Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Nr 185

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i sjölagen m. in.; given Stockholms slott den
23 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

2) lag om ändring i lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg,

3) lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),

4) lag om ändring i föräldrabalken,

5) lag om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om forum i
sjörättsmål. Enligt nuvarande lag tas sådana mål upp av rådhusrätt eller
vissa häradsrätter. Enligt förslaget skall sjörättsmål som huvudregel koncentreras
till sju tingsrätter i landet. Mål som uteslutande rör annat fartyg
än handels- eller fiskefartyg får dock tas upp av tingsrätt som är behörig
enligt allmänna regler i rättegångsbalken. Undantagsregeln får främst betydelse
för nöjes- och fritidstrafiken. Lagstiftningen, som delvis hänger
samman med underrättsreformen, föreslås träda i kraft den 1 januari 1971. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 185

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

1) Förslag
till
Lag

om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. I)1,
dels att i 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—313, 315, 317 och
330 §§ orden ”sjöfartsstyrelsen” och ”styrelsen” skall bytas ut mot ”sjöfartsverket”
respektive ”verket”,

dels att i 314 § ordet ”underrätt” skall bytas ut mot ”tingsrätt”,
dels att i 330 § ordet ”telestyrelsen” skall bytas ut mot ”televerket”,
dels att 3, 231, 305, 307, 316 och 336—343 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §.:

Har den, för vars räkning fartyg
bygges, för byggnadens verkställande
givit eller utfäst sig att giva varvsägaren
eller byggmästaren förskott
av penningar eller byggnadsämnen,
äge han, när avhandling därom upprättats,
att låta den intagas, om
byggnaden verkställes i stad med
rådhusrätt, i rådhusrättens protokoll
och eljest i protokollet hos närmaste
rådhusrätt; och njute sedan
förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken
sägs.

Har den, för vars räkning fartyg
bygges, för byggnadens verkställande
givit eller utfäst sig att giva varvsägaren
eller byggmästaren förskott
av penningar eller byggnadsämnen,
äge han, när avhandling därom upprättats,
att låta den intagas i protokollet
hos Stockholms tingsrätt; och
njute sedan förmånsrätt enligt 17
kap. handelsbalken.

231 §.;

Anspråk på--------

Tvist om gottgörelse, som avses i
första stycket, prövas av sjömansnämnden
i Stockholms sjömanshusdistrikt.
Talan må ej föras mot
nämndens beslut i sådan tvist. 1 2 3

bärgningsföretaget slutförts.

Tvist om gottgörelse, som avses i
första stycket, prövas av sjömansnämnden.
Talan må ej föras mot
nämndens beslut i sådan tvist.

1 Senaste lydelse av 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—315, 317 och 330 §§ 1967: 48.

2 Senaste lydelse 1964: 658.

3 Senaste lydelse 1964: 728.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

305 §.!

Sjöförklaring inom riket hålles av
den allmänna underrätten för Luleå,
Sundsvall, Stockholm, Kalmar,
Malmö, Göteborg eller Karlstad. Behörig
är den domstol som är närmast
den hamn eller ort där sjöförklaring
skall äga rum enligt 304 §.
Konungen äger dock för viss hamn
förordna att annan av domstolarna
skall vara behörig, om det är ändamålsenligt
med hänsyn till trafikförbindelser
och övriga förhållanden.

Om annat-----------

Vid sammanträde för sjöförklaring
skall rätten bestå av en lagfaren
domare såsom ordförande samt
två personer som äro kunniga och
erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en
av de senare bör hava grundlig erfarenhet
från tjänst som fartygseller
maskinbefäl på handelsfartyg
och nyligen hava utövat sådan tjänst.
Rätten utser för varje sjöförklaring
de särskilda ledamöterna från en
förteckning, som sjöfartsstyrelsen
årligen upprättar för varje fartygsinspektionsdistrikt.
Förteckningen
skall upptaga minst tjugo personer.
Om biträde av person med särskild
sakkunskap i visst fall är ändamålsenligt,
äger rätten tillkalla sådan
person att inträda såsom ytterligare
ledamot i rätten, även om han
ej är upptagen i förteckningen. Särskild
ledamot skall vara svensk medborgare
och hava fyllt tjugofem år.
Den som är omyndig eller i konkurstillstånd
får ej vara ledamot. Särskild
ledamot äger uppbära ersättning
av allmänna medel enligt
bestämmelser som meddelas av
Konungen.

I Danmark —--------—

I övrigt---------—

I fråga —----—-----

Sjöförklaring inom riket hålles av
Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar,
Malmö, Göteborgs eller Karlstads
tingsrätt. Behörig är den domstol
som är närmast den hamn eller
ort där sjöförklaring skall äga rum
enligt 304 §. Konungen äger dock för
viss hamn förordna att annan av
domstolarna skall vara behörig, om
det är ändamålsenligt med hänsyn
till trafikförbindelser och övriga förhållanden.

— av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring
skall rätten bestå av lagfaren
domare såsom ordförande samt
två personer som äro kunniga och
erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en
av de senare bör hava grundlig erfarenhet
från tjänst som fartygseller
maskinbefäl på handelsfartyg
och nyligen hava utövat sådan tjänst.
Rätten utser för varje sjöförklaring
de särskilda ledamöterna från en förteckning,
som sjöfartsverket årligen
upprättar för varje sjöfartsinspektionsdistrikt.
Förteckningen skall
upptaga minst tjugo personer. Om
biträde av person med särskild sakkunskap
i visst fall är ändamålsenligt,
äger rätten tillkalla sådan person
att inträda såsom ytterligare ledamot
i rätten, även om han ej är
upptagen i förteckningen. Särskild
ledamot skall vara svensk medborgare.
Den som är omyndig eller i
konkurstillstånd får ej vara ledamot.
Särskild ledamot äger uppbära
ersättning av allmänna medel enligt
bestämmelser som meddelas av
Konungen.

--landets lag.

--norsk konsul.

— meddelas vitesföreläggande.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

När anmälan
Till sammanträde
Befälhavaren skall
I den mån det kan ske skola sakägarna
genom särskilda meddelanden
underrättas om tid och plats för
sammanträdet samt var och när anmälningen
om sjöförklaring med
därtill hörande handlingar finnes
tillgänglig. Sjöfartsstyrelsen skall
alltid underrättas om tid och plats
för sammanträdet. Gäller sjöförklaringen
händelse, som angår säkerheten
på fartyg, skall även fartygsinspektören
underrättas.

De särskilda ---------

på fartyget,
genom befälhavaren,
vid vite.

I den mån det kan ske skola sakägarna
genom särskilda meddelanden
underrättas om tid och plats för
sammanträdet samt var och när anmälningen
om sjöförklaring med
därtill hörande handlingar finnes
tillgänglig. Sjöfartverket skall alltid
underrättas om tid och plats för
sammanträdet. Gäller sjöförklaringen
händelse, som angår säkerheten
på fartyg, skall även överinspektören
i sjöfartsinspektionsdistriktet underrättas.

— annan synpunkt.

307 §.!

316

För varje fartygsinspektionsdistrikt
skall finnas förteckning över
personer, som äro skickade att utföra
uppdrag att besiktiga fartyg
eller last. Förteckningen upprättas
årligen av sjöfartsstyrelsen och hålles
tillgänglig hos de underrätter
som sjöfartsstyrelsen föreskriver.

336

Rådhusrätt är första domstol i
mål, som skall bedömas efter denna
lag. Om häradsrätts behörighet i vissa
fall att upptaga sådant mål gälla
särskilda bestämmelser.

§-x

För varje sjöfartsinspektionsdistrikt
skall finnas förteckning över
personer, som äro skickade att utföra
uppdrag att besiktiga fartyg eller
last. Förteckningen upprättas årligen
av sjöfartsverket och hålles tillgänglig
hos de underrätter som sjöfartsverket
föreskriver.

§.J

Första domstol i tvistemål rörande
förhållande som avses i denna
lag är Luleå, Sundsvalls, Stockholms,
Kalmar, Malmö, Göteborgs eller Karlstads
tingsrätt. Detsamma gäller
brottmål i fråga om gärning som avses
i denna lag, även om gärningen
är belagd med strängare straff i
brottsbalken.

Rör mål som anges i första stycket
uteslutande annat fartyg än handelsfartyg
eller fiskefartyg, får målet
upptagas även av tingsrätt som är
behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år WTO

(Nuvarande lydelse)

(.Föreslagen lydelse)

337

Bestämmelserna om laga domstol
i tvistemål i allmänhet äga motsvarande
tillämpning i fråga om rådhusrätts
behörighet att upptaga tvistemål
enligt denna lag. Talan får
även väckas vid rådhusrätten i den
ort där fartyget finnes. När säkerhet
för fordran ställts hos myndighet till
befrielse från kvarstad eller annan
handräckning, får talan väckas vid
rådhusrätten i den ort där säkerheten
ställts. Talan angående fordran
som säkerheten avsett får väckas And
sistnämnda rådhusrätt, äA''en om säkerheten
frigivits. Finnes ej rådhusrätt
i ort, där svaranden kunnat sökas
enligt vad som nu sagts, får talan
väckas vid den rådhusrätt som
är närmast den orten.

Äro flera

§.x

I fråga om behörigheten för de
tingsrätter som anges i 336 § första
stycket att upptaga tvistemål enligt
denna lag äga bestämmelserna om
laga domstol i tvistemål i allmänhet
motsvarande tillämpning. Talan
får även väckas vid den av tingsrätterna
som är domstol för den ort
där fartyget finnes. Har säkerhet för
fordran ställts hos myndighet til!
befrielse från kvarstad eller annan
handräckning, får talan ATäckas även
vid den av tingsrätterna som är domstol
för den ort där säkerheten
ställts. Talan angående fordran som
säkerheten avsett får väckas vid sistnämnda
tingsrätt, även om säkerheten
frigivits.

Om domstolen för den ort där svaranden
enligt i första stycket angivna
grunder kunnat sökas icke är
tingsrätt som anges i 336 § första
stycket, väckes talan vid den av dessa
tingsrätter som är närmast den
orten.

- rederiets hemvist.

338

Bestämmelserna om laga domstol
i brottmål i allmänhet äga motsvarande
tillämpning i fråga om rådhusrätts
behörighet att upptaga
brottmål enligt denna lag. Finnes ej
rådhusrätt i ort, vid vars domstol
den misstänkte haft att svara enligt
vad som nu sagts, får åtal väckas vid
den rådhusrätt som är närmast den
orten.

339

Talan mot dispasch föres genom
klander hos rådhusrätten i den ort
där dispaschen är utgiven.

Dispasch, som — ------— —

1 Senaste lydelse 1967: 48.

§-X

1 fråga om behörigheten för de
tingsrätter som anges i 336 § första
stycket att upptaga brottmål som där
avses äga bestämmelserna om laga
domstol i brottmål i allmänhet motsvarande
tillämpning. Om domstolen
för den ort där den misstänkte
enligt vad nu sagts haft att svara
icke är någon av nämnda tingsrätter,
väckes åtal vid den av dessa
tingsrätter som är närmast den orten.

Talan mot dispasch föres genom
klander hos tingsrätten för den ort
där dispaschen är utgiven.

--till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

340

Rådhusrätt är i dispaschmål domför
med tre eller högst fyra lagfarna
domare jämte tre särskilda ledamöter
utsedda enligt 341 §. Rådhusrätten
är dock domför med en lagfaren
domare vid prövning om klander
skall avvisas och vid sådan handläggning
som avser måls beredande
eller som enligt 341 och 343 §§ ankommer
på rådhusrätten.

341

För stad, vars rådhusrätt äger
upptaga dispaschmål, upprättar sjöfartsstyrelsen
årligen en förteckning,
vari upptagas minst tolv personer,
som äro kunniga i handel och
sjöfart och som äro skickade att
tjänstgöra som särskilda ledamöter
i dispaschmål. Bland dem som upptagits
i denna förteckning utser rätten
för varje mål tre för tjänstgöring
som särskilda ledamöter. Om
på grund av förfall eller annat hinder
föreskrivet antal ledamöter ej
kan utses från förteckningen, utser
rätten annan lämplig person att vara
särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara svensk
medborgare och hava fyllt tjugofem
år. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd
får ej vara ledamot.
Särskild ledamot äger uppbära ersättning
av allmänna medel enligt
bestämmelser som meddelas av Konungen.

§-1

Tingsrätt är i dispaschmål domför
med tre eller högst fyra lagfarna
domare jämte tre särskilda ledamöter
utsedda enligt 341 §. Rätten är
dock domför med en lagfaren domare
vid prövning om klander skall avvisas
och vid sådan handläggning
som avser måls beredande eller som
enligt 341 och 343 §§ ankommer på
tingsrätten.

§-J

För domsaga, vars tingsrätt äger
upptaga dispaschmål, upprättar sjöfartsverket
årligen en förteckning,
vari upptagas minst tolv personer,
som äro kunniga i handel och sjöfart
och som äro skickade att
tjänstgöra som särskilda ledamöter
i dispaschmål. Bland dem som upptagits
i denna förteckning utser rätten
för varje mål tre för tjänstgöring
som särskilda ledamöter. Om på
grund av förfall eller annat hinder
föreskrivet antal ledamöter ej kan
utses från förteckningen, utser rätten
annan lämplig person att vara
särskild ledamot.

Särskild ledamot skall vara svensk
medborgare. Den som är omyndig
eller i konkurstillstånd får ej vara
ledamot. Särskild ledamot äger uppbära
ersättning av allmänna medel
enligt bestämmelser som meddelas
av Konungen.

342 §.

Vill någon klandra dispasch, skall
han inom fyra veckor från dispaschens
dag till rådhusrätten inkomma
med klanderinlaga. Med de
avvikelser som följa av tredje stycket
i denna paragraf äga i övrigt bestämmelserna
i 52 kap. 2, 3, 5, 6 och
8—12 §§ rättegångsbalken motsva 1

Senaste lydelse 1967: 48.

