Civilutskottets betänkande nr 12 år 1971

CU 1971:12

Nr 12

Civilutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/
72 till bostadsbyggande m. m. jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 1, bilaga 13 (punkterna D 1-8,
s. 119-130, IV: 11-14, s. 133-214 i utdrag av statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 4 januari 1971) föreslagit riksdagen att

1. godkänna den ändring av grunderna för förbättringslån som förordats
i statsrådsprotokollet,

2. medge att utgifterna för vinterbidrag överförs från det på kapitalbudgeten
uppförda anslaget Räntefria lån till bostadsbyggande till anslaget
Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.,

3. medge att räntefria förbättringlån beviljas med högst 100 000 000
kr. under vart och ett av åren 1971 och 1972,

4. bemyndiga Kungl. Majit att vid behov besluta om ökning av den
under 3 upptagna ramen för långivningen under år 1971,

5. för år 1971 uttala sig för den bostadsbyggnadsplan som förordats i
statsrådsprotokollet,

6. medge att ramarna för bostadslån för nybyggnad bestäms med utgångspunkt
i följande antal lägenheter

år 1971 87 000

år 1972 87 000

år 1973 65 000

år 1974 50 000

år 1975 50 000,

7. medge att Kungl. Majit meddelar bestämmelser om projektreserv
för åren 1971-1973 i enlighet med vad i statsrådsprotokollet förordats,

8. medge att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas intill ett
belopp av 1 925 000 000 kr. under år 1971,

9. medge att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande
förbättringslån meddelas intill ett belopp av 170 000 000 kr. under vart
och ett av åren 1971 och 1972,

10. medge att förhandsbesked om bostadslån för hus som skall byggas
med tillämpning av industriella produktionsmetoder meddelas för
högst 10 000 lägenheter under vart och ett av åren 1972-1976,

1 Riksdagen 1971. 19 sami. Nr 12

CL 1971:12

11. bemyndiga Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som angivits
i statsrådsprotokollet besluta om utökning av de under 6 och 9 upptagna
ramarna för långivningen under år 1971 och de under 8 och 10
upptagna ramarna,

12. godkänna vad i statsrådsprotokollet förordats rörande avveckling
av lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrin,

13. godkänna i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer för främjande
av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra personer som
har behov av bostad av genomgångskaraktär,

14. besluta att de särskilda bestämmelserna om bostadslån till studentbostadsföretag
skall upphöra att gälla den 1 juli 1974 utom i fråga
om lån som beviljats före nämnda dag,

15. besluta att gällande villkor för lån till studentbostadsföretag
fr. o. m. den 1 juli 1971 inte skall utgöra hinder för uthyrning av ifrågavarande
bostäder till andra än studerande,

16. godkänna den i statsrådsprotokollet förordade ändringen av bestämmelserna
om inventarielån,

17. medge att beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för allmänna
samlingslokaler, meddelas intill 12 000 000 kr. under budgetåret
1971/72,

18. på driftbudgeten under elfte huvudtiteln för budgetåret 1971/72
anvisa

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 11 637 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 22 106 000 kr.,

c. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 735 000 kr.,

d. till Statens nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av 193 000
kr.,

e. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

f. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. ett förslagsanslag av
130 000 000 kr.,

g. till Byggnadsforskning ett anslag av 4 200 000 kr.,

h. till Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag
av 700 000 kr.,

19. på kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder för budgetåret
1971/72 anvisa

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
3 060 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag
av 6 900 000 kr.,

c. till Lånefonden för kommunala markförvärv ett investeringsanslag
av 50 000 000 kr.,

d. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.

CU 1971:12

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionerna nr 1971:

33 av herr Torwald m. fl. vari hemställs att riksdagen i skrivelse till
Kungl Maj:t anhåller om utarbetande av förslag till åtgärder för att
främja upprustning och ombyggnad av såväl småhus som flerfamiljshus
i enlighet med vad i motionen anförts,

161 av herrar Gustavsson i Alvesta och Johansson i Växjö vari hemställs
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
angående utökade möjligheter till statliga bostadslån för förvärv
och/eller ombyggnad av befintliga egnahem som främjar ett rationellt
nyttjande av samhällsresurser och en ändamålsenlig valfrihet i fråga om
bostadsmiljö,

162 av herr Hamrin m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Maj:t hemställa om

a) en utvidgning av rätten till invalidbostadsbidrag så att den kommer
att gälla alla som har behov av speciella arrangemang,

b) att nuvarande maximigräns på 15 000 kronor tas bort samt

c) att invalidbostadsbidrag kan utgå även för fritidsboende,

163 av herr Hamrin m. fl. vari med hänvisning till motiveringen i motion
nr 133 föreslås att riksdagen måtte besluta

1. att hos Kungl. Majit hemställa om en undersökning angående möjligheterna
att till länsbostadsnämnderna knyta experter på handikappfrågor
för bistånd vid planering av bostadsbyggande och

2. att hos Kungl. Majit hemställa om initiativ för att främja byggande
och drift av servicebostäder åt handikappade,

164 av fru Holmqvist m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla om utredning av frågan om skälighetsprövning
av hyressättning för inneboenderum,

226 av herr Larfors m. fl. vari hemställs att riksdagen hos Kungl.
Majit anhåller om en utredning för kartläggning av den yrkesmässiga,
privata förmedlingsverksamheten med uthyrandet av bostäder i andra
hand och s. k. uthyrningsrum i syfte att skapa underlag för åtgärder
från samhällets sida att sanera denna del av bostadsmarknaden,

451 av herr Engström m. fl. vari föreslås att riksdagen måtte fatta beslut
om att de kommunala bostadsförmedlingarna skall förmedla alla
inom området nyproducerade och ledigblivna lägenheter samt att hos
regeringen hemställa om utarbetandet av förslag till erforderlig lagtext
härom, som snarast förelägges riksdagen för beslut,

CU 1971:12

521 av herr Bohman m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte
A. besluta

1. att fastställa den övre lånegränsen för statliga lån till bostadsändamål
till 90 % av låneunderlaget, oavsett förvaltningsform,

2. att avslå Kungl. Maj:ts förslag att till lånefonden för kommunala
markförvärv anvisa ett investeringsanslag av 50 000 000 kronor,

3. att ränta på amorteringspliktiga tilläggslån från 1 juli 1971 fastställes
till 6 procent, samt

B. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om tilläggsdirektiv till den
bostadspolitiska utredningen på följande punkter:

1. utreda möjligheterna att successivt öka andelen småhus i nyproduktionen
så att denna andel mer än nu anpassas till konsumenternas
reella efterfrågan,

2. utreda frågan om bostadspolitikens geografiska fördelning med
särskild hänsyn tagen till de mindre kommunernas behov av bostadskvot,

3. utreda möjligheterna att successivt öka lånegivningen till förbättrings-
och ombyggnadsverksamheten för att därigenom minska avgången
i lägenhetsbeståndet och i nuvarande ansträngda samhällsekonomiska
läge om möjligt minska bostadsbyggandets anspråk på krediter,

4. utreda orsakerna till och föreslå åtgärder mot den successiva minskningen
av lägenhetsstorlekar i nyproduktionen,

5. analysera och pröva olika konkurrensbetingelsers inverkan på
markpris, byggproduktion och hyressättning och förutsättningen för införande
av starkare inslag av konkurrens i hela byggproduktionsledet,

6. utreda frågan om det statliga bostadslånestödet och den framtida
kreditgivningen till bostadsbyggandet och därvid särskilt föreslå åtgärder
för en avveckling av paritetslånesystemet och införande av ett
nytt lånesystem,

522 av herr Hedlund m. fl. vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att det garanterade bostadsbyggnadsprogrammet
för åren 1973-1975 skall fördelas över hela landet så att samtliga
kommuners behov av långsiktiga rambesked beaktas,

2. att riksdagen uttalar att vid den regionala fördelningen hänsyn
skall tagas till det förhållandet att standardhöjning och förnyelse av bostadsbeståndet
är nödvändiga även på orter som statistiskt sett inte räknas
som expansiva,

3. att riksdagen beslutar om decentralisering av besluten om fördelning
av bostadskvoter så att all fördelning mellan kommunblock sker på
länsplanet,

4. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om åtgärder för
att stimulera till en sådan ökning av småhusbyggandet att småhusandelen
blir i överensstämmelse med konsumenternas krav,

CU 1971:12

5. att riksdagen beslutar att byggande av friliggande småhus med statliga
bostadslån skall ske fritt utöver de av riksdagen fastställda ramarna
under uppfyllande av lånevillkoren i övrigt,

6. att riksdagen beslutar medgiva att övre lånegränsen för statligt
lån för småhus som bebos av låntagaren höjes till 95 % och till 90 %
för enskilt ägda flerfamiljshus och godkänna vad som i motionen anförts
angående kommunal borgen,

7. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om utredning
angående bostadsmiljön i enlighet med de riktlinjer som presenterats i
motionen,

8. att riksdagen måtte uttala vad som i motionen anförts angående
räntans betydelse för paritetslånesystemets användning,

9. att riksdagen beslutar att räntan på nu amorteringspliktiga tilläggslån
skall vara 6 procent mot nuvarande 4 procent samt att denna subventionsminskning
skall träda i kraft den 1 juli 1971,

10. att riksdagen beslutar att förbättringslån skall kunna utgå till de
låginkomstgrupper som fram till den 1 juli 1966 var berättigade till sådant
lån,

11. att riksdagen i övrigt beaktar vad i motionen anförts,

1149 av herr Adolfsson m. fl. vari hemställs att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit anhåller att medelsförbrukningen till Lånefonden för
bostadsbyggande för budgetåret 1972/73 ges andra proportioner mellan
nybyggnads- och ombyggnadslån i linje med vad i motionen anförts,

1154 av herr Gustafsson i Byske m. fl. vari hemställs att riksdagen
vid behandling av statsverkspropositionen, D 6.

1. beslutar om höjning av räntefri stående del i bostadsförbättringslån
till 15 000 kronor och av invalidbostadsbidrag till 20 000 kronor, samt

2. till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. för budgetåret 1971/72
anvisar ett förslagsanslag av 135 000 000 kronor,

1157 av herr Helén m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte

1. för ingångsättning av lägenheter godkänna följande bostadsbyggnadsplan
under perioden 1971-1975 som mål och riktpunkt för det
totala bostadsbyggandet:

	Ordinarie	Konjunktur-
Ar	program	reserv
1971	100 000	5 000
1972	103 000	5 000
1973	106 000	10 000
1974	110 000	10 000
1975	110 000	10 000

CU 1971:12

2. besluta att minimiramar och konjunkturreserver - för såväl det
statsbelånade som det icke statsbelånade bostadsbyggandet åren 1971-1975 - får under innevarande år fördelas av bostadsmyndigheterna för
följande antal lägenheter:

År
1971	100 000 + konjunkturreserv	5 000
1972	100 000+ »	5 000
1973	90 000 + »	10 000
1974	85 000 + »	10 000
1975	80 000 + »	10 000

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om utökning, med anlitande
av konjunkturreserven, av de under punkt 2 föreslagna totalramarna
för åren 1971 och 1972, om utvecklingen av samhällsekonomi och arbetsmarknad
skulle göra en sådan ökning möjlig,

4. beträffande bostadsbyggandets struktur och geografiska fördelning
i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala

a) att erforderliga åtgärder bör vidtas för att successivt öka småhusbyggandets
andel av bostadsproduktionen, vilket efterfrågan motiverar,
med riktpunkt tills vidare att uppnå 40 % år 1975 samt att ökat utrym me

därvid ges för mindre och billigare småhus,

b) att bostadsproduktionen i takt med tillgängliga mark- och planeringsresurser
bör inriktas på områden där bostadsbristen är störst eller
eljest skulle bli besvärande samt att ansträngningar bör göras för att
minska efterfrågetrycket i storstadsområdena genom en aktiv lokaliseringspolitik,
som ger sysselsättning utanför dessa områden,

5. i syfte att nedbringa boendekostnaderna i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa att Kungl. Majit måtte

a) tillsätta en bostadskostnadsnämnd med uppgift att bl. a. följa produktivitets-
och prisutvecklingen inom byggnadsindustrin och byggnadsmaterialindustrin,
övervaka att konkurrensen upprätthålles, motverka
prisöverenskommelser och monopolistiska inslag samt i övrigt
verka för att rationaliseringsvinsterna kommer de boende till godo,

b) besluta att, om icke särskilda skäl föreligger, anbudskonkurrens i
form av öppen eller inbjuden anbudsgivning skall gälla som villkor för
statliga bostadslån till flerfamiljshus och gruppbyggen av småhus,

c) besluta att låneunderlaget för statliga bostadslån höjs så att det
sammanfaller med pantvärdet,

d) besluta att låneunderlag och pantvärde för flerfamiljshus och
grupper av småhus därutöver skall kunna höjas under förutsättning att
en från konkurrenssynpunkt effektiv upphandling skett för ifrågavarande
projekt, dock att denna höjning för att eliminera riskerna för kostnadsstegrande
effekt inte procentuellt får överstiga den genomsnittliga
överkostnad som redovisas för liknande projekt inom samma region det

CU 1971:12

föregående året,

e) närmare utreda formerna för ett samordnat statligt finansieringssystem
i form av totala årliga ramar till kommunerna inom vilka ramar
statliga lån och bidrag kan erhållas för de olika kompletteringsinvesteringar
som bostadsbyggandet medför,

6. besluta att byggandet av styckebyggda småhus inte begränsas av de
årliga ramarna till kommunerna,

7. i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en redogörelse över erfarenheterna
av den försöksvisa användningen av kvadratmeter våningsyta
som ramterm vid fördelning av det statsbelånade bostadsbyggandet,

8. besluta att räntan på nu amorteringspliktiga tilläggslån skall fastställas
till 6 % mot nuvarande 4 % samt att denna subventionsminskning
skall träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1971,

9. beträffande den statliga låneverksamheten utöver vad som föreslås
i punkterna 5 d) och e)

a) fastställa den övre lånegränsen i fråga om bostadslån till kommun
eller allmännyttiga bostadsföretag till 100 % av låneunderlaget inom
100 % av pantvärdet, under förutsättning att kommun ställer borgen
för lånet i inteckningsläget mellan 95 och 100 %,

b) fastställa den övre lånegränsen för enskilt byggda flerfamiljshus
till 92 % av låneunderlaget inom 92 % av pantvärdet,

c) fastställa den övre lånegränsen för servicehus byggda av enskilda
bostadsföretag till 95 % av låneunderlaget inom 95 % av pantvärdet,

d) fastställa den övre lånegränsen för småhus till 95 % av låneunderlaget
inom 95 % av pantvärdet,

e) besluta att inkomststrecket för förbättringslån för åldringsbostäder
fr. o. m. den 1 juli 1971 höjs till 8 000 kronor i beskattningsbar inkomst,

f) besluta att enskilda fastighetsägare får möjlighet att göra avsättningar
till reparationsfond på samma villkor som s. k. allmännyttiga
företag,

10. i skrivelse till Kungl. Maj:t

a) begära att servicekommittén eller eventuellt en särskild utredning
får i uppdrag att grundligt penetrera bostadsmiljöns sociala effekter och
därvid anlita för ändamålet erforderlig forskningsexpertis,

b) uttala att i samband med en utökad konsumentupplysning om bostadsfrågor
varudeklarationsnormer för bostäder bör utarbetas,

c) uttala att önskemålen om trafikseparering, goda kollektiva kommunikationer
samt anpassning till barn och handikappade i större utsträckning
bör beaktas vid planeringen av nya bostadsområden,

d) uttala sin anslutning till i motionen framförda uppfattningar beträffande
närhetsservice i bostadsområden,

e) uttala att även begränsade förbättringar i äldre bostadshus bör
stimuleras,

CU 1971:12

1158 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. vari föreslås att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag
till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet genom inrättandet
av en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank,

1159 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. vari föreslås att riksdagen
beslutar att i skrivelse till regeringen hemställa om en snabbutredning
att föreläggas höstriksdagen om kraftigt ökad bostadsvolym föt
åren 1972-1974, som är de sista åren i 1 O-årsplanen, för att tillgodose
en snabb förbättring av bl. a. de ensamståendes och invandrarnas bostadssituation,

1160 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. vari - såvitt nu är i
fråga - hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om utredning och förslag om att statliga lån endast skall kunna beviljas
till sådana hus som byggs på samhällsägd mark,

1161 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. vari hemställs att riksdagen
måtte besluta att till Lånefonden för kommunala markförvärv »för
budgetåret 1970/71» anvisa ett investeringsanslag av 200 000 000 kronor,

1162 av fru Jonäng m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte

1. besluta att igångsättning av småhusbyggen inom det allmänna stödområdet
får ske utöver den bostadsbyggnadsplan som fastställs av riksdagen,

2. i skrivelse till Kungl. Majit

a) uttala sig för en generösare bostadskvottilldelning i orter inom det
allmänna stödområdet och inom orter som erhåller statligt stöd för näringslivets
utveckling,

b) anhålla om utredning angående möjligheterna att i vad gäller dessa
orter lämna bostadsbyggandet helt fritt utöver de av riksdagen fastställda
planerna,

1163 av herrar Karlsson i Huskvarna och Gustavsson i Nässjö vari
hemställs att riksdagen måtte besluta att invalidbostadsbidraget kan utgå
med högst 20 000 kronor per lägenhet i samband med ombyggnad av
tidigare uppförd fastighet,

1164 av herr Lindkvist och fru Theorin vari föreslås att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit hemställer om förslag avseende införande av
ett system för hyresgästinflytande i privatägda hyreshus,

1165 av herr Lindkvist m. fl. vari föreslås att riksdagen hemställer hos
Kungl. Majit om åtgärder för att höja nuvarande övre lånegräns 95 %

CU 1971:12

till 98 % av låneunderlaget inom 98 % av pantvärdet för lån till kooperativt
bostadsföretag,

1167 av herr Mellqvist m. fl. vari hemställs att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t såsom sin uppfattning uttalar önskemålet om en sådan
förändring av bostadskvotens fördelning att län, som icke uppvisar lediga
nybyggda bostäder, beviljas förtursrätt till bostadsbyggande framför län
som enligt statistiken icke kunnat utnyttja sitt bestånd av nyproducerade
bostäder,

1169 av fru Mogård m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj:t anhålla att en brett upplagd undersökning och utredning
kring de faktorer som berörs i motionen verkställes,

1173 av herr Persson i Karlstad m. fl. vari föreslås att riksdagen måtte
anhålla om att Kungl. Maj:t utfärdar tilläggsdirektiv till saneringsutredningen
varvid de föreslagna åtgärderna beträffande finansieringen av
markförvärvslånefonden beaktas,

1174 av herrar Petersson i Röstånga och Andersson i Örebro vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om regler för statsbidrag
till teleslingor i samlingslokaler, skolor m. m.,

1179 av herr Turesson m. fl. vari hemställs att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om översyn av principerna för
fördelning av bostadsbyggandets låneramar i syfte att ernå en effektiv
samordning mellan de lokaliseringspolitiska åtgärderna och bostadsbyggandet.

CU 1971:12

Utskottets yttrande
Bostadsbyggandets omfattning m. m.

Långtidsbedömningar

Statsutskottet anslöt sig senast vid 1970 års riksdag (SU 1970: 50, s.
11) till utgångspunkten att det tidigare uppsatta målet om en miljon
nya lägenheter under en tioårsperiod fram t. o. m. 1974 bör realiseras.
När sex år nu har förflutit har mer än 60 % av programmet genomförts.

Kungl. Maj:t har tillkallat särskilda sakkunniga - boendeutredningen
— för att bl. a. bedöma bostadsbyggandets omfattning och inriktning
efter år 1974. Departementschefen erinrar i statsverkspropositionen om
att i de sakkunnigas direktiv betonas att bostadsbyggnadsbehovet inte
kan bedömas enbart på grundval av statistisk information utan att det
i hög grad bestäms också av bostadspolitiska mål.

Bostadsbyggnadsplanen 1971-1975

Riksdagen har enligt antagna huvudprinciper att nu ta ställning till
en bostadsbyggnadsplan för åren 1971-1975 som enligt Kungl. Maj:ts
förslag innehåller för varje år en garanti för att statliga bostadslån skall
kunna beviljas för byggandet av bostäder m. m. med en viss total våningsyta.
Denna yta motsvarar i hemställan angivna antal lägenheter
(87 000, 87 000, 65 000, 50 000 resp. 50 000) multiplicerat med genomsnittsytan
(94,8 m2 våningsyta) för under åren 1967 och 1968 preliminärt
belånade lägenheter. Planen innehåller vidare för vart och ett av åren
1971, 1972 och 1973 projektreserver på motsvarande sätt uttryckta i m2
med utgångspunkt i angivna lägenhetstal. Dessa lägenhetstal avser för
1971 och 1972 såväl statsbelånat som inte statsbelånat byggande (10 000
lägenheter för ettvart av åren) och för 1973 endast det statsbelånade
byggandet (16 000 lägenheter).

