Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

Nr 158

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i jordabalken, m. m.; given Stockholms slott
den 16 oktober 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om ändring i lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om
handläggning av inskrivningsärenden.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att inskrivningsdomare skall få befogenhet att
utan ansökan av fastighetsägare eller rättighetshavare avföra inteckningar
för nyttjanderätt m. m. när det är uppenbart att den intecknade rättigheten
inte gäller i fastigheten. Vidare föreslås att Kungl. Maj :t skall få rätt att
besluta att inskrivningsdomares ämbetsområde skall ha annan omfattning
än domsaga. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 158

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

1) Förslag
till

Lag

om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas, att 23 kap. 6 § jordabalken skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse)1 (Föreslagen lydelse)

Inskrivning får--------motsvarande del.

Inskrivning får avföras, om det är
uppenbart att den inskrivna rättigheten
icke gäller i fastigheten. 1

1 Lydelse enligt prop. 1970:20.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

2) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen (1932:170) med särskilda bestämmelser om
handläggning av inskrivningsärenden

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1932:170) med särskilda bestämmelser
om handläggning av inskrivningsärenden
dels att 2, 3, 5 och 9 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 20 §, av nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §d

Om särskilda skäl föreligga, kan
Konungen bestämma att inskrivningsdomarens
område skall ha annan
omfattning än domsagan.

Inskrivningsdomare i domsaga är Inskrivningsdomare är den som
den av tingsrättens lagfarna befatt- därtill är satt.
ningshavare, som därtill är satt.

Om så — — -------inskrivningsdomare finnas.

3 §.i

Inskrivningsärenden må —-----särskilda inskrivningsdagar.

Inskrivningsdag må, där det prövas
lämpligt, hållas särskilt för viss
del av domsagan, så ock å annan ort
än den, där domstolens kansli finnes.

Konungen bestämmer för varje
domsaga, å vilka dagar och tider inskrivningsdag
skall hållas, samt meddelar
erforderliga föreskrifter, då
fråga uppkommer om tillämpning av
2 § andra stycket eller 3 § andra stycket.

Om kungörande — —------

1 Senaste lydelse 1969:809.

It Dihang till riksdagens protokoll 1970. 1

§•*

Konungen bestämmer, å vilka dagar
och tider inskrivningsdag skall
hållas, samt meddelar erforderliga
föreskrifter, då fråga uppkommer om
tillämpning av 2 § första eller tredje
stycket.

— förordnar Konungen.

samt. Nr 158

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om inskrivningsdomarens beslut
eller annan i inskrivningsärende vidtagen
åtgärd utom såvitt angår anmälan
om upphört innehav av inteckningshandling
meddelas besked
genom bevis, som tecknas å den till
grund för ansökningen åberopade
handlingen. Bevis om att inteckning
förnyats får utfärdas särskilt. Bevis
skall innehålla uppgift å det rum i
fastighets-, tomträtts- eller vattenfallsrättsboken,
vari inskrivningen
verkställts.

Innefattar beslutet, —------

Då lagfart---------

§-x

Om inskrivningsdomarens beslut
eller annan i inskrivningsärende vidtagen
åtgärd utom såvitt angår anmälan
om upphört innehav av inteckningshandling
meddelas besked
genom bevis, som tecknas å den till
grund för ansökningen åberopade
handlingen. Beviset skall innehålla
uppgift å det rum i fastighets-, tomträtts-
eller vattenfallsrättsboken, vari
inskrivningen verkställts.

— ---för beslutet.

— —---är stadgat.

20 §.

Inteckning för nyttjanderätt, avkomsträtt,
servitut eller rätt till
elektrisk kraft får avföras ur fastighetsboken,
om det är uppenbart att
den intecknade rättigheten icke gäller
i fastigheten. Avförandet skall
handläggas som inskrivningsärende.

Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om inteckning i
tomträtt och vattenfallsrätt.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 20 § dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och i övrigt den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1968: 286.

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet på Stockholms slott den 18 september
1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,
Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Geijer, Myrdal, Moberg,
Bengtsson, Norling, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vidgad befogenhet
för inskrivningsdomare att avföra betydelselösa inskrivningar,
in. m. och anför.

Inledning

Föreskrifter om handläggning av inskrivningsärenden finns f. n. i lagen
(1932: 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden
(inskrivningslagen). Motsvarigheter till dessa föreskrifter har tagits
upp i det förslag till ny jordabalk (JB) som har förelagts riksdagen i
prop. 1970: 20. I prop. 1970: 145 föreslås att jordabalken skall träda i kraft
den 1 januari 1972 och att bl. a. inskrivningslagen samtidigt skall upphöra
att gälla.

