar och beaktanden som är erforderliga,

b. att hyresregleringen även i fortsättningen skall gälla också fastigheter
byggda 1958—1968,

c. att hyresregleringen även framdeles skall vara tillämplig i fråga
om lokalhyresgäster, samt

2. att riksdagen uttalar sig för

a. att regering och riksdag fastställer huvudgrunderna för beräknande
av eventuella justeringar i bashyrorna och att regeringen efter samråd
med hyresrådet meddelar föreskrifter i fråga om tillämpningen,

b. att, om fråga uppkommer om höjning eller nedsättning av bashyra
för en lägenhet och vederbörande hyresvärd eller hyresgäst så
begär, frågan skall tas upp till förhandlingar mellan partema under erforderlig
medverkan från lokalt partsorgan som, om det finnes önskvärt,
äger hänskjuta frågan till centralt partsorgans bedömning,

c. att det skall stå fritt för varje hyresgäst — och hyresvärd — att
oavsett resultatet av nyss nämnda förhandlingar underställa hyresnämnd
frågan om hyrans bestämmande utan att nämnden är bunden av vad
partsorganisationerna kan ha överenskommit sinsemellan, samt

d. att vid eventuell tillämpning av s. k. bruksvärde detta värde bara

CU 1971:18

4

skall innefatta själva lägenheten med biutrymmen, trappuppgångar

o. d. men inte läge, närhet till kommunikationer, skolor, daghem och
annat som bekostas av samhället, och att vid beräkning av bruksvärde
hänsyn inte skall tas till hyrorna i andra än hyresreglerade fastigheter,

1464 av fru Sundberg m. fl. (m), vari hemställs

att riksdagen måtte besluta att överenskommelse om fastställande eller
ändring av bashyra jämväl må träffas mellan hyresgäst och hyresvärd,

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar,

1465 av herr Turesson m. fl. (m), vari hemställs

att riksdagen måtte besluta att till det i proposition nr 103 framlagda
förslaget om förlängning och ändring i hyresregleringslagen fogas följande
övergångsbestämmelse:

Innehåller hyreskontrakt förbehåll om rätt för hyresvärden att uttaga
tillägg till hyra på grund av ökade omkostnader för fastighetsförvaltningen
enligt Kungl. Maj ris eller annan myndighets beslut skall detta
anses innefatta förbehåll om höjning av bashyra på grund av sådana
omkostnadsökningar enligt 3 och 3 a §§ i paragrafernas lydelse från den
1 oktober 1972.

1466 av herr Ullsten m. fl. (fp, c), vari hemställs

1. att riksdagen måtte uttala att hyresregleringen avvecklas den 31
december 1974 och att en förlängning av hyresregleringslagen därefter
inte bör komma i fråga,

2. att riksdagen måtte besluta att som övergångsbestämmelser under
avvecklingstiden antaga den i propositionen föreslagna lydelsen av
hyresregleringslagen efter följande ändringar:

a. att med ”organisation av hyresgäster” i 3 a § avse sådan organisation
som hyresnämnd förklarat förhandlingsduglig,

b. att i ett tillägg till 3 a § stadgas om lämplig tid under vilken förhandlingar
mellan parterna senast skall ha ägt rum för att hyresnämnd
skall äga rätt att uppta ärendet till prövning,

c. att genom en övergångsbestämmelse förordna att förbehåll i hyreskontrakt
som tillförsäkrar hyresvärden kompensation för ökade omkostnader
enligt 5 § hyresregleringslagen skall likställas med och rättsligt
bedömas som om förbehåll om hyreshöjning på grund av omkostnadsökningar
enligt 3 och 3 a §§ förelegat,

3. att utskottet måtte utarbeta härför erforderlig lagtext.

Gällande rätt och tidigare riksdagsbehandling, m. m.

De allmänna och grundläggande rättsreglerna om hyresförhållande
finns f. n. i 3 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
Kapitlet, som brukar betecknas hyreslagen, fick sin nuvarande

CU 1971:18

5

lydelse år 1968 (SFS 1968: 346). Det kommer fr. o. m. den 1 januari
1972 att ingå som 12 kap. i den nya jordabalken, vilken träder i kraft
nämnda dag.

Vid sidan av hyreslagen gäller lagen (1942: 429) om hyresreglering
m. m. (ändrad senast 1968: 344; här kallad hyresregleringslagen). Denna
innehåller huvudsakligen bestämmelser om reglering av hyrans storlek
och om besittningsskydd genom tvångsförlängning av hyresavtal. Reglerna
om besittningsskydd är numera tillämpliga bara på lokaler, dvs.
andra lägenheter än bostadslägenheter. Hyresregleringslagen gavs från
början begränsad giltighetstid, men denna har sedermera successivt förlängts,
senast (SFS 1968: 344) t. o. m. den 31 december 1971.

Under 1940-talet och början av 1950-talet ansågs det med hänsyn
till den besvärande bostadsbristen uteslutet att lätta på hyresregleringen.
Lagen tillämpades under den första tiden så att hyrorna i stort sett
låstes vid den nivå som förelåg när regleringen infördes. Först fr. o. m.
år 1950 medgavs vissa generella hyreshöjningar i syfte att ge fastighetsägarna
kompensation för ökningar i fastighetsomkostnaderna. Sådana
hyreshöjningar har därefter medgetts årligen. Det första steget mot en
avveckling av regleringen togs år 1951 genom tillkallandet av hyresregleringskommittén,
som fick i uppdrag att utreda bl. a. vilka ändringar
eller tillägg som kunde vara påkallade beträffande hyresregleringslagen
och vilka övergångsbestämmelser som kunde behövas för den situation
som uppkom när hyresregleringen skulle upphöra. Kommittén avgav
slutbetänkande år 1955 med förslag bl. a. om successiv avveckling av
hyresregleringen (SOU 1955: 35). Förslaget ledde följande år till vissa
ändringar i hyresregleringslagen, vilka trädde i kraft den 1 januari 1957
(SFS 1956: 565). Syftet med ändringarna var att göra det möjligt att
påbörja en avveckling av hyresregleringen. Sålunda fick Kungl. Maj:t
rätt att besluta om regional avveckling. Samtidigt gjordes en begränsad
kategorimässig avveckling genom att från hyreskontrollen undantogs
lägenheter i hyresvärden tillhörigt hus för vilket hade utgått statligt
bostadslån som beviljats efter den 31 december 1956 och inte sagts upp
till betalning. Beträffande sådana lägenheter ansågs den kontroll som
utövades av det lånebeviljande organet vara tillräcklig. Genom en ny
lagändring (SFS 1957: 233), som trädde i kraft den 1 januari 1958,
öppnades möjlighet även till samordnad regional och kategorimässig
avveckling av regleringen. Samtidigt undantogs upplåtelse i första hand
av lägenhet i fastighet som förvaltas av kommun eller av kommunalt
eller allmännyttigt bostadsföretag från hyreskontrollen. Med stöd av de
nämnda lagändringarna har Kungl. Maj:t vid olika tillfällen förordnat
om såväl regional som kategorimässig avveckling av hyresregleringen.
Genom lagändring år 1961 (SFS 1961: 213) undantogs från hyreskontrollen
statlig myndighets upplåtelse av bostadslägenhet.

CU 1971:18

6

I och med att möjlighet öppnades till successiv avveckling av hyresregleringen
ansågs hyresgästernas besittningsskydd böra stärkas. En provisorisk
lösning kom till stånd år 1956 genom lagen (1956: 568) om
rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal (besittningsskyddslagen).
Lagen var med vissa undantag tillämplig på hyresförhållanden för vilka
hyresregleringslagens förlängningsregler inte gällde. Som huvudprincip
föreskrevs att hyresgästen skulle ha rätt till nytt hyresavtal, när
hyrestiden gick ut till följd av uppsägning eller av annan orsak. Redan
när lagen kom till var avsikten att den senare skulle ersättas av permanenta
regler om besittningsskydd och om bestämmande av hyresvillkoren.
Detta har nu skett genom 1968 års ändringar i den allmänna hyreslagen.
Besittningsskyddslagen har därför endast övergångsvis och i begränsat
hänseende getts förlängd giltighet efter utgången av år 1968.
År 1956 antogs även lagen (1956: 567) med vissa bestämmelser, som
skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört (övergångslagen; ändrad
1968: 345). Denna lag är inte tidsbegränsad och gäller alltså tills
vidare.

Samtidigt med att hyresregleringen reformerades och besittningsskyddslagen
tillkom tillkallades hyreslagskommittén. Denna avgav år
1961 betänkande med förslag till reviderad hyreslag (SOU 1961: 47).
Förslaget byggde på att hyresregleringen skulle behållas även efter den
nya hyreslagens ikraftträdande och att den successiva avvecklingen av
regleringen skulle fortsätta. Ar 1963 tillkallades hyreslagstiftningssakkunniga
för att utreda frågan om en avveckling av hyresregleringen.
I de sakkunnigas uppdrag ingick att försöka samordna hyresbestämmelserna
för orter med mera påtaglig lägenhetsbrist och orter med en
i huvudsak balanserad marknad i en reviderad permanent hyreslag.
I avvaktan på resultatet av de sakkunnigas arbete blev hyreslagskommitténs
förslag inte föremål för någon lagstiftningsåtgärd. Hyreslagstiftningssakkunniga
lade år 1966 fram förslag till ny hyreslagstiftning
(SOU 1966: 14). Detta gick ut på att hyresregleringslagen skulle upphävas
och att dess bestämmelser om hyreskontroll skulle ersättas med
bestämmelser i den allmänna hyreslagen.

På grundval av hyreslagskommitténs och hyreslagstiftningssakkunnigas
betänkanden lades i prop. 1967: 141 fram förslag till en ny allmän
hyreslag. Förslaget syftade till att ersätta hyresregleringen med en
friare hyresmarknad, där i princip hyresgäst i bostadslägenhet fick ett
direkt besittningsskydd, som kompletterades med vissa hyresspärrar, och
där besittningsskyddet för lokalhyresgäster upprätthölls genom ersättningsregler.
Hyresreglerings- och besittningsskyddslagarna skulle enligt
förslaget upphävas och ersättas av bestämmelser i den nya hyreslagen.
I propositionen föreslogs även att en statlig hyresnämnd skulle inrättas
för i princip varje län för handläggning av hyrestvister. Förslag till lag
med närmare bestämmelser om dessa hyresnämnder lades fram i prop.

CU 1971:18

7

1967:171. Sedan det visat sig att önskvärd enighet om den föreslagna
reformen inte kunde uppnås återkallade Kungl. Maj:t de båda propositionerna
utom i vad avsåg frågor om viss förlängning av hyresregleringen
(skr. 1967: 174).

Frågan om en reform av hyreslagstiftningen ansågs emellertid inte
böra ställas helt på framtiden. Redan vid 1968 års riksdag lades därför
genom prop. 1968: 91 på nytt fram förslag till ny hyreslag, i huvudsak
likalydande med det föregående år framlagda förslaget. Samtidigt föreslogs
att giltighetstiden för hyresregleringslagen skulle förlängas t. o. m.
utgången av år 1971 och att vissa ändringar skulle göras i lagen. Förslagen
bifölls av riksdagen. Den nya lagstiftningen trädde i kraft den
1 januari 1969.

Den år 1968 genomförda reformen innebar i huvudsak följande. Hyresregleringen
behölls i fråga om både bostadslägenheter och lokaler på
de orter där regleringen gällde den 1 januari 1969. På sådan ort kan
därför det allmänna hyresläget inte ändras i annan mån än som följer
av hyresregleringslagens bestämmelser om kompensation för ökade omkostnader
för fastighetsförvaltningen. Vissa uppmjukningar i regleringen
företogs. Sålunda öppnades möjlighet för hyresvärd och hyresgäst
att träffa avtal om hyreshöjning på grund av förbättringsarbeten,
inbegripet förbättrat underhåll. Vidare undantogs från regleringen lägenheter
som färdigställts efter utgången av år 1968, och det blev dessutom
möjligt för hyresnämnd att besluta om undantag beträffande
hus, som undergår omfattande ombyggnad. Från regleringen undantogs
också lägenheter, som utgör del av upplåtarens bostad. Slutligen
genomfördes en nollställning av hyrorna per den 31 december 1968.
Den grundhyra jämte generell hyreshöjning som då utgick, kallad
bashyra, är i princip grundvalen för eventuell kommande kompensation
för ökade förvaltningsomkostnader. Lagens besittningsskyddsregler
upphävdes för bostadslägenheter och ersattes av den nya hyreslagens
bestämmelser. För lokaler behölls däremot besittningsskyddet enligt
hyresregleringslagen. De kommunala hyresnämnderna avskaffades
och deras arbetsuppgifter övertogs av statliga hyresnämnder, i princip
en för varje län.