De garanterade årsprogrammen och projektreserverna är för de två
första åren utmätta för en fördelning över hela landet. För det tredje
året avses de omfatta dels i princip orter med klart expansivt näringsliv
och en långsiktigt positiv befolkningsutveckling, dels - i enlighet med
1970 års riksdags beslut - övrigt orter som har ett med konkreta projekt
dokumenterat behov av låneutfästelser för sin planering. De garanterade
programmen för de två sista åren avser endast de förstnämnda orterna
med ett klart expansivt näringsliv. Vid hittills skedd fördelning av ramar
enligt dessa principer har utanför de tre storstadsregionerna 44 kommunblock
ansetts som klart expansiva. Med tillämpning av 1970 års
riksdags beslut har i december 1970 ramfördelning skett till ytterligare
27 kommunblock med ett genom konkreta projekt dokumenterat plane -

CU 1971:12

ringsbehov.

För ettvart av åren 1971 och 1972 har departementschefen vidare
beräknat ett byggande utan statliga lån av högst 8 000 lägenheter. Omfattningen
av detta byggande är beroende på de beslut om igångsättningstillstånd
som beviljas och därmed av de föreskrifter om angelägenhetsgradering
med vissa lägenhetsramar, som Kungl. Maj:t meddelar.
Lagen om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete - med prioriteringsfullmakt
som ger Kungl. Maj:t möjlighet inte bara att beakta behovet
av säsongutjämning utan även att konjunkturreglera detta byggande -gäller nu t. o. m. utgången av år 1971.

Bostadsbyggnadsplanen som garanterat program är definitiv för år
1971. Kungl. Majit begär som tidigare bemyndigande att besluta om utökning
av denna ram vilken något understiger den nivå som ansetts
möjlig med hänsyn till den aktuella konjunkturbedömningen. Sådant
beslut förutsätter sålunda en fortlöpande bedömning av konjunkturutvecklingen.
Departementschefens bedömning därav i statsverkspropositionen
och antaganden om utvecklingen av medelytorna leder fram
till ett påbörjande innevarande år av ungefär samma omfattning som år
1970, dvs. ca 100 000 lägenheter. En sådan igångsättning ansluter till
tioårsprogrammets målsättning.

I folkpartiets partimotion nr 1157 föreslås en bostadsbyggnadsplan
som med åsyftad högre långsiktig planeringsnivå för femårsperioden

1971-1975 innehåller för det totala bostadsbyggandet dels årliga lägenhetsramar
som mål och riktpunkter, dels därinom fallande minimiramar.
Minimiramarna och konjunkturreserverna är för de tre första
åren utmätta för fördelning innevarande år på samtliga kommunblock
medan enligt motionen för de två sista åren en viss mindre begränsning
i fördelningen bör ske. Till dessa angivelser läggs årliga konjunkturreserver.
Planen förutsätter vidare att styckebyggda småhus får byggas
fritt.

För år 1971 torde - frånsett småhusen - motionsförslaget volymmässigt
nära ansluta till Kungl. Majits förslag. Även för år 1972 är den
faktiska avvikelsen i fråga om ett garanterat program svårmätbar. Bortsett
från vissa skillnader i de tekniska uttryckssätten torde motionen närmast
skilja sig från Kungl. Majits förslag genom motionens högre planeringsnivå
för de sista åren i planeringsperioden.

Statsutskottet uttalade vid 1970 års riksdag att det enligt utskottets
mening inte förelåg erforderliga förutsättningar för att höja den långsiktiga
planeringsnivån vid en vägning mellan kraven på stabila och
produktionsbefrämjande betingelser för bostadsbyggandet å ena och
möjligheterna att anpassa investeringarna till konjunkturförändringarna
å andra sidan. Statsutskottet erinrade vidare om osäkerheten i planeringsunderlaget
och riskerna för felbedömningar under planperiodens
senare del. I tidigare överväganden har även beaktats önskvärdheten av

CU 1971:12

att utrymme lämnas för ännu ej konkretiserade bostadsbyggnadsbehov
till följd av lokaliseringspolitiska beslut m. m. Byggplaneringsutredningen
har i sitt betänkande Medel för styrning av byggnadsverksamheten
(SOU 1970: 33) anfört att en förbättring av beräkningsunderlaget kan
åstadkommas endast genom ett långsiktigt utvecklingsarbete, som pågår
på skilda händer.

I centerns partimotion nr 522 godtas Kungl. Maj:ts förslag till bostadsbyggnadsplan
i fråga om principiell uppläggning och byggandets
omfattning med undantag av att friliggande småhus föreslås få byggas
utom angivna ramar. Vidare föreslås att det garanterade programmet
för åren 1973-1975 skall fördelas över hela landet och på samtliga kommuner.
I motionen anförs att det förhållandet att vissa kommuner inte
får del av garantiprogrammet för de tre sista åren i planperioden är en
allvarlig diskriminering av majoriteten av landets kommunblock. Även
dessa har behov inte bara av ett bostadsbyggande utan även av en långsiktig
planering därav. En sådan planering är enligt motionen en förutsättning
för att göra näringslivet mer expansivt. Vidare åberopas att de
långsiktiga rambesked som nu ges uppfattas som samhällspolitiska målsättningar.

I den nyssnämnda motionen nr 522 föreslås vidare riksdagen besluta
om en regelmässig kommunblocksfördelning på länsplanet. Som grund
för förslaget anges praktiska och principiella skäl. Motionen vänder sig
mot att fördelningen för de sista åren har gjorts av bostadsstyrelsen
som en följd av att kvoterna destinerats till expansiva och andra orter
i enlighet med bostadsbyggnadsplanens konstruktion.

I motionen nr 1162 föreslås att småhus skall få byggas utan kvotbegränsningar
inom stödområdet och begärs utredning om ett helt fritt
byggande inom detta område och inom orter i övrigt som erhåller statligt
stöd för näringslivets utveckling.

Vid 1969 och 1970 års riksdagar har statsutskottet ansett att syftet
att främja visst småhusbyggande och påverka den regionala fördelningen
inte bör främjas på föreslaget sätt.

Vad först angår frågan om från bostadsbyggnadsplanen skall undantas
vissa småhus torde enligt civilutskottets mening i motioner framförda
yrkanden därom närmast syfta till att påverka fördelningen mellan
småhus och flerfamiljshus eller den regionala fördelningen av byggandet
- syften som kan och bör främjas genom beslut i andra former
på grundval av särskilda överväganden. Avsevärd risk finns snarare för
att vid bifall till motionerna i vart fall den regionala fördelningen påverkas
ogynnsamt och ett rationellt byggande hämmas. För det fall att
ett bifall till motionerna i denna del inte ansetts medföra märkbara ändringar
i byggandets totalvolym har de anförda skälens tyngd i motsvarande
mån minskat. Det kan dock under nu föreliggande förhållanden
och mot bakgrund bl. a. av uppgifter och ansökningar om igångsättnings -

CU 1971:12

tillstånd för småhus antas att ett bifall till motionerna skulle kunna
medföra sådana påfrestningar på samhällsekonomin och byggn adsresurserna
som nu inte kan tolereras.

I fråga om strävandena mot en högre långsiktig planeringsnivå kan
civilutskottet i allt väsentligt ansluta sig till vad statsutskottet enligt ovan
uttalat till 1970 års riksdag. Positiva verkningar av en högre långsiktig
planeringsnivå förutsätter att denna planering kan lokalt konkretiseras,
något som i vart fall inte är möjligt innan den regionala och kommunalekonomiska
planeringen funnit sina former.

En högre långsiktig planeringsnivå innebär som antytts att den lokala
fördelningen kunde nå ytterligare kommunblock. En ytterligare spridning
av enligt Kungl. Maj:ts förslag beräknade garantiramar för planeringsperiodens
tre sista år skulle - förutom att förutsättningar ännu saknas
enligt det anförda - få uppenbart otillfredsställande konsekvenser
för kommunblock med ett reellt långtidsplanerat byggande och kan därför
inte tillstyrkas.

Med de nämnda utgångspunkterna föreligger inte heller möjlighet att
tillgodose förslaget om att alla ramar skulle ytterst fördelas av länsmyndighet.

Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna medelsramen för år
1971.

Vänsterpartiet kommunisterna för i partimotionen nr 1159 fram förslag
om en snabbutredning om kraftigt ökad bostadsvolym för åren

1972-1974, en utredning vars resultat bör föreläggas riksdagen och i
första hand syfta till att tillgodose en snabb förbättring av bl. a. de ensamståendes
och invandrarnas bostadssituation. Enligt motionen kan
dessa gruppers bostadsbehov inte tillgodoses genom en omfördelning av
det föreslagna programmet.

Enligt utskottets mening måste motionärernas syfte att tillgodose vissa
gruppers bostadsbehov främjas inom ramen för det bostadsbyggande
som enligt vad ovan anförts kan bedömas som möjligt. Dessa bostadsbehov
har likom andra lagts till grund för avvägningarna. En utredning
av föreslagen typ torde inte kunna tillföra bedömningen några nya omständigheter
som nu kan påverka de aktuella garanterade programmen
eller Kungl. Maj:ts konjunkturbedömningar.

Riksdagen föreslås i motionen nr 1157 begära en redogörelse över erfarenheterna
av ytramar som försöksvis använd fördelningsgrund. I motionen
åberopas effekterna därav genom minskad ytstandard och möjligheten
att småhusbyggandet kan komma att reduceras.

Den nämnda försöksvis använda fördelningsmetoden har tillämpats
för hela landet först för år 1970 och har därmed ännu inte kunnat inverka
på alla tidigare projekterade byggnadsföretag. Utskottet har utgått
från att Kungl. Maj:t när förutsättningar därför föreligger lämnar en

CU 1971:12

redogörelse för försöksverksamheten utan något riksdagens initiativ i
detta sammanhang.

Ombyggnad m. m.

Omfattningen av bostadslån för ombyggnad och räntebärande förbättringslån
anges endast i medelsramar, för vart och ett av åren 1971
och 1972 angivna till 170 milj. kr. Kungl. Maj:t föreslås som förut få
bemyndigande att öka denna ram för år 1971. Medelsramen har under
de senare åren varit 170 milj. kr. Medelsåtgången har emellertid, liksom
utbetalningarna av lånen, legat på en lägre nivå.

I motionen nr 1149 föreslås riksdagen begära att för budgetåret 1972/
73 ombyggnadsramen ökas och nybyggnadsramarna något minskas.

Av det anförda framgår att motionärernas syfte torde tillgodoses enligt
Kungl. Maj:ts förslag, vilket utskottet tillstyrker.

I moderata samlingspartiets partimotion nr 521 hemställs att boendeutredningen
får i uppdrag att utreda möjligheterna att successivt öka
långivningen till förbättrings- och ombyggnadsverksamheten.

Enligt utskottets mening kan även syftet med det sistnämnda motionsyrkandet
i vad det avser att tillföra ytterligare bedömningsunderlag anses
tillgodosett utan föreslaget uppdrag. Saneringsutredningens under år
1971 väntade huvudbetänkande torde lämna väsentliga bidrag därtill.
Långsiktiga bedömningar i frågan ligger redan i boendeutredningens
uppdrag.

Bostadsbyggandets inriktning m. m.

Regional fördelning

Tidigare riksdagar (SU 1965: 38, s. 10, 1966: 38, s. 14) har uttalat att
kraftigare produktionsinsatser behövdes i områden med bostadsbrist. Vid
den regionala fördelningen av bostadslånemedlen borde myndigheterna
ta särskild hänsyn till föreliggande bostadsbrist i storstadsområden och
andra tätorter samt till det bostadsbehov som uppkommer i samband
med näringslivets expansion. Vidare underströks angelägenheten av att
vid den regionala fördelningen hänsyn tas till näringspolitiska betingelser
och samhällets lokaliseringspolitiska mål. Vidare skall skälig hänsyn tas
till betydelsen av kontinuitet i planering och produktion.

Kungl. Maj:t har (cirkulär 1969: 438) anbefallt samtliga statsmyndigheter
att vid beslut som rör lokalisering av offentliga investeringar eller
som på annat sätt har betydelse för den regionala utvecklingen beakta det
programmaterial m. m. som utarbetats inom länsplanering 1967 samt
vad statsmakterna uttalat i anledning härav.

Långtidsutredningen har (SOU 1971: 16) i följande tabell redovisat

CU 1971:12

bostadsbyggandet jämfört med befolkningen 1970, totala befolkningsförändringen
1960-1970, nettoinkomsten för fysiska personer 1969,
bostadsstocken 1965 samt rivningar 1965-1969. Redovisningen har skett
efter fördelning på regiongrupper: H 1 Stockholm, H 2 Göteborg och
Malmö, H 3 större städer utanför storstäderna, H 4 mindre kommunblock
i södra Sverige, H 5 Norrlands kustland och H 6 Norrlands inland.

	H 1	H 2	H 3	H 4	H 5	H 6	Hela riket
Bostadsbyggandet. Bruttoant. lägenh. 1961—1969	160 681	143 707	274 587	156 765	55 438	27 208	818 386
Proc. av rikets bostadsbyggande 19,6	17,6	33,6	19,1	6,8	3,3	100
Befolkningen, milj. personer 1970	1,43	1,13	2,62	1,82	0,62	0,44	8,06
Proc. av rikets befolkning 1970	17,7	14,0	32,5	22,6	7,7	5,5	100
Totala befolkningsförändr. 1960—1970	195 868	165 589	259 185	22 473	— 9 181	—74 768	559 166
Proc. av rikets totala bef. för. 1960—1970	35,0	29,6	46,4	4,0	- 1,6	—13,4	100
Nettoink. för fysiska pers., miljarder kr. 1969	17,8	12,1	24,3	15,9	5,7	3,7	79,5
Proc. av rikets totala nettoink. 1969	22,4	15,2	30,6	22,0	7,2	4,6	100
Bostadsstocken, milj. lägen-heter 1965	0,52	0,40	0,91	0,66	0,21	0,16	2,86
Procent av rikets bostads-stock 1965	18,2	14,0	31,8	23,1	7,3	5,6	100
Rivning, antal lägenheter 1965—1969	8 123	12 500	19 619	7 932	2 125	759	51 058
Proc. av rikets rivning 1965—1969	15,9	24,5	38,4	15,5	4,2	1,5	100

Utredningen redovisar vidare i följande tabell nyproduktionen av lä-
genheter 1961-1969 fördelade på de ovan angivna regiongrupperna.
Index för år 1961 har satts till 100.
Region- grupper 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968	1969

H 1	15 161	14 909	14 366	14 864	17 221	16 827	18 614	24 086	24 633
	(100)	(98,3)	(94,8)	(98,0)	(113,6)	(111,0)	(122,8)	(158,9)	(162,5)
H 2	11 650	12 832	12 151	13 817	16 392	16 297	18 235	20 407	21 926
	(100)	(110,2)	(104,3)	(118,6)	(140,7)	(139,9)	(156,5)	(175,2)	(188,2)
H 3	24 087	24 095	27 708	30 546	33 230	30 565	34 627	34 518	35 211
	(100)	(100,0)	(115,0)	(126,8)	(138.0)	(126,9)	(143,8)	(143,3)	(146,2)
H 4	15 004	15 519	17 512	19 219	19 993	17 122	18 051	16 734	17 611
	(100)	(103,4)	(116,7)	(128,1)	(133,3)	(114,1)	(120,3)	(111,5)	(117,3)
H 5	4 414	4 759	6 420	5 745	6 596	5 894	7 445	7 446	6 719
	(100)	(107,8)	(145,4)	(130,2)	(149,4)	(133,5)	(168,7)	(168,7)	(152,2)
H 6	3 085	2 697	3 295	2 961	3 383	2 646	3 183	3015	2 943
	(100)	(87,4)	(106,8)	(96,0)	(109,7)	(85,8)	(103,2)	(97,7)	(95,4)
Hela	73 401	74 811	81 542	87 152	96 815	89 351	100 155	106 206	109 043
riket	(100)	(101,8)	(110,3)	(118,1)	(131,3)	(121,1)	(135,8)	(144,0)	(147,8)

CU 1971:12

I flera motioner förs fram förslag om uttalanden m. m. i fråga om
den regionala fördelningen av bostadsbyggandet. I centerns partimotion
nr 522 föreslås riksdagen uttala att vid fördelningen för planperiodens
två första år hänsyn skall tas till det förhållandet att standardhöjning
och förnyelse av bostadsbeståndet är nödvändig även på orter
som statistiskt sett inte räknas som expansiva. Folkpartiets partimotion
nr 1157 innehåller förslag till uttalande att bostadsproduktionen i takt
med tillgängliga mark- och planeringsresurser bör inriktas på områden
där bostadsbristen är störst eller eljest skulle bli besvärande. Detta uttalande
föreslås kombinerat med ett uttalande att ansträngningar bör
göras för att minska efterfrågetrycket i storstadsområdena genom en
aktiv lokaliseringspolitik, som ger sysselsättning utanför dessa områden.
Moderata samlingspartiets partimotion nr 521 utgår från den tidigare
i gemensamma borgerliga reservationer hävdade meningen att en
inriktning mot bristorter och expansiva orter inte får tolkas så att de
numerärt mindre bostadsbehoven och behovet av bostadsförnyelse i
andra orter än de statistiskt expansiva inte tillräckligt beaktas. Motionen
utmynnar i denna del i förslag att den tillsatta bostadspolitiska utredningen
får i uppdrag att utreda frågan om den regionala fördelningen
med särskild hänsyn tagen till de mindre kommunernas behov av bostadskvot.

Utskottet har funnit att de uttalanden som statsmakterna enligt ovan
tidigare gjort väl kan förenas med de förslag till uttalanden som förts
fram i motionerna nr 522 och 1157. Utvecklingen visar också att syftet
med dessa uttalanden tillgodosetts vid kvotfördelningarna. Vid dessa
fördelningar kommer alltid stridiga lokala intressen att konfronteras,
och avvägningarna har hittills inneburit att samtliga intressen i möjlig
och rimlig grad beaktats - även behovet av standardhöjning och förnyelse
på enligt motionen nr 522 statistiskt sett inte expansiva orter.
Inriktningen mot områden där bostadsbristen är störst eller eljest är
besvärande framgår av redovisade uppgifter om fördelningen. Syftet att
driva en aktiv lokaliseringspolitik - och därmed minska efterfrågetrycket
i storstadsområdena - har markerats i ett flertal uttalanden i sådant
ämne. Mot denna bakgrund har utskottet funnit att syftet med nämnda
motionsförslag redan får anses tillgodosett.

Förslaget i motionen nr 521 om tilläggsdirektiv till boendeutredningen
utgår från synpunkter som enligt utskottets mening redan beaktats
vid de konkreta avvägningarna. Något behov av en angiven utredning
kan därför inte anses föreligga. Det bör noteras att boendeutredningens
redan givna uppdrag torde komma att ge en ytterligare belysning av
frågan om bostadsbyggandets regionala inriktning i ett vidare sammanhang.

I den förut i samband med bostadsbyggnadsplanen behandlade mo -

CU 1971:12

tionen nr 1162 föreslås utifrån lokaliseringspolitiska och arbetsmarknadsmässiga
bedömningar ett uttalande för en generösare kvottilldelning
i orter inom det allmänna stödområdet och inom orter som erhåller
statligt stöd för näringslivets utveckling. Med i huvudsak samma utgångspunkter
och under åberopande av sambandet med den konkreta
regionala utvecklingsplaneringen föreslås i motionen nr 1179 en översyn
av principerna för fördelning av bostadsbyggandets låneramar i
syfte att ernå en effektiv samordning mellan de lokaliseringspolitiska åtgärderna
och bostadsbyggandet. Härtill anknyter vidare förslaget i motionen
nr 1167 om att riksdagen uttalar sig för en prioritering av vissa
län som inte uppvisar lediga nybyggda bostäder. I den sistnämnda motionen
hävdas mot bakgrund av förhållandena i Kopparbergs län att
storstadsregionernas bostadsbehov sedan i vart fall mitten av 1960-talet betonats och förstärkts på ett sätt som inte står i samklang med
den allmänna socialpolitiken och regionalpolitiken.

Som tidigare anförts har anknytningen till lokaliseringssyftena - som
de träder fram i regionalpolitiken - markerats i samband med frågorna
om regional utvecklingsplanering m. m. och konkretiserats i ett Kungl.
Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna. I av riksdagen tidigare godtagna
riktlinjer har också strukits under angelägenheten av att vid bostadskvotens
fördelning ta hänsyn till de näringspolitiska betingelserna och samhällets
lokaliseringspolitiska mål. Länsstyrelsereformen har öppnat ytterligare
möjligheter att regionalt göra samordnade avvägningar. Utskottet
har i annat sammanhang (CU 1971: 7, s. 2) ansett sig ha skäl för antagande
av bl. a. att en fortsatt integrering av de statliga samhällsplaneringsinsatsema
på riksrespektive länsnivå blir nödvändig för ett effektivt
och smidigt samspel med den kommunala planeringen. Underlaget för
prioriteringsbesluten blir därmed och genom pågående utvecklingsarbete
förbättrat. Nämnda principiella utgångspunkter, om vilka full enighet
rått, torde enligt utskottets mening innebära att grunderna för de nämnda
motionerna nr 1162, 1179 och 1167 kan anses tillgodosedda utan någon
riksdagens ytterligare åtgärd i enlighet med vad i motionerna hemställts.

