Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om
ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt, m. m.;
given Stockholms slott den 20 mars 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272),

4) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623),

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

G.E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1967 års sjömansskattekommittén betänkande ”Sjömansbeskattningen”
(SOU 1969:55) framläggs i propositionen ett flertal förslag om ändringar i bestämmelserna
om sjömansskatt. Förslagen avser förenkling och rationalisering av sjömansskattens
administration men även ändringar i de materiella bestämmelserna. Förmånen av fritt logi
för sjömän föreslås sålunda bli skattefri. Å andra sidan skall förmånen av fri kost, i
motsats till vad som f.n. är fallet, beskattas även hos gift sjöman i fjärrfart. Avdrag för
omkostnader, f.n. 100 kr. per år, föreslås höjt till 1 000 kr. i fjärrfart och 500 kr. i
närfart. De särskilda avdragen från de framräknade skattebeloppen föreslås väsentligt
höjda, i fjärrfart från 25 till 150 kr. och i närfart från 10 till 50kr. per månad, varvid
dock en viss begränsningsregel avses skola gälla. Skattetabellen för fjärrfart föreslås skola
gälla även för lastfartyg i närfart, som inte går i linjetrafik. Beskattning av s.k. engångsbelopp
skall enligt förslaget förenklas. Sjömansskatten för utländska sjömän utgår f.n. med
15 %, men föreslås skola uttas efter en progressiv skala. Möjligheterna till jämkning av
sjömansskatt föreslås vidgade. I övrigt avser propositionen ändrade bestämmelser om det
administrativa förfarandet, däribland redovisning av skatt på sjuklön samt restitution och
rättelse av sjömansskatt.

I propositionen framläggs också förslag till bestämmelser avseende frågan i vad mån
sjöinkomst skall inverka på rätten till grundavdrag och skattereduktion, som avses i prop.
1970:70. Även i övrigt anpassas sjömansskatten till de i sistnämnda proposition föreslagna
grunderna för direkt skatt.

De föreslagna bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

1) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1958:295) om sjömansskatt,
dels att 16 § 2 mom., 34 § och 37 § 3 mom. skall upphöra att gälla,
dels att 1,2 och 5 §§, 7 § 1 mom., 8-10 §§, 12 § 1 och 3 mom., 13-15 §§, 16 §
1 mom., 17 §, 21 § 1 och 2 mom., 22-25 §§, 30, 32 och 36 §§, anvisningarna till 1 och
7—12 §§ samt rubriken närmast före 16 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före 31 § skall lyda ”Besvär”,

dels att i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 17 a, 17 b och 32 a §§ samt
närmast före 36 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Sjömansskatt enligt-----

Den som----------

(Se vidare anvisningarna.)

I denna---------------

n ä r f a r t: fart mellan svenska hamnar
utanför öppen kust eller utomskärs vid
kusterna samt fart mellan svensk och utländsk
hamn eller mellan utländska hamnar,
dock ej fart bortom linjen HanstholmLindesnäs
eller bortom Cuxhaven,

fjärrfart: fart, helt eller delvis, bortom
linjen Hanstholm-Lindesnäs eller bortom
Cuxhaven,

(Föreslagen lydelse)

§•

2 § sägs.
på fartyget.

Förordningen är icke tillämplig vid anställning
ombord på svenskt handelsfartyg i
fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller
på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs
vid kusterna eller i Kalmarsund (inre
f ar t).

(Se vidare anvisningarna.)

med handelssjöfarten,
n ä r f a r t : linjefart mellan svenska
hamnar utanför öppen kust eller utomskärs
vid kusterna samt linjefart mellan svensk och
utländsk hamn, dock ej linjefart bortom linjen
Hanstholm-Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,

fjärrfart: annan fart än inre fart och
närfart,

1 Senaste lydelse 1969:107.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

inkomst ombord:-------

beskattningsbar inkomst:
kontant inkomst ombord, i förekommande
fall minskad med avgifter, som sjömannen på
grund av sin tjänst ombord har att erlägga
för egen eller efterlevandes pensionering,
med belopp, som fastställts genom beslut om
jämkning och, i den mån det medgivits av
Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer, med belopp som enligt avtal
mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
utgör krigsrisktillägg eller motsvarande
ersättning,

beskattningsår: det-------

(Föreslagen lydelse)

enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst:
kontant inkomst ombord, i förekommande
fall minskad med belopp, som fastställts
genom beslut om jämkning och, i den mån
det medgivits av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer, med belopp som
enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
utgör krigsrisktillägg eller
motsvarande ersättning,

sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

5§.

Vid varje utbetalning till sjöman av Vid varje avräkning med sjöman av
belopp, som utgör beskattningsbar inkomst, belopp, som utgör beskattningsbar inkomst,
skall genom redarens försorg sjömansskatt skall genom redarens försorg sjömansskatt
avdragas. avdragas.

7§.

1 m o m. För här i riket bosatt sjöman
skall sjömansskatt utgå för månad och beräknas a)

vid anställning ombord på fartyg, som
huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid
denna förordning fogad sjömansskattetabell
I, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg
enligt vid denna förordning fogad sjömansskattetabell
II.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden
föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas enligt
tabell / jämväl vid anställning ombord på
fartyg, som användes i närfart.

1 m o m. För här i riket bosatt sjöman
skall sjömansskatt utgå för månad och beräknas a)

vid anställning ombord på fartyg, som
huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid
denna förordning fogad sjömansskattetabell
F, samt

b) vid anställning ombord på annat fartyg
enligt vid denna förordning fogad sjömansskattetabell
N.

I särskilda fall må sjömansskattenämnden
föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas enligt
tabell Fjämväl vid anställning ombord på
fartyg, som användes i närfart.

Bestämmelserna i 65 § kommunalskattelagen
äga motsvarande tillämpning i fråga om
sjömansskatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Avser inkomst ombord kortare
tidsperiod än månad, beräknas, där icke
bestämmelserna i 2 mom. till annat föranleda,
först den mot inkomsten svarande
månadsinkomsten. Skatten uträknas därefter
till så stor del av skatten å månadsinkomsten,
som svarar mot den tidsperiod inkomsten
avser, och erlägges i helt antal kronor,
varvid överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som avses
i föregående stycke, fastställas av sjömansskattenämnden.

2 mo m. Utgöres inkomst ombord av
engångsbelopp i form av sjuklön, semesterersättning,
s.k. vederlagsersättning eller av
annan ersättning för lön under viss tids ledighet,
beräknas skatten å ersättningen för sig
och med hänsyn tagen till tiden för den ledighet
inkomsten avser. Därvid skall ersättning
för varje period om trettio dagar anses
som särskild månadsinkomst. Beträffande ersättning
för överskjutande dagar skall skatten
beräknas med tillämpning av bestämmelserna
i 1 mom.

3 mo m. För beräkning av skatt å annat
engångsbelopp än i 2 mom. sägs skall följande
gälla.

Skatt å engångsbelopp, som icke överstiger
ettusentvåhundra kronor, beräknas efter
det procenttal med vilket skatt skulle hava
utgått å ett belopp av etthundra kronor lagt
till den senast uppburna månadsinkomsten.
Skatten erlägges i helt antal kronor, varvid
överskjutande öretal bortfaller.

Överstiger engångsbeloppet ettusen tvåhundra
kronor, beräknas skatten på engångsbeloppet
till tolv gånger det belopp varmed
skatten för sjömannens senast uppburna
månadsinkomst ökar, om till månadsinkomsten
lägges en tolftedel av engångsbeloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse 1961:36.

För sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt
enligt 7 §, skall sjömansskatt utgå
för månad och beräknas enligt särskild kolumn
i sjömansskattetabell F eller N, om sjömannen
icke på godtagbart sätt visar, att han
är skattskyldig i annat land för inkomsten
ombord.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt
enligt de bestämmelser som gälla för
här i riket bosatt sjöman, skall erlägga
sjömansskatt med femton procent av den
beskattningsbara inkomsten, därest han icke
på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig
i annat land för inkomsten. Skatten
erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande
öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

1 m o m. Det åligger sjöman, som avses i
7 § 1 mom., att omedelbart efter mottagandet
av debetsedel å preliminär A-skatt
uppvisa densamma för befälhavaren.

Skatteavdrag skall------------

§■

1 mom. Avser inkomst ombord kortare
tidsperiod än månad, beräknas, där icke
bestämmelserna i 2 mom. föranleda till annat,
först den mot inkomsten svarande månadsinkomsten.
Skatten uträknas därefter till
sä stor del av skatten på månadsinkomsten,
som svarar mot den tidsperiod inkomsten
avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid
överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som avses
i föregående stycke, fastställas av sjömansskattenämnden.

2 mom. Skatten på engångsbelopp beräknas
för sig och utgår med den procentandel,
som skatten på den beskattningsbara
månadsinkomsten under den månad, när engångsbeloppet
avräknas, utgör av månadsinkomsten
jämte värdet av fri kost. Har sjömannen
icke varit anställd i redarens tjänst
under nämnda månad, bestämmes procenttalet
med hänsyn till hans närmast dessförinnan
uppburna månadsinkomst och värdet
av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt
till närmast hela tal.

(Se vidare anvisningarna.)

§■

1 m o m. Det åligger sjöman, som är
bosatt här i riket, att omedelbart efter
mottagandet av debetsedel å preliminär
A-skatt uppvisa densamma för redaren. Uppvisar
sjömannen icke sådan debetsedel, åligger
det redaren att från lokal skattemyndighet
införskaffa debetsedeln eller erforderliga
uppgifter om dess innehåll.
preliminär A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som
nu sagts, eller har redare icke kunnat införskaffa
debetsedeln eller erforderliga uppgifter
om dess innehåll, må skatteavdrag under
januari och februari månader ske enligt den

1* Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj ds proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

uppvisas efter det skatteavdrag sålunda verkställts,
att avdrag rätteligen bort ske enligt
annan kolumn skall det åligga befälhavaren
att senast vid därnäst följande avlöningstillfälle
företaga erforderlig rättelse.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal
skattemyndighet eller från sjömansskattenämnden
eller på annat sätt som bestämts av
sjömansskattenämnden visa enligt vilken
-kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall
ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn
skall av befälhavaren iakttagas från och med
det avlöningstillfälle, som infaller näst efter
det att beskedet överlämnats till befälhavaren.

2 mom. Sjöman, som avses i 7 §
2 mom., har att genom intyg från sjömansskattenämnden
eller på annat sätt som
bestämts av nämnden visa enligt vilken
kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall
ske.

3 m o m. Har sjöman för vilken skatt
skall beräknas enligt sjömansskattetabell icke
på föreskrivet sätt visat vilken kolumn som
är tillämplig, skall, utom i fall som avses i
1 mom. tredje stycket, skatteavdrag verkställas
enligt kolumnen för ogift sjöman utan
barn.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

kolumn som senast tillämpats under nästföregående
beskattningsår. Om det senare av
debetsedel eller på annat sätt tillförlitligen
framgår, att avdrag rätteligen bort ske enligt
annan kolumn skall det åligga redaren att vid
därnäst följande löneavräkning företaga erforderlig
rättelse. Rättelse må dock icke ske
senare än vid löneavräkningen för mars månad.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal
skattemyndighet eller beslut från sjömansskattenämnden
eller på annat sätt som
bestämts av sjömansskattenämnden visa
enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell
avdrag skall ske. Besked om sålunda tillämplig
kolumn skall av redaren iakttagas från
och med den löneavräkning, som sker näst
efter det att beskedet uppvisats för redaren.

2 m o m. Sjöman som utan att vara bosatt
här i riket skall erlägga sjömansskatt enligt
7 §, har att genom beslut från sjömansskattenämnden
eller på annat sätt som bestämts
av nämnden visa enligt vilken kolumn
i sjömansskattetabell avdrag skall ske. Därvid
äger 1 mom. tredje stycket motsvarande tilllämpning.

3 m o m. Har sjöman, som skall erlägga
skatt enligt 7 §, icke på föreskrivet sätt visat
vilken kolumn som är tillämplig eller har redare
beträffande sådan sjöman icke kunnat
utröna detta, skall, utom i fall som avses i
1 mom. tredje stycket första punkten, skatteavdrag
verkställas enligt kolumnen för ogift
sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

1 m o m.1 Gör sjöman sannolikt, att han 1 m o m. Gör sjöman, som har att erlägga
året efter beskattningsåret vid taxering enligt sjömansskatt enligt 7 §, sannolikt att han

1 Senaste lydelse 1960:176.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

förordningen om statlig inkomstskatt skulle
kunna påräkna avdrag för

a) underskott å_____________

Jämkning i fall som avses vid a)—dj må
dock endast medgivas, om avdrag vid taxering
kunnat påräknas med minst 600 kronor.

3 mom.1 För studerande, som är anställd
ombord på fartyg under ferier, må
genom beslut om jämkning den beskattningsbara
inkomsten i skälig mån nedsättas, så
framt han gör sannolikt, att sjömansskatten
å hans inkomst ombord under beskattningsåret
väsentligt överstiger den slutliga skatt
som skulle hava påförts honom, därest
inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst
enligt kommunalskattelagen.

(Se vidare anvisningarna.)

året efter beskattningsåret vid taxering enligt
förordningen om statlig inkomstskatt skulle
kunna påräkna avdrag för
nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må
dock endast medgivas, om den till sjömansskatt
beskattningsbara inkomsten därigenom
nedsättes med minst 600 kronor.

3 m o m. Sjöman, som har att erlägga
sjömansskatt enligt 7 §, må genom beslut om
jämkning medgivas nedsättning i skälig mån
av skatten under förutsättning,

att den tid under beskattningsåret då han
haft inkomst ombord, i förekommande fall
tillsammans med den tid under samma år då
han haft inkomst i land av eget arbete, uppgår
till högt sex månader,

att han under mer än tre månader av året
bedrivit studier, fullgjort militärtjänstgöring
eller varit sjuk utan att åtnjuta sjuklön och
att under året erlagd sjömansskatt och beräknad
slutlig skatt på inkomst i land sammanlagt
väsentligt överstiger den slutliga
skatt som han kan beräknas bli påförd om
även inkomsten ombord utgjort intäkt av
tjänst enligt kommunalskattelagen.

Slutlig skatt skall, om icke särskilda skäl
föranleda annat, vid skattejämförelsen beräknas
med ledning av den för beskattningsåret
gällande skattetabell för beräkning av
preliminär A-skatt som närmast motsvarar
den utdebitering till kommunal skatt som
utgör grund för sjömansskattetabellerna. Vid
beräkning av slutlig skatt för gift sjöman skall
hänsyn tagas även till makens inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

13 §. 2

Beslut om jämkning meddelas av sjömans- Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden.
skattenämnden. Nämnden har rätt att, där sä

anses påkallat, uppskjuta prövning av jämk 1

Senaste lydelse 1961:36.

^Senaste lydelse 1969:107.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Ansökan om---------

I beslut om jämkning skall angivas, under
vilken tid detsamma skall iakttagas vid
verkställande av avdrag för sjömansskatt.

Å belopp, som restitueras på grund av
sjömansskattenämndens beslut om jämkning,
utgår icke ränta.

1 mom.1 Det åligger redare att till
sjömansskattekontoret för vaije period om
två månader, räknat från beskattningsårets
början, inbetala och redovisa under perioden
innehållen sjömansskatt. Sådan skatt skall
dock icke inbetalas å den del av till sjöman
utbetald sjuklön, vilken motsvarar den ersättning
från allmän försäkringskassa som
redaren äger uppbära på grund av bestämmelserna
i 3 kap. 16 § andra eller tredje
stycket lagen om allmän försäkring.

För redovisningen har redaren att för
varje fartyg upprätta förteckningar över
skatteavdrag.

För varje redovisningsperiod skall redaren
senast den sista dagen i andra månaden efter
periodens utgång insätta skattens sammanlagda
belopp å sjömansskattekontorets postgirokonto
och till kontoret insända de
upprättade och summerade förteckningarna
över gjorda avdrag. Sjömansskattenämnden
må efter därom gjord framställning bevilja
anstånd med skattens inbetalning och redovisning,
i regel dock högst en månad.

(Föreslagen lydelse)

ningsärende till följande beskattningsår.
efter beskattningsåret.

Har under beskattningsåret ändring inträffat
i förhållande, varom sjömannen lämnat
uppgift i ansökan om jämkning, är han skyldig
att omedelbart underrätta sjömansskattekontoret.

I beslut om jämkning skall angivas, under
vilken tid detsamma skall iakttagas vid
verkställande av avdrag för sjömansskatt,
samt vad sjömannen har att iakttaga, om
ändring inträffar i förhållande, varom han
lämnat uppgift i ansökan om jämkning.

§-

1 m o m. Det åligger redare att till
sjömansskattekontoret för vaije period om
två månader, räknat från beskattningsårets
början, inbetala och redovisa under perioden
innehållen sjömansskatt. Av den för varje
period redovisade skatten har redaren rätt
att behålla ett belopp motsvarande en procent
av skatten. Det redaren tillkommande beloppet
beräknas till helt antal kronor, varvid
överskjutande öretal bortfaller.

Redovisning av skatten skall ske i den
ordning sjömansskattenämnden bestämmer.

För vaije redovisningsperiod utom
november—december skall redaren senast
den sista dagen i andra månaden efter
periodens utgång å sjömansskattekontorets
postgirokonto insätta den skatt som skall inbetalas.
För redovisningsperioden novemberdecember
skall inbetalning ske senast den 15
därpå följande februari. Sjömansskattenämnden
må efter därom gjord framställning bevilja
anstånd med skattens inbetalning och redovis -

1 Senaste lydelse 1963:301.

Kungl. Maj ds proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Förteckning skall upprättas å blankett,
vartill sjömansskattenämnden fastställt formulär.

2 m o m.1 Inbetalas sjömansskatt senare
än i 1 mom. sägs, skall restavgift och tilläggsavgift
utgå beräknade enligt bestämmelserna
i 58 § 1 mom. första, andra och tredje styckena
uppbördsförordningen. Tilläggsavgiftenbestämmes
därvid i förhållande till det antal
tidrymder av sex månader, utöver den första,
som påbörjats efter utgången av den tidpunkt,
då skatten rätteligen skolat erläggas, intill
dess skatten inbetalas eller revisionskrav fastställes
enligt 17 § 2 mom.

Förmenar sjöman,--------------

hos sjömansskattenämnden.

Ansökan om______________

Å belopp, som restitueras på grund av
sjömansskattenämndens beslut om rättelse,
utgår icke ränta.

Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen
stadgas skall äga motsvarande
tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

^Senaste lydelse 1967:636.

(Föreslagen lydelse)

ning, i regel dock högst en månad. Anstånd
för redovisningsperioden november-december
må beviljas endast om synnerliga skäl föreligga.

2 m o m. Inbetalas sjömansskatt senare
än i 1 mom. sägs, skall restavgift och tilläggsavgift
utgå beräknade enligt bestämmelserna
i 58 § 1 mom. första, andra och tredje styckena
uppbördsförordningen. Tilläggsavgiftenbestämmes
därvid i förhållande till det antal
tidrymder av sex månader, utöver den första,
som påbörjats efter utgången av den tidpunkt,
då skatten rätteligen skolat erläggas, intill
dess skatten inbetalas eller av sjömansskattenämnden
fastställes till befalning.

§.

1 mom. Förmenar sjöman,--------

hos sjömansskattenämnden.

efter beskattningsåret.

Framgår vid granskning att sjömansskatt
avdragits obehörigen eller avdragits eller
redovisats med för högt belopp, må sjömansskattekontoret
hos sjömansskattenämnden
hemställa om rättelse.

2 mom. Har under beskattningsåret ändring
inträffat i förhållande, varom sjömannen
lämnat uppgift i ansökan om rättelse, är
han skyldig att omedelbart underrätta sjömansskattekontoret.

I beslut om rättelse som avser befrielse
från skatt, medgivande att skatt skall erläggas
enligt 8 § eller besked om tillämplig kolumn,
skall angivas under vilken tid beslutet
skall iakttagas samt vad sjömannen har att
iakttaga, om ändring inträffar i förhållande,
varom han lämnat uppgift i ansökan om rättelse.

1 ** Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

1 m o m. Redare för handelsfartyg, som
omförmäles i 1 §, skall årligen enligt formulär,
som fastställes av sjömansskattenämnden,
före den 1 oktober till sjömansskattekontoret
lämna uppgifter avseende nästkommande
år

a) om storleken —------------

Inträffar ändring------------

(Föreslagen lydelse)

3 m o m. Har avdrag för sjömansskatt
obehörigen underlåtits eller verkställts med
för lågt belopp, må sjömansskattekontoret
hos sjömansskattenämnden hemställa om
rättelse när felaktighet berott på,

att sjömannen i ansökan om jämkning eller
rättelse lämnat oriktig uppgift,

att han icke iakttagit honom enligt
2 mom. första stycket eller 13 § tredje
stycket åvilande underrättelseplikt, eller
att ändring inträffat i förhållande, som
påverkar kolumnbestämningen för honom.

Innan beslut om rättelse meddelas, skall
sjömannen erhålla tillfälle att yttra sig, om
det icke är uppenbart överflödigt eller sjömannen
är oanträffbar.

Beslut om rättelse enligt första stycket
må innefatta fastställande till betalning av
det skattebelopp som sjömannen ytterligare
skall erlägga.

Rättelse må icke ske om vad som undgått
beskattning är att anse som ringa och må icke
beslutas senare än fem år efter beskattningsåret.

Redares uppgiftsplikt och ansvarighet för
sjömansskatt, m.m.

1 m o m. Redare för handelsfartyg, som
omförmäles i 1 § första stycket, skall årligen
enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden,
före den 1 oktober till
sjömansskattekontoret lämna uppgifter avseende
nästkommande år
och 2).

till sjömansskattekontoret.

17 §.

1 m o m. Underlåter redare,------att avdraga.

Har redare verkställt avdrag för sjömans- Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt
men icke inbetalat det innehållna skatt är sjömannen fri från betalningsansvar
beloppet i tid, som i denna förordning för motsvarande skattebelopp.
stadgas, är sjömannen fri från betalningsansvar
för motsvarande skattebelopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Underlåter redare____________

2 m o m.1 Har skatt icke erlagts i rätt
tid, åligger det sjömansskattekontoret att
snarast möjligt framställa krav mot redaren
(revisionskrav). Därest redaren
visar, att skatteavdrag icke kunnat verkställas
på grund av meddelad införsel för underhållsbidrag
eller att underlåtenheten berott
på oriktig uppgift av sjömannen, skall kravet

1 stället riktas mot denne.

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller
inbetalas icke det belopp kravet avser, skall
kravet underställas sjömansskattenämnden
för prövning. Fastställer sjömansskattenämnden
revisionskravet, må det fastställda beloppet
omedelbart indrivas i den ordning,
som gäller i fråga om skatt enligt uppbördsförordningen.
Införsel enligt införsellagen får
äga rum vid indrivning hos sjömannen och, i
fall varom i 1 mom. andra stycket sägs, hos
redaren av sjömansskatt och därå belöpande
restavgift och tilläggsavgift.

Redare eller sjöman, som har att erlägga
mot underlätet skatteavdrag svarande belopp,
är tillika skyldig att å beloppet gälda
restavgift enligt bestämmelserna i 14 §

2 mom.

(Föreslagen lydelse)

Bestämmelserna i 77 a § uppbördsförordningen
om betalningsskyldighet i vissa fall
för arbetsgivares företrädare äga motsvarande
tillämpning i fråga om sjömansskatt.
icke avdragit.

2 m o m. Har skatt icke erlagts eller
erlagts med för lågt belopp, åligger det
sjömansskattekontoret att snarast möjligt
framställa krav (r e v i s i o n s k r a v) på felande
belopp. Belopp under tio kronor utkräves
dock icke.

Revisionskrav skall dock icke framställas
beträffande skattebelopp som fastställts till
betalning genom beslut om rättelse enligt
15 § 3 mom.

3 mo m. Revisionskrav skall, utom ifall
som avses i andra stycket, riktas mot redaren.
Sjömannen skall underrättas om krav
mot redaren, om detta avser större belopp
för hans del eller särskilda skäl eljest föreligga Krav

skall riktas mot sjömannen,
om skatteavdrag i fall som avses i 10 §
1 mom. tredje stycket verkställts med för lågt
belopp och redaren icke kunnat företaga erforderlig
rättelse,

1 Senaste lydelse 1969:243.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. Det åligger___________

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning
skall utgå till kommun, landstingskommun,
municipalsamhälle och allmänna sjukkassor,

om kravet grundas på felaktighet som föranlett
beslut om rättelse enligt 15 § 3 mom.,
om skatteavdrag i annat fall underlåtits på
grund av oriktig uppgift av sjömannen, eller
om skatteavdrag icke kunnat verkställas
på grund av meddelad införsel för underhållsbidrag.

17 a §.

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller
inbetalas icke det belopp kravet avser skall
det underställas sjömansskattenämnden.

Finner nämnden kravet lagligen grundat,
skall den fastställa beloppet till betalning.

Avser kravet skatt som redaren avdragit
men icke inbetalat och har redaren icke bestritt
kravets riktighet, skall kravet icke
underställas sjömansskattenämnden.

Redare eller sjöman, som har att erlägga
mot underlätet skatteavdrag svarande belopp,
är skyldig att på beloppet erlägga restavgift
enligt 14 § 2 mom. Sjömansskattenämnden
äger meddela föreskrifter beträffande undantag
från skyldigheten att erlägga restavgift i
fall som nu avses.

17 b §.

Belopp som sjömansskattenämnden fastställt
till betalning eller som avses i 17 a §
andra stycket må indrivas i den ordning, som
gäller i fråga om skatt enligt uppbördsförordningen.

Införsel enligt införsellagen må äga rum
vid indrivning av sjömansskatt och därå belöpande
restavgift och tilläggsavgift hos sjömannen
och i fall, som avses i 17 § 1 mom.
andra stycket, hos redaren.

§■

—beräknande av sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning
skall utgå till kommun, landstingskommun
och allmän försäkringskassa,

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7) lämna anvisningar____________

Sjömansskattenämnden äger,_______

2 m o m. Sjömansskattenämnden skall bestå
Nämnden är beslutför, då ordföranden och
minst två andra ledamöter eller suppleanter
äro tillstädes, dock att — efter nämndens
uppdrag — beslut må av ordföranden eller,
vid förfall för denne, av vice ordföranden
ensam fattas i sådana ärenden eller grupper
av ärenden, som äro av enklare beskaffenhet.
Sådant uppdrag må icke avse ärenden, som
omförmälas i 1 mom. vid 1), 2), 7) eller 8).

Sjömansskattenämnden skall vara

-----denna förordning.

----erlägga restavgift.

------av ledamöter.

Nämnden är beslutför, då ordföranden
och minst två andra ledamöter eller suppleanter
äro tillstädes, dock att — efter nämndens
uppdrag — beslut må av ordföranden
eller, vid förfall för denne, av vice ordföranden
ensam fattas i sådana ärenden eller
grupper av ärenden, som äro av enklare
beskaffenhet. Nämnden må uppdraga åt
suppleant för ordföranden respektive vice
ordföranden att, då särskilda skäl föreligga,
fatta nu ifrågavarande beslut. Uppdrag som
avses i detta stycke må icke avse ärenden,
som omförmälas i 1 mom. vid 2), 7) eller 8).
-------till Göteborg.

22 §.

Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 1)_____

Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 6)____

Annat beslut av sjömansskattenämnden
skall delgivas den som därigenom förpliktigas,
vederbörande skattskyldig eller sökande
ävensom den nedan i 24 § omförmälde
befattningshavaren.

Beslut, över_______________

utgivna meddelanden.

nämndens försorg.

Annat beslut av sjömansskattenämnden
skall delgivas den som därigenom förpliktigas,
vederbörande skattskyldig eller sökande
ävensom i 24 § omförmälda allmänna ombudet.

— med besvärshänvisning.

23 §.

1 mo m. Sjömansskattekontoret skall__

----------av sjömansskattenämnden,

6) efter sjömansskattenämndens närmare
bestämmande tillhandagå redare och sjömän
med upplysningar angående utgörande av
sjömansskatt, samt

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden
och dess ordförande.

Sjömansskattekontoret skall _

----------av sjömansskattenämnden,

6) efter sjömansskattenämndens närmare
bestämmande tillhandagå redare och sjömän
med upplysningar angående utgörande av
sjömansskatt,

7) uträkna belopp som skall återbetalas
på grund av beslut av sjömansskattenämnden
eller lokal skattemyndighet eller utslag av
skattedomstol,

8) i övrigt biträda sjömansskattenämnden
och dess ordförande.

Sjömansskattekontoret äger från myndighet,
redare, den gentemot vilken sjöman har

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Föreståndaren för sjömansskattekontoret
skall vara föredragande i sjömansskattenämnden.

underhållsplikt eller förmyndare för den
underhällsberättigade infordra sådana uppgifter
som erfordras för att sjömannen skall
bli rätt beskattad.

Kungl. Maj:t förordnar en befattningshavare
vid länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län att i kammarrätten och hos Kungl.
Maj:t föra det allmännas talan i mål angående
sjömansskatt.

Ledamöter av

Den som__

Vad i____

§•

Kungl. Maj:t förordnar ett allmänt ombud
att i kammarrätten och hos Kungl. Maj :t föra
det allmännas talan i mål angående sjömansskatt
samt ersättare för sådant ombud.

§-

del därav

enligt uppbördsförordningen.
denna förordning.

Utan hinder av första - tredje styckena
får uppgift lämnas om sjömans beskattningsbara
inkomst enligt denna förordning, om
den på inkomsten erlagda sjömansskatten
samt om den tid inkomsten avser.

30 §.

Underlåter redare------------

äger sjömansskattenämnden förelägga den
försumlige lämpligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar
vederbörande länsstyrelse efter anmälan av
sjömansskattenämnden.

11 §,

äger sjömansskattekontoret förelägga den
försumlige lämpligt vite. Vite må ej bestämmas
under 100 kronor eller över 5 000 kronor.

Om uttagande av förelagt vite förordnar
vederbörande länsstyrelse efter anmälan av
sjömansskattekontoret.

Länsstyrelsens beslut om utdömande av
vite skall delgivas den som därigenom förpliktas
och det allmänna ombudet.

Bestämmelserna i 83 § andra, fjärde och
femte styckena uppbördsförordningen äga
motsvarande tillämpning i fråga om vite som
avses i denna paragraf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

32 §.

1 m o m. Besvär över sjömansskattenämndens
beslut i ärenden, som avses i 21 §
1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över
nämndens beslut angående befrielse från
erläggande av restavgift må anföras hos
kammarrätten av vederbörande sjöman eller
befattningshavare, som avses i 24 §, så ock,
då fråga är om revisionskrav eller om
befrielse från skyldighet att erlägga restavgift,
av redare, som ålagts betalningsskyldighet
eller vars framställning om befrielse icke
bifallits.

Besvären skola_____________

Ej må__________________

2 m o m. Sedan besvären inkommit till
sjömansskattekontoret, skola vid besvären
fogas de handlingar, som legat till grund för
sjömansskattenämndens beslut. Hava besvär
anförts av sjöman eller redare, skall yttrande
avgivas av befattningshavare, som avses i
24 §. Över besvär, som anförts av nu nämnd
befattningshavare, skall sjöman eller redare,
som därav beröres, erhålla tillfälle att - om
hinder härför ej möter — avgiva förklaring.

När så-----------------

Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.

Handlingarna skola___________

3 m o m. Över sjömansskattenämndens
beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom.
vid 1) och 2), eller över nämndens beslut att
förelägga vite må klagan icke föras.

1 m o m. Besvär över sjömansskattenämndens
beslut i ärenden, som avses i 21 §
1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över
nämndens beslut angående befrielse från
erläggande av restavgift må anföras hos
kammarrätten av vederbörande sjöman eller
det allmänna ombudet, så ock, då fråga är
om revisionskrav eller om befrielse från
skyldighet att erlägga restavgift, av redare,
som ålagts betalningsskyldighet eller vars
framställning om befrielse icke bifallits.

överklagade beslutet,
till sjömansskattekontoret.

2 m o m. Sedan besvären inkommit till
sjömansskattekontoret, skola vid besvären
fogas de handlingar, som legat till grund för
sjömansskattenämndens beslut. Hava besvär
anförts av sjöman eller redare, skall yttrande
avgivas av det allmänna ombudet. Över
besvär, som anförts av ombudet, skall sjöman
eller redare, som därav beröres, erhålla
tillfälle att — om hinder härför ej möter —
avgiva förklaring.

yttrande infordras.

Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.

till kammarrätten.

3 m o m. Över beslut i ärenden, som avses
i 21 § 1 mom. vid 1) och 2), samt över
beslut att förelägga vite må klagan icke föras.

32 a§.

Över länsstyrelsens beslut i fråga om
utdömande av vite må besvär anföras hos
kammarrätten av den som förpliktats utgiva
vite och av allmänna ombudet. Besvären
skola hava inkommit till den länsstyrelse,
som meddelat det överklagade beslutet, inom
tre veckor från det klaganden fick del av beslutet
vid påföljd att de icke upptagas till
prövning. Den omständigheten att besvä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

(Nuvarande lydelse)

Restavgift, som erlägges utan att indrivning
äger rum, tillfaller statsverket.

Beträffande restavgift, som uttages genom
indrivning, skola uppbördsförordningens bestämmelser
angående fördelning gälla.

(Föreslagen lydelse)

ren ingivits till kammarrätten i stället för till
länsstyrelsen utgör ej hinder för deras prövning.
I sådant fall skall kammarrätten omedelbart
sända besvären till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall, sedan besvären inkommit
dit, infordra förklaringar och, om
förklaringarna föranleda därtill, påminnelser
från vederbörande samt därefter skyndsamt
överlämna handlingarna till kammarrätten
med yttrande, vartill omständigheterna giva
anledning.

g Restitution av sjömansskatt m. m.

1 mo m. Innebär beslut av sjömansskattenämnden
om jämkning eller rättelse
att redare eller sjöman äger återfå erlagd
skatt, skall återbetalning verkställas utan
särskild ansökan. Belopp under tio kronor
återbetalas dock icke.

Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom.
uppbördsförordningen skall i den omfattning
riksskatteverket bestämmer äga motsvarande
tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

2 mo m. Framkommer vid beslut om
återbetalning av skatt till sjöman att redare
på grund av revisionskrav eller eljest för
sjömannen erlagt visst skattebelopp, som
denne icke ersatt, skall återbetalning verkställas
till redaren intill det belopp redaren
har att fordra.

3 mo m. Sjöman eller redare som har
rätt att återfå för mycket erlagd skatt skall
erhålla ränta därå efter fem procent för år.
Uppkommer öretal vid beräkning av sådan
ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast
högre hela krontal. Ränta utgår dock icke,
om räntebeloppet understiger tio kronor.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas,

att ränta utgår från och med den 1 juli
året efter det år då skatten erlagts,

att ränta utgår till och med den månad,
då beslut om återbetalning meddelas.

Har beslut som föranlett ränta ändrats på

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått
eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet
beaktats vid ränteberäkningen, är
sjöman eller redare skyldig återbetala vad
han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna
om revisionskrav äga därvid motsvarande
tillämpning.

Anvisningar

tmi §.

Förordningen är icke tillämplig vid anställning
ombord på svenskt handelsfartyg i
inre fart. Med inre fart förstås i denna
förordning att fartyget huvudsakligast användes
för färder som endast gå i hamnar, på
floder, kanaler och insjöar eller inomskärs
vid kusterna eller i Kalmarsund.

Med svenskt-------------- bareboat basis.

Har sjöman--------_------- förra fartyget.

till 7 §.

Frågan huruvida____________

Är sjöman inskriven å svenskt sjömanshus,
skall sjömansskatt alltid utgå enligt de
bestämmelser, som gälla för här i riket bosatt
sjöman, därest han icke med intyg av
sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig
i annat land för inkomsten.

För semesterlön___________

i kommunalskattelagen.

Är sjöman svensk medborgare, skall sjömansskatt
alltid utgå enligt de bestämmelser,
som gälla för här i riket bosatt sjöman,
därest han icke med beslut av sjömansskattenämnden
visar att han är skattskyldig i annat
land för inkomsten,
gällande tabellen.

till 8 §.

Med engångsbelopp förstås t. ex. bärgarlön,
tantiem, kaplake, gratifikation, semesterersättning
och lönebelopp, som på grund av
avtal mellan arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer
på en gång utbetalas för mer
än en månad.

Vid tillämpning av 8 § 3 mom. skall
såsom senast uppburen månadsinkomst anses
den under nästföregående månad uppburna 1

Skatteavdrag enligt 8 § må underlåtas endast
om sjöman med beslut av sjömansskattenämnden
eller på annat sätt, som föreskrives
av sjömansskattenämnden, visar, att skatteavdrag
ej skall verkställas.

1 Senaste lydelse 1961:36.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

inkomsten. Har sjömannen icke varit anställd
i redarens tjänst under nämnda månad, skall
såsom senast uppburen månadsinkomst anses
i första hand inkomst som utbetalas samtidigt
med engångsbeloppet och i andra hand
närmast dessförinnan uppburen inkomst. I
fråga om inkomst, som avser kortare tidsperiod
än månad, skall en mot inkomsten
svarande månadsinkomst beräknas. Engångsbelopp
skall icke inräknas i månadsinkomst.

Vid beräkning av skatt enligt 8 § 3 mom.
andra stycket jämföres skatten på den senast
uppburna månadsinkomsten med skatten på
samma inkomst ökad med 100 kronor.
Skillnaden i kronor räknat mellan de båda
skattebeloppen anger det procenttal, efter
vilket skatten på engångsbeloppet skall beräknas.

till

Skatteavdrag, som avses i 9 §, må icke
underlåtas med mindre sjöman med intyg
utfärdat av sjömansskattenämnden eller på
annat sätt, som föreskrives av sjömansskattenämnden,
visar, att han är skattskyldig i
annat land för sin inkomst ombord.

till

Kolumnen i sjömansskattetabellen bestämmes
med motsvarande tillämpning av 4 §
uppbördsförordningen och enligt följande
uppställning. 1

(Föreslagen lydelse)

§•

Med engångsbelopp förstås dels bärgarlön,
tantiem, kaplake, gratifikation, semesterersättning,
vederlagsersättning och lönebelopp,
som på grund av avtal mellan arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer utbetalas
på en gång, dels liknande ersättning som
sjömansskattenämnden förklarat vara engångsbelopp.

Minst ett exemplar av den för ett fartyg
gällande sjömansskattetabellen skall genom
befälhavarens försorg hällas tillgängligt för
de anställda ombord.

Kolumnen i sjömansskattetabell F eller
N bestämmes i fall som avses i 7 § med motsvarande
tillämpning av 4 § uppbördsförordningen
och enligt följande uppställning.

1 Senaste lydelse 1965:82.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Å debetsedel för preliminär A-skatt angiven kolumn	Avdrag för sjö-mansskatt verk-ställes enligt nedanstående ko-lumn i sjömans-skattetabellen
1	1
2 eller 3	2-3
4	4

till

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall
lämnas i den avräkningsbok, med vilken
sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen,
såvitt icke sjömansskattenämnden
efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto
må lämnas i annan ordning. Har rättelse, som
avses i 10 § 1 mom. tredje stycket, företagits
skall anteckning härom ske i avräkningsboken.

till

Jämkning i fall som avses i 12 § 1 mom.
vid e) må för år räknat medgivas med högst
ett belopp, som motsvarar summan av vederbörligt,
vid erläggande av sjömansskatt icke
utnyttjat ortsavdrag och det belopp, med vilket
avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga
högst skulle hava kunnat medgivas vid
taxering till statlig inkomstskatt.

I fråga om sjöman, som avses i förordnande
enligt 7 § 2 mom., må vid jämkning enligt
12 § 1 mom. hänsyn tagas till sådana i
sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag,
vilka sjömannen med tillämpning av
grunderna för förordningen om statlig inkomstskatt
skulle hava kunnat påräkna vid
taxering i det land, där sjömannen är bosatt. 1

(Föreslagen lydelse)

Å debetsedel för preliminär A-skatt angiven kolumn	Avdrag för sjö-mansskatt verk-ställes enligt nedanstående ko-lumn i sjömans-skattetabell F eller N
1	1
2 eller 3	2-3
4	4

Skatteavdrag för gift sjöman verkställes
dock alltid enligt kolumn 2—3.

11 §•

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall
lämnas i den avräkningsbok, med vilken
sjöman skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen,
såvitt icke sjömansskattenämnden
efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto
må lämnas i annan ordning. Har rättelse, som
avses i 10 § 1 mom. tredje stycket eller 2
mom., företagits skall anteckning härom ske
i avräkningsboken.

12 §.!

Jämkning i fall som avses i 12 § 1 mom.
vid e) må för år räknat medgivas med högst
ett belopp, som motsvarar summan av icke
utnyttjat grundavdrag och det belopp, med
vilket avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga
högst skulle hava kunnat medgivas
vid taxering till statlig inkomstskatt.

I fråga om sjöman, som utan att vara
bosatt i Sverige har att betala sjömansskatt
enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § 1
mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda
författningsrum omförmälda avdrag, vilka
sjömannen med tillämpning av grunderna för
förordningen om statlig inkomstskatt skulle
hava kunnat påräkna vid taxering i det land,
där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda

1 Senaste lydelse 1964:72.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen
själv eller hans make skall jämkning
dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 § 3 mom. för i
Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skatt
beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Bestämmelsen i 17 § 1 mom. tredje
stycket gäller icke i fråga om sjömansskatt som redare avdragit före ikraftträdandet. Äldre lydelse
av 1, 2, 7-9 §§, 12 § 3 mom. och anvisningarna till nämnda paragrafer samt av 14 §
tillämpas beträffande sjömansskatt som avser år 1970 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

2) Förslag
till
Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. och 48 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)1 (Föreslagen lydelse)

46 §.

3 mom. Ha makar med hemmavarande
barn under 16 år båda haft A-inkomst enligt
9 § 3 mom. förordningen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, må den make som haft
den lägsta inkomsten av sådant slag åtnjuta
förvärvsavdrag. Ha makarna haft lika stora
A-inkomster, åtnjutes avdraget av den yngsta
maken. Avdraget är i fråga om inkomst av
rörelse 25 procent av nettointäkten av
rörelsen och i fråga om inkomst av tjänst 25
procent av inkomsten, i båda fallen dock
högst 2 000 kronor. I fråga om inkomst av
jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kronor.

Har gift-----------------

Avdrag enligt första___________

Har skattskyldig____________

Avdrag enligt detta moment må____

Avdrag enligt detta moment skall____

2 mom. Skattskyldig fysisk______

Grundavdraget är____________

Har skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall det
enligt bestämmelserna i detta moment eljest

högst 1 000 kronor,
under beskattningsåret.

2 000 kronor,
fall: 1 000 kronor,
sagda kommun.

§•

nedan sägs.

30 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret
uppburit lön eller annan gottgörelse som
utgör beskattningsbar inkomst enligt förord -

1 Som nuvarande lydelse har här upptagits den lydelse som föreslagits i prop. 1970:70.

Kungl. Maj :ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

medgivna grundavdraget minskas med en
tolftedel för varje kalendermånad, för vilken
sjömansskatt erlagts.

Det belopp

(Föreslagen lydelse)

ningen (1958:295) om sjömansskatt skall
grundavdraget beräknas med hänsyn till summan
av den skattskyldiges taxerade inkomst
enligt andra stycket och den beskattningsbara
inkomsten enligt nämnda förordning. Det
sålunda beräknade grundavdraget skall minskas
med en tolftedel för vaije period om
trettio dagar, för vilken den skattskyldige
uppburit beskattningsbar inkomst som förut
nämnts.
tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller vid 1971 och
tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

3) Förslag
till
Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953:272)

Härigenom förordnas, att 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272) skall ha nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande lydelseJ1 (Föreslagen lydelse)

2§.

4 mom. Skattereduktion åtnjutes___

Skattereduktion enligt_________

Skattereduktion sker
Bestämmelserna om

4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

2 250 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av första och andra
styckena skall som taxerad inkomst anses
även under beskattningsåret uppburen beskattningsbar
inkomst enligt förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Skattereduktion
som tillkommer skattskyldig enligt
nämnda bestämmelser skall minskas med en
tolftedel för varje period om trettio dagar,
för vilken den skattskyldige uppburit beskattningsbar
inkomst som förut nämnts.
av frälseränta.
preliminär A-skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller vid 1971 och
tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

1 Som nuvarande lydelse har här upptagits den lydelse som föreslagits i prop. 1970:70.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

4) Förslag
till
Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 mom., 39 § 1 mom. och 101 § 2 mom.
taxeringsförordningen (1956:623) skall ha nedan angivna lydelse.

37 §.

(Nuvarande lydelse)

lmom.1 Till ledning______________________följande uppställning:

U p p g i f t s s k y 1 d i g Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

8. Redare. Den som erlagt sjömansskatt Kontant inkomst ombord

enligt sjömansskattetabell. samt den tid för vilken

mottagaren erlagt sjömansskatt.