Vill någon klandra dispasch, skall
han inom fyra veckor från dispaschens
dag till tingsrätten inkomma
med klanderinlaga. Med de avvikelser
som följa av tredje stycket i
denna paragraf äga i övrigt bestämmelserna
i 52 kap. 2, 3, 5, 6 och 8—
12 §§ rättegångsbalken motsvarande

Kungi. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rande tillämpning i mål om klander
av dispasch. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället rådhusrätten.

Upptages klander av dispasch,
äger motpart utan avgift få ut en avskrift
av klanderinlagan. Vill han
bemöta klandret, skall han senast
fyra veckor efter fullföljdstidens utgång
till rådhusrätten inkomma med
skriftlig förklaring. Om denna rätt
att få del av klandret och att avgiva
förklaring bör rådhusrätten sända
meddelande till varje känd sakägare.

Rätten äger ---------

343

Talan mot rådhusrätts utslag eller
beslut i dispaschmål föres genom besvär
till högsta domstolen. Vill någon
anföra besvär, skall han inom
fyra veckor från den dag, då utslaget
eller beslutet meddelades, till rådhusrätten
inkomma med besvärsinlaga.
Beträffande klagandens skyldighet
att nedsätta fullfölj dsavgift
och belopp till säkerhet för kostnadsersättning
åt motpart samt i fråga
om rättegången i övrigt äga bestämmelserna
i 54 kap. 16—19 §§ och 56
kap. rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället rådhusrätten.

tillämpning i mål om klander av dispasch.
Bestämmelse som avser hovrätt
gäller därvid i stället tingsrätten.

Upptages klander av dispasch,
äger motpart utan avgift få ut en avskrift
av klanderinlagan. Vill han bemöta
klandret, skall han senast fyra
veckor efter fullföljdstidens utgång
till tingsrätten inkomma med skriftlig
förklaring. Om denna rätt att få
del av klandret och att avgiva förklaring
bör tingsrätten sända meddelande
till varje känd sakägare.

— — genom utslag.

S-1

Talan mot tingsrätts utslag eller
beslut i dispaschmål föres genom
besvär till högsta domstolen. Vill någon
anföra besvär, skall han inom
fyra veckor från den dag, då utslaget
eller beslutet meddelades, till tingsrätten
inkomma med besvärsinlaga.
Beträffande klagandens skyldighet
att nedsätta fullföljdsavgift och belopp
till säkerhet för kostnadsersättning
åt motpart samt i fråga om
rättegången i övrigt äga bestämmelserna
i 54 kap. 16—19 §§ och 56 kap.
rättegångsbalken motsvarande tilllämpning.
Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen (1937: 306) om behörighet
för häradsrätt att upptaga sjörättsmål upphör att gälla.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt
sjölagen (1891: 35 s. 1), om talan väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

2) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1901:26 s. 1) om inteckning i
fartyg1,

dels att 38 § skall upphöra att gälla,
dels att 3 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.2

Ärenden angående inteckning i Ärenden angående inteckning i
fartyg upptagas av den inskrivnings- fartyg upptagas av den inskrivningsdomare
vid Stockholms rådstuvurätt domare i Stockholms domsaga som
som därtill är utsedd. därtill är utsedd.

Över inteckningar---särskild inteckningsbok.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt
lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg, om talan väckts före ikraftträdandet.

3) Förslag
till
Lag

om ändring i sjömanslagen (1952: 530)

Härigenom förordnas i fråga om sjömanslagen (1952: 530),3
dels att 84 och 86 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 11, 43, 53, 69 och 74 §§ orden ”sjöfartsstyrelsen” och ”styrelsen”
skall bytas ut mot ”sjöfartsverket” respektive ”verket”,
dels att 68 och 85 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 38 § 1937: 307.

2 Senaste lydelse 1936: 226.

3 Senaste lydelse av 11, 43, 53, 69 och 74 §§ 1955: 390.

Kungi. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

68 §.

Är i fall, som i 67 § första stycket
sägs, befälhavaren eller sjömannen
missnöjd med mönstringsförrättarens
beslut, äger han, om beslutet
meddelats av mönstringsförrättare i
stad, där rådhusrätt finnes, hos denna
rådhusrätt begära prövning av beslutet.
Har beslutet meddelats av
mönstringsförrättare utom riket
eller här i riket å ort, där rådhusrätt
ej finnes, må sådan begäran göras
hos rådhusrätten vid fartygets ankomst
till första hamn, där rådhusrätt
finnes och där fartyget väntas
ligga minst två dagar. Begäran, som
nu sagts, skall göras så snart ske kan
och i god tid före fartygets avgång.
Vid prövningen skall rådhusrätten
bestå av en lagfaren domare och
nämnd; rätten vare domför med tre
i nämnden.

Är i fall, som i 67 § första stycket
sägs, befälhavaren eller sjömannen
missnöjd med mönstringsförrättarens
beslut, äger han, om beslutet
meddelats av mönstringsförrättare
på ort där tingsrätt finnes, hos denna
domstol begära prövning av beslutet.
Har beslutet meddelats av
mönstringsförrättare utom riket eller
här i riket på ort där tingsrätt
ej finnes, må sådan begäran göras
hos tingsrätten vid fartygets ankomst
till första hamn där tingsrätt
finnes och där fartyget väntas ligga
minst två dagar. Begäran som nu
sagts skall göras så snart ske kan
och i god tid före fartygets avgång.
Vid prövningen skall rätten bestå av
en lagfaren domare och nämnd.

ej föras,
vidare handläggning.
---stycket sägs.

Då prövning -Finner rätten
Har prövning

Om rådhusrätts behörighet att
upptaga tvistemål enligt denna lag
gäller i tillämpliga delar vad angående
laga domstol i tvistemål i allmänhet
är stadgat. Talan må ock
väckas vid rådhusrätten i den ort där
fartyget finnes. Är ej rådhusrätt å
ort, där svarande enligt vad sålunda
är föreskrivet må sökas, äger käranden
instämma tvisten till den
rådhusrätt, som är närmast den orten.
Finnes ej behörig domstol efter
vad nu är sagt, må tvisten upptagas
av rådhusrätten i fartygets hemort
eller, om där ej är rådhusrätt, av den
rådhusrätt, som är närmast.

Äro flera---- — — — -— —

Om behörighet för tingsrätt att
upptaga tvistemål enligt denna lag
gäller, utöver bestämmelserna i 10
kap. rättegångsbalken, att talan får
väckas vid tingsrätten för den ort
där fartyget finnes eller där fartyget
har sin hemort.

--— rederiets hemvist.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt
sjömanslagen (1952: 530), om talan väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1958:17.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

4) Förslag
till
Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 36 § föräldrabalken skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse)i (Föreslagen lydelse)

20 KAP.

I mål om äktenskaplig börd, faderskap
till barn utom äktenskap, barns
egenskap av trolovningsbarn, vårdnad,
umgängesrätt, underhåll och
omyndighetsförklaring eller dess hävande
äger vad som föreskrives i 15
kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken
motsvarande tillämpning.

§•

I mål om äktenskaplig börd, vårdnad,
umgängesrätt, underhåll och
omyndighetsförklaring eller dess hävande
äger vad som föreskrives i 15
kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken
motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Vid handläggning, som påbörjats före lagens ikraftträdande och för vilken
enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid överläggning
och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall äldre bestämmelser
om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt gälla.

11 Härmed avses lydelsen enligt 1969: 257.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

5) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap

Härigenom förordnas, att 12 och 19 §§ lagen (1969:618) om fastställande
av faderskapet till barn utom äktenskap skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Var och------ —• —- -— -—

Bestämmelserna i 20 kap. 36 §
första och andra styckena föräldrabalken
gäller i mål om faderskap.

Bestämmelserna i 20 kap. 11 §
föräidrabalken gäller när talan om
underhållsbidrag föres i samband
med mål om faderskap. År endast en
man instämd, äger även bestämmelserna
i 20 kap. 12, 39 och 40 §§ samma
balk tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

------i målet.

Bestämmelserna i 20 kap. 36 §
samt 37 § första och andra styckena
föräidrabalken gäller i mål om faderskap.

Bestämmelserna i 20 kap. 11 § föräldrabalken
gäller när talan om underhållsbidrag
föres i samband med
mål om faderskap. Är endast en man
instämd, äger även bestämmelserna
i 20 kap. 1.2, 40 och 41 §§ samma
balk tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 18 september 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Geijer,
Myrdal, Moberg, Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om laga domstol
och forum i allmänna sjörätts mål in. m. och anför.

Inledning

Genom lagen (1969: 244) om ändring i rättegångsbalken (prop. 1969: 44,
1LU 38, Rskr 283) har betydelsefulla reformer rörande underrättsorganisationen
beslutats. Ändringarna, som med vissa undantag träder i kraft den 1
januari 1971, innebär bl. a. att underrättsorganisationen görs likformig för
land och stad. De nuvarande härads- och rådhusrätterna skall ersättas av
tingsrätter. Underrättsreformen medför att reglerna rörande forum i sjörättsmål,
enligt vilka sådana mål skall tas upp av rådhusrätt eller vissa
häradsrätter, måste ändras. Frågan om erforderlig översyn har uppdragits
åt den år 1958 tillkallade sjölagskommittén1 (tilläggsdirektiv se 1969 års
riksdagsberättelse s. 35). Kommittén har i juni 1969 avgivit en promemoria
med förslag till ändringar i reglerna om laga domstol och forum i allmänna
sjörättsmål (Stencil Ju 1969: 18). Kommitténs lagförslag torde få fogas till
statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren
(RÅ), hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, sjöfartsverket,
sjömansnämnden, sjösäkerhetsrådet, exekutionsväsendets organisationsnämnd,
domstolskommittén, 1964 års sjömanslagskommitté, Stock 1

F. d. justitierådet Erik Hagbergh, ordförande, ledamötarna redaktören Hjalmar Bååw, direktören
Nils Grenander, direktören Per Erik Hedborg, sjöfartsrådet Gustaf Lindencrona
och förbundsordföranden Johan S. Thore samt experterna advokaten Lennart Hagberg,
advokaten Ragnar Hedén, dispaschören Kaj Pineus och direktören Lorentz Zetterman.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

holms Handelskammare, Skånes Handelskammare, Föreningen Sveriges häradshövdingar
och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Sveriges åklagares
förening, Svenska Bankföreningen, Sveriges Redareförening, Stockholms
Rederiförening, Svenska Kryssarklubben, Sveriges Motorbåts Union,
Sveriges Ångfartygs Assurans Förening, Sjöassuradörernas Förening, Sveriges
fartygsbefälsförening, Svenska Sjöfolksförbundet, Svenska Stewardsföreningen,
Lotsförbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Statstjänstemännens Riksförbund
(SR) samt Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet).
RÅ har överlämnat yttranden från överåklagarna i
Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt, från länsåklagaren i Östergötlands
län, från länsåklagaren i Blekinge län och Kronobergs län samt
från länsåklagaren i Norrbottens län. Vissa av dessa åklagare har i sin tur
bilagt yttranden från dem underställda åklagare.

På grund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lagar om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1), i lagen
(1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg och i sjömanslagen (1952: 530). I detta
sammanhang har också tagits upp förslag till ändring i forumbestämmelserna
i föräldrabalken och lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap. Även dessa ändringar har samband med underrättsreformen.
De upprättade förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 2.1

Gällande bestämmelser m. m.

Sjölagen (1891:35 s. 1) innehåller rättegångsbestämmelser dels för sjörättsmål
i allmänhet och dels för dispaschmål (14 kap., omfattande 336—
343 §§). Dessutom finns särskilda bestämmelser om sjöförklaring (12 kap.).

Första domstol i allmänna sjörättsmål är rådhusrätt. F. n. finns 27 rådhusrätter.
Vad angår rådhusrätternas inbördes behörighet gäller, bortsett
från vissa särregler, rättegångsbalkens forumbestämmelser. Det är således
formellt utan betydelse om rådhusrätten är belägen i hamnstad eller ej. Enligt
lagen (1937: 306) om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål
äger Kungl. Maj :t, när stad med rådhusrätt läggs under landsrätt, ge häradsrätten
i orten behörighet att ta upp sjörättsmål för vilka rådhusrätten
skulle ha varit rätt domstol. I ort där häradsrätt på grund av sådant förordnande
är behörig kan dock enligt lagen talan i tvistemål väckas vid närmaste
rådhusrätt i stället för vid häradsrätt. Förordnande enligt 1937 års lag har
meddelats vid flertalet landsrättsläggningar. F. n. är 24 häradsrätter behöriga
sjörättsdomstolar, nämligen de häradsrätter som har kansliort i Skellefteå,
Örnsköldsvik, Härnösand, Hudiksvall, Söderhamn, Norrtälje, Nyköping,
Visby, Västervik, Oskarshamn, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg,

1 De under 2) och 5) upptagna författningsförslagen, som är likalydande med de vid propositionen
fogade förslagen, har uteslutits här.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Kristianstad, Simrishamn, Ystad, Malmö, Uddevalla, Strömstad, Vänersborg,
Lidköping, Mariestad, Kristinehamn och Köping.

De allmänna reglerna i rättegångsbalken rörande domstolens sammansättning
är tillämpliga även vid behandling av sjörättsmål. I allmänhet gäller
sålunda att i brottmål både rådhusrätt och häradsrätt består av en lagfaren
domare och nämnd. I tvistemål är däremot rådhusrätt enligt huvudregeln
sammansatt av tre eller fyra lagfarna domare medan häradsrätt liksom
i brottmål består av lagfaren domare och nämnd.

I dispaschmål — tvister med anledning av gemensamt haveri in. m. — är
behörig domstol i första instans rådhusrätt i dispacheringsorten (339 §)
d. v. s. Stockholms rådhusrätt eller Göteborgs rådhusrätt, eftersom dispaschör
finns endast i dessa städer. I dispaschmål tjänsgör i rätten, utöver de
lagfarna ledamöterna, tre i handel och sjöfart kunniga personer som särskilda
ledamöter (340 och 341 §§).

