Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1970

1

Nr 140

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.;
given Sofiero den 5 juni 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen (1965: 94)
om polisregister in. m.

GUSTAF ADOLF

Lennart Gei jer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i polisregisterlagen, vilka har
samband med uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem. Ändringarna
innebär i huvudsak en begränsning av uppgiftslämnandet från
polisregister samt en viss justering av de regier som gäller för intygsgivning
till länsstyrelse och statens invandrarverk.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr HO

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 140 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1965: 94) om polisregister m. in.,
dels att 7 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse)

7

I uppgift från polisregister till enskild
eller i sammanställning enligt
5 § må ej medtagas anteckning om

1. böter, villkorlig dom, skyddstillsyn,
överlämnande till särskild
vård, dom varigenom någon enligt
33 kap. 2 § brottsbalken förklarats
fri från påföljd, dom vari förordnats
om villkorligt anstånd med intagning
i arbetsanstalt, beslut av åklagare att
icke tala å brott eller beslut om förpassning
eller utvisning, sedan tio år
förflutit från dom eller beslut;

2. fängelse, ungdomsfängelse, internering
eller intagning i arbetsanstalt,
sedan tio år förflutit från frigivningen
eller övergången till vård
utom anstalt;

3. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit
från den händelse som föranlett
anteckningen.

Anteckning om —--- ■— --

Har före ---------- — i

(Föreslagen lydelse)

§•

I uppgift från polisregister må, om
ej annat följer av 7 a §, ej medtagas
anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit
från dom, beslut eller godkännande
av strafföreläggande;

2. villkorlig dom, skyddstillsyn,
överlämnande till särskild vård, dom
varigenom någon enligt 33 kap. 2 §
brottsbalken förklarats fri från påföljd,
dom vari förordnats om villkorligt
anstånd med intagning i arbetsanstalt,
beslut av åklagare att
icke tala å brott eller beslut om förpassning
eller utvisning, sedan tio år
förflutit från dom eller beslut;

3. fängelse, ungdomsfängelse, internering
eller intagning i arbetsanstalt,
sedan tio år förflutit från frigivningen
eller övergången till vård
utom anstalt;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit
från den händelse som föranlett
anteckningen.

- — — jämte förvisningen.

otsvarande tillämpning.

7 a §.

Begränsning som anges i 7 § skall
ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga
uppgifter begäras av myn -

Kungl. Maj:ts proposition nr liO år 1970

3

(Nuvarande lydelse)

8

Intyg eller---------—

När intyg eller utlåtande lämnas
till annan än justitiekanslern, riksdagens
ombudsmän, rikspolisstyrelsen,
länspolischef, polischef eller allmän
åklagare, må hänsyn icke tagas
till sådant förhållande varom anteckning
i polisregister i fall som avses i
6 eller 7 § ej må medtagas i uppgift
från registret.

(.Föreslagen lydelse)

dighet som sägs i 3 § 1 eller av myndighet
som av Konungen fått tillstånd
att erhålla utdrag eller upplysning
utan begränsning enligt 7 §.

Även om fullständiga uppgifter ej
begärts enligt första stycket, skall
till myndighet som sägs i 3 § 1 lämnas
uppgift om dom eller beslut varigenom
någon ådömts förvisning
med sådant förbud att återvända till
riket som icke är begränsat till alt
gälla viss tid.

I utdrag eller upplysning till åklagare
lämnas alltid uppgift om anteckning
rörande verkställd sinnesundersökning
eller rättspsykiatrisk
undersökning.

§•

— tillstånd därtill.

När intyg eller utlåtande lämnas
till annan myndighet än som sägs i
3 §1 eller till enskild, må hänsyn icke
tagas till misstanke varom anteckning
i fall som avses i 6 § första stycket
ej må medtagas i uppgift från
polisregister. Vid utfärdande av intyg
eller utlåtande till annan än justitiekanslern,
riksdagens ombudsmän,
rikspolisstyrelsen, länspolischef,
polischef eller allmän åklagare
må hänsyn icke tagas till gärning
som avses i 6 § andra stycket.

Begränsning som anges i 7 § skall
iakttagas även vid utfärdande av
intyg eller utlåtande. Har myndighet
som sägs i 3 § 1 för särskilt fall
begärt att intyg eller utlåtande skall
grundas på fullständiga uppgifter,
skall dock sådan begränsning ej iakttagas.
1 intyg eller utlåtande till sådan
myndighet må alltid beaktas anteckning
rörande förvisning som avses
i 7 a § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
10 april 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, statsråden Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling,
Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg,
Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i lagen
om polisregister m. m. och anför.

1. Inledning

Sedan ett par år pågår arbete med att lägga om de centrala polisregistren
hos rikspolisstyrelsen samt det allmänna kriminalregistret för automatisk
databehandling. Arbetet ingår som ett led i uppbyggnaden av rättsväsendets
informationssystem (RI). Häri ingår också en teknisk samordning av
rikspolisstyrelsens s. k. personregister och det allmänna kriminalregistret.
Förslag om en sådan samordning har lagts fram i prop. 1970:54. Ett av
syftena med omläggnings- och samordningsarbetet är att göra det möjligt
att på maskinell väg framställa utdrag av de register som skall ingå i systemet.

Under arbetet att planera och förbereda övergången till databehandling
av polisregistren och kriminalregistret har frågor uppkommit om ändringar
i lagstiftningen rörande dessa register. I prop. 1970: 54 har lagts fram förslag
om vissa sådana ändringar i fråga om kriminalregistret. I skrivelser till
Kungl. Maj :t den 5 december 1969 och den 6 mars 1970 har rikspolisstyrelsen
föreslagit vissa ändringar i lagstiftningen om polisregister. Förslagen
har främst samband med uppbyggnaden av det dataregister som skall användas
för bl. a. framställning av utdrag av rikspolisstyrelsens personregister.
I stort sett syftar förslagen till att förenkla och rationalisera uppgiftslämnandet
från centrala polisregister.

Över rikspolisstyrelsens framställning den 5 december 1969 har yttranden
avgetts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), kriminalvårdsstyrelsen,
socialstyrelsen, postverket, generaltullstyrelsen, statens invandrarverk,

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1970

5

riksdagens justitieombudsman Lundvik (JO), länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, trafikmålskommittén,
körkortsutredningen och Sveriges advokatsamfund.

2. Gällande rätt

De grundläggande bestämmelserna om polisregister finns i lagen (1965:94)
om polisregister m. m. (PRL, ändrad senast 1968: 706). Närmare föreskrifter
om polisregister har meddelats i polisregisterkungörelsen (1969: 38)
(PRK, ändrad 1969: 319).

