Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket
Sveriges stadshgpotekskassa och om stadshgpoteksföreningar,
m. m.; given Stockholms slott den 16 oktober
1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

2) lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en höjning av grundfonden för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa från 2,9 miljarder kr. till 3,9 miljarder kr. och
av grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank från 300 milj. kr. till
400 milj. kr. Vidare föreslås för såväl stadshypoteksinstitutionens som
landshypoteksinstitutionens del vissa ändringar i reservfondsreglerna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges
stadsliypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 13 och 34 §§ förordningen (1968: 576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Som grundfond för kassan ställer
staten till förfogande eu av riksgälds fullmäktige

utfärdad garantiförbindelse
på två miljarder nio hundra
miljoner kronor.

(Föreslagen lydelse)

Som grundfond för kassan ställer
staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige
utfärdad garantiförbindelse
på tre miljarder nio
hundra miljoner kronor.

Förenings behållna —-----

Säkerhetsfonden skall-----

Om förening ej kan uppfylla i
andra stycket angivet krav, skall
säkerhetsfonden sammanlagd med
övriga föreningars säkerhetsfonder
uppgå till lägst ett belopp som svarar
mot en procent av kassans skulder.
Kassan meddelar anvisningar
om tillämpningen av denna bestämmelse.

— en säkerhetsfond.

--föreningens skulder.

Om förening ej kan uppfylla i
andra stycket angivet krav, skall säkerhetsfonden
sammanlagd med övriga
föreningars säkerhetsfonder och
kassans reservfond uppgå till lägst
ett belopp som svarar mot två procent
av kassans skulder. Kassan meddelar
anvisningar om tillämpningen
av denna bestämmelse.

I den--------

betryggande sätt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kangl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 13, 27 och 59 §§ lagen (1970: 65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar skall ha nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Ordförande för sammankomst är
ordföranden i bankens styrelse. Vid
förfall för denne eller vid behandling
av fråga som anges i andra stycket
väljer sammankomsten ett av ombuden
att vara ordförande för sammankomsten.

Bankens styrelseledamöter---

Beslut fattas---- —--• -— —

(Föreslagen lydelse)

Sammankomst öppnas av den ledamot
i styrelsen som denna utser.
Sammankomsten skall välja ett av
ombuden att vara ordförande för
sammankomsten.

--ombud deltaga.

nom lottning.

Som grundfond för banken ställer
staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige
utfärdad garantiförbindelse
på trehundra miljoner
kronor.

Som grundfond för banken ställer
staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige
utfärdad garantiförbindelse
på fyrahundra miljoner
kronor.

Förenings behållna — —---

Reservfonden skall---—--

Om förening ej kan uppfylla i
andra stycket angivet krav, skall reservfonden
sammanlagd med övriga
föreningars reservfonder uppgå till
lägst ett belopp som svarar mot en
procent av bankens skulder. Banken
meddelar anvisningar om tillämpningen
av denna bestämmelse.

1 den

59 §

— en reservfond.

--- föreningens skulder.

Om förening ej kan uppfylla i
andra stycket angivet krav, skall reservfonden
sammanlagd med övriga
föreningars reservfonder och bankens
reservfond uppgå till lägst ett
belopp som svarar mot två procent
av bankens skulder. Banken meddelar
anvisningar om tillämpningen av
denna bestämmelse,
betryggande sätt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

tf Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar
i fondreglerna för stadshypoteks- och landshypoteksinstitutionerna, m. m.
och anför.

Inledning

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Sveriges allmänna hypoteksbank
har till uppgift att finansiera stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarnas
utlåning. Finansieringen sker i huvudsak genom obligationsupplåning.
Storleken av upplåningen bestäms av storleken på den
grundfond som staten ställer till kassans resp. bankens förfogande. Upplåningen
får inte överstiga ett belopp som motsvarar tio gånger grundfondens
belopp. F. n. har kassan en grundfond om 2,9 miljarder kr. under det
att bankens grundfond är bestämd till 300 milj. kr. Grundfonderna består
av garantiförbindelser som utfärdats av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Köparna av kassans och bankens obligationer tryggas bl. a. av de reservfonder
som skall byggas upp i såväl centralorgan som förening. I princip
skall centralorganets och förenings fond ha en storlek som svarar mot lägst
1 % av centralorganets resp. föreningens skulder. För föreningarna gäller
därutöver en subsidiär regel som innebär att om en förenings fond inte når
upp till 1 % av föreningens skulder, så skall i vart fall samtliga föreningars
reservfonder sammanlagda svara mot lägst 1 % av centralorganets skulder.

Stadshypotekskassan och hypoteksbanken har i skrivelser den 26 resp. 31
augusti 1970 till Kungl. Maj :t hemställt om höjning av grundfonden. Kassan
har föreslagit att dess grundfond höjs till lägst 3,9 miljarder kr. Bankens
förslag avser en höjning av dess grundfond till 400 milj. kr. Kassan och
banken har dessutom hemställt om en ny subsidiär fondkravsregel som

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

skall gälla som ett alternativ till den nuvarande subsidiära regeln. Den
föreslagna regeln innebär att centralorganets och föreningarnas fonder
sammanlagda skall uppfylla ett fondrelationskrav på 2 %.