Utskottet får i övrigt hänvisa till propositionen 1971: 103 samt till
riksdagsbehandlingen åren 1967 och 1968 (prop. 1967: 141, 3LU
1967: 58, prop. 1968: 91, 3LU 1968: 50).

Utskottet har tagit del av synpunkter, framförda av Sveriges fastighetsägareförbund,
Hyresgästernas riksförbund, Hyresgästföreningen i
Stor-Stockholm, Stockholms stads hantverksförening och Stockholms
Kooperativa Bostadförening ek. för.

CU 1971:18

8

Utskottets yttrande

Frågan om fortsatt hyresreglering ni. m.

Kungl. Maj:ts förslag innebär i princip bl. a. att den med utgångspunkt
i faktiska produktionskostnader anordnade hyrespriskontrollen för lägenheter
färdigställda senast år 1968 förlängs för de lägenheter som färdigställts
år 1957 eller tidigare samt att hyrespriskontrollen och det direkta
besittningsskyddet helt avvecklas för lokaler. Lägenheter i småhus
kommer att falla under 6 § hyresregleringslagen. Den geografiska och
kategorimässiga omfattningen av regleringen bestäms som hittills av
Kungl. Maj:t.

För de bostadslägenheter som vid en avveckling kommer att falla
utanför priskontrollen gäller nu hyreslagens regler om direkt besittningsskydd
och kommer att gälla de i anslutning därtill i hyreslagen
givna hyressättningsnormerna. Dessa normer — som utgår från avtalsfrihet
i fråga om bl. a. hyra — innebär att efter en av hyresgäst påkallad
prövning av ett mot honom riktat krav på högre hyra som villkor
för förlängning av hyresavtal, hyresgäst inte är skyldig att betala
vad som väsentligt överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn
till bruksvärdet är likvärdiga (48 §). På bristorter, dvs. nu de orter där
hyresregleringslagen gäller, skall ur detta jämförelsematerial uteslutas
lägenheter vilkas hyra inte är rimlig med hänsyn till det allmänna hyresläget
i orten för närmast jämförliga lägenheter i nybyggda hus. Nyproduktionens
förstagångshyror på dessa orter kan på begäran av hyresvärd
eller hyresgäst prövas enligt samma inbördes jämförelseregler.
Kungl. Maj:t har enligt övergångslagen rätt att vid avveckling av hyresregleringen
förordna om begränsning under en övergångstid av det
belopp, med vilket hyran får höjas vid förlängning av hyresavtal. För
lokaler ersätts hyrespriskontrollen och det direkta besittningsskyddet av
hyreslagens regler om indirekt besittningsskydd, innebärande ersättningsskyldighet
för hyresvärd vid obefogad uppsägning.

Departementschefen har i propositionen redovisat och vägt skäl för
och emot en fortsatt giltighet av hyresregleringslagen. I detta sammanhang
(s. 36) uttalas uppfattningen att hyresregleringen på sikt bör ersättas
av effektiva hyresspärrar i den allmänna hyreslagen och att ändringar
i hyresregleringslagen bör ha en sådan inriktning att de underlättar
en framtida avveckling av regleringen. Departementschefen anmäler
även (s. 40) avsikten att Kungl. Maj:t ger hyresrådet i uppdrag
att efter utredning komma in med förslag till regional avveckling av
hyresregleringen. Detta anförs mot bakgrund av bedömningen att det
nu finns anledning att på nytt pröva frågan med sikte på en relativt
omfattande regional avveckling. Som nedan kommer att beröras väntas
vidare den föreslagna avvecklingen av hyresregleringen för hus färdig -

CU 1971:18

9

ställda efter år 1957 ge möjligheter att säkrare bedöma hur hyreslagens
bruksvärdesystem fungerar beträffande ett något äldre bostadsbestånd
på bristorter. Slutligen har Kungl. Maj:t, enligt vad utskottet erfarit,
genom en enkät hos närmast berörda myndigheter och organisationer
i april 1971 inlett förberedelser för en översyn av förfarandet i hyrestvister
och hyreslagstiftningen i övrigt.

Mot en förlängning av hyresregleringen efter innevarande år vänder
sig förslaget i motionen 1971: 1460 om att riksdagen med avslag å propositionen
skall begära ett nytt förslag, i princip enligt hyresrådets skrivelse.
Motionärerna finner att de skäl som åberopas i propositionen för
en förlängd hyresreglering inte kan anses bärande. I motionen åberopas
vissa remissuttalanden i anledning av hyresrådets skrivelse och erinras
om vad i detta sammanhang anförts i Kungl. Maj:ts proposition 1967:
141.

Utskottet tar nedan upp frågan om förlängning av hyresregleringen
efter år 1974. I fråga om motionsyrkandet, som går emot varje förlängning,
ansluter sig utskottet till departementschefens uppfattning (s.
34) att anledning finns att starkt ifrågasätta lämpligheten av att nu helt
avveckla hyresregleringen. Motionen avstyrks därför.

Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag medför att frågan om förlängd
giltighet av hyresregleringslagen efter år 1974 får bedömas vid senast
1974 års riksdag. Motionen 1971: 1463 utmynnar i bl. a. förslaget att
lagen skall gälla tills vidare.

Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna förlängningstiden
lämplig ur flera synpunkter. Vissa av de syften som motionsförslaget
avsett att tjäna torde kunna tillgodoses på annat sätt än genom
att förlänga hyresregleringslagen på obestämd tid.

Till ett beslut att förlänga hyresregleringens giltighetstid i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag föreslås i motioner att riksdagen fogar särskilda
uttalanden. Sålunda föreslås i motionen 1971: 1466 att riksdagen
uttalar att en ytterligare förlängning inte bör komma i fråga. I motionen
1971: 1461 hemställs att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i
motionen anförts om angelägenheten av en reform av hyressättningsnormema
i 48 § hyreslagen. I den sistnämnda motionen anförs att det
avgörande vid en bedömning av hyresregleringslagens fortsatta giltighet
är om hyreslagen tillförs bestämmelser som kan erbjuda skydd mot
oblyga hyresstegringsanspråk. Enligt motionärerna bör även en fortsatt
regional avveckling anstå till dess att man i den allmänna hyreslagen
infört effektiva spärrar mot oskäliga hyreshöjningar.

Även om skäl allmänt sett talar för ett upphävande av hyresregleringslagen
har dessa skäl, vid en vägning mot skälen däremot, inte
föranlett utskottet att nu avstyrka fortsatt hyresreglering. En bedömning
för tiden efter år 1974 bör göras med beaktande även av de ytterligare
erfarenheter som de närmaste årens tillämpning kan ge. För

CU 1971:18

10

att dessa erfarenheter skall kunna beaktas och ett kommande beslut
anpassas till då rådande förhållanden blir en ny prövning ofrånkomlig.
Redan dessa skäl talar mot ett principbeslut av i motionen 1971: 1466
föreslagen utformning.

Vad angår frågan om en översyn av hyressättningsnormerna i 48 §
hyreslagen får utskottet erinra om att erfarenheterna av normernas tilllämpning
ännu är mycket begränsade. Tillräckligt underlag för uttalanden
om ändring av bestämmelserna i viss riktning saknas därför. Frågan
om hyressättningsnormernas utformning torde vidare komma att
belysas vid den nyssnämnda översynen av hyreslagstiftningen, bl. a. i
anledning av framställning i ämnet från hyresgäströrelsens sida. Motionen
1971: 1461 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd
i detta sammanhang.

Motionen 1971: 1463 innefattar en hemställlan att riksdagen skall
uttala sig för en tolkning av de i 48 § hyreslagen intagna reglerna om
jämförelsehyra så att däri inte inräknas den del av hyran som hänför
sig till åtgärder från samhällets sida och så att jämförelse endast görs
med hyresreglerade fastigheter. Hemställan torde närmast avse ett förordande
av att skälig hyresnivå bestäms med utgångspunkt i drift- och
självkostnader och anknyter därmed till förslagen i motionen 1971: 1461.

Ett motionens syfte torde vara att med ändrad lydelse eller tillämpning
av 48 § hyreslagen hindra fastighetsägare att tillgodogöra sig avkastning
av oförtjänt markvärdestegring. Motionen synes utgå från att
begreppet bruksvärde avser ett penningbelopp. Bruksvärdet uttrycker
emellertid lägenheternas beskaffenhet vid en objektiv bedömning: användningssätt,
bostadsyta, utrustningsstandard m. m. Hyresjämförelser
görs enligt huvudregeln mellan likvärdiga lägenheter, dvs. lägenheter
med samma bruksvärde. Ett tillgodoseende av motionärens syfte torde
därför inte kunna ske genom ett bifall till hemställan i denna del. I den
bakomliggande frågan om hyresnivåns anknytning till ett produktionsvärde
eller liknande får utskottet hänvisa till vad ovan anförts beträffande
förslaget om en översyn av hyressättningsnormerna i 48 § hyreslagen.

Avveckling av hyresregleringen för hus som färdigställts efter år 1957

Kungl. Maj:ts förslag att avveckla hyresregleringen beträffande hus
som färdigställts under åren 1958—1968 motiveras i huvudsak med
att skillnaderna i hyror mellan hus av olika årgångar i regel är av begränsad
omfattning i det nyare beståndet, vilket talar för att en avveckling
beträffande dessa lägenheter knappast skulle få några märkbara
effekter på hyresnivån. I detta sammanhang erinras om de allmännyttiga
företagens kraftigt ökande andel i nyproduktionen från slutet
på 1950-talet och deras därmed prisledande ställning i en jämfö -

CU 1971:18

11

relseprövning. Slutligen anförs att en årgångsvis avveckling bör bestämmas
så att det blir möjligt att bilda sig en någorlunda säker uppfattning
om hur hyreslagens bruksvärdesystem fungerar beträffande ett
något äldre lägenhetsbestånd på bristorter.

I motionerna 1971: 1461 och 1463 föreslås, med hänvisning till risken
att de höga hyrorna i nyproduktionen påverkar också äldre årgångar,
att hyresregleringslagen fortfarande skall gälla hus färdigställda
senast år 1968.

Enligt utskottets mening kan de farhågor som yppats beträffande en
total avveckling inte ha sådan tyngd i fråga om här aktuella hus att
en föreslagen avveckling bör underlåtas. En partiell avveckling för vissa
årgångar ger möjlighet att få erfarenhet av tillämpningen av särregeln
för bristorter om hyresrelationerna mellan lägenheter i jämförelsematerialet
och nyproducerade lägenheter. Motionerna avstyrks i här behandlade
delar.

Avveckling av hyresregleringen för lokaler, m. m.

Propositionens lagförslag innebär som angetts även att hyresregleringslagens
hyresprisprövning och direkta besittningsskydd upphör och
ersätts av allmänna hyreslagens indirekta besittningsskydd i form av
viss skadeståndsskyldighet.

Förslag som innebär att hyresregleringen inte avvecklas separat för
lokaler förs fram i motionerna 1971: 1459, 1462 och 1463. Hemställan
i motionen 1971: 1461 att besittningsskyddsreglerna fortfarande skall
gälla torde avses ha samma innebörd.

Kungl. Maj:ts förslag har motiverats med att någon påtaglig brist på
på lokaler inte kan sägas råda ens i storstadsområdenas centrala delar.
I statsrådsprotokollet noteras att tillämpning av hyresregleringslagens besittningsskyddsregler
visserligen påkallats i ett förhållandevis stort antal
fall under den senaste tiden, särskilt i Stockholm och Göteborg, men
att detta inte är något avgörande skäl mot en avveckling, eftersom även
den allmänna hyreslagen erbjuder ett starkt besittningsskydd för lokalhyresgäster.

De nämnda motionsförslagen utgår väsentligen från uppfattningen
att lokalhyresmarknaden inte kan anses balanserad inom i vart fall de
större städernas centrala delar och att hyreslagens nuvarande indirekta
besittningsskydd inte utgör ett tillfredsställande korrektiv mot hyreshöjningsanspråk
som i många fall därigenom kan få allvarliga sociala konsekvenser.
I motionerna 1971: 1459 och 1461 åberopas vidare bl. a. riskerna
för en övervältring av hyresanspråk från hyresreglerade bostäder
till lokaler med marknadsprissättning.

