Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
1
Nr 156
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift, m. m.; given Stockholms slott
den 16 oktober 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,
2) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
3) lag om ändring i förordningen (1959: 555) angående redares avgifter
i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring,
4) förordning om ändring i förordningen (1970:4) om höjd mervärdeskatt
på vissa varor,
5) förordning om ändring i förordningen (1957:209) om skatt på sprit
och vin,
6) förordning om ändring i tulltaxan (1968: 25),
7) förordning om ändring i förordningen (1966:21) om särskild skatt
på motorbränslen,
8) förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt,
9) lag om ändring i lagen (1970: 165) om ändring i lagen (1962: 398) om
finansiering av folkpensioneringen.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
G. E. Sträng
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt Nr 156
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås olika åtgärder på avgifts- och skatteområdet i syfte
att stabilisera samhällsekonomin. Förslagen innebär bl. a., att den allmänna
arbetsgivaravgiften från ingången av år 1971 höjs från nuvarande
1 % till 2 % och att energiskatten på i första hand den privata förbrukningen
av elkraft samtidigt höjs från 7 % till 10 %. Från samma tidpunkt
föreslås en höjning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen från 2,9 % till
3,1 %. Vidare föreslås med verkan fr. o. m. den 1 november 1970, att beskattningen
av motorbränslen höjs med 10 öre/liter för bensin och 8 öre/
liter för brännolja och gasol, att den särskilda skatten på sprit och vin höjs
med ca 10 % samt att den höjda mervärdeskatt, som sedan den 9 februari
i år gäller för vissa varor, utsträcks till att omfatta även vissa hushållskapitalvaror
samt sprit och vin. Den höjda medvärdeskatten föreslås dessutom
ändrad från nuvarande 14 % till 15 %, dvs. till den höjd som kommer att
gälla för mervärdeskatten efter årsskiftet enligt beslut av vårriksdagen.
De föreslagna ändringarna kan beräknas medföra en inkomstökning för
staten av ca 1 850 milj. kr. för år enligt nuvarande förhållanden. Härav kan
ca 775 milj. kr. beräknas inflyta under det löpande budgetåret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
1) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift
Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
2
Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande
en procent av summan av
vad arbetsgivaren utgivit under året
som lön till arbetstagare i pengar
eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare
hos redare som avses i 1 §
första stycket förordningen den 16
maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt
beräknas dock allmän arbetsgivaravgift
efter den lägre procentsats
som Konungen fastställer med motsvarande
tillämpning av 2 § andra
stycket förordningen den 18 december
1959 (nr 555) angående redares
avgifter i vissa fall enligt lagen om
allmän försäkring.
Vid beräkningen--------a
(Föreslagen lydelse)
Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift
med belopp motsvarande
två procent av summan av
vad arbetsgivaren utgivit under året
som lön till arbetstagare i pengar
eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare
hos redare som avses i 1 §
första stycket förordningen den 16
maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt
beräknas dock allmän arbetsgivaravgift
efter den lägre procentsats
som Konungen fastställer med motsvarande
tillämpning av 2 § andra
stycket förordningen den 18 december
1959 (nr 555) angående redares
avgifter i vissa fall enligt lagen om
allmän försäkring.
män försäkring.
4 §•
Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring
i form av inkomst av här
i riket bedriven rörelse eller inkomst
av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom, erlägger allmän
arbetsgivaravgift med belopp
motsvarande en procent av sådan
inkomst, i den mån arbetsgivare icke
har att erlägga allmän arbetsgivaravgift
för inkomsten enligt 2 § denna
förordning.
Fysisk person, som åtnjutit inkomst
av annat förvärvsarbete enligt
11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring
i form av inkomst av här
i riket bedriven rörelse eller inkomst
av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom, erlägger allmän
arbetsgivaravgift med belopp
motsvarande två procent av sådan
inkomst, i den mån arbetsgivare icke
har att erlägga allmän arbetsgivaravgift
för inkomsten enligt 2 § denna
förordning.
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970
Till grund------föregått taxeringsåret.
Har inkomst------i beräkning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971.
De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31 december
1970 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31 december
1970 och som upptages till beskattning vid 1972 eller senare års taxering.
Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1971 års taxering
eller vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.
2) Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att 19 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän för.
säkring skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
19
4
Avgift till sjukförsäkringen enligl
1 § skall utgå med två och nio tiondels
procent av det belopp, varå avgiften
skall beräknas. Av avgiften
skola tio tjugoniondelar användas
till bestridande av de allmänna försäkringskassornas
utgifter för sjukvårdsersättning
och återstoden till
bestridande av kassornas utgifter
för tilläggssjukpenning i vad den
svarar mot inkomst av anställning.
Medlen fördelas mellan kassorna i
förhållande till deras utgifter för
vartdera ändamålet under året; och
skola därvid de utgifter för läkemedel,
som åvila kassorna, anses ingå
i utgifterna för sjukvårdsersättning.
Konungen äger med riksdagen förordna,
att viss del av de medel, som
enligt vad nu sagts skola tillgodoföras
de allmänna försäkringskassorna,
i stället skall ingå till en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,
vilken för
1
Senaste lydelse 1969: 650.
(Föreslagen lydelse)
kap.
§L
Avgift till sjukförsäkringen enligt
1 § skall utgå med tre och en tiondels
procent av det belopp, varå avgiften
skall beräknas. Av avgiften
skola tio trettio endelar användas
till bestridande av de allmänna försäkringskassornas
utgifter för sjukvårdsersättning
och återstoden till
bestridande av kassornas utgifter
för tilläggssjukpenning i vad den
svarar mot inkomst av anställning.
Medlen fördelas mellan kassorna i
förhållande till deras utgifter för
vartdera ändamålet under året; och
skola därvid de utgifter för läkemedel,
som åvila kassorna, anses ingå
i utgifterna för sjukvårdsersättning.
Konungen äger med riksdagen förordna,
att viss del av de medel, som
enligt vad nu sagts skola tillgodoföras
de allmänna försäkringskassorna,
i stället skall ingå till en fond,
benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,
vilken för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
5
(.Föreslagen lydelse) (Nuvarande lydelse)
valtas enligt grunder som fastställas valtas enligt grunder som fastställas
i enahanda ordning. i enahanda ordning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.
I fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
3) Förslag
till
Lag
om ändring i förordningen (1959: 555) angående redares avgifter
i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring
Härigenom förordnas, att o § förordningen (1959: 555) angående redares
avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring1 2 skall erhålla nedan
angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
5
Av avgiften till sjukförsäkringen
skola tio tjugoniondelar användas
till bestridande av de allmänna försäkringskassornas
utgifter för sjukvårdsersättning
och återstoden till
bestridande av kassornas utgifter
för tilläggssjukpenning.
(Föreslagen lydelse)
:2.
Av avgiften till sjukförsäkringen
skola tio trettioendelar användas
till bestridande av de allmänna försäkringskassornas
utgifter för sjukvårdsersättning
och återstoden till
bestridande av kassornas utgifter
för tilläggssjukpenning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.
I fråga om avgift som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
1 Förordningen omtryckt 1962: 397.
2 Senaste lydelse 1969: 652.
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 156
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970
4) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor
Härigenom förordnas, att förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt
på vissa varor skall ha nedan angivna lydelse1.
Skatt enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt skall utgå med
15 procent av beskattningsvärdet vid skattepliktig omsättning eller införsel
av följande varor, nämligen
1. personbil och med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad
lastbil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram med undantag av fordon
som är avsett att användas i yrkesmässig trafik,
2. motorcykel, snöskoter samt campingvagn eller s. k. husvagn,
3. fartyg och fartygsmotor med undantag av fartyg eller motor till fartyg
som är avsett att användas i yrkesmässig trafik,
4. televisionsmottagare, även i kombination med radiomottagare, skivspelare
eller liknande, med undantag av s. k. monitor och annan mottagare för
bild- och ljudöverföring per tråd,
5. diskmaskin, frysskåp och frysbox, kylskåp och svalskåp, elektrisk tvättmaskin
och torkcentrifug samt elektrisk spis av golvmodell och annan elektrisk
spis med ugn,
6. rusdryck, med undantag av starköl, vid annan omsättning än i samband
med förtäring (utskänkning).
Denna förordning träder i kraft den 1 november 1970.
1 Ändringarna innebär att procenttalet i första stycket höjs från 14 till 15 % och att i förordningen
införs två nya punkter, 5 och 6.
Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1970
;
5) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1957: 209) om skatt på sprit och vin
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen (1957: 209) om skatt
på sprit och vin skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
2
1 m o in1. Skatten upptages---
a) för sprit dels med en grundavgift
för liter motsvarande 38 öre för
varje hel volymprocent alkohol dels
med en procentavgift motsvarande
50 procent av utminuteringspriset;
samt
b) för vin dels med en grundavgift,
såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent
(starkvin), av 3 kronor 80 öre för liter
och, såvitt avser annat vin (lättvin),
av 72 öre för liter dels med en
procentavgift motsvarande 36 procent
av utminuteringspriset.
Utminuteringspriset utgöres---
(Föreslagen lydelse)
---2 mom. stadgas,
a) för sprit dels med en grundavgift
för liter motsvarande 42 öre för
varje hel volymprocent alkohol dels
med en procentavgift motsvarande
50 procent av utminuteringspriset;
samt
b) för vin dels med en grundavgift,
såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent
(starkvin), av 4 kronor 40 öre för liter
och, såvitt avser annat vin (lättvin),
av 92 öre för liter dels med en
procentavgift motsvarande 36 procent
av utminuteringspriset.
--— varornas utminutering.
Denna förordning träder i kraft den 1 november 1970.
1 Senaste lydelse 1968: 2.
8
Kiingl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
6) Förslag
till
Förordning
om ändring i tulltaxan (1968: 25)
Härigenom förordnas, att Anm. efter tulltaxenummer 22.10 tulltaxan
(1968: 25) skall ha nedan angivna lydelse.
22 kap. Drycker, alkohol och ättika1
Anm. För---75 centiliter:
Cognac..................................................... 54: —
Armagnac, brandy, eau-de-vie och whisky...................... 45: —
Andra spritdrycker, ej hänförliga till tulltaxenr 22.08 ............ 39: —
Vin:
musserande:
champagne ............................................. 25: —
annat .................................................. 16: —
andra slag med en alkoholhalt:
överstigande 14 volymprocent............................. 16: —
icke överstigande 14 volymprocent......................... 7: —
För spritdrycker---sådan skatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 november 1970.
1 Omtryckt 1970: 7.
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
9
7) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1966:21) om särskild skatt
på motorbränslen skall ha nedan angivna lydelse.
(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 fiskarten
utgår för bensin och bränn- Skatten utgår för bensin med femolja
med fem och för gasol med fyra ton, för brännolja med tretton och
öre för liter. för gasol med tolv öre för liter.
Denna förordning träder i kraft den 1 november 1970.
8) Förslag
till
Förordning
om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt
Härigenom förordnas, att 14 § förordningen (1957:262) om allmän
energiskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
14 §.
1 in o m2. Skatten utgår Skatten utgår med tio procent av
a) för elektrisk kraft, som för- kraftens beskattningsvärde.
brukas i industriell rörelse med en
förbrukning av mer än W 000 kilowattimmar
för driftställe under helt
beskattningsår, med tio procent av
kraftens beskattningsvärde och
b) för annan kraft med sju procent
av kraftens beskattningsvärde.
Såsom driftställe skall anses varje
1 Omtryckt 1964: 350.
2 Senaste lydelse 1958: 71.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
i tekniskt avseende självständig industriell
anläggning, dock att närliggande
anläggningar, som drivas
av samma ägare eller innehavare,
skola anses såsom ett enda driftställe
om kraftanskaffningen är i huvudsak
gemensam.
Med beskattningsår------30 juni.
Beskattningsvärdet är —-----icke skatt.