Över framställningarna har efter remiss yttranden avgetts av statskontoret,
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsverket, bostadsstyrelsen,
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
allmänna pensionsfonden, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen
(berör endast kassans framställning), Sveriges jordbrukskasseförbund
och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Gällande ordning

Bestämmelserna för stadshypoteksinstitutionen finns i förordningen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
(SF). Bestämmelserna för land shy poteksinstitutionen
finns i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar
(LL).

Huvudbestämmelserna om grundfond finns i 13 § SF och 27 § LL. Enligt
dessa lagrum ställer staten till kassans resp. bankens förfogande som grundfond
en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse som lyder på
2,9 miljarder kr. för kassans del och på 300 milj. kr. för bankens del. Grundfonden
bildar det yttersta underlaget för kassans och bankens verksamhet
genom att den utgör beräkningsunderlag vid bestämmandet av upplåningsmaximum.
Sammanlagda beloppet av kassans resp. bankens låneskuld får
sålunda inte överstiga tio gånger grundfondens storlek (7 § första stycket
SF och 18 § första stycket LL).

För såväl kassan som banken gäller att grundfonden efter anmälan till
riksgäldskontoret får tas i anspråk dels till fullgörande av förbindelser om
medel till detta tillfälligtvis saknas, dels också vid kassans eller bankens likvidation.
Tas grundfonden i anspråk i annat fall än vid likvidation skall det
uppburna beloppet snarast möjligt återbetalas till staten varjämte staten
skall erhålla ersättning för den ränta som staten kan ha utgett med anledning
av att fonden tagits i anspråk. Vid likvidation får grundfonden tas i
anspråk endast i den mån annan tillgång saknas som svarar för kassans
eller bankens förbindelser (14 § SF samt 28 § och 31 § andra stycket LL).

Om kassans grundfond genom förluster, som uppkommit på kassans rörelse
i dess helhet går ned med mer än 5 %, krävs tillstånd av Kungl. Maj :t
för att kassan skall få ta upp nytt lån. Är nedgången större än 10 % fordras
dessutom riksdagens medgivande. Om grundfonden tas i anspråk för att
täcka förlust, skall kassan anmäla detta till Kungl. Maj :t (7 § andra och
tredje styckena SF). Enligt motsvarande bestämmelser i fråga om hypoteksbankens
grundfond gäller, att om fonden går ned med 10 % eller mera,
så får banken inte ta upp nytt lån förrän fonden återställts till sitt ur -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

sprungliga belopp. Vid sådan nedgång av grundfonden skall bankens delägare,
dvs. landshypoteksföreningarna, sammanträda för att besluta om de
åtgärder som påkallas av omständigheterna (18 § andra stycket LL).

Reservfondsreglerna är i huvudsak enhetligt utformade för de båda hypoteksinstitutionerna;
15, 16, 34 och 35 §§ SF (16 § ändrad 1970: 66) samt 29,
30, 59 och 60 §§ LL. Reglerna innebär följande. Stadshgpotekskassan och
hypoteksbanken skall avsätta den behållna årsvinsten till en reservfond, som
i princip alltid skall uppgå till lägst 1 % av kassans resp. bankens skulder.
Möjlighet finns dock att av vinsten bevilja förening bidrag utan återbetalningsskyldighet
till att täcka föreningens förvaltningskostnader. För kassan
gäller därutöver att om reservfonden uppgår till 2 % av kassans skulder, så
får vinstmedel användas för syfte som hänger samman med kassans ändamål.
Kassans och bankens reservfonder får i princip användas endast till
att täcka förlust som uppstått på centralorganets rörelse i dess helhet. Har
förening lidit förlust som den inte kan täcka med egna fondmedel, kan föreningen
dock beviljas bidrag från kassans resp. bankens reservfond utan
återbetalningsskyldighet med belopp som svarar mot högst hälften av reservfonden.
Innan sådant bidrag ges skall föreningarnas ombud i centralorganet
höras. I fråga om landshypoteksinstitutionen gäller vidare att bankens
reservfond i den mån den överstiger 2 % av bankens skulder kan användas
till att ge föreningarna lättnad i lånevillkoren. Såväl kassan som
banken är skyldig att snarast öka reservfonden till föreskrivet belopp enligt
1 %-regeln om fonden gått ned under detta.

Också förenings behållna vinst skall avsättas till en fond, reservfond för
landshypoteksförening och säkerhetsfond för stadshypoteksförening. Liksom
för centralorganen gäller för förening ett fondrelationskrav på 1 %, vilket
alltså innebär att fonden i princip alltid skall svara mot minst detta
procenttal av föreningens skulder. För det fall någon förening inte uppfyller
detta krav finns en subsidiär regel av innehåll, att i vart fall samtliga
föreningars fonder sammanlagda skall svara mot lägst 1 % av kassans resp.
bankens skulder. Den närmare tillämpningen av denna regel skall ske efter
anvisningar av centralorganet, överstiger stadshypoteksförenings säkerhetsfond
2 % av föreningens skulder får avkastningen av fonden efter medgivande
av kassan användas till att bestrida föreningens förvaltningskostnader
eller, om detta ej behövs, till att ge medlemmarna, dvs. de enskilda låntagarna,
lättnad i lånevillkoren. Motsvarande bestämmelse för landshypoteksförening
innebär att i den mån förenings reservfond överstiger 2 % av
föreningens skulder får fondmedel — efter beslut av föreningsstämma —
användas till att ge låntagarna lättnad i lånevillkoren.

