Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

Nr 198

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar; given Stockholms
slott den 6 november 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i lagen (1942: 335)
om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås höjning av de gränsvärden som i fråga om kraftverk,
elektriska ledningar samt transformator- och kopplingsstationer anger
lagens tillämpningsområde. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 198

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa

kraftanläggningar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses

1) elektriskt kraftverk, som är
avsett för generatoreffekt av minst
tiotusen kilovoltampére;

2) anläggning för tillgodogörande
av vattenkraft genom vattenreglering,
om vattenmagasinet är avsett
att rymma minst etthundra miljoner
kubikmeter;

3) elektrisk ledning, som är avsedd
för spänning av minst etthundra
kilovolt mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning
av minst fyrtio kilovolt mellan
två ledare och en genomgångseffekt
av minst tiotusen kilovoltampére.

(Föreslagen lydelse)

Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses

1) elektriskt kraftverk, som är
avsett för generatoreffekt av minst
tjugofemtusen kilovoltampére;

2) anläggning för tillgodogörande
av vattenkraft genom vattenreglering,
om vattenmagasinet är avsett
att rymma minst etthundra miljoner
kubikmeter;

3) elektrisk ledning, som är avsedd
för spänning av minst tvåhundra
kilovolt mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning
av minst sjuttio kilovolt mellan
två ledare och en genomgångseffekt
av minst tjugofemtusen kilovoltampére.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. 1

1 Senaste lydelse 1957:49.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

Utdrag ur protokollet över industriärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
9 oktober 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling,
Löfberg, Carlsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i
lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
och anför.

Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar innehåller
regler om åtgärder till skydd mot skada genom krigshandling eller sabotage
på anläggningar av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i landet. Avgörande
för om en anläggning skall anses vara av väsentlig betydelse för
kraftförsörjningen är dess storlek. De gränser som härvid gäller för olika
slag av anläggningar anges i lagen. Frågor om skyddsåtgärder enligt lagen
prövas av en särskild nämnd, krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.

I skrivelse den 18 mars 1970 har Centrala driftledningen (CDL) föreslagit
en höjning av de nuvarande storleksgränserna för anläggningar som skall
anses vara av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket.

Över CDL:s framställning har efter remiss yttranden avgetts av krigsskyddsnämnden,
vattenöverdomstolen, överbefälhavaren, kommerskollegium,
civilförsvarsstyrelsen, statens vattenfallsverk, statens vägverk, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt Svenska kraftverksföreningen och Svenska elverksföreningen.

Gällande bestämmelser

Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar (ändrad
1944: 542 och 1957: 49) innehåller bestämmelser om åtgärder för att skydda
vissa kraftanläggningar mot skada genom luftanfall eller annan krigshandling
eller sabotage. Bestämmelserna skall enligt 1 § tillämpas beträffande
anläggning av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 198

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

1 2 § anges vilka anläggningar som omfattas av lagen. Dessa anläggningar
är

1) elektriskt kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst tiotusen
kilovoltampere;

2) anläggning för tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering,
om vattenmagasinet är avsett att rymma minst etthundra miljoner kubikmeter; 3)

elektrisk ledning, som är avsedd för spänning av minst etthundra kilovolt
mellan två ledare; samt

4) transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning av
minst fyrtio kilovolt mellan två ledare och en genomgångseffekt av minst
tiotusen kilovoltampere.

I 3 § föreskrivs att ny- eller ombyggnad, ändring eller utvidgning av kraftanläggning
skall utföras på ett sätt som i varje särskilt fall är lämpligt från
skyddssynpunkt. I fråga om skyddsåtgärder vid befintliga anläggningar ges
bestämmelser i 4 §. Denna paragraf inleds med en allmän bestämmelse enligt
vilken ägare av kraftanläggning är skyldig att beträffande anläggningen
och driften vid denna vidta erforderliga åtgärder för att minska faran för
och begränsa verkningarna av sådan skada som avses il §. Därefter anges
vissa speciella åtgärder, som ingår i ägarens förpliktelser. Han skall sålunda
verkställa nödvändig förstärkning av anläggningens skydd mot brand- och
annan bombskada samt utföra skyddsrum och andra behövliga skyddsanordningar
åt personal för anläggningens skötsel och skydd samt lämpligt
förvaringsrum för förråd.

