Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

Nr 170

Kungl. 31aj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen (1951: 763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst, m. in.; given Stockholms slott den 23 oktober
1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1951:763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om ändring i förordningen (1955:256) om investeringsfonder för
konjunkturutjämning,

4) lag om ändring i förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BE1RTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en anpassning av bestämmelserna om ackumulerad
inkomst till det nya skattesystem som antagits av 1970 års vårriksdag.

Vidare föreslås ett förtydligande av reglerna om rätt för inländsk skadeförsäkringsanstalt
till avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till ersättningsreserv.

Förslag läggs också fram om ändringar i bestämmelserna om investeringsfond
och återanskaffningsfond för fastighet. Ändringarna innebär förtydliganden
i anslutning till de nya reglerna om avskrivning av fastighet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 170

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

I propositionen behandlas vidare riktlinjerna för den dispens från ut
skiftningsskatt som meddelas av riksskattenämnden enligt gällande be
stämmelser.

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

1) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1951: 763) angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1951: 763) angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst,

dels att 2 § och punkt 1 av anvisningarna till 1 § skall ha nedan angivna
lydelse,

dels alt till anvisningarna till 1 § skall fogas en ny punkt, punkt 3, av nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Till grund för skatteberäkning enligt
1 § skall ligga den ackumulerade
inkomsten minskad med avdragsgilla
kostnader för dess förvärvande
(nettobeloppet av den ackumulerade
inkomsten)
eller, om den skatlskyldiges till statlig
inkomstskatt beskattningsbara inkomst
är lägre, denna inkomst.

Skatteberäkning enligt —--taxi

(Föreslagen lydelse)

§-x

Till grund för skatteberäkning enligt
1 § skall ligga den ackumulerade
inkomsten minskad med avdragsgilla
kostnader för dess förvärvande
(nettobeloppet av den ackumulerade
inkomsten)
eller, om den skattskyldiges sammanlagda
till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst . är lägre,
denna inkomst,
rade inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

I.I. 2 Inkomstskall

För att----

Engångsbelopp, som
Ackumulerad inkomst,

Intäkt av-----

Ackumulerad inkomst,

Har jordbruk eller rörelse, som
bedrivits av den ena av två makar,
övertagits av den andra maken, skall
denne, om han så yrkar, anses hava
bedrivit jordbruket eller rörelsen

1 Senaste lydelse 1962: 193.

2 Senaste lydelse 1966: 216.

kortare tid.

Har jordbruk eller rörelse, som
bedrivits av den ena av två makar,
övertagits av den andra maken, skall
denne, om han så yrkar, anses hava
bedrivit jordbruket eller rörelsen

Anvisningar
till 1 §.

--ifrågavarande år.

- två beskattningsår.

------tio år.

------eller andelen.

--å fastigheten.

Ij- Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 170

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

(Nuvarande lydelse)

jämväl under den förstnämnda makens
innehav av förvärvskällan, under
förutsättning att makarna då
voro samtaxerade eller, därest andra
maken haft inkomst, skulle hava
samtaxerats. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning när andel i
handels- eller kommanditbolag, som
ägts av den ena av två makar, övertagits
av den andra maken samt när
jordbruk, rörelse eller andel i bolag
i samband med den ena makens död
övertagits av andra maken, och denne
var ensam dödsbodelägare.

Vad i nästföregående stycke stadgas
om makar skall i tillämpliga delar
gälla även skattskyldiga, vilka
samtaxeras utan att vara gifta.

Vid skatteberäkning------

(Föreslagen lydelse)

jämväl under den förstnämnda makens
innehav av förvärvskällan, under
förutsättning att makarna då
voro taxerade med tillämpning av
11 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt eller, därest andra
maken haft inkomst, skulle hava
taxerats med tillämpning av nämnda
bestämmelse. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning när andel
i handels- eller kommanditbolag,
som ägts av den ena av två makar,
övertagits av den andra maken samt
när jordbruk, rörelse eller andel i bolag
i samband med den ena makens
död övertagits av andra maken, och
denne var ensam dödsbodelägare.

Vad i nästföregående stycke stadgas
om makar skall i tillämpliga deiar
gälla även andra skattskyldiga,
vilka taxeras med tillämpning av
där angivna bestämmelse.

— samma skattskyldig.

3. 1 fråga om skattskyldig som
taxeras med tillämpning av 11 § 1
mom. förordningen om statlig inkomstskatt
iakttages bestämmelserna
i 9 § 3 mom. samma förordning
såvitt avser ackumulerad inkomst
som vid fördelning enligt 1 § är hänförlig
till 1972 eller senare års taxering.
Vid uppdelning av inkomst i Aoch
B-inkomst anses inkomst som
A-inkomst, om det ej är uppenbart
att den utgör B-inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser
gäller dock i fråga om ackumulerad inkomst som tages till beskattning vid
1971 eller tidigare års taxering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1970

2) Förslag
till
Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Anvisningar
till 30 §.

2.1 Vid beräkning--------fjärde styckena.

Vinsten utgör, — — ------------ egen räkning.

Från sålunda-----för trafikförsäkringsrörelse.

Driver anstalt —• --------motsvarande underskottet.

Med försäkringsfond för egen räk- Med försäkringsfond för egen räkning
förstås försäkringsfond enligt ning förstås försäkringsfond enligt
lagen om försäkringsrörelse den 17 lagen om försäkringsrörelse den 17
juni 1948 (nr 433) (premiereserv, juni 1948 (nr 433) (premiereserv,
ersättningsreserv och, om rörelsen ersättningsreserv och, om rörelsen
avser personförsäkring som drives avser personförsäkring som drives
enligt särskilda av Kungl. Maj :t fast- enligt särskilda av Kungl. Maj :t fastställda
grunder, reserv för tilldelad ställda grunder, reserv för tilldelad
återbäring), minskad med värdet av återbäring), minskad med värdet av
återförsäkrares ansvarighet. Till pre- återförsäkrares ansvarighet. Till premiereserven
får läggas avsättning miereserven får läggas avsättning
för beslutad premieåterbetalning för beslutad premieåterbetalning
minskad med värdet av återförsäk- minskad med värdet av återförsäkrares
ansvarighet. I ersättningsre- rares ansvarighet. I ersättningsreserven
inbegripes i fråga om försäk- serven inbegripes skadebehandlingsringsanstalt
som driver sjöförsäk- reserv samt, i fråga om försäkringsring,
land- och lufttransportförsäk- anstalt som driver sjöförsäkring,
ring samt luftfartsförsäkring den land- och lufttransportförsäkring
förstärkning av försäkringsfonden samt luftfartsförsäkring, den försom
sådan anstalt gör enligt bolags- stärkning av försäkringsfonden som
ordningen. sådan anstalt gör enligt bolagsord ningen.

Med premieinkomst,-------återförsäkrares andelar.

Med utjämningsfond---------avsatta medel.

Nedsättning av — — --------sagda grunder.