Fördelning på hustyper

Statsmakterna har överlämnat det konkreta valet mellan småhus och
flerfamiljshus till kommunerna i den mån anspråken inte kan tillgodoses
inom låneramarna. Som skäl härför har angetts att hänsyn alltid måste
tas till varierande lokala behov och produktionsläget.

Under större delen av efterkrigstiden har andelen småhus i nyproduktionen
uppgått till 25 å 30 % räknat i lägenheter. Fördelningen
mellan lägenheter i småhus och flerfamiljshus färdigställda åren 1961—
1970 framgår av följande tabell.

2 Riksdagen 1971. 19 sami. Nr 12

CU 1971:12

År	Totalt lägenheter	därav lägenheter i
småhus	%	flerfamiljshus	%
1961	73 778	20 436	28	53 342	72
1962	75 124	21 559	29	53 565	71
1963	81 405	23 182	28	58 223	72
1964	87 167	26 751	31	60 416	69
1965	! 96 843	27 575	28	69 268	72
1966	' 89 361	27 121	30	62 240	70
1967	100 213	28 305	28	71 908	72
1968	106 166	28 680	27	77 486	73
1969	109 055	31 699	29	77 356	71
1970	109 841	34 622	32	75 219	68

Andelen lägenheter i småhus, angiven i påbörjade lägenheter, ökade
under år 1969 markant från 28 till 33 % och var för år 1970 31 %.
Enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen är andelen småhus
33 % för programperioden 1970-1974 jämfört med 32 % för programperioden
1969-1973. En ökning av småhusandelen mot slutet av perioden
är mer markerad i den senare än i den förra programomgången.
Detta kan enligt bostadsstyrelsen tyda på att andelen småhus sakta
kommer att öka.

Departementschefen anför till statsrådsprotokollet bl. a. att byggindustrialiseringsutredningens
förslag Rationellt småhusbyggande (SOU
1969: 63) har remissbehandlats och att förslag till de beslut vartill betänkandet
bör föranleda senare kommer att anmälas för Kungl. Majit.

Statsutskottet fann vid 1970 års riksdag inte anledning till något
riksdagens uttalande i detta sammanhang. Samma riksdag godkände
Kungl. Maj:ts förslag att upphäva tidigare föreskrifter om minsta yta
och rumsantal, ett förslag som lagts fram i syfte att undanröja hinder
för en utveckling mot ökad produktion av småhus för mindre hushåll.

I partimotioner förordas på skilda sätt ett ökat småhusbyggande.
Folkpartiet föreslår i partimotionen nr 1157 en ökning med efterfrågan
som grund och med riktpunkt tills vidare att uppnå en småhusandel
om 40 % år 1975. Centern föreslår i motionen nr 522 att riksdagen
skall anhålla om åtgärder för att stimulera till en sådan ökning
av småhusbyggandet att småhusandelen blir i överensstämmelse med
konsumenternas krav. I motionen nr 521 föreslår slutligen moderata
samlingspartiet att boendeutredningen får i uppdrag att utreda möjligheterna
att successivt öka andelen småhus i nyproduktionen så att
denna andel mer än nu anpassas till konsumenternas reella efterfrågan.

Civilutskottet har på de skäl riksdagen tidigare godkänt inte funnit
anledning till något uttalande i fråga om fördelningen på hustyper.
Kommunerna har sålunda att i samklang med den fysiska detaljplaneringen
ta ställning till angelägenheten av framställda låneanspråk i den

CU 1971:12

mån de inte helt kan tillgodoses.

Ett särskilt uppdrag till boendeutredningen i denna del kan inte anses
påkallat. Denna utrednings uppgift att precisera de bostadspolitiska målen
med utgångspunkt i förändringar av konsumenternas anspråk och
behov, i ändrade levnadsvanor och den tekniska utvecklingen torde
ändock leda till konkretiseringar av intresse i detta sammanhang.

Rumsantal och yta

Även fördelningen på lägenhetstyper ankommer på den kommunala
planeringen. Mot bakgrund närmast av kostnadsutvecklingen och efterfrågesituationen
har dock riksdagen tidigare anslutit sig till allmänna
uttalanden i denna fråga.

Vid 1966 och 1967 års riksdagar uttalade sålunda statsutskottet att
den fördelning mellan små och stora lägenheter som då utvecklats i allt
väsentligt borde bibehållas de närmaste åren. Det ströks under att en
alltför ensidig inriktning på lägenheter med färre rum kunde medföra
bristfenomen av annan art. Inom en given resursram var det enligt utskottet
mer angeläget att öka antalet rum än golvytan per rum. 1968
års riksdag anförde med avsedd anslutning till vad tidigare uttalats att
återhållsamhet i fråga om rumsytoma är starkt befogad för att byggnadskostnadema
skall kunna begränsas. Mot bakgrund av en konstaterad
minskning i efterfrågan på större lägenheter fann statsutskottet vid
1969 års riksdag att den lokala bedömningen av den faktiska efterfrågesituationen
måste få påverka den aktuella planeringen men att skäl därför
inte fanns att frångå tidigare uttalanden. Till denna mening anslöt
sig statsutskottet även vid 1970 års riksdag. I sammanhanget har erinrats
om de åtgärder som statsmakterna vidtagit för att sänka byggnadskostnadema
och lämna ett delvis bostadsanknutet konsumtionsstöd.

En förskjutning mot mindre lägenhetstyper i flerfamiljshus med preliminärt
beslut om bostadslån började under år 1967 och fortsatte under
år 1968 enligt bostadsstyrelsens i statsrådsprotokollet (s. 138) redovisade
uppgifter. Den genomsnittliga lägenhetsytan i flerfamiljshus med
statliga lån fortsatte att minska under år 1968 (s. 139).

Utvecklingen i stort får ses mot bakgrund bl. a. av en jämförelse med
använda trångboddhetsnormer. Uppgifter från bostadsräkningarna åren
1945, 1960 och 1965 har sammanställts i följande tabell. Norm 1 avser
därvid att ett hushåll räknas som trångbott om antalet boende i lägenheten
överstiger två per bostadsrum, köket oräknat. Enligt denna norm
kan enpersons- och tvåpersonshushåll således aldrig räknas som trångbodda.
Enligt norm 2 räknas ett hushåll som trångbott om antalet boende
i lägenheten överstiger två per bostadsrum, kök och ett rum oräknade.

CU 1971:12

Andel, % trångbodda hushåll med olika antal barn

Hushåll med ... barn
0 1 +	1	2	3 +

Norm 1
1945	7	40	35	35	62
1960	2	18	15	13	37
1965	1	11	9	7	23
Norm 2
1945
1960	ii	55	53	50	68
1965	15	43	43	37	57

I moderata samlingspartiets partimotion nr 521 föreslås att boendeutredningen
får i uppdrag att utreda orsakerna till och föreslå åtgärder
mot en minskning av lägenhetsstorlekarna. Härtill anknyter i viss
mån motiven för det ovan behandlade yrkandet i motionen nr 1157
om en redovisning av erfarenheter av systemet med ramar uttryckta i
våningsyta.

Enligt utskottets mening är de ovan refererade uttalandena från bl. a.
1968, 1969 och 1970 års riksdagar fortfarande aktuella. I stort bör
alltså den lägenhetsfördelning som uppnåtts vid mitten av 1960-talet
fortfarande eftersträvas. Det är mer angeläget att öka antalet runi än
golvytan per rum. Därmed skulle även ett ökat antal lägenheter med få
rum kunna frigöras för småhushållen. Arbetet med ändringsbara lägenhetsindelningar
bör fortsätta. Ett föreslaget särskilt uppdrag till boendeutredningen
kan inte anses erforderligt bl. a. med hänsyn dels till redan
lämnade direktiv, dels till insatserna mot en oförmånlig kostnadsutveckling,
dels till det förut konstaterade sambandet med det delvis bostadsanknutna
konsumtionsstödet. Familjepolitiska kommittén har efter 1970
års riksdags beslut (SU 1970: 5) fått i uppdrag att även pröva möjligheterna
att utvidga bidragssystemet till låginkomstgrupper utan barn
under 16 år och därvid aktualisera frågor om bidragets effekter i olika
familjekombinationer, vid olika civilstånd och vid olika hyreskostnader.

Miljö

Statsutskottet anförde till 1970 års riksdag att miljöfrågorna bör tas
upp som en betydelsefull del i den bostadspolitiska målsättningen och
erinrade om att frågorna ägnas uppmärksamhet i olika berörda organ.

Direktiven för boendeutredningen utgår bl. a. från en erinran om att
av grundläggande betydelse för förverkligandet av de bostadspolitiska
målen är samhällets möjligheter att styra bostadsproduktionens och bostadsförvaltningens
sociala inriktning. Därvid har erinrats om de bostadspolitiska
program som har lagts fram av HSB, Riksbyggen, Hyresgästernas
riksförbund och Svenska byggnadsarbetareförbundet, i vilka

CU 1971:12

bl. a. dessa frågor berörs.

I centerns partimotion nr 522 föreslås en parlamentarisk utredning
angående bostadsmiljön i enlighet med de riktlinjer som presenterats
i motionen. Dessa riktlinjer betonar den sociala miljön, faran av kategoriindelning
i boendet och kontaktmöjligheterna. Utredningen föreslås
utgå från pågående utredningar och studier av bostadsmiljöns betydelse
för den sociala anpassningen. Arbetet bör inte begränsas till den yttre
miljön utan syfta till en totalbedömning.

Folkpartiet föreslår i partimotionen nr 1157 att servicekommittén
eller eventuellt en särskild utredning får i uppdrag att grundligt penetrera
bostadsmiljöns sociala effekter och därvid anlita för ändamålet
erforderlig forskningsexpertis. I motionen betonas i anslutning till dessa
frågor vikten av en ökad boendeservice.

I motionen nr 1169 föreslås riksdagen begära en brett upplagd undersökning
och utredning kring konsumenternas attityder till olika bostadsformer
och bostadsmiljöer, efterfrågan på lägenheter av olika
typer, effekterna av omstruktureringen av boendet m. m.

Utskottet delar den grundsyn som främst präglar motionen nr 522
i denna del och som ansluter till statsmakternas tidigare uttryckta uppfattning.
Enligt utskottets mening torde dock föreslagna utredningar
inte nu vara en lämplig väg att främja avsedda syften. Ett växande aktivt
intresse för dessa frågor - manifesterat i kontinuerligt ökande insatser
inom den statligt stödda byggnadsforskningen, pågående arbete
inom bostadsstyrelsen och skilda organisationers och folkrörelsers aktiva
medverkan - torde i förening med boendeutredningens arbete leda i den
riktning som motionerna syftar till. Ett särskilt riksdagens initiativ i
dessa frågor är därför obehövligt.

I den nämnda motionen nr 1157 föreslås vidare riksdagen dels
uttala att önskemål om trafikseparering, goda kollektiva kommunikationer
samt anpassning till barn och handikappade i större utsträckning
bör beaktas vid planeringen av nya bostadsområden, dels uttala sin
anslutning till i motionen framförda uppfattningar beträffande närhetsservice
i bostadsområden.

Föreslaget uttalande om beaktande av vissa allmänt omfattade planeringsönskemål
synes utskottet obehövligt. Ett uttalande om servicefrågorna
torde i den mån de inte anses tillgodosedda genom vad utskottet
ovan anfört i miljöfrågorna få behandlas i samband med konkretiserade
överväganden i ämnet. Inga meningsmotsättningar torde råda om
vikten av att boendeservicen är väl utbyggd och så utformad att den är
tillgänglig för alla i bostadsområdet.

Kostnader och konkurrens

En redogörelse för kostnadsutvecklingen inom bostadsbyggandet m. m.
har lämnats i statsverkspropositionen (s. 140-141, 189-190.)

CU 1971:12

Byggkonkurrensutredningen tillkallades i december 1969. I direktiven
uttalades att riktlinjerna för bostadspolitiken inrymmer också kravet på
effektiv konkurrens inom bostadsbyggandet men att man i detta avseende
kan sätta i fråga om utvecklingen helt har svarat mot målsättningen.
Utredningen har att kartlägga och analysera utvecklingen hittills
och utvecklingstendenserna för framtiden. Med utgångspunkt däri
skall bl. a. bedömas vilken inverkan producerande företags markinnehav
har på kommunernas reella möjligheter att avgöra frågor om bostadsbyggande
på denna mark och vilka åtgärder som kan behöva vidtas.
Vidare bör förutsättningslöst övervägas vilka krav eller villkor som
bör ställas upp för att konkurrensen mellan byggföretagen skall främjas
och i vad mån sådana krav eller villkor kan knytas till olika samhällsinsatser
inom bostadsbyggandet, t. ex. bostadslångivningen.

I moderata samlingspartiets partimotion nr 521 föreslås nu att boendeutredningen
skall få tilläggsdirektiv att analysera och pröva olika
konkurrensbetingelsers inverkan på markpris, byggproduktion och hyressättning
och förutsättningar för införande av starkare inslag av konkurrens
i hela byggproduktionsledet. Mot bakgrund av de allmännyttiga
bostadsföretagens dominans anförs att verklig garanti för anpassning
till konsumentönskemålen kan ges endast vid fri konkurrens mellan
byggherrar på lika villkor. Därvid skapas också större möjlighet att hålla
tillbaka kostnadsstegringarna.

Folkpartiet för i partimotionen nr 1157 fram förslag dels om en
bostadskostnadsnämnd, dels att anbudskonkurrens i regel skall sättas
som villkor för vissa bostadslån och därvid även medföra höjning av
låneunderlag och pantvärde. I motionen anförs vidare att det är angeläget
att konkurrensutredningen snarast slutför sitt arbete.

Som ovan angetts inrymmer antagna riktlinjer för bostadspolitiken
också kravet på en effektiv konkurrens inom bostadsbyggandet. De motiv
som anförts för de nyssnämnda förslagen i motionen nr 1157 får
i väsentliga delar anses tillgodosedda genom till konkurrensutredningen
lämnat uppdrag. Motiven i övrigt liksom grunden för hemställan i motionen
nr 521 får närmast anses spegla skilda samhällsekonomiska värderingar
m. m. av övergripande natur som inte torde kunna förenas
genom ett föreslaget utredningsuppdrag.

Konsumentupplysning

Departementschefen anförde till 1970 års riksdag att det från bostadskonsumentemas
synpunkt behövs upplysning och information som kan
ge bättre underlag för bedömning av kostnader och kvaliteter hos bostäder
och olika bostadsalternativ, en information som kan öka konsumenternas
inflytande och rikta in sig på värdet av god bostad och
god boendemiljö. Sådana initiativ har också tagits. Frågan om konsumentupplysning
behandlas av en inom bostadsstyrelsen år 1970 tillsatt

CU 1971:12

utredningsgrupp. Inom denna grupp pågår nu bl. a. även ett arbete som
syftar till att möjliggöra en enhetlig form för uppgifter om bostaden.
Styrelsen har anmält sin avsikt att under år 1971 redovisa resultatet av
övervägandena i dessa frågor.

Partimotionen nr 1157 från folkpartiet innehåller förslag att riksdagen
skall uttala att i samband med en utökad konsumentupplysning varudeklarationsnormer
för bostäder bör utarbetas.

I anslutning till de viktiga insatserna för att genom en vidgad konsumentupplysning
på bostadsområdet påverka konsumenternas värdering
av bostaden i förhållande till andra konsumtionsområden pågår som
nämnts arbete med att förenhetliga väsentliga uppgifter om bostäderna.
Detta arbete sker i samråd med skilda berörda organisationer. Motionsförslaget
i denna del får anses helt tillgodosett.

Genomgångsbostäder m. m.

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att godkänna riktlinjer för
främjande av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra personer
som har behov av bostad av genomgångskaraktär. Förslaget återförs till
ungdomsbostadsutredningens betänkande (SOU 1970: 43).

Kungl. Maj:ts förslag (s. 196-208) innebär i huvudsak följande. Ett
allmänt riktmärke bör vara att bostadsfrågan för ungdomar liksom för
andra småhushåll skall lösas genom att ett erforderligt antal lägenheter
blir tillgängliga inom det normala bostadsbeståndet i vanliga bostadsområden.
Därigenom motverkas även en inte önskvärd kategorisering
av boendet. Vissa frågor av långsiktig art rörande bostadsförsörjningen
för ungdomar m. fl. bör prövas ytterligare i ett större sammanhang.
Utan dröjsmål bör dock vidtas speciella åtgärder för att tillgodose det
mer tillfälliga bostadsbehovet för ungdomar, såväl studerande som
yrkesarbetande, samt andra personer som behöver bostad i samband
med t. ex. flyttning av sysselsättningsskäl, skilsmässa eller invandring.
Bland dessa åtgärder anges främst produktion av specialbostäder
- genomgångsbostäder - som upplåts i möblerat skick. Ansvaret för planeringen
och genomförandet av produktionen av dessa genomgångsbostäder
förutsätts som för bostadsförsörjningen i övrigt ligga hos kommunerna.
Departementschefen stryker under att det är av vikt att boendeservicen
är väl utbyggd och så utformad att den blir tillgänglig
för alla inom bostadsområdet, vilket dock inte hindrar att genomgångsbostädema
kan behöva i begränsad omfattning förses med vissa särskilda
kollektiva komplement. För genomgångsbostädema skall gälla de
allmänna lånevillkoren för bostadslån. För inventarier i dessa bostäder
skall lån kunna utgå enligt de regler som nu gäller för inventarier i
studentbostäder.

I anslutning till vad sålunda förordats och i syfte främst att undvika

CU 1971:12

den kategorisering som följer av den nuvarande långivningen med särskilda
villkor för studentbostäder föreslås att denna särskilda långivning
skall upphöra och att de särskilda produktions- och förvaltningsföretagen
för studentbostäder bör avvecklas. Bl. a. för att inte hindra
projekterad och planerad produktion och för att tillgodose de studiesociala
intressena bör dock de gällande särskilda villkoren få tillämpas
under en övergångstid av tre år. Under denna övergångstid förutsätts
vidare överenskommelser kunna träffas på det lokala planet om
avveckling eller omorganisation av studentbostadsföretagen. För att
inte motverka integrationssträvanden föreslås vidare att gällande villkor
för lån till studentbostäder inte skall utgöra hinder för att även nu befintliga
sådana bostäder upplåts till andra grupper av boende.

Utskottet har ingen erinran mot vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit.
I vissa fall kan dock särskilda skäl motivera att pantvärde för genomgångsbostäder
beräknas som för studentbostadshus. Det bör ankomma
på Kungl. Maj:t att i sådana fall meddela erforderliga beslut.

Bostadsbyggandets finansiering

Departementschefen redovisar (s. 191-192) uppgifter om försörjningen
med byggnadskrediter, vilken nu för fjärde året i följd grundats
på mellan delegationen för bostadsfinansiering och kreditinstituten träffad
överenskommelse. En särskild expertgrupp har tillsatts och kontinuerligt
följt utvecklingen.

I riksbankens förvaltningsberättelse för år 1970 har intagits en översiktlig
redogörelse för bostadsfinansieringen.

Den även vid tidigare riksdagar framförda hemställan att riksdagen
skall begära förslag till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet genom
en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank - avsedd att finansiera
även följdinvesteringar - förs nu åter fram i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion nr 1158. I motionen erinras bl. a. om statsutskottets
yttranden i frågan vid tidigare riksdagar. Statsutskottet yttrade
sålunda vid 1967 och 1968 års riksdagar att fördelarna med en
statlig totalfinansiering är så påtagliga att de borde avstås endast av
mycket tungt vägande skäl. Vid 1969 års riksdag vidhöll utskottet samma
uppfattning och ansåg att, om den då inledda förhandlingen med
kreditinstituten inte ledde till godtagbara resultat, andra förslag borde
övervägas på nytt. Vid 1970 års riksdag fann statsutskottet inte heller då
anledning att överge sin principiella inställning trots att överenskommelsen
med kreditgivarna om det då beslutade samarbetet mellan postbanken
och kreditbanken hade väsentligt förbättrat förutsättningarna
för en rationell kreditförsörjning till bostadsbyggandet. Bedömningen
av frågan om andra åtgärder behövdes borde ske mot bakgrund av utskottets
principiella ställning och de fortsatta erfarenheterna.