Ägaren är också skyldig att ombesörja erforderlig utbildning och övning
av personal, som vid anläggningen skall fullgöra uppgifter som hör till civilförsvaret,
samt att vidta nödvändiga åtgärder för att snabbt avhjälpa driftavbrott.
Nyttjas anläggningen av annan än ägaren, är nyttj anderättshavaren
skyldig att i viss utsträckning vidta nyssnämnda åtgärder i stället för denne.

Ägare eller nyttj anderättshavare får enligt 5 § inte åläggas att vidta åtgärd,
som med hänsyn till anläggningens omfattning och andra omständigheter
beträffande denna skulle vara oskäligt betungande.

Om anläggningen nyttjas av annan än ägaren, får enligt 6 § kostnad, som
ägaren annars skolat vidkännas, fördelas mellan honom och nyttj anderättshavaren
efter vad som bedöms skäligt.

Enligt 7 § är ägare eller innehavare av kraftanläggning, som avses i lagen,
skyldig att tåla åtgärd vid anläggningen för att trygga kraftförsörjningen i
riket under krig, även om han inte själv är skyldig att utföra eller bekosta
åtgärden. Medför åtgärden skada eller förlust, som inte är ringa, är han dock
berättigad till skälig ersättning.

Frågor om skyddsåtgärder och om ersättning för sådana åtgärder prövas
av krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar, medan frågor om kostnadsfördelning
mellan ägare och nyttj anderättshavare prövas av allmän domstol.

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

I 9 § ges bestämmelser om krigsskyddsnämndens sammansättning. Nämnden
består av en lagfaren ordförande, en representant för försvarsstaben, en
för civilförsvarsstyrelsen, en för vattenfallsverket och en för kommunala och
enskilda kraftföretag, vilka samtliga utses av Ivungl. Maj :t.

I It § föreskrivs att anmälan om utförande av anläggning, som avses i
lagen, eller väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning
skall göras hos krigsskyddsnämnden för prövning av frågan om anläggningens
lämplighet från skyddssynpunkt. Vid anmälan skall fogas ritningar
över anläggningen och de uppgifter som behövs för prövningen.

Mål om tillstånd enligt vattenlagen till anläggning, som avses i 2 § 1 eller
2, eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning
får inte avgöras, innan krigsskyddsnämndens utlåtande föreligger. Motsvarande
gäller beträffande ärenden om tillstånd enligt 2 § lagen (1902: 71
s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar till utförande
av elektrisk ledning som avses i 2 § 3.

Lagen innehåller vidare bestämmelser om bl. a. ianspråktagande av mark
för skyddsåtgärd (14 §), skyldighet att tåla besiktning av anläggning (15 §)
och fullföljd av talan mot krigsskyddsnämndens beslut (17 §) samt straffoch
vitesbestämmelser (16, 18 och 19 §§).

Närmare bestämmelser om krigsskyddsnämndens verksamhet finns i instruktionen
(1965: 680) för krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.

Centrala driftledningens framställning

Centrala driftledningen (CDL), som har ansvaret för kraftförsörjningen
i krig, erinrar i sin framställning till en början om att gränserna för vilka
anläggningar — kraftverk, ledningar samt transformator- och kopplingsstationer
— som skall anses vara av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen
ursprungligen var lägre än de nuvarande, som fastställdes år 1957
(prop. 1957:33, 1LU 4). Den höjning av gränserna som då företogs efter
framställning av krigsskyddsnämnden motiverades av kraftsystemets snabba
tillväxt och strukturförändring.