Ärenden angående sjöförklaring, d. v. s. det särskilda utredningsförfarandet
för olyckor och haverier inom sjöfarten, får efter lagändring år 1967
inom riket tas upp endast vid vissa angivna underrätter. Behöriga är de allmänna
underrätterna för Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg
och Karlstad (305 §). En sjöförklaringsdomstol finns således i vart
och ett av landets sju sjöfartsinspektionsdistrikt. Den av domstolarna som
är närmast sjöförklaringsorten, i allmänhet den hamn där händelsen inträffat
eller, om händelsen inträffat till sjöss, den första hamn till vilken fartyget
eller befälhavaren därefter anländer, är behörig domstol. Kungl. Maj :t kan
dock förordna att för viss hamn annan sjöförklaringsdomstol än den närmaste
skall vara behörig om detta är ändamålsenligt med hänsyn till trafikförbindelser
och övriga förhållanden. Denna möjlighet har utnyttjats i fråga
om vissa hamnar. Vid sammanträde för sjöförklaring består rätten av en
lagfaren domare och två personer som är kunniga och erfarna i sjöväsendet.

Förutom sjölagen innehåller åtskilliga andra sjörättsliga författningar
särskilda forumbestämmelser. Sjömanslagen (1952:530) upptar i 7 kap.
(84—86 §§) i stort sett samma regler som sjölagen. Lagen (1901: 26 s. 1)
om inteckning i fartyg innehåller i 38 § särskilda forumregler, liknande sjölagens.
Lagen (1956: 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
hänvisar i 8 § (1967: 653) till forumreglerna i sjölagen. Lagen (1965: 719)
om säkerheten på fartyg upptar i 10 kap. 11 § motsvarande hänvisning.
Hänvisning till sjölagens eller sjömanslagens bestämmelser om brottmålsforum
finns vidare i ett stort antal i administrativ ordning utfärdade författningar.
Bland dessa märks sjötrafikförordningen (1962: 150, senaste lydelse
1970: 121), sjötrafikkungörelsen (1962:267, senaste lydelse 1967: 115),
sjönödskungörelsen (1952:581), lotsförordningen (1937:330), mönstringsförordningen
(1961:87) och kungörelsen (1967:448) om innehav och användning
inom svenskt territorium av radiosändare och mottagare på utländskt
fartyg, luftfartyg eller motorfordon.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Åren 1957—1960 var det totala antalet av underrätt avgjorda sjörättsliga
tvistemål 54. Härav handlades 33 av rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg
eller Malmö (jfr prop. 1966 nr 145 s. 215). Åren 1959 och 1960 avgjordes 29
mål (samtliga av rådhusrätt), åren 1962—1965 41 mål (varav 35 av rådhusrätt),
1966 2 mål (av rådhusrätt), 1967 1 mål (av rådhusrätt), 1968 7
mål (av rådhusrätt) och 1969 10 mål (varav 8 av rådhusrätt). Motsvarande
uppgifter rörande antalet sjörättsliga brottmål föreligger ej. — Åren 1949
—1963 anfördes klander över 50 dispascher. I något mer än hälften av dessa
fall återkallades emellertid klandertalan. Rådhusrätterna i Stockholm och
Göteborg hade alltså att under en 15-årsperiod pröva omkring 25 dispaschmål.
— Under tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968 utgjorde antalet sjöförklaringar
vid domstol 168. Härav hölls 150 inför rådhusrätterna i Stockholm
(53 ), Göteborg (83) och Malmö (14); 9 hölls inför rådhusrätten i Kalmar
och återstående 9 inför rådhusrätterna i Luleå, Sundsvall och Karlstad.
Motsvarande siffror för tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1969 utgjorde för
Stockholm 47, Göteborg 63, Malmö 22, Kalmar 13 samt för Luleå, Sundsvall
och Karlstad 15 eller tillhopa 160 sjöförklaringar.

Genom underrättsreformen upphör den historiskt betingade skillnaden
mellan häradsrätt och rådhusrätt. I dessas ställe införs ett enda slag av allmän
underrätt benämnd tingsrätt. I brottmål skall tingsrätt i princip bestå
av en lagfaren domare med nämnd. Vid särskild huvudförhandling i tvistemål
i allmänhet skall tingsrätt ha sådan sammansättning med tre eller
högst fyra lagfarna domare som nu förekommer i rådhusrätt. Liksom nu,
ehuru i något vidgad omfattning, skall mål och ärenden också kunna handläggas
av ensamdomare. Domförhet med en lagfaren domare kan sålunda
förekomma vid måls avgörande utan huvudförhandling, vid annan handläggning
som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället, vid sådan huvudförhandling
som hålls i förenklad form samt vid huvudförhandling och syn
i mål om brott för vilket inte är stadgat svårare straff än böter.

Rörande de principer som låg bakom reformen anförde föredragande departementschefen
i prop. 1969:44 (s. 174) bl. a. att han inte fann anledning
frångå den gällande ordningen med en mycket vidsträckt kompetens
för de allmänna underrätterna. I vissa mål av mer speciell karaktär kunde
det emellertid föreligga behov av koncentration till ett mindre antal domstolar.
Departementschefen erinrade härvid om ägodelningsmål, expropriationsmål
och vattenmål, vilka alla handlades av specialdomstolar, samt om
sjömål, tryckfrihetsmål och patentmål, vilka gick till särskilt utsedda allmänna
underrätter. De angivna typerna av mål hade, fortsatte departementschefen,
ofta speciella drag och krävde i någon mån specialisering hos
dem som hade att bedöma dem, i synnerhet som det inom landet endast förekom
ett begränsat antal av varje typ av mål. Det vore därför värdefullt om
målen kunde koncentreras till jämförelsevis få domstolar vars domare därmed
kunde bli mer förtrogna med ifrågavarande rättsområde. Departements -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

chefen förklarade vidare att specialdomstolar i egentlig mening helst skulle
undvikas. I stället borde principen vara den att handläggningen av berörda
mål anförtroddes åt endast vissa av de allmänna underrätterna. Sådana underrätter
borde ges särskild sammansättning i de speciella målen men i övrigt
arbeta som underrätter i allmänhet.

Sjölagskommitténs förslag

Kommittén finner det uppenbart att handläggningen i första instans av allmänna
sjörättsmål framdeles bör ankomma på tingsrätterna. Fråga uppstår
emellertid, dels om sjörättsmålen eller vissa grupper av dem bör koncentreras
till ett mindre antal tingsrätter och i så fall hur denna koncentrering
skall anordnas, dels om rätten lämpligen hör vara sammansatt på särskilt
sätt vid behandling av sjörättsmål.

Rörande den först angivna frågan erinrar kommittén till en början om
att anledningen till att sjörättsmålen hänfördes till rådhusrätt enligt förarbetena
till sjölagen i första hand var att dessa mål fordrade en mer
skyndsam handläggning än man då kunde påräkna vid häradsrätt. Ett bidragande
skäl var emellertid att en lantdomare, som endast undantagsvis
fick befattning med sjörättssaker, fick antas vara främmande för dithörande
förhållanden. Kommittén pekar vidare på att frågan om koncentrering
också diskuterades i samband med tillkomsten av 1937 års lag och att
lagrådet därvid yttrade bl. a. att en med sjöfartens och sjörättens utveckling
ökad betydelse måste fästas vid målens beskaffenhet, att sjölagstiftningen
bildade ett i hög grad egenartat rättsområde som låg tämligen vid
sidan om den egentliga domstolsverksamheten och att den för rättegången
i dess helhet så viktiga handläggningen i första instans av dessa mål krävde
en speciell insikt och sakkunskap. Också vid 1967 års sjölagsrevision berördes
i någon mån frågan om koncentrering av de allmänna sjörättsmålen i
anslutning till de nya reglerna om sjöförklaring (se prop. 1966: 145 s. 215
och 220). Visserligen kan, framhåller kommittén, de skäl som föranledde
koncentrering av ärenden rörande sjöförklaring till sju domstolar med hänsyn
till dessa ärendens speciella karaktär inte utan vidare åberopas i fråga
om allmänna sjörättsmål. Man måste dock beakta att sjöförklaringsdomslolarna
kan förutsättas med tiden förvärva allt större förtrogenhet med sjöfartsförhållanden
vilket blir till nytta i synnerhet när det gäller sjörättsliga
brottmål men även i fråga om en del sådana tvistemål.

Kommittén påpekar att en koncentrering av sjörättsmålen gällt under
lång tid och att man från det praktiska livets sida vid olika tillfällen synes
ha funnit en sådan ordning önskvärd. Avgörande för frågan om särskilda
forumbestämmelser bör uppställas för sjörättsmål måste enligt kommittén
vara målens beskaffenhet. Av naturliga skäl framstår det därvid som lämp -

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

ligt att mål som rör säkerheten på fartyg anförtros åt samma underrätter
som håller sjöförklaringar. De sjörättsliga tvistemålen är, fortsätter kommittén,
ofta av tämligen säregen och invecklad beskaffenhet. Utvecklingen
inom frakträtten, särskilt de s. k. kombinerade transporterna, kan dock
väntas gå i riktning mot en anpassning av de sjörättsliga befraktningsreglerna
till de regler som gäller för övriga transportgrenar. Sjörättsmålen
handläggs redan nu bl. a. på grund av prorogation till väsentlig del vid rådhusrätterna
i Stockholm och Göteborg varför en regel om koncentrering av
dessa mål till ett färre antal domstolar knappast skulle få nämnvärd praktisk
betydelse. Vidare framhålls att man helt allmänt mot en koncentrering
kan invända att vår processordning endast undantagsvis känner speciella
forumbestämmelser och då i fråga om mål av utpräglat säregen beskaffenhet.

Kommittén anser att en viss koncentrering av mål enligt sjölagen är önskvärd
även efter det att tingsrättsreformen genomförts. För tvistemål enligt
sjölagen skulle det vara mest rationellt att endast tingsrätterna för de två
eller tre största sjöf artsstäder na blev behöriga domstolar. För brottmål som
kan sägas ha anknytning till sjöfartssäkerheten finner man det däremot
naturligt att bygga på de behörighetsregler som gäller beträffande sjöförklaringar
d. v. s. att göra tingsrätterna för de tidigare nämnda sju städerna
behöriga sjörättsdomstolar. Kommittén anser det emellertid mindre lämpligt
att göra en uppdelning mellan olika slags mål enligt sjölagen. Då det
inte heller bedöms som tillfredsställande att genomföra en annan koncentrering
för allmänna sjörättsmål än för sjöförklaringar blir kommitténs slutsats
att såväl tvistemål som brottmål enligt sjölagen bör koncentreras till de
sju tingsrätterna. Vad nu sagts har enligt kommittén giltighet även för mål
enligt lagen om säkerheten på fartyg och mål enligt lagen om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg.

I fråga om sjömanslagen anser kommittén det kunna ifrågasättas om
bärande skäl motiverar särskilda forumregler. Eftersom sjömanslagen f. n.
är föremål för revision (1964 års sjömanslagskommitté) anser man emellertid
anledning ej föreligga att nu ta ställning till eventuella sakliga ändringar
härvidlag. Kommittén förordar därför endast sådan jämkning av
sjömanslagens forumbestämmelser att dessa i huvudsak stämmer överens
med de bestämmelser som föreslås i sjölagen.

En liknande ändring föreslås i 38 § första stycket lagen om inteckning i
fartyg. I detta stadgande finns bestämmelser om forum för fall där inteckningshavare
vill vid domstol utsöka fordran ur intecknat fartyg eller där
tvist yppas om giltigheten av meddelad inteckning. Forumregeln innebär att
sådan talan skall väckas vid den rådhusrätt där svaranden har sitt hemvist
eller vid den rådhusrätt som är närmast. Kommittén anser visserligen att
bestämmelsen är tämligen överflödig och att behörigheten i och för sig väl
kunde följa de allmänna reglerna för tvistemålsforum. Kommittén påpekar
2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 185

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

emellertid att man avser att i sitt nästa betänkande framlägga förslag till
helt nya regler om panträtt i fartyg in. in. och att inarbeta dessa regler i sjölagen.
Härmed skulle ifrågavarande mål komma att följa forumreglerna för
allmänna sjörättsmål. Om kommitténs nu aktuella förslag godtas skulle följaktligen
de sju underrätter som är sjöförklaringsdomstolar bli behöriga
domstolar även för inteckningsmål. Kommittén finner det lämpligt att redan
nu vidta denna ändring.

Kommittén erinrar vidare om att åtskilliga i administrativ ordning tillkomna
författningar upptar hänvisning till forumreglerna för brottmål i
sjölagen. Kommittén finner det tveksamt om tillräckliga skäl talar för att
bibehålla särskilda forumregler för alla de förseelser som här avses. Man
anser dock ej anledning finnas att nu vidta någon ändring härvidlag. Vid
en revision av vederbörande författning bör däremot enligt kommittén forumreglerna
övervägas närmare.

Enligt kommitténs mening saknas anledning att avvika från vanliga regler
om rättens sammansättning eller domförhet när det gäller handläggningen
av allmänna sjörättsmål. De speciella skäl som föranlett kravet på
särskilda ledamöter med erfarenhet beträffande sjöfart eller sjöväsendet när
det gäller dispaschmål eller sjöförklaringar kan knappast åberopas i fråga
om allmänna sjörättsliga tviste- eller brottmål. Skulle behov föreligga att
tillföra rätten särskild sakkunskap bör detta kunna tillgodoses genom sakkunnigbevisning.
Beträffande denna fråga hänvisar kommittén vidare till processlagberedningens
uttalanden i samband med nya rättegångsbalkens tillkomst
(se NJA II 1946 s. 699 f).

Remissyttrandena

Kommitténs förslag att anförtro handhavandet av sjörättsmålen åt tingsrätterna
har inte mött gensaga från någon av remissinstanserna. Med undantag
för RÅ och hovrätten för Övre Norrland har samtliga remissinstanser
också i huvudsak godtagit förslaget om koncentrering av handläggningen av
sjörättsmålen till de sju sjöförklaringsdomstolarna.