Vad först angår hyrespriskontrollen för lokaler har utskottet funnit
skäl beakta vad i motionerna anförts om att denna hyresmarknad

CU 1971:18

12

inte i alla delar kan anses balanserad och att risker sålunda finns för
en övervältring av hyresanspråk om en avveckling inte sker samtidigt
för bostäder och lokaler. Dessa överväganden har lett utskottet till bedömningen
att en hyrespriskontroll bör bibehållas även för lokaler. Lokalhyresmarknaden
är emellertid mycket splittrad. Det är vidare — med
hänsyn bl. a. till farhågorna för övervältringstendenser — tveksamt om
det i propositionen föreslagna förhandlingssystemet utan vidare kan göras
tillämpligt på lokaler. De skiljaktigheter som finns mellan bostadshyresmarknaden
och lokalerna återspeglas bl. a. i reglerna om hyresnämnds
sammansättning. Den ej lagfarne ledamoten som företräder hyresgästerna
skall sålunda vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden
eller, när ärende rör lokaler, med näringsidkande hyresgästers förhållanden.
Mot bakgrund därav anser utskottet att den strängare hyrespriskontrollen
och förhandlingssystemet enligt 3—4 §§ inte bör omfatta
lokaler. Motionärernas syften synes i huvudsak kunna tillgodoses genom
hyrespriskontroll i den form som avses i 6 § hyresregleringslagen. Denna
kräver för sin tillämpning, praktiskt även om inte formellt, ett initiativ
från hyresgästen. Vid hyresnämndens prövning bedöms ett hyreskrav
med hänsyn till samtliga omständigheter i det individuella fallet, såsom
en affärsrörelses allmänna beskaffenhet, kostnader som nedlagts på lokalen
av hyresgästen m. m. Straff finns inte stadgat för att hyran bestäms
över en viss gräns. Ett nedsättningsbeslut enligt 6 § 1 st. äger inte
tillämpning på framtida avtal. Hyresnämnden kan dock enligt 2 st. föreskriva
att lägenheten skall falla under den snävare hyresregleringen. Utskottet
har mot bakgrund av det i motionerna angivna syftet förutsatt
att denna möjlighet kommer att tillvaratas i de fall där skyddssynpunkterna
är markerade.

Vad därefter angår besittningsskyddet för lokalhyresgäst skulle vid
bifall till vad utskottet ovan förordat kunna hävdas att begreppet skälig
hyra enligt 57 § allmänna hyreslagen blir liktydigt med hyra som hyresnämnd
bestämt enligt 6 § hyresregleringslagen och att därför ersättningsreglerna
skulle få en kraftigare verkan som korrektiv samtidigt
som det mest väsentliga incitamentet till uppsägning — möjligheten att
ta ut högsta erbjudna hyra — bortföll. De utgångspunkter ur vilka hyreslagens
regler är givna är dock av en annan natur, och tillämpningssvårigheter
skulle kunna uppstå även med en ny motivkonstruktion och
eventuella ytterligare föreskrifter. Vidare torde ersättningens storlek enligt
gällande regler emellertid, liksom de i många fall viktiga intressen
som anses skyddade, tala för att det redan tillämpade direkta besittningsskyddet
behålls oförändrat. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till
motionerna i denna del.

Motionen 1971: 1459 innefattar vidare hemställan som torde avse att
riksdagen skall begära ett förslag till ändring av hyreslagens regler om

CU 1971:18

13

indirekt besittningsskydd för lokalhyresgäster så att dessa får ett lika
starkt direkt besittningsskydd som bostadshyresgästerna.

Valet av skyddsform enligt hyreslagen utgick enligt propositionen
1968: 91 (se prop. 1967: 141, s. 122, 3LU 1968: 50, s. 85—86) från att
hyresförhållandet i de flesta fall utgjorde ett led i en affärsmässigt
driven verksamhet och att sociala skäl knappast kan åberopas för den
ena eller andra lösningen av besittningsskyddsfrågan. Utanför bostadssektorn
kan hyror för lägenheter, som till synes är likvärdiga, ofta variera
inom mycket vida gränser. I propositionen 1968: 91 (s. 58) erinrade
vidare dåvarande chefen för justitiedepartementet om sin ståndpunkt att
hyresregleringens bibehållande skulle vara en förutsättning för det fortsatta
reformarbetet på hyreslagstiftningens område och föreslog med
hänsyn därtill att hyresregleringen, inklusive det direkta besittningsskyddet,
skulle bibehållas i fråga om lokaler på hyresreglerade orter.

Utskottet har inte funnit anledning att gå ifrån tredje lagutskottets
och riksdagens tidigare bedömningar i denna fråga. En förnyad prövning
bör i vart fall inte ske förrän ytterligare underlag getts genom den inom
justitiedepartementet påbörjade översynen och genom ytterligare erfarenheter
av tillämpningen. Enligt vad utskottet erfarit väntas den nämnda
översynen innefatta även en kartläggning av erfarenheterna av det indirekta
besittningsskyddet för lokaler och en värdering av besittningsskyddets
effektivitet mot bakgrund härav. Ett riksdagens initiativ är därför
inte nu påkallat ens ur de synpunkter som motionärerna företräder.

Avveckling i särskilda fall

Utskottet har mot bakgrund bl. a. av att prisprövning inte gäller för
de bostadskooperativa företagens bostadsrättsupplåtelser tagit upp frågan
om hyresregleringslagen bör omfatta sådant hyreshus som ägs av
kooperativt bostadsföretag där hyresgästerna själva eller i förening med
det allmänna har det avgörande inflytandet. Som exempel kan nämnas
Stockholms Kooperativa Bostadsförening ek. för. Denna förening med
dess nu närmare 4 400 bostadslägenheter och 300—400 lokaler har uppgetts
(SOU 1969: 4, s. 94) vara det enda företag som fått särskilt tillstånd
att fortsätta sin verksamhet beträffande efter år 1945 förvärvade hus.
Vidare har aktualiserats fråga om undantag från hyresregleringen vid uthyrning
i andra hand från studentbostadsföretag som hyr lägenheter i av
allmännyttigt bostadsföretag ägt och förvaltat hus.

Hyresregleringslagen ger Kungl. Maj:t fullmakt att besluta om regional
och kategorimässig avveckling av hyresregleringen. Kungl. Maj:t
har även att enligt 26 § 1 st. 4 bestämma om undantag från hyresregleringen
för vissa hus. Enligt utskottets mening bör lagen ge möjlighet
för Kungl. Maj:t att förordna om undantag även för andra fall då all -

CU 1971:18

14

manna intressen kan anses tryggade på ett fullt tillfredsställande sätt.
Bestämmelse härom bör tas in i 26 § hyresregleringslagen.

Hyrespriskontrollens innehåll

Hyresregleringslagen delar som ovan berörts de lägenheter på vilka
lagen äger tillämpning i två huvudgrupper. För den ena gruppen gäller
en snävare form av hyresreglering enligt 3—5 §§ och för den andra en
mindre ingripande reglering enligt 6 §. Till den förstnämnda gruppen
hör nu dels bostadslägenheter som inte hyrs ut möblerade, dels lokaler
som inte har varierande hyra. De möblerade bostadslägenheterna och
lokalerna med varierande hyra bildar sålunda nu den andra gruppen.
Utskottet har ovan yttrat sig angående hyresregleringstyp för lokaler i
allmänhet.

Enligt propositionen skall medgivande till generell hyreshöjning som
gäller vid utgången av år 1971 fortsätta att gälla till utgången av
september 1972. Ytterligare generell hyreshöjning skall inte kunna medges.
De ökade kostnader för fastighetsförvaltning — räntor, tomträttsavgäld,
löner eller eljest — får i stället kompenseras genom tillägg till
bashyran på samma sätt som förbättring m. m. Ytterligare föreslås en
särskild spärregel, enligt vilken höjning inte får ske så att hyran kommer
att överstiga vad som med hänsyn till hyresläget för jämförliga lägenheter
i orten och övriga omständigheter är skäligt. I statsrådsprotokollet
anförs att en övergång till en individuell bedömning i fråga om
hyreshöjning på grund av ökade kostnader för fastighetsförvaltning
medför fördelar främst i två hänseenden: dels kan man ta större hänsyn
till kostnadsutvecklingen för den enskilda fastigheten, dels blir det
möjligt att i större utsträckning beakta att totalhyran blir skälig med
hänsyn till lägenhetens bruksvärde.

Mot Kungl. Maj:ts förslag i dessa delar har ställts förslaget i motionen
1971: 1461 om ändring av lagförslagets 3 § 1 st., sista meningen,
beträffande bashyrebestämningen i de fall, där det inte finns något hyresbelopp
den 30 september 1972 som skall anses för bashyra. Yrkandet
torde syfta till en mer generell regel att fastställelse av bashyra för lägenheter
i hus, färdigställda under 1960-talet och där bashyra inte fastställts,
inte skall kunna avse högre belopp än som skulle ha fastställts
om fastigheten varit statligt belånad. Regeln förordas träda i kraft redan
den 1 juli 1971.

Den föreslagna ändringen, med avsedd karaktär av spärregel, skulle
för sådana även privatfinansierade hus innebära krav på produktionskostnads-
och avkastningsberäkningar enligt för respektive färdigställningsår
gällande statliga låneregler kombinerat med tillämpning av äldre
medgivanden till generell hyreshöjning för statligt belånade hus.

Utskottet har ovan förordat att hyresregleringen avvecklas för hus,

CU 1971:18

15

färdigställda efter år 1957. Motionsyrkandet avstyrks redan på denna
grund. Vidare bör noteras att den i motionen föreslagna regeln torde
försvåra en framtida avveckling av hyresregleringslagen och en anknytning
till hyressättningsregler i hyreslagen. Motionens syfte att motverka
en av bostadsbrist föranledd prispress på hyrorna har ansetts tillgodosett
genom hyreslagens möjlighet att från jämförelseprövningar utesluta
lägenheter med en hyra som inte står i godtagbar relation till hyrorna
i nyproduktionen.

Ytterligare förordas i motionen 1971: 1461 beträffande propositionsförslagets
3 § 3 st. att detta förslags regler om förbättringsarbete m. m.
som bekostats av hyresgäst skall uttryckas att omfatta vad som bekostats
av annan än hyresvärden.

De tänkbara fall då en förbättring bekostats av tredje man kan inte
föranleda bifall till motionsyrkandet. I de fall då arbete faktiskt bekostas
av försäkringsgivare sker detta för respektive försäkringstagares
räkning och kan inte påverka bedömningen. Motionsyrkandet avstyrks.

I den sistnämnda motionen 1971: 1461 har vidare föreslagits att
spärregeln i förslagets 3 § 4 st. knyts an inte primärt till jämförelseprövningen
utan även till en individuell kapitalkostnadsbedömning om
detta ger en lägre hyra. Detta får uttryck i att skälig högsta hyra direkt
anknyts till fastighetens drift- och självkostnader och till hyresläget för
jämförliga lägenheter i orten, varmed avses i första hand hyror i hus
med samma färdigställningsperiod.

Vad utskottet ovan noterat i fråga om fastställelse av bashyra gäller
i allt väsentligt även denna spärregel, som avser höjning av bashyra.
Motionen avstyrks även i denna del.

Slutligen föreslås i den sistnämnda motionen 1971: 1461 i fråga om
nedsättning av bashyra att regeln i förslagets 3 § 5 st. inte anknyts endast
till ändrade förhållanden utan medger sänkning av eljest gällande
bashyra efter jämförelse med hyresläget för jämförliga lägenheter på
orten, innebärande som ovan likvärdiga lägenheter i hus med samma
färdigställningsperiod.

Mot förslaget i vad det syftar till möjligheten att på nytt pröva gällande
bashyra utan att någon ny omständighet påkallar detta kan resas
samma invändningar som mot förslagen om spärregler vid nyfastställelse
i vissa årgångar och vid hyreshöjning.

Tillåten hyra utöver bashyran

Det principiella innehållet i 4 § hyresregleringslagen ändras inte genom
lagförslaget. Förbudet att överskrida bashyran utgör alltså inte hinder
mot att träffa avtal om skälig ersättning i vissa hänseenden. Sådant
avtal prövas av hyresnämnd om hyresgästen begär det.

I denna del har ingen invändning rests mot Kungl. Maj ris förslag.