Utöver vad — —-----— —---till försäkringstagare.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1969: 749.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170 år 1970

3) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1955: 256) om investeringsfonder
för konjunkturutj amning

Härigenom förordnas, att 15 § förordningen (1955: 256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

För beskattningsår, under vilket
medel avsatta till investeringsfond
tagits i anspråk jämlikt denna förordning,
må vid taxeringen avdrag
för avskrivning eller kostnad som
avses i 11 § eller för där angivet bidrag
med belopp svarande mot fondens
minskning ej ske, men skall,
där medlen tagits i anspråk för sådana
kostnader som enligt kommunalskattelagens
regler icke må avdragas
annat än i form av årliga avdrag
för värdeminskning å tillgången
i fråga, så anses, som om den
ifrågavarande tillgången i beskattningsavseende
avskrivits med det i
anspråk tagna beloppet.

(Föreslagen lydelse)

§-x

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1971 års taxering. De nya bestämmelserna äger motsvarande
tillämpning beträffande sådan konjunkturinvesteringsfond och investeringsfond,
som bildats före ikraftträdandet av förordningen (1955:256)
om investeringsfonder för konjunkturutj ämning.

1 Senaste lydelse 1963: 215.

Kungi. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

4) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1967:752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Avsatta medel får tagas i anspråk
för avskrivning av byggnad som anskaffats
under beskattningsåret av
den skattskyldige och är avsedd för
användning i hans rörelse. Till byggnaden
räknas icke sådana fasta maskiner
och andra till byggnaden hörande
inventarier, som skall åsättas
särskilt maskinvärde vid fastighetstaxering.

Har den skatt skyldige avyttrat--

Har den skattskyldige anskaffat —

(Föreslagen lydelse)

§•

Avsatta medel får tagas i anspråk
för avskrivning av byggnad som anskaffats
under beskattningsåret av
den skattskyldige och är avsedd för
användning i hans rörelse. Till byggnaden
räknas icke sådana tillgångar,
vilka enligt kommunalskattelagen
skall hänföras till maskiner och
andra inventarier i rörelse vid beräkning
av värdeminskningsavdrag.

--—--sådant fall.

--—av anskaffningskostnaden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas
första gången vid 1971 års taxering.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 170

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 23 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson, Feldt.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestämmelser
för beskattning av ackumulerad inkomst, m. m. och anför.

Inledning

I prop. 1970: 70 med förslag till reform av skattesystemet uttalade jag att
de ändringar av bestämmelserna om ackumulerad inkomst som föranleds
av reformen krävde ytterligare överväganden och skulle tas upp senare.
Sedan erforderliga författningsförslag utarbetats inom finansdepartementet
anhåller jag att nu få ta upp denna fråga.

I detta sammanhang avser jag att anmäla också vissa andra beskattningsfrågor
av mera begränsad räckvidd. Det gäller ett förtydligande av bestämmelserna
i kommunalskattelagen (1928:370), KL, om inkomstbeskattningen
av försäkringsrörelse, som drivs av inländsk skadeförsäkringsanstalt,
samt vissa ändringar i anslutning till de av 1969 års riksdag antagna reglerna
om avskrivning av rörelse- och hyresfastighet i förordningen (1955:
256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning och förordningen
(1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avsättning till fond för
återanskaffning av fastighet. Jag kommer även att ta upp frågan om riktlinjer
för riksskattenämndens prövning vid dispenser från utskiftningsskatt
i vissa fall.

Ackumulerad inkomst

Nuvarande ordning

Bestämmelser om ackumulerad inkomst finns i förordningen (1951: 763)
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (AIFj.

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

Förordningen är tillämplig beträffande de skattskyldiga som beskattas progressivt,
dvs. fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse.

Har skattskyldig som omfattas av AIF under visst beskattningsår haft
inkomst som hänför sig till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst)
kan under vissa förutsättningar den statliga inkomstskatten på
denna inkomst beräknas som om inkomsten tagits till beskattning med lika
delar under taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren
att inkomsten därigenom blir fördelad på det antal år, till vilka den
hänför sig. Fördelning får dock ske högst på tio år. Finns inte tillförlitlig
utredning om antalet år till vilka den ackumulerade inkomsten hänför sig,
sker fördelning på tre år. Skatten på den ackumulerade inkomsten utgår
efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt som gäller för
det taxeringsår då inkomsten tas till beskattning (1 § AIF).

I fråga om fördelningstiden gäller bl. a. att gift person som övertagit jordbruk
eller rörelse från maken har rätt att tillgodoräkna sig även dennes
innehavstid under förutsättning att makarna då samtaxerats eller skulle ha
samtaxerats om båda makarna haft inkomst. Motsvarande gäller också då gift
person övertar handelsbolag m. in. från maken. Med makar jämställs de
som samtaxerats utan att ha varit gifta (anvisn. till 1 §).

Till grund för den särskilda skatteberäkningen ligger den ackumulerade
inkomsten minskad med avdragsgilla kostnader för dess förvärvande eller,
om den skattskyldiges statligt beskattningsbara inkomst är lägre, den inkomsten.
För att skatteberäkning skall ske fordras dock att den ackumulerade
inkomsten uppgår till minst 5 000 kr. och dessutom utgör minst en
femtedel av den skattskyldiges statligt taxerade inkomst (2 §).

All slags ackumulerad inkomst kan i princip bli föremål för särskild
skatteberäkning. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och
tillfällig förvärvsverksamhet gäller dock bestämmelserna bara vissa slags
intäkter (3 §).

Den särskilda skatteberäkningen sker efter ansökan hos prövningsnämnden
i det län där hemortskommunen är belägen. Ansökningen skall vara inkommen
före utgången av året efter taxeringsåret (4 §). Bifalles ansökan
skall länsstyrelsen förordna om avkortning av skatt eller översända överskjutande
belopp till den skattskyldige.

Förfarandet vid skatteberäkningen är följande. Först konstateras till hur
många år den ackumulerade inkomsten hänför sig. Om därvid antalet år
är exempelvis fem delas den ackumulerade inkomsten i femtedelar. Statsskatten
för inkomst under beskattningsår då inkomsten uppburits beräknas
på grundval av dels annan inkomst som enligt allmänna regler skall beskattas
då, dels en femtedel av den ackumulerade inkomsten. Dessutom
räknas statsskatten om för vart och ett av de fyra närmast föregående åren.
Den för varje år fastställda beskattningsbara inkomsten (i fråga om gifta
makars sammanlagda beskattningsbara inkomst) ökas med en femtedel av

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

den ackumulerade inkomsten, varefter skatten beräknas på summan. Skillnaden
mellan den skatt som skulle ha uttagits på den för de fyra åren förhöjda
inkomsten och den för dessa år faktiskt fastställda statsskatten läggs
samman med statsskatten för det år den ackumulerade inkomsten uppburits.
Summan är den statsskatt som skall betalas för detta beskattningsår.
Vid beräkningen erhålles de beskattningsbara inkomsterna från de taxeringslängder
som förs enligt 68 § taxeringsförordningen (1956: 623).