Inom justitiedepartementet har upprättats en promemoria (Stencil Ju
1970: 13) med förslag till vissa ändringar i inskrivningslagen och JB.
Ändringarna innebär att inskrivningsdomare får vidgad befogenhet att avföra
betydelselösa inskrivningar.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,
länsstyrelsen i Kopparbergs län, lantmäteristyrelsen, televerket, statens
vattenfallsverk, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution,
Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteksorganisation, Föreningen
Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Domstolarnas och åklagarväsendets
tjänstemannaförening samt Svenska Elverksföreningen.

Jag anhåller att nu få ta upp dels frågan om lagstiftning på grundval
av förslagen i promemorian dels ett par andra frågor om ändring i inskriv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

ningslagen. Den ena av dessa rör bestämningen av inskrivningsdomarens
ämbetsområde. Den andra frågan sammanhänger med lagen (1968:278)
om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut.

Avförande av vissa inskrivningar

I fastighetsboken finns f. n. åtskilliga formellt giltiga inteckningar
för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut som har förlorat sin betydelse
helt och hållet, t. ex. nyttjanderättsinteckningar där upplåtelsetiden har
gått ut och inteckningar för livstids undantagsförmåner där förmånstagaren
har avlidit. Mycket vanligt är vidare att inteckning för nyttjanderätt
eller servitut gäller i fastighet som inte berörs av den intecknade rättigheten.
Enligt praxis före den 1 juli 1968 överfördes nämligen vid uppläggande
av blad i fastighetsboken för ny fastighet, som bildats genom avstyckning,
till det nya upplägget samtliga inteckningar som besvärade
stamfastigheten. På grund härav kan exempelvis en inteckning för kraftledningsservitut,
som är lokaliserat till ett bestämt område av stamfastigheten,
ha kommit att belasta ett stort antal avstyckningar från denna utan
att avstyckningarna alls berörs av servitutet.

Inteckning för nyttjanderätt, avkomsträtt, servitut eller rätt till elektrisk
kraft kan under vissa förutsättningar dödas på begäran av rättighetshavaren
eller fastighetsägaren. Regler härom finns i 44, 45, 54, 55 och
58 §§ förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom
(inteckningsförordningen). Vare sig inteckningen dödas helt eller bara i
viss egendom är åtgärden enligt bilagan till expeditionskungörelsen (1964:
618) fri från avgift. Intresset från sakägarnas sida att genom dödningsåtgärder
hålla fastighetsboken fri från betydelselösa inskrivningar är dock
ofta obetydligt.

Det finns inte någon generell bestämmelse om rätt för inskrivningsdomaren
att utan dödningsåtgärd avföra en betydelselös inskrivning ur fastighetsboken
vare sig i gällande rätt eller i JB. I samband med den reform
av fastighetsbokföringen som inleddes på 1930-talet och som innebär att
de bundna lagfarts- och inteckningsböckerna successivt ersätts av moderna
fastighetsböcker enligt lösbladssystem infördes emellertid bestämmelser av
innebörd bl. a. att inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt och servitut
inte skulle överföras om de uppenbarligen saknade betydelse. Bestämmelserna
återfinns i 5 § lagen (1932: 169) om uppläggande av nya fastighetsböcker
för landet och 15 § kungörelsen (1932: 519) med närmare föreskrifter
huru nya fastighetsböcker för landet skola inrättas och föras.

I motioner till 1964 års riksdag väcktes förslag om utredning i syfte att
rationalisera inskrivningsväsendet genom utrensning av inaktuella och

Kungl. Maj:is proposition nr 158 år 1970

onyttiga inteckningar och anteckningar i fastighetsboken. I utlåtande över
motionerna framhöll tredje lagutskottet (3LU 1964:25) bl. a. att det var
angeläget att man under det fortsatta lagstiftningsarbetet på fastighetsrättens
område uppmärksammade de i motionerna berörda frågorna. Riksdagen
gav i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening till känna vad utskottet
hade anfört (rslcr 144).

I 19 kap. 22 § JB föreskrivs att anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken,
som uppenbarligen ej längre kan vara av betydelse, skall avföras.
Detta gäller emellertid bara anteckningar och inte inskrivningar av
rättigheter. Genom ett tillägg till inskrivningslagen (19 §) har motsvarande
regel införlivats med gällande rätt fr. o. m. den 1 juli 1968.

I promemorian anförs att tiden nu synes vara mogen att införa en allmän
bestämmelse om avförande av betydelselösa inteckningar för annat än
fordran. Det påpekas att en systematisk genomgång av fastighetsboken
måste äga rum inför den omläggning till ADB inom inskrivningsväsendet
som årets riksdag har beslutat om (prop. 1970: 1 bil. 4 s. 44, 3LU 8, rskr
96) och att det från flera synpunkter är önskvärt att denna genomgång påbörjas
så snart som möjligt. Promemorian innehåller förslag till lagregler
som ger inskrivningsdomaren befogenhet att utan ansökan av fastighetsägare
eller rättighetshavare avföra inskrivningar för rättigheter som uppenbarligen
inte gäller i fastigheten. Lagtekniskt har förslaget utformats så
att ett nytt stycke har fogats till 23 kap. 6 § JB och att en ny paragraf,
20 §, har införts i inskrivningslagen.

