Kungl. Maj:ts proposition hr 160 år1970

Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m. m.;
given Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dya regler för särskild fastighetstaxering. Liksom
hittills skall särskild fastighetstaxering utföras av den lokala taxeringsnämnden.
När skäl föreligger skall dock särskilda fastighetstaxeringsnämnder
kunna inrättas. Särskild sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering
avses skola tillföras nämnderna.

I övrigt bygger förslaget i propositionen på de erfarenheter som gjorts vid
1970 års allmänna fastighetstaxering. Förutom en teknisk anpassning av bestämmelserna
om särskild fastighetstaxering föreslås sålunda att de arbetsrutiner
som förekommer vid den allmänna fastighetstaxeringen i tillämpliga
delar överförs på den särskilda fastighetstaxeringens område. Även i fråga
om fullföljdsregler och beträffande rättelse av fastighetslängd avses ske en
anpassning till vad som gäller på den allmänna fastighetstaxeringens område.

De föreslagna reglerna avses skola tillämpas fr. o. m. 1971 års särskilda
fastighetstaxering.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 160

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

1) Förslag
till
Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 12 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha
nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. Allmän uppskattning av
fastighets värde (allmän fastighetstaxering)
skall ske vart
femte år. Värde som fastställts vid
allmän fastighetstaxering gäller från
ingången av det taxeringsår då allmän
fastighetstaxering sker till ingången
av det taxeringsår då allmän
fastighetstaxering sker nästa
gång, om ej annat föranledes av stadgandena
i 2 mom.

2 mom.1 Nya taxeringsvärden —- — — en femtedel.

Taxering, som---—- -— — berörda prisläge.

Nytt taxeringsvärde som åsatts enligt
första stycket gäller från ingången
av det taxeringsår, då värdet
åsatts, till ingången av det taxeringsår
då allmän fastighetstaxering sker
nästa gång eller nytt taxeringsvärde
åsatts till följd av första stycket.

1 in o in. Allmän uppskattning av
fastighets värde (allmän fastighetstaxering)
skall ske vart
femte år. De vid sådan uppskattning
fastställda värdena må ej ändras
förrän vid nästa allmänna fastighetstaxering,
där ej annat föranledes av
stadgandena i 2 mom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1932: 291.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

2) Förslag
till
Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623),
dels att 102 §, 139 § 1 mom., 156 §, 167 § 1 mom., 168 § och 174—186 §§
skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas fjorton nya paragrafer, 187—200 §§
samt närmast före 174, 178, 182, 184, 191, 192, 193, 195, 196, 198 och 200 §§
nya rubriker av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

102

Har fastighets taxeringsvärde legat
till grund för inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering och sker genom
utslag av Kungl. Maj :t eller
kammarrätten eller genom beslut
enligt 167, 181 eller 184 § av prövningsnämnd
sådan ändring beträffande
fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller förmögenhetstaxeringen
bör bestämmas till annat
belopp än som skett, må besvär med
yrkande om härav föranledd ändring
i taxeringen för inkomst eller förmögenhet
anföras av den skattskyldige,
taxeringsintendent och, såvitt
angår taxering till kommunal inkomstskatt,
vederbörande kommun.

Besvären skola

Besvär enligt —

(Föreslagen lydelse)

Har fastighets taxeringsvärde legat
till grnnd för inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering och sker genom
utslag av Kungl. Maj :t eller
kammarrätten eller genom beslut
av fastighetsprövningsnämnd eller
prövningsnämnd sådan ändring beträffande
fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller förmögenhetstaxeringen
bör bestämmas till annat
belopp än som skett, må besvär med
yrkande om härav föranledd ändring
i taxeringen för inkomst eller förmögenhet
anföras av den skattskyldige,
taxeringsintendent och, såvitt angår
taxering till kommunal inkomstskatt,
vederbörande kommun.

--fastighetstaxeringen meddelades.

— fastighetstaxeringen föreligger.

139 §•

1 m o in.2 Till ledning — ---för tiden från och med den 1 juli året

näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med
den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall — — — under tiden från och med den 1 juli året
näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med den
30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Byggnadsnämnd skall underrätta Byggnadsnämnd skall, med den
lokal skattemyndighet om beviljat begränsning som föreskrives av riksbyggnadslov
inom myndighetens skatteverket, lämna den lokala skatverksamhetsområde
senast en må- temyndigheten uppgift om arten

1 Senaste lydelse 1969: 709.

2 Senaste lydelie 1968: 733.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

nåd efter det att beslutet om byggnadslov
meddelades.

(Föreslagen lydelse)

och omfattningen av den byggnadsverksamhet
som avses med beviljade
byggnadslov. Uppgift skall lämnas
för varje fastighet för sig senast
två veckor efter utgången av varje
kvartal och omfatta de byggnadslov
som beviljats under kvartalet.

156 §4

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut
om taxering ej införts i fastighetslängd
inom föreskriven tid eller
har taxering införts för annan fastighet
än den taxeringen avsett eller
eljest uppenbarligen införts felaktigt
i fastighetslängd, må den lokala
skattemyndigheten besluta om rättelse
av fastighetslängden i denna
del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut
om taxering ej införts i fastighetslängd
inom föreskriven tid eller
har taxering införts i fastighetslängd
för annan fastighet än den taxeringen
avsett eller eljest uppenbarligen
felaktigt eller har anteckning om
ägare i fastighetslängd blivit oriktig,
må den lokala skattemyndigheten
besluta om rättelse av fastighets -

längden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit —--rättelse

i denna del.

Efter den--—- lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse--— fastighetens ägare.

Den lokala ---— —--om rättelse.

Talan mot-—- — -------167 §§.

Närmare föreskrifter----— Kungl. Maj :t.

167 §.

1 m o in.1 Den som-------äga rum,

5) om fastighet på grund av fel- 5) om taxeringsbeslut beträffande

räkning, misskrivning eller annat fastigheten blivit oriktigt på grund
uppenbart förbiseende blivit felak- av felräkning, misskrivning eller antigt
taxerad, nät uppenbart förbiseende,

6) om eljest —--— ---- felaktigt innehåll.

Besvär enligt —------- pröva målet.

Kammarrätten må,---av prövningsnämnden.

168 §d

Besvärsrätt tillkommer —--fastighets garantibelopp.

Vad i 107 samt 110—112 §§ är

stadgat rörande besvär över taxering
för inkomst eller förmögenhet
skall i tillämpliga delar gälla jämväl
beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.

Utslag av —-Vid sådant —

Vad i 107, 108 och 110—113 §§ är
stadgat rörande besvär över taxering
för inkomst eller förmögenhet
skall i tillämpliga delar gälla jämväl
beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.

det länet.

- att iakttaga.

1 Senaste lydelse 1969: 709.

Kungl. Majits proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

FJÄRDE AVDELNINGEN

Särskild fastighetstaxering

Särskild fastighetstaxering verkställes
inom varje lokalt taxeringsdistrikt
av distriktets lokala taxeringsnämnd.
Dock må länsstyrelsen
vid uppdelning av kommun i lokala
taxeringsdistrikt förordna, att vid
särskild fastighetstaxering annan indelning
skall tillämpas än som föreskrives
för årlig taxering i övrigt.

Vad i denna förordning är stadgat
rörande taxeringsnämndernas och
prövningsnämndernas verksamhet
beträffande taxeringen för inkomst
och förmögenhet, så ock för sådan
taxering meddelade gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter ävensom föreskrifterna
om riksskattenämnden,
de särskilda föreskrifterna i 126—
128 §§ samt bestämmelserna om viten
i 123—125 §§ och om kostnader
för taxeringsarbetet i 129 §, 130 §
och 173 § 2 mom. skola äga motsvarande
tillämpning med avseende å
handhavandet av särskild fastighetstaxering,
i den mån icke här nedan
annorlunda stadgas.

I. Om taxeringsårganisationen

174 §.

1 mom. Vid särskild fastighetstaxering
skall för fastighet, för vilken
enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
nytt taxeringsvärde skall
sättas, beslutas till vilket belopp det
nya värdet skall upptagas. För övriga
fastigheter, som äro underkastade
taxering, skola nästföregående års
taxeringsvärden oförändrade upptagas.

2 mom. Särskild fastighetstaxering
verkställes inom varje lokalt
taxeringsdistrikt av distriktets lokala
taxeringsnämnd om ej annat följer
av 3 mom.

3 m o in. Föreligger med hänsyn
till antalet väntade ärenden rörande
särskild fastighetstaxering som in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nefatta åsättande av nytt taxeringsvärde
eller andra omständigheter
skäl till det, må länsstyrelsen efter
hörande av den lokala skattemyndigheten
förordna att område inom länet
skall utgöra särskilt f a stighetstaxeringsdistrikt.

Sådant förordnande skall avse visst
taxeringsår och meddelas senast den
30 november året näst före taxeringsåret.

För särskild fastighetstaxering inom
särskilt fastighetstaxeringsdistrikt
skall i första instans finnas
särskild fastighets taxeringsnämnd.

4 m o m. Särskild fastighetstaxeringsnämnd
består av ordförande
samt ytterligare lägst fyra och högst
åtta ledamöter.

Ordförande och ytterligare en ledamot
förordnas av länsstyrelsen i
samband med förordnande om särskilda
fastighetstaxeringsdistrikt.

Övriga ledamöter väljas av kommunfullmäktige.
Länsstyrelsen bestämmer
antalet ledamöter med hänsyn
till det särskilda fastighetstaxeringsdistriktets
omfattning. Består
särskilt fastighetstaxeringsdistrikt
av mer än en kommun, bestämmer
länsstyrelsen hur många ledamöter
som skola väljas inom de olika kommunerna.

Val av ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd
jämte suppleanter,
en för varje ledamot, skall förrättas
senast den 31 december året
näst före taxeringsåret. Den som
därvid fört ordet har att underrätta
länsstyrelsen, ordföranden i den särskilda
fastighetstaxeringsnämnden
och de valda om utgången av valet.

I fråga om val av ledamöter och
suppleanter i särskild fastighetstaxeringsnämnd
gäller 13 § i tillämpliga
delar.

Bestämmelserna i 133 § 2 mom.
äga motsvarande tillämpning på särskild
fastighetstaxeringsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Bestämmelserna i det följande om
taxeringsnämnd eller ordförande i
taxeringsnämnd gälla även särskild
fastighetstaxeringsnämnd eller ordförande
i sådan fastighetstaxeringsnämnd,
om ej annat föreskrives.

5 mom. Taxeringsnämnd skall
pröva hos nämnden gjord framställning
om sådant särskilt angivande
av värden av olika i taxeringsenhet
ingående fastigheter eller delar av
fastigheter som avses i 8 § sista stycket
kommunalskatt elag en.

175

1 m o m. Har vid ingången av år,
då allmän fastighetstaxering icke
äger rum, beträffande viss fastighet
förhållande förelegat av beskaffenhet
att böra jämlikt 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen föranleda
åsättande av nytt taxeringsvärde, är
fastighetens ägare eller därmed likställd
innehavare skyldig att utan
anmaning till ledning för fastighetens
taxering det året avgiva deklaration
(särskild fastig hetsdeklaration).

Har fastighet eller komplex av
fastigheter, som vid senaste fastighetstaxering
behandlats som taxeringsenhet,
därefter uppdelats mellan
flera ägare eller innehavare, skola
dylika deklarationer avgivas av
samtliga ägare eller innehavare, av
envar beträffande hans del av taxeringsenheten.

Särskild fastighetsdeklaration
skall avfattas å blankett enligt fastställt
formulär och innehålla upplysning
om det förhållande, som skall
föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde;
och skall i övrigt om sådan
deklaration i tillämpliga delar
gälla vad om allmän fastighetsdeklaration
är stadgat.

2 mom. Efter anmaning är ägare
eller därmed likställd innehavare
av fastighet, även om han förmenar,

Varje län utgör ett prövning sdistrikt.
Talan mot taxeringsnämnds
beslut prövas av prövningsnämnd
som avses i 11 § 1 mom. Sådan
pr övning snämnd fullgör även
i övrigt de åligganden som enligt denna
förordning eller annan författning
ankomma på prövningsnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att sådant förhållande, som enligt
1 mom. föranleder deklarationsskyldighet,
icke förelegat, skyldig avgiva
särskild fastighets deklaration rörande
fastigheten.

3 mom. Ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet är efter
anmaning skyldig att till ledning
vid fastighetens taxering avgiva uppgift
jämväl angående andra förhållanden
än dem, som angivas i deklarationsformulåret.

4 m o m. Särskild fastighetsdeklaration,
som skall avgivas utan anmaning,
skall avlämnas senast den
15 februari.

Om plats för avlämnande av särskild
fastighetsdeklaration samt om
anmaning rörande deklaration eller
uppgift till ledning vid särskild fastighetstaxering
ävensom om delgivning
skola bestämmelserna i 3b §

4 mom., 35 och 36 §§ samt 51—55 §§
äga motsvarande tillämpning.

176

Brandförsäkringsanstalt är efter
anmaning skyldig att till ledning vid
särskild fastighetstaxering avlämna
uppgift rörande försäkringsvärdet å
byggnader, som äro hos anstalten
försäkrade mot brandskada.

177

1 mom. Under de år, då särskild
fastighetstaxering skall äga rum, har
taxeringsnämnden att, så fort ske
kan, företaga sådan taxering. Nämnden
har därvid att för varje fastighet,
å vilken jämlikt 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde
skall sättas, besluta till vilket
belopp det nya värdet skall upptagas.
För övriga taxering underkastade
fastigheter skola nästföregående
års taxeringsvärden oförändrade
upptagas.

Taxeringsnämnden har jämväl att

§•

Vid behandling av taxeringsfråga,
som kräver särskild sakkunskap, må
taxeringsnämnd och prövningsnämnd
anlita biträde av sakkunnig.

Då fråga är om biträde åt taxeringsnämnd,
tillkallas sakkunnig av
ordföranden efter samråd med förste
taxeringsintendenten.

§•

Det åligger lokal skattemyndighet
att medverka vid taxeringsarbetet i
den omfattning Kungl. Maj:t eller
länsstyrelsen föreskriver.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

pröva hos nämnden gjorda framställningar
om sådant särskilt angivande
av värden å olika i taxeringsenhet
ingående fastigheter eller delar
av fastigheter, varom i 8 § sista
stycket kommunalskattelagen förmäles.

2 in o in. För varje lokalt taxeringsdistrikt
eller, om sådant distrikt
består av mer än en kommun,
för varje kommun skall föras en
längd över taxeringen av fastigheter
(fastighetslängd). De beslutade
taxeringarna skola upptagas i
längden. För varje fastighet, som
taxeras, angivas taxeringens belopp
och namnet å den som vid taxeringsårets
ingång varit ägare till fastigheten.

3 in o m. Har taxeringsnämnden
åsatt fastighet nytt taxeringsvärde
eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen,
med avvikelse
från vad som under nästföregående
taxeringsår varit gällande, fördelat
taxeringsvärde å olika i taxeringsenhet
ingående fastigheter eller delar
av fastigheter eller har taxeringsnämnden
avslagit framställning om
vidtagande av nu omförmäld taxeringsåtgärd,
skall underrättelse om
taxeringsnämndens beslut sändas
till fastighetens ägare eller därmed
likställd innehavare ävensom,
därest annan än ägaren eller innehavaren
är skyldig att erlägga skatt
för garantibelopp för fastigheten, till
denne.

Om sådan underrättelse skola bestämmelserna
i 69 § 4 mom. äga motsvarande
tillämpning.

4 mom. Samtliga ledamöter av
taxeringsnämnd må deltaga i granskningen
av särskild fastighetsdeklaration.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

II. Om skyldighet att avlämna särskild
fastighetsdeklaration in. m.

178 §.

1 in o in. Taxering, som till följd
av prövningsnämnds beslut tillkommit
eller blivit fastställd annorlunda
än taxeringsnämnden bestämt, skall
antecknas i vederbörlig fastighetslängd.

2 m o in. Bestämmelserna i 92 §
om underrättelse angående prövningsnämnds
beslut i fråga om taxering
för inkomst eller förmögenhet
skola äga motsvarande tillämpning å
sådan nämnds beslut rörande särskild
fastighetstaxering, därvid vad
som avser skattskyldig skall gälla
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet och annan, för vilken
garantibelopp för fastighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst.
3

1 m o in. Har vid ingången av år,
då allmän fastighetstaxering icke
äger rum, beträffande viss fastighet
förhållande förelegat av beskaffenhet
att böra jämlikt 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen föranleda åsättande
av nytt taxeringsvärde, är
den som var ägare av fastigheten
vid nämnda tidpunkt skyldig att utan
anmaning till ledning för fastighetens
taxering det året avgiva deklaration
(särskild fastighetsdeklaration).

Har fastighet eller komplex av fastigheter,
som vid senaste fastighetstaxering
behandlats som taxeringsenhet,
därefter uppdelats mellan flera
ägare, skola särskilda fastighetsdeklarationer
avgivas av samtliga
ägare, av envar beträffande hans del
av taxeringsenheten.

2 in o in. Under år, då allmän fastighetstaxering
icke äger rum, är
ägare av fastighet skyldig att efter
anmaning till ledning för fastighetens
taxering avgiva särskild fastighetsdeklaration
ävensom avlämna
uppgift om andra förhållanden än
sådana som skola angivas i deklarationen.

3 mom. Särskild fastighetsdeklaration
skall avfattas på blankett
enligt fastställt formulär. Bestämmelserna
i 136 § 1 mom. äga motsvarande
tillämpning på sådan deklaration.

i mom. Särskild fastighetsdeklaration,
som avgives utan anmaning,
skall ingivas till länsstyrelsen
eller till lokal skattemyndighet i det

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

län, där taxering av fastigheten skall
äga rum, eller också till ordföranden
i vederbörande taxeringsnämnd och
vara lämnad senast den 15 februari.

I övrigt äga bestämmelserna i 34 §
4 mom. och 35 § andra stycket motsvarande
tillämpning på avlämnande
av särskild fastighets deklaration.

179 8.

1 m om. Över beslut av taxeringsnämnd
rörande särskild fastighetstaxering
må besvär anföras hos
prövning snämnden i länet

1) av ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet, såvitt fastigheten
rörer,

2) av vederbörande kommun,

samt

3) av taxering sintendent.

2 mom. Beträffande besvär enligt
denna paragraf skall vad i 75
och 76 §§ är stadgat rörande besvär
i fråga om taxering för inkomst och
förmögenhet äga motsvarande tilllämpning.

Brandförsäkringsanstalt är efter
anmaning skyldig att till ledning vid
särskild fastighetstaxering avlämna
uppgift rörande försäkringsvärdet på
byggnader, som äro hos anstalten
försäkrade mot brandskada.

180

1 mom. Besvär över prövningsnämnds
beslut rörande särskild fastighetstaxering
må anföras hos kammarrätten
av part som i 179 § sägs

1) om han anfört besvär hos prövningsnämnden
men hans talan icke
bifallits,

2) om prövningsnämnden ändrat
fastighetens taxering utan att sådan
ändring påyrkats av honom.

Besvär till kammarrätten må endast
innefatta fullföljande helt eller
delvis av yrkande, som klaganden
framställt hos prövningsnämnden.
Har denna ändrat taxeringsnämnds
beslut utan att yrkande därom
framställts av klaganden, må besvären
till kammarrätten icke innefatta
längre gående yrkande än taxeringens
bestämmande i enlighet med
taxeringsnämndens beslut.

2 mom. Beträffande besvär en -

Har särskild fastighetsdeklaration
eller annan uppgift till ledning för
särskild fastighetstaxering icke inkommit
inom föreskriven tid från
den som kan antagas vara deklarations-
eller uppgiftsskyldig, må han
anmanas att avgiva sådan deklaration
eller uppgift.

År avlämnad deklaration eller
uppgift icke så upprättad som i denna
förordning föreskrives, må den
deklarations- eller upp gifts skyldige
anmanas att avhjälpa bristen.

Kungl. Maj:ts proposition hr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ligt denna paragraf skall vad i 96
och 97 §§ är stadgat rörande besvär
till kammarrätten i fråga om taxering
för inkomst och förmögenhet
äga motsvarande tillämpning. 1 förteckning
över anförda besvär skola
besvär över särskild fastighetstaxering
upptagas för sig utan sammanblandning
med övriga besvär.

3 mom. I fråga om kammarrättens
handläggning av mål angående
särskild fastighetstaxering skall vad
i 165 § är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

181 S.

1 m o in. Vad i 99 § stadgas skall
äga motsvarande tillämpning, om
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet icke erhållit i 177 §
3 mom. föreskriven underrättelse senast
den 15 juli under taxeringsåret.

2 m om. Besvär i fråga om särskild
fastighetstaxering må jämväl
anföras i särskild ordning av ägare
eller därmed likställd innehavare av
fastighet,

1) om fastighet uppförts såsom
skattepliktig, ehuru den är undantagen
från skatteplikt, eller taxering
ägt rum av annan egendom än som
enligt 4 § tredje stycket kommunalskattelagen
är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än
en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten icke bort äga
rum, samt

3) om fastighet på grund av felräkning,
misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende blivit felaktigt
taxerad.

Besvär som nu sagts prövas av
prövning snämnden i länet. Har taxeringen
prövats av pr övning snämnden
eller kammarrätten, ankommer
det dock på kammarrätten att pröva
målet.

Kammarrätten må, om besvär som
anförts i särskild ordning finnas bö -

Anmaning må utfärdas av taxeringsnämnd,
taxering sintendent och
prövning snämnd.

I anmaning må vite föreläggas,
utom i fall då anmaningen gäller
skyldighet för ägare av fastighet att
lämna uppgift om andra förhållanden
än dem som angivas i deklarations
formulär et. Om anmaning gäller
i övrigt 52, 54 och 55 §§.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ra upptagas till prövning, förordna
att målet skall upptagas och vidare
handläggas av prövningsnämnden.

3 m o in. I fall som i 2 mom. sägs
må besvär jämväl anföras av taxeringsintendent.

4 m o m. Besvär, som i denna paragraf
avses, skola för att kunna
upptagas till prövning vara inkomna
före utgången av femte året efter
taxeringsåret.

5 mom. Anföras besvär i särskild
ordning hos prövningsnämnd,
skall vad i 75 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten,
gäller i tillämpliga delar
vad som stadgas i 96 § första stycket
och 97 §.

182

Över kammarrättens utslag i mål
angående särskild fastighetstaxering,
såvitt rörer tillämpning av 6 § 1
mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,
må klagan icke föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens
utslag i mål angående
särskild fastighetstaxering, såvitt angår
annan fråga än i första stycket
sägs, äger hos Kungl. Maj:t söka ändring
genom besvär, som skola vara
inkomna till finansdepartementet
inom två månader efter det klaganden
erhållit del av kammarrättens -utslag.

183

Besvärsrätt liksom för ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet
tillkommer jämväl annan för
vilken garantibelopp för fastigheten
skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst, så ock arrendator, vilken
jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens
ikraftträdande, gentemot
ägaren eller innehavaren har
att ansvara för skatt för fastighets

(Föreslagen lydelse)

III. Om förberedande åtgärder

§•

Länsstyrelsen skall senast den 15
november till riks skatteverket avgiva
förslag till anvisningar för följande
års taxering. Senast den 20
december året före taxeringsåret
fastställer verket sådana anvisningar.
Länsstyrelsen skall senast den
15 januari under taxeringsåret tillställa
taxeringsnämnderna de anvisningar
som gälla för länet.

§■

Länsstyrelsen kan då den finner
lämpligt kalla ordföranden och högst
två andra ledamöter från varje taxeringsnämnd
inom länet eller del därav
att på lämplig ort sammanträda
för överläggningar rörande taxeringsarbetet.
Länsstyrelsen kan till
sådant sammanträde kalla även andra
personer, som på grund av sin
verksamhet eller av annan anledning

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

garantibelopp. kunna antagas äga sakkunskap i frå

i 107, 108 samt 110—113 §§
är stadgat rörande besvär över taxering
för inkomst och förmögenhet
skall i tillämpliga delar gälla jämväl
beträffande besvär över särskild fastighetstaxering.

Vad i 168 § tredje och fjärde styckena
och 169 § stadgas skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
särskild fastighetstaxering.

184

Därest efter taxeringsårets utgång
fastighets taxeringsvärde i anledning
av anförda besvär ändras eller
taxeringsvärde åsättes fastighet,
som icke blivit taxerad, har prövningsnämnden
att efter anmälan av
taxeringsintendent vidtaga däremot
svarande åtgärder för efterföljande
år under taxeringsperioden, där ej
beträffande fastigheten sådant förhållande
inträffat, som jämlikt 12 §

2 mom. kommunalskattelagen bör
föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos prövningsnämnden
må jämväl göras av fastighetens
ägare eller därmed likställd
innehavare eller, om besvären anförts
av annan än ägaren eller innehavaren,
av denne.

ga om värdering av fastigheter.

IV. Om taxeringsnämndernas
verksamhet m. m.

§•

Bestämmelserna i 7 §, 16 § 3 mom.
samt 17 och 59 §§ äga motsvarande
tillämpning vid särskild fastighetstaxering.

Samtliga ledamöter i taxeringsnämnden
må deltaga i granskningen
av särskilda fastighetsdeklarationer
samt uppgifter och andra handlingar
som ingivits till ledning för den särskilda
fastighetstaxeringen.

För avgivande av yttrande i besvärsmål,
som är anhängigt i prövningsnämnd,
må ordföranden rådgöra
med ledamot i taxeringsnämnden.
Ordföranden må för ändamålet även
kalla ledamöterna till sammanträde
utan hinder av att nämndens arbete
i övrigt är avslutat.

185 S.

Vad i 117 § första, tredje och
fjärde styckena samt 122 § första
stycket stadgas om tystnadsplikt och
om påföljd för brott mot sådan plikt
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om särskild fastighetstaxering.

Bestämmelserna i 61 § 1, 4 och 5
inom., 62 och 65 §§ samt 151 § tredje—femte
styckena gälla i tillämpliga
delar särskild fastighetstaxering.

Beslut om taxering må icke fattas
av taxeringsnämnd såvida icke
ordföranden och minst två eller, i
taxeringsnämnd vars distrikt omfattar
mer än en kommun, minst tre
andra ledamöter äro tillstädes. Den
omständigheten att ledamot av

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nämnden har att avträda vid behandling
av viss taxering, utgör dock
ej hinder mot att beslut fattas om
denna taxering.

Annat nämndens beslut än som
avses i andra stycket må fattas av
ordföranden ensam.

186 8.

Den som i särskild fastighetsdeklaration
eller i uppgift som i 175 §
3 mom. sägs uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,
ägnad att leda till för låg taxering,
skall, där ej gärningen är belagd med
straff i strafflagen, dömas till dagsböter.

Arbetet med den särskilda fastighetstaxeringen
skall börja så snart
det kan ske.

Ordföranden skall så snart det
kan ske vid sammanträde med nämnden
redogöra för de värderingsgrunder
som vid den senaste allmänna
fastighetstaxeringen tillämpats inom
skilda delar av distriktet, de anvisningar
som utfärdats för taxeringsarbetet
samt det förberedelsearbete
som i övrigt utförts.

787 §.

Taxeringsnämnds beslut skall antecknas
och meddelas till lokal skattemyndighet
i den ordning som föreskrives
av Kungl. Maj.t eller myndighet
som Kungl. Maj:t bestämmer.

Taxeringsnämnds beslut om taxering
skall upptagas i taxeringslängd
(fastighetslängd). Lokal
skattemyndighet underskriver
längden.

Närmare föreskrifter om längdens
förande meddelas av Kungl. Maj.t
eller myndighet som Kungl. Maj.t
bestämmer.

188 §.

Taxeringsnämnds beslut om taxering
skall föreligga senast den 31 maj
under taxeringsåret.

Senast den 15 juni under taxeringsåret
skall ordföranden insända
nämndens protokoll och övriga
handlingar till länsstyrelsen om ej
länsstyrelsen föreskriver annat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 är 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

189 §.

Den lokala skattemyndigheten
skall så snart det kan ske sända underrättelse
på blankett enligt fastställt
formulär till den som var ägare
av fastighet vid ingången av taxeringsåret
samt den som därefter blivit
ägare och som hos myndigheten
anmält att han önskar erhålla sådan
underrättelse, om taxeringsnämnden

åsatt fastigheten nytt taxeringsvärde,

icke åsatt fastigheten nytt taxeringsvärde
i det fall särskild fastighetsdeklaration
avgivits,

enligt 8 § sista stycket kommunalskattelagen,
med avvikelse från
vad som varit gällande under nästföregående
taxeringsår, fördelat taxeringsvärdet
på olika fastigheter eller
delar av fastigheter som ingå i taxeringsenhet
eller avslagit framställning
om vidtagande av sådan taxeringsåtgärd,

beslutat i fråga om skatteplikt
eller beskattningsnatur för fastighet
och beslutet innebär ändring av vad
som gällt under nästföregående taxeringsår.

I underrättelsen skall lämnas upplysning
om innehållet i taxeringsnämndens
beslut samt, i förekommande
fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen
redovisade särskilda
vården som bestämts. Underrättelsen
skall vidare innehålla upplysning om
vad som skall iakttagas vid anförande
av besvär över taxeringsnämndens
beslut.

1 övrigt äga bestämmelserna i 69 §
4 mom. andra stycket motsvarande
tillämpning beträffande underrättelse
som nu sagts.

190 §.

Bestämmelserna i 156 § om rättelse
av fastighetslängd och fastighetstaxeringsnämnds
beslut, om inhämtande
av yttrande från nämndens

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ordförande och om underrättelse
om beslut som avser rättelse äga
motsvarande tillämpning på särskild
fastighetstaxering. Rättelse må
dock ej beslutas efter utgången av
november månad under taxeringsåret,
om ej anmärkning i fråga om
felaktigheten gjorts dessförinnan
hos den lokala skattemyndigheten.

Talan mot beslut i fråga om rättelse
enligt första stycket må ej föras
särskilt. Talan mot taxeringen
må även i den del beslutet avser föras
i den ordning som föreskrives i
191 och 195 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet
vid rättelse enligt denna paragraf
meddelas av Kungl. Maj:t.

V. Om besvär över taxeringsnämnds
beslut

191 §.

1 mom. Talan mot taxeringsnämnds
beslut må genom besvär hos
pr övning snämnden föras av ägare
av den fastighet beslutet rör samt av
vederbörande kommun och taxering
sintendent.

Har prövningsnämnden avgjort
besvär över viss taxering, må taxeringsintendenten
ej anföra besvär
hos nämnden rörande samma taxering.

2 mom. Besvären skola ha inkommit
senast, från ägare den 15
augusti under taxeringsåret, från
kommun den 30 september under
taxeringsåret och från taxeringsintendent
den 30 april året efter taxeringsåret.

3 mom. Bestämmelserna i 75 §
äga motsvarande tillämpning på besvär
enligt denna paragraf.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

VI. Om prövningsnämndernas
verksamhet

192 §.

1 mom. Bestämmelserna i 160—
162 §§ om fastighetsprövningsnämndernas
verksamhet äga motsvarande
tillämpning på särskild fastighetstaxering.
Därvid skall vad som sägs
om fastighetsprövningsnämnd avse
pr övning snämnd.

2 mom. Prövningsnämnd skall
pröva besvär rörande särskild fastighetstaxering
så snart det kan ske.
Besvär av ägare eller kommun, som
inkommit under taxeringsåret, samt
besvär av taxeringsintendent som
inkommit före utgången av därpå
följande april månad, skola vara avgjorda
senast den 30 juni året efter
taxeringsåret.

VII. Om besvär överprövningsnämnds

beslut och kammarrättens utslag

193 §.

Bestämmelserna i 164 § om besvär
över fastighets pr övning snämnds
beslut och översändande av handlingar
från fastighetsprövningsnämnd
till kammarrätten äga motsvarande
tillämpning på särskild
fastighetstaxering. Därvid skall vad
som sägs om fastighetsprövningsnämnd
avse prövningsnämnd.

Bestämmelserna i 165 § äga motsvarande
tillämpning på kammarrättens
handläggning av mål angående
särskild fastighetstaxering och
därmed sammanhängande frågor.

194- §.

Talan må ej föras mot kammarrättens
utslag i mål angående särskild
fastighetstaxering såvitt gäller
tillämpning av 6 § 1 mom. eller 7—
12 § kommunalskattelagen.

Mot kammarrättens utslag i mål

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

angående särskild fastighetstaxering,
såvitt angår annan fråga än som avses
i första stycket, föres talan hos
Kungl. Maj:t genom besvär. Besvären
skola vara inkomna till finansdepartementet
inom två månader
efter det klaganden erhållit del av
kammarrättens utslag.

VIII. Om besvär i särskild ordning

195 §.

1 mom. Har fastighet blivit föremål
för taxering såtgärd, som enligt
189 § första stycket skall föranleda
underrättelse till ägare av fastigheten,
må den som var eller blivit ägare
av fastigheten under taxeringsåret
anföra besvär intill utgången av
året efter taxeringsåret om han icke
senast den 15 juli under taxeringsåret
erhållit underrättelse som avses
i nämnda paragraf.

2 mom. Den som enligt 191 §
1 mom. äger föra talan mot taxeringsnämnds
beslut må i särskild
ordning anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseende
icke blivit taxerad,

2) om taxering ägt rum av annan
egendom än som enligt A § tredje
stycket kommunalskattelagen är att
hänföra till fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom
skattepliktig fastän den är undantagen
från skatteplikt, eller undantagits
från skatteplikt, trots att så
icke bort ske,

A) om fastighet taxerats på mer
än en ort eller eljest taxerats i fall,
där taxering av fastigheten icke bort
äga rum,

5) om taxeringsbeslut beträffande
fastigheten blivit oriktigt på
grund av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende,

6) om eljest sådana omständigheter
föreligga, som bort föranleda
väsentligt annorlunda taxering, och

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

särskilda skäl föreligga för prövning
av besvären,

7) om underrättelse som avses i
189 § haft felaktigt innehåll.

3 mom. Besvär enligt denna paragraf
prövas av pr övning snämnden.
Har taxeringen prövats av prövningsnämnden
eller kammarrätten,
skall kammarrätten pröva målet. Har
taxeringen i den del besvären avser
prövats av Kungl. Maj:t skall dock
Kungl. Maj:t pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär enligt
denna paragraf finnas böra upptagas
till prövning, förordna att målet
skall upptagas och vidare handläggas
av prövningsnämnden.

4 mom. Besvär enligt 2 mom.
skola vara inkomna före utgången
av femte året efter taxeringsåret.

5 mom. Anföras besvär i särskild
ordning hos pr övning snämnd,
äger 75 § motsvarande tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten,
gälla 96 § första stycket
och 97 § i tillämpliga delar.

IX. Övriga bestämmelser om besvär

196 §.

Besvärsrätt tillkommer den som
vid ingången av taxeringsåret är
ägare av fastighet liksom den som
därefter, dock senast före ingången
av femte året efter taxeringsåret
eller, om allmän fastighetstaxering
äger rum dessförinnan, senast före
ingången av det år då den allmänna
fastighetstaxeringen äger rum, blivit
ägare av fastigheten ävensom arrendator,
vilken jämlikt avtal, ingånget
efter kommunalskattelagens ikraftträdande,
gentemot ägare har att ansvara
för skatt för fastighets garantibelopp.

Bestämmelserna i 168 § andra—
fjärde styckena och 169 § äga motsvarande
tillämpning på särskild
fastighetstaxering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

197 §.