Genom att låntagare är skyldig att till sin förening utge ett särskilt förvaltnings-
och fondbidrag får förening möjlighet att göra behövliga avsättningar
till sin fond (37 § SF och 55 § första stycket LL). Kassan och banken
har motsvarande möjlighet att ta ut bidrag från föreningarna (17 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

SF och 24 § första stycket LL). Centralorganen kan emellertid också skapa
andra möjligheter till fondavsättningar, bl. a. genom kursvinster vid inköp
av egna obligationer i samband med amortering på obligationsskulden. Banken
har sålunda inte på lång tid behövt ta ut några bidrag för fondavsättningsändamål.

Stadshypotekskassans och hypoteksbankens framställningar

Grundfonderna

Stadshypotekskassan konstaterar inledningsvis att kassans obligationsskuld
den 31 juli 1970 uppgick till 24 281 milj. kr. och att vid samma tidpunkt
därutöver obligationer sålts för 421 milj. kr. som skulle likvideras
senare. Den outnyttjade upplåningsrätten uppgick alltså då till ca 4 298
milj. kr.

Kassan erinrar om att frågan om grundfondens storlek senast prövades
av 1968 års riksdag i samband med att beslut fattades om att bostadskreditinstitutionen
genom fusion skulle gå upp i stadshypoteksinstitutionen (prop.
1968: 153, BaU 62, rskr 370, SFS 575—577). Grundfonden för den genom
fusionen utvidgade stadshypotekskassan bestämdes därvid till 2,9 miljarder
kr., dvs. det sammanlagda beloppet av kassans och Svenska bostadskreditkassans
grundfonder. De senaste grundfondshöjningarna skedde för stadshypotekskassans
del år 1965, då grundfonden höjdes med 500 milj. kr. till
1,5 miljarder kr., och för bostadskreditkassans del år 1968, då dess grundfond
höjdes med 500 milj. kr. till 1,4 miljarder kr. (se SFS 1965: 140 resp.
1968: 258).

Till belysning av stadshypotekskassans behov av upplåningsrätt redovisas
i framställningen följande uppställning beträffande utvecklingen under senare
är av obligationsskuld och låneverksamhet (före år 1969 inklusive uppgifter
för bostadskreditkassan).

	Belopp1	Nettoökning	av
	utelöpande	utestående
	obligationer	hvpotekslån
31/12	milj. kr.	milj. kr.	0/ /o
1960 .........	......... 6 635	748	12,5
1961 .........	......... 7 426	753	11,2
1962 .........	......... 8 717	1 405	18,8
1963 .........	......... 9 465	691	7,8
1964 .........	......... 11 001	1 431	15,0
1965 .........	......... 12 145	1 255	11,4
1966 .........	......... 14 128	1 978	16,1
1967 .........	......... 16 027	1 893	13,3
1968 .........	......... 18 583	2 563	15,9
1969 .........	......... 22 353	3 699	19,8
31/7
1970 .........	......... 24 703	2 248	10,0

1 I beloppen har räknats in vid resp. tidpunkt försålda men icke likviderade obligationer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Kassan pekar på att låneverksamheten under de senaste åren ökat avsevärt
men framhåller också att det självfallet inte är möjligt att med någon
större grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om de låneökningar som
verksamheten kan resultera i under den närmaste framtiden. Beloppet av
de balanser inneliggande beviljade låneansökningar, som kassan till följd
av läget på kapitalmarknaden ännu inte kunnat effektuera, uppgick emellertid
den 31 juli 1970 till inemot 4 miljarder kr., dvs. nära nog till den nuvarande
upplåningsmarginalen om drygt 4 miljarder kr. Med hänsyn härtill
och med beaktande av omfattningen av det pågående och planerade bostadsbyggandet
bör kassan vara beredd att tills vidare möta iåneanspråk av minst
samma storleksordning som förelåg under fjolåret. Utrymme bör finnas
också för en ökning i utlåningen i takt med den ökning som varit under de
senaste åren. Kassans upplåningsmarginal kan därvid komma att visa sig
otillräcklig för att medge nödvändig rörelsefrihet under den närmaste framtiden.