Enligt 1 § PRL omfattar lagen register som förs hos rikspolisstyrelsen
eller annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilket
någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i övrigt.
Rikspolisstyrelsens polisregister brukar betecknas som centrala register,
medan polisregister hos annan myndighet är antingen regionalt eller lokalt
register. Det mest omfattande av de centrala registren är det s. k. personregistret,
vari antecknas uppgifter rörande bl. a. misstankar om brott,
ådömda påföljder och verkställighet av påföljder. Registret består av ett
namnregister och ett personnummerregister med tillhörande akter. Förutom
personregistret för rikspolisstyrelsen ett flertal andra register om vilka föreskrifter
finns i PRL.

Innehållet i polisregister skall enligt 2 § PRL begränsas till uppgifter som
polisen behöver för att kunna förebygga eller uppdaga brott och fullgöra sin
verksamhet i övrigt. Närmare föreskrifter om innehållet i centrala polisregister
har meddelats i 2—8 §§ PRK. Enligt 2 § PRK får rikspolisstyrelsen
i polisregister anteckna uppgifter om den som har ådömts påföljd eller genom
godkänt strafföreläggande har bötfällts för brott mot vissa författningar,
bl. a. brottsbalken (med vissa undantag), narkotikaförordningen
(1962:704), narkotikastrafflagen (1968:64) samt lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott (med vissa undantag). Andra brott får antecknas
endast om påföljden är lägst 25 dagsböter eller normerade böter till ett belopp
av lägst 1 000 kronor eller om annan påföljd än böter har ådömts. Anteckning
får också i vissa fall göras om den beträffande vilken åklagare har
beslutat att underlåta åtal samt om den som enligt dom eller beslut skall
förvisas eller utvisas ur riket eller förpassas med förbud att återvända. Enligt
6 § PRK får anteckning vidare göras om den som är misstänkt för brott,
vars registrering är av särskild betydelse för brottsspaning.

I 14 § PRK ges bestämmelser om när uppgift som har tagits in i polisregister
skall utgå ur registret. Enligt paragrafen skall gallring göras bl. a.
när misstanke som har antecknats inte längre föreligger eller när domstol
har frikänt någon för åtalad gärning eller funnit den tilltalade skyldig men
inte dömt honom till påföljd, som skall antecknas i registret, och den till 1

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr no

6 Kiingl. Maj:ts proposition nr HO år 1970

talade inte heller skall vara registrerad som misstänkt. Också i annat fall skall
uppgift som inte behövs för registret gallras. Gallring skall dock göras endast
om det kan ske med hänsyn till registrets tekniska beskaffenhet.

Bestämmelser om vem som kan få utdrag av polisregister eller upplysning
om dess innehåll finns i 3—5 §§ PRL och 16—22 §§ PRK. Enligt 3 § 1 PRL
skall sådant utdrag eller sådan upplysning meddelas på framställning av
JK, JO, rikspolisstyrelsen, den centrala utlänningsmyndigheten (statens invandrarverk),
länsstyrelse, polischef eller allmän åklagare. Utdrag eller
upplysning skall enligt 3 § 2 meddelas också till annan myndighet, om och
i den mån Kungl. Maj :t för visst slag av ärenden eller för särskilt fall har
gett tillstånd därtill. I PRK har sådant tillstånd meddelats för vissa myndigheter.
Sålunda får enligt 16 § PRK utdrag eller upplysning meddelas till
generaltullstyrelsen och till tjänsteman vid tullverket med åtalsrätt. Enligt
17 § PRK får utdrag av rikspolisstyrelsens polisregister meddelas på framställning
av kriminalvårdsstyrelsen, poststyrelsen eller postdirektör samt
vissa myndigheter och sammanslutningar inom mentalsjukvården och
barna- och ungdomsvården. Rätt att få sådant utdrag föreligger endast i
fråga om den som söker anställning inom dessa myndigheters eller sammanslutningars
verksamhetsområden. Vidare krävs att tillfredsställande utredning
om sökandens lämplighet för den sökta befattningen inte utan avsevärd
olägenhet kan vinnas på annat sätt (18 § PRK).

Enskild person har enligt 3 § 3 PRL rätt att få utdrag av polisregister, om
Kungl. Maj :t medger att utdrag meddelas för visst ändamål och den enskilde
styrker att utdraget är avsett för sådant ändamål. Kungl. Maj :t kan
medge att upplysning meddelas också i annat fall, om den enskilde styrker
att hans rätt är beroende av att han får upplysning ur registret. Enligt 17 §
PRK kan enskild få utdrag av rikspolisstyrelsens register, om det krävs för
att han skall få tillstånd till inresa, uppehåll, arbete eller bosättning i främmande
stat.

Med stöd av 3 § PRL har i PRK också meddelats bestämmelser om rätt
för vissa myndigheter och enskilda att få utdrag av eller upplysning om
innehållet i polischefs polisregister. Sålunda kan övervakningsnämnd eller
skyddskonsulent, socialstyrelsen eller barnavårdsnämnd samt länsnykterlietsnämnd
eller kommunal nykterhetsnämnd få utdrag i vissa närmare angivna
ärenden (21 § PRK). Sådant utdrag kan också meddelas på framställning
av enskild som söker anställning vid FN-trupp (22 § PRK).

I 4 g PRL ges bestämmelser om rätt för utländsk myndighet att i vissa
fall få uppgift från polisregister. Enligt 5 § PRL får rikspolisstyrelsen till
vissa svenska och utländska myndigheter sända sammanställningar av
uppgifter från polisregister. Uppgifterna får avse domar, beslut, anstaltsvistelser,
avlägsnanden ur riket och andra förhållanden av betydelse för
brottsbekämpningen i fråga om personer som har gjort sig skyldiga till svår
eller vanemässig brottslighet eller asocialitet.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1970

Uppgifter från polisregister lämnas inte bara i form av utdrag eller andra
upplysningar om registerinnehållet utan också genom att polischef utfärdar
intyg eller utlåtande om någons vandel, redbarhet eller lämplighet
för viss verksamhet eller om annan liknande omständighet. Bestämmelser
om sådana s. k. vandelsintyg finns i 8 § PRL. Enligt första stycket i detta
lagrum får polischef utfärda vandelsintyg till JK, JO, rikspolisstyrelsen,
den centrala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, polischef eller allmän
åklagare. Intyg får utfärdas också till annan myndighet, när det i lag eller
annan författning är föreskrivet att sådant intyg skall utfärdas. Enskild
person kan få vandelsintyg i de fall och i den ordning som särskilt anges i
lag eller annan författning. Med Kungl. Maj :ts tillstånd kan myndighet eller
enskild också i annat fall få vandelsintyg. En ofta förekommande form av
vandelsintyg är lämplighetsintyg för sökande av körkort.