2 mom. Kan under löpande beskattningsår
icke avgöras, huruvida
förbruknnigen i industriell rörelse
kommer att överskjuta 40 000 kilowattimmar,
men har förbrukningen
under den närmast före beskattningsåret
tilländalupna tolvmånadersperioden
överskjutit nämnda
energikvantitet, skall förbrukaren
erlägga preliminär skatt med belopp
motsvarande tio procent av kraftens
beskattningsvärde. Vad i denna förordning
stadgas om skatt skall i tilllämpliga
delar gälla här avsedd preliminär
skatt.
3 m o m1. Där under ett beskattningsår
förbrukningen i industriell
rörelse överskjutit 40 000 kilowatttimmar
men skatt för den förbrukade
kraften erlagts med lägre procenttal
av kraftens beskattningsvärde
än tio, skall till statsverket i efterhand
inlevereras skatt med det
procenttal av beskattningsvärdet
varmed den erlagda skatten understiger
tio procent av samma värde.
Har under ett beskattningsår förbrukningen
i industriell rörelse icke
över skjutit 40 000 kilowattimmar
men har skatt för den förbrukade
kraften erlagts med tio procent av
kraftens beskattningsvärde, skall
snarast efter beskattningsårets utgång
skatt restitueras med det procenttal
av beskattningsvärdet varmed
skatten skall understiga tio
procent av samma värde.
Denna förordning träder i kraft den 20 december 1970. Äldre bestämmelser
tillämpas fortfarande, i fråga om skattepliktig distribution, på skatt
1 Senaste lydelse 1958: 71.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1970
som efter den 19 december 1970 uttages för sådan förbrukning av elektrisk
kraft som till någon del hänför sig till tid före den 20 december 1970 och,
i fråga om skattepliktig egenförbrukning, på skatt för vilken redovisningsperiod
omfattar tid före den 20 december 1970.
9) Förslag
till
Lag
om ändring i lagen (1970:165) om ändring i lagen (1962: 398)
om finansiering av folkpensioneringen
Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen (1970:
165) om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen
skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1971. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om folkpensionsavgift,
som påföres för år
1970 eller tidigare år.
(Föreslagen lydelse)
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1971. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om folkpensionsavgift,
som påföres för år
1971 eller tidigare år.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 16 oktober 1970.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson,
Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbosi,
Carlsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa finanspolitiska
åtgärder, m. in., och anför.
Den ekonomiska utvecklingen under åren 1969 och 1970 har präglats av
en internationell högkonjunktur med en stark ökning i efterfrågan och en
därav föranledd kraftig pris- och lönestegring. Denna utveckling har bl. a.
för vårt land medfört en försatt negativ bytesbalans och en framför allt
under ar 1969 starkt försämrad valutareserv. Vid en analys av förhållandena
visar det sig att vi under fjolåret och första halvåret av 1970 haft en
osedvanligt stark lagerökning, vilket förklarar en väsentlig del av det negativa
utfallet av våra transaktioner med omvärlden. Denna lageruppbyggnad
tycks emellertid nu ha kulminerat, dels betingat av att priserna på vissa utslagsgivande
råvaror, bl. a. järn och stål, visat fallande tendens dels därför att
en stor lagerhållning i och för sig är en i dagens ränteläge särskilt kostnadskrävande
faktor.
Den svenska varuexporten har under 1970 visat en god utveckling och har
under senare månader t. o. in. överstigit den osedvanligt höga importen värdemässigt
sett. Samtidigt har valutareserven legat oförändrad. Vi lever
emellertid med smala marginaler framför allt därför att vi gick in i år 1970
med en bytesbalansbrist på drygt 1 miljard kr. Rimligtvis bör vi utnyttja
var goda exportkonjunktur för att stärka valutareserven och våra allmänna
handels- och bytesrelationer med omvärlden. En förändrad situation har
också uppstått därigenom att vårt traditionella underskott på varuhandelns
område, som tidigare kunde balanseras genom vårt lika traditionella överskott
på tjänsteområdet, numera på grund av åtaganden i u-hjälpsprogrammet
och den för varje år starkt svällande turismen inte längre fungerar
som utjämnande faktor.
Vid eu bedömning av orsakerna till underskottet i utrikesbalansen torde
knappast kostnadsutvecklingen sett i sin internationella jämförelse vara för
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
13
hög. Kostnadsläget har under nuvarande högkonjunktur inte varit någon
begränsande faktor för exporten. Kapacitetsutnyttjandet har varit högt uppdrivet,
och vad som hindrat en ytterligare produktionsökning har på vissa
områden varit bristen på arbetskraft. Industrins orderböcker är i dag bättre
fyllda än de varit på många år och på områden som varvsindustrin och rederinäringen
har en överraskande snabb förbättring ägt rum. Situationen
är emellertid annorlunda för en del utlandskonkurrerande hemmaindustrier
som sko- och tekoindustrierna, där den allmänna kostnadsutvecklingen och
konkurrensläget i förhållande till billig import tvingat fram omställningar
och nedläggningar. Strukturomläggningen inom svensk industri är en alltjämt
aktuell företeelse vilket förklarar att vi mitt i en utpräglad högkonjunktur
har att driva en intensiv och kostnadskrävande arbetsmarknadspolitik
för sysselsättningens tryggande.
Lönehöjningarna har under året framför allt inom exportindustrin genom
kraftiga löneglidningar varit påtagliga. Sett i sitt internationella sammanhang
har i stort sett samma fenomen ägt rum i våra konkurrentländer
som en följd av den höga internationella efterfrågan. Denna utveckling parallellt
med en allmänt prisuppdrivande efterfrågan har ofrånkomligen föranlett
en internationell prisstegring där vårt land sett i de senaste årens perspektiv
inte framstår som speciellt framträdande.
Den privata konsumtionens ökning under år 1970 kommer på det hela
taget att framstå som modererad, vår bilkonsumtion som den tar sig uttryck
i köp av nya bilar kommer att ligga lägre än för ett år sedan, medan
däremot turismen starkt ökar. Den offentliga konsumtionen framför allt
på undervisningens, sjukvårdens och åldringsvårdens områden visar som
väntat en stadig och stark expansion.