Om efter taxeringsårets utgång
fastighets taxeringsvärde med anledning
av anförda besvär ändras
eller taxeringsvärde åsättes fastighet,
som ej blivit taxerad, har prövningsnämnden
att efter anmälan av taxeringsintendent
vidtaga däremot svarande
åtgärder för efterföljande år
under taxeringsperioden, om ej beträffande
fastigheten sådant förhållande
inträffat som enligt 12 §
2 mom. kommunalskattelagen bör
föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos prövningsnåmnden
må jämväl göras av fastighetens
ägare eller, om besvären anförts
av annan än ägaren, av denne.

X. Om straff

198 §.

Vad i 117 § första, tredje och fjärde
styckena samt i 122 § första stycket
stadgas om tystnadsplikt och om
påföljd för brott mot sådan plikt
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om särskild fastighetstaxering.

199 §.

Den som i särskild fastighetsdeklaration
eller i uppgift som avses i
178 § 1 mom. uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,
ägnad att leda till för låg taxering,
skall, där ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken, dömas
till dagsböter.

XI. Gemensamma bestämmelser
200 §.

Om fastighet innehaves av någon,
som enligt 47 § kommunalskattelagen
är att anse såsom ägare eller är
i ägarens ställe skyldig att erlägga
skatt för garantibelopp för fastigheten.
gäller vad som föreskrives be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

träffande ägare i stället sådan innehavare.

Bestämmelserna i denna förordning
om taxeringsnämndernas och
prövningsnämndernas verksamhet
beträffande taxeringen för inkomst
och förmögenhet samt för sådan
taxering meddelade gemensamma bestämmelser
om deklarationer och
andra uppgifter liksom föreskrifterna
om riksskatteverket, de särskilda
föreskrifterna om vit en i 123—125 §§
och om kostnader för taxer ing sarbetet
i 129 §, 130 § och 173 § 2 mom.
äga motsvarande tillämpning i fråga
om handhavandet av särskild fastighetstaxering
i den mån ej annat föreskrivits.

Ledamot av kammarrätten åtnjuter
för tid, varunder han varit inkallad
till tjänstgöring enligt 193 §
andra stycket, ersättning av statsmedel
enligt grunder, som fastställas
av Kungl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna
om särskild fastighetstaxering skall tillämpas första gången vid särskild
fastighetstaxering som sker år 1971. Därvid iakttages dock följande.
Förordnande enligt 174 § 3 mom. första stycket och 4 mom. andra stycket
skall meddelas senast den 31 december 1970. I stället för 182 § gäller att
landskamreraren skall upprätta förslag till anvisningar till ledning för den
särskilda fastighetstaxeringen och senast den 4 januari 1971 insända förslaget
till riksskatteverket, som fastställer sådana anvisningar senast den 1
februari 1971. Länsstyrelsen skall senast den 10 februari 1971 tillställa
taxeringsnämnderna de anvisningar som gäller för länet. I den mån anvisningar
erfordras till ledning för den särskilda fastighetstaxeringen före
den 1 januari 1971 fastställes dessa av riksskattenämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Holmqvist, Aspling, Sven-eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade bestämmelser
om särskild fastighetstaxering och anför.

INLEDNING

Allmän fastighetstaxering skall äga rum vart femte år. Den senaste allmänna
fastighetstaxeringen har ägt rum detta år. Särskild fastighetstaxering
sker varje år då allmän fastighetstaxering inte äger rum. Nästa särskilda
fastighetstaxering skall således äga rum år 1971.

Fastighetstaxeringskommittéerna, som tillkallades med stöd av Kungl.
Maj:ts beslut den 13 maj 1966, har den 30 juni 1968 avlämnat betänkandet
Fastighetstaxeringens regler och organisation (SOU 1968: 32). Betänkandet
innehöll förslag till ändrade regler för såväl allmän som särskild fastighetstaxering.
Betänkandet har legat till grund för lagstiftning om den allmänna
fastighetstaxeringen (prop. 1968: 154, BeU 72, rskr 376, SFS 1968:
729—734). Beträffande den särskilda fastighetstaxeringen framhöll departementschefen
att det nya system för särskild fastighetstaxering som föreslagits
borde få gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering ägt rum.

Förutom nyssnämnda lagstiftning har på den allmänna fastighetstaxeringens
område ytterligare lagstiftningsåtgärder genomförts (prop. 1969: 96,
BeU 43, rskr 210, SFS 1969: 210 och 211, prop. 1969: 97, BeU 44, rskr 211,
SFS 1969: 209, prop. 1969: 147, BeU 70, rskr 409, SFS 1969: 709 och 710
samt prop. 1970: 132, BeU 43, rskr 269, SFS 1970: 231).

Fastighetstaxeringskommittéerna har den 17 augusti 1970 avlämnat ett
betänkande med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om särskild

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

fastighetstaxering (Stencil Fi 1970: 11, kallas i fortsättningen kommittéförslaget).

Kommittéernas författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 1.

Över kommittéförslaget har efter remiss yttranden avgetts av kammarkollegiet,
statskontoret, kammarrätten, byggnadsstyrelsen, statistiska centralbyrån
(SCB), riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden (CFU), statens vattenfallsverk, fortifikationsförvaltningen,
domänverket, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen — som
bifogat yttrande av överlantmätaren i Stockholms län — skogsstyrelsen, statens
naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata
(CFD), länsstyrelserna i Stockholms — som bifogat yttrande från den lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi — Kalmar, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands och
Västerbottens län, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Föreningen
Sveriges fögderichefer, Samfundet för fastighetsvärdering, Skogsindustriernas
samarbetsutskott, Svensk industriförening, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund och Sveriges jordägareförbund.

Sveriges lantbruksförbund har såsom sitt yttrande hänvisat till ett utlåtande
som upprättats av lantbrukets skattedelegation.

DEN SÄRSKILDA FASTIGHETSTAXERINGEN

Allmänna synpunkter

Nuvarande ordning

Särskild fastighetstaxering sker formellt beträffande varje fastighet de
år när inte allmän fastighetstaxering äger rum (2 § 1 mom. första stycket
taxeringsförordningen (1956: 623; TF). Därvid tas närmast föregående års
taxeringsvärde upp oförändrat om inte nytt taxeringsvärde skall sättas
(177 § 1 mom. första stycket). Nytt taxeringsvärde skall sättas, om under
löpande taxeringsperiod

det inträffat sådant förhållande att taxeringsenhet bör delas upp i flera
taxeringsenheter eller flera taxeringsenheter bör slås samman till en,
ändring inträffat i fastighets beskattningsnatur,
fastighet, som förut varit skattefri blivit skattepliktig,
fastighets värde minskats genom eldsvåda, vattenflöde e. d. eller genom

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

rivning av byggnad eller skogsavverkning, under förutsättning att minskningen
föranleder en sänkning av taxeringsvärdet med minst en femtedel,
fortsatt bebyggelse ägt rum på fastighet som inte var färdigbyggd vid den
tidpunkt som den föregående taxeringen avsett, eller

fastighets värde annars höjts genom ny-, till- eller ombyggnad i sådan utsträckning
att det föranleder en ökning av taxeringsvärdet med minst en
femtedel /12 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928:370;
KL)/.

Särskild fastighetstaxering skall ske efter det allmänna prisläge och de
uppskattningsgrunder i övrigt som tillämpats vid den närmast föregående
allmänna fastighetstaxeringen. Därvid skall iakttas de ändringar beträffande
fastigheten som skett efter den tidpunkt som det senast åsatta taxeringsvärdet
avsett. Föranleds taxeringen av att skattefri fastighet blivit skattepliktig
skall fullständig nyvärdering ske av fastigheten med hänsyn till berörda
prisläge (12 § 2 mom. andra stycket KL).

Särskild fastighetstaxering utförs inom varje lokalt taxeringsdistrikt av
distriktets lokala taxeringsnämnd. Länsstyrelsen kan vid taxeringsdistriktsindelningen
förordna att annan indelning skall tillämpas vid särskild fastighetstaxering
än vad som föreskrivs för årlig taxering i övrigt (174 § första
stycket TF).

Bestämmelser som rör taxeringsnämndens befattning med särskild fastighetstaxering
finns vidare bl. a. i 177, 178, 179 och 180 §§ TF.

Kommittéförslaget

Allmänt

Det erinras i kommittéförslaget om att bestämmelserna om förfarandet
och organisationen vid särskild fastighetstaxering i 1928 års taxeringsförordning
tillsammans med bestämmelserna om inkomst- och förmögenhetstaxering
var intagna i en och samma avdelning med rubriken Årlig taxering.
I 1956 års TF bröts bestämmelserna om särskild fastighetstaxering
ut och sammanfördes till en ny, alltjämt gällande fjärde avdelning med
rubriken Särskild fastighetstaxering. En stor del av reglerna i denna avdelning
utgörs av hänvisningar till bestämmelser i TF om taxeringsförfarandet
m. m. vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Vidare erinras om att
åtskilliga författningsändringar genomförts i avsnittet om allmän fastighetstaxering
inför 1970 års allmänna fastighetstaxering, som nu avslutats i
första instans.

Kommittéerna föreslår för den särskilda fastighetstaxeringen i huvudsak
bestämmelser, som motsvarar dem som numera gäller vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Något förslag med syfte att ändra de materiella förutsättningarna
i 12 § 2 mom. KL för om- och nytaxering har inte lagts fram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970
Omredigering av författningstexten

Kommittéerna föreslår att den fjärde avdelningen i TF, vilken rör särskild
fastighetstaxering och som ej är uppdelad på avsnitt, får en indelning
likartad den som nu gäller beträffande den tredje avdelningen i TF, vilken
behandlar allmän fastighetstaxering. Därigenom kommer det kronologiska
förloppet vid taxeringen och i besvärsprocessen att i huvudsak följas.

I TF:s fjärde avdelning bör därför enligt kommittéerna införas avsnitt
med följande rubriker: I. Om taxeringsorganisationen, (174—177 §§),
II. Om skyldighet att avlämna särskild fastighetsdeklaration m. in., (178—
182 §§), III. Om förberedande åtgärder, (183—184 §§), IV. Om de särskilda
fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet m. m„ (185—195 §§), V. Om
besvär över särskild fastighetstaxeringsnämnds beslut, (196 §), VI. Om
prövningsnämndernas verksamhet, (197 §), VII. Om besvär över prövningsnämnds
beslut och kammarrättens utslag, (198 och 199 §§), VIII. Om besvär
i särskild ordning, (200 §), IX. Övriga bestämmelser om besvär, (201
och 202 §§), X. Om straff, (203 och 204 §§), XI. Gemensamma bestämmelser,
(205 §).

I samband med omredigeringen föreslås vissa delar av nuvarande paragrafer
flyttade till andra paragrafer. Vidare föreslås att innehållet i vissa
paragrafer flyttas.

Remissyttrandena

Målsättningen att anpassa reglerna om förfarande, besvär och rättelser
vid särskild fastighetstaxering efter dem som numera gäller vid den allmänna
fastighetstaxeringen tillstyrks av flertalet remissinstanser.

Riksskattenämnden tillstyrker att förfarandet vid den särskilda fastighetstaxeringen
i görlig mån anpassas efter vad som gäller i motsvarande
hänseenden vid den allmänna fastighetstaxeringen.

CFU och Föreningen Sveriges fögderichefer finner det angeläget att föreskrifterna
för den särskilda fastighetstaxeringen anpassas till motsvarande
bestämmelser för allmän fastighetstaxering. Även Svenska försäkringsbolags
riksförbund finner det helt riktigt att en sådan anpassning sker så att
största möjliga enhetlighet uppnås.

Endast länsstyrelsen i Skaraborgs län redovisar betänkligheter mot förslaget
att anpassa bestämmelserna om särskild fastighetstaxering efter bestämmelserna
för allmän fastighetstaxering. Länsstyrelsen anser att det kan
ifrågasättas om så omfattande omreglering av den särskilda fastighetstaxeringen
som den ifrågasatta nu skall företas med hänsyn till att länsstyrelserna
står inför en omfattande omorganisation med betydande förändringar
av arbetsuppgifterna för åtskillig länsstyrelsepersonal. Länsstyrelsen framhåller
att de principer som gällt vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
skall gälla även vid de särskilda fastighetstaxeringarna fram till nästa all -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

männa fastighetstaxering. De förarbeten som gjorts vid den allmänna fastighetstaxeringen
kan därför komma till användning även vid de särskilda
fastighetstaxeringarna. Behovet av nya regler är därför enligt länsstyrelsens
mening inte så stort och de ytterligare kompletteringar, som kan erfordras,
anser länsstyrelsen i huvudsak kunna rymmas inom ramen för nuvarande
lagstiftning.

Det övervägande antalet remissinstanser har anslutit sig till förslaget att
omredigera författningstexten efter det kronologiska förloppet av processen.

Kammarrätten har intet att erinra mot den föreslagna omredigeringen
av författningstexterna. Genom den tekniska anpassningen av bestämmelserna
om allmän fastighetstaxering vinner man enligt kammarrättens mening
avsevärda fördelar i fråga om såväl översiktlighet som tillämpning.

Riksskattenämnden, som tillstyrker att kommittéförslaget läggs till grund
för lagstiftning, framhåller bl. a. att fördelar vinns i fråga om översiktlighet
genom en anpassning av bestämmelserna för särskild fastighetstaxering
efter vad som i motsvarande hänseenden gäller vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Lantmäteristijrelsen uttalar att den föreslagna omredigeringen
i allt väsentligt synes ändamålsenlig.

Mot den föreslagna omredigeringen bär betänkligheter framförts endast
av länsstyrelserna i Hallands och Skaraborgs län.

Länsstyrelsen i Hallands län diskuterar lämpligheten av den föreslagna
lagtekniska utformningen. Det föreslagna utbyggandet av avdelningen
om särskild fastighetstaxering skulle enligt länsstyrelsens uppfattning i
många stycken innebära en ren avtryckning av bestämmelser som redan
finns i kapitlen om inkomsttaxering eller allmän fastighetstaxering. Det
sätts i fråga om denna upprepning är nödvändig, i all synnerhet som hänvisningar
ändå i stor utsträckning skett till vad som gäller om inkomsttaxering
och allmän fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför att omredigeringen av författningstexten
visserligen medför att det kronologiska förloppet i den särskilda fastighetstaxeringen
och besvärsprocessen blir mera följdriktigt beskrivet än
i nu gällande bestämmelser. Å andra sidan innebär omarbetningen att man
tynger texten mer och gör författningen vidlyftigare än vad som kan anses
nödvändigt genom att man i stället för hänvisningen till bestämmelserna
om årlig taxering och allmän fastighetstaxering måste göra åtskilliga upprepningar.
Med hänsyn till den särskilda fastighetstaxeringens trots allt begränsade
betydelse ifrågasätter länsstyrelsen nödvändigheten av så betydande
ingrepp. Länsstyrelsen förklarar sig därvid ha fäst avseende vid att
man inom en relativt nära framtid antagligen ändå måste företa genomgripande
omredigeringar med hänsyn till riksskatteverkets tillkomst och
länsstyrelsernas omorganisation den 1 juli 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr i60 år 1970

Taxeringsorganisationen
Särskilda fastighetstaxeringsnämnder och distrikt
Nuvarande ordning m. m.

Särskild fastighetstaxering utförs nu inom varje lokalt taxeringsdistrikt
av dettas lokala taxeringsnämnd. Länsstyrelsen kan vid indelningen i taxeringsdistrikt
förordna att annan indelning skall tillämpas vid särskild fastighetstaxering
än vad som föreskrivs för årlig taxering i övrigt (174 § första
stycket TF).

Bestämmelserna i TF om taxeringsnämndernas verksamhet m. m. beträffande
taxeringen för inkomst och förmögenhet skall äga motsvarande tilllämpning
vid den särskilda fastighetstaxeringen (174 § andra stycket TF).

Fastighetstaxeringskommittéerna uttalade i sitt betänkande SOU 1968:32
(s. 96) bl. a. att resultaten av särskilda fastighetstaxeringar, vilkas omfattning
för övrigt varierade kraftigt från år till år och de olika taxeringsdistrikten
emellan, visade att de därvid åsatta taxeringsvärdena ofta blivit ojämna.
Till stor del ansågs detta bero på att den särskilda fastighetstaxeringen i
regel åvilade lokala taxeringsnämnder, vilkas huvuduppgift låg inom inkomst-
och förmögenhetstaxeringens område och vilkas insikter i fastighetstaxering
inte sällan var begränsade. Det förekom sålunda att varken ordförande
eller övriga ledamöter i en dylik nämnd deltagit i närmast föregående
allmänna fastighetstaxering och till följd därav inte hade någon direkt erfarenhet
av de värderingsprinciper eller den taxeringsteknik som då tillämpades.
Man kunde också i fråga om många taxeringsdistrikt konstatera att
taxeringsvärdenivån för fastigheter som taxerats vid särskild fastighetstaxering
överskridit taxeringsvärdenivån vid senaste allmänna fastighetstaxering.
Förhållandet torde enligt kommittéernas uppfattning bero på att man
— mot gällande författningar — tagit hänsyn till den allmänna prishöjning
som ägt rum efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen.

För att uppnå bättre ordning i berörda hänseende föreslog kommittéerna
att särskilda fastighetstaxeringsnämnder skulle finnas för särskild fastighetstaxering
och att dessa nämnders verksamhetsområde skulle benämnas
särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Sådant distrikt borde utgöras av kommun
eller del av kommun. När särskilda skäl förelåg borde två eller flera
kommuner kunna sammanföras till ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt.
Distriktsindeiningen borde beslutas av länsstyrelsen senast den 30 november
året före taxeringsåret.

Länsstyrelsen skulle, enligt kommittéernas förslag av år 1968, förordna
ordförande i särskild fastighetstaxeringsnämnd samtidigt med att distriktsindeiningen
skedde. Samtidigt skulle en person utses att vara ledamot i

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

nämnden såsom kronoombud. Under december samma år skulle fullmäktige
i vederbörande kommun eller kommuner välja ledamöter i den särskilda
fastighetstaxeringsnämnden. Om ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt bestod
av flera än en kommun skulle länsstyrelsen förordna om hur många ledamöter
som skulle utses inom de olika kommunerna. Sammanlagda antalet
nämndledamöter borde dock utgöra minst tre och högst åtta, varvid det
skulle tillses att om ett distrikt bestod av flera kommuner minst en ledamot
valdes för varje kommun. För varje ledamot som valts av kommun skulle
också väljas en suppleant.

I prop. 1968: 154 (s. 111) uttalade departementschefen efter remissbehandlingen
av kommittéernas förslag bl. a., att hans intryck var att en överväldigande
del av de remissinstanser som hade erfarenhet av det praktiska
taxeringsarbetet betraktade de nuvarande förhållandena på den särskilda
fastighetstaxeringens område som otillfredsställande och ansåg att inrättandet
av särskilda nämnder skulle ge avsevärd förbättring av taxeringsresultaten
när det gällde rättvisa och likformighet. Därmed kunde man vinna
lättnader i arbetet för de högre instanserna. Departementschefen förklarade
sig vara beredd att i princip medverka till inrättandet av särskilda fastighetstaxeringsnämnder
i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittéerna
föreslagit. Han ansåg emellertid i motsats till kommittéerna och flertalet remissinstanser
inte att dessa nämnder borde träda i verksamhet redan under
år 1969. Det föreföll honom lämpligare att låta det nya systemet för särskild
fastighetstaxering gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering
ägt rum.

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget framhålls att de skäl som framfördes år 1968 för en
omorganisation av taxeringsorganisationen i första instans vid den särskilda
fastighetstaxeringen alltjämt föreligger. Behovet av en sådan omorganisation
sägs nu framstå ännu klarare till följd av erfarenheterna vid 1970
års allmänna fastighetstaxering. Vid denna taxering har nämligen en utvecklad
värderings- och administrationsteknik kommit till användning, grundad
främst på anvisningar av riksskattenämnden. Denna teknik föreslås använd
även vid de särskilda fastighetstaxeringarna. Det förefaller kommittéerna
orealistiskt att utgå från att de lokala taxeringsnämnderna skall hinna
tillägna sig denna teknik.

1968 års förslag om omorganisation av nämnder och distrikt vid den särskilda
fastighetstaxeringen förordas därför av kommittéerna nu bli genomfört
med vissa tillägg och ändringar. Särskilda fastighetstaxeringsnämnder
med särskilda fastighetstaxeringsdistrikt såsom verksamhetsområde bör
enligt kommittéförslaget finnas fr. o. m. 1971 års särskilda fastighetstaxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Länsstyrelsen skall enligt kommittéförslaget vidare, efler hörande av lokal
skattemyndighet, senast den 30 november under året före taxeringsåret,
indela länet i särskilda fastighetstaxeringsdistrikt. Vid distriktsindelningen
bör länsstyrelsen normalt låta en kommun (eller kommunblock om kommunsammanslagning
ej sker per den 1 januari 1971) utgöra ett särskilt fastighetstaxeringsdistrikt.
Emellertid måste länsstyrelsen beakta att frekvensen
av fastighetsbildnings- och bebyggelseförändringar inom olika delar av
en kommun kan behöva föranleda uppdelning av kommunen i flera distrikt.
Någon begränsning av länsstyrelsens handlingsfrihet vid distriktsindelningen
bör enligt kommittéförslaget inte inskrivas i författningen.

Med utgångspunkterna i kommittéförslaget kan fastighetstaxeringsdistrikt
vid 1971 års och de närmast därpå följande årens taxeringar beräknas
bli i genomsnitt 350 å 400.

Kommittéerna föreslår att antalet ledamöter i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden
skall vara, förutom ordföranden, lägst fyra och högst
åtta. Länsstyrelsen bör få bestämma antalet ledamöter med hänsyn till
distriktets omfattning.

Ordföranden och ytterligare en ledamot bör enligt kommittéerna utses av
länsstyrelsen samtidigt med distriktsindelningen, dvs. senast den 30 november
året före taxeringsåret. Övriga ledamöter och en suppleant för envar
av dessa bör väljas av kommunfullmäktige, vid kommunsammanslagning
den 1 januari 1971 av fullmäktige som valts under hösten 1970. Om
distriktet består av mer än en kommun bör länsstyrelsen få bestämma hur
många ledamöter som skall väljas inom de olika kommunerna. Kommunernas
val bör liksom nu gäller äga rum senast den 31 december året före
taxeringsåret. Frågan om vilka ledamöter som är valbara m. m. bör regleras
på samma sätt som vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, alltså enligt
13 § TF. Besvär över val av ledamöter och suppleanter bör kunna anföras i
samma ordning som i 133 § 2 mom. är föreskrivet beträffande den allmänna
fastighetstaxeringen.

I kommittéförslaget framhålls att erfarenheterna av 1970 års allmänna
fastighetstaxering med nya och tekniskt mera komplicerade värderingsnormer,
som skall tillämpas fram till nästa allmänna fastighetstaxering, gett
vid handen att det inom fastighetstaxeringsnämnderna finns behov av en
ledamot med yrkesmässig sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Vid
den senaste allmänna fastighetstaxeringen tillgodosågs detta behov till viss
del genom fastighetstaxeringsombuden. Som fastighetstaxeringsombud
tjänstgjorde i tätorter och angränsande områden övervägande lantmätare
och stadsingenjörer, i genuina jordbruksområden agronomer och i några
skogsdistrikt jägmästare. Dessa fastighetstaxeringsombud svarade framför
allt för utarbetandet av markvärdekartor och upprättandet av byggnadsvärdetabeller.
Några fastighetstaxeringsombud finns inte och föreslås
ej heller skola finnas vid särskild fastighetstaxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Kommittéerna framhåller angelägenheten av att samma värderingsnormer
praktiseras vid särskild fastighetstaxering som vid den senaste allmänna
fastighetstaxeringen och föreslår att antingen ordföranden eller den av länsstyrelsen
förordnade ledamoten i särskild fastighetstaxeringsnämnd skall
antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Det synes kommittéerna ändamålsenligt även att länsstyrelserna nu får i
behövlig utsträckning ställa sakkunniga till de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas
förfogande när det gäller taxering av skog och skogsmark,
industrier och andra speciella slag av fastigheter.

Lokal skattemyndighet bör åläggas att i den omfattning Kungl. Maj :t eller
länsstyrelsen bestämmer medverka i taxeringsarbetet.

Remissyttrandena

Kommittéernas förslag att särskilda fastighetstaxeringsnämnd
e r och särskilda fastighetstaxeringsdistrikt
skall inrättas har rönt ett positivt mottagande i remissyttrandena. Det tillstyrks
av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan, såsom kammarkollegiet,
statskontoret, kammarrätten, riksskattenämnden, statens vattenfallsverk,
lantmät er istyr elsen, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands
och Jämtlands län, Svenska kommunförbundet, Samfundet för fastighetsvärdering
samt Sveriges fastighetsägareförbund. Övriga remissinstanser
har lämnat förslaget utan erinran.

Statskontoret anför att utvecklingen under senare år på flera länsstyrelser
gått i riktning mot att bryta ut den särskilda fastighetstaxeringen från
de lokala taxeringsnämnderna. Statskontoret tillstyrker att den särskilda
fastighetstaxeringen frikopplas på föreslaget sätt mot bakgrund av behovet
att nå specialisering i arbetet i första instans.

Kammarrätten förklarar sig kunna vitsorda att den hittills gällande ordningen
varit behäftad med allvarliga brister. Det har klart framgått att inkomsttaxeringsnämnderna
ej varit lämpade att handha ärenden om särskild
fastighetstaxering. Den i betänkandet föreslagna nya ordningen med
särskilda fastighetstaxeringsnämnder är därför enligt kammarrättens mening
befogad. Den föreslagna organisationen synes ändamålsenlig och ägnad
att råda bot för hittills förekommande brister vid den särskilda fastighetstaxeringen
vad gäller såväl rättvisa och likformighet vid taxeringen
som övervakningen av att gällande bestämmelser verkligen kommer att tilllämpas.

Riksskattenämnden anför att den årliga särskilda fastighetstaxeringen,
som hittills utförts av de lokala taxeringsnämnderna med främsta uppgift
att verkställa taxering av inkomst och förmögenhet, enligt riksskattenämndens
mening ej fungerat tillfredsställande. Det föreligger därför enligt riks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

skattenämndens mening ett starkt behov av en omorganisation. Redan i sitt
remissyttrande över kommittéernas betänkande Fastighetstaxeringens regler
och organisation (SOU 1968:32) tillstyrkte riksskattenämnden det då
framlagda förslaget om inrättande av särskilda fastighetstaxeringsnämnder
med särskilda fastighetstaxeringsdistrikt som verksamhetsområden. Kommittéerna
har nu fullföljt och utvecklat detta förslag. Riksskattenämnden
anser det vara av vikt att förslaget nu genomförs. Den föreslagna omorganisationen
och sammansättningen av nämnderna kommer enligt riksskattenämndens
mening att skapa förutsättningar för ett från likformighets- och
rättvisesynpunkt bättre taxeringsresultat än tidigare. Genom den föreslagna
organisationen vinns också kontinuitet i fastighetstaxeringen på så sätt att
de erfarenheter, som vunnits vid de allmänna fastighetstaxeringarna, bättre
kan utnyttjas vid de årliga särskilda fastighetstaxeringarna.

Lantmäteristijrelsen framhåller att det kanske viktigaste förslaget i betänkandet
är det som avser ett genomförande av särskilda fastighetstaxeringsnämnder
med särskilda fastighetstaxeringsdistrikt. Den nuvarande organisationen
där inkomsttaxeringsnämnderna även handhar de årliga fastighetstaxeringarna
är från många synpunkter inte tillfredsställande. För att
hålla kvalitén vid de särskilda fastighetstaxeringarna på en rimlig nivå bör
arbetet anförtros åt särskilda nämnder, som har detta som sin huvuduppgift.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att den omfattande markexploateringen
och utvecklingen på fastighetsmarknaden i övrigt i detta län ställer
ökade krav på den särskilda fastighetstaxeringen. Inrättandet av särskilda
fastighetstaxeringsnämnder, vilket föreslagits i betänkandet, synes länsstyrelsen
ägnat att förbättra taxeringsresultatet. Länsstyrelsen förklarar att
länsstyrelsen i flertalet kommuner i länet inrättat särskilda taxeringsdistrikt
för fastighetstaxeringen.

Sveriges fastighetsägareförbund ansluter sig till förslaget att särskilda
fastighetstaxeringsnämnder skall inrättas. Förbundet anser att detta innebär
ett steg i rätt riktning, då man inte torde kunna förutsätta att de lokala
taxeringsnämnderna har kompetens för uppgiften att pröva omtaxeringar
av fastigheter med de svårbedömbara problem, som ofta kan uppstå i samband
därmed. Det har därför inträffat, att den särskilda fastighetstaxeringen
blivit ojämn och att taxeringen ofta blivit alltför hög på grund av att
man tagit hänsyn till prisstegringen på fastigheter som inträtt efter den senaste
allmänna fastighetstaxeringen — ett förfarande som står i strid mot
bestämmelserna i 12 § 2 mom. andra stycket KL. Då särskilda fastighetstaxeringsnämnder
nu avses skola inrättas synes detta kunna leda till ett
mera tillfredsställande resultat.

Några remissinstanser har yttrat sig i frågan om de särskilda fastighetstaxeringsdistriktens
storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Länsstyrelsen i Kalmar län vill i detta sammanhang trycka på att ej blott
det beräknade antalet ny- och omtaxeringar av fastigheter inom kommunen
utan även kommunens arealmässiga storlek kan medföra att en uppdelning
av kommunen i flera distrikt blir nödvändig. Inom alltför stora distrikt
kommer nämndens ledamöter inte att kunna besitta den för fastighetstaxeringen
så viktiga ortskännedomen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att flera landskommuner i
allmänhet torde kunna sammanföras till ett taxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför att enligt tillgänglig statistik för
taxeringsåren 1967—1969 antalet ny- och omtaxeringar av fastighet i länet
uppgår till 3 000—4 000 per år, vilket per kommun (kommunblock) i länet
motsvarar i genomsnitt ca 200—250 per år. En anknytning av distriktsindelningen
direkt till den nya kommunindelningen (resp. kommunblocksindelningen)
kommer alltså att i vissa distrikt inte ge en normal arbetsbörda.
Det måste därför betecknas som tillfredsställande att man slopat kommunbandet
i de nya ifrågasatta bestämmelserna så att man för den särskilda
fastighetstaxeringen kan skapa speciella nämnder, varigenom kravet på likformighet
och önskemålet om bättre anknytning till den allmänna fastighetstaxeringens
värderingsprinciper kan tillgodoses. Å andra sidan kan detta
tänkas medföra tillskapande av till ytvidden så stora taxeringsdistrikt att
med den föreslagna begränsningen av antalet ledamöter i den särskilda
nämnden kravet på god kännedom om förhållanden på orten och om den
ifrågavarande fastigheten i synnerhet inte kan tillgodoses. Denna konsekvens
kan självfallet i viss mån undvikas om man ger nämnden vidgade möjligheter
— bl. a. i ekonomiskt hänseende —- att besiktiga till ny- och omtaxering
aktuella fastigheter.

Sveriges jordägareförbund anser att det i betraktande av kommunsammanslagningarna
vid kommande årsskifte är av vikt att ej för stora distrikt
tillskapas. Ett distrikt för den särskilda fastighetstaxeringsnämnden bör
därför inte vara större än det område, som en nuvarande kommun omfattar.
Man kan enligt förbundets mening inte begära att invånarna i de nya storkommunerna
har tillräcklig lokalkännedom, och detta gäller i synnerhet då
en landsbygdskommun uppgår i en större tätort.

Statskontoret föreslår beträffande antalet nämndledamöter i
distrikt, som omfattar endast en kommun eller del därav, att nämnden bör
omfatta fyra ledamöter.

Förslaget att antingen ordföranden eller den av länsstyrelsen utsedde
nämndledamoten skall besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering
har i huvudsak upptagits positivt. Förslaget tillstyrks
eller lämnas utan erinran av riksskattenämnden, domänverket, lantmäteristyrelsen,
skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, Svenska

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 160

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1970

försäkringsbolags riksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering och Sveriges
fastighetsägareförbund.

Domänverket hälsar med tillfredsställelse förslaget att till fastighetstaxeringsnämnderna
knyta ledamot med yrkesmässig sakkunskap.

Lantmäteristgrelsen anser i likhet med kommittéerna att endera ordföranden
eller den av länsstyrelsen särskilt utsedde ledamoten skall vara
kunnig i fastighetsvärdering. I första hand bör fastighetstaxeringsombudet
komma i fråga. Styrelsen förklarar sig för sin del beredd söka föranstalta så
att lantmätare som får dylikt uppdrag även får möjlighet att i viss utsträckning
utföra sina uppgifter i nämnden under tjänstetid. Styrelsen är givetvis
även beredd låta personal inom lantmäteristaten i tjänsten biträda nämnden
i frågor som ligger inom verkets arbetsområde.

Skogsstyrelsen förklarar sig vara positiv till förslaget och är införstådd
med att då personal från skogsvårdsorganisationen anlitas, detta kan kräva
ett ianspråktagande under vederbörandes ordinarie arbetstid vartill tjänstledighet
i viss utsträckning skulle behöva beviljas.

Samfundet för fastighetsvärdering anser det lämpligt att fastighetstaxeringsombud
vid 1970 års allmänna fastighetstaxering anlitas för uppgiften
att vara värderingssakkunnig ledamot i nämnden.

Länsstyrelserna i Hallands, Kalmar och Skaraborgs län är kritiska mot
förslaget att antingen ordföranden eller den av länsstyrelsen utsedde nämndledamoten
skall besitta sakkunskap i fastighetsvärdering.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser det vara helt orealistiskt att räkna med
att de personer, som vid 1970 års allmänna fastighetstaxering fungerat såsom
fastighetstaxeringsombud, skulle annat än undantagsvis vara villiga
att åta sig uppdrag som ordförande eller ledamot av särskild fastighetstaxeringsnämnd
med hänsyn till den påräkneliga ersättningen för sådana
uppdrag. Den för fastighetstaxeringen viktiga kontinuiteten kan enligt länsstyrelsens
mening bäst uppnås genom att man försöker besätta ordförandeposterna
i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna med personer som
varit ordförande i fastighetstaxeringsnämnd vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.
I den mån sådana personer även kan anses vara värderingssakkunniga
bör dessa givetvis i första hand engageras. Enligt länsstyrelsens
mening bör därför i den föreslagna lydelsen av 175 § andra stycket TF ordet
”skall” utbytas mot ”bör”.

Länsstyrelserna i Hallands och Skaraborgs län anser att föreskriften bör
utgå. Länsstyrelsen i Hallands län anför att i begreppet sakkunskap får anses
ligga krav på dokumenterad utbildning eller erfarenhet. Vid brist på
kandidater med dylik sakkunskap eller då tillgängliga kandidater av detta
slag inte bedöms lämpliga för taxeringsuppdrag bör länsstyrelsen kunna utse
även andra personer. Föreskriften bör kunna ersättas med en mindre kategoriskt
utformad rekommendation, eventuellt i anvisningar från riksskattenämnden.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län kan inte finna någon anled -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

ning för den ifrågasatta föreskriften. Självfallet ligger det, säger länsstyrelsen,
i varje länsstyrelses intresse att denna sakkunskap finns men absolut
krav härpå bör ej uppställas.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund förutsätter att genom mångårigt
deltagande i fastighetstaxering vunna erfarenheter skall värdesättas
lika högt som avlagda examina eller annan speciell kunskap på hithörande
område.

Förslaget om bestämmelse om att länsstyrelsen i erforderlig utsträckning
skall ställa sakkunniga till de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas
förfogande för taxering av skog och skogsmark, industrier och andra speciella
slag av fastigheter behandlas av några remissinstanser.