När det gäller frågan om storleken av det belopp, med vilket grundfonden
bör ökas, erinrar kassan om de synpunkter som framförts i tidigare framställningar
om fondökningar. Kassan har sålunda framhållit bl. a. att kassan
är väl medveten om kraven på en stram kreditpolitik men samtidigt
understrukit, att låneanspråken i främsta rummet är beroende av omfattningen
av det bostadsbyggande som statsmakterna efter prövning från bostadspolitiska
synpunkter funnit vara av den angelägenhetsgrad att det bör
ges utrymme i investeringsplanerna. Kassan har vidare i sina framställningar
framhållit att en grundfondshöjning endast skapar formella förutsättningar
för en ökad obligationsutgivning och sålunda inte i och för sig
bereder möjligheter till en ökad utlåning. Kreditgivningens omfattning och
inriktning beror på andra faktorer och måste följa de normer som förestavas
av den allmänna kreditpolitiken. Dessa uttalanden äger tillämpning också
beträffande den nu ifrågasatta höjningen. Med hänvisning till det anförda
förestår kassan atl grundfonden ökas med minst 1 miljard kr. eller sålunda
till lägst 3,9 miljarder kr.

Hypoteksbanken erinrar om att frågan om storleken av dess grundfond
senast prövades av 1967 års riksdag därvid fonden höjdes med 100 milj. kr.
till 300 milj. kr. (prop. 1967: 58, BaU 29, rskr 159, SFS 152).

Till belysning av bankens behov av upplåningsrätt redovisar banken denna
uppställning i fråga om utvecklingen under senare år av bankens obligationsskuld
och låneverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

Belopp Nettoökning

utelöpande

obligationer

31/12 milj. kr. milj. kr.

1966 .................. 1 882 178

1967 .................. 2 090 208

1968 .................. 2 226 176

1969 .................. 2 428 162

30/6

1970 .................. 2 522 94

Beloppet av utelöpande obligationer vid 1970 års utgång uppskattas av
banken till ca 2,6 miljarder kr. Genomsnittligt skulle obligationsskulden
då ha ökat med ca 180 milj. kr. per år under fyra år. Från denna utgångspunkt
skulle med grundfondens nuvarande storlek utrymme finnas för en
ökad utlåningsverksamhet under två år. Detta innebär att framställning om
höjning av grundfonden kan beräknas få göras inom denna tid för att ett
överskridande eller eventuellt uppehåll i utlåningsverksamheten inte skall
riskeras.

Mot denna bakgrund anser banken det välbetänkt att redan nu hemställa
om en höjning av grundfonden. Storleken av en sådan höjning föreslås få bli
densamma som vid den senaste prövningen eller 100 milj. kr.

Banken erinrar avslutningsvis om det uttalande som banken gjorde i den
framställning som ledde till 1967 års grundfondshöjning. I detta uttalande,
som enligt banken fortfarande har aktualitet, betonades att banken var väl
medveten om att en höjning av grundfonden skapar endast formella förutsättningar
för en ökad obligationsutgivning och att den faktiska upplåningen
liksom tidigare måste följa de normer som utstakas av den allmänna
kreditpolitiken. I fråga om utlåningsverksamhetens omfattning erinrade
banken om att en viss ökning i efterfrågan kunde bli en följd av jordbruksutredningens
förslag om den framtida jordbrukspolitiken. Härvid åsyftades
bl. a. förslag om höjda statliga kreditgarantiramar som ett led i rationaliseringsverksamheten.
Dessa förslag har därefter behandlats och resulterat
bl. a. i en ökning av kreditgarantigivningen.

Reserv fondsreglerna

Stadshypotekskassan erinrar om att när fondrelationskravet på 1 % infördes
för stadshypoteksförening förutsåg departementschefen, att vissa föreningar
skulle få svårt att inom den närmaste tiden klara detta krav liksom
att sådan svårighet i framtiden kunde inträda för förening med kraftigt
ökande utlåning (prop. 1968: 153 s. 38). Därför tillkom den subsidiära
fondkravsbestämmelsen som innebär, att om en förenings säkerhetsfond
inte svarar mot 1 % av föreningens skulder, i stället samtliga föreningars
säkerhetsfonder tillsammans skall svara mot samma procenttal av kassans
skulder. Härigenom kommer fondrelationskraven för kassan och föreningarna
att innebära, att de egna fonderna alltid kommer att vara minst 2 %

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

av skulderna för stadsl^poteksorganisationen sedd som en enhet.

Till belysning av fondntvecklingen under senare år hänvisar kassan i sin
framställning till denna uppställning (åren 1960—68 avser stadshypoteksinstitntionens
och bostadskreditinstitutionens fonder sammantagna).

	Kassans reservfond	Föreningarnas säkerhetsfonder	Kassans och före-ningarnas fonder
	milj.	% av	milj.	% av	milj.	% av
31/12	kr.	skulder	kr.	skulder	kr.	skulder
1960.......	..... 60	0,91	73	1,08	133	1,99
1961.......	..... 69	0,93	83	1,11	152	2,04
1962.......	..... 81	0,92	95	1,07	176	1,99
1963.......	..... 94	0,99	109	1,14	203	2,13
1964.......	..... 112	1,02	124	1,12	236	2,14
1965.......	..... 135	1,10	140	1,14	275	2,24
1966.......	..... 169	1,19	161	1,13	330	2,32
1967.......	..... 212	1,31	187	1,16	399	2,47
1968.......	..... 266	1,43	219	1,17	485	2.60
1969.......	..... 340	1,54	252	1,13	592	2,67

I en kommentar till uppställningen anför kassan, att anledningen till att
föreningarnas fonder stagnerat i förhållande till skulderna är den starkt
stegrade ntlåningstakten. Föreningarna är för sin fondbildning helt hänvisade
till de förvaltnings- och fondbidrag som medlemmarna — låntagarna
erlägger. Dessa bidrag är avvägda så, att förvaltningskostnader och
behövliga fondavsättningar skall täckas, under förutsättning dock att lånestocken
utvecklas i förutsedd takt. I och med de stora utlåningsökningar
som skett och som knappast kunnat förutses har bidragen inte räckt till
för att konsolidera föreningarnas fondställningar. Kassan däremot är inte
enbart hänvisad till de förvaltnings- och fondbidrag som föreningarna erlägger.
Kassans reservfond har därför kunnat utvecklas på ett tillfredsställande
sätt.