CU 1971:12

Utvecklingen har visat att överenskommelserna med kreditinstituten
- som departementschefen anför - lett till att uppkomna svårigheter
undanröjts och alla projekt fått sin kreditfråga ordnad. De i statsverkspropositionen
förutsatta ökade informationsinsatserna kan, som departementschefen
likaledes anför, leda till att uppkommande kreditproblem
kan lösas snabbare. Med hänsyn härtill finns det inte skäl att ytterligare
överväga frågan om en statlig totalfinansiering av byggandet genom en
bostads- och samhällsbyggnadsbank. Vad utskottet sålunda anfört bör
ges Kungl. Maj:t till känna. Motionen nr 1158 avstyrks.

I folkpartiets partimotion nr 1157 förs fram det likaledes tidigare
framförda förslaget att närmare utreda formerna för ett samordnat
statligt finansieringssystem i form av totala årliga ramar till kommunerna
avseende lån och bidrag till bostadsbyggandets kompletteringsinvesteringar.
Förslaget utgår från bl. a. den bristande samordningen av
de statliga finansieringsformerna och därav föranledda svårigheter till
samordning vid byggandet av den totala samhällsmiljön.

Statsutskottet noterade vid 1970 års riksdag den då aviserade översynen
av stödformerna med överväganden om temporära lösningar
för integrerade projekt och utgick från att behovet av administrativ
samordning även i övrigt uppmärksammades. Statsutskottet fann att integrationsfrågan
anknöt även till regionala och kommunala planeringsaspekter
och erinrade bl. a. även om den pågående försöksverksamheten
med kommunalekonomisk långtidsplanering och till byggplaneringsutredningen,
vars förslag nu övervägs inom inrikesdepartementet.

Servicekommittén (SOU 1970: 68) har anfört att huvudmålet för det
statliga anläggningsstödet bör vara att det har formen av ett enda enhetligt
lån och ges samma betydelse och får likartade villkor som bostadsstödet.

En samordnad finansiering av kompletterande lokaler har varit föremål
för bedömningar inom slutförda och pågående utredningar. Provisoriska
lösningar har prövats enligt riksdagens tidigare medgivanden. Den
fortsatta beredningen av dessa frågor torde kunna ge underlag för överväganden
utan en särskild utredning för ändamålet. Motionsförslaget
torde i dessa delar kunna anses tillgodosett. Utvecklingen i övrigt på
detta område är avhängig av bl. a. försöken med kommunalekonomisk
långtidsplanering och kommande beslut om den regionalekonomiska
utvecklingsplaneringen. En särskild utredning i dessa delar är nu inte
erforderlig.

Statliga bostadslån

Paritetslånesystemet m. m.

Våren 1970 tillkallades paritetslåneutredningen för att utreda vissa
frågor rörande paritetslånesystemet. Utredningen beräknas slutföra sitt

CU 1971:12

arbete under år 1971.

I moderata samlingspartiets partimotion nr 521 föreslås boendeutredningen
genom tilläggsdirektiv få i uppdrag att utreda frågan om det
statliga bostadslånestödet och den framtida kreditgivningen till bostadsbyggandet
och därvid särskilt föreslå åtgärder för en avveckling av
paritetslånesystemet och införande av ett nytt lånesystem. I motionen
konstateras bl. a. att paritetslånesystemet visat sig vara en olämplig
administrativ anordning för att avveckla räntebidragssystemet. Boendeutredningen
bör redan från början få till uppgift att - med beaktande
av bostadssociala hänsyn - få fram finansieringsformer utan öppna eller
dolda subventionsinslag. I motionen pekas vidare på den beräknade
skuldökningen på paritetslånen och lånesystemets hyresuppdrivande
effekt.

Utskottet har med hänsyn bl. a. till paritetslåneutredningens uppdrag
inte funnit anledning förorda ett föreslaget uppdrag till boendeutredningen.

I centerns partimotion nr 522 föreslås i anslutning till omdömet att
situationen i fråga om paritetslånesystemet är oroande att riksdagen
måtte uttala att det är synnerligen angeläget att den nuvarande höga
räntenivån sänks. Enligt motionen är det i annat fall knappast möjligt
att lösa den nuvarande situationen utan att avstå från viktiga bostadssociala
målsättningar om vilka det råder stor enighet.

Räntesatsen för bostadslån fastställs av Kungl. Maj:t för ett kalenderår
i sänder efter yttrande från riksgäldsfullmäktige. Räntan på icke fördjupad
del av lån för nybyggnad eller större ombyggnad m. m. utgår
efter 7,5 % enligt kungörelsen (1970: 679) om ränta för år 1971 på
vissa statliga lån.

Enligt utskottets mening kan det förhållandet att riksbanksdiskontot
- som sänkts efter motionens avlämnande - påverkar bostadslåneräntoma
m. m. inte föranleda ett riksdagens uttalande avsett att läggas till
grund för bedömningen av den på annat sätt bestämda allmänna räntenivån.
De för denna nivå ytterst bestämmande riktlinjerna för den ekonomiska
politiken har behandlats av riksdagen i anslutning till finansutskottets
betänkande 1971: 1.

Beräkning av låneunderlaget

Bostadslånens storlek bestäms på grundval av ett låneunderlag, beräknat
enligt grunder som Kungl. Maj:t fastställer (19 § bostadslånekungörelsen).
Till säkerhet för lånet ställda inteckningar skall ha en
förmånsrätt som ställs i relation till ett pantvärde (27 §). Pantvärdet
får vid nybyggnad överstiga låneunderlaget med värdet av mark, byggnad
eller annat som ej beaktas vid beräkningen av låneunderlaget och
beräknas i övrigt likaledes enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.
Dessa grunder innebär att tillägg får göras till ett belopp motsvarande

CU 1971:12

låneunderlaget, utrustning, våningsyta och lokaler utom låneunderlaget
för särskilt högt fastighetsvärde som beror på gott läge, ringa bebyggelsetäthet
eller hög gatustandard samt för nyttigheter utom byggnadsföretaget.
Tidigare beräknades för privatägda hus även ett belopp för godkänd
produktionskostnad, närmast avsett att vara bestämmande för hyressättningen.

Förslaget i folkpartiets partimotion nr 1157 att låneunderlaget höjs
till att sammanfalla med pantvärdet torde avse att de pantvärdestillägg
som inte avser nyttigheter utom byggnadsföretaget skall räknas in i
låneunderlaget. Motionärerna åberopar att bl. a. administrativa fördelar
står att vinna om begreppen låneunderlag och pantvärde förs samman.

I motionen föreslås vidare att ett sålunda höjt låneunderlag ytterligare
skall kunna höjas för flerfamiljshus och gruppbyggda småhus
under vissa angivna förutsättningar i fråga om styrkt konkurrens vid
upphandlingen. Förslaget i denna del har behandlats ovan (s. 22).

Frågan om bostadslånets storlek och läge behandlades ingående i
prop. 1967: 100 (s. 240-243) mot bakgrund av bostadspolitiska kommitténs
överväganden. Utgångspunkten var bedömningen av det s. k.
lånetakets effekt på produktionskostnaderna, dess styrande inverkan
och dess betydelse för överkostnaderna. Statsutskottet (SU 1967: 100,
s. 43-44) tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag att de på visst sätt beräknade
produktionskostnaderna även i fortsättningen skall utgöra sådant underlag.
I anledning av motioner om att i enlighet med bostadspolitiska
kommitténs förslag sammanföra låneunderlag samt pantvärde och godkänd
produktionskostnad fann utskottet Kungl. Maj:ts förslag att höja
pantvärdet vara ett lämpligt sätt att förena önskemålet om att reducera
överkostnaderna med angelägenheten av att iaktta återhållsamhet med
statens utgifter.

Motioner om ett sammanförande av låneunderlag och pantvärde har
därefter avslagits vid 1968-1970 års riksdagar, år 1970 med hänvisning
även till den översyn av beräkningsmetoderna som sker inom bostadsstyrelsen
och till konkurrensutredningens arbete.

Civilutskottet har inte funnit motionen nr 1157 i denna del innehålla
några skäl som nu kan grunda ett ändrat ställningstagande. Även om
vissa skäl för att behålla en uppdelning på låneunderlag och pantvärde
inte längre är aktuella - som t. ex. ett subventionsmoment i långivningen
- kan åberopade administrativa fördelar inte anses utan samband med en
principiell reform motivera en ökning av bostadslånets storlek och motsvarande
minskning av de nuvarande bottenlånen på den öppna marknaden.

Lånets storlek och säkerhetsläge

I partimotioner föreslås ändringar i de säkerhetslägen inom vilka
bostadslånens säkerheter skall placeras. Motionerna torde avse även

CU 1971:12

motsvarande ändringar av reglerna om beräkning av lånets storlek ur
låneundcrlaget.

Moderata samlingspartiets partimotion nr 521 utgår från att de
olika villkoren för olika låntagarkategorier påverkar konkurrenssituationen
dem emellan och utmynnar i ett förslag som torde innebära att
övre lånegränsen sätts till 90 % av pantvärdet.

I folkpartiets partimotion nr 1157 torde föreslås, med huvudsaklig
utgångspunkt likaledes i önskemålet om mer likvärdiga lånevillkor för
olika kategorier, att allmännyttigt bostadsföretag får 100-procentig belåning
endast om kommunen även vid belåning mot inteckningssäkerhet
ställer borgen motsvarande 5 % av pantvärdet att komplettera inteckning
med sämsta förmånsrätt. Vidare föreslås med motiv dels i kravet på
anbudskonkurrens, dels i utvecklingen av förräntningen av bostadslånen
att lån för enskilt ägt flerfamiljshus får ges mot inteckning inom 92 %
av ett enligt tidigare behandlat yrkande sammanfallande låneunderlag/
pantvärde. För att stimulera byggandet av servicehus genom enskilda
bostadsföretag föreslås en 95-procentig lånegräns för småhus för att ge
förbättrade belåningsmöjligheter för småhusbyggandet. Utskottet har
ovan behandlat det i samma motion framförda förslaget att styckebyggda
småhus skall kunna få bostadslån utan kvotbegränsning.

Centerns partimotion nr 522 innehåller förslag om en höjning av
övre lånegränsen för småhus till 95 % och till 90 % för enskilt ägda
flerfamiljshus. Förslagen motiveras med önskemålen att underlätta den
enskildes möjligheter till egnahemsägande respektive att stimulera en
effektiv konkurrens mellan olika kategorier företag från såväl produktions-
som förvaltningssynpunkt. För att tillgodose statens krav på säkerhet
föreslås krav på kommunal borgen motsvarande 5 % av pantvärdet
dels för småhus utanför detaljplanelagt område, dels generellt
för allmännyttigt bostadsföretag. Yrkandena får ses mot bakgrund
även av det ovan behandlade förslaget i motionen att friliggande småhus
skulle få belånas utan hinder av kvotbegränsningar.

Ändringar som innebär kraftigt sänkta lånegränser för kommuner
samt allmännyttiga och kooperativa företag är inte realistiska. Sådana
ändringar torde inte heller främja de i motionen nr 521 angivna syftena.

Slutligen föreslås i motionen nr 1165 att övre lånegränsen höjs till
98 % för de bostadskooperativa företag som nu får lån mot säkerhet
inom 95 % av pantvärdet. Förslaget motiveras med att en sådan ändring
torde vara den enda framkomliga vägen för att minska grundavgifterna
vid bostadsrättsupplåtelser.

Departementschefen har i statsrådsprotokollet (s. 205) i anledning av
ungdomsbostadsutredningens rekommendation om ökad kommunal
borgensteckning för lån till förvärv av bostadsrätt erinrat om kommunernas
generella rätt att gå i borgen för halva den nominella insatsen
och att inom ramen för den underställningsfria låne- och borgensrätten
ge ökad borgen till dem som har behov därav. Bostadsstyrelsen konsta -

CU 1971:12

terade - varom departementschefen erinrar - i remissyttrande över utredningens
betänkande att utredningens rekommendation inte tar sikte
på särskilda typer av småhushåll och att en generell borgensteckning
har samma effekt som en höjning av den övre lånegränsen. Departementschefen
erinrar även om att borgen bör kunna lämnas till alla hushållsgrupper
efter behovsprövning.

Utskottet har inte funnit skäl tillstyrka vad i motionerna föreslagits
i fråga om lån för småhus eller till allmännyttigt bostadsföretag.

övertygande skäl har inte visats för ändring av lånegränsen för enskilt
ägda flerfamiljshus. Civilutskottet erinrar här om tidigare överväganden
i ämnet.

Vad angår lån till vissa bostadskoopeartiva företag har utskottet konstaterat
en vikande efterfrågan på bostadsrättslägenheter som måste
återföras till svårigheten att betala kontantinsatserna. Vad i motionen
nr 1165 anförts och departementschefens redovisade överväganden utgör
enligt utskottets mening skäl för prövning av frågan om övre lånegräns
för de kooperativa bostadsföretag som nu får lån mot säkerhet
inom 95 % av pantvärdet. Med hänsyn till frågans samband med andra
överväganden bör den nämnda motionen därför överlämnas till boendeutredningen
för skyndsam behandling.

Särskilda förutsättningar för bostadslån

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion nr 1160 föreslås att
riksdagen skall begära utredning och förslag om att statliga lån endast
skall kunna beviljas till sådana hus som byggs på samhällsägd mark.
Förslaget motiveras närmast med syftet att motverka starka privata och
konkurrenshämmande koncentrationstendenser inom byggnadssektorn,
att motverka markspekulation och att öka möjligheterna att styra utvecklingen
mot en mera socialt inriktad bostadspolitik.

Statsutskottet yttrade till 1970 års riksdag vid avstyrkan av motsvarande
motionshemställan att önskemålen att förhindra hus- och
markspekulation låg i linje med av statsmakterna antagna grunder. I
detta syfte hade statsmakterna antagit grunder för en aktiv kommunal
markpolitik och förutsatt att de självkostnadsbestämda företagen även i
framtiden får en dominerande ställning inom nyproduktionen. Samtidigt
hade statsmakterna dock framhållit önskvärdheten av att bibehålla en
konkurrens mellan de olika företagsformerna. Dessa syften var inte
oförenliga vare sig med varandra eller med den rationella produktionens
krav.

Civilutskottet kan i denna del ansluta sig till statsutskottets redovisade
bedömning. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Bostadslån för ombyggnad och förbättring m. m.

Bostadslån kan utgå även för ombyggnad och annan förbättring under
de generella förutsättningarna att ombyggnadskostnaden är skälig med

CU 1971:12

hänsyn till husets återstående användningstid och ombyggnaden inte är
av endast ringa omfattning. Vidare förutsätts som för nybyggnad att det
finns ett varaktigt behov av bostäderna eller lokalerna, att skäliga krav
på god bostadsstandard uppfylls och att bostadsmiljön blir tillfredsställande.
Dessa sistnämnda krav gäller dock inte ombyggnad av småhus
då låneunderlaget är högst 20 000 kr. eller ombyggnad av flerfamiljshus
då särskilda skäl finns att ändock främja förbättring av bostäderna.

1970 års riksdag godkände att sådant lån för ombyggnad av flerfamiljshus
där särskilda skäl finns för att främja en förbättring skall
återbetalas genom annuiteter, beräknade efter 6,5 % ränta. Skillnaden
mellan aktuell bostadslåneränta, för 1971 7,5 %, och förstnämnda
räntesats läggs till respektive dras från annuiteten vid varje aviseringstillfälle.

Bostadslån kan i princip utgå till kommun och allmännyttigt bostadsföretag
för förvärv av hus som byggts med stöd av bostadslån m. m.
då lånet inte ännu betalats ut. Försöksvis kan vidare särskilt statligt lån
utgå till enskild person, kommun eller allmännyttigt bostadsföretag för
förvärv av egnahem som kommit i statens ägo efter inlösen enligt bestämmelser
därom på arbetsmarknads- och jordbruksområdet.

Saneringsutredningen tillkallades vid årsskiftet 1968-1969 för att
utreda frågan om åtgärder för sanering av det äldre bostadsbeståndet.
Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1971. Huvudbetänkandet
torde avlämnas under året.

Folkpartiets partimotion nr 1157 innehåller förslag att riksdagen uttalar
att även begränsade förbättringar i äldre bostadshus bör stimuleras.
Förslaget utgår från angelägenheten av att förbättra boendemiljön i
äldre områden. Enligt vad som anförts i motionen bör dock begränsningar
accepteras då merkostnaden blir större än vad hyresgästerna
anser förbättringarna värda.

De refererade möjligheterna att få bostadslån för även mindre genomgripande
förbättringar infördes år 1967 för att tillgodose det av
motionärerna angivna syftet. I avvaktan på förslag från saneringsutredningen
finns nu inte anledning till något uttalande från riksdagens sida.
Motionens syfte får anses redan tillgodosett.

I motionen nr 161 föreslås att riksdagen begär utredning om ökade
möjligheter till statliga bostadslån för förvärv av befintliga egnahem
och för modernisering av sådana byggnader. Förslaget om förvärvslån
motiveras med svårigheterna att få sådana krediter på den öppna marknaden.
Liknande förslag har behandlats vid flera riksdagar sedan år
1956. 1970 års riksdag avslog en motsvarande motion med motivering
att övertygande skäl inte förelåg för en sådan utredning. Frågan om
förvärvslån har även tagits upp av bostadspolitiska utredningen (SOU
1956: 40) och bostadspolitiska kommittén (SOU 1966: 44).

Utskottet har mot bakgrund av tidigare noggranna överväganden inte

CU 1971:12

funnit anledning att nu tillstyrka en vidgning av långivningen vid förvärv.
Motionens syften i övrigt får anses tillgodosedda.

Motionen nr 33 och dess förslag att riksdagen skall begära åtgärder
för att främja upprustning och ombyggnad hänför sig till såväl bostadslångivningen
som förbättringslånen. I den senare delen behandlas motionen
nedan.

Vad i den sistnämnda motionen förordats angående återbetalningsvillkoren
för bostadslån för begränsad upprustning har tillgodosetts vid
föregående års riksdag efter förslag från saneringsutredningen. önskemålet
att stödja ombyggnader som ger optimalt förbättrad boendestandard
för det insatta kapitalet är likaledes tillgodosett genom inte minst
möjligheterna att få lån för begränsad upprustning. I övrigt torde frågorna
få bedömas i anslutning till saneringsutredningens kommande förslag.

Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

Förbättringslån

Förbättringslån för uppförande eller förbättring av hus med mer än
två lägenheter kan utgå enligt av Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser.
Enligt dessa bestämmelser kan sådant lån endast utgå till
kommun och då under förutsättning bl. a. att lägenheterna skall bebos
av pensionärer eller motsvarande och de inte är avsedda att tillgodose
ett varaktigt bostadsbehov.

Kungl. Majit föreslår riksdagen att godkänna att förbättringslån skall
kunna beviljas även allmännyttigt företag.

Utskottet tillstyrker en sålunda föreslagen ändring i grunderna för förbättringslån.

Förbättringslån till den del det inte är räntefritt och stående betalas
genom annuiteter under i regel 10 eller 15 år och löper med 4 % ränta.

Vad i motionen nr 33 förordats beträffande förbättringslån i fråga om
en vidgning av låntagarkretsen synes i huvudsak avse sådana syften som
tillgodoses genom bostadslån, numera även för begränsad upprustning.
Sådana lån kan utgå till även annan än kommun enligt vad utskottet
ovan anfört.

Utskottet, som förutsatt att motionärerna inte avsett att införa ett generellt
subventionsmoment för förbättringar, finner att syftet även i övrigt
i denna del måste anses tillgodosett och inte kan grunda krav på
särskild utredning. Förslaget om en uppmjukning av kategorikravet på
de boende, delvis i anslutning till bostadsstyrelsens anslagsframställning,
torde böra bedömas i samband med saneringsutredningens överväganden.
Motionärernas syfte att utjämna lånekostnaderna är helt tillgodosett.
Motionsförslaget i övrigt har behandlats ovan i samband med bostadslån
för ombyggnad m. m.

CU 1971:12

Vare sig förbättringslånet utgår till kommun eller enskild krävs i fråga
om låneändamålet att åtgärderna avser förbättring av bostad för
pensionär eller motsvarande, handikappad eller person som tillhör befolkningsgrupp
som lever under särpräglade förhållanden. Förbättringslån
till annan än kommun utgår endast under förutsättning dels att sökandens
- eller makars - beskattningsbara inkomst inte överstiger 7 000
kr., dels att behov av lån föreligger med hänsyn till t. ex. förmögenhetsförhållandena.

I centerns partimotion nr 522 föreslås riksdagen besluta att förbättringslån
skall kunna utgå för de låginkomstgrupper som fram till den 1
juli 1966 var berättigade till sådant lån.