CU 1971:18

16

Förfarandet vid fastställelse och ändring av bashyra

Enligt Kungl. Maj:ts förslag öppnas möjlighet att fastställa eller ändra
bashyra genom överenskommelse mellan riksorganisation av hyresgäster
eller lokal hyresgästförening å ena sidan och motsvarande fastighetsägarorganisation
eller även hyresvärd å andra sidan. Även om denna
ordning avses vara huvudalternativ skall nämnda frågor dock som
hittills kunna avgöras genom beslut av hyresnämnd. Som villkor för att
hyresvärd skall få påkalla sådan prövning föreslås i princip gälla att
förhandling med hyresgästorganisation ägt rum men inte lett till överenskommelse.
Undantag från detta villkor skall gälla vid förhandlingsvägran
eller hinder att förhandla inom rimlig tid, hinder som inte berott
på värden eller hans organisation. Någon spärr för att hos hyresnämnd
påkalla prövning av avtal och ersättning enligt hyresregleringslagens 4 §
skall inte gälla.

Mot principförslaget om möjlighet att fastställa eller ändra bashyra
genom överenskommelse har invändningar rests i motionen 1971: 1463
såvitt däri förordats att riksdagen uttalar sig för av regering och riksdag
fastställda huvudgrunder för bashyresberäkningen, en inskränkning
av möjligheterna till centrala överenskommelser, och en förbehållslös
rätt att påkalla hyresnämnds prövning.

Utskottet har med hänsyn till de i statsrådsprotokollet (s. 43—45) anförda
skälen för reformen i denna del inte funnit anledning tillstyrka
motionsförslaget.

I fråga om hyresgästorganisations förhandlingsbehörighet har i motionen
1971: 1466 föreslagits ändring i 3 a § i syfte att lämna en
prövningsrätt därav till hyresnämnderna. Förslaget grundas närmast på
uppfattningen att kravet på att organisationen skall vara ansluten till
riksorganisation måste anses som tämligen irrelevant.

Enligt utskottets mening finns ett klart behov av att vägledande normer
överenskoms centralt mellan riksorganisationerna. Möjligheterna
till information och samordnat handlande underlättas genom anslutningskravet
vilket även i sig ger avsevärda garantier för att lokala överenskommelser
träffas inom rimlig tid. Vidare skulle en i motionen föreslagen
ordning i vissa fall kunna medföra bl. a tidskrävande administrativ
prövning.

Motionen 1971: 1464 utmynnar i förslag om ändring som gör även
enskild hyresgäst behörig att avtala om bashyra.

Överflyttningen av en rätt att fastställa eller ändra bashyra från de
administrativa myndigheterna till avtalsområdet förutsätter att avtalsparterna
har både vilja och förmåga att även centralt träffa överenskommelser
och utbilda en fast praxis. En förhandlingsrätt om priskontroll
för enskild hyresgäst skulle omöjliggöra sådana strävanden och
förutsätta en myndighetsreglering av mer detaljerad typ än den nu -

CU 1971:18

17

varande. Alternativt skulle önskemålet faktiskt innebära en situation
närmast motsvarande att 6 § hyresregleringslagen tillämpades generellt.
Motionen avstyrks.

Enligt ovan har som villkor för hyresvärds rätt att påkalla hyresnämnds
prövning av bashyra föreslagits att förhandlingsförsök skall ha
skett. I motionen 1971: 1466 föreslås ett tillägg till 3 a § som anger den
längsta tid för avtalsparts medverkan till förhandlingar som bör avvaktas
och efter vilken hyresnämnd är skyldig ta upp ett prövningsyrkande.

Utskottet ansluter sig till vad i statsrådsprotokollet (s. 45) anförts i
denna fråga. De skilda omständigheter som bör beaktas, bl. a. tidpunkten
för avsedd hyresändring, kan knappast täckas in genom att föreskriva
en bestämd frist.

Möjligheten att ta ut en höjd bashyra förutsätter att överenskommelse
därom ingår i det enskilda hyresavtalet, något som endast undantagsvis
är fallet. I motionerna 1971: 1465 och 1466 föreslås att till lagförslaget
fogas en övergångsbestämmelse som ger möjlighet att anse
att förbehåll om rätt att ta ut generella hyreshöjningar skall gälla även
rätt att ta ut höjning av bashyra. Förslagen motiveras med de olägenheter
som eljest skulle följa av att ett mycket stort antal hyresavtal sägs
upp för att tillfogas en ny kontraktsklausul av motsvarande innebörd.

Det förhållandet att ökade kostnader för fastighetsförvaltningen enligt
förslaget skall utgöra grund för höjning av bashyran i stället för
att beaktas genom generella hyreshöjningar skulle i och för sig kunna
grunda bifall till motionsförslagen. Den rent faktiska skillnad som ligger
i att dessa kostnader enligt lagförslaget kan mer individuellt beaktas
talar dock mot detta. Med hänsyn därtill och då kontraktsomskrivning
i det helt övervägande antalet fall torde kunna åstadkommas
på frivillig väg avstyrker utskottet motionsyrkandena. Enligt vad utskottet
erfarit har även övervägts möjligheterna att i samband med en sådan
omskrivning kunna övergå till mer standardiserade avtalstyper.

Övriga frågor

Frånsett att redaktionella ändringar bör göras i lagförslagets 2 § 1 st.
och 6 § 2 st. har utskottet inte funnit anledning till erinran mot propositionen
i vad den inte behandlats ovan.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avveckling av hyresregleringen vid utgången av år
1971 att riksdagen avslår motionen 1971: 1460,

2. beträffande ytterligare giltighetstid för lagen (1942:429) om

2 Riksdagen 1971.19 sami. Nr 18

CU 1971:18

18

hyresreglering m. m. att riksdagen med avslag å motionen 1971:
1463 såvitt nu är i fråga antager det genom propositionen framlagda
lagförslaget i vad avser första delsatsen i ingressen,

3. beträffande uttalande om förlängning av hyresregleringen efter år
1974 att riksdagen avslår motionen 1971: 1466 såvitt nu är i fråga» 4.

beträffande översyn av hyresprövningsbestämmelserna i 12 kap.
48 § jordabalken (hyreslagen) i dess fr. o. m. den 1 januari 1972
gällande lydelse att riksdagen avslår motionen 1971: 1461 såvitt
nu är i fråga,

5. beträffande uttalande om tillämpningen av under 4 angivet lagrum
att riksdagen avslår motionen 1971: 1463 såvitt nu är i
fråga,

6. beträffande hyresreglering för hus eller del av hus som färdigställts
under åren 1958—1968 att riksdagen med avslag å motionerna
1971: 1461 och 1463, nämnda motioner såvitt nu är i
fråga, antager lagförslaget i vad avser 26 § första stycket 1 lagen
om hyresreglering m. m.,

7. beträffande hyresreglering för lokaler att riksdagen — med förklaring
att lagförslaget icke kunnat godtagas — i anledning av
motionerna 1971: 1459, 1461, 1462 och 1463, de två förstnämnda
och den sistnämnda såvitt nu är i fråga, för sin del beslutar att

a. andra delssatsen i lagförslagets ingress skall ha i bilaga härtill
som utskottets förslag betecknad lydelse,

b. tredje delssatsen i lagförslagets ingress skall utgå,

c. antaga lagförslaget i vad avser 2 § lagen om hyresreglering
m. m. med redaktionell ändring enligt i bilaga härtill som utskottets
förslag betecknad lydelse,

d. antaga lagförslaget i vad avser 6 § första stycket nämnda lag
med ändring enligt i härvid fogad bilaga som utskottets förslag
betecknad lydelse,

e. 7 § nämnda lag efter redaktionell ändring skall ha i bilaga
härtill som utskottets förslag betecknad lydelse,

f. punkterna 6 och 7 i lagförslagets övergångsbestämmelser skall
utgå och att efterföljande del därav omnumreras med hänsyn
därtill,

8. beträffande översyn av reglerna om indirekt besittningsskydd för
lokalhyresgäster i 12 kap. 56—60 §§ jordabalken (hyreslagen) i
dess fr. o. m. den 1 januari 1972 gällande lydelse att riksdagen
avslår motionen 1971: 1459 såvitt nu är i fråga,

9. beträffande undantag från hyresregleringen i särskilda fall att
riksdagen — med förklaring att visst tillägg bör göras — för sin
del antager lagförslaget i vad avser 26 § första stycket lagen om
hyresreglering m. m. såvitt lagrummet ej behandlats under 6 med

CU 1971:18

19

ändring enligt i bilaga härtill sorn utskottets förslag betecknad
lydelse,

10. beträffande fastställelse av bashyra m. m. att riksdagen med avslag
å motionen 1971: 1461 såvitt nu är i fråga antager lagförslaget
i vad avser

a. 3 § första stycket lagen om hyresreglering m. m.,

b. punkten 1 i övergångsbestämmelserna,

11. beträffande höjning respektive nedsättning av bashyra, m. m.,
att riksdagen med avslag å motionen 1971: 1461 såvitt nu är i
fråga antager lagförslaget i vad avser 3 § lagen om hyresreglering
m. m. och det inte behandlats under 10,

12. beträffande uttalanden om grunderna för fastställelse och ändring
av bashyra i vad frågan ej behandlats under 5 att riksdagen
avslår motionen 1971: 1463 såvitt nu är i fråga,

13. beträffande hyresgästorganisations förhandlingsbehörighet m. m.
att riksdagen med avslag å motionen 1971: 1466 såvitt nu är i
fråga antager lagförslaget i vad avser 3 a § första stycket lagen
om hyresreglering m. m.,

14. beträffande enskild hyresgästs behörighet att avtala om bashyra,
m. m., att riksdagen avslår motionen 1971: 1464,

15. beträffande hyresvärds rätt att påkalla prövning hos hyresnämnd,
m. m., att riksdagen med avslag å motionen 1971: 1466 såvitt nu
är i fråga antager lagförslaget i vad avser 3 a § andra stycket lagen
om hyresreglering m. m.,

16. beträffande rätt att ta ut höjning av bashyra att riksdagen avslår
motionerna 1971: 1465 och 1466, den sistnämnda såvitt nu är i
fråga,

17. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen

a. antager lagförslaget i vad avser 6 § andra stycket lagen om
hyresreglering m. m. med redaktionell ändring enligt i bilaga
härtill som utskottets förslag betecknad lydelse,

b. antager lagförslaget i vad det inte behandlats ovan under
1—16 och 17 a,

18. beträffande särskild hyreskontroll enligt räntelånekungörelsen
att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet anförts.

Stockholm den 13 maj 1971
På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

CU 1971:18

20

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson
i Örkelljunga (s), Petersson i Nybro (s), Andersson i Knäred (c), Lindkvist
(s), Ullsten (fp), Henrikson (s), Wennerfors (m), Högström' (s),
Engström (vpk), Jadestig2 (s), Karlsson i Mariefred (c), Strömberg (fp)
och Adolfsson (m).

1 Ej närvarande vid mom. 7—8 samt 13.

* » » » » 1—6, 9—12 samt 14—18.

Reservationer

1. beträffande avveckling av hyresregleringen vid utgången av år
1971 av herrar Wennerfors och Adolfsson (båda m) som anser att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Förslaget att förlänga hyresregleringslagens giltighetstid förenas med
förslag om att helt häva hyresregleringen för bostäder färdigställda efter
år 1957 samt lokaler, att föra över bl. a. lägenheter i en- och tvåfamiljshus
till 6 § och att ändra grunderna för prövning av skälig hyra så att
hyreslagens regler om bruksvärdeprövning kan tjäna till ledning (s. 47).
Vidare förutskickas (s. 40) en relativt omfattande regional avveckling
av hyresregleringen. Bedömningarna ansluter sålunda i viss mån till de
förslag som lades fram för 1967 års riksdag om att ersätta hyresregleringen
med en friare hyresmarknad. Propositionen torde kunna tolkas
som ett vidhållande i princip av dessa förslag men med förlängningsförslaget
som en eftergift mot mer eller mindre klart motiverade uttalanden
från företrädare för vissa intressegrupper — uttalanden som
innebär farhågor för att hyresnivån skulle stiga för främst ett äldre
bostadsbestånd i bristorter.

Mot propositionens förslag har ställts motionen 1971: 1460 med dess
yrkande som i princip ansluter sig till hyresrådets framställning — bl. a.
byggd på partsorganisationernas gemensamma uttalande att regleringen
inte bör förlängas. Hyresrådet har redovisat undersökningar, gjorda i
samråd med de lokala partsorganisationerna i storstäderna, som visar
att en tillämpning av bruksvärdeprincipen med undantag för enstaka
fall sannolikt inte kommer att leda till hyreshöjningar av sådan storlek
att några oantagbara konsekvenser behöver uppstå. Hyresrådet har för
dessa enstaka fall föreslagit övergångsregler med spärrar mot oskäliga
hyreshöjningar.