(Föreslagen lydelse)

1 mom. Till ledning___________________följande uppställning:

Up p g i f t s s k y 1 d i g Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

8. Redare.

Den som uppburit lön eller
annan gottgörelse som utgör
beskattningsbar inkomst enligt
förordningen om sjömansskatt
och för vilken
sjömansskatt skall beräknas
enligt 7 § förordningen.

Kontant inkomst ombord
enligt förordningen om sjömansskatt
samt det antal dagar
som mottagaren uppburit
denna inkomst.

1 Senaste lydelse 1967:109.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

39 §.

(Nuvarande lydelse)

1 mom.1 I särskilda----------------------följande uppställning:

U P P g i f t s s k y 1 d i g Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

9. Redare. Den som erlagt Åtnjutna förmåner.

sjömansskatt.

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. I särskilda----------------------följande uppställning:

Uppgiftsskyldig Vem up pgif t en skall Vad uppgiften skall

avse avse

9. Redare. Den som uppburit lön eller Åtnjutna förmåner.

annan gottgörelse som utgör
beskattningsbar inkomst enligt
förordningen om sjömansskatt.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

101 §.

2 m o m.2 Har genom beslut av sjömansskattenämnden
eller genom utslag av
kammarrätten eller Kungl. Maj:t bestämts,
att sjömansskatt icke skall erläggas för viss
inkomst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts,
må taxeringsintendent inom tid, som
angives i 100 §, anföra besvär med yrkande
om sådan ändring i den skattskyldiges taxering,
som kan föranledas av beslutet eller
utslaget.

2 m o m. Har genom beslut av sjömansskattenämnden
eller genom utslag av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t bestämts, att
sjömansskatt icke skall erläggas för viss inkomst,
för vilken sådan skatt tidigare erlagts,
eller att sjömansskatt på grund av jämkning
eller eljest skall erläggas med annat belopp än
tidigare fastställts, må taxeringsintendent
inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär
med yrkande om sådan ändring i den skattskyldiges
eller makens taxering, som kan
föranledas av beslutet eller utslaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas vad avser 37 § 1 mom. och 39 §
1 mom. första gången beträffande kontrolluppgifter till ledning vid 1972 års taxering.

1 Senaste lydelse 1962:594.

2 Senaste lydelse 1958:299.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet
Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott
den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG,
ANDERSSON, LANGE, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL,
ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LIDBOM, CARLSSON.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning
med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen (1958:295) om
sjömansskatt, m.m., och anför.

Inledning

1967 års sjömansskattekommittél, som tillsattes med stöd av Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 9 juni 1967 (direktiv se berättelsen till 1968 års riksdag s. 222) har
den 19 december 1969 avlämnat betänkandet ”Sjömansbeskattningen” (SOU 1969:55).

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket,
sjöfartsverket, handelsflottans välfärdsråd, handelsflottans pensionsanstalt, kammarrätten,
riksrevisionsverket, riksskattenämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
(CFU), sjömansskattenämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gotlands,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, utredningen om
definitiv källskatt, Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges
redareförening, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska maskinbefälsförbundet,
Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening samt Föreningen Sveriges fögderichefer.

Sjömansskattekommittén tillsattes närmast med anledning av en skrivelse den 21 juli
1965 från de ombordanställdas organisationer med begäran om översyn av förordningen
(1958:295) om sjömansskatt (SjF) i vissa hänseenden. Kommittén har behandlat de i
skrivelsen upptagna frågorna men dessutom — i enlighet med direktiven för sitt uppdrag —
gjort en allsidig översyn av förordningen. Till det viktigaste som kommittén föreslår får
hänföras att omkostnadsavdraget, fn. 100 kr., anses böra utgöra 700 kr. Vidare föreslås
förenklade bestämmelser om beskattning av s.k. engångsbelopp (t.ex. semester- och
vederlagsersättning). Sjömän från andra länder än de nordiska betalar fn. sjömansskatt
med 15 % med visst undantag; kommittén föreslår för dessa sjömän en progressiv
beskattningsmetod liknande ”fjärrfartsskatten” för gift svensk sjöman. Nuvarande regler
om jämkning av sjömansskatt vid korttidsanställning föreslås väsentligt liberaliserade. De
gällande bestämmelserna om rätt för redare att behålla visst belopp vid redovisning av
skatt på lön till sjöman under sjukdom anses böra förenklas. I övrigt föreslår kommittén
ändringar i ett flertal smärre frågor och redovisar i betänkandet även ett förslag till ADB
inom sjömansskatteredovisningen, som har utarbetats av en på området sakkunnig.

1 Ledamöter rättschefen Gösta Ekman, ordförande, redaktören Hjalmar Bååw, direktören Douglas
Forssblad, kanslirådet Yngve Hallin, ombudsmannen Georg Uhlin och kontorsföreståndaren Hans
Wolgast.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Kommitténs författningsförslag, som avser ändringar i förordningen om sjömansskatt
m.fl. författningar, torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.

Bilagan upptar dock inte kommitténs förslag till ändringar i lagen (1961:332) om
handräckning vid taxeringsrevision och lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dessa
förslag, som fordrar remiss till lagrådet, skall tas upp i annat sammanhang.

Sjömansskattekommittén och remissyttrandena

Gällande svensk och utländsk rätt

Nu gällande regler om svensk sjömansskatt och motsvarande bestämmelser i vissa
utländska stater redovisas på s. 39-47 i betänkandet.

Gällande rätt i Sverige. Bestämmelserna om sjömansskatt är intagna i SjF, till vilken
fogats tabeller för beräkning av skatt för hel månad. Nu gällande tabeller har fastställts
genom kungörelsen 1967:81 och tillämpas sedan den 1 juli 1967. Sjömansskatten uttas i
stället för statlig och kommunal inkomstskatt samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter.

Ärenden angående sjömansskatt handläggs av en av Kungl. Maj :t utsedd nämnd,
sjömansskattenämnden, som är förlagd till Göteborg och av sjömansskattekontoret, som
utgör en sektion av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (6 §).

Att i kammarrätten och hos Kungl. Maj :t föra det allmännas talan i mål angående
sjömansskatt förordnar Kungl. Maj :t en befattningshavare hos samma länsstyrelse (24 §).

För tillämpningen av SjF:s bestämmelser har sjömansskattenämnden utfärdat
anvisningar rörande sjömansskatt samt särskilda meddelanden. Dessutom har nämnden
med stöd av 8 § 1 mom. andra stycket fastställt tabeller för beräkning av skatt på inkomst
som avser kortare tid än en månad, s.k. dagtabeller.

Sjömansskatt utgår som en definitiv källskatt vid anställning i redarens tjänst ombord
på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton, vilket
huvudsakligast nyttjas i närfart eller fjärrfart. Utländskt fartyg som av svensk redare
förhyrs på s.k. bareboat basis likställs med svenskt handelsfartyg (1 § jämte anvisningar).
Förhyrning på bareboat basis innebär att fartyget förhyrs obemannat.

Med närfart avses fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid
kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar, dock
ej bortom linjen Hanstholm-Lindesnäs eller bortom Cuxhaven. Som fjärrfart betecknas
fart, helt eller delvis, bortom linjen Hanstholm-Lindesnäs eller bortom Cuxhaven (2 §).

SjF är inte tillämplig vid anställning på fartyg i inre fart. Med inre fart förstås fart i
hamnar, på floder, kanaler och insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund
(anvisningarna till 1 §).

Redare åligger att till sjömansskattekontoret för varje period om två månader, räknat
från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt.
Sådan skatt skall emellertid inte inbetalas på den del av till sjöman utbetald sjuklön,
som motsvarar vad redaren äger uppbära från allmän försäkringskassa på grund av
bestämmelserna i 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Redaren skall senast sista dagen i andra månaden efter den tvåmånadersperiod
redovisningen avser på fastställt formulär till sjömansskattekontoret insända summerad

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

förteckning över skatteavdragen för vaije fartyg. Skattebeloppen skall samtidigt inbetalas
till kontorets postgiro. Sjömansskattenämnden har möjlighet att efter framställning
medge anstånd med redovisningen (14 § 1 mom.).

Fullgör redare inte sin skyldighet att verkställa skatteavdrag eller inbetalar han inte
avdragen skatt, skall sjömansskattekontoret rikta krav mot honom (revisionskrav). Under
vissa förutsättningar får krav i stället riktas mot sjömannen. För att ett kravbelopp skall
kunna indrivas erfordras att sjömansskattenämnden fastställt kravet (17 §).

För här i riket bosatt sjöman beräknas sjömansskatten enligt endera av
två sjömansskattetabeller. Den ena gäller vid anställning på fartyg i fjärrfart (tabell I) och
den andra på fartyg i närfart (tabell II). Sjöman, som är inskriven i sjömansregister, dvs. i
princip varje svensk sjöman, skall på grund av särskild bestämmelse betala sjömansskatt
enligt skattetabell oberoende av var han verkligen är bosatt. Endast om han visar
skattskyldighet i annat land för inkomsten ombord, får skatteavdrag underlåtas (7 §
jämte anvisningar).

Enligt 7 § 2 mom. kan Kungl. Maj:t förordna att sjöman, som är bosatt i Danmark,
Finland, Island eller Norge, skall betala sjömansskatt enligt de bestämmelser som gäller
för här i riket bosatt sjöman. Sådant förordnande har lämnats beträffande sjömän, bosatta
i Danmark (kungörelsen 1958:541), Finland (kungörelsen 1958:542) och Norge (kungörelsen
1959:544).

Sjömansskatten beräknas för varje månad på sjömannens kontanta inkomst ombord. I
vissa fall beräknas skatten på ett mindre belopp än den kontanta inkomsten. Detta
förekommer när sjömannen på grund av sin tjänst ombord betalar avgift för egen eller
efterlevandes pensionering. Detsamma är fallet om sjömannen erhållit jämkning. I dessa
fall minskas inkomsten vid skatteberäkningen med avgiften eller jämkningsbeloppet.
likaså avräknas - i den mån det medgetts av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer — belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
utgör krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning.

Bestämmelserna om jämkning av sjömansskatt finns dels i 12 § och dels i kungl.
brev (1961:37) till sjömansskattenämnden, som utfärdats med stöd av 37 § 2 mom. SjF.
Beslut om jämkning fattas av sjömansskattenämnden. Jämkningsmöjligheterna är
begränsade och innefattar sålunda bl.a. inte utgifter för intäkternas förvärvande. Hänsyn
till sådana utgifter har i stället tagits vid fastställande av sjömansskattens storlek.

Enligt kungl. brev den 27 juni 1969 gäller skattefrihet för krigsrisktillägg som utgår
enligt vissa avtal mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas organisationer.

Nu aktuella allmänna grunder för sjömansskattetabellema framgår av en promemoria,
som intagits som bilaga 1 till prop. 1965:14. Gällande tabeller, som tillämpats alltsedan
den 1 juli 1967, har utfärdats av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens bemyndigande
(prop. 1967:7, BeU 2, rskr 51).

Sjömansskattetabellema innehåller tre kolumner, nämligen
kolumn 1 för ogift sjöman utan barn
kolumn 2—3 för gift sjöman
kolumn 4 för ogift sjöman med barn.

Skatteavdrag verkställs med ledning av den kolumnbeteckning som angetts antingen på
sjömannens debetsedel å preliminär A-skatt för det löpande året eller i beslut av
sjömansskattenämnden för samma år. Uppvisar sjömannen inte debetsedel eller beslut av
sjömansskattenämnden om tillämplig kolumn skall skatteavdrag verkställas enligt

Kung!. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

kolumn 1 i sjömansskattetabellen. Vissa särbestämmelser gäller dock för skatteavdrag
under januari och februari månader (10 §).

På månadsinkomst som enligt sjömansskattenämndens anvisningar innefattar månadslön
eller del av månadslön, inklusive avtalsenliga tillägg och övertidsersättning samt
drickspenninginkomst och provision, avläses skatten enligt tillämplig kolumn direkt i

skattetabellen (dagtabellen) på uppslaget för det antal dagar inkomsten avser (8 § 1 mom.).

Utgörs inkomsten av s.k. engångsbelopp sker beskattning på olika sätt beroende på
vilken form av engångsbelopp det är fråga om. Skatt på engångsbelopp i form av
semesterersättning och s.k. vederlagsersättning beräknas sålunda med hänsyn tagen till
den ledighet inkomsten avser, dvs. på i princip samma sätt som gäller för månadsinkomst
(8 § 2 mom.).

Annat engångsbelopp, exempelvis retroaktiv lön för mer än en månad, gratifikation
och bärgarlön, beskattas på ett sätt om beloppet uppgår till högst 1 200 kr. och på ett
annat sätt om det överstiger 1 200 kr.

Skatt på engångsbelopp, som inte överstiger 1 200 kr., beräknas efter det procenttal
med vilket skatt skulle ha utgått på ett belopp av 100 kr. lagt till den senast uppburna
månadsinkomsten.

Överstiger engångsbeloppet 1 200 kr., beräknas skatten på engångsbeloppet till 12
gånger det belopp varmed skatten för sjömannens senast uppburna månadsinkomst ökar,
om till månadsinkomsten läggs en tolftedel av engångsbeloppet. Med senast uppburen
månadsinkomst förstås den inkomst som uppburits månaden före den då engångsbeloppet
utbetalas. Endast om inkomst inte föreligger för nämnda månad får annan inkomst anses
som senast uppburen månadsinkomst (8 § 3 mom. jämte anvisningar).

Sjömansskatten tillfaller staten men staten utbetalar till kommun, landsting och
municipalsamhälle med en utdebitering för samhällets behov av minst en krona och till
allmän försäkringskassa årligen ersättning för deras genom sjömansskatten minskade
skatte- och avgiftsintäkter.

Ersättningarnas belopp är schablonmässigt beräknade till viss procent av den
sjömansskatt, som under beskattningsåret betalats av sjömän bosatta inom kommunen
eller inom försäkringskassans verksamhetsområde. Procentsatserna utgör sedan 1962 för
stad, som inte tillhör landstingskommun, 55 %, för annan kommun 40 %, för
landstingskommun 15%, för municipalsamhälle 2 %, och för försäkringskassa 6 %.
Ersättning utgår inte till kommun eller municipalsamhälle, om ersättningsbeloppet
understiger 500 kr. (4 §).

Eftersom sjömansskatten är en definitiv skatt skall inkomst ombord inte taxeras och
därför inte heller redovisas i självdeklaration. För annan inkomst än sjöinkomst är sjöman
däremot deklarationsskyldig om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
uppgått till sammanlagt minst 100 kr. Sjöman är vidare deklarationsskyldig om han vid
beskattningsårets utgång har förmögenhet överstigande 100 000 kr. eller om garantibelopp
för fastighet skall upptas som skattepliktig inkomst för honom.

Inkomst ombord sambeskattas inte med inkomst i land. Hänsyn till sjöinkomsten tas
emellertid på så sätt att sjöman vid taxering får vidkännas reducering av honom annars
tillkommande ortsavdrag. Reducering sker med en tolftedel för varje kalendermånad, som
sjömannen betalat sjömansskatt. Samma reducering sker för tid då sjöman betalat dansk,
finsk eller norsk sjömansskatt. Vidare skall vid taxering hänsyn tas till jämkning som kan
ha medgetts av sjömansskatten.

2* Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

Redare är enligt 37 § 1 mom. punkt 8 taxeringsförordningen (1956:623) skyldig att
beträffande sjöman, som betalat sjömansskatt enligt sjömansskattetabell, lämna kontrolluppgift
avseende dels sjömannens kontanta inkomst ombord och dels den tid som han
betalat sjömansskatt för. Skyldigheten avser sålunda alla tabellskattebetalande sjömän och
inkluderar därför sjömän bosatta i Danmark, Finland och Norge samt sådana sjömän, som
är inskrivna i svenskt sjömansregister och bosatta utom Sverige, Danmark, Finland och
Norge.

Kontrolluppgifterna beträffande i Sverige bosatta sjömän sänds till vederbörande
lokala skattemyndigheter att tillställas resp. taxeringsnämnder. Taxeringsnämnden skall
vid taxeringen med ledning av uppgiften dels bestämma sjömannens eventuella ortsavdrag
och dels föranstalta om att i inkomstlängd noteras hans beskattningsbara inkomst enligt
SjF och det antal månader som han betalat sjömansskatt för. Kontrolluppgiften utgör
vidare underlag för lokala skattemyndigheten vid fastställandet av sjömannens pensionsgrundande
inkomst.

Uppgifterna avseende i Danmark, Finland och Norge bosatta sjömän skall tillställas
sjömansskattekontoret. På grund av föreskrift i kungl. brev den 7 april 1961
vidarebefordrar kontoret uppgifterna till respektive sjömansskattemyndigheter i nämnda
länder. Från dessa myndigheter får sjömansskattekontoret å andra sidan kontrolluppgifter
beträffande i Sverige bosatta sjömän anställda ombord på de andra ländernas fartyg.
Kontoret skickar sistnämnda uppgifter vidare till taxeringsnämnderna, som skall
handlägga dem på i princip samma sätt som gäller beträffande de svenska kontrolluppgifterna.

Redarnas kontrolluppgifter avseende utomlands bosatta sjömän inskrivna i svenskt
sjömansregister går via sjömansskattekontoret till lokala skattemyndigheten i Stockholms
fögderi, som har att bestämma pensionsgrundande inkomst för denna kategori sjömän.

Beträffande i Sverige inte bosatta sjömän bör till en början erinras om
vad nyss nämnts, nämligen att i Danmark, Finland eller Norge bosatt sjöman ävensom i
utlandet bosatt sjöman, som är inskriven i det svenska sjömansregistret, betalar
sjömansskatt för sin inkomst enligt samma bestämmelser som gäller för här i riket bosatt
sjöman.

Annan i utlandet bosatt sjöman skall betala sjömansskatt med 15 % av den
beskattningsbara inkomsten ombord, om han inte på godtagbart sätt visar, att han är
skattskyldig i annat land för inkomsten. Skattesatsen är densamma på fartyg i när- och
fjärrfart och oberoende av inkomstens storlek, av sjömannens civilstånd eller eventuell
underhållsskyldighet mot barn (9 §).

Med stöd av 37 § 3 mom. har Kungl. Maj:t i kungörelsen (1958:302) förordnat att
sjömansskatt, som beräknas enligt 9 §, inte skall betalas av utländska sjömän, som på
särskilda hyresvillkor (de s.k. Hongkongreglema) är anställda ombord på svenska
handelsfartyg i fart på Fjärran Östern.

Gällande rätt i andra nordiska länder. I Danmark infördes bestämmelser om en
definitiv källskatt för sjömän genom lag den 31 mars 1958. Sjömansskatten ersätter
inkomstskatt till stat och kommun, inklusive kyrkliga avgifter, och folkpensionsavgift.
Här skall beröras några huvuddrag i den danska sjömansskatten, som tämligen ingående
har beskrivits i betänkandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Som villkor för att de ombordanställda skall omfattas av sjömansskattebestämmelsema
gäller att fartyget har en bruttodräktighet över 150 registerton och nyttjas i utrikesfart
eller närfart.

Linjetrafik, för vilken segeldistansen från hamn till hamn utgör mindre än 50 sjömil,
anses som begränsad fart, vilken inte hänförs till närfart. Sådan fart är exempelvis
färjetrafiken på Stora Bält och i Öresund samt på linjerna Rödbyhamn-Puttgarden och
Kalundborg—Århus.

I Danmark, Finland, Norge eller Sverige bosatta sjömän betalar sjömansskatt enligt
sjömansskattetabeller, olika för utrikes fart och närfart. Skatten är lägre i tabellen för
utrikes fart än i tabellen för närfart.

Den 1 januari 1970 har Danmark övergått till generellt system med preliminär källskatt
för landinkomst. I samband därmed har vissa ändringar skett i den danska sjömansskatten.
Bl.a. innehåller sjömansskattetabellema endast en kolumn, som gäller alla sjömän oavsett
försörjningsbörda. I tabellen har inräknats ett personavdrag för sjömannen själv med
500 kr. per månad. Sjöman med försöijningsskyldighet mot exempelvis hustru får utöver
det i sjömansskatten inräknade personavdraget såsom jämkning dessutom ett särskilt
personavdrag om 500 kr. per månad. Har hustrun egen inkomst skall hon emellertid i
första hand själv utnyttja avdraget. Vidare uppgår det i skatten inräknade fasta
utgiftsavdraget alltid till 400 kr. per månad och utrikesavdraget till 450 kr. per månad.

Värdet av fri kost är skattepliktig inkomst men skall inte tilläggas den kontanta
inkomsten vid skatteberäkningen. Hänsyn till kosten har nämligen tagits vid fastställande
av skattebeloppen i tabellerna.

Vid fastställande av sjömansskattetabellema har utgångspunkten varit att sjömansskatten
i stort sett skall ansluta sig till det allmänna skattetrycket i land. Skatten har
emellertid beräknats under den förutsättningen att inkomst ombord intjänas endast under
tio månader av året.

Utöver det fasta avdraget och utrikesavdraget kan sjömannen genom jämkning medges
särskilt avdrag. Grund för sådant särskilt avdrag är exempelvis underskott i förvärvskälla
och utgivet underhållsbidrag.

Vid beskattningen rör man sig med två olika intäktsbegrepp, nämligen A-intäkt, som i
stort motsvarar den svenska månadsinkomsten och som beskattas enligt tabell på samma
sätt som i Sverige, och särintäkt, som utgörs av engångsbelopp i form av bärgarlön,
tantiem, gratifikation, kaplake, retroaktiv lön m.m. Hit hänförs i vissa fall även semesteroch
vederlagsersättning. Beskattning av särintäkt sker procentuellt enligt en speciell
tabell.

Två faktorer är avgörande för vilket belopp skatten på särintäkten skall beräknas till,
nämligen dels A-intäktens storlek under utbetalningsmånaden och dels särintäktens
storlek. Skatten blir sålunda större ju högre månadsintäkten är men också ju högre
engångsbeloppet är.

Sjöman är skyldig avge självdeklaration om han haft inkomst i land, om han har fast
egendom eller om hans bruttoförmögenhet uppgår till minst 20 000 kr. År sjömannen inte
deklarationsskyldig måste han ändå avge särskild försäkran om detta förhållande.

Sambeskattning sker av inkomst ombord och i land. Skatt på landinkomst framräknas
så att skatt enligt de allmänna reglerna beräknas på totala årsinkomsten, varefter avdrag
sker för den del av skatten, som vid beskattning i land skulle ha belöpt på inkomsten
ombord.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Sjömän, som inte är bosatta i Danmark, Finland, Norge eller Sverige, betalar
sjömansskatt med 15 % av den kontanta inkomsten ombord minskad med 300 kr. per
månad. Skatten skall betalas även om sjömannen i sitt hemland beskattas för inkomsten
ombord på danskt fartyg. Befrielse från skatt medges endast om Danmark genom
dubbelbeskattningsavtal med sjömannens hemland frånträtt beskattningsrätten. Undantagna
från sjömansskatt är dock sjömän som är anställda enligt de s.k. Hongkongreglerna
på fartyg i fart på Fjärran Östern.

Genom lag den 16 maj 1958 infördes i Finland bestämmelser om en definitiv
källskatt för sjömän. Den finska sjömansskatten trädde i kraft den 1 januari 1959.
Sjömansskatten ersätter statlig inkomstskatt, kommunalskatt, kyrkoskatt samt folkpensions-
och sjukförsäkringsavgifter.

Sjömansskatt erläggs av envar som är anställd i redarens tjänst ombord på finskt
handelsfartyg eller på sjöfartsstyrelsen underlydande inspektions- eller sjömätningsfartyg.
Med handelsfartyg avses även bogserbåtar och isbrytare. Fartyget skall ha en
bruttodräktighet av minst 100 registerton och användas i utrikesfart eller kustfart. Med
kustfart avses fart utanför den inre skärgården. Utländskt fartyg som av finsk redare
förhyrs på s.k. bareboat basis likställs med finskt fartyg.

Sjömansskattelagen är tillämplig på inkomst av fiske ävensom på skälig lön åt delägare i
exempelvis partrederi. Undantagna från sjömansskatt är anställda på fartyg med fart i
hamnar, på insjöar och i den inre skärgården.

Alla sjömän, oavsett nationalitet eller bosättning, betalar sjömansskatt enligt
sjömansskattetabell. Särskild skattesats för utländska sjömän förekommer alltså inte.
Utländsk sjöman kan inte heller få befrielse från sjömansskatten.

Två sjömansskattetabeller förekommer. Enda skillnaden mellan tabellerna är att den
ena inkluderar kyrkoskatt medan i den andra kyrkoskatten uteslutits. Den sistnämnda
tabellen används för sjömän som inte är medlemmar i församling tillhörande den
evangelisk-lutherska kyrkan eller det ortodoxa kyrkosamfundet.

Tabellerna innehåller tio kolumner. Vilken kolumn som skall användas framgår av det
särskilda sjömansskattekort, som skall ha utfärdats för sjömannen.

Värdet av fritt vivre ombord utgör skattepliktig inkomst och är beaktat vid fastställandet
av de olika skattebeloppen i tabellerna.

Skatten på en månads inkomst är i tabellerna beräknad till en tolftedel av skatten på
däremot svarande årsinkomst inklusive värdet av fritt vivre. Vid framräknande av skatten
har beaktats förutom normalt medgivna avdrag även ett speciellt avdrag, som skall täcka
bl.a. resekostnader, utgifter i samband med sjukdom, premier för liv- och pensionsförsäkring
samt förhöjda levnadskostnader. Möjligheterna till jämkning av sjömansskatten är
mycket begränsade.

Belopp som inte utgör ersättning för viss tid, dvs. engångsersättningar, beskattas som
särskild månadsinkomst om beloppet överstiger sjömannens grundlön. I motsatt fall
sammanläggs engångsersättningen med månadsinkomsten, varefter skatten beräknas pa
den sammanlagda inkomsten.

Om sjömannen under beskattningsåret haft inkomst ombord under kortare tid än fyra
månader, skall inkomsten sammanläggas med eventuell landinkomst samt deklareras och
beskattas enligt allmänna regler. Betald sjömansskatt betraktas i sådant fall som
förskottsskatt.

I övriga fall skall inkomsten ombord inte beskattas enligt de allmänna reglerna. Vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

beräkning av skatt på inkomst som sjöman haft i land tar man dock hänsyn till inkomsten
ombord. Skatt på landinkomsten framräknas nämligen så att till skillnaden mellan denna
inkomst och de avdrag, som skall göras på den, läggs 75 % av sjöinkomsten. Av den skatt,
som skulle utgå för den sålunda erhållna beskattningsbara inkomsten, anses såsom skatt
på inkomst i land en mot denna skillnad svarande proportionell del.

För makar gäller särbeskattning både i det fall att bägge makarna haft inkomst ombord
och i det fall att ena maken haft inkomst ombord och andre maken haft inkomst i land.

För fall med inkomst såväl ombord som i land gäller vissa inskränkningar i rätten till
avdrag på landinkomsten med hänsyn till de avdrag vederbörande erhållit genom att
betala sjömansskatt. Deklarationsskyldighet föreligger för inkomsten ombord dels då
denna inkomst avser kortare tid än fyra månader och dels då förutom inkomsten ombord
även landinkomst förekommer.

Sjömansskatt infördes i Norge genom lag den 21 mars 1947. Skatteberäkningen
skulle enligt denna lag verkställas enligt det s.k. kumulativa systemet innebärande att
skatten inte blev slutgiltig förrän vid kalenderårets utgång. Denna ordning mötte starkt
motstånd, varför nya skattebestämmelser infördes redan den 9 juli 1948 med giltighet
fr.o.m. ingången av 1949. Den norska sjömansskatten fick genom ändringen formen av en
definitiv månadsskatt. Sjömansskatten ersätter statlig och kommunal inkomstskatt.
Folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter faller däremot utanför sjömansskatten.

Envar som är anställd ombord på norskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 100
registerton antingen i redarens tjänst eller hos företagare, som driver rörelse ombord, skall
betala sjömansskatt. Vissa fartyg är undantagna från sjömansskattebestämmelsema.

Sjömansskatt har hittills uttagits av anställda på fiske- och fångstfartyg om inkomsten
inte delats enligt lottsystem. Fr.o.m. år 1970 upphör denna ordning.

Med norskt fartyg jämställs utländskt fartyg som av norsk redare förhyrs på bareboat
basis.

I Danmark, Finland, Island, Norge eller Sverige bosatta sjömän betalar sjömansskatt
enligt tabell. Endast en tabell förekommer. Fr.o.m. den 1 januari 1970 är antalet
skatteklasser begränsade till två, en för försörjare och en för övriga.

Skattesatserna i tabellen har fastställts med utgångspunkt från att sjömannen antas
uppbära inkomst ombord endast under tio månader av året. I varje månadsavdrag i
sjömansskattetabellen är därför inarbetat en tiondel av de årsavdrag som tillämpas vid
taxering i land.

I sjömansskattetabellen har vidare inarbetats ett fast månadsavdrag för utgifter som
normalt har samband med tjänsten ombord, exempelvis resekostnader, pensionsavgift och
sjukförsäkringspremie. Det fasta månadsavdraget utgör fn. 370 kr.

Utöver de i skattetabellen beaktade avdragen kan sjömannen medges särskilda avdrag
för t .ex. avgifter för livförsäkring, pensionsförsäkring och frivillig sjuk- och olycksfallsförsäkring
samt underhållsbidrag. Sådana avdrag fastställs av ligningskontoret vid
utfärdande av skattekorten. Dessutom kan jämkning av sjömansskatten medges i vissa fall.

Från beskattning har fritagits bl. a. värdet av fritt vivre ombord, lön under sjukdom
samt krigsrisktillägg intjänat vid fart inom område som förklarats vara krigszon.

Vid beskattningen skiljer man på tre olika inkomstslag:

A. Vanlig månadsintäkt, som i stort motsvarar den svenska månadsinkomsten och som
beskattas enligt sjömansskattetabell.

B. Semester- och vederlagsersättning samt extra hyra. Om ersättningarna avser kortare tid

2** Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

än tio dagar, sammanläggs de med den vanliga månadsintäkten och beskattas tillsammans
med denna. I övriga fall beskattas de alltefter omfattningen som en eller flera särskilda
månadsintäkter enligt sjömansskattetabellen.

C. Särutbetalningar (engångsbelopp). Dessa är exempelvis tantiem, gratifikation, kaplake,
bärgarlön och retroaktiv lön. Om engångsbeloppet är mindre än 200 kr., sammanläggs det
med den vanliga månadsintäkten och beskattas tillsammans med denna. I övriga fall
beskattas engångsbeloppen procentuellt enligt en särtabell. Som jämförelseinkomst
används den vanliga månadsintäkten i utbetalningsmånaden minskad med eventuellt
jämkningsbelopp. Skatteprocenten på engångsbeloppet stiger med jämförelseinkomsten.
Den varierar däremot inte efter storleken av engångsbeloppet.

Sjöman är skyldig avge självdeklaration om han under beskattningsåret haft
nettointäkt i land om minst 500 kr. eller vid beskattningsårets utgång äger en
bruttoförmögenhet av minst 10 000 kr. Inkomst ombord behöver inte redovisas i
deklarationen.

Sambeskattning sker av inkomst ombord och i land. Skatten beräknas enligt allmänna
regler på totala inkomsten under beskattningsåret och fördelas i proportion till sjö- och
landinkomst. Det belopp som därvid faller på landinkomsten utgör slutlig skatt på denna.

Sjömän, som är bosatta utom Norden, betalar sjömansskatt med 10% av
bruttointäkten ombord, om de är försörjare, och annars med 15 % av nämnda inkomst.
Befrielse från sjömansskatten kan medges den som visar, att han blir beskattad i sitt
hemland för inkomsten ombord. Sjömansskatt skall inte heller betalas av indiskt,
östasiatiskt och annat infött manskap som på särskilda hyresvillkor tjänstgör ombord på
fartyg i regelmässig fart på Fjärran Östern eller i tropiska farvatten.

Gällande rätt utanför Norden. I Norge tillsattes i mars månad 1967 en kommitté med
uppgift att göra översyn över de norska sjömansskattebestämmelsema. Denna kommitté
har i delbetänkande, avgivet den 5 april 1968 och benämnt ”Innstilling I om skatte- og
avgiftsreglene for sjomenn”, redogjort för beskattningen av sjömän förutom i de nordiska
länderna även i ett antal andra länder. Dessa länder är följande: Förbundsrepubliken
Tyskland, Nederländerna, USA, Japan, Storbritannien, Frankrike, Italien, Liberia,
Panama, Polen och Spanien.

I inget av de uppräknade länderna förekommer sjömansskattelagstiftning av nordisk
modell. Huvudregeln är att sjömännen i de nämnda länderna beskattas enligt samma regler
som andra skattskyldiga. I de flesta länderna får sjömännen dock särskilda skattelättnader,
som placerar dem i en viss särställning i beskattningshänseende. För närmare
uppgifter om sjömännens beskattningsförhållanden i de olika länderna hänvisas till
nämnda betänkande.

Allmänna synpunkter

Kommittén

I ett särskilt avsnitt (s. 48—52) lägger kommittén fram vissa allmänna synpunkter på
sjömansskatten och reformbehoven.

Kommittén konstaterar att vad som främst kännetecknar sjömansskatten i de nordiska
länderna är dess karaktär av definitiv källskatt. Skatten tas ut månadsvis genom avdrag på

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

den ombordanstäUdes lön. Denne lämnar i princip inte någon självdeklaration för sin
inkomst ombord och någon taxering sker inte. Motivet för en sjömansskatt av denna typ
var bl.a. sjömännens bristande möjligheter att i samma utsträckning som övriga
medborgare utnyttja sociala och andra förmåner. Vidare åberopades att sjömännen på
grund av sitt arbetes natur hade särskilda svårigheter att fullgöra de allmänt åliggande
skyldigheterna i beskattningshänseende och att bevaka sina intressen i land i skattefrågor.
Från redarehåll anfördes att dittills gällande ordning medfört allt större svårigheter att
bemanna de svenska fartygen med svenskt sjöfolk. Kommittén uttalar att sjömansskatten
får anses väl ha motsvarat de förväntningar som ställdes på den vid införandet. Den har
inneburit fördelar från olika synpunkter för såväl sjömännen och redarna som för det
allmänna.

Det sagda innebär inte, påpekar kommittén, att sjömansskattens utformning har
undgått kritik. I den skrivelse från de ombordanställda, som berörts i direktiven för
kommittén, har åtskilliga frågor tagits upp till diskussion. Kritik framförs sålunda mot
gällande regler för beskattning av engångsbelopp. Det föreslås att den s.k. närfartstabellen
för skatten skall slopas och att nordiska sjömän, som visar att de erlägger pensionsoch/eller
sjukförsäkringsavgifter i hemlandet, skall beviljas jämkning med motsvarande
belopp vid uttagande av svensk sjömansskatt. Organisationerna tar ytterligare upp frågan
om vidgad möjlighet till jämkning av sjömansskatt vid kortvarig anställning och framför
slutligen bl.a. önskemål om översyn av räntebestämmelserna vid skatterestitution och
undersökning av möjligheterna att låta betalningen av sjömännens s.k. välfärdsavgifter ske
i samband med uppbörden av sjömansskatt.

Av statistiska uppgifter som redovisas i bilagor till betänkandet framgår att
sjömansskattenämnden år 1968 klassificerade i närfart 241 fartyg, varav 42 passagerarfartyg,
och i fjärrfart 546 fartyg. Antalet årsarbetskrafter utgjorde nämnda år 4 081 i
närfart och 17 084 i fjärrfart. Eftersom många sjömän arbetar endast en del av
kalenderåret motsvarar antalet årsarbetskrafter inte antalet sysselsatta personer.

Mellan 30 000 och 35 000 personer torde under året ha varit anställda i den svenska
handelsflottan längre eller kortare tid, varav ca 21 000 var bosatta i Sverige. (Kommittén
avser med ordet ”anställda” årsarbetskrafter om annat inte framgår av sammanhanget.)

Av siffror som kommittén redovisar framgår att utvecklingen sedan SjF:s tillkomst gått
mot allt färre fartyg i både när- och fjärrfart. Antalet anställda minskar stadigt vad
beträffar fjärrfart men har under senare år varit ungefär oförändrat i närfart. Vad
beträffar åldersfördelningen av sjömännen utvisar siffermaterialet att ytterst få sjömän är i
folkpensionsåldern. Över 60 år är endast ca 5 %, mellan 50 och 60 år ca 10 % och mellan
40 och 50 år ca 16 % samt i åldern 25-40 år ungefär 18 %. De flesta sjömän tillhör de
yngre åldersklasserna. Sålunda är närmare 40 % i åldern 17-25 år och ca 6 % yngre.
Endast en tredjedel av sjömännen är gifta.

Kommittén uttalar att för en riktig bedömning av dess förslag det är väsentligt att
känna till under vilka förhållanden sjömännen fn. arbetar. Sammanfattningsvis kan sägas
följande. Helt allmänt kan konstateras att utvecklingen gått mot användande av större
fartyg. Rationaliseringen har vidare medfört att fartygens liggetider i hamn numera är
betydligt kortare än tidigare. Under senare år har den alltmer accentuerade övergången till
s.k. containertrafik medfört att lossning sker i hamn belägen längre bort från
bestämmelseorten än som förut var brukligt. Av olika skäl, inte minst den ökade
fartygsstorleken, flyttas lastnings- och lossningskajema längre ut från stadens centrum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Vad nu i korta drag anförts medför att sjömännen när fartygen kommer i hamn måste
utnyttja tiden intensivt för att kunna besöka familjen och utföra andra angelägna
ärenden, t.ex. inköp för personliga behov, besök hos läkare, kontakt med passmyndigheter
etc. I stor utsträckning blir det nödvändigt att använda taxibil. Vill sjömannen
komma hem från utländsk hamn för att ordna någon brådskande angelägenhet eller
besöka familjen måste han i allmänhet välja flygförbindelse. Ofta ordnar sjömannen i
denna situation så att make, eventuellt tillsammans med barn, flyger till den hamn
fartyget anlöper. Det påpekas å andra sidan att sjömannen inte alltid behöver betala
hithörande kostnader själv. I viss utsträckning finns rätt till fri hemresa, t.ex. vid sjukdom
och semester. Bland andra kostnader må nämnas telefon- och telegramavgifter samt
portokostnader under vistelse i hamn eller till sjöss. Gemensamt för kostnaderna är att de
inte blott till omfattningen utan även beloppsmässigt är väsentligt högre nu än år 1958 när
sjömansskatten beslutades. Att sjömännen således fått avsevärt större kostnader i olika
hänseenden, inte minst för att kunna hålla kontakten med familjen, anser kommittén vara
ställt utom diskussion. Möjlighet saknas enligt SjF att medge avdrag för reseutgifter och
liknande kostnader. En konsekvens av den nu antydda utvecklingen är att sjömännen i sin
sjötjänst nu för tiden i ännu mindre utsträckning än förr kan dra direkt nytta av de sociala
anordningarna i hemlandet.

Kommittén konstaterar att om en definitiv källskatt förses med ett stort antal
jämkningsmöjligheter skatten i princip har förfelat sitt ändamål. Varje jämkning blir
nämligen i högre eller mindre grad en form av taxering. Lagstiftaren har medvetet
begränsat jämkningsmöjlighetema enligt SjF, men antalet jämkningsfall är ändå
betydande. Arbetet med handläggningen av dessa ärenden synes vidare vara mycket
betungande för sjömansskattekontoret på grund av att detaljerade skatteuträkningar sker.
Alla inblandade parter är visserligen medvetna om sjömansskattens karaktär och att man i
en sådan skatteform måste vara beredd att acceptera vissa ojämna utslag, men
uppenbarligen har emellertid de som betalar sjömansskatt svårt att frigöra sig från en
strikt jämförelse med beskattningen i land. Man finner det stötande om sjömansskatten
något år överstiger vad som skulle uttagits om arbetet det året bedrivits i land, trots att
sjömansskatten andra år ger det avsedda lindrigare utslaget.

Enligt kommitténs mening är det svårt att avvisa sådana argument så länge inte en
motsvarande skatteform tillskapats för skattskyldiga i land. Kommittén uttalar att, om
vissa av dess förslag genomförs, lagstiftningen mer än tidigare kommer att avlägsna sig från
principen om sjömansskatten som en definitiv källskatt. Detta kan synas som ett steg i fel
riktning när statsmakterna samtidigt i särskild ordning utreder frågan om en generell
definitiv källskatt. Kommittén anser det emellertid inte försvarligt att avvisa krav på
justeringar i sjömansskatten, som i dagens läge kan anses berättigade vid en bedömning
från objektiva utgångspunkter, med motivering att den vanliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
kan komma att ändras så att underlaget för de framförda förslagen
rycks undan. Lämpligare är enligt kommitténs mening att på nytt pröva sjömansskattens
utformning om den generella definitiva källskatten blir verklighet.

Kommittén framhåller vidare att den fått intrycket att ett visst mått av perfektionism
synes ha insmugit sig i sjömansskattens tillämpning och administration. Denna utveckling
stimuleras av krångliga regler såsom bestämmelserna för beräkning av skatt på
engångsbelopp och sjuklön m.m. Kommittén säger sig vara medveten om att vissa förslag
från dess sida kan kritiseras från samma utgångspunkter men uttalar att övriga av dess

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

förslag å andra sidan är uttryck för en medveten strävan att förenkla bestämmelserna och
deras tillämpning.

Remissyttrandena

De flesta remissinstanser ställer sig positiva till kommitténs förslag som helhet taget.
Det betonas därvid sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt och de speciella krav
som kan ställas på en sådan.

Riksskattenämnden uttalar bl.a. att ett system med definitiv källskatt i stor
utsträckning måste bygga på schabloner. Något utrymme för ”millimeterrättvisa” olika
skattskyldiga emellan finns inte i ett sådant system. Å andra sidan måste från fiskalisk
synpunkt inte obetydliga eftergifter göras. Endast härigenom torde det vara möjligt att
vinna den enkelhet i tillämpning och administration, som bör vara ett huvudsyfte med ett
system med definitiv källskatt. Såsom kommittén framhållit finns i gällande SjF vissa
bestämmelser, som inte är förenliga med nyssnämnda syfte. Dit torde exempelvis få
räknas de svårtillämpade bestämmelserna för beräkning av skatt för engångsbelopp och
sjuklön. Kommitténs förslag innebär i dessa och vissa andra hänseenden förenklingar.

CFU framhåller att ett system med definitiv källskatt för att fungera väl måste
vara enkelt att tillämpa och inte får betungas med alltför många undantagsregler.
Sjömansskatten har i regel varit fördelaktig för sjömannen och om han under speciella
omständigheter får betala något högre skatt för sin inkomst än vad han skulle ha betalt
för motsvarande landinkomst bör han i regel få tåla detta. De förslag som kommittén har
lagt fram innebär en finslipning av sjömansskatten, varigenom systemet belastas med
ytterligare detaljföreskrifter vilket väcker betänkligheter, uttalar nämnden, som emellertid
anser kommitténs förslag starkt underbyggda och därför i huvudsak vill tillstyrka dem.
Sjömansskattenämnden framhåller att vissa materiella och administrativa brister i
sjömansskattesystemet kommer att avhjälpas genom att de framlagda förslagen
genomförs. Från de synpunkter nämnden har att företräda finns inte några väsentliga
erinringar mot kommitténs förslag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att det kan finnas risk att lagstiftningarna
beträffande sjömansskatt i de nordiska länderna glider i sär. Behovet av intemordiska
överläggningar på detta område understryks starkt av länsstyrelsen i Malmöhus lätt.

Utredningen om definitiv källskatt uttalar bl.a. att motiven för en särbehandling av
sjömän i skattehänseende i huvudsak torde kvarstå även vid ett eventuellt införande av ett
förenklat generellt beskattningssystem. Detta gäller enligt utredningen främst och
måhända uteslutande beskattningen av sjömän i fjärrfart.

Sjöfartsverket har med tillfredsställelse noterat att sjömansskattekommitténs förslag
till ny sjömansbeskattning, förutom en rättvisare och förenklad beskattningsform, även
innebär en för sjömännen förmånligare beskattning än den nuvarande ordningen. Verket
pekar på att svårigheterna att bemanna fartygen med svenskt sjöfolk sedan sjömansskattelagstiftningens
tillkomst har accentuerats i en utsträckning som inte bör lämnas obeaktad
i sammanhanget. Sålunda uppgick bemanningen i svenska handelsfartyg över 20
registerton netto år 1958 till 25 750 sjömän, av vilka 7 400 (ca 29 procent) var av

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

utländsk nationalitet, medan bemanningen år 1968 uppgick till 18 800, varav 6 100
(ca 32 procent) utlänningar. Härtill kommer att handelsflottan, trots det ökade antalet
utländska besättningsmedlemmar, på grund av rekryteringssvårigheter i en oroande
utsträckning måste betjänas av obehörigt befäl och otillräckligt kvalificerat manskap,
förhållanden som inte är ägnade att gagna handelsflottans effektivitet och sjösäkerheten.
En förmånligare beskattningsform än den nuvarande kommer enligt verkets uppfattning
inte endast att befrämja rekryteringen till yrket utan torde även i viss mån motverka
avgången från yrket.

