Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1970

Nr 93

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.;
given Stockholms slott den 6 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i lagen (1959: 99) om köttbesiktning
m. m.

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändring i köttbesiktningslagen för att förhindra
vissa överlåtelser av obesiktigat kött. Möjlighet att införa slakteritvång föreslås
för slakt av våra vanliga fjäderfän. Vidare föreslås slopande av länsstyrelsens
prövning av köttbesiktningstaxa som kommun fastställer.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 93

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1959: 99) om köttbesiktning m. m.

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1959:99) om köttbesiktning
m. m.

dels att 19 § skall upphöra att gäl
dels att 1, 3 och 4 §§, 10 § 1 mom
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Vad i denna lag stadgas äger, där
ej annat följer av vad nedan angives,
tillämpning på kött av nötkreatur,
får, get, svin, häst, ren, älg, vildsvin,
sumpbäver (nutria), björn, räv och
grävling.

Köttbesiktningstvång
innebär, att till människoföda avsett
kött skall hava i färskt tillstånd godkänts
%dd besiktning enligt denna lag
innan köttet saluhålles, användes vid
beredning av livsmedel, som är avsett
att saluhållas, eller till annan överlämnas
för sådan användning eller
förvaras å allmän saluplats, i försäljningslokal
med därtill hörande
utrymmen eller i lokal avsedd för
beredning av livsmedel.

Slakteritvång innebär, att
inom visst område slakt ej må ske
annorstädes än i offentligt
slakthus, inrättat på sätt i 11 §
sägs, eller i slakteriinrättning, som
av veterinärstyrelsen ställts under
offentlig kontroll (kontrollslakteri),
samt att med kött
som härrör från djur, vilket slaktats
inom riket, ej må inom området företagas
åtgärd, som nämnts i första

., 13 § 1 mom. samt 14, 16 och 17 §§

(Föreslagen lydelse)

§•

Köttbesiktningstvång
innebär, att till människoföda avsett
kött skall hava i färskt tillstånd godkänts
vid besiktning enligt denna lag
innan köttet saluhålles eller överlåtes
till annan, förvaras å allmän saluplats,
i försäljningslokal med därtill
hörande utrymmen eller i lokal avsedd
för beredning av livsmedel eller,
om sådant fall icke föreligger, användes
som livsmedel eller vid beredning
av livsmedel.

Slakteritvång innebär, dels
att inom visst område slakt ej må ske
annorstädes än i offentligt
slakthus, inrättat på sätt i It §
sägs, eller i slakteriinrättning, som
av veterinärstyrelsen ställts under
offentlig kontroll (kontrollslakteri,
f jäderfäkontrollslakteri),
dels att kött från djur, vilket
slaktats inom riket men ej i offentligt
slakthus, kontrollslakteri eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1970

(Nuvarande lydelse)

stycket, därest slakten icke skett i
offentligt slakthus eller kontrollslakteri.

Slakteritvång avser icke sådan
slakt av eget djur, som utom stadsplanelagt
område sker för förbrukning
i eget hushåll. Beträffande nödslakt
gälla bestämmelserna i 12 §.

Utan hinder av bestämmelserna i
denna lag må jakträttsinnehavare
försälja obesiktigat kött av älg, som
skjutits å hans jaktområde, till personer
som deltagit i eller varit behjälpliga
vid jakten eller äro bosatta
inom jaktområdet.

1 m o m. På framställning av
kommun må länsstyrelsen förordna,
att slakteritvång beträffande nötkreatur,
får, get, svin eller häst skall
gälla inom kommunen eller del därav.
Innan sådant förordnande meddelas
skall yttrande inhämtas från
veterinärstyrelsen. Jämväl i fråga om
ändring eller upphävande av sådant
förordnande skall sagda förfarande
tillämpas.

(Föreslagen lydelse)

fjäderfäkontrollslakteri, ej må inom
området saluhållas, användas vid beredning
av livsmedel, som är avsett
att saluhållas eller överlämnas till
annan för sådan användning, eller
förvaras på sätt som nämnts i första
stycket.

Köttbesiktningstvång och slakteritvång
gälla icke för slakt av enstaka
djur, om uppfödaren för sitt eget
hushålls behov själv utför eller låter
utföra slakten på fastighet som han
brukar och där djuret är uppfött.
Besiktningstvång och slakteritvång
gälla icke heller för slakt av ren som
same utför eller låter utföra för eget
eller annan sames hushålls behov.
Köttbesiktningstvång enligt denna
lag gäller icke för slakt av höns,
kalkon, anka, tamgås och tamduva.

Beträffande nödslakt gälla bestämmelserna
i 12 §.

§•

Utan hinder av bestämmelserna i
denna lag må jakträttsinnehavare
i eget hushåll förbruka obesiktigat
kött av älg som skjutits å hans jaktområde
ävensom överlämna sådant
kött till personer som deltagit i eller
varit behjälpliga vid jakten eller äro
bosatta inom jaktområdet.

§•

1 mom. På framställning av
kommun må länsstyrelsen förordna,
att slakt eri tvång beträffande nötkreatur,
får, get, svin, häst, höns,
kalkon, anka, tamgås eller tamduva
skall gälla inom kommunen eller del
därav. Innan sådant förordnande
meddelas skall yttrande inhämtas
från veterinärstyrelsen. Jämväl i fråga
om ändring eller upphävande av
sådant förordnande skall sagda förfarande
tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1970
(Nuvarande lydelse)

13 §.

1