Med största sannolikhet kan stadshypoteksinstitutionen för överskådlig
framtid uppfylla det sammantagna fondrelationskravet på 2 % utan att
särskilda inkomstförstärkande åtgärder behöver vidtagas. Däremot synes
det tveksamt om föreningarna tillsammans framdeles utan sådana åtgärder
alltid skall kunna uppfylla ett fondrelationskrav om 1 %. En alltmer ökad
utlåningstakt kan medföra att föreningarna tillfälligtvis kan få svårt att med
nu utgående förvaltnings- och fondbidrag uppfylla det gällande kravet på
fondstorlek. Eftersom det är angeläget att inte belasta låntagarna med större
kostnader än absolut nödvändigt för att undvika en höjning av boendekostnaderna,
kan det sättas i fråga om inte den gällande subsidiärbestämmelsen
avseende förenings fondrelationskrav bör kompletteras. Till den nuvarande
bestämmelsen om att föreningarnas säkerhetsfonder tillsammans
skall uppgå till lägst ett belopp som svarar mot 1 % av kassans skulder kan
läggas en alternativ bestämmelse om att föreningarnas säkerhetsfonder och
kassans reservfond tillsammans skall uppgå till lägst ett belopp som svarar
mot 2 % av kassans skulder. Om bestämmelsen får denna utformning skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

föreningarnas säkerhetsfonder sammanlagda tillfälligt kunna understiga
fondrelationen på 1 % under förutsättning att kassans reservfond kompenserar
skillnaden. Kassan framhåller att en sådan komplettering inte innebär
någon saklig ändring av de gällande fondkraven. I stället stryks det under
att kassans och föreningarnas egna fonder sammantagna utgör skydd
för kassans borgenärer, dvs. i princip innehavarna av kassans obligationer.
Kassan hemställer att 34 § SF ändras enligt det sagda.

Hypoteksbanken — som i frågan samrått med stadshypotekskassan —
hemställer att i 59 § LL införs en kompletterande fondkravsregel av samma
innebörd som kassan föreslagit för stadshypoteksinstitutionens del. Som
skäl för ändringen åberopar banken i huvudsak samma omständigheter
som kassan anfört till stöd för sin hemställan. Banken påpekar bl. a. att
fondrelationstalet sedan många år tillbaka minskat för såväl banken som
föreningarna. År 1950 uppgick bankens fondmedel till 2,73 % av obligationsskulden;
föreningarnas fondmedel utgjorde då 2,17 % av låneomslutningen.
Motsvarande procenttal åren 1960 och 1967 var 1,26 och 1,49 resp.
1,13 och 1,32. Enligt balansräkningarna vid 1969 års utgång har bankens
fondrelationstal ökat till 1,23 % men för föreningarna har talet minskat
till 1,27 %. Den successivt minskade fondrelationen för föreningarnas del
hänger samman med utlåningsexpansionen. Denna har varit särskilt stark
på senare år, dock med undantag för de allra sista åren då en dämpning
skett genom den allmänt åtstramade kreditpolitiken. Vid utgången av år
1969 uppfyllde några föreningar inte fondkravet på 1 % och några föreningar
redovisade ett fondrelationstal som låg endast obetydligt över detta procenttal.

Hypoteksbanken har slutligen hemställt att reglerna i 13 § första stycket
LL om ordförande på delägarsammankomst i banken ändras efter mönster
av motsvarande bestämmelse för stadshypotekskassan.

Remissyttrandena

Framställningarna om höjning av stadshypotekskassans och hypoteksbankens
grundfonder har tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.
Jordbrukskasseförbundet har i samband med sin tillstyrkan
av en höjning av grundfonden för banken framhållit angelägenheten av att
också landshypoteksinstitutionens faktiska kreditkapacitet stärks genom att
banken i ökad omfattning ges tillstånd till att emittera obligationer. Enligt
det samarbete som råder mellan jordbrukskasserörelsen och landshypoteksinstitutionen
skall jordbruksnäringens och skogsbrukets behov av långfristiga
bottenlån och lån med statlig garanti i största möjliga utsträckning

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

tillgodoses av landshypoteksföreningarna under det att jordbrukskassorna
i huvudsak skall tillgodose det mera kortfristiga behovet av driftskrediter,
en ordning som förbundet finner naturlig med hänsyn till institutionernas
olika sätt för kapitalanskaffning. Genom att hypoteksbanken inte fått emittera
obligationer i erforderlig utsträckning har emellertid behovet av långfristiga
krediter i betydande omfattning fått tillgodoses av jordbrukskassorna.
Som exempel anger förbundet att av de garantilån, dvs. lån med statlig
garanti, på sammanlagt 155 milj. kr. som lämnats under budgetåret
1969/70, har 77 milj. kr. lämnats av jordbrukskassorna och endast 52 milj.
kr. lämnats av landshypoteksföreningarna.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot
den föreslagna nya reservfondsregeln. Bostadsstyrelsen har i sammanhanget
beträffande stadshypoteksföreningarna uttalat, att genom den nya bestämmelsen
undviks en sannolik höjning av de enskilda låntagarnas fond- och
förvaltningsbidrag och därmed också motsvarande ökning av boendekostnaderna.

