Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1970

Nr 176

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske; given
Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt
till fiske.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar i fiskerättslagen att reglerna om
rätt till fiske vid kusten av Stockholms, Uppsala och Södermanlands län anpassas
till den nya länsindelningen för dessa län.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 176

Kiingl. Maj:ts proposition nr 176 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ lagen (1950: 596) om rätt till fiske
skall ha nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Vid kusten av Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands, Gävleborgs
och Uppsala län må varje
svensk medborgare i enskilt vatten
bedriva fiske med rörligt redskap,
dock ej efter lax.

Vid kusten av Stockholms och Södermanlands
län må varje svensk
medborgare i enskilt vatten som har
större djup än sex meter bedriva fiske
efter strömming och skarpsill med
skötar och sillnät, vilka äro att hänföra
till rörliga redskap; dock är i
Södermanlands län under tiden från
och med den 1 april till och med den
30 september strömmings- och skarpsillfisket
förbehållet innehavaren av
den enskilda fiskerätten intill tvåhundra
meter från fastlandet eller
från ö av minst etthundra meters
längd.

§•

Vid kusten av Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands och Gävleborgs
län samt vid kusten av Uppsala
län med undantag av Östhammars
kommun må varje svensk medborgare
i enskilt vatten bedriva fiske med
rörligt redskap, dock ej efter lax.

§•

Vid kusten av Östhammars kommun
i Uppsala län och vid kusten av
Stockholms och Södermanlands län
må varj e svensk medborgare i enskilt
vatten som har större djup än sex
meter bedriva fiske efter strömming
och skarpsill med skötar och sillnät,
vilka äro att hänföra till rörliga redskap;
dock är i Hölö och Mörkö församlingar
av Stockholms län och i
Södermanlands län under tiden från
och med den 1 april till och med
den 30 september strömmings- och
skarpsillfisket förbehållet innehavaren
av den enskilda fiskerätten intill
tvåhundra meter från fastlandet eller
från ö av minst etthundra meters
längd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1970

Utdrag av protokoll över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,

Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,

Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom9

Carlsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i
fiskerättslagen och anför.

I skrivelse den 21 september 1970 bär fiskeristyrelsen föreslagit vissa
ändringar i lagen (1950: 596) om rätt till fiske, i fortsättningen kallad fiskerättslagen.
Förslaget innebär att lagens bestämmelser om fritt fiske vid
kusten av Stockholms, Uppsala och Södermanlands län anpassas till den nya
länsindelning för dessa län som skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1971. Fiskeristyrelsen
har även redovisat yttrande i ärendet från fiskeriintendenten i
Österhavets distrikt.

Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av kammarkollegiet
och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Södermanlands län.
Länsstyrelserna har bifogat yttrande från vederbörande lantbruksnämnd.

Enligt 1 § lagen (1950: 595) om gräns mot allmänt vattenområde är vattenområde
i havet allmänt (allmänt vatten) om det ej ingår i fastigheterna
(enskilt vatten).

Fiskerättslagen tillåter varje svensk medborgare att fiska med rörligt redskap
i allmänt vatten (2 §).

I enskilt vatten får som regel fiske bedrivas endast av jordägaren eller
den som enligt avtal, urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan
särskild grund har rätt till det (5 §). Från denna regel finns en rad delvis
mycket långtgående undantag om fritt fiske vid havskusterna (6—15 §§)
och i de fem största insjöarna (16—20 §§).

Vid kusten av Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs och
Uppsala län får varje svensk medborgare fiska i enskilt vatten med rörligt
redskap, dock inte efter lax (6 §).

Vid kusten av Stockholms och Södermanlands län får varje svensk medborgare
i enskilt vatten som är djupare än sex meter fiska strömming och
skarpsill med skötar och sillnät, om de är rörliga redskap. I Södermanlands

Kungl. Maj.ts proposition nr 176 år 1970

län är dock strömmings- och skarpsillfisket under viss tid förbehållet innehavaren
av den enskilda fiskerätten intill 200 meter från fastlandet eller från
ö av minst 100 meters längd (7 §).