Hovrätten för Västra Sverige uttalar sålunda att kommittén anfört goda
skäl för en koncentration av sjörättsmålen till ett starkt begränsat antal
underrätter. Den erfarenhet hovrätten fått vid handläggning av olika sjörättsmål
talar också alldeles avgjort för lämpligheten av en dylik koncentration.
Den rättssökande allmänhetens naturliga benägenhet att i rättsliga
angelägenheter anlita advokat i hemorten leder vidare inte sällan till att förhållandevis
besvärliga sjörättsliga saker läggs i händerna på advokater som
i och för sig är kunniga och skickliga men som saknar förtrogenhet med
rättsområdet. En följd härav kan bli att målen redan från början kommer
på fel bog.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

Man kan givetvis fråga sig, fortsätter hovrätten, om man vid koncentreringen
av sjörättsmålen bör anknyta till just de sju sjöförklaringsdomstolarna eller
välja någon annan avgränsning, till något större eller måhända till ännu
mindre antal domstolar. Till förmån för sjöförklaringsdomstolarna talar —
förutom bl. a. den förenkling av och enhetlighet i lagbestämmelserna som
vinnes vid valet av detta alternativ — den erfarenhet i sjörättsliga ting som
förvärvas genom sysslandet med sjöförklaringar. Enligt en av hovrätten
gjord förfrågan hos Göteborgs rådhusrätt höll denna domstol år 1968 inemot
80 sjöförklaringar, av vilka 27 avsåg grundstötning, 31 kollision, 12 olycksfall
ombord och 4 brand ombord. Sjöförklaringarna avser, såsom uppgifterna
från rådhusrätten bestyrker, i synnerligen stor utsträckning ämnen som
ofta blir föremål för civil eller kriminell rättegång och den vid sjöförklaringarna
vunna insikten i sjörättsliga frågor blir utan tvivel till gagn vid handläggning
av sjörättsmål. Ett skäl för att inte låta alla de sju sjöförklaringsdomstolarna
utan endast förslagsvis tingsrätterna för de två—tre största sjöfartsstäderna
handlägga sjörättsmål finner hovrätten vara den stora tillgången
på expertis i sist angivna tingsrätter och bland de å deras kansliorter
verksamma advokaterna. Denna synpunkt bör dock inte tillerkännas
avgörande vikt. Det måste nämligen beaktas att en så snäv avgränsning av
kretsen behöriga domstolar inte sällan skulle ge upphov till abnormt långa
och kostsamma resor till tingsorten, något som skulle te sig särskilt olustigt
i relativt bagatellartade sjörättsliga brottmål. Det är vidare att förvänta att
tvistande som önskar få sin sak prövad av expertisen i de största sjöfartsstädernas
tingsrätter framdeles liksom hittills kommer att försäkra sig om
detta genom prorogationsavtal. Vid övervägande av nu anmärkta och Övriga
på förevarande fråga inverkande omständigheter anser hovrätten, i
likhet med kommittén, det vara lämpligast att handläggningen av sjörättsmålen
överlåts på den redan etablerade kretsen av sjöförklaringsdomstolar.

I ett par yttranden uttalas sympati för en ännu starkare koncentrering av
tvistemålen än kommittén föreslagit. Föreningen Sveriges häradshövdingar
och stadsdomare påpekar sålunda att de flesta av dessa mål redan nu handläggs
av underrätterna i Stockholm och Göteborg där de större rederierna
har sitt hemvist och där de flesta advokaterna med sjörätt som specialitet har
sin verksamhet. Målen är tämligen säregna och invecklade och kräver speciell
erfarenhet. Enligt föreningens uppfattning bör det därför övervägas
ytterligare om inte de sjörättsliga tvistemålen lämpligen kan koncentreras
till endast underrätterna för Stockholm och Göteborg. Därigenom skulle också
överensstämmelse vinnas med forum för dispaschmål. Sjöassuradörernas
Förening uttalar sig i samma riktning men förklarar sig dock godta kommitténs
ståndpunkt att det inte är tillfredsställande att för sjörättsmål i allmänhet
införa annat slag av koncentrering än för sjöförklaringarna.

I motsats till de övriga remissinstanserna intar hovrätten för Övre Norrland
en klart avvisande hållning till förslaget om koncentrering av sjörätts2-j-
Iiihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 185

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

målen. Hovrätten, som delar kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt
med olika forumregler för brottmål och tvistemål, hävdar att de fördelar
som skulle kunna vinnas genom en koncentrering av de mer betydande
tvistemålen till ett fåtal domstolar lika väl kan nås genom prorogation.
Antalet sjörättsliga tvistemål är numera, fortsätter hovrätten, mycket lågt
jämfört med tidigare. Sålunda avgjordes åren 1925—1929 i genomsnitt 148
sådana mål medan antalet endast uppgick till i genomsnitt 10 under åren
1959—1966. Nedgången av antalet mål, som delvis torde hänga samman
med nedgången av tvistemål över huvud, måste enligt hovrätten också ha
samband med nedgången av antalet enheter inom handelsflottan. Man anser
därför knappast anledning finnas att räkna med någon ökning av de sjörättsliga
tvistemålen. Med hänsyn härtill skulle, oberoende av antalet behöriga
tingsrätter, den önskvärda kontinuiteten beträffande domare som
deltar i dylika mål endast kunna upprätthållas vid tingsrätterna i Stockholm
och Göteborg. De övriga fem föreslagna tingsrätterna skulle däremot inte
ha nämnvärt företräde framför flertalet underrätter. Såvida antalet behöriga
tingsrätter inte inskränks till två finns det därför inte tillräckliga skäl att
frångå den allmänna principen om underrätternas lika behörighet. En annan
omständighet som enligt hovrättens mening talar mot förslaget hänger
samman med de kombinerade transporterna. Svårigheten att på förhand avgöra
om viss tvist är att bedöma enligt sjörättsliga regler eller ej torde i stor
omfattning leda till prorogation av allmänna transportmål till sjörättsforum.
Härigenom skulle flertalet tingsrätter undandras ett betydande rättsområde.
Vad brottmålen beträffar ifrågasätter hovrätten om kommittén tillräckligt
beaktat konsekvenserna av 1967 års ändringar av sjölagens ansvarsregler.
Medan reglerna före dessa ändringar huvudsakligen var avsedda att
tillämpas inom den i fråga om antalet enheter krympande handelsflottan
gäller de 1967 tillkomna 324 och 325 §§ sjölagen all slags sjöfart, således
även nöjestrafiken med dess hastigt växande flotta av småbåtar. De nya
bestämmelserna har aktualiserat åtal för brott mot sjölagen inom alla delar
av landet och man kan förmoda att åtalen mot förare av nöjesbåtar för
vårdslös framfart eller alkoholpåverkan redan nu är betydligt flera än övriga
sjörättsliga brottmål. Med ökande nöjestrafik och utbyggd sjötrafikövervakning
torde dessa mål bli ännu talrikare. Mot denna bakgrund anser hovrätten
det inte rimligt att koncentrera brottmålen till de föreslagna sju tingsrätterna.
För berörda tingsrätter och åklagare finner man anordningen medföra
stor belastning. Den skulle också ofta innebära oskälig uppoffring av
tid och kostnader för den enskilde samt ökade kostnader för statsverket.

Liknande synsätt rörande de sjörättsliga brottmålen anläggs av RÅ och
flera av de åklagare RÅ hört. RÅ påpekar att mål enligt sjölagen och andra
sjörättsliga författningar kan vara av mycket varierande karaktär från omfattande
sjökatastrofer beroende på grava försummelser til! bagatellförseelser
som kan beivras genom strafföreläggande. Även om det inte föreligger

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

någon utredning om vare sig det totala antalet dylika mål eller om fördelningen
mellan olika brottstyper finns det anledning anta att den övervägande
delen är av mindre allvarlig karaktär. Det starkt ökande antalet fritid''.,
båtar i förening med en intensifierad övervakning från polisens sida kommer
sannolikt att framdeles medföra en ökning av antalet sjörättsmål. Ökningeii
torde dock till huvudsaklig del komma att avse mindre allvarliga brott som
inte för närvarande bereder underrätterna särskilda problem. Det finns enligt
RÅ:s mening inte heller anledning anta att sådana skulle uppkomma, om
tingsrätterna i gemen blev behöriga att handlägga dessa mål. Ett genomförande
av den föreslagna koncentreringen till sju domstolar medför avsevärda
praktiska olägenheter. Åtskilliga brott kan visserligen beivras genom
strafföreläggande. Enligt kommitténs förslag skulle med nu gällande regler
endast åklagare vid någon av de sju tingsrätterna vara behörig att utfärda
sådant. De utredande polisorganen skulle därigenom i många fall komma
att vara placerade långt ifrån åklagaren vilket innebär olägenheter i skilda
a\ seen den. Den enskildes kontakter med åklagaren skulle även försvåras.
Vid förhandling inför rätten skulle den tilltalade i många fail tvingas till
långa och kostsamma resor. Den föreslagna organisationen kan därför ej
anses tillgodose allmänhetens berättigade krav på att rättsorganen skall
ligga inom rimligt avstånd. Sammanfattningsvis ifrågasätter RÅ om sjölättsmålen
bör koncentreras till vissa domstolar och om inte starka skäl
i stället talar för att samtliga tingsrätter blir behöriga att handlägga dessa
mål. Skulle en formell koncentrering likväl anses erforderlig, slutar RÅ, bör
en uppdelning mellan olika slags mål övervägas så att de mera omfattande
och komplicerade målen handläggs vid de tingsrätter som tillika blir sjöförklaringsdomstolar
medan övriga mål fördelas mellan samtliga tingsrätter.

Sjöaklagaren i Stockholm har däremot i ett till överåklagaren avgivet
yttrande hävdat att det, även om inte alla sjörättsliga brottmål kan sägas
fordra specialicering, likväl är omöjligt att generellt ange att vissa kategorier
av dem inte fordrar speciell erfarenhet. Sveriges åklagares förening
godtar i princip förslaget om koncentrering men ifrågasätter om inte en alternativ
forumregel kunde ges för de fal! där varken åklagaruppgifterna eller
dömandet fordrar eller bygger på särskilda insikter i eller erfarenheter av
sjörättssaker.

Sjöfartsverket, som godtar kommitténs förslag, anser att en koncentrering
till sjörättsdomstolar kan vara motiverad även beträffande mål enligt
olika administrativa följ dförfattningar till de grundläggande sjörättsliga
lagbestämmelserna. Verket påpekar emellertid att smärre förseelser mot
den i administrativ ordning utfärdade sjötrafikförordningen kan begås långt
ifrån någon av de föreslagna tingsrätterna. Verket hemställer därför att man
överväger om inte allmän domstol bör göras behörig att uppta sådana mål
och föreslår att ändring av sjötrafikförordningen i så fall görs samtidigt med
ändringarna i sjölagens forumregler. Sjöfolksförbundet anser att mål ro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

rande säkerheten på fartyg naturligen bör anförtros åt samma domstolar
som håller sjöförklaringar men att brottmålen i övrigt enligt sjörättsliga specialförfattningar
inte är av sådan karaktär att några särskilda forumregler
erfordras.

Kommitténs avståndstagande från tanken på särskilda domförhetsregler vid
handläggning av allmänna sjörättsmål biträds av så gott som samtliga de remissinstanser
som överhuvud funnit skäl att yttra sig i frågan. Undantag
härifrån utgör blott sjöfartsverket och sjöåklagaren i Stockholm vilka anser
skäl kunna anföras för att rätten vid handläggningen av sådana mål
bör förstärkas med en eller flera i sjöväsendet erfarna personer.

Sveriges advokatsamfund har pekat på en speciell konsekvens av den föreslagna
koncentreringen. Enligt samfundet skulle nämligen denna kunna
medföra en inte avsedd begränsning av möjligheterna att erhålla kvarstad
eller annan handräckning på företrädesvis utländskt fartyg som ligger i
hamn där behörig tingsrätt inte finns. Om behörig tingsrätt är belägen på
avsevärt avstånd från den ort där utländskt fartyg ligger, på vilket kvarstads-
eller annan handräckningsåtgärd önskas, torde svårigheter uppstå
att genomföra säkerhetsåtgärden under loppet av den tidsrymd, ofta mindre
än en dag, som sökanden i flertalet fall har till förfogande. Ett kvarstadsbeslut
i sjörättsmål medför ju inte blott att önskad säkerhet ställs för fordran
utan även, exempelvis vid kollisionsmål, att svensk domstol blir behörig
att avgöra tvisten. Därjämte erhåller man ett förenklat delgivningsförfarande
genom delgivning med befälhavaren enligt 282 § sjölagen. Ett snabbt förfarande
kan även vara av värde för utövande av sjöpanträtt i fartyg och
last. Samfundet framhåller att kvarstadsinstitutet är av stor betydelse och att
det även i fortsättningen bör vara effektivt. En möjlighet att undvika en
inte önskvärd effekt av de nya forumbestämmelserna skulle enligt samfundets
mening vara att domstolen eller i förekommande fall överexekutor får
rätt att i samband med beviljandet av kvarstads- eller annan handräckningsåtgärd
telegrafiskt lämna verkställighetsbeslut.

Kommitténs förslag om jämkning av sjömanslagens forumbestämmelser
har inte föranlett någon erinran från remissinstanserna. Däremot har förslaget
om koncentrering av mål enligt 38 § lagen om inteckning i fartyg föranlett
en bestämd gensaga från Svenska Bankföreningen. Föreningen framhåller
att de skäl som på sin tid föranledde att rådhusrätt anvisades som
forum för dessa mål inte längre har någon giltighet. Det riktiga är därför
enligt föreningen att man i samband med domstolsreformen ersätter den
ifrågavarande forumregeln med en hänvisning till redarens allmänna tvistemålsforum.
Frågan, huruvida det kan vara lämpligt att i samband med en
eventuell omarbetning av lagstiftningen om fartygsinteckning hänvisa mål
om utsökning för eller giltigheten av sådan inteckning till specialforum
finner föreningen böra anstå tills en sådan omarbetning blir aktuell.

Kungi. Maj:ls proposition nr 185 år 1970

Departementschefen

Vår processordning tillerkänner sedan länge de allmänna underrätterna
en mycket vidsträckt kompetens. De är sålunda behöriga att ta upp i stort
sett alla slag av mål med endast ett fåtal undantag för mål av speciell karaktär.
Bland dessa märks sjömålen vilka nu hänvisas till rådhusrätt och
vissa särskilt utsedda häradsrätter. Denna reglering kan efter genomförandet
av underrättsr ef ormen inte bestå formellt oförändrad. I samband härmed
aktualiseras också frågan om den nuvarande särbehandlingen av sjömål
är sakligt motiverad.