Sveriges redareförening fastslår, att det av kommittén framlagda förslaget till ändringar
i SjF har stora förtjänster. De av kommittén föreslagna lösningarna är både väl avvägda
och väl underbyggda. Föreningen konstaterar dock, att man inte föreslagit några
förbättringar beträffande möjligheterna för arbetsgivaren att taga del av debetsedel
avseende preliminär A-skatt. Brister i detta avseende förorsakar uppenbar olägenhet och
leder till administrativt merarbete. Det i motiven framförda förslaget om tillhandahållande
av särskild förfrågningsblankett genom sjömansskattekontorets försorg innebär enligt
föreningen inte någon fullständig lösning av problemet. Förslagsvis borde det överlåtas på
detta kontor att komplettera de insända förteckningarna.

Sjömansskattens storlek m.m.

Kommittén

På s. 53 f. redogör kommittén för grunderna vid beräkning av sjömansskatten. I det
följande (s. 55-62) behandlas frågorna om värdering av kost och logi och omkostnadsavdrag
för sjömän samt frågan om slopande av närtrafikstabellen.

Grunderna för sjömansskattens beräkning. Sedan sjömansskatten trädde i kraft den
1 januari 1959 har sjömansskattetabellerna ändrats sju gånger. Endast vid två tillfällen har
emellertid grunderna för skatten justerats. I övriga fall har sjömansskatten bara anpassats
till ändrad avvägning av det allmänna skattetrycket. Nu gällande grunder finns intagna i
bilaga 1 till prop. 1965:14. Bilagan har följande lydelse.

Såsom utgångspunkt för nya sjömansskattetabeller har valts källskattetabellen för år
1965 vid kommunal utdebitering 16 kr. per skattekrona men med beaktande av de
ändringar i skattelagstiftningen som beslutats av 1965 års vårriksdag.

Omräkning av källskattetabellen. I vissa hänseenden har källskattetabellen omarbetats.
Sjömännen har ansetts böra få tillgodoräkna sig dels schablonavdrag från löneinkomsten
med 100 kr., dels avdrag för sjukförsäkringsavgifter med belopp motsvarande på
sjömansinkomsten belöpande avgift, dock lägst 150 kr., dels avdrag för försäkringspremier
med 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för gift skattskyldig. Med hänsyn härtill har
den mot olika månadsinkomster uträknade källskatten bestämts under förutsättning att
den skattskyldige erhåller dessa avdragsbelopp utöver avdrag, som sägs i 4 § 1 mom.
uppbördsförordningen. Vidare ingår sjukförsäkringsavgiften i den omräknade tabellen
med belopp, motsvarande medeltalet för riket utom Stockholm av de avgifter, som
riksförsäkringsverket bestämt skola gälla för år 1965. Tillika har iakttagits att för gift
sjöman icke beräknats någon avgift avseende hustrun.

Värdering av naturaförmåner. Förmån av fritt vivre har värderats till 200 kr. per månad
i anslutning till de av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden jämlikt 8 §
uppbördsförordningen fastställda värdena för år 1965.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Skatt för sjöman i närfart. Till kontant månadsinkomst har lagts värdet av fritt vivre.
Emot denna totala inkomst svarande skatt enligt den omräknade källskattetabellen har
beräknats och skattebeloppet har därefter reducerats med 10 kr. Återstående belopp har
upptagits såsom sjömansskatt på den kontanta inkomsten.

Skatt för sjöman i fjärrfart. För gift sjöman har skatten bestämts på följande sätt.
Skatt på enbart den kontanta månadsinkomsten har beräknats enligt den omräknade
källskattetabellen och därefter minskats med 25 kr. Å terstoden har i princip upptagits som
fjärrfartsskatt. Vissa begränsningar i den förmån som skattefriheten för det fria vivret
innebär har dock företagits. Om fjärrfartsskatten enligt huvudregeln skulle komma att
understiga 70 % av källskatten på den totala inkomsten (dvs. skatt enligt den omräknade
källskattetabellen på såväl kontant inkomst som fritt vivre), har nämligen fjärrfartsskatten
i stället beräknats så att skatten på den totala inkomsten reducerats med 30 %, dock
åtminstone med 25 kr.

Fjärrfartsskatten för ogift sjöman avser att ge denne samma skattelindring i kronor
räknat som gift sjöman. Den skatt som den omräknade källskattetabellen utvisar för en
ogift person med en inkomst som motsvarar sjömannens totala inkomst (kontant inkomst
+ fritt vivre) har därför reducerats med det belopp varmed fjärrfartsskatten för gift
sjöman med samma inkomst understiger den omräknade källskatten för en gift person i
samma inkomstläge. Återstoden utgör skatt för ogift sjöman i fjärrfart.

Skatteberäkningen har i första hand skett i avseende på inkomstbelopp för månad med
600 kr. intervall. För mellanliggande inkomster har sedan skatten beräknats genom
interpolering med rät linje.

Sjömansskatt understigande 5 kr. för månad har ej upptagits i tabellerna.

De nuvarande sjömansskattetabellema grundar sig på källskattetabellen för 1965 vid
kommunal utdebitering 16 kr. per skattekrona. Den genomsnittliga utdebiteringen för
1965 utgjorde 17,25 kr. Utdebiteringen 16 kr. valdes som utgångspunkt för sjömansskattetabellerna
med hänsyn till att beloppet motsvarade medelutdebiteringen för de län,
vilkas invånare svarar för den större delen av sjömansskatten.

Kommittén åskådliggör i följande tablå skillnaden dels i kronor räknat och dels i
procent mellan slutlig skatt enligt taxering (kommunal utdebitering 16 kr.) och
sjömansskatt enligt fjärrfartstabellen för gifta och ogifta. Som framgår av tablån är
skattelindringen procentuellt sett högst för de lågavlönade. Räknas skattelättnaden i
kronor är emellertid de högavlönade i ett bättre läge. Dessa förhållanden har gällt för
samtliga sjömansskattetabeller sedan sjömansskattens tillkomst. Differenserna i kronor
räknat är dock nu större än 1959.

Kontant inkomst kr.	Vivre kr.	Total inkoms’ kr.	Ensamstående =	kol. 1		Gift = kol. 2-3
Skatt t enl. tax. kr.	Sjöm.- skatt kr.	Skillnad		Skatt enl. tax. kr.	Sjöm.- skatt kr.	Skillnad
kr.	%	kr.	%
600	200	800	172	139	33	19	72	43	29	40
800	200	1 000	241	201	40	17	157	89	68	43
1 000	200	1 200	325	263	62	19	221	135	86	39
1 200	200	1 400	417	325	92	22	285	181	104	36
1 400	200	1 600	512	410	102	20	348	241	103	30
1 600	200	1 800	603	495	108	18	412	301	in	27
1 800	200	2 000	697	580	117	17	486	361	125	26
2 000	200	2 200	793	670	123	16	562	438	124	22
2 200	200	2 400	892	760	132	15	646	515	131	20
2 400	200	2 600	992	850	142	14	740	592	148	20
2 600	200	2 800	1 098	955	143	13	838	687	151	18
2 800	200	3 000	1 207	1 060	147	12	946	782	164	17
3 000	200	3 200	1 314	1 165	149	11	1 043	877	166	16
3 500	200	3 700	1 582	1 422	160	10	1 290	1 122	168	13
4 000	200	4 200	1 847	1 694	153	8	1 549	1 377	172	11

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

De i tablån angivna skatteskillnadema är de högsta tänkbara. Vid beräkning av skatt
enligt taxering har nämligen inte beaktats avdrag för utgifter för intäkternas förvärvande
utöver schablonavdraget 100 kr. och ej heller avdrag för andra försäkringspremier än
sjukförsäkringsavgift. Skattelättnaden får i första hand anses täcka sålunda obeaktade
kostnader, uttalar kommittén.

Värdering av kost och logi. Vid beräkning av den nu gällande sjömansskatten har
förmån av fritt vivre värderats till 200 kr. för alla inkomstlägen. Beloppet är det värde
som CFU fastställt för fritt vivre enligt 8 § uppbördsförordningen (1967:625) (UF) att
gälla för år 1965. I förarbetena till SjF har understrukits att fritt vivre ombord bör
värderas försiktigt.

Enligt kommitténs mening kan bostaden ombord för gifta men även för ogifta sjömän
anses sakna egentligt värde. Om man bortser från bostaden kan skillnaden för land- och
sjöanställda av värdet på förmån av fri kost synas minimal. Emellertid, påpekar
kommittén, måste beaktas att sjömannen åtnjuter förmånen varje dag medan den
landanställdes förmån ofta är begränsad till att avse fem dagar per vecka. Då sjöman inte
är ombord åtnjuter han visserligen inte fri kost. Han äger emellertid under sjukdomstid
samt semester- och vederlagsledighet uppbära ersättning för den mistade kosten
(kostersättning). Sådan ersättning utgör enligt gällande löneavtal lägst 12 kr. och högst
25 kr. per dag. För anställda på SJ:s tågfärjor är ersättningen dock lägre än 12 kr. per dag.
Kostersättning räknas inte som skattepliktig inkomst.

Även om det skulle kunna göras gällande att det värde för kosten, som tillämpats vid
uppgörande av de aktuella sjömansskattetabellema, är lågt, anser kommittén det från
olika synpunkter olämpligt att föreslå att värdet höjs. För gift sjöman bör förmånen
knappast värderas till högre belopp än som motsvarar den besparing han gör genom att
inte äta hemma. För både gifta och ogifta sjömän gäller att de inte har någon
valmöjlighet. På grund av arbetsplatsens belägenhet är de tvingade att acceptera kosthåll
ombord. Kosten kan antas vara av olika god beskaffenhet på olika fartyg. Vid en
schablonmässig värdering, som det här är fråga om, måste man även av detta skäl iaktta
försiktighet. Å andra sidan anser kommittén det inte principiellt riktigt att undanta värdet
av fri kost och logi från skatteplikt.

Två ledamöter av kommittén har - utan att reservera sig mot kommitténs
ställningstagande på denna punkt - anlagt särskilda synpunkter på beskattning av fritt
vivre. De har ansett detta jämförbart med sådana dagtraktamenten, som inte beskattas i
allmän eller enskild tjänst, och således böra undantas från skatteplikt. Detta skulle också
medföra överensstämmelse med den norska sjömansskattelagstiftningen. De båda
kommittéledamöterna hemställer alternativt, om förslaget om hel skattebefrielse för
sjöfolkets naturaförmåner inte kan beaktas, att familjeförsörjares kost och logi ombord
undantas från beskattning.

Majoriteten inom kommittén har ansett att parallellen med beskattning av
traktamenten inte är hållbar.

Omkostnadsavdrag för sjömän. F.n. beaktas inte resekostnader vid sjömansbeskattningen
i vidare mån än att det vid taxering förekommande schablonavdraget om 100 kr.
under inkomst av tjänst medges också i sjömansskatten.

Enligt kommitténs mening är detta avdrag helt otillräckligt i dagens läge för att
kompensera sjömännen för kostnader som måste anses nödvändiga för intäkternas

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

förvärvande i deras speciella verksamhet. Det hänvisas också till penningvärdets utveckling
sedan år 1958, då det nuvarande omkostnadsavdraget fastställdes, samt att motsvarande
avdrag i Norge uppgår till 290 kr. per månad. Den svenska sjömansskatten har dock en
annan konstruktion än den norska vilket uppväger skillnaden i omkostnadsavdrag.
Kommittén anser att sjömännen genom de förändrade tjänstgöringsförhållandena under
senare år fått en omkostnadsfördyring, som bör beaktas vid inkomstbeskattning, med
minst 50 kr. per månad. Förslaget innebär att sjömansskattetabellema i fortsättningen
skulle konstrueras med ett avdrag av 700 kr. per år för omkostnader i stället för nu
medgivna 100 kr.

I detta sammanhang framhåller kommittén att skatteuttagen i de danska och norska
sjömansskatterna grundas på att sjömännen tjänstgör endast tio månader per år. De finska
och svenska sjömansskatterna bygger däremot på den för sjömännen ofördelaktigare
principen om tolv månaders årstjänstgöring. Undersökningar som kommittén redovisar
tyder emellertid på att flertalet svenska sjömän inte har mer än tio månaders tjänstgöring
per år. Kommittén anser dock inte tillräckliga skäl föreligga att föreslå ändring på denna
punkt.

Tabellfrågan. Kommittén redogör utförligt för nuvarande praxis beträffande klassificering
av fartyg i fjärrfart och närfart, vilket f.n. vållar avsevärda besvärligheter
beträffande en mindre grupp fartyg, nämligen sådana som i allmänhet inte har fast trade.
Sjömansskattenämnden har på grund härav fr.o.m. klassificeringen för år 1966 tvingats
öppna en möjlighet till retroaktiv omklassificering. I fråga om de nordiska länderna
upplyses, att Danmark har två sjömansskattetabeller, en för utrikesfart och en för närfart,
Finland likaledes två tabeller — skillnaden beror dock inte på olika farter utan på
kyrkotillhörighet - medan Norge har endast en sjömansskattetabell.

Kommittén hänvisar till att sjöfolkets organisationer som skäl för att närfartstabeUen
slopas pekat bl.a. på svårigheten att i varje fall med svenskt sjöfolk bemanna de fartyg,
som sjömansskattenämnden klassificerat för närfart, och vidare den ogynnsamma
skatteeffekt, som uppkommer på grund av att närfartsfartygen ofta inte är i fart hela året.
De anställda på dessa fartyg får genom att inkomsten inte slås ut på tolv månader många
gånger en högre skatt än som skulle ha varit fallet vid beskattning enligt allmänt gällande
regler. Kommittén, som i annat sammanhang föreslår särskilt hänsynstagande till vissa
korttidsanställda, säger sig kunna bekräfta att sjömansskatten kan bli ofördelaktigare än
vanlig taxering när sjötjänsten omfattar en mindre del av kalenderåret. Vidare erinras om
rationaliseringen på sjöfartens område som medfört att fartygens liggetider i hamn
numera normalt är mycket korta, oavsett om fartygen går i när- eller fjärrfart. En sjöman
på fartyg i närfart kan sålunda nödgas vara borta från hemmet lika lång tid som en i
fjärrfart. Han kan ha lika svårt att tillvarata sina privata intressen och att utnyttja
samhällets service. De anförda argumenten gäller emellertid enligt kommitténs mening
enbart lastfartyg.

Kommittén diskuterar härefter olika skäl för och emot slopande av närfartstabeUen.
Detta skuUe i administrativt hänseende medföra vissa lättnader. Flertalet av de anstäUda i
närfart arbetar emeUertid på passagerarfartyg med korta trader. Kommittén redovisar en
omfattande undersökning beträffande tjänstgöringen på färjefartyg i närfart, resekostnader
för anstäUda på passagerarfartyg, m.m. EnUgt kommitténs mening ger den företagna
undersökningen beträffande färjorna inom närtrafikområdet inte stöd för tanken att dessa
fartyg bör överflyttas till den lindrigare sjömansskattetabellen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

För lastfartygen i närfart, uttalar kommittén, är läget annorlunda. Utvecklingen har
här medfört att fartygen inte i samma utsträckning som tidigare är bundna till vissa
trader. Det är för dessa fartyg som en omklassificering oftast förekommer. Numera
arbetar enligt kommitténs mening lastfartygstrafiken inom detta område under
förhållanden som är ganska likartade med fjärrfartsfartygens. Det föreslås därför att full
jämställdhet skall gälla även beskattningsmässigt. Lastfartyg på sådan fast trade som är
jämförbar med den korta färjetrafiken bör dock alltid i beskattningshänseende likställas
med färjefartyg.

Kommitténs förslag innebär skattelättnad för anställda på lastfartyg framför allt i
östersjöfart. Som ytterligare motiv till detta förslag anför kommittén, att östersjöfarten
särskilt från norrlandshamnar ofta inte kan upprätthållas hela året. Under vintermånaderna
tvingas en del fartyg ligga stilla. Som bekant är möjligheterna att få annat arbete sämst
under vintern. Sjömansskatten är visserligen en månadsskatt men skatteuttaget bygger på
arbete året om. Vid jämförelse med skatt i land är den således fördelaktigast vid
helårstjänstgöring. Sjömansskatten är i ett visst läge med kort sjötid direkt ofördelaktig.
Det sagda medför för sådana sjömän som regelmässigt tvingas göra årliga uppehåll i sin
sjötjänst att sjömansskattens fördelar inte skall överdrivas. Det förekommer också att
fartyg i östersjöfart för att undvika att ligga stilla under vintem gör ett par resor på t.ex.
Medelhavet för att sedan återgå till sin gamla trade. Omklassificering till fjärrfart kan i
sådana fall inte ske med hänsyn till huvudsaklighetsprincipen. Det kan med visst fog göras
gällande att skatteuttaget är för högt för dessa fartyg. Genom kommitténs förslag i fråga
om närfartstabellen har den velat beakta nu anförda synpunkter.

Remissyttrandena

Grunderna för sjömansskattens beräkning. Sjömansskattenämnden anlägger vissa
synpunkter på den grundläggande frågan om sjömansskatten i dess nuvarande form är
avvägd rättvist och på enklaste sätt. Det betonas bl.a. att en huvudregel måste vara att alla
medborgare skall beskattas likformigt. Med den målsättningen saknas anledning att ställa
sjömännen i någon förmånsställning i förhållande till andra medborgare. Härvid måste
emellertid enligt nämnden beaktas att sjömansskatten är utformad som en definitiv
källskatt. En definitiv källskatt kan svårligen göras lika nyanserad som en skatt som
uträknas genom traditionell taxering. Jämkningsmöjlighetema är begränsade framhåller
nämnden. Viss tid av året kan en sjöman vara utan inkomst. Under månader då sjömannen
har inkomst kan inkomsten dessutom variera betydligt. Genom progressionen skärps
skatten för de månader då sjömansinkomsten är hög. Det är därför enligt nämndens
mening rättvist att den bristande nyansering som på antytt sätt är förknippad med
sjömansskattens karaktär av definitiv månadsskatt på något sätt beaktas. Detta kan ske på
så sätt att man söker motväga olägenheterna med förlorade avdrag, inkomstlösa månader
och progressiv skatteskärpning vid ojämna inkomster. Naturligtvis måste en sådan
kompensation ordnas schablonmässigt, lämpligen i form av ett avdrag från inkomsten vid
den schablonmässiga framräkningen av skatten. Vid sjömansskattens tillkomst gavs för
närfart ett avdrag på själva skatten med 10 kr. per månad till synes som kompensation för
månadsvariationerna. Beloppet motsvarar enligt nämnden ett avdrag från lönen på
ca 30 kr. per månad. Det är nämndens åsikt att avdraget är för lågt för att kompensera

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

variationerna. Penningvärdets fall talar även för viss uppräkning. En uppräkning till åtminstone
50 kr. per månad såsom avdrag på lönen anser nämnden inte oskälig. Även i
kostnadshänseende befinner sig sjömännen i en ogynnsam ställning i förhållande till andra
medborgargrupper.

Sjömansskattenämnden framhåller att hänsyn till sjömännens högre kostnadsläge
måste tas vid en bedömning av sjömansskattens nivå i förhållande till den vanliga
inkomstskatten och understryker att sjömännens särkostnader härvid inte bör uppskattas
för lågt. Sjömansskatten ligger enligt de av riksdagen godkända grunderna lägre än
motsvarande inkomstskatt. Även om de grunder som nu gäller är invecklade, har
riksdagen likväl godkänt att det skall finnas en nivåskillnad - olika för närfart och
fjärrfart. Det är svårt att säga att sjömännen genom dessa av riksdagen antagna grunderna
blivit överkompenserade. Någon krympning av de nu för närfart resp. fjärrfart gällande
nivåskillnaderna torde därför ej böra ifrågakomma, framhåller sjömansskattenämnden,
som dock i dessa sammanhang bortser från beskattningen av de utländska sjömännen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller bl.a. att om sjöinkomst endast
under en del av ett beskattningsår och sjömannen eller i förekommande fall hans hustru
saknar landinkomst skatteuttaget enligt SjF kan bli hårdare än om inkomsten beskattas i
land. Å andra sidan kan beskattningen av sjöinkomst bli avsevärt lindrigare, nämligen om
sjömannen vid sidan av sjöinkomsten haft landinkomst eller - vad gäller gift sjöman -maken haft land- eller sjöinkomst. Länsstyrelsen vill peka på de starkt schabloniserade
resultat som sjömansbeskattningen ofta ger i förhållande till den beskattning som träffar
personer med motsvarande landinkomst, vilket enligt länsstyrelsens mening i hög grad
främjar en tillämpning av enkla och schabloniserade regler inom sjömansbeskattningens
område. Den effekt som dylika förenklingar och schabloniseringar kan få på
uttaget av sjömansskatt är jämförelsevis små i förhållande till skillnaden mellan
sjömansskattens storlek i det enskilda fallet och den skatt som skulle ha uttagits på motsvarande
landinkomst. Vid utformningen av reglerna för sjömansbeskattningen är
det därför enligt länsstyrelsens mening väsentligare att tillskapa bestämmelser som så långt
möjligt är skapar en någorlunda likformig beskattning de enskilda sjömännen emellan.
Sjömansbeskattningen bör således i huvudsak ses såsom ett för sig fristående
regelkomplex som endast har en mycket grov anknytning till beskattningen i land. Såsom
sjömansbeskattningen är utformad understiger den normalt den lägsta skatt som skulle
uttagits vid landtaxering av motsvarande månadsinkomst. Enligt länsstyrelsens mening är
det rimligt att denna relation mellan sjömansskattens nivå och landbeskattningens nivå
bibehålls, främst på grund av att avdrag för omkostnader måste schablonmässigt beaktas
men även på grund av nordiska och andra internationella m.fl. hänsyn.

Riksskattenämnden uttalar att vid en omräkning av sjömansskattetabellerna dessa bör
anpassas till det ändrade kommunala skattetrycket. Enligt nämndens mening bör därvid
den år 1965 valda principen att som grund för sjömansskattetabellerna lägga
medelutdebiteringen för de län, vilkas innevånare svarar för den största andelen av
sjömansskatten, alltjämt tillämpas.

CFU erinrar om att som utgångspunkt för gällande sjömansskattetabeller har valts
källskattetabellen för år 1965 vid kommunal utdebitering av 16 kr. per skattekrona, då
den för riket genomsnittliga utdebiteringen uppgick till 17:25 kr. För år 1970 uppgår den

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

genomsnittliga utdebiteringen enligt uppgift till 21:00 kr. Detta tal torde dock knappast
vara representativt för sjömän, vilka i stor utsträckning rekryteras från tätortsområden.
Som exempel kan därför nämnas att 1970 års utdebitering är för Stockholm omkring
18:90, för Göteborg 20 och för Malmö 18 kr. Att som utgångspunkt för nya
sjömansskattetabeller välja en utdebitering av 21 kr. synes nämnden i många fall innebära
alltför hård beskattning av sjömän men nämnden uttalar å andra sidan att det inte kan
anses motiverat att välja en lägre utdebitering än 19 kr. Det kan enligt nämnden antagas
att de kommunala utdebiteringarna kommer att höjas även i fortsättningen och då de nya
sjömansskattetabellema synes skola gälla från och med år 1971 föreslår CFU att en
utdebitering av 20 kr. väljs som utgångspunkt för de nya sjömansskattetabellema.
Nämnden påpekar att de sjukförsäkringsavgifter som tillämpades vid upprättande av
1965 års källskattetabeller har höjts inte oväsentligt och anser att hänsyn härtill bör tas
vid fastställande av de nya sjömansskattetabellema.

Länsstyrelsen i Hallands län ställer frågan om inte åt riksskatteverket bör uppdras
att årligen omräkna tabellerna med hänsyn till stigande eller sjunkande kommunal
medelutdebitering. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om inte den kommunala
utdebiteringen som sjömansskatten grundas på borde vara en internordisk fråga.

Svenska maskinbefälsförbundet hänvisar till uttalandet i betänkandet att sjömansskatten
med hänsyn till de ombordanställdas tjänstgöringsförhållanden är avsedd att ge en
lindrigare skatt än taxering i land och förbundet förutsätter, att samma förhållanden
kommer att gälla om det av kommittén föreslagna beskattningssystemet genomförs.

Värdering av naturaförmåner. Kommitténs förslag tillstyrks reservationslöst av kammarrätten
och länstyrelsen i Västerbottens län.

Riksskattenämnden framhåller att med hänsyn till att förmånen av bostad ombord för
gifta men också för många ogifta sjömän med egen bostad i land har ett relativt ringa
värde, tyngdpunkten i förmånsvärdet ligger i värdet av den fria kosten. Även med
beaktande härav är emellertid det värde, som naturaförmånen har i nuvarande
sjömansskattetabeller, inte realistiskt och står sålunda inte i överensstämmelse med kravet
på likformighet i beskattningen.

CFU påpekar att de värden som fastställdes år 1965 vid upprättande av gällande
sjömansskattetabeller anslöt sig till det av CFU i samråd med riksskattenämnden för år
1965 fastställda värdet av fritt vivre för anställda på fartyg i inre fart, nämligen 200 kr.
per månad. CFU förordar att värdet av förmån av fritt vivre i sjömansskattetabellema
ansluter sig till de värden som gäller vid beräkning av preliminär A-skatt. För år 1970
gäller följande värden, nämligen för fritt vivre 315 kr., för fri kost (minst två mål om
dagen) 215 kr. och för fritt vivre för anställda på fartyg som går i inre fart 235 kr.

Tabellen för gift sjöman i fjärrfart bygger på den regeln att det fria vivret inte skall
medräknas vid beräkning av sjömansskatten. Enligt sjömansskattenämndens mening är det
svårt att förklara varför en sjöman i fjärrfart skulle gå fri från beskattning därför att han
är gift och befinner sig i fjärrfart medan däremot en gift i land som åtnjuter fri kost i sin
tjänst blir beskattad för förmånen. Att beskatta förmån av logi ombord är däremot enligt
nämnden mera diskutabelt, eftersom många sjömän har kostnader i land för bostad. Att
enligt nuvarande regler vivreförmånen medräknas i närfart men ej i fjärrfart vill nämnden

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

betrakta som ett uttryck för att sjöman har högre särkostnader i tjärrfart än i närfart.
Omkostnadsavdraget bör emellertid bedömas för sig och inte sammanblandas med frågan
om vivreförmånens beskattning uttalar nämnden, som alltså anser att endast värdet av fri
kost ombord bör tilläggas kontant inkomst ombord och att detta tillägg bör göras både
för Q ärrfart och närfart samt oavsett civilstånd. Nämnden anser dock att värdet av fri kost
ombord bör värderas försiktigt, lämpligen med anknytning till källskattevärdet för fri
kost. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län instämmer i nämndens uttalande i denna
fråga. Länsstyrelsen i Malmöhus län är inte främmande för tanken att i vart fall förmån av
logi inte skall beaktas vid skattevärderingen.

Svenska sjö folksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening hänvisar till det särskilda
yttrandet av två kommittéledamöter i vilket hävdas att naturaförmåner till sjöss bör här i
landet liksom i Norge undantas från beskattning. Dessa representanter för de anställda
har som motiv för detta anfört att dessa naturaförmåner måste jämställas med sådan
traktamentsersättning som utgår till andra anställda när de utför arbete utanför hemorten
samt att det är en inkonsekvens i beskattningen, som de svenska sjömännen ser det, att de
utländska sjömännen nu slipper skatt på kost och logi. Även bostaden ombord kan för
gifta men även för många ogifta sjömän, som kommittén mycket riktigt framhåller, anses
sakna egentligt värde. Även om sjömannen åtnjuter naturaförmånerna varje dag medan
den landanställdes förmåner i detta avseende oftast är begränsade till fem dagar i veckan
eller kortare perioder i följd, synes olikheten ändå inte vara av principiell art.

Organisationerna instämmer i det särskilda yttrandet och hemställer att sjömännens naturaförmåner
befrias från beskattning eller alternativt att i varje fall dessa förmåner blir skattefria
för familjeförsörjare. Även Rederiföreningen för mindre fartyg och Svenska maskinbefäls
förbundet ansluter sig till de synpunkter som framförts i berörda särskilda yttrande.

Omkostnadsavdrag för sjömän. Beträffande den föreslagna höjningen av omkostnadsavdraget
med 600 kr. är remissutfallet något delat. Några remissinstanser, såsom
riksskattenämnden, länsstyrelserna i Gotlands och Malmöhus län samt Rederiföreningen
för mindre fartyg, tillstyrker förslaget medan det från andra håll uttalas såväl att avdraget
inte bör höjas som att det tilltagits för knappt. Svenska sjö folksförbundet och Sveriges
fartygsbefälsförening påpekar att inga justeringar av omkostnadsavdraget har gjorts under
de senaste tio åren och de finner därför förslaget om höjning i hög grad berättigat.

Kammarrätten anser att invändningar av skilda slag kan riktas mot förslaget, t.ex. att
det skulle tillkomma såväl gifta som ogifta sjömän samt att det skulle medges även sjömän
på fartyg i närfart. Beträffande de sistnämnda kan det enligt domstolen anses att de inte
skulle äga rätt till avdrag för resekostnader eller ökade levnadskostnader om deras
inkomst ombord beskattades som inkomst av tjänst. Kammarrätten anser att en
lämpligare avvägning möjligen skulle uppnås om schablonavdraget för sjömän i närfart
bestämdes till något lägre belopp än för sjömän i fjärrfart. CFU uttalar att sjömännens
särskilda kostnader för att upprätthålla kontakt med hemorten, såsom kostnader för
resor, telegram, telefon och porto, i princip är att betrakta som levnadskostnader, för
vilka avdrag vid beskattning ej kan medges. En viss höjning av schablonavdraget anser
nämnden dock motiverad men denna bör inte överstiga 25-30 kr. för månad.

Lansstyrelsen i Hallands län anser det visserligen rimligt, att sjöman i likhet med annan
skattskyldig erhåller avdrag för omkostnader, för vilka avdrag skulle ha medgetts vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

taxering för inkomst i land, men menar dock att kommitténs förslag inte är tillräckligt
underbyggt. Länsstyrelsen vill emellertid inte ställa sig avvisande till att någon höjning
görs av omkostnadsavdraget, kanhända till några hundra kronor. Härvidlag måste man
beakta, att det höjda omkostnadsavdraget föreslagits gälla för alla sjömän, således även för
dem, som går i linjefart på närfartsfartyg. Resekostnaderna för sistnämnda kategori är i
många fall obefintliga. Den obeskattade kostersättningen är i de flesta fall större - i
många fall betydligt större - än resekostnadsavdraget.

Länsstyrelsen i Västerbottens län avstyrker förslaget. Det får enligt länsstyrelsen anses
något svårförståeligt varför exempelvis en ogift sjöman, som har sitt föräldrahem i Malmö
och vars fartyg anlöper Göteborg, skall åtnjuta schablonavdrag avsett bl.a. för
resekostnader till hemmet, medan den ogifte västerbottniske f.d. skogsarbetaren, som
omskolats till byggnadsarbetare och arbetar i Malmö, inte skall få något eller endast ringa
avdrag för sina väsentligt dyrare resor till hemmet.

Utredningen om definitiv källskatt framhåller att sjömännens kostnadsförhållanden
torde variera och det synes i vart fall kunna ifrågasättas om inte anställda i färjetrafik
genom en sådan höjning som den föreslagna blir alltför förmånligt behandlade. De
drabbas inte av någon kostnadsökning på grund av den uppgivna strukturrationaliseringen
inom handelssjöfarten och deras förhållanden synes allmänt sett vara så lika landanställdas
att den förmånligare behandling de åtnjuter genom sjömansskatten får anses i allt
väsentligt utgöra kompensation för att de inte äger åtnjuta avdrag vid beskattningen med
det faktiska beloppet av vissa i princip avdragsgilla kostnader. Utredningen anser det
vidare tveksamt om det är rimligt att schablonmässigt uppräkna omkostnadsavdraget på
sätt föreslagits. Så stora schablonavdrag som de ifrågasatta är enligt utredningen
uppenbarligen ägnade att försvåra en eventuell framtida samordning med ett generellt
system för en förenklad löntagarbeskattning.

Sjömansskattenämnden vill för sin del uttala att det skatteresultat som kommitténs
förslag innebär är godtagbart. Enligt nämndens uppfattning är det emellertid önskvärt att
sambandet mellan inkomstskatt och sjömansskatt kan uttryckas enklare än som nu sker.
Nämnden finner det rimligt att man vid tabellernas utformning övergår till beräkning efter
principen avdrag vid taxering. Ett alternativ som enligt nämnden kan diskuteras är att i
stället för taxeringsavdrag göra ett efter förhållandena lämpat fast avdrag på själva
skatten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansluter sig till nämndens åsikt.

Sjöfartsverket framhåller att det nuvarande omkostnadsavdraget om 100 kr. per år
närmast torde betraktas som ett symboliskt avdrag, som inte har någon förankring i de
reella kostnaderna. De ändrade förhållandena inom handelsflottan har medfört att
sjömannen i allt större utsträckning måste använda sig av snabbare kommunikationsmedel
för upprätthållande av kontakten med sina anhöriga. Sålunda förekommer det ofta att en
flygresa från en kontinenthamn är den enda möjligheten för en sjöman att mellan
semesterperiodema besöka sitt hem. Mot bakgrunden härav framstår det föreslagna
beloppet som otillräckligt, uttalar verket, som erinrar om att motsvarande belopp i Norge
har fastställts till 290 kr. per månad dvs. 3 400 kr. per år och en höjning lär enligt
utredningen vara aktuell. Verket delar kommitténs uppfattning att ett så stort
omkostnadsavdrag med hänsyn till skiljaktigheter i den norska och svenska sjömansskattens
konstruktion inte kan ifrågakomma i Sverige men anser dock ett avdrag av 100 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

per månad vara motiverat med hänsyn till de ändrade förhållandena inom handelsflottan,
de ökade kostnaderna och penningvärdets fall.

Sjöfartsverket föreslår således att kostnadsavdraget höjs till 100 kr. per månad. Även
Svenska maskinbefälsförbundet ifrågasätter om inte ytterligare höjning är berättigad.

Tabellfrågan. Förslaget att lastfartyg utan fast trade inom närfartsområdet skall jämställas
med fjärrfartsfartyg i beskattningshänseende har i allmänhet inte mött någon erinran. Det
tillstyrks uttryckligen av kammarrätten, riksskattenämnden, sjömansskattenämnden, länsstyrelserna
i Gotlands, Malmöhus samt Göteborgs ochBohus län, sjöfartsverket, Rederiföreningen
för mindre fartyg, Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening. De
båda sistnämnda organisationerna påpekar att ett genomförande av förslaget kommer att
medföra att endast ett fyrtiotal passagerarfartyg och fartyg i linjefart inom närfartsområdet
blir beskattade enligt närfartstabellen och ifrågasätter om det kan vara praktiskt berättigat
att upprätta en skattetabell som skulle gälla för knappt 3 000 personer. Det ifrågasätts om
inte alla ombordanställda inte borde beskattas efter Ijärrfartstabell. Svenska maskinbefälsförbundet
anser att det blir svårt att entydigt definiera gruppen lastfartyg i fast trade som är
jämförbar med fäijetrafiken och föreslår därför att närfartstabellen används endast vid
beskattning av ombordanställda på fäijorna inom närtrafikområdet.

Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker förslaget i denna del. Det är enligt länsstyrelsen
knappast rimligt, att som skäl för en skattesänkning åberopa önskvärdheten att bemanna
den svenska närfartsflottan med svenskt sjöfolk. Stora och för exporten livsviktiga
industrier är f.n. tvungna att i stor utsträckning arbeta med utländsk arbetskraft, utan att
det därför ifrågasätts en skattelindring för att ersätta den utländska arbetskraften med
svensk.

Som skäl för den föreslagna tabelländringen har åberopats att ogynnsamma
skatteeffekter kan uppkomma genom att fartygen inte är i fart hela året. Länsstyrelsen
framhåller att av betänkandet inte framgår i vilken utsträckning sjömän tvingas gå i land
på grund av säsongbetonad uppläggning av fartyg i närfart. Redan på grund härav är det
tveksamt, i vad mån hänsyn kan tas till det nu ifrågavarande skälet. Detta gäller i all
synnerhet som kommittén själv anger, att redare för fartyg i östersjöfart söker undvika
vinteruppläggning genom att göra enstaka resor vintertid på öppet vatten. Länsstyrelsen
gör gällande, att det inte torde höra till normalfallen att sjömännen har arbete till sjöss
under endast en kortare tid av året. Om så emellertid varit fallet är det enligt
länsstyrelsens erfarenhet normalt att de under övriga månader arbetat i land och då haft
sådana inkomster av arbetet där, att ortsavdraget kunnat utnyttjas.

Som ett argument för en tabelländring har kommittén framhållit den allmänna
rationaliseringstendensen inom sjöfartsnäringen. Enligt länsstyrelsens mening torde
rationaliseringssträvandena i första hand avse de större fartygen och främst sådana, som
ombesörjer tank- och containertrafik. De nu ifrågavarande lastfartygen i närfart är relativt
små - mellan 100 och 500 bruttoregisterton - och har små besättningar.

Några remissinstanser uppehåller sig vid frågan om beskattningsformen för ombordanställda
på färjor i närfart. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län förefaller det egendomligt
att de ombordanställda på fartyg i öresundstrafik mellan Sverige och Danmark, som f.n.
erlägger svensk sjömansskatt och regelbundet tillbringar dygnsvilan i sina hem, skall betala
sjömansskatt medan långtradarchaufförer med ofta långvarig frånvaro från hemmet t.ex.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

vid utlandstransporter skall beskattas efter vanliga regler. Samma gäller ombordanställda
på fisketrål are på nordsjö- och atlantfiske. Danmark tillämpar inte sjömansskatt i bl.a.
trafik mellan Sverige och Danmark i Öresund påpekar länsstyrelsen, som anser att
beskattningsformema i färjetrafik mellan de nordiska länderna, eventuellt också mellan
särskilt Sverige och Danmark och Nordtyskland, synes vara ett område som väl
lämpar sig för internordiska överläggningar om enhetlig skatteform, liksom frågan om
även annan personal än den som är anställd i redarens tjänst bör erlägga sjömansskatt. Om
så sker finner länsstyrelsen intet att erinra mot de sakkunnigas förslag om närtrafiktabellens
bibehållande i föreslaget skick.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att olägenheterna och omkostnaderna inte
torde vara mindre för exempelvis en chaufför på en av SJ :s eller postverkets diligensbussar
i Norrlands inland än för en anställd ombord på fartyg i öresundstrafik. I det förra fallet
sker övernattning ofta på ett avstånd på 25 mil och därutöver, medan avståndet mellan
Hälsingborg och Helsingör som bekant är ganska obetydligt. Om man inskränker
tillämpningsområdet för nuvarande närfart, kan enligt länsstyrelsen vidare ifrågasättas om
närfartsbegreppet över huvud taget bör finnas kvar. Vad som återstår torde sakligt sett
vara ganska nära inre fart.

Beskattning av engångsbelopp

Kommittén

Frågan om beskattning av engångsbelopp behandlas i betänkandet på s. 63-71.

Till engångsbelopp hänförs olika typer av engångsersättningar. Semesterersättning och
s.k. vederlagsersättning beskattas efter samma regler. Vederlagsersättning kallas den
ersättning i pengar som sjöman får om han vid fartygets uppehåll i hamn inte kan få den
kompensationsledighet som han är berättigad till på grund av arbete ombord under sönoch
helgdagar eller därför att sjöarbetstidslagen tillåter längre ordinarie arbetstid än
motsvarande lagstiftning för landanställda.

Sjömansskatt för nämnda slags ersättningsbelopp liksom sjuklön eller annan ersättning
för lön under viss tids ledighet skall beräknas för sig och med hänsyn tagen till tiden för
den ledighet inkomsten avser. Ersättning för varje period om trettio dagar anses som
särskild månadsinkomst. Skatten för överskjutande dagar beräknas till så stor del av
skatten på månadsinkomsten som svarar mot den tidsperiod inkomsten avser (8 § 2 mom.
SjF).

I den praktiska tillämpningen har det av vissa skäl visat sig olämpligt att beskatta
sjuklön som engångsbelopp. Regelmässigt uttas därför sjömansskatt på sjuklön enligt
samma regler som gäller för vanlig lön.

En annan typ av engångsersättning utgörs av retroaktiv lön för mer än en månad,
gratifikation, bärgarlön m.m. Skatten beräknas efter olika grunder, beroende på om
beloppet understiger eller överstiger 1 200 kr. I förra fallet beräknas skatten efter det
procenttal med vilket skatt har utgått på ett belopp om 100 kr., lagt till den senast
uppburna månadsinkomsten. Om engångsbeloppet överstiger 1 200 kr. beräknas skatten
för beloppet däremot till tolv gånger det belopp varmed skatten för sjömannens senast
uppburna månadsinkomst ökar, om till månadsinkomsten läggs en tolftedel av engångsbeloppet
(8 § 3 mom.).

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Reglerna om beskattning av engångsbelopp anses i praktiken krångliga att tillämpa och
åtskilliga fel begås. Beskattningsreglerna för retroaktiv lön ger dessutom otillfredsställande
resultat. Kommittén, som illustrerar detta med exempel, hänvisar till att kritik har riktats
mot beskattningen av engångsbelopp i den skrivelse från de ombordanställdas
organisationer som omnämns i kommittédirektiven.

Kommittén har ansett det angeläget att söka komma fram till ett enklare
beräkningssätt för att bestämma skatten på engångsbelopp. Helst bör den kunna
fastställas efter endast en åtgärd, vilket uppnås om skatten beräknas efter procent.

Kommittén diskuterar närmast tre alternativa lösningar. Enligt den första skulle alla
engångsbelopp beskattas proportionellt efter en procentsats, t.ex. 25 %. Fördelama med
en sådan ordning är enligt kommittén obestridliga. Förfaringssättet blir mycket enkelt
och skatten i de flesta fall relativt blygsam. Mot metoden talar dock att sjömän med högre
inkomster får alltför låg skatt på engångsbeloppen, medan sjömännen i lägre inkomstlägen
inte får någon skattelättnad av betydelse. Principen ”skatt efter förmåga” kommer inte
till uttryck genom denna metod, framhåller kommittén, som därför inte kan betrakta
denna metod som en realistisk lösning.

Ett andra alternativ är att engångsbeloppen marginalbeskattas, medförande ungefär
samma skatteeffekt som nu gäller för beskattning av övriga engångsbelopp understigande
1 200 kr. En sådan metod skulle emellertid medföra en alltför hård beskattning av de
vanligaste engångsbeloppen, nämligen semester- och vederlagsersättning, vilket kommittén
inte anser vara rimligt.

Kommittén har stannat för ett tredje alternativ, som innebär att skatt på
engångsbelopp av alla slag beräknas efter det procenttal som motsvarar skatten på
sjömannens månadsinkomst.

Kommittén anser att även värdet av förmån för fritt vivre ombord skall tas med vid
denna beräkning, eftersom skatten ju i princip utgår även på denna förmån. Beräkningen
skulle i så fall bli följande.

Månadsinkomst 2 000 kr.

Värdet av fritt vivre (enligt 1969 års

källskattetabeller) 230 kr.

Summa 2 230 kr.

Skatt på 2 000 kr. enligt tabell I kolumn 1 utgör 670 kr., vilket motsvarar 30 % av
inkomsten inkl. vivre.

Kommittén framhåller att skatten inte lämpligen kan framräknas ombord på det sätt
som nu exemplifierats och föreslår därför att procentsatserna utsätts i sjömansskattetabellerna
inom parentes efter de olika skattebeloppen.

Frågan är emellertid, uttalar kommittén, om man kan försvara att så låg skatt uttas på
”Övriga” engångsbelopp, som fallet blir med denna metod. I det lämnade exemplet är
skillnaden mellan toppskatt och föreslagen skatt hela 15 %. Beaktas måste då att skatt på
semester- och vederlagsersättning kan bli något högre med denna metod än enligt nu
gällande regler. I sådan ersättning ingår inte övertidsersättning. Om månadsinkomsten blir
avgörande för skatteprocentens storlek, påverkar i månadsinkomsten ingående övertidsersättning
skatten uppåt en eller annan procent jämfört med nuvarande beskattning. I
extrema fall kan höjningen givetvis bli större. Eftersom semester- och vederlagsersättning 3

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

är de vanligaste och oftast återkommande engångsbeloppen, bör den något högre skatt
som stundom kan komma att uttas på dessa uppväga den låga skatten på övriga
engångsbelopp, framhåller kommittén.

En fördel med beskattning av engångsbeloppen enligt förslaget är att gränsfallsproblemen
blir obetydliga. Skatten stiger nämligen mycket långsamt. Några stora intervaller
förekommer inte.