Då skatten beräknas för de fyra föregående åren tillämpas den uttagningsprocent
som gäller för det år då den ackumulerade inkomsten uppburits.
Motsvarande gäller enligt praxis i fråga om den skattskyldiges civilstånd.
Om den skattskyldige saknar beskattningsbar inkomst för något av
de år på vilket den ackumulerade inkomsten slås ut tas även detta år med
i beräkningen. Man anser då alt den beskattningsbara inkomsten det året
varit noll. Någon avräkning för tidigare outnyttjat ortsavdrag får inte ske.
Har den skattskyldige uppburit flera ackumulerade inkomster under ett år
skall var och en av inkomsterna fördelas på det sätt som här angetts. Skatten
skall dock beräknas på det sammanlagda beloppet av de inkomster som
är hänförliga till ett år.

Förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för
makar (frivillig särbeskattning) tillämpas helt oberoende av bestämmelserna
om ackumulerad inkomst. Särbeskattningen avser således hela den inkomst
som ingår i en taxering även om denna inkomst vid beräkning av skatt för
ackumulerad inkomst delvis hänförs till tidigare taxeringsår. Å andra sidan
sker beskattning för ackumulerad inkomst, oberoende av eventuell särbeskattning,
på grundval av samtaxering.

1970 års skattereform

Fr. o. m. inkomståret 1971 gäller nya regler för inkomstbeskattningen av
fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser.

Vid beräkning av beskattningsbar inkomst äger skattskyldig, som varit
bosatt i riket under större delen av beskattningsåret, åtnjuta grundavdrag
enligt följande. Grundavdraget är 4 500 kr. om den skattskyldiges enligt förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI) taxerade inkomst uppgår
till högst 30 000 kr. och, om inkomsten är större än 30 000 kr., 4 500 kr.
minskat med en femtedel av inkomsten till den del den överstiger 30 000 kr.
Grundavdraget uppgår till samma belopp vid den statliga och den kommunala
taxeringen. I vissa fall utgår grundavdrag med reducerat belopp, exempelvis
om skattskyldig varit bosatt i riket under högst hälften av beskattningsåret
(48 § 2 och 3 mom. KL, 8 och 9 §§ SI).

Till A-inkomst hänförs inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den
skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

samt inkomst av tjänst med undantag för periodiskt understöd och därmed
jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § KL. Övrig inkomst hänförs till
B-inkomst.

Beskattningsbar A-inkomst utgörs av det sammanlagda beloppet av den
skattskyldiges A-inkomst minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag,
grundavdrag och s. k. extra avdrag. Beskattningsbar inkomst avrundas nedåt
till helt hundratal kronor. Beskattningsbar B-inkomst utgörs av skillnaden
mellan den skattskyldiges totala beskattningsbara inkomst och den beskattningsbara
A-inkomsten (9 § 3 mom. Sb).

En uppdelning i A- och B-inkomst sker endast i vissa fall, nämligen i fråga
om gift skattskyldig då båda makarna har statligt taxerad inkomst. Uppdelningen
är ett led i taxeringen. I de fall en uppdelning skett torde inkomstens
karaktär komma att framgå av taxeringslängden.

I fråga om skatteberäkningen gäller följande. Har bara ena maken beskattningsbar
inkomst beräknas skatten på denna inkomst utan uppdelning
på A- och B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst beräknas
skatten på beskattningsbar A-inkomst för vardera maken för sig. Har makarna
enbart beskattningsbar B-inkomst beräknas skatten på det sammanlagda
beloppet av B-inkomsterna och fördelas på makarna efter förhållandena
mellan de beskattningsbara inkomsterna. I andra fall läggs B-inkomst
hos make som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten samman med
andra makens totala beskattningsbara inkomst. Summan beskattas sedan
som om den utgjort denna makes beskattningsbara inkomst. Det skattebelopp
som därvid erhålls minskas med skatten på hans beskattningsbara Ainkomst.
Skillnaden utgör makarnas sammanlagda skatt på B-inkomst.
Denna skatt fördelas mellan makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara
B-inkomster och avrundas enligt gällande regler. Vid beräkningen
iakttas att B-inkomst till ett belopp som sammanlagt för makarna
inte överstiger 2 000 kr. behandlas som A-inkomst (11 § 1 mom. SI).

Gifta och därmed jämställda skattskyldiga medges i vissa fall nedsättning
av skatt, s. k. skattereduktion. Gift skattskyldig vars make saknar statligt
taxerad inkomst åtnjuter skattereduktion med 1 800 kr. Gift skattskyldig
vars make har statligt taxerad inkomst som understiger 4 500 kr. åtnjuter
skattereduktion med 40 % av det belopp som motsvarar skillnaden mellan
4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Rätten till skattereduktion förutsätter
bosättning i riket för båda makarna. Särskilda regler gäller om bosättningen
varar bara en del av året.

Skattereduktionen avser flertalet skatter och avgifter. Undantag gäller
dock bl. a. i fråga om tilläggspensionsavgift. Bestämmelserna om skattereduktion
iakttas vid debitering av statlig skatt, tillkommande skatt och preliminär
B-skatt samt vid fastställande av preliminär A-skatt (2 § 2 och 4
mom. uppbördsförordningen 1953: 272).

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

Departementschefen

Allmänna synpunkter

En huvudprincip vid inkomstbeskattningen är att varje beskattningsår
betraktas som en sluten enhet. Som följd härav kommer skattskyldiga med
inkomster som varierar starkt år från år att drabbas hårdare av den progressiva
statliga inkomstskatten än skattskyldiga med jämna inkomster.
Denna effekt kan bli särskilt märkbar i fråga om inkomst som uppbärs
ett år men intjänats under flera år, s. k. ackumulerad inkomst. Genom
särskilda bestämmelser kan dock obilliga verkningar i detta hänseende undvikas.
Av väsentlig betydelse är härvid förordningen angående särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

I prop. 1970: 70 med förslag till nytt skattesystem har jag framhållit
att skattereformen kräver ändringar i nämnda förordning. Jag vill förutskicka
att de ändringar som nu föreslås är av rent teknisk natur. De är
av begränsad omfattning och innebär att man behåller hittills tillämpade
principer för skatteberäkning vid ackumulerad inkomst.

Till en början vill jag erinra om att bestämmelserna om ackumulerad inkomst
innebär att skatten på sådan inkomst inte skall beräknas till högre
belopp än som skulle ha påförts den skattskyldige om inkomsten beskattats
de år under vilka den intjänats eller på vilka den eljest belöpt. Syftet
med bestämmelserna är att undvika en oskäligt hög beskattning. Någon
exakt överensstämmelse med den skatteberäkning, som skulle ägt rum, om
inkomsten beskattats de år till vilka den hänför sig, har inte eftersträvats.

Bestämmelserna om ackumulerad inkomst innebär att man räknar om
de taxeringar till vilka den ackumulerade inkomsten hänför sig. De tidigare
fastställda beskattningsbara inkomsterna ingår i skatteberäkningen med
oförändrat belopp. Dessa erhålles direkt ur taxeringslängderna och någon
undersökning av självdeklarationerna för de olika åren erfordras inte.