I 6 och 7 §§ samt 8 § andra stycket PRL meddelas bestämmelser om vissa
begränsningar i uppgiftslämnandet från polisregister. En sådan bestämmelse
finns också i 19 § PRK. Enligt 6 § första stycket PRL får i uppgift till
enskild eller i sammanställning enligt 5 § PRL anteckning om misstanke
för brott tas med endast om åtal har väckts för brottet. Enligt andra stycket
samma paragraf kan bara JK, JO, rikspolisstyrelsen, länspolischef, polischef
och allmän åklagare få uppgift om gärning, för vilken har meddelats
frikännande dom. Sålunda saknar bl. a. länsstyrelse och statens invandrarverk
rätt att få sådana uppgifter.

7 § PRL innehåller bestämmelser om att registeranteckningar efter viss
tid inte skall tas med i sådan uppgift från polisregister som lämnas till
enskild eller i sammanställning enligt 5 §. Rörande innehållet i dessa s. k.
rehabiliteringsbestämmelser bör här anföras följande. Enligt 7 § första stycket
1 får uppgift inte lämnas om dom avseende böter, villkorlig dom, skyddstillsyn
eller överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt
33 kap. 2 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd, dom vari förordnats
om villkorligt anstånd med intagning i arbetsanstalt, beslut av åklagare att
inte tala å brott eller beslut om förpassning eller utvisning sedan tio år har
förflutit från domen eller beslutet. Uppgift om dom varigenom någon har
dömts till fängelse, ungdomsfängelse, internering eller intagning i arbetsanstalt
får enligt 7 § första stycket 2 inte tas med, sedan tio år har förflutit
från frigivningen eller övergången till vård utom anstalt. Finns i registret
annan vandelsuppgift, får den inte lämnas ut sedan tio år har förflutit från
den händelse som föranledde anteckningen. Anteckning om förvisning skall
enligt 7 § andra stycket PRL tas med under tid som är föreskriven för den
brottspåföljd som ådömdes i samband med förvisningen.

Från dessa regler görs undantag, när det före utgången av rehabiliteringstiden
beträffande samma person åter har meddelats dom eller beslut
eller har förekommit händelse som har antecknats i registret. I sådant fall
skall båda anteckningarna tas med i utdrag så länge uppgift lämnas om

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 1W år 1970

någondera anteckningen. Samma regel tillämpas när flera anteckningar
förekommer.

19 § PRK innehåller särskilda bestämmelser om vad utdrag enligt 17 §
PRK från rikspolisstyrelsens polisregister till bl. a. kriminalvårdsstyrelsen
och poststyrelsen får innehålla.

När vandelsintyg eller annat sådant utlåtande lämnas, får enligt 8 §
andra stycket PRL hänsyn inte tas till sådant förhållande som enligt 6
eller 7 § PRL inte får tas med i utdrag av eller upplysning om innehållet
i polisregister. Undantag från denna regel gäller när intyg eller utlåtande
lämnas till JK, JO, rikspolisstyrelsen, länspolischef, polischef eller allmän
åklagare. Bestämmelsen i 8 § andra stycket innebär bl. a. att de begränsningar
som anges i 6 och 7 §§ skall iakttas, när intyg eller utlåtande lämnas
till länsstyrelse eller till statens invandrarverk.

Har utlänning begått brott, på vilket kan följa fängelse i mer än ett år,
eller undanröjs villkorlig dom eller skyddstillsyn som har ådömts utlänning
för sådant brott, får domstolen enligt 26 § utlänningslagen (1954: 193)
förvisa honom ur riket, om det kan befaras att han här i riket fortsätter
brottslig verksamhet eller om brottet annars föranleder att han inte bör
få kvarstanna. Förvisas utlänning, skall enligt samma lagrum det men
han lider därigenom beaktas vid bestämmande av annan påföljd för brottet.
Dom eller beslut om förvisning skall innehålla förbud för utlänningen
att återvända till riket (28 § utlänningslagen). Förbudet kan begränsas till
att gälla viss tid.

3. Ändringsförslag

3.1 Rikspolisstyrelsens framställning den 5 december 1969

3.1.1 Förslag

I sin skrivelse den 5 december 1969 erinrar rikspolisstyrelsen om det arbete
som pågår med att lägga om vissa centrala polisregister till automatisk
databehandling. Den tekniska samordningen av kriminalregistret och
rikspolisstyrelsens personregister beräknas bli slutförd under år 1970. Samordningen
innebär bl. a. att uppgifter som skall ingå i utdrag av kriminalregistret
eller personregistret lagras i ett dataregister, person- och belastningsregistret
(PBR). Inom rikspolisstyrelsen pågår därjämte utredning av
frågan om samordning mellan de centrala polisregistren och de regionala
och lokala polisregistren samt av vissa därtill hörande frågor. Vid omläggnings-
och samordningsarbetet liksom vid den praktiska tillämpningen av
PRL och PRK har det kommit fram behov av vissa ändringar i dessa författningar.
De frågor som har uppkommit redovisas i det följande i den mån
de avser ändringar i PRL.

Kungl. Maj. ts proposition nr 140 år 1970

9

Det första ändringsförslaget avser 7 § PRL. Denna paragraf har — i vad
avser utdrag av det allmänna kriminalregistret — sin motsvarighet i 10
och 11 §§ lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister. I dessa senare
bestämmelser har den enskildes intressen beträffande rehabiliteringstiden
beaktats i högre grad än när det gäller utdrag av polisregister. Enligt rikspolisstyrelsen
finns det därför starka skäl att ifrågasätta om inte rehabiliteringstiden
i fråga om uppgifter från polisregister borde avkortas ytterligare
beträffande vissa anteckningar. Vidare framhåller rikspolisstyrelsen,
att det av tekniska skäl är synnerligen viktigt att man kan begränsa det
antal uppgifter som skall finnas i det maskinella dataregistret. En lämplig
metod härför är att med tillämpning av rehabiliteringsreglerna gallra ut
registrerade personer från dataregistret. Därigenom kan uppdaterings- och
sökningsdata hållas vid tillräckligt låg nivå. I så fall skulle emellertid de
utgallrade uppgifterna i viss utsträckning behållas i manuella arkivregister
för att tillgodose behovet av uppgifter för brottsspaning. Slagningsfrekvensen
i dessa register kan förutsättas bli låg. Enligt rikspolisstyrelsens bedömning
bör fullständigt utdrag behövas endast vid mycket få tillfällen
i de fall anteckningarna är så gamla att de har förts över till arkivregister.
Fullständiga slagningar, som innefattar slagning i arkivregistret, beräknas
medföra mycket litet arbete.