Bankinspektionen har med viss tvekan tillstyrkt att den föreslagna regeln
införs i SF och LL och har samtidigt tagit upp frågan om ett slopande av
föreningarnas nuvarande fondkravsregler. Inspektionen delar inte uppfattningen
att den föreslagna regeln skulle sakna materiell betydelse. Förslaget
syftar ju till att möjliggöra en utjämning mellan å ena sidan föreningarnas
fonder, som väntas stagnera eller minska relativt sett, och å andra
sidan hypoteksbankens resp. stadshypotekskassans fond, vilken beräknas
öka. Med nuvarande regler saknas en sådan utjämningsmöjlighet. Förslaget
innebär därför i realiteten att de egna fonderna i lands- och stadshypoteksföreningarna
skulle kunna hållas på en lägre nivå än som är möjligt med
gällande bestämmelser. Fondkravet avser att säkerställa att det inom landsoch
stadshypoteksinstitutionerna finns tillgångar svarande mot de med
låneverksamheten förenade riskerna. För obligationsinnehavarna torde visserligen
institutionernas egna fonder spela en jämförelsevis begränsad roll
i förhållande till den säkerhet som utgörs av — förutom organisationernas i
författning närmare reglerade placeringar — de statliga grundfonderna på
lägst 10 % av obligationsupplåningen. För staten däremot bör det vara av
intresse att fondkravet inte tunnas ut alltför mycket med ökade risker att
grundfonderna skall behöva tas i anspråk som följd. Därtill kommer att ett
minskat fondkrav i lands- och stadshypoteksinstitutionerna medför en förbättring
av dessa organisationers redan starka konkurrensläge i förhållande
till särskilt de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen. Med hänsyn framför
allt till dessa synpunkter känner inspektionen en viss tveksamhet inför
det aktuella förslaget. Å andra sidan talar intresset av lägsta möjliga kreditkostnader
på förevarande område med sådan styrka för framställningarna
i denna del att inspektionen nu inte vill direkt motsätta sig en ändring av

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

föreslagen innebörd. Även om alltså inspektionen i sak kan tillstyrka att
kravet på egna fonder i lands- och stadshypotelcsföreningarna ändras, vill
inspektionen ifrågasätta förslagets lämplighet i formellt hänseende. Genomförs
förslaget kommer vid fastställandet av huruvida gällande fondkrav
iakttagits av föreningarna inte mindre än tre regler — ett huvudstadgande
och två subsidiära bestämmelser — att behöva beaktas. Visserligen kan
kanske hävdas att den föreslagna utformningen av reglerna skulle ha ett
visst psykologiskt värde, framför allt däri att lagstiftaren såsom huvudkrav
uppställer egna fonder i föreningarna motsvarande 1 % av dessas skulder.
Denna synpunkt anser inspektionen emellertid inte ha så stor tyngd att den
uppväger önskemålet om enkla och lätt begripliga författningsbestämmelser.
På grund härav förordar inspektionen att nuvarande regler om minsta storlek
av föreningarnas egna fonder helt ersätts med det föreslagna subsidiärstadgandet
om ett fondkrav på 2 % för lands- resp. stadshvpoteksinstitutionen
som helhet.

Departementschefen

Stadshypotekskassans och hypoteksbankens grundfonder bildar underlag
för beräkning av institutens rätt till obligationsupplåning och därmed för
möjligheten till utlåning till stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarna.
Upplåning får sålunda ske till högst tio gånger grundfondens belopp. Grundfonderna,
som består av garantiförbindelser vilka ställs till förfogande av
staten, uppgår f. n. till 2,9 miljarder kr. för kassan och 300 milj. kr. för
hypoteksbanken.

Kassans grundfond på 2,9 miljarder kr. tillkom år 1969 genom en sammanslagning
av bostadskreditkassans och stadshypotekskassans grundfonder
i samband med att bostadskreditinstitutionen genom fusion gick upp i
stadshypoteksinstitutionen. Den senaste grundfondshöjningen skedde år
1968, då bostadskreditkassans grundfond höjdes med 500 milj. kr. till 1,4
miljard kr.