CDL framhåller därefter, att oljeeldade eller nukleära kraftverk
med aggregatstorlekar om 500—800 megawatt kommer att dominera utbyggnaden
på produktionssidan under 1970-talet. Utbyggnaden av vattenkraft
kommer i huvudsak att avslutas under denna tidsperiod. Endast ett
fåtal relativt små anläggningar anses f. n. vara ekonomiskt lönsamma att
bygga. Även om dessa små stationer med hänsyn till sin lokalisering i vissa
fall kan vara av betydelse från krigsproduktionssynpunkt torde de med
hänsyn till sin ringa storlek knappast utgöra anfallsmål i krig. CDL föreslår
därför att den nuvarande gränsen enligt 2 § 1 i fråga om kraftverk höjs till
25 000 kilovoltampere.

1 fråga om elektriska ledningar anför CDL, att betydelsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

av nät med lägre spänningar successivt nedgått och att 130-kilovoltsledningar
numera får betraktas som distributionsledningar. Endast i något enstaka
fall har krigsskyddsnämnden f. ö. funnit anledning att påverka en
föreslagen ledningssträckning. De synpunkter som föranlett sådana beslut
har nästan utan undantag grundats på rent militära önskemål. För att dessa
skall kunna beaktas torde det dock vara tillräckligt att kommerskollegium
remitterar koncessionsansökningarna till överbefälhavaren. Från krigsskyddssynpunkt
är det emellertid angeläget att ledningar med högre spänning,
med hänsyn till den betydelse dessa har för kraftöverföringen i krig,
alltjämt underställs krigsskyddsnämndens prövning. CDL föreslår att gränsen
för ledningar enligt 2 § 3 fastställs till en spänning av minst 200 kilovolt
mellan två ledare.

Vad slutligen angår transformator- och kopplingsstation
e r framhåller CDL, att ett stort antal transformatorstationer tillkommit
och att transformatorreserven i stationerna med hänsyn till behoven i fredstid
ofta är större än 50 %, i vissa fall så hög som 100 %. Med hänsyn till
planläggningen inom övriga delar av totalförsvaret bör det dock enligt CDL
alltjämt finnas möjlighet att höja skyddsnivån vid vissa i fred mindre betydelsefulla
men från beredskapssynpunkt viktiga anläggningar. CDL föreslår
att gränsen enligt 2 § 4 för skyldighet att vidta åtgärder i fråga om
transformator- eller kopplingsstationer ändras till att gälla en spänning av
minst 70 kilovolt eller en genomgångseffekt av 25 000 kilovoltampere.

Remissyttranden

De föreslagna ändringarna tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla
remissinstanser med undantag av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen,
vilka förordar att nuvarande gränser i fråga om kraftverk och transformatorstationer
behålls, samt överstyrelsen för ekonomiskt försvar, som
i fråga om transformatorstationer delar denna uppfattning.

Krigsskyddsnämnden tillstyrker de föreslagna ändringarna. Civilförsvarsstyrelsens
representant i nämnden är dock av skiljaktig mening såtillvida,
alt han inte finner skäl att ändra de nuvarande bestämmelserna i fråga om
kraftverk samt transformator- och kopplingsstationer. Kraftverksföreningen
framhåller att upprättande av anmälan till krigsskyddsnämnden är förenat
med betydande arbete och detsamma torde enligt föreningen gälla
ärendenas behandling i nämnden. Föreningen finner det därför angeläget
att lagens omfattning begränsas till företag som är av sådan betydelse i krig
att särskilda skyddsåtgärder för dem är motiverade. Såvitt det är bekant
för föreningen har under senare år inte i något fall krigsskyddsnämnden
föreskrivit skyddsåtgärder vid anläggningar som ligger under de nya gränser
som CDL föreslagit i sin framställning. Föreningen anser därför att

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

dessa gänser bör kunna ligga till grund för ändring av lagen. Elverksföreningen
finner det naturligt att kvantitativa och tekniska förändringar inom
kraftförsörjningen får konsekvenser också för bedömningen av olika
kraftproduktions- och kraftöverföringsanläggningars betydelse från krigsskyddssynpunkt
och tillstyrker därför förslaget.