Mot denna bakgrund föreslår rikspolisstyrelsen, att rehabiliteringstiden
enligt 7 § PRL för bötesstraff och beslut av åklagare att inte tala å brott
förkortas från tio till fem år från domen eller beslutet. Vidare föreslås, att
de begränsningar i uppgiftslämnandet till enskild eller i sammanställning
enligt 5 § PRL vilka anges i 7 § PRL iakttas som normalrutin för allt
uppgiftslämnande från polisregister. De myndigheter som enligt gällande
regler har rätt att få mera utförliga uppgifter bör emellertid enligt styrelsen
på särskild begäran alltjämt få sådana fullständiga uppgifter.

Rikspolisstyrelsen föreslår vidare, att 8 § andra stycket PRL ändras såvitt
avser intyg eller utlåtande som lämnas till länsstyrelse eller statens
invandrarverk. När sådant intyg eller utlåtande utfärdas, skall enligt gällande
lydelse samtliga i 6 och 7 §§ PRL angivna begränsningar iakttas. Begär
länsstyrelse eller statens invandrarverk däremot utdrag av eller upplysning
om innehållet i polisregister, skall endast den begränsning som anges
i 6 § andra stycket PRL iakttas. Den skillnad som sålunda föreligger i dessa
myndigheters rätt att få uppgifter ur polisregister genom utdrag och genom
vandelsintyg bör enligt rikspolisstyrelsen undanröjas. De nuvarande bestämmelserna
medför också tolkningssvårigheter, vilket innebär problem
vid polismyndigheters handläggning av ärenden om lämplighetsintyg, passyttranden,
körkortsåterkallelser in. in.

Rikspolisstyrelsen föreslår därför sådan ändring av 8 § andra stycket
PRL att endast den i 6 § andra stycket PRL angivna begränsningen skall
iakttas, när intyg utfärdas till länsstyrelse eller till den centrala utlännings -

10

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1970

myndigheten. Lämnas intyg eller utlåtande till annan myndighet eller till
enskild, bör däremot enligt styrelsen nuvarande begränsningar gälla. Rätten
enligt 8 § andra stycket PRL för JK, JO, rikspolisstyrelsen, länspolischef,
polischef och allmän åklagare att få intyg eller utlåtande som grundar sig på
ett fullständigare material förutsätts kvarstå oförändrad med den modifikation
som föranleds av förslaget till ändring av 7 §.

3.1.2 Remissyttranden

Förslaget att beträffande anteckning om böter förkorta den s. k.
rehabiliteringstiden enligt 7 § PRL från tio till fem år tillstyrks eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser. Trafikmålskommittén anser
en ännu kortare rehabiliteringstid, tre år, böra övervägas i fråga om uppgift
till enskild.

Fn förkortning av rehabiliteringstiden från tio till fem år beträffande a nteckning
om beslut av åklagare att inte tala å brott
tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser utom RÅ och
poststyrelsen. RÄ ställer sig tveksam till förslaget med tanke på att det
skulle leda till en viss inkonsekvens i registreringen. Som exempel anförs,
att enligt förslaget uppgift om den som efter åtal — kanske av processuella
skäl — överlämnas till vård enligt barnavårdslagen (1960: 97) skall behållas
i tio år, medan uppgift om den som enligt lagen (1964: 167) med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare har fått åtalsunderlåtelse för
samma slag av brott, sedan han omhändertagits för vård enligt barnavårdslagen,
skall utgå efter fem år. Poststyrelsen erinrar om att poststyrelsen eller
postdirektör enligt 17 § PRK har rätt att få utdrag av rikspolisstyrelsens
polisregister i fråga om den som söker anställning vid postverket. En stor
del av de anställningssökande är i tjugoårsåldern eller något äldre. Postanställning
får ibland anses olämplig för den som enligt 69 § barnavårdslagen
har fått åtalseftergift för förmögenhetsbrott som inte är ringa. Poststyrelsen
tillstyrker därför inte förslaget i denna del, i vart fall inte i fråga om
beslut enligt 69 § barnavårdslagen.

Förslaget att som normalrutin införa begränsat uppgift slä mn
a n d e från alla polisregister tillstyrks eller lämnas utan erinran av JK,
RÄ, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, JO, länsstyrelserna i Uppsala,
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län och av trafikmålskommittén.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att länsstyrelsen i ett mycket
stort antal ärenden torde komma att behöva begära fullständigt utdrag.
För länsstyrelsens bedömning i kör kortsärenden är det av vikt att det material
som skall ligga till grund för beslutet är så fullständigt som möjligt.
Har en körkortssökande under de senaste fem åren gjort sig skyldig till en
förseelse, t. ex. fylleri, olovlig körning eller s. k. smitning, måste regelmässigt
länsstyrelsen, för att kunna bedöma huruvida det är fråga om en tillfällig
händelse eller om det föreligger en mer djupgående störning, ha till -

Kungl. Maj:ts proposition nr HO år 1970

11

gång till upplysningar om vederbörandes belastning under en längre tid än
fem år. I detta sammanhang nämns att länsstyrelsen år 1969 utfärdade omkring
27 000 körkort. Länsstyrelsen i Malmöhus län har i princip inget att
erinra mot förslaget, med vilket enligt länsstyrelsen vissa praktiska fördelar
står att vinna. Länsstyrelsen befarar dock att de praktiska fördelarna av
den föreslagna kortare rehabiliteringstiden förringas av att ett fullständigt
arkivregister behålls vid sidan om dataregistret. Enligt länsstyrelsens mening
bör därför särskild motivering krävas för fullständig registerslagning.

Rikspolisstyrelsens förslag att vidga underlaget för intygsgivning
till länsstyrelse eller till den centrala utlänningsmyndigheten tillstyrks av
statens invandrarverk och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala och Malmöhus
län samt lämnas utan erinran av JK, JO och länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län.

JK anför att för den föreslagna ändringen talar framför allt den omständigheten
att exempelvis länsstyrelse i ett körkortsärende inte får uppgift om
att förundersökning pågår om ett trafikbrott för vilket den körkortssökande
är misstänkt. Också JO hänför sig särskilt till körkortsärendena,
där problemet är särskilt akut enligt vad JO funnit vid sin ämbetsutövning.
Att undanhålla körkortsmyndigheten en upplysning att förundersökning
pågår på grund av uppkommen brottsmisstanke framstår som föga
rimligt. JO finner en lagändring högst motiverad och tillstyrker, att 8 §
PRL ändras så att hinder inte möter mot att i intyg till länsstyrelse eller
statens invandrarverk lämna uppgift om pågående förundersökning.