Skogsstyrelsen anför att styrelsen uppmärksammat att länsstyrelse även
vid särskild fastighetstaxering skall kunna förordna sakkunniga att biträda
vid taxering av skog och skogsmark. Styrelsen, som utgår ifrån att
personal från skogsvårdsorganisationen därvid kan komma i fråga, ställer
sig positiv och är införstådd med att detta kräver ett ianspråktagande av
sakkunnig under ordinarie arbetstid, vartill tjänstledighet i viss utsträckning
skulle behöva beviljas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår möjlighet att förordna även konsulenter
för taxering av vattenfallsfastigheter.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att den föreslagna bestämmelsen kan
utgå då någon anledning att beträffande den särskilda fastighetstaxeringen
förordna särskilda sakkunniga att biträda nämnderna enligt länsstyrelsens
erfarenhet inte finns.

Några remissinstanser har anfört kritik mot den föreslagna b e n ä mningen
på de nya taxeringsnämnderna och taxeringsdistrikten. CFU,
länsstyrelsen i Hallands län, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi
och Föreningen Sveriges fögderichefer anser att det inte är nödvändigt med
tillägget ”särskild” resp. ”särskilt” framför fastighetstaxeringsnämnd och
fastighetstaxeringsdistrikt. CFU anför bl. a. att formuleringarna på ett flertal
ställen i TF blir lättare om ordet ”särskild” resp. ”särskilt” slopas.
Risk för missuppfattning kan man vid behov undvika genom tillägget
”för särskild fastighetstaxering”. Så länge fastighetstaxeringsnämnds verksamhetsfält
är geografiskt avgränsat område, t. ex. kommun, bör enligt
CFU:s mening ”särskild” och ”särskilt” inte användas. Därmed kan ordet
”särskild” förbehållas för det fall man i framtiden vill inrätta särskilda
fastighetstaxeringsnämnder för taxering av viss grupp av fastigheter, t. ex.
industrifastigheter. Med denna förenkling får man dessutom överensstämmelse
med inkomsttaxeringens användning av ordet särskild taxeringsnämnd.
Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anser att det skulle
vara onödigt tyngande och terminologiskt inte konsekvent att kalla den

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

nämnd som handhar särskild fastighetstaxering för särskild fastighetstaxeringsnämnd
och distrikt för sådan taxering för särskilt fastighetstaxeringsdistrikt.
Man har inte på detta sätt bestämningen ”allmän” vid den allmänna
fastighetstaxeringen. Någon olägenhet av att också vid den särskilda
fastighetstaxeringen tala endast om fastighetstaxeringsnämnd och fastighetstaxeringsdistrikt
har inte synts föreligga.

Taxeringsförfarandet
Deklarationsskyldighet m. m.

Nuvarande ordning

I 174 § andra stycket TF föreskrivs att i förordningen meddelade gemensamma
bestämmelser för inkomst- och förmögenhetstaxeringen om deklarationer
och andra uppgifter skall äga motsvarande tillämpning vid den särskilda
fastighetstaxeringen.

Deklarationsskyldigheten regleras i 175 § 1 mom. första och andra styckena
TF, vari föreskrivs att fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare
är skyldig att utan anmaning avge särskild fastighetsdeklaration till
ledning för fastighetens taxering, om vid ingången av år då allmän fastighetstaxering
inte äger rum beträffande viss fastighet förhållande förelegat
av beskaffenhet att böra jämlikt 12 § 2 mom. KL föranleda åsättande av
nytt taxeringsvärde. Om fastighet eller komplex av fastigheter, som vid
senaste fastighetstaxering behandlats som taxeringsenhet, därefter uppdelats
mellan flera ägare eller innehavare, skall deklaration avges av alla beträffande
envars del av taxeringsenheten. I tredje stycket samma moment
föreskrivs att särskild fastighetsdeklaration skall avfattas på blankett enligt
fastställt formulär och innehålla upplysning om det förhållande som
skall föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde. I övrigt gäller om sådan
deklaration bestämmelserna om allmän fastighetsdeklaration i tillämpliga
delar.

I 175 § 2 mom. TF sägs att ägare är deklarationsskyldig efter anmaning
även om han anser att sådant förhållande som sagts i första momentet samma
paragraf inte förelegat. I 3 mom. föreskrivs skyldighet att efter anmaning
lämna uppgift till ledning för taxeringen även om andra förhållanden
än dem som anges i deklarationsformuläret.

Enligt 175 § 4 mom. första stycket TF skall särskild fastighetsdeklaration,
som skall avges utan anmaning, avlämnas senast den 15 februari. Enligt
andra stycket i samma moment skall bestämmelserna om inkomst- och förmögenhetstaxeringen
i 34 § 4 mom., 35 och 36 §§ samt 51—55 §§ äga motsvarande
tillämpning vid den särskilda fastighetstaxeringen i fråga om
plats för avlämnande av särskild fastighetsdeklaration samt i fråga om an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

maning rörande deklaration eller uppgift till ledning vid särskild fastighetstaxering
liksom i fråga om delgivning.

Uppgiftsskyldighet för annan än ägare föreligger enligt 176 § TF efter
anmaning för brandförsäkringsanstalt beträffande uppgift till ledning vid
särskild fastighetstaxering rörande försäkringsvärdet på byggnader, som är
försäkrade hos anstalten mot brandskada. Vidare föreskrivs i 139 § 1 mom.
tredje stycket att byggnadsnämnd skall underrätta lokal skattemyndighet
om beviljat byggnadslov inom myndighetens verksamhetsområde senast en
månad efter det beslutet om byggnadslov meddelades. Enligt kungörelsen
(1970:29) om ändring i kungörelsen (1953:479) angående skyldighet för
inskrivningsdomare att lämna vissa underrättelser om sökta lagfarter m. m.
skall inskrivningsdomare senast den 15 i varje månad till lokal skattemyndighet
lämna avskrifter av bevis på de lagfarter som meddelats under den
nästföregående månaden. Likaså senast den 15 i varje månad får lokal skattemyndighet
från vederbörande förrättningsmyndighet uppgifter om de fastigheter
som under den sistlidna månaden införts i eller uteslutits ur jordoch
fastighetsregister m. m. /35 § förordningen (1908: 74) angående jordregister
och 37 § förordningen (1917:281) med närmare föreskrifter om
fastighetsregister för stad/.

Kommittéförslaget

I kommittéförslaget framhålls att deklarationsskyldigheten är beroende i
första hand av ägarens egen bedömning av om omtaxeringsskäl enligt 12 §
2 mom. KL föreligger. Detta förhållande kan enligt kommittéernas mening i
och för sig inte anses tillfredsställande. Kommittéerna anser emellertid det
vara svårt att ersätta de nuvarande reglerna för deklarationsskyldighet med
annat än en skyldighet för samtliga fastighetsägare att varje år avlämna
fastighetsdeklaration. Att införa en så omfattande deklarationsskyldighet
anses dock inte böra övervägas nu. Därför föreslås att bestämmelserna om
deklarationsskyldighet bibehålls. Då ägare av varje registerfastighet, beträffande
vilken ny- eller omtaxeringsskäl föreligger, skall vara deklarationsskyldig
finns enligt kommittéerna däremot inte anledning att låta även de i
andra stycket samma paragraf intagna bestämmelserna kvarstå.

Deklarationsblanketterna för särskild fastighetsdeklaration bör enligt
kommittéerna i allt väsentligt vara lika dem som använts vid senaste allmänna
fastighetstaxering. Samma slag av uppgifter bör sålunda lämnas
som vid den allmänna fastighetstaxeringen. Dock föreslås på grundval av
erfarenheterna vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, att uppgifter om
för fastigheten gällande plan- och byggnadsbestämmelser obligatoriskt skall
innefattas i fastighetsdeklarationen.

Byggnadsnämnderna har viss uppgiftsplikt, framhålls det i kommittéförslaget.
Erfarenheterna från 1970 års allmänna fastighetstaxering sägs

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

emellertid visa att de uppgifter om byggnadslov som då stod fastighetstaxeringsnämnderna
till förfogande inte var till sådant gagn vid taxeringen som
antagits. Uppgifterna var ofta alltför kortfattade och ibland för hand komprimerade
på sammanställningslistor. Oavsett om så var fallet eller ej gjordes
många hänvändelser till byggnadsnämnderna för att få fram upplysningar
om hustyps-, storleks-, ålders- och standarddata för villor och hyreshus,
som skulle taxeras. Dessa erfarenheter har lett till att önskemålet om att
byggnadsnämndernas uppgiftslämnande hädanefter skall ske på centralt
fastställda, enhetligt utformade formulär, som tillgodoser behovet av uppgifter
för jämförelse med och komplettering eller korrigering av uppgifter i
avlämnade fastighetsdeklarationer.

Kommittéerna föreslår därför att skyldigheten för byggnadsnämnd att
senast en månad efter det beslut fattats om byggnadslov rapportera beslutet
till lokal skattemyndighet utbyts mot en bestämmelse om att byggnadsnämnd
skall senast två veckor efter utgången av varje kvartal på blanketter
enligt fastställda formulär till lokala skattemyndigheten inge uppgifter om
byggnader, som avses i de av nämnden under kvartalet beviljade byggnadsloven.
Anspråken på byggnadslovsrapporteringens fullständighet bör enligt
kommittéernas mening inte ställas för höga i de fall byggnadsnämnderna
ännu ej har tillräcklig kapacitet för sådan rapportering. Uppgifterna från
byggnadsnämnd liksom också inkomna uppgifter om ändringar i jord- och
fastighetsregister efter laga förrättning och uppgifter från planmyndigheter
och lantbruksnämnder bör enligt kommittéförslaget kunna utnyttjas också
för att påminna fastighetsägare om deklarationsskyldigheten.

I mån av behov bör enligt kommittéförslaget de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
alltjämt kunna från försäkringsbolag inhämta uppgifter
om brandförsäkringsvärden på byggnader, som är aktuella för ny taxering.
Bestämmelsen om skyldighet för brandförsäkringsbolag att på anmaning
lämna uppgift om brandförsäkringsvärden föreslås således oförändrad i
sakligt hänseende.

Även ägares skyldighet att efter anmaning avge deklaration eller lämna
uppgifter om andra förhållanden än dem som finns angivna i deklarationsformuläret
föreslår kommittéerna skola kvarstå.

Kommittéerna erinrar om att taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt
prövningsnämnd nu har rätt att utfärda anmaning. Det tillägget bör göras
att även lokal skattemyndighet får sådan rätt. Skälet till det är enligt kommittéförslaget
att den lokala skattemyndigheten i största möjliga utsträckning
bör utföra expeditionella sysslor för de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
samt fungera som deras kansli. Av samma skäl bör lokal skattemyndighet
vid den särskilda fastighetstaxeringen sända ut den erinran som
nu föregår anmaningen vid såväl inkomst- och förmögenhetstaxeringen
som vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Fastighetsdeklarationerna skall enligt nu gällande bestämmelser avläm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

nas till länsstyrelsen, lokal skattemyndighet eller taxeringsnämndens ordförande
senast den 15 februari under taxeringsåret. Dessa bestämmelser
föreslås oförändrade med endast den ändringen att deklarationer ej längre
skall kunna inges till ordförande i särskild fastighetstaxeringsnämnd. Ändringsförslaget
överensstämmer med kommittéernas övriga förslag att avlasta
ordföranden vissa kanslifunktioner genom att överföra dem på lokal
skattemyndighet.

Enligt kommittéförslaget bör dessutom vissa gemensamma bestämmelser
för inkomst- och förmögenhetstaxeringen rörande deklarationer och andra
uppgifter gälla även vid den särskilda fastighetstaxeringen.

Remissyttrandena

Några remissinstanser har framhållit svårigheten för fastighetsägare att
på grund av nu gällande och föreslagna bestämmelser avgöra om han är
deklarationsskyldig eller ej.

Kammarrätten anför att det enligt kammarrättens mening är uteslutet att
avfordra fastighetsägare fastighetsdeklaration varje år. Möjligen skulle
man kunna tänka sig att fastighetsägaren t. ex. i samband med avgivande av
självdeklaration åläggs lämna upplysning om fastigheten undergått någon
förändring av betydelse eller ej under beskattningsåret. Det är uppenbart att
stora olägenheter är förenade med att uppgiftsskyldigheten grundas på bestämmelserna
i 12 § 2 mom. KL angående omtaxering av fastighet under
löpande taxeringsperiod. Lagrummet är synnerligen svårtolkat och numera i
viktiga delar föråldrat. Såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna
ställs därför f. n. inför stora svårigheter vid bedömning av deklarationsskyldigheten.
Enligt kammarrättens erfarenhet — som för övrigt bestyrks
av den i betänkandet redovisade specialundersökningen — synes omtaxering
i huvudsak inskränka sig till sådana fall, där en påtaglig fysisk förändring
inträffat under löpande taxeringsperiod. Andra fall av inte mindre vikt,
såsom ändringar i fastighets beskattningsnatur och skatteplikt, har däremot
ofta inte beaktats. En viss förbättring kan möjligen förväntas efter genomförande
av den föreslagna organisationen med särskilda fastighetstaxeringsnämnder
och vidgad möjlighet till övervakning genom den ökade uppgiftsskyldigheten
för byggnadsnämnd m. m., som föreslagits i kommittéförslaget.
Enligt kammarrättens mening torde emellertid en tillfredsställande
bestämning av deklarationsskyldighetens omfattning inte kunna nås utan
en genomgripande omarbetning av 12 § 2 mom. KL. Det är angeläget att en
sådan kommer till stånd så snart som möjligt.

Riksskattenämnden säger sig dela kommittéernas uppfattning att det inte
är tillfredsställande att deklarationsskyldigheten i första hand är beroende
av ägarens egen bedömning av om omtaxeringsskäl föreligger enligt 12 § 2
mom. KL och att detta förhållande inte kan anses tillfredsställande. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

kan enligt riksskattenämndens mening inte anses tillfredsställande att deklarationsskyldigheten
är beroende av den skattskyldiges egen bedömning av
t. ex. huruvida hans fastighets värde genom ny-, till- eller ombyggnad så
förhöjts att taxeringsvärdet med anledning därav skall höjas med minst en
femtedel. Med hänsyn till de skärpta straffbestämmelser, som föreslås införda
för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet, anser riksskattenämnden
det angeläget att — i den mån deklarationsskyldigheten vid särskild
fastighetstaxering även framdeles skall vara knuten till 12 § 2 mom.
KL — detta lagrum utformas på ett sådant sätt, att den skattskyldige erhåller
erforderlig ledning för sin bedömning. Även andra skäl talar för en
översyn av bestämmelserna i 12 § 2 mom. KL. Bestämmelserna är föråldrade
och har inte anpassats efter samhällsutvecklingen. De reglerar exempelvis
inte sådana på taxeringsvärdet inverkande förhållanden som fabriksnedläggelser
i anledning av den pågående strukturomvandlingen i samhället,
bebyggelseplaner m. m. Kommittéerna har anmärkt att de haft under behandling
förslag till ändring och viss utvidgning av bestämmelserna i 12 § 2
mom. KL men att de stannat för att ej framlägga sådana förslag med syfte
på ikraftträdande redan vid 1971 års särskilda fastighetstaxering. Riksskattenämnden
vill under hänvisning till vad som ovan anförts understryka
vikten av att kommittéerna får i uppdrag att snarast överse de ifrågavarande
bestämmelserna om ny- och omtaxeringsanledningarna i 12 § 2 mom. KL.

Förslaget att uppgifter om plan- och byggnads bestämmelser
obligatoriskt skall lämnas i fastighetsdeklarationen har tagits upp av en del
remissinstanser, bl. a. riksskattenämnden, länsstyrelserna i Stockholms och
Jämtlands län, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska försäkringsbolags
riksförbund och Svenska sparbanksföreningen. Samtliga remissinstanser
som yttrat sig i frågan har ansett att det inte bör vara obligatoriskt att lämna
dessa uppgifter.

Riksskattenämnden ifrågasätter lämpligheten av att uppgifter om för
fastigheten gällande plan- och byggnadsbestämmelser obligatoriskt skall
lämnas i fastighetsdeklarationen. Åtskilliga skattskyldiga torde enligt riksskattenämnden
sakna kännedom om dessa förhållanden och därför vara
nödsakade att vända sig till vederbörande myndigheter för att få erforderliga
upplysningar. Det kan inte vara lämpligt att berörda myndigheter skall
överhopas med dylika förfrågningar. Riksskattenämnden anser därför att
den vid 1970 års allmänna fastighetstaxering tillämpade ordningen att uppgifterna
skall lämnas frivilligt bör bibehållas.

Länsstyrelsen i Stockholms län förklarar att den ställer sig tveksam till
den föreslagna ändringen i 136 § TF angående fastighetsdeldarations innehåll.
Svårigheterna för fastighetsägarna i allmänhet att lämna riktiga uppgifter
om gällande plan- och byggnadsbestämmelser för fastigheterna torde
bli alltför stora. Felaktiga uppgifter i denna del kan medföra onödigt kon -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

trollarbete för taxeringsnämnderna. Vid taxering av flertalet fastigheter saknar
dessutom uppgifter i angivna avseenden nämnvärd betydelse. Uppgifterna
bör enligt länsstyrelsen inte vara obligatoriska.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför att det vid ett stickprov bland ett femtiotal
i länet avlämnade allmänna fastighetsdeklarationer befanns att endast
ca 50 % av deklaranterna gjort ett försök att lämna den då icke obligatoriska
uppgiften men i vissa fall inte besvarat frågorna fullständigt eller t. o. in.
lämnat felaktiga upplysningar. Kännedom om gällande plan- och byggnadsbestämmelser
torde i betydande utsträckning saknas i vart fall bland ägare
till fastigheter som förvärvats bebyggda. I den mån plan- och byggnadsbestämmelserna
är av relevans vid taxeringsvärdets åsättande synes det
länsstyrelsen mer motiverat att fastighetstaxeringsnämnden genom byggnadsnämnd
e. d. själv inhämtar upplysningar härutinnan.

Frågan om uppgift om brandförsäkringsvärde skall anges i
fastighetsdeklaration har tagits upp av Svenska försäkringsbolags riksförbund.
Förbundet föreslår att denna uppgiftsplikt skall utgå och hänvisar därvid
till bl. a. att brandförsäkringsvärde numera i allmänhet inte är mätare på
byggnadsvärde, eftersom de flesta byggnaderna torde vara nyvärdeförsäkrade.
Vid fullvärdesförsäkringar, som numera är vanliga för villafastigheter,
meddelas dessutom försäkringstagaren inte något försäkringsbelopp.

Mot förslaget att fastighetsdeklaration ej skall få avlämnas hos
ordföranden i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden har kritik anförts
av riksskattenämnden, länsstyrelsen i Hallands län och Sveriges industriförbund.
Dessa remissorgan anser att ordföranden skall vara skyldig att
motta fastighetsdeklarationer. Riksskattenämnden framhåller att det inte
föreligger någon anledning att tillämpa en annan ordning för den särskilda
fastighetstaxeringen än som gäller i övrigt. Sveriges industriförbund anser
att en försämring av taxeringsmyndigheternas service på detta område inte
kan godtas.

Förslaget om ändrade bestämmelser för byggnadsnämndernas b y g gnadslovsrapportering
har intresserat många remissinstanser. Det
har mottagits i huvudsak positivt av de flesta remissinstanser som yttrat sig
i frågan.

Lantmäteristyrelsen anför att taxeringsnämndens redovisningsskyldighet
är betydligt utvidgad i förhållande till tidigare. Förutom taxeringsvärden
omfattar den vissa koder och värdefaktorer som är av stort intresse även för
verksamhetsgrenar utanför skattesektorn, bl. a. samhällsplaneringen. En
jämn och hög kvalité på nämnda data är därför allmänt sett av stort intresse.
Av grundläggande betydelse därvidlag är att nämnden i sitt arbete
vet tillräckligt mycket om fastigheten i fråga. Den information som nämn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

derna får genom självdeklarationerna är speciellt vid de särskilda fastighetstaxeringarna
ofta mycket bristfällig. Förslaget att utvidga byggnadsnämndernas
nuvarande byggnadslovsrapportering till att omfatta även tekniska
data om bebyggelsen är därför synnerligen välkommet. Såvitt styrelsen
kan bedöma har rapporteringen fått en lämplig utformning. CFD har
tidigare föreslagit en byggnadsredovisning av samma typ, men betydligt mer
omfattande. Eftersom den av CFD föreslagna byggnadsredovisningen knappast
kan förverkligas under de närmaste åren, bl. a. beroende på det betydande
arbete som återstår innan bl. a. nomenklaturfrågor och frågor kring
redovisningens omfattning blivit lösta, är det angeläget att den nu föreslagna
rapporteringen, som är av starkt begränsad omfattning, snarast
kommer till stånd. Den är, framhåller styrelsen, av värde även i andra sammanhang
än taxeringsarbetet. Några principiella svårigheter att åstadkomma
den erforderliga samordningen med CFD:s byggnadsredovisning när den
förverkligas synes inte föreligga. Någon större ökning i arbetsbelastning för
byggnadsnämnderna bör förslaget inte innebära, eftersom det är sannolikt
att taxeringsnämnderna — ifall förslaget ej genomförs — kommer att söka
andra former för att få del av de uppgifter som finns i byggnadsnämndernas
arkiv.

SCB aktualiserar i detta sammanhang frågan om en byggnadsregistrering
även för andra ändamål än fastighetstaxering, varvid verket erinrar om det
förslag rörande insamling av nybyggnadsdata som ett led i tillskapandet av
ett byggnadsregister som CFD har framlagt tidigare i år, enligt vilket byggnadsnämnderna
skulle medverka vid uppgiftsinsamlingen. En sådan medverkan
äger för övrigt redan rum i samband med nuvarande statistikproduktion,
främst vad gäller uppgiftsinsamlingen till bostadsbyggnadsstatistiken.
Med hänsyn till den aktuella och väntade efterfrågan på statistisk information
om byggnadsbeståndet och dess förändringar föreligger enligt SCB:s
uppfattning ett stort behov av ett register omfattande landets totala byggnadsbestånd.
Det är därför angeläget att ett byggnadsregister skapas. SCB
vill också erinra om att verket den 23 januari 1970 av Kungl. Maj :t erhållit
särskilda medel till planering av en statistik över avgången av lägenheter.
En dylik statistik torde kunna framställas enbart genom medverkan av
byggnadsnämnderna. Eftersom det synes vara ändamålsenligt att byggnadsnämnderna
anlitas i uppgiftsinsamlingen till ett byggnadsregister bör den
av fastighetstaxeringskommittéerna föreslagna byggnadslovsrapporteringen
på sikt kunna modifieras och samordnas med övrigt uppgiftslämnande
för att byggnadsnämnderna inte skall belastas i onödan. Denna samordning
bör också avse nuvarande statistikproduktion. Härvid blir det enligt SCB:s
mening nödvändigt med en översyn av byggnadslovsrapporteringens innehåll
och av tillämpad nomenklatur. I detta sammanhang omnämner SCB också
att det för bostadsbyggnadsstatistiken krävs rapportering månadsvis. Med
hänsyn härtill kan möjligen ifrågasättas om en omläggning till kvartals -

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

redovisning nu bör genomföras. Med hänsyn till de många gemensamma
frågorna i anslutning till insamling, bearbetning och redovisning av uppgifter
med anknytning till fastigheter förefaller det lämpligt att en ändamålsenlig
samarbetsform upprättas mellan fastighetstaxeringskommittéerna,
CFD och SCB.

Bostadsstyrelsen framhåller att de föreslagna byggnadslovsrapporterna
synes kunna komplettera den information, som nu erhålls genom bl. a.
bostadsbyggnadsstatistiken och särskilda räkningar. Den ytterligare informationen
om ombyggnader och fritidsbebyggelse samt de möjligheter att
kombinera tekniska och ekonomiska data som erhålls är därvid av särskild
betydelse. Möjligheterna att utnyttja informationen är dock starkt beroende
av att kvalitetskontrollen blir från statistisk synpunkt tillfredsställande, att
ett system för statistisk bearbetning och redovisning på olika regionala
nivåer utarbetas och samordnas med annan statistikproduktion samt att definitionerna
samordnas med annan statistik. Styrelsen förutsätter att dessa
problem beaktas vid den fortsatta bearbetningen av förslaget.

Statskontoret anser att skäl föreligger att överväga om inte uppgift om
byggnadslov bör tillställas inte bara fastighetstaxeringsnämnden utan även
den vanliga taxeringsnämnden. Statskontoret förutsätter att insamling och
distribution av byggnadslovsdata för nämndernas behov samordnas med
motsvarande behov hos andra avnämare.

CFD anser att under förutsättning att taxeringsarbetet inte kan avvakta
den uppbyggnad av det byggnadsregister i en markdatabank som nämnden
föreslagit i PM den 11 december 1969 med förslag till insamling av nybyggnadsdata
m. m. (Ju 1969:32), införandet av rapportsystemet inlemmas i
uppbyggnaden av densamma. CFD anför bl. a. att de data som avses bli
inhämtade genom den föreslagna byggnadslovsrapporteringen torde täcka
fastighetstaxeringens primära behov. I kommittéförslaget nämns att de
uppgifter som återfinns i fastighetslängden och fastighetsbandet är av intresse
även för t. ex. samhällsplaneringen. CFD instämmer i och för sig i
detta. I många sammanhang, inte minst för planerings- och forskningsändamål,
krävs dock tillgång till väsentligt mer omfattande data. En sammanställning
av vissa uttalade önskemål lämnas i CFD:s nyssnämnda PM. Enligt
CFD:s mening bör insamlandet av data om bebyggelsen i princip ses i ett
större sammanhang. Det är ej lämpligt att skapa insamlingsrutiner, som i
huvudsak avser att förse enbart fastighetstaxeringsmyndigheterna med data.
Kommittéernas förslag torde medföra ökad arbetsbelastning på kommunerna.
Mot de därav föranledda kostnaderna skall givetvis ställas de fördelar
som vinns genom den förbättrade datatillgången. Enligt CFD:s mening bör
man dock vid rapporteringen ta till vara möjligheterna att utvidga datafångsten
så att ett fullständigare byggnadsregister kan hållas. Det synes
mindre lämpligt att isolerat införa den föreslagna rutinen, eftersom den
inom kort kan komma att ersättas av annan, som är anpassad efter data -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

bankens behov. Resultatet av den fortsatta utredningen om byggnadsredovisning
bör beaktas. CFD förutsätter att det nära samarbetet med fastighetstaxeringskommittéerna
därvid kan fortsätta. I utredningsarbetet bör ingå
en genomgång av möjligheterna till samordning av datafångsten för fastighetstaxeringens
behov, viss statistikproduktion och föreslagen byggnadsdatabas
i fastighetsdatabanken. CFD förklarar att de data som föreslagits i
rapportsystemet emellertid kanske kan tänkas utgöra första steget i en successiv
utbyggnad av byggnadsdatabanken. Det är av utomordentlig vikt att en
successiv uppläggning överensstämmer med de målsättningar och de system,
som den pågående utredningen söker klarlägga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det ändamålsenligt att
blanketter kommer till användning och att smärre reparationsarbeten och
andra mindre åtgärder undantas från uppgiftsskyldigheten. Länsstyrelsen
anser emellertid att uppgifterna bör insändas månadsvis. För åtminstone de
större fögderierna medför kvartalsvis redovisning betydande olägenheter
från arbetssynpunkt.

Sveriges fastighetsägareförbund anser det värdefullt med ett utarbetat
förslag till byggnadslovsrapport, som nu framlagts, för att uppgifterna om en
fastighets status skall bli så tillförlitliga som möjligt. Lokala skattemyndigheten
i Stockholms fögderi tillstyrker livligt den föreslagna nya ordningen
beträffande byggnadslovsrapporter. Samfundet för fastighetsvärdering hälsar
med tillfredsställelse att den nuvarande byggnadslovsrapporteringen avses
bli utvidgad och kommer att omfatta också tekniska data om bebyggelse,
vilket torde kunna underlätta taxeringsnämndernas arbete och därigenom
främja en jämn och riktig taxering. Även Taxering snämnds ordförandenas
riksförbund uttrycker tillfredsställelse särskilt med förslaget att byggnadsnämndernas
uppgiftslämnande skall ske på centralt fastställda, enhetligt
utformade formulär. Därmed bereds fastighetstaxeringsnänmderna möjlighet
att jämföra och korrigera fastighetsdeklarationernas motsvarande
uppgifter.

Svenska försäkringsbolags riksförbund instämmer i kommittéernas uttalande
att anspråken på rapporteringens fullständighet ej bör ställas för
höga i de fall byggnadsnämnderna ännu ej har tillräckliga resurser för rapporteringen.

Några remissinstanser har varit tveksamma inför förslaget om utvidgad
byggnadslovsrapportering eller avstyrkt förslaget.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter nyttan av den föreslagna utbyggda
rapportskyldigheten mot bakgrunden av det merarbete byggnadsnämnderna
härigenom åsamkas. Enligt uppgifter från ett par kommuner i
länet med relativt stor frekvens av bebyggelseändringar anser sig byggnadsnämnderna
inte ha tillräcklig personal för att kunna redovisa beviljade
byggnadslov enligt det förslag till byggnadslovsrapport som upprättats av
kommittéerna. Detta gäller i synnerhet alla data beträffande själva bygg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

nadsbeskrivningen. Däremot ansluter sig länsstyrelsen helt till kommittéernas
uppfattning om att informationsflödet i viss utsträckning behöver styras.
Byggnadslov som är utan nämnvärt intresse för fastighetstaxeringsnämnderna,
såsom t. ex. omfärgning av fasad e. d., bör således inte rapporteras.
Länsstyrelsen finner för sin del att rapporten kan begränsas. Om fastighetstaxeringsnämnden
anser sig i något särskilt fall behöva ytterligare
upplysningar har nämnden möjlighet att själv ta del av byggnadsnämndens
handlingar.

Svenska kommunförbundet avstyrker förslaget. Förbundet har visserligen
förståelse för önskemålet om en enhetlig utformning av rapporteringen,
men anser att denna måste vara anpassad till de arbetsrutiner, som nu tilllämpas
vid behandlingen av byggnadslovsärenden, så att något merarbete
för byggnadsnämnderna i princip inte uppstår. Det föreslagna formuläret
”byggnadslovsrapport” innehåller emellertid ett så stort antal sakuppgifter
om den byggnad som berörs av byggnadslovet och en så detaljerad byggnadsbeskrivning
— även i det fall det endast gäller ombyggnad — att ifyllandet
av alla de begärda uppgifterna kommer att medföra ett väsentligt
merarbete och en stark arbetsbelastning för byggnadsnämnderna. Den föreslagna
tidsfristen för rapporteringen — senast två veckor efter utgången av
varje kvartal — är alltför kort för en byggnadsnämnd med ett större antal
byggnadslovsärenden. Detta gäller speciellt i fråga om ärenden som behandlats
vid nämndsammanträde i slutet av ett kvartal. Det bör även beaktas att
byggnadsnämnderna i det stora antal kommuner, som nybildas eller vidgas
vid kommande årsskifte, till följd av sammanläggningen får särskilt stor arbetsbörda
och svårligen under år 1971 kan utan kostnadskrävande personalförstärkning
hinna med de ytterligare arbetsuppgifter som en utökad rapportering
skulle innebära.

Även om en effektiv och rättvisande fastighetstaxering också är ett kommunalt
intresse, är det enligt kommunförbundets mening inte rimligt att i
kontrollsyfte belasta byggnadsnämnderna med en så omfattande uppgiftsskyldighet.
Det är dock i första hand de deklarationsskyldigas uppgifter och
då bl. a. uppgifter om byggnadskostnader som skall ligga till grund för fastighetstaxeringen.
Byggnadskostnadernas storlek kan byggnadsnämnderna
inte uttala sig om, och den uppgiften ingår inte heller i den föreslagna byggnadslovsrapporten.
Eftersom rapporteringen avser ny-, till- eller ombyggnader
kommer ändock data om huvuddelen av det befintliga byggnadsbeståndet
att för lång tid framöver bygga på de deklarationsskyldigas uppgifter.
Förbundet avstyrker därför förslaget om en utvidgning av byggnadsnämndernas
rapporteringsskyldighet såsom det är utformat och hävdar att
byggnadslovsrapporteringen bör omfatta enbart uppgifter om vad byggnadsloven
avser och ske i form av exempelvis kopior av protokoll. Endast i de
fall de i fastighetsdeldarationerna lämnade uppgifterna bedöms vara otill -

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

förlitliga, bör fastighetstaxeringsnämnderna i kontrollsyfte inhämta motsvarande
uppgifter från byggnadsnämnderna.

Det finns enligt kommunförbundet all anledning att avvakta resultatet av
den utredning som företas av CFD om bl. a. insamling av byggnadsdata för
en planerad fastighets- och databank, så att en samordning av en insamling
av byggnadsdata för skilda ändamål kan komma till stånd och dubbelarbete
undvikas. Även av detta skäl bör enligt förbundet byggnadslovsrapporteringen
till lokal skattemyndighet inte nu vidgas i den omfattning som
kommittéerna föreslår.

Även Svenska sparbanksföreningen avstyrker förslaget och anser att det
vore tillräckligt om byggnadsnämnderna rapporterade en gång per år vilka
byggnadslov som meddelats. Föreningen föreslår att denna rapportering
skulle ske den 15 februari och avse förhållandena den 1 januari samma år.

Några remissinstanser har behandlat förslaget att brandförsäkringsanstalt
även i fortsättningen skall efter anmaning vara skyldig att lämna uppgift
om försäkringsvärdet på byggnader.

Svenska sparbanksföreningen anser att uppgiftsskyldigheten för försäkringsgivarna
bör utökas. Föreningen anför att alla försäkringsbolag nyvärderar
villor, hyreshus, lantgårdar, industrier etc. Detta sker efter schablonmässiga
regler på särskilda formulär. Uppgifter infordras av försäkringstagaren,
om inte bolagens egna ingenjörer utför besiktning före värdering.
Uppgiftsskyldigheten för försäkringsgivarna bör utökas att gälla även underlaget
för beräkning av försäkringsvärdet när det gäller särskild fastighetstaxering.
Kostnaden härför inskränker sig i stort sett till kopierings- och
portokostnader, och utbytet blir avsevärt större än det från byggnadsnämnderna.
Därtill utelämnas i byggnadsbeskrivningen i försäkringsformulären
aldrig någon standardhöj ande detalj.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Svenska försäkringsbolags
riksförbund har den uppfattningen att försäkringsvärdena inte är till ledning
vid taxeringen med hänsyn till de försäkringsformer som numera ofta
tillämpas. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför bl. a. att de flesta
byggnader torde numera vara nyvärdeförsäkrade. Detta innebär som regel
att vid totalskada utgår ersättning med belopp som motsvarar kostnaden
för uppförande av ny byggnad av samma eller liknande slag. Brandförsäkringsvärdet
är därför ingen mätare av byggnadens nuvarande värde. Härtill
kommer att — med anledning av utvecklingen av i detta sammanhang berörda
försäkringsgrenar — möjligheterna att lämna uppgifter om brandförsäkringsvärde
torde bli mer och mer begränsade. I fråga om villafastigheter
har flera försäkringsbolag infört beloppslös fullvärdesförsäkring. Övriga
bolag torde komma att införa liknande system. Vid tecknandet av en
försäkring lämnar försäkringstagaren vissa uppgifter om sin fastighet i enlighet
med ett av försäkringsbolagen utarbetat system. Med ledning av dessa

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

uppgifter, som dels är av värdekaraktär, dels av riskkaraktär, beräknar försäkringsbolaget
premien för försäkringen. Försäkringstagaren meddelas ej
något försäkringsbelopp utan vet endast att hans fastighet är försäkrad till
fulla värdet. Dessa premieberäkningsmetoder torde ganska snart komma
att utvidgas till andra delar av fastighetsförsäkringsmarknaden. Det kan
nämnas att kreditinstituten vid sin långivning numera ej kräver uppgift om
brandförsäkringsvärde utan anser uppgiften att fullvärdesförsäkring föreligger
tillfredsställande.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser för sin del att det skulle vara lämpligt
att till nuvarande bestämmelser foga en föreskrift om skyldighet för hypoteksinrättning
att efter anmaning lämna uppgift om det belåningsvärde,
som åsatts i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet. För fastighetstaxeringen
torde det enligt länsstyrelsens mening vara av större vikt att
känna ett dylikt belåningsvärde än brandförsäkringsvärdet.