Då man söker förklaringen till den negativa bytesbalansen pekar indicierna
mot bl. a. den tidigare omnämnda lageruppbyggnaden i industri och
handel, stödd av en välkommen men importkrävande investeringsaktivitet,
framför allt inom industrisektorn. Eftersom emellertid lageruppbyggnaden
tycks ha kulminerat bör en för bytesbalansens vidkommande välkommen
rekyl så småningom inträda.
Detta konstaterande får emellertid inte föranleda oss att underskatta det
allvarliga i dagens ekonomiska situation eller befria oss från det ultimativa
kravet att återställa balansen i förhållandet med utlandet. Vi gick som
jag tidigare framhållit in i år 1970 med en balansbrist uppskattningsvis på
drygt 1 miljard kr. och vår målsättning måste vara att eliminera detta underskott.
Rekommendationen är i teorin enkel och kan uttryckas sålunda:
Vi bör medvetet styra över de reala resurserna till exportindustrin och den
utlandskonkurrerande hemmamarknadsindustrin samtidigt som vi håller den
privata och offentliga konsumtionen inom de gränser som är förenliga med
den målsättning som kravet på bytesbalansens återställande reser. I praktiken
har det att göra med moderation i löneanspråken och den offentliga
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
sektorns expansion. Därför erfordras en stram och restriktiv budgetbehandling
för att stabilisera prisutveckling och internationell konkurrenskraft.
Det betyder inte att situationen är så dramatisk att vi behöver bryta den
sociala reformverksamheten i form av gjorda åtaganden mot medborgarna.
Sysselsättningens upprätthållande och samhällets garanti för medborgarnas
trygghet i livets skiften är politiska åtaganden varom enighet råder.
De aktuella åtgärder som omgående bör genomföras för stabilisering av
ekonomin bör inriktas på att skäi''pa finanspolitiken, i syfte att dämpa den
efterfrågan som tar sig uttryck i en allt för högt uppdriven import. De dämpande
åtgärderna bör således rikta sig mot såväl den privata konsumtionen
som mot företagen. De senare skapar i dagens efterfrågekonjunktur via en
onormal löneglidning risker för att de reguljära löneförhandlingarna blir
speciellt komplicerade och, i fråga om lönekraven, att dessa blir alltför uppdrivna
för att rymmas inom det samhällsekonomiska utrymmet. Eftersom
någon selektion inom företagssektorn med hänsyn till skiftande räntabilitet
inte i praktiken kan genomföras, kan den eftersträvansvärda dämpningen
ske endast genom en generell höjning av den allmänna arbetsgivaravgiften.
Denna bör höjas med en procentenhet till två procent. Det betyder en indragning
av ca 900 milj. kr. och föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.
Från samma tidpunkt bör vidare arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
höjas med 0,2 procentenheter till 3,1 procent för att täcka de underskott som
den nuvarande avgiftssatsen medför i finansieringen av kostnaderna för
tilläggssjukpenning.
En dämpning av den privata efterfrågan kan tänkas genomföras genom
en tidigareläggning av den vid årsskiftet avsedda höjningen av mervärdeskatten.
Motivet härför skulle vara att förhindra en utpräglad hamstringsrush.
Det ligger en del i det argumentet då vi har erfarenhet av att en kommande
och på förhand bestämd höjning av den generella indirekta beskattningen
brukar utlösa både en önskan hos konsumenterna att köpa före
skattehöjningen och en aktivitet hos handeln att uppmana till sådana förhandsköp.
Denna för den reguljära handeln störande och ur andra synpunkter olustiga
hamstringspsykos är mest uppenbar då det gäller de s. k. kapitalvarorna.
Av denna anledning beslutade riksdagen vid årets vårsession ett tidigare
ikraftträdande av mervärdeskattens höjning för ett begränsat varusortiment.
Riksdagen ansåg sig emellertid vid det tillfället inte kunna följa regeringsförslaget
fullt ut i fråga om det varusortiment som propositionen innehöll
(prop. 1970: 7, BeU 1, rskr 51).
I dagsläget och inför den aviserade höjningen av mervärdeskatten vid
årsskiftet 1970/71 anser jag att Kungl. Maj:t bör återkomma med förslag
om höjd mervärdeskatt snarast möjligt på de kapitalvaror som undantogs
av riksdagen i våras. Någon allmän tidigareläggning av mervärdeskattehöjningen
vill jag med hänsyn till att denna sammankopplats med eu direkt
skattesänkning, i huvudsak för de lägre inkomsttagarna, inte förorda.
Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970
15
Som ytterligare och snabb statsfinansiell förstärkning förordar jag en
höjning av skatten på vin och sprit med ca 10 %, vilket motsvarar den allmänna
konsumentprishöjning som ägt rum under tiden från föregående
justering av vin- och spritskatten. Av rationella skäl och för att undvika två
tätt på varandra inträffande prisstegringar i konsumentledet bör den vid årsskiftet
aktuella höjningen av mervärdeskatten redan nu inträda beträffande
dessa varor.
Framför allt mot bakgrunden av de anspråk på statskassan som redan
beslutade kostnadskrävande reformer ställer krävs ytterligare en omedelbar
förstärkning av statsinkomsterna. Vad som närmast kommer i blickpunkten
är drivmedelsbeskattningen. Den särskilda skatten på motorbränslen
bör här lämna sitt bidrag till förstärkning av statsfinanserna. Jag förordar
därför att nämnda skatt höjs med 10 öre/liter för bensin och 8 öre/liter
för brännolja och gasol. På samma sätt som den tidigarelagda höjningen av
mervärdeskatten och den höjda vin- och spritskatten bör den höjda drivmedelsskatten
träda i kraft den 1 november 1970.
Slutligen gäller f. n. att inom energiskattens ram uttas 10 % skatt på elförbrukning
för industriella ändamål, men endast 7 % för privat förbrukning.
Skäl talar för att skattesatsen även för sistnämnda förbrukning justeras
till 10 %.