Sjölagskommittén anser att en viss koncentrering av mål enligt sjölagen
fortfarande är önskvärd och föreslår att såväl tvistemål som brottmål enligt
sjölagen las upp vid de sju tingsrätter som skall handlägga ärenden angående
sjöförklaring. Förslaget har godtagits av flertalet remissinstanser. Från
några håll har förslaget dock föranlett kritik.

Otvivelaktigt utgör sjölagstiftningen ett särpräglat rättsområde, som kräver
speciell insikt och sakkunskap. Det begränsade antalet sjömål av mer
kvalificerad art medför att endast ett mindre antal domare, åklagare och
advokater kan komma i beröring med sjörättsfrågor och därmed förvärva
erforderlig sakkunskap. Sjömålen har sedan länge koncentrerats till ett begränsat
antal domstolar vilket ansetts vara av stort praktiskt värde. Inom
advokatkåren har också en betydande specialisering ägt rum. Visserligen kan
den framtida utvecklingen inom sjötransporträtten komma att innebära att
rättsområdets speciella karaktär i någon mån försvagas, men det är ännu
för tidigt att göra några bestämda uttalanden härom. I sjölagen har på senare
tid införts vissa straffbestämmelser av mer allmän karaktär (324 och
325 §§). Detta i förening med det snabbt ökande beståndet av fritidsbåtar
har medfört att det tillkommit åtskilliga sjömål där den speciellt sjörättsliga
karaktären är mer eller mindre uttunnad. Sjörätten måste emellertid fortfarande
anses ha en sådan särart att vissa speciella forumregler är önskvärda.

Som flera remissinstanser påpekat förekommer bland sjömålen, i första
hand de sjörättsliga brottmålen, åtskilliga fall som inte är av den utpräglat
sjörättsliga beskaffenheten att särskilda regler för deras behandling synes
sakligt motiverade och för vilka allmänna forumregler väl borde kunna
gälla. Med hänsyn till att det speciellt sjörättsliga inslaget växlar från fall till
fall uppkommer vissa svårigheter när det gäller att på förhand skilja ut
denna grupp av mål. Det får emellertid antas att det övervägande flertalet
av dessa mindre komplicerade fall förekommer bland de mål som rör fritidstrafiken.

På grund av det anförda ansluter jag mig till kommitténs allmänna målsättning
att sjörättsmålen koncentreras till ett mindre antal tingsrätter. När

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

det gäller den närmare utformningen av forumreglerna har under remissbehandlingen
framförts att den föreslagna koncentreringen till de sju sjöförklaringsdomstolarna
inte är tillräcklig när det gäller tvistemålen och att det
därför borde övervägas om inte dessa mål kunde förbehållas tingsrätterna
i de allra största sjöfartsstäderna. Å andra sidan har det från en del håll
hävdats att eu koncentrering till endast sju tingsrätter är ägnad att medföra
praktiska olägenheter för behandlingen av mindre allvarliga brottmål.

Enligt min mening är det av stort värde att enhetliga forumbestämmelser
gäller för tvistemål, brottmål och sjöförklaring, i ail synnerhet som talan
om ansvar ofta är kombinerad med skadeståndstalan. Kommitténs förslag
utgör för den egentliga sjöfarten en lämplig avvägning mellan de motstridiga
synpunkter som här gör sig gällande. Jag föreslår sålunda som huvudregel
att behörighet att uppta sjörättsmål förbehålls Luleå, Sundvalls, Stockholms,
Kalmar, Malmö, Göteborgs och Karlstads tingsrätter.

Även om sjölagen är avfattad med tanke främst på hanaelssjöfarten är
den dock i princip tillämplig på all sjöfart. I de ofta tämligen okomplicerade
sjörättsmål som endast rör nöjestrafiken kan den av kommittén föreslagna
koncentreringen onekligen vara förenad med olägenheter som knappast uppvägs
av de fördelar som skulle följa därav. Övervägande skäl talar enligt
min mening för att låta dylika mål få handläggas vid samtliga tingsrätter
enligt de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken. Även sådana mål
angår emellertid ibland frågor som fordrar särskild sjörättslig erfarenhet.
De bör därför kunna anhängiggöras också vid någon av de sju angivna sjörättsdomstolarna.
Med eu sådan regel kan talan väckas vid den domstol
som i det enskilda fallet framstår som lämpligast. Jag utgår från att parterna
i mål av någon beskaffenhet regelmässigt kommer att väcka talan vid
sj örättsdomstolen.

I fråga om gränsdragningen mellan de mer kvalificerade mål, där handläggning
vid sjörättsdomstol bör vara obligatorisk, och övriga sjörättsmål synes
man lämpligen kunna anknyta till vad som gäller för sjöförklaring. Sjöförklaring
är enligt 301 § i där angivna fall obligatorisk endast för vissa kategorier
av fartyg, nämligen handelsfartyg och fiskefartyg. Detsamma gäller
f. ö. beträffande skyldighet för befälhavare att i vissa fall avge rapport till
sjöfartsverket (70 §). Enligt uttalanden i samband med bestämmelsernas
tillkomst (se prop. 1967: 145 s. 142) torde med handelsfartyg och fiskefartyg
få avses detsamma som i sjöbefälskungörelsen (1960: 487). Jag föreslår
att skyldigheten att anlita specialforum för allmänna sjörättsmål begränsas
till sådana mål som rör handelsfartyg och fiskefartyg. Med denna avgränsning
kommer bl. a. de mål som uteslutande rör fritids- och nöjestrafiken att
kunna handläggas enligt allmänna forumregler. Vad nu sagts utesluter dock
ej att en gränsdragning efter andra kriterier än användningssättet framdeles
kan befinnas lämpligare. Frågan får prövas under den fortsatta revisionen
av sjölagen.

Kungl. Maj:ls proposition nr 185 år 1970

Som tidigare framhållits innehåller vissa i administrativ ordning meddelade
författningar hänvisningar till sjölagens forumregler. Det finns i dessa
författningar vissa förseelser av tämligen okomplicerad art, vilka utan
olägenheter kan tas upp av alla tingsrätter. En översyn av forumreglerna i
dessa författningar är otvivelaktigt påkallad. Denna fråga kommer att senare
tas upp av chefen för kommunikationsdepartementet.

Kommittén har inte funnit anledning föreslå att tingsrätten vid behandling
av sjörättsmål skall ha särskild sammansättning. Detta ansluter till
gällande ordning. Kommitténs uppfattning i denna del har biträtts av så gott
som alla remissinstanserna. För min del anser jag att med en koncentrering
av sjömålen till endast sju tingsrätter det kan förväntas att dessa — även utan
inslag av särskilt sakkunniga ledamöter — förvärvar en betydande insikt i
sjörättsliga förhållanden. I den mån behov föreligger att tillföra rätten ytterligare
sakkunskap kan detta, som kommittén påpekar, tillgodoses genom
sakkunnigbevisning. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag.

Advokatsamfundet har berört en speciell följd av sjörättsmålens koncentrering
till vissa tingsrätter. Koncentreringen medför att kvarstad på fartyg
i hamn som är belägen på annan ort än domstolen av praktiska skäl inte
kan genomföras så snabbt som ibland erfordras. Detta kan enligt samfundet
— i synnerhet när det gäller utländska fartyg — äventyra kvarstadsinstitutets
effektivitet. Samfundet ifrågasätter därför om det inte kunde införas
rätt för domstol eller överexekutor att lämna telegrafiskt verkställighetsbeslut
till vederbörande utmätningsman.

Det anses att sökanden skall förete dom eller annan exekutionsurkund inför
utmätningsmannen vid ansökan om verkställighet. Otvivelaktigt kan det
dock finnas ett starkt praktiskt behov att i fråga om fartyg kunna vidta
kvarstadsåtgärd på grundval av telegrafiskt meddelande om kvarstadsbeslutet.
Jag har därför för avsikt att närmare överväga sådana ändringar i
tillämpningsföreskrifterna till utsökningslagen att telegram från domstol
eller överexekutor under vissa förutsättningar får läggas till grund för kvarstadsåtgärd.
Frågan om godtagande av telegram i övrigt som grundval för
exekution får tas upp i annat sammanhang.

Vad kommittén föreslagit i fråga om lagen om säkerheten på fartyg och
lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg anser jag mig, efter
samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, kunna godta. Däremot
finner jag i likhet med bankföreningen inte anledning att nu bibehålla
särskilda forumregler i lagen om inteckning i fartyg. Den särskilda forumbestämmelsen
i 38 § nyssnämnda lag bör sålunda upphävas. Frågan om
särskilda forumbestämmelser krävs för dylika mål bör enligt min mening
tas upp i samband med de materiella bestämmelserna om inteckning i fartyg Kommittén

liar ifrågasatt om bärande skäl motiverar särskilda forumregler
i sjömanslagen men har med hänvisning till den pågående utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

om en ny sjömanslag förklarat sig inte vilja ta ställning till sakliga ändringar
däri. Man har i stället föreslagit att sjömanslagens forumregler jämkas
så att de i huvudsak stämmer överens med de bestämmelser som föreslås
i sjölagen. På grund av underrättsreformen kan de nuvarande reglerna inte
behållas, enligt vilka endast rådhusrätter och vissa häradsrätter är behöriga
att handlägga mål enligt sjömanslagen. Med hänsyn till de bestämmelser som
föreslås i sjölagen synes valet stå mellan att antingen i princip upphäva de
särskilda forumreglerna i sjömanslagen eller att utforma dem på i huvudsak
samma sätt som i sjölagen. Det senare alternativet medför dock vissa nackdelar.
Möjligheten enligt 68 § för befälhavare och sjöman att få domstols
prövning av mönstringsförrättares beslut i fråga om disciplinbot beror sålunda
av att fartyget anländer till hamn där det finns behörig domstol. Jag
anser det föga tilltalande att möjligheterna till sådan överprövning beskärs
genom forumregler som väsentligt minskar antalet behöriga domstolar. Efter
samråd med chefen för kommunikationsdepartementet finner jag det vara
att föredra att i avvaktan på resultatet av arbetet på en ny sjömanslag endast
behålla vissa bestämmelser i 85 § enligt vilka talan i tvistemål får väckas
även vid domstol i den ort där fartyget befinner sig och i fartygets hemort.
I övrigt föreslår jag att de särskilda forumreglerna i sjömanslagen upphävs.

De föreslagna ändringarna i den föräldrarättsliga lagstiftningen behandlas
i specialmotiveringen.

Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i sjölagen

Vissa rent terminologiska ändringar är påkallade med anledning av den
år 1969 genomförda omorganisationen av sjöfartsverket. Benämningarna
”sjöfartsstyrelsen” (”styrelsen”), ”fartygsinspektionsdistrikt” och ”fartygsinspektören”
har i enlighet med den i instruktionen (1969: 320) för sjöfartsverket
använda terminologin i förekommande fall ersatts av ”sjöfartsverket”
(”verket”), ”sjöfartsinspektionsdistrikt” och ”överinspektören i sjöfartsinspektionsdistriktet”.
Vidare har i 330 § ”telestyrelsen” bytts ut mot ”televerket”.
3

3 §•

Sjölagskommittén uppger att man i sitt nästa betänkande kommer att föreslå
att bestämmelsen om intagande i rättens protokoll av avhandling angående
förskott till fartygsbygge skall utgå. I avvaktan härpå har, på förslag
av kommittén, nu företagits den ändringen i lagrummet att ifrågavarande
avhandlingar skall intagas i protokollet hos Stockholms tingsrätt, d. v. s.
samma domstol som handlägger ärenden om inteckning i fartyg.

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970
231 §.

De regionala sjömansnämnderna ersattes den 1 juli 1969 av en central sjömansnämnd,
förlagd till Göteborg. Den i 231 § avsedda prövningen av vissa
tvister om särskild gottgörelse till sjöman för insats vid bärgning bör i fortsättningen
verkställas av den centrala sjömansnämnden. Paragrafens andra
stycke har jämkats i enlighet härmed.

305 §.

I första stycket har benämningen ”den allmänna underrätten för Luleå
etc.” ersatts med de fr. o. m. den 1 januari 1971 gällande namnen på ifrågavarande
sju tingsrätter. Härigenom vinns överensstämmelse med de ändringar
som föreslås i 336—343 §§.

Enligt tredje stycket gäller f. n. att särskild ledamot vid sjöförklaring
skall ha fyllt 25 år. Samma åldersgräns gällde tidigare för nämndeman. Genom
1969 års ändringar i rättegångsbalken har emellertid den nedre åldersgränsen
om 25 år för nämndeman slopats (se prop. 1969: 44 s. 377 f). Detta
har aktualiserat frågan om åldersgränsen för särskilda ledamöter vid sjöförklaring
alltjämt bör bibehållas. Med hänsyn till de övriga kvalifikationskrav
som sjölagen uppställer på de särskilda ledamöterna samt till sättet för
utseendet av dessa torde kravet på uppnådda 25 års ålder sakna nämnvärd
betydelse som garanti för ledamöternas kompetens. I enlighet med kommittéförslaget
har därför bestämmelsen härom fått utgå.

336 §.

Paragrafen innehåller de grundläggande forumreglerna. Som jag närmare
utvecklat i den allmänna motiveringen bör handläggningen av sjörättsmål
i princip koncentreras till Luleå, Sundsvalls, Stockholms, Kalmar, Malmö,
Göteborgs och Karlstads tingsrätter. Bestämmelser härom meddelas i första
stycket av paragrafen.