Utskottet har vid en bedömning av verkningarna av hyresregleringens
avskaffande inte funnit att de anmälda farhågorna för oskäliga hyreshöjningar
belysts på sådant sätt att tilltron till hyresrådets och partsorganisationernas
bedömningar rubbats. Detta konstaterande i förening
med den nu närmast allmänt accepterade uppfattningen att en hyrespriskontroll
av även den nu föreslagna konstruktionen leder till allvarliga
negativa konsekvenser har lett utskottet till bedömningen att hyres -

CU 1971:18

21

regleringslagens giltighetstid inte bör förlängas. Riksdagen bör därför
avslå propositionen och väckta motioner om ändringar samt med bifall
till förslaget i motionen 1971: 1460 begära där förordat förslag om erforderliga
ändringar i hyreslagstiftningen.

Utskottet hemställer

(1.) att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1460

a. avslår propositionen 1971: 103,

b. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att nytt förslag
om ändringar i hyreslagstiftningen enligt vad utskottet anfört bör
föreläggas innevarande års riksdag vid dess höstsession,

c. avslår motionerna 1971: 1459, 1461, 1462, 1463, 1464, 1465
och 1466.”

2. beträffande uttalande om förlängning av hyresregleringen efter år
1974 i vad avser hemställan av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred
(c), Ullsten (fp), Karlsson i Mariefred (c) och Strömberg (fp) som anser
att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

”3. beträffande uttalande om förlängning av hyresregleringen efter
år 1974 att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1466 såvitt
nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,”

3. beträffande uttalande om förlängning av hyresregleringen efter år
1974 i vad avser utskottets yttrande

a. av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Karlsson
i Mariefred (c) och Strömberg (fp) som — vid bifall till reservationen
2 — anser att det stycke i utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med ”Även om” och på s. 10 slutar med ”föreslagen utformning” bort
ha följande lydelse:

”Övervägande skäl talar för att hyresgästernas befogade anspråk på
skydd mot oskäliga hyreskrav bör tillgodoses genom allmänna hyreslagens
bestämmelser om jämförelsehyror i förening med för även lokalhyresgäster
godtagbara besittningsskyddsregler. Denna uppfattning har
sedan avsevärd tid fått en mycket bred förankring. Det är vidare uppenbart
att hyresregleringslagens avveckling måste ske på ett sådant sätt att
övergången inte medför oacceptabla förhållanden. Det nu framlagda förslaget
till ändringar i hyresregleringslagen medger en smidig övergång
till jämförelsehyror. Därmed är förutsättningarna uppfyllda för att nu
fatta ett principbeslut enligt förslaget i motionen 1971: 1466 om att en
ytterligare förlängning av hyresregleringslagens giltighet efter år 1974
inte bör komma i fråga. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen
i denna del. Därav följer att hyresregleringslagen fr. o. m. år 1972 får
faktisk karaktär av övergångsbestämmelser och att ytterligare ändringar
däri endast kan motiveras av önskemål om att möjliggöra en mjukare

CU 1971:18

22

övergång. Utskottet behandlar nedan i den nämnda motionen väckta
förslag i sådant syfte.”

b. av herr Engström (vpk) som — vid bifall till utskottets hemställan
under 3 — anser att det stycke i utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med ”Även om” och på s. 10 slutar med ”föreslagen utformning” bort
ha följande lydelse:

”Bibehållandet av hyresregleringen efter utgången av år 1974 är beroende
av hyreslagens utformning. Avgörande är vilka spärrar mot
oskäliga hyreshöjningar som då finns inskrivna i hyreslagen. Något uttalande
från regeringens sida om tidpunkten för en ändring av hyreslagens
§ 48 har inte framlagts. Bakom hyreslagens § 48 ligger de uttalade
motiven om övergång till marknadshyror. Innan nya motiv för
hyressättningen enligt hyreslagen har framlagts och hyreslagen fått en
utformning som hindrar oskäliga hyreshöjningar kan principbeslut om
tidpunkt för avskaffande av hyresregleringen inte fattas. Dessa skäl
talar mot ett principbeslut av i motionen 1971: 1466 föreslagen utformning.
”

4. beträffande översyn av hyresprövningsbestämmelserna i hyreslagen
av herr Engström (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Vad
angår” och slutar med ”detta sammanhang” bort ersättas med text av
följande lydelse:

”En översyn av hyressättningsnormerna i § 48 hyreslagen är synnerligen
angelägen. Så länge det finns bostadsbrist måste det finnas lagfästa
effektiva spärrar mot oskäliga hyreshöjningar. De anförda motiven
bakom hyreslagen om övergång till marknadshyror och bruksvärdesregeln
i § 48 är enligt utskottets mening tillräckliga skäl för att hyreslagen
måste ändras. Effektiva hyresspärrar mot oskäliga hyreshöjningar
bör finnas inskrivna i en lag. Hyresprövningsbestämmelserna i hyreslagen
kan inte få utgå från jämförelser med de höga hyrorna i nyproduktionen.
Bruksvärdesregeln blir med denna jämförelse en lagbestämmelse
som successivt pressar upp hyrorna i det äldre privata fastighetsbeståndet.
Jämförelsen bör i stället ske med lägenheter i allmännyttiga
bostadsföretag av samma årgångar eller jämförliga hyror i annat äldre
fastighetsbestånd. Det kan inte godtas att hyresvärd skall kunna tillgodogöra
sig vinster på grund av att ”bruksvärdet” ökat genom samhällets
insatser: närhet till kommunikationer, centralt läge o. d.

En anknytning till drift- och självkostnader bör vara den grundläggande
principen för hyresprövningsbestämmelserna. Avvikelse från denna
princip bör endast ske när det är fråga om oskäliga kostnader vid
jämförelseprövning av fastigheter och lägenheter som är uppförda under
samma tidsperiod. Utskottet delar helt den i motionen 1971: 1461
framförda uppfattningen om angelägenheten av att Kungl. Maj:t

CU 1971:18

23

skyndsamt utarbetar och förelägger riksdagen förslag om en annan lydelse
av 48 § hyreslagen. Därigenom blir förutsättningarna för ett slopande
av hyresregleringen helt andra. Den översyn av förfarandet i
hyrestvister och hyreslagstiftningen i övrigt som pågår har ingen uttalad
målsättning om i vilken riktning förändringarna av hyreslagen skall
ske. Inte heller finns i den inledda översynen någon uttalad tidpunkt
när förslag till ändring av hyressättningsparagrafen i hyreslagen kan ske.
Detta labila läge underlättar den fortsatta urholkning av hyresregleringslagen,
som kommer till uttryck i proposition 1971: 103. Utskottet
delar även den i motionen 1971: 1461 framförda uppfattningen att en
fortsatt regional avveckling inte bör ske förrän riksdagen fått ta ställning
till förslag om ändring av hyreslagens § 48. Utskottet finner det
angeläget tillstyrka bifall till motionen 1971: 1461 i denna del.”
dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

”4. beträffande översyn av hyresprövningsbestämmelserna i 12 kap.
48 § jordabalken (hyreslagen) i dess fr. o. m. den 1 januari 1972
gällande lydelse att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1461
såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,”

5. beträffande avveckling av hyresregleringen för hus som färdigställts
efter år 1957 av herr Engström (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande
lydelse:

”Enligt utskottets mening har de farhågor för oskäliga hyreshöjningar
som yppats i motionerna 1971: 1461 och 1971: 1463 en sådan tyngd
att avveckling av hyresregleringen för fastigheter färdigställda 1958—
1968 inte bör komma i fråga. Vid avveckling av hyresregleringslagen
gäller hyreslagen. Jämförelsen vid hyressättningen skall då gälla de rekordhöga
hyrorna i nyproduktionen i allmännyttiga bostadsföretag. Vid
en sådan jämförelseprövning och tillämpning av bruksvärdesregeln
finns risk för betydande hyreshöjningar i de privata fastigheter som
uppförts under 1960-talet. Som framförts i motionen 1971: 1461 är
skillnaden i utrustningsstandard inte särskilt stor mellan nu producerade
och 10 år gamla lägenheter. Den i propositionen framförda uppfattningen
att man skall genomföra en årgångsvis avveckling för att få
erfarenheter av hur hyreslagens bruksvärdessystem fungerar måste betecknas
som cynisk. Det står helt klart att hyreslagens 48 § och jämförelseprövningen
i många fall leder till hyreshöjningar i det något äldre
privata fastighetsbeståndet. Till grund för hyreshöjningskrav kan fastighetsägarna
i dessa fastigheter lägga inte bara ökade omkostnader utan
också krav på hyreshöjningar med hänvisning till bruksvärde och
hyresläge jämfört med de rekordhöga hyrorna i nyproduktionen. En

CU 1971:18

24

socialt inriktad bostadspoltik bör ha som grund att lagstiftningen hindrar
hyreshöjningar. Utskottet kan inte ansluta sig till propositionens förslag
utan finner det i stället synnerligen angeläget att tillstyrka bifall till
motionerna 1971: 1461 och 1971: 1463 såvitt avser fortsatt förlängning
av hyresregleringen för berörda årgångar.”

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

”6. beträffande hyresreglering för hus eller del av hus som färdigställts
under åren 1958—1968 att riksdagen — med förklaring
att lagförslaget inte kunnat godtagas — med bifall till motionerna
1971: 1461 och 1463, nämnda motioner såvitt nu är i fråga,
icke antager lagförslaget i vad avser 26 § första stycket 1 laget
om hyresreglering m. m.,”

6. beträffande hyresreglering för lokaler av

a. herrar Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson i Örkellunga (s),
Petersson i Nybro (s), Wennerfors (m), Jadestig (s) och Adolfsson (m)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Vad
först” och på s. 12 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

”De närmast i motionerna 1971: 1459 och 1461 anförda farhågorna
för en övervältring av hyresanspråk kan utskottet inte dela. Utskottet
ansluter sig i denna fråga till vad departementschefen anfört (s. 40—41).
Vad i motionerna 1971: 1462 och 1463 förts fram om nödvändigheten
att skydda vissa lokalhyresgästers intressen torde få anses ha ett så begränsat
syfte, att det inte kan motivera en fortsatt hyresreglering i vissa
kommuner, där hyresmarknaden obestridligen är mycket splittrad och
någon brist på lokaler i egentlig mening inte råder.

De skäl för en fortsatt hyresreglering för lokaler som hänför sig till
besittningsskyddsformerna kan inte heller anses ha en sådan tyngd att de
leder till ett bifall till motionsyrkandena. Hyreslagens indirekta besittningsskydd
har visat sig ha så goda effekter att motionärernas syften i
denna del borde kunna anses i allt väsentligt tillgodosedda därigenom.
Utskottet yttrar sig nedan om behovet av riksdagsinitiativ för att åstadkomma
en översyn av dessa hyreslagens regler. Med hänsyn till det anförda
avstyrks motionerna och tillstyrks propositionens förslag i denna

del.”