Jämförelseinkomst skall enligt förslaget normalt vara månadsinkomsten för den
månad, under vilken engångsbeloppet utbetalas eller gottskrivs. Om engångsbeloppet
utbetalas efter avmönstring får dock senast uppburen månadsinkomst utgöra jämförelseinkomst.
Det är enligt kommitténs mening från rättvisesynpunkt nödvändigt att göra
jämförelsen med en inkomst som inkluderar bl.a. övertidsersättning. Av denna anledning
kan man inte använda sjömannens s.k. tarifflön för ändamålet. Även administrativa skäl
talar enligt kommittén emot att använda annan jämförelseinkomst än den totala
månadsinkomsten.

Att resultatet regelmässigt blir ett lägre skatteuttag för ”Övriga” engångsbelopp är utan
vidare klart. För att bedöma metodens resultat i praktiken beträffande semester- och
vederlagsersättning har kommittén låtit jämföra den faktiska skatten på samtliga sådana
ersättningar på Salénkoncernens fartyg under andra halvåret 1967 med den skatt som
skulle ha uttagits om den ifrågasatta metoden gällt.

Undersökningen visar bl.a. att procentmetoden i 200 fall (17 %) medför förlust för
sjömannen, då månadsinkomsten utgör jämförelseinkomst. Den genomsnittliga förlusten i
dessa fall uppgår till 32 kr. I det övervägande antalet fall (968 = 81 %) medför metoden
vinst för sjömannen. Vinsten utgör genomsnittligt 37 kr. Varken vinst eller förlust
uppkommer i 25 fall (2 %). Totalt uppkommer vinst med i genomsnitt 25 kr. Det belopp
som utgått i semester- och vederlagsersättning i de undersökta fallen uppgår
genomsnittligt till 1 175 kr. En närmare granskning har företagits beträffande förlustfallen.
Granskningen visar att förlust i stort sett uppkommer endast i fall då förhållandevis
hög övertidsersättning ingår i jämförelseinkomsten. Men förlust kan undantagsvis
uppkomma även i fall, då övertidsersättning inte ingår i jämförelseinkomsten.

Man kan enligt kommittén räkna med att den föreslagna procentmetoden mestadels är
lönsam för sjömannen men att han vid en eller annan avmönstring får något hårdare
beskattning än enligt de nu gällande reglerna. I det långa loppet bör utjämning emellertid
ske. Metoden föreslås emellertid tilllämpad även vid beskattning av ”Övriga” engångsbelopp
och ger där alltid skattelättnad i jämförelse med nu tillämpad metod. Kommittén
anser därför att tvekan knappast behöver råda om att procentmetoden är lönsam för
sjömännen, om den utformas enligt förslaget.

Kommittén understryker att förslaget syftar till att undanröja de ojämnheter i
beskattningen som nuvarande system lett till och inte till att åstadkomma skattelättnad.
Kritiken mot det nuvarande systemet att beskatta engångsersättningar har ju inte avsett
beskattningens höjd i och för sig. Enligt kommitténs mening bör dock metoden inte
avvisas därför att den totalt sett kan ge någon skattelättnad. Till förmån för metoden talar
främst att den innebär en betydande förenkling i uppbördssystemet. Fördelama på det
administrativa planet med förslaget om lösningen av engångsbeloppens beskattning är
enligt kommittén uppenbara. Den medför lättnader i ärendenas handhavande för
rederierna och sjömansskattekontoret och är ägnad att minska felaktigheter vid
skatteavdragets beräkning. För sjömannen innebär metoden betydligt större möjlighet än

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

f.n. att kontrollera skatteavdragets riktighet, vilket måste anses som en stor fördel.

Sett i inflytande skatt ger förslaget ett sämre resultat för det allmänna än det
nuvarande systemet. Skattebortfallet, som kommittén uppskattat till högst 1 milj. kr. per
år, är dock begränsat och bör enligt kommitténs mening uppvägas av besparingar genom
förenklad uppbörd och administration.

Bland de engångsbelopp, som uppräknats i första stycket av anvisningarna till 8 §,
finns lönebelopp, som på grund av avtal mellan arbetsgjvar- och arbetstagarorganisationer
på en gång utbetalas för mer än en månad (retroaktiv lön och liknande). Avser
lönebeloppet en månad eller kortare tid lägger man det till månadsinkomsten, varefter
skatt avdras på sammanlagda beloppet. Det förhållandet att exempelvis retroaktiv lön
beskattas olika beroende av hur lång tid den utgår för har vållat många problem i den
praktiska tillämpningen. Kommittén förordar därför att nu ifrågavarande lönebelopp
alltid skall anses som engångsbelopp.

Remissyttrandena

Kommitténs förslag om beskattning av engångsbelopp godtas av kammarrätten,
riksskattenämnden, sjömansskattenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus, Hallands, Göteborgs
och Bohus samt Västerbottens län, Rederiföreningen för mindre fartyg, Svenska
maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening.
Kammarrätten uttalar att, även om vissa fiskaliska skäl kan anföras mot kommitténs förslag,
tungt vägande praktiska skäl dock talar för den föreslagna procentmetoden. Med hänsyn
härtill och till den begränsade och speciella kategori skattskyldiga, som det här är fråga
om, bör metoden godtas trots att den innebär ett avsteg från annars gällande principer om
progressiv beskattning. Liknande synpunkter framförs av riksskattenämnden. Länsstyrelsen
i Hallands län uttalar att skatteuttaget på engångsbelopp synes böra höjas någon procent.
Sjömansskattenämnden framhåller att en förenkling av den nu tillämpade metoden att räkna
skatten på andra engångsbelopp än semester- och vederlagsersättning är starkt påkallad
av administrativa skäl men framför allt av hänsyn till att sjömannen utan svårighet skall
kunna kontrollera skatteavdragen. Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening
uttalar att kommitténs förslag visserligen kan medföra något högre skatt på semester-
och vederlagsersättning men eftersom skatten på andra engångsbelopp något
minskar enligt förslagets metod torde utredningens resonemang kunna godtas.

Kritiska synpunkter på förslaget framförs av länsstyrelsen i Gotlands län. Metoden att
beskatta semester- och vederlagsersättningarna efter det procenttal som motsvarar skatten
på sjömannens månadsinkomst anser sig länsstyrelsen visserligen kunna godta i huvudsak
men anmärker att eftersom sjömansskatten för de flesta sjömän inte omfattar värdet av
fritt vivre det dock synes egendomligt att skatteprocenten i detta fall skall uträknas efter
jämförelse med månadsinkomsten, inberäknat fritt vivre. Länsstyrelsen anser sig däremot
inte kunna biträda förslaget att också ”Övriga” engångsbelopp skall beskattas efter samma
metod. Därvid skulle enligt länsstyrelsens mening uppkomma skattelättnader som särskilt
i fråga om stora inkomstbelopp måste kunna bli betydande och helt avvikande från
beskattningen av motsvarande inkomster i land. Länsstyrelsen erinrar om ett uttalande av
departementschefen i samband med ändring år 1961 av SjF att marginalskatten för
extrainkomster vid taxering för inkomst i land är beroende inte bara på den normala

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

inkomstens storlek utan även på extrainkomstens storlek. Engångsbeloppen av nu nämnt
slag förekommer inte i samma utsträckning som engångsbeloppen avseende semester- och
vederlagsersättningar. Det förefaller länsstyrelsen att ett bibehållande av de nuvarande
reglerna för beskattning av ”Övriga” engångsbelopp är en naturlig lösning av problemet.
Det slumpmässiga resultat av reglerna som påvisats torde hålla sig inom rimliga gränser
och torde inte vara av allvarligare slag än det slumpartade utfallet av den vanliga
inkomsttaxeringen såvitt avser åtskilliga schablon- och avjämningsregler. Lagbestämmelserna
är klara och tydliga och någon förenkling av reglerna är enligt länsstyrelsen
synbarligen inte nödvändig.

Utredningen om definitiv källskatt uttalar en liknande åsikt. Kommitténs förslag sägs
såvitt gäller semester- och vederlagsersättning samt sjuklön innebära en från principiella
synpunkter acceptabel schablon. Emellertid föreslås att även andra engångsbelopp såsom
retroaktiv lön och gratifikation skall beskattas på samma sätt. Skattesatsen på sådan inkomst,
som i princip borde motsvara den skattskyldiges marginalskatt, skall alltså enligt förslaget
beräknas efterhans genomsnittsskatt.Utredningen uttalar att den av naturliga skäl inte
torde kunna föreslå en motsvarande generös behandling av inkomster, som löntagare i
land åtnjuter vid sidan av den ordinarie arbetsinkomsten. Ett genomförande av
kommitténs förslag på denna punkt är därför i princip ägnat att försvåra en framtida
samordning av löntagarbeskattningen.

Utlänningars beskattning m.m.

Kommittén

Frågan om beskattning av i utlandet bosatta sjömän behandlas på s. 72-80 ibetänkandet.

Enl. 9 § SjF betalar sjöman, som inte skall erlägga sjömansskatt enligt de bestämmelser
som gäller för här i riket bosatt sjöman, sjömansskatt med 15 % av den beskattningsbara
inkomsten, om han inte på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig för inkomsten i
annat land.

Skattesatsen är densamma på fartyg i när- och fjärrfart och oberoende av inkomstens
storlek, av sjömannens civilstånd och underhållsskyldighet mot barn.

En jämförelse med skatteuttaget för dem som betalar tabellskatt visar att tabellskatten
i allmänhet utgår med betydligt högre belopp än skatten efter 15 %. Detta är särskilt
märkbart för de ogifta sjömännen. Då det gäller gifta sjömän och ogifta sjömän med
hemmavarande barn är differensen mindre utom i de högsta inkomstlägena. I de lägsta
inkomstlägena är dock skatt efter 15 % högre än motsvarande tabellskatt. Speciellt de
ogifta svenska sjömännen har visat missnöje i anledning av den stora skillnaden. De har
ofta påyrkat höjning av utlänningarnas skatt.

För höjning av utlänningsskatten talar enligt kommitténs mening i huvudsak följande
skäl.

Den skillnad som f.n. råder mellan skatt enligt tabell för ogift sjöman utan barn och
skatt efter 15 % torde vara alltför hög.

I de fall, då beskattningsrätten förbehållits Sverige genom dubbelbeskattningsavtal,
synes skatt rätteligen böra utgå enligt samma regler som gäller för här i riket bosatta
sjömän. De svårigheter som ett sådant förfarande emellertid skulle medföra i form av
ärenden om jämkning och kolumnbestämning gör att denna lösning inte rekommenderas.

Genom sin anställning ombord på svenskt fartyg får den utländske sjömannen del av

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

vissa sociala förmåner. Han är bl.a. obligatoriskt yrkesskadeförsäkrad. Dessutom har han
förmåner på grund av sjömanslagens bestämmelser.

Flera skäl talar å andra sidan mot höjning såsom t.ex. att rekryteringssvårigheter kan
bli följden inom den svenska handelsflottan. Vidare kan de utländska sjömännen - även
om de har vissa sociala förmåner som är jämförbara med de svenska kollegernas - inte
anses ha samma utbyte av skatten.

Ytterligare en faktor som talar emot höjning är att sjömansskatten inte bör
kompliceras med jämkningsmöjligheter för de utländska sjömännen med hänsyn till de
svårlösta administrativa problem som i sådant fall skulle uppkomma.

Av undersökningar som kommittén företagit framgår att den genomsnittliga
månadsinkomsten för i utlandet bosatt, på svenskt fartyg anställda sjömän i september
1967 var 1 404 kr. Det helt övervägande antalet av dessa sjömän hade inkomst i de lägre
inkomstlägena. Sålunda hade 3 562 (80 %) högst 1 800 kr. i beskattningsbar inkomst. I
inkomstläget 1 801-2 400 kr. befann sig 579 sjömän (13%). Högre beskattningsbar
månadsinkomst än 2 400 kr. hade 298 sjömän (7 %). Ca en tredjedel av de nu avsedda
sjömännen kan antas vara gifta.

I låga inkomstlägen är det 15-procentiga uttaget högre än skatten enligt fjärrfartstabellen.
Särskilt gäller detta vid jämförelse med kolumn 2-3 (för gift sjöman). Därefter är
förhållandet det omvända. Eftersom skatten enligt fjärrfartstabellen är progressiv blir
”gapet” mellan tabellskatt och procentuellt uttag allt större ju högre inkomstlägen som
jämförs.

Kommittén, som inhämtat att i vissa länder (Finland, Holland, Italien och Spanien)
sjömansskatt uttas av utländska sjömän enligt samma regler som gäller för det egna
landets sjömän, anser det av flera skäl uteslutet att i utlandet bosatta sjömän skulle
erlägga full tabellskatt. Inte heller anser kommittén att problemet löses genom en generell
höjning av skatteuttaget, t.ex. till 20%. Kommittén avvisar också tanken på att
differentiera skatteuttaget för gifta och ogifta utländska sjömän, särskilt med hänsyn till
praktiska utrednings- och bevissvårigheter.

Enligt ett första alternativ föreslår utredningen följande. Skatt skall inte uttas av
utländska sjömän med inkomster under 171 kr. per månad. Härmed nås överensstämmelse
med vad som gäller för kolumn 1. Skatt bör i närmast högre inkomstlägen tas ut med
10 % för att därefter i jämn kurva stiga till 15 % uttag vid 1 200 kr. inkomst. Vid denna
månadsinkomst utgör skatten 15 % enligt kolumn 2-3. Efter denna inkomstgräns bör
utlänningsskatten överstiga 15 %. Förslagsvis bör skatten dock inte uppgå till högre
belopp än som motsvarar skatten enligt kolumn 2-3 minus 10 %. I inkomstlägena
1 200 kr.—1 400 kr. kan denna regel inte iakttas. Där kan skatteuttaget för utlänningarna
lämpligen beräknas till 15 % plus hälften av skillnaden mellan skatt enligt kolumn 2-3
och skatt efter 15%. Kurva över den sålunda föreslagna utlänningsskatten framgår av
bilaga 18 till betänkandet, alternativ I, vilken torde få fogas till statsrådsprotokollet som
bilaga 2.

Kommittén förordar emellertid att skatten för i utlandet bosatta sjömän uttas efter en
tabell som utformas enligt alternativ II på bilaga 2. Kurvan illustrerar storleken av en
sjömansskatt som är 15% lägre än skatten enligt kolumn 2-3 i fjärrfartstabellen i
inkomstlägen över 1 200 kr. per månad. För lägre månadsinkomster är de båda
alternativen identiska. För de ogifta utlänningarna kan skattesatserna enligt alternativ I
utan vidare enligt kommitténs mening försvaras, men för de gifta däremot kan skatten

3* Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

enligt nämnda alternativ te sig alltför hög, i synnerhet som jämkning inte skall kunna
ifrågakomma. Även alternativ II torde i många fall medföra väl hög skatt för de gifta
sjömännen, menar kommittén, som med hänvisning till att den av administrativa skäl
motsätter sig en differentierad skatt för utlänningarna uttalar att detta onekligen leder
till att en skatteskärpning drabbar de gifta sjömännen hårdare än de ogifta.

Med den föreslagna utformningen får man enligt kommittén en rimlig beskattningsnivå
och vinner effekten att skatten blir progressiv i takt med vad som gäller för dem som nu
betalar tabellskatt. De administrativa komplikationerna inskränker sig till en särskild
tabell för utlänningar.

Den föreslagna utlänningstabellen föreslås vara gemensam för när- och fjärrfart. Det
erinras om att antalet utlänningar, som sysselsätts i närfart, är försvinnande litet. Även
engångsbelopp föreslås skola beskattas efter den nya skalan, således progressivt i motsats
till f.n. I utlänningstabellen bör därför vid varje skattebelopp utsättas de tal, som anger
efter vilken procent engångsbelopp skall beskattas för utlänningar. Procenttalen föreslås
bestämmas efter samma princip som kommittén förordat beträffande engångsbelopp i
övrigt.

Kommittén har beräknat att effekten för statsverket av den föreslagna omläggningen
blir en skatteökning av drygt 2 milj. kr.

En ledamot i kommittén har vid behandling av förevarande fråga företrätt en annan
uppfattning än kommitténs övriga ledamöter och framför i betänkandet bl.a. följande.
Utlänningarna bör i princip beskattas lika som medborgare i Sverige och i övriga nordiska
länder. Enda skillnaden bör vara, att de inte skall betala avgifter till folkpensionering och
sjukförsäkring, eftersom de inte kan bli delaktiga av dessa förmåner. En inkomstreducering
med omkring 300 kr. per månad före avläsning av skatten bör i varje inkomstläge
utgöra en rimlig kompensation för här omnämnda avgifter. Vill man dessutom
kompensera de utländska barnfamiljerna för uteblivna barnbidrag kan man fastställa en
något högre inkomstreducering beträffande kolumn 2—3. Någon kolumn 4 — för ogifta
med hemmavarande barn - torde knappast bli aktuell för de uteseglande utlänningarna
annat än i mycket få och sällsynta fall. I den mån sådana ärenden kommer upp bör det
givetvis ankomma på sjömansskattenämnden att fastställa kolumnfrågan. Frågan om
studerandejämkning torde ännu mera sällan komma upp för utlänningarnas del. Den
saknar för övrigt intresse i detta sammanhang, eftersom kommittén i annat avsnitt av
utredningen förordar ändrade regler för jämkning vid korttidsanställningar. Om dessa
ändringar genomförs bör de nya reglerna givetvis även kunna tillämpas för korttidsanställda
utlänningar.

37 § 3 mom. SjF innehåller en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t rätt att bestämma att
den 15-procentiga sjömansskatten inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av
sjömän vid fart i särskilda farvatten. Kungl. Maj:t har med åberopande av fullmakten
genom kungörelsen (1958:302) angående befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga
sjömansskatt föreskrivit att sjömansskatt av angivet slag inte skall erläggas av utländska
sjömän vilka på särskilda hyresvillkor (de s.k. Hongkongreglerna) är anställda ombord på
svenska handelsfartyg i fart på Fjärran Östem.

De s.k. Hongkongreglerna innebär ombordanställning under särskilda hyresvillkor.
Ursprungligen innebar dessa att ett antal sjömän, i huvudsak kineser, anställdes kollektivt
i regel genom s.k. crew agents. En av de kollektivt anställda fungerade som huvudman

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(bas). Denne stod för tjänsteavtalet som part för samtliga inom den sålunda anställda
besättningen. Han uppbar hela det lönebelopp, som utgick för besättningen i dess helhet.
Lönebeloppet fördelades av basen, som behöll en del själv och gav resten till besättningen
i övrigt. Numera torde detta kollektiva anställningsförfarande inte längre förekomma utan
särskilt avtal träffas med varje anställd.

Mot Hongkongreglerna har riktats kritik från olika utgångspunkter. Det har gjorts
gällande att det kollektiva anställningssystemet inte är godtagbart från sociala synpunkter
och att staten genom att beakta systemet vid beskattningen i större eller mindre
utsträckning sanktionerar det. Vidare åberopas att systemet numera är föråldrat.

Till en början framhåller kommittén att 1958 års förutnämnda kungörelse tillkom inte
minst av praktiska skäl. Det tidigare tillämpade kollektiva anställningsförfarandet var
nämligen förenat med stora svårigheter att göra individuella avdrag för sjömansskatt
på sätt SjF förutsätter. Befälhavaren kände regelmässigt inte till hur stor lön varje man
fick och kunde inte prestera någon individuell redovisning. Med nuvarande anställningsförfarande
kan sådana skäl inte anföras och den främsta orsaken för kungörelsens bibehållande
har därmed fallit, uttalar kommittén.

Kommittén framhåller att ett upphävande av 1958 års kungörelse utan tvekan medför
vissa administrativa svårigheter. De 300—400 sjömän som berörs torde komma att hos
sjömansskattenämnden begära skattebefrielse på grund av skattskyldighet till Hongkong
för sin inkomst ombord på svenskt fartyg. Merarbete uppkommer sålunda för
sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret. Det sannolika resultatet blir därför
enligt kommittén att Sverige knappast heller i framtiden kommer att få någon mer
betydande skatteintäkt från berörda sjömän, i vart fall så länge dubbelbeskattningsavtal
inte föreligger med Hongkong.

Det påpekas att skatteavtal inte förekommer mellan Norge och Hongkong.
Skattemyndigheterna i Hongkong har emellertid tolkat skattebestämmelsema där så att
skattskyldighet inte föreligger i Hongkong för en därstädes bosatt sjöman för inkomst
förvärvad på norskt fartyg. Sjömansskattekontoret har genom svenska konsulatet i
Hongkong efterhört om inte motsvarande bör gälla vid anställning på svenskt fartyg.
Skattemyndigheterna i Hongkong har dock besvarat frågan nekande och hänvisat till
pågående utredning. Såvitt är kommittén bekant är denna utredning ännu inte slutförd.

Med åberopande av vad nu anförts förordar kommittén att 1958 års kungörelse om
undantag från sjömansskatt för sjömän som anställs enligt de s.k. Hongkongreglerna
upphävs. Fullmaktsbestämmelsen i 37 § 3 mom. SjF föreslås även skola upphävas.

Beträffande skattskyldighet för i Sverige icke bosatt svensk sjöman
uttalar kommittén följande.

Enligt anvisningarna till 7 § SjF skall sjömansskatt för sjöman, inskriven i svenskt
sjömansregister, alltid utgå enligt samma bestämmelser som för här i riket bosatt sjöman,
dvs. efter tabell, om inte sjömannen med intyg av sjömansskattenämnden visar att han är
skattskyldig i annat land för inkomsten. Bestämmelsen avser att hindra skatteflykt genom
skenbosättning utomlands.

Det är ett villkor för svensk sjömans mönstring på svenskt fartyg att han är inskriven i
det svenska sjömansregistret. Trots detta förekommer i undantagsfall att svenska
medborgare påmönstras utan att de skrivs in i registret. Den som inte blivit inskriven har
vid bosättning utomlands inte kunnat förvägras att betala sjömansskatt med 15 %.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

För att svenska medborgare inte skall på detta sätt behandlas olika bör enligt
kommitténs mening skattskyldigheten knytas till medborgarskapet i stället för till
registertillhörigheten. Kommittén föreslår att anvisningarna till 7 § SjF ändras i enlighet
med det anförda men framhåller att det givetvis fortfarande bör finnas möjlighet för
svensk sjöman, som är bosatt utomlands, att undgå skatteavdrag därför att han är
skattskyldig i annat land för inkomst. Avgörandet bör liksom hittills ligga hos
sjömansskattenämnden.

I detta sammanhang erinrar kommittén om att isländska sjömän inte betalar tabellskatt
vid tjänstgöring på svenska fartyg. Antalet islänningar i den svenska handelsflottan är
visserligen litet men anledning torde enligt kommittén ändå finnas att överväga att
likställa Island med övriga nordiska länder i detta hänseende. En ändring i denna riktning
är särskilt önksvärd om de aktuella strävandena att ingå en konvention mellan samtliga
nordiska länder om ensartad beräkning av ATP- (eller motsvarande) förmåner blir
verklighet.

Remissyttrandena

Förslaget att ersätta den 15-procentiga sjömansskatten för utomnordiska sjömän med
en särskild tabellskatt tillstyrkes av kammarrätten, riksskattenämnden, sjömansskattenämnden
— som dock vill betrakta förslaget som ett provisorium i avvaktan på ytterligare
anpassning till de svenska sjömännens beskattning - länsstyrelserna i Gotlands samt
Göteborgs och Bohus län, sjöfartsverket och Sveriges fartygsbefälsförening.

De remissinstanser som inte godtagit kommitténs förslag har i allmänhet ansett att den
lösning som en ledamot av kommittén förordat i ett särskilt yttrande, nämligen vanlig tabellskatt
för utlänningar med lämpliga avdrag före skatten, skulle vara en mer tilltalande lösning
än den som kommittén föreslagit. Länsstyrelsen i Malmöhus län finner för sin del att
man bör se till att nordisk arbetskraft inte hänförs till en speciell skattegrupp vid anställning
på svenska fartyg. Den standard, som regelmässigt utmärker svenska fartyg, förläggnings- och
kostförhållanden ombord torde utöva tillräcklig dragningskraft på utomnordiska sjömän i
sådan omfattning, att rekryteringssvårigheter inte behöver befaras, uttalar länsstyrelsen,
som anser att dessa sjömän i nämnda förmåner kan anses ha fått en rimlig kompensation
för de förmåner skandinaviska sjömän har genom sin anknytning till resp. hemland.
Länsstyrelsen anser därför att skatteuttaget för utomnordiska sjömän i varje fall inte bör
konstrueras så, att det ligger lägst. Det framhålls även önskvärdheten av en internordisk
lösning av denna skattefråga. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar vad som anförts i
det särskilda yttrandet av en kommittéledamot under förutsättning att menliga följder
inte uppkommer för sjöfartsnäringen vilket enligt länsstyrelsens mening inte torde bli
fallet.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att en för alla ombordanställda i skattehänseende
bättre jämställdhet torde kunna erhållas, om i stället för den av kommittén föreslagna
utlänningstabellen fjärrfarts- och närfartstabellema används även för utlänningarna, varvid
dock en inkomstreducering före avläsning av skatten bör ske. Länsstyrelsen är dock
tveksam, om inte det av en ledamot i särskilt yttrande föreslagna avdraget å 300 kr. per
månad är för högt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet ansluter sig till de
riktlinjer som angetts i det särskilda yttrandet. Rederiföreningen för mindre fartyg anser
att utländsk sjöman bör slippa betala folkpensions- och sjukförsäkringsavgift men i övrigt
erlägga skatt efter samma grunder som här i landet bosatt sjöman.

Förslaget att de särskilda bestämmelserna med anknytning till Hongkongreglema skall
upphävas biträds av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Sjöfartsverket anser det inte
lämpligt att svensk lagstiftning medverkar till att sådana anställningsformer som föranlett
reglerna bibehålls.

Riksförsäkringsverket berör förslaget att skyldigheten att erlägga sjömansskatt knyts
till medborgarskapet i stället för till inskrivningen i sjömansregistret. Verket påpekar att
enligt praxis inom den allmänna försäkringen svensk sjöman, som är inskriven i
sjömansregistret, anses vara bosatt i Sverige. Detta får betydelse såväl inom sjukförsäkringen
som folkpensioneringen. En svensk sjöman, som är inskriven i sjömansregistret,
anses sålunda - oavsett i vilket land han har sitt hemvist - vara bosatt i den kommun där
han senast blev kyrkobokförd. Han är inskriven i den försäkringskassa inom vars
verksamhetsområde denna kommun är belägen. Om sjömannen blir avförd från
sjömansregistret, vilket sker först efter ett kalenderår utan sjötjänst, kan han stå kvar som
inskriven i kassan och fullt ut omfattas av sjukförsäkringen ytterligare ett år trots att han
saknar känt hemvist i Sverige. För rätt till folkpension vid bosättning utom riket krävs i
princip att vederbörande varit mantalsskriven här under de år han fyllt 57-62 år. Genom
att sjömansregistreringen medför att bosättning i riket anses föreligga och att
mantalsskrivning bibehålls trots att sjömannen inte har hemvist i riket, har han möjlighet
att uppfylla nämnda förutsättningar och erhålla folkpension vid inträffande pensionsfall.
Om han blir invalidiserad, kan han exempelvis bli berättigad till förtidspension från
folkpensioneringen. Med hänsyn härtill anser verket det vara i sin ordning att svenska
sjömän, som har sin bostad utomlands, skall betala svensk sjömansskatt, inkluderande
såväl sjukförsäkrings- som folkpensionsavgift.

Vidare berör riksförsäkringsverket beskattningen av isländska sjömän från en speciell
synpunkt. Verket erinrar om att genom den ändring av konventionen den 15 september
1955 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, som
tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1969, bl.a. inkomst av anställning, som medborgare bosatt i
annat nordiskt land än Sverige förvärvar på fartyg som för svensk flagga, är
pensionsgrundande till ATP här i landet. Till grund för beräkningen av pensionsgrundande
inkomst skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt eller, för den som
har att erlägga sjömansskatt, redares kontrolluppgift. Sådan kontrolluppgift lämnas
emellertid endast för sjöman som betalar sjömansskatt enligt tabell. Såsom utredningen
framhållit betalas tabellskatt av samtliga av konventionen omfattade medborgare, som
arbetar i den svenska handelsflottan, utom islänningarna. För att tilläggspensioneringen
skall bli tillämplig på islänningarna är det således, framhåller verket, erforderligt att
Kungl. Maj:t förordnar att sjöman som är bosatt i Island skall betala sjömansskatt enligt
de bestämmelser som gäller för här i riket bosatt sjöman.

3** Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Jämkning av sjömansskatt

Kommittén

Frågor om jämkning av sjömansskatt har kommittén behandlat på s. 81-99 i
betänkandet.

Allrnänna synpunkter. Under vissa omständigheter kan sjömansskatt jämkas genom
beslut av sjömansskattenämnden. Bestämmelserna om jämkning finns i 12 § SjF och
kungl. brevet 1961:37 till sjömansskattenämnden.

Det månatliga skatteuttaget enligt SjF:s tabeller bygger på helårsanställning. Kort tids
ombordanställning utan landanställning övrig tid av året kan ofta ge en högre sammanlagd
skattebelastning än om inkomsten taxerats på vanligt sätt som landinkomst. Krav på
särskilt hänsynstagande till detta förhållande har alltsedan SjF:s tillkomst framförts av de
ombordanställdas organisationer utan att vinna gehör. I den skrivelse som ligger till grund
för beslutet att tillsätta kommittén upprepas detta krav. Det syftar närmast till att bereda
den, som inte kan få jämkning på grund av ferietjänstgöring men som har
korttidsanställning ombord föranledd av utbildning eller praktik, av familjeskäl eller eljest
av orsaker över vilka han ej själv kunnat råda, motsvarande jämkning som gäller för
studerande under ferier.

Vad sålunda förekommit har gett kommittén anledning att närmare undersöka
inkomstförhållandena för sjömän bosatta i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län. Undersökningen har i visst avseende utförts så att för ett visst antal sjömän i
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län med ledning av uppgifter i deras deklarationer
samt sjömansskatteredovisningar har framräknats dels hur dessa sjömän faktiskt
beskattats för inkomståret 1967 och dels hur de skulle ha beskattats för nämnda år, om
sjöinkomsten utgjort intäkt av tjänst enligt vanliga regler. Resultatet är i stort sett lika
för de båda länen. Undersökningen beträffande sjömän i Malmöhus län visar, att
sjömannen inte i något fall gynnas av sjömansskatten om hans inkomst utgörs av enbart
sjöinkomst och anställningen ombord avser sex månader eller kortare tid. Då det gäller
blandad inkomst uppkommer ibland vinst och ibland förlust. Vinstfallen överväger dock
och utgör för ogifta 65 %, för gifta 93 % och för ogifta med barn 100 % av fallen.
Gruppen ogifta med barn är dock så liten, uttalar kommittén, att den knappast får anses
representativ.

Enligt utredningens mening ger den åberopande statistiken klart stöd för att utöka de
nuvarande jämkningsmöjligheterna till att avse inte bara dem som gör sjötjänst under
ferier utan även dem som påbörjar eller avslutar sjötjänst med anledning av skolgång,
värnpliktstjänstgöring eller liknande, dvs. i huvudsak i enlighet med det förslag de
ombordanställda framfört i sin förut berörda skrivelse. Utredningen ställer emellertid
frågan om det i så fall inte från administrativa synpunkter är bättre att ta steget fullt ut
och medge jämkning vid all sjötjänstgöring under viss längd och oavsett orsaken.

Det kan emellertid, framhåller utredningen, inte bortses från att jämkningsskäl av nu
diskuterat slag är främmande för en definitiv skatt och att situationen blir orimlig om
dessa jämkningsfall blir relativt många till antalet. Kommittén anser sig av nu anförda och
andra redovisade skäl inte kunna förorda en generell jämkningsmöjlighet för korttidsanställda.

Nuvarande jämkning för studerande. Den nuvarande jämkningsrätten för studerande i
12 § 3 mom. SjF, som infördes år 1961, medger studerande, som är anställd ombord på

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

fartyg under ferier, rätt till skälig jämkning av den till sjömansskatt beskattningsbara
inkomsten om han gör sannolikt att sjömansskatten på hans inkomst ombord under
beskattningsåret väsentligt överstiger den slutliga skatt som skulle ha påförts honom om
inkomsten utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen (1928:370) (KL). Skälet
till bestämmelsens införande var rekryteringssvårigheter för den svenska handelsflottan.

Vid beräkning av slutlig skatt medges den studerande schablonavdrag om 100 kr. från
inkomst av tjänst, kommunalskatteavdrag med 2 250 kr. för ogift och 4 500 kr. för gift
samt schablonavdrag för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med 150 kr. för ogift och
300 kr. för gift. Reglerna om sambeskattning tillämpas i förekommande fall. Likaså
tillämpas bestämmelserna om frivillig särbeskattning när så i undantagsfall kan vara
aktuellt. Obligatorisk sjukförsäkringsavgift beräknas schablonmässigt. Undersökning om
faktisk debiterad avgift förekommer alltså ej.

För att man skall komma fram till ett någorlunda rättvist jämkningsresultat, tas hänsyn
till den studerandes samtliga inkomster under beskattningsåret. Annan jämförelsegrund
torde dessutom medföra mera komplicerade beräkningar än de nu tillämpade. Denna
praxis bör enligt kommitténs mening framgå av författningstexten som föreslås
kompletterad med föreskrift om att vid bedömning av jämkningsfrågan hänsyn skall tas
till den studerandes och i förekommande fall hans makes samtliga inkomster under
beskattningsåret.

Kommittén upplyser om att tvist har förekommit i frågan om sjömansskattenämnden
har rätt att uppskjuta avgörandet av jämkningsärende till året efter beskattningsåret. Så
som SjF nu är utformad, är det tveksamt om sjömansskattenämnden i efterhand får ändra
ett beslut när nya fakta kommer fram, t.ex. vid beslutstillfället okända inkomster.
Kommittén, som i annat sammanhang föreslagit generell möjlighet för sjömansskattenämnden
att ändra beslut, anser att jämkningsbeslut beträffande sjömansskatt i möjligaste
mån bör vara definitivt. Att i alltför många fall tvingas tillämpa ändringsmöjlighetema är
administrativt betungande.

Bestämmelse angående möjlighet för sjömansskattenämnden att uppskjuta prövningen
av ett jämkningsärende till året efter beskattningsåret föreslås böra intas i 13 § SjF. Denna
rätt bör gälla alla former av jämkning.

Jämkning på grund av kort anställningstid. Som framgått av det föregående anser
kommittén att jämkningsinstitutet bör utvidgas för korttidsanställda i vissa fall. De kategorier
som enligt kommitténs mening främst bör komma i fråga för jämkning är sjömän
som på grund av antingen studier vid sjöbefäls- och sjömansskolor eller värnpliktstjänstgöring
inte kunnat ta anställning annat än under kortare tid av ett beskattningsår. Även
annan vidareutbildning än nyss nämnda anses aktuell i sammanhanget. Sjömän som på
grund av sjukdom har anställning och inkomst endast mindre del av året bör också
uppmärksammas.

Följande skäl redovisas för och i förekommande fall emot jämkning för de nämnda tre
kategorierna.

Studerande vid sjöbefäls- och sjömansskolor har fn. jämkningsmöjlighet
vid tjänstgöring ombord under ferier — vilket gäller alla studerande vid
skolor - men inte om tjänstgöringen infaller före påbörjandet eller efter avslutandet av
studier. Kommittén understryker att, när det gäller sjöfolk på skolor, det rör sig om
behörigt befäl och kvalificerat manskap, som det måste vara såväl ett rederiintresse som

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

ett intresse för landet att tillföra den svenska handelsflottan. Hårda skatteregler bör inte
få föranleda att dessa sjömän söker sig till andra handelsflottor eller avstår från sjömansyrket.
En beskattning utan inslag som kan uppfattas såsom diskriminerande torde otvivelaktigt
underlätta rekryteringen av sådant sjöfolk. Det ter sig för kommittén egendomligt att
jämkning kan ske i samband med ferier, men inte när skolgången böijar eller slutar.

Av praktiska skäl anser kommittén att jämkning bör komma i fråga för alla studerande
oavsett studieinriktningen. Principen föreslås gälla även den som studerar per
korrespondens och som - på grund av att korrespondensstudier inte anses grunda ferier -f.n. inte kan få jämkning vid korttidsanställning ombord. Endast vid s.k. självstudier bör
jämkningsmöjlighet inte föreligga, uttalar kommittén, som påpekar att sådana studier
knappast kan styrkas eller på annat sätt bedömas.

Det förekommer att en person studerar under vårterminen, avbryter studierna före
terminens slut men återupptar dem på höstterminen. Om mellanliggande sjötjänst
huvudsakligen infallit under normal ferietid har jämkningsframställning i allmänhet
bifallits, men annars har det blivit avslag. Detta bedömningssätt har dock medfört
irrationella konsekvenser. Kommittén uttalar att nya jämkningsregler bör utformas så att
det blir klara linjer även i dessa fall.

Den som på grund av värnpliktstjänstgöring kan ta anställning endast
under kort tid av ett beskattningsår kommer nu i sämre skatteläge om han är sjöman än
om han är landanställd. En sådan ordning, uttalar kommittén, måste för den värnpliktige
verka synnerligen svårförståelig. Vämpliktsfallen blir visserligen färre på grund av bestämmelserna
i kungörelsen (1968:398) om ändring i inskrivningsförordningen, varigenom
sjöman så länge han är anställd på fartyg i utrikes fart eller studerar vid sjömans- eller
sjöbefälsskola får anstånd med påbörjande av militär grundutbildning och är befriad från
sådan utbildning sedan han uppnått 28 års ålder, om han dittills haft anstånd. Det borde
dock, menar kommittén, inte finnas anledning att undanta vämpliktsfallen från jämkningsmöjlighet
vid korttidsanställning ombord. Det kommer alltid att finnas sjömän för
vilka anståndsmöjligheten inte är tillämplig eller personer som först efter fullgjord värnpliktstjänstgöring
önskar ta anställning ombord. Enligt kommitténs mening bör den som
fullgör en medborgerlig skyldighet i beskattningshänseende behandlas på samma sätt oavsett
vilket yrke han väljer.

Om sjömans skatteförmåga är nedsatt på grund av sjukdom kan han under vissa
förutsättningar få jämkning enligt 12 § 1 mom. e) SjF. I praktiken har det rört sig om
mycket få fall där jämkning kunnat medges. Om sjömannen inte haft särskilda kostnader
för sin sjukdom, har jämkningsfrågan fått prövas enligt reglerna om existensminimum.
Det är emellertid ytterst sällan som inkomsten visat sig understiga existensminimum. Vid
prövningen beaktas nämligen inte endast skattepliktiga inkomster utan även inkomster av
ej skattepliktig natur som exempelvis sjukpenning från försäkringskassa. Till skillnad från
studerande och värnpliktiga har den sjuke genom sjukpenningen inkomst även under tid,
då han inte har anställning. Även om detta kan synas relevant, kvarstår det faktum att den
långtidssjuke sjömannen kan beskattas hårdare än en person med landinkomst i motsvarande
situation. Sjukdomsfallet måste betecknas som i och för sig lika ömmande som de
förut nämnda fallen. På grund härav föreslår kommittén möjlighet till jämkning av sjömansskatt
vid korttidsanställning till följd av sjukdom.

Kommittén föreslår med hänsyn till vad som framkommit vid inkomstundersökningar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

na för sjömän i ett par län att som villkor för jämkning bör föreskrivas att
korttidsanställningen varat högst sex månader. Kommittén framhåller dock, att om
statsmakterna skulle anse en allmän och betydande sänkning av sjömansskatten i
förhållande till vanlig inkomstbeskattning berättigad, det kan vara motiverat att sätta
gränsen vid en kortare tid, exempelvis fyra månader. En sådan allmän skattesänkning för
sjömännen skulle givetvis medföra att sjömansskatten inte blir ogynnsam i samma
utsträckning som nu. Kan gränsen sättas till fyra månader decimeras antalet jämkningsfall
betydligt. Bl.a. skulle många studerandefall i så fall elimineras. I stort sett skulle endast
feriefall och liknande kvarstå då det gäller studerandena.

Som villkor för jämkning föreslår kommittén vidare på vissa skäl, att studierna,
värnpliktstjänstgöringen eller sjukdomen omfattat minst tre månader av kalenderåret.
Däremot anser kommittén det inte befogat att föreskriva någon minimitid för
tjänstgöringen ombord som villkor för jämkning.

Jämkningsmetod. Antalet ärenden angående studerandejämkning uppgår fn. till 1 400
å 1 500 årligen. Kommittén antar att jämkningsärendena, om dess förslag genomförs,
kommer att åtminstone fördubblas. Det har därför inom kommittén ansetts angeläget att
skapa ett förfarande för beräkning av jämkningsbeloppen som är enklare än det
nuvarande, vilket innebär att en nära nog exakt taxering och debitering görs, varvid statlig
inkomstskatt, folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift beräknas. Förfaringssättet är
synnerligen tidsödande och väntan på återbetalning blir ofta lång, vilket är en källa till
irritation från de skattskyldigas sida.

Kommittén har bland diskuterade metoder för att förenkla jämkningsförfarandet valt
att föreslå en metod som innebär att erlagd sjömansskatt sätts i relation till källskatt som
skulle ha erlagts enligt källskattetabell för 16 kr. utdebitering. Metoden belyses av
följande exempel, som gäller ogift skattskyldig.

Beskattningsbar inkomst ombord kr.

tiden 15/6-25/8 (=71 dagar) 3 270

Tillkommer värdet av fritt vivre ombord
under 71 dagar å kr. 7:50 532

3 802

Tillkommer inkomst i land 418

Summa inkomst 4 220

1/12 av inkomsten = 351 kr.; skatt härå enligt källskattetabell för 16 kr. utdebitering,
kolumn 1 = 29 kr. Beräknad slutlig skatt blir 29 kr. x 12 = 348 kr.

Beloppet 348 kr. jämförs med erlagd sjömansskatt. Är sjömansskatten väsentligt högre
än den slutliga skatten medges jämkning med skillnadsbeloppet.

Kommittén påpekar att även denna metod medför diverse räkneoperationer men dessa
är dock av enklare slag än förfarandet om den exakta metoden tillämpas. Vidare kan
arbetet utföras av mindre kvalificerad personal genom att kunskaper om taxering inte
torde vara lika nödvändiga. Nackdelar med källskattemetoden är, framhåller kommittén,
bl.a. att hänsyn inte kan tas till speciellt höga avdrag i enskilda fall (här avses avdrag som
inte är jämkningsgrundande) och att metoden troligen inte kan tillämpas för gifta

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

skattskyldiga, där båda makarna har inkomst. Dessa fall kan emellertid antas vara relativt
få, varför tillämpning av exakt metod i dessa undantagsfall inte torde behöva bli särskilt
betungande.

Beträffande vilken källskattetabell som skall användas vid jämkning anser kommittén
två möjligheter föreligga, nämligen att använda antingen den källskattetabell som ligger
till grund för sjömansskattetabellema eller tabellen för utdebiteringen i sjömannens
bosättningskommun. Kommittén påpekar att det första alternativet utan tvekan är
enklast och även synes mest rättvist men ifrågasätter dock om jämkningen bör medföra
ett annat skatteläge för sjömannen än det som skulle ha gällt om han taxerats även för
sjöinkomsten. Kommittén anser emellertid att vid valet av tillämplig tabell de
administrativa skälen bör vara avgörande och föreslår därför att endast en källskattetabell
skall tillämpas, nämligen tabellen för den kommunala utdebitering som närmast ansluter
sig till vad som gäller för sjömansskattetabellema.

För att få en uppfattning om resultatet av källskattemetoden i förhållande till exakt
metod har kommittén närmare undersökt drygt 100 jämkningsfall för 1968 avseende
studerande. För källskattemetoden har därvid valts källskattetabell vid kommunal
utdebitering 16 kr., dvs. den utdebitering som ligger till grund för sjömansskattetabellerna.

Det har visat sig att den exakta metoden i de flesta fallen är att föredra för sjömännen.
Summerar man i de undersökta fallen skatten dels enligt exakt metod och dels enligt
källskattemetod blir resultatet emellertid nästan identiskt. Summa skatt blir nämligen
enligt exakt metod 116 479 kr. och enligt källskattemetod 116 424 kr. Att resultatet blir
så lika beror på att i de fall källskattemetoden är fördelaktigast skillnaden i skatt mellan
de båda metoderna är betydligt större än i de fall då den exakta metoden är
gynnsammast.