Forumregeln i första punkten avser som kommittén påpekat ej endast mål
om tillämpning av svenska sjörättsregler utan även sådana tvistemål där
fråga är om tillämpning av utländsk sjölagstiftning eller utländska sjörättsliga
grundsatser. Det bör dock uppmärksammas att bestämmelsen i första
punkten inte helt utesluter att tvister av sjörättslig karaktär kan komma att
handläggas av andra än de sju angivna tingsrätterna. Enligt artikel 2 i konventionen
den 19 maj 1956 om fraktavtal vid internationell godsbefordran
på väg (CMR), vilken konvention enligt lag (1969: 12) med anledning av
Sveriges tillträde till konventionen gäller som svensk lag, skall nämligen
vägfraktförares ansvarighet under vissa förutsättningar bedömas enligt
tvingande sjörättsliga regler. Bestämmelsen gäller fall där vägfordon med
pålastat gods under en del av transportsträckan fraktas till sjöss. I sådana
fall äger forumregeln i första punkten inte tillämpning utan i stället de speciella
forumreglerna i CMR-lagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Någon gång kan en gärning som är belagd med straff enligt sjölagen också
utgöra brott enligt brottsbalken. Till följd av de straffrättsliga konkurrensreglerna
kan gärningen i sådant fall vara att bedöma enligt brottsbalken
och inte enligt sjölagen (jfr 332 § andra stycket). De skäl som föranlett förslaget
om koncentrering av brottmål enligt sjölagen till endast sju domstolar
torde emellertid ha ännu större tyngd när det gäller så allvarliga åsidosättanden
av sjörättsliga regler att gärningen faller under brottsbalken. 1 enlighet
med kommitténs förslag har därför i andra punkten av stycket tagits in eu
bestämmelse av innebörd att den särskilda forumregeln skall gälla även där
gärningen i fråga är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Enligt vad jag anfört i den allmänna motiveringen bör sjörättsmål som
uteslutande rör annat fartyg än handelsfartyg och fiskefartyg kunna prövas
inte bara av tingsrätt som anges i första stycket utan även av annan
tingsrätt enligt de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken. I paragrafen
har som ett andra stycke intagits en bestämmelse härom. Av bestämmelsens
avfattning framgår att den inte är tillämplig om målet rör både handelseller
fiskefartyg och annat fartyg. Frågan om målet rör uteslutande annat
fartyg än handels- eller fiskefartyg beror av den talan som väckts i det enskilda
fallet.

Kommittén påpekar att det i tvistemål, särskilt vid kombinerade transporter,
kan bli fråga om tillämpning av såväl sjörättsliga som andra transporträttsliga
bestämmelser eller grundsatser. Vid väckande av talan kan detta
spörsmål ge anledning till tvekan hur målet rätteligen bör karakteriseras.
Om ett dylikt mål anhängiggjorts vid sjörättsforum, d. v. s. någon av de behöriga
tingsrätterna för sjörättsliga mål, bör enligt kommitténs mening bl. a.
av processekonomiska skäl inte senare kunna göras gällande att målet upptagits
av domstol som ej varit behörig. Kommittén föreslår därför att i paragrafen
intas en bestämmelse — efter mönster av It kap. 20 § vattenlagen —
enligt vilken talan i tvistemål som upptagits av domstol som anges i första
stycket skall anses väckt vid rätt domstol om saken har samband med förhallande
som avses i sjölagen, även om det sedan visar sig att tvisten helt
eller delvis rör andra än sjörättsliga frågor.

Kommitténs förslag i denna del har i sak godtagits av de remissinstanser
som yttrat sig i frågan. Kritik har emellertid riktats från flera håll mot bestämmelsens
utformning, vilken ansetts kunna leda till tolkningssvårigheter.

De kompetenskonflikter som kan uppkomma i mål angående kombinerad
transport, i vilken sjötransport ingått som ett led, torde med de nuvarande
sjörättsliga forumreglerna inte vara särskilt ofta förekommande. Med den
föreslagna koncentreringen till sju sjörättsdomstolar kan det dock oftare
komma att inträffa att domstol som är behörig att pröva de sjörättsliga
frågorna i målet inte är behörig alt pröva de frågor som har anknytning
till den del av transporten som skett med annat transportmedel. En sådan
följd av koncentreringen är naturligtvis ägnad att inge vissa betänkligheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

av processekonomisk art. Visserligen mildras olägenheterna i praktiken betydligt
därav att talan i dispositiva tvistemål i allmänhet skall anses väckt
vid rätt domstol om ej invändning i rätt tid gjorts angående domstolens behörighet.
Ett utmärkande drag för just de mål det här gäller är emellertid
att frågan om rättens behörighet ofta är så sammanvävd med själva sakfrågan
att behörighetsfrågan svårligen kan avgöras på ett så tidigt stadium av
rättegången som är avsett. Sådana fall kan t. ex. tänkas där en i rätt tid gjord
invändning om rättens behörighet till följd av målets komplicerade natur
inte kan avgöras förrän i ett tämligen sent skede av processen, kanske först
efter huvudförhandling rörande själva saken. I praktiken torde dock sådana
situationer uppkomma mera sällan. Parterna kan i allmänhet förväntas ha
ett gemensamt intresse av att inte onödigtvis komplicera och fördyra processen
genom foruminvändningar.

Även om det i och för sig framstår som befogat att lösa eventuellt uppkommande
kompetenskonflikter måste emellertid konstateras att den lösning
som kommittén har föreslagit inte går helt fri från invändningar. Till
en början bör framhållas att speciella forumregler i annan transporträttslig
lagstiftning, t. ex. luftfartslagen (1957:297) och lagen (1969:12) med anledning
av Sveriges tillträde till konventionen om fraktavtalet vid internationell
godsbefordran på väg, utgör hinder för att tillägga en sjörättsdomstol
behörighet att pröva vissa frågor. Det kan ifrågasättas om det är lämpligt
att införa en bestämmelse av det innehåll kommittén föreslagit när den
inte kan få generell räckvidd. Härtill kommer att sedan länge pågående
överläggningar om en internationell reglering av kombinerade transporter
nu befinner sig i slutskedet. En konvention i ämnet väntas bli avslutad senast
år 1972. De många besvärliga problem som de kombinerade transporterna
ger upphov till, inte minst i fråga om förhållandet till andra transporträttsliga
regler, bör enligt min mening lösas i ett större sammanhang.
Den av kommittén föreslagna bestämmelsen för kombinerade transporter
har därför inte någon motsvarighet i departementsförslaget.

337 §.

I denna paragraf ges föreskrifter om domstolarnas inbördes behörighet
att uppta tvistemål enligt sjölagen. F. n. gäller att rättegångsbalkens bestämmelser
om laga domstol i tvistemål i allmänhet skall äga motsvarande tililämpning
i fråga om rådhusrätts behörighet att ta upp sjörättsmål. Vidare
anvisas vissa särskilda fora. Talan får nämligen väckas också vid rådhusrätten
i den ort där fartyget finns eller där säkerhet ställts till befrielse
från kvarstad eller annan handräckning. Om rådhusrätt inte finns i den ort
där svaranden kunnat sökas enligt de nu återgivna reglerna får talan väckas
vid den rådhusrätt som är närmast orten.

Det förhållandet att antalet för allmänna sjörättsmål behöriga domstolar
enligt huvudregeln i förslaget avsevärt minskar bör inte behöva föranleda

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

avvikelse från gällande lags ståndpunkt rörande dessa domstolars inbördes
behörighet. Även efter ändringen synes en tillämpning av reglerna i 10 kap.
rättegångsbalken om laga domstol jämte de speciella sjörättsliga bestämmelserna
bereda möjlighet att i det konkreta fallet väcka talan vid den av
de angivna tingsrätterna som ur skilda synpunkter framstår som lämplig.
Bestämmelserna har därför bibehållits i princip oförändrade med endast
vissa redaktionella ändringar. I förtydligande syfte har till ett särskilt andra
stycke av paragrafen brutits ut föreskriften att, om behörig domstol ej finns
i ort där svaranden kunnat sökas enligt tidigare givna regler, talan skall
väckas vid den domstol som är närmast orten.

338 §.

I denna paragraf ges regler om domstolarnas inbördes behörighet att ta
upp brottmål enligt sjölagen. Även för brottmålens del gäller f. n. att rättegångsbalkens
regler om laga domstol i allmänhet skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om rådhusrätts behörighet att uppta sjörättsmål. Däremot
anvisas inte några särskilda fora. Om rådhusrätt inte finns i den ort
vid vars domstol den misstänkte haft att svara enligt huvudregeln får åtal
väckas vid den rådhusrätt som är närmast.

Även för brottmålens del föreslår jag att de nuvarande bestämmelserna bibehålls
i princip oförändrade.

339—343 §§.

I dessa lagrum har till följd av tingsrättsreformen vissa rent formella
jämkningar vidtagits. Vidare har det i 341 § andra stycket uppställda kravet
att särskild ledamot i dispaschmål skall ha fyllt 25 år upphävts. Skälen för
detta är desamma som föranlett förslag om upphörande av motsvarande
åldersgräns för särskild ledamot vid sjöförklaring (se 305 §).

Ikraftträdandet.

De ändrade bestämmelserna i sjölagen är, som tidigare anförts, delvis föranledda
av tingsrättsref ormen och föreslås träda i kraft samtidigt som denna
eller den 1 januari 1971. I samband härmed bör den tidigare berörda lagen
(1937:306) om behörighet för häradsrätt att uppta sjörättsmål upphävas.
Handläggningen av sjörättsmål som anhängiggjorts före den 1 januari 1971
vid domstol som enligt nuvarande regler är behörig att uppta målet bör dock
lämpligen slutföras vid samma domstol. I enlighet härmed upptas i lagförslaget
en övergångsbestämmelse enligt vilken de äldre forumbestämmelserna
skall gälla för sjörättsmål där talan väckts före den nya lagens ikraftträdande.
De övergångsbestämmelser som meddelats i lagen (1969:244) om
ändring i rättegångsbalken gäller givetvis också för sjörättsmål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Förslaget till lag om ändring i lagen om inteckning i fartyg

I 3 § har till följd av tingsrättsr ef ormen, utan att någon ändring i sak
åsyftas, orden ”inskrivningsdomare vid Stockholms rådstuvurätt” bytts ut
mot ”inskrivningsdomare i Stockholms domsaga”.

I enlighet med vad jag anfört i den allmänna motiveringen har de särskilda
forumbestämmelserna i 38 § första stycket för fall av utsökning av
fordran ur intecknat fartyg eller tvist rörande giltigheten av inteckning tagits
bort. Vidare har den nuvarande hänvisningen i tredje stycket till lagen
om behörighet för häradsrätt att ta upp sjörättsmål utgått. De här avsedda
målen kommer således enligt förslaget att följa de allmänna forumreglerna
i rättegångsbalken.

Efter de sålunda vidtagna ändringarna återstår av 38 § endast den i nuvarande
andra stycket intagna bestämmelsen enligt vilken inteckningshavaren
äger söka huvudredaren eller, där sådan ej är vald, vilken som helst av
redarna. Att så är förhållandet framgår emellertid av 10 § sjölagen. Då det
med hänsyn härtill ansetts onödigt att bibehålla en motsvarande bestämmelse
i lagen om inteckning i fartyg har paragrafen i dess helhet upphävts.

I fråga om ikraftträdandet har motsvarande bestämmelser föreslagits som
beträffande sjölagen.

Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen

I 68 § ges föreskrifter om förfarandet vid missnöje med mönstringsförrättares
beslut i fall där denne överprövat disciplinnämnds beslut om
åläggande av disciplinbot. Enligt de nu gällande reglerna skall i sådant fall
prövning begäras hos rådhusrätten i den stad där mönstringsförrättaren
finns eller, om rådhusrätt inte finns i staden, hos rådhusrätten i den första
hamnstaden med rådhusrätt som fartyget anländer till.

Som jag anfört i den allmänna motiveringen föreslås att de särskilda
forumbestämmelserna i sjömanslagen i huvudsak upphävs. Bestämmelserna
i 68 § har ändrats i enlighet härmed.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall rådhusrätt vid prövning av
mönstringsförrättares beslut bestå av lagfaren domare och nämnd. Rätten
är domför med tre i nämnden. Genom 1969 års ändringar i rättegångsbalken
har emellertid den tidigare gällande uppdelningen i s. k. stor och liten nämnd
utmönstrats och ersatts av en enhetlig nämnd bestående av fem nämndemän.
Med anledning härav har bestämmelsen att tre nämndemän är tillräckligt
för domförhet fått utgå. Som en remissinstans påtalat kan det diskuteras
om nämnd alls skall fordras vid sådana mål som det här gäller och
om rätten inte i stället kunde vara behörig med endast en lagfaren domare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

Denna fråga får emellertid övervägas närmare i samband med den pågående
revisionen av sjömanslagen.

I 84—86 §§ finns forumregler för tvistemål och brottmål enligt sjömanslagen.
Bestämmelserna är av i stort sett samma innehåll som 336—338 §§
sjölagen. Jag föreslår att endast de bestämmelser i 85 § bibehålls enligt vilka
talan får väckas även vid domstol där fartyget finns eller har sin hemort. I
övrigt skall således de allmänna forumreglerna i rättegångsbalken gälla.

I fråga om ikraftträdandet har motsvarande bestämmelser föreslagits som
beträffande sjölagen.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken m. m.

I samband med underrättsreformen infördes i 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken
och 20 kap. 36 § föräldrabalken vissa specialregler angående underrätts
sammansättning vid särskild huvudförhandling i familjerättsliga
mål (lagar 1969: 256 och 257, vilka träder i kraft den 1 januari 1971). Till
följd härav ändrades paragrafnumreringen i bl. a. 20 kap. föräldrabalken.
Den nya regeln i föräldrabalken innebär att underrätt vid handläggning av
bl. a. mål om faderskap till barn utom äktenskap och barns egenskap av trolovningsbarn
skall bestå av en lagfaren domare och nämnd. Detsamma skall
gälla även annat mål som handläggs i samma rättegång.