I det nya skattesystemet medges grundavdrag med fullt belopp bara vid
statligt taxerad inkomst upp till 30 000 kr. Vid högre inkomst trappas avdraget
av och är helt borta vid taxerad inkomst på 52 500 kr. eller högre.
Reglerna innebär att den beskattningsbara inkomsten vid inkomständring
i vissa fall påverkas av både den beloppsmässiga ändringen och grundavdragets
avtrappning. Vidare beräknas den statliga inkomstskatten på olika
sätt beroende på om inkomsterna skall delas upp i A- och B-inkomster eller
ej.

Av det jag nu anfört framgår i stort i vilka hänseenden samordning måste
ske av skattereformen och bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Den
första frågan är om man vid omräkningen av taxeringarna skall beakta
reglerna om grundavdragets avtrappning. Denna fråga uppkommer beträffande
alla skattskyldiga. Vidare gäller i de fall en uppdelning av inkomster -

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

na i A- och B-inkomst är aktuell, dvs. i fråga om gifta där båda makarna
har statligt taxerad inkomst, att finna en lämplig metod för uppdelningen.
Förfarandet vid skatteberäkningen, och särskilt omräkningen av tidigare
års statsskatt bör utformas så enkelt som möjligt. Det är mot bakgrunden
av vad jag tidigare anfört uppenbart att man i dessa frågor är hänvisad till
lösningar som innebär viss schablonisering. En riktpunkt bör vara att de
för beräkningen erforderliga uppgifterna om inkomster och avdrag skall
kunna erhållas från taxeringslängderna. Vissa problem uppkommer vidare
beträffande ackumulerad inkomst som skall fördelas på taxeringsår både
före och efter skattereformens ikraftträdande. Slutligen får man också ta
ställning till om den skattereduktion som medges gifta i vissa fall skall
beaktas vid skatteberäkningen för ackumulerad inkomst. I det följande
kommer jag att ta upp dessa frågor var för sig.

Grundavdraget vid skatteberäkningen

Skatten för ackumulerad inkomst erhålles genom en omräkning av taxeringarna
för de år till vilka inkomsten hänför sig. Inkomster och avdrag
ingår i beräkningen med de belopp som fastställts vid taxeringarna med den
enda skillnaden att den ackumulerade inkomstens nettobelopp fördelas på
de aktuella åren. Som jag förut nämnt gäller i fråga om tidigare taxeringar
att ortsavdrag som inte kunnat utnyttjas på grund av bristande inkomst
inte får avräknas mot den ackumulerade inkomsten. Vidare görs skatteberäkningen
med tillämpning av den skatteskala och den uttagningsprocent
som gäller för det taxeringsår då den ackumulerade inkomsten tas till beskattning.
Förfarandet vid skatteberäkningen är sålunda av praktiska skäl
förenklat.

Vid en skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt de nya reglerna
uppstår frågan huruvida hänsyn bör tas till reglerna om grundavdragets
avtrappning i de fall när fördelningen leder till minskning av inkomsten för
det år då den ackumulerade inkomsten tas till beskattning resp. ökning av
tidigare års inkomster.

En sådan ordning komplicerar emellertid skatteberäkningen i hög grad.
Jag finner därför inte skäl att i detta hänseende gå ifrån den hittills i förenklingssyfte
tillämpade principen att inkomst- och avdragsbelopp skall
ingå i skatteberäkningen så som de fastställts vid taxeringen. Vid detta
ställningstagande erfordras inga särskilda författningsbestämmelser på det
nu berörda området.

Uppdelningen i A- och B-inkomst

En uppdelning i A- och B-inkomst är aktuell i fråga om gifta skattskyldiga
där båda makarna har till statlig inkomstskatt taxerad inkomst. Frågan
om förfarandet då ackumulerad inkomst hänför sig till 1971 och tidigare års
taxeringar avser jag att behandla i ett senare avsnitt.

Kungl. Ma j:is proposition nr 170 år 1970

Som jag förut framhållit dras gränsen mellan A- och B-inkomst olika
för olika inkomstslag. Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet
och kapital hänförs alltid i sin helhet till B-inkomst. Inkomst av
jordbruksfastighet och rörelse kan innehålla både A- och B-inkomst. Har
den skattskyldige arbetat i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning föreligger
A-inkomst, i annat fall B-inkomst. Gränsdragningen avser här varje
förvärvskälla i dess helhet. Även inkomst av tjänst kan innehålla både Aoch
B-inkomst. Periodiskt understöd och liknande är B-inkomst medan
all annan inkomst av tjänst är A-inkomst.

Både A- och B-inkomst kan utgöra ackumulerad inkomst. De vanliga formerna
av ackumulerad inkomst, ackordsöverskott samt retroaktiv lön och
pension, är A-inkomst. Retroaktiv ränta, realisationsvinster m. m. är regelmässigt
B-inkomst. Vinst vid avyttring av inventarier och framtagna dolda
reserver i varulager vid försäljning av rörelse är oftast A-inkomst men kan
också vara B-inkomst.

Frågan huruvida viss inkomst är att hänföra till A- eller B-inkomst
har i många, men inte alla, fall avgjorts vid taxeringen. Har en uppdelning
skett vid taxeringen iakttas den vid skatteberäkningen för ackumulerad
inkomst, och några problem i förevarande hänseende uppkommer inte.
I fråga om B-inkomst på högst 2 000 kr. som ansetts som A-inkomst med
tillämpning av friregeln i 11 § 1 mom. sista stycket SI torde här gälla att den
behåller denna karaktär även om tillagd ackumulerad B-inkomst skulle föranleda
att 2 000 kr.-gränsen överskrids. Saknas uppdelning för något av de
berörda taxeringsåren kan emellertid en sådan behöva göras av prövningsnämnden
i ärendet om ackumulerad inkomst. Svårigheter uppkommer då,
särskilt beträffande tidigare taxeringar, i de fall uppdelningen skall grundas
på arbetsinsatsens omfattning eller intäktens karaktär. Med hänsyn till önskvärdheten
av att skatteberäkningen skall kunna utföras på grundval av uppgifter
från taxeringslängden bör gränsdragningen bli mer schablonartad.

Erfarenhetsmässigt vet man att de inkomster av det slag som kan vara
antingen A- eller B-inkomst, dvs. inkomst av jordbruksfastighet, rörelse och
tjänst, i de allra flesta fallen härrör från eget arbete eller pension. De utgör
alltså A-inkomst. En lämplig schablonregel torde därför vara att inkomst
hänförs till A-inkomst om det inte är uppenbart att B-inkomst föreligger.
Det senare förhållandet gäller i första hand beträffande inkomst av annan
fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital, som alltid i sin helhet
är B-inkomst. Det är också tänkbart att karaktären av en inkomst kan framgå
klart av uppgifter som lämnats i ärendet om ackumulerad inkomst. Syftet
med regeln är att uppdelningen i A- och B-inkomst skall kunna ske utan att
deklarationerna för de aktuella åren undersöks.