Övriga jämkningsgrunder. Jämkningsgrundema enligt 12 § 1 mom. SjF är fem.
Författningsrummet föreskriver sålunda att sjöman kan få jämkning av sjömansskatten
om han gör sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt förordningen
om statlig inkomstskatt (1947:576) skulle kunna påräkna avdrag för a) underskott på
egen förvärvskälla, b) utbetalning av periodiskt understöd, c) avgift för sådan
pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. 2) KL, d) för sådant underhåll av ej
hemmavarande barn under 16 år, som avses i 46 § 2 mom. 4) KL, eller e) nedsatt
skatteförmåga. Jämkningen tillgår så att den annars beskattningsbara inkomsten minskas
med ett belopp som motsvarar vad som av sådant avdrag kan antas inte bli utnyttjat vid
taxering i land. Ett villkor för jämkning är att avdrag vid taxering kunnat påräknas med
minst 600 kr. Detta villkor gäller dock ej beträffande avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Enligt anvisningarna till 12 § SjF skall vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn tas till
sådana i momentet omförmälda avdrag, som sjömannen med tillämpning av grunderna för
förordningen om statlig inkomstskatt skulle ha kunnat påräkna vid taxering i det land, där
sjömannen är bosatt, allt såvitt fråga är om sjöman som avses i förordnande enligt 7 §
2 mom. Bestämmelsen gäller således sjömän bosatta i Danmark, Finland och Norge.
Kommittén påpekar att jämkningsfrågan inte har lösts beträffande övriga i utlandet
bosatta sjömän, som har att erlägga sjömansskatt enligt tabell, vilket är fallet om de är
inskrivna i svenskt sjömansregister. Jämkningsärenden för sistnämnda kategori kan
visserligen antas medföra svårare utredningsarbete än för övriga, men kommittén anser

Kungl. May.ts proposition nr 98 år 1970

dock att anvisningarna till 12 § SjF bör ändras så att den påtalade inadvertensen
försvinner.

Avdrag som kan medföra jämkning skall i första hand utnyttjas vid taxering. Att
sjömannens hustru kan utnyttja avdraget vid sin taxering anses inte frånta sjömannen rätt
till jämkning av sjömansskatten. I andra länder, t.ex. Danmark, måste hustrun, om så kan
ske, vid beskattningen utnyttja mannens outnyttjade avdrag. Vid sådant förhållande kan
avdrag med nuvarande praxis utnyttjas dels i form av jämkning av svensk sjömansskatt
och dels vid hustruns beskattning i hemlandet. För att eliminera denna möjlighet till
dubbelavdrag bör enligt kommitténs mening bestämmelse införas som föreskriver, att i
Sverige ej bosatt sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 § SjF, kan erhålla
jämkning endast under förutsättning att avdrag för beloppet inte utnyttjas vid beskattning
i hemlandet av honom själv eller hans hustru.

Underhållsbidrag i anledning av hemskillnad som rör sjöman föranleder ofta jämkning.
Om domen avkunnas under förra hälften av ett beskattningsår uppkommer i allmänhet
också fråga om ändring av tillämplig kolumn i sjömansskattetabellen. I dessa fall brukar
sjömansskattenämnden fastställa kolumnändringen i samband med jämkningsbeslutet,
trots att kolumnändring för i Sverige bosatt sjöman skall beslutas av lokal skattemyndighet.
Det nämnda förfarandet betingas av praktiska skäl. Kolumnändringen har emellertid
nämnden fastställt att gälla först fr.o.m. den månad, varunder dom om hemskillnad
avkunnats. Sjömännen har därigenom i många fall erhållit en förmån gentemot dem, som
erlägger skatt enligt allmänt gällande regler. Beskattning som ensamstående tillämpas
nämligen enligt 65 § KL för de senare i nu berörda fall för hela beskattningsåret. Skälet
till att sjömansskattenämnden inte velat sträcka sig lika långt är att kravärenden skulle bli
följden i vissa fall, vilket ansetts olämpligt. Även med den bedömningsmetod som
sjömansskattenämnden nu tillämpar kan krav mot sjömannen bli aktuellt, nämligen om
jämkningsbeloppet inte ger lika stor skattelättnad som skillnaden i skatt mellan kolumn 1
och kolumn 2—3.

Enligt kommitténs mening bör SjF tillföras en bestämmelse, som ger sjömansskattenämnden
möjlighet att fatta beslut om ändring av tillämplig kolumn både till sjömannens
fördel och till hans nackdel. Dessutom bör enligt kommitténs mening fastslås att
bestämmelserna i 65 § KL skall tillämpas då det gäller sjömansskatten. Detta innebär att
sjömansskattenämndens praxis i hemskillnadsfall ändras. Om paragrafen tillämpas
konsekvent måste kolumnändringen gälla fr.o.m. årets ingång med krav mot sjömannen på
skatt som följd. Den avsedda bestämmelsen föreslås skola tas in som ett särskilt stycke i
7 § 1 mom. SjF.

Enligt kungl. brev (1961:37) till sjömansskattenämnden äger sjöman, som inte är
bosatt i Sverige men erlägger sjömansskatt enligt tabell, erhålla jämkning på grund av
underhållsskyldighet mot barn för vilket barnbidrag skulle ha utgått vid bosättning här,
om nämligen barnbidrag inte utgått för bamet i bosättningslandet eller utgått med lägre
belopp. Vanligen skall genom jämkning den beskattningsbara inkomsten minskas så att
sjömansskatten på nämnda inkomst nedsätts med 1/12 av skillnaden mellan svenskt
barnbidrag och vad som kan ha uppburits i motsvarande förmån.

Kommittén påpekar att föreskriften inte tillämpas helt enligt ordalydelsen. Sålunda
sker inte nedsättning av den beskattningsbara månadsinkomsten utan av sjömansskatten
på nämnda inkomst såsom framgår av följande exempel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

En sjöman med ett barn under 16 år får i sitt bosättningsland för nämnda barn
barnbidrag, som i svensk valuta uppgår till 600 kr. för år 1969. Det svenska barnbidraget
utgör 900 kr. för samma år. Skillnaden uppgår sålunda till 300 kr. = 25 kr. per månad.
Sjömansskattenämnden beslutar då, att sjömannens annars uträknade sjömansskatt på
inkomst uppburen under året skall nedsättas med 25 kr. för hel månad räknat. Avser
inkomsten kortare tid än en månad, nedsättes jämkningsbeloppet till vad som svarar mot
den tid inkomsten avser. Om nedsättning i stället skett av den beskattningsbara
månadsinkomsten, hade det inte blivit lika enkelt att fastställa jämkningsbeloppet
eftersom sjömannens inkomst är inte lika stor månad för månad.

Kommittén föreslår att föreskriften ändras så att den ansluter sig till den praktiska
tillämpningen. Bestämmelsen föreslås ingå i 12 § SjF som ett nytt 4 mom. 37 § 2 mom. i
förordningen avses kunna utgå.

Ytterligare framhåller kommittén att föreskriften om barnbidragsjämkning visat sig
vara tämligen svåradministrerad beroende på att bambidragsbeloppen i de olika länderna
ständigt ändras. Ofta sker ändringar under löpande beskattningsår. Under år 1967 har
även devalvering av de danska och finska valutorna vållat vissa tillämpningssvårigheter.

I de fall då fråga varit om höjning under löpande år av det svenska barnbidraget, har
sjömansskattenämnden ex officio ansett sig böra justera bambidragsjämkningsbeloppen
uppåt. Omprövning har då skett av alla redan fattade beslut för det aktuella året. Om
fråga däremot varit om höjning av barnbidraget i bosättningslandet, har sjömansskattenämnden
inte beslutat om motsvarande sänkning av jämkningsbeloppen. Anledningen
härtill är att i en sådan situation ett betydande antal kravärenden skulle bli följden. Detta
sammanhänger med svårigheten att inom rimlig tid nå sjömannen med ett ändringsbeslut.
Ändring av barnbidragen har således lett till ändring av jämkningsbeloppen endast då
justeringen varit till fördel för sjömännen.

I devalveringsfallen intog nämnden emellertid den ståndpunkten att inte ändra
besluten för år 1967 trots att en ändring skulle ha lett till höjning av jämkningsbeloppen.
Skälen för detta ståndpunktstagande var dels att höjningen med hänsyn till den korta tid
som berördes inte kunde anses vara av väsentlig betydelse för sjömännen och dels att
barnbidragets värde i bosättningslandet inte kunde anses ha omgående sjunkit i
anledningen av devalveringen.

Kommittén anser det böra övervägas om inte jämkningsbeloppen i förevarande fall bör
ändras under löpande år endast vid mera väsentliga barnbidragsändringar eller ändringar av
valutakurser. Justering bör enligt kommittén över huvud taget aldrig företas med
retroaktiv verkan. Det kan enligt kommittén knappast vara rimligt att sätta i gång en stor
administrativ apparat för bagatelländringar. Ett tillägg till föreskriften om bambidragsjämkning
av denna innebörd föreslås därför.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter. Av kommitténs utredning framgår enligt kammarrätten att
nuvarande beskattningsregler kan medföra obillig skattebelastning vid viss korttidsanställning
ombord. Förslaget om utvidgad rätt till jämkning vid sådan anställning anser
domstolen böra lagfästas trots att detsamma strider mot principen för en definitiv
källskatt. Det föreslagna utvidgade jämkningsinstitutet anses ha fått en lämplig
avgränsning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att de föreslagna ökade möjligheterna till jämkning av
sjömansskatt bör kunna stimulera rekryteringen till sjöss. Länsstyrelsen i Västerbottens
län anser å ena sidan att skäl talar för den av kommittén förordade utredningen av
jämkningsmöjligheterna men vill å andra sidan ifrågasätta, om man inte redan gick för
långt när bedrivande av studier blev jämkningsgrund.

Utredningen om definitiv källskatt uttalar att det förslag som utredningen kan komma
att framlägga inte bygger på ett frångående av året som beskattningsperiod, utan tvärtom
kan förmodas att ett nytt system förutsätter en omräkning av löpande erlagd skatt till
årsskatt. Vid en sådan utformning av det generella systemet kan invändningar inte riktas
mot att möjligheterna till jämkning av sjömansskatt utökas på sätt kommittén föreslår.
Några samordningssvårigheter uppkommer inte härigenom, påpekar utredningen.

Svenska sjöfolksförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening anser att av sjömansskattens
karaktär av definitiv källskatt och det förhållandet att det månatliga skatteuttaget i
tabellerna bygger på helårsanställning följer att rimlig hänsyn bör visas de skattskyldiga
som på grund av skatteformens konstruktion blir förhållandevis mera skattetyngda än
andra medborgare. Organisationerna är emellertid medvetna om att den definitiva skatten
inte medger att jämkningsmöjligheterna utvidgas alltför långt och att en gräns för dessa
måste sättas.

Jämkning på grund av kort anställningstid. Riksskattenämnden framhåller att ett
system med definitiv källskatt måste byggas på schabloner och inte böra belastas med
ett stort antal undantags- och jämkningsregler. Den undersökning, som kommittén utfört
beträffande skatteutfallet för korttidsanställd, får emellertid anses ge vid handen, att
sjömansskatt jämförd med skatt enligt vanliga regler i många fall medför för hård beskatning.
Med hänsyn härtill vill nämnden inte motsätta sig ett genomförande av den föreslagna
utökade jämkningsmöjligheten för den som under mer än tre månader av året bedrivit
studier, fullgjort militärtjänstgöring eller varit sjuk utan att åtnjuta sjuklön.

Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig kritisk till förslaget men vill inte motsätta sig
det. Bl.a. ifrågasätter länsstyrelsen om sjömansskattekontoret kan klara den utökade
arbetsbördan utan en väsentlig förstärkning. För att skapa en definitiv skatt har staten
givit efter på sina skattekrav, vilket exempelvis skett genom att progressionen i
statsbeskattningen inte räknas på den totala inkomsten till sjöss och i land utan särskilt
för de båda inkomstslagen. Detta utgör för många en stor förmån. Mot detta svarar de
nackdelar, som måste tålas, för att en definitiv skatt skall kunna komma till stånd,
framhåller länsstyrelsen.

Sjömansskattenämnden tillstyrker kommitténs förslag beträffande jämkningsrätt vid
studier, militär tjänstgöring och längre tids sjukdom. Nämnden ställer sig dock tveksam
till att korrespondensstudier utan närmare precisering villkorslöst skall likställas med
studier. Nämnden anser att kommitténs förslag till anvisning om vad nu skall förstås med
studier bör slopas och att det i stället bör överlåtas åt nämnden att pröva frågan från fall
till fall. De hörda organisationerna tillstyrker med tillfredsställelse förslaget.

Jämkningsmet od. Ett par remissinstanser har uttalat sig om den föreslagna
jämkningsmetoden. Kammarrätten anser att några anmärkningar inte kan riktas mot
förslaget att skattejämförelse i regel skall ske med hjälp av källskattetabell, eftersom
sjömansbeskattningen bygger på schablonregler. Sjömansskattenämnden tillstyrker för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

slaget, som enligt nämnden innebär en administrativ förenkling och även kan försvaras av
sakliga skäl.

Övriga jämkningsgninder. Vad kommittén föreslagit beträffande jämkning för
underskott på fastighet tillstyrks av sjömansskattenämnden. Nämnden tillstyrker också
förslaget om villkoren för kolumnändring ehuru nämnden påpekar att anknytningen till
beskattningsår i stället för till beskattningsmånad i princip strider mot systemet med definitiv
sjömansskatt, som räknas för månad. Över sistnämnda förslag uttalar sig även kammarrätten,
som tillstyrker det.

Sjömansskattenämnden uttalar viss tveksamhet inför kommitténs förslag att bestämmelserna
om barnbidragsjämkning för sjömän som erlägger skatt efter tabell utan att vara
bosatt här skall tas in i 12 § SjF. Det har inom nämnden ifrågasatts om man skattevägen
skall jämna ut skillnaderna mellan de svenska barnbidragen och motsvarande utländska
bidrag för barn som inte vistas i Sverige. Levnadskostnaderna är olika länderna emellan.
Övriga bidrag — studiebidrag, bostadsbidrag, skolmåltider, sociala bidrag etc. — kan utgå
efter skiftande grunder. Det kan förekomma utländska barnbidrag, som är högre än de
svenska. Nämnden anser att de nuvarande bestämmelserna inte bör göras permanenta
genom att intas i SjF. I stället bör enligt nämnden det liksom hittills få ankomma på
Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga föreskrifter. Härigenom vinns möjlighet att slopa
denna jämkningsform om förhållandena skulle motivera detta eller ändra sådana
detaljregler om jämkning, varom kommittén även framlagt förslag.

I detta sammanhang tar sjömansskattenämnden upp frågan om beskattning av musiker
som tjänstgör på fartyg. Nämnden vill ifrågasätta om inte musikerna borde undantas från
beskattning enligt SjF. Ett skäl härtill är att de blott undantagsvis är inskrivna i
sjömansregister. De är i allmänhet inte heller, som övriga sjömän, stadigvarande anställda i
redarens tjänst. Ett annat skäl är enligt nämnden den varierande uppdelningen av deras
ersättning på lön resp. kostnadsersättning, ett problem som även finns anledning att
observera av kontrollskäl. I stället för sjömansskatt borde de i så fall - om de är bosatta i
Sverige — erlägga landskatt liksom musiker i allmänhet, redovisa sina inkomster inklusive
kostnadsersättningen samt tillgodoföras kostnadsavdrag, bestämda med hänsyn till sina
inkomster både ombord och i land. De skulle vidare få vidkännas löneavdrag i anslutning
till av CFU utfärdade anvisningar om artistskatt. För de utländska musikerna skulle
erläggas bevillningsavgift, vilket emellertid, papekar nämnden, kräver särskilda regler i
förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Det skulle för utlänningarnas avgiftspåföring måhända kunna föreskrivas att
uppbörden och kontrollen skulle åvila sjömansskattekontoret i stället för vederbörande
länsstyrelse. Problemet med kontroll av musikernas beskattning har uppmärksammats helt
nyligen. Nämnden föreslår att frågan om fartygsmusikemas skattemässiga behandling
enligt dessa riktlinjer övervägs.

Redovisning av skatt på sjuklön

Kommittén

Frågan om redovisning av skatt på sjuklön behandlas på s. 100-103 i betänkandet.

Sjöman är enligt 18 § sjömanslagen (1952:530)undervissa förutsättningar berättigad till
sjuklön. Den lagstadgade sjuklönetiden omfattar högst två månader men har genom kollektivavtal
i vissa fall utsträckts. Längsta tid, för vilken sjuklön fn. kan utgå, är fem månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Sjuklönen motsvarar beloppsmässigt och i andra hänseenden principiellt månadslönen.
Den sjukpenning som sjömannen samtidigt kan vara berättigad till uppbärs av redaren, s.k.
arbetsgivarn träde.

Enligt 19 § KL är sjukpenning inte skattepliktig inkomst. Anvisningarna till samma
paragraf föreskriver emellertid undantag för sådana fall där arbetsgivarinträde äger rum.
Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, är skattepliktig inkomst för mottagaren till
fulla beloppet. För arbetsgivaren är ersättningen från försäkringskassan att betrakta som
skattepliktig inkomst. Den i sjuklönen ingående sjukpenningen torde sålunda vara för
sjömannen skattepliktig inkomst. Enligt 14 § 1 mom. SjF skall sjömansskatt dock inte
inbetalas på den del av sjuklön som motsvarar sjukpenning vilken redaren äger uppbära.
Bakgrunden till bestämmelsen är följande.

Före år 1964 var sjukpenning alltid skattefri. Redarna ägde enligt överenskommelse
med de ombordanställda emellertid även då ta ut ”full skatt” på sjuklön. Detta var
nödvändigt för att överkompensation inte skulle uppkomma för sjömannen vid sjukdom.
Skatt inlevererades inte på den del av sjuklönen, som motsvarade sjukpenningen från
försäkringskassan.

För att så enkelt som möjligt få fram de belopp, varmed sjuklön i olika inkomstlägen
fick minskas, konstruerades en s.k. sjuklöneavdragstabell. Tabellen byggde på dels
sjukpenningskalan och dels de båda sjömansskattetabellema och deras olika kolumner.
För olika inkomstlägen framräknades avdragsbelopp, som innefattade sjukpenningen och
skatteminskningen genom att sjukpenningen var skattefri.

Skatteplikt infördes år 1963 för sjukpenning vid s.k. arbetsgivarinträde, vilket
föranletts av överenskommelse med statstjänstemännens huvudorganisationer om nya
grunder för beräkning av sjuklön. Bevillningsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1963:46 bl.a. följande angående sjuklöner.

Vid tillämpningen av nuvarande bestämmelser rörande skattefrihet för ersättning, som
vid sjukdom utgår från allmän försäkringskassa, har man för redarnas och sjömännens del
sökt åstadkomma ändamålsenliga och materiellt riktiga bestämmelser. Med hänsyn till
sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt har av tvingande skäl de på grundval av
avtalsuppgörelser mellan redarna och de ombordanställda i administrativ väg utfärdade
tillämpningsföreskrifterna rörande skatteavdrag på sjuklön givits en sådan utformning, att
de svårligen - med bibehållande av nuvarande ekonomiska förmåner för redarna - kan
anpassas till de i propositionen föreslagna bestämmelserna. På grund härav vill utskottet
för sin del förorda att gällande ordning för beskattning av sjömännens sjuklöner bibehålies.
Utskottets förslag medför, att bestämmelserna i 14 § 1 mom. SjF rörande uppbörd av
sjömansskatt bör kompletteras med ett stadgande, som ansluter sig till de av sjömansskattenämnden
utfärdade tillämpningsföreskrifterna rörande beräkning av skatteavdrag på
sjuklön.

Det ankom sedan på sjömansskattenämnden att efter författningsändringen ta ställning
till, huruvida det tidigare sjuklöneavdragssystemet skulle bibehållas (sålunda reducering av
sjuklönen förutom med sjukpenningen även med skatteminskningen) eller om fortsättningsvis
sjuklönen skulle få minskas enbart med sjukpenningen. Sjömansskattenämnden
beslutade vid sammanträde den 6 april 1964 med stöd av utskottets uttalande att behålla
systemet med sjuklöneavdrag. Detta system tillämpas fortfarande. Redarna erhåller
sålunda viss kompensation för att de genom en ovillkorlig lagbestämmelse har att utge
sjuklön.

Kommittén framhåller att bestämmelsen i 14 § 1 mom. SjF otvivelaktigt medför vissa
nackdelar och svårigheter vid tillämpningen. Sålunda måste sjuklöneavdragstabellen

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

omräknas varje gång sjukpenningskalan eller sjömansskattetabellerna ändras. Arbetet med
sådana omräkningar är tidsödande och därför kostsamt. Sjömansskattenämndens
föreskrifter angående när och hur sjuklöneavdrag skall verkställas är tämligen
komplicerade. De missförstås därför inte sällan vilket medför olika felaktigheter. Kraveller
återbetalningsärende blir följden för sjömansskattekontoret. En ytterligare och
mycket betydelsefull svaghet med sjuklöneavdraget är att detta är olämpligt vid en
eventuell databehandling av sjömansskatteredovisningen. Det datasystem som redovisas av
utredningen innefattar inte sjuklöneavdraget.

Inom kommittén har ifrågasatts om den förmån redarna på detta sätt erhåller är
berättigad. För andra arbetsgivare som gör arbetsgivarinträde finns ingen motsvarighet.
Grunden till systemet torde vara att redarna i motsats till andra arbetsgivare av ålder varit
förpliktade att dra försorg om sjömän som insjuknat under en resa. Denna skyldighet har
utvecklat sig till en laglig förpliktelse att betala sjuklön under viss tid. En faktisk
skyldighet att utge lön vid sjukdom förekommer emellertid även för andra arbetsgivare,
låt vara att den grundar sig på avtal och inte på lag. Tendensen är utan tvekan att allt fler
arbetsgivare åtar sig denna förpliktelse.

Kommittén, som anser det nödvändigt att söka finna en ersättning för systemet med
sjuklöneavdrag, vill särskilt understryka att de praktiska vinsterna med att överge det
nuvarande systemet torde vara obestridliga. Bortsett från att arbetet med att hålla
sjuklöneavdragstabellen å j°ur med skattetabellerna och sjukpenningbeloppen bortfaller,
kommer sjömansskattekontorets granskningsarbete att underlättas väsentligt. För
rederierna innebär en omläggning att man kommer ifrån avläsning av sjuklöneavdragsbelopp
och korrigering av löneavräkningar i sjukdomsfallen.

Det framgår av undersökning som kommittén utfört beträffande vissa rederier att dessa
genom den ifrågavarande bestämmelsen tillgodogjort sig 1 065 666 kr. under en tid av 12
månader. Beloppet motsvarar 1,97 % av den totala sjömansskatten.

Kommitténs förslag i övrigt innebär obestridhga fördelar för rederierna. Speciellt
framhåller kommittén härvidlag förslaget om slopande av välfärdsavgift och — efter
införande av datasystem — skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Bl.a. mot bakgrunden
härav förordar kommittén, att det nuvarande systemet att redovisa skatt på sjuklön slopas
och att rederierna tills vidare får kompensation genom att viss procent dras av från den
skatt som annars skulle ha betalts till sjömansskattekontoret.

Det är enligt kommittén inte möjligt att bestämt säga om den framräknade siffran
1,97 % är representativ för hela handelsflottan. Förhållandena varierar från år till år och
även andra osäkerhetsfaktorer finns. Enligt den förhärskande meningen inom kommittén
bör den årliga kompensationen inte bestämmas till högre belopp än 1 % av redovisad
skatt. Utgör den avdragna och redovisade skatten 100 000 kr. avdras alltså direkt
1 000 kr. och inbetalas endast 99 000 kr. Avdrag föreslås ske endast i samband med
redovisning av skatt för viss redovisningsperiod och således inte t.ex. i samband med
revisionskrav som avser för lågt avdragen skatt. I förekommande fall bör enligt kommittén
restavgift beräknas på nettobeloppet.

Remissyttrandena

Förslaget om redovisning av sjuklön tillstyrks av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan. Kammarrätten anser dock att den föreslagna kompensationen, med hänsyn till de

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

siffror som kommittén redovisat, bör utgå efter högre procentsats än föreslagna en
procent. Sjömansskattenämnden uttalar att den föreslagna kompensationen måhända kan
sägas vara låg men det får beaktas de fördelar som rederierna kan påräkna vid genomförd
databehandling. Enligt Sveriges redareförening bör procenttalet i vart fall inte sättas lägre
än 1,5.

CFU erinrar om att sedan år 1963 skatteplikt föreligger för lön vid sjukdom som
uppbärs från arbetsgivare vilken gjort s.k. arbetsgivarinträde. Vid utbetalning av sådan
sjuklön skall skatteavdrag göras i vanlig ordning och innehållna belopp skall inbetalas av
arbetsgivaren. Undantag från dessa regler gäller endast för redare, som innehåller
sjömansskatt, och består däri att redarna får viss kompensation för att de utger sjuklön.
Nämnden finner det inte på något sätt motiverat att redare i detta avseende intar en
särställning i förhållande till andra arbetsgivare. Denna särställning framstår enligt
nämnden så mycket starkare då man betänker att redare för fartyg i inre fart inte har
motsvarande förmån. CFU anser således att denna redare tillkommande förmånen inte är
berättigad och förordar därför att den borttages.

Riksskattenämnden erinrar i sammanhanget om sin skrivelse till Sveriges redareförening
den 7 november 1964 angående arbetsgivares skattskyldighet vid s.k. arbetsgivarinträde.
I skrivelsen anförde nämnden bl.a. - under erinran att vid utbetalning av lön till
sjöman redare skall verkställa skatteavdrag på hela det utbetalda beloppet men till
statsverket dock inte inbetala skatt på den del av till sjöman utbetald sjuklön vilken
motsvarar den ersättning från allmän försäkringskassa som redaren äger uppbära — att
eftersom hela den sjömannen tillkommande bmttolönen torde bokföras som lönekostnad,
skillnaden mellan det belopp, som avdrages för skatt, och det belopp, som inlevereras till
statsverket, skall upptas såsom för redaren skattepliktig intäkt av rörelse. Riksskattenämnden
framhåller att detta uttalande alltjämt äger giltighet i den mån hela bruttolönen även
enligt den föreslagna metoden bokförs som lönekostnad.

Övriga frågor

Kommittén

Vissa andra frågor än de tidigare berörda behandlas på s. 104-119 i betänkandet.

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret. Enligt 21 § 2 mom. SjF får efter
sjömansskattenämndens uppdrag ordföranden eller, vid förfall för denne, vice ordföranden
ensam fatta beslut i sådana ärenden som är av enklare beskaffenhet. Beslutanderätten
i ärenden om jämkning och rättelse av skatteavdrag är delegerad enligt denna
bestämmelse.

Kommittén påpekar att det ibland - i semestertider, vid sjukdomsfall och liknande -visat sig vara svårt att få ordförandens eller vice ordförandens underskrift på beslut och
föreslår därför att sjömansskattenämnden får uppdraga åt suppleant för ordföranden och
vice ordföranden att, då särskilda skäl föreligger, fatta beslut av ifrågavarande slag. Vidare
föreslås att den nämnda delegationsrätten skall utsträckas till att även avse klassificering av
fartyg för när- eller fjärrfart. Det anmärks att nämnden kan förväntas inte utnyttja en sådan
delegationsrätt till fullo och i vart fall vilja pröva tvistiga fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Enligt 24 § förordnar Kungl. Maj :t en befattningshavare vid länsstyrelsen i Göteborgsoch
Bohus län att i kammarrätten och hos Kungl. Maj:t föra det allmännas talan i mål
angående sjömansskatt. Kommittén föreslår en bestämmelse i paragrafen om att även
ersättare för sådant ombud skall förordnas, liksom frågan om ersättare för allmänt ombud
enligt UF regleras där.

Enligt 23 § 2 mom. är sjömansskattekontorets föreståndare ensam föredragande i
sjömansskattenämnden. Kommittén anser att det skulle vara lämpligt om föredragningsskyldigheten
vid arbetstoppar kunde delas med en annan befattningshavare. Det föreslås en
bestämmelse i 23 § 2 mom. enligt vilken sjömansskattenämnden får rätt att uppdra åt
annan tjänsteman vid sjömansskattekontoret att vara föredragande i de ärenden som
nämnden bestämmer.

Den nuvarande uppräkningen i 23 § 1 mom. av sjömansskattekontorets åligganden
föreslås utökad med skyldighet att verkställa återbetalning på grund av beslut av
sjömansskattenämnden och lokal skattemyndighet samt utslag av skattedomstolama.

SjF innehåller i 25 § vissa sekretessbestämmelser beträffande uppgifter om sjömansskatt
m.m. Bestämmelserna vållar enligt kommittén svårigheter främst när det gäller att
avgöra till vem sjömansskattekontoret har rätt att lämna uppgift om sjömännens
inkomster. Beträffande i Sverige bosatt sjöman möter det ingen svårighet att få uppgift
om sjömannens inkomst från inkomstlängden som är offentlig. Utländsk sjömans svenska
sjömansskatt finns emellertid inte antecknad någon annanstans än hos sjömansskattekontoret.

I ett fall lämnade kontoret uppgift till hustrun till en i utlandet bosatt svensk sjöman
om makens sjöinkomster. Frågan om kontoret handlade rätt prövades av justitiekansler^
som fann att kontoret inte haft stöd för åtgärden. På grund härav lämnar kontoret
numera inte till enskild person uppgift om inkomst för sjöman om denne inte samtyckt.
Men även när det gäller att lämna uppgift till myndigheter och liknande uppkommer
problem. Bland myndigheter som får begärd uppgift må nämnas taxerings- och
prövningsnämnder, polismyndigheter samt skattemyndigheter i Danmark, Finland och
Norge.

Däremot lämnas inte inkomstuppgift till exempelvis barnavårds- och socialnämnder.
Sjömansskattekontorets uppgiftsvägran ter sig särskilt egendomlig för barnavårdsnämnderna.
Kontoret besvärar nämligen dessa nämnder i mycket stor utsträckning vid kontroll av
ansökningar från sjömän om jämkning av sjömansskatt på grund av underhåll till ej
hemmavarande barn under 16 år.

Den naturlige uppgiftslämnaren då det gäller inkomstbesked för i Sverige bosatt
sjöman är lokala skattemyndigheten, som har tillgång även till uppgifter om sjömännens
eventuella taxering. Sjömansskattekontoret däremot måste alltid lämna uppgift med
reservation för möjligen förekommande andra inkomster än sjöinkomst.

För att de berörda problemen skall elimineras föreslår kommittén att sjömansskattekontoret
får möjlighet att under alla omständigheter lämna uppgift om sjömans
beskattningsbara inkomst enligt SjF, om betald sjömansskatt och om den tid, under
vilken inkomsten uppburits.

På fartygen förekommer det ibland att personer som i och för sig är anställda i
redarens tjänst vid sidan om denna tjänst driver rörelse ombord. Det vanligaste fallet torde
vara att någon ombordanställd håller s.k. slabbkista, dvs. en mindre affär där sjömännen

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

kan köpa diverse varor, t.ex. läskedrycker, hygieniska artiklar o.d.

Driver den anställde slabbkistan i egen regi utgör inkomsten därav inkomst av rörelse,
som skall deklareras och taxeras. Till sjömansskattekontoret har under årens lopp kommit
många bevis på och anmälningar om att redovisning av sådan inkomst är synnerligen
bristfällig.

Den som handlar i slabbkistan betalar vanligen inte kontant för sina inköp. Dessa
noteras i stället och debiteras sjömannen på hans löneavräkning. Enligt gällande
bestämmelser lär sjömansskattekontoret inte kunna infordra den delen av löneavräkningen.
Kommittén anser att det för skattekontrollen och som närmare beskrivs
i det följande även för annan kontroll utan tvekan skulle vara av värde om
sjömansskattekontoret fick möjlighet att ta del av hela löneavräkningen.

Beträffande kontroll av sjömans uppgifter i jämkningsansökan m.m. saknas i stort sett
bestämmelser. I 23 § föreskrivs att sjömansskattekontoret skall bereda de ärenden som
skall avgöras av sjömansskattenämnden. Däremot torde bl.a. förstås att sjömansskattekontoret
skall undersöka de uppgifter sjömännen lämnat i sina ansökningar. Är
uppgifterna i ansökan bristfälliga kan sjömansskattekontoret enligt 14 § sjömansskattekungörelsen
(1958:301) bereda sökanden tillfälle att komplettera sin ansökan. Han kan
givetvis därvid anmodas på lämpligt sätt styrka uppgifterna. I praktiken blir det av
naturliga skäl oftast så att sjömansskattekontoret får försöka kontrollera och komplettera
uppgifterna på annat sätt.

Yrkar sjöman jämkning på grund av exempelvis periodiskt understöd till frånskild
maka ligger det närmast till hands att kontrollera uppgifterna i ansökan hos
betalningsmottagaren. Vägrar betalningsmottagaren att svara har sjömansskattekontoret
emellertid inget påtryckningsmedel mot denne. Det kan enligt kommittén t.o.m.
diskuteras om sjömansskattekontoret över huvud taget har rätt att fordra uppgifter från
betalningsmottagaren. Får kontoret inte upplysningar från betalningsmottagaren kan
kontoret - om sjömannen uppdragit åt rederiet att verkställa utbetalning på grund av
dragsedel eller genom anvisning - hos rederiet kontrollera hur betalningsskyldigheten
fullgörs. Kommittén anser det dock tveksamt om sjömansskattekontoret har rätt att utan
medgivande av sökanden inhämta sådana uppgifter. Betalar sökanden inte underhållsbidraget
frivilligt och uttas det därför genom införsel, finns en annan kontrollmöjlighet,
nämligen att göra förfrågan hos kronofogdemyndighet.

Uppgifter om dragsedlar, införslar m.m. återfinns på debetsidan i löneavräkningen. Där
upptas även andra löneavdrag samt alla utbetalningar å conto.

Kommittén drar den slutsatsen att en bestämmelse bör införas som ger sjömansskattekontoret
rätt att ta del även av löneavräkningens debetsida. Bestämmelsen föreslås
formulerad så att den täcker även andra kontrollvägar. En utvidgning av möjligheterna
skulle sannolikt förbättra svarsfrekvensen.

Restitution av sjömansskatt. Bestämmelserna om restitution av sjömansskatt finns i 13
och 15 §§ SjF samt i 15 och 20 §§ sjömansskattekungörelsen. De båda paragraferna i SjF
föreskriver att ränta inte skall utgå på grund av sjömansskattenämndens beslut om
jämkning resp. rättelse. I 15 § SjF utsägs vidare att vad i 68 § 3 och 4 mom. UF stadgas
skall äga motsvarande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

Hänvisningen till UF innebär, att undersökning måste verkställas om den
återbetalningsberättigade häftar för oguldna utskylder innan restitution sker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Antal återbetalningsärenden under år 1966 var 3 872 om sammanlagt 2 019 370 kr. I
2 663 fall avseende återbetalning om 1 367 869 kr. gjordes föreskriven förfrågan till
kronofogdemyndighet. Endast i 226 fall skedde kvittning för restförda utskylder eller
utmätning för oguldna böter m.m. Totalt utbetalades i dessa fall 23 400 kr. till
kronofogdemyndigheterna.

I varje återbetalningsärende där förfrågan skall göras enligt 68 § UF uppkommer ett
betydande merarbete för sjömansskattekontoret, påpekar kommittén. Det kan enligt
kommittén ifrågasättas om kostnaden och besväret hos olika berörda myndigheter med
dessa förfrågningar står i rimlig proportion till det belopp, som därigenom tillförs
statsverket. Det erinras om att sjömansskatten är en definitiv skatt och att sjömän
normalt inte påförs slutlig skatt. De kan därför antas restera för utskylder i förhållandevis
få fall.

Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén att bestämmelsen i 15 § SjF om
tillämpning av 68 § UF slopas.

När återbetalning skall verkställas till en sjöman, kan det vid uträkning av
återbetalningsbeloppet visa sig, att ett rederi på grund av krav från sjömansskattekontoret
erlagt viss skatt för sjömannen. Om rederiets fordran på sjömannen kvarstår, uppkommer
fråga, huruvida sjömannen själv skall få hela återbetalningsbeloppet eller om rederiet först
skall tillgodoses med belopp motsvarande vad rederiet erlagt i skatt för sjömannen.
Sistnämnda förfarande har utan att invändningar rests tillämpats av sjömansskattenämnden
och sjömansskattekontoret i återbetalningsbesluten. Rätteligen borde emellertid
rederiets fordran ha överlämnats till indrivningsmyndigheten, som sedan haft att göra
utmätning i sjömannens tillgodohavande. En sådan ordning anser kommittén dock vara
både opraktisk och kostnadskrävande.

Kommittén föreslår, att i bestämmelserna om restitution intas en föreskrift som ger
sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret möjlighet att i nu ifrågavarande fall
verkställa utbetalning direkt till rederiet. En förutsättning skall givetvis vara, att rederiet
gör troligt att sjömannen inte betalat det utlagda beloppet.

Att ränta inte utgår på belopp som restitueras enligt SjF sammanhänger med att man i
förarbetena till förordningen förutsatte att restitution skulle bli aktuell relativt sällan
beroende på sjömansskattens karaktär av definitiv skatt. När restitution undantagsvis
skulle komma i fråga förutsattes den kunna ske snabbt, vanligen inom sex månader.

Dessa bedömningar har knappast visat sig riktiga. Antalet restitutionsärenden utgör ca
4 000 per år. Skälen därför är bl.a. att sjömännen ofta inger sina ansökningar så sent, att
sjömansskattenämndens beslut i anledning av desamma inte kan iakttas ombord från
kalenderårets eller tjänstgöringens början. En del jämkningsframställningar, t.ex. ca 700
ansökningar per år om jämkning på grund av underskott i förvärvskälla, behandlas först
efter beskattningsårets utgång.

På grund av den stora mängden återbetalningsärenden dröjer det ofta över den
förutsedda tiden om sex månader innan återbetalning kan komma till stånd.

Ett sätt att nedbringa antalet restitutionsärenden är enligt kommitténs mening att
medge rätt för rederier och befälhavare att justera skatteavdrag, som verkställts med för
högt belopp för tid, innan jämkningsbeslut uppvisats ombord. F.n. gäller att jämkningsbeslut
skall iakttas ombord fr.o.m. det avlöningstillfälle, som infaller näst efter det
beslutet uppvisats för befälhavaren, och att den återbetalning som beslutet eventuellt

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

föranleder sker utan särskild ansökan genom sjömansskattekontorets försorg. Endast då
det gäller beslut om tillämplig kolumn föreligger enligt 10 § SjF justeringsskyldighet men
dock bara beträffande skatteavdrag för januari och februari.

Kommittén uttalar att en viss tidsbegränsning måste föreskrivas för generell justeringsrätt,
om sådan införs. Annars skulle nämligen sjömansskattekontoret inte kunna starta sitt
arbete med restitutioner förrän mycket sent. Rättelse bör därför inte få göras senare än
under andra månaden efter den, varunder sjömansskattenämndens beslut dagtecknats. Av
praktiska skäl bör enligt kommittén redare inte ha skyldighet att rätta skatteavdrag.

Att avgöra hur långt rättelsemöjligheten bör sträcka sig anser utredningen ingå i sjömansskattenämndens
befogenheter enligt 21 § SjF.

Kommittén, som uttalar att det inte kan anses stå i överensstämmelse med moderna
principer att generellt underlåta att räkna ränta vid restitution, föreslår att räntebestämmelser
införs i SjF. Dessa föreslås skola gälla inte bara när restitution sker på grund
av kammarrättens och regeringsrättens utslag utan även i andra restitutionsfall. Därvid bör
restitution på grund av jämkning och på grund av rättelse av praktiska skäl likställas.

För sjömansskattens del föreslås att räntereglema anknyts till UF:s bestämmelser om
restitutionsränta. Kommittén anser att man bör välja en enda tidsgräns fr.o.m. vilken
ränta skall utgå. Om sjömansskattekontoret skall ha en reell möjlighet att verkställa
återbetalning för tiden september-december utan ränta bör som tidsgräns för ränteberäkningen
väljas den 1 juli året efter beskattningsåret, uttalar kommittén som påpekar att om
man väljer en senare tidpunkt, exempelvis den 1 januari andra året efter beskattningsåret,
räntebestämmelsen i stort sett blir meningslös, eftersom restitution endast i undantagsfall
sker så sent.

Räntebelopp bör enligt kommittén avrundas uppåt till närmast högre hela krontal.
Ränta under 5 kr. bör inte utbetalas. Av förenklingssynpunkt föreslås att ränta på
restituerad sjömansskatt beräknas månadsvis och inte per dag. Ränta bör därför utgå för
hela den månad då utbetalning sker. Om i framtiden datatekniken kan nyttiggöras även
vid restitutionema kan det dessutom enligt kommittén vara fördelaktigt att inte behöva
fastställa exakt utbetalningsdag.

Rättelse av sjömansskatt. 15 § SjF innehåller bestämmelser om de fall då sjöman eller
redare önskar rättelse av för högt avdragen eller redovisad sjömansskatt.

Kommittén påpekar att vid sidan av felaktigheter som kan rättas genom revisionskrav
finns fall, där rättelse bör ske i för sjömannen negativ riktning. Stöd för sådan rättelse
saknas f.n. Sådana fall är enligt kommittén exempelvis att i samband med beslut om
jämkning för underhållsbidrag fråga uppkommer om ändring av tillämplig skattekolumn
och vidare det ofta förekommande fallet med studerande, som i jämkningsansökan inte
uppger sina samtliga inkomster under beskattningsåret. Beslutet om jämkning kan
härigenom bli för gynnsamt för studeranden. När i efterhand de verkliga inkomstförhållandena
blir kända, saknas normalt möjlighet till rättelse.

Vidare erinrar kommittén om vissa konsekvenser av bestämmelsen i 10 § 1 mom. SjF
att skatteavdrag under januari och februari för sjöman, som inte erhållit debetsedel å
preliminär A-skatt, får ske enligt den kolumn som senast tillämpats under nästföregående
beskattningsår. Har exempelvis under sistnämnda år kolumn 2-3 varit tillämplig verkställs
skatteavdrag även under följande års första två månader enligt denna kolumn. Uppvisas
den nya debetsedeln ombord, sedan skatteavdraget verkställts för januari-februari och
framgår av denna att kolumn 1 skall tillämpas, är befälhavaren skyldig ombesörja rättelse. 4

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Motsvarande rättelse bör kunna ske även beträffande den som inte uppvisar den nya
debetsedeln. Så sker också i praktiken genom att sjömansskattekontoret riktar
revisionskrav mot sjömannen på skatteskillnaden.

F.n. finns möjlighet för sjömansskattenämnden enligt 17 § sjömansskattekungörelsen
att rätta ett beslut som blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende. Denna rättelsemöjlighet täcker emellertid inte de tidigare
relaterade fallen, påpekar kommittén. På grund härav föreslås att rättelsemöjlighetema
utvidgas. Förfarandet bör enligt kommittén ordnas så, att sjömansskattekontorets
föreståndare skall hemställa hos sjömansskattenämnden att rättelse skall ske. Rättelse bör
med hänsyn till administrationskostnaderna inte ske i bagatellartade fall. Det skisserade
förfaringssättet ansluter sig i stort till föreskriften i 20 § sjömansskattekungörelsen om
rättelse ex officio till sjömannens fördel.

Kommittén föreslår att alla föreskrifter om rättelse av sjömansskatt samlas på ett ställe
i SjF, lämpligen 15 §.

Det relaterade fallet av för lågt skatteavdrag anser kommittén inte böra komma in
under det nu föreslagna rättelseförfarandet utan kunna rättas genom att sjömansskattekontoret
framställer krav mot sjömannen, dvs. på det sätt som redan nu tillämpas. I en ny
paragraf i SjF, 15 a §, föreslås bestämmelser skola intas om att krav i hithörande fall kan
framställas mot sjömannen.

Kommittén anser att i nu förevarande fall delgivning med den skattskyldige är
nödvändig innan rättelse sker men uttalar dock, att en absolut ovillkorlig föreskrift därom
skulle medföra att rättelsemöjligheten avsevärt försvåras. Det bör övervägas att i större
utsträckning än f.n. använda telegrafisk delgivning även om kostnaderna för delgivningen
därigenom ökar. Har den skattskyldige inte kunnat beredas tillfälle yttra sig anser
kommittén att rättelse ändå bör få ske. Den skattskyldige har alltid möjlighet att anföra
besvär över rättelsebeslutet. Yppas nya omständigheter i saken brukar sjömansskattenämnden
f.ö. pröva ärendet på nytt.

Revisionskrav. 17 § SjF behandlar redares ansvar för att skatteavdrag sker med rätt
belopp och ordningen för att framställa krav för den händelse skatt ej avdragits eller
innehållits med för lågt belopp.

Kommittén föreslår en ny paragraf, 15 a §, med bestämmelser om sjömannens ansvar
för skatt och vidare att den nyligen införda bestämmelsen i 77 a § UF om viss
betalningsskyldighet för arbetsgivares företrädare görs tillämplig vid sjömansbeskattningen
genom en hänvisning.

Ordningen för revisionskrav beskrivs i 17 § 2 mom. I praktiken tillämpas till en början
ett enklare förfarande än författningen förutsätter, nämligen delgivning med rederiet av
granskningsrapport med uppmaning att direkt inbetala det resterande beloppet om kravet
inte bestrids. Först om rederiet trots påminnelse inte inbetalar kravbeloppet eller
framställer erinringar mot kravet, överlämnar sjömansskattekontoret ärendet till
sjömansskattenämnden för prövning.

Det informella kravet genom granskningsrapport har enhgt kommittén visat sig vara
ändamålsenligt för alla inblandade parter och föreslås sanktioneras genom en föreskrift i
sjömansskattekungörelsen.