De här förordade statsfinansiella förstärkningarna beräknas ge ett årligt
budgettillskott om ca 1 850 milj. kr., varav ca 1 050 milj. kr. genom de
höjda arbetsgivaravgifterna och ca 800 milj. kr. genom ökade skatter på
drivmedel, alkohol och elförbrukning för andra ändamål än industrin. Denna
förstärkning tillika med en stram och återhållsam budgetbehandling bör
ge den från alla håll efterlysta uppstramningen av finanspolitiken som dagens
ekonomiska situation kräver, möjliggöra en med hänsyn till finanspolitikens
krav rimlig budgetbehandling och vidare medverka till en återgång
till en mera normal situation på kreditmarknaden. I detta sammanhang vill
jag vidare förutskicka att jag ämnar föreslå Kungl. Maj :t att lägga fram förslag
om särskild premiering i form av räntegottgörelse och vinstutlottning
på sådan överskjutande skatt enligt årets taxering som fysiska personer frivilligt
låter innestå under viss tid.
Det nyligen genomförda allmänna prisstoppet bör tillsammans med här
beskrivna och föreslagna åtgärder skapa förutsättningar för rimlig prisstabilitet
som i sin tur bör verka lugnande på den lönepolitiska situation som
arbetsmarknadsorganisationerna i vårt demokratiska samhälle har att ta
ansvaret för. Överslag på det området ger inget reellt utbyte i form av standardstegring
utan tvingar endast fram nya politiska ingripanden i stabiliserande
syfte.
I sak har vi goda förutsättningar till en fortsatt frammarsch. Vårt näringsliv
är konkurrenskraftigt, vi är ett arbetsamt folk och vi har hittills haft
den utomordentliga fördelen av en på det hela taget lugn arbetsmarknad.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
Det beror ytterst på oss själva om den utveckling som gjort oss till en av de
ledande nationerna i fråga om trygghet och levnadsstandard skall grundläggas
och fortsätta.
Den allmänna arbetsgivaravgiften
.Tåg har i det föregående anfört skälen för en höjning av den allmänna
arbetsgivaravgiften till 2 %. F. n. gäller att arbetsgivare betalar sådan avgift
med belopp motsvarande 1 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad. Vidare erlägger fysisk person som haft inkomst
av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet
som brukas av honom sådan avgift med belopp motsvaran1
% av denna sin inkomst i den mån arbetsgivare inte skall erlägga allmän
arbetsgivaravgift för inkomsten. Bestämmelserna om allmän arbetsgivaravgift
har tillämpats på sådana inkomster hänförliga till tiden efter den
31 december 1968 som upptagits till beskattning tidigast vid 1970 års taxering.
Den högre allmänna arbetsgivaravgiften bör i princip utgå för löner som
utges efter den 31 december 1970 och inkomster av tidigare angivet slag
som är hänförliga till tiden efter nämnda dag.
Såvitt gäller arbetsgivares allmänna arbetsgivaravgift äger förordningen
(1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m., motsvarande tillämpning. Detta innebär bl. a. att avgiftsunderlaget
bestäms av riksförsäkringsverket, som vidare beräknar avgiften och
i flertalet fall även uppbär den. Härvid erlägger arbetsgivaren preliminär
avgift under det kalenderår för vilket avgiftsunderlaget skall bestämmas.
Enligt 20 § förordningen utgår i regel preliminär avgift för visst år med
belopp som motsvarar arbetsgivarens under nästföregående år debiterade
slutliga avgift. Är emellertid de för utgiftsåret gällande procentsatserna för
avgiftsuttaget högre eller lägre än procentsatserna för det år som den debiterade
slutliga avgiften avser skall hänsyn tas till detta vid bestämmandet
av den preliminära avgiften. Kungl. Maj :t kan förordna att hänsyn skall
tas till även mera betydande ändringar som avgiftsunderlaget kan antas
undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen. Enligt 27 § förordningen
utfärdar riksförsäkringsverket räkning på arbetsgivaravgiften och
räkningen översänds till arbetsgivaren senast den 18 januari under det år
avgiften skall erläggas.
I fråga om allmän arbetsgivaravgift som erläggs av rörelseidkare eller
jordbrukare gäller att underlaget bestäms av lokal skattemyndighet med
ledning av den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt och att avgiften
påförs i samband med slutlig skatt. Möjligheten att använda brutet
räkenskapsår kan i undantagsfall innebära att inkomst av rörelse eller
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
jordbruksfastighet under de två första månaderna av år 1971 tas upp till
beskattning redan vid samma års taxering. Principiellt skulle då allmän
arbetsgivaravgift efter 2 % av avgiftsunderlaget utgå för inkomster under
dessa månader. Av flera skäl, bl. a. frågans ringa fiskala betydelse, föreslår
jag att någon förhöjd avgift inte skall utgå för inkomster som tas upp till
beskattning vid 1971 års taxering.
Användandet av brutet räkenskapsår kan vidare komma att medföra att
rörelseidkare eller jordbrukare vid 1972 års taxering kommer att beskattas
även för inkomst som intjänats före den 1 januari 1971. Det är givetvis
inte meningen att avgift beräknad efter 2 % av underlaget skall utgå för
tiden före denna dag. Av den anledningen är det i sådana fall nödvändigt att
dela upp inkomsten på en del hänförlig till tiden före den 1 januari 1971
och en övrig del. I flertalet fall torde detta kunna ske genom proportionering,
varvid lika stor inkomst beräknas ha influtit under varje månad under
räkenskapsåret. Detta motsvarar det förfarande som användes när avgiften
infördes.
Jag är medveten om att den höjda allmänna arbetsgivaravgiften inte automatiskt
kommer att beaktas på debetsedlarna för preliminär skatt för åren
1971 och 1972 i de fall allmän arbetsgivaravgift påförs i samband med slutlig
skatt. Detta anser jag böra godtas med hänsyn till att den ökade avgiften
i de allra flesta fall torde uppgå till förhållandevis små belopp.
Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen
I detta sammanhang vill jag, efter samråd med chefen för socialdepartementet,
ta upp frågan om höjning av arbetsgivaravgiften till den allmänna
sjukförsäkringen.
Arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen utgår enligt 19 kap. 1 och 4 §§
lagen (1962:381) om allmän försäkring med 2,9 % av arbetsgivares lönekostnader
med bortseende från den del av varje arbetstagares lön som för
år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Av avgiften skall 10/29 användas till bestridande av försäkringskassornas
utgifter för sjukvårdsersättning och återstoden, 19/29, till
bestridande av kassornas utgifter för tilläggssjukpenning i vad sjukpenningen
svarar mot inkomst av anställning.
I grunderna för finansieringen av sjukförsäkringen har räknats med att
75 % av kostnaderna för tilläggssjukpenning som nyss nämnts skall täckas
genom arbetsgivaravgiften. Riksförsäkringsverket har i sin framställning
om bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1971/72 anfört att arbetsgivaravgifterna
för åren 1969 och 1970 kan beräknas ge ett underskott av
omkring 150 resp. 120 milj. kr. i förhållande till den del av kostnaderna för
tilläggssjukpenning som de sålunda avses täcka. I den mån arbetsgivarav
-
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970
gifterna överstiger eller underskrider den angivna andelen av kostnaderna
för tilläggssjukpenning skall reglering ske i föreskriven ordning genom
överföring resp. återföring från den allmänna sjukförsäkringsfonden. Efter
täckning av de beräknade underskotten för åren 1969 och 1970 kan behållningen
i denna fond beräknas nedgå till omkring 180 milj. kr. Fonden kan
med en så låg behållning befaras bli otillräcklig för att täcka ytterligare
uppkommande underskott.
Från riksförsäkringsverket har inhämtats att, med oförändrad avgiftssats,
fortsatta underskott kan beräknas uppstå i finansieringen av kostnaderna
för tilläggssjukpenningen för åren 1971 och 1972 med ett belopp på
mellan 100 och 150 milj. kr. för vart och ett av åren. För att täcka de underskott,
som den nu gällande arbetsgivaravgiften till kostnaderna för tilläggssjukpenning
enligt verkets beräkningar skulle medföra under de närmaste
åren, förordar jag en höjning fr. o. m. den 1 januari 1971 av avgiftssatsen
med 0,2 procentenheter till 3,1 procent, vilket medför en ökning av sjukförsäkringens
årliga intäkter med i runt tal 150 milj. kr.
Förslaget leder till ändring i 19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring och
5 § förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt
lagen om allmän försäkring.
Mervärdeskatten
Som jag tidigare nämnt höjdes mervärdeskatten på vissa varor genom
beslut av årets vårriksdag (prop. 1970: 7, BeU 1, rskr 51). Bestämmelserna
härom finns intagna i förordningen (1970:4) om höjd mervärdeskatt på
vissa varor. Enligt denna förordning höjdes skatten den 9 februari 1970 till
14 % på följande varor.
1. Personbilar och med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustade lastbilar med tjänstevikt ej över 1 800 kg med undantag av fordon
som är avsedda att användas i yrkesmässig trafik.
2. Motorcyklar, snöskotrar och campingvagnar (husvagnar).
3. Fartyg och fartygsmotorer med undantag av fartyg och motorer till
fartyg som är avsedda att användas i yrkesmässig trafik.
4. Televisionsmottagare, även i kombination med radiomottagare, skivspelare
eller liknande, med undantag av s. k. monitorer och andra mottagare
för bild- och ljudöverföring.
I prop. 1970: 7 föreslogs att höjningen av mervärdeskatten även skulle
omfatta vissa hushållskapitalvaror, nämligen diskmaskiner, frysskåp och
frysboxar, kylskåp och svalskåp, elektriska tvättmaskiner och torkcentrifuger
samt elektriska spisar av golvmodell och andra elektriska spisar med
ugn. Förslaget i denna del antogs ej av riksdagen.
Jag har redan framhållit att motivet för den höjda mervärdeskatten var
Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1970
19
att motverka en köprush, som erfarenhetsmässigt uppkommer inför en höjning
av en generell indirekt beskattning främst i fråga om särskilt åtråvärda
kapitalvaror. Detta leder till icke önskvärda störningar i den reguljära
handeln och driver upp importen. En annan effekt är att köpstarka konsumentgrupper
gynnas i förhållande till konsumenter med mindre disponibla
resurser. Man kan nu i efterhand också konstatera, att trots den begränsade
tid som förelåg mellan det propositionen lades fram och skattehöjningen
trädde i kraft en mycket kraftig köprush uppstod efter de ifrågavarande
kapitalvarorna, speciellt beträffande personbilar.
Den höjda mervärdeskatten fick en mera begränsad betydelse genom att
vårriksdagen inte ansåg sig kunna acceptera förslaget att inrymma hushållskapitalvarorna
under höjningen. Inför den nu nära förestående allmänna
höjningen av mervärdeskatten anser jag att även dessa kapitalvaror bör
beläggas med höjd mervärdeskatt och att detta bör ske snarast möjligt. Den
höjda mervärdeskatten bör därvid som jag redan framhållit samtidigt höjas
till 15 %, dvs. till den skattesats som kommer att gälla för mervärdeskatten
från ingången av år 1971. Jag förordar därjämte, att under den i enlighet
härmed höjda mervärdeskatten inryms även sprit och vin vid annan
försäljning än i form av utskänkning. För dessa varor erhålls då en samordning
i tiden med den av mig inledningsvis aviserade och i det följande
närmare behandlade höjningen av den särskilda skatten på vin och sprit.
Beskattningen av sprit och vin
Enligt förordningen 1957: 209 utgår särskild skatt på sprit och vin. Härjämte
utgår mervärdeskatt på dessa dryckesvaror.
Den särskilda skatten tas ut dels i form av en grundavgift som anknyter
till alkoholhalten, dels i form av en procentavgift i förhållande till utminuteringspriset
exklusive mervärdeskatt. För sprit är grundavgiften 38 öre/
liter för varje hel volymprocent alkohol och procentavgiften 50 % av utminuteringspriset.