Vid 1964 års riksdag beslöts att statsmakterna skulle stimulera en
ökad upprustning av bostäder för åldringar. Behovet av upprustning
skulle klargöras genom en riksomfattande inventering. 1966 års riksdag
beslöt att förbättringslånen i fortsättn mgen skulle förbehållas pensionärer
och jämställda och resurserna därmed koncentreras på den beslutade
ökade upprustningen av åldringsbostäder. Beslutet får ses mot bakgrund
av syftet att avveckla generella kapitalsubventioner. Kreditstödet
skulle tillgodoses genom bostadslån. Det särskilda stöd som kunde behövas
för andra befolkningsgrupper, främst barnfamiljerna, skulle utgå
i andra former än kapitalsubventionens.

Utskottet avstyrker motionsförslaget under erinran om tidigare, ovan
refererade överväganden. Som tidigare angetts har familjepolitiska kommittén
att pröva ytterligare ändringar i bostadstilläggssystemet.

Förslag om att höja inkomst gränsen för förbättringslån för åldringsbostäder
från 7 000 kr. till 8 000 kr. beskattningsbar inkomst förs fram
i folkpartiets partimotion nr 1157.

Inkomstgränsen höjdes år 1969 från 6 000 kr. till 7 000 kr., vilket torde
motsvara en bruttoinkomst om ca 17 000 kr. Vid bestämmandet av
inkomstgränsen togs bl. a. hänsyn till reglerna om särskilda skatteavdrag
för pensionärer. I den beskattningsordning som gäller fr. o. m inkomståret
1971 har folkpensionärerna fått ett ytterligare förbättrat avdragssystem.
Rätten till extra avdrag inverkar upp till taxerade inkomster om
17 300 kr. för ensamstående respektive 20 200 kr. för makar. Höjda
folkpensioner och pensionstillskott förskjuter dessa gränser uppåt. Vidare
har det kommunala bostadstillägget gjorts skattefritt. Konsumentprisindex
som för februari 1969 var 218 har t. o. m. februari 1971
stigit till 251.

Den inverkan på bostadsbetalningsförmågan som följer av ökade levnadskostnader
i övrigt kompenseras genom pensionsförändringar som
enligt de nya skattereglerna förskjuter övre avdragsgränserna uppåt.
Denna kompensation motverkar i sådan utsträckning effekten på bostadsbetalningsförmågan
av höjda levnadskostnader i övrigt att skäl inte
nu föreligger för en föreslagen höjning av inkomstgränsen.

CU 1971:12

Räntefritt stående förbättringslån till annan än kommun utgår sedan
1968 i allmänhet med ett maximibelopp av 12 000 kr. I motionen nr
1154 föreslås att detta belopp med hänsyn till penningvärdeförändring
och behovet av standardhöjning skall ändras till högst 15 000 kr.

Med hänsyn bl. a. till storleken av det genomsnittliga räntefria lånebeloppet
per lägenhet - för budgetåret 1969/70 7 381 kr. - har utskottet
inte funnit övertygande skäl att nu överväga en ytterligare höjning
av maximibeloppet, vilket höjdes till 12 000 kr. år 1970.

Invalidbostadsbidrag

Invalidbostadsbidrag utgår för sådan inredning av bostadslägenhet
och i vissa fall sådant extra lägenhetsutrymme som rörelsehindrad invalid
eller person med starkt nedsatt synförmåga behöver, dock i allmänhet
med högst 15 000 kr. för varje lägenhet. 1970 års riksdag förordade
en översyn av villkoren för invalidbostadsbidrag i syfte att öppna
möjligheter till bidrag för nya grupper. Enligt vad statsutskottet anförde
borde bidragsgivningen inom ramen för vad som var tekniskt lämpligt
och anknutet till bostadsbyggandet kunna tillgodose behov som föranleds
av skilda handikapp och ansluta till det område som täcks genom särskilda
bidrag till handikapphjälpmedel. Kungl. Maj:t medgavs lämna erforderliga
bestämmelser i ämnet. Handikapputredningen har fått i uppdrag
att i samråd med bostadsstyrelsen utreda frågan om ett vidgat
tillämpningsområde för bidragen.

I motionen nr 162 föreslås riksdagen begära en utvidgning av rätten
till invalidbostadsbidrag så att den kommer att gälla alla som har behov
av speciella arrangemang.

Motionsförslaget i denna del får anses tillgodosett genom den av
1970 års riksdag påkallade utredningen.

I den nämnda motionen föreslås vidare att invalidbostadsbidrag skall
kunna utgå även för fritidsboende.

En sålunda föreslagen vidgning av tillämpningsområdet torde få
stå tillbaka vid en angelägenhetsgradering av ställda anspråk.

Förslag som rör beloppsgränsen för bidrag förs fram i flera motioner.
Sålunda förordas i motionen nr 162 att beloppsgränsen slopas medan
den i motionerna nr 1154 och 1163 föreslås höjd till 20 000 kr., i den senare
motionen dock endast vid ombyggnad.

Den ovan redovisade översynen av villkoren för invalidbostadsbidrag
har enligt vad utskottet erfarit omfattat även undersökningar av bidragsgivningen.
Handikapputredningens tidigare uppdrag och vad i de sistnämnda
motionerna anförts bör enligt utskottets mening föranleda att
motionerna i denna del överlämnas till handikapputredningen. Kungl.
Maj:t torde bemyndigas att i avvaktan på ett slutligt ställningstagande
medge de undantag från gällande regler som visar sig påkallade.

Förslagen i motionen nr 163 om experter på handikappfrågor och

3 Riksdagen 1971. 19 sami. Nr 12

CU 1971:12

initiativ för byggande och drift av servicebostäder åt handikappade bör
även tas upp i detta sammanhang.

Enligt utskottets mening är länsbostadsnämndernas egen erfarenhet
och deras möjligheter att anlita konsulter sådana att en särskild undersökning
enligt motionsförslaget inte är påkallad. Inte heller torde någon
riksdagens åtgärd i och för sig vara erforderlig för att påkalla ytterligare
uppmärksamhet på frågorna om servicebostäder för handikappade -frågor som bl. a. senast aktualiserats av servicekommittén, som i sin
angelägenhetsgradering prioriterat det samhälleliga ansvaret för servicefunktionen
till den del det rör omsorgen om barn, åldringar, handikappade
och sjuka.

Vinterbidrag

Utskottet har ingen erinran mot Kungl. Maj:ts förslag att föra utgifterna
för vinterbidrag till anslag på driftbudgeten.

Byggplaneringsutredningens betänkande med förslag i hithörande frågor
(SOU 1970: 33) bereds inom inrikesdepartementet.

Låneramar och anslag

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag i fråga om låneramar för
räntefria förbättringslån och bemyndigande att öka ramen för 1971
om det behövs av sysselsättningsskäl.

Med hänvisning till utskottets bedömanden ovan i fråga om beloppsgränserna
för räntefritt förbättringslån och invalidbostadsbidrag avstyrks
motionen nr 1154 i vad den avser anslag. Anslag bör anvisas enligt
Kungl. Maj:ts förslag.

Äldre låneformer

I partimotioner från moderata samlingspartiet, centern och folkpartiet,
nr 521, 522 respektive 1157, förs som vid tidigare riksdagar fram
förslaget att räntan på amorteringspliktiga tilläggslån skall bestämmas
till 6 %. Förslagen torde avse räntan - nu 3,5 % eller 4 % - på de tillläggslån
för flerfamiljshus som nu förräntas och amorteras enligt beslut
av 1953 och 1961 års riksdagar.

I enlighet med beslut av 1967 års riksdag uppdrog Kungl. Maj:t åt
bostadsstyrelsen att undersöka möjligheterna att ändra bl. a. de angivna
räntesatserna. Bostadsstyrelsen framhöll att ingenting antyder att
statsmakterna avsett att ändra besluten och att dessa beslut allmänt
uppfattats som slutgiltiga. Statsutskottet fann vid 1968 års riksdag mot
bakgrund av utredningen att statens agerande måste bindas av det genom
långivningen grundade avtalsförhållandet. Eventuell ovisshet om
avtalsläget borde lända låntagarparten till fördel. Med hänsyn därtill
och till att statsmakterna även eljest har att ta hänsyn till en låntagarna
bibringad uppfattning avstyrkte statsutskottet motionerna i denna del.
Samma uppfattning vidhölls vid 1969 och 1970 års riksdagar.

CU 1971:12

Civilutskottet avstyrker motionsförslagen i denna del under åberopande
av vad statsutskottet tidigare anfört i frågan.

Samlingslokaler

Kungl. Maj:ts förslag till låneram samt anslag på drift- och kapitalbudgeten
tillstyrks.

Förslaget i motionen nr 1174 om statsbidrag till teleslingor i samlingslokaler
m. m. torde i avvaktan på samlingslokalutredningens förslag
inte nu böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Markförvärvslån

Utskottet har i sitt betänkande 1971: 11 behandlat frågor om samhällets
markpolitik som inte direkt rör anslag.

Bostadsstyrelsen har i sin anslagsframställning redovisat markägandet
för samtliga lägenheter enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen
för åren 1970-1974. Som övrig mark har betecknats mark
som ägs av annan än kommun eller uppgiven byggherre.

Tabell 5

Kommungrupper	Totala antalet lägen- heter	Därav i % på
kommunbygg-mark herre-mark	övrig mark	uppgift saknas
Stor-Stockholm	133 207	67	17	15	1
Stor-Göteborg	68 081	64	17	5	14
Stor-Malmö	48 051	70	25	4	1
övriga programkommuner
>50 000 inv	105 175	68	21	9	2
20 000—50 000 »	94 038	79	12	8	1
10 000—20 000 »	62 006	71	13	14	2
<10 000 »	98 547	77	8	12	3
Samtliga kommuner	609 105	71	16	10	3

Kommunernas kostnader för markförvärv har ökat från ca 700 milj.
kr. under vart och ett av åren 1964-1965 till ca 1 200 milj. kr. under
vart och ett av åren 1967-1968. För år 1969 uppskattades kommunernas
kostnader till ca 900 milj. kr. Detta belopp innefattar inte de kommunägda
företagens markförvärv.

Statliga markförvärvslån till kommunerna infördes efter principbeslut
i ämnet vid 1967 års riksdag och mot bakgrund bl. a. av att konstaterade
brister i fråga om kommunernas markberedskap i väsentlig
mån kunnat återföras på kommunala finansieringssvårigheter. Långivningen
tillkom som ett led i statsmakternas förstärkning av samhällets
markpolitiska medel. Departementschefen och statsutskottet anförde att
det är särskilt viktigt att kommunerna kan skaffa krediter till förköpsförvärven
vilkas effektivitet som markpolitiskt medel därvid skulle främjas.

CU 1971:12

Ändamålsbegränsningcn för markförvärvslånen sammanfaller med den
i förköpslagen intagna. Markförvärvslånen avser dock att täcka endast en
begränsad del av de samlade förvärven. I anslutning därtill har statsmakterna
vid 1968 års riksdag godtagit riktlinjer för urvalet av de markförvärv
som skall stödjas med statliga lån. Dessa riktlinjer innebär att
långivningen koncentreras till nyexploateringsfallen och att avvägningar
i övrigt mellan kommunerna får göras huvudsakligen med utgångspunkt
i kommunernas möjligheter och vilja att själva göra finansiella insatser.

Statsutskottet har senast vid 1970 års riksdag uttalat att medelsanvisningen
i första hand bör beräknas på grundval av den efterfrågan som
visas och inte göras beroende av skatteintäkter av viss art.

Kungl. Maj:t föreslår att medelsanvisningen till lånefonden för kommunala
markförvärv ökas från 30 milj. kr. till 50 milj. kr. med oförändrad
inriktning av utlåningen. Häremot ställs motionsyrkanden dels i
vänsterpartiet kommunisternas partimotion nr 1161 om en ytterligare
ökning av anslaget till 200 milj. kr. enligt bostadsstyrelsens anslagsframställning,
dels i moderata samlingspartiets partimotion nr 521 om att
anslag inte alls skall anvisas. Det sistnämnda förslaget utgår från att en
prioritering av vissa krediter är olämplig, att det inte finns anledning
att skapa ett kommunalt markmonopol, att föreslaget belopp mot bakgrund
av de totala förvärven är ringa och att det är angeläget att i det
rådande samhällsekonomiska läget avsätta tillgängliga resurser till direkt
produktiva investeringar. Förslaget om en ytterligare höjning utgår
dels från det genom ansökningar dokumenterade lånebehovet, dels
från markpolitiska utredningens beräkningar av lånebehovet, dels allmänt
från angelägenheten att ytterligare främja en aktiv markpolitik.

Utskottet har inte funnit framförda motiv för att långivningen skulle
upphöra vara bärande. Grundtanken om ett kompletterande statligt kreditstöd
måste vidhållas för att tillgodose konkreta kreditbehov och främja
de markpolitiska syftena. Volymen av detta kreditstöd får bestämmas
vid dels en bedömning av de totalt erforderliga krediterna för ändamålet
inom det samhällsekonomiska utrymmet, dels en vägning mellan behovet
att styra krediter över statlig långivning och möjligheterna att uppnå
avsedda mål på den öppna kreditmarknaden. Finansutskottet har i
sitt betänkande 1971: 11 bl. a. konstaterat att en överflyttning av finansieringen
av en del av kommunernas utgifter till staten inte i och för sig
kan öka de tillgängliga reala resurserna i samhället. Med hänsyn till
att såväl saneringsutredningen som byggkonkurrensutredningen behandlar
frågor som är av betydelse för en bedömning av behovet av markförvärvslån
torde det inte nu finnas skäl att öka anslaget till lånefonden
utöver Kungl. Maj:ts förslag.

Vidare har i motionen nr 1173 föreslagits att riksdagen begär tillläggsdirektiv
till saneringsutredningen vari beaktas att en vidgning av

CU 1971: 12

långivningen till att omfatta mark inom saneringsområden bör ske redan
under budgetåret 1971/72 och att erforderliga ytterligare tillskott till
fonden bör möjliggöras genom en särskild saneringsavgift.

Saneringsutredningens uppdrag innefattar bl. a. att undersöka frågor
rörande en aktiv kommunal markpolitik som innefattar inköp av
saneringsfastigheter och därmed följande finansieringsproblem. Enligt
vad utskottet erfarit torde de av motionärerna angivna frågorna delvis
bli belysta av utredningen utan någon riksdagens åtgärd. Lämpligheten
av en samlad bedömning av frågorna talar dock för att motionen överlämnas
till saneringsutredningen för prövning.

Bostadsförmedling

Kommun är enligt 2 § bostadsförsörjningslagen (1947: 523) skyldig
att genom lämpligt organ »fortlöpande samla uppgifter om bostadsförsörjningen
i kommunen och på begäran underrätta bostadssökande om
möjligheterna att få bostad i kommunen, bostädernas belägenhet, storlek
och utrustning, bostadskostnader och andra förhållanden som bostadssökande
behöver kännedom om». Enligt 4 § samma lag äger Kungl.
Maj:t förordna att kommun skall anordna avgiftsfri bostadsförmedling
samt att kommuner inom ett bostadsförsörjningsområde skall anordna
gemensam bostadsförmedling. Något sådant förordnande har inte getts.

Organiserad kommunal bostadsförmedling finns f. n. i ett 90-tal kommuner
och bedrivs i nämnvärd omfattning därutöver i ett 50-tal kommuner.

I hyresregleringslagen finns intagna bestämmelser om förbud i vissa
fall mot förmedlingsprovision m. m. (11 §) och ett bemyndigande för
Kungl. Maj:t att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgift
rörande hyresledighet och hyresavtal. Tidigare sådana föreskrifter om
anmälan av hyresledighet m. m. och om skyldighet att lämna uppgift angående
uthyrning av möblerad bostad har upphört att gälla med utgången
av år 1968.

Utskottet torde i samband med behandlingen av prop. 1971: 103 få
anledning beröra hithörande frågor.

För att förbättra den kommunala bostadsförmedlingens tillgång till
nyproducerade lägenheter har i bostadslånekungörelsen tagits in bestämmelser
som ger kommun möjlighet att få beslut om att bostadslån skall
förenas med villkor att lägenheterna tillförs bostadsförmedlingen m. m.
Sådant beslut skall vara generellt och förutsätter att kommun följer
vissa normer i sin förmedlingsverksamhet.

I motionen nr 451 föreslås riksdagen besluta om obligatorisk kommunal
bostadsförmedling och begära förslag till erforderliga bestämmelser
därom. Liknande förslag har behandlats tidigare och sist vid 1968
års riksdag (3LU 1968: 32). Förslagen har därvid avstyrkts under hänvisning
till bl. a. att en sådan förmedling skulle kräva en omfattande

CU 1971: 12

lagstiftning, vars tillämpning skulle bli tungrodd och förutsätta en omfattande
kontrollapparat för att bli effektiv. År 1968 åberopades även de
år 1967 införda möjligheterna för kommun att tillförsäkra sig anvisningsrätt
till lägenheter.

I motionen nr 226 föreslås att riksdagen begär en utredning för kartläggning
av den yrkesmässiga privata förmedlingsverksamheten med uthyrning
av bostäder i andra hand och s. k. uthyrningsrum i syfte att
skapa underlag för åtgärder från samhällets sida att sanera denna del
av bostadsmarknaden.

I samband med anmälan av ungdomsbostadsutredningens förslag anför
departementschefen (s. 206) att man - även om bättre boendealternativ
kommer till stånd i ökad omfattning - inte kan räkna med att inneboendesystemet
kan avvecklas på kort sikt. En ökad kommunal förmedling
av inneboenderum skulle sannolikt i viss omfattning kunna
begränsa nackdelarna med inneboendesystemet. Departementschefen har
mot bakgrund av Svenska kommunförbundets positiva inställning förutsatt
att kommunala initiativ i denna riktning skall tas i den mån förmedlingarna
får resurser härför.

Enligt civilutskottets mening bör andra medel än en helt obligatorisk
kommunal bostadsförmedling tillgripas för att motverka de förhållanden
som påkallat yrkandet därom i motionen nr 451. Kommunernas
ökade möjligheter att tillförsäkra sig anvisningsrätt och den positiva
inställning som enligt ovan redovisats från kommunalt håll bör
kunna ge väsentliga bidrag till en lösning utan obligatoriets nackdelar.

Den föreslagna kartläggningen av privat förmedling av bl. a. uthyrningsrum
torde i och för sig inte bidra till att grunda alternativa förslag
till åtgärder. Utskottet har förutsatt att kommunerna beaktar de
skiftande lokala förhållandena även på detta ansvarsområde och tar de
initiativ som är påkallade och lämpliga. Motionen nr 226 avstyrks.

Hyressättningen för inncboenderum

Den nya hyreslagen innehåller regler om hyressättning med ett dubbelt
syfte att dels utgöra ett nödvändigt led i besittningsskyddet, dels
hindra från samhällssynpunkt inte godtagbara hyresstegringar. Om parterna
inte kan enas har hyresnämnd eller, vid överklagande, domstol
att fastställa hyran med tillämpning av givna normer.

Gäller hyresregleringslagen för lägenheten är hyresgästen inte skyldig
betala högre hyra än som medgivits enligt denna lag.

Besittningsskyddet enligt hyreslagen och därmed hyresprövningen
gäller inte lägenheter som utgör del av upplåtarens bostad, bl. a.
inackorderingsrum. Hänsynen till upplåtarens personliga förhållanden
har ansetts påkalla att sådana upplåtelser lämnas utanför optionsreglemas
tillämpningsområde. Vid 1968 års riksdags behandling av hy -

CU 1971-12

reslagförslaget (3LU 1968: 50) erinrades om att hyresspärren inte var
en hyresreglering i egentlig mening utan ett komplement till besittningsskyddet.
Med hänsyn till detta samband ansågs det inte möjligt
att införa en ren skälighetsprövning utan att rubba grunderna för lagförslaget.
Det erinrades vidare om att fristående möblerade lägenheter
omfattas av besittningsskyddsreglerna.

Ungdomsbostadsutredningen har på särskilt uppdrag i enlighet med
1969 års riksdags beslut (3LU 1969: 11) behandlat vissa frågor om besittningsskydd
och hyresprövning för inneboenderum. Utredningen ansåg
det vara mindre lämpligt att kräva besittningsskydd eftersom ett sådant
skulle kunna innebära en permanentning av inneboendesystemet
till nackdel för såväl hyresgäst som uthyrare. Ett ökat utbud av de föreslagna
genomgångsbostäderna skulle begränsa inneboendeformen och
dess brister. Departementschefen anför i anslutning härtill att nämnda
frågor om besittningsskydd och hyresprövning inte bör tas upp nu utan
får aktualiseras senare om utvecklingen skulle ge anledning därtill.
Departementschefen erinrar vidare om att motsvarande frågor för de
föreslagna genomgångsbostädemas del faller under den nya hyreslagen.

I motionen nr 164 anförs att ungdomsbostadsutredningen vid sin bedömning
av genomgångsbostäder som ett alternativ inte i sak utrett
hyressättningsfrågan och föreslår att riksdagen nu begär en utredning
om skälighetsprövning av hyra för inneboenderum.