Överbefälhavaren framhåller att den återstående vattenkraftutbyggnaden
som kan komma att ha betydelse för elkraftförsörjningen i krig inte bör
bedömas generellt. Möjlighet bör finnas att i krigsskyddsnämnden pröva
varje enskilt objekt. I fråga om transformatorstationer anser överbefälhavaren,
att stationer i skiktet mellan 40 och 70 kilovolt kan ha stor betydelse
för elkraftförsörjningen av krigsviktiga industrier. Han förordar därför att
nu gällande bestämmelser om transformatorstationer behålls. Civilförsvarsstgrelsen
anser möjligheterna att öka motståndsförmågan mot vapenverkan
vid större värmekraftverk vara begränsade, vilket ökar värdet av fördelade,
smärre vattenkraftstationer. Styrelsen finner därför inte skäl att ändra lagen
på denna punkt. Styrelsen anser det vidare angeläget från beredskapssynpunkt,
att skyddet för transformator- och kopplingsstationer kan upprätthållas
i samma omfattning som hittills. Detta gäller främst områden
och orter som är betydelsefulla för försörjningen. De nuvarande bestämmelserna
om sådana stationer bör därför inte ändras. Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar framhåller beträffande transformatorstationer, att viktigast
från beredskapssynpunkt inte är en stations storlek utan att matning
kan ske till anläggningar som är betydelsefulla för totalförsvaret. I ett skärpt
läge bör därför även mindre transformatorstationer med lokal matning till
bl. a. krigsviktiga företag i största möjliga utsträckning ges godtagbart
skydd. Den nuvarande gränsen enligt 2 § 4 bör därför enligt styrelsens uppfattning
inte höjas.

Departementschefen

En oavbruten tillförsel av elkraft är en förutsättning för att det moderna
samhället skall fungera. Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
avser att genom förebyggande åtgärder förhindra att i händelse
av krig störningar uppkommer i elkraftförsörjningen genom luft anfall
eller annan krigshandling eller sabotage.

Lagen är tillämplig på anläggning av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen
i riket, och i lagen har närmare angetts vilka anläggningar som skall
anses vara av sådan betydelse. Gränsdragningen har därvid gjorts med hänsyn
till anläggningens storlek. Föredragande departementschefen uttalade
vid lagens tillkomst, att storleken av en anläggning visserligen inte var enbart
avgörande för dennas betydelse för kraftförsörjningen, men för att
underlätta bestämmelsernas tillämpning måste det anses värdefullt, att till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

lämpningsområdet blev så entydigt angivet som möjligt. Detta ansågs bäst
kunna ske genom att utgå från anläggningarnas storlek och han förordade
därför en gränsdragning efter denna princip.

Den utbyggnad av kraftförsörjningen som ägde rum efter lagens tillkomst
kom efter hand att innebära en förskjutning mot anläggningar med större
effekt och högre överföringsspänning. Efter framställning av krigsskyddsnämnden
ändrades därför år 1957 gränsdragningen så, att vissa mindre anläggningar
fördes utanför lagens tillämpningsområde.

Utvecklingen mot allt större anläggningar har därefter fortsatt och ytterligare
accentuerats. CDL har ansett tiden vara mogen att på nytt höja gränserna
i fråga om kraftverk, ledningar samt transformator- och kopplingsstationer.

Vad till eu början angår kraftverk anförs i CDL:s framställning,
att kraftutbyggnaden under 1970-talet kommer att domineras av oljeeldade
och nukleära värmekraftverk med aggregat om 500—800 megawatt, medan
däremot utbyggnaden av vattenkraft i huvudsak kommer att vara avslutad
under samma period. Även om vissa av de relativt små vattenkraftstationer,
som kan komma att byggas, med hänsyn till sin lokalisering kan vara av betydelse
från krigsskyddssynpunkt, torde de på grund av sin storlek knappast
utgöra anfallsmål i krig. CDL föreslår att den nuvarande gränsen, som avser
en generatoreffekt av 10 000 kilovoltampere, höjs till 25 000 kilovoltampere.
Den föreslagna ändringen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna
med undantag av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen,
vilka båda förordat att den nuvarande gränsen behålls. Den återstående
vattenkraftutbyggnaden bör enligt överbefälhavaren inte bedömas generellt,
utan möjlighet bör finnas till prövning av varje enskilt objekt. Civilförsvarsstyrelsen
framhåller, att värdet av fördelade, smärre vattenkraftstationer
relativt sett synes öka, eftersom möjligheterna att höja motståndsförmågan
mot vapenverkan vid större värmekraftverk torde bli begränsade.