Trafikmålskommittén ställer sig mycket tveksam till lämpligheten av en
vidgad rätt för polismyndighet att lämna uppgifter ur polisregister. Samtidigt
är kommittén medveten om att nuvarande regler är föga tillfredsställande.
Kommittén förordar emellertid en lösning av problemet efter en
linje som syftar till att begränsa möjligheten att lämna uppgifter. Om
”skälig misstanke” om trafikbrott föreligger, bör enligt kommitténs förslag
myndighet som har att pröva fråga om utfärdande av körkort för den
misstänkte underrättas om att brottmål pågår och den tidpunkt då det kan
förväntas att åklagare tar ställning i åtalsfrågan. Föreligger inte ens skälig
misstanke, bör körkortsmyndigheten ej underrättas. En så svag misstanke
bör nämligen inte fördröja körkortsfrågans prövning. Har förundersökningen
avslutats utan att beslut om åtal meddelats, måste tillses att registreringen
utformas på sådant sätt att anteckningen inte kan påverka vare sig
polisens egen lämplighetsprövning eller körkortsmyndighetens ställningstagande.

3.2 Rikspolisstyrelsens framställning den 6 mars 1970

Rikspolisstyrelsen framhåller i sin skrivelse den 6 mars 1970, att det
fortsatta systemarbetet för maskinell behandling av de centrala polisregistren
har gett upphov till frågor om ytterligare ändringar i polisregister -

12

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1970

författningarna. De i skrivelsen framförda förslag som berör PRL avser
anteckning om förvisning, som gäller utan tidsbegränsning, samt uppgift
om sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

I ett mycket stort antal fall är polisregisterslagning den enda registerkontroll
som görs beträffande utlänning, som söker uppehålls- eller arbetstillstånd
här i riket eller vars rätt att vistas här i övrigt sätts i fråga.
Om uppgift angående förvisning som gäller utan tidsbegränsning skulle
utgå ur registret samtidigt med att den påföljd som har ådömts jämte
förvisningen rehabiliteras, skulle uppgiften i vissa fall inte komma fram
vid registerslagning, fastän förvisningsbeslutet alltjämt gäller. Styrelsen föreslår
därför, att vid rutinmässig registerslagning uppgift om sådan förvisning
skall, tillsammans med uppgift om påföljd som har ådömts jämte förvisningen,
få tas med i utdrag till myndighet som anges i 3 § 1 PRL.

Vidare erinrar rikspolisstyrelsen om att 10 § tredje stycket lagen om
allmänt kriminalregister föreskriver, att i kriminalregisterutdrag till domstol
eller åklagare alltid skall tas med anteckning om verkställd sinnesundersökning,
även om uppgift angående påföljd m. in. inte får lämnas ut
på grund av rehabiliteringsreglerna i samma paragraf. Någon motsvarande
bestämmelse finns inte i PRL. I syfte att på denna punkt nå överensstämmelse
mellan kriminal- och polisregisterförfattningarna föreslås, att uppgift
om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning
skall få tas med i uppgift till myndighet, som anges i 6 § andra stycket PRL,
utan hänsyn till de tidsgränser som gäller i övrigt.

4. Departementschefen

De grundläggande bestämmelserna om polisens registrering av brott och
andra uppgifter om vandel finns i lagen om polisregister m. m. (PRL). Med
polisregister förstås i nämnda lag register som förs hos rikspolisstyrelsen
eller hos annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott, för
vilket någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i
övrigt. Utanför PRL faller t. ex. godsregister, passregister och register över
körkortsåterkallelser.

Polisregister förs såväl centralt hos rikspolisstyrelsen som regionalt och
lokalt hos länspolischefer och andra polischefer. Det mest omfattande av
de centrala polisregistren är rikspolisstyrelsens s. k. personregister. I detta
antecknas i vissa fall uppgifter om personer som har dömts till påföljd för
brott eller för vilka har meddelats beslut att underlåta åtal för brott. Anteckning
görs också om dem som är skäligen misstänkta för vissa brott
samt om vissa åtgärder för verkställighet av straff eller annan påföljd.
Också andra förhållanden kan antecknas, om de är av betydelse för polisens
verksamhet. En motsvarande personregistrering förekommer i viss utsträckning
i regionala och lokala register.

Kungl. Maj. ts proposition nr IM) år 1970

13

Från polisregister utlämnas uppgifter i två principiellt skilda former.
Den ena utgörs av besked om innehållet i visst register. Vanligen lämnas
sådant besked genom utdrag av registret beträffande viss person. Det kan
emellertid också lämnas i form av muntliga upplysningar, t. ex. telefonledes,
eller genom telex. Den andra formen för uppgiftslämnande utgörs
av omdömen i intyg eller utlåtande om en persons vandel, redbarhet, lämplighet
för viss verksamhet eller liknande. Sådana intyg eller utlåtanden, i
fortsättningen kallade vandelsintyg, utfärdas lokalt av polischef och grundas
på bl. a. de anteckningar som finns i polisregister. Båda dessa former
av uppgiftslämnande regleras i PRL. Vissa bestämmelser om utdrag av
eller upplysning om innehållet i polisregister finns dessutom i polisregisterkungörelsen
(PRK).

Utdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister får enligt PRL
lämnas dels till vissa myndigheter, dels till enskilda i särskilt angivna fall.
JK, JO, rikspolisstyrelsen, länspolischef, polischef och allmän åklagare har
rätt att få fullständiga utdrag eller upplysningar. Vid uppgiftslämnandet
företas alltså inte någon sovring av registeranteckningarna. För övriga myndigheter
och för enskilda föreskrivs i 6 och 7 §§ PRL vissa begränsningar.
Sålunda får inte till andra än de nyss nämnda myndigheterna lämnas uppgift
om gärning för vilken vederbörande har frikänts genom lagakraftvunnet
avgörande. Till enskild person eller i sådan sammanställning av polisregisteruppgifter
som rikspolisstyrelsen enligt 5 § PRL får sända till vissa utländska
och svenska myndigheter får inte lämnas uppgift om misstanke
för brott, om inte åtal har väckts för brottet. Därjämte gäller att anteckningar
inte får lämnas ut till enskild eller i sammanställning enligt 5 §
PRL, sedan viss tid har förflutit från dom, beslut eller annan händelse som
föranlett anteckningen (s. k. rehabilitering). Har någon t. ex. dömts till
böter, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller överlämnats till särskild vård
eller har åklagare beslutat att underlåta åtal för brott, får anteckning därom
inte tas med, sedan tio år har förflutit från domen eller beslutet. I utdrag till
enskild eller i sammanställning enligt 5 § PRL får anteckning om förvisning
inte tas med efter utgången av rehabiliteringstiden för den brottspåföljd
som har ådömts jämte förvisningen. Rehabiliteringstiden förlängs,
om ny dom eller nytt beslut antecknas före tidens utgång. För vissa myndigheter
gäller enligt PRK speciella begränsningar i rätten att få utdrag
av polisregister.