Förslaget att de lokala skattemyndigheterna i första hand bör utsända
erinran om skattskyldighet och anmaning att deklarera har tagits
upp av ett antal remissorgan.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anser det vara på tiden
att genomgående slopa erinran som föregångare till anmaning. Myndigheten
har inte någon invändning mot att också de lokala skattemyndigheterna
skall kunna utfärda anmaning.

Riksskattenämnden, länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län
samt Sveriges industriförbund avstyrker förslaget att de lokala skattemyndigheterna
ges rätten att utfärda anmaning.

Riksskattenämnden anser att en anmaning är en åtgärd av allvarlig natur
och bör utfärdas med urskillning och omdöme. Detta gäller i synnerhet
om i anmaningen föreläggs vite. Något ”datamässigt” anmaningsförfarande
bör inte ifrågakomma. Enligt riksskattenämndens mening är det ur praktiska
synpunkter tillräckligt att lokal skattemyndighet får möjlighet att
erinra om deklarationsplikten. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner inte
tillräckliga skäl föreligga för att lokal skattemyndighet ges rätten att utfärda
anmaning, utan anser att anmaning bör liksom vid den årliga taxeringen
i övrigt och vid allmän fastighetstaxering endast utskrivas av den
lokala skattemyndigheten men undertecknas av fastighetstaxeringsnämndsordföranden.
Sveriges industriförbund anför bl. a. att något praktiskt behov
av att ge lokal skattemyndighet möjlighet att utfärda anmaning inte föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Förberedande åtgärder av länsstyrelse m. m.

Nuvarande ordning

De nuvarande bestämmelserna i TF om taxeringsmyndigheternas förberedande
åtgärder vid den särskilda fastighetstaxeringen finns intagna i 174 §
genom föreskrift i paragrafens andra stycke att bestämmelserna i förordningen
om taxeringsnämndernas och prövningsnämndernas verksamhet beträffande
taxeringen för inkomst och förmögenhet liksom föreskrifterna om
riksskattenämnden skall äga motsvarande tillämpning vid särskild fastighetstaxering,
i den mån inte annorlunda är stadgat. Enligt 93 §, vartill hänvisas,
har landskamreraren att upprätta förslag till anvisningar för inkomstoch
förmögenhetstaxeringen i länet och tillställa riksskattenämnden förslaget
senast den 1 december året före taxeringsåret. Senast den 20 samma månad
skall riksskattenämnden återsända förslaget jämte sina erinringar mot
detsamma. Prövningsnämnden skall därefter fastställa anvisningarna för
taxeringen, vilka senast den 15 januari under taxeringsåret skall tillställas
taxeringsnämnderna och riksskattenämnden. För den allmänna fastighetstaxeringen
gäller i stort sett motsvarande regler, även om andra datumangivelser
lämnas (144 § 3 mom.).

Kommittéförslaget

De förberedande åtgärder vid den särskilda fastighetstaxeringen som enligt
kommittéerna fortsättningsvis bör regleras i TF är främst utarbetandet
av anvisningar och andra direktiv för taxeringsarbetet. Därvid bör, sägs det,
de nu gällande reglerna i ämnet inte ändras utom såtillvida att det bör stadgas
att i anvisningarna skall ingå bl. a. statistiska och andra uppgifter, som
skall underlätta för de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna att iaktta de
normer för taxeringen som anges i 12 § 2 mom. KL. Anvisningarna bör tillställas
förutom de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna och riksskattenämnden
även de lokala skattemyndigheterna.

Enligt kommittéförslaget bör vidare föreskrivas att länsstyrelse har att i
övrigt vidta sådana förberedande åtgärder som underlättar arbetet i de särskilda
fastighetstaxeringsnämnderna. Med hjälp av den fastighetstaxeringsspecialist,
som kommittéerna föreslår alltjämt skola finnas hos varje länsstyrelse
och som bör kunna medverka i bl. a. förarbetena till nyssnämnda
anvisningar, bör länsstyrelsen inför en förestående särskild fastighetstaxering
kunna göra erforderliga sammanställningar av tillämpade värderingsprinciper
beträffande såväl markvärden och åkervärden m. in. som byggnadsvärden
för att främja en rättvis och likformig bedömning vid taxeringen.
Vidare bör enligt kommittéerna specialisten insamla och eventuellt sammanställa
uppgifter om ändrade planförhållanden o. d. som synes böra leda
till omprövning av fastigheters beskattningsnatur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

I kommittéförslaget erinras om att länsstyrelsen vid den allmänna fastighetstaxeringen
skall kalla ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och
vissa ledamöter i dessa nämnder till förberedande överläggningar om tilllämpningen
av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen.
Vissa sakkunniga kan även kallas till detta sammanträde.
När det gäller den årliga taxeringen kan länsstyrelsen kalla ordföranden och
högst två ledamöter från varje taxeringsnämnd inom länet eller del därav
till sammanträde inför landskamreraren rörande taxeringsarbetet. Särskilda
sakkunniga kan kallas till detta sammanträde för lämnande av upplysningar.

Det kan enligt kommittéerna förutsättas att det även i fortsättningen
kommer att föreligga behov för länsstyrelsen att kunna samla nämndordförande,
vissa nämndledamöter och vissa sakkunniga för att informera dem
om det förberedelsearbete för den särskilda fastighetstaxeringen som utförts
inom länsstyrelsen samt om de anvisningar för taxeringen som utfärdats
av riksskattenämnden och av prövningsnämnden samt för att hålla
överläggningar om det kommande taxeringsarbetet. Det synes därför enligt
kommittéförslaget lämpligt att ta upp i huvudsak de bestämmelser i detta
hänseende som nu gäller för den årliga taxeringen samt tillfoga att till sammanträde,
som här avses, skall kunna kallas även andra personer som på
grund av sin verksamhet eller av annan anledning kan antas äga sakkunskap
i fråga om värdering av fastigheter.

Förberedelsearbetet i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna bör enligt
kommittéernas mening kunna regleras genom anvisningar av riksskattenämnden.

Remissyttrandena

I fråga om anvisningar för den särskilda fastighetstaxeringen föreligger
delade meningar bland remissinstanserna. Flertalet remissinstanser
har lämnat förslaget utan erinran. Några remissinstanser finner de föreslagna
anvisningarna vara alltför omfattande och två remissinstanser anser
att behov av anvisningar för den särskilda fastighetstaxeringen inte föreligger.

Taxering snämnds ordförandenas riksförbund finner det välbetänkt att åtgärder
föreslagits för att underlätta de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas
arbete genom meddelande av anvisningar och andra direktiv för
taxeringsarbetet o. d.

De remissinstanser som finner de föreslagna anvisningarna vara alltför
omfattande är länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län.

Länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län
föreslår att de anvisningar som behövs tas in i de årliga anvisningar som
jämlikt 93 § TF utfärdas för inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att anvisningarna i fråga såvitt
länsstyrelsen f. n. kan bedöma torde komma att bli tämligen kortfattade
och huvudsakligen innehålla hänvisningar till de av fastighetsprövningsnämnden
till ledning vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering
fastställda anvisningarna. Därutöver bör tas in en redogörelse för prisutvecklingen
efter det år som varit nivåbestämmande vid den senaste allmänna
fastighetstaxeringen samt en komplettering av de i fastighetsprövningsnämndens
anvisningar intagna tabellerna över generella hyreshöjningar och
normalhyror beträffande hyresfastigheter.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför bl. a. att anvisningar för fastighetstaxering
inte förekommit mellan allmänna fastighetstaxeringar. I den
mån statistiskt material och t. ex. förändringar i byggnadskostnaderna ger
behov av anvisningar mellan allmänna fastighetstaxeringar ser länsstyrelsen
i vart fall f. n. den lösningen ligga närmast till hands att central myndighet
utfärdar behövliga anvisningar. Länsstyrelsen utgår från att behov
av länsanvisningar kommer att föreligga endast i undantagsfall.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter om statistiska uppgifter
skall vara obligatoriska i anvisningarna för särskild fastighetstaxering. Vid
1970 års allmänna fastighetstaxering visade det sig nämligen, att det statistiska
underlaget i tämligen stor omfattning — där det inte helt saknades —
var så svagt att det inte kunde anses godtagbart. Man torde kunna utgå
ifrån att underlaget inte kommer att vara bättre inför de särskilda fastighetstaxeringarna.
Mot bakgrunden härav synes ett obligatorium inte böra inskrivas
i författningstexten. Centralt utarbetade närmare riktlinjer för eller
mallar till anvisningar bör utarbetas och föreligga i god tid.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför bl. a. att behovet av anvisningar
torde vara växlande från län till län och kan förutsättas öka för varje år
som förflyter från senaste allmänna fastighetstaxering. I många län torde
vid 1971 års särskilda fastighetstaxering andra anvisningar till ledning för
värderingen ej kunna föreskrivas än de vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
tillämpade, möjligen kompletterade med uppgift om utvecklingen
av byggnadskostnadsindex. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör därför bestämmelsen
om anvisningar för särskild fastighetstaxering modifieras, förslagsvis
genom att den föreslagna avfattningen i stället får lydelsen ”Landskamreraren
har att i erforderlig omfattning upprätta förslag till anvisningar
till ledning för nästkommande års särskilda fastighetstaxering inom länet”.

Länsstyrelserna i Skaraborgs och Jämtlands län anser att anvisningar
av föreslagen art inte behövs. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att sådana
anvisningar inte fyller något som helst behov och helt kan undvaras. Om
något behov av anvisningar skulle yppa sig kan enligt länsstyrelsens mening
förste taxeringsintendenten utfärda sådana. Länsstyrelsen ställer sig dessutom
helt frågande inför det ifrågasatta behovet vid den särskilda fastighetstaxeringen
av statistiska uppgifter om prisutveckling efter senaste allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

fastighetstaxering. Den särskilda fastighetstaxeringen skall ju grundas på
förhållandena vid den senast verkställda allmänna fastighetstaxeringen. Vad
som därefter hänt på fastighetsmarknaden saknar därför varje intresse för
de särskilda nämnderna och uppgifter härom utgör snarare ett incitament
till missförstånd om vilken taxeringsnivå som skall tillämpas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ställer sig frågande till att särskilda anvisningar
skall behöva utfärdas inför en särskild fastighetstaxering. En allmän
erinran om vilka grunder som skall tillämpas torde enligt länsstyrelsens
mening vara tillfyllest. Länsstyrelsen anser däremot att det givetvis är såväl
nödvändigt som lämpligt att förste taxeringsintendenten med fastighetstaxeringsspecialistens
medverkan vidtar sådana förberedande åtgärder som underlättar
arbetet för de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna såsom sammanställningar
av tillämpade värderingsprinciper m. m. inom varje distrikt
för att främja en rättvis och likformig bedömning vid taxeringen och för
att undvika ”glidning uppåt” av taxeringsvärdenivån.

Statskontoret, länsstyrelsen i Skaraborgs län och lokala skattemyndigheten
i Stockholms fögderi har erinrat om förslaget i PM med förslag till
skatterätt och länsrätt (Stencil C: 3 juni 1970) om att skatterätten skall befrias
från uppgiften med länsanvisningar. Statskontoret anför i anknytning
härtill att om årliga länsanvisningar bedöms erforderliga för den särskilda
fastighetstaxeringen anvisningarna, enligt statskontorets mening, bör utarbetas
inom länsstyrelsens taxeringsenhet i samråd med riksskatteverket. Något
i författning reglerat förfarande för dessa anvisningar synes därvid inte
behövas. Länsstyrelsen eller riksskatteverket bör i mån av behov kunna ta
initiativ till länsanvisning på fastighetstaxeringsområdet.

Förslaget att länsstyrelsen skall kunna sammankalla ordförande och två
andra nämndledamöter samt vissa sakkunniga till sammanträde för
överläggningar inför taxeringsarbetet har tagits upp av några remissinstanser.

Länsstyrelsen i Jämtlands län och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund
finner det välbetänkt att länsstyrelsen ges möjlighet att kunna samla
ordförandena m. fl. till informationsmöte.

Länsstyrelsen i Stockholms län utgår från ett behov av att kunna sammankalla
till sammanträden för taxeringsarbetet vid särskild fastighetstaxering
inför landskamreraren kommer att föreligga endast i undantagsfall.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att behov av föreskrift om möjlighet
att sammankalla till ifrågavarande sammanträden inte föreligger.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Taxeringsarbetet

Nuvarande ordning

F. n. skall bestämmelserna om taxeringsnämndernas verksamhet vid inkomst-
och förmögenhetstaxering äga motsvarande tillämpning vid särskild
fastighetstaxering i den mån inte annorlunda är stadgat (174 § andra stycket
TF). Särskilda föreskrifter om taxeringsnämndens arbete m. m. vid särskild
fastighetstaxering finns intagna i bl. a. 177 §.

I 177 § 1 mom. första stycket föreskrivs att taxeringsnämnden skall under
de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum, företa sådan taxering
så fort det kan ske. Vidare föreskrivs att nämnden har att för varje
fastighet, för vilken jämlikt 12 § 2 mom. KL nytt taxeringsvärde skall sättas,
besluta till vilket belopp det nya värdet skall tas upp. För övriga fastigheter,
som skall taxeras, skall nämnden ta upp nästföregående års taxeringsvärden
oförändrade. Enligt andra stycket samma moment skall nämnden
också pröva framställningar om sådant särskilt angivande av värden på olika
i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter som avses i
8 § sista stycket KL.

Enligt 177 § 2 mom. TF skall de beslutade taxeringarna tas upp i fastighetslängd.
Sådan längd skall föras för varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om
sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun. För varje
fastighet, som taxeras, skall i längden anges taxeringens belopp och namnet
på den som vid taxeringsårets ingång varit ägare till fastigheten. Närmare
bestämmelser om längdföringen finns i taxeringskungörelsen (1957: 513).

I 177 § 3 mom. TF föreskrivs att taxeringsnämnden skall underrätta fastighetsägaren
i de fall nämnden åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller, med
avvikelse från vad som under nästföregående taxeringsår varit gällande, fördelat
taxeringsvärde på olika fastigheter, som ingår i taxeringsenhet, eller
på olika delar av fastigheter eller avslagit framställning om här avsedd taxeringsåtgärd.
För sådan underrättelse skall bestämmelserna i 69 § 4 mom.
TF äga motsvarande tillämpning.

Enligt 177 § 4 mom. TF får samtliga ledamöter av taxeringsnämnd delta
i granskningen av särskild fastighetsdeklaration.

Kommittéförslaget

Till den särskilda fastighetstaxeringen skall enligt kommittéförslaget överföras
i huvudsak de arbetsformer och bestämmelser som numera införts för
den allmänna fastighetstaxeringen. Det synes därför kommittéerna lämpligt
att avsnittet om de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet i
likhet med motsvarande avsnitt beträffande såväl inkomst- och förmögenhetstaxering
som allmän fastighetstaxering bör inledas med föreskrifter om
länsstyrelsens och förste taxeringsintendentens övervakande uppgifter vid
taxeringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Lokal skattemyndighet bör vid de kommande särskilda fastighetstaxeringarna
svara för en väsentlig del av nämndens kanslifunktioner. Som redovisats
i det föregående anser kommittéerna att ordföranden i särskild fastighetstaxeringsnämnd
inte bör vara skyldig att ta emot deklarationer. Den avvikelsen
från formuleringen av motsvarande bestämmelse vid allmän fastighetstaxering
bör således göras att ordföranden åläggs att ombesörja att
deklarationer och andra uppgifter införskaffas. I praktiken sker detta genom
lokal skattemyndighets försorg. Ordföranden bör vidare åläggas att
lämna annan taxeringsmyndighet eller lokal skattemyndighet behövliga
uppgifter. Liksom numera gäller vid den allmänna fastighetstaxeringen bör
enligt kommittéerna ordföranden kunna rådgöra med nämndledamot för avgivande
av yttrande i besvärsmål och även inkalla ledamöterna i nämnden
utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.

För det fall att ordföranden inte är värderingssakkunnig bör enligt kommittéerna
den av länsstyrelsen särskilt utsedde ledamoten besitta sakkunskap
i fråga om fastighetsvärdering. En föreskrift om att den ledamot som
länsstyrelsen utsett skall särskilt, i den utsträckning ordföranden beslutar,
granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar samt i övrigt biträda
ordföranden i hans arbete finns också upptagen i kommittéförslaget.

Kommittéerna finner angeläget att i möjligaste mån avlyfta expeditionella
sysslor från nämnden och dess ordförande. Därför bör nämnden få åtnjuta
biträde av personal som för sådant ändamål kan anvisas. I första hand avses
personal inom lokal skattemyndighet, men även personal vid lantmäterikontor
bör kunna komma i fråga vid biträde i frågor av fastighetsteknisk
karaktär.

De bestämmelser som vid allmän fastighetstaxering gäller i fråga om
nämndsammanträden, protokoll och rätt att närvara vid allmän fastighetstaxering
bör enligt kommittéförslaget även gälla vid särskild fastighetstaxering.
Samma regler bör gälla också beträffande jäv, omröstning, beslut, avvikande
eller särskild mening och reservation. Särskild fastighetstaxeringsnämnd
föreslås skola få fatta beslut om inte ordföranden och minst två andra
ledamöter eller, om antalet ledamöter i nämnden förutom ordföranden är
minst fem, minst tre ledamöter är närvarande.

F. n. skall särskild fastighetstaxering ske så fort som möjligt. Kommittéerna
föreslår att den särskilda fastighetstaxeringsnämndens arbete skall börja
så snart det kan ske sedan nämnden från den lokala skattemyndigheten fått
handlingar till ledning för taxeringen, dock senast den 1 mars under taxeringsåret.
Vid nämndens första sammanträde bör nämndordföranden enligt
kommittéförslaget lämna en redogörelse för de värderingsgrunder, som vid
föregående allmänna fastighetstaxering tillämpats inom skilda delar av distriktet,
och de anvisningar som meddelats för taxeringsarbetet samt de förberedelser
som i övrigt utförts för detta arbete.

Den särskilda fastighetstaxeringsnämndens beslut om ny taxering föreslås

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

inte avse andra fastigheter än sådana som skall ny- eller omtaxeras enligt
12 § 2 mom. KL. För övriga fastigheter i distriktet skall således som hittills
närmast föregående års taxeringar upptas oförändrade.

Till ledning vid taxeringen har nämnden — utöver det material som centralt
eller av länsstyrelsen eller genom nämndens egen försorg färdigställts
under förberedelsearbetet — det material som utgörs av fastighetsdeklarationer,
uppgifter från byggnadsnämnder, fastighetsbildningsorgan, lantbruksnämnder
och planmyndigheter samt fastighetstaxeringsavier, som enligt
kommittéförslaget skall framställas av länsstyrelsens datakontor och överlämnas
av den lokala skattemyndigheten. På fastighetstaxeringsavierna bör
finnas förtryckt den senaste fastighetslängdens uppgifter om taxeringsenheterna
och även andra uppgifter om dessa, som finns antecknade på fastighetsavierna
hos den lokala skattemyndigheten. Kommittéerna anser att riksskattenämnden
skall få ge närmare anvisningar om den ordning i vilken
den lokala skattemyndigheten skall tillställa fastighetstaxeringsnämnden
handlingar som avser fastigheter som kan bli aktuella för ny- eller omtaxering
men för vilka fastigheter deklaration inte inkommit. Avgörandet om
ny- eller omtaxering skall ske bör i första instans enligt kommittéerna alltid
falla på den särskilda fastighetstaxeringsnämnden. Den lokala skattemyndigheten
bör sålunda till nämnden vidarebefordra uppgifter om varje
fastighet beträffande vilken det inte framstår såsom helt uppenbart att nyeller
omtaxering inte kan vara aktuell.

Taxeringsbeslutet bör antecknas på fastighetstaxeringsavin liksom regeln
är vid allmän fastighetstaxering. Riksskattenämnden bör få utfärda närmare
anvisningar i ämnet. Kommittéerna föreslår endast den regeln att nämndens
beslut skall antecknas och meddelas lokal skattemyndighet i den ordning
som föreskrivs av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.

Enligt kommittéförslaget bör deklarationer, som behandlats, med därtill
hörande handlingar, bl. a. avierna med nämndens beslut och anteckningar,
inlämnas fortlöpande till den lokala skattemyndigheten. Leveransplan bör
upprättas av nämnden och lokal skattemyndighet gemensamt.

Lokal taxeringsnämnds arbete skall f. n. vara avslutat före utgången av
juni månad under taxeringsåret. De handlingar, protokoll m. m., som
nämnden har, skall lämnas till länsstyrelsen senast den 15 juli under taxeringsåret.
I kommittéförslaget föreslås att den särskilda fastighetstaxeringsnämndens
arbete skall vara avslutat senast den 31 maj under taxeringsåret.
Skälet är dels att de lokala taxeringsnämnderna avslutar sitt arbete senast
den 30 juni och att de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas beslut kan
inverka på förmögenhetstaxeringen samma år, dels att datamässig behandling
av de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas beslut föreslås skola ske
vid längdframställningen och framställning av underrättelser, in. in. Denna
dataproduktion bör inte sammanstöta med motsvarande dataproduktion

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Det föreslås vidare i kommittéförslaget
att protokoll och övriga handlingar bör sändas till länsstyrelsen senast
den 15 jnni.

Även om den 31 maj anges såsom sista tidpunkt för det egentliga taxeringsarbetet
i första instans bör enligt kommittéerna arbetet läggas upp så,
att det i allt väsentligt är avklarat senast den 15 maj. Deklarationsmaterialet
bör i sin helhet vara avlämnat till den lokala skattemyndigheten senast den
1 juni.

Liksom hittills bör enligt kommittéernas mening underrättelser om den
särskilda fastighetstaxeringsnämndens beslut utsändas till fastighetsägare
i rekommenderade brev. Delgivningsbestämmelserna i övrigt i 69 § 4 mom.
andra stycket TF bör därvid gälla. Underrättelse bör skickas ut såväl då
nämnden åsatt fastighet ny taxering enligt 12 § 2 mom. KL som då inkommen
deklaration inte föranlett beslut om ny taxering. Lokal skattemyndighet
bör få svara för att uppgifterna i underrättelserna överensstämmer med
den särskilda fastighetstaxeringsnämndens beslut och för att underrättelserna
utsänds till fastighetsägarna. Framställandet av underrättelserna
bör kunna ske datamässigt hos länsstyrelserna.

Underrättelse skall enligt kommittéförslaget liksom hittills innehålla
uppgift om nämndens beslut. I motsats till tidigare bör emellertid samtliga
de uppgifter som finns införda i fastighetslängden tas med i underrättelsen.
Därigenom kommer såväl nämndens beslut om taxering som grunderna för
detta beslut att meddelas ägaren.

Underrättelsen bör innehålla upplysning även om vad som skall iakttas
vid anförande av besvär över den särskilda fastighetstaxeringsnämndens
beslut. Underrättelsen skall om möjligt expedieras före utgången av juni
månad under taxeringsåret.

Remissyttrandena

Mot den föreslagna tiden för arbetet i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
har flertalet remissinstanser inte något att erinra.
Några remissinstanser finner emellertid att senaste dag för arbetets början
inte bör föreskrivas. Två remissinstanser anser att det bör övervägas om
inte taxeringsarbetet kan förläggas till annan tidsperiod.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför att såvitt länsstyrelsen kan bedöma de
lokala skattemyndigheterna inte kan hinna att distribuera deklarationsmaterialet
till samtliga särskilda fastighetstaxeringsnämnder före den 1 mars.
Att tvinga nämnderna till ett första sammanträde enbart för genomgång av
värderingsgrunderna synes föga rationellt. Liknande synpunkter anförs av
länsstyrelserna i Hallands och Västernorrlands län.

Statskontoret anför att det bl. a. mot bakgrund av att lokal skattemyndighet
under den föreslagna tiden har arbetstoppar på andra områden vore

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

önskvärt, att förutsättningarna att förlägga angivna arbetsuppgifter till annan
tidpunkt övervägs. Om man undantar informationsbehovet på inkomsttaxeringssidan
för bl. a. kontantberäkningar synes något väsentligt samband
med inkomsttaxeringen inte föreligga. Visst samband föreligger däremot med
förmögenhetstaxeringen. Statskontoret anser emellertid inte att detta utgör
skäl för att arbetet tidsmässigt måste sammanfalla. Svensk industri öreni ng
anser att redan nu koncentrationen av deklarations- och taxeringsarbetet
innebär problem för både deklaranterna och deras medhjälpare samt för
skattemyndigheterna. Enligt föreningens åsikt bör man därför överväga om
inte en spridning av detta arbete vore möjligt. Detta skulle kunna ske om
sista dagen för ingivande av särskild fastighetsdeklaration sattes till den 15
januari i stället för den 15 februari.

Beträffande beslutförhet i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
förordar länsstyrelsen i Jämtlands län att oavsett nämndernas sammansättning
nämnden skall vara beslutför om ordförande och minst två
andra ledamöter är närvarande.

Frågan om beslut vid fastighetstaxeringen skall kunna fattas av fastighetstaxeringsnäinndsordföranden
ensam har tagits upp av länsstyrelsen i
Stockholms län. Länsstyrelsen anför att någon motsvarighet vid fastighetstaxeringen
till 63 § TF, enligt vilken beslut som inte avser avgörande i sak
må fattas av ordföranden ensam, f. n. inte finns och inte heller har föreslagits
i betänkandet. Länsstyrelsen anser emellertid att en sådan motsvarighet
bör finnas, så att ordförande i fastighetstaxeringsnämnd ensam kan
pröva exempelvis framställning om allmän handlings utbekommande. Med
hänsyn bl. a. till taxeringsarbetets omfattning och den tidspress, varunder
det i regel måste utföras, synes det inte lämpligt att hela nämnden skall bli
tvungen att sammanträda enbart för beslut i fråga som måste avgöras
skyndsamt men inte innefattar avgörande i sak. Det synes inte heller påkallat
från rättssäkerhetssynpunkt att i förevarande avseende tillämpa en
annan ordning vid fastighetstaxeringen än vid taxeringen för inkomst och
förmögenhet.

Frågan om vilka taxeringar som skall prövas har berörts
av några remissinstanser.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att fastighetstaxeringsnämnden liksom
hittills bör taxera samtliga fastigheter i distriktet och inte enbart dem, för
vilka nytt taxeringsvärde verkligen åsätts. Taxeringen består i huvuddelen
av fallen i att konstatera att omtaxeringsgrund alls inte föreligger. I några
fall kan nämnden ha skäl att överväga omtaxering men finna att t. ex. verkställd
ombyggnad inte föranleder höjning med en femtedel. Slutligen återstår
de fall då nytt taxeringsvärde skall åsättas enligt 12 § 2 mom. KL. Det
måste emellertid fasthållas att alla fastigheter taxeras. Varje taxering skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

kunna överklagas även om oförändrat värde åsätts t. ex. därför att ägare
anser att nytt taxeringsvärde bort åsättas med tillämpning av bestämmelserna
i 12 § 2 mom. KL.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför bl. a. att den föreslagna lydelsen
av 191 § 1 mom. TF bör förtydligas så att det klart framgår att taxering i
princip företas även av de fastigheter för vilka nästföregående års taxeringsvärden
skall upptas oförändrade. Den nuvarande lydelsen av 177 § 1 mom.
TF synes länsstyrelsen något tydligare i denna del. Det bör nämligen enligt
länsstyrelsen observeras att frågan om skatteplikt skall prövas årligen och
att överförande av skattepliktig fastighet till skattefri inte föranleder ändring
av taxeringsvärdet.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi föreslår att man frångår
den hittills gällande ordningen att vid den särskilda fastighetstaxeringen beslut
skall meddelas rörande samtliga fastigheter, alltså även sådana som inte
skall eller kan omprövas jämlikt 12 § 2 mom. KL (191 § TF). Föreskrifter
bör i stället på lämplig plats ges om att fastigheter, vars taxering inte omprövas
vid särskild fastighetstaxering, skall tas upp i fastighetslängden med
oförändrade värden (och data i övrigt).

Förslaget om lokal skattemyndighets skyldighet att underrätta fastighetsägarna
om åsatt taxering har lämnats utan erinran av samtliga
remissinstanser. Den föreslagna utvidgningen av underrättelseplikten
till samtliga uppgifter om fastigheten som finns införda i fastighetslängden
tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i frågan utom en.

Lantmäteristyrelsen förklarar att styrelsen med tillfredsställelse noterat
att samtliga de uppgifter som införs i fastighetslängden även avses skola redovisas
till fastighetsägaren. Detta bör enligt styrelsens uppfattning bidra till
att öka allmänhetens förtroende för fastighetstaxeringsnämnderna samt underlätta
möjligheterna att anföra sakskäl vid ett eventuellt besvär. På sikt
bör åtgärden härigenom underlätta arbetet hos prövningsnämnderna och
kammarrätten.

Vissa remissinstanser har förordat en längre gående underrättelseplikt än
den föreslagna. Bl. a. kammarrätten, riksskattenämnden och statens vattenfallsverk
anser att skälen för den föreslagna taxeringen bör anges uttryckligare.

Kammarrätten förklarar sig i princip instämma i att samtliga de uppgifter
som finns införda i fastighetslängden skall medtas i underrättelsen om
taxeringen. Frågan om utformningen av underrättelser rörande fastighetstaxeringsnämnds
beslut är beroende av besvärsrättens materiella innehåll.
Av departementschefens uttalande i prop. 1969: 147 (s. 86) framgår att besvärsrätten
kan gälla såväl värden som andra uppgifter i fastighetslängd,
men att en närmare precisering av vilka uppgifter som kan bli föremål för
saklig prövning genom besvärstalan inte då kunde närmare anges utan fick

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

avgöras i praxis. Detta är enligt kammarrättens mening ett ytterligare skäl
för att samtliga i fastighetslängden förekommande uppgifter skall tas in i
underrättelserna. En förutsättning för att underrättelsens innehåll skall bli
begripligt för allmänheten är givetvis att det ges utförliga och lättförståeliga
förklaringar till de olika faktorernas innebörd och inverkan på värdebestämningarna.
Förklaringarna bör införas på underrättelseblanketten på sådant
sätt att den skattskyldige verkligen uppmärksammar dem.

Riksskattenämnden konstaterar med tillfredsställelse att underrättelserna
är avsedda att få ett mera omfattande innehåll än vad som var fallet vid
1970 års allmänna fastighetstaxering. Detta får enligt riksskattenämnden
anses stå i överensstämmelse med vad departementschefen uttalat om besvärsrättens
materiella innehåll i prop. 1969: 147 (s. 85). Beträffande underrättelserna
vill riksskattenämnden vidare framhålla önskvärdheten av att
de förklaringar, som skall lämnas på underrättelseblanketten, blir tydliga
och klarläggande för fastighetsägaren.

Statens vattenfallsverk anför att det i samband med 1970 års allmänna
fastighetstaxering har konstaterats, att i de fall då vattenfallsverket föreslagit
ett byggnadsvärde för en industrianläggning, framräknat med ledning av
anläggningskostnaden och centralt utfärdade anvisningar för värdering av
industrifastigheter i fråga om omräkningstal och avskrivningsnormer, och
fastighetstaxeringsnämnden frångått det föreslagna byggnadsvärdet, det
har varit svårt att få fram skälen för avvikelsen. Det har varit nödvändigt
att göra skriftlig förfrågan hos fastighetstaxeringsnämndens ordförande. I
de flesta fall har den aktuella förfrågan besvarats genom att verket tillställts
en kopia av den industrisakkunniges yttrande i samband med dennes genomgång
av deklarationen i fråga. I några fall har emellertid något svar inte
lämnats på verkets förfrågan. För att kunna anföra fullständiga besvär och
under besvärsprocessens gång även kunna avgiva påminnelser med anledning
av vederbörande taxeringsnämndsordförandes resp. taxeringsintendents
yttranden i målet, är det självfallet nödvändigt att känna till grunderna
för åsättande av det värde besväret avser. I flera fall har verket blivit
tvunget att anföra reservationsbesvär, enär skälen för gjord avvikelse från
föreslaget värde saknats eller kommit till vattenfallsverkets kännedom först
i nära anslutning till besvärstidens utgång. En ordning av nu nämnt slag
synes otillfredsställande ur den skattskyldiges synpunkt. Med hänsyn till
taxeringsvärdenas allt större betydelse i bl. a. inkomst- och förmögenhetssammanhang
torde en noggrann uppföljning av taxeringsvärdena vara nödvändig
för de skattskyldiga. Den skattskyldiges möjligheter att göra en dylik
uppföljning av taxeringsvärdena bör därför underlättas och verket vill i
det följande lämna förslag härtill. I fråga om värden som åsätts villafastigheter
bör en förklaring lämnas hur värdet beräknats av fastighetstaxeringsnämnden,
vilket lämpligen bör ske genom att på underrättelseblanketten
ange vilken byggnadsvärdetabell och kolumn som använts vid taxeringen. När

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

det gäller hyres- och affärsfastigheter används vid taxeringen som regel en
avkastningsmetod baserad på antingen ett brntto- eller nettokapitaliseringsförfarande.
Även i dessa fall synes en anteckning böra göras vilken metod
som lagts till grund för taxeringen och vilka tabellvärden som använts.
Också dessa tabeller bör finnas tillgängliga på länsstyrelsen och hos lokala
skattemyndigheten. I fråga om taxering av industrifastighet är den vanligaste
metoden den s. k. anläggningskostnadsmetoden. Även vid taxering av
kraftverk och regleringsdammar utgör oftast anläggningskostnaden grund
för byggnadsvärdets bestämmande. Vid avlämnande av deklaration för dessa
olika slags fastigheter framräknas i många fall av den skattskyldige ett förslag
till byggnadsvärde. När detta förslag till värde — oftast är det här fråga
om mycket höga taxeringsvärden — inte godtas av vederbörande fastighetstaxeringsnämnd,
bör nämnden vara skyldig att lämna en motivering för
avvikelsen och i de fall, då detta ej klart framgår av själva motiveringen,
även redovisa hur nämnden beräknat sitt åsatta värde. I de fall, då den
skattskyldige inte själv föreslagit något taxeringsvärde, behöver denne i
regel få besked om vilken anläggningskostnad och anskaffningsperiod som
lagts till grund för byggnadsvärdets bestämmande samt omräkningstalet, årlig
nedskrivningsprocent och reduktionen till taxeringsnivå. Här ovan föreslagna
kompletteringar i frågor rörande fastighetstaxeringsnämndens underrättelseskyldighet
gentemot den skattskyldige avser i enlighet med fastighetstaxeringskommittéernas
betänkande arbetet med den särskilda fastighetstaxeringen.
De åtgärder verket föreslagit torde, enligt verkets mening, kunna
medverka till en begränsning av besvärsärendena till prövningsnämnderna
som i många fall nu är en följd av bristande eller för sen kännedom om hur
taxeringsnämnden behandlat vederbörandes fastighetsdeldaration.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att underrättelseplikten inte bör utvidgas.
Länsstyrelsen anför att i de underrättelser, som vid den allmänna
fastighetstaxeringen tillställts fastighetsägarna, angetts endast taxeringsvärdet
och dettas delvärden. I förslaget har angetts att även grunderna för
fastighetstaxeringsnämndens beslut skall anges, eftersom samtliga de uppgifter,
som införs i fastighetslängden, även skall meddelas fastighetsägarna.
Länsstyrelsen anser att fastighetsägarna i och för sig bör ha så många uppgifter
som möjligt för att kunna ta ställning till om åsatta värden är riktiga.
De uppgifter som finns i fastighetslängden ger emellertid inte hela underlaget
för den åsatta taxeringen. En utvidgad underrättelseskyldighet komplicerar
i hög grad taxeringsförfarandet och skapar dessutom ytterligare felkällor.