Jag förordar att en bestämmelse av här angivna innebörd tas in i förordningen
om ackumulerad inkomst. Författningsmässigt bör bestämmelsen
utformas som en presumtionsregel vid skatteberäkningen. Den har sin plats
i anvisningarna till 1 § förordningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1070

Skatteberäkningen

Beträffande gifta beräknas den statliga inkomstskatten i det nya skattesystemet
i princip på följande sätt. Har makarna enbart A-inkomst beräknas
skatten individuellt. Om skatten skall reduceras eller ökas vid en omräkning
med hänsyn till en senare erhållen ackumulerad inkomst innebär
detta inte några särskilda problem i förevarande hänseende. Finns också
B-inkomst kan olika situationer uppkomma. B-inkomst beskattas som
nämnts på ”toppen” av den största beskattningsbara A-inkomsten. Vardera
makens skatt på B-inkomst erhålls sedan genom en fördelning av den totala
skatten på sådan inkomst efter förhållandet mellan B-inkomsterna.

Skatten på ackumulerad inkomst erhålls genom omräkning av de berörda
taxeringarna enligt vad jag tidigare angett. Vid omräkningen iakttas i
förekommande fall reglerna om A- och B-inkomst.

De särskilda reglerna för beräkning av skatt på B-inkomst innebär som
jag förut nämnt en komplikation i fråga om ackumulerad inkomst. Om en
ackumulerad inkomst är A-inkomst kan den ensam eller tillsammans
med tidigare A-inkomst hos samma make, komma att överstiga den andra
makens A-inkomst för det året. B-inkomst som beskattas hos denna make
skall då vid skatteberäkningen för ackumulerad inkomst — om vanliga regler
tillämpas —- flyttas över till den make som haft den största inkomsten.
Den omvända situationen kan uppkomma det år den ackumulerade inkomsten
tas till beskattning, eftersom den då reduceras på det sätt jag tidigare berört.

Även om både A- och B-inkomst skall beaktas vid omräkningen kommer
denna i många fall att kunna ske på samma relativt enkla sätt som nu. Vid
vissa inkomstkombinationer blir dock förfarandet något mera komplicerat
om man vid beskattningen av ackumulerad inkomst vill behålla den avvägning
av skatten på A- och B-inkomst som eljest gäller. Det är givetvis önskvärt
att så sker i största möjliga utsträckning. Jag vill här i korthet ange de
fall som kan uppkomma och hur skatteberäkningen synes böra ske. I samband
därmed tar jag också upp frågan om särskilda beräkningsregler är påkallade
i något fall. Framställningen tar i första hand sikte på skatteberäkningen
för de tidigare taxeringarna. Skatteberäkningen för det år den ackumulerade
inkomsten tas till beskattning åsyftar, som jag framhållit i det
föregående, direkt den inkomst som hänför sig till detta år.

1. Både A- och B-inkomst finns. Ackumulerad inkomst är A-inkomst.

Av de inkomstkombinationer som bör behandlas i detta avsnitt torde bara
ett ge upphov till problem, nämligen då vid fördelningen på ett tidigare taxeringsår
den ackumulerade inkomsten, ensam eller tillsammans med tidigare
A-inkomst hos samma make, kommer att överstiga andra makens A-inkomst.
Det beräkningsförfarande som här bör komma i fråga är följande. För
framställningen hänför jag mig till ett tänkt fall där båda makarna taxerats

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

för såväl A- som B-inkomst och där mannens A-inkomst är den största. Den
ackumulerade A-inkomsten uppbärs av hustrun.

Först beräknas skatten enligt den faktiska taxeringen på dels mannens
A-inkomst jämte båda makarnas B-inkomster, dels hustruns A-inkomst. De
två skattebelopp som därvid erhålls läggs samman. Därefter beräknas skatten
på dels det sammanlagda beloppet av hustruns A-inkomst, den ackumulerade
inkomsten och makarnas B-inkomster, dels mannens A-inkomst.
Även dessa båda skattebelopp summeras. Skillnaden mellan de båda summabeloppen
är skatten på den ackumulerade inkomsten.

Den metod jag nu angett kan illustreras med följande exempel.

Vid 1972 års taxering taxeras mannen för 30 000 kr. A-inkomst och
4 000 kr. B-inkomst. Hustrun taxeras för 10 000 kr. A-inkomst och 3 000 kr.
B-inkomst.

Vid 1973 års taxering är motsvarande inkomstbelopp för mannen 31 000
kr. och 2 000 kr. samt för hustrun 50 000 kr. och 1 000 kr. Hustruns inkomst
på 50 000 kr. utgör ackumulerad inkomst som hänför sig till inkomståren
1971 och 1972.

Taxeringarna före och efter omräkning framgår av följande uppställning.

Före omräkning Efter omräkning

Mannen Hustrun Mannen Hustrun

tax. 1972 A ............ 30 000 10 000 30 000 35 000

B............ 4 000 3 000 4 000 3 000

tax. 1973 A ............ 31 000 50 000 31 000 25 000

B ............ 2 000 1 000 2 000 1 000

För 1973 års taxering beräknas skatten på sedvanligt sätt men på grundval
av den omräknade taxeringen. Skatt beräknas på dels mannens A-inkomst,
dels denna inkomst jämte makarnas B-inkomster, dels på hustruns
A-inkomst till den del som är hänförlig till taxeringen. Skatten på B-inkomsten
fördelas på makarna. Hustruns skatt blir summan skatterna på hennes
A- och B-inkomster.

För 1972 års taxering beräknas skatten på dels mannens A-inkomst jämte
makarnas B-inkomster dels hustruns A-inkomst, allt enligt den faktiska
taxeringen. Skattebeloppen läggs samman. Därefter beräknas skatten enligt
den omräknade taxeringen på dels hustruns totala A-inkomst (inklusive
ackumulerad inkomst) jämte makarnas sammanlagda B-inkomster, dels på
mannens A-inkomst. Även dessa skattebelopp läggs samman. Skillnaden
mellan de båda sammanlagda skattebeloppen är skatten på den del av den
ackumulerade inkomsten som hänför sig till 1972 års taxering. Denna skatt
läggs samman med den skatt som skall betalas enligt 1973 års omräknade
taxering.

Med den här angivna beräkningsmetoden behålls den avvägning av skattebelastningen
mellan A- och B-inkomst som åsyftats i det nya skattesyste -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

met. De! merarbete som krävs vid skatteberäkningen är inte av större omfattning.
I den mån särskilda anvisningar behövs för tillämpningen kan
sådana utfärdas av riksskatteverket.

2. Både A- och B-inkomst finns. Den ackumulerade inkomsten är B-inkomst.

I detta fall beräknas skatten för den tidigare taxeringen på dels den största
A-inkomsten och makarnas B-inkomster enligt taxeringen om sådana finns,
dels denna inkomst jämte den ackumulerade inkomsten. Endast två skatteberäkningar
fordras liksom f. n.

3. Enbart B-inkomster finns.

Har endera maken eller båda B-inkomst enligt taxeringen beräknas skatten
på samma sätt som enligt 2 ovan. Förfarandet överensstämmer sålunda
i princip med det nuvarande.