I de fall då kravbeloppet inte erlagts och erinringar ej heller framställts är det enhgt
kommittén onödigt att kravet prövas av sjömansskattenämnden, framför allt i fall då

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

kravet avser skatt, som redaren avdragit och redovisat men inte inbetalat. I sådant fall är
beloppets storlek inte tvistigt. För att indrivningsåtgärder skall komma till stånd så snart
som möjligt föreslås att det skall räcka med en påteckning av sjömansskattekontorets
föreståndare att erinringar inte framställts mot revisionskravet, i stället för som nu av
ordföranden i sjömansskattenämnden.

F.n. delges inte den berörde sjömannen revisionskrav som avser för lågt skatteavdrag.
Denne får kännedom om kravet först om och när redaren utnyttjar sin regressrätt. Ett
sådant villkor är enligt kommittén ej heller nödvändigt av rättssäkerhetsskäl eftersom
redarna ofta inte utnyttjar sin regressrätt, särskilt inte när det gäller småbelopp.
Kommittén anser dock att krav på större belopp eller om särskilda skäl annars föreligger,
t.ex. att sjömannen kan tänkas lämna upplysningar i saken, om möjligt bör delgivas
sjömannen och föreslår bestämmelse härom. Uttrycket i 17 § 2 mom. första stycket ”Har
skatt icke erlagts i rätt tid” synes inte uttömmande och föreslås skola kompletteras.

Välfärdsavgift. Enligt lagen (1948:495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk
skall till sådana anordningar, förutom bidrag av allmänna medel, utgå en avgift (välfärdsavgift)
från sjömän och redare. Välfärdsavgiften utgör f.n. 10 öre för dag och sjöman under
tid då sjömannen varit för utrikes fart påmönstrad svenskt handelsfartyg. Semester som infaller
i omedelbar anslutning till avmönstring inräknas i nämnda tid. Avgiften erläggs till
hälften av sjömannen och till hälften av redaren, dvs. med 5 öre per dag för vardera. Statsverket
tillskjuter till driften av välfärdsanordningarna för varje budgetår ett belopp, som är
lika stort som summan av under budgetåret influtna välfärdsavgifter. Ärenden angående
sjömännens välfärdsanordningar handläggs av handelsflottans välfärdsråd.

Årligen inflyter ca 650 000 kr. från sjömän och redare i välfärdsavgifter. Genom att
staten tillskjuter ett lika stort belopp står ca 1,3 milj. kr. till välfärdsrådets förfogande per
budgetår för driftkostnader. Till beloppet kommer emellertid avkastning av fondmedel
(knappt 500 000 kr.) och inkomster genom filmuthyming m.m. om ca 800 000 kr.
Välfärdsrådets investeringar bekostas regelmässigt över fonden.

De ombordanställdas organisationer har i sin i direktiven för kommittén omnämnda
skrivelse beträffande välfärdsavgiftema erinrat om att det ombord på handelsfartygen
numera finns starka tendenser till rationalisering av olika slag. Inte minst gäller detta det
kamerala arbetet. Bland redare och ombordanställda har därför framförts tanken att
välfärdsavgiften borde kunna uppbäras utan den omständliga procedur som nu tillämpas
med debitering i sjömannens avräkningsbok, anteckning i fartygets rulla osv. Organisationerna
hemställer att en utredning måtte göras huruvida betalningen av sjömännens
välfärdsavgifter kan ske i samband med uppbörden av skatt på så sätt att avgiften
inkluderas i sjömansskatten.

Kommittén anser att vissa administrativa skäl onekligen kan anföras för att arbeta in
sjömännens del av välfärdsavgift i sjömansskatten, men vissa principiella skäl talar dock
mot detta, t.ex. att lagstiftaren ända sedan uppbördsreformen år 1945 konsekvent avvisat
förslag att kombinera betalning av olika avgifter med skatteuppbörden. Avgiftsuttag
genom skatten skulle vidare medföra att en del sjömän i närfart, som nu inte betalar
avgiften, påfördes avgift och att vissa andra sjömän, som nu betalar avgift, skulle slippa
från den, t.ex. sjömän som får studerandejämkning eller utlänningar som betalar skatt i
hemlandet.

På detta sätt löses inte heller problemet med redarens del i avgiften. Skall redaren även

4* Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

fortsättningsvis svara för viss del av avgiften måste nuvarande förfarande i vissa stycken
behållas, påpekas i betänkandet.

Kommittén avstyrker att välfärdsavgiften kopplas samman med sjömansskatten. Beslut
har fattats att avskaffa sjömanshusen som blivit överflödiga genom den centrala
sjömansregistreringen. Vidare övervägs sjömännens anställningsform, eventuellt med sikte
på rederianställning. Enligt vad kommittén erfarit är också mönstringssystemet under
omprövning. I detta läge och mot bakgrunden av det administrativa besväret med
välfärdsavgiften synes den lämpligaste lösningen vara att helt slopa välfärdsavgiften,
uttalar kommittén. De medel som erfordras för sjömännens välfärdsanordningar föreslås
till fullo bestridas av statsmedel. Välfärdsanordningar för landanställda bekostas inte med
särskilda avgifter utan av allmänna medel. Kommittén finner denna form att finansiera en
särskild grupps välfärdsanordningar egendomlig och otidsenlig.

Kostnadsberäkning beträffande kommitténs förslag. De framförda förslagen medför i
vissa fall ökade skatteintäkter och i andra fall minskade sådana intäkter. Kommittén har
beräknat vinster och kostnader enligt följande.

Förslaget i fråga om utlänningars beskattning kan beräknas ge en årlig skatteökning av
2,2 milj. kr. och förslaget om redarnas avdrag rörande sjuklön 1,5 milj. kr. Minskade årliga
skatteintäkter föranleds av förslagen om höjning av omkostnadsavdraget (ca 5,1 milj. kr.)
och i tabellfrågan (ca 1,5 milj. kr.). I samma riktning verkar förslagen i kapitel 5 om
ändrad beskattning av engångsbelopp (ca 1 milj. kr.), i kapitel 7 om vidgade jämkningsmöjligheter
(ca 600 000 kr.) och i kapitel 9 om välfärdsavgifter (ca 700 000 kr.). Härtill
kommer att kommitténs förslag att slopa sjukförsäkringsavgift för vissa sjömän kan
beräknas ge ett årligt inkomstbortfall för det allmänna av ca 280 000 kr. Totalt innebär
detta för det allmänna ca 3,7 milj. kr. på plussidan och ca 9,2 milj. kr. på minussidan,
netto ca 5,5 milj. kr. i årliga minskade skatteintäkter. Härav kan ca 2,5 milj. kr. beräknas
falla på staten och återstoden på kommunerna.

Övergången till ADB beräknas i initialskedet skall föranleda en kostnad av ca
13 000 kr. Häremot bör ställas påräkneliga rationaliseringsvinster. Dessa är enligt
kommittén svåra att beloppsmässigt precisera. De uppkommer inte genast utan först
sedan ADB-systemet visat sig fungera väl. Därefter kan i varje fall en successiv minskning
av personalkostnaderna kalkyleras i anslutning till den normala personalavgången.

Remissyttrandena

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret. Kammarrätten anser att sjömansskattekontoret
såsom kommittén föreslagit bör få rätt att ta del av löneavräkningens
debetsida. Denna befogenhet måste dock klart avgränsas i SjF. Den föreslagna
författningstexten i sista stycket av 23 § 1 mom. anses ha fått en alltför vid avfattning
och bör enligt domstolen omarbetas. Kammarrätten anser det vidare lämpligt att
sjömansskattekontoret tillförsäkras rätt att lämna uppgift om sjömans beskattningsbara
inkomst enligt förordningen, om betald sjömansskatt samt om den tid under vilken
inkomsten uppburits. Länsstyrelsen i Gotlands län uttalar beträffande förslaget att
sjömansskattekontorets föreståndare skall äga infordra sådana uppgifter som erfordras för
att sjöman skall bliva rätt beskattad, att med stöd av en sådan bestämmelse från vem

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

som helst synes kunna infordras vilken uppgift som helst, om den blott har anknytning till
sjömannens beskattning. Mot bakgrund av de noggrant utformade regler som gäller vid infordrande
av uppgifter till ledning för vanlig inkomsttaxering anser länsstyrelsen att den
föreslagna bestämmelsen går för långt och uttalar att frågan torde behöva ytterligare övervägas.
Även riksskattenämnden anser att föreståndarens befogenheter bör begränsas och
närmare preciseras i författningstexten.

Sjömansskattenämnden förordar förslaget om möjlighet för nämnden att uppdraga åt
ordföranden eller, vid förfall för denne, vice ordföranden att fatta beslut i
klassificeringsärenden. Nämnden hänvisar till att delegeringsmöjligheten är avsedd att
komma till användning endast i fullt klara fall. Nämnden lämnar också utan erinran förslaget
om att uppgifterna om sjömans beskattningsbara inkomst enligt SjF, om betald sjömansskatt
och om den tid under vilken inkomsten uppburits skall vara offentliga och har
heller intet att invända mot föreslagna dubbleringar av uppdrag m.m.Nämnden utgår från att
sjömansskattekontoret skall inlemmas i det nya riksskatteverket men vara förlagt till Göteborg
och anser därför att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län även efter sjömansskattekontorets
anknytning till riksskatteverket skall vara serviceorgan åt sjömansskattekontoret
såvitt angår bokföring av inbetald skatt, restitution av skatt samt ADB.

Restitution av sjömansskatt. Förslagen i detta avsnitt har i stort sett inte föranlett
någon erinran. Kammarrätten biträder sålunda vad kommittén förordat angående
slopandet av föreskriften om tillämpning av bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. UF i
samband med restitution av sjömansskatt och har ej heller något att erinra mot att i 36 §
2 mom. SjF intas en regel om återbetalning av skatt direkt till rederiet i visst fall. Med
hänsyn till att restitution av sjömansskatt i allmänhet inte kan verkställas så snabbt som
avsetts vid införandet av sjömansbeskattningen bör enligt domstolen ränta på restituerad
sjömansskatt utgå på sätt som Föreslagits. Länsstyrelsen i Malmöhus län har intet att
erinra mot förslaget att ränta skall utgå vid restitution av sjömansskatt.

Sjömansskattenämnden föreslår en något annorlunda lösning på frågan om tillämpning
av 68 § UF vid restitution av sjömansskatt. Nämnden påpekar att jämkning av
sjömansskatt, t.ex. för ej utnyttjat underskott i land, kan betyda restitution av relativt
stora skattebelopp. Det ligger då i statsverkets intresse att före återbetalning kontrollera
att inte sjömannen hos kronofogdemyndigheten resterar för äldre skatter m.m. Förslaget
att villkorslöst slopa den nuvarande kontrollen mot restregister kan föranleda erinran från
fiskalisk synpunkt. Det torde enligt nämnden kunna överlåtas åt det nya riksskatteverket
att överväga i vilken omfattning sådan kontroll bör ske. Med denna reservation har
nämnden ej något att erinra mot att hänvisningen till 68 § UF slopas. Vidare uttalar
nämnden att förslaget om restitutionsränta innebär ett betydande merarbete vid
uträkningen. Att den definitiva källskatten behöver jämkas beror inte på feltaxeringar
utan på uppgifter som sjömännen lämnar och som skäligen motiverar reducering av den
eljest schablonberäknade skatten. Det är varken fråga om några betydande räntebelopp
eller om upptaxeringar som rättas. Nämnden skulle därför helst se att ränta ej behöver
utgå. Skulle den meningen ej godtagas bör dock, av praktiska skäl, räntebelopp
understigande förslagsvis 25 kr. ej utbetalas.

Rättelse av sjömansskatt. Kammarrätten anser de föreslagna reglerna om rättelse av
sjömansskatt vara befogade. Förslaget att rättelse i vissa fall skall kunna ske utan att

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

sjömannen haft tillfälle att yttra sig föranleder ej heller någon invändning.

Det föreslagna förfarandet skulle enligt sjömansskattenämnden kunna medföra dubbel
handläggning i nämnden av samma fråga, nämligen om av nämnden godkänt beslut om
rättelse bestrids sedan revisionskrav har framställts. Det uttalas att hinder ej bör föreligga
för nämnden att redan vid den första prövningen kunna efter anmälan av kontoret
bestämma storleken av det skattebelopp som ytterligare skall erläggas. Sjömansskattekontoret
bör vidare kunna direkt kräva på skatt om exempelvis kontoret finner att fel
kolumn tillämpas. Nämnden föreslår, att man i fråga om delgivning av krav knyter an till
bestämmelsen i 77 § taxeringsförordningen att besvär av taxeringsintendent eller kommun
skall delges den skattskyldige om hinder ej möter.

Revisionskrav. Kammarrätten biträder förslaget om sjömans ansvar för skatt och om
revisionskrav liksom förslaget att bestämmelserna i 77 a § UF om viss betalningsskyldighet
för arbetsgivares företrädare skall tillämpas vid sjömansbeskattningen.

Sjömansskattenämnden uttalar sig om det förhållandet, att revisionskrav mot redare på
skatt som avdragits från sjömans inkomst och beslut i anledning av sådant revisionskrav
inte delges den i beslutet berörde sjömannen. Kommittén har uttalat att villkor om
delgivning ej är nödvändigt av rättssäkerhetsskäl eftersom redarna ofta inte utnyttjar sin
regressrätt, särskilt inte när det gäller småbelopp. Nämnden vill av praktiska skäl ej
framställa någon erinran mot förslaget. Skulle det i efterhand - exempelvis i samband
med indrivning — visa sig att regresskravet är obehörigt, påpekar nämnden, torde
sjömansskattekontoret inte underlåta tillse att frågan blir upptagen till förnyad
behandling. Beträffande kommitténs förslag att indrivning utan beslut av nämnden skall
kunna ske i de fall då kravet avser skatt, som redaren avdragit men inte inbetalat — under
förutsättning att redaren ej heller bestritt kravets riktighet - har sjömansskattenämnden i
sak ej något att invända. Nämnden anser att ordet revisionskrav utan olägenhet kan
utbytas mot det enklare ordet krav.

Välfärdsavgift. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hänvisar till att det allmännas
engagemang inom området för social- och välfärdspolitiken numera är mycket betydande.
Tidigare finansierades en stor del av kostnaderna härför med särskilt debiterade avgifter.
Den avgiftsfinansierade andelen har emellertid undan för undan minskat, medan den
skattefinansierade andelen samtidigt ökat. Jämsides har grunderna för beräkningen av
socialförsäkringsavgiftema allt mer och mer fått drag som liknar skatternas. Gränsen
mellan skatter och socialförsäkringsavgifter har således i hög grad utsuddats. Att under
dessa förhållanden samt mot bakgrunden dels av att halva kostnaderna för de
ifrågavarande välfärdsanordningarna redan nu finansieras med allmänna medel, dels att
sjömansskatten utgår efter så schablonmässiga grunder, framstår det för länsstyrelsen
såsom mindre angeläget att utta en särskild avgift för just de nu ifrågavarande
välfärdsanordningarna. För en fortsatt partiell finansiering av välfärdsanordningarna skulle
möjligen kunna tala den omständigheten att verksamhetens omfattning ställs i relation till
antalet aktiva sjömän och därmed anordningarnas utnyttjandegrad. Enär detta argument
enligt länsstyrelsens mening väger mindre tungt, tillstyrker länsstyrelsen att avgifterna
slopas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser i likhet med kommittén att man bör helt slopa
välfärdsavgiften och i vaije fall inte koppla samman sjömansskatt med en eventuellt
bibehållen avgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Handelsflottans välfärdsråd instämmer i kommitténs uttalande, att formen att
finansiera en särskild yrkesgrupps välfärdsanordningar med en särskild avgift är
egendomlig och otidsenlig. Välfärdsrådet finner det dock betänkligt att ändra
uppbördsförfarandet och sålunda finansieringen av välfärdsrådets verksamhet utan att
samtidigt mera fast ange hur den nya ordningen för finansieringen bör fastställas.

Välfärdsrådet hänvisar till att i Norge finansieringen av den där bedrivna mycket
omfattande välfärdsverksamheten för sjöfolk förutom med välfärdsavgifter lösts på så
sätt, att 30 % av belopp, som i Norge dras i skatt för utländska i Norge ej bosatta sjömän,
skall tillfalla den norska välfärdsfonden för sjöfolk. Välfärdsrådet hemställer att i den
proposition i ämnet som kommer att föreläggas riksdagen föreslås att handelsflottans
välfärdsråd liksom hittills dels tillförsäkras en årlig anslagstilldelning för att täcka
kostnaderna för den löpande verksamheten och dels kompenseras för ett bortfall av
välfärdsavgiften genom principiellt motsvarande höjning av statsanslaget till handelsflottans
välfärdsfond.

Kostnadsberäkning beträffande kommitténs förslag. Sjömansskattenämnden hänvisar
till uttalandet i betänkandet att de nuvarande sjömansskattetabellema är baserade på
16 kr. kommunal utdebitering, medan medelutdebiteringen i landet numera stigit till
drygt 20 kr. och att detta i dagsläget innebär en favör för sjömännen. Detta påpekande
tyder enligt nämndens mening på att man - utan att det uttryckligen föreslås i
betänkandet - utgår från att tabellerna räknas om så att bättre anslutning vinns till den
högre kommunala utdebiteringsnivån. Om sådan omräkning sker ökar skatteintäkterna
med visst belopp, uppskattningsvis 3,6 milj. kr. och genom denna omräkning nedgår
bortfallet i skatteintäkter från 8,5 milj. kr. till ca 5 milj. kr.

4** Biharig till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Departementschefen

Allmänna synpunkter

Sjömansskatten, som infördes år 1958, utmärks av att den liksom motsvarande skatt i de
andra nordiska länderna är en definitiv källskatt, som tas ut genom avdrag på de ombordanställdas
lön. När skatten infördes angavs som skäl för detta bl.a. att sjömännen arbetar
under speciella förhållanden som skapar svårigheter för dem att fullgöra sina skyldigheter
och bevaka sina intressen i skattefrågor. Sjömansskatten är genomgående lägre än vanlig
inkomstskatt, om sjöinkomsten hänför sig till hela året. Detta har motiverats med bl.a. att
ombordanställda har mindre möjligheter än andra att utnyttja de förmåner som samhället
erbjuder.

Det är en allmän uppfattning att sjömansskatten fungerat väl, vilket dock inte uteslutit
att det framförts önskemål om ändringar av den i flera avseenden. Detta föranledde att
särskilda sakkunniga tillsattes år 1967 för att göra en allmän översyn av gällande bestämmelser
om sjömansskatten och särskilt beakta de synpunkter som de ombordanställdas
organisationer framförde i en skrivelse till finansdepartementet den 21 juli 1965.

De sakkunniga - 1967 års sjömansskattekommitté - har nu avlämnat ett betänkande
med förslag till ändringar i förordningen (1958:295) om sjömansskatt (SjF) m.fl.
författningar. De centrala förslagen i betänkandet avser sådana frågor som grunderna för
sjömansskattens beräkning, värdering av fritt vivre för sjömän och avdrag för omkostnader,
vilken trafik som skall hänföras till ”närfart” eller ”fjärrfart” i beskattningshänseende,
beskattning av s.k. engångsbelopp och av utländska sjömän samt villkoren för jämkning
av sjömansskatt, dvs. möjligheterna att få nedsättning av skatten med hänsyn till
särskilda omständigheter.

Kommittén betonar som en allmän utgångspunkt för sina ändringsförslag, att sjömännens
förhållanden väsentligt har ändrats under det senaste årtiondet, beroende på bl.a.
rationalisering inom sjönäringen, ökad fartygsstorlek och de moderna hamnarnas
belägenhet långt bort från städernas centrum. Ett särskilt problem är jämkning av
sjömansskatt som i och för sig motverkar skattens definitiva karaktär och medför
administrativt merarbete men som enligt de ombordanställdas mening f.n. medges i alltför
begränsad omfattning. Kommittén har föreslagit en viss utvidgning av jämkningsmöjligheterna
under hänvisning till att kraven härpå inte kan helt avvisas i dagens läge vid en
bedömning från objektiva utgångspunkter. De flesta av kommitténs förslag innebär dock
en förenkling av sjömansskattens administration.

Remissutfallet har varit övervägande positivt. Det framhålls bl.a. att det inte finns
något utrymme för ”millimeterrättvisa” i ett system med definitiv källskatt som
sjömansskatten innebär, men att det å andra sidan måste göras eftergifter från fiskalisk
synpunkt. De framlagda förslagen är ägnade att avhjälpa flera materiella och
administrativa brister i sjömansskattesystemet, betonas från flera håll.

De fakta beträffande sjönäringens utveckling som utredningen har hänvisat till bör
också enligt min mening beaktas vid utformningen av sjömansskatten, särskilt i fråga om
avdrag för omkostnader och vid valet mellan beskattning enligt fjärrfarts- eller
närfartstabell. Jag vill också i övrigt ansluta mig till de synpunkter av allmän karaktär som
kommittén har lagt fram. Det är sålunda uppenbart att vid utformningen av sjömansskatt
det inte kan vara fråga om att söka uppnå någon exakt rättvisa. Schabloner måste
tillämpas som i det enskilda fallet kan vara till fördel eller nackdel. I det långa loppet kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 19 70

det dock antas att en utjämning sker. Sjömansskatten måste utformas med hänsynstagande
till övriga nordiska länders lagstiftning på detta område, som ju från böljan är ett
resultat av nordiskt samarbete. Starka skäl måste föreligga för att tillråda bestämmelser
som kan anses innebära avvikelser från principen om sjömansskatten som en definitiv
källskatt. De grunder som kommittén framfört för en begränsad utvidgning av
möjligheten att jämka sjömansskatt torde emellertid fylla erforderliga krav i detta
hänseende.

De i prop. 1970:70 framlagda förslagen om beräkning av förvärvsavdrag enligt 46 § 3
mom. och grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370;KL) samt
om skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsföroxdningen (1953:272;UF) medför
vissa problem som har samband enbart med sjömansskatten. Sjömansskatten måste vidare
anpassas till förslaget om ny skatteskala. Jag ämnar i det följande ta upp dessa frågor
utöver de förslag som kommittén har lagt fram.

Sjömansskattens storlek m.m.

Grunderna för sjömansskattens beräkning. De nuvarande sjömansskattetabellerna
grundar sig på källskattetabellen för år 1965 vid en kommunal utdebitering av 16 kr. per
skattekrona. Den genomsnittliga utdebiteringen för år 1965 var 17,25 kr. Utdebiteringen
16 kr. valdes med hänsyn till att beloppet motsvarade medelutdebiteringen för de län, där
flertalet sjömän är bosatta. I övrigt gällande grunder finns intagna i bilaga 1 till prop.
1965:14. De innebär i stort sett att sjömännen tillgodoräknas årligt avdrag för
sjukförsäkringsavgift med belopp motsvarande på sjömansinkomsten belöpande avgift,
dock lägst 150 kr., och avdrag för försäkringspremier med 250 kr. för ensamstående och
500 kr. för gift skattskyldig. Sjukförsäkringsavgiften har beräknats till belopp
motsvarande medeltalet för riket utom Stockholm av de för år 1965 gällande avgifterna.
Omkostnadsavdrag medges med 100 kr. per år. Värdet av fritt vivre har tillagts med 200
kr. utom för gift sjöman i fjärrfart, vars skattefrihet för fritt vivre dock har begränsats på
visst sätt. Den uträknade skatten har reducerats med 10 kr. per månad vad avser
närfartstabellen och med 25 kr. per månad för fjärrfartstabellen. Ogift sjöman i fjärrfart
har samma skattelindring i krontal räknat i förhållande till landanställd som gift sjöman i
fjärrfart med samma inkomst som den ogifte.

Kommittén visar i en tabell den nuvarande maximala skillnaden mellan sjömansskatt
och slutlig skatt enligt taxering för motsvarande inkomst. Vid en kontant månadsinkomst
av 600—4 000 kr. varierar skillnaden för ensamstående mellan 33 och 153 kr. (19-8 %)
och för gifta mellan 29 och 172 kr. (40—11 %) i månaden.

Remissinstanserna har allmänt ansett att grunderna för sjömansskatten även i
fortsättningen bör utformas så, att skatten kommer att understiga beräknad slutlig skatt
för motsvarande inkomst. Det förutsätts att sjömansskattetabellerna bör anpassas till det
ändrade kommunala skattetrycket.

För egen del har jag i stort sett inte anledning att anlägga andra synpunkter på
sjömansskattens utformning än de nyss redovisade. Grunderna för beräkning av skatten
bör dock i vissa avseenden ändras utöver vad som betingas av ställningstaganden till
kommitténs förslag. Bl.a. föranleder det nyss framlagda skattepaketet vissa justeringar av
sjömansskatten. Jag skall senare återkomma till detta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Avdraget för premier och vissa avgifter bör medges enligt hittills gällande regler.
Avdraget för sjukförsäkringsavgift, som enligt förslag i prop. 1970:70 inte längre skall
utgå enligt schablon med minst 150 kr. resp. 300 kr. för gifta, bör givetvis i fortsättningen
inte vara schabloniserat till minst 150 kr. vid beräkning av sjömansskatt.

I prop. 1965:14 redovisades fördelningen på länen av 1963 års sjömansskatt. En
redovisning av fördelningen mellan länen av 1968 års sjömansskatt ger följande
fördelning.

Göteborgs och Bohus län
Malmöhus län
Stockholms län

Kalmar län
Älvsborgs län
Kristianstads län
Västernorrlands län
Blekinge län
Hallands län

11 län varierande mellan
1,0 och 2,3 %

4 län med mindre än 1 %

29.7 % av sjömansskatten

18.4 % av sjömansskatten

14.5 % av sjömansskatten

62.6 % av sjömansskatten

3,9 % av sjömansskatten

3.5 % av sjömansskatten
3,3 % av sjömansskatten
3,2 % av sjömansskatten

2.7 % av sjömansskatten

2.6 % av sjömansskatten

81.8 % av sjömansskatten

15,4 % av sjömansskatten

2.8 % av sjömansskatten

100,0 % av sjömansskatten

Medelutdebiteringen år 1970 för de län som tillsammans svarar för 81,8 % av
sjömansskatten utgör 20,29 kr. och utdebiteringen för hela landet 21,00 kr. För
Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län är medelutdebiteringen 19,85 kr.
Med hänsyn härtill föreslår jag att sjömansskatten med verkan fr.o.m. den 1 januari 1971
beräknas på grundval av en kommunal utdebitering av 20 kr. Hur detta kommer att verka
ämnar jag återkomma till efter en genomgång av de förslag som kommittén har lagt fram.

Värdering av naturaförmåner. F.n. värderas förmån av fritt vivre till 200 kr. i månaden i
alla inkomstlägen. Beloppet motsvarar det av CFU för år 1965 fastställda värdet av fritt
vivre för sjömän på fartyg i inre fart. Kommittén uttalar att förmånen av fritt logi ombord
kan anses sakna egentligt värde inte bara för den gifte utan också för den ogifte
sjömannen. Värdet av fri kost har däremot kommittén ansett i stort sett jämställt med
motsvarande förmån i land. Kommittén har dock stannat vid att inte föreslå någon
höjning av det nuvarande värdet. Två ledamöter i kommittén har ansett att denna
naturaförmån bör Likställas med traktamente och att den därför inte skall anses
skattepliktig för sjömän, i varje fall inte för gifta.

Ett par remissinstanser menar att den nuvarande värderingen inte är realistisk. För år
1970 har i källskattetabellema värdet av fritt vivre upptagits till 315 kr., av fri kost till
215 kr. och av fritt vivre för anställda på fartyg i inre fart till 235 kr. i månaden. Andra
remissinstanser har anslutit sig till den mening som uttalats i det särskilda yttrandet av två
kommittéledamöter. Det har också framhållits, att det är svårförklarligt varför en gift

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

sjöman i fjärrfart inte beskattas för värdet av fri kost i likhet med annan gift skattskyldig.
Från ett par håll understryks kommitténs mening att beskattningen av fritt logi ombord
kan anses diskutabel.

För egen del vill jag till att börja med erinra om att det i förarbetena till SjF har
betonats att fritt vivre ombord bör värderas försiktigt. Den nuvarande värderingen kan
anses tillgodose denna målsättning. De i källskattetabellerna angivna värdena på
naturaförmåner är emellertid i sig själva låga och för sjömännen tillkommer att de
åtnjuter förmånen av fri kost i princip varje dag och att de vid t.ex. semester får uppbära
kostersättning med belopp som varierar mellan 12 och 25 kr. per dag. Å andra sidan kan
det, särskilt med hänsyn till den allmänna standardhöjningen, med skäl göras gällande att
förmånen av fritt logi ombord alltmer har förlorat i värde. Sjömän i närtrafik disponerar
över huvud taget inte sin bostad ombord under sin ledighet som vanligen inträffar efter
4-dygnspass och varar lika lång tid. Jag föreslår med hänsyn till dessa omständigheter att
endast förmånen av fri kost skall anses skattepliktig för sjömän. Detta bör å andra sidan
gälla även i fjärrfart. Förmånen bör enligt min mening i dagens läge värderas till 250 kr.
per månad. Effekten härav på skatten i fjärrfart kommer att i hög grad utjämnas av de
skatteavdrag jag ämnar föreslå i det följande.

Omkostnadsavdrag för sjömän. Enligt kommitténs mening är det omkostnadsavdrag
som sjömännen f.n. tillgodoräknas, 100 kr. per år, helt otillräckligt i förhållande till de
särskilda kostnader som följer med sjömansyrket. Kommittén anser att de förändrade
tjänstgöringsförhållandena under senare år motiverar ett omkostnadsavdrag med 700 kr.
per år.

Ganska allmänt har remissinstanserna ansett att avdragsbeloppet för sjömännens
omkostnader bör höjas, varvid det har uttalats såväl att det föreslagna beloppet är för
högt som att det bör ytterligare höjas. Den tanken har också förts fram att avdraget bör
bestämmas till lägre belopp vid tjänstgöring i närfart än i fjärrfart. Som alternativ har
hänvisats till möjligheten att göra avdrag på skatten.

Även jag anser att det nuvarande omkostnadsbeloppet för sjömän bör höjas, särskilt
med hänsyn till vad kommittén upplyst om sjömännens ökade resekostnader. Dessa
kostnader liksom även andra utlägg som är avdragsgilla vid landtaxering torde emellertid
få anses normalt vara väsentligt större i fjarrtrafik än i närtrafik. Det finns därför enligt
min mening skäl att differentiera omkostnadsavdraget. Jag föreslår att i fråga om
fjärrfartstabellerna skall beaktas ett årligt omkostnadsavdrag om 1 000 kr. medan samma
avdrag vid närfart bestäms till 500 kr.

Som framgått av det föregående innebär den gällande metoden för beräkning av
sjömansskatt, att det belopp som framkommer efter jämförelse med den på visst sätt
omräknade källskattetabellen reduceras med 10 kr. för närfart och 25 kr. för fjärrfart.
Denna reduktion har motiverats bl.a. av de särskilda kostnaderna och förhållandena i
övrigt vid anställning till sjöss. Enligt min mening bör den väsentliga skillnaden mellan
sjömansskatt och skatt i land åstadkommas genom sådant avdrag på själva skatten.

Jag vill därför föreslå att storleken av detta avdrag höjs avsevärt. Det bör i fjärrfart
utgå med 150 kr. och med 50 kr. i närfart. Liksom f.n. gäller beträffande skattefriheten
för fritt vivre i fjärrfart, bör även den skattenedsättning som dessa avdragsbelopp medför
begränsas. Avdragen bör enligt min mening inte få överstiga 30 % av det skattebelopp,
som framräknats enligt nyssnämnda metod, men dock utgå med minst 75 kr. i fjärrfart
och 25 kr. i närfart.

4*** Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Tabellfrågan. Det önskemål om slopande av närfartstabellen som har framförts av de
ombordanställdas organisationer har kommittén inte ansett sig kunna tillstyrka utom i ett
visst avseende, nämligen vad avser lastfartyg utan fast trade. Kommittén har hänvisat till
att sjömän på sådant fartyg ofta nödgas vara borta från hemmet lika lång tid som en
sjöman i fjärrfart. På grund härav har kommittén föreslagit att anställda på sådana fartyg
skall betala skatt efter fjärrfartstabell. Som närfart föreslås skola definieras enbart
linjefart innanför linjen Hanstholm—Lindesnäs eller hitom Cuxhaven. Den rätt som
sjömansskattenämnden f.n. äger att föreskriva att fjärrfartstabellen skall gälla vid
anställning på fartyg i närfart anser kommittén böra upphävas.

Flertalet remissinstanser har inte haft någon erinran mot förslaget. Ett par instanser
framför förslag som går längre än kommitténs men endast en remissinstans har tagit
avstånd från detta. Beträffande den nämnda befogenheten för sjömansskattenämnden att
föreskriva tillämpning av fjärrfartstabellen framhåller denna remissinstans, att bestämmelserna
härom på sin tid tillkom främst med hänsyn till malmfarten mellan Luleå och
nordtyska hamnar, vilken givetvis i vissa fall är linjefart (SOU 1957:39 s. 86). På sådana
fartyg skulle närfartstabellen alltid bli tillämplig om inte sjömansskattenämnden hade sin
nuvarande rätt att medge tillämpning av fjärrfartstabellen.

Jag anser i likhet med kommittén att skillnaden i beskattningshänseende mellan närfart
och fjärrfart bör upprätthållas. I motsats till ett par remissinstanser anser jag vidare att
ombordanställda på färjor i närfart även i fortsättningen bör erlägga sjömansskatt i stället
för att taxeras på vanligt sätt. Jag vill erinra om att anledningen till att de sistnämnda blev
underkastade sjömansskatt sammanhängde med bl.a. att de under året kunde övergå till
tjänstgöring i fjärrfart, vilket skulle medföra komplikationer vid taxering i land för
närfartsinkomsten.

Kommitténs förslag att begränsa närfartstabellen till linjefart anser jag befogat och jag
föreslår att det genomförs. Det bör emellertid även i fortsättningen vara möjligt för
sjömansskattenämnden att förordna om tillämpning av fjärrfartstabellen i nyss angivna
fall av längre linjefart. Bestämmelsen härom bör enligt min mening kvarstå.

Beskattning av engångsbelopp

Inom sjöfarten förekommer ersättningar som inte utgör lön för viss tid, s.k.
engångsbelopp. En typ härav utgör semesterersättning och vederlagsersättning, för vilka
utgår sjömansskatt efter samma grunder som beträffande månadsinkomst eller dagsinkomst.
Bl.a. retroaktiv lön för mer än en månad, gratifikation och bärgarlön — s.k.
”Övriga” engångsbelopp — beskattas efter olika regler beroende på om beloppet överstiger
1 200 kr. eller ej. Kommittén, som anmärker att dessa regler är krångliga att tillämpa och
till följd härav ofta föranleder felaktiga skatteuttag, har ansett att ett enklare
beräkningssätt bör införas. Kommitténs förslag innebär att skatt på engångsbelopp av alla
slag skall beräknas efter den procentandel som motsvarar sjömansskattens andel av
månadsinkomsten för den månad då engångsbeloppet avräknas, inklusive värdet av fritt
vivre. Procentsatserna bör enligt kommittén sättas ut efter skattebeloppen i sjömansskattetabellerna.

Remissinstanserna har nästan genomgående godtagit förslaget. Även enligt min mening
bör det genomföras. Som bl.a. kommittén har anfört torde den något för höga
beskattningen av semester- och vederlagsersättning, som kan bli följden, i det långa

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

loppet uppvägas av att ”Övriga” engångsbelopp ofta blir beskattade med lägre belopp än
enligt nuvarande regler.

Vid bestämmande av procentsatsen skall givetvis inte medräknas något värde av fritt
logi. I stället för kommitténs förslag, att procentsatserna skall sättas ut efter
skattebeloppen i sjömansskattetabellema, föreslår jag att de publiceras på särskild plats i
tabellverket, vilket borde vara utrymmesbesparande. Ojämnt procenttal bör jämnas uppåt
till närmaste hela tal. Procentsatserna bör också anges i de dagtabeller som sjömansskattenämnden
fastställer.

Utlänningars beskattning m.m.

De i det föregående nämnda skattetabellerna gäller för här i riket samt i Danmark,
Finland eller Norge bosatta sjömän som tjänstgör på svenskt handelsfartyg. Sjömän
bosatta i andra länder än de nämnda skall erlägga sjömansskatt med 15 % av den
beskattningsbara inkomsten, oavsett civilstånd, underhållsskyldighet eller tjänstgöring i
närfart eller fjärrfart. Sjömansskatt utgår dock inte om sjömannen på godtagbart sätt visar
att han är skattskyldig för inkomsten i annat land.

Kommittén redovisar flera skäl för höjning av denna utlänningsskatt, bland vilka
särskilt kan nämnas den kraftiga skillnaden i skatt enligt tabell för höga inkomsttagare
och skatt efter 15 % på samma inkomst. I den mån dubbelbeskattningsavtal ger vårt land
beskattningsrätten över utländska sjömäns inkomster borde skatten utgå enligt de regler
som gäller för här i riket bosatta. Vissa skäl talar dock enligt kommittén mot en
skattehöjning, bl.a. att de utländska sjömännen inte har samma utbyte av skatten som här
bosatta och vidare att de av administrativa skäl inte kan beredas samma möjligheter till
jämkning av sjömansskatt som övriga sjömän. Kommittén har stannat för ett förslag till
sjömansskatt för utlänningar som på visst sätt ansluter till tabellskatten. Förslaget
framgår, som tidigare berörts, av alternativ II i diagram (se bilaga 2 till statsrådsprotokollet).
En ledamot av kommittén har i ett särskilt yttrande framfört tanken att
sjömansskatt borde utgå för utlänningar enligt i övrigt gällande tabeller med vissa
reduceringar vid tabellernas tillämpning.

Alla remissinstanser har ansett att den 15-procentiga sjömansskatten bör ersättas med
en progressiv sjömansskatt. De flesta remissinstanserna har godtagit kommitténs förslag
men några har förordat den lösning som antytts i det särskilda yttrandet av en
kommittéledamot. Det har också uttalats att den enda skillnaden i förhållande till den
vanliga sjömansskatten bör vara att utländska sjömän slipper betala folkpensions- och
sjukförsäkringsavgifter.

För egen del anser jag det alldeles klart att den nuvarande sjömansskatten för i
utlandet bosatta sjömän bör höjas utom för de allra lägsta inkomsttagarna. Jag vill emellertid
förorda en något annorlunda lösning än kommittén. Enligt min mening är det nämligen
angeläget att sjömansskatten för utlänningar ansluts till de vanliga sjömansskattetabellema
enligt en enkel formel, varvid hänsyn bör tas till de synpunkter som kommittén
m.fl. framfört som skäl för att utlänningsskatten hålls lägre än övrig sjömansskatt. Skälen
för schablonregler anser jag i detta fall vara väsentliga, bl.a. av administrativa hänsyn. Ett
rimligt resultat torde uppnås om den nu avsedda sjömansskatten tas ut enligt följande
grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Som utgångspunkt bör gälla de vanliga sjömansskattetabellema för fjärrfart resp.
närfart. I likhet med kommittén anser jag att man av administrativa skäl inte bör göra
skillnad i skatt för gifta och ogifta sjömän. Skatten för en i utlandet bosatt sjöman med
en beskattningsbar månadsinkomst av 1 800 kr. eller mer upptas till 90 % av skatten för
en här bosatt gift sjöman med samma inkomst. För månadsinkomster under 1 800 kr. bör
däremot inte skatteskalan för gift sjöman vara utgångspunkten. Detta skulle nämligen
medföra att månadsinkomster, inklusive fri kost, understigande 950 kr. i närfart och
1 120 kr. i fjärrfart blev helt skattefria för utländska sjömän, som med detta inkomstläge
vanligen är ogifta. I stället bör skatten i dessa lägre skikt utgå med en viss procentandel av
skatten enligt kolumnen för här bosatt ogift sjöman utan barn. Procentandelen kan lämpligen
bestämmas genom en jämförelse mellan skatten på en beskattningsbar månadsinkomst
av 1 800 kr. för utländsk sjöman enligt den beräkningsgrund som nyss föreslagits
och skatt på samma inkomst för ogift sjöman utan barn. Engångsbelopp som tillkommer
i utlandet bosatt sjöman bör beskattas enligt den metod jag nyss förordat beträffande
beskattning av engångsbelopp som här i landet bosatt sjöman uppbär.

Den föreslagna metoden kan anses vara förmånlig för sjömännen. Utländsk sjöman får
härigenom anses åtnjuta tillräcklig kompensation för sin särskilda situation, bl.a. den
omständigheten att han inte får åtnjuta folkpension eller förmåner av sjukförsäkring och
inte kan få jämkning av sjömansskatt enligt bestämmelserna i 12 § 1 och 3 mom. SjF.

De förslag jag nu framlagt bör ligga till grund för särskilda kolumner i sjömansskattetabellema,
en för närfart och en för fjärrfart, som på vanligt sätt bör ha sin motsvarighet i
dagtabeller.

Kommittén har lagt fram förslag om upphävande av den bestämmelse i 37 § 3 mom.
SjF enligt vilken Kungl. Maj:t kan bestämma, att sjömansskatt som beräknas enligt 9 §
— dvs. den 15-procentiga sjömansskatten — inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper
av sjömän vid fart i särskilda farvatten. Fullmakten har använts för fritagande från
sjömansskatt vid anställning enligt de s.k. Hongkongreglema. Förslaget har inte mött
erinran från någon remissinstans. Jag föreslår att det genomförs och att 37 § 3 mom. SjF
sålunda upphävs..

På grund av anvisningarna till 7 § SjF har sjömansskatt alltid utgått efter tabell för
sjöman som är inskriven i svenskt sjömansregister om inte sjömannen med intyg av
sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig i annat land för inkomsten. Det är ett
villkor för svensk sjömans mönstring på svenskt fartyg att han är inskriven i
sjömansregistret. Kommittén har upplyst om att det i undantagsfall dock förekommer att
svenska medborgare påmönstrar svenska fartyg utan att de skrivs in i registret. Den som i
sådant fall har bosättning utomlands har inte kunnat förvägras att betala sjömansskatt
med 15 % som utlänning. För att förebygga detta föreslår kommittén att skattskyldigheten
för svensk knyts till medborgarskapet i stället för registertillhörigheten. Förslaget,
som inte har mött någon erinran, bör enligt min mening godtas.

Jämkning av sjömansskatt

Genom att det månatliga skatteuttaget enligt sjömansskattetabellema bygger på
helårsanställning kan kort tids sjöinkomst utan följande inkomst i land under den övriga
tiden av året ofta ge en skattebelastning som är högre än vid taxering enligt vanliga regler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Det har framställts krav på möjlighet att jämka sjömansskatten i sådana fall, främst då
någon har korttidsanställning ombord som praktik eller under utbildningstid eller då
anställningen eljest har avbrutits av särskilda omständigheter.

Kommittén konstaterar på grund av utförda undersökningar att sjömansskatten inte i
något fall är förmånligare än skatt på grund av vanlig taxering om årsinkomsten utgörs
enbart av sjöinkomst under sex månader eller kortare tid. På grund härav har kommittén
föreslagit utökad möjlighet till jämkning på grund av studier och sjukdom samt
jämkningsmöjlighet på grund av värnpliktstjänstgöring. F.n. avser jämkning vid
korttidsanställning studerande som haft sjöinkomst under ferier samt vid nedsatt
skatteförmåga på gmnd av sjukdom.

Kommitténs förslag innebär att jämkning under vissa villkor alltid skall medges på
grund av studier vid läroanstalt - alltså även om sjöinkomsten inte intjänats under
ferier och oavsett studiernas karaktär - samt vid värnpliktstjänstgöring och sjukdom.
Villkoren för jämkning i dessa fall är enligt förslaget dels att arbetstiden under året - till
sjöss och till lands — omfattat högst sex månader och vidare att studierna,
värnpliktstjänstgöringen eller sjukdomen varat minst tre månader under året. Under
sjukdomstidens tre månader skall ej heller ha uppburits sjuklön.

Remissinstanserna har över lag godtagit förslaget, även om från ett och annat håll
betonats att detta strider mot sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt. För egen del
anser jag att förslaget bör genomföras. Jag vill dock betona att jämkning på grund av
studier bör medges endast om dessa avser undervisning av mer omfattande eller regelmässig
karaktär. Det får ankomma på sjömansskattenämnden att avgöra detta vid prövningen
av jämkningsansökan.

Kommittén har i anslutning till nämnda förslag förordat en bestämmelse om att
sjömansskattenämnden får rätt att uppskjuta prövningen av ett jämkningsärende till året
efter beskattningsåret. Förslaget, som betingas av att det f.n. är tveksamt om sådan rätt
föreligger fastän den har praktisk betydelse, har inte mött erinran och bör enligt min
mening godtas.