Som kassan framhåller är det givetvis inte möjligt att med någon större
grad av säkerhet bilda sig en uppfattning om låneutvecklingen under den
närmaste framtiden. Kassan har i en sammanställning visat att nettoökningen
av utestående hypotekslån var under år 1969 3 699 milj. kr. och i
år t. o. in. juli månad 2 248 milj. kr. Kassan påpekar vidare att beloppet av
de balanser av inneliggande beviljade låneansökningar som till följd av läget
på kapitalmarknaden ännu inte kunnat effektueras uppgår till inemot 4 000
milj. kr. och således i det närmaste täcker den nuvarande upplåningsmarginalen
på 4 298 milj. kr. Det synes sålunda finnas risk för att kassans upplåningsmarginal
inte medger nödvändig rörelsefrihet om. en höjning får
anstå till 1971 års riksdag. .Tåg finner därför i likhet med kassan att grundfonden
nu bör höjas. Höjningen bör ske med 1 miljard kr. eller således

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

från. nuvarande 2,9 miljarder kr. till 3,9 miljarder kr. Mot en sådan höjning
har heller ingen invändning rests från remissinstansernas sida.

I fråga om hypoteksbanken skedde en höjning av dess grundfond senast
år 1967, då grundfonden höjdes med 100 milj. kr. till 300 milj. kr. Obligationsskulden
uppgick den 1 juli i år till 2 522 milj. kr. och beräknas avbanken
vid årets slut ha ökat till ca 2 600 milj. kr. Under åren 1967—70
kommer därmed den genomsnittliga årliga nettoökningen av obligationsskulden
att uppgå till ca 180 milj. kr. Mot denna bakgrund påpekar banken att
grundfonden inom två år måste höjas för att ett uppehåll i utlåningsverksamheten
inte skall riskeras. Banken finner det emellertid motiverat att redan
nu — i samband med att framställning görs om ändring av reservfondsreglerna
— hemställa om en höjning av grundfonden med 100 milj. kr.,
eller således till 400 milj. kr. Remissinstanserna har inte haft något att erinra
mot en sådan åtgärd. Även jag finner att det kan vara befogat att som
en beredskapsåtgärd nu höja också bankens grundfond. Höjningen bör ske
med det av banken begärda beloppet, 100 milj. kr.

De föreslagna grundfondshöjningarna kräver ändringar i 13 § SF och i
27 § LL. I sammanhanget vill jag påpeka, att grundfondshöjningarna endast
innebär formella möjligheter till ökad obligationsupplåning. Den faktiska
upplåningen får liksom hittills följa de normer som förestavas av den allmänna
kreditpolitiken.

Jag övergår härefter till att behandla kassans och bankens framställningar
i fråga om ändrade reserv fondsregler för föreningarna. För ettvart
av de båda centralorganen liksom för varje förening gäller skyldighet att
som skydd mot förluster bygga upp en reservfond, för stadshypoteksförening
benämnd säkerhetsfond. För såväl centralorgan som förening skall
fonden i princip ha en storlek som svarar mot lägst 1 % av resp. instituts
skulder. Med hänsyn till att vissa föreningar vid reglernas tillkomst inte
kunde uppfylla ett fondrelationskrav på 1 % och till att en expansion av
låneverksamheten kan medföra svårigheter för en del föreningar att alltid
uppfylla detta krav, har för föreningarnas del konstruerats en subsidiär
fondkravsregel. Denna innebär att om en förening inte uppfyller fondrelationskravet
på 1 %, så skall i vart fall samtliga föreningsfonder inom resp.
institution sammanlagda svara mot lägst detta procenttal av kassans resp.
bankens skulder. Detta medför att fondrelationskravet är minst 2 % för
resp. institution sedd som enhet. Kassan och banken har nu hemställt att
den subsidiära fondregeln kompletteras med en alternativ bestämmelse av
innehåll, att stadshypoteks- resp. landshypoteksföreningarnas fonder tillsammans
med centralorganets reservfond skall svara mot lägst 2 % av centralorganets
skulder, dvs. obligationsskulden.

Remissinstanserna har tillstyrkt eller godtagit att en fondkravsregel avföreslaget
innehåll införs för föreningarna. En remissinstans, bankinspek -

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1970

tionen, har dock anfört vissa erinringar mot förslaget. Inspektionen menar
att, eftersom resp. centralorgans fondstorlek i förhållande till obligationsskulden
nu klart överstiger 1 % och väntas öka ytterligare, det gällande
fondrelationskravet på 1 % för föreningarna medför ett fondrelationstal
på inemot 2,5 % för resp. institution sedd som enhet, under det att
av den föreslagna regeln följer att resp. institutions relativa fondstyrka kan
komma att ligga lägre än på denna nivå. Inspektionen framhåller särskilt
att det är av intresse för staten, att reservfonderna inte tunnas ut alltför
mycket, eftersom detta medför ökad risk för att den statliga grundfonden
skall behöva tas i anspråk. Inspektionen är därför i viss män tveksam till
den föreslagna regeln. Med hänsyn till intresset av att hålla låntagarnas
kreditkostnader på så låg nivå som möjligt tillstyrker inspektionen likväl
att en bestämmelse av angivet innehåll får gälla för föreningarna. Enligt
inspektionen bör samtidigt de två fondkravsregler som f. n. gäller för föreningarna
tas bort. Inspektionen menar att den fördel som vinns genom en
enkel reglering väger tyngre än det psykologiska värde som kan ligga i att
ett fondrelationstal på 1 % anges som ett huvudkrav.