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

”7. beträffande hyresreglering för lokaler att riksdagen med avslag å
motionerna 1971: 1459, 1461, 1462 och 1463, de två förstnämndda
och den sistnämnda såvitt nu är i fråga, antager lagförslaget i
vad avser

a. andra och tredje delssatserna i lagförslagets ingress,

b. 2 § lagen om hyresreglering m. m.,

c. 6 § första stycket nämnda lag,

CU 1971: 18

25

d. punkterna 6 och 7 i lagförslagets övergångsbestämmelser,”

b. herr Engström (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Vad
först” och på s. 12 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
”Utskottet kan inte godkänna propositionsförslaget om slopande av
hyresregleringen för lokaler. Dessa är, om de större varuhusen undantas,
i allmänhet belägna i samma fastigheter som bostadslägenheter.
Om hyresregleringen slopas finns goda skäl anta att hyresvärdarna vill
kompensera sig genom att trissa upp hyrorna för lokaler. Hyresgästerna
i de lokaler som främst skulle komma i fråga är i allmänhet mindre
affärsidkare och hantverkare som skulle drabbas av att regleringen
för lokaler slopas. Detta skulle också komma att drabba allmänheten
genom prisstegringar eller sämre service genom att mindre butiker och
hantverk skulle slås ut i än snabbare takt. Hyresregleringens bibehållande
för lokaler kan inte anses ha positiva konsekvenser för andra än fastighetsägarna.
Dessa skulle kunna hyra ut lokaler till kraftiga överpriser
i fastigheter med goda lägen såväl i storstädernas centrala delar som
i andra områden där lokalerna ligger väl belägna. Utskottet anser att
hyresregleringen för lokaler bör bibehållas oförändrad och tillstyrker
bifall till motionerna 1971: 1461 och 1971: 1463.”
dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

”7. beträffande hyresreglering för lokaler att riksdagen — med förklaring
att lagförslaget icke kunnat godtagas — med bifall till
motionerna 1971: 1459, 1461, 1462 och 1463, de två förstnämnda
och den sistnämnda såvitt nu är i fråga, för sin del beslutar att

a. andra delssatsen i lagförslagets ingress skall ha i bilaga härtill
som utskottets förslag betecknad lydelse,

b. tredje delssatsen i lagförslagets ingress skall utgå,

c. antaga lagförslaget i vad avser 2 § lagen om hyresreglering
m. m. med redaktionell ändring och tillägg av ett tredje stycke,
allt enligt i bilaga härtill som utskottets förslag betecknad lydelse,

d. antaga lagförslaget i vad avser 6 § första stycket samma lag,

e. 7 § nämnda lag efter redaktionell ändring skall ha i bilaga
härtill som utskottets förslag betecknad lydelse,

f. punkterna 6 och 7 i lagförslagets övergångsbestämmelser skall
utgå och att efterföljande del därav omnumreras med hänsyn
därtill,”

7. beträffande översyn av hyreslagens regler om indirekt besittningsskydd
av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Engström
(vpk), Karlsson i Mariefred (c) och Strömberg (fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
har inte” och slutar med ”motionärerna företräder” bort ha följande
lydelse:

CU 1971:18

26

”Den översyn av hyreslagstiftningen som nu inletts och som avser
bl. a. att värdera effektiviteten av hyreslagens besittningsskydd för lokaler
får i och för sig anses värdefull. Initiativet tyder på att farhågorna
för att det indirekta besittningsskyddet inte tillgodoser avsedda syften
beaktats även av departementschefen. De skäl för en målinriktad översyn,
som förts fram bl. a. vid 1968 års riksdagsbehandling av frågan, är
fortfarande giltiga. Enligt utskottets mening bör därför motionsyrkandet
tillgodoses genom att riksdagen begär den föreslagna översynen i syfte
att ge lokalhyresgästerna ett lika starkt besittningsskydd som bostadshyresgästerna.
”

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

”8. beträffande översyn av reglerna om indirekt besittningsskydd
för lokalhyresgäster i 12 kap. 56—60 §§ jordabalken (hyreslagen)
i dess fr. o. m. den 1 januari 1972 gällande lydelse att riksdagen
med bifall till motionen 1971: 1459 såvitt nu är i fråga
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,”

8. beträffande fastställelse av bashyra m. m. av herr Engström (vpk)
som — under förutsättning av bifall till reservationen 5 — anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 15 slutar med ”i nyproduktionen” bort ha följande
lydelse:

”Utskottet finner det helt orimligt att hyresgäster boende i privatfinansierade
hus färdigställda efter år 1959 skall kunna påföras mycket
stora retroaktiva hyreshöjningar. En spärregel som förhindrar detta bör
införas i § 3. Utskottet anser det därför angeläget tillstyrka bifall till
förslaget i motionen 1971: 1461 om en bestämmelse som anger att hyran
kan höjas till högst den nivå som skulle ha gällt om fastigheten
vore statligt belånad.”

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

”10. beträffande fastställelse av bashyra m. m. att riksdagen —
med förklaring att lagförslaget i denna del inte kan oförändrat
antagas — i anledning av motionen 1971: 1461 såvitt nu är i
fråga för sin del beslutar att

a. antaga lagförslaget i vad avser 3 § första stycket lagen om
hyresreglering m. m.,

b. till lagförslagets lydelse av 3 § nyssnämnda lag skall läggas ett
andra stycke med i härvid fogad bilaga som utskottets förslag
betecknad lydelse,

c. antaga lagförslaget i vad avser punkten 1 i övergångsbestämmelserna
med tillägg enligt i bilaga härtill som utskottets förslag
betecknad lydelse,”

9. beträffande höjning respektive nedsättning av bashyra, m. m., av
herr Engström (vpk) som anser att

CU 1971:18

27

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”De
tänkbara” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

”Lagen bör innehålla klara bestämmelser som entydigt anger att hyreshöjning
inte kan uttas av värden om denne inte haft ökade kostnader.
Den i motion 1971: 1461 föreslagna lydelsen ”ej bekostats av hyresvärden”
ger bättre uttryck för vad som måste avses och är ägnad
att undanröja att hyresprövande myndighet, som faktiskt skett, medgett
hyreshöjning trots att arbeten inte bekostats av hyresvärden. Motionsyrkandet
tillstyrks.”

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

”Utskottet anser sig inte kunna godta propositionsförslaget i oförändrat
skick när det gäller grunderna för fastställande av hyror. Slopande
av den generella hyressättningen ersätts inte med någon konsekvent tilllämpning
av självkostnadsprincipen. Partsöverenskommelserna kommer
att ersätta den generella hyressättningen enligt schablonregler, som skall
ta hänsyn till såväl kostnadsutvecklingen för den enskilda fastigheten
som till lägenhetens bruksvärde. Därigenom för man bakvägen in hyreslagens
bestämmelser om bruksvärdering. Det kan inte godtas att enskilda
fastighetsägare skall kunna tillgodogöra sig vinster på samhällets
åtgärder: utbyggnad av kommunikationer, centralt läge o. d. I lagförslaget
bör införas spärrar som förhindrar detta. I avvaktan på en översyn
av hyreslagens § 48 finner utskottet det riktigt att som föreslagits
i motionen 1971: 1461 införa sådana spärrar i hyresregleringslagen.
Grundprincipen bör vara att hyran fastställes enligt drift- och självkostnadsprincipen.
För att denna i enskilda fall inte skall leda till höga hyror
jämfört med likvärdiga lägenheter är det nödvändigt att fastställa
ett tak. Detta bör sättas så att jämförelsen skall gälla lägenheter i jämförliga
årgångar. Utskottet ansluter sig till motiven i motionen 1971:
1461 i detta avseende och tillstyrker bifall till motionsförslagets lagtext
i denna del.”

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Mot
förslaget” och slutar med ”vid hyreshöjning” bort ha följande lydelse:
”Utskottet kan med hänvisning till vad som ovan anförts ansluta sig
till den i motionen 1971: 1461 framförda uppfattningen att lagen också
måste ge möjlighet till sänkning av bashyra där denna ligger för högt
med hänsyn till jämförliga lägenheter på orten, varvid jämförelsen som
redan anförts skall gälla likvärdiga lägenheter i jämförliga årgångar.
Motionsyrkandet tillstyrks även i denna del.”

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

”11. beträffande höjning respektive nedsättning av bashyra, m. m.,
att riksdagen — med förklaring att lagförslaget icke kunnat i
oförändrat skick godtagas — med bifall till motionen 1971: 1461

CU 1971:18

28

såvitt nu är i fråga antager lagförslaget i vad avser 3 § lagen
om hyresreglering m. m. och det inte behandlats under 10 med
ändringar enligt i bilaga härtill som utskottets förslag betecknad
lydelse,”

10. beträffande hyresvärds rätt att påkalla prövning hos hyresnämnd,
m. m., av herrar Grebäck (c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp),
Karlsson i Mariefred (c) och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”bestämd frist” bort ha följande lydelse:

”Sorn anförts i motionen bör hyresnämnd kunna ta upp fråga om
bashyra utan de särskilda villkor som föreslagits gälla för hyresvärd
om mer än ett år förflutit från det denne påkallat förhandling. En sådan
regel skulle såväl förhindra onödiga tvister som framför allt motverka
retroaktiva beslut och främja förhandlingsviljan. Med en så pass
lång tidsfrist som den förordade bortfaller i allt väsentligt de invändningar
mot en sådan regel som anförts i propositionen.”

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

”15. beträffande hyresvärds rätt att påkalla prövning hos hyresnämnd,
m. m., att riksdagen — med förklaring att lagförslaget
icke kunnat oförändrat godtagas — med bifall till motionen
1971: 1466 såvitt nu är i fråga antager lagförslaget i vad avser
3 a § andra stycket med ändring enligt i bilaga härtill som utskottets
förslag betecknad lydelse,”

11. beträffande rätt att ta ut höjning av bashyra av herrar Grebäck
(c), Andersson i Knäred (c), Ullsten (fp), Wennerfors (m), Karlsson i
Mariefred (c), Strömberg (fp) och Adolfsson (m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Det
förhållandet” och slutar med ”standardiserade avtalstyper” bort ha följande
lydelse:

”Enligt lagförslaget skall sådana ökade kostnader för fastighetsförvaltning
som nu kompenseras genom generell höjning enligt 5 § hyresregleringslagen
fortsättningsvis beaktas vid höjning av bashyran. Den
ändring som ligger i att en mer individuell bedömning blir möjlig innebär
inte något principiellt avsteg från grunderna för kompensationen.
För hyresgäst torde överföringen till bashyran i allt väsentligt uppfattas
som en teknisk förändring. Någon utgiftstyp som inte kunnat läggas
på honom enligt 5 § kan inte heller ingå i bashyran. Hinder ur allmän
avtalsrättslig synpunkt torde därför inte föreligga att bifalla förslaget
i motionerna. Med hänsyn därtill och då en kontraktsomskrivning kan
medföra avsevärt arbete och kostnader för såväl hyresparterna som
organisationerna och hyresnämnderna tillstyrks motionerna i denna del
Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan ordning tillgodose ävei
väsentliga hyresgästintressen.”

CU 1971:18

29

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

”16. beträffande rätt att ta ut höjning av bashyra att riksdagen för
sin del med bifall till motionerna 1971: 1465 och 1466, den sistnämnda
såvitt nu är i fråga, antager ytterligare övergångsbestämmelse
med i härvid fogad bilaga som utskottets förslag betecknad
lydelse,”

CU 1971:18

30

Bilaga

Kungl. Maj:ts
Förslag till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1942: 429) om hyresreglering
m. m. dels ändring i samma lag

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1942: 429) om hyresreglering
m. m.,1

dels att lagen, som enligt lag (1968: 344) gäller till utgången av åi
1971, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1974,

dels att 5, 7 och 8 a §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 7 § skall utgå,

dels att 2—4, 6, 13, 18, 23 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

För lägenhet, som är avsedd att
helt eller till väsentlig del nyttjas
till bostad och ej uthyres i möblerat
skick, regleras hyran enligt
bestämmelserna i 3—5 §§. Samma
lag vare beträffande lägenhet, som
icke är avsedd att helt eller till väsentlig
del nyttjas till bostad, såframt
ej hyran den 1 januari 1942
var fastställd att utgå med växlande
belopp för skilda tider.

3

Hyresvärden må icke mottaga,
träffa avtal om eller begära högre
hyra än som motsvarar den för lä 1

Senaste lydelse av
5, 7 och 8 a §§ 1968: 344
rubriken närmast före 7 § 1946: 87.

* Senaste lydelse 1968:344.

Kungl. Maj:ts förslag
2 §

För bostadslägenhet regleras
hyran enligt bestämmelserna i 3
och 4 §§, om ej lägenheten

1. uthyres i möblerat skick,

2. är belägen i en- eller tvåfamiljshus,

3. av upplåtaren innehas med
bostadsrätt eller

4. är upplåten i andra hand och
belägen i hus, som avses i 26 §
första stycket 4.

Med bostadslägenhet avses i
denna lag lägenhet som upplåtits
för att helt eller till icke oväsentlig
del användas såsom bostad.

§2

Hyresvärden må icke mottaga,
träffa avtal om eller begära högre
hyra än som motsvarar den för

CU 1971:18

31

Utskottets förslag Utskottets förslag

{enligt reservationer)

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1942: 429) om hyresreglering
m. m.,

dels att lagen, som enligt lag (1968: 344) gäller till utgången av år
1971, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1974,

{alt. enl. reservation 6 a)

dels att 5 § skall upphöra att dels att (Kungl. Maj:ts

gälla, förslag) att gälla,

dels att (Kungl. Maj:ts

förslag) skall utgå.

{alt. enl. reservation 6 b)

dels att 5 § (utskottets

förslag) gälla,

dels att 2—4, 6, 13, 18, 23 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av nedan angivna
lydelse.

2 §

För bostadslägenhet regleras hyran enligt bestämmelserna i 3—4 §§,
om ej lägenheten

1. uthyres i möblerat skick,

2. är belägen i en- eller tvåfamiljshus,

3. av upplåtaren innehas med bostadsrätt eller

4. är upplåten i andra hand och belägen i hus, som avses i 26 § första
stycket 4.