Några remissinstanser förordar att ytterligare precisering görs i författningstexten
om innehållet i underrättelserna till fastighetsägarna.

Riksskattenämnden och kammarrätten anser att föreskrift om vad underrättelsen
skall innehålla bör tas in i TF.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att föreslagna bestämmelser bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

kompletteras med föreskrift om underrättelseskyldighet även rörande beslut
angående undantag från skatteplikt.

Länsstyrelsen i Hallands län anför att tidsangivelse för expedition av underrättelse
finns vad gäller inkomsttaxeringen i taxeringskungörelsen och
anser att förhållandet bör vara samma vad gäller särskild fastighetstaxeringLänsstyrelsen
ifrågasätter om inte fastighetsägare borde erhålla underrättelse
om preliminärt åsatt värde i likhet med vad gäller vid allmän fastighetstaxering
och i fråga om avvikelser från självdeklaration vid inkomsttaxering.
Även statens vattenfallsverk anser att underrättelse om preliminärt
beslut om åsatt taxering borde utsändas till ägarna. I vart fall bör enligt
verkets mening skyldighet att utsända ifrågasatt avvikelse till fastighetsägaren
föreligga, när denne i avgiven fastighetsdeklaration yrkat ett visst
byggnadsvärde.

Längdföring m. m.

Nuvarande ordning

Enligt bestämmelserna i 177 § 2 mom. TF skall fastighetslängd vid den
särskilda fastighetstaxeringen föras för varje lokalt taxeringsdistrikt eller,
om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun. För
varje fastighet, som taxeras, skall taxeringens belopp och namnet på den
som vid taxeringsårets ingång varit ägare till fastigheten anges. Utförliga
bestämmelser om hur fastighetslängd skall läggas upp och hur fastigheterna
skall anges i sådan längd återfinns i taxeringskungörelsen. Där föreskrivs
bl. a. att lokal skattemyndighet svarar för längdföringen inom sitt fögderi
samt att längdföring sker med ledning av vad som antecknats på deklarationer
och handlingar (38 § 1 inom.).

Kommittéförslaget

För 1970 års allmänna fastighetstaxering har införts ett nytt system för
uppläggning och förande av fastighetslängd. Kommittéerna föreslår att detta
system, som visat sig medföra betydande vinster ur säkerhets-, tids- och kostnadssynpunkt,
i princip skall tillämpas även vid den särskilda fastighetstaxeringen.
Systemet är närmare beskrivet i prop. 1968: 154, i prop. 1969: 96
och i riksskattenämndens anvisningar till 1970 års allmänna fastighetstaxering.
För den särskilda fastighetstaxeringen skulle systemet i korthet innebära
bl. a. att nämnderna meddelar sina beslut jämlikt 12 § 2 mom. KL och
vad som i övrigt skall längdföras enligt anteckningar vid dylika beslut till
den lokala skattemyndigheten på fastighetstaxeringsavier, signerade av ordföranden.
I överensstämmelse med vad som angetts på dessa avier bör längdföringen
utföras datamässigt på länsstyrelsernas datacentraler. I längderna
bör även, på grundval av protokollsutdrag från den särskilda fastighetstaxe -

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

ringsnämnden, föras in nästföregående års taxeringar för de fastigheter som
enligt vad nämnden beslutat inte skall åsättas nya värden jämlikt 12 § 2
mom. KL och vars fjolår staxeringar därför skall tas upp oförändrade.

Kommittéerna anser att fastighetslängderna bör läggas upp enligt normer
som anpassats efter de numera faktiskt föreliggande förhållandena. Lokal
skattemyndighet bör enligt kommittéerna ansvara för längdföringen och
skriva under längden. Närmare föreskrifter om längdens förande bör meddelas
av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Omfattande
sådana anvisningar har till 1970 års allmänna fastighetstaxering utfärdats
av riksskattenämnden. Liknande anvisningar torde böra utfärdas
inför de särskilda fastighetstaxeringarna.

Kommittéerna föreslår att det skall åligga den lokala skattemyndigheten
att fortlöpande lämna de taxeringsnämnder, som har att taxera fastighetsägaren
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skriftlig uppgift om den
nya taxering som den särskilda fastighetstaxeringsnämnden beslutat. Denna
rapportering bör ske genom att lokala skattemyndigheten vidarebefordrar
kopior av fastighetstaxeringsavierna kompletterade med den särskilda
fastighetstaxeringsnämndens beslut till inkomsttaxeringsnämnden.

Remissyttrandena

Förslaget om längdföring har i huvudsak lämnats utan erinran
av remissinstanserna.

CFJJ, riksrevisionsverket och länsstyrelsen i Hallands län påpekar att
tingslag såsom utdebiteringsområde upphör att finnas den 1 januari 1971.

Länsstyrelsen i Hallands län anför att — om församling är delad på olika
fastighetstaxeringsdistrikt — särskild fastighetslängd bör uppläggas för varje
sådan del.

CFU framhåller att fastighetslängden med kommittéernas förslag läggs
upp utan hänsyn till distriktsindelning, varigenom ett från många håll framfört
önskemål tillgodoses. Detta är vid särskild fastighetstaxering möjligt
enligt det föreslagna förfarandet för taxeringsarbetet. Taxeringsnämnden
för inkomsttaxering får en ADB-mässigt framställd underrättelse om åsatt
taxeringsvärde. Uppgifter från den allmänna fastighetstaxeringen lämnas
för alla taxeringsenheter. Vid den särskilda fastighetstaxeringen framställs
underrättelse till inkomsttaxeringen endast för ny- eller omtaxerad taxeringsenhet.
Det kvarstår således ej något krav att dela upp fastighetslängden
på inkomsttaxeringsdistrikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Besvär

Den ordinära processen

Nuvarande ordning

Besvär över särskild fastighetstaxering handläggs f. n. av prövningsnämnden
med samma sammansättning som vid handläggning av besvär i
fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering. Bestämmelserna i TF om prövningsnämndernas
verksamhet i övrigt vid sistnämnda slag av taxering skall
enligt 174 § andra stycket äga motsvarande tillämpning vid den särskilda
fastighetstaxeringen. I fråga om kammarrättens handläggningar av mål om
särskild fastighetstaxering skall bestämmelserna i 165 § om kammarrättens
handläggning av mål om allmän fastighetstaxering äga motsvarande tillämpning
(180 § 3 mom.).

Över taxeringsnämnds beslut om särskild fastighetstaxering får besvär
anföras hos prövningsnämnden, av ägare senast den 15 augusti under taxeringsåret,
av vederbörande kommun före utgången av september månad under
taxeringsåret samt av taxeringsintendent intill utgången av april månad
året efter taxeringsåret (179 § 1 mom. TF). Besvären skall inges till prövningsnämndens
kansli (179 § 2 mom.). Över prövningsnämnds beslut om
särskild fastighetstaxering får besvär föras hos kammarrätten enligt bestämmelser,
som finns intagna i 180 § 1 och 2 mom. Över kammarrättens
utslag i mål som inte gäller tillämpning av 6 § 1 mom. samt 7—12 §§ KL
får talan föras hos regeringsrätten (182 §).

Kommittéförslaget

Kommittéerna anser att nuvarande regler om överinstansernas organisation
vid särskild fastighetstaxering bör stå kvar oförändrade till dess frågan
om skattedomstolarnas omorganisation blivit slutligt avgjord. För att få viss
överensstämmelse med uppställningen i tredje avdelningen i TF angående
allmän fastighetstaxering föreslås dock vissa omredigeringar av författningstexten.

I fråga om besvärsförfarandet föreslår kommittéerna att de regler som
nyligen införts för besvär över den allmänna fastighetstaxeringen skall få
gälla även vid besvär över särskild fastighetstaxering.

Remissyttrandena

Förslaget att den ordinära besvärsprocessen vid särskild
fastighetstaxering utformas enligt samma principer som gäller vid allmän
fastighetstaxering har lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr t60 år 1970

Den extraordinära processen

Nuvarande ordning

Enligt 181 § 1 mom. TF har fastighetsägare extraordinär besvärsrätt vid
särskild fastighetstaxering om han inte fått föreskriven underrättelse om
taxeringsnämnds beslut senast den 15 juli under taxeringsåret. Bestämmelserna
i 99 § skall därvid äga motsvarande tillämpning.

I 181 § 2 mom. första stycket föreskrivs att ägare får anföra besvär i särskild
ordning,

1) om fastighet uppförts såsom skattepliktig, fastän den är undantagen
från skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt
4 § tredje stycket KL är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten inte bort äga rum, samt

3) om fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende blivit felaktigt taxerad.

Enligt 181 § 3 mom. får även taxeringsintendent anföra besvär i särskild
ordning, om sådana skäl som angetts i 2 mom. första stycket föreligger.
Besvär i särskild ordning vid särskild fastighetstaxering skall för att kunna
tas upp till prövning vara inkomna före utgången av femte året efter taxeringsåret
(181 § 4 mom.).

Kommittéförslaget

Samtidigt med att nya regler infördes för den ordinära besvärsrätten vid
den allmänna fastighetstaxeringen utvidgades möjligheterna till extraordinär
besvärsrätt vid denna taxering. Den extraordinära besvärsrätten vid
särskild fastighetstaxering bör, enligt kommittéernas mening, utvidgas av
samma skäl som anförts för den utökade extraordinära besvärsrätten vid
allmän fastighetstaxering (prop. 1969: 147 s. 48—57 och 90—92). Extraordinär
besvärsrätt bör, sägs det, föreligga på i princip samma grunder vid
den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen. Detta innebär att den
nuvarande rätten att i särskild ordning anföra besvär över särskild fastighetstaxering
materiellt sett vidgas i fyra hänseenden, nämligen

1) om fastighet av förbiseende inte blivit taxerad,

2) om fastighet undantagits från skatteplikt trots att så inte bort ske,

3) om eljest sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt
annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligger för prövning,

4) om underrättelse till fastighetsägaren haft felaktigt innehåll.

Vidare föreslår kommittéerna att, i enlighet med vad som gäller vid den
allmänna fastighetstaxeringen, extraordinär besvärsrätt skall tillkomma förutom
ägare och taxeringsintendent även kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Remissyttrandena

Förslaget att den extraordinära besvärsrätten vid särskild fastighetstaxering
utvidgas så att den i tillämpliga delar motsvarar vad som gäller vid den
allmänna fastighetstaxeringen har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Kammarrätten och riksskattenämnden har anfört vissa synpunkter på
besvärsgrunderna.

Kammarrätten anför att i prop. 1969: 147 (s. 86) har beträffande besvärsrättens
materiella innehåll uttalats att vissa uppgifter i fastighetslängden
kan bli föremål för materiell prövning, fastän de inte har någon inverkan på
taxeringsvärdet. Om såsom där uttalats sådana uppgifter faller under ordinär
besvärsrätt, synes även rätt att föra talan i särskild ordning böra föreligga.
Till att börja med torde extraordinär besvärsrätt kunna ifrågakomma
om föreskriven underrättelse om uppgiften inte avgetts av fastighetstaxeringsnämnd
eller om underrättelsen haft felaktigt innehåll beträffande uppgiften.
Vidare torde extraordinär besvärsrätt böra föreligga om felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende förelupit vid uppgiftens bestämmande
eller då eljest sådana uppgifter föreligger som bör föranleda
väsentligt annorlunda bestämning av uppgiften och särskilda skäl föreligger
för prövning. Det bör enligt kammarrätten beaktas att i de fall, då talan
förs rörande uppgift i fastighetslängden, den skattskyldige ofta inte har någonting
att invända mot åsatt taxeringsvärde eller delvärde av detta utan
endast önskar att få uppgiften ändrad. Av fall som kommit under kammarrättens
prövning kan som exempel nämnas besvär över att fastighetstaxeringsnämnden
upptagit fastighets åkerareal mindre än ägaren angett. I
och för sig har detta varit till ägarens fördel vid taxeringen eftersom jordbruksvärdet
upptagits till lägre belopp än som skulle ha skett om ägarens
arealuppgifter följts. För ägaren torde emellertid denna fördel vid taxeringen
ha haft mindre betydelse än det faktum att fastighetslängdens uppgifter
om åkerareal bildar underlag för beräkning av vissa bidrag, som han
går miste om vid sänkning av arealsiffran. Hans talan hos kammarrätten
går därför ut på ändring av arealuppgiften utan rubbning av åsatt taxeringsvärde.
Han för alltså visserligen talan mot fastighetstaxeringsnämndens
beslut men inte mot taxeringen, vilken han i och för sig är nöjd med. Det
torde kunna ifrågasättas om fall som detta kan inrymmas under föreslagna
bestämmelser rörande extraordinär besvärsrätt, vilka enligt ordalagen tar
sikte på rättelse av taxering. Motsvarande gäller vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Riksskattenämnden ifrågasätter om följande grund för extraordinär besvärsrätt,
nämligen ”om eljest sådana omständigheter föreligga, som bort
föranleda väsentligt annorlunda taxering, om särskilda skäl föreligga för

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

prövning av besvären” som nu oförändrad föreslås bli införd verkligen täcker
de fall som åsyftas av departementschefen i hans uttalande i prop.
1969:147 (s.85).

Uppföljning av överinstansernas beslut och utslag
Nuvarande ordning

Om fastighets taxeringsvärde ändras efter taxeringsårets utgång med anledning
av anförda besvär eller därför att taxeringsvärde åsätts fastighet,
som inte blivit taxerad, skall prövningsnämnden jämlikt 184 § första stycket
TF efter anmälan av taxeringsintendent vidta däremot svarande åtgärder
för efterföljande år under taxeringsperioden, såvida inte sådant förhållande
inträffat att enligt 12 § 2 mom. KL nytt taxeringsvärde bör åsättas fastigheten.
Anmälan hos prövningsnämnden kan göras även av fastighetens
ägare eller annan som besvärat sig (184 § andra stycket TF). Har genom
överinstans utslag eller beslut sådan ändring gjorts i fråga om fastighetstaxering
att inkomst- eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat
belopp än som skett, får yrkande om sådan ändring anföras av den
skattskyldige, taxeringsintendenten, och när det gäller taxering till kommunal
inkomstskatt, vederbörande kommun (102 § första stycket).

Kommittéförslaget

I remissyttranden äver fastighetstaxeringskommittéernas betänkande (SOU
1968:32) framfördes önskemål om att arbetet med uppföljning av skattedomstolarnas
beslut skulle överföras på lokal skattemyndighet. En sådan
åtgärd ansågs medföra en både enklare och snabbare handläggning av denna
typ av ärenden.

Även kommittéerna anser det lämpligt att ersätta förfarandet enligt 184 §
TF med ett förfarande som liknar förfarandet vid rättelse av taxerings- och
fastighetslängd. Uppföljningen bör enligt kommittéernas mening göras av
lokal skattemyndighet, bl. a. med hänsyn till denna myndighets ansvar för
längdföringen vid fastighetstaxeringen och dess möjlighet att göra rättelser
i fastighetslängden. Kommittéerna föreslår därför att det bör föreskrivas att
den lokala skattemyndigheten skall längdföra de ändringar eller taxeringar
som föranletts av besvär, inte bara i avskriften av fastighetslängden för det
taxeringsår besvärsmålet avser utan också i motsvarande avskrifter för de
taxeringsår, som under den löpande taxeringsperioden följt efter den taxering
som beslutats på grund av besvären. Denna uppföljning i längdavskrifter
för senare år under taxeringsperioden skall dock brytas av ny taxering
som åsätts vid särskild fastighetstaxering enligt 12 § 2 mom. KL.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Enligt kommittéförslaget skall den lokala skattemyndigheten tillställa
fastighetens ägare och förste taxeringsintendenten samt prövningsnämndens
kansli och den kommun, som berörs, underrättelse om den vidtagna
åtgärden. Ägare bör underrättas i den ordning som föreskrivs i 69 § 4 mom.
andra stycket TF.

Remissyttrandena

Förslaget att uppföljning av skattedomstolars beslut och utslag skall utföras
av lokal skattemyndighet har lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anser att det inte finns
anledning att invända mot förslaget i denna del, om inte hinder föreligger
av taxeringstekniska skäl.

CFU tillstyrker förslaget men anser att den begränsningen bör göras i uppföljningen
att längdföring i efterföljande års fastighetslängd ej bör ske i de
fall den ändrade taxeringen avser byggnad under uppförande.

Föreningen Sveriges fögderichefer anser att den föreslagna bestämmelsen
bör ses över och förtydligas så att den inte medför felaktiga längdföringsåtgärder
av lokal skattemyndighet. När t. ex. skattedomstol ändrar taxering
av fastighet för visst år kan, om ombyggnad skett senare år, enligt föreningens
uppfattning tillämpning av den s. k. femtedelsregeln medföra komplikationer.

Även länsstyrelsen i Stockholms län anser att vissa komplikationer kan
inträffa med den utformning förslaget fått. Uppföljningen kan kräva eu realprövning
av efterföljande års taxeringar. En fastighetsägare kan t. ex. i besvär
över åsatt nytt värde hävda att detta värde bör gälla från och med året
efter det värdet först blivit åsatt. Sådant fall eller liknande är inte ovanligt på
grund av att taxeringsnämnderna, när de arbetar på våren, kan vid värderingen
råka av misstag ta hänsyn till fastighetsarbeten som varit utförda vid
taxeringstillfället men först efter taxeringsårets ingång. Vid bifall till besvären
medför förslaget nedsättning även i de värden som enligt förslaget skall
åsättas efterföljande år innan besvären blivit avgjorda — även om ändrat
värde bort åsättas senare år enligt 12 § 2 mom. KL. Man måste även beakta
att en ändring av taxeringsvärdet påverkar tillämpningen av femtedelsregeln
i 12 § 2 mom. KL, vilket kan få betydelse för de efterföljande taxeringarna.
Länsstyrelsen kan därför inte tillstyrka den föreslagna utformningen av
202 § TF. Bestämmelsen bör enligt länsstyrelsens mening innebära möjlighet
för lokal skattemyndighet att företa följdändring när anledning inte förekommer
till ändrad taxering enligt 12 § 2 mom. KL. Taxeringsintendenten
och ägare bör beredas tillfälle till erinringar innan beslut meddelas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Rättelse av fastighetslängd

Nuvarande ordning

För inkomst- och förmögenhetstaxeringen infördes år 1965 ett förenklat
rättelseförfarande. Förfarandet är reglerat i 72 a § TF och ger den längdförande
myndigheten rätt att i vissa närmare angivna fall rätta längdföringsfel i
inkomst- och förmögenhetslängden m. in. Motsvarande möjlighet för den lokala
skattemyndigheten att rätta längdföringsfel i fastighetslängd in. in. vid
allmän fastighetstaxering har införts förra året i 156 §, då vissa ändringar
gjordes även i 72 a § (SFS 1969:709).

Kommittéförslaget

Kommittéerna anser att de skäl som motiverat ett förenklat rättelseförfarande
vid såväl inkomst- och förmögenhetstaxeringen som den allmänna
fastighetstaxeringen föreligger även i fråga om den särskilda fastighetstaxeringen.
I enlighet därmed föreslås att bestämmelserna i 156 § TF om rättelse
av fastighetslängd och fastighetstaxeringsnämnds beslut, om inhämtande av
yttrande från nämndens ordförande samt om underrättande om beslut angående
rättelse skall äga motsvarande tillämpning vid särskild fastighetstaxering.
Rättelse bör dock inte få beslutas efter utgången av mars månad
året efter taxeringsåret, om inte anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts
dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Kommittéerna framhåller vidare att erfarenheterna vid 1970 års allmänna
fastighetstaxering har gett vid handen att en förenkling i det administrativa
förfarandet vid rättelse av ägaruppgift, som visats vara felaktig i fastighetstaxeringsnämnds
beslut och därmed även i fastighetslängd, skulle kunna
vinnas om lokal skattemyndighet fick rätta sådan uppgift. Frekvensen av fel
i fråga om ägaruppgift är enligt kommittéerna inte stor men likväl kännbar
på såväl fastighets- som inkomst- och förmögenhetstaxeringens område.
Mot denna bakgrund föreslås att den lokala skattemyndigheten får besluta
om rättelse av felaktig uppgift om ägare. Denna rättelsemöjlighet bör föreligga
också vid särskild fastighetstaxering.

Remissyttrandena

Förslaget att lokal skattemyndighet skall få samma möjlighet att verkställa
rättelse av fastighetslängd vid särskild fastighetstaxering som vid allmän
fastighetstaxering lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser som
i princip är positiva även till den föreslagna utvidgningen av rättelseförfarandet
till att avse även rättelse av felaktig ägaruppgift i fastighetslängd vid
såväl allmän som särskild fastighetstaxering.

Kurigl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Länsstijrelsen i Jämtlands län tillstyrker att möjlighet införs för lokala
skattemyndigheten till rättelse av fastighetslängd även vid särskild fastighetstaxering
samt att rättelsemöjligheten utvidgas till att omfatta även
ägaruppgift. Länsstyrelsen anser att i annan ordning närmare bör preciseras
under vilka förutsättningar rättelse av ägaruppgift skall vidtas. Vidare
synes det länsstyrelsen nödvändigt att 202 § TF omarbetas så att lokala
skattemyndigheten även efter dylik rättelse har skyldighet att underrätta
fastighetsägare, förste taxeringsintendenten m. fl. Såvitt länsstyrelsen kan
se saknas föreskrift om det.

Länsstyrelsen i Hallands län anser att viss försiktighet bör iakttas i fråga
om lokal skattemyndighets rätt att besluta om rättelse av uppgift om ägare.
I vissa fall kan det vara svårt att avgöra vem som är rätt ägare. Orden
”visats vara” bör därför utbytas mot ”uppenbarligen är”.

Föreningen Sveriges fögderichefer tillstyrker förslaget att lokal skattemyndighet
skall få ändra felaktig ägaruppgift, eftersom tvekan f. n. råder
om i vilken ordning sådan rättelse skall göras.

ÖVRIGA FRÅGOR

Kommittéförslaget
Uppdelning av taxeringsvärde

Enligt 8 § sista stycket KL och sista stycket av punkt 3 av anvisningarna
till 8 § samt punkt 6 av anvisningarna till 9 § har ägare rätt att begära uppdelning
av åsatt taxeringsvärde på fastighet eller del därav som ingår i taxeringsenhet.
Kommittéerna anser att skäl ej längre kan anses föreligga för att
bibehålla rätten att begära uppdelning av taxeringsvärde. Det är sägs det,
särskilt med tanke på de värderingsnormer som tillämpas fr. o. m. 1970
års allmänna fastighetstaxering, i de allra flesta fall inte möjligt för en
fastighetstaxeringsnämnd att företa en sådan uppdelning, eftersom taxeringsenheten
åsatts värde med hänsyn till enhetens beskaffenhet i dess helhet,
varur värde av delar ej kan eller knappast rättvisande kan urskiljas.
Motivet för bestämmelsen var att man ville undanröja vissa olägenheter för
fastighetskreditväsendet som kunde inträffa om uppdelning av taxeringsenhetens
taxeringsvärde ej gjordes (prop. 1927:102 s. 318). Nu anges ej
längre i banklagstiftning taxeringsvärdet såsom underlag för kreditgivning.
Antalet framställningar om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § KL
synes på senare år ha varit mycket ringa.

I detta sammanhang erinras i kommittéförslaget om bestämmelserna om
gemensamma inteckningar i förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning
i fast egendom. I 32 § förordningen föreskrivs bl. a.: ”Finnes ej i den

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

handling, på grund varav gemensam inteckning beviljas, visst värde utsatt på
varje egendom, skall för bestämmande av ansvarighetsbeloppet varje egendoms
värde beräknas efter det taxeringsvärde som gällde året näst före den
tid då inteckningen söktes eller, om sådant taxeringsvärde ej fanns, det
taxeringsvärde som därefter först fastställdes. Finnes, när en eller flera av
egendomarna skola utmätningsvis säljas, för någon av dem ej sådant taxeringsvärde,
skall ansvarighetens fördelning bestämmas efter de värden som
åsättas egendomarna av utmätningsmannen enligt utsökningslagen.” Det
torde enligt kommittéernas mening inte vara möjligt för en fastighetstaxeringsnämnd
att med stöd av 8 § KL kunna åsätta en fastighet ett sådant
värde som åsyftas i 32 § förordningen angående inteckning i fast egendom
i de fall då det värde som avses är värdet året innan inteckningen söktes.
När det är fråga om fall då taxeringsvärde tillkommit efter det inteckning
sökts kan endast undantagsvis ske en värdeuppdelning som ger uttryck för
någon grad av rättvisa. Därför bör fastighetstaxeringsnämnd inte vara
skyldig att pröva framställning om värdeuppdelning mot bakgrund av bestämmelserna
i 32 § förordningen angående inteckning i fast egendom. Ett
förtydligande eller en ändring i reglerna om gemensamma inteckningar kan
möjligen behöva göras i annan ordning.

På grund av vad kommittéerna sålunda anser föreslås att 8 § sista stycket
KL, sista stycket av punkt 4 av anvisningarna till 8 § samt punkt 6 av anvisningarna
till 9 § skall utgå.

Fastighetstaxeringsspecialister hos länsstgrelserna

Kommittéerna uppger att man alltsedan förberedelsearbetet inför 1970 års
allmänna fastighetstaxering började kort efter årsskiftet 1968/69 vid varje
länsstyrelse haft en befattningshavare avdelad såsom fastighetstaxeringsspecialist.
Dessa tjänstemäns insatser, som varit mycket omfattande och
tidskrävande, sägs av länsstyrelserna ha bedömts vara av stor betydelse för
resultatet av den senaste allmänna fastighetstaxeringen.

Kommittéerna anser det vara i hög grad angeläget att länsstyrelserna får
anslagsmässiga och personella möjligheter att behålla sina fastighetstaxeringsspecialister
även för de särskilda fastighetstaxeringarna under den nu
löpande taxeringsperioden. Behovet av dylika krafter ökar genom de aktuella
strävandena — bl. a. uttryckta i kommittéförslaget — till förstärkt tjänstemannamedverkan
i taxeringsarbetet. Genom sina insatser, som är baserade
på erfarenheterna från aktiv medverkan vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
och upprepad fortbildning vid centralt anordnade kurser, kan
specialisterna enligt kommittéernas mening avlasta taxeringsnämndsordförandena
i väsentlig grad i vad avser åtskilligt förberedelsearbete av värderingsteknisk
och administrativ karaktär samt bistå nämnderna och landskamrerare/förste
taxeringsintendenten under taxeringsarbetet i första och
andra instans.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Lokal skattemyndighets biträde åt nämnderna

Kommittéerna understryker det rationella i att överföra ett flertal expeditionella
och andra kanslifunktioner från ordförandena i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
till de lokala skattemyndigheterna och föreslår
att de lokala skattemyndigheterna skall biträda de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
med kansliuppgifter i den ökade utsträckning och inom
ramen för de anslag, varom Kungl. Maj :t eller länsstyrelse meddelar beslut
och anvisningar. Riksskattenämnden (riksskatteverket) bör också utfärda
vissa centrala anvisningar.

Om kommittéernas förslag att fastighetstaxeringsnämnderna skall få förstärkt
värderingsteknisk kapacitet genom att antingen ordföranden eller
den av länsstyrelsen förordnade ledamoten skall antas besitta sakkunskap i
fråga om fastighetsvärdering, att nämnderna skall få förbättrade kansliresurser
genom att lokal skattemyndighet lämnar biträde åt nämnderna samt
att åtskilligt administrativt och tekniskt förberedelsearbete för nämnderna
bör utföras av länsstyrelsernas fastighetstaxeringsspecialister godtas, synes
det kommittéerna inte längre behövligt att låta bestämmelsen i 16 § 2 mom.
TF om att kommun må ställa en eller flera kommunens tjänstemän till förfogande
för taxeringsarbetet genom hänvisning gälla även för särskild fastighetstaxering.

Redaktionell ändring

Såsom följd av förslaget att särskilda fastighetstaxeringsnämnder skall
inrättas och överta de lokala taxeringsnämndernas funktion som första instans
vid särskild fastighetstaxering bör enligt kommittéförslaget göras en
redaktionell ändring i 22 § 2 mom. fjärde stycket förordningen (1941: 416)
om arvsskatt och gåvoskatt.

Remissyttrandena

Mot förslaget att avskaffa rätten för fastighetsägare att begära uppdelning
av taxeringsvärde har riktats kritik av länsstyrelserna i
Stockholms och Jämtlands län, Sveriges försäkringsbolags riksförbund samt
Sveriges jordägareförbund.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför att som motiv för ändringen har anförts
bl. a. att det, särskilt med tanke på de värderingsnormer som tillämpas
fr. o. m. 1970 års allmänna fastighetstaxering, i de allra flesta fall inte är
möjligt för en fastighetstaxeringsnämnd att företa uppdelning av taxeringsvärde
då taxeringsenheten åsatts värde med hänsyn till enhetens beskaffenhet
i dess helhet, varur värde av delar ej kan eller knappast rättvisande kan
urskiljas. Emellertid stadgas i punkt 6 av anvisningarna till 9 § KL att man
vid värdering av en taxeringsenhet, som ligger i mer än en kommun, skall

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

utgå från enheten och sedan uppdela enhetens värde på de olika kommunerna.
Motsvarande gäller taxeringsenhet som visserligen tillhör en och samma
kommun men olika administrativa områden, inom vilka menighet äger utöva
beskattningsrätt (8 § KL). En uppdelning är alltså obligatorisk vid fastighetstaxeringen
i vissa fall och dessa fall är inte ovanliga. Vidare måste
man ofta i andra sammanhang vid beskattningen ta ställning till hur taxeringsenhetens
värde belöper på olika delar t. ex. vid realisationsvinstberäkning
och vid beräkning av värdet av arv och gåva. Någon vinning av
förslaget i denna del kan länsstyrelsen inte se. Man måste i stället, anser
länsstyrelsen, vid utformningen av värderingsnormerna beakta att uppdelning
förekommer. Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar att i de fall då
del av taxeringsenhet jämlikt 12 § 2 mom. KL skall åsättas nytt taxeringsvärde
till följd av exempelvis försäljning, fastighetstaxeringsnämnden ändock
är nödsakad att ta ställning till vilka värden som kan anses belöpa på
de olika delarna.

Sveriges jordägareförbund anser att det från praktiska synpunkter fortfarande
bör finnas möjlighet till uppdelning. Detta har visat sig påkallat i
synnerhet på landsbygden.

Sveriges försäkringsbolags riksförbund framhåller att i 274 § lagen om
försäkringsrörelse, där försäkringsbolagens kapitalplaceringar regleras, kvoter
av taxeringsvärdena anges som normer för placering av tillgångar motsvarande
den s. k. försäkringsfonden. Enligt förbundets mening måste därför
möjligheten att begära uppdelning av taxeringsvärden finnas kvar så
länge nämnda lagrum består. I annat fall försvåras både försäkringsbolagens
uppgiftslämnande till försäkringsinspektionen och dennas kontrollerande
verksamhet. Visserligen har sådan uppdelning i åtskilliga fall kommit till
stånd genom informella förfrågningar hos taxeringsnämndernas ordförande,
varvid uppdelningen accepterats för försäkringsbolagens nyssnämnda redovisning.
Kvar står dock det formella kravet på uppdelning. Kommittéerna
nämner att antalet framställningar om uppdelning på senare år varit ringa.
Enligt förbundets mening tyder detta förhållande på att något missbruk av
rätten att begära uppdelning ej förekommit.

Frågan om medverkan av fastighets t axeringsspecialister
i arbetet med särskild fastighetstaxering hos länsstyrelsen har behandlats
av ett antal remissinstanser. Av dessa har flertalet varit positiva till vad som
anförts i kommittéförslaget.

Länsstyrelsen i Jämtlands län delar kommittéernas uppfattning om att
behov föreligger av medverkan från specialisten även för de särskilda fastighetstaxeringarna
under den nu löpande perioden. Länsstyrelsen finner det
angeläget att länsstyrelsen får anslagsmässiga och personella möjligheter
härtill. Förutom de av kommittéerna föreslagna arbetsuppgifterna finner
länsstyrelsen det värdefullt om specialisten kunde biträda vid handläggning

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

av frågor rörande skatt på fastighetsvinster, värdeminskning av skog, reparationsavdrag
på fastigheter m. in.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att länsstyrelsen i
yttrande över fastighetstaxeringskommittéernas betänkande angående fastighetstaxeringens
regler och organisation (SOU 1968:32) tillstyrkte förslaget
om särskilda fastighetstaxeringsspecialister på länsstyrelserna. Erfarenheterna
från 1970 års allmänna fastighetstaxering har enligt länsstyrelsens
mening understrukit behoven av sådana särskilt utbildade specialister.
Länsstyrelsen delar kommittéernas uppfattning att det för de särskilda fastighetstaxeringarna
också föreligger ett starkt behov av speciella befattningshavare
för handläggning av göromål i samband med dessa taxeringar. Detta
behov framstår som särskilt angeläget i de större, expansiva länen. Länsstyrelsen
förordar sålunda, liksom kommittéerna, att en fastighetstaxeringsspecialist
skall finnas på länsstyrelserna och att dennes anställnings- och
löneförhållanden regleras på samma sätt som nu i allmänhet sker.

Svenska försäkringsbolags riksförbund instämmer i uttalandet att det i
hög grad är angeläget att länsstyrelserna får anslagsmässiga och personella
möjligheter att behålla sina fastighetstaxeringsspecialister även för de särskilda
fastighetstaxeringarna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför att de fastighetstaxeringsspecialister,
som funnits vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, fyllt en stor funktion
men anser det tveksamt om dessa kan få meningsfyllda uppgifter på taxeringsområdet
under tiden mellan allmänna fastighetstaxeringar, i varje fall i
län av Skaraborgs läns storlek. Sättet för tillvaratagande av den nuvarande
sakkunskapen i detta hänseende bör övervägas i samband med länsstyrelsens
blivande omorganisation. Länsstyrelsen i Stockholms län har uppfattningen
att arbetsuppgifterna utanför taxeringsprocessens ram i samband
med särskild fastighetstaxering inte torde vara av tillräcklig omfattning
eller av sådan betydelse jämfört med andra angelägna uppgifter på taxeringsområdet
att det ens vid de största länsstyrelserna är motiverat att en
befattningshavare avdelas för att syssla med särskild fastighetstaxering.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget
att de lokala skattemyndigheterna bör biträda de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
med kansliarbete. De remissinstanser som särskilt
uttalat sig om och tillstyrkt förslaget är bl. a. statskontoret, CFU, länsstyrelsen
i Jämtlands län, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi,
Föreningen Sveriges fögderichefer, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund
och Sveriges jordägareförbund.