Civilutskottet har inte funnit anledning frångå tidigare bedömningar
i fråga om besittningsskyddets begränsning till lägenheter som inte utgör
del av upplåtarens bostad. Med detta ställningstagande blir en utvidgning
av hyreslagens regler om skälighetsprövning av hyran inte heller
aktuell. Ett kvarstående alternativ skulle då vara att ytterligare utreda
möjligheterna att återinföra en hyresreglering för inneboenderum. Ungdomsbostadsutredningen
har i sin bedömning dock funnit att andra
vägar bör prövas: kommunal förmedling och normalkontrakt för möblerade
rum och på sikt ett ökat utbud av genomgångsbostäder på vilka
hyreslagen blir tillämplig. Utskottet ansluter sig till denna utredningens
principiella uppfattning. Motionärernas krav på utredning får anses tillgodosett.

Medinflytande för hyresgäster

I motionen nr 1164 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
skall begära förslag avseende införande av ett system för hyresgästinflytande
i privatägda hyreshus. I motionen anförs att det som vanligen
brister är kontakt och samråd med hyresgästerna i väsentliga frågor:
reparationsplanering, hyresutveckling och dispositioner av betydelse för
bostadsmiljön m. m. Boendekostnadens andel av disponibla inkomster
och det förhållandet att hyresbetalningen ofta sker med betydande bidrag

CU 1971:12

från stat och kommun nämns bland argumenten för en sålunda förordad
ordning.

Departementschefen har tagit upp frågan om hyresgästinflytande inom
bl. a. förvaltning av genomgångsbostäder och bl. a. anfört att frågan
om medinflytande på sikt är något som gäller alla hyresgäster. Åtgärder
från statsmakternas sida blir, enligt departementschefen, beroende på
vilka initiativ och vilket utvecklingsarbete på området som kan komma
fram inom de stora bostadsförvaltande företagen och deras organisationer.

Utskottet kan helt ansluta sig till bedömningen att frågan om medinflytande
för hyresgästerna har stor och principiell betydelse. Frånsett
det medinflytande som utövas via samhällsorganen finns obestridda
behov av vidgad information och samråd till gagn för båda parter. Värdet
av ett samråd är dock ofta knutet till möjligheten av ömsesidiga
åtaganden. I vissa fall kan avtalsvägen visa sig vara den enda möjliga,
i andra fall kan en samhällsreglering visa sig erforderlig. Hyresgästorganisationerna
påtar sig vidgade uppgifter i samband med en ändrad hyresmarknad,
och ett fortsatt arbete därmed torde bidra till att analysera
praktiska frågor. Civilutskottet förutsätter att den ordning som utvecklas
mellan de allmännyttiga bostadsföretagen och hyresgästorganisationerna
också skall komma att tillämpas för privatägda hyreshus. Enligt
utskottets grunduppfattning skulle därmed motionens syfte vara tillgodosett.
Utskottet anser inte skäl föreligga för att nu begära ett förslag
till reglering av samrådsformer.

Avsättning till reparationsfond

I folkpartiets partimotion nr 1157 föreslås riksdagen besluta att enskilda
fastighetsägare får möjlighet att göra avsättningar till reparationsfond
på samma villkor som de allmännyttiga bostadsföretagen. Förslaget
torde avse möjligheter till skatteavdrag.

Allmännyttigt bostadsföretag schablonbeskattas och skall som intäkt
av fastighet ta upp ett belopp motsvarande tre procent av fastighetens
taxeringsvärde. Från intäkter får avdrag endast göras för ränta på lånat,
i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.
Skatteavdrag för avsättning till reparationsfond blir sålunda inte aktuellt.

Från och med 1970 års taxering har ägare till hyresfastighet som inte
schablonbeskattas möjlighet att fördela reparations- och underhållskostnader
som överstiger 6 000 kr. till avdrag på tre år. I detta sammanhang
diskuterades, som även tidigare, en kontometod för reparationskostnadsavdragen
utan att dock föranleda förslag i denna riktning (prop. 1969:
100, s. 141-142, BeU 45).

Utskottet avstyrker motionsförslaget.

CU 1971:12

övriga frågor

Kungl. Maj:ts förslag i vad de inte särskilt behandlats här ovan har
inte gett utskottet anledning till erinran. Förslagen tillstyrks.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna
nr 522, 1157 och 1162, nämnda motioner såvitt nu är i
fråga,

a. uttalar sig för en bostadsbyggnadsplan för år 1971 med den
omfattning och fördelning som förordats i statsrådsprotokollet,

b. medger att ramarna för bostadslån för nybyggnad bestäms
med utgångspunkt i följande antal lägenheter

år 1971 ... 87 000

år 1972 ... 87 000

år 1973 ... 65 000

år 1974 ... 50 000

år 1975 ... 50 000,

c. medger att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om projektreserv
för åren 1971-1973 i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
förordats,

d. bemyndigar Kungl. Maj:t att under angivna förutsättningar
besluta om ökning av den under b upptagna ramen för långivningen
under år 1971,

2. beträffande medelsramen för nybyggnad att riksdagen

a. medger att beslut om bostadslån för nybyggnad meddelas
intill ett belopp av 1 925 000 000 kr. under år 1971,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att under i statsrådsprotokollet
angivna förutsättningar besluta om ökning av den under a angivna
ramen,

3. beträffande snabbutredning om kraftigt ökad bostadsvolym att
riksdagen avslår motionen nr 1159,

4. beträffande en redogörelse över erfarenheterna av ytramar att
motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

5. beträffande medelsramar för ombyggnad m. m. att riksdagen

a. medger att beslut om bostadslån för ombyggnad samt räntebärande
förbättringslån meddelas intill ett belopp av
170 000 000 kr. under vart och ett av åren 1971 och 1972,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att under i statsrådsprotokollet angivna
förutsättningar besluta om ökning av den under a angivna
ramen för långivningen under år 1971,

CU 1971:12

c. avslår motionen nr 1149,

6. beträffande utredning om successivt ökad långivning för ombyggnad
m. m. att motionen nr 521 såvitt nu är i fråga inte
föranleder någon riksdagens åtgärd,

7. beträffande bostadsbyggandets regionala fördelning

a. att riksdagen avslår motionerna nr 521, 522 och 1157, samtliga
såvitt nu är i fråga,

b. att motionerna nr 1162, 1167 och 1179, den förstnämnda
såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

8. beträffande fördelningen på hustyper m. m. att riksdagen avslår
motionerna nr 521, 522 och 1157, samtliga såvitt nu är i
fråga,

9. beträffande utredning angående orsakerna till minskningen av
lägenheternas storlek m. m. att riksdagen avslår motionen nr
521 såvitt nu är i fråga,

10. beträffande utredning om boendemiljön m. m. att motionerna
nr 522, 1157 och 1169, de två förstnämnda såvitt nu är i fråga,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande uttalanden om vissa planeringsönskemål att motionen
nr 1157 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

12. beträffande konkurrensförutsättningarna att riksdagen avslår
motionerna nr 521 och 1157, båda såvitt nu är i fråga,

13. beträffande varudeklarationsnormer för bostäder att motionen
nr 1157 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

14. beträffande genomgångsbostäder m. m. att riksdagen

a. godkänner i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer för främjande
av bostadsförsörjningen för ungdomar och andra personer
som har behov av bostad av genomgångskaraktär,

b. beslutar att de särskilda bestämmelserna om bostadslån till
studentbostadsföretag skall upphöra att gälla den 1 juli 1974
utom i fråga om lån som beviljats före nämnda dag,

c. beslutar att gällande villkor för lån till studentbostadsföretag
fr. o. m. den 1 juli 1971 inte skall utgöra hinder för uthyrning
av ifrågavarande bostäder till andra än studerande,

d. godkänner den i statsrådsprotokollet förordade ändringen av
bestämmelserna om inventarielån,

e. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört,

15. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen med avslag å
motionen nr 1158 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

16. beträffande ett samordnat statligt finansieringssystem att riksdagen
avslår motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga,

CU 1971:12

17. beträffande utredning i syfte att avveckla paritetslånesystemet
m. m. att riksdagen avslår motionen nr 521 såvitt nu är i fråga,

18. beträffande ett uttalande om räntenivån att riksdagen avslår
motionen nr 522 såvitt nu är i fråga,

19. beträffande låneunderlag och pantvärde att riksdagen avslår
motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga,

20. beträffande bostadslån för småhus och till allmännyttigt bostadsföretag
att riksdagen avslår motionerna nr 521, 522 och
1157, samtliga såvitt nu är i fråga,

21. beträffande bostadslån för vissa flerfamiljshus att riksdagen
avslår motionerna nr 521, 522 och 1157, samtliga såvitt nu är
i fråga,

22. beträffande bostadslån till vissa kooperativa bostadsföretag
m. m. att riksdagen

a. avslår motionen nr 521 såvitt nu är i fråga,

b. i anledning av motionen nr 1165 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

23. beträffande samhällsägd mark som förutsättning för bostadslån
att riksdagen avslår motionen nr 1160,

24. beträffande uttalande om begränsade förbättringar i äldre bostadshus
att motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga inte föranleder
någon riksdagens åtgärd,

25. beträffande bostadslån för förvärv av egnahem, m. m., att riksdagen
avslår motionen nr 161,

26. beträffande åtgärder för att främja upprustning och ombyggnad
att motionen nr 33 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

27. beträffande förbättringslån till allmännyttigt bostadsföretag att
riksdagen godkänner den ändring av grunderna för förbättringslån
som förordats i statsrådsprotokollet,

28. beträffande förbättringslån för vissa låginkomstgrupper att
riksdagen avslår motionen nr 522 såvitt nu är i fråga,

29. beträffande inkomstgränsen för förbättringslån att riksdagen
avslår motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga,

30. beträffande högsta belopp för räntefritt stående förbättringslån
att riksdagen avslår motionen nr 1154 såvitt nu är i fråga,

31. beträffande vidgad rätt till invalidbostadsbidrag att motionen
nr 162 såvitt nu är i fråga inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

32. beträffande invalidbostadsbidrag för fritidsboende att riksdagen
avslår motionen nr 162 såvitt nu är i fråga,

33. beträffande högsta belopp för invalidbostadsbidrag att riksdagen
i anledning av motionerna nr 162, 1154 och 1163, de två
förstnämnda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

34. beträffande vissa experter samt servicebostäder för handikap -

CU 1971: 12

pade m. m. att motionen nr 163 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

35. beträffande vinterbidrag att riksdagen medger att utgifterna
därför överförs från det på kapitalbudgeten uppförda anslaget
Räntefria lån till bostadsbyggande till ett på driftbudgeten uppfört
förslagsanslag till Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.,

36. beträffande låneramar för räntefria förbättringslån att riksdagen

a. medger att nämnda lån beviljas med högst 100 000 000 kr.
under vart och ett av åren 1971 och 1972,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid behov besluta om ökning
av den under a upptagna ramen för långivningen under år
1971,

37. beträffande anslag för förbättringslån m. m. att riksdagen med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen nr
1154 såvitt nu är i fråga till Viss bostadsförbättringsverksamhet
m. m. för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under elfte huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 130 000 000 kr.,

38. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riksdagen
avslår motionerna nr 521, 522 och 1157, samtliga såvitt
nu är i fråga,

39. beträffande statsbidrag till teleslingor i offentliga lokaler att
motionen nr 1174 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

40. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna nr 521
och 1161, den förstnämnda såvitt nu är i fråga, till Lånefonden
för kommunala markförvärv för budgetåret 1971/72 på kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag
av 50 000 000 kr.,

41. beträffande utredning om långivningen för kommunala markförvärv,
m. m., att riksdagen i anledning av motionen nr 1173
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

42. beträffande kommunal bostadsförmedling m. m. att riksdagen

a. avslår motionen nr 451,

b. avslår motionen nr 226,

43. beträffande utredning om skälighetsprövning av hyra för inneboenderum
att motionen nr 164 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

44. beträffande medinflytande för hyresgäster att motionen nr 1164
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

45. beträffande avsättning till reparationsfond att riksdagen avslår
motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga,

46. beträffande förhandsbesked om bostadslån för hus som skal]
byggas med tillämpning av industriella produktionsmetoder att
riksdagen

CU 1971:12

a. medger att sådana förhandsbesked meddelas för högst 10 000
lägenheter under vart och ett av åren 1972-1976,

b. bemyndigar Kungl. Maj:t att under i statsrådsprotokollet angivna
förutsättningar besluta om ökning av de under a angivna
ramarna,

47. beträffande lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrin
att riksdagen godkänner vad i statsrådsprotokollet förordats
rörande avveckling av fonden,

48. beträffande låneram för samlingslokaler att riksdagen medger
att beslut om lån, som skall utgå från lånefonden för allmänna
samlingslokaler, meddelas intill 12 000 000 kr. under budgetåret
1971/72,

49. beträffande anslag på driftbudgeten under elfte huvudtiteln i
vad de ej behandlats under 37 att riksdagen för budgetåret
1971/72 anvisar

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 11 637 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 22 106 000
kr.,

c. till Statens hyresråd ett förslagsanslag av 1 735 000 kr.,

d. till Statens nämnd för samlingslokaler ett förslagsanslag av
193 000 kr.,

e. till Räntebidrag ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

f. till Byggnadsforskning ett anslag av 4 200 000 kr.,

g. till Rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag
av 700 000 kr.,

50. beträffande anslag på kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder
i vad de ej behandlats under 40 att riksdagen för budgetåret
1971/72 anvisar

a. till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
3 060 000 000 kr.,

b. till Lånefonden för inventarier i vissa specialbostäder ett investeringsanslag
av 6 900 000 kr.,

c. till Lånefonden för allmänna samlingslokaler ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.

Stockholm den 14 april 1971
På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Kristiansson
i örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Petersson i Nybro
(s), Lindkvist (s), Ullsten1 (fp), Henrikson (s), Wennerfors2 (m), Högström3
(s), fru Olsson i Hölö (c), herrar Engström (vpk), Jadestig4 (s),
Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Ångström5 (fp).

1 Ej närvarande vid mom. 9—50.
* »	»	»	»	23.
8 »	»	»	»	1—8 samt
4 »	»	»	»	9—16.
8 »	»	»	»	1—8.

CU 1971:12

Reservationer

1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m.

a. av herr Grebäck, fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (samtliga c)
som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med »Vad
först» och på s. 13 slutar med »av länsmyndighet» bort ha följande lydelse: »Kungl.

Maj:ts förslag till bostadsbyggnadsplan bör enligt utskottets
mening i anslutning till vad som anförts och föreslagits i motionen nr 522
antas endast med ändringar i följande hänseenden.

Planen får inte innebära en sådan styrning att samhällsekonomiskt
godtagbara variationer inte kan ske för att tillgodose regionala sysselsättningskrav
i förening med de välmotiverade kraven på ett ökat småhusbyggande.
Föreslagna lägenhetstal i ramangivelserna bör därför inte
omfatta friliggande småhus, till vilka bostadslån - under gällande förutsättningar
i övrigt - sålunda skall kunna beviljas utan hinder av nämnda
rambeslut. Därmed tillgodoses främst de bostadsbehov utanför storstadsregionerna
som inriktas på småhus avsedda att bebos av låntagaren.
Vidare tillgodoses därmed delvis även möjligheterna att i mindre
kommuner ersätta ett åldrat bostadsbestånd och anpassa sig till nya behov
som inte kan beaktas i en ramplanering. Kungl. Maj:t bör ha att utfärda
erforderliga övergångsbestämmelser i ämnet.

Planen bör inrymma möjlighet att ge långsiktiga planeringsbesked till
alla kommuner för bostadslån inom ramarna. Utskottet har därvid särskilt
beaktat vad som anförts i motionen nr 522 och de synpunkter som
Svenska kommunförbundet framfört till Kungl. Maj:t. Först med en
sådan ordning kan en uppföljning av en regional planering ske och de
femåriga kommunala bostadsbyggnadsprogrammen, som nu lämnats för
500 kommuner, få en meningsfull bedömning. Den angivna möjligheten
bör kompletteras med ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidga ramarna
för planeringsperiodens tre sista år i den mån detta visar sig erforderligt.

En vidgad ramfördelning gör det vidare möjligt att låta fördelningen
mellan kommuner ske på länsnivå, vilket bäst överensstämmer med planeringsprincipema
i övrigt.

Med sålunda av utskottet förordade ändringar kan Kungl. Maj:ts
förslag i övrigt godtas. Vad utskottet därmed tillstyrker tillgodoser även
vad i motionen nr 1157 förordats.»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1157 och
1162 samt med bifall till motionen nr 522, nämnda motioner

CU 1971:12

såvitt nu är i fråga,

a. uttalar sig för en bostadsb5'ggnadsplan för år 1971 nied
den omfattning och fördelning som utskottet förordat,

b. medger att ramarna för bostadslån för nybyggnad av andra
hus än friliggande småhus bestäms med utgångspunkt i följande
antal lägenheter

år 1971 87 000

år 1972 87 000

år 1973 65 000

år 1974 50 000

år 1975 50 000

c. medger att Kungl. Maj:t meddelar bestämmelser om projektreserv
för åren 1971-1973 i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
förordats och utskottet yttrat,

d. bemyndigar Kungl. Maj:t att under de förutsättningar som
utskottet angett besluta om ökning av den under b upptagna
ramen för långivningen under år 1971,

e. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfort,»

b. av herrar Ullsten och Strömberg (båda fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med »Vad
först» och på s. 13 slutar med »av länsmyndighet» bort ha följande
lydelse:

»Bostadsbyggnadsplanen bör enligt utskottets mening och i enlighet
med förslag i motionen nr 1157 omfatta både det statsbelånade och det
inte statsbelånade byggandet och konstrueras så att dels målsättningen
anges, dels garanterade minimiramar fastställs därinom för fördelning
under innevarande år. I båda fallen bör därtill anges konjunkturreserver
inom vilka Kungl. Maj:t bör bemyndigas vidga de sålunda angivna ramarna.
Med en sådan ordning kan uppnås såväl administrativ förenkling
som bättre bostads- och arbetskraftsplanering.

Bostadsbyggnadsplanen bör vidare ge uttryck för en högre långsiktig
planeringsnivå än enligt Kungl. Majrts förslag. Därigenom kan planeringsbehovet
tillgodoses för samtliga kommuner under planperiodens tre
första år och för alla kommuner med ett behov därav för även de två
sista åren. På sådant sätt tillgodoses även vad i motionen nr 522 anförts
om fördelning på ytterligare kommuner.

För att öppna möjlighet till en anpassning av andelen småhus till konsumenternas
efterfrågan bör bostadslån för styckebyggda småhus få beviljas
utan begränsning av låneramar. Därmed tillgodoses anspråken i
fråga om hus som skall bebos av låntagaren. Kungl. Maj:t bör bemyndigas
företa sådana ändringar av ramarna som svarar mot den nuvarande
andelen styckebyggda hus i nyproduktionen.»