Under hösten 1969 genomfördes en reform av de utomäktenskapliga barnens
rättsställning. Reformen, som trädde i kraft den 1 januari 1970, innebar
bl. a. att dåvarande regler i föräldrabalken om trolovningsbarn upphävdes
(1969: 617). Vidare överflyttades de processuella bestämmelserna om
fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap från 20 kap. föräldrabalken
till en ny särskild lag i ämnet (1969: 618). Denna gäller förfarandet
i faderskapsmål, när barnavårdsman är förordnad för barnet. I de sällsynta
fail då barnavårdsman inte finns avses rättegång i faderskapsfrågan skola
föras enligt de allmänna reglerna i rättegångsbalken om indispositiva tvistemål
(prop. 1969: 124 s. 103). Enligt övergångsbestämmelserna till den nya
förfarandelagen kan i mål om faderskap till barn utom äktenskap talan om
barnets egenskap av trolovningsbarn enligt äldre lag upptagas till prövning,
om barnet är fött före nya lagens ikraftträdande eller den uppgivne fadern
har avlidit före ikraftträdandet.

t samband med de ändringar i den föräldrarättsliga lagstiftningen som
trädde i kraft den 1 januari 1970 gjordes ingen ändring i 20 kap. 36 § föräldrabalken
i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1971. Nu bör emellertid
paragrafen samordnas med nämnda lagstiftning. Sålunda har i förslaget bestämmelsen
i 20 kap. 36 § om underrätts domförhet i mål om barns egenskap
av trolovningsbarn fått utgå. Vidare har domförhetsregeln i fråga om mål
om faderskap till barn utom äktenskap, i likhet med vad som redan skett

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

beträffande övriga processuella regler, förts över till den särskilda lagen om
förfarandet vid fastställande av faderskap. Detta har skett genom att i 12 §
andra stycket i lagen tagits in en särskild hänvisning till nya 38 § i 20 kap.
föräldrabalken. I de sällsynta undantagsfall där barnavårdsman för barnet
inte finns och rättegången därför skall föras enligt de allmänna reglerna i
rättegångsbalken om indispositiva tvistemål torde balkens allmänna regler
om underrätts sammansättning få tillämpas. Detta innebär att rätten vid
särskild huvudförhandling skall bestå av minst tre och högst fyra lagfarna
domare.

Vissa hänvisningar i 12 och 19 §§ lagen om fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap till lagrum i föräldrabalken har jämkats i enlighet
med den ändrade paragrafnumreringen i balkens 20 kap.

Enligt förslaget skall ändringarna i den särskilda förfarandelagen träda i
kraft samtidigt som lagen (1969: 257) om ändring i föräldrabalken, dvs. den
1 januari 1971. Övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall äga motsvarande
tillämpning.

Hemställan

Jag hemställer att lagrådets utlåtande enligt 87 § regeringsformen genom
utdrag av statsrådsprotokollet inhämtas över förslagen till

1) lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s.l),

2) lag om ändring i lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg,

3) lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),

4) lag om ändring i föräldrabalken,

5) lag om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet till
barn utom äktenskap.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Bilaga 1

Sjölagskommitténs förslag
till

Lag om ändring i sjölagen

Härigenom förordnas, att 3, 231, 305 och 336—343 §§ sjölagen skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Har den, för vars räkning fartyg bygges, givit eller utfäst sig att giva varvsägaren
eller byggmästaren förskott av penningar eller byggnadsämnen för
byggnadens verkställande, äger han låta därom upprättad avhandling intagas
i protokoll hos tingsrätten för Stockholm. Han njuter sedan förmånsrätt enligt
17 kap. handelsbalken.

231 §.

Anspråk på---bärgningsföretaget slutförts.

Tvist om gottgörelse, som avses i första stycket, prövas av sjömansnämnden.
Talan må ej föras mot nämndens beslut i sådan tvist.

305 §.

Sjöförklaring inom riket hålles av tingsrätten för Luleå, Sundsvall, Stockholm,
Kalmar, Malmö, Göteborg eller Karlstad. Behörig är den domstol som
är närmast den hamn eller ort där sjöförklaring skall äga rum enligt 304 §.
Konungen äger dock för viss hamn förordna att annan av domstolarna skall
vara behörig, om det är ändamålsenligt med hänsyn till trafikförbindelser
och övriga förhållanden.

Om annat —--av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av en lagfaren domare
såsom ordförande samt två personer som äro kunniga och erfarna i
sjöväsendet. Åtminstone en av de senare bör hava grundlig erfarenhet från
tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen hava utövat
sådan tjänst. Rätten utser för varje sjöförklaring de särskilda ledamöterna
från en förteckning, som sjöfart sstyr elsen årligen upprättar för varje
fartygsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall upptaga minst tjugu personer.
Om biträde av person med särskild sakkunskap i visst fall är ändamålsenligt,
äger rätten tillkalla sådan person att inträda såsom ytterligare ledamot
i rätten, även om han ej är upptagen i förteckningen. Särskild ledamot
skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd
får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära ersättning av allmänna
medel enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

I Danmark — — — landets lag.

I övrigt---norsk konsul.

I fråga---meddela vitesföreläggande.

Kungl. Ma j. ts proposition nr 185 år 1970

336 §.

I tvistemål rörande förhållande som avses i denna lag är rätt domstol
tingsrätten för Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg eller
Karlstad.

Detsamma gäller brottmål i fråga om gärning som avses i denna lag, även
om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.

Visar sig, sedan tvistemål upptagits av domstol som angives i första stycket,
att tvisten helt eller delvis rör andra än sjörättsliga frågor, skall talan
utan hinder härav anses väckt vid rätt domstol, om saken bar samband med
förhållande som avses i denna lag.

337 §.

I fråga om behörighet för tingsrätt som sägs i 336 § att upptaga tvistemål
äga bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet motsvarande
tillämpning. Talan får dock väckas även vid sådan tingsrätt för den ort där
fartyget finnes och, när säkerhet för fordran ställts hos myndighet till befrielse
från kvarstad eller annan handräckning, vid sådan tingsrätt för den
ort där säkerheten ställts. Talan angående fordran som säkerheten avsett får
väckas vid sistnämnda tingsrätt, även om säkerheten frigivits.

Finnes ej tingsrätt som sägs i 336 § för ort, där svaranden kunnat sökas
enligt första stycket, väckes talan vid den av dessa tingsrätter som är närmast
den orten.

Äro flera--— rederiets hemvist.

338 §.

I fråga om behörighet för tingsrätt som sägs i 336 § att upptaga brottmål
äga bestämmelserna om laga domstol i brottmål i allmänhet motsvarande
tillämpning. Finnes ej tingsrätt som sägs i 336 § för ort, vid vars domstol
den misstänkte haft att svara enligt vad som nu sagts, väckes åtal vid den
av dessa tingsrätter som är närmast den orten.

339 §.

Talan mot dispasch föres genom klander hos tingsrätten för den ort där
dispaschen är utgiven.

Dispasch, som---till efterrättelse.

340 §.

I dispaschmål är tingsrätten domför med tre eller högst fyra lagfarna domare
jämte tre särskilda ledamöter utsedda enligt 341 §. Vid prövning om
klander skall avvisas och vid sådan handläggning som avser måls beredande
eller som enligt 341 och 343 §§ ankommer på tingsrätten, är dock rätten
domför med en lagfaren domare.

341 §.

För domsaga, vars tingsrätt äger upptaga dispaschmål, upprättar sjöfartsstyrelsen
årligen en förteckning, vari upptagas minst tolv personer, som äro
kunniga i handel och sjöfart och som äro skickade att tjänstgöra som särskilda
ledamöter i dispaschmål. Bland dem som upptagits i denna förteckning
utser rätten för varje mål tre för tjänstgöring som särskilda ledamöter.
Om på grund av förfall eller annat hinder föreskrivet antal ledamöter ej kan
utses från förteckningen, utser rätten annan lämplig person att vara särskild
ledamot.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Särskild ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller
i konkurstillstånd får ej vara ledamot. Särskild ledamot äger uppbära ersättning
av allmänna medel enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

342 §.

Vill någon klandra dispasch, skall han inom fyra veckor från dispaschens
dag till tingsrätten inkomma med klanderinlaga. Med de avvikelser som
följa av tredje stycket i denna paragraf äga i övrigt bestämmelserna i 52 kap.
2, 3, 5, 6 och 8—12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning i mål om
klander av dispasch. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället
tingsrätten.

Upptages klander av dispasch, äger motpart utan avgift få ut en avskrift
av klanderinlagan. Vill han bemöta klandret, skall han senast fyra veckor
efter fullföljdstidens utgång till tingsrätten inkomma med skriftlig förklaring.
Om denna rätt att få del av klandret och att avgiva förklaring bör tingsrätten
sända meddelande till varje känd sakägare.

Rätten äger — — •—- genom utslag.

343 §.

Talan mot tingsrätts utslag eller beslut i dispaschmål föres genom besvär
till högsta domstolen. Vill någon anföra besvär, skall han inom fyra veckor
från den dag, då utslaget eller beslutet meddelades, till tingsrätten inkomma
med besvärsinlaga. Beträffande klagandens skyldighet att nedsätta fullfölj
dsavgift och belopp till säkerhet för kostnadsersättning åt motpart samt
i fråga om rättegången i övrigt äga bestämmelserna i 54 kap. 16—19 §§ och
56 kap. rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen den 4 juni 1937
(nr 306) om behörighet för häradsrätt att upptaga sjörättsmål upphör att
gälla.

Sjölagskommitténs förslag
till

Lag om ändring i lagen om inteckning i fartyg

Härigenom förordnas, att 3 och 38 §§ lagen om inteckning i fartyg skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

Ärenden angående inteckning i fartyg upptagas av den inskrivningsdomare
vid tingsrätten för Stockholm som därtill är utsedd.

Över inteckningar —- —--särskild inteckningsbok.

38 §.

Vill inteckningshavare vid domstol utsöka sin fordran ur det intecknade
fartyget, eller yppas tvist om giltigheten av meddelad inteckning, skall ta -

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

lan väckas vid den av tingsrätterna för Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar,
Malmö, Göteborg eller Karlstad, där svaranden har sitt hemvist eller,
om han ej har hemvist i någon av dessa städer, vid den av dessa tingsrätter
som är närmast.

Tillhör intecknat---helst vill.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Sjölagskommitténs förslag
till

Lag om ändring i sjömanslagen

Härigenom förordnas, att 68 och 84—86 §§ sjömanslagen skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

68 §.

År i fall, som i 67 § första stycket sägs, befälhavaren eller sjömannen
missnöjd med mönstringsförrättarens beslut, äger han, om beslutet meddelats
av mönstringsförrättare på ort där domstol finnes som avses i 84 §,
hos denna domstol begära prövning av beslutet. Har beslutet meddelats av
mönstringsförrättare utom riket eller här i riket på ort för vilken sådan
domstol ej finnes, får vid fartygets ankomst till första hamn, i vilken sådan
domstol finnes och där fartyget väntas ligga minst två dagar, begäran göras
om prövning av beslutet hos denna domstol. Begäran som nu sagts skall
göras så snart ske kan och i god tid före fartygets avgång. Vid prövningen
skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämnd; rätten är domför med
tre i nämnden.

Då prövning--— ej föras.

Finner rätten ----vidare handläggning.

Har px-övning---stycket sägs.

84 §.

I mål som skall bedömas efter denna lag är rätt domstol tingsrätten för
Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Malmö, Göteborg eller Karlstad.

85 §.

I fråga om behörighet för tingsrätt som sägs i 84 § att upptaga tvistemål
enligt denna lag äga bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet
motsvarande tillämpning. Talan får dock väckas även vid sådan tingsrätt
för den ort där fartyget finnes. Finnes ej tingsrätt som sägs i 84 § för ort,
där svaranden kunnat sökas enligt vad sålunda är föreskrivet, väckes talan
vid den av dessa tingsrätter som är närmast den orten. Finnes ej behörig
domstol efter vad nu är sagt, får tvisten upptagas av den av samma tingsrätter
som är närmast fartygets hemort.

Äro flera---rederiets hemvist.

3 Biliang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 185

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970
86 §.

I fråga om behörighet för tingsrätt som sägs i 84 § att upptaga brottmål
äga bestämmelserna om laga domstol i brottmål i allmänhet motsvarande
tillämpning. Finnes ej tingsrätt som sägs i 84 § för ort, vid vars domstol
den misstänkte haft att svara enligt vad som nu sagts, väckes åtal vid den
av dessa tingsrätter som är närmast den orten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

Bilaga 2

1) Förslag
till
Lag

om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om sjölagen (1891: 35 s. I)1 2 3,
dels att i 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—313, 315, 317 och 330 §§
orden ”sjöfartsstyrelsen” och ”styrelsen” skall bytas ut mot ”sjöfartsverket”
respektive ”verket”,

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §

Har den, för vars räkning fartyg
bygges, för byggnadens verkställande
givit eller utfäst sig att giva varvsägaren
eller byggmästaren förskott
av penningar eller byggnadsämnen,
äge han, när avhandling därom upprättats,
att låta den intagas i protokollet
hos Stockholms tingsrätt; och
njute sedan förmånsrätt enligt 17
kap. handelsbalken.

Anspråk på----

Tvist om gottgörelse, som avses i
första stycket, prövas av sjömansnämnden
i Stockholms sjömanshusdistrikt.
Talan må ej föras mot
nämndens beslut i sådan tvist.

231 §3

----bärgningsföretaget slutförts.

Tvist om gottgörelse, som avses i
första stycket, prövas av sjömansnämnden.
Talan må ej föras mot
nämndens beslut i sådan tvist.

1 Senaste lydelse av 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 308, 310—315, 317 och 330 §§
167: 48.

2 Senaste lydelse 1964: 658.

3 Senaste lydelse 1964: 728.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

305 81

Om annat--------- ---

I Danmark,-------------

I övrigt----------------

I fråga----------

--av domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring
skall rätten bestå av en lagfaren
domare såsom ordförande samt
två personer som äro kunniga och
erfarna i sjöväsendet. Åtminstone en
av de senare bör hava grundlig erfarenhet
från tjänst som fartygseller
maskinbefäl på handelsfartyg
och nyligen hava utövat sådan tjänst.
Rätten utser för varje sjöförklaring
de särskilda ledamöterna från en förteckning,
som sjöfartsverket årligen
upprättar för varje sjöf artsinspektionsdistrikt.
Förteckningen skall
upptaga minst tjugo personer. Om
biträde av person med särskild sakkunskap
i visst fall är ändamålsenligt,
äger rätten tillkalla sådan person
att inträda såsom ytterligare ledamot
i rätten, även om han ej är
upptagen i förteckningen. Särskild
ledamot skall vara svensk medborgare.
Den som är omyndig eller i
konkurstillstånd får ej vara ledamot.
Särskild ledamot äger uppbära
ersättning av allmänna medel enligt
bestämmelser som meddelas av Konungen.