Statskontoret anser att det i och för sig föreligger möjligheter att gå
längre än vad som föreslagits i fråga om överförande av uppgifter från
taxeringsnämndens ordförande till lokal skattemyndighet. Statskontoret anför
att förslaget innebär att vissa uppgifter som hittills ombesörjts av taxe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

ringsnämndens ordförande överförs på lokal skattemyndighet. Härigenom
har viss överensstämmelse nåtts med den organisation av inkomst- och förmögenhetstaxeringen
som statskontoret föreslagit i sin utredningsrapport
av den 22 juni 1970. Statskontoret har i sitt organisationsförslag inte närmare
berört fastighetstaxeringen. Om intentionerna i statskontorets förslag
förverkligas, kan en omprövning av organisationen av fastighetstaxeringen
komma att aktualiseras.

CFU finner det önskvärt att särskild fastighetstaxeringsnämnds kanslifunktion
så långt möjligt utförs av lokal skattemyndighet.

Frågan om vem som skall ha ansvaret för och ledningen av lokal skattemyndighets
kansliarbete åt de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna har
behandlats av ett antal remissinstanser bl. a. statskontoret, CFU och Föreningen
Sveriges fögderichefer. Enligt dessa remissinstansers mening bör
ledningen av biträdesarbetet ankomma på lokal skattemyndighet och inte
på den särskilda fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

CFU anför att den lokala skattemyndigheten själv bör leda och ta ansvar
för de sysslor den utför, oavsett om arbetsuppgiften ålagts i författning,
ålagts av länsstyrelsen eller utförs efter överenskommelse. Rationell medverkan
kräver att arbetsfördelning och ledning utförs av myndigheten. Naturligtvis
har den särskilda fastighetstaxeringsnämnden att pröva och
komplettera vad myndigheten utfört.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi anser att man för att undvika
oklarhet om ansvaret och ”befälsordningen” borde föreskriva t. ex. att
de lokala skattemyndigheterna skall biträda fastighetstaxeringsnämnderna
på sätt riksskatteverket och länsstyrelserna bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

DEPARTEMENTSCHEFEN

Allmänna synpunkter

De år då inte allmän fastighetstaxering äger rum sker särskild fastighetstaxering.
Vid särskild fastighetstaxering beslutas till vilket belopp det nya
värdet skall tas upp för fastighet, som enligt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370; KL) skall åsättas nytt taxeringsvärde. Nytt taxeringsvärde
åsätts bara när det inträffat vissa ändrade förhållanden beträffande
en fastighet. Sådana ändrade förhållanden är t. ex. om taxeringsenhet bör
delas upp i flera enheter eller om flera enheter bör slås samman till en,
om fastighetsvärdet minskat genom eldsvåda e. d„ om fastighetsvärdet ökat
genom nybyggnad e. d. eller om ändring skett i fastighetens beskattningsnatur.
För övriga fastigheter som är underkastade taxering skall nästföregående
års taxeringsvärden tas upp oförändrade.

Särskild fastighetstaxering skall ske enligt samma uppskattningsgrunder
som tillämpades vid den närmast föregående allmänna fastighetstaxeringen.
Taxeringen skall vidare ske med utgångspunkt i samma allmänna prisläge
som då tillämpades.

Den senaste allmänna fastighetstaxeringen har skett innevarande år. Beräkningar
har gett vid handen att drygt 2,2 milj. fastigheter taxerats. År
1971 och följande år fram till nästa allmänna fastighetstaxering sker således
särskild fastighetstaxering. Antalet fall där nytt taxeringsvärde enligt
12 § 2 mom. KL skall åsättas kan beräknas uppgå för landet i dess helhet
till årligen i genomsnitt ca 10 % av det bestånd som taxeras vid allmän fastighetstaxering,
alltså till drygt 200 000.

Särskild fastighetstaxering utförs av den lokala taxeringsnämnden i det
distrikt vari fastigheten är belägen. Länsstyrelsen kan emellertid förordna
om annan distriktsindelning än den som gäller vid årlig taxering i övrigt.

Det nu tillämpade systemet för särskild fastighetstaxering har utsatts för
kritik. Fastighetstaxeringskommittéerna föreslog redan i betänkandet Fastighetstaxeringens
regler och organisation (SOU 1968:32) ändrade regler
för den särskilda fastighetstaxeringen. Detta förslag och remissutfallet finns
redovisat i prop. 1968: 154 (s. 105). Förslaget innebar att den särskilda fastighetstaxeringen
skulle utföras av särskilda fastighetstaxeringsnämnder.
Dessa nämnders verksamhetsområden, som skulle kallas särskilda fastighetstaxeringsdistrikt,
skulle omfatta kommunblock eller del av sådant block.
Förslaget var avsett att tillämpas redan fr. o. in. taxeringsåret 1969. I nämnda
proposition (s. 111) förklarade jag mig beredd att i princip medverka till

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Inrättandet av särskilda fastighetstaxeringsnämnder i huvudsaklig överensstämmelse
med vad kommittéerna föreslagit. Jag ansåg emellertid inte att
dessa nämnder borde träda i verksamhet redan under år 1969. Det föreföll
mig lämpligare att låta det nya systemet för särskild fastighetstaxering
gälla först sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering ägt rum.

Kommittéerna har överarbetat sitt tidigare förslag i ett betänkande med
förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om särskild fastighetstaxering
(Stencil Fi 1970: 11). För kommittéförslaget och remissyttrandena över det
har jag redogjort i det föregående. Kommittéförslaget innefattar en detaljerad
genomgång av det nuvarande regelsystemet för särskild fastighetstaxering.
Den omorganisation av första instans som föreslagits redan i kommittéernas
första betänkande, nämligen inrättandet av särskilda fastighetstaxeringsnämnder,
utgör även nu kommittéförslagets viktigaste inslag. I
detta finns dessutom en diskussion med åtföljande synpunkter på ändringar
som bör genomföras när det gäller såväl taxeringsförfarandet som
besvär sförfarandet. I dessa delar har de ändringar som gjorts i reglerna för
den allmänna fastighetstaxeringen och de erfarenheter som gjorts vid 1970
års allmänna fastighetstaxering varit vägledande. Kommittéförslaget behandlar
vidare några andra frågor som hör samman med den särskilda
fastighetstaxeringen.

Kommittéförslaget har på det stora hela tagit blivit väl mottaget av remissinstanserna.
De föreslagna reglerna har godtagits eller lämnats ulan
erinran när det gäller de principiella frågorna. Vissa anmärkningar mot
detaljer har dock förekommit.

Det är min avsikt att ta upp de olika frågorna i kommittéförslaget var
för sig i särskilda avsnitt i det följande. Här vill jag göra endast några allmänna
reflexioner. Mina överväganden, som redovisats i prop. 1968: 154, står
kvar i princip. En förbättrad organisation av arbetet med den särskilda fastighetstaxeringen
i första instans medför lättnader i arbetet även för de högre
instanserna. Kritiken mot det nuvarande systemet är befogad. Vidare är det
nödvändigt att anpassa de nuvarande arbetsrutinerna för den särskilda fastighetstaxeringen
till de nya arbetsrutiner som krävs med hänsyn till införandet
av ADB inom taxeringsväsendet. Besvärsreglerna måste också ändras
för att inte rättsförluster skall uppstå. Kommittéförslaget utgör en god
grundval för ett nytt system på den särskilda fastighetstaxeringens område.

Innan jag tar upp de olika frågorna var för sig vill jag också något beröra
grunderna för den särskilda fastighetstaxeringen. Som jag nyss nämnt består
taxeringen för det övervägande antalet taxeringsenheter — ca 90 % —
i ett formellt överförande av det föregående årets taxeringsvärde. Endast i
ca 10 % av fallen sker en reell taxering, nämligen när skäl härtill föreligger
enligt 12 § 2 mom. KL. Kommittéförslaget utgår från att om- och nytaxeringsgrunderna
i 12 § 2 mom. tills vidare skall gälla oförändrade. Jag är medveten
om att dessa grunder inte är helt tidsenliga. Några remissinstanser,

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

bl. a. kammarrätten och riksskattenämnden, framställer önskemål om en
snar översyn av dem. Spörsmålet kräver ytterligare övervägande, bl. a. mot
bakgrunden av att frågan om det skatterättsliga fastighetsbegreppet, som
fortfarande utreds, endast är provisoriskt löst. Jag har emellertid i princip
ingenting emot en översyn av 12 § 2 mom. KL. F. n. bör grunderna för omocli
nytaxering emellertid inte tas upp till diskussion.

Vidare vill jag ta upp en terminologisk fråga, som kommittéerna inte har
berört i sitt förslag. Det framgår av 6 § 1 mom. andra stycket KL, som behandlar
grunderna för taxering av fastighet, att vid taxeringens verkställande
hänsyn skall tas till förhållandena vid taxeringsårets ingång. Därvid skall
12 § 1 mom. och 2 mom. sista stycket KL iakttas. Enligt 12 § 1 mom. får de
värden som fastställts vid allmän fastighetstaxering inte ändras förrän vid
nästa allmänna fastighetstaxering, om inte annat föranleds av 2 inom. 1
2 mom. behandlas om- och nytaxeringsgrunderna.

Till de nu beskrivna reglerna i KL ansluter sig vissa regler i taxeringsförordningen
(1956:623; TF), bl. a. den föreskrift i 177 § 1 mom. som
innebär att för de fastigheter, som är underkastade taxering och som inte
enligt 12 § 2 mom. KL skall åsättas nytt taxeringsvärde, nästföregående års
taxeringsvärden skall tas upp oförändrade.

Någon uttrycklig regel om från vilken tidpunkt ett taxeringsvärde skall
gälla finns inte. I praxis anses dock ett åsatt taxeringsvärde gälla fr. o. m.
taxeringsårets ingång till ingången av det taxeringsår då ändring av taxeringsvärdet
sker i första instans. Detta tillämpas också när taxeringsvärde
ändras till följd av besvär. Enligt min mening är det i klarhetens intresse
betydelsefullt med en föreskrift i detta hänseende. Föreskriften bör få sin
plats i 12 § 1 och 2 mom. KL. Den avser inte att ändra gällande praxis. Inte
heller är det meningen att den skall ersätta specialregler för användande
av taxeringsvärde, t. ex. vid värdering av fast egendom enligt förordningen
(1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Taxeringsorganisationen

Som jag tidigare nämnt ombesörjs den särskilda fastighetstaxeringen normalt
av den lokala taxeringsnämnden i det distrikt där fastigheten är belägen.
Länsstyrelsen kan emellertid förordna om annan distriktsindelning
än den som gäller vid årlig taxering i övrigt.

Kommittéerna föreslår att den särskilda fastighetstaxeringen skall fr. o. m.
taxeringsåret 1971 utföras av särskilda fastighetstaxeringsnämnder med
särskilda fastighetstaxeringsdistrikt som verksamhetsområden. Normalt
skall ett distrikt omfatta en kommun eller, om kommunsammanslagning
inte sker den 1 januari 1971, ett kommunblock. Länsstyrelsen bör dock enligt
kommittéförslaget få göra distriktsindelningar enligt andra grunder och

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

inte vara bunden vid någon författningsbestämmelse. Lokal skattemyndighet
föreslås dock skola höras. — Antalet distrikt beräknas vid 1971 års och
de närmast därpå följande årens taxeringar bli 350 å 400.

Antalet ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd föreslås av kommittéerna
bli lägst fyra och högst åtta. Länsstyrelsen sägs böra få bestämma
antalet ledamöter med hänsyn till distriktets omfattning. Ordföranden och
ytterligare en ledamot avses bli utsedda av länsstyrelsen. Övriga ledamöter
och en suppleant för var och en av dessa skall väljas av kommunfullmäktige.
Sker kommunsammanslagning den 1 januari 1971 bör enligt kommittéerna
valet förrättas av de fullmäktige som valts under hösten 1970. Frågor
om valbarhet m. m. bör regleras på samma sätt som vid val av ledamöter
till lokal taxeringsnämnd. Besvär över val av ledamöter och suppleanter
föreslås få ske på samma sätt som är föreskrivet i fråga om den allmänna
fastighetstaxeringen.

Distriktsindelning bör enligt kommittéförslaget ske senast den 30 november
året före taxeringsåret. Samtidigt bör ordföranden och den av länsstyrelsen
utsedde ledamoten förordnas. Kommunernas val bör enligt kommittéerna
ske senast den 31 december året före taxeringsåret, dvs. vad som nu
sker i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxeringen.

Kommittéerna föreslår att antingen ordföranden eller den av länsstyrelsen
utsedde ledamoten skall besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.
Fastighetstaxeringsombud avses däremot inte skola förekomma vid
den särskilda fastighetstaxeringen.

Vidare föreslår kommittéerna att länsstyrelserna skall få i behövlig utsträckning
ställa sakkunniga till de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas
förfogande när det gäller taxering av skog och skogsmark, industrier
och andra speciella slag av fastigheter.

Lokal skattemyndighet sägs i kommittéförslaget böra åläggas att medverka
i taxeringsarbetet i den omfattning Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen
bestämmer.

Det nu sammanfattningsvis redovisade kommittéförslaget beträffande
taxeringsorganisationen har i princip godtagits eller lämnats utan erinran
av remissinstanserna. Några detaljanmärkningar har gjorts och jag återkommer
strax till dessa.

Enligt min mening, som jag redan gett uttryck åt i det föregående, bör en
förbättrad organisation av arbetet med den särskilda fastighetstaxeringen i
första instans leda till lättnader i arbetsbördan för överinstanserna. Förbättringen
kommer också fastighetsägarna till godo genom ökad jämnhet
och rättvisa i taxeringen. Dessutom förbättras underlaget för de allmänna
fastighetstaxeringarna. Man bör emellertid komma ihåg att med nu gällande
grunder för om- och nytaxering — grunder som jag av skäl som anförts i
det föregående inte är beredd att diskutera i detta sammanhang — antalet
om- och nytaxeringar i landet är relativt få i förhållande till det totala an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

talet taxeringsenheter och uppgår årligen till ca 10 % i genomsnitt för landet
i dess helhet. Vidare fördelar sig antalet om- och nytaxeringar inte jämnt
över landet. Det säger sig självt att antalet om- och nytaxeringar stiger i förhållande
till ökad markexploatering och expansion av byggnadsverksamheten.
I glesbygder är om- och nytaxeringar sällsynta. Man kan enligt min
åsikt nå det åsyftade resultatet med åtgärder som är mindre genomgripande
än dem kommittéerna föreslagit. Det synes inte möta något hinder att behålla
den nuvarande ordningen med den lokala taxeringsnämnden som första
instans såvitt gäller den särskilda fastighetstaxeringen i flertalet av de distrikt
där antalet väntade om- eller nytaxeringar är begränsat. Länsstyrelserna
torde efter hörande av de lokala skattemyndigheterna kunna skapa sig
god överblick över situationen i detta hänseende. När antalet väntade omoch
nytaxeringar, svårighetsgraden hos sådana taxeringar eller andra omständigheter
motiverar det bör dock länsstyrelserna kunna inrätta särskilda
fastighetstaxeringsdistrikt, som då skall sköta allt arbete med den särskilda
fastighetstaxeringen inom detta distrikt. Storleken av distriktet hör väljas
med utgångspunkt i att en sådan särskild fastighetstaxeringsnämnd får full
sysselsättning under arbetsperioden. Detta beror dels på antalet ärenden,
dels på ärendenas grad av svårighet. Vid bestämmandet av storleken av ett
särskilt fastighetstaxeringsdistrikt bör hänsyn emellertid också tas till möjligheterna
av att få behövlig lokalkännedom inom nämnden och till önskvärdheten
av att inte försvåra för nämnden att besiktiga fastigheterna.
Distriktsindelningen bör kunna ske utan hänsyn till kommungränser.

Beträffande sammansättningen av särskild fastighetstaxeringsnämnd har
statskontoret uttryckt uppfattningen att om distriktet omfattar endast en
kommun eller del därav, nämnden bör omfatta fyra ledamöter. Dessutom
har frågan om kompetensen hos ordföranden eller den av länsstyrelsen utsedde
ledamoten diskuterats. De flesta remissinstanserna har ställt sig positiva
till kommittéernas förslag, som innebär att nämnden tillförs sakkunskap
när det gäller fastighetsvärdering. Andra remissinstanser, bl. a. några
länsstyrelser, har uttryckt skepsis i fråga om möjligheterna att upprätthålla
ett kompetenskrav av det slag som kommittéerna tänkt sig.

Med min utgångspunkt i fråga om organisationen för den särskilda fastighetstaxeringen
kommer frågan om den särskilda fastighetstaxeringsnämndens
sammansättning och kompetenskrav på ordföranden och den av länsstyrelsen
utsedde ledamoten i ett något annorlunda läge. För det första vill
jag framhålla att även lokal taxeringsnämnd sålunda också i fortsättningen
kan komma att få ägna sig åt om- eller nytaxering, låt vara i mindre utsträckning
än hittills. Länsstyrelserna torde kunna skapa sig en så god överblick
över exploaterings- och byggnadsverksamheten inom länet att det
relativt lätt går att förutse vilka lokala taxeringsnämnder som kommer att
få ägna sig åt om- eller nytaxering. Enligt min mening bör i sådana fall till
ordförande eller kronoombud utses person som har kunskaper om fastig -

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970 79

hetstaxering. Någon författningsföreskrift om det förefaller dock inte behövlig.

Därefter vill jag, i fråga om de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna,
påpeka att en av vinsterna med den av kommittéerna föreslagna omorganisationen
synes ligga i kravet på värderingskompetens inom nämnden. Därigenom
garanteras på bättre sätt än vad som hittills har kunnat ske att värderingen
sker i enlighet med de normer — delvis av komplicerad natur — som
numera upprättats och tillämpats vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.
Länsstyrelserna bör således vid inrättandet av särskilda fastighetstaxeringsnämnder
se till att antingen ordföranden eller den andre av länsstyrelsen
utsedde ledamoten besitter sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Det
synes mig emellertid inte behövligt med någon uttrycklig föreskrift om det
i TF.

Beträffande antalet ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd vilt jag
framhålla att någon begränsning i det hänseende statskontoret föreslagit
inte finns föreskriven för motsvarande situation på vare sig inkomst- och
förmögenhetstaxeringens eller den allmänna fastighetstaxeringens område.
Även om statskontorets förslag förefaller lämpligt är jag inte beredd att
förorda någon föreskrift härom. I övrigt anser jag att kommittéförslaget
i de nu berörda hänseendena kan godtas.

Taxeringsför farandet
Deklarationsskyldighet m. m.

Kommittéförslaget innebär oförändrade regler i princip såvitt avser deklarationsskyldigheten.
Det påpekas att samma slags uppgifter bör lämnas
som vid den allmänna fastighetstaxeringen. En mindre nyhet, som också
avser reglerna för allmän fastighetstaxering föreslås emellertid, nämligen att
uppgifterna om plan- och byggnadsbestämmelser, som lämnades frivilligt vid
1970 års allmänna fastighetstaxering, skall lämnas obligatoriskt av fastighetsägaren
hädanefter.

Fastighetsdeklarationer skall f. n. lämnas till länsstyrelsen, lokal skattemyndighet
eller taxeringsnämndens ordförande. Kommittéförslaget innebär
den ändringen att fastighetsdeklarationerna inte längre skall kunna lämnas
till nämndordföranden.

Vidare föreslår kommittéerna att även lokal skattemyndighet skall få utfärda
anmaning att inkomma med fastighetsdeklaration m. m.

Kommittéerna behandlar i detta avsnitt också byggnadsnämndernas uppgiftsskyldighet,
för vilken redogjorts i det föregående. De nuvarande bestämmelserna
på området utsätts för viss kritik och det föreslås att byggnadsnämnd
skall senast två veckor efter utgången av varj e kvartal på blan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

lcetter enligt fastställt formulär lämna uppgift till lokal skattemyndighet om
byggnader för vilka nämnden beviljat byggnadslov under kvartalet.

Förslaget att fastighetsägaren skall vara skyldig att lämna uppgift om
plan- och byggnadsbestämmelser har väckt kritik från åtskilliga remissinstansers
sida. Detsamma gäller förslaget att slopa möjligheten att lämna fastighetsdeklarationsblanketterna
till nämndordföranden. I båda dessa frågor
har jag förståelse för remisskritiken. Jag är således inte beredd att godta
kommittéförslaget på dessa punkter.

Vidare vill jag i fråga om deklarationsskyldigheten vid den särskilda fastighetstaxeringen
anföra följande. F. n. gäller att fastighetens ägare eller
därmed likställd innehavare skall avge särskild deklaration. Utan att det
anges uttryckligen i författningsbestämmelserna avses i praxis med uttrycket
”fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare” den som var ägare
eller sådan innehavare vid taxeringsårets ingång. Detta är också naturligt
med hänsyn till att taxeringen skall ta hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets
ingång.

Nu är det emellertid så att även annan ägare än den som var ägare vid
taxeringsårets ingång kan ha intresse av att om- eller nytaxering sker och
av taxeringsbeslutet. För den allmänna fastighetstaxeringens vidkommande
har frågan om intresset av taxeringsresultatet för olika ägarkategorier lösts
genom bl. a. en utvidgning av besvärsrätten. Motsvarande utvidgning har,
som skall beröras i det följande, föreslagits även vid den särskilda fastighetstaxeringen.
Uttrycket ”ägare och därmed likställd innehavare” bör således
när det gäller särskild fastighetstaxering, lika litet som då fråga är om
allmän fastighetstaxering, alltid avse endast ägaren eller innehavaren vid
taxeringsårets ingång. I fråga om deklarationsskyldigheten bör emellertid
nuvarande praxis bibehållas. Skyldigheten skall fullgöras av den som var
ägare eller innehavare vid taxeringsårets ingång. Detta bör också komma
till tydligt uttryck i författningstexten. Frågan har betydelse, bl. a. när det
gäller anmaning och vitesföreläggande. Med ägare eller därmed likställd
innehavare bör förstås den som enligt civilrättsliga regler är att betrakta
som ägare eller innehavare.

Frågan om utökad byggnadslovsrapportering har väckt ett visst intresse
vid remissbehandlingen. Kommittéförslaget bemöts i huvudsak positivt.
Emellertid har påpekats att förslaget leder till ökad arbetsbelastning för
kommunerna. Kommunförbundet har avstyrkt förslaget och ansett att man
bör avvakta resultatet av den utredning som företas av centralnämnden för
fastighetsdata (CFD) om bl. a. insamling av byggnadsdata för en planerad
fastighetsdatabank, så att en samordning av insamling av byggnadsdata för
skilda ändamål kan komma till stånd och dubbelarbete undvikas.

Planerna på det byggnadsregister som CFD har berört i sitt remissyttrande
är ännu inte så långt avancerade att man kan föra in detta register i
diskussionen kring byggnadslovsrapporteringen. Tills vidare är det sålunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

ofrånkomligt med nppgiftsskyldighet från byggnadsnämndernas sida. Jag
har erfarit att en del kommuner inte har tillräcklig kapacitet f. n. att fullgöra
en uppgiftsskyldighet av det slag som kommittéerna tänkt sig, dvs. på centralt
utformade blanketter. Däremot föreligger möjlighet att med det tidsintervall
som kommittéerna föreslagit för varje berörd fastighet lämna uppgift
om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som avses med
byggnadsloven. Byggnadslovsrapportering är inte nödvändig i de fall då investeringen
i fastigheten är av ringa betydelse. Riksskatteverket bör kunna
meddela föreskrifter om begränsning av uppgiftsskyldigheten för sådana
fall. Jag föreslår att den nuvarande bestämmelsen om uppgiftsskyldighet
för byggnadsnämnderna ändras i enlighet med vad jag nu anfört.

Kommittéerna har inte föreslagit någon ändring i fråga om nu gällande
skyldighet för brandförsäkringsanstalt att efter anmaning lämna uppgift
om försäkringsvärdet på byggnader som är brandförsäkrade i anstalten.
Svenska sparbanksföreningen har i sitt remissyttrande ansett att denna skyldighet
bör utvidgas och omfatta även underlaget för beräkning av försäkringsvärdet.
Svenska försäkringsbolags riksförbund vill däremot avskaffa
denna uppgiftsskyldighet helt och hållet liksom skyldigheten för fastighetsägaren
att i fastighetsdeklarationen lämna uppgift om brandförsäkringsvärdet.
Skälet till riksförbundets inställning är att de numera i stor omfattning
förekommande s. k. beloppslösa fullvärdesförsäkringarna inte är till
ledning vid fastighetens taxering eftersom något försäkringsbelopp inte bestäms.

För egen del hyser jag förståelse för de synpunkter som Svenska försäkringsbolags
riksförbund anfört. Emellertid torde fortfarande brandförsäkringsvärdet
kunna tjäna till ledning vid taxeringen av vissa speciella fastighetstyper,
t. ex. vid taxering av industrifastigheter. Vidare bör märkas att
försäkringsanstalternas uppgiftsskyldighet inte behöver fullgöras annat än
efter anmaning. Det torde inte innebära något avsevärt merarbete för försäkringsanstalterna
att, om anmaning skett, upplysa att försäkringsbelopp
inte bestämts.

I frågan om lokal skattemyndighets rätt att utfärda anmaning har olika
uppfattningar kommit till uttryck bland remissinstanserna. Förslaget har
avstyrkts av riksskattenämnden, några länsstyrelser och Sveriges industriförbund.

Lokal skattemyndighet har inte rätt att utfärda anmaning när det gäller
den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen och inte heller när det gäller
allmän fastighetstaxering. Trots att vissa praktiska skäl onekligen talar
för att lokal skattemyndighet får utfärda anmaningar på eget ansvar är jag
dock f. n. inte beredd att godta förslaget på denna punkt. 6

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr ISO

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Förberedande åtgärder av länsstyrelse m. m.

Länsstyrelsernas arbete på det förberedande planet inför den särskilda
fastighetstaxeringen består främst i utarbetandet av anvisningar. Kommittéförslaget
innebär en viss utvidgning av hittillsvarande verksamhet på området.

Vid den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen kan länsstyrelse om
den finner lämpligt kalla ordföranden och högst tre ledamöter från varje
taxeringsnämnd att sammanträda inför landskamreraren för överläggningar
om taxeringsarbetet. Till sammanträdet får kallas även särskilda sakkunniga.
Det nu anförda gäller även såvitt avser särskild fastighetstaxering.

Kommittéerna föreslår att länsstyrelserna skall kunna kalla även ordföranden
och vissa ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd samt dessutom
andra personer som på grund av sin verksamhet eller av annan anledning
kan antas äga sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Förberedelsearbetet i de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna bör enligt
kommittéernas mening kunna regleras genom anvisningar av riksskatteverket.

Inställningen bland remissinstanserna när det gäller frågan om utfärdandet
av anvisningar kan sammanfattningsvis sägas vara den att kommittéförslaget
är något överarbetat. Anvisningar kan behövas, men torde kunna
inarbetas i de årliga anvisningar som utfärdas för inkomst- och förmögenhetstaxeringen.
Statskontoret och några andra remissinstanser har vidare
påpekat att länsstyrelserna skall omorganiseras inom kort och att således
den instans som är avsedd att ersätta prövningsnämnden, länsskatterätten,
inte avses skola behöva befatta sig med utfärdande av länsanvisningar. Statskontoret
hävdar att något i författning reglerat förfarande för dessa anvisningar
inte synes behövligt. Länsstyrelsen eller riksskatteverket sägs i mån
av behov kunna ta initiativ till länsanvisning på fastighetstaxeringsområdet.

Länsstyrelserna står som nyss påpekats inför en snar omorganisation,
som är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1971. När prövningsnämnden vid
denna tidpunkt omvandlas till länsskatterätt är det inte tillfredsställande
att den fastställer anvisningar på det sätt som hittills skett såvitt gäller
prövningsnämnden. Jag anser det lämpligt att riksskatteverket övertar uppgiften
att fastställa anvisningarna. Länsstyrelserna bör dock utarbeta förslag
till anvisningar. För att riksskatteverket skall få skälig tid att göra de utredningar
som kan behövas bör länsstyrelsen lämna sitt förslag senast den
15 november året före taxeringsåret. Verket bör fastställa anvisningarna senast
den 20 december. Liksom hittills bör länsstyrelserna senast den 15 januari
under taxeringsåret tillställa taxeringsnämnderna och de särskilda
fastighetstaxeringsnämnderna de anvisningar som gäller för länet. För

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

taxeringsåret 1971 bör dock särskilda regler gälla i fråga om nyss nämnda
tidpunkter. Dessa bör tas in bland övergångsbestämmelserna.

Kommittéernas förslag om rätt för länsstyrelsen att kalla fastighetsvärderingssakkunniga
till förberedelsesammanträdet bär inte mött något motstånd
under remissbehandlingen. Behovet av särskilda regler har dock satts
i fråga. Jag är emellertid i detta läge beredd att godta kommittéförslaget som
en lösning. Med hänsyn till den förestående omorganisationen bör dock inte
föreskrivas att sammanträdet skall ske inför landskamreraren.

Taxeringsarbetet

Kommittéerna har föreslagit bestämmelser som i tillämpliga delar överensstämmer
med de regler som nyligen införts för den allmänna fastighetstaxeringen.
För kommittéförslagets detaljer har jag redogjort i det föregående.
Den huvudsakliga innebörden i förslaget är att de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
skall i möjligaste mån avlastas kanslifunktioner.
Vad som i övrigt föreslås är i korthet följande.

Taxeringsarbetet skall börja så snart som möjligt, dock senast den 1 mars
under taxeringsåret. Vid första sammanträdet med den särskilda fastighetstaxeringsnämnden
bör ordföranden lämna redogörelse för de värderingsgrunder,
som tillämpats inom distriktet vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen,
och de anvisningar som utfärdats. De handlingar som nämnden
behöver får nämnden av den lokala skattemyndigheten i den ordning som
Kungl. Maj :t eller riksskatteverket bestämmer. Avgörandet av frågan huruvida
om- eller nytaxering skall ske skall dock alltid i första instans ligga hos
nämnden. Den lokala skattemyndigheten bör således till nämnden vidarebefordra
uppgifter om alla de fastigheter beträffande vilka det inte är uppenbart
att om- eller nytaxering är utesluten. Taxeringsbesluten skall antecknas
på fastighetstaxeringsavi. I TF bör dock föreskrivas endast att nämndens beslut
skall antecknas och meddelas lokal skattemyndighet i den ordning som
föreskrivs av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer.
Behandlade deklarationer bör lämnas till lokal skattemyndighet efter hand
som de blir färdiga enligt leveransplan som upprättas av nämnden och lokal
skattemyndighet gemensamt. Den särskilda fastighetstaxeringen bör vara
avslutad den 31 maj under taxeringsåret för att inte dataproduktionen skall
sammanstöta med den dataproduktion som behövs för inkomst- och förmögenhetstaxeringen.
Protokoll och övriga handlingar bör enligt kommittéförslaget
sändas till länsstyrelsen senast den 15 juni under taxeringsåret.

Kommittéerna har i detta sammanhang också tagit upp frågan om underrättelse
till fastighetsägaren om den särskilda fastighetstaxeringsnämndens
beslut. Samtliga de uppgifter som finns införda i fastighetslängden sägs böra
tas med i underrättelsen, som om möjligt bör sändas ut före utgången av

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

juni månad under taxeringsåret. Lokal skattemyndighet bör enligt kommittéerna
svara för underrättelserna.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit de föreslagna arbetsrutinerna
liksom förslaget att lokal skattemyndighet även i övrigt skall biträda nämnderna
under taxeringsarbetet. Statskontoret har dock uttryckt ett önskemål
om att förlägga arbetsuppgifterna till andra tidpunkter under året. Som skäl
har anförts att den föreslagna arbetsperioden sammanfaller med arbetstoppen
för de lokala skattemyndigheterna. För egen del har jag förståelse
för statskontorets synpunkter. Emellertid föreligger en utredningsrapport
med principförslag till omorganisation av taxeringen i första instans, avgiven
av statskontoret den 22 juni 1970. Tidpunkten för arbetet med den
särskilda fastighetstaxeringen bör inte väsentligen ändras innan man övervägt
tidpunkten för den årliga inkomst- och förmögenhetstaxeringen mot
bakgrunden av statskontorets utredningsrapport. Jag kan således i stort sett
godta kommittéförslaget. Vissa smärre modifikationer bör dock ske, beroende
på min i det föregående redovisade allmänna inställning i organisationsfrågan.

Förslaget att lokal skattemyndighet skall svara för underrättelserna till
fastighetsägarna har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Likaså råder
en nära nog allmän enighet om att underrättelseskyldigheten bör utvidgas
och omfatta samtliga uppgifter om fastigheten som finns införda i
fastighetslängden. En länsstyrelse har dock framhållit att en utvidgad underrättelseskyldighet
skulle i hög grad komplicera taxeringsförfarandet och
dessutom skapa ytterligare felkällor.

I fråga om underrättelse till fastighetsägaren bör till en början följande
konstateras. Vid allmän fastighetstaxering förekommer offentlig utläggning
av fastighetslängden, vilket f. n. anses som delgivning av fastighetstaxeringsnämndens
beslut. Underrättelsen till fastighetsägaren är där att se som en
serviceåtgärd. Vid den särskilda fastighetstaxeringen finns inget förfarande
som motsvarar den offentliga utläggningen av fastighetslängden. Underrättelsen
har f. n. — och någon ändring i detta avseende är heller inte tänkt
— karaktär av delgivning av beslutet i fråga om taxeringen. Underlåten
underrättelse grundar extraordinär besvärsrätt, vilket inte är fallet när det
gäller den allmänna fastighetstaxeringen.

Härefter bör i diskussionen om underrättelseförfarandet vid den särskilda
fastighetstaxeringen, såsom jag också i korthet berört på tal om deklarationsskyldigheten,
erinras om att besvärsrätten för ägare utvidgades vid den
allmänna fastighetstaxeringen genom ändring (1969: 709) i TF. Besvärsrätten
omfattar numera inte bara den som var ägare vid ingången av taxeringsåret
utan även den som därefter, dock senast före ingången av femte året
efter taxeringsåret, blivit ägare. Dessutom har i vissa fall arrendator besvärsrätt.
Om fastighet innehas av någon som enligt 47 § IvL är att anse
som ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibe -

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

lopp för fastigheten, gäller föreskrifterna i TF om ägare i stället sådan innehavare.
Enligt kommittéförslaget avses, som jag skall beröra vidare i det
följande, de besvärsregler som nu gäller vid den allmänna fastighetstaxeringen
skola införas även såvitt avser särskild fastighetstaxering.

I det föregående har jag anfört att jag finner lämpligt att låta deklarationsskyldigheten
knyta an till ägarförhållandena vid taxeringsårets ingång.
Besvärsrätt skall också liksom hittills alltid tillkomma den deklarationsskyldige.
Men även efterföljande ägare eller innehavare kan som nyss påpekats
ha intresse av taxeringsbeslutet, vilket avses komma till uttryck genom den
föreslagna utvidgade besvärsrätten. Att låta de lokala skattemyndigheterna
forska efter eventuella ägarskiften efter taxeringsårets ingång synes inte
praktiskt. Även om underrättelserna har stor betydelse för ägaren oavsett om
han förvärvat fastigheten efter taxeringsårets ingång bör det enligt min mening
inte föreligga skyldighet att underrätta annan ägare än den som är
deklarationsskyldig och den som anmäler sig hos den lokala skattemyndigheten
med begäran om att få underrättelse om eventuella taxeringsbeslut.
Till frågan om betydelsen av underlåten underrättelse återkommer jag i samband
med behandlingen av fullföljdsfrågorna. Här vill jag endast nämna att
med min inställning i fullföljdsfrågorna det torde saknas skäl att föreskriva
något senaste datum för expediering av underrättelserna. Dessa bör dock
sändas ut så snart det kan ske.