För egen del anser jag i likhet med CDL och flertalet remissinstanser att
ifrågavarande gränsdragning, som anknyter till anläggningarnas storlek, bör
revideras med hänsyn till den tekniska utvecklingen. Denna har på kraftproduktionssidan
efter hand kommit att innebära en förskjutning mot allt
större enheter, och den fortsatta utbyggnaden kommer till alldeles övervägande
del att inriktas på mycket stora värmekraftanläggningar. Enligt vad
jag erfarit har krigsskyddsnämnden under den senaste femårsperioden inte
i något fall föreskrivit skyddsåtgärder vid anläggning som ligger under den
nu föreslagna gränsen. Denna står således i god överensstämmelse med
nämndens bedömning av skyddsbeliovet och innebär enligt min mening en
lämplig avvägning mellan de intressen som här bör beaktas.

I fråga om elektriska ledningar har CDL föreslagit en höjning av
spänningsgränsen från 100 till 200 kilovolt. En sådan höjning har godtagits
av alla remissinstanser och även jag vill ansluta mig till förslaget. Som an -

Kungl. Maj:ts proposition, nr 198 år 1970

förs i CDL:s framställning har betydelsen av nät med lägre spänning efter
hand minskat och 130-kilovoltsledningar är numera att anse som distributionsledningar.

Även när det gäller transformator- och kopplingsstationer anser
CDL att förutsättningarna för den nuvarande gränsdragningen förändrats.
Ett stort antal transformatorstationer har tillkommit och transformatorreserven
i varje station är med hänsyn till behoven i fredstid ofta större
än 50 %, i vissa fall uppgår den till 100 %. En avsevärd höjning av gränserna
kunde därför ifrågasättas. Med beaktande av att det bör finnas möjlighet
att höja skyddsnivån vid vissa från fredssynpunkt mindre betydelsefulla
men från beredskapssynpunkt viktiga anläggningar inskränker sig
emellertid CDL till att föreslå att gränsen i fråga om transformator- och
kopplingsstationer, som f. n. är satt vid en spänning av 40 kilovolt och en
genomgångseffekt av 10 000 kilovoltampere, höjs till 70 kilovolt respektive
25 000 kilovoltampere. Överbefälhavaren framhåller i sitt remissyttrande
att transformatorstationer i skiktet mellan 40 och 70 kilovolt kan ha stor betydelse
för elkraftförsörjningen av krigsviktiga industrier och förordar därför
att den nuvarande gränsen bibehålls. Denna uppfattning delas av överstyrelsen
för ekonomiskt försvar. Även civilförsvarsstyrelsen finner det från
beredskapssynpunkt angeläget att skyddet för ifrågavarande slag av anläggningar
kan upprätthållas i samma omfattning som hittills. För egen del anser
jag att de skäl CDL åberopat i sin framställning bör föranleda att gränserna
höjs även i fråga om transformator- och kopplingsstationer. De föreslagna
gränserna ansluter sig också i detta fall till den bedömning av
skyddsbehovet som kommit till uttryck i krigsskyddsnämndens praxis under
senare år och synes mig vara väl avvägda. Jag vill därför förorda att
gränsdragningen ändras på det sätt CDL föreslagit.

I enlighet med det anförda har inom industridepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (194-2: 335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar. Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari
1971. Lagförslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga.1

Jag hemställer att lagrådets yttrande över lagförslaget inhämtas enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

1 Bilagan, som är likalydande med det till propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.

Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 2 november 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,
regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över industriärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 9 oktober
1970, hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets
utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring
i lagen (1942:335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Lars Lindmark.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1970

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 6 november 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,
Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Gei jer,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat lagförslaget utan erinran,
och hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700552