Övergångsfall m. m.

Under åren närmast efter det nya skattesystemets ikraftträdande blir det
aktuellt att beskatta ackumulerad inkomst som hänför sig också till tiden
före ikraftträdandet. Det är förhållandet vid taxeringarna åren 1972—1980.

Den del av den ackumulerade inkomsten som belöper på 1972 och senare
års taxeringar beskattas givetvis helt enligt de nya reglerna. Förfarandet
härvid har jag berört i föregående avsnitt.

Beträffande 1971 och tidigare års taxeringar måste av naturliga skäl äldre
regler tillämpas i viss utsträckning. Visserligen beräknas, som jag tidigare
framhållit, skatt på ackumulerad inkomst i princip enligt de regler som är
i kraft vid den taxering vid vilken den ackumulerade inkomsten tas till beskattning.
Det gäller uttagningsprocenten för den statliga inkomstskatten
och regler som anknyter till civilstånd, i första hand skatteskalan. Dessa
faktorer enligt det nya systemet kan utan svårighet tillämpas i fråga om
tidigare taxeringar. Däremot bör självfallet de regler som avser uppdelningen
av A- och B-inkomster inte tillämpas på de tidigare taxeringsåren. En bestämmelse
av denna innebörd bör tas in i den föreslagna punkten 3 i anvisningarna
till 1 § AIF. Det innebär att skilda beskattningsformer tillämpas
för samma ackumulerade inkomst. Några egentliga svårigheter torde dock
inte behöva uppkomma härigenom. Jag vill erinra om att frivillig särbeskattning
inte kan erhållas för ackumulerad inkomst. Då skatt f. n. beräknas på
ackumulerad inkomst tillämpas i förekommande fall sambeskattning.

Som jag tidigare framhållit medges gift person i det nya skattesystemet
s. k. skattereduktion i den mån maken saknar inkomst och därför inte kan
utnyttja sitt grundavdrag. Om denna make senare åtnjuter skatteberäkning
för ackumulerad inkomst kan ifrågasättas om skattereduktionen bör återgå.
Härvid är emellertid att märka att den del av den ackumulerade inkomsten
som belöper på tidigare år jämställs med beskattningsbar inkomst vid skatte -

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

beräkningen. Avräkning sker alltså inte först mot tidigare ej utnyttjat grundavdrag.
Med hänsyn till det angivna sambandet mellan outnyttjat grundavdrag
och skattereduktion torde böra bortses från skattereduktionen vid skatteberäkning
för ackumulerad inkomst.

Vissa redaktionella ändringar i bestämmelserna om ackumulerad inkomst
föranleds av skattereformen. I 2 § AIF bör intas ett förtydligande beträffande
den beskattningsbara inkomst som i vissa fall är föremålet för ackumulerad
inkomst. Har uppdelning skett i A- och B-inkomst bör den skattskyldiges
sammanlagda beskattningsbara inkomst ligga till grund för skatteberäkningen.
Vidare bör samtaxeringsbegreppet i dess nuvarande innebörd
utmönstras ur AIF.

Övriga frågor

Ändring i kommunalskattelagen

I det följande vill jag ta upp ett speciellt spörsmål rörande beskattningen
av inländska skadeförsäkringsanstalter. Frågan gäller avsättning till ersättningsreserv
vid beräkning av skattemässigl överskott i sådana anstalter.

Bestämmelser som reglerar beräkningen av det skattemässiga överskottet
av försäkringsrörelsen finns i KL (punkt 2 av anvisningarna till 30 §). Vid
överskottsberäkningen medges anstalten avdrag för bl. a. avsättning till försäkringsfond
för egen räkning. Med sådan fond förstås försäkringsfond
enligt lagen (1948:433) om försäkringsrörelse, minskad med värdet av
återförsäkrares ansvarighet. Försäkringsfonden för egen räkning innefattar
enligt IvL bl. a. ersättningsreserv. Belopp som avsätts till denna reserv får
således dras av vid överskottsberäkningen. Vid sådan beräkning anses å andra
sidan nedsättning av försäkringsfond för egen räkning —- och därmed
även av ersättningsreserv — som intäkt.

Ersättningsreserven skall enligt 262 § lagen om försäkringsrörelse motsvara
försäkringsanstaltens ansvarighet på grund av inträffade försäkringsfall.
Till ledning för anstalterna vid beräkning och redovisning av bl. a. ersättningsreserven
finns en s. k. normalplan, som upprättas av försäkringsinspektionen.
Enligt gällande normalplan skall sådan avsättning till ersättningsreserv
som avser förväntade förvaltningskostnader för oreglerade skador
benämnas skadebehandlingsreserv och redovisas för sig under särskild
rubrik.

Riksskattenämnden har i skrivelse till mig anmält att viss tveksamhet
i praxis uppkommit beträffande rätten till avdrag för avsättning till skadebehandlingsreserv.
Enligt nämndens mening bör därför KL:s bestämmelser
på denna punkt snarast möjligt förtydligas.

För egen del vill jag framhålla att KL:s bestämmelser om rätt för inländsk
skadeförsäkringsanstalt till avdrag för avsättning till ersättnings -

Kurigl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

reserv inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till skadebehandlingsreserven.
Denna ingår visserligen enligt vad som inhämtats från försäkringsinspektionen
tveklöst i ersättningsreserven. Emellertid skall den av
flera skäl och i enlighet med inspektionens normalplan i redovisningen till
inspektionen tas upp under särskild rubrik. Särredovisningen av skadebehandlingsreserven
i förhållande till ersättningsreserven i övrigt bör givetvis
återspeglas även i anstaltens självdeklaration. Också i denna bör därför ersättningsreserv
och skadebehandlingsreserv redovisas under skilda rubriker.
Enligt min mening bör berörda bestämmelse i KL förstås så att avsättning
till skadebehandlingsreserv omfattas av rätten till avdrag. Eftersom, såsom
riksskattenämnden påpekat, viss tveksamhet torde råda om detta, är dock
ett förtydligande i KL påkallat.

Jag förordar att punkt 2 av anvisningarna till 30 § KL ändras så att det
klart framgår att ersättningsreserven inbegriper skadebehandlingsreserv.
Anvisningspunkten bör i sin nya lydelse träda i kraft snarast möjligt.