Underrättelse bör ske när fastighet åsatts nytt taxeringsvärde, när avgiven
deklaration inte föranlett åsättande av nytt taxeringsvärde och när beslut
fattats i fråga om skatteplikt och beskattningsnatur för fastighet i det fall
beslutet innebär ändring av vad som gällt under nästföregående taxeringsår.
Vidare bör underrättelse ske när taxeringsvärde fördelats på olika
fastigheter eller fastighetsdelar som ingår i taxeringsenhet, om fördelningen
innebär avvikelse från vad som gällt tidigare, samt i det fall en begäran
om sådan uppdelning inte bifallits.

Eftersom underrättelsen till ägare vid den särskilda fastighetstaxeringen
är den enda formen för delgivning av taxeringsbeslutet är det viktigt att
underrättelsen innehåller informationer om taxeringsbeslutet som är tillräckliga
med hänsyn till besvärsintresset. I varje fall bör alla de uppgifter
om fastigheten som skall längdföras framgå av underrättelsen. Underrättelsen
bör ske på särskilda blanketter som fastställs av riksskatteverket.

Underrättelse bör som hittills delges på samma sätt som gäller i fråga om
underrättelse om avvikelse från självdeklaration.

Längdföring

Kommittéförslaget för vilket jag tidigare redogjort utförligt innebär en
anpassning av längdföringsrutinerna till vad som nyligen införts beträffande
den allmänna fastighetstaxeringen. Det föreslås att närmare föreskrifter om

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

längdens förande bör meddelas av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.
Maj :t bestämmer.

Remissinstanserna har lämnat förslaget i denna del i huvudsak utan erinran
och jag biträder det.

Besvär

Den ordinära processen

Besvär över särskild fastighetstaxering får f. n. anföras hos prövningsnämnden.
Besvär stiden löper ut, för ägare den 15 augusti under taxeringsåret,
för kommuner i och med utgången av september under taxeringsåret
och för taxeringsintendenten i och med utgången av april året efter taxeringsåret.

Kommittéerna har föreslagit att de regler som nyligen införts för besvär
över den allmänna fastighetstaxeringen skall få gälla även vid besvär över
särskild fastighetstaxering.

Kommittéförslaget har lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Kommittéförslaget innebär inte någon omorganisation av prövningsnämnden
som besvärsinstans. Inte heller föreslås någon ändring av besvärstiderna.

Däremot innebär kommittéförslaget en ändring såvitt gäller rätten för
ägare eller därmed likställd innehavare att anföra besvär. Besvärsrätten avses
sålunda inte bli begränsad till den som var ägare eller innehavare vid
taxeringsårets ingång, utan även efterkommande ägare och innehavare skall
kunna fullfölja talan. I detta hänseende sker genom kommittéförslaget en
likställning mellan den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen.
Även i vissa andra avseenden syftar kommittéförslaget till en sådan likställning.
Som exempel kan nämnas besvärsrättens materiella innehåll. I kommittéförslaget
hänvisas till departementschefens uttalande i prop. 1969: 147
(s. 85).

Jag biträder vad kommittéerna föreslagit om besvärsrätten utom i ett avseende.
Vid allmän fastighetstaxering är den som blivit ägare senast före utgången
av femte året efter taxeringsåret legitimerad att föra talan som
ägare. När det gäller den särskilda fastighetstaxeringen är enligt min mening
den som blivit ägare efter ingången av det år då allmän fastighetstaxering
skall äga rum inte i behov av talerätt såvitt avser de taxeringar
som gäller åren dessförinnan. Talerätten för ägare bör således begränsas i
det hänseende jag nu berört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Den extraordinära processen

F. n. har fastighetsägare och därmed likställd innehavare extraordinär
besvärsrätt vid särskild fastighetstaxering, om han inte fått underrättelse
om taxeringsbeslutet senast den 15 juli under taxeringsåret.

Vidare föreligger extraordinär besvärsrätt för ägare och därmed likställd
innehavare samt taxeringsintendent, om

1) fastighet uppförts såsom skattepliktig, fastän den är undantagen från
skatteplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än som enligt 4 §
tredje stycket KL är att hänföra till fastighet,

2) fastighet taxerats på mer än en ort eller annars taxerats i fall där
taxering av fastigheten inte bort äga rum, eller

3) fastigheten på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende blivit felaktigt taxerad.

För att kunna tas upp till prövning skall extraordinära besvär vara inkomna
före utgången av femte året efter taxeringsåret.

Kommittéerna har föreslagit att den extraordinära besvärsrätten utvidgas
i enlighet med vad som nyligen skett på den allmänna fastighetstaxeringens
område. Den föreslagna utvidgningen innebär att extraordinär besvärsrätt
skulle föreligga också om

1) fastighet av förbiseende inte blivit taxerad,

2) fastighet undantagits från skatteplikt trots att detta inte bort ske,

3) i övrigt sådana omständigheter föreligger som bör föranleda väsentligt
annorlunda taxering och särskilda skäl föreligger för prövning, eller

4) underrättelse till fastighetsägaren haft felaktigt innehåll.

Vidare har kommittéerna föreslagit att extraordinär besvärsrätt skall föreligga
även för kommun, vilket gäller på den allmänna fastighetstaxeringens
område.

Remissinstanserna har lämnat kommittéförslaget utan erinran i detta
avseende. Kammarrätten och riksskattenämnden har emellertid framfört
vissa reflexioner med anledning av den föreslagna extraordinära besvärsrättens
innehåll.

Med anledning av att talerätten för ägare i fortsättningen avses bli utvidgad
i enlighet med vad jag berört i avsnittet om den ordinära processen
hör den extraordinära besvärsrätten vid utebliven underrättelse få en något
annan utformning än vad kommittéerna föreslagit. Extraordinär besvärsrätt
på grund av utebliven underrättelse bör tillkomma den som var ägare
vid taxeringsårets ingång eller som blivit ägare under taxeringsåret. Nämnda
kategorier av ägare har nämligen intresse av fastighetstaxeringsbeslutet
med hänsyn till skyldigheten att deklarera för fastigheten i inkomst- och
förmögenhetsavseende för det år fastighetstaxeringsbeslutet avser. Har sådan
ägare inte fått underrättelse om fastighetstaxeringsbeslutet senast den

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

15 juli under taxeringsåret, bör han ha extraordinär besvärsrätt intill utgången
av året efter taxeringsåret.

I övrigt är jag beredd att godta kommittéförslaget i princip i detta avseende.
Med anledning av de reflexioner som kammarrätten och riksskattenämnden
gjort ser jag skäl att något ändra på ordalydelsen i den förutsättning
för extraordinär besvärsrätt som föreslagits och som avser felräkning,
misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Extraordinär besvärsrätt
bör få komma i fråga inte endast om fastigheten på grund därav blivit felaktigt
taxerad utan även om taxeringsbeslut i fråga om fastigheten fått
oriktigt innehåll. Därmed kan uppenbart oriktiga arealuppgifter o. d. bli föremål
för prövning även om detta inte skulle föranleda ändrad taxering liksom
fall där yrkande om ändrat taxeringsvärde inte fastställts. Motsvarande
justering bör givetvis ske även såvitt avser extraordinära besvär över den
allmänna fastighetstaxeringen.

Uppföljning av överinstansernas beslut och utslag

En fastighets taxeringsvärde ändras som jag tidigare framhållit inte under
löpande taxeringsperiod, om inte om- eller nytaxering enligt 12 § 2 mom.
KL sker. Har sådan om- eller nytaxering skett i första instans, skall det sålunda
åsatta nya taxeringsvärdet upptas oförändrat vid de efterföljande
taxeringarna under taxeringsperioden, såvida inte ytterligare om- eller nytaxering
sker.

Har taxeringsnämnds beslut om taxering ändrats av prövningsnämnd,
kammarrätten eller regeringsrätten, får denna ändring genomslag för senare
år under taxeringsperioden endast i det fallet att prövningsnämnden fått anmälan
om ändringen. Sådan anmälan görs i första hand av taxeringsintendent
eller ägare.

Kommittéförslaget innebär att den lokala skattemyndigheten automatiskt
skall längdföra de taxeringsåtgärder som föranleds av besvär. Ägare av fastighet,
taxeringsintendent, prövningsnämnden och kommun, som berörs,
avses bli underrättade om längdföringen.

Remissinstanserna har i stort sett godtagit det nya förfarandet. En länsstyrelse
har emellertid ansett att komplikationer kan inträffa bl. a. då förutsättningar
föreligger för en realprövning av efterföljande års taxeringar.
Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU) har ansett att uppföljning
inte bör göras när det är fråga om byggnad under uppförande.

Även om behov uppenbarligen föreligger av ett smidigare förfarande för
uppföljning av taxeringsbeslut som ändrats till följd av besvär är jag inte
beredd att godta kommittéförslaget. Den nuvarande uppföljningen är inte
någon längdföringsåtgärd utan en reell prövning, bl. a. av huruvida omeller
nytaxeringsgrunder föreligger eller ej. Föreligger sådana grunder kan
det f. n. inte bli fråga om automatisk uppföljning. Vidare kan ett beslut som

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

ändrats efter besvär få inverkan på en fördelning av taxeringsvärden som
skett avseende efterföljande taxeringsår. Även i detta fall krävs en prövning
i sak av taxeringen, något som i princip inte bör ankomma på lokal skattemyndighet.
Den nuvarande regeln i 184 § TF bör således fortfarande få gälla.

Rättelse av fastighetslängd

År 1969 infördes möjlighet för lokal skattemyndighet att i vissa närmare
angivna fall rätta längdföringsfel i den fastighetslängd som förs vid allmän
fastighetstaxering. Det förenklade rättelseförfarande som då infördes var i
huvudsak upprättat efter förebild av reglerna för rättelser på inkomst- och
förmögenhetstaxeringens område, vilka införts genom lagstiftning år 1965.
Möjlighet att på motsvarande sätt rätta längdföringsfel vid den särskilda
fastighetstaxeringen föreligger inte.

Kommittéerna har föreslagit att i princip samma regler för rättelser som
gäller för den allmänna fastighetstaxeringen skall införas även för den särskilda
fastighetstaxeringen. Till skillnad från vad som gäller vid allmän fastighetstaxering
har föreslagits att rättelse inte skall få beslutas efter utgången
av mars månad året efter taxeringsåret, om inte anmärkning i fråga
om felaktigheten dessförinnan gjorts hos den lokala skattemyndigheten.
Motsvarande tidpunkt är vid den allmänna fastighetstaxeringen den 1 oktober
under taxeringsåret. Skillnaden beror på att nämnda tidpunkter anknutits
till sista dagen för taxeringsintendents besvär hos fastighetsprövningsnämnden
resp. prövningsnämnden, vilka är vid allmän fastighetstaxering
den 31 oktober under taxeringsåret och vid särskild fastighetstaxering
såväl f. n. som enligt kommittéförslaget den 30 april året efter taxeringsåret.

Kommittéförslaget innebär härutöver rätt för lokal skattemyndighet att
rätta även felaktig ägaruppgift i fastighetslängd. Denna utvidgade rättelsemöjlighet
avser både allmän och särskild fastighetstaxering.

Remissinstanserna har överlag ställt sig positiva till förslaget om införande
av det förenklade rättelseförfarandet vid särskild fastighetstaxering.
Även förslaget att felaktig ägaruppgift skall få rättas har upptagits positivt.
Jag vill erinra om att ägaruppgift i fastighetslängd enligt rättspraxis inte är en
överklagbar taxeringsfråga. Ägaruppgiften i fastighetslängden har inte heller
i och för sig någon betydelse för ägares rätt att anföra besvär. Däremot har
ägaruppgiften betydelse bl. a. när det gäller underrättelser om företagna
taxeringar.

Jag biträder i princip kommittéförslaget i vad det avser rättelseförfarandet.
Sista dagen för rättelse eller framställning om anmärkning avseende
rättelse kan emellertid, med hänsyn till att rättelse inte bör ske efter taxeringsårets
utgång, lämpligen bestämmas till den 30 november under taxeringsåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Övriga frågor

Uppdelning av taxeringsvärde

Ägare av fastighet har, såsom jag tidigare redovisat, enligt 8 § sista stycket
KL, rätt att hos taxeringsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd begära
uppdelning av taxeringsvärde på fastighet eller del därav som ingår i taxeringsenhet.

Kommittéerna har föreslagit att bestämmelserna om uppdelning av taxeringsvärde
skall avskaffas.

Några remissinstanser har motsatt sig kommittéförslaget i detta hänseende
och förklarat att det ur servicesynpunkt är lämpligt att behålla rätten
att begära uppdelning av taxeringsvärde. Svenska försäkringsbolags riksförbund
har dessutom framhållit att taxeringsvärdena har betydelse för bestämmandet
av rätten till placering av försäkringsfonden. Möjligheten att
begära uppdelning måste därför finnas kvar så länge nuvarande placeringsbestämmelser
består.

Med hänsyn till främst de synpunkter som Svenska försäkringsbolags riksförbund
anfört är jag f. n. inte beredd att förorda kommittéförslaget på denna
punkt.

Fastighetstaxeringsspecialister

Frågan om fastighetstaxeringsspecialister bör inte tas upp i detta sammanhang
med tanke på länsstyrelsernas förestående omorganisation på
skattesidan.

Övergångsbestämmelser

Bestämmelserna för den särskilda fastighetstaxeringen bör träda i kraft
omedelbart och tillämpas första gången vid 1971 års särskilda fastighetstaxering.
Länsstyrelsens förordnande om inrättande av särskilda fastiglietstaxeringsdistrikt
och förordnande av ordförande och ytterligare en ledamot
i särskild fastighetstaxeringsnämnd bör för taxeringsåret 1971 ske senast
den 31 december 1970. Jag har i avsnittet Förberedande åtgärder av länsstyrelse
in. in. anfört att särskilda regler i detta hänseende bör gälla för
nyssnämnda taxeringsår. Landskamrerarens förslag bör sändas till riksskatteverket
senast den 4 januari 1971. Verket bör fastställa anvisningarna
senast den 1 februari 1971. Senast den 10 februari 1971 bör länsstyrelsen
tillställa taxeringsnämnderna och de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
de anvisningar som gäller för länet. I den mån det behövs anvisningar
av central natur före den 1 januari 1971, då riksskatteverket ännu inte
finns, bör dessa fastställas av riksskattenämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

För fa ttningsf örslagen

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) och lag om ändring
i taxeringsförordningen (1956: 623).

Förslaget till lag om ändring i KL

12 §.

Motiveringen för ändringen har jag berört i avsnittet Allmänna synpunkter.

Förslaget till lag om ändring i TF

Såvitt avser fjärde avdelningen, ”Särskild fastighetstaxering”, har en
fullständig omdisposition av författningstexten ägt rum. Förslagets motsvarighet
i gällande bestämmelser och gällande bestämmelsers motsvarighet i
förslaget finns intagna i särskilda tablåer, som torde få bifogas statsrådsprotokollet
i detta ärende som bilaga 2.

102 §.

I paragrafens första stycke har företagits en komplettering genom att ordet
”fastighetsprövningsnämnd” lagts till. Vidare har i redaktionellt hänseende
en hänvisning till vissa paragrafer slopats såsom obehövlig. Någon
saklig ändring av första stycket har inte åsyftats.

139 § 1 inom.

I momentets tredje stycke finns bestämmelser om byggnadsnämndernas
uppgiftsskyldighet. Denna skyldighet har nu utökats på sätt som behandlats
i det föregående.

156 §.

Genom ändring i paragrafens första stycke har tillagts den föreslagna
möjligheten för lokal skattemyndighet att i fastighetslängd rätta även felaktig
uppgift om ägare. Motivering för förslaget har lämnats i det föregående.

167 § 1 mom.

I momentets första stycke 5) har skett en viss ändring, som sammanhänger
med vad som i det tidigare anförts om besvärsrättens innehåll när
det gäller extraordinära besvär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970
168 §.

I paragrafens andra stycke har föreslagits en ändring innebärande att
taxeringsintendent skall ha rätt att anslutningsvis fullfölja talan även när
det gäller allmän fastighetstaxering. Vidare har införts en hänvisning till
113 §, enligt vilken av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas
till nämnden för förnyad behandling. Denna regel bör gälla även i
fråga om allmän fastighetstaxering.

174 §.

I 1 mom. tas upp bestämmelser som finns i 177 § 1 mom. första stycket.
Någon saklig ändring är inte avsedd.

Paragrafens 2 mom. innehåller regeln att särskild fastighetstaxering verkställs
av den lokala taxeringsnämnden om inte annat följ er av 3 mom. Detta
innebär att den lokala taxeringsnämnden inte skall befatta sig med särskild
fastighetstaxering i den mån det lokala taxeringsdistriktet ingår i särskilt
fastighetstaxeringsdistrikt.

I 3 och 4 mom. har tagits upp de regler som avses skola gälla för de särskilda
fastighetstaxeringsnämnderna. Med hänsyn till att särskild fastighetstaxering
kan företas av såväl lokal taxeringsnämnd som de för ändamålet
inrättade särskilda fastighetstaxeringsnämnderna är det inte lämpligt att,
som vissa remissinstanser har föreslagit, använda endast beteckningen fastighetstaxeringsnämnd.
Vidare har synts lämpligt med en bestämmelse av
innebörd att bestämmelserna om taxeringsnämnd eller ordförande i taxeringsnämnd
skall gälla även särskild fastighetstaxeringsnämnd, om ej annat
särskilt föreskrivs. I övrigt har motivering för de föreslagna reglerna
lämnats i det föregående.

I 5 mom. har tagits upp bestämmelser motsvarande dem som nu finns i
177 § 1 mom. andra stycket.

175 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningsdistrikt.

176 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt för taxeringsnämnd och prövningsnämnd
att anlita biträde av sakkunnig. Bestämmelserna, som motiverats
i det föregående, har sin motsvarighet för inkomst- och förmögenhetstaxeringarnas
vidkommande i 15 § TF.

177 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för lokal skattemyndighet
att medverka vid taxeringsarbetet i den omfattning Kungl. Maj :t eller
länsstyrelsen förordnar. Bestämmelsen har behandlats i det föregående.

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

178 §.

Paragrafen innehåller reglerna om skyldighet att avlämna särskild fastighetsdeklaration
och andra uppgifter till ledning för fastighets taxering.
Några ändringar i sak är inte avsedda.

179 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för brandförsäkringsanstalt
att lämna vissa uppgifter. Bestämmelsen är densamma som nu gäller
enligt 176 § TF och har berörts i det föregående.

180—181 §§.

Paragraferna innehåller bestämmelser om anmaning och rätt att förelägga
vite. Bestämmelserna har berörts i det föregående. Någon föreskrift motsvarande
36 § tredje stycket TF har inte tagits upp, eftersom erinran synes
kunna ske utan föreskrift i TF.

182—183 §§.

Paragraferna innehåller bestämmelser om förberedande åtgärder. Innehållet
i dessa bestämmelser har behandlats i det föregående.

184—188 §§.

Paragraferna innehåller bestämmelser om taxeringsnämndernas verksamhet
vid särskild fastighetstaxering och om fastighetslängd. Bestämmelsernas
innehåll har behandlats i det föregående. I 185 § tredje stycket har, efter
påpekande under remissbehandlingen, tagits upp en föreskrift av innebörd
att annat taxeringsnämndens beslut än beslut om taxering får fattas av ordföranden
ensam.

189 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lokal skattemyndighets skyldighet
att sända underrättelse om taxeringsåtgärder. Bestämmelserna har behandlats
i det föregående.

190 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om rättelse av fastighetslängd. Bestämmelserna
har behandlats i det föregående.

191 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om besvär över taxeringsnämnds beslut.
Innehållet i bestämmelserna har behandlats i det föregående.

192 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningsnämndernas verksamhet.
Därvid har som mönster tagits bestämmelserna om fastighetsprövnings -

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

nämndernas verksamhet i 160—162 §§ TF. I 2 mom. har tagits upp en bestämmelse
av innebörd att besvär skall prövas så snart det kan ske. Besvär
som kommit in före utgången av taxeringsåret skall vara avgjorda senast
den 30 juni året efter taxeringsåret.

193—194 §§.

Paragraferna innehåller bestämmelser om besvär över prövningsnämnds
beslut. Bestämmelserna motsvarar i sak vad som gäller för allmän fastighetstaxering
och har behandlats i det föregående.

195 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om extraordinär besvärsrätt. Bestämmelsernas
innehåll har behandlats i det föregående.

196 §.

Paragrafen innehåller bl. a. bestämmelser om utvidgad besvärsrätt för
ägare. Bestämmelsernas innehåll har behandlats i det föregående.

197 §.

Paragrafen innehåller de bestämmelser i sak som nu finns i 184 § TF.

198 §.

Paragrafen motsvarar oförändrad nuvarande 185 § TF.

199 §.

Paragrafen innehåller, med några redaktionella ändringar, de straffbestämmelser
som nu finns i 186 § TF. Enligt Kungl. Maj :ts remiss till lagrådet
den 29 juni 1970 med bl. a. förslag till skattebrottslag avses nya straffbestämmelser
komma att gälla fr. o. m. den 1 januari 1972 även i fråga om
oriktiga uppgifter i särskild fastighetsdeklaration.

200 §.

Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser motsvarande dem som
nu finns för den allmänna fastighetstaxeringen i 172 § sista stycket TF.

I andra stycket har tagits upp bestämmelser motsvarande dem som finns
i 174 § andra stycket TF.

Tredje stycket motsvarar 173 § 2 mom. TF.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

HEMSTÄLLAN

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga de inom finansdepartementet upprättade
förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2) lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

Bilaga 1

Iso) Fastighetstaxeringskommittéernas förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas att 8 § samt punkt 3 av anvisningarna till 8 § och
punkt 6 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 §d

Varje taxeringsenhet------särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är — —■ —- — — — tillförlitligen bedömas.

Tillhöra delar -—• ---— -—-av taxeringsenheten.

Ingå i taxeringsenhet flera fastigheter
eller delar av fastigheter,
som avses i första stycket under a)
här ovan, skall, därest ägare eller
arrendator av dylik fastighet eller
del av fastighet det påfordrar, angivas,
huru stor del av taxeringsvärdet
och de i 10 § omförmälda särskilda
värden som belöper å fastigheten
eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 8 §.2

3. Understundom äro —--—--bilda taxeringsenhet.

Detta är--- -— — — — enhet (skogsblock).

Därest vid —-----särskild förmån.

Vidare böra — —--— — sig taxeras.

Då kameral enhet eller genom laga
förrättning uppkommen del av dylik
enhet utgör del av taxeringsenhet,
kan ägare eller arrendator stundom
hava särskilt intresse att få officiellt
fastslaget, huru stort värde i taxeringshänseende
tillkommer den kamerala
enheten eller delen därav. I

1 Senaste lydelse 1968: 729.

2 Senaste lydelse 1963: 682.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

följd härav skall det, om ägaren eller
arrendatorn sådant påfordrar,
angivas, huru stor del av taxeringsvärdet
och de i 10 § omförmälda särskilda
värden som kan anses belöpa
på den kamerala enheten eller delen
av densamma. Därvid märkes, att,
i samma mån som bebyggd jordbruksfastighet
är mera värd än obebyggd
sådan, ett större värde tillkommer
den del av taxeringsenheten,
å vilken åbyggnaderna äro belägna.
Påfordran, som nyss är
nämnd, må det år, varunder allmän
fastighetstaxering äger rum, ske hos
fastighetslaxeringsnämnd samt eljest
hos taxeringsnämnd.

till 9

6. Om två eller flera fastigheter,
vilka äro belägna i skilda kommuner,
skulle, därest de hade varit belägna
i samma kommun, hava utgjort
gemensam taxeringsenhet, bör
taxeringen verkställas, som om detta
varit förhållandet och det i enlighet
med föreskriften i tredje
punkten sista stycket av anvisningarna
till 8 § skolat angivas, huru
stor del av taxeringsvärdet som belöpt
å vad som faller inom varje
särskild kommun.

(Föreslagen lydelse)

å-1

6. Om två eller flera fastigheter,
vilka äro belägna i skilda kommuner,
skulle, därest de hade varit belägna
i samma kommun, hava utgjort
gemensam taxeringsenhet, bör
taxeringen verkställas, som om detta
varit förhållandet och därefter
angivas huru stor del av taxeringsvärdet
som belöpt å vad som faller
inom varje särskild kommun.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1932: 291.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr iso

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

2:o) Fastighetstaxeringskommittéernas förslag till lag om ändring i
taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)
dels att 102 §, 136 § 1 mom., 139 § 1 inom., 156 och 168 §§ samt 174—-186 §§ skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges,
dels att i förordningen skall införas nitton nya paragrafer, 187—205 §§,
samt nya rubriker närmast före 174, 178, 183, 185, 196, 197, 198, 200, 201,
203 samt 205 §§ av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

102 §4

Har fastighets taxeringsvärde legat
till grund för inkomsttaxering
eller förmögenhetstaxering och sker
genom utslag av Kungl. Maj :t eller
kammarrätten eller genom beslut
enligt 167, 181 eller 184 § av prövningsnämnd
sådan ändring beträffande
fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller förmögenhetstaxeringen
bör bestämmas till annat
belopp än som skett, må besvär
med yrkande om härav föranledd
ändring i taxeringen för inkomst eller
förmögenhet anföras av den
skattskyldige, taxeringsintendent
och, såvitt angår taxering till kommunal
inkomstskatt, vederbörande
kommun.

Besvären skola--

Besvär enligt--

Har fastighets taxeringsvärde legat
till grund för inkomsttaxering eller
förmögenhetstaxering och sker
genom utslag av Kungl. Maj :t eller
kammarrätten eller genom beslut av
prövningsnämnd enligt 167 eller
200 § eller av lokal skattemyndighet
enligt 202 § sådan ändring beträffande
fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen
eller förmögenhetstaxeringen
bör bestämmas till annat
belopp än som skett, må besvär med
yrkande om härav föranledd ändring
i taxeringen för inkomst eller förmögenhet
anföras av den skattskyldige,
taxeringsintendent och, såvitt
angår taxering till kommunal inkomstskatt,
vederbörande kommun.

----fastighetstaxeringen meddelades.

--- —- fastighetstaxeringen föreligger.

136 §d

1 m o m. Till ledning — •—- —• (allmän fasti g hets deklaration).

Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas---fastställt formulär.

Allmän fastighetsdeklaration skall Allmän fastighetsdeklaration skall
innehålla uppgifter om fastighetens innehålla uppgifter om fastighetens
areal av olika ägoslag, användning areal av olika ägoslag, användning

1 Senaste lydelse 1969: 709.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde,
den senast för fastigheten
erlagda köpeskillingen, hyror
och därmed jämförlig avkastning
av fastigheten samt till fastigheten
hörande särskilda förmåner ävensom,
beträffande jordbruksfastighet,
om åkerjordens dränering, kreatursbesättningen
och skogen, beträffande
annan fastighet, om anskaffningsår
och anskaffningskostnader för sådana
maskiner och liknande tillgångar,
för vilka särskilt maskinvärde
skall angivas, samt beträffande
fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter
om medelvattenföring och
bruttofallhöjd vid medelvattenföring
samt, där så kan ske, om magasinsvolym
för års- och korttidsreglering,
som är eller med sannolikhet väntas
bliva genomförd, så ock, därest vattenfallet
är utbyggt, om anläggningsår
och anskaffningskostnader.

Kungl. Maj :t

139

1 mom. Till ledning —----

Hypoteksinrättning skall---—

Byggnadsnämnd skall underrätta
lokal skattemyndighet om beviljat
byggnadslov inom myndighetens
verksamhetsområde senast en månad
efter det att beslutet om byggnadslov
meddelades.

156

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut
om taxering ej införts i fastighetslängd
inom föreskriven tid eller
har taxering införts för annan fastighet
än den taxeringen avsett eller eljest
uppenbarligen införts felaktigt i
fastighetslängd, må den lokala skattemyndigheten
besluta om rättelse av
fastighetslängden i denna del.

1 Senaste lydelse 1968: 733.

2 Senaste lydelse 1969: 709.

7f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

(Föreslagen lydelse)

och byggnader, för fastigheten gällande
plan- och byggnadsbestämmelser,
gällande brandförsäkringsvärde,
den senast för fastigheten erlagda
köpeskillingen, hyror och därmed
jämförlig avkastning av fastigheten
samt till fastigheten hörande särskilda
förmåner ävensom, beträffande
jordbruksfastighet, om åkerjordens
dränering, kreatursbesättningen
och skogen, beträffande annan
fastighet, om anskaffningsår och anskaffningskostnader
för sådana maskiner
och liknande tillgångar, för
vilka särskilt maskinvärde skall angivas,
samt beträffande fastighet,
därå vattenfall finnes, uppgifter om
medelvattenföring och bruttofallhöjd
vid medelvattenföring samt, där
så kan ske, om magasinsvolym för
års- och korttidsreglering, som är
eller med sannolikhet väntas bliva
genomförd, så ock, därest vattenfallet
är utbyggt, om anläggningsår och
anskaffningskostnader,
statistiskt ändamål.

§-J

---skall avlämnas.

-----skall avlämnas.

Byggnadsnämnd skall senast två
veckor efter utgången av varje kvartal
på blanketter enligt fastställda
formulär till lokal skattemyndighet
ingiva uppgifter om byggnader, som
avses i de av nämnden under kvartalet
beviljade byggnadsloven.

§-2

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut
om taxering ej införts i fastighetslängd
inom föreskriven tid eller
har taxering införts för annan fastighet
än den taxeringen avsett eller eljest
uppenbarligen införts felaktigt i
fastighetslängd, må den lokala skattemyndigheten
besluta om rättelse av
fastighetslängden i denna del. Myn -

saml. Nr 160

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

digheten må även besluta om rättelse
av sådan i fastighetslängd införd
uppgift om ägare som visats vara felaktig.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut----denna del.

Efter den — — —-----lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse--------fastighetens ägare.

Den lokala--------om rättelse.

Talan mot----—--— och 167 §§.

Närmare föreskrifter--—--—--av Kungl. Maj :t.

168 §d

Besvärsrätt tillkommer------

Vad i 107 samt 110—112 §§ är
stadgat rörande besvär över taxering
för inkomst eller förmögenhet skall
i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande
besvär över allmän fastighetstaxering.

Utslag av--— — —--- — det länet.

Vid sådant--------att iakttaga.

--— — fastighets garantibelopp.

Vad i 107, 108 och 110—113 §§ är
stadgat rörande besvär över taxering
för inkomst och förmögenhet skall i
tillämpliga delar gälla jämväl beträffande
besvär över allmän fastighetstaxering.

174

Vad i denna förordning är stadgat
rörande taxeringsnämndernas
och prövningsnämndernas verksamhet
beträffande taxeringen för inkomst
och förmögenhet, så ock för
sådan taxering meddelade gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter
ävensom föreskrifterna om riksskattenämnden,
de särskilda föreskrifterna
i 126—128 §§ samt bestämmelserna
om viten i 123—125 §§ och
om kostnader för taxering sarbetet i
129 §, 130 § och 173 § 2 mom. skola
äga motsvarande tillämpning med
avseende å handhavandet av särskild

I. Om taxeringsårganisationen

§•

1 mom. För särskild fastighetstaxering
skola i första instans finnas
särskilda fastighets taxeringsnämnder.

Särskild fastighetstaxerings nämnds

verksamhetsområde är särskilt
fastighetstaxering sdistrikt.

Länsstyrelsen skall efter lokal
skattemyndighets hörande indela länet
i särskilda fastighetstaxering sdistrikt.
Beslutet skall avse visst taxeringsår
samt meddelas senast den 30
november året näst före taxeringsåret.

2 mom. Varje län utgör ett
p r ö v n i n g s d i s t r i k t. Den i 11 §
1 mom. andra stycket omförmälda
prövningsnämnden beslutar över anförda
besvär i anledning av de särskilda
fastighetstaxering snämndernas
beslut samt fullgör i övrigt de
åligganden som enligt denna förordning
ankomma på nämnden.

1 Senaste lydelse 1969: 709.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fastighetstaxering, i den mån icke
här nedan annorlunda stadgas.

175

1 m o m. Har vid ingången av år,
då allmän fastighetstaxering icke
äger rum, beträffande viss fastighet
förhållande förelegat av beskaffenhet
att böra jämlikt 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen föranleda åsättande
av nytt taxeringsvärde, är fastighetens
ägare eller därmed likställd
innehavare skyldig att utan anmaning
till ledning för fastighetens
taxering det året avgiva deklaration
(särskild fastighetsdeklar
atio n).

Har fastighet eller komplex av fastigheter,
som vid senaste fastighetstaxering
behandlats som taxeringsenhet,
därefter uppdelats mellan flera
ägare eller innehavare, skola dylika
deklarationer avgivas av samtliga
ägare eller innehavare, av envar
beträffande hans del av taxeringsenheten.

2 mom. Efter anmaning är ägare
eller därmed likställd innehavare
av fastighet, även om han förmenar,
att sådant förhållande, som enligt 1
mom. föranleder deklarationsskyldighet,
icke förelegat, skyldig avgiva
särskild fastighetsdeklaration rörande
fastigheten.

§•

Särskild fastighefstaxeringsnämnd
består av ordförande samt ytterligare
lägst fyra och högst åtta ledamöter.

Ordförande och ytterligare en ledamot
förordnas av länsstyrelsen i samband
med indelningen i särskildafastighetstaxeringsdistrikt.
En av dem
skall antagas besitta sakkunskap i
fråga om fastighetsvärdering.

Övriga ledamöter väljas av fullmäktige
i vederbörande kommun.
Länsstyrelsen bestämmer antalet ledamöter
med hänsyn till det särskilda
fastighetstaxeringsdistriktets omfattning.
Består särskilt fastighetstaxering
sdistrikt av mer än en kommun
skall länsstyrelsen bestämma
hur många ledamöter som skola väljas
inom de olika kommunerna.

Val av ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd
jämte suppleanter,
en för varje ledamot, skall förrättas
senast den 31 december året
näst före taxeringsåret. Den som därvid
fört ordet har att underrätta
länsstyrelsen, ordföranden i den särskilda
fastighetstaxering snämnd en
och de valda om utgången av valet.

Vid val av ledamöter och suppleanter
i särskild fastighet staxeringsnämnd
skall i tillämpliga delar beaktas
vad i 13 § sägs.

Vad i 133 § 2 mom. stadgas om
besvär över val av ledamöter och
suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd
skall i tillämpliga delar gälla
besvär över val av ledamöter och
suppleanter i särskild fastighetstaxeringsnämnd.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(■Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 in o in. Särskild fastighetsdeklaration,
som skall avgivas utan anmaning,
skall avlämnas senast den 15
februari.

176 S.

177

Taxeringsnämnden har jämväl att
pröva hos nämnden gjorda framställningar
om sådant särskilt angivande
av värden å olika i taxeringsenhet ingående
fastigheter eller delar av fastigheter,
varom i 8 § sista stycket
kommunalskattelagen förmäles.

2 mom. För varje lokalt taxeringsdistrikt
eller, om sådant distrikt
består av mer än en kommun, för
varje kommun skall föras en längd
över taxeringen av fastigheter (fastighetslängd).
De beslutade
taxeringarna skola upptagas i längdden.
För varje fastighet, som taxeras,

Länsstyrelsen må förordna sakkunniga
att biträda de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
vid taxering
av skog och skogsmark, industrier
eller andra speciella slag av
fastigheter.

§•

Det åligger lokal skattemyndighet
att medverka vid taxering sarbetet i
den omfattning Kungl. Maj:t eller
länsstyrelsen bestämmer.