För starkvin, dvs. vin med en alkoholhalt över 14 volymprocent,
utgör grundavgiften 3 kr. 80 öre/liter och procentavgiften 36 %. För
lättvin utgår grundavgift med 72 öre/liter och procentavgift med 36 %,
dvs. med samma procenttal som för starkvin. För vin som tillverkas inom
landet tillkommer en tillverkningsavgift om 50 öre/liter för starkvin och
mousserande vin och 20 öre/liter för annat vin. Skatten uppbärs i regel av
AB Vin- & Spritcentralen vid försäljningen till Systembolaget AB.
De nuvarande skattesatserna har gällt sedan den 5 februari 1968. Jag anser
det motiverat att skatten på sprit och vin nu höjs så att en anpassning
av skatten sker till uppgången av den allmänna konsumentprisnivån efter
februari 1968. Detta bör lämpligen ske genom en ändring av grundavgifterna
så att skatten höjs med ca 10 %.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
I enlighet härmed förordar jag att grundavgiften höjs för sprit från 38
till 42 öre per volymprocent alkohol, för starkvin från 3 kr. 80 öre till 4 kr.
40 öre och för lättvin från 72 öre till 92 öre. Dessa ändrade grundavgifter
innebär vid, som jag förutsätter, oförändrade detaljhandelsmarginaler att
den särskilda skatten ökar för renat brännvin med 2 kr. 40 öre per helbutelj,
för starkvin med 70 öre och för lättvin med 24 öre per helbutelj. Härtill
kommer mervärdeskatt på de genom ändringarna höjda utminuteringspriserna
före skatt. Den totala effekten kan beräknas bli en prishöjning på
ca 4: 75 kr. per helbutelj för renat brännvin och ca 50 öre per helbutelj för
lättviner i de lägre prisklasserna. De i enlighet härmed förordade ändringarna
i den särskilda skatten på sprit och vin kan vid nuvarande konsumtion
beräknas medföra en inkomstökning för staten med inemot 200 milj. kr. för
år räknat vartill kommer mervärdeskatt på detta belopp.
Skattehöjningen bör genomföras med minsta möjliga dröjsmål. Samtidigt
bör schablontullarna för sprit och vin som införs av resande höjas med belopp
svarande mot såväl den tidigare förordade höjningen av mervärdeskatten
som den nu behandlade höjningen av den särskilda skatten.
Beskattningen av motorbränslen
Skatt utgår på bensin, brännolja och gasol för motordrift enligt förordningen
(1961: 372) om bensinskatt, förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt,
förordningen (1964:352) om gasolskatt, förordningen (1957:262,
omtryckt 1964:350) om allmän energiskatt och förordningen (1966:21)
om särskild skatt på motorbränslen. Mervärdeskatt utgår inte på dessa
motorbränslen.
Skatt enligt de tre förstnämnda författningarna ingår i de s. k. automobilskattemedlen
som är avsedda för bestridandet av det allmännas kostnader
för vägväsendet. Någon specialdestinering gäller inte för övrig drivmedelsbeskattning,
men det kan nämnas att skatten i dess helhet för varje bränsleslag
redovisas och erläggs på en gång enligt ett för varje bränsle gemensamt
förfarande.
I fråga om bensin och brännolja åvilar skattskyldighet tillverkare och importör.
Den som i större omfattning förbrukar, återförsäljer eller lagerhåller
bensin eller från depå försäljer brännolja liksom den som använder
brännolja för såväl drift av motorfordon som annat ändamål kan efter ansökan
bli registrerad hos kontrollstyrelsen (efter årsskiftet riksskatteverket)
som skattskyldig. I sådant fall erläggs skatt på grundval av deklaration för
bestämda redovisningsperioder i samma ordning som gäller för tillverkare.
Ej registrerad importör av bensin eller brännolja erlägger skatten till tullverket
i samband med varuinförseln. I fråga om gasolskatt åvilar skattskyldigheten
ägaren av fordon inrättat för att drivas med gasol.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
Drivmedelsskatterna utgår med visst öretal per liter. Nuvarande skattesatser
har gällt sedan den 7 februari 1966, då den särskilda skatten på motorbränslen
infördes. Skatten fördelas på de olika skatteslagen enligt följ
ande.
Bensin |
Brännolja öre/liter |
Gasol |
|
”Vägskatt”............... |
............. 43 |
31 |
29 |
Energiskatt ............. |
............. 9 |
2,5 |
7 |
”Motorbränsleskatt”...... |
............. 5 |
5 |
4 |
Totalt 57 |
38,5 |
40 |
Från angivna skattesatser gäller vissa avsteg. Sålunda utgör ”vägskatten”
på brännolja 34 öre/liter för annan än registrerad tillverkare eller leverantör
eller oregistrerad importör. I fråga om gasol för drift av buss med tjänstevikt
över 3 000 kg utgör gasolskatten 22 öre/liter. Slutligen utgör energiskatten
endast 1,6 öre/liter för bensin som används för framställning av
stadsgas.
Intäkterna av drivmedelsbeskattningen har för innevarande budgetår
beräknats till 2 015 milj. kr. i automobilskattemedel, ca 385 milj. kr. i
energiskatt och 250 milj. kr. i särskild skatt på motorbränslen eller tillsammans
ca 2 650 milj. kr.
Motivet för en höjning av drivmedelsbeskattningen är inte att tillföra vägväsendet
ytterligare automobilskattemedel utan har en allmänt samhällsekonomisk
bakgrund. Åtgärden bör därför lämpligen ske genom en höjning av
den särskilda skatten på motorbränslen. En skälig höjning i det angivna
syftet bör som jag tidigare nämnt vara att nämnda skatt höjs med 10 öre/
liter till 15 öre/liter för bensin och med 8 öre/liter för brännolja och gasol
Lill 13 öre/liter resp. 12 öre/liter. Jag förordar att dessa skattesatsjusteringar,
som kan beräknas ge en intäktsökning av i runt tal 500 milj. kr. för år,
genomförs med verkan fr. o. in. den 1 november 1970.