Med bostadslägenhet (Kungl. Maj:ts förslag) såsom

bostad.

{reservation 6 b)

För annan lägenhet än bostadslägenhet
regleras hyran enligt bestämmelserna
i 3—4 §§ om ej
hyran den 1 januari 1942 var fastställd
att utgå med växlande belopp
för skilda tider.

3 §

Hyresvärden må (Kungl. Maj:ts förslag) är skäligt.

CU 1971:18

32

Nuvarande lydelse

genheten tillåtna bashyran, där ej
annat föranledes av vad nedan
sägs. Såsom bashyra anses det hyresbelopp,
som enligt denna lag eller
myndighets beslut gällde för
lägenheten den 31 december 1968.
Finnes ej sådan hyra, fastställes
bashyran av den i 13 § omförmälda
hyresnämnden till det belopp
som med hänsyn till hyresläget
vid nämnda tid för jämförliga lägenheter
i orten och övriga omständigheter
är skäligt.

Kungl. Maj:ts förslag

lägenheten tillåtna bashyran, där
ej annat föranledes av vad nedan
sägs. Såsom bashyra anses det
hyresbelopp, som enligt denna lag
eller myndighets beslut gällde för
lägenheten den 30 september 1972
och som ej avser sådan särskilt
medgiven hyreshöjning som belöper
på ersättning enligt 4 § första
stycket 1. Finnes ej sådan hyra,
fastställes bashyran till det belopp
som med hänsyn till hyresläget för
jämförliga lägenheter i orten och
övriga omständigheter är skäligt.

Har lägenhetens värde ökats genom
sådant ombyggnads-, ändrings-
eller underhållsarbete som
är av ej endast ringa omfattning
eller föreligger för visst fall annat
skäl av därmed jämförlig betydelse,
äger nämnden på framställning
av hyresvärden höja bashyran till
det belopp, som därav föranledes.
Har ombyggnads-, ändrings- eller
underhållsarbete eller åtgärd av
därmed jämförlig betydelse bekostats
av hyresgästen, må bashyran
i anledning därav höjas endast om
särskilda skäl äro därtill. Har lägenhetens
skick avsevärt försämrats
eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts,
äger nämnden på framställning av
hyresgästen eller hyressökande
nedsätta bashyran till skäligt belopp.

Bashyra må höjas, om det är
påkallat med hänsyn

1. till att lägenhetens värde
ökats genom sådant ombyggnads-,
ändrings- eller underhållsarbete
som är av ej endast ringa omfattning
eller till annat skäl av därmed
jämförlig betydelse,

2. till ökade omkostnader för
räntor, tomträttsavgäld, löner eller
eljest för fastighetens förvaltning.

Har ombyggnads-, ändrings- eller
underhållsarbete eller åtgärd
av därmed jämförlig betydelse bekostats
av hyresgästen, må bashyran
i anledning därav höjas endast
om särskilda skäl äro därtill.

Höjning av bashyra må ej ske
så, att hyran kommer att överstiga
vad som med hänsyn till hyresläget
för jämförliga lägenheter i
orten och övriga omständigheter
är skäligt.

CU 1971:18

Utskottets förslag

Utskottets förslag

(enligt reservationer)

33

(reservation 8)

För lägenhet i hus eller del av
hus som färdigställts efter utgången
av år 1959 må bashyran ej i något
fall fastställas till högre belopp
än som skulle ha gällt om fastigheten
varit statligt belånad.

Bashyra må (Kungl. Maj:ts förslag) fastighetens

förvaltning.

Har ombyggnads- — — —

(Kungl. Maj:ts förslag)

äro därtill.

(reservation 9)

Har ombyggnads-, ändrings- eller
underhållsarbete eller åtgärd av
därmed jämförlig betydelse ej bekostats
av hyresvärden, må bashyran
i anledning därav höjas endast
om särskilda skäl äro därtill.

Höjning av — — — (Kungl.
Maj:ts förslag) är skä ligt.

3 Riksdagen 1971.19 sami. Nr 18

Höjning av bashyra må ej ske
så, att hyran kommer att överstiga
vad som med hänsyn till fastighetens
drift- och självkostnader
samt hyresläget för jämförliga lägenheter
i orten är skäligt.

CU 1971:18

34

Nuvarande lydelse Kungl. Maj:ts förslag

Har lägenhetens skick avsevärt
försämrats eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts,
skall bashyran nedsättas
till skäligt belopp.

Höjning av bashyran medför ej ändring av gällande hyresavtal. Nedsättes
bashyran, skall nedsättningen lända till efterrättelse, oavsett vad
parterna avtalat.

Hyresvärden må ej utan nämndens
tillstånd såsom villkor för uthyrning
träffa avtal om eller begära
försträckning eller borgensförbindelse
av hyresgästen eller av
denne taga eller begära annan liknande
utfästelse.

Hyresvärden må ej utan tillstånd
av hyresnämnden såsom villkor
för uthyrning träffa avtal om
eller begära försträckning eller
borgensförbindelse av hyresgästen
eller av denne taga eller begära
annan liknande utfästelse.

3 a §

Bashyra fastställes eller ändras
genom skriftlig överenskommelse
mellan å ena sidan hyresvärd eller
organisation av fastighetsägare, i
vilken hyresvärden är medlem, och
å andra sidan organisation av hyresgäster.
Med organisation avses
därvid riksorganisation eller förening,
som är ansluten till sådan
organisation och inom vars verksamhetsområde
lägenheten är belägen.

Har överenskommelse som avses
i första stycket ej träffats, får
hyresnämnden på framställning av
hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande
pröva frågan om fastställelse
eller ändring av bashyran.
Hyresnämnden får ej upptaga sådan
fråga på ansökan av hyresvärd
utan att förhandling ägt rum
med organisation av hyresgäster
som avses i första stycket eller mot
förhandlingen mött hinder, som ej
berott på hyresvärden eller organisation
av fastighetsägare, i vilken
han är medlem, eller hyresvärden

CU 1971:18

35

Utskottets förslag

Har lägenhetens — — —

(Kungl. Maj:ts förslag)

skäligt belopp.

Utskottets förslag

(enligt reservationer)

Är bashyran för lägenhet högre
än vad som med hänsyn till hyresläget
för jämförliga lägenheter i
orten är skäligt, har lägenhetens
skick avsevärt försämrats eller hyresgäst
tillkommande förmåner påtagligt
inskränkts, skall bashyran
nedsättas till skäligt belopp.

Höjning av (Kungl. Maj:ts förslag) parterna avtalat.

Hyresvärden må (Kungl. Maj:ts förslag) liknande

utfästelse.

3a §

Bashyra fastställes (Kungl Maj:ts förslag) är be lägen.

Har överenskommelse

(Kungl. Maj:ts förslag)

sådan förhandling.

(reservation 10)

Har överenskommelse som avses
i första stycket ej träffats, får
hyresnämnden på framställning av
hyresvärd, hyresgäst eller hyressökande
pröva frågan om fastställelse
eller ändring av bashyran.
Hyresnämnden får ej upptaga sådan
fråga på ansökan av hyresvärd
utan att förhandling ägt rum med
organisation av hyresgäster som
avses i första stycket eller mot förhandlingen
mött hinder, som ej berott
på hyresvärden eller organisation
av fastighetsägare, i vilken
han är medlem, eller hyresvärden

CU 1971:18

36

Nuvarande lydelse Kungl. Maj:ts förslag

eljest icke skäligen kan anses ha
varit skyldig att träda i sådan förhandling.

Har bashyra genom överenskommelse,
som avses i första stycket,
bestämts till belopp, som väsentligt
avviker från vad som följer
av 3 §, skall hyresnämnden på
begäran av hyresgästen, hyressökande
eller hyresvärden, om han
ej själv träffat överenskommelsen,
bestämma hyran till skäligt belopp.

4 §»

Utöver bashyran må hyresvärden träffa avtal om skälig ersättning för

1. vad lägenheten ökat i värde genom sådant ombyggnads-, ändringseller
underhållsarbete som är av ej endast ringa omfattning eller genom
åtgärd av därmed jämförlig betydelse,

2. lägenhetens uppvärmning och förseende med varmvatten eller, om
gottgörelse därför ingår i bashyran, för den ökade kostnad, som för
sådant ändamål åsamkas hyresvärden,

3. sådan ökning av avgifter för vatten och avlopp, som inträtt efter
den 1 juli 1955.

Har hyresgästen åtagit sig att
utgiva ersättning som avses i första
stycket, skall hyresnämnden
pröva ersättningen, om hyresgästen
begär det. Om åtagandet gäller
ersättning som avses i första
stycket 1, skall prövningen ske enligt
3 § andra stycket och bashyran
ändras i enlighet därmed.
I fråga om ersättning, som avses
i första stycket 2 eller 3, äger hyresnämnden
förordna, att de grunder,
som finnas skäliga, skola tilllämpas.
Nämnden må ock bestämma,
hur stor del av hyra, som skäligen
skall anses belöpa på dylik
ersättning.

Har hyresgästen åtagit sig att
utgiva ersättning som avses i första
stycket, skall hyresnämnden pröva
ersättningen, om hyresgästen begär
det. Om åtagandet gäller ersättning
som avses i första stycket
1, skall prövningen ske enligt 3 §
andra, tredje och fjärde styckena
och bashyran ändras i enlighet
därmed. I fråga om ersättning,
som avses i första stycket 2 eller
3, äger hyresnämnden förordna,
att de grunder, som finnas skäliga,
skola tillämpas. Nämnden må ock
bestämma, hur stor del av hyra,
som skäligen skall anses belöpa
på dylik ersättning.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, statens hyresråd
äger meddela föreskrifter att av nämnden tillämpas vid prövning enligt
andra stycket av fråga om ersättning som avses i första stycket 2
eller 3.

* Senaste lydelse 1968: 344.

CU 1971:18

37

Utskottets förslag

Har bashyra

lopp.

Utöver bashyran —
1955.

Har hyresgästen —
sättning.

N Utskottets förslag
(enligt reservationer)

eljest icke skäligen kan anses ha
varit skyldig att träda i sådan förhandling.
Hyresnämnden får dock
alltid pröva sådan fråga om mer än
ett år förflutit från det att hyresvärden
påkallat förhandling eller
förhandling inletts.

— (Kungl. Maj:ts förslag) skäligt be -

4 §

(Kungl. Maj:ts förslag) 1 juli

(Kungl. Maj:ts förslag) dylik er -

Konungen eller (Kungl. Maj:ts förslag) eller 3.

CU 1971:18

38

Nuvarande lydelse

6

Är lägenhet, som icke enligt 2 §
är underkastad hyresreglering, uthyrd
mot en hyra, som är avsevärt
högre än lägenhetens beskaffenhet
och övriga omständigheter föranleda,
äger hyresnämnden nedsätta
hyran efter vad som finnes skäligt.
I fråga om ersättning för lägenhetens
uppvärmning eller förseende
med varmvatten skall vad i
4 § andra och tredje styckena
stadgas äga motsvarande tillämpning.

Vid meddelande av beslut om
nedsättning av hyran enligt första
stycket äger nämnden föreskriva,
att lägenheten skall vara underkastad
bestämmelserna i 3—5 §§.
Därvid skall såsom lägenhetens
bashyra gälla det belopp, till vilket
hyran blivit nedsatt, eller, om beslut
enligt 5 § meddelats, det lägre
belopp, som nämnden med hänsyn
därtill fastställer.

Kungl. Maj:ts förslag
§4

Är bostadslägenhet, som icke
enligt 2 § är underkastad hyresreglering,
uthyrd mot en hyra, som
är avsevärt högre än lägenhetens
beskaffenhet och övriga omständigheter
föranleda, äger hyresnämnden
nedsätta hyran efter vad
som finnes skäligt. I fråga om ersättning
för lägenhetens uppvärmning
eller förseende med varmvatten
skall vad i 4 § andra och tredje
styckena stadgas äga motsvarande
tillämpning.

Vid meddelande av beslut om
nedsättning av hyran enligt första
stycket äger nämnden föreskriva,
att lägenheten skall vara underkastad
bestämmelserna i 3 och
4 §§. Därvid skall såsom lägenhetens
bashyra gälla det belopp, som
nämnden fastställer.

Om förlängning av hyresavtal m. m.