CU 1971: 12

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning m. m. att riksdagen
i anledning av Kungl. Majrts förslag och motionerna nr 522
och 1162 samt med bifall till motionen nr 1157, nämnda motioner
såvitt nu är i fråga,

a. godkänner som mål och riktpunkt för det totala bostadsbyggandet
åren 1971-1975 följande bostadsbyggnadsplan avseende
påbörjade lägenheter

År	Ordinarie	Konjunktur-
	program	reserv
1971	100 000	5 000
1972	103 000	5 000
1973	106 000	10 000
1974	110 000	10 000
1975	110 000	10 000

b. beslutar att minimiramar och konjunkturreserver - för såväl
det statsbelånade som det icke statsbelånade byggandet av
andra hus än styckebyggda småhus - får under innevarande
år fördelas av bostadsmyndigheterna för följande antal lägen -

heter
År
1971	100 000 + konjunkturreserv	5 000
1972	100 000 +	»	5 000
1973	90 000 +	»	10 000
1974	85 000 +	»	10 000
1975	80 000 +		10 000

c. bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om utökning, med
anlitande av konjunkturreserven, av de under b föreslagna
totalramarna för åren 1971 och 1972 om utvecklingen av samhällsekonomi
och arbetsmarknad skulle göra en sådan ökning
möjlig,

d. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfort,»

2. beträffande snabbutredning om kraftigt ökad bostadsvolym av
herr Engström (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar med »Enligt
utskottets» och slutar med »Kungl. Maj:ts konjunkturbedömningar»
bort ha följande lydelse:

»Bostadsbristen är fortfarande stor i många kommuner. Många barnfamiljer
väntar i bostadsköerna på att få en modern och rymlig familje -

CU 1971:12

bostad. Enligt 1965 års bostadsräkning var en tredjedel fortfarande
trångbodda enligt den norm som nu tillämpas om högst 2 boende per
rum; köket och vardagsrummet oräknade. Övergången till beräkning av
ramen för det statsbelånade byggandet i kvm vånängsyta har skärpt tendensen
till krympning av lägenhetsytorna samt ökad produktion av fler
en- och tvårumslägenheter, vilket kommer att öka svårigheterna att
minska trångboddheten. Vid sidan av behovet att bygga fler och rymligare
familjebostäder framträder allt klarare behovet av ett tillgodoseende
av de ensamståendes och invandrarnas eftersatta bostadsbehov,
vilket inte minst klarlagts av ungdomsbostadsutredningen. Ungdomen har
en klart sämre bostadssituation än övriga kategorier. Invandrarna är ofta
mer trångbodda och skiljer sig åldersmässigt från totalbefolkningen genom
den starka dominansen av yngre personer. Såväl bostadssökande
ungdomar och andra ensamstående som invandrarna söker sig främst
till de expansiva regionerna så länge arbete inte erbjuds på andra orter.
En förbättring av dessa gruppers bostadssituation måste komma
till stånd, men det kan inte komma i fråga att detta skall få ske på bekostnad
av övriga bostadssökandes behov av rymliga bostäder. Flera remissinstanser
bl. a. Storstockholms planeringsnämnd, bostadsstyrelsen
och Hyresgästernas riksförbund understryker att fler ungdomsbostäder
måste skapas inom ramen av ett totalt ökat bostadsbyggande samt att
småhushållens liksom andra hushålls bostadsproblem främst är en fråga
om tillräckligt utbud av bra bostäder över huvud taget. Utskottet vill i
likhet med ungdomsbostadsutredningen starkt understryka att en förbättring
av ungdomens bostadssituation måste ske genom ett integrerat byggande.
Servicehus och serviceområden för alla åldrar bör få en ökad
andel av bostadsbyggandet. Fler insprängda smålägenheter i övrig bostadsbebyggelse
bör tillämpas i högre grad än f. n. för att lösa de ensamståendes
bostadsfråga. Integreringen med övrigt bostadsbyggande är
speciellt angeläget även när det gäller att förbättra invandrarnas bostadssituation.
Särskilda invandrarkolonier håller på att bildas i storstadsregionernas
saneringsområden. I många kommuner existerar fortfarande
baracksystemet som mer eller mindre permanent och dålig lösning
på ungdomars och invandrares bostadsfråga. Konjunkturpolitiska
skäl och förtur för industrins investeringar kan inte åberopas som skäl
mot ökad bostadsbyggnadsvolym. Den ökade byggarbetslösheten talar
för ett ökat bostadsbyggande. En god och rymlig bostad för alla åldrar
tjänar närmast att stimulera till goda produktionsinsatser i arbetslivet.
Utifrån de värderingar som här anförts anser utskottet det angeläget
tillstyrka bifall till motionen nr 1159.»

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

»3. beträffande snabbutredning om kraftigt ökad bostadsvolym
att riksdagen med bifall till motionen nr 1159 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

4 Riksdagen 1971. 19 sami. Nr 12

CU 1971: 12

3. beträffande bostadsbyggandets regionala fördelning av herr Grebäck
(c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m), fru Olsson i Hölö
(c) och herr Åkerfeldt (c) sorn anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »vidare sammanhang» bort ha följande lydelse:

»Bostadsbyggandets regionala fördelning bör som hittills fastställas
i enlighet med av statsmakterna antagna riktlinjer. Den hittillsvarande
ordningen har visat sig medföra att en del kommuner även för de två
första åren i planeringsperioden helt blir utan tilldelning eller får en
mycket liten tilldelning vid ramfördelningarna. Enligt utskottets mening
bör riksdagen därför i enlighet med förslaget i motionen nr 522 uttala
att vid den regionala fördelningen hänsyn skall tas till det förhållandet
att standardhöjning och förnyelse av bostadsbeståndet är nödvändiga
även på orter som statistiskt sett inte räknas som expansiva. Dessa synpunkter
bör beaktas även vid upprättandet av turordningsförslagen inom
kommunerna. Med ett sådant uttalande skulle även tillgodoses vad i
motionen nr 521 anförts om att hänsyn bör tas till de mindre kommunernas
behov av bostadskvot. Vad i motionen nr 1157 förordats har
redan tillgodosetts vid hittills gjorda fördelningar.»

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar med »Som
tidigare» och slutar med »motionerna hemställts» bort ha följande lydelse: »De

av utskottet enligt ovan förordade principerna för den regionala
fördelningen tillgodoser i allt väsentligt även motionerna nr 1162, 1167
och 1179.»

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

»7. beträffande bostadsbyggandets regionala fördelning att riksdagen
med bifall till motionen nr 522 och i anledning av motionerna
nr 521, 1157, 1162, 1167 och 1179, de fyra förstnämnda
motionerna såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

4. beträffande fördelningen på hustyper m. m. av herr Grebäck (c),
fröken Ljungberg (m), herrar Ullsten (fp), Wennerfors (m), fru Olsson
i Hölö (c), herrar Strömberg (fp) och Åkerfeldt (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med »Civilutskottet
har» och på s. 19 slutar med »detta sammanhang» bort ha
följande lydelse:

»Statsmakterna bör även i fråga om fördelningen på hustyper ange
sin allmänna uppfattning om den önskvärda fördelningen mellan flerfamiljshus
och småhus. Enligt utskottets bedömning svarar den hittillsvarande
småhusandelen inte mot konsumenternas faktiska efterfrågan och
den bör därför ökas. För många, inte minst bland barnfamiljerna, torde
småhusen representera den bästa bomiljön. Det är av vikt att dessa be -

CU 1971:12

dömningar beaktas redan vid detaljplaneringen. Riksdagen bör ge Kungl.
Majit till känna vad utskottet sålunda anfört.»

dels utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

»8. beträffande fördelningen på hustyper m. m. att riksdagen med
bifall till motionerna nr 522 och 1157 samt i anledning av motionen
nr 521, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin mening
ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfort,»

5. beträffande utredning angående orsakerna till minskningen av lägenheternas
storlek m. m. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors
(båda m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20 som börjar med »Enligt
utskottets» och slutar med »olika hyreskostnader» bort ha följande
lydelse:

»Den konstaterbara minskningen av lägenheternas storlek kan ge upphov
till en inte önskvärd lägenhetsfördelning i totalbeståndet. Med
hänsyn till bostädernas långa användningstid är denna utveckling oroande.
Enligt utskottets mening bör därför boendeutredningen få i uppdrag
att enligt förslag i motionen nr 521 utreda orsakerna till denna utveckling
och föreslå åtgärder däremot. Anledning finns till antagande att
sådana åtgärder måste innebära en principiell omprövning av hela den
regleringspolitik som gynnar vissa företagstyper och hindrar en helt fri
och prispressande konkurrens.»

dels utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

»9. beträffande utredning angående orsakerna till minskningen av
lägenheternas storlek m. m. att riksdagen med bifall till motionen
nr 521 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Majit
till känna vad utskottet anfort,»

6. beträffande utredning om boendemiljön m. m. av herr Grebäck
(c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m), fru Olsson i Hölö (c),
herrar Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Ängström (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21 som börjar med »Utskottet
delar» och slutar med »därför obehövligt» bort ha följande lydelse:

»Den växande insikten om den totala boendemiljöns betydelse har lett
fram till skilda delförslag och pågående arbete. Ytterligare studier av
boendemiljöns betydelse för den sociala anpassningen bör göras. Sammanfattande
bedömningar bör göras av en parlamentarisk utredning
som kan lägga fram förslag till de åtgärder som erfordras för att kraven
på en god bostadssocial totalmiljö skall kunna tillgodoses i såväl nyproduktionen
som i äldre bostadsområden. Åtgärder i denna riktning
måste anses vara bland det mest angelägna i försöken att skapa en
målinriktad bostadspolitik.»

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

CU 1971:12

»10. beträffande utredning om boendemiljön m. m. att riksdagen
med bifall till motionerna nr 522 och 1157 samt i anledning
av motionen nr 1169, de två förstnämnda såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfort,»

7. beträffande konkurrensförutsättningarna

a. av herrar Strömberg och Ångström (båda fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med »Som
ovan» och slutar med »föreslaget utredningsuppdrag» bort ha följande
lydelse:

»Konkurrensförutsättningarnas direkta inverkan på kostnaderna i
nyproduktionen bör enligt utskottets mening leda till att förslagen i
motionen nr 1157 om en bostadskostnadsnämnd och om anbudskonkurrens
som villkor för bostadslån bifailes. Därmed skulle möjlighet skapas
för att nedbringa produktionskostnaderna och se till att rationaliseringsvinsten
kommer bostadskonsumentema till godo. Med en sådan
lösning får även syftet med motionen nr 521 i denna del anses tillgodosett
utan däri föreslagna tilläggsdirektiv till boendeutredningen.»

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

»12. beträffande konkurrensförutsättningarna att riksdagen med
bifall till motionen nr 1157 och i anledning av motionen
nr 521, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

b. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 22 som börjar med »Som

ovan» och slutar med »föreslaget utredningsuppdrag» bort ha följande
lydelse:

»En fri konkurrens mellan byggherrar på lika villkor är den grundförutsättning
på vilken strävanden att sänka boendekostnaderna och
tillgodose konsumenternas önskemål måste vila. Boendeutredningens
givna uppdrag bör enligt utskottets mening kompletteras med uppgiften
att enligt förslaget i motionen nr 521 analysera och pröva olika konkurrensbetingelsers
inverkan på markpris, byggproduktion och hyressättning
samt förutsättningarna för att få starkare konkurrensinslag i hela byggproduktionsledet.
I ett sådant sammanhang kan även vad i motionen
nr 1157 förordats om bostadskostnadsnämnd och anbudskonkurrens få
en ytterligare belysning.»

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

»12. beträffande konkurrensförutsättningarna att riksdagen med
bifall till motionen nr 521 och i anledning av motionen
nr 1157, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

CU 1971:12

8. beträffande statlig totalfinansiering såvitt avser utskottets hemställan
av herr Engström (vpk) som anser att utskottets hemställan under 15 bort
ha följande lydelse:

»15. beträffande statlig totalfinansiering att riksdagen med bifall
till motionen nr 1158 hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag
till statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet genom inrättandet
av en statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank,»

9. beträffande statlig totalfinansiering såvitt avser utskottets yttrande

a. av herrar Bergman, Almgren, Kristiansson i Örkelljunga, Petersson
i Nybro, Lindkvist, Henrikson och Högström (samtliga s) som - vid
bifall till utskottets hemställan under 15 - anser att det stycke i utskottets
yttrande på s. 25 som börjar med »Utvecklingen har» och slutar
med »1158 avstyrks» bort ha följande lydelse:

»Civilutskottet har inte funnit anledning till en annan principiell inställning
i frågan om statlig totalfinansiering av byggandet än den som
senast 1970 års riksdag godkänt. Erfarenheterna från långivningen i
nuvarande former är dock sådana att vid en bedömning av frågan även
mot bakgrund av det nämnda principiella ställningstagandet utskottet
inte ansett sig böra tillstyrka motionen nr 1158.»

b. av herr Engström (vpk), som - vid bifall till reservationen 8 - anser
att det stycke i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med »Utvecklingen
har» och slutar med »1158 avstyrks» bort ersättas med text av
följande lydelse:

»Utvecklingen har, som anförs i årets statsverksproposition, visat att
byggherrarnas svårigheter att få byggnadskrediter ökat. Även om projekten
i allmänhet kunnat finansieras utan större förseningar av byggstarten
kvarstår olägenheterna med nuvarande finansieringssystem. Departementschefen
kan inte utfärda några garantier för framtiden utan
nöjer sig med en begränsad och kortsiktig målsättning bestående av bättre
information till kreditgivarna.

Enligt utskottets mening måste frågan om bostadsbyggandets finansiering
sättas in i ett vidare sammanhang. Målsättningen bör klart ange
en social inriktning på bostadsbyggandets finansiering varvid huvudfrågan
är att bringa ned kapitalkostnader och hyror. Det står utom all
diskussion att statliga enhetslån, som befriar byggandet från dyra byggnadskreditiv,
leder till såväl billigare hyror som till en garanterad kapitalförsörjning
av det av statsmakterna beslutade bostadsbyggnadsprogrammet.
En statlig bostads- och samhällsbyggnadsbank skulle också
innebära att bostadsbyggandets följdinvesteringar och den sociala servicens
utbyggnad i takt med bostädernas färdigställande skulle följas upp
bättre än vad som nu sker.

Riksdagen har under en följd av år uttalat sig positivt för en statlig

5 Riksdagen 1971. 19 sami. Nr 12

CU 1971:12

totalfinansiering av bostadsbyggandet. Opinionen för en sådan finansieringsform
har ökat kraftigt bl. a. genom att Hyresgästernas riksförbund
i sitt nya program anslutit sig till kravet. Den ogynnsamma kostnadsutvecklingen
inom nyproduktionen under senare år motiverar att riksdagen
nu beslutar om övergång till ett rationellare och för hyresgästerna
förmånligare finansieringssystem för bostadsbyggandet. En övergång
till ett enhetligt statligt bostadslån med en amorteringsplan och en räntesats
leder vare sig till en ökning eller minskning av kreditresurserna för
bostadsbyggandet. Samhällsekonomiska eller kreditpolitiska svårigheter
kan inte åberopas som skäl för att längre fördröja denna angelägna reform
på bostadspolitikens område. Riksdagen måste ge garantier för att
det bostadsbyggnadsprogram som beslutas också kan fullföljas utan störningar
i kreditgivningen och utan fördyrande byggnadskreditiv. En statlig
totalfinansiering av bostadsbyggandet genom inrättande av en statlig
bostads- och samhällsbyggnadsbank är en reform som nu måste genomföras
för att grundlägga en socialt inriktad bostadspolitik. Utskottet
finner det därför angeläget att tillstyrka bifall till motionen nr 1158.
Syftet i motionen nr 1157 till den del den avser ett samordnat statligt
finansieringssystem och bättre samordning med krediter till bostadsbyggandet
och dess kompletteringsinvesteringar får därmed anses tillgodosett.
»

10. beträffande ett samordnat statligt finansieringssystem av herrar
Strömberg och Ängström (båda fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 25 som börjar med »En samordnad»
och slutar med »inte erforderlig» bort ha följande lydelse:

»Strävandena mot en bättre boendemiljö är avhängiga av att möjlighet
ges till genomförande av denna miljös samtliga element. I första
hand måste låne- och bidragssystemen för bostäderna och de grundläggande
lokalkomplementen samordnas. Om detta inte sker kommer även
det fortsatta byggandet att styras mot oacceptabla totalmiljöer med brist
på funktionsmässigt grundläggande bostadskomplement, bl. a. av servicekaraktär.
Enligt utskottets mening finns nu underlag för en reform med
syfte att skapa enhetliga låne- och bidragsformer för såväl bostäder
som lokaler och utan de nu omotiverade begränsningar som lever kvar
från en bostadspolitik med inslag av generella subventioner. Förslag
därom bör snarast läggas fram.

De kommunala följdinvesteringama bör — vare sig de stöds statligt
eller inte - även reellt fogas in i den kommunala självbestämmanderätten.
Först därmed blir bostadsförsörjningslagens grunder förenliga med
den uppfattning om bostadsförsörjningens inriktning på totalfunktionerna
som fått allt flera även konkreta uttryck. Den kommunala uppfattningen
av dessa följdinvesteringars inbördes angelägenhetsgrad bör,
där kommunens önskemål av konjunkturskäl inte helt kan tillgodoses i

CU 1971:12

avsedd takt, få avgöra investeringsplanerna inom ramar som inte förutsätter
centrala prioriteringsbeslut för de enskilda investeringsobjekten.
Formerna för ett sådant system bör, med tillgodogörande av erfarenheter
från försöksverksamheten med kommunalekonomisk långtidsplanering,
nu närmare utredas så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.
»

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

»16. beträffande ett samordnat statligt finansieringssystem att riksdagen
med bifall till motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,
»

11. beträffande utredning i syfte att avveckla paritetslånesystemet
m. m. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »till boendeutredningen» bort ha följande lydelse: »Även

den fortsatta utvecklingen har besannat tidigare anförda farhågor
att paritetslånesystemet är en olämplig administrativ anordning
för att avveckla räntebidragssystemet. Boendeutredningens givna uppdrag
bör därför kompletteras med den uttryckliga uppgiften att lägga
fram förslag till ett nytt system för det statliga kreditstödet, ett system
som - med beaktande av bostadssociala hänsyn - kan underlätta en
anpassning av byggandet till konsumenternas önskemål och ett utbud av
bostäder till rimliga priser utan öppna eller dolda subventionsinslag.»

dels utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

»17. beträffande utredning i syfte att avveckla paritetslånesystemet
m. m. att riksdagen med bifall till motionen nr 521 såvitt
nu är i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfort,»

12. beträffande ett uttalande om räntenivån av herr Grebäck (c), fru
Olsson i Hölö (c), herrar Engström (vpk) och Åkerfeldt (c) som anser
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 26 som börjar med »Enligt
utskottets» och slutar med »betänkande 1971: 1» bort ha följande lydelse: »Beslut

om riksbankens diskonto fattas utan riksdagens direkta medverkan.
Det bör dock vara riksdagen obetaget att i vanlig ordning ge
uttryck för åsikter om räntenivåns betydelse för möjligheterna att fullfölja
en socialt inriktad bostadspolitik. Effekterna av hittillsvarande höga
räntelägen har genom paritets- och räntelånesystemen visserligen inte
ännu fått full och direkt inverkan på boendekostnaderna men belastar
för lång framtid kommande betalningar. Enligt bostadsstyrelsens revi -

CU 1971: 12

derade långtidsbedömning når de halvårsvisa skuldökningarna på paritetslånen
halvmiljardnivån omkring årsskiftet 1974—1975 medan motsvarande
halvårsvisa räntelån vid samma tid skulle uppgå till ca 40Ö
milj. kr. Anslagsbelastningen på lånefonden för bostadsbyggande närmar
sig enligt samma bedömning vid samma tid ca 3,5 miljarder kronor för
budgetår och antas stiga. En fortsatt hög räntenivå skulle leda till orimliga
belastningar. Detta förhållande bör enligt utskottets mening markeras
genom att riksdagen i detta sammanhang ger Kungl. Majrt till
känna vad utskottet sålunda anfört.»

dels utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

»18. beträffande ett uttalande om räntenivån att riksdagen med bifall
till motionen nr 522 såvitt nu är i fråga som sin mening

ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

13. beträffande låneunderlag och pantvärde av herrar Strömberg och
Ångström (båda fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27 som börjar med »Civilutskottet
har» och slutar med »öppna marknaden» bort ha följande
lydelse:

»Skälen för att behålla en uppdelning på låneunderlag och pantvärde
är numera inte aktuella. För att undvika olämpliga styrningseffekter och
åstadkomma en administrativ förenkling bör såväl lånets storlek som
säkerhetsläge bestämmas ur enhetligt beräknade belopp. Utskottet har
förutsatt att frågan om den undre säkerhetsgränsen för statslån bedöms
fristående ur andra utgångspunkter.»

dels utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

»19. beträffande låneunderlag och pantvärde att riksdagen med
bifall till motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

14. beträffande bostadslån för småhus och till allmännyttigt bostadsföretag a.

av herr Grebäck, fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (samtliga c)
som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »allmännyttigt bostadsföretag» bort ersättas med
text av följande lydelse:

»Övre lånegränsen för småhus bör i enlighet med förslagen i motionerna
nr 522 och 1157 höjas till 95 % för att underlätta ett ökat småhusbyggande.
Statens krav på säkerhet bör i dessa fall ytterligare tillgodoses
genom att kommunal borgen krävs för ett belopp motsvarande
5 % av pantvärdet såvitt avser småhus utom detaljplanerat område.