Vandelsintyg får enligt 8 § PRL utfärdas av polischef till bl. a. de myndigheter
som har rätt att få fullständiga utdrag eller upplysningar, d. v. s.
JK, JO, rikspolisstyrelsen, länspolischef, polischef och allmän åklagare. Därvid
gäller enligt PRL ingen begränsning i fråga om underlaget för intyget.
När vandelsintyg utfärdas till andra myndigheter eller till enskilda skali
däremot faktaunderlaget begränsas. Polischefen får då inte ta hänsyn till
sådant förhållande som inte får uppges i utdrag till enskild. Det innebär,

14 Knngl. Maj. ts proposition nr 140 år 1970

att misstanke för brott får beaktas bara om åtal har väckts för brottet, att
hänsyn inte får tas till gärning för vilken den som intyget gäller har blivit
frikänd och att dom, beslut eller annan händelse som har blivit föremål för
s. k. rehabilitering inte får inverka på intyget.

I skrivelser till Kungl. Maj :t har rikspolisstyrelsen föreslagit vissa ändringar
i reglerna om uppgiftslämnande från polisregister. Ändringsförslagen
avser såväl utdrag och upplysningar som vandelsintyg. Förslagen är föranledda
av det arbete som pågår med att lägga om vissa centrala brottsregister
för automatisk databehandling (ADB). Arbetet härmed utgör ett väsentligt
led i skapandet av rättsväsendets informationssystem (RI). Bl. a. kommer
rikspolisstyrelsens personregister att läggas om för ADB och föras in i ett
dataregister, kallat person- och belastningsregistret (PBR). I detta skall
enligt planeringen finnas i huvudsak endast uppgifter som skall ingå i utdrag
till enskild. Således kommer PBR inte att innehålla anteckningar om
domar, beslut och andra händelser som enligt reglerna för s. k. rehabilitering
inte får tas med i utdrag till enskild. Jämte PBR, som närmast utgör
ett hjälpmedel för maskinell framställning av bl. a. utdrag och underlag för
intygsgivning, kommer personregistret att föras manuellt i form av kortregister.
Denna registerföring kommer att på olika sätt underlättas genom
maskinell framställning av registerkort m. in.

Avsikten är att rikspolisstyrelsens personregister skall ersätta de regionala
och lokala polisregistren till de delar dessa innehåller uppgifter om
brottspåföljder. Inom rikspolisstyrelsen utreds f. n. de frågor som har
samband med den regionala och lokala påföljdsregistreringens avveckling
och med en samordning av återstående register med rikspolisstyrelsens register.

Som ett led i uppbyggnaden av RI pågår dessutom en omläggning av det
hos kriminalvårdsstyrelsen förda allmänna kriminalregistret för ADB. I
prop. 1970:54 har föreslagits, att detta register förs över till rikspolisstyrelsen
och samordnas i tekniskt avseende med personregistret. Om så
sker kommer kriminalregistret att ingå i PBR, varvid utdrag av kriminalregistret
kan framställas på maskinell väg. I propositionen lämnas en närmare
redogörelse för planeringen för RI (s. 12—13).

Rikspolisstyrelsen förordar, att i uppgift till enskild och i sammanställning
enligt 5 § PRL anteckning om böter och om åklagares beslut att
inte tala å brott inte skall tas med, sedan fem år har förflutit från
domen eller beslutet. Förslaget innebär att den s. k. rehabiliteringstiden för
böter och åtalsunderlåtelser, som enligt 7 § PRL i dess nu gällande lydelse
är tio år, förkortas till fem år. Som skäl härför anförs bl. a. att det i ett
maskinellt system är av vikt att begränsa det antal uppgifter som skall finnas
i maskinens s. k. minne. En sådan begränsning kan uppnås, om man
förkortar rehabiliteringstiderna och därigenom snabbare kan gallra ut uppgifter
om registrerade personer från dataregistret.

15

Kangl. Maj:ts proposition nr IbO år 1970

Den föreslagna förkortningen av rehabiliteringstiden för böter har godtagits
av alla remissinstanser. Förslaget överensstämmer med det syfte som
bär upp rehabiliteringsreglerna, nämligen att tillgodose den enskildes intresse
av att inte alltför gamla registeranteckningar beaktas vid uppgiftslämnandet.
Dessutom uppfylls önskemålet att begränsa mängden av maskinellt
registrerade uppgifter. Jag förordar därför att förslaget genomförs i denna
del.

Mot förslaget att på motsvarande sätt förkorta rehabiliteringstiden för
åklagares beslut att underlåta åtal för brott har invändningar framförts av
några remissinstanser. RÅ anser förslaget otillfredsställande genom att det
skulle medföra vissa inkonsekvenser i registreringen. Som exempel anförs,
att den som efter åtal har dömts till vård enligt barnavårdslagen
skulle komma att stå kvar i registret under tio år, medan den som för ett
liknande brott inte åtalas, därför att han har omhändertagits för vård enligt
barnavårdslagen, skulle vara registrerad under endast hälften så lång
tid.

En förkortad rehabiliteringstid för beslut om åtalsunderlåtelse skulle givetvis
tillgodose den enskildes intresse. För ett genomförande av förslaget
talar också de tekniska fördelar rikspolisstyrelsen önskar uppnå. Mot förslaget
talar å andra sidan de förhållanden som RÅ har framhållit. Vidare
kan nämnas, att frågan om en allmän översyn av reglerna om åtalsunderlåtelse
m. m. är aktuell. Sålunda har framställning gjorts om ändring
i 20 kap. 7 § rättegångsbalken för att vidga möjligheterna att underlåta
åtal för bagatellbrott och för brott som bär begåtts av psykiskt abnorma.
Framställning bär också gjorts om en allmän översyn av 1964 års lag med
särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, som ger åklagare möjlighet
att — utöver vad som följer av 20 kap. 7 § rättegångsbalken — underlåta
åtal för brott som har begåtts av person under 18 år. En översyn av
reglerna om åtalsunderlåtelse kommer sannolikt att leda till att möjligheterna
för åklagare att meddela beslut att inte tala å brott vidgas i förhållande
till nuvarande regler. Om detta blir fallet, torde beslut om åtalsunderlåtelse
komma att omfatta en större andel brott av grövre art än f. n.
Med hänsyn till nämnda förhållanden anser jag att rikspolisstyrelsens förslag
i denna del inte bör genomföras, i vart fall inte f. n.