7 §

Har hyresvärd, utan att hyresrätten
är förverkad, uppsagt hyresavtal
angående annan lägenhet
än sådan som upplåtits för att
helt eller till icke oväsentlig del
användas såsom bostad, äger hyresnämnden
på framställning av
hyresgästen förklara uppsägningen
ogiltig, om den finnes strida
mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. Nämnden
må ock, om hyresgästen samtycker
därtill, förlänga hyresförhållandet
mot den hyra, som hyresvärden
enligt vad ovan sägs äger
betinga sig, och på de villkor i övrigt,
som finnas skäliga.

4 Senaste lydelse 1968:344.

CU 1971:18

39

Utskottets förslag Utskottets förslag

(enligt reservationer)

6 §

(reservation 6 a och b)

Är lägenhet (nuvaran- Är bostadslägenhet —

de lydelse) motsvarande (Kungl. Maj:ts förslag) -

tillämpning. motsvarande tillämpning.

Vid meddelande av beslut om nedsättning av hyran enligt första stycket
äger nämnden föreskriva, att lägenheten skall vara underkastad bestämmelserna
i 3—4 §§. Därvid skall såsom lägenhetens bashyra gälla
det belopp, som nämnden fastställer.

Om förlängning av hyresavtal m. m.

7 §

Har hyresvärd, utan att hyresrätten
är förverkad, uppsagt hyresavtal
angående annan lägenhet
än bostadslägenhet, äger hyresnämnden
på framställning av hyresgästen
förklara uppsägningen
ogiltig, om den finnes strida mot
god sed i hyresförhållanden eller
eljest vara obillig. Nämnden må
ock, om hyresgästen samtycker
därtill, förlänga hyresförhållandet
mot den hyra, som hyresvärden
enligt vad ovan sägs äger betinga
sig, och på de villkor i övrigt
som finnas skäliga.

(alt. enl. reservation 6 a)

(alt. enl. reservation 6 b)

Har hyresvärd

skottets förslag)

skäliga.

- (utfinnas -

CU 1971:18

40

Nuvarande lydelse Kungl. Maj.ts förslag

Föreligger tvist om fortsatt förhyrning
enligt första stycket, åligger
det hyresvärden att skriftligen
meddela hyresgästen att denne, om
han icke går med på att flytta,
har att senast tre veckor efter det
att han fått del av meddelandet
göra framställning som avses i
första stycket. Meddelandet skall
lämnas i den ordning som enligt
3 kap. 8 § lagen den 14 juni 1907
(nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till
fast egendom gäller för uppsägning.
Bestämmelsen i 8 § tredje
stycket tredje punkten gäller dock
ej. Om hyresvärden har fullgjort
vad som sagts nu, skall hyresgästens
framställning göras inom den
nyss angivna tiden.

8a §

Skall hyresförhållande beträffande
lägenhet, som avses i 7 § och
som förhyrts av två eller flera
gemensamt, upphöra på grund av
åtgärd eller underlåtenhet av någon
av dem, och vägrar hyresvärden
annan, som har del i hyresrätten,
att övertaga lägenheten, äger
hyresnämnden på framställning av
den senare förordna därom, såframt
hyresvärdens vägran finnes
vara obillig.

1 fråga om hyresvillkoren vid
övertagande av lägenhet enligt bestämmelserna
här ovan skall vad
i 7 § stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Föreligger tvist om övertagande
av lägenhet enligt första stycket,
äger 7 § andra stycket motsvarande
tillämpning. Vad som där sägs
om hyresgäst gäller därvid den
som vägras övertaga lägenheten.

13 §•

Ärende enligt denna lag prövas Ärende enligt denna lag prövas
av hyresnämnd som avses i 3 kap. av hyresnämnd som avses i 12

lagen om nyttjanderätt till fast kap. 68 § jordabalken,

egendom.

‘ Senaste lydelse 1968: 344.

CU 1971:18

41

Utskottets förslag Utskottets förslag

(enligt reservationer)

Föreligger tvist (nuva- (alt. enl. reservation 6 a)

rande lydelse) — angivna

tiden.

(alt. enl. reservation 6 b)

Föreligger tvist (nuvarande
lydelse) angivna

tiden.

8a §

Skall hyresförhållande (alt. enl. reservation 6 a)

(nuvarande lydelse) över taga

lägenheten.

(alt. enl. reservation 6 b)

Skall hyresförhållande

(nuvarande lydelse) över taga

lägenheten.

13 §

Ärende enligt (Kungl. Maj:ts förslag) 68 § jorda balken.

CU 1971:18

42

Nuvarande lydelse Kungl. Maj:ts förslag

18 §•

I fråga om förfarandet inför I fråga om förfarandet inför hyhyresnämnd
i ärende enligt denna resnämnd i ärende enligt denna

lag äga 1 § andra stycket samt lag äga 4 § andra stycket samt 8,

5—7, 9, 10, 13—16, 18, 19 och 10, 12, 16—21, 24, 25 och 27 §§

21 §§ lagen den 28 maj 1968 (nr lagen (1970:998) om arrende 349)

om hyresnämnder motsvanämnder och hyresnämnder mot rande

tillämpning. Bestämmelse svarande tillämpning. Bestämmel om

tvist som avses i 1 § 2 sistse om tvist som avses i 4 § första

nämnda lag gäller därvid ärende stycket 2 sistnämnda lag gäller

enligt denna lag. därvid ärende enligt denna lag.

Nämnden skall kalla parterna
att inställa sig inför nämnden, om
ej förhandling är onödig.

23 §’

Den som bryter mot vad i 3 § Den som bryter mot vad i 3 §

första eller fjärde stycket, 9 § första eller sjunde stycket, 9 §

första stycket eller 11 § sägs eller första stycket eller 11 § sägs eller

mot förbud, som meddelats med mot förbud, som meddelats med

stöd av 9 § andra stycket, straffes stöd av 9 § andra stycket, straffes

med dagsböter eller fängelse. med böter eller fängelse i högst ett

år.

26 §s

Denna lag gäller ej Denna lag gäller ej

1. lägenhet i hus eller del av 1. lägenhet i hus eller del av

hus som färdigställts efter utgånghus som färdigställts efter utgången
av år 1968, en av år 2957,

2. lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad,

3. upplåtelse av bostad som är förenad med allmän tjänst eller bostadsupplåtelse
i sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras
myndighets tillstånd,

4. upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av
kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Konungen
bestämmer,

5. statlig myndighets upplåtelse 5. statlig myndighets upplåtelse

av lägenhet, som är avsedd att av lägenhet.

helt eller till väsentlig del nyttjas
till bostad.

• Senaste lydelse 1968: 344.
7 Senaste lydelse 1945: 798.

• Senaste lydelse 1968: 344.

CU 1971:18 43

Utskottets förslag Utskottets förslag

(enligt reservationer)

18 §

I fråga (Kungl. Maj:ts förslag) denna lag.

Nämnden skall (Kungl. Maj:ts förslag) är onödig.

23 §

Den som (Kungl. Maj:ts förslag) ett år.

26 §

Denna lag gäller ej Denna lag gäller ej

(reservation 5)

1. lägenhet i hus eller del av 1. lägenhet i hus eller del av
hus som färdigställts efter utgånghus som färdigställts efter utgången
av år 1957, en av år 1968,

2. lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad,

3. upplåtelse av bostad som är förenad med allmän tjänst eller bo stadsupplåtelse

i sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras
myndighets tillstånd,

4. upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av
kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som
Konungen bestämmer,

5. statlig myndighets upplåtelse av lägenhet,

6. annan lägenhet eller upplåtelse som Konungen av särskilda skäl
finner kunna undantagas från lagens tillämpning.

CU 1971:18

44

Nuvarande lydelse

Har hus eller del av hus undergått
omfattande ombyggnad som
avslutats efter utgången av år
1968, skall hyresnämnden på
framställning av hyresvärd eller
hyresgäst förordna att denna lag
skall upphöra att gälla för huset
eller husdelen. Vad som sagts nu
gäller ej, om fråga rörande höjning
av bashyran på grund av arbetet
slutligen avgjorts.

Kungl. Maj:ts förslag

Har hus eller del av hus undergått
omfattande ombyggnad som
avslutats efter utgången av år
1968, skall hyresnämnden på
framställning av hyresvärd eller
hyresgäst förordna att denna lag
skall upphöra att gälla för huset
eller husdelen.

Kungl. Maj:ts förslag

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser ändringarna av 13 och 18 §§,
den 1 januari 1972 och, såvitt avser övriga ändringar och tillägg, den
1 oktober 1972.

2. Fråga om fastställelse eller ändring av bashyra för tid före den 1
oktober 1972 prövas enligt 3 § i dess äldre lydelse. 3 a § gäller ej sådan
fråga.

3. Fråga om fastställelse eller ändring av bashyra för tid efter utgången
av september 1972 prövas, med iakttagande av vad som i fråga
om 13 och 18 §§ följer av 1, enligt de nya bestämmelserna även före
den 1 oktober 1972.

4. Medgivande till hyreshöjning enligt 5 § lagen om hyresreglering
m. m. som gäller vid utgången av år 1971 äger fortsatt giltighet till utgången
av september 1972. I den mån medgivandet hänför sig till ersättning
som hyresgäst enligt 4 § första stycket 1 åtagit sig att utge,
gäller det även efter nämnda tidpunkt, om åtagandet skett dessförinnan.

5. Bestämmelserna i 12 kap. 55 och 65 §§ jordabalken äger ej tillämpning
på hyresavtal angående bostadslägenhet, om lagen om hyresreglering
m. m. gäller för avtalet.

Bestämmelserna i 12 kap. 56—60 §§ jordabalken äger icke tillämpning
på hyresavtal angående annan lägenhet än bostadslägenhet, om 7
eller 8 a § lagen om hyresreglering m. m. gäller för avtalet.

6. Bestämmelserna i 7 § lagen om hyresreglering m. m. äger ej tillämpning
om hyresavtal uppsäges till upphörande efter utgången av
september 1972. Motsvarande gäller i fall som avses i 8 a § nämnda lag,
om hyresförhållandet skall upphöra efter nämnda tidpunkt.

7. Har hyresvärd före utgången av juni 1971 sagt upp hyresavtal angående
annan lägenhet än bostadslägenhet till upphörande efter utgången
av september 1972 och äger lagen om hyresreglering m. m.
tilämpning på avtalet, gäller i stället för vad som föreskrives i 3 kap.
58 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom om den
tid inom vilken hyresgästen skall lämna sådant meddelande som avses i
nämnda paragraf, att meddelandet skall lämnas senast den 21 juli 1971.

CU 1971:18 45

Utskottets förslag Utskottets förslag

{enligt reservationer)

Har hus (Kungl. Maj:ts förslag) eller husdelen.

{reservation 8)

1. Denna lag (Kungl. 1. Denna lag träder i kraft, så Maj:ts

förslag) oktober vitt avser 3 § andra stycket, den

1972. 1 juli 1971, såvitt avser ändringar na

av 13 och 18 §§, den 1 januari
1972 och, såvitt avser övriga ändringar
och tillägg, den 1 oktober
1972.

2. Fråga om (Kungl. Maj:ts förslag) sådan fråga.

3. Fråga om (Kungl. Maj:ts förslag) oktober 1972.

4. Medgivande till (Kungl. Maj:ts förslag) skett

dessförinnan.

5. Bestämmelserna i (Kungl. Maj:ts förslag) för

avtalet.

{alt. enl. reservation 6 a)

6. Bestämmelserna i

(Kungl. Maj:ts förslag)

nämnda tidpunkt.

7. Har hyresvärd — — —

(Kungl. Maj:ts förslag)

juli 1971.

{alt. enl. reservation 6 b)

CU 1971:18 46

Kungl. Maj:ts förslag

8. Förlängs hyresavtal angående bostadslägenhet eller åtnjuter hyresgästen
uppskov med avflyttning från sådan lägenhet sedan avtalet upphört
och gäller lagen om hyresreglering m. m. på upplåtelsen, är hyresgästen,
även om annat följer av 12 kap. 48 § jordabalken, ej skyldig att
godtaga högre hyra än som är medgiven enligt nämnda lag.

CU 1971:18

47

Utskottets förslag Utskottets förslag

(enligt reservationer)

8. Förlängs hyresavtal (Kungl. Maj:ts förslag)

nämnda lag.

(reservation 11)

9. Hyresavtal som berättigar hyresvärden
att fordra hyreshöjning
enligt i 5 § lagen om hyresreglering
m. m. nämnt medgivande
skall medföra motsvarande rätt i
fråga om höjning av bashyra för
ökade förvaltningskostnader enligt
de nya bestämmelserna i 3 § samma
lag.

HARCUS BOKTR. STHLM 1971 710045