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 24 oktober 1969 skall bl. a. områdena för
Östhammars stad den 1 januari 1971 föras över från Stockholms län till Uppsala
län. Vidare skall enligt Kungl. Maj :ts beslut den 13 februari 1970 bl. a.
området för Hölö landskommun den 1 januari 1971 ej längre tillhöra Södermanlands
län utan förläggas till Stockholms län.

Fiskeristyrelsen föreslår i sin skrivelse att de nyss nämnda ändringarna
bör leda till att 6 och 7 §§ fiskerättslagen anpassas till den nya länsindelningen
och hänvisar därvid till ett yttrande från fiskeriintendenten i Österhavets
distrikt, där denne anför.

Ur fritidsfiskets synpunkt kan det vara fördelaktigt om nuvarande bestämmelser
för Uppsala län utsträcks att gälla även för det inkorporerade
området, då ju härigenom ytterligare fiskevatten skulle bli allmänt tillgängligt.
Nämnas kan dock att möjligheterna att bedriva fritidsfiske inom området
för närvarande torde vara goda till följd av en relativt omfattande fiskekortsför
sälj ning. Tveksamt är om yrkes- och binäringsfisket skulle vinna
på ett vidgat fritt fiske på enskilt vatten inom området. Detta redovisade år
1969 ett 40-tal yrkesfiskare och ett 20-tal binäringsfiskare. Det väsentligaste
fisket är strömmings- och torskfisket, som huvudsakligen bedrivs på områden
som inte hänförs till enskilt vatten. Fångstvärdet av dessa fiskslag uppgick
till ungefär 210 000 kr. år 1969. Fångstvärdet av övriga fiskslag var
samma år ungefär 47 000 kr. Detta fiske sker väsentligen på enskilt vatten,
disponerat av fiskeutövarna.

För bibehållandet av nuvarande fiskerättsliga bestämmelser för kustavsnittet
i fråga även efter inkorporering talar bl. a. att det kan sägas ingå i
Stockholms skärgård och en uppdelning av denna i två delar med skilda bestämmelser
i detta avseende torde medföra stora olägenheter, då man ju
sedan gammalt betraktar Stockholms skärgård som en enhet i fiskerättsavseende.
Också ur fiskevårdssynpunkt torde det vara fördelaktigt om gällande
fiskerättsbestämmelser framgent kunde tillämpas för det berörda
kustavsnittet. Härtill kommer att en begränsning av den enskilda fiskerätten
torde medföra jämförelsevis betydande ersättningsanspråk mot statsverket.

Nämnas kan i sammanhanget att en uppdelning av ett län (t. ex. Blekinge)
eller ett landskap (t. ex. Skåne) i områden med skilda fiskerättsbestämmelser
redan nu förekommer i fiskerättslagen.

Länsgränsändringar som berör kustområden kommer förutom i ovannämnda
fall att ske mellan Stockholms och Södermanlands län samt mellan
Östergötlands och Kalmar län.

När det gäller de två sistnämnda länen medför gränsändringen att den
nordligaste delen av Kalmar läns kustområde förs till Östergötland. Någon
ändring i fiskerättsavseende är dock inte aktuell här, då enligt 8 § fiskerättslagen
samma bestämmelser om fritt fiske i enskilt vatten gäller för
Östergötlands län och norra delen av Kalmar län.

Vad beträffar överförandet av Hölö landskommun från Södermanlands
till Stockholms län uttalar fiskeriintendenten att det innebär att västra de -

Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1970

len av Himmerfjärden och därmed hela fjärden kommer att ingå i Stockholms
län. Fiskeriintendenten anser det från den fiskande allmänhetens
synpunkt lämpligt att det område som inkorporeras med Stockholms län
får samma fiskerättsliga bestämmelser som länet i övrigt.

Styrelsen anser i likhet med fiskeriintendenten att övervägande skäl —
främst statsfinansiella — talar för att ändring av fiskerätten inom det kustområde
av Stockholms län som skall överföras till Uppsala län ej vidtas. I
motsats till fiskeriintendenten anser styrelsen att fiskerätten inom Hölö
kommun som kommer att överföras från Södermanlands till Stockholms län
ej heller bör ändras. Även här anser styrelsen främst statsfinansiella skäl
tala för att nuvarande rättsläge bibehålls.

Remissinstanserna tillstyrker fiskeristyrelsens förslag.