F.n. sker jämkning på grund av studier enligt en metod som innebär att en nära nog
exakt taxering och debitering görs. Antalet sådana ärenden uppgår till ca 1 500 årligen
och kommer enligt kommitténs mening att fördubblas om dess förslag om utökad
jämkningsrätt genomförs. Kommittén föreslår att en förenklad jämkningsmetod skall
tillämpas. Metoden innebär att beloppen för beskattningsbar inkomst ombord, värdet av
fritt vivre och landinkomst läggs ihop. En tolftedel av denna summa anses utgöra
månadsinkomst under året och häremot svarande källskatt avläses i tillämplig kolumn i
den källskattetabell som ligger till grund för sjömansskattetabellerna samt uppräknas till
årsskatt . Frågan huruvida erlagd skatt skall återbetalas till någon del avgörs vid en jämförelse
mellan den faktiskt erlagda skatten och det med hjälp av källskattetabellen framräknade
skattebeloppet. Förslaget, som enligt kommitténs undersökningar genomsnittligt
föranleder endast smärre differenser och har godtagits av remissinstanserna, bör enligt min
mening godtas.

Jag förordar vidare vissa andra av kommitténs förslag, som i mer tekniskt avseende berör
jämkningsfall. Jag avser den föreslagna ändringen av 7 § 1 mom., som avser tillämpningen
av 65 § KL i fråga om sjömansskatt, och den på grund härav föreslagna rätten
för sjömansskattenämnden att ändra tabellkolumn med hänsyn till ändring i förhållan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

den som har betydelse för taxering som gift eller ogift. Likaså förordar jag vad kommittén
föreslagit om ändring i anvisningarna till 12 § angående bl.a. rätt till jämkning för sjöman
som utan att vara bosatt här f.n. erlägger sjömansskatt enligt tabell.

Redovisning av skatt på sjuklön

Enligt 14 § 1 mom. SjF skall redare inte inbetala sjömansskatt på den del av till sjöman
utbetald sjuklön som motsvarar sådan ersättning från allmän försäkringskassa som redaren
har rätt att uppbära på grund av bestämmelserna i 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Kommittén har framhållit att bestämmelsen medför vissa nackdelar och avsevärt
administrativt merarbete. Det förfarande som bestämmelsen fordrar låter sig inte
infogas i den databehandling av sjömansskatteredovisningen som kommittén föreslår till
införande om något år. Kommittén påpekar vidare att det ifrågasatts om den förmån som
redarna på detta sätt erhåller är berättigad och understryker att de praktiska vinsterna av
att överge systemet är obestridliga.

Undersökningar beträffande ett antal rederier visar att dessa på grund av bestämmelsen
har tillgodoräknats 1,97 % av den totala sjömansskatt som de har inbetalt under ett år.
Kommittén, som framhåller att vissa av dess förslag i flera avseenden är förmånliga för
redarna, föreslår att det nuvarande systemet med innehållande av skatt på sjukpenning
slopas och att rederierna tills vidare får viss kompensation genom rätt att för egen del
behålla 1 % av redovisad sjömansskatt.

Förslaget har i princip tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Ett par
remissinstanser har ansett att det föreslagna procenttalet är för lågt medan från annat håll
uttalats att den ifrågavarande förmånen inte är berättigad — med hänsyn till att den inte
tillkommer andra arbetsgivare som gjort s.k. arbetsgivarinträde - och därför helt och
hållet bör tas bort. För egen del får jag anföra följande.

Vid bedömning av denna fråga är det angeläget att beakta bakgrunden till den gällande
bestämmelsen. Redarna hade nämligen redan innan den allmänna sjukförsäkringen
infördes skyldighet enligt sjömanslagen (1952:530) att utge sjuklön till sjöman under en
tid av två månader. Den allmänna sjukförsäkringen medförde att redarna fick uppbära
sjukpenning för sjömännens räkning. På grund av överenskommelse med de ombordanställdas
organisationer fick redarna dessutom tillgodogöra sig skatten på sjuklöneavdraget.
Förmånen att få behålla skatten på sjuklön torde närmast vara en följd av denna
överenskommelse.

Jag anser att kommitténs förslag bör genomföras. Jag kan alltså godta att redarna tills
vidare - i vart fall till dess att ADB införs vid sjömansskatteredovisningen vilket kommer
att medföra vissa lättnader för rederierna - kompenseras på sätt som kommittén
föreslagit med 1 % av redovisad sjömansskatt, fastän de därigenom behåller en särställning
bland de arbetsgivare som gjort arbetsgivarinträde vid den allmänna sjukförsäkringen.
Såsom en remissinstans har påpekat får sådan kompensation anses vara skattepliktig
inkomst för redaren.

Övriga frågor

Den omfattande granskning av SjF som kommittén genomfört har resulterat i åtskilliga
förslag av i huvudsak administrativ karaktär. I den mån jag inte finner anledning att

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

föreslå avvikelse, ämnar jag endast i korthet beröra dessa förslag.

Jag biträder kommitténs förslag om rätt för sjömansskattenämnden att uppdra åt
suppleant för nämndens ordförande eller vice ordförande att i vissa fall fatta beslut samt
en viss utsträckning av delegationsrätten enligt 21 § SjF liksom att ersättare skall
förordnas för den som skall föra det allmännas talan i mål om sjömansskatt. Förslaget om
utvidgning av sjömansskattekontorets åligganden enligt 23 § 1 mom. och ändring av
sekretessbestämmelserna i 25 § bör likaså genomföras. I princip kan jag också godta
förslaget att möjligheten för sjömansskattekontorets föreståndare att infordra uppgifter
som behövs för en riktig beskattning skall utvidgas. Förslaget har mött viss kritik vid
remissbehandlingen såsom alltför vittgående och jag föreslår därför att denna möjlighet
skall begränsas i förhållande till kommitténs förslag. Jag ämnar återkomma till denna
fråga vid genomgången av de särskilda bestämmelserna. Förslaget att sjömansskattenämnden
skall ha rätt att förordna föredragande hos nämnden torde lämpligen böra
föranleda bestämmelse som utfärdas av Kungl. Maj:t.

Kommittén har föreslagit att ränta, i motsats till vad f.n. är fallet, skall utgå vid
restitution av sjömansskatt. Innan restitution av sjömansskatt sker måste f.n. undersökas
om den återbetalningsberättigade är betalningsskyldig för annan skatt, i
vilket fall kvittning sker. Kommittén föreslår att detta villkor skall tas bort med hänsyn
till att sådan undersökning i det helt övervägande antalet fall inte föranleder kvittning.
Vidare föreslås att belopp som skall återbetalas till sjöman i stället får betalas till rederi
som på grund av krav från sjömansskattekontoret erlagt viss skatt för sjömannen.

De nämnda förslagen har alla samband med restitution av sjömansskatt och betingas av
praktiska grunder eller skälighetssynpunkter. Endast i ett par avseenden vill jag föreslå en
annan lösning än den kommittén förordat. Det torde sålunda, som en remissinstans
påpekat, förekomma fall där kvittning kan ske vid restitution av ganska stora belopp. Det
bör enligt min mening ankomma på riksskatteverket att bestämma en beloppsgräns under
vilken undersökning av kvittningsfall bör underlåtas. Vidare bör belopp som understiger
10 kr. inte restitueras och inte heller krävas. Samma beloppsgräns bör gälla för
utbetalande av restitutionsränta.

Kommittén har föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser om rättelse av
sjömansskatt, som i stort sett innebär att rättelsemöjlighetema utvidgas. Jag tillstyrker
förslaget härom, som i allt väsentligt godtagits av remissinstanserna. Jag återkommer till
vissa detaljer i samband med en genomgång av författningstexten. Vidare har kommittén
granskat förfarandet vid framställande av s.k. revisionskrav och föreslagit vissa ändringar,
som i stort sett innefattar en anpassning till praxis på området eller betingas av de nyss
berörda förslagen beträffande rättelse av sjömansskatt. Det föreslås också att bestämmelserna
i 77 a § UF om skyldighet i vissa fall för arbetsgivares ställföreträdare att betala
innehållen men till statsverket ej inlevererad skatt skall göras tillämplig på sjömansbeskattningen.

Dessa förslag har inte föranlett någon erinran vid remissbehandlingen och bör även
enligt min mening godtas.

De ombordanställdas organisationer har föreslagit utredning om huruvida betalning av
sjömännens s.k. välfärdsavgifter kunde ske i samband med uppbörden av sjömansskatt.
Sjömännens andel i denna avgift utgör 5 öre per sjöman och dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Kommittén har behandlat detta förslag och anser att det visserligen kan anföras vissa
skäl för att inarbeta sjömännens välfärdsavgifter i sjömansskatten men avvisar dock en
sådan lösning på både principiella och praktiska grunder. Enligt kommittén synes den
lämpligaste lösningen vara att helt slopa välfärdsavgiften.

Ett par remissinstanser har uttalat sig om kommitténs förslag och ansett det
acceptabelt, varvid en remissinstans liksom kommittén utgår från att bortfallet av
välfärdsavgiften skall kompenseras genom i princip motsvarande höjning av statsanslaget
till handelsflottans välfärdsråd.

För egen del anser jag i likhet med kommittén att sjömännens andel i välfärdsavgifterna
inte lämpligen bör inarbetas i sjömansskatten. Jag anser däremot att det inte föreligger
tillräckliga skäl att i detta sammanhang föreslå avskaffande av den lagliga skyldigheten för
redare och sjömän att erlägga välfärdsavgift för bekostande av trivselanordningar för
sjömännen.

Enligt prop. 1970:70 föreslås för makar och därmed jämställda sammanlevande
skattskyldiga en särskild rätt till skattereduktion under vissa förhållanden. Förslaget
innebär att skattereduktion sker med 1 800 kr. för år för en skattskyldig vars make saknar
inkomst. Förvärvar maken inkomst minskas reduktionen på visst sätt beroende på storleken
av denna inkomst. En sådan avvägning av skattereduktionen låter sig emellertid inte
genomföras vid sjömansbeskattningen. Jag vill erinra om att sjömansskattetabellerna fn.
är konstruerade med hänsyn till bl.a. att gift sjöman skall åtnjuta ortsavdrag med 4 500 kr.
Sjömannens make tillgodoräknas fn. trots detta ortsavdrag med minst 2 250 kr. Med hänsyn
till det anförda föreslår jag att tabellerna för gift sjöman skall uträknas under hänsynstagande
till skattereduktion med fulla beloppet 1 800 kr.

Sjömansskatt som uträknas efter de grunder jag nu föreslagit kommer i inkomstlägen
som anges i följande uppställning att utgå med där angivna belopp. Jämförelse har gjorts
mellan sjömansskatt på månadsinkomst i fjärrfart enligt mitt förslag och debiterad skatt
på grund av taxering enligt i prop. 1970:70 föreslagna grunder efter en kommunal utdebitering
av 20 kr.

Ensamstående Gift

Kontant	Fri	Total	Skatt	Sjömans-	Skillnad	Skatt	Sjömans-	Skillnad
	kost	inkomst	enl. tax.	skatt			enl. tax.
inkomst
kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	%	kr.	kr.	kr.	%
600	250	850	180	72	108	60,0	30	—	30	100,0
800	250	1 050	251	132	119	47,4	101	—	101	100,0
1 000	250	1 250	322	192	130	40,4	172	57	115	66,9
1 200	250	1 450	393	252	141	35,9	243	128	115	47,3
1 400	250	1 650	464	315	149	32,1	314	186	128	40,8
1 600	250	1 850	546	378	168	30,8	396	244	152	38,4
1 800	250	2 050	629	441	188	29,9	479	302	177	37,0
2 000	250	2 250	721	532	189	26,2	571	387	184	32,2
2 200	250	2 450	815	623	192	23,6	665	472	193	29,0
2 400	250	2 650	921	714	207	22,5	771	557	214	27,8
2 600	250	2 850	1 035	829	206	19,9	885	670	215	24,3
2 800	250	3 050	1 150	944	206	17,9	1 000	783	217	21,7
3 000	250	3 250	1 266	1 059	207	16,4	1 116	896	220	19,7
3 500	250	3 750	1 554	1 349	205	13,2	1 404	1 186	218	15,5
4 000	250	4 250	1 842	1 637	205	11,1	1 692	1 474	218	12,9

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Relationen mellan nuvarande och den föreslagna sjömansskatten i olika inkomstlagen
framgår av tabeller som torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga 3 och 4.

De grunder för sjömansskatten som enligt vad jag föreslagit bör gälla fr.o.m. år 1971
har sammanfattas i en promemoria, vilken torde få fogas till statsrådsprotokollet som
bilaga 5.

En skattskyldig kan givetvis under ett och samma beskattningsår ha haft både
sjöinkomst och inkomst som skall beskattas enligt vanliga regler. F.n. gäller att inkomsten
ombord inte påverkar skatten för landinkomsten, som alltså beskattas för sig och anses
som årsinkomst. Sjötidens längd påverkar dock storleken av det ortsavdrag som skall
medges vid landtaxeringen. Enligt 48 § 2 mom. KL skall nämligen ortsavdraget minskas
med en tolftedel för vaije kalendermånad för vilken den skattskyldige erlagt sjömansskatt.

På liknande sätt bör sjöinkomst påverka det grundavdrag som skall tillkomma
skattskyldig enligt prop. 1970:70. Grundavdraget skall enligt förslaget avtrappas med
hänsyn till den taxerade inkomstens storlek. Sjöinkomsten bör påverka avtrappningen
genom ati den läggs till den taxerade inkomsten. Sjöman, som haft inkomst i land, t.ex.
kapitalinkomst, får med denna konstruktion åtnjuta grundavdrag med samma belopp som
skattskyldig med landinkomst av den storlek som motsvarar sjöinkomsten och kapitalinkomsten.

Gift sjöman som landtaxeras bör, med hänsyn till att han tillgodoräknats skattereduktion
vid erläggandet av sjömansskatt, vid landtaxeringen vidkännas minskning
av skattereduktionen enligt i princip samma regler som jag föreslagit beträffande
minskning av grundavdraget.

I nyssnämnda proposition föreslås även omkonstruktion av förvärvsavdragen.
Förvärvsavdrag enligt 46 § 3 mom. KL avses få åtnjutas av den make som under inkomståret
haft den lägsta arbetsinkomsten. Vid avgörande av frågan vem som haft den
lägsta arbetsinkomsten bör sjöinkomst tas med i beräkningen. Däremot bör inte
sjöinkomsten inräknas vid bestämmande av förvärvsavdragets storlek. Sjöinkomsten bör
också ha betydelse för frågan om vilken av makarna som skall ha rätt till skattereduktion.

Gällande bestämmelser innebär, att en tolftedel av ortsavdraget frånräknas vid
landtaxering även i det fall då sjöinkomsten avsett endast en dag. Denna regel medför
otillfredsställande resultat vid korttidsanställning ombord, vilket ofta förekommer för
musiker. Detta resultat undviks om minskning av grundavdraget skall göras endast
då inkomsten avser anställning under minst trettio dagar. Jag föreslår att en bestämmelse
av denna innebörd införs. Vad en remissinstans framfört om beskattning av musiker vid
tjänstgöring på fartyg får övervägas i annat sammanhang.

Specialmotivering

Inom finansdepartementet har upprättats författningsförslag enligt de riktlinjer som
jag nu angett. Jag ämnar i det följande kommentera vissa av bestämmelserna i dessa
förslag, som även reglerar i det föregående inte berörda detaljfrågor.

SjF

1 §. Till 1 § har från anvisningarna flyttats bestämmelsen att SjF inte är tillämplig vid
anställning ombord på svenskt handelsfartyg i inre fart samt definitionen på inre fart, som
förtydligats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

2 §. Sjömännen betalar numera inte sådan avgift för pensionering, som omnämns i
definitionen i paragrafen av beskattningsbar inkomst. Tidigare gällande pensionssystem
ändrades år 1960 i samband med införandet av ATP. Nu aktuella pensionsavgifter svarar
redarna för. Detta gäller således förutom arbetsgivaravgift för ATP m.m. även avgifter till
Sjöbefälets pensionskassa och till Handelsflottans pensionsanstalt. Bestämmelsen om
avdrag för sjömannens avgift har därför utmönstrats ur författningstexten.

5 §. I sin nuvarande lydelse föreskriver paragrafen att sjömansskatt skall dras av vid
varje utbetalning av lön. Kommittén framhåller att bestämmelsen i praktiken inte kan
tillämpas efter ordalydelsen. Avdrag för sjömansskatt måste nämligen göras när
löneavräkning uppgörs, normalt den sista dagen i varje månad eller annan dag om
avmönstring förekommer. Det är emellertid inte säkert att sjömannen får lyfta lönen på
avräkningsdagen. Han får normalt sin lön utbetald i småposter (å contobelopp). Enligt
19 § sjömanslagen kan sjöman nämligen inte fordra utbetalning av lön annat än när
fartyget ligger i hamn och inte oftare än var sjunde dag i samma land. Enligt 21 § samma
lag får befälhavaren varje gång löneutbetalning sker innehålla en tredjedel av lönen till
dess sjömannen avgår från tjänsten.

Problem med tolkningen av 5 § SjF har enligt kommittén förekommit endast när
sjöman inte kunnat få ut sin innestående lönefordran på grund av att rederiet försatts i
konkurs. Sjömansskattenämnden har efter behandling av denna fråga föreskrivit, att
skatteavdrag skall anses verkställt när skatten kvitterats i sjömannens avräkningsbok. På
lönebelopp som utbetalats till sjöman efter bevakning i konkurs skall därför skatt inte
dras av, om skatt på beloppet redan kvitterats i avräkningsboken. Författningstexten bör
enligt kommittén ändras så att den ansluter sig till den praktiska tillämpningen.

CFU framhåller att skatteavdrag enligt UF skall göras när inkomst uppbärs, således vid
utbetalningstillfället. Skatteavdrag som bokförs utan att löneutbetalning skett betraktas
som nullitet. I konkursfallen förekommer att skatteavdrag har bokförts utan att
löneutbetalning skett med den avsikten att arbetstagarna skall gottskrivas de bokförda
beloppen och att staten får bevaka sin fordran i konkursen. Sådana belopp skall
emellertid inte fastställas till betalning och arbetstagarna skall ej heller gottskrivas
beloppen i fråga. I stället får arbetstagarna bevaka sina lönefordringar i konkursen.
Skatteavdrag skall göras av konkursboet vid utbetalning av de bevakade lönefordringarna.
Motsvarande bör gälla i fråga om sjömansskatt uttalar CFU, som därför inte kan förorda
att avräknad sjömansskatt gottskrivs sjöman om avräkningen inte motsvaras av
löneutbetalning.

Den föreslagna bestämmelsen måste ses mot bakgrunden av att sjöman är fri från
betalningsansvar för skattebelopp som redaren dragit av men inte inbetalt (17 § 1 mom.).
Sjömansskatt skall kvitteras när skatteavdrag verkställs (11 §). Med hänsyn till de
särskilda omständigheter som kommittén redovisat som skäl för sitt förslag vill jag föreslå
att det genomförs trots att bestämmelsens innehåll avviker från praxis beträffande
skatteavdrag enligt UF. Denna praxis bör givetvis inte påverkas av mitt ställningstagande.

7 §. Hänvisningen till 65 § KL avser paragrafen i den lydelse som föreslagits i prop.
1970:70. Av praktiska skäl föreslås att skattetabellerna betecknas ”F” resp. ”N”.

10 §. Kommittén uttalar att en övergång till databehandling av sjömansskatten medför
att större krav måste ställas på redarnas skatteredovisningar än som nu är fallet. För varje i

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Sverige bosatt sjöman måste fullständigt debetsedelnummer anges. Emellertid förekommer
alltför ofta att sjömännen inte visar upp sina debetsedlar ombord. Detta gäller
givetvis främst sjömän, som skall betala skatt enligt kolumn 1 i sjömansskattetabellen. För
att ADB-systemet skall fungera tillfredsställande erfordras ett medel att förmå sjömännen
att visa sina debetsedlar. Förslaget innebär att redarna åläggs att för de fall då
debetsedelnummer saknas införskaffa uppgift därom. Enligt kommittén torde en särskild
förfrågningsblankett för ändamålet böra tillhandahållas redarna genom sjömansskattekontorets
försorg. Ett flertal redare tillämpar redan nu detta system. Det torde i
normalfallet inte behöva medföra så stor arbetsbelastning för redarna att inhämta
uppgifterna. Redarna kommer ju dessutom att avlastas arbetet med kontrolluppgifter och
eventuellt också med arbetsgivaruppgifter om ADB kan införas för skattekontrollen.
Många redare torde också i så fall kunna förenkla sitt redovisningsförfarande. Även om
redovisning genom hålkort eller magnetband inte blir aktuell, blir redaren i vart fall
befriad från skyldigheten att insända sammandrag över löneavräkningarna, påpekar
kommittén. Det kan invändas att sjömansskattekontoret bör utföra kompletteringsarbetet.
Mot en sådan anordning kan enligt kommittén anföras dels risken att redarna blir
mindre intresserade av att förmå sjömännen att uppvisa debetsedel och dels att, särskilt då
det gäller sista redovisningsperioden för året, ett omfattande kompletteringsarbete inte
kan hinnas med om kontrolluppgifter skall kunna utsändas inom rimlig tid.

Sveriges redareförening anser att förslaget om tillhandahållande av särskild förfrågningsblankett
genom sjömansskattekontorets försorg inte innebär någon fullständig
lösning av problemet, som i och för sig orsakar olägenheter och administrativt merarbete.
Föreningen föreslår att det bör överlåtas på sjömansskattekontoret att komplettera de
insända förteckningarna.

För egen del biträder jag kommitténs förslag. Det bör emellertid vara möjligt för redare
att helt formlöst - således även utan att använda särskild förfrågningsblankett - begära
debetsedel eller erforderliga upplysningar från den lokala skattemyndigheten. Jag
förutsätter att sjömansförmedlingarna liksom hittills verkar för att sjömännen medför sina
debetsedlar vid anställning ombord.

12 §. Jämkning enligt första och tredje momenten kan begäras endast av sjöman som
skall erlägga skatt enligt 7 §, vilket bör framgå av författningstexten.

Beträffande den föreslagna lydelsen av 1 mom. andra stycket åberopar kommittén
följande exempel. En sjöman redovisar underskott på fastighet med 2 000 kr. Vid
taxering till statlig inkomstskatt kan han utnyttja 1 500 kr. av underskottet. För
återstoden av underskottet, 500 kr., medges inte jämkning eftersom beloppet understiger
600 kr. Ser man på hela underskottsbeloppet uppgår onekligen det belopp, för vilket
avdrag kunnat påräknas vid taxering, till minst 600 kr.

Författningstexten har ändrats så att klart framgår att jämkning inte skall medges om
jämkningsbeloppet understiger 600 kr.

Kommittén har föreslagit att uttrycket i 3 mom. första stycket ”den beskattningsbara
inkomsten” ändras till ”sjömansskatten” så att överensstämmelse erhålls med vad som
praktiskt tillämpas av sjömansskattenämnden. Tillämpning enligt författningens lydelse är
visserligen möjlig men skulle enligt kommittén medföra en onödig omgång.

Länsstyrelsen i Hallands län påpekar beträffande formuleringen av 3 mom. första
stycket att i sjömansskattesammanhang ofta talas om inkomst i land utan att, såvitt

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

länsstyrelsen kunnat finna, begreppet blivit definierat. Därmed kan förstås varje intäkt
som enligt de allmänna skatteförfattningarna skall tas upp vid taxering. Det kan
emellertid vara tveksamt om t.ex. en livränta understigande 100 kr. eller en ränteinkomst
för ogift understigande 400 kr. är att betrakta som inkomst i land. Överstiger livräntan
eller ränteinkomsten de nämnda beloppen är dessa intäkter i vart fall att betrakta som
inkomst i land. Eftersom sådana intäkter normalt avser hela året, skulle en
korttidsanställd som i övrigt uppfyller alla villkor för jämkning inte kunna erhålla sådan,
oavsett hur litet det överskjutande beloppet är, därför att han haft inkomst ombord och i
land under längre tid än sju månader. Resultatet är enligt länsstyrelsens mening inte
rimligt.

Jag vill instämma i länsstyrelsens synpunkter och föreslår därför att landinkomst i
förevarande fall skall avse endast inkomst av eget arbete. Vad som avses med ”inkomst av
eget arbete” får avgöras i enlighet med den innebörd som uttrycket har haft vid tillämpningen
av nuvarande lydelse av 46 § 3 mom. KL.

Vad jag tidigare föreslagit innebär att gift sjöman alltid skall tillgodoräknas full
skattereduktion enligt 2 § 4 mom. UF i dess lydelse enligt prop. 1970:70. Vid jämkning
bör emellertid hänsyn tas till den minskning av skattereduktionen som makens inkomst
skulle föranleda vid taxering. Det sagda betingar den föreslagna lydelsen av 3 mom. sista
meningen.

En redaktionell justering har gjorts av kommitténs författningsförslag för att tillgodose
målsättningen att jämkning enligt 3 mom. kan ske när inkomsten ombord och i land avser
kortare tid än sex månader.

Jag föreslår i likhet med sjömansskattenämnden att s.k. barnbidragsjämkning även i
fortsättningen skall ske enligt bestämmelser som Kungl. Maj:t utfärdar med stöd av 37 § 2
mom. Av kommittén föreslagna 12 § 4 mom. blir då inte aktuellt.

13 och 15 §§. I förtydligande syfte har den av kommittén föreslagna lydelsen av
paragraferna kompletterats så att klart framgår att där avsedda ändringar skall ha inträffat
under beskattningsåret.

Lydelsen av 15 § 3 mom. enligt kommitténs förslag har kompletterats med
bestämmelse om att rättelsebeslut kan innefatta fastställande till betalning av det
skattebelopp som ytterligare skall erläggas. Ändringen är föranledd av förslag från
sj ömansskattenämnden.

14 §. Sveriges redareförening anför att förslaget att sjömansskatt för månaderna
november-december skall redovisas senast 31 därpå följande januari knappast är
genomförbart för rederier med transocean sjöfart. Även om redovisningen hos vissa
sådana rederier är upplagd efter datasystem, har det inte visat sig möjligt att inom denna
tidsperiod få fram redovisningen. Föreningen har förståelse för önskemålet om snabb
redovisning efter utgången av en period, men uttalar att om förslaget på denna punkt
genomförs resultatet med säkerhet blir att ett stort antal rederier begär uppskov med
redovisningen. Men hänsyn till här anförda skäl bör enligt föreningen generellt anstånd för
inbetalning av skatt avseende nämnda period utsträckas till åtminstone den 15 februari.

Jag föreslår att föreningens önskemål tillmötesgås.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

16 § 2 mom. Kommittén anför att den f.n. föreliggande möjligheten för
sjömansskattenämnden att medge redare befrielse från skyldighet att lämna s.k.
redareuppgift hittills inte har kunnat utnyttjas, därför att sådan uppgift ansetts
oundgängligen nödvändig. Bestämmelsen i 16 § 2 mom. kan därför utgå.

17 a §. Kommittén anför, att trots gällande lydelse av 17 § restavgift inte tas ut när
avdrag för sjömansskatt verkställts med för lågt belopp och anledningen till det för låga
avdraget är t.ex. felavläsning i sjömansskattetabeh eller felräkning av ringa storleksordning.
Skälet härtill är dels att det ansetts för hårt att i bagatehartade fall uttaga
restavgift och dels att de fel som här avses lika ofta verkar i för statsverket gynnsam som
ogynnsam riktning. Sjömansskattenämnden bör enligt kommittén ha möjlighet att för
vissa typer av kravfall föreskriva att restavgift inte behöver uttas.

CFU säger sig inte ha något att erinra mot att sjömansskattenämnden bemyndigas att
befria från restavgift helt eller delvis om särskilda omständigheter föreligger. Ett sådant
bemyndigande bör dock enligt nämnden utformas som undantagsbestämmelse.

Den föreslagna lydelsen har utformats enhgt CFU:s synpunkter.

23 §. Avvikelse föreslås från kommitténs förslag beträffande lydelsen av 1 mom. 8 med
hänsyn till att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län sedan sjömansskattekontoret
knutits till riksskatteverket bör vara serviceorgan i fråga om återbetalning av sjömansskatt.

Kommittén har föreslagit bestämmelse om att sjömansskattekontorets föreståndare får
infordra uppgifter som erfordras för att sjöman skall bli rätt beskattad. Ett par
remissinstanser har ansett att den föreslagna rätten bör begränsas och preciseras. Jag
föreslår att denna möjlighet skall avse uppgifter från myndighet, redare, den gentemot
vilken sjöman har underhållsplikt och förmyndare för den underhållsberättigade.

Det torde få ankomma på Kungl. Majrt att meddela bestämmelser om fördelning av
göromålen på sjömansskattekontoret. Rätten att infordra uppgifter för sjömans
beskattning bör tilläggas sjömansskattekontoret och inte, som kommittén föreslagit, dess
föreståndare. Av samma skäl bör det föreslagna 23 § 2 mom. utgå.

30, 32, 32 a och 34 §§. Bestämmelserna reglerar ordningen för vitesförfarandet enhgt
SjF.

Paragraferna har utformats i huvudsak enhgt kommitténs förslag, som innebär bl.a. att
beloppsgränser bestäms för vitet samt att föreskrift meddelas om besvärstid och
besvärsinstans. Genom förslaget blir 34 § överflödig och kan utgå.

Anvisningarna. Riksskattenämnden har påpekat att i författningsförslaget för viss fart
har använts beteckningen linjefart men någon definition på vad som menas med linjefart
har inte lämnats. Det torde enhgt nämnden vara osäkert om härmed avses endast fast
trade mellan två, möjligen tre hamnar eller om till linjefart skall hänföras även fast trade
på flera hamnar. Enligt riksskattenämndens mening bör för undvikande av tolkningssvårigheter
begreppet linjefart definieras i anvisningarna till 2 § SjF eller ett klargörande
uttalande göras av departementschefen i propositionen.

Jag vill med anledning av riksskattenämndens påpekande framhålla att fast trade på
flera hamnar i och för sig bör kunna hänföras till linjefart. En avgörande omständighet är
om traden skall hållas enhgt tidtabell. En definition av begreppet linjefart, som inte torde
finnas i någon författning, torde knappast kunna utformas utan det bör ankomma på
sjömansskattenämnden att från fall till fall avgöra om linjefart skall anses föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Inskrivning vid sjömanshus har numera ersatts med registrering i ett centralt
sjömansregister som förs i Göteborg (SFS 1969:311). Endast svensk medborgare som har
giltig sjöfartsbok skall förekomma i registret. Sådan bok utfärdas för varje svensk sjöman
som mönstrar på svenskt handelsfartyg. Av skäl som torde framgå av det föregående bör
dock inte sjömansregistertillhörighet vara avgörande vid bestämningen av sjömansskatt.

Efter påpekande av sjömansskattenämnden föreslår jag att första stycket i
anvisningarna till 8 § utformas något annorlunda än vad kommittén föreslagit med hänsyn
till att bestämmelsen avser det praktiska förfarandet ombord och ej skattskyldigheten. Jag
instämmer i nämndens uttalande att hinder ej bör föreligga för nämnden att i särskilda fall
lämna generellt medgivande om undantag från skyldighet att verkställa skatteavdrag om
exempelvis dubbelbeskattningsavtal ger stöd härför.

CFU har med hänvisning till att skatteavdrag på engångsbelopp enligt de föreslagna
bestämmelserna synes bli relativt låga ansett det vara nödvändigt att klart avgränsa vad
som avses med engångsbelopp. Begreppet engångsbelopp är emellertid inte klart definierat

1 SjF. Detta har föranlett den lydelse av första stycket i anvisningarna till 9 § som här
upptagits.

Beträffande den föreslagna lydelsen av andra stycket i sistnämnda anvisningar har
kommittén uttalat att de sjömansskattetabeller (dagtabeller) som sjömansskattenämnden
fastställer i enlighet med nuvarande 8 § 1 mom. av kostnadsskäl inte tillhandahålls de
enskilda sjömännen. I den av sjömansskattenämnden utgivna broschyren ”Sjömansskatt”
har för sjömännens räkning intagits utdrag ur tabellerna för hel månad. Sjömannen får
givetvis viss ledning av dessa tabellutdrag men han kan oftast inte exakt kontrollera sin
skatt med ledning därav. För en noggrann kontroll erfordras tillgång till dagtabellerna. På
dessa tabeller har sjömansskattenämnden därför låtit trycka följande: ”Minst ett exemplar
av den för fartyget gällande sjömansskattetabellen bör genom befälhavarens försorg hållas
tillgängligt för de ombordanställda”. En ovillkorlig skyldighet har alltså inte stipulerats
beroende på att sjömansskattenämnden ansett sig sakna befogenhet härtill. Genom särskild
föreskrift bör enligt kommittén sådan skyldighet införas. Jag biträder denna uppfattning.

Enligt mitt förslag skall skattereduktion för gift sjöman inte påverkas av den andra
makens inkomst. Detta medför att sjömansskatt för gift sjöman skall utgå enligt kolumn
2-3 i sjömansskattetabellerna F eller N även i fall då sjömannen enligt sin debetsedel
hänförs till kolumn 1, vilket inträffar när skattereduktion inte skall utgå vid landtaxering
därför att andra makens sammanräknade inkomst har ansetts komma att uppgå till minst

2 000 kr. Det anförda påkallar ändring i anvisningarna till 10 §. Anvisningarna om hur
frågan om tillämplig sjömansskattekolumn skall avgöras i nämnda fall bör utfärdas av riksskatteverket.

46 § 3 mom. Sjöinkomsten skall ha betydelse för frågan om förvärvsavdrag skall
medges och vilken av makarna som skall ha rätt till avdraget. Det innebär att
sjöinkomsten räknas med som A-inkomst när man bedömer vilken av makarna som har
haft den lägsta A-inkomsten. Däremot inverkar inkomsten ombord inte på förvärvsavdragets
storlek. Har ena maken kontant inkomst ombord om 10 000 kr. och landinkomst
med 2 000 kr. och den andra maken A-inkomst med 20 000 kr. får den förstnämnde

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

förvärvsavdrag med 500 kr. om det finns hemmavarande barn under 16 år (25% av
2 000 kr.).

Om ena maken har enbart sjöinkomst och denna understiger den andra makens
landinkomst medges ingendera maken förvärvsavdrag, som alltså aldrig kan avse
sjöinkomsten.

48 §2 mom. Bestämmelsens innehåll kan illustreras med följande exempel.

Beskattningsbar inkomst enligt SjF 95 dagar 20 000 kr.

Taxerad inkomst 20 000 kr.

Summa 40 000 kr.

Grundavdraget utgör 2 500 kr. (=4 500 - 20 % av 10 000 kr.). Härav belöper 3/12 på
sjötiden (tre perioder om 30 dagar). Grundavdrag medges från landinkomsten med 1880 kr.
(= 9/12 av 2 500 kr. avjämnat).

Den föreslagna bestämmelsen inverkar till att böija med på frågan om rätten till
skattereduktion med hänsyn till storleken av makes inkomst. Har t.ex. ena maken
sjöinkomst med 4 500 kr. och den andra taxerad inkomst om 10 000 kr. skall
skattereduktion inte medges.

I övrigt föreskriver bestämmelsen minskning av skattereduktion på grund av den
skattereduktion som kan ha åtnjutits vid beräkning av sjömansskatt enligt följande
exempel.

Mannen Hustrun

Beskattningsbar inkomst

enligt SjF 92 dagar 3 000 kr. Taxerad inkomst 2 000 kr.

Taxerad inkomst _ 12 000 kr.

Summa 15 000 kr.

Mannens skattereduktion utgör totalt 1 000 kr. (40 % av 2 500 kr.). Från debiterad
skatt på landinkomsten avräknas skattereduktion med 750 kr. (9/12 av 1 000 kr.). Om i
detta exempel mannen saknat landinkomst och hustruns taxerade inkomst överstigit
mannens sjöinkomst, skall hennes skattereduktion däremot inte minskas med hänsyn till
sjötiden.

Taxeringsförordningen

37 § 1 mom. och 39 § 1 mom. Det åligger redare att utan anmaning till ledning för
inkomsttaxering avlämna kontrolluppgift beträffande den som betalat sjömansskatt enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1970

sjömansskattetabell. Uppgiften skall avse kontant inkomst ombord samt den tid för vilken
mottagaren betalat sjömansskatt.

Enligt den nuvarande lydelsen skall uppgift inte lämnas beträffande exempelvis
studerande som befriats från sjömansskatt för ferieinkomst. En sådan tolkning torde
emellertid, påpekar kommittén, ge ett materiellt oriktigt resultat. Lämnas inte
kontrolluppgift får sådan studerande, som även har (eller får) landinkomst under året, för
högt ortsavdrag vid den efterföljande taxeringen. De föreslagna ändringarna förebygger ett
sådant resultat.

101 § 2 mom. Taxeringsintendents besvärsrätt enligt momentet avser sådana fall där
genom beslut eller utslag bestämts att sjömansskatt inte skall utgå för viss inkomst, som
sådan skatt tidigare betalats för. Sedan tiden för ansökan om jämkning förlängts till två år
efter beskattningsåret, kan även andra fall uppkomma där taxeringsintendenten behöver
extra ordinär besvärsrätt. Ett sådant fall är exempelvis att sjömannens make antingen i
självdeklaration yrkat eller av taxeringsnämnden tillgodoförts avdrag för underskott i
sjömannens förvärvskälla, varefter sjömannen gör framställning om jämkning för
underskottet. Bifalls sjömannens yrkande, vilket rättspraxis förutsätter, bör åtgärder
kunna vidtas för ändring av makens taxering. Den ordinära besvärstiden räcker inte alltid
till härför i fortsättningen. Författningsrummet föreslås ändrat så att även sådana fall
täcks in där makes taxering kan behöva ändras.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom proposition
föreslår riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt,

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272),

4) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623),

dels godkänna de grunder för nya sjömansskattetabeller som angivits i det föregående
och bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med dessa grunder upprätta och fastställa nya
sjömansskattetabeller att gälla fr.o.m. den 1 januari 1971.

Med bifall till vad föredraganden sålunda
med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt förordnar Hans Kungl.
Höghet Regenten att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Sjömansskattekommitténs förslag

till

Bilaga 1

Förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

dels att 8 § 2 och 3 mom., 16 § 2 mom., 34 §, 37 § 2 och 3 mom. skall upphöra att
gälla,

dels att 1, 2 och 5 §§, 7 § 1 mom., 8 § 1 mom., 9 och 10 §§, 12 § 1 och 3 mom.,
13 §, 14 § 1 mom., 15 §, 16 § 1 mom., 17 §, 21 § 1 och 2 mom., 22—25 §§, 30 §, 32 §
och 36 § samt anvisningarna till 1 § och 7—12 §§ förordningen skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 15 a §, 17 a § och 32 a §, och
till 12 § fogas ett nytt moment, 4 mom., samt närmast före 36 § en ny rubrik av nedan
angiven lydelse,

dels att rubriken närmast före 31 § skall lyda »Besvär».

(Nuvarande lydelse)

Sjömansskatt enligt-------

Den som----------

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

§■

• ----------2 § sägs.

• ----------på fartyget.

Förordningen är icke tillämplig vid anställning
ombord på svenskt handelsfartyg i
inre fart.

(Se vidare anvisningarna.)

2 §.‘

1 denna

n ä r f a r t: fart mellan svenska hamnar
utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna
samt fart mellan svensk och utländsk
hamn eller mellan utländska hamnar, dock
ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs
eller bortom Cuxhaven,

-------med handelssjöfarten,

inre fart: fart huvudsakligen i hamnar,
på floder, kanaler och insjöar samt fart
inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund,
n ä r f a r t: linjefart mellan svenska hamnar
utanför öppen kust eller utomskärs vid
kusterna samt linjefart mellan svensk och
utländsk hamn, dock ej fart bortom linjen
Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,

Senaste lydelse av 2 § 1969: 107.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

fjärrfart: fart, helt eller delvis, bortom
linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom
Cuxhaven,

inkomst ombord:
beskattningsbar inkomst:
kontant inkomst ombord, i förekommande
fall minskad med avgifter, som sjömannen
på grund av sin tjänst ombord har att erlägga
för egen eller efterlevandes pensionering,
med belopp, som fastställts genom beslut
om jämkning och, i den män det medgivits
av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer, med belopp som enligt
avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
utgör krigsrisktillägg eller
motsvarande ersättning,

beskattningsår: det----

(Föreslagen lydelse)

fjärrfart: annan fart än närfart och
inre fart,

enligt kommunalskattelagen,
beskattningsbar inkomst:
kontant inkomst ombord, i förekommande
fall minskad med belopp, som fastställts genom
beslut om jämkning och, i den mån
det medgivits av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer med belopp som
enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
utgör krigsrisktillägg eller
motsvarande ersättning,

--sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

Vid varje utbetalning till sjöman av belopp,
som utgör beskattningsbar inkomst,
skall genom redarens försorg sjömansskatt
avdragas.

1 mom. För här-------

I särskilda fall må sjömansskattenämnden
föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas
enligt tabell I jämväl vid anställning ombord
på fartyg, som användes i när far t.

§.

Vid varje avräkning med sjöman av belopp,
som utgör beskattningsbar inkomst,
skall genom redarens försorg sjömansskatt
avdragas.

-------sjömansskattetabell II.

Bestämmelserna i 65 § kommunalskattelagen
skola äga motsvarande tillämpning i
fråga om sjömansskatt.

8 §.!

1 mom. Avser inkomst ombord kortare
tidsperiod än månad, beräknas, där icke
bestämmelserna i 2 mom. till annat föranleda,
först den mot inkomsten svarande månadsinkomsten.
Skatten uträknas därefter till
så stor del av skatten å månadsinkomsten,
som svarar mot den tidsperiod inkomsten
avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid
överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som avses
i föregående stycke, fastställas av sjömansskattenämnden.

För sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt
enligt de bestämmelser som gälla
för här i riket bosatt sjöman, skall sjömansskatt
utgå för månad och beräknas enligt
vid denna förordning fogad sjömansskattetabell
III, därest han icke på godtagbart sätt
visar, att han är skattskyldig i annat land
för inkomsten ombord.

(Se vidare anvisningarna.)

Senaste lydelse av 8 § 1961: 36.

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

Sjöman, som icke skall erlägga sjömansskatt
enligt de bestämmelser som gälla för
här i riket bosatt sjöman, skall erlägga sjömansskatt
med femton procent av den beskattningsbara
inkomsten, därest han icke
på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig
i annat land för inkomsten. Skatten
erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande
öretal bortfaller.

(Ste vidare anvisningarna.)

1 mom. Det åligger sjöman, som avses
i 7 § 1 mom., att omedelbart efter mottagandet
av debetsedel å preliminär A-skatt
uppvisa densamma för befälhavaren.

Skatteavdrag skall-------

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som
nu sagts, må skatteavdrag under januari och
februari månader ske enligt den kolumn
som senast tillämpats under nästföregående
beskattningsår. Framgår av debetsedel, som
uppvisas efter det skatteavdrag sålunda
verkställts, att avdrag rätteligen bort ske enligt
annan kolumn skall det åligga befälhavaren
att senast vid därnäst följande avlöningstillfälle
företaga erforderlig rättelse.

1 mom. Avser inkomst ombord kortare
tidsperiod än månad, beräknas, där icke
bestämmelserna i 2 mom. till annat föranleda,
först den mot inkomsten svarande månadsinkomsten.
Skatten uträknas därefter till
så stor del av skatten på månadsinkomsten,
som svarar mot den tidsperiod inkomsten
avser, och erlägges i helt antal kronor, varvid
överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som avses
i föregående stycke, fastställas av sjömansskattenämnden.

2 mom. Utgöres inkomst ombord av
engångsbelopp, beräknas skatten på engångsbeloppet
för sig efter det procenttal,
som finns angivet vid skattebeloppet för
sjömannens månadsinkomst under den månad
när engångsbeloppet avräknas. Har sjömannen
icke varit anställd i redarens tjänst
under nämnda månad beräknas skatten på
engångsbeloppet efter det procenttal, som
finns angivet vid skattebeloppet för hans
närmast dessförinnan uppburna månadsinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

§.

1 mom. Det åligger sjöman, som är
bosatt här i riket, att omedelbart efter mottagandet
av debetsedel å preliminär A-skatt
uppvisa densamma för redaren. Uppvisar
sjömannen icke sådan debetsedel åligger det
redaren att hos lokal skattemyndighet söka
införskaffa erforderliga uppgifter om debetsedeln.

--------preliminär A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som
nu sagts, eller har redare icke kunnat skaffa
uppgift om debetsedeln, må skatteavdrag
under januari och februari månader ske enligt
den kolumn som senast tillämpats under
nästföregående beskattningsår. Om —
efter det skatteavdrag sålunda verkställts —
av debetsedel eller på annat sätt framgår,
att avdrag rätteligen bort ske enligt annan
kolumn skall det åligga redaren att senast
vid löneavräkningen för mars månad företaga
erforderlig rättelse. 5

5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

102

Kungl. May.ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Sjöman må jämväl med intyg från lokal
skattemyndighet eller från sjömansskattenämnden
eller på annat sätt som bestämts
av sjömansskattenämnden visa enligt vilken
kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall
ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn
skall av befälhavaren iakttagas från och med
det avlöningstillfälle, som infaller näst efter
det att beskedet överlämnats till befälhavaren.