----landets lag.

---norsk konsul.

— — — meddelas vitesföreläggande.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

När anmälan---

Till sammanträdet —

Befälhavaren skall —

I den mån det kan ske skola sakägarna
genom särskilda meddelanden
underrättas om tid och plats för
sammanträdet samt var och när anmälningen
om sjöförklaring med
därtill hörande handlingar finnes
tillgänglig. Sjöfartsstyrelsen skall
alltid underrättas om tid och plats
för sammanträdet. Gäller sjöförklaringen
händelse, som angår säkerheten
på fartyg, skall även fartygsinspektören
underrättas.

De särskilda--------

— på fartyget,
genom befälhavaren.

— vid vite.

I den mån det kan ske skola sakägarna
genom särskilda meddelanden
underrättas om tid och plats för
sammanträdet samt var och när anmälningen
om sjöförklaring med
därtill hörande handlingar finnes
tillgänglig. Sjöfartsverket skall alltid
underrättas om tid och plats för
sammanträdet. Gäller sjöförklaringen
händelse, som angår säkerheten
på fartyg, skall även överinspektören
i sjöfartsinspektionsdistriktet underrättas.

--annan synpunkt.

307 §

316

För varje far tygsinspektionsdistrikt
skall finnas förteckning över
personer, som äro skickade att utföra
uppdrag att besiktiga fartyg
eller last. Förteckningen upprättas
årligen av sjöfartsstyrelsen och hålles
tillgänglig hos de underrätter
som sjöfartsstyrelsen föreskriver.

För varje sjöf artsinspektionsdistrikt
skall finnas förteckning över
personer, som äro skickade att utföra
uppdrag att besiktiga fartyg eller
last. Förteckningen upprättas årligen
av sjöfartsverket och hålles tillgänglig
hos de underrätter som sjöfartsverket
föreskriver.

336 §

Rådhusrätt är första domstol i
mål, som skall bedömas efter denna
lag. Om häradsrätts behörighet i vissa
fall att upptaga sådant mål gälla
särskilda bestämmelser.

I tvistemål rörande förhållande
som avses i denna lag är rätt domstol
Luleå, Sundsvalls, Stockholms,
Kalmar, Malmö, Göteborgs eller Karlstads
tingsrätt. Detsamma gäller
brottmål i fråga om gärning som avses
i denna lag, även om gärningen är
belagd med strängare straff i brottsbalken.

Rör mål som anges i första stycket
uteslutande annat fartyg än handelsfartyg
eller fiskefartyg får målet
upptagas även av tingsrätt som är
behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.

'' Senaste lydelse 1967: 48.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

337

Bestämmelserna om laga domstol
i tvistemål i allmänhet äga motsvarande
tillämpning i fråga om rådhusrätts
behörighet att upptaga tvistemål
enligt denna lag. Talan får
även väckas vid rådhusrätten i den
ort där fartyget finnes. När säkerhet
för fordran ställts hos myndighet till
befrielse från kvarstad eller annan
handräckning, får talan väckas vid
rådhusrätten i den ort där säkerheten
ställts. Talan angående fordran
som säkerheten avsett får väckas vid
sistnämnda rådhusrätt, även om säkerheten
frigivits. Finnes ej rådhusrätt
i ort, där svaranden kunnat sökas
enligt vad som nu sagts, får talan
väckas vid den rådhusrätt som
är närmast den orten.

Äro flera

§x

Bestämmelserna om laga domstol
i tvistemål i allmänhet äga motsvarande
tillämpning i fråga om behörigheten
för de tingsrätter som anges
i 336 § första stycket att upptaga
tvistemål enligt denna lag. Är någon
av dessa domstolar tingsrätt för den
ort där fartyget finnes får talan väckas
även vid den tingsrätten. Har
säkerhet för fordran ställts hos myndighet
till befrielse från kvarstad
eller annan handräckning och är någon
av de domstolar som anges i
336 § första stycket tingsrätt för den
ort där säkerheten ställts får talan
väckas även vid den tingsrätten. Talan
angående fordran som säkerheten
avsett får väckas vid sistnämnda
tingsrätt, även om säkerheten frigivits.

Är ej någon av de tingsrätter som
anges i 336 § första stycket tingsrätt
för ort, där svaranden kunnat sökas
enligt första stycket, väckes talan vid
den av dessa tingsrätter som är närmast
den orten.

--rederiets hemvist.

339

Talan mot dispasch föres genom
klander hos rådhusrätten i den ort
där dispaschen är utgiven.

Dispasch, som-----------

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Bestämmelserna om laga domstol
i brottmål i allmänhet äga motsvarande
tillämpning i fråga om behörigheten
för de tingsrätter som anges
i 336 § första stycket att upptaga
brottmål i fråga om gärning som avses
i denna lag. Är ej någon av dessa
domstolar tingsrätt för ort, vid vars
domstol den misstänkte haft att svara
enligt vad som nu sagts, får åtal
väckas vid den av dessa tingsrätter
som är närmast den orten.

§l

Talan mot dispasch föres genom
klander hos tingsrätten för den ort
där dispaschen är utgiven.
----till efterrättelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

340

341

För stad, vars rådhusrätt äger
upplaga dispaschmål, upprättar sjöfartsstyrelsen
årligen en förteckning,
vari upptagas minst tolv personer,
som äro kunniga i handel och
sjöfart och som äro skickade att
tjänstgöra som särskilda ledamöter
i dispaschmål. Bland dem som upptagits
i denna förteckning utser rätten
för varje mål tre för tjänstgöring
som särskilda ledamöter. Om
på grund av förfall eller annat hinder
föreskrivet antal ledamöter ej
kan utses från förteckningen, utser
rätten annan lämplig person att vara
särskild ledamot.

å1

342 §

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Kungl. Maj.ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse)

rande tillämpning i mål om klander
av dispasch. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället rådhusrätten.

Rätten äger----- ---— —

(Föreslagen lydelse)

tillämpning i mål om klander av dispasch.
Bestämmelse som avser hovrätt
gäller därvid i stället tingsrätten.

Upptages klander av dispasch,
äger motpart utan avgift få ut en avskrift
av klanderinlagan. Vill han bemöta
klandret, skall han senast fyra
veckor efter fullföljdstidens utgång
till tingsrätten inkomma med skriftlig
förklaring. Om denna rätt att få
del av klandret och att avgiva förklaring
bör tingsrätten sända meddelande
till varje känd sakägare.

— genom utslag.

343 §

Talan mot rådhusrätts utslag eller
beslut i dispaschmål föres genom besvär
till högsta domstolen. Vill någon
anföra besvär, skall han inom
fyra veckor från den dag, då utslaget
eller beslutet meddelades, till rådhusrätten
inkomma med besvärsinlaga.
Beträffande klagandens skyldighet
att nedsätta fullföljdsavgift
och belopp till säkerhet för kostnadsersättning
åt motpart samt i fråga
om rättegången i övrigt äga bestämmelserna
i 54 kap. 16—19 §§ och 56
kap. rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället rådhusrätten.

Talan mot tingsrätts utslag eller
beslut i dispaschmål föres genom
besvär till högsta domstolen. Viil någon
anföra besvär, skall han inom
fyra veckor från den dag, då utslaget
eller beslutet meddelades, till tingsrätten
inkomma med besvärsinlaga.
Beträffande klagandens skyldighet
att nedsätta fullföljdsavgift och belopp
till säkerhet för kostnadsersättning
åt motpart samt i fråga om
rättegången i övrigt äga bestämmelserna
i 54 kap. 16—19 §§ och 56 kap.
rättegångsbalken motsvarande tilllämpning.
Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället tingsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971, då lagen (1937: 306) om behörighet
för häradsrätt att upptaga sjörättsmål upphör att gälla.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt
sjölagen (1891: 35 s. 1) om talan väckts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1967: 48.

Kungl. Maj. ts proposition nr 185 år 1970

3) Förslag
till
Lag

om ändring i sjömanslagen (1952: 530)

Härigenom förordnas i fråga om sjömanslagen (1952: 530),

dels att 84 och 86 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 68 och 85 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

68 §

År i fall, som i 67 § första stycket
sägs, befälhavaren eller sjömannen
missnöjd med mönstringsförrättarens
beslut, äger han, om beslutet
meddelats av mönstringsförrättare i
stad, där rådhusrätt finnes, hos denna
rådhusrätt begära prövning av beslutet.
Har beslutet meddelats av
mönstringsförrättare utom riket
eller här i riket å ort, där rådhusrätt
ej finnes, må sådan begäran göras
hos rådhusrätten vid fartygets ankomst
till första hamn, där rådhusrätt
finnes och där fartyget väntas
ligga minst två dagar. Begäran, som
nu sagts, skall göras så snart ske kan
och i god tid före fartygets avgång.
Vid prÖAmingen skall rådhusrätten
bestå av en lagfaren domare och
nämnd; rätten vare domför med tre
i nämnden.

Då prövning
Finner rätten
Har prövning

År i fall, som i 67 § första stycket
sägs, befälhavaren eller sjömannen
missnöjd med mönstringsförrättarens
beslut, äger han, om beslutet
meddelats av mönstringsförrättare
på ort där tingsrätt finnes, hos denna
domstol begära prövning av beslutet.
Har beslutet meddelats av
mönstringsförrättare utom riket eller
här i riket på ort där tingsrätt
ej finnes, må sådan begäran göras
hos tingsrätten vid fartygets ankomst
till första hamn där tingsrätt
finnes och där fartyget väntas ligga
minst två dagar. Begäran som nu
sagts skall göras så snart ske kan
och i god tid före fartygets avgång.
Vid prövningen skall rätten bestå av
en lagfaren domare och nämnd.

ej föras,
vidare handläggning.
--stycket sägs.

Om rådhusrätts behörighet att
upptaga tvistemål enligt denna lag
gäller i tillämpliga delar vad angående
laga domstol i tvistemål i all -

Om behörighet för tingsrätt att
upptaga tvistemål enligt denna lag
gäller, utöver bestämmelserna i 10
kap. rättegångsbalken, att talan får

1 Senaste lydelse 1958: 17.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

(Nuvarande lydelse)

mänhet är stadgat. Talan må ock
väckas vid rådhusrätten i den ort där
fartyget finnes. Är ej rådhusrätt å
ort, där svaranden enligt vad sålunda
är föreskrivet må sökas, äger käranden
instämma tvisten till den
rådhusrätt, som är närmast den orten.
Finnes ej behörig domstol efter
vad nu är sagt, må tvisten upptagas
av rådhusrätten i fartygets hemort
eller, om där ej är rådhusrätt, av den
rådhusrätt, som är närmast.

Äro flera----------

(Föreslagen lydelse)

väckas vid tingsrätten för den ort
där fartyget finnes eller där fartyget
har sin hemort.

--rederiets hemvist.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om behörighet att handlägga mål enligt
sjömanslagen (1952: 530), om talan väckts före ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

4) Förslag
till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 36 § föräldrabalken skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse)1 (Föreslagen lydelse)

20 KAP.
36 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Härmed avses lydelsen enligt 1969: 257, som träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 oktober 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
justitierådet

Regner,

Martenius,

Bernhard,

Hesser.

Enligt lagrådet den 21 oktober 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet den 18 september 1970 hade Kungl. Maj :t förordnat,
att enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättade
förslag till 1) lag om ändring i sjölagen, 2) lag om ändring i lagen om
inteckning i fartyg, 3) lag om ändring i sjömanslagen, 4) lag om ändring i
föräldrabalken, 5) lag om ändring i lagen om fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Staffan Edling.

Förslagen föranledde följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen

I 11, 43, 53, 69 och 74 §§ sjömanslagen förekommer orden ”sjöfartsstyrelsen”
och ”styrelsen”. Såsom föreslås i fråga om sjölagen synes även i
nämnda paragrafer dessa ord böra utbytas mot ”sjöfartsverket” respektive
”verket”.

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

Genom lag den 29 maj 1969 (nr 257) om ändring i föräldrabalken, som
träder i kraft den 1 januari 1971, har bl. a. 20 kap. 36 § erhållit ändrad lydelse.

Då den ändring i paragrafen som nu föreslås och som jämväl skall träda
i kraft den 1 januari 1971 utformats, icke såsom ändring av 1969 års lag
utan som ändring av föräldrabalken, är tydligen tanken att den föreslagna
lagen skall ersätta 1969 års ändringslag, som således skulle bliva att anse
såsom upphävd.

Till 1969 års lag är fogade vissa övergångsbestämmelser, som bl. a. avser
20 kap. 36 §. Även dessa torde bli upphävda genom den föreslagna lagen
såvitt angår 20 kap. 36 §. I den mån motsvarande övergångsbestämmelser
alltjämt anses erforderliga bör de därför intagas i förslaget.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kangl. Maj ds proposition nr 185 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson, Feldt.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslagen till

1) lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1),

2) lag om ändring i lagen (1901: 26 s.l) om inteckning i fartyg,

3) lag om ändring i sjömanslagen (1952: 530),

4) lag om ändring i föräldrabalken,

5) lag om ändring i lagen (1969: 618) om fastställande av faderskapet
till barn utom äktenskap.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför.

I fråga om sjömanslagen bör, som lagrådet föreslagit, orden ”sjöfartsstyrelsen”
och ”styrelsen” i vissa lagrum bytas ut mot ”sjöfartsverket”
resp. ”verket” i likhet med vad som föreslås i fråga om sjölagen. Även när
det gäller förslaget till lag om ändring i föräldrabalken bör lagrådets påpekande
iakttagas.

I övrigt bör vissa redaktionella jämkningar göras i förslagen.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
antaga förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700520

Ur protokollet:
Britta Gyllensten