Departementschefen

Från huvudregeln i fiskerättslagen att fiske i enskilt vatten får bedrivas
endast av den som innehar den enskilda fiskerätten finns flera undantag
som medger viss fiskerätt för varje svensk medborgare. Rätten till fritt fiske
i enskilt vatten är inte likformigt reglerad utefter hela kusten utan särbestämmelser
gäller för olika kuststräckor.

Utefter hela norrlandskusten och kusten av Uppsala län är fisket med
rörliga redskap fritt utom i fråga om lax. Vid kusten av Stockholms och
Södermanlands län är det fria fisket i enskilt vatten inskränkt till vatten
som har större djup än sex meter och får endast avse strömming och skarpsill
med skötar och sillnät, om de är rörliga redskap.

Kungl. Maj :t har den 24 oktober 1969 beslutat om ändring i länsindelningen
i fråga om Stockholms och Uppsala län, innebärande bl. a. att områdena
för Östhammars stad den 1 januari 1971 skall föras över från Stockholms
till Uppsala län. Vidare har Kungl. Maj :t den 13 februari 1970 förordnat
att bl. a. området för Hölö landskommun den 1 januari 1971 ej
längre skall tillhöra Södermanlands län utan förläggas till Stockholms län.

Om de för Uppsala län gällande fiskebestämmelserna får gälla även
områdena för Östhammars stad när områdena förs över från Stockholms
till Uppsala län, skulle detta sannolikt föranleda betydande ersättningskrav
från fiskerättsägarnas sida. Dessutom skulle den ökade konkurrensen från
fritidsfiskets sida antagligen medföra olägenheter för yrkesfisket. I likhet
med fiskeristyrelsen och remissinstanserna anser jag det därför lämpligt
att de bestämmelser om fiske i enskilt vatten som f. n. gäller för bl. a. Östhammars
stad — fr. o. m. den 1 januari 1971 Östhammars kommun —
skall gälla för området även efter den 31 december 1970 när området överförs
till Uppsala län.

Mellan Stockholms och Södermanlands län är skillnaden i fiskehänseende
den att i Södermanlands län under viss tid av året strömmings- och skarp -

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 176 år 1970

sillfisket är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten intill 200
meter från fastlandet eller från ö av minst 100 meters längd. Ändringen i
länsindelningen innebär att området för Hölö landskommun förs över från
Södermanlands till Stockholms län. Fiskeriintendenten i Österhavets distrikt
har anfört att detta innebär att västra delen av Himmerfjärden och därmed
hela fjärden kommer att ingå i Stockholms län. Intendenten har därför am
sett det från den fiskande allmänhetens synpunkt lämpligt att området för
Hölö landskommun får samma fiskerättsliga bestämmelser som Stockholms
län i övrigt. Fiskeristyrelsen har däremot, med instämmande av remissinstanserna,
ansett att främst statsfinansiella skäl talar för bibehållande av de nu
gällande bestämmelserna för området för Hölö landskommun också efter det
att kommunen från den 1 januari 1971 förts över till Stockholms län. Av samma
skäl som jag tidigare redogjort för i fråga om områdena för Östhammars
stad ansluter jag mig till styrelsens förslag. Hölö landskommun omfattar
Hölö och Mörkö socknar. Jag anser det mindre lämpligt att anknyta
regeln till Hölö landskommun, eftersom den kommer att uppgå i Södertälje
kommun den 1 januari 1971. Inte heller är det praktiskt att använda uttrycket
socken, som ju upphör att vara registerområde i det nya fastighetsregistret.
Jag föreslår därför att regeln i stället anknyts till församlingsbegreppet
på samma sätt som man vid indelningen av länen i kommunblock
och vid kommunsammanläggningar hänför sig till gällande församlingsindelning
i de fall när blocket eller den nybildade eller vidgade kommunen omfattar
del av kommun.

Vad jag i det föregående förordat innebär sammanfattningsvis att den
ändrade länsindelningen inte f. n. bör leda till saklig ändring i gällande bestämmelser
om fiske i enskilt vatten. För att detta resultat skall nås måste
vissa ändringar göras i 6 och 7 §§ fiskerättslagen.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1971.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom jordbruksdepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700555