Den allmänna energiskatten
Enligt förordningen (1957:262, omtryckt 1964:350) om allmän energiskatt
utgår skatt på motorbränslen (bensin, motorbrännolja och gasol), eldningsolja,
fasta kol- och koksbränslen samt elkraft. För elkraft utgör energiskatten
10 % av beskattningsvärdet i fråga om kraft som förbrukas i industriell
rörelse med större förbrukning än 40 000 kilowattimmar under helt
beskattningsår och 7 % i fråga om annan kraft. Beskattningsvärdet utgörs
av summan av de avgifter som förbrukaren har att erlägga för kraften. Med
beskattningsår förstås tiden den 1 juli—den 30 juni. Energiskatten på elkraft
uppbärs och erläggs till staten av producenter och yrkesmässiga distributö
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
rer av kraft. Från beskattningen gäller vissa undantag, bl. a. i fråga om
kraft, som framställs av producent som förfogar över en generatoreffekt av
mindre än 50 kilowatt eller som framställs eller förbrukas på fartyg eller
annat transportmedel eller som levereras till kommunikationsföretag för
bandrift.
Skattesatsen 10 % för kraft för industriell förbrukning har gällt sedan
energiskatten infördes. För annan kraft höjdes skattesatsen från 5 % till
nuvarande 7 % den 20 mars 1958. Mervärdeskatt utgår inte på elkraft. Detta
innebär att elskatten sedan 1958 års ändring varit oförändrad. Under den
tid som därefter förflutit har inte endast en generell indirekt beskattning
av annan konsumtion tillkommit utan denna konsumtionsbeskattning har
undergått höjningar vid ett flertal tillfällen. Fr. o. m. den 1 januari 1971 kommer
mervärdeskatten att utgå med 15 %.
Redan dessa förhållanden motiverar en höjd konsumtionsbeskattning av
elkraften. Vad jag tidigare anfört och de övriga i det föregående förordade
skatteändringarna utgör ytterligare skäl för en sådan åtgärd. Praktiska fördelar
skulle därjämte uppnås, om samma skattesats införs för hela elkraftsbeskattningen.
Då jag emellertid å andra sidan inte anser att en höjning
av skatten på den industriella kraftförbrukningen bör komma i fråga, förordar
jag endast den ändringen att skattesatsen 7 % för annan kraft höjs
till 10 %. Därmed blir det i första hand en mot den privata konsumtionen
inriktad åtgärd. Med hänsyn till att det här är fråga om elkraft, för vilken
skatten i allmänhet grundas på mätaravläsning av energiförbrukningen hos
abonnenterna och sådana avläsningar i betydande utsträckning sker omkring
årsskiftet förordar jag i överensstämmelse med vad som gällde vid
skattens införande och vid 1958 års ändring att den nu aktuella höjningen
skall träda i kraft den 20 december 1970 och gälla från första mätaravläsningen
efter den 19 december 1970. Det förekommer numera ganska allmänt
att mätaravläsning hos abonnenterna sker endast en gång om året, men
att flera avgiftsdebiteringar sker under året, varvid avgifter debiteras för
uppskattad kraftförbrukning på grundval av abonnentens förbrukning föregående
år. I sådant fall bör den höjda skatten utgå på den första debiteringen
av kraftavgifter efter den 19 december 1970 som till sin helhet avser tid
efter nämnda dag. I praktiken betyder detta höjd skatt fr. o. m. den andra
debiteringen av kraftavgifter efter den 19 december 1970. I fråga om skattepliktig
egenförbrukning av elkraft bör höjningen träda i kraft från ingången
av den första redovisningsperiod för skatt som tar sin början efter den 19
december 1970. I detta fall kommer i praktiken höjd skatt att utgå fr. o. m.
den 1 januari 1971.
Enligt nuvarande bestämmelser är skattesatsen 7 % eller 10 % beroende
av kraftförbrukningens storlek vid varje industriellt driftställe. Därmed
avses varje i tekniskt hänseende självständig industriell anläggning. Närliggande
anläggningar, som drivs av samma ägare eller innehavare, anses
Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1970 23
även som ett enda driftställe om kraftanskaffningen är i huvudsak gemensam.
Vid övergång till en enhetlig skattesats bör nämnda liksom andra med
driftställe sammankopplade bestämmelser i förordningen kunna utgå även
om begreppet driftställe kan ha viss betydelse för beskattningsvärdet. Jag
vill därför framhålla att ett slopande av dessa bestämmelser inte skall innebära
någon materiell ändring i beskattningen. I stället blir det en tillämpningsfråga
som kan knytas till den praxis som utbildats enligt författningens
nuvarande lydelse. I enlighet härmed förordar jag att 14 § 2 och 3
inom. energiskatteförordningen upphävs.
Nu förordade skattesatsändring kan beräknas öka statens inkomster med
ca 60 milj. kr. för år räknat enligt nuvarande kraftförbrukning.
Särskild fråga
I detta sammanhang vill jag också, efter samråd med chefen för socialdepartementet,
ta upp en formell fråga i anslutning till 1970 års skattereform.
Övergångsbestämmelserna till lagen (1970: 165) om ändring i lagen
(1962:398) om finansiering av folkpensioneringen medför enligt sin nuvarande
lydelse att den nya individuella metoden för beräkning av folkpensionsavgift
skulle gälla redan beträffande avgifter på grund av 1971
års taxering i stället för rätteligen avgifter på grund av 1972 års taxering.
En redaktionell ändring av övergångsbestämmelserna bör vidtagas.
Hemställan
Under hänvisning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet
upprättade förslag till
1) förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om
allmän arbetsgivaravgift,
2) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
3) lag om ändring i förordningen (1959: 555) angående
redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring,
4) förordning om ändring i förordningen (1970:4) om
höjd mervärdeskatt på vissa varor,
5) förordning om ändring i förordningen (1957: 209) om
skatt på sprit och vin,
6) förordning om ändring i tulltaxan (1968: 25),
24
Kungi. Maj:ts proposition nr 156 år 1970
7) förordning om ändring i förordningen (1966:21) om
särskild skatt på motorbränslen,
8) förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om
allmän energiskatt,
9) lag om ändring i lagen (1970: 165) om ändring i lagen
(1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 5 5 3