För egen del vill jag till en början erinra om att jag vid tillkomsten av
de gällande reservfondsreglerna framhöll, att fondkravsfrågan bör prövas
från två utgångspunkter (se prop. 1968: 153 s. 38 och prop. 1969: 171 s. 53).
Å ena sidan bör fondställningen vara så stark, att den utgör ett tillräckligt
skydd för obligationsköparna och samtidigt så långt som möjligt eliminerar
risken för att den statliga grundfonden måste anlitas för att täcka förluster.
Å andra sidan bör inte onödigt stora fonder drivas fram, eftersom detta medför
ökade kostnader för låntagarna och därmed höjer boendekostnaderna
resp. jordbrukets och skogsbrukets kostnader. Avvägningen av dessa synpunkter
ledde till fondrelationskravet på 2 % för resp. institution sedd som
enhet med skyldighet för centralorgan resp. föreningsled att svara för lägst
hälften av detta krav. Den nu föreslagna regeln utgår liksom de gällande
bestämmelserna från att fondrelationstalet för resp. institution sedd som
enhet skall vara lägst 2 %. Genom den begärda regeln kan föreningarna
emellertid vid en expansion av låneverksamheten, då de kan ha svårt att
uppfylla 1 %-kravet enligt den nuvarande subsidiära regeln, undvika att ta
ut högre fondbidrag av sina låntagare i den mån det krav som ställs på institutionen
som helhet ändå uppfylls med hjälp av kassans resp. bankens
reservfond. Den av kassan och banken föreslagna regeln är således ägnad att
hålla nere låntagarnas kostnader utan ändring av det minimikrav på egna
fonder som ansetts böra gälla för resp. institution sedd som enhet. Med hänsyn
härtill anser även jag att en fondkravsregel av föreslaget innehåll kan
få införas för föreningarna.

Fråga uppkommer då om, som bankinspektionen förordat, de nu gällande
fondkravsreglerna för föreningarna kan slopas som överflödiga. Jag vill med
anledning härav framhålla att enligt min mening saknar huvudregeln om ett

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1970

fondrelationskrav på 1 % för varje förening inte praktisk betydelse. Av
regeln följer att förening, som för tillfället inte uppfyller detta krav och därför
föranleder tillämpning av snbsidiärregeln, inte kan underlåta att ta ut
fondbidrag av sådan storlek att det ter sig möjligt att så småningom nå upp
till ett fondrelationstal på 1 %. Det kan emellertid finnas skäl för att helt gå
ifrån den nuvarande principen att fondrelationskravet på 2 % skall uppfyllas
till hälften av kassan resp. banken och till hälften av föreningsledet och
således i stället fastställa detta krav i en enda regel för resp. institution som
enhet. Bankinspektionens förslag om att låta den nya fondkravsregeln helt
ersätta de regler som nu gäller för föreningarna innebär ett steg i denna
riktning. En ändring av den principiella hälftendelningen av ansvaret för
att resp. institution uppfyller ett fondrelationskrav på 2 % förutsätter
emellertid att konsekvenserna av en sådan ändring närmare klargjorts. Jag
är därför inte i förevarande sammanhang beredd att slopa regeln om att
varje förening i princip skall uppfylla ett fondrelationskrav på 1 %. Bankinspektionens
önskemål om en förenklad reglering bör dock tillgodoses såtillvida,
att den gällande subsidiära regeln tas bort. Efter införandet av den
nya subsidiära regeln finns nämligen knappast något behov av att ha kvar
denna.

34 § SF och 59 § LL har ändrats i enlighet med det sagda.

I sammanhanget vill jag erinra om att jag i prop. 1970: 135, som torde
komma att behandlas av höstriksdagen, föreslagit den ändringen i 29 § 3
mom. kommunalskattelagen (1928:370) att landshypoteksförening medges
avdrag vid inkomstbeskattningen för avsättning till reservfond intill dess
fonden uppgår till 2,5 % — mot f. n. 2 % — av föreningens skulder. Motsvarande
ändring har tidigare genomförts i fråga om stadshypoteksförenings
fondavsättningar. Ändringarna är föranledda av den nuvarande subsidiära
fondkravsregeln, som kan medföra att förening åläggs av centralorganet att
förstärka sin fond så att den svarar mot mer än 2 % av föreningens skulder.
Eftersom ett sådant åläggande är tänkbart också vid tillämpning av den nya
subsidiära fondkravsregeln föranleder denna ingen ändring i den avdragsregel
som jag föreslagit i prop. 1970: 135 för landshypoteksförening och
som redan gäller för stadshypoteksförening.

Mot den av hypoteksbanken föreslagna ändringen av 13 § LL har jag
ingen erinran.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1970

1) lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

2) lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda två garantiförbindelser,
en på 3,9 miljarder kr. att utgöra stadshypotekskassans grundfond
i stället för den nuvarande förbindelsen på 2,9 miljarder kr. och en på
400 milj. kr. att utgöra hypoteksbankens grundfond i stället för den nuvarande
förbindelsen på 300 milj. kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 700561