De förslag som promemorian innehåller har genomgående tillstyrkts eller
lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Även jag finner den
föreslagna reformen önskvärd och lämplig. Det är angeläget att tillvarata
alla möjligheter att förenkla arbetet på inskrivningsavdelningarna. Den
föreslagna reformen är ägnad att medföra gynnsamma verkningar i detta
hänseende. I samband med den systematiska genomgång av fastighetsböckerna
som krävs inför övergången till ADB inom inskrivningsväsendet
är det vidare av stort värde att kunna på ett enkelt sätt rensa ut uppenbart
betydelselösa inskrivningar. Jag anser därför att promemorieförslaget bör
genomföras snarast möjligt.

För att inskrivning skall få avföras ex officio bör krävas att det är uppenbart
att den inskrivna rättigheten inte gäller i den fastighet det är fråga om.
Delta kan bero på att rättigheten helt har upphört, exempelvis genom att
upplåtelsetiden har gått ut eller genom att rättigheten har förklarats förverkad.
Det bör inte vara tillräckligt att det t. ex. genom intyg visas att ett servitut
har blivit betydelselöst till följd av samhällsutvecklingen. Har däremot
domstol enligt 7 § lagen (1907:36 s. 25) om servitut förklarat servitutet
förfallet eller förordnat att det skall avlösas bör inskrivningen kunna avföras.
En annan typsituation då avförande bör få ske föreligger när den fastighet
i vilken rättigheten är inskriven har delats. Om rättigheten är lokali -

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

serad till visst område har den nämligen genom delningen upphört att besvära
fastighet som inte omfattar någon del av området (7 kap. 27 första
stycket andra punkten JB samt 1 kap. 6 a § andra punkten lagen (1907: 30
s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom och 3 § lagen om servitut).

Elverksföreningen har i sitt remissyttrande påpekat att det vid kraftledningsservitut
ofta är omöjligt att exakt fastställa vilken del av fastighetens
område som berörs. Servituten har vanligen den avfattningen att ledningsägaren
har rätt att bl. a. dra fram och behålla en ledning i viss sträckning
eller mellan två orter samt att obehindrat beträda marken för ledningens
tillsyn och underhåll in. m. Det är enligt föreningen inte ovanligt att ledningsägaren
för reparationer och liknande måste framföra stora fordon över
mark långt från själva ledningen. Gällande säkerhetskrav medför vidare att
omfattningen av det område som behövs intill ledningen måste bedömas från
fall till fall. De sålunda framförda synpunkterna synes mig värda beaktande,
och jag vill framhålla vikten av att inskrivningsdomaren hör rättighetshavaren
så snart minsta tvekan föreligger om rättighetens lokalisering.

Avförande bör handläggas som inskrivningsärende och redovisas i dagboken.
Anteckning om åtgärden bör ske i fastighetsboken med angivande av
inskrivningsdagen och dagboksnumret.

Inskrivningsdomaren är enligt gällande rätt och JB skyldig att avföra betydelselösa
anteckningar. Vad gäller inskrivningar synes det vara tillräckligt
att han får en motsvarande befogenhet. Uppgiften att se till att betydelselösa
inskrivningar inte står kvar i boken bör nämligen i första hand
ankomma på fastighetsägare och rättighetshavare. Inskrivningsdomaren bör
självmant ingripa framför allt i sådana fall där utredning lätt kan erhållas
eller där ett avförande har betydelse för ett flertal fastigheter.

Den nya lagstiftningen bör gälla inte bara fastighetsboken utan också
tomträtts- och vattenfallsrättsböckerna.

Med hänsyn till att genomgång av fastighetsboken redan pågår i de domstolar
som berörs av uppbyggnaden av en försöksdatabank för delar av Uppsala
län bör ändringen i inskrivningslagen träda i kraft så snart som möjligt.

När möjlighet infördes för inskrivningsdomaren att avföra betydelselösa
anteckningar ur fastighetsboken gjorde föredragande departementschefen
följande uttalanden angående verkan av ett sådant avförande (prop. 1968: 89
s. 55).