2 mom. Sjöman, som avses i 7 § 2
mom., har att genom intyg från sjömansskattenämnden
eller på annat sätt som bestämts
av nämnden visa enligt vilken kolumn
i sjömansskattetabell avdrag skall ske.

3 mom. Har sjöman för vilken skatt
skall beräknas enligt sjömansskattetabell icke
på föreskrivet sätt visat vilken kolumn som
är tillämplig, skall, utom i fall som avses
i 1 mom. tredje stycket, skatteavdrag verkställas
enligt kolumnen för ogift sjöman utan
barn.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

Sjöman må jämväl med intyg från lokal
skattemyndighet eller beslut från sjömansskattenämnden
eller på annat sätt som bestämts
av sjömansskattenämnden visa enligt
vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag
skall ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn
skall av redaren iakttagas från och
med den löneavräkning, som sker näst efter
det att beskedet överlämnats till redaren.

2 mom. Här i riket icke bosatt sjöman,
som skall erlägga sjömansskatt enligt
sjömansskattetabell I eller II, har att genom
beslut från sjömansskattenämnden eller på
annat sätt som bestämts av nämnden visa
enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell
avdrag skall ske. Bestämmelsen i I mom.
tredje stycket äger därvid motsvarande tilllämpning.

3 mom. Har sjöman för vilken skatt
skall beräknas enligt sjömansskattetabell I
eller II icke på föreskrivet sätt visat vilken
kolumn som är tillämplig eller har redare
beträffande sådan sjöman icke kunnat utröna
detta förhållande, skall, utom i fall
som avses i 1 mom. tredje stycket, skatteavdrag
verkställas enligt kolumnen för ogift
sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

1 mom.’ Gör sjöman-----

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må
dock endast medgivas, om avdrag vid taxering
kunnat påräknas med minst 600 kronor.

3 mom.2 För studerande, som är anställd
ombord på fartyg under ferier, må
genom beslut om jämkning den beskattningsbara
inkomsten i skälig mån nedsättas,
så framt han gör sannolikt, att sjömansskatten
å hans inkomst ombord under beskattningsåret
väsentligt överstiger den slutliga
skatt som skulle hava påförts honom, därest
inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst
enligt kommunalskattelagen.

1 Senaste lydelse av 12 § 1 mom. 1960: 176.

2 Senaste lydelse av 12 § 3 mom. 1961: 36.

---------nämnd taxering.

Jämkning i fall som avses vid a)—d) må
dock endast medgivas, om den till sjömansskatt
beskattningsbara inkomsten därigenom
nedsättes med minst 600 kronor.

3 mom. Sjöman som under beskattningsåret
haft inkomst ombord och i land
under kortare tid än sju månader kan genom
beslut om jämkning medgivas nedsättning
i skälig mån av sjömansskatt som annars
belöper på inkomsten under förutsättning att

han under mera än tre månader av
året bedrivit studier, fullgjort militärtjänstgöring
eller varit sjuk utan att åtnjuta sjuklön,

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

att under året erlagd sjömansskatt — med
tillägg i förekommande fall för beräknad
slutlig skatt på inkomst i land — väsentligt
överstiger den slutliga skatt som han kan
beräknas bli påförd om även inkomsten ombord
utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen.

För gift eller därmed likställd sjöman
skall skattejämförelsen avse makarna gemensamt.

Slutlig skatt skall, om icke särskilda skäl
föranleda annat, beräknas med ledning av
den för beskattningsåret gällande skattetabell
för beräkning av preliminär A-skatt
vars utdebitering till kommunal skatt närmast
motsvarar den utdebitering som utgör
grund för sjömansskattetabellerna.

4 mom. Om sjöman, som utan att vara
bosatt här i riket erlägger sjömansskatt enligt
7 §, visar att rätt till allmänt barnbidrag
för hemmavarande barn skulle hava
förelegat vid bosättning i Sverige men att
barnbidrag i bosättningslandet icke utgår eller
utgår med lägre belopp än i Sverige, må
han i anledning av den av underhållsskyldigheten
mot barnet föranledda nedsättningen
i skatteförmågan genom jämkning erhålla
nedsättning av sjömansskatten.

Genom jämkningen bör, där icke särskilda
omständigheter föranleda annat, sjömansskatten
på den beskattningsbara månadsinkomsten
nedsättas med ett belopp, som svarar
mot en tolftedel av det allmänna barnbidrag
som skulle hava utgått, om sjömannen
och hans familj varit bosatt i Sverige under
beskattningsåret. Beloppet av nämnda allmänna
barnbidrag skall dock därvid minskas
med värdet av bidrag eller annan förmån,
som för samma tid tillkommer sjömannen
eller hans familj i bosättningslandet
och som är att jämställa med allmänt barnbidrag.

Jämkning må icke medgivas om icke sjömansskatten
därigenom minskas med minst
fem kronor för månad räknat.

Om under beskattningsåret beloppet för
allmänt barnbidrag eller därmed jämställd
förmån ändras eller om ändring i valutakur -

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ser inträffar som har betydelse för jämkningsbeloppets
beräkning, skall rättelse av
jämkningsbeloppet ske endast om ändringen
kan anses vara väsentlig. Rättelse för tid
före det sjömansskattekontoret fått kännedom
om de förändrade förhållandena får
icke företagas.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

13 §.

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden.

Ansökan om

I beslut om jämkning skall angivas, under
vilken tid detsamma skall iakttagas vid
verkställande av avdrag för sjömansskatt.

Å belopp, som restitueras på grund av
sjömansskattenämndens beslut om jämkning
utgår icke ränta.

Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden.
Nämnden äger rätt att
där så anses nödvändigt meddela beslut i
jämkningsärende först efter beskattningsårets
utgång.

efter beskattningsåret.

Har ändring inträffat i förhållande, varom
sjömannen lämnat uppgift i ansökan om
jämkning, är han skyldig att omedelbart underrätta
sjömansskattekontoret.

I beslut om jämkning skall angivas, under
vilken tid detsamma skall iakttagas vid
verkställande av avdrag för sjömansskatt,
samt vad sjömannen har att iakttaga om ändring
inträffar i förhållande, varom han lämnat
uppgift i ansökan om jämkning.

14 §.

1 m o m.1 Det åligger redare att till sjömansskattekontoret
för varje period om två
månader, räknat från beskattningsårets början,
inbetala och redovisa under perioden
innehållen sjömansskatt. Sådan skatt skall
dock icke inbetalas å den del av till sjöman
utbetald sjuklön, vilken motsvarar den ersättning
från allmän försäkringskassa som
redaren äger uppbära på grund av bestämmelserna
i 3 kap. 16 § andra eller tredje
stycket lagen om allmän försäkring.

För redovisningen har redaren att för varje
fartyg upprätta förteckningar över skatteavdrag.

1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret
för varje period om två
månader, räknat från beskattningsårets början,
inbetala och redovisa under perioden
innehållen sjömansskatt. Av den för varje
period redovisade skatten äger redaren behålla
ett belopp motsvarande en procent
av skatten. Det redaren tillkommande beloppet
beräknas till helt antal kronor, varvid
överskjutande öretal bortfaller.

Redovisning av skatten skall ske i den
ordning sjömansskattenämnden bestämmer.

Senaste lydelse av 14 § 1 mom. 1963: 301.

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

För varje redovisningsperiod skall redaren
senast den sista dagen i andra månaden
efter periodens utgång insätta skattens sammanlagda
belopp å sjömansskattekontorets
postgirokonto och till kontoret insända de
upprättade och summerade förteckningarna
över gjorda avdrag. Sjömansskattenämnden
må efter därom gjord framställning bevilja
anstånd med skattens inbetalning och redovisning,
i regel dock högst en månad.

Förteckning skall upprättas å blankett vartill
sjömansskattenämnden fastställt formulär.

(Föreslagen lydelse)

För varje redovisningsperiod utom november—december
skall redaren senast den
sista dagen i andra månaden efter periodens
utgång insätta skattens sammanlagda belopp
å sjömansskattekontorets postgirokonto. För
redovisningsperioden november—december
skall inbetalning av skatten ske senast den
31 därpå följande januari. Sjömansskattenämnden
må efter därom gjord framställning
bevilja anstånd med skattens inbetalning
och redovisning, i regel dock högst en
månad. Anstånd för redovisningsperioden
november—december får icke beviljas om
icke synnerliga skäl föreligga.

Förmenar sjöman,-------

hos sjömansskattenämnden.

Ansökan om---------

Å belopp, som restitueras på grund av
sjömansskattenämndens beslut om rättelse,
utgår icke ränta.

Vad i 68 § 3 och 4 mom. uppbördsförordningen
stadgas skall äga motsvarande tilllämpning
vid restitution av sjömansskatt.

1 m o m. Förmenar sjöman, — — —
hos sjömansskattenämnden.

—----— efter beskattningsåret.

Framgår vid granskning att sjömansskatt
avdragits obehörigen eller avdragits eller redovisats
med för högt belopp må föreståndaren
för sjömansskattekontoret hos sjömansskattenämnden
hemställa om rättelse. 2 3

2 in o in. Fl ar ändring inträffat i förhållande,
varom sjömannen lämnat uppgift
i ansökan om rättelse, är han skyldig att
omedelbart underrätta sjömansskattekontoret.

I beslut om rättelse som avser befrielse
från skatt, medgivande att skatt skall erläggas
enligt sjömansskattetabell III eller besked
om tillämplig kolumn, skall angivas
under vilken tid detsamma skall iakttagas
samt vad sjömannen har att iakttaga om
ändring inträffar i förhållande, varom han
lämnat uppgift i ansökan om rättelse.

3 mom. Sjömansskattenämnden må
meddela beslut om rättelse till sjömannens
nackdel om han i ansökan om jämkning eller
rättelse lämnat felaktig uppgift, om han
icke iakttagit honom enligt 13 § tredje stycket
eller 15 § 2 mom. första stycket åvilande
underrättelseplikt och om ändring inträf -

5* Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

106

Kungl Maj:ts proposition nr 98 är 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fat i förhållande, som påverkar kolumnbestämningen
för honom. Innan beslut om
rättelse meddelas skall sjömannen erhålla
tillfälle att yttra sig om det icke är uppenbart
överflödigt eller sjömannen är oanträffbar.
Beslut om rättelse skall icke meddelas
om vad som undgått beskattning är att anse
som ringa. Beslut om rättelse enligt detta
moment får icke meddelas senare än femte
kalenderåret näst efter beskattningsåret.

15 a §.

Har sjömansskattenämnden meddelat beslut
om rättelse enligt 15 § 3 mom., åligger
det sjömansskattekontoret att framställa
krav (revisionskrav) mot sjömannen
på det skattebelopp som kan ha avdragits
för lågt.

Krav mot sjöman skall vidare framställas
om skatteavdrag enligt 10 § 1 mom. tredje
stycket verkställts med för lågt belopp och
redaren saknat möjlighet att företaga erforderlig
rättelse.

Har skatteavdrag icke kunnat verkställas
på grund av meddelad införsel för underhållsbidrag
eller underlåtits på grund av
oriktig uppgift av sjömannen, skall krav riktas
mot sjömannen.

16 §.

1 mom. Redare för handelsfartyg,
som omförmäles i 1 §, skall årligen enligt
formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden,
före den 1 oktober till sjömansskattekontoret
lämna uppgifter avseende
nästkommande år

a) om storleken--------

Inträffar ändring--------

1 mom. Redare för handelsfartyg,
som omförmäles i 1 § första stycket, skall
årligen enligt formulär, som fastställes av
sjömansskattenämnden, före den 1 oktober
till sjömansskattekontoret lämna uppgifter
avseende nästkommande år

-----------och 2).

-----till sjömansskattekontoret.

1 mom. Underlåter redare----

Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt
men icke inbetalat det innehållna beloppet
i tid, som i denna förordning stadgas,
är sjömannen fri från betalningsansvar
för motsvarande skattebelopp.

Underlåter redare-------

§.

-----—---att avdraga.

Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt
men icke inbetalat det innehållna beloppet,
är sjömannen fri från betalningsansvar
för motsvarande skattebelopp.

---------icke avdragit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

107

(Nuvarande lydelse)

2 m o m.1 Har skatt icke erlagts i rätt
tid, åligger det sjömansskattekontoret att
snarast möjligt framställa krav mot redaren
(revisionskrav). Därest redaren visar,
att skatteavdrag icke kunnat verkställas på
grund av meddelad införsel för underhållsbidrag
eller att underlåtenheten berott på
oriktig uppgift av sjömannen, skall kravet
i stället riktas mot denne.

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller
inbetalas icke det belopp kravet avser,
skall kravet underställas sjömansskattenämnden
för prövning. Fastställer sjömansskattenämnden
revisionskravet, må det fastställda
beloppet omedelbart indrivas i den
ordning som gäller i fråga om skatt enligt
uppbördsförordningen. Införsel enligt införsellagen
får äga rum vid indrivning hos sjömannen
och, i fall varom i 1 mom. andra
stycket sägs, hos redaren av sjömansskatt
och därå belöpande restavgift och tilläggsavgift.

Redare eller sjöman, som har att erlägga
mot underlätet skatteavdrag svarande belopp,
är tillika skyldig att å beloppet gälda
restavgift enligt bestämmelserna i 14 § 2
mom.

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Har skatt icke erlagts eller erlagts
med för lågt belopp, åligger det sjömansskattekontoret
att snarast möjligt framställa
krav på felande belopp (revisionskrav).
Kravet skall utom i fall som avses
i 15 a § riktas mot redaren. Vederbörande
sjöman skall underrättas om kravet om det
avser större belopp för hans del eller särskilda
skäl annars föreligga.

§.

Bestrides riktigheten av revisionskrav eller
inbetalas icke det belopp kravet avser,
skall utom i fall som avses i andra stycket
kravet underställas sjömansskattenämnden
för prövning. Fastställer sjömansskattenämnden
revisionskravet, må det fastställda
beloppet omedelbart indrivas i den ordning,
som gäller i fråga om skatt enligt uppbördsförordningen.
Införsel enligt införsellagen
får äga rum vid indrivning hos sjömannen
och, i fall varom i 17 § 1 mom. andra stycket
sägs, hos redaren av sjömansskatt och
därå belöpande restavgift och tilläggsavgift.

Avser kravet skatt som av redaren avdragits
men icke inbetalats och har redaren
icke bestritt kravets riktighet, får beloppet
indrivas utan att kravet underställts sjömansskattenämnden.

Senaste lydelse av 17 § 2 mom. 1969: 243.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Bestämmelserna i 77 a § uppbördsförordningen
om betalningsskyldighet i vissa
fall för arbetsgivares företrädare skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om sjömansskatt.

Redare eller sjöman, som har att erlägga
mot underlätet skatteavdrag svarande belopp,
är i den omfattning sjömansskattenämnden
bestämmer tillika skyldig att å beloppet
gälda restavgift enligt 14 § 2 mom.

21 §.

1 mom. Det åligger--—---

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning
skall utgå till kommun, landstingskommun,
municipalsamhälle och allmänna sjukkassor,

7) lämna anvisningar------

Sjömansskattenämnden äger,----

2 mom. Sjömansskattenämnden skall —

Nämnden är beslutför, då ordföranden

och minst två andra ledamöter eller suppleanter
äro tillstädes, dock att — efter
nämndens uppdrag — beslut må av ordföranden
eller, vid förfall för denne, av vice
ordföranden ensam fattas i sådana ärenden
eller grupper av ärenden, som äro av enklare
beskaffenhet. Sådant uppdrag må icke
avse ärenden, som omförmälas i 1 mom.
vid 1), 2), 7) eller 8).

Sjömansskattenämnden skall

-----beräknande av sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka ersättning
skall utgå till kommun, landstingskommun,
municipalsamhälle och allmänna försäkringskassor,

--------denna förordning.

--------erlägga restavgift.

—--------av ledamöter.

Nämnden är beslutför, då ordföranden
och minst två andra ledamöter eller suppleanter
äro tillstädes, dock att — efter
nämndens uppdrag — beslut må av ordföranden
eller, vid förfall för denne, av vice
ordföranden ensam fattas i sådana ärenden
eller grupper av ärenden, som äro av enklare
beskaffenhet. Nämnden må uppdraga
åt suppleant för ordföranden och vice ordföranden
att, då särskilda skäl föreligga, fatta
nu ifrågavarande beslut. Nämndens uppdrag
må icke avse ärenden, som omförmälas
i 1 mom. vid 2), 7) eller 8).
---------till Göteborg.

22 §.

Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 1) —
Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 6) —
Annat beslut av sjömansskattenämnden
skall delgivas den som därigenom förpliktigas,
vederbörande skattskyldig eller sökande
ävensom den nedan i 24 § omförmälde
befattningshavaren.

Beslut, över---------

—--— — — utgivna meddelanden.

------— — nämndens försorg.

Annat beslut av sjömansskattenämnden
skall delgivas den som därigenom förpliktigas,
vederbörande skattskyldig eller sökande
ävensom det nedan i 24 § omförmälda
allmänna ombudet.

--— — ---med besvärshänvisning.

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

1 mom. Sjömansskattekontoret skall —

6) efter sjömansskattenämndens närmare
bestämmande tillhandagå redare och sjömän
med upplysningar angående utgörande av
sjömansskatt, samt

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden
och dess ordförande.

2 m o m. Föreståndaren för sjömansskattekontoret
skall vara föredragande i sjömansskattenämnden.

(Föreslagen lydelse)

§•

-----av sjömansskattenämnden,

6) efter sjömansskattenämndens närmare
bestämmande tillhandagå redare och sjömän
med upplysningar angående utgörande av
sjömansskatt,

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden
och dess ordförande,

8) verkställa återbetalning av sjömansskatt
på grund av beslut av sjömansskattenämnden
och lokal skattemyndighet samt
utslag av skattedomstol.

Sjömansskattekontorets föreståndare äger
infordra sådana uppgifter som erfordras för
att sjöman skall bliva rätt beskattad.

2 m o m. Föreståndaren för sjömansskattekontoret
skall vara föredragande i sjömansskattenämnden.
Även annan tjänsteman
vid kontoret må vara föredragande i ärenden
som nämnden bestämmer.

24 §.

Kungl. Maj:t förordnar en befattningshavare
vid länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län att i kammarrätten och hos
Kungl. Maj:t föra det allmännas talan i
mål angående sjömansskatt.

Kungl. Maj:t förordnar ett allmänt ombud
att i kammarrätten och hos Kungl.
Maj:t föra det allmännas talan i mål angående
sjömansskatt samt ersättare för sådant
ombud.

25 §.

Ledamöter av--------------------del därav.

Den som---------------enligt uppbördsförordningen.

Vad i------------------— — denna förordning.

Utan hinder av bestämmelserna i första—
tredje styckena får uppgift lämnas om sjömans
beskattningsbara inkomst enligt denna
förordning, om den på inkomsten erlagda
sjömansskatten samt om den tid inkomsten
avser.

30 §.

Underlåter redare att hörsamma anmaning
enligt 16 eller 19 §, eller

underlåter redare, som är skyldig verkställa
avdrag för sjömansskatt, att fullgöra
sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag
med för lågt belopp, eller

Underlåter redare att hörsamma anmaning
enligt 16 eller 19 §, eller

underlåter redare, som är skyldig verkställa
avdrag för sjömansskatt, att fullgöra
sådan skyldighet, eller verkställer han avdrag
med för lågt belopp, eller

5** Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

redovisar redare icke sjömansskatt i den
ordning som stadgas i 14 § 1 mom., eller
fullgör redare icke vad honom åligger enligt
11 §,

äger sjömansskattenämnden förelägga den
försumlige lämpligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar
vederbörande länsstyrelse efter anmälan av
sjömansskattenämnden.

redovisar redare icke sjömansskatt i den
ordning som stadgas i 14 § 1 mom., eller

fullgör redare icke vad honom åligger enligt
11 §,

äger sjömansskattekontorets föreståndare
förelägga den försumlige lämpligt vite. Vite
må ej bestämmas under etthundra kronor
eller över femtusen kronor.

Vite må icke föreläggas staten, kommun
eller annan menighet och ej heller tjänsteman
i tjänsten.

Om uttagande av förelagt vite förordnar
vederbörande länsstyrelse efter anmälan av
sjömansskattekontorets föreståndare.

Har ändamålet med vitet förfallit, när
fråga uppkommer om utdömande därav, må
vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits
först efter det anmälan enligt tredje
stycket inkommit, skall ändamålet med vitet
icke anses hava förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje
stycket må även bedömas fråga, huruvida
och med vilket belopp vitet bort erläggas.

Länsstyrelses beslut om utdömande av vite
skall delgivas den som därigenom förpliktas
och det allmänna ombudet.

32 §.

1 mom. Besvär över sjömansskattenämndens
beslut i ärenden, som avses i 21 §

1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över
nämndens beslut angående befrielse från erläggande
av restavgift må anföras hos kammarrätten
av vederbörande sjöman eller befattningshavare,
som avses i 24 §, så ock,
då fråga är om revisionskrav eller om befrielse
från skyldighet att erlägga restavgift,
av redare, som ålagts betalningsskyldighet
eller vars framställning om befrielse icke
bifallits.

Besvären skola--------

Ej må-----------

1 mom. Besvär över sjömansskattenämndens
beslut i ärenden, som avses i 21 §
1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över
nämndens beslut angående befrielse från erläggande
av restavgift, må anföras hos kammarrätten
av vederbörande sjöman eller det
allmänna ombudet, så ock, då fråga är om
revisionskrav eller om befrielse från skyldighet
att erlägga restavgift, av redare, som
ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning
om befrielse icke bifallits.

----—---överklagade beslutet.

— —----till sjömansskattekontoret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

111

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ses i 24 §. över besvär, som anförts av nu
nämnd befattningshavare, skall sjöman eller
redare, som därav beröres, erhålla tillfälle
att — om hinder härför ej möter — avgiva
förklaring.

När så-----------

besvär, som anförts av ombudet, skall sjöman
eller redare, som därav beröres, erhålla
tillfälle att — om hinder härför ej möter
— avgiva förklaring.

--------yttrande infordras.

Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.

Handlingarna skola--------------till kammarrätten.

3 mom. över sjömansskattenämndens 3 mom. över sjömansskattenämndens
beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom. beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom.
vid 1) och 2), eller över nämndens beslut att vid 1) och 2), eller över beslut att förelägga
förelägga vite må klagan icke föras. vite må klagan icke föras.

32 a §.

Över länsstyrelses beslut i fråga om utdömande
av vite må besvär anföras hos
kammarrätten av den som förpliktats utgiva
vite och av allmänna ombudet. Besvären
skola hava inkommit till den länsstyrelse,
som meddelat det överklagade beslutet, inom
tre veckor från det klaganden fick del
därav. Hava besvären inom angiven tid inkommit
direkt till kammarrätten, må det
dock ej utgöra hinder för besvärens prövning;
kammarrätten har att i sådant fall
omedelbart översända handlingarna till länsstyrelsen.

Sedan besvär, som avses i första stycket,
inkommit till länsstyrelsen, skall denna infordra
förklaring över besvären från motparten
samt översända avskrift av förklaringen
till klaganden. Finnes för målets beredande
ytterligare skriftväxling böra äga
rum, äger länsstyrelsen förordna därom.
Handlingarna skola skyndsamt överlämnas
till kammarrätten med det yttrande vartill
omständigheterna giva anledning.

Restitution av sjömansskatt m. m.

36 §.

Restavgift, som erlägges utan att indrivning
äger rum, tillfaller statsverket.

Beträffande restavgift, som uttages genom
indrivning, skola uppbördsförordningens bestämmelser
angående fördelning gälla.

1 mom. Innebär beslut av sjömansskattenämnden
om jämkning eller rättelse
att erlagd skatt helt eller delvis skall återbetalas
skall återbetalning verkställas utan
särskild ansökan.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. Framkommer vid beslut om
återbetalning av skatt till sjöman att redare
på grund av revisionskrav eller eljest för
sjömannen erlagt visst skattebelopp, som
denne icke ersatt, skall återbetalning verkställas
till redaren intill det belopp redaren
har att fordra. Vad i 18 § sägs om handräckning
av utmätningsman äger icke tilllämpning
i detta fall.

3 mom. Sjöman eller redare som äger
återbekomma för mycket erlagd skatt skall
erhålla ränta därå efter fem procent för år.
Uppkommer öretal vid beräkning av sådan
ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast
högre hela krontal. Ränta skall dock
icke utgå, om räntebeloppet understiger fem
kronor.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas:
att ränta utgår från och med den 1 juli
året efter det år skatten erlagts,

att ränta utgår till och med den månad,
då beloppet återbetalas.

Har beslut, som föranlett ränta ändrats
på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått
eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet
beaktats vid ränteberäkningen,
är sjöman eller redare skyldig återbetala vad
han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna
om revisionskrav äga därvid motsvarande
tillämpning.

Anvisningar

till 1 §.

Förordningen är icke tillämplig vid anställning
ombord på svenskt handelsfartyg i
inre fart. Med inre fart förstås i denna förordning
att fartyget huvudsakligast användes
för färder som endast gå i hamnar, på
floder, kanaler och insjöar eller inomskärs
vid kusterna eller i Kalmarsund.

Med svenskt---------

Har sjöman---------

bareboat basis,
förra fartyget.

till 7 §.

Frågan huruvida--------

Är sjöman inskriven å svenskt sjömanshus,
skall sjömansskatt alltid utgå enligt de
bestämmelser, som gälla för här i riket bo -

------i kommunalskattelagen.

Är sjöman svensk medborgare, skall sjömansskatt
alltid utgå enligt de bestämmelser,
som gälla för här i riket bosatt sjöman,

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 19 70

(Nuvarande lydelse)

satt sjöman, därest han icke med intyg av
sjömansskattenämnden visar att han är
skattskyldig i annat land för inkomsten.

För semesterlön--------

(Föreslagen lydelse)

därest han icke med beslut av sjömansskattenämnden
visar att han är skattskyldig i
annat land för inkomsten.
--------gällande tabellen.

till

Vid tillämpning av 8 § 3 mom. skall såsom
senast uppburen månadsinkomst anses
den under nästföregående månad uppburna
inkomsten. Har sjömannen icke varit anställd
i redarens tjänst under nämnda månad, skall
såsom senast uppburen månadsinkomst anses
i första hand inkomst som utbetalas samtidigt
med engångsbeloppet och i andra hand
närmast dessförinnan uppburen inkomst.
I fråga om inkomst, som avser kortare tidsperiod
än månad, skall en mot inkomsten
svarande månadsinkomst beräknas. Engångsbelopp
skall icke inräknas i månadsinkomst.

Vid beräkning av skatt enligt 8 § 3 mom.
andra stycket jämföres skatten på den senast
uppburna månadsinkomsten med skatten
på samma inkomst ökad med 100 kronor.
Skillnaden i kronor räknat mellan de
båda skattebeloppen anger det procenttal,
efter vilket skatten på engångsbeloppet skall
beräknas.

8 §.!

Skatteavdrag, som avses i 8 §, må icke
underlåtas med mindre sjöman med beslut
av sjömansskattenämnden eller på annat sätt,
som föreskrives av sjömansskattenämnden,
visar, att han är skattskyldig i annat land för
sin inkomst ombord.

till 9 §.

Med engångsbelopp förstås t. ex. bärgarlön,
tantiem, kaplake, gratifikation, semesterersättning,
vederlagsersättning och lönebelopp,
som på grund av avtal mellan arbetsgivar-
och arbetstagarorganisationer utbetalas
på en gång.

Minst ett exemplar av den för ett fartyg
gällande sjömansskattetabellen skall genom
befälhavarens försorg hållas tillgängligt för
de anställda ombord.

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 8 § 1961: 36.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 ar 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 10 §4

Kolumnen i sjömansskattetabellen bestämmes
med motsvarande tillämpning av 4 §
uppbördsförordningen och enligt följande
uppställning.

Å debetsedel för pre-liminär A-skatt an-given kolumn	Avdrag för sjömans-skatt verkställes en-ligt nedanstående ko-lumn i sjömansskat-tetabellen
1	1
2 eller 3	2—3
4	4

till

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall
lämnas i den avräkningsbok, med vilken sjöman
skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen,
såvitt icke sjömansskattenämnden efter ansökan
av redaren medgiver, att kvitto må
lämnas i annan ordning. Har rättelse, som
avses i 10 § 1 mom. tredje stycket, företagits
skall anteckning härom ske i avräkningsboken.

till

Jämkning i---------

I fråga om sjöman, som avses i förordnande
enligt 7 § 2 mom., må vid jämkning
enligt 12 § 1 mom. hänsyn tagas till sådana
i sistnämnda författningsrum omförmälda
avdrag, vilka sjömannen med tillämpning av
grunderna för förordningen om statlig inkomstskatt
skulle hava kunnat påräkna vid
taxering i det land, där sjömannen är bosatt.

Kolumnen i sjömansskattetabell l och II
bestämmes med motsvarande tillämpning av
4 § uppbördsförordningen och enligt följande
uppställning.

Å debetsedel för pre-	Avdrag för sjömans-
liminär A-skatt angi-	skatt verkställes en-
ven kolumn	ligt nedanstående ko-lumn i sjömansskat-tetabell 1 eller II
1	1
2 eller 3	2—3
4	4

11 §.

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall
lämnas i den avräkningsbok, med vilken sjöman
skall förses jämlikt 11 § sjömanslagen,
såvitt icke sjömansskattenämnden efter ansökan
av redaren medgiver, att kvitto må
lämnas i annan ordning. Har rättelse, som
avses i 10 § 1 mom. tredje stycket eller
2 mom., företagits skall anteckning härom
ske i avräkningsboken.

12 §.2

■-------statlig inkomstskatt.

I fråga om sjöman, som utan att vara
bosatt i Sverige har att betala sjömansskatt
enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § 1
mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda
författningsrum omförmälda avdrag, vilka
sjömannen med tillämpning av grunderna
för förordningen om statlig inkomstskatt
skulle hava kunnat påräkna vid taxering i
det land, där sjömannen är bosatt. Har vid
nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av
sjömannen själv eller hans make skall jämkning
dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 § 3 mom. för i
Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skatt
beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Som studier anses undervisning vid t. ex.
universitet, skola och korrespondensinstitut.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 10 § 1965: 82.

2 Senaste lydelse av anvisningarna till 12 § 1964: 72.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

115

Sjömansskattekommitténs förslag

till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 mom., 39 § 1 mom. och 101 § 2 mom. taxeringsförordningen
(1956: 623) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

37 §.i 1 mom. Till ledning------—--- Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse	Vad uppgiften skall avse
8. Redare. Den som erlagt sjömansskatt enligt sjömansskattetabell.	Kontant inkomst ombord samt den tid för vilken mot-tagaren erlagt sjömansskatt.
(Föreslagen lydelse) 37 §. 1 mom. Till ledning------— — _ _ Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall avse	Vad uppgiften skall avse
8. Redare. Den som uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst en-ligt förordningen om sjö-mansskatt och för vilken sjö-mansskatt skall beräknas en-ligt sjömansskattetabell / el-ler 11.	Kontant inkomst ombord en-ligt förordningen om sjö-mansskatt samt den tid som mottagaren uppburit denna inkomst.

1 Senaste lydelse av 37 § 1 mom. 1967: 109.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

(Nuvarande lydelse)

39 i.1

1 mom. I särskilda-------------följande uppställning:

U p p g if t s s ky 1 d ig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

9. Redare.

Den som erlagt sjömansskatt. Åtnjutna förmåner.

(Föreslagen lydelse)

39 §.

1 mom. I särskilda-------------följande uppställning:

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

9. Redare. Den som uppburit lön eller Åtnjutna förmåner.

annan gottgörelse som utgör
beskattningsbar inkomst enligt
förordningen om sjömansskatt.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

101 §.

2 m o m.2 Har genom beslut av sjömansskattenämnden
eller genom utslag av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t bestämts, att
sjömansskatt icke skall erläggas för viss inkomst,
för vilken sådan skatt tidigare erlagts,
må taxeringsintendent inom tid, som angives
i 100 §, anföra besvär med yrkande om sådan
ändring i den skattskyldiges taxering,
som kan föranledas av beslutet eller utslaget.

2 m o m. Har genom beslut av sjömansskattenämnden
eller genom utslag av kammarrätten
eller Kungl. Maj:t bestämts, att
sjömansskatt icke skall erläggas för viss inkomst,
för vilken sådan skatt tidigare erlagts,
eller att sjömansskatt på grund av jämkning
eller eljest skall erläggas med annat belopp
än tidigare fastställts, må taxeringsintendent
inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär
med yrkande om sådan ändring i den skattskyldiges
eller hans makes taxering, som kan
föranledas av beslutet eller utslaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas vad avser 37 § 1 mom. och
39 § 1 mom. första gången beträffande kontrolluppgifter till ledning för 1972 års taxering.

1 Senaste lydelse av 39 § 1 mom. 1962: 594.

2 Senaste lydelse av 101 § 2 mom. 1958: 299.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

117

Sjömansskattekommitténs förslag
till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370)1 skall ha nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. Skattskyldig fysisk--

Skattskyldig, som
Gift skattskyldig,

Annan skattskyldig
Har skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall det
enligt bestämmelserna i detta moment eljest
medgivna ortsavdraget minskas med en tolvtedel
för varje kalendermånad, för vilken
sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som
sålunda erhålles, avrundas nedåt till jämna
tiotal kronor.

--nedan sägs.

4 500 kronor.

stycke sägs.
2 250 kronor.

För skattskyldig som under beskattningsåret
uppburit lön eller annan gottgörelse som
utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen
om sjömansskatt, skall det enligt bestämmelserna
i detta moment eljest medgivna
ortsavdraget minskas med en tolvtedel
för varje kalendermånad, för vilken han
uppburit sadan lön eller gottgörelse. Det avdragsbelopp,
som sålunda erhålles, avrundas
nedåt till jämna tiotal kronor.

48 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller vid 1971 års
taxering samt vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Senaste lydelse av 48 § 2 mom. 1962: 592.

Diagram utvisande sjömansskattekommitténs förslag till sjömansskatt för utlänningar i förhållande till nu- |
varande fjärrfartsskatt och utlänningsskatt.

Skatt i procent av beskattningsbar inkomst

dimp

jiii*

Fjärrfart kol 1
Fjärrfart kol 2—3
Fjärrfart köl 4

Föreslagen skatt for
utlänningar alt I

_ — — Föreslagen skatt for
utlänningar alt II

15%

i_i

6 000

5 000

3 000

2 000

1 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

Tabell 1. Ökning (+) eller minskning (—) av sjömansskatten enligt propositionen
Fjärrfart

Beskatt-	Sjömansskatt, i kr., för
ningsbar
månadsin-	ogift sjöman utan barn enligt	gift sjöman enligt		ogift sjöman med barn enligt	utländsk sjöman enligt
komst, kr.

	nuvarande	proposi-	skillnad	nuvarande	proposi-	skillnad	nuvarande	proposi-	skillnad	nuvarande	proposi-	skillnad
	regler	tionen		regler	tionen		regler	tionen		regler	tionen
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13
600	139	72	- 67	43	-	- 43	-	-	-	90	44	- 46
1 200	325	252	- 73	181	128	- 53	103	70	- 33	180	155	- 25
1 800	580	441	-139	361	302	- 59	274	253	- 21	270	272	+ 2
2 400	850	714	-136	592	557	- 35	478	478	± 0	360	500	+ 140
3 000	1 165	1 059	-106	877	896	+ 19	754	802	+ 48	450	806	+ 356
3 600	1 474	1 407	- 67	1 171	1 244	+ 73	1 045	1 150	+105	540	1 121	+ 581
4 200	1 804	1 752	- 52	1 480	1 589	+109	1 354	1492	+138	630	1430	+ 800
4 800	2 134	2 100	- 34	1 807	1 934	+127	1666	1 837	+171	720	1 742	+1 022
5 400	2 479	2 448	- 31	2 146	2 282	+136	2 002	2 185	+183	810	2 054	+1 244
6 000	2 821	2 811	- 10	2 482	2 645	+163	2 341	2 539	+198	900	2 381	+1 481
6 600	3 175	3 195	+ 20	2 827	3 029	+202	2 671	2 923	+252	990	2 726	+1 736
7 200	3 565	3 579	+ 14	3 197	3 413	+216	3 045	3 307	+262	1 080	3 071	+1 991
7 800	3 931	3 963	+ 32	3 563	3 797	+234	3 411	3 691	+280	1 170	3 416	+2 246
8 400	4 297	4 356	+ 59	3 929	4 187	+258	3 777	4 075	+298	1 260	3 770	+2 510
9 000	4 663	4 770	+107	4 295	4 601	+306	4 143	4 486	+343	1 350	4 142	+2 792

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970 119

to k_>

Tabell 2. Ökning (+) eller minskning (—) av sjömansskatten enligt propositionen ro

Närfart ^

Beskatt-	Sjömansskatt, i kr., för

månadsin-	ogift sjöman utan barn enligt	gift sjöman enligt		ogift sjöman med barn enligt	utländsk sjöman enligt

	nuvarande	proposi-	skillnad	nuvarande	proposi-	skillnad	nuvarande	proposi-	skillnad	nuvarande	proposi-	skillnad
	regler	tionen		regler	tionen		regler	tionen		regler	tionen
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	13
600	154	113	- 41	58		- 58	22	_	- 22	90	73	- 17
1 200	394	323	- 71	250	168	- 82	172	112	- 60	180	208	+ 28
1 800	664	557	-107	445	399	- 46	361	328	- 33	270	358	+ 88
2 400	955	836	-119	697	675	- 22	586	598	+ 12	360	607	+ 247
3 000	1 276	1 184	- 92	988	1 020	+ 32	868	925	+ 57	450	919	+ 469
3 600	1 591	1 532	- 59	1 288	1 368	+ 80	1 162	1 273	+111	540	1 231	+ 691
4 200	1 921	1 874	- 47	1 597	1 713	+116	1 471	1618	+147	630	1 543	+ 913
4 800	2 260	2 222	- 38	1 933	2 058	+125	1792	1963	+171	720	1 852	+1 132
5 400	2 605	2 570	- 35	2 272	2 406	+134	2 128	2311	+183	810	2 167	+1 357
6 000	2 947	2 939	- 8	2 608	2 772	+164	2 470	2 665	+195	900	2 494	+1 594
6 600	3 316	3 323	+ 7	2 968	3 156	+188	2 812	3 049	+237	990	2 839	+1 849
7 200	3 682	3 707	+ 25	3 334	3 540	+206	3 182	3 433	+251	1 080	3 187	+2 107
7 800	4 048	4 091	+ 43	3 700	3 924	+224	3 548	3 817	+269	1 170	3 532	+2 362
8 400	4 414	4 484	+ 70	4 066	4 317	+251	3 914	4 201	+287	1 260	3 886	+2 626
9 000	4 780	4 898	+118	4 432	4731	+299	4 280	4 615	+335	1 350	4 258	+2 908

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

121

angående de föreslagna sjömansskattetabellema

Bilaga 5

Som utgångspunkt för de sjömansskattetabeller, som skall gälla fr.o.m. år 1971, skall
ligga källskattetabellen för år 1970 vid kommunal utdebitering 20 kr. per skattekrona
med beaktande av de ändringar i skattelagstiftningen som beslutats av 1970 års vårriksdag.

Omräkning av källskattetabellen

Sjömännen tillgodoräknas dels avdrag för sjukförsäkringsavgift med belopp motsvarande
på sjömansinkomsten belöpande avgift dels avdrag för försäkringspremier med 250 kr.
för ensamstående och 500 kr. för gift skattskyldig. Sjukförsäkringsavgiften skall ingå i den
omräknade tabellen med belopp, motsvarande medeltalet för riket utom Stockholm av de
avgifter som riksförsäkringsverket bestämt för år 1970. Sjömän i närfart tillgodoräknas
schablonavdrag från löneinkomsten med 500 kr. och sjömän i fjärrfart sådant avdrag med
1 000 kr. Den mot olika månadsinkomster uträknade källskatten bestäms under förutsättning
att den skattskyldige erhåller dessa avdragsbelopp utöver avdrag enligt 4 § 1 mom.
uppbördsförordningen (1953:272).

Värdering av naturaförmåner

Förmån av fri kost värderas till 250 kr. per månad. Värde av fritt logi upptages inte.

Skatt enligt 7 § förordningen (1958:295) om sjömansskatt

Skatten för gift sjöman bestäms med beaktande av att denne skall åtnjuta skattereduktion
enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen med 150 kr. per månad.

Skatt för sjöman i närfart. Till kontant månadsinkomst läggs värdet av fri kost. Mot
denna totala inkomst svarande skatten enligt den omräknade källskattetabellen beräknas
och skattebeloppet reduceras därefter med 30 procent, dock med högst 50 kr. och lägst
25 kr. Återstoden upptas som närfartsskatt på den kontanta inkomsten.

Skatt för sjöman i fjärrfart. Skatt på den kontanta månadsinkomsten och värdet av fri
kost beräknas enligt den omräknade källskattetabellen och minskas därefter med 30
procent, dock med högst 150 kr. och lägst 75 kr. Återstoden upptas som fjärrfartsskatt
på den kontanta inkomsten.

Skatt enligt 8 § förordningen om sjömansskatt

Skatten bestäms särskilt för fjärrfart och särskilt för närfart. Skatten på en beskattningsbar
månadsinkomst av 1 800 kr. eller däröver upptas till 90 procent av skatten för
här i landet bosatt gift sjöman med samma inkomst. Vid lägre inkomster upptas skatten
enligt 8 § till en viss procentandel av sjömansskatten för här bosatt ogift sjöman utan

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1970

barn. Procentandelen i fråga erhålls genom att sjömansskatten enligt 8 § på en beskattningsbar
inkomst av 1 800 kr. uttrycks i procent av sjömansskatten för här bosatt ogift
sjöman utan barn som likaledes har en inkomst på 1 800 kr.

Övriga grunder

Skatteberäkningen sker i första hand på inkomstbelopp för månad med 600 kronors
intervall. För mellanliggande inkomster beräknas skatten genom interpolering med rät linje.
Sjömansskatt understigande 10 kr. för månad upptas ej i tabellerna.

Kungl. May.ts proposition nr 98 år 1970 123

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ................................ 1

Författningsförslag ...................................... 2 21-23-24

Inledning ............................................... 26

Sjömansskattekommittén och remissyttrandena..........................27

Gällande svensk och utländsk rätt ................................27

Gällande rätt i Sverige ....................................27

Gällande rätt i andra nordiska länder ..........................30

Gällande rätt utanför Norden................................34

Allmänna synpunkter ........................................34

Kommittén..............................................34

Remissyttrandena ........................................37

Sjömansskattens storlek m.m...................................38

Kommittén............................................. 3g

Grunderna för sjömansskattens beräkning ......................38

Värdering av naturaförmåner................................38

Omkostnadsavdrag för sjömän ..............................40

Tabellfrågan ............................................

Remissyttrandena ..........................................

Grunderna för sjömansskattens beräkning ......................42

Värdering av naturaförmåner................................44

Omkostnadsavdrag för sjömän ..............................45

Tabellfrågan ......................................... 47

Beskattning av engångsbelopp....................................48

Kommittén ....................................... 4g

Remissyttrandena ..........................................

Utlänningars beskattning m.m.....................................

Kommittén ......................................... 52

Remissyttrandena ....................................... 55

Jämkning av sjömansskatt......................................5 g

Kommittén ...................................... 5 g

Allmänna synpunkter ..................................... .

Nuvarande jämkning för studerande ..........................58

Jämkning på grund av kort anställningstid ......................59

Jämkningsmetod ......................................62

Övriga jämkningsgrunder ..................................62

Remissyttrandena ....................................... 63

Allmänna synpunkter ....................................64

Jämkning på grund av kort anställningstid ......................65

Jämkningsmetod....................................... 65

Övriga jämkningsgrunder ..................................66

Redovisning av skatt på sjuklön..................................66

Kommittén........................................ 66

Remissyttrandena ..................................... 68

124

Kungl. Maj tis proposition nr 98 år 1970

Övriga frågor .............................

Kommittén ...........................

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret

Restitution av sjömansskatt ...............

Rättelse av sjömansskatt .................

Revisionskrav.........................

Välfärdsavgift.........................

Kostnadsberäkning beträffande kommitténs förslag

Remissyttrandena .......................

Sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret

Restitution av sjömansskatt ...............

Rättelse av sjömansskatt .................

Revisionskrav.........................

Välfärdsavgift.........................

Kostnadsberäkning beträffande kommitténs förslag

Departementschefen .......................

Allmänna synpunkter .....................

Sjömansskattens storlek m.m................

Grunderna för sjömansskattens beräkning . . .

Värdering av naturaförmåner............

Omkostnadsavdrag för sjömän ..........

Tabellfrågan ..........................

Beskattning av engångsbelopp ..............

Utlänningars beskattning m.m...............

Jämkning av sjömansskatt..................

Redovisning av skatt på sjuklön..............

Övriga frågor ..........................

Specialmotivering ......................

SjF ..............................

KL ..............................

UF ..............................

Taxeringsförordningen..................

Hemställan............................

Bilagor ..............................

Gotab, Surte 70.5123