Allmännyttigt bostadsföretag som inte eljest tar upp bostadslån mot
kommunal borgen bör inte få 100-procentig belåning utan att inteck -

CU 1971:12

ning med sämsta förmånsrätt inom pantvärdet kompletterats med kommunal
borgen för ett belopp motsvarande 5 % av nämnda värde.
Motionen nr 521 avstyrks i denna del.»
dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

»20. beträffande bostadslån för småhus och till allmännyttigt bostadsföretag
att riksdagen med bifall till motionerna nr 522
och 1157 samt med avslag å motionen nr 521, samtliga såvitt
nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfort,»

b. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »allmännyttigt bostadsföretag» bort ha följande
lydelse:

»De nuvarande övre lånegränserna diskriminerar vissa låntagarkategorier.
De bör därför ersättas med en enhetlig lånegräns i enlighet med
förslaget i motionen nr 521. Därav följer att motionerna nr 522 och
1157 bör avslås även i vad däri föreslagits ändrad övre lånegräns för
småhus och särskilda säkerhetsvillkor.»

dels utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

»20. beträffande bostadslån för småhus och till allmännyttigt bostadsföretag
att riksdagen med bifall till motionen nr 521 och
med avslag å motionerna nr 522 och 1157, samtliga såvitt nu
är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfort,»

15. beträffande bostadslån för vissa flerfamiljshus

a. av herr Grebäck (c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m),
fru Olsson i Hölö (c) och herr Åkerfeldt (c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Övertygande
skäl» och slutar med »i ämnet» bort ha följande lydelse:
»Oavsett om anslutning ges till grunderna för motionen nr 521 eller
för motionen nr 522 talar övervägande skäl för att övre lånegränsen
för enskilt ägda flerfamiljshus sätts till 90 % av pantvärdet. En ändring
av bestämmelserna i denna del bör således komma till stånd.»
dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

»21. beträffande bostadslån för vissa flerfamiljshus att riksdagen
med bifall till motionerna nr 521 och 522 samt i anledning
av motionen nr 1157, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

b. av herrar Strömberg och Ångström (båda fp) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Övertygande
skäl» och slutar med »i ämnet» bort ha följande lydelse:

CU 1971:12

»De skäl som i motionen nr 1157 anförts för att höja övre lånegränserna
till 92 % för enskilt ägda flerfamiljshus och 95 % för enskilt ägda
eller förvaltade servicehus har utskottet funnit övertygande. Reglerna
om lånets storlek och säkerhetsläge bör därför ändras i enlighet med
vad i motionen anförts.»

dels utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

»21. beträffande bostadslån för vissa flerfamiljshus att riksdagen
med bifall till motionen nr 1157 och i anledning av motionerna
nr 521 och 522, samtliga såvitt nu är i fråga, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

16. beträffande bostadslån till vissa kooperativa bostadsföretag

a. av herr Grebäck och fru Olsson i Hölö (båda c) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Vad

angår» och slutar med »skyndsam behandling» bort ha följande lydelse:
»De bostadskooperativa företagens lånegränser får anses fortfarande
anpassade till en lämplig nivå under förutsättning att överkostnader inte
kommer i fråga. Kommunernas av departementschefen understrukna
möjligheter att lämna borgen för lån till grundavgift tillgodoser i sådan
utsträckning grunderna för motionen nr 1165 att någon riksdagens åtgärd
inte är erforderlig. Motionen nr 521 avstyrks i denna del.»
dels utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

»22. beträffande bostadslån till vissa kooperativa bostadsföretag
m. m. att riksdagen

a. avslår motionen nr 521 såvitt nu är i fråga,

b. lämnar motionen nr 1165 utan åtgärd,»

b. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Vad

angår» och slutar med »skyndsam behandling» bort ha följande lydelse:
»Utskottet kan inte ansluta sig till yrkandet i motionen nr 1165 vilket
skulle förstärka de negativa effekterna ur allmän synpunkt av ytterligare
differentierade lånegränser. Motionärernas syften torde böra tillgodoses
genom en helt fri bostadsmarknad med gynnsammare konkurrenseffekter.
En sådan marknad främjas genom att lånegränserna inte differentieras.
Avsättningssvårigheter i enskilda fall kan motverkas genom
kommunal borgen enligt vad departementschefen anfört.»
dels utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

»22. beträffande bostadslån till vissa kooperativa bostadsföretag
m. m. att riksdagen

a. med bifall till motionen nr 521 såvitt nu är i fråga som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. avslår motionen nr 1165,»

CU 1971:12

17. beträffande samhällsägd mark som förutsättning för bostadslån
av herr Engström (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Civilutskottet
kan» och slutar med »avstyrks därför» bort ersättas med text
av följande lydelse:

»De av statsmakterna antagna riktlinjerna för kommunal markpolitik
måste betecknas som klart otillräckliga. Utvecklingen har visserligen
gått mot att de självkostnadsbärande företagen - allmännyttiga och bostadskooperativa
företag - står som byggherrar för en ökad andel av
nyproduktionen. Men jämsides med detta märks en klar tendens att
privata byggkonsortier lierade med storbankerna köper upp stora markområden.
De behärskar därigenom hela produktionskedjan: mark, byggande,
byggnadsmaterialproduktion och finansiering.

Men även när det gäller de självkostnadsbestämda företagen är det
nödvändigt att dra en klar gräns mellan förvaltningen av bostäder och
produktion av dessa. Privata företag, och i ökad grad ett fåtal stora
sådana företag, svarar för 90-95 procent av själva bostadsproduktionen.
I många kommuner existerar över huvud taget ingen konkurrens med
privatbyggmästarna när det gäller att bygga bostäder. Det ofta anförda
argumentet, som också framfördes av statsutskottet som svar på motsvarande
motionsyrkande föregående år - »konkurrens på lika villkor
mellan olika företagsformer» - tjänar endast att dölja bristen på konkurrens
i själva byggandet. Kommunernas möjligheter att driva en aktiv
markpolitik och tränga tillbaka privata intressens inflytande över marken
måste öka väsentligt. Utskottet finner att det i motionen nr 1160
framförda förslaget om att statliga lån endast skall kunna beviljas till
hus som uppförs på samhällsägd mark skulle öka kommunernas möjligheter
att tränga tillbaka bl. a. de stora privata byggkonsortiemas
inflytande och öka kommunernas möjligheter att styra utvecklingen
mot en mera socialt inriktad bostadspolitik. Yrkandet i motion nr 1160
tillstyrkes därför i denna del.»

dels utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

»23. beträffande samhällsägd mark som förutsättning för bostadslån
att riksdagen med bifall till motionen nr 1160 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,»

18. beträffande förbättringslån för vissa låginkomstgrupper av herr
Grebäck, fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (samtliga c) som anser
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 32 som börjar med »Utskottet
avstyrker» och slutar med »i bostadstilläggssystemet» bort ha följande
lydelse:

»Ett bostadspolitiskt mål att höja bostadsstandarden för betalningssvaga
grupper måste fullföljas genom åtgärder, anpassade till skilda

CU 1971:12

boendeformer. Koncentrationen av förbättringslångivningar under de
senaste åren på pensionärer och handikappade kan nu avlösas genom
att dessa lånemöjligheter åter ställs till förfogande för även andra låntagare
i samma ekonomiska omständigheter. Även samhällsekonomiskt
måste en sådan vidgning av förbättringslånens tillämpningsområde anses
vara en lämplig åtgärd. Kungl. Maj:t bör fr. o. m. nästa budgetår öppna
möjlighet till förbättringslån enligt vad som föreslagits i motionen nr
522.»

dels utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

»28. beträffande förbättringslån för vissa låginkomstgrupper att
riksdagen med bifall till motionen nr 522 såvitt nu är i fråga
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfort,»

19. beträffande inkomstgränsen för förbättringslån av fröken Ljungberg
(m), herrar Wennerfors (m), Strömberg (fp) och Ångström (fp) som
anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 32 som börjar med »Den
inverkan» och slutar med »av inkomstgränsen» bort ha följande lydelse:

»Bostadsstyrelsen anförde redan i sin anslagsframställning år 1968
övertygande skäl för att höja inkomstgränsen till 8 000 kr. Den fortsatta
levnadskostnadsutvecklingen och de särskilda ekonomiska påfrestningar
som drabbar främst de äldre och låginkomstgrupperna har enligt
utskottets mening inte kompenserats av sådana skattelättnader att de
ursprungliga argumenten försvagats. Snarast framstår en höjning av
inkomstgränsema som en nödvändighet för att inte förbättringslångivningens
reella innehåll skall ytterligare tunnas ut. Enligt utskottets
mening bör inkomstgränsen snarast höjas enligt förslaget i motionen nr
1157 och en översyn av reglerna göras i syfte att medge hänsynstagande
till skilda individuella behovssituationer.»

dels utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

»29. beträffande inkomstgränsen för förbättringslån att riksdagen
med bifall till motionen nr 1157 såvitt nu är i fråga som sin
mening ger Kungl. Majit till känna vad riksdagen anfort,»

20. beträffande högsta belopp för räntefritt stående förbättringslån
av fru Olsson i Hölö och herr Åkerfeldt (båda c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 33 som börjar med »Med
hänsyn» och slutar med »år 1970» bort ha följande lydelse:

»Enligt utskottets mening bör beloppsgränsen för räntefria förbättringslån
höjas till 15 000 kr. på de skäl som angetts i motionen nr 1154.
Önskemålet att inte med denna låneform finansiera alltför långsiktiga
ombyggnader kan anses tillgodosett genom i övrigt för långivningen
angivna förutsättningar i fråga om byggnadsarbetenas omfattning.»

CU 1971:12

dels utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

»30. beträffande högsta belopp för räntefritt stående förbättringslån
att riksdagen med bifall till motionen nr 1154 såvitt nu är
i fråga som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfort,»

21. beträffande anslag för förbättringslån m. m. av fru Olsson i Hölö
och herr Åkerfeldt (båda c) som - vid bifall till reservationen 20 - anser
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 34 som börjar med »Med
hänvisning» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha följande
lydelse:

»Utskottets bedömanden av departementschefens medelsberäkning och
ställningstagandet i fråga om högsta belopp för räntefritt stående förbättringslån
har föranlett utskottet att förorda att anslaget höjs med
5 milj. kr.»

dels utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

»37. beträffande anslag för förbättringslån m. m. att riksdagen i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen
nr 1154 såvitt nu är i fråga till Viss bostadsförbättringsverksamhet
m.m. för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten
under elfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
135 000 000 kr.,»

22. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån av herr Grebäck
(c), fröken Ljungberg (m), herr Wennerfors (m), fru Olsson i Hölö
(c), herrar Strömberg (fp), Åkerfeldt (c) och Ängström (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 35 som börjar med »Civilutskottet
avstyrker» och slutar med »i frågan» bort ha följande lydelse:

»Enighet torde föreligga om att räntorna på ifrågavarande amorteringspliktiga
tilläggslån bör höjas till lägst i motionerna föreslagna 6 %.
Då vare sig uttalanden vid tidigare riksdagsbehandling eller något Kungl.
Maj:ts beslut kan anses ha betagit staten möjligheterna till en sådan ränteändring
tillstyrks bifall till motionerna.»

dels utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

»38. beträffande ränta på amorteringspliktiga tilläggslån att riksdagen
med bifall till motionerna nr 521, 522 och 1157, samtliga
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfort,»

23. beträffande anslag för markförvärvslån

a. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anser att

CU 1971:12

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha följande lydelse:

»Det är enligt utskottets mening obestritt att kommunerna måste ha
lånemöjligheter för vissa markförvärv. Dessa lånemöjligheter bör dock
skapas i annan ordning än genom att en fixerad lånevolym avskärs för
distribution genom statliga myndigheter utan hänsyn till den öppna
kreditmarknadens flexibla kreditallokering. Kommunernas verkliga kreditbehov
för ändamålet kan inte bedömas mot bakgrund av ett syfte att
skapa ett kommunalt markägarmonopol med rent konkurrenshämmande
effekter. Den nuvarande samhällsekonomiska situationen ger särskild
tyngd åt förslagen i motionen nr 521 om att den statliga långivningen
bör upphöra. En fri kreditmarknad i förening med markförsäljningar
från kommunernas sida ger möjlighet att tillgodose för plangenomföranden
erforderliga investeringsbehov. Av det anförda följer att utskottet
avstyrker motionen nr 1161.»

dels utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

»40. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen med
bifall till motionen nr 521 såvitt nu är i fråga avslår Kungl.
Maj:ts förslag om medelsanvisning till Lånefonden för kommunala
markförvärv samt motionen nr 1161,»

b. av herr Engström (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 36 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag» bort ha följande lydelse:
»Motiven för en kraftig ökning av långivningen till kommunala markförvärv
har ökat mycket starkt. Som bostadsstyrelsen framhåller i sin
anslagsframställning översteg efterfrågan på markförvärvslån väsentligt
tillgången på lånemedel. Bostadsstyrelsen påvisar också att det krävs
betydande resurser för att kommunerna skall kunna förvärva fastigheter
inom områden med samlad äldre bebyggelse, s. k. saneringsområden. Om
kommunerna på ett tillfredsställande sätt skall kunna föra en aktiv markpolitik
såväl vid nyexploatering som vid sanering av äldre bebyggelse
krävs en kraftig utökning av fonden för kommunala markförvärv. Den
starka koncentrationen av kapital och produktionsresurser hos ett fåtal
storbyggmästare lierade med de privata affärsbankerna måste mötas med
långt effektivare medel än hittills för att hindra starka storfinansintressen
att öka sitt inflytande i kommunerna. Den av departementschefen föreslagna
utökningen av marklånefonden med blygsamma 20 milj. kr. måste
anses klart otillräcklig mot bakgrund av kommunernas svårigheter och
samlade behov. Finansutskottets bedömning i betänkandet 1971: 11, att
en överflyttning av en del av kommunernas utgifter till staten inte i och
för sig kan öka de tillgängliga reala resurserna i samhället, finner utskottet
missvisande. Kommunernas markförvärv finansieras i allmänhet genom
lån. De privata kreditinstituten - främst affärsbankerna - använder

CU 1971:12

ofta krediterbjudande till kommunerna för att skaffa inflytande åt privatkapitalet
över byggandet. Grundlinjen i långtidsutredningen och årets
finansplan är att förtur skall ges åt industriinvesteringarna. Detta kommer
att ytterligare hämma kommunernas lånemöjligheter. De privata
kreditinstitutens intresse att kombinera krediterbjudande med villkor om
vem som skall bygga okar erfarenhetsmässigt i perioder med knapp tillgång
på krediter för markköp och bostadsbyggande. Staten måste ingripa
på ett aktivt sätt och underlätta kommunernas markförvärv och möjligheter
att stå fria från privata påtryckningar. Staten har genom beslutet
att inrätta en lånefond för kommunernas långsiktiga markförvärv gjort
ett klart åtagande. Utskottet har vid sin prövning funnit att detta åtagande
endast kan uppfyllas genom en kraftig ökning av anslaget till fonden
för kommunala markförvärv. Långivningen bör nu utökas till att omfatta
även mark inom saneringsområden. Utskottet tillstyrker därför bifall
till motionen nr 1161 och där ställt yrkande om utökning av anslaget
till markförvärvslån och avslag på i motionen nr 521 ställt yrkande att
inga anslag skall utgå för detta ändamål. Det grundläggande syftet i
motionen nr 1173 om vidgning av långivningen ur marklånefonden får
därmed anses tillgodosett.»

dels utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

»40. beträffande anslag för markförvärvslån att riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag, med bifall till motionen nr 1161
och med avslag å motionen nr 521, den sistnämnda motionen
såvitt nu är i fråga, till Lånefonden för kommunala markförvärv
för budgetåret 1971/72 på kapitalbudgeten under statens
utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av 200 000 000
kr.,»

24. beträffande utredning om långivningen för kommunala markförvärv
av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som - vid
bifall till reservationen 23 a - anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 37 som börjar med »Saneringsutredningens
uppdrag» och slutar med »för prövning» bort ha följande
lydelse:

»Med hänsyn till utskottets bedömning att långivningen bör upphöra
avstyrks motionen nr 1173.»

dels utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

»41. beträffande utredning om långivningen för kommunala markförvärv
att riksdagen avslår motionen nr 1173,»

25. beträffande kommunal bostadsförmedling m. m. av herr Engström
(vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 38 som börjar med »Enligt
civilutskottets» och slutar med »226 avstyrks» bort ha följande lydelse:

CU 1971:12

»Enligt civilutskottets mening är behovet av obligatorisk kommunal
förmedling av nyproducerade och ledigblivna lägenheter klart dokumenterat.
Detta gäller även inneboenderum för att avskaffa den prisuppskörtning
genom privata förmedlingar, som sker även på detta område.
1962 års bostadsförmedlingsutredning (SOU 1967: 1) och riksdagsuttalanden
har tidigare avstyrkt förslag om obligatorisk kommunal bostadsförmedling
med hänvisning till att detta kräver en omfattande kontrollapparat.
Sådana invändningar kan inte anses hållbara. Lagstiftningen
innehåller på en rad områden bestämmelser, som anses nödvändiga
av sociala skäl, men som också kräver kontroll av efterlevnaden.
Bostadspolitiken måste främst ha en social målsättning. Lagen skall vara
en hjälp för de bostadssökande - inte för dem som vill skaffa sig vinster
på de bostadssökandes bekostnad. Hyresregleringslagens bestämmelser
om förbud i vissa fall att motta förmedlingsprovisioner är ingen garanti
mot att pengar lämnas under bordet på de privata bostads- och rumsförmedlingama.
Uppskörtningen av bostadssökande kan endast förhindras
genom att alla bostäder förmedlas genom kommunala bostadsförmedlingar.
Bostadslånekungörelsens bestämmelser om möjlighet för kommunerna
att få beslut om bostadslån förenat med villkor att lägenheterna
skall förmedlas genom bostadsförmedlingen, ger inget inflytande för
kommunerna över förmedlingen av äldre fastigheters ledigblivna lägenheter.
En betydande del av bostadsbeståndet kommer med nuvarande
bestämmelser att under överskådlig tid vara undandragna de kommunala
bostadsförmedlingarnas inflytande. I motionen nr 451 ges en rik
dokumentation över behovet av obligatorisk kommunal bostadsförmedling.
Utskottet vill även framhålla angelägenheten av en sanering när
det gäller förmedling av inneboenderum. Den av departementschefen
förordade lösningen med kommunal förmedling av inneboenderum torde
inte ge märkbara resultat så länge kommunerna inte kan falla tillbaka
på tvingande lagbestämmelser på detta område. Med understrykande av
att obligatorisk kommunal bostadsförmedling även bör innefatta förmedling
av inneboenderum anser utskottet det angeläget att tillstyrka bifall
till motionen nr 451. Nackdelarna med privat yrkesmässig bostadsförmedling
är sedan länge så klart dokumenterade att någon speciell kartläggning
därav inte är nödvändig. Vad som nu erfordras är konkreta
och snara åtgärder för införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling.
Motionen nr 226 bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.»

dels utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

»42. beträffande kommunal bostadsförmedling m. m. att riksdagen

a. med bifall till motionen nr 451 som sin mening ger Kungl.

Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. beslutar lämna motionen nr 226 utan åtgärd,»

CU 1971:12

Särskilda yttranden

1. av fröken Ljungberg och herr Wennerfors (båda m) som anför:

»Riksdagsbehandlingen av bostadsfrågorna innebär till stor del bedömningar
av förslag inom ramen för 1967 års riksdags starkt ifrågasatta
beslut i ämnet. Detta beslut har hittills låst utvecklingen genom
kvotregler och stymingsinstrument som avser att gynna vissa ideologiska
linjer framför det gemensamt formulerade bostadspolitiska målet.
Beslutet motverkar snarare förverkligandet av detta mål genom att
hindra den fria konkurrens mellan företagsformerna som skulle kunna
leda till att tillgängliga resurser på bästa sätt används för att tillgodose
konsumenternas reella efterfrågan i ett fritt val av goda bostäder av
skilda typer till rimliga produktionskostnader och rimliga faktiska boendekostnader.
Sådana möjligheter kan skapas endast i ett bostadspolitiskt
system, som bygger på de grundförutsättningar som närmare utvecklats
i motionen nr 521.

1967 års nämnda beslut innebär vidare att de direkta subventionerna
i form av räntebidrag ersatts med ökande anslag på kapitalbudgeten,
vilkas generella subventionskaraktär endast nödtorftigt dolts genom att
de bokförs som statens tillgångar med nominellt belopp - dock utan att
behöva i motsvarande utsträckning bokföras som bostadsföretagens
reella skulder. De bostadssociala tungt vägande anspråken måste givetvis
beaktas men bör för prismedvetandets skull redovisas och bedömas
för sig och inte som i paritetslånesystemet skjutas framåt i tiden i förhoppningen
att deras kostnader skall försvinna i låneanslagens växande
mångmiljardbelopp. De redan år 1967 anmälda farhågorna i detta avseende
besannas ytterligare genom därefter avgivna budget- och tilläggsbudgetförslag
och får en än skarpare relief i långtidsbedömningarnas
belysning.»

2. beträffande bostadslån till vissa bostadskooperativa företag av herr
Engström (vpk) som anför:

»Utskottets hemställan att till boendeutredningen för skyndsam prövning
överlämna motionen nr 1165 med förslag om höjning av övre lånegränsen
för bostadskooperativa företag till 98 procent föranleder inget
särskilt yrkande från min sida. Bostadskooperationen är en bostadsform,
som på allt sätt bör stödjas. De nuvarande höga insatserna är en spärr
för många bostadssökande med lägre inkomster när det gäller att teckna
bostadsrätt. Insatserna måste bringas ner. En höjning av lånegränsen
från 95 till 98 procent är motiverad. Men en sådan höjning får inte utgöra
någon ersättning för andra åtgärder, som är nödvändiga för att
pressa ned byggnadskostnaderna. Nödvändiga åtgärder för att få ner
produktionskostnader, hyror och insatser är främst tillbakapressande av
vinst- och spekulationsintressena i mark, byggnadsmaterialproduktion
och byggande samt en övergång till totalfinansiering genom en statlig
bostads- och samhällsbyggnadsbank.»