Lagstiftningen om investeringsfonder

Jag har anledning att i detta sammanhang anmäla även några frågor
rörande följdändringar till de år 1969 beslutade ändringarna i kommunalskattelagens
regler om avskrivning av rörelse- och hyresfastigheter (prop.
1969: 100, BeU 45, rslcr 233, SFS 363). 1969 års ändringar syftade till att
bättre anpassa avskrivningsreglerna till det företagsekonomiska kostnadsbegreppet.
I fråga om rörelsefastigheter innebar detta bl. a. en ändrad gränsdragning
för vad som i avskrivningshänseende skall räknas till mark, byggnad
eller inventarier. Genom den nya avgränsningen har inventariebegreppet
i avskrivningshänseende blivit betydligt mer omfattande än förut. Sålunda
räknas till inventarier alla anordningar avsedda att direkt tjäna en
byggnads användning för rörelseändamål liksom anordningar som används
tillsammans med vissa maskiner eller andra inventarier i rörelse. Till byggnad
hänförs numera endast själva byggnadsstommen och de anordningar
som behövs för byggnadens allmänna funktioner. En särskild avskrivningsrätt
har införts för vissa till rörelsefastighet hörande markanläggningar såsom
körplaner, vägar, parkerings- och upplagsplatser. Vidare har införts en
förbättrad avskrivningsrätt för den som nyinvesterar genom ny-, till- eller
ombyggnad. För sådana investeringar finns rätt till ett s. k. primäravdrag
med 2 procent för vart och ett av de första fem åren efter investeringen.
Även i fråga om de vanliga årliga värdeminskningsavdragen har, som jag
förutsatte i prop. 1969: 100, en viss allmän höjning av procenttalen genomförts
i praxis (se riksskattenämndens meddelande nr 2: 1 1970). De nya bestämmelserna
om fastighetsavskrivningar tillämpades första gången vid
1970 års taxering men under vissa förutsättningar kan skattskyldig efter eget
val fortsätta att tillämpa äldre bestämmelser även vid 1970 och 1971 års
taxering.

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

Kommunalskattelagens nyindelning av mark, byggnad och inventarier i
avskrivningshänseende får också betydelse för en del andra skatteförfattningar.
Jag syftar härvid närmast på lagstiftningen om investeringsfonder
för konjunktur utjämning, om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier
och lagertillgångar (s. k. eldsvådefonder), om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till särskild nyanskaffningsfond resp. fond för
återanskaffning av fastighet. Gemensamt för dessa fondanordningar är att
när fonden tas i anspråk på föreskrivet sätt skall tillgång, som anskaffats
med fondmedel, i beskattningshänseende anses i motsvarande mån aveller
nedskriven. Förutsättningarna för rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen
till olika fonder är utformade med hänsyn till resp. fonds ändamål.
Så gäller t. ex. för avdrag för avsättning till s. k. eldsvådefonder och nyanskaffningsfonder
att avdraget ej får överstiga beloppet av ersättning
för förlorade eller avyttrade maskiner och inventarier som ingår i den
skattepliktiga intäkten av rörelsen. Avdrag för avsättning till återanskaffningsfond
får ej överstiga beloppet av den skattepliktiga realisationsvinst
som uppkommit genom avyttring av fastighet som använts i rörelsen. Eftersom
realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av rörelsefastighet inte
omfattar den del av byggnaden, som i avskrivningshänseende hänförs till
inventarier, medför de nya avskrivningsreglerna indirekt en viss beskärning
av möjligheterna till avsättning till återanskaffningsfond. Å andra sidan
ökar på samma sätt förutsättningarna för avsättning till eldsvådefond
och nyanskaffningsfond. Vad gäller konjunkturinvesteringsfonderna får
fonden tas i anspråk för bl. a. byggnader samt maskiner och andra inventarier.
Med hänsyn till avskrivningstidens olika längd för byggnader och
maskiner är det betydligt förmånligare för företagen att använda investeringsfonderna
för bygnadsinvesteringar än för maskininvesteringar. Det utvidgade
inventariebegreppet återverkar således även på detta fondinstitut.

Av vad jag här anfört torde framgå att en viss förskjutning i grunderna för
rätt till avsättning till och ianspråktagande av olika fonder skett till följd
av de nya avskrivningsreglerna. Jag finner det emellertid naturligt att den
ändrade gränsdragningen mellan mark, byggnader och inventarier, som kommit
till uttryck i de nya avskrivningsreglerna, tillämpas genomgående vid
inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i förekommande fall. I lagstiftningen
om investeringsfonder bör ett par följdändringar av närmast formell
natur vidtas i förtydligande syfte.

När investeringsfond för konjunkturutjämning utnyttjas får avdrag vid
inkomsttaxeringen inte ske med belopp svarande mot fondens minskning.
För beskattningsändamål skall som förut nämnts underlaget för årliga avdrag
för värdeminskning av sådana avskrivningsbara tillgångar som anskaffats
med fondmedel anses reducerat med det i anspråk tagna beloppet. Nuvarande
bestämmelse härom i 15 § förordningen (1955:256) om investeringsfonder
för konjunkturutjämning omfattar enligt lydelsen endast så -

Kiingl. Maj.ts proposition nr 170 år 1970

dan kostnad för investeringar i byggnad och inventarier som hittills kunnat
avskrivas skattetekniskt. Genom de nya avskrivningsreglerna kan årlig
avskrivning för värdeminskning ske även av vissa investeringar i markanläggningar,
bl. a. sådana markanläggningar för vilka enligt 14 § förordningen
investeringsfond får tas i anspråk efter särskilt medgivande. Självfallet
skall markinvesteringar som bekostats med fondmedel behandlas på
enahanda sätt som investeringar i byggnader och inventarier. Jag förordar
därför att bestämmelsen i 15 § genom ett tillägg utvidgas att omfatta även
sådan kostnad för markanläggning som enligt gällande beskattningsregler
kan bli föremål för årliga värdeminskningsavdrag rid inkomsttaxeringen.

I 4 § första stycket förordningen (1967:752) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till fond för återanskaffning av fastighet stadgas
att avsatta medel får tagas i anspråk för avskrivning av byggnad som anskaffats
av den skattskyldige för användning i hans rörelse. Vidare föreskrivs
att till byggnaden inte räknas sådana fasta maskiner och andra till
byggnaden hörande inventarier, som skall åsättas särskilt maskinvärde vid
fastighetstaxering. Sistnämnda stadgande står inte i överensstämmelse med
det utvidgade inventariebegrepp som införts genom de nya avskrivningsreglerna.
Jag föreslår därför den ändringen i paragrafen att till byggnaden
inte skall räknas sådana tillgångar, som enligt de nya avskrivningsreglerna
skall hänföras till maskiner och andra inventarier.

Fråga om dispens från utskiftningsskaitt i vissa fall

Sveriges Industriförbund tar i en framställning upp en fråga som rör
medgivande för moderbolag att överta dotterbolags utskiftningsskatteskuld
i samband med fusion enligt 174 § 1 mom. lagen om aktiebolag. Förbundet
erinrar om att riksskattenämnden enligt 1 § 2 mom. andra stycket förordningen
(1927:321) om skatt vid utslagning av aktiebolags tillgångar kan
medge moderbolag, som enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen fusionerar
dotterbolag, att överta dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. Sådan dispens
kan enligt nämnda bestämmelse lämnas under följande förutsättningar,
nämligen att med fusionen åsyftas en mera ändamålsenlig organisation, att
erläggandet av utskiftningsskatten med hänsyn till dennas storlek kan anses
utgöra ett väsentligt hinder för fusionen samt att fusionen inte kan antagas
vara ett led i åtaganden, syftande till att erhålla obehörig förmån i beskattningsavseende
för ettdera bolaget eller för någon, med vilken ettdera bolaget
är i intressegemenskap. Förbundet pekar på att frågan om stadgandets
innebörd tidigare varit föremål för diskussion (se BeU 1952: 37 och prop.
1953: 28, BeU 14).