Rikspolisstyrelsen föreslår vidare en begränsning av uppgiftslämnandet
från polisregister till olika myndigheter. Som normalrutin för allt
uppgiftslämnande — även i form av vandelsintyg — bör enligt förslaget gälla
att de i 7 § PRL uppställda tidsgränserna för rehabilitering iakttas inte bara
när uppgifter lämnas till enskilda eller i form av sammanställning enligt 5 §
PRL utan även i andra fall. De myndigheter som enligt nuvarande bestämmelser
har rätt att få uppgifter utan den begränsning som anges i 7 § skall
emellertid alltjämt kunna få fullständiga uppgifter. En förutsättning härför
är emellertid att myndigheten gör framställning därom.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1970

Mot förslaget liar vid remissbehandlingen inte framförts några principiella
invändningar. En länsstyrelse påpekar dock, att ett stort antal fullständiga
utdrag torde behövas i körkortsärenden för att göra en grundlig
prövning möjlig. En annan länsstyrelse anser att myndighet som begär
fullständiga uppgifter bör motivera sin framställning.

Den av rikspolisstyrelsen föreslagna begränsningen av uppgiftslämnandet
från polisregister torde medföra att flertalet registerutdrag och underlag
för vandelsintyg kan utfärdas på maskinell väg med hjälp av PBR. Därigenom
kan dataregistret utnyttjas på ett rationellt sätt. Några olägenheter
torde inte vara förenade med den föreslagna metoden med ett som regel
begränsat uppgiftslämnande. De myndigheter som nämns i 3 § 1 PRL bör
ha rätt att efter begäran få uppgifter utöver vad som kommer att finnas
lagrat i dataregistret. Detsamma bör gälla sådan myndighet som Kungl.
Maj:t har gett tillstånd att få utdrag av eller upplysningar om innehållet i
polisregister (3 § 2 PRL), såvida Kungl. Maj :t vid tillståndsgivningen inte
har föreskrivit att uppgiftslämnandet skall vara begränsat (se 19 § PRK).
Myndigheter som har rätt att få fullständiga utdrag bör självfallet begära
sådana fullständiga uppgifter endast när verkligt behov finns därav. Frågan
huruvida fullständiga uppgifter behövs bör bedömas för varje särskilt
fall och inte för viss grupp av ärenden hos myndigheten. Med en sådan ordning
torde antalet fall i vilka fullständiga uppgifter begärs kunna nedbringas
avsevärt, vilket får anses angeläget.

Rikspolisstyrelsen har lagt fram förslag om vissa andra undantag från
den föreslagna ordningen med ett i princip begränsat uppgiftslämnande till
alla myndigheter. Sålunda föreslås, att anteckning om förvisning och om
sinnesuflåtande eller rättspsykiatrisk! utlåtande alltid skall tas med i uppgift
till vissa myndigheter, även när fullständigt utdrag eller vandelsintyg inte
har begärts.

Vad först angår uppgift om förvisning föreslås, att anteckning
om dom eller beslut om förvisning, innebärande sådant förbud att återvända
till Sverige som inte har begränsats till att gälla viss tid, skall få
lämnas till myndighet som nämns i 3 § 1 PRL vid rutinmässigt uppgiftslämnande,
även om den påföljd som har ådömts jämte förvisningen är
rehabiliterad enligt reglerna i 7 § PRL. Enligt förslaget skall i så fall uppgift
lämnas också om denna påföljd.

Det måste bedömas vara av betydelse för de myndigheter, som i sin verksamhet
behöver uppgifter om gällande förvisningsbeslut, att de på ett enkelt
och snabbt sätt kan få upplysning om förekomsten av sådana beslut.
Flera av de myndigheter som nämns i 3 § 1 PRL torde behöva sådana uppgifter.
Om förslaget angående ett begränsat uppgiftslämnande som normalrutin
genomförs, kommer dessa myndigheter inte att få fullständiga uppgifter
i dessa hänseenden utan att framställa särskild begäran därom. Det
är, som jag framhöll vid behandlingen av sistnämnda förslag, angeläget att

Kuncjl. Maj. ts proposition nr 140 år 1970

17

nedbringa antalet fall då fullständiga uppgifter begärs. Rikspolisstyrelsens
förslag i fråga om uppgifter om förvisningsbeslut är ägnat att minska behovet
av fullständig registerslagning. Jag anser i likhet med rikspolisstyrelsen
att de myndigheter som anges i 3 § 1 PRL bör få tillgång till sådana
uppgifter utan att behöva begära fullständigt uppgiftslämnande. För att den
av rikspolisstyrelsen föreslagna ordningen skall bli fullt effektiv bör den
emellertid inte gälla bara beslut om förvisning som inte har begränsats till
viss tid, d. v. s. livstids förvisning, utan den bör omfatta varje dom eller beslut
om förvisning, gällande för längre tid än rehabiliteringstiden för den
påföljd vilken har ådömts jämte förvisningen. Endast i sådant fall kan den
rekvirerande myndigheten utan att begära fullständiga uppgifter alltid få
vetskap om ett gällande förvisningsbeslut. Det har emellertid framkommit
att det möter vissa systemtekniska hinder att i detta sammanhang införa
en sådan ordning. Jag avser att vid senare tillfälle återkomma till denna
fråga. Jag förordar således att till myndighet som nämns i 3 § 1 alltid skall
lämnas uppgift om dom eller beslut om livstids förvisning, även om den påföljd
som har ådömts jämte förvisningen är rehabiliterad enligt 7 § PRL.

Rikspolisstyrelsen har föreslagit, att i samband med uppgift om beslut
om livstids förvisning skall lämnas uppgift också om den påföljd som bär
ådömts jämte förvisningen. Skulle sådan uppgift inte få lämnas rutinmässigt,
kan komplettering komma att begäras i detta avseende genom framställning
om fullständigt utdrag eller vandelsintyg. Sådant merarbete, vilket
skulle få utföras manuellt genom slagning i kortregister, bör givetvis undvikas.
Under beredningen av detta ärende har emellertid upplysts, att det inte
förrän längre fram i uppbyggnaden av RI är möjligt att i registerutdrag
eller underlag för vandelsintyg som framställs maskinellt lämna uppgift om
påföljd som har ådömts jämte förvisning men som är rehabiliterad enligt
reglerna i 7 § PRL. Jag anser mig därför i detta sammanhang inte böra lägga
fram förslag i sådan riktning.