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

angivas taxeringens belopp och namnet
å den som vid taxeringsårets ingång
varit ägare till fastigheten.

3 mom. Har taxeringsnämnden
åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller
jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen,
med avvikelse från
vad som under nästföregående taxeringsår
varit gällande, fördelat taxeringsvärde
å olika i taxeringsenhet
ingående fastigheter eller delar av
fastigheter eller har taxeringsnämnden
avslagit framställning om vidtagande
av nu omförmäld taxeringsåtgärd,
skall underrättelse om taxeringsnämndens
beslut sändas till fastighetens
ägare eller därmed likställd
innehavare ävensom, därest
annan än ägaren eller innehavaren är
skyldig att erlägga skatt för garantibelopp
för fastigheten, till denne.

Om sådan underrättelse skola bestämmelserna
i 69 § i mom. äga
motsvarande tillämpning.

4 m o m. Samtliga ledamöter av
taxeringsnämnd må deltaga i granskningen
av särskild fasiighetsdeklaration.

178

1 mom. Taxering, som till följd
av prövningsnämnds beslut tillkommit
eller blivit fastställd annorlunda
än taxeringsnämnden bestämt, skall
antecknas i vederbörlig fastighetslängd.

2 mom. Bestämmelserna i 92 §
om underrättelse angående prövningsnämnds
beslut i fråga om taxering
för inkomst eller förmögenhet
skola äga motsvarande tillämpning å
sådan nämnds beslut rörande särskild
fastighetstaxering, därvid vad
som avser skattskyldig skall gälla
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet och annan, för vil -

II. Om skyldighet att avlämna särskild
fastighetsdeklaration m. rn.

§•

1 m o m. Har vid ingången av år,
då allmän fastighetstaxering icke
äger rum, beträffande viss fastighet
förelegat förhållande av beskaffenhet
att böra jämlikt 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen föranleda ny
taxering det året, är fastighetens ägare
skyldig att utan anmaning avgiva
deklaration (särskild fastighetsdeklaration)
till ledning
för taxeringen.

Efter anmaning är ägare av fastighet,
även om han menar, att sådant
förhållande, som enligt första
stycket föranleder deklarationsskyldighet,
icke förelegat, skyldig avgi -

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ken garantibelopp för fastighet skall
upptagas såsom skattepliktig inkomst.

179

1 m om. Över beslut av taxeringsnämnd
rörande särskild fastighetstaxering
må besvär anföras hos prövningsnämnden
i länet

1) av ägare eller därmed likställd
innehavare av fastighet, såvitt fastigheten
rörer,

2) av vederbörande kommun, samt

3) av taxeringsintendent.

2 mom. Beträffande besvär enligt
denna paragraf skall vad i 75 och
76 §§ är stadgat rörande besvär i fråga
om taxering för inkomst och förmögenhet
äga motsvarande tillämpning.

180

1 mom. Besvär över prövningsnämnds
beslut rörande särskild fastighetstaxering
må anföras hos kammarrätten
av part som i 179 § sägs

1) om han anfört besvär hos prövningsnämnden
men hans talan icke
bifallits,

2) om prövning snämnden ändrat
fastighetens taxering utan att sådan
ändring påyrkats av honom.

va särskild fastighetsdeklaration rörande
fastigheten.

2 m o m. Särskild fastighetsdeklaration
skall avfattas på blankett enligt
fastställt formulär. Om sådan
deklaration skall i tillämpliga delar
gälla vad som i 136 § 1 mom. är stadgat
om allmän fastighetsdeklaration.

3 mom. Efter anmaning är ägare
av fastighet skyldig att till ledning
vid fastighetens taxering lämna uppgift
jämväl angående andra förhållanden
än dem som finnas angivna i
deklarationsformuläret.

§•

Särskild fastighetsdeklaration skall
avgivas senast den 15 februari under
taxeringsåret och ingivas till den
lokala skattemyndigheten i det fögderi
eller länsstyrelsen i det län där
fastigheten är belägen.

Har på föranstaltande av eller i
samråd med länsstyrelsen i kommun
vidtagits särskild anordning för mottagande
av deklarationer, må deklaration
till ledning för taxering inom
länet avlämnas i enlighet därmed.

§•

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

till kammarrätten icke innefatta
längre gående yrkande än taxeringens
bestämmande i enlighet med
taxeringsnämndens beslut.

2 m o m. Beträffande besvär enligt
denna paragraf skall vad i 96 och
97 §§ är stadgat rörande besvär till
kammarrätten i fråga om taxering
för inkomst och förmögenhet äga
motsvarande tillämpning. 1 förteckning
över anförda besvär skola besvär
över särskild fastighetstaxering
upptagas för sig utan sammanblandning
med övriga besvär.

3 mom. I fråga om kammarrättens
handläggning av mål angående
särskild fastighetstaxering skall vad
i 165 § är stadgat äga motsvarande
tillämpning.

181

1 mom. Vad i 99 § stadgas skall
äga motsvarande tillämpning, om
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet icke erhållit i 177 §

3 mom. föreskriven underrättelse senast
den 15 juli under taxeringsåret.

2 mom. Besvär i fråga om särskild
fastighetstaxering må jämväl
anföras i särskild ordning av ägare
eller därmed likställd innehavare av
fastighet,

1) om fastighet uppförts såsom
skattepliktig, ehuru den är undantagen
från skatteplikt, eller taxering
ägt rum av annan egendom än som
enligt b § tredje stycket kommunalskattelagen
är att hänföra till fastighet,

2) om fastighet taxerats å mer än
en ort eller eljest taxerats i fall, där
taxering av fastigheten icke bort äga
ram, samt

3) om fastighet på grund av felräkning,
misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende blivit felaktigt
taxerad.

Besvär som nu sagts prövas av
prövningsnämnden i länet. Har taxeringen
prövats av prövningsnämnden

(Föreslagen lydelse)

§•

Deklarations- eller uppgiftsskyldig,
från vilken särskild fastighetsdeklaration
eller annan uppgift till
ledning för särskild fastighetstaxering
icke inkommit inom föreskriven
tid, må anmanas att avgiva sådan
deklaration eller uppgift.

Är avlämnad deklaration eller uppgift
icke så upprättad, som i denna
förordning föreskrives, må den deklarations-
eller uppgiftsskyldige anmanas
att avhjälpa bristen.

Innan anmaning att avlämna deklaration
utfärdas, må den deklarations
skyldige, om detta kan ske utan
olägenhet, på lämpligt sätt erinras
om sin skyldighet.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller kammarrätten, ankommer det
dock på kammarrätten att pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär som
anförts i särskild ordning finnas
böra upptagas till prövning, förordna
att målet skall upptagas och vidare
handläggas av prövningsnämnden.

3 mom. I fall som i 2 mom. sägs
må besvär jämväl anföras av taxeringsintendent.

4 mom. Besvär, som i denna paragraf
avses, skola för att kunna
upptagas till prövning vara inkomna
före utgången av femte året efter
taxeringsåret.

5 m o m. Anföras besvär i särskild
ordning hos pr övning snämnd,
skall vad i 75 § stadgas äga motsvarande
tillämpning.

Skola besvären anföras hos kammarrätten,
gäller i tillämpliga delar
vad som stadgas i 96 § första stycket
och 97 §.

Över kammarrättens utslag i mål
angående särskild fastighetstaxering,
såvitt rörer tillämpning av 6 § 1
mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,
må klagan icke
föras.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens
utslag i mål angående
särskild fastighetstaxering, såvitt angår
annan fråga än i första stycket
sägs, äger hos Kungl. Maj:t söka
ändring genom besvär, som skola vara
inkomna till finansdepartementet
inom två månader efter det klaganden
erhållit del av kammarrättens
utslag.

183

Besvärsrätt liksom för ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet
tillkommer jämväl annan för
vilken garantibelopp för fastigheten

§•

Anmaning må utfärdas av lokal
skattemyndighet, ordföranden i särskild
fastighetstaxeringsnämnd, taxering
sintendent och prövningsnämnd.

1 anmaningen må, utom i fall som
i 31 § 2 mom. andra stycket avses,
vite föreläggas.

Vad i 34 §4 mom., 52, 54 och 55 §§
är stadgat om anmaning skall i tilllämpliga
delar gälla jämväl beträffande
anmaning som här avses.

III. Om förberedande åtgärder

§•

Landskamreraren har att upprätta
förslag till anvisningar till ledning
för nästkommande års särskilda fastighetstaxering
inom länet samt se -

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst, så ock arrendator, vilken
jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens
ikraftträdande, gentemot
ägaren eller innehavaren har
att ansvara för skatt för fastighets
garantibelopp.

Vad i 107, 108 samt 110—113 §§ är
stadgat rörande besvär över taxering
för inkomst och förmögenhet skall i
tillämpliga delar gälla jämväl beträffande
besvär över särskild fastighetstaxering.

Vad i 168 § tredje och fjärde styckena
och 169 § stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande
särskild fastighetstaxering.

184

Därest efter taxeringsårets utgång
fastighets taxeringsvärde i anledning
av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde
åsättes fastighet, som icke
blivit taxerad, har prövningsnämnden
att efter anmälan av taxeringsintendent
vidtaga däremot svarande
åtgärder för efterföljande år under
taxeringsperioden, där ej beträffande
fastigheten sådant förhållande inträffat,
som jämlikt 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen bör föranleda
åsättande av nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos prövningsnämnden
må jämväl göras av fastighetens
ägare eller därmed likställd
innehavare eller, om besvären anförts
av annan än ägaren eller innehavaren,
av denne.

nast den 1 december aret fore taxeringsåret
insända förslaget till riksskattenämnden.
I förslaget skall bl. a.
ingå statistiska och andra uppgifter,
som underlättar för de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
att iakttaga
de normer för taxeringen som
angivas i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen.
Riksskattenämnden
skall senast den 20 i samma månad
till landskamreraren återställa förslaget
jämte de erinringar mot detsamma,
som nämnden funnit anledning
framställa. Landskamreraren
har att förelägga prövningsnämnden
omförmälda förslag och erinringar.
Prövningsnämnden skall på grundval
av nämnda handlingar fastställa
anvisningar för den särskilda fastighetstaxeringen,
vilka senast den 15
januari taxeringsåret skola tillställas
de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna
samt de lokala skattemyndigheterna.
Anvisningarna skall
samtidigt översändas till riksskattenämnden.

Länsstyrelsen har att i övrigt vidtaga
sådana förberedande åtgärder
som underlättar arbetet i de särskilda
fastighetstaxeringsnämnderna.

§•

Länsstyrelsen kan då den finner
lämpligt kalla ordföranden och högst
två andra ledamöter från varje särskild
fastighetstaxeringsnämnd inom
länet eller del därav att på lämplig
ort sammanträda inför landskamreraren
för överläggningar rörande
taxeringsarbetet. Länsstyrelsen kan
till sådant sammanträde kalla även
andra personer, som på grund av sin
verksamhet eller av annan anledning
kunna antagas äga sakkunskap i fråga
om värdering av fastigheter.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

185

Vad i 117 § första, tredje och fjärde
styckena samt 122 § första stycket
stadgas om tystnadsplikt och om
påföljd för brott mot sådan plikt
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om särskild fastighetstaxering.

186

Den som i särskild fastighetsdeklaration
eller i uppgift som i 175 §

3 mom. sägs uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,
ägnad att leda till för låg taxering,
skall, där ej gärningen är belagd
med straff i strafflagen, dömas
till dagsböter.

(Föreslagen lydelse)

IV. Om de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas
verksamhet m. m.

§•

Länsstyrelsen har att vaka över att
fastighetstaxeringsarbetet inom länet
ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger förste taxering sintendenten
att övervaka de särskilda fastighetstaxeringsnämndernas
arbete
samt att vid behov lämna råd, upplysningar
och annat bistånd.

Har förste taxeringsintendenten
lämnat allmänna anvisningar för
taxeringsarbetets bedrivande, skall
han ofördröjligen insända dessa till
riksskattenämnden.

Bestämmelserna i 17 § äga motsvarande
tillämpning vid särskild fastighetstaxering.

§•

Ordföranden i särskild fastighetstaxeringsnämnd
åligger huvudsakligen
:

1) att lämna deklarations- eller
uppgiftsskyldig som därom framställer
begäran de upplysningar söm
finnas erforderliga för deklarationseller
uppgiftsskyldighetens fullgörande,

2) granska deklarationer, uppgifter
och andra handlingar,

3) i erforderlig omfattning vidtaga
åtgärder för att införskaffa felande
deklarationer, uppgifter och
andra handlingar,

4) kalla nämndens ledamöter till
sammanträde, leda nämndens arbete
samt vid sammanträdena föra ordet
och vara föredragande,

5) ombesörja att nämndens protokoll
föres och tillse att övriga göromål
av expeditionell natur utföres,

6) lämna annan taxeringsmyndighet
ävensom lokal skattemyndighet
erforderliga uppgifter, samt

7) avgiva yttranden i besvärsmål.

För avgivande av yttrande i besvärsmål,
som är anhängigt i prövningsnämnd,
må ordföranden råd -

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

göra med ledamot i den särskilda
fastighetstaxeringsnämnden. Ordföranden
må för ändamålet även kalla
ledamöterna till sammanträde utan
hinder av att nämndens arbete i övrigt
är avslutat.

187 §.

1 mom. Den av länsstyrelsen utöver
ordföranden utsedda ledamoten
i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden
åligger särskilt att i den
utsträckning ordföranden beslutar

1) granska deklarationer, uppgifter
och andra handlingar samt

2) i övrigt biträda ordföranden i
hans arbete.

2 mom. Samtliga ledamöter i
nämnden äger deltaga i granskningen
av deklarationer, uppgifter och
andra handlingar.

188 §.

Den särskilda fastighetstaxeringsnämnden
må vid fullgörandet av sina
åligganden åtnjuta biträde av personal,
som kan anvisas för sådant
ändamål.

189 §.

Bestämmelserna i 148 § skola i tilllämpliga
delar gälla angående sammanträden
med särskild fastighetstaxering
snämnd.

Likaledes skall vad i 62 och 64 §§
är stadgat om jäv och omröstning i
taxeringsnämnd äga motsvarande
tillämpning beträffande särskild fastighetstaxeringsnämnd.

Beslut må icke fattas av särskild
fastighetstaxeringsnämnd såvida icke
ordföranden och minst två andra ledamöter,
eller tre om antalet ledamöter
i nämnden förutom ordföranden
är minst fem, äro närvarande.
Dock skall den omständigheten,
att en ledamot har att avträda vid
behandling av viss taxering, icke utgöra
hinder mot att beslut fattas rörande
ifrågavarande taxering.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Vad i 151 § tredje, fjärde och femte
styckena sägs om avvikande eller
särskild mening och reservation skall
gälla jämväl i fråga om beslut av
särskild fastighetstaxeringsnämnd.

190 §.

Den särskilda fastighetstaxering snämndens
arbete skall börja så snart
ske kan sedan nämnden från lokal
skattemyndighet erhållit handlingar
till ledning för taxeringen, dock senast
den 1 mars under taxeringsåret.

Vid nämndens första sammanträde
skall ordföranden avgiva redogörelse
för de värderingsgrunder som
vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen
tillämpats inom skilda
delar av distriktet, de anvisningar
som utfärdats för taxcringsarbetet
samt det förberedelsearbete som i
övrigt utförts.

191 §.

1 m o m. Den särskilda fastighetstaxeringsnämnden
har att verkställa
ny taxering av varje fastighet i distriktet,
beträffande vilken något sådant
förhållande föreligger som omförmäles
i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen.
För övriga fastigheter i
distriktet skola nästföregående års
taxeringar upptagas oförändrade.

Nämndens beslut skola antecknas
och meddelas till lokal skattemyndighet
i den ordning som föreskrives
av Kungl. Maj:t eller myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer.

2 mom. Nämndens beslut om
taxering skola upptagas i taxeringslängd
(fastighetslängd). Lokal
skattemyndighet underskriver
därefter längden.

Närmare föreskrifter om längdens
förande meddelas av Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

111

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

192 §.

Den särskilda fastighetstaxeringsnämndens
beslut till taxering skola
föreligga senast den 31 maj under
taxeringsåret.

Senast den 15 juni under taxeringsåret
skall, där ej länsstyrelsen
annorlunda föreskriver, ordföranden
insända nämndens protokoll och övriga
handlingar till länsstyrelsen.

193 §.

Har särskild fastighetstaxeringsnämnd
åsatt fastighet ny taxering
jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller har till nämnden
inkommen deklaration icke föranlett
beslut om sådan taxering skall lokal
skattemyndighet underrätta fastighetens
ägare därom.

Underrättelsen skall innehålla upplysning
om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över nämndens
beslut och såvitt möjligt expedieras
före utgången av juni månad
under taxeringsåret.

Bestämmelserna i 69 § 4 mom.
andra stycket skola äga motsvarande
tillämpning beträffande underrättelse
som nu sagts.

194 §.

Kungl. Maj:t meddelar de närmare
föreskrifter om den särskilda fastighetstaxeringen
som behövas utöver
bestämmelserna i denna förordning.

195 §.

Vad i 156 § sägs om rättelse av
fastighetslängd och fastighetstaxeringsnämnds
beslut, om inhämtande
dessförinnan av yttrande från nämndens
ordförande samt om underrättande
om beslut i fråga om rättelse
skall äga motsvarande tillämpning
vid särskild fastighetstaxering. Rättelse
enligt denna paragraf må dock
inte beslutas efter utgången av mars
månad året efter taxeringsåret om ej

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

anmärkning i fråga om felaktigheten
gjorts dessförinnan hos den lokala
skattemyndigheten.

Talan mot beslut i fråga om rättelse
enligt denna paragraf må ej föras
särskilt. Talan mot taxeringen
må även i den del beslutet avser föras
i den ordning som föreskrives i
196 § 1 mom. och 200 §.

Närmare föreskrifter om förfarandet
vid rättelse enligt denna paragraf
meddelas av Kungl. Maj:t.

V. Om besvär över särskild fastighetstaxeringsnämnds
beslut

196 §.

1 mom. Talan mot särskild fastighetstaxeringsnämnds
beslut må
genom besvär hos prövningsnämnden
föras av ägare av den fastighet
beslutet rör samt av vederbörande
kommun och taxeringsintendent.

Har prövningsnämnden avgjort
besvär över viss taxering, må taxeringsintendenten
ej anföra besvär
hos nämnden rörande samma taxering.

2 mom. Besvären skola ha inkommit
från ägare senast den 15 augusti
under taxeringsåret och från
kommun senast den 30 september
samma år. Taxeringsintendent äger
anföra besvär intill utgången av april
året efter taxeringsåret.

3 mom. Bestämmelserna i 75 §
skola äga motsvarande tillämpning
på besvär enligt denna paragraf.

VI. Om prövningsnämndernas
verksamhet

197 §.

1 mom. Vad i 160—162 §§ är
föreskrivet om fastighetsprövningsnämndernas
verksamhet skall äga
motsvarande tillämpning vid särskild
fastighetstaxering. Härvid skall
vad som sägs om fastighetsprövningsnämnd
avse pr övning snämnd.

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. Pr övning snämnd skall
pröva besvär rörande särskild fastighetstaxering
så snart ske kan. Av
ägare eller kommun anförda besvär,
som inkommit under taxeringsåret,
samt besvär av taxeringsintendent
som inkommit före utgången av därpå
följande april månad, skola vara
avgjorda senast den 30 juni året efter
taxeringsåret.

VII. Om besvär över prövnings nämnds

beslut och kammarrättens
utslag

198 §.

Vad som är föreskrivet i 164 §
om besvär över fastighetsprövningsnämnds
beslut och översändande av
besvärsakter m. m. från fastighetsprövningsnämnd
till kammarrätten
skall äga motsvarande tillämpning
vid särskild fastighetstaxering. Härvid
skall vad som sägs om fastighetsprövningsnämnd
avse prövningsnämnd.

Vad i 165 § stadgas skall ha avseende
även på kammarrättens handläggning
av mål angående särskild
fastighetstaxering och därmed sammanhängande
frågor.

199 §.

Talan må ej föras mot kammarrättens
utslag i mål angående särskild
fastighetstaxering såvitt gäller
tillämpning av 6 § 1 mom., 7—12 §§
kommunalskattelagen.

Mot kammarrättens utslag i mål
angående särskild fastighetstaxering,
såvitt angår annan fråga än som avses
i första stycket, föres talan hos
Kungl. Maj:t genom besvär. Besvären
skola vara inkomna till finansdepartementet
inom två månader efter
det klaganden erhållit del av
kammarrättens utslag.

114

Kungl. Maj.ts proposition nr i60 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

VIII. Om besvär i särskild ordning
200 §.

1 mom. Har ägare av fastighet
icke erhållit i 193 § föreskriven underrättelse
senast den 15 juli under
taxeringsåret, må ägaren anföra besvär
hos prövningsnämnden intill utgången
av året efter taxeringsåret.

2 mom. Den som enligt 197 §
1 mom. äger föra talan mot särskild
fastighetstaxeringsnämnds beslut må
i särskild ordning anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseende
icke blivit taxerad,

2) om taxering ägt rum av annan
egendom än som enligt 4 § tredje
stycket kommunalskattelagen är att
hänföra till fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom
skattepliktig fastän den är undantagen
från skatteplikt, eller undantagits
från skatteplikt, trots att så
icke bort ske,

å) om fastighet taxerats på mer
än en ort eller eljest taxerats i fall,
där taxering av fastigheten icke bort
äga rum,

5) om fastighet på grund av felräkning,
misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende blivit felaktigt
taxerad,

6) om eljest sådana omständigheter
föreligga, som bort föranleda väsentligt
annorlunda taxering, och
särskilda skäl föreligga för prövning
av besvären,

7) om underrättelse som avses i
193 § haft felaktigt innehåll.

Besvär enligt denna paragraf prövas
av prövningsnämnden. Har taxeringen
prövats av prövningsnämnden
eller kammarrätten, skall kammarrätten
pröva målet. Har taxeringen i
den del besvären avser prövats av
Kungl. Maj. t skall dock Kungl. Maj:t
pröva målet.

Kammarrätten må, om besvär enligt
denna paragraf finnas böra upptagas
till prövning, förordna att må -

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

let skall upptagas och vidare handläggas
av prövningsnämnden.

3 mom. Besvär enligt 2 mom.
skola vara inkomna före utgången
av femte året efter taxeringsåret.

4 mom. Anföras besvär i särskild
ordning hos prövningsnämnd, äger
75 § motsvarande tillämpning.

Skola besvär anföras hos kammarrätten,
gälla 96 § första stycket och
97 § i tillämpliga delar.

IX. Övriga bestämmelser om besvär

201 §.

I 168 och 169 §§ meddelade övriga
bestämmelser om besvär vid allmän
fastighetstaxering skola gälla jämväl
vid särskild fastighetstaxering.

202 §.

Har i anledning av anförda besvär
ändring gjorts i taxering, som åsatts
fastighet vid närmast föregående allmänna
fastighetstaxering eller någon
därefter följande särskild fastighetstaxering,
eller har därvid taxering
skett av fastighet, som icke tidigare
varit taxerad, skall lokal skattemyndighet
längdföra den sålunda fastställda
taxeringen. Detta skall ske,
förutom i den hos myndigheten förvarade
avskriften av fastighetslängden
för det i besvärsmålet avsedda
taxeringsåret, även i motsvarande
avskrifter för de taxeringsår som under
den löpande taxeringsperioden,
följt efter den på grund av besvären
beslutade taxeringen, dock ej för år
då ny taxering, som må ha åsatts enligt
12 § 2 mom. kommunalskattelagen,
skall gälla.

Den lokala skattemyndigheten
skall snarast tillställa fastighetens
ägare, förste taxering sintendent en,
prövningsnämndens kansli och vederbörande
kommun underrättelse
om de åtgärder, den vidtagit på
grund av bestämmelserna i föregående
stycke. Härvid skall fastighe -

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tens ägare underrättas i den ordning
som föreslcrives i 69 § A mom. andra
stycket.

X. Om straff

203 §.

204 §.

(Hänvisning till finansdepartementets
lagrådsremiss angående förslag
till skattebrottslag, m. m.)

XI. Gemensamma bestämmelser

205 §.

1 mom. Utöver vad som ovan
angivits skola följande bestämmelser
rörande taxering för inkomst och
förmögenhet äga motsvarande tilllämpning
eller hava avseende jämväl
å särskild fastighetstaxering:

1) 14 och 15 §§ såvitt avser bestämmelserna
för taxeringsnämnder,

2) 18 och 19 §§ med föreskrifter
om riksskattenämnden,

3) 46 § angående uppgifter från
statlig och kommunal myndighet
m. in.,

4) 47—50 §§ angående gemensamma
bestämmelser rörande deklarationer
och andra uppgifter,

5) 123—125 §§ angående viten,
samt

6) 126—128 §§ med särskilda föreskrifter.

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. Bestämmelserna i 129 §
skola äga motsvarande tillämpning
beträffande kostnader vid särskild
fastighetstaxering. Därvid skall iakttagas
att vad i 129 § 5 mom. stadgas
skall ha avseende på ordförande i
särskild fastighetstaxering snämnd
och de personer som i övrigt inkallats
till sammanträde enligt 18i §.

Vad i 130 § första stycket stadgas
skall äga motsvarande tillämpning
på kommunalvald ledamot i särskild
fastighetstaxering snämnd.

3 mom. I 198 § andra stycket
omförmäld ledamot av kammarrätten
åtnjuter för tid, varunder han
varit inkallad till tjänstgöring, ersättning
av statsmedel enligt grunder,
som fastställas av Kungl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3:o) F as tighets taxeringskommittéernas förslag till förordning
om ändring i förordningen om arvsskatt och gåvoskatt (1941: 416)

Härigenom förordnas att 22 § 2 mom. förordningen om arvsskatt och
gåvoskatt (1941: 416) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22 §.

2 m o m.1 Har fast--- — ---

Där efter----------

Fast egendom,-------

Vid den värdesättning, varom i
detta moment är fråga, skall, under
iakttagande i övrigt i tillämpliga delar
av de i kommunalskattelagen
stadgade grunder för taxering av fastighet,
hänsyn tagas till egendomens

------belöpande arvsskatt.

------särskilt värde.

—-----10 000 kronor.

1 Senaste lydelse 1958: 562.

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1970

(Nuvarande lydelse)

beskaffenhet vid tidpunkt, som avses
i 21 §. Sökande är pliktig meddela
länsstyrelsen erforderliga upplysningar
för ansökningens prövning.
Länsstyrelsen äger att i ärendet höra
ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
för det distrikt, inom vilket
egendomen är belägen, eller, om
denna nämnd avslutat sin verksamhet,
ordföranden i taxeringsnämnden
i orten. Där besiktning av egendomen
prövas nödig, må länsstyrelsen
föranstalta därom såframt, då
ärendet upptagits på ansökan, sökanden
efter anmaning bestrider
kostnaderna för besiktningen. I fall,
som avses i andra stycket av detta
moment, bestridas kostnaderna av
allmänna medel.

Över länsstyrelsens

(Föreslagen lydelse)

mens beskaffenhet vid tidpunkt, som
avses i 21 §. Sökande är pliktig meddela
länsstyrelsen erforderliga upplysningar
för ansökningens prövning.
Länsstyrelsen äger att i ärendet
höra ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden
för det fastighetstaxeringsdistrikt,
inom vilket egendomen
är belägen, eller, under år då
allmän fastighetstaxering icke äger
rum, ordföranden i den särskilda
fastighetstaxeringsnämnden i motsvarande
särskilda fastighetstaxering
sdistrikt. Där besiktning av egendom
prövas nödig, må länsstyrelsen
föranstalta därom såframt, då ärendet
upptagits på ansökan, sökanden
efter anmaning bestrider kostnaderna
för besiktningen. I fall, som avses
i andra stycket av detta moment, bestridas
kostnaderna av allmänna medel.

--------icke föras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

119

Tablå 1

Bilaga 2

motsvarighet i gällande rätt

Översikt över propositionens

Propositionens förslag

174 § 1 mom.

2 mom.

3 och 4 mom.

5 mom.

175 §

176 §

177 §

178 § 1 mom. första stycket

andra stycket

2 mom.

3 mom.

4 mom. första stycket

andra stycket

179 §

180 §

181 §

182 §

183 §

184 § första stycket

andra stycket
tredje stycket

185 § första stycket

andra stycket
tredje stycket

186 § första stycket

andra stycket

187 § första stycket

187 § andra stycket första punkten

andra stycket andra punkten
tredje stycket

188 § första stycket

andra stycket

189 § första och andra styckena

tredje stycket

190 §

191 § 1 mom. första stycket

andra stycket
2 och 3 mom.

Gällande rätt

177 § 1 mom. första stycket andra
och tredje punkterna
174 § första stycket första punkten
174 § första stycket andra punkten
177 § 1 mom. andra stycket

174 § andra stycket

175 § 1 mom. första stycket
175 § 1 mom. andra stycket
175 § 2 och 3 mom.

175 § 1 mom. tredje stycket
175 § 4 mom. första och andra
styckena

175 § 4 mom. andra stycket

176 §

175 § 4 mom. andra stycket
175 § 4 mom. andra stycket
174 § andra stycket
174 § andra stycket
174 § andra stycket

177 § 4 mom.

174 § andra stycket

177 § 1 mom. första stycket första

punkten

178 § 1 mom.

177 § 2 mom.

174 § andra stycket

177 § 3 mom. första stycket

177 § 3 mom. andra stycket

179 § 1 mom.

179 § 2 mom.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1970

192 § 1 mom.

2 mom.

193 § första stycket

andra stycket

194 §

195 § 1 mom.

2 mom.

3 mom. första stycket

andra stycket

4 mom.

5 mom.

196 § första stycket

andra stycket

197 §

198 §

199 §

200 § första stycket

andra och tredje styckena

174 § andra stycket och 178 §

2 mom.

174 § andra stycket
180 § 1 och 2 mom.

180 § 3 mom.

182 §

181 § 1 mom.

181 § 2 mom. första stycket samt
181 § 3 mom.

181 § 2 mom. andra stycket
181 § 2 mom. tredje stycket
181 § 4 mom.

181 § 5 mom.

183 § andra och tredje styckena

184 §

185 §

186 §

183 § första stycket
174 § andra stycket

Tablå 2

Översikt

över gällande rätts motsvarighet i propositionen

174 §

175 §

176 §

177 §

Gällande rätt

första stycket första punkten 174
andra punkten 174
andra stycket 176

1 mom.	första stycket	178
	andra stycket	178
	tredje stycket	178
2 mom.		178
3 mom.		178
4 mom.		178
		179
1 mom.	första stycket,
	första punkten	186
	andra och tredje
	punkterna	174
	andra stycket	174

Propositionens förslag
§ 2 mom. första punkten
§ 3 och 4 mom.

§, 182 och 183 §§, 184 § första
stycket, 185 § första och tredje
styckena, 188 § första och
andra styckena, 192 § 1 och
2 mom. samt 200 § andra och
tredje styckena
§ 1 mom. första stycket
§ 1 mom. andra stycket
§ 3 mom.

§ 2 mom.

§ 4 mom. samt 180 och 181 §§

§ första stycket

§ 1 mom.

§ 5 mom.

121

Kungl. Maj:ts proposition, nr 160 år 1970

177 § 2 mom.

3 mom. första stycket

andra stycket

4 mom.

178 § 1 mom.

2 mom.

179 § 1 mom.

2 mom.

180 § 1 mom.

2 mom.

3 mom.

181 § 1 mom.

2 mom. första stycket

andra och tredje
styckena

3 mom.

4 mom.

5 mom.

182 §

183 § första stycket

andra och tredje styckena

184 §

187 § andra stycket

189 § första och andra styckena

189 § tredje stycket

184 § andra stycket

187 § första stycket

192 § 1 mom.

191 § 1 mom. första stycket
191 § 1 mom. andra stycket samt
2 och 3 mom.

193 § första stycket
193 § första stycket

193 § andra stycket
195 § 1 mom.

195 § 2 mom.

195 § 3 mom.

195 § 2 mom.

195 § 4 mom.

195 § 5 mom.

194 §

200 § första stycket

196 § andra stycket

197 §

122

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970

Innehåll

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ 1

Författningsförslag .............................................. 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 16 oktober 1970.................... 23

Inledning .................................................... 23

Den särskilda fastighetstaxeringen ................................ 24

Allmänna synpunkter ........................................ 24

Nuvarande ordning ...................................... 24

Kommittéförslaget ...................................... 25

Allmänt.............................................. 25

Omredigering av författningstexten........................ 26

Remissyttrandena........................................ 26

Taxeringsorganisationen ...................................... 28

Särskilda fastighetstaxeringsnämnder och distrikt .............. 28

Nuvarande ordning m. m................................. 28

Kommittéförslaget ...................................... 29

Remissyttrandena........................................ 31

Taxeringsförfarandet.......................................... 36

Deklarationsskyldighet m. m................................. 36

Nuvarande ordning ...................................... 36

Kommittéförslaget ...................................... 37

Remissyttrandena........................................ 39

Förberedande åtgärder av länsstyrelse m. m..................... 48

Nuvarande ordning ...................................... 48

Kommittéförslaget ...................................... 48

Remissyttrandena........................................ 49

Taxeringsarbetet .......................................... 52

Nuvarande ordning ...................................... 52

Kommittéförslaget ...................................... 52

Remissyttrandena........................................ 55

Längdföring m. m........................................... 60

Nuvarande ordning ...................................... 60

Kommittéförslaget ...................................... 60

Remissyttrandena........................................ 61

Besvär .................................................... 62

Den ordinära processen...................................... 62

Nuvarande ordning ...................................... 62

Kommittéförslaget ...................................... 62

Remissyttrandena........................................ 62

Den extraordinära processen ................................ 63

Nuvarande ordning ...................................... 63

Kommittéförslaget ...................................... 63

Remissyttrandena........................................ 64

Kungl. Maj. ts proposition nr 160 år 1970 123

Uppföljning av överinstansernas beslut och utslag................ 65

Nuvarande ordning .................................... 65

Kommittéförslaget .................................... 65

Remissyttrandena...................................... 66

Rättelse av fastighetslängd .................................... 67

Nuvarande ordning ...................................... 67

Kommittéförslaget ...................................... 67

Remissyttrandena........................................ 67

Övriga frågor.................................................. 68

Kommittéförslaget ...................................... 68

Uppdelning av taxeringsvärde............................ 68

Fastighetstaxeringsspecialister hos länsstyrelserna............ 69

Lokal skattemyndighets biträde åt nämnderna.............. 70

Redaktionell ändring .................................. 70

Remissyttrandena........................................ 70

Departementschefen............................................ 74

Allmänna synpunkter ........................................ 74

Taxeringsorganisationen ...................................... 76

Taxeringsförfarandet.......................................... 79

Deklarationsskyldighet m. m............................... 79

Förberedande åtgärder av länsstyrelse m. m................... 82

Taxeringsarbetet ........................................ 83

Längdföring ............................................ 85

Resvär .................................................... 86

Den ordinära processen .................................. 86

Den extraordinära processen .............................. 87

Uppföljning av överinstansernas beslut och utslag ............ 88

Rättelse av fastighetslängd.................................... 89

Övriga frågor................................................ 90

Uppdelning av taxeringsvärde.............................. 90

Fastighetstaxeringsspecialister.............................. 90

övergångsbestämmelser ...................................... 90

Författningsförslagen ........................................ 91

Förslaget till lag om ändring i KL.......................... 91

Förslaget till lag om ändring i TF .......................... 91

Hemställan .................................................. 95

Rilagor .................................................... 96

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700501