Frågeställningen var då närmast om hinder förelåg mot att tillämpa stadgandet
när det ena bolaget bedrev rörelse men det andra endast hade inkomst
av jordbruksfastighet eller annan fastighet. Departementschefen ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

talade i prop. 1953: 28 att han i princip var av den uppfattningen att dispens
borde förekomma i första hand mellan rörelseidkande bolag, men han
förnekade inte möjligheten av att så starka skäl av organisatorisk art kunde
föreligga även då fusionen berörde icke rörelsedrivande bolag, att det framstod
som motiverat med ett dispensmedgivande av riksskattenämnden. Vidare
uttalade departementschefen att sådan gällande författningstext utformats
ägde riksskattenämnden även medge dispens i sistnämnda fall, varför
någon författningsändring inte var påkallad. Enligt förbundet har också
riksskattenämnden sedermera medgivit dispens då ettdera bolaget haft inkomst
av jordbruksfastighet, exempelvis skogsbruk. Däremot har nämnden
ansett sig inte böra medge dispens i de fall då dotterbolaget endast hade till
uppgift att förvalta fastighet för moderbolagets räkning.

Förbundet framhåller att under senare år företagssammanslagningar har
förekommit i betydligt större omfattning än som tidigare varit fallet. I sådana
sammanhang förekommer ofta, att ett bolag som före sammanslagningen
drivit sin verksamhet i egna fastigheter fått överta bolag, vilka som
enda uppgift hade att förvalta fastighet, i vilken annat övertaget bolag bedrivit
sin verksamhet. Fall har naturligtvis också förekommit då sammanslagningen
medfört att flera sådana förvaltningsbolag förekommer vid sidan
av varandra inom samma koncern. Ofta saknas i de ändrade förhållandena
skäl att längre bibehålla konstruktionen med särskilda fastighetsförvaltande
bolag. Från mervärdeskattesynpunkt är det enligt förbundet avgjort enklare
att verksamheten bedrivs i fastigheter som ägs av moderbolaget självt.
Det finns därför anledning anta att företagen av förenklingsskäl vill verkställa
fusioner mellan moderbolag och fastighetsförvaltande dotterbolag. En
sådan såväl från företagens synpunkt som för det allmänna eftersträvansvärd
förenkling kan dock omintetgöras, om den utskiftningsskatteskuld,
som kan förekomma hos dotterbolaget, måste erläggas i samband med fusionen.
Enligt förbundets uppfattning bör därför medgivande kunna ges moderbolaget
att överta det fastighetsförvaltande bolagets skatteskuld i dylika
fall.

Riksskattenämnden anför i yttrande över förbundets framställning att
nämnden vid handläggningen av ifrågavarande dispensärenden följt de av
departementschefen i 1953 års proposition uppdragna riktlinjerna för dispensgivningen.
När fråga varit om rörelsedrivande moderbolag och dotterbolag
som endast förvaltar annan fastighet än jordbruksfastighet, har en
individuell och noggrann prövning skett av de i ansökningen åberopade skälen
för dispens. Då rörelsedrivande moderbolag enbart arrenderat dotterbolagets
fastighet — i regel en fabriksfastighet — och några särskilda skäl
inte förelegat, har sålunda den planerade fusionen inte ansetts av organisatoriska
skäl så angelägen, att det ur allmän synpunkt framstått som motiverat
att medge den begärda skattelindringen. Riksskattenämnden, som anser
att nya motivuttalanden från statsmakternas sida bör föreligga om dis -

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

pens mera regelmässigt skall medges vid fusioner av ifrågavarande slag, har
emellertid — med hänsyn till utskiftningsskattens ringa statsfinansiella betydelse
— inte någon erinran mot att generösare riktlinjer meddelas. Nämnden
anmärker dock att detta innebär att en viss förskjutning sker i själva
grunden för dispensgivningen.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden yttrar över
framställningen att den ökade internationella konkurrensen medfört att det
inom det svenska näringslivet bildas större företagsenheter än tidigare. Härigenom
har antalet företagsfusioner ökat under senare år. Denna utveckling
torde i framtiden komma att intensifieras. Allmänna ombudet anser — i
likhet med industriförbundet — att nuvarande regler och praxis kan verka
hindrande på affärsmässigt motiverade fusioner. Han har därför i princip
ingen erinran mot förbundets framställning, i varje fall beträffande dotterbolag
i koncern där dotterbolaget endast förvaltar fastighet som helt eller til!
huvudsaklig del används i koncernens rörelse.

Departementschefen. Som allmänna ombudet anfört har antalet företagsfusioner
ökat under senare år. Den internationella konkurrensen har medfört
krav på större företagsenheter i svenskt näringsliv än tidigare och därigenom
torde denna tendens i framtiden komma att förstärkas. Införandet av
mervärdeskatten kan möjligen också i viss mån medverka till denna utveckling.
Vidare har framvuxit ett ökat intresse av att, även utan samband med
tillskapandet av större företagsenheter, fusionera fastighetsägande dotterbolag
med rörelsedrivande moderbolag. Mot bakgrund av det sagda har jag
ingen erinran mot att dispens meddelas i fall varom här är fråga. Jag vill
dock understryka att de i 1 § 2 mom. andra stycket förordningen om skatt
vid utskiftning av aktiebolags tillgångar angivna dispensförutsättningarna
givetvis måste föreligga för att en dispensansökan skall kunna bifallas. Någon
författningsändring är inte erforderlig för att medge en sådan tillämpning
av dispensinstitutet som jag nu angett. Vad jag här anfört bör emellertid
bringas till riksdagens kännedom.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1951: 763) angående ackumulerad
inkomst,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om ändring i förordningen (1955: 256) om investeringsfonder för
konjunkturutjämning,

Kungl. Maj. ts proposition nr 170 år 1970

A) lag om ändring i förordningen (1967: 752) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättning till fond för åt er anskaffning av fastighet.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 170 år 1970

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Författningsförslag .............................................. 3

Utdrag av statsrådsprotokollet den 23 oktober 1970 8

Inledning ...................................................... 8

Ackumulerad inkomst ............................................ 8

Nuvarande ordning ............................................ 8

1970 års skattereform .......................................... 10

Departementschefen.............................................. 12

Allmänna synpunkter .......................................... 12

Grundavdraget vid skatteberäkningen ............................ 13

Uppdelningen i A- och B-inkomst ................................ 13

Skatteberäkningen ............................................ 15

övergångsfall m. m............................................. 17

Övriga frågor.................................................... 18

Ändring i kommunalskattelagen.................................. 18

Lagstiftningen om investeringsfonder.............................. 19

Fråga om dispens från utskiftningsskatt i vissa fall .................. 21

Hemställan .................................................... 23

KUNGL BOKTR. STHLM 1970 700565