Slutligen föreslår rikspolisstyrelsen att i uppgift som lämnas till JK, JO,
rikspolisstyrelsen, länspolischef, polischef eller allmän åklagare skall få
las med anteckning om verkställd sinnesundersökning eller
rättspsykiatrisk undersökning.. Uppgift härom antecknas
f. n. inte i rikspolisstyrelsens polisregister. Däremot antecknas sådan uppgift
i det allmänna kriminalregistret. Enligt 10 § kriminalregisterlagen
skall sådan uppgift alltid lämnas i utdrag till domstol och åklagare. Detta
gäller även om rehabiliteringstiden har löpt ut för den dom, i samband
med vilken undersökningen antecknats. Rikspolisstyrelsen anser att det i
detta avseende bör råda överensstämmelse mellan kriminairegisterlagen och
PRL.

Genomförs den föreslagna tekniska samordningen av rikspolisstyrelsens
personregister och kriminalregistret, kommer uppgifter om verkställda sinnesundersökningar
och rättspsykiatri ska undersökningar att ingå i PBR.
De kommer därvid att kunna utnyttjas också för polisregisterändamål.

18

Kungl. Maj. ts proposition nr HO år 1970

Enligt kriminalregisterlagen har endast domstol och åklagare rätt att i
kriminalregisterutdrag få uppgift utan tidsbegränsning om sinnesundersökning
och rättspsykiatrisk undersökning. Eftersom uppgifter från polisregister
enligt PRL inte får meddelas domstol, torde överensstämmelse mellan
kriminal- och polisregisterlagarna i detta avseende kunna nås endast
i fråga om åklagares rätt att från polisregister få uppgifter om sådana undersökningar.
Det torde också främst vara åklagare som har behov av uppgifter
av detta slag, t. ex. vid åtalsprövning. Jag förordar därför, att rikspolisstyrelsens
förslag i denna del godtas i vad avser rätt för åklagare att
utan tidsbegränsning från polisregister få uppgift om verkställd sinnesundersökning
och rättspsykiatrisk undersökning.

Rikspolisstyrelsen har slutligen föreslagit sådan ändring av 8 § PRL
att de! vid utfärdande av vandelsintyg till länsstyrelse och
den centrala utlänningsmyndigheten iakttas endast den begränsningen att
gärning för vilken meddelats frikännande dom inte får beaktas. Därigenom
kan dessa myndigheter i vandelsintyg få uppgifter i samma utsträckning
som om de hade begärt utdrag av polisregistret.

Det övervägande antalet remissinstanser har godtagit förslaget, t remissyttrandena
har man framför allt pekat på det otillfredsställande förhållandet
att, när utlåtande avges till länsstyrelse i körkortsärende, hänsyn inte
får tas till utredning om brott, om inte åtal har väckts. Några remissinstanser
anser dock att förslaget går för långt och ifrågasätter om misstanke
som står kvar efter åklagarens beslut att på grund av bristande bevisning
inte väcka åtal bör få beaktas i vandelsintyg till invandrarverket eller länsstyrelse.
Sålunda anser JO och trafikmålskommittén att uppgift bör få lämnas
endast om pågående förundersökning.

Som rikspolisstyrelsen har framhållit är det inkonsekvent att länsstyrelse
och statens invandrarverk har rätt att i utdrag av polisregister få uppgift
om antecknad misstanke om brott, även om åtal inte har väckts för brottet,
medan motsvarande anteckning inte får läggas til! grund för ett vandelsintyg
till dessa myndigheter. Begränsningen medför också t. ex. att i
ett utlåtande som avges till länsstyrelse i ett körkortsärende inte får nämnas
att den person intyget gäller är misstänkt för trafikbrott. Rikspolisstyrelsens
förslag står inte heller i strid med de riktlinjer som angetts i prop.
1965: 18 med förslag till PRL i fråga om till vilka myndigheter uppgifter
om misstankar för brott skall få lämnas ut.

Jag förordar sålunda att rikspolisstyrelsens förslag rörande intygsgivning
till den centrala utlänningsmyndigheten och länsstyrelse genomförs i
enlighet med styrelsens framställning. Detta innebär att jag inte biträder
det av några remissinstanser framlagda förslaget, att i vandelsintyg till invandrarverket
eller länsstyrelse inte bör få beaktas sådan misstanke för
brott som kvarstår efter åklagares beslut att inte väcka åtal. Som departementschefen
anförde i prop. 1965: 18 är åklagaren i dessa fall oförhindrad

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 140 år 1970

att sedermera väcka åtal, om preskriptionstiden inte har löpt ut (prop. s. 82).
Invandrarverket och länsstyrelserna kan också få registerupplysningar om
sådana misstankar på annat sätt än genom vandelsintyg. Frågan om registrering
i samband med inledande och avslutande av förundersökning torde
få övervägas ytterligare vid den förut nämnda översynen av åtalsbestämmelser
m. in.

De förordade ändringarna av reglerna om uppgiftslämnandet bör lämpligen
lagtekniskt genomföras så att i nuvarande 7 § PRL tas in de rehabiliteringsregler
som skall gälla för normalrutinen, medan det i en ny
paragraf, betecknad 7 a §, tas in bestämmelser om avvikelser från normalrutinen.
Den nya paragrafen kommer därvid att innehålla regler om vilka
myndigheter som har rätt att få fullständiga uppgifter samt om utlämnande
av uppgifter angående livstids förvisning och av anteckning rörande sinnesundersökning
eller rättspsykiatrisk undersökning. Vidare bör 8 § andra
stycket ersättas av regler som anger i vilka fall vandelsintyg får grundas
på uppgifter som avses i 6, 7 och 7 a §§. Uppgifter som avses i 6 § bör därvid
behandlas i ett stycke och begränsningar enligt 7 och 7 a §§ i ett nytt tredje
stycke.

Den löpande produktionen av maskinellt framställda utdrag av rikspolisstyrelsens
personregister torde kunna sättas i gång under budgetåret 1970/
71. Dagen för ikraftträdandet av de nu föreslagna ändringarna i PRL är beroende
av vid vilken tidpunkt den löpande produktionen av registerutdrag
kan börja. Det är emellertid inte möjligt att nu avgöra vilken dag detta
kan ske. Det bör därför få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om den
nya lagstiftningens ikraftträdande.

5. Hemställan

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m. m.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.
1

Jag hemställer, att lagrådets yttrande över lagförslaget inhämtas enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Britta Ggllensten

1 Bilagan, som är likalydande med det förslag som är fogat vid propositionen, har uteslutits här.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 140 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 maj 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,
regeringsrådet Martenius,
justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 21 maj 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justi ti eärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 10
april 1970 hade Kungl. Maj :t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen lagrådets
utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring
i lagen om polisregister m. m.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
assessor Bengt Karle.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 150 år 1970

21

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Sofiero den 5 juni
1970.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer,
Moberg, Lidbom.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om ändring i lagen (1965: 94) om polisregister m.m.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och
hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700315