Motsvarande fråga uppmärksammades av lagrådet vid tillkomsten av 5 §
i 1932 års lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. Enligt
denna paragraf skall inskrivning som uppenbarligen saknar betydelse inte
överföras till ny fastighetsbok. Lagrådet uttalade att underlåtenhet att överföra
inteckning inte verkar som en dödning samt tilläde att motsvarande
torde gälla beträffande annan inskrivning. Upptäcks dylikt fel bör naturligtvis
inskrivningsdomaren omedelbart avhjälpa detsamma (NJA II 1932
s. 172). Jag anser att den av lagrådet uttalade meningen bör äga tillämpning
även beträffande anteckning som avförs med stöd av den nu föreslagna

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1970

bestämmelsen. Om en anteckning felaktigt avförts skall således ny anteckning
göras om felet upptäcks.

Den princip som sålunda bär kommit till uttryck bör givetvis gälla också
beträffande inskrivning som avförs.

Indelning i inskrivningsområden

I 1 § inskrivningslagen föreskrivs att inskrivningsärende skall tas upp och
behandlas av inskrivningsdomaren i rättens ställe. Av denna regel följer att
inskrivningsdomarens ämbetsområde — inskrivningsområdet — utgörs av
underrättens domkrets. Någon möjlighet att ge inskrivningsområdet annan
utsträckning finns inte. Däremot kan enligt 3 § andra stycket inskrivningsdag
få hållas särskilt för viss del av domsagan och på annan ort än domstolens
kansliort. Denna möjlighet har utnyttjats i flera fall. F. n. gäller enligt
6 § kungörelsen (1932: 522) angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar
att i Oxie och Skytts domsaga särskild inskrivningsdag skall hållas i
Trelleborg för Trelleborgs stad.

Enligt 19 kap. 2 § första stycket JB är inskrivningsmyndighets område
domsaga. Kungl. Maj :t kan dock bestämma annan indelning, om särskilda
skäl föreligger. Sålunda skall ett inskrivningsområde kunna bestämmas att
omfatta inte bara del av domsaga utan också större område, t. ex. två eller
flera domsagor.

I samband med den på grundval av 1969 års riksdags beslut (prop. 1969:
44, 1LU 38, rskr 283) pågående domkretsreformen har det visat sig önskvärt
att redan före jordabalkens ikraftträdande ha möjlighet att bilda inskrivningsområden
som omfattar mer än en domsaga. En sådan ordning ligger i
linje med den utveckling mot större inskrivningsenheter som riksdagen har
godtagit genom att godkänna de i prop. 1970: 1 bil. 4 s. 44 framlagda riktlinjerna
för en reform av inskrivningsväsendet. Som exempel på ett fall där
det av praktiska skäl torde vara lämpligt att inrätta en gemensam inskrivningsavdelning
kan jag nämna de båda tingsrätter som efter den 1 januari
1971 skall ha kansli i Östersund, Jämtbygdens tingsrätt och Östersunds
tingsrätt. Det kan också tänkas att det visar sig lämpligt att låta ett inskrivningsområde
omfatta en domsaga samt en eller flera kommuner i en annan
domsaga.

Jag anser under hänvisning till det nu anförda att Kungl. Maj :t bör få rätt
att bestämma att inskrivningsområde skall ha annan omfattning än domsaga.
En regel härom kan lämpligen tas upp som ett nytt första stycke i 2 §
inskrivningslagen. Införs en sådan regel synes bestämmelsen i 3 § andra
stycket om möjlighet att hålla inskrivningsdag särskilt för viss del av domsagan
inte längre ha någon självständig betydelse. Denna föreskrift bör därför
kunna utgå. Vidare krävs ett par följdändringar i 2 och 5 §§.

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

Bevis om förnyelse

Lagen om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt, avkomsträtt
och servitut trädde i kraft den 1 juli 1968. Lagen innebär att inteckningar
som har beviljats för sådana rättigheter före den 1 januari 1918 förfaller
om de inte förnyas senast på sista inskrivningsdagen år 1970. Med hänsyn
till att förnyelseansökan inte behöver vara skriftlig föreskrivs i 9 § inskrivningslagen
att bevis om förnyelse får utfärdas särskilt. Denna föreskrift
kommer inte att ha någon betydelse efter utgången av år 1970 och bör därför
upphävas.

Lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om ändring i lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om
handläggning av inskrivningsärenden.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga5

Jag hemställer att lagrådets yttrande över lagförslagen inhämtas enligt 87 §
regeringsformen genom utdrag ur protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

1 Förslagen, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har uteslutits här.

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 13 oktober 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 5 oktober 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av
Halland, i statsrådet den 18 september 1970 hade Kungl. Maj :t förordnat, att
enligt 87 § regeringsformen lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättade
förslag till lag om ändring i jordabalken och lag om ändring i lagen
med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Gunnar Sönnerhed.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 16 oktober 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över
förslag till

1) lag om ändring i jordabalken,

2) lag om ändring i lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om
handläggning av inskrivningsärenden.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran
samt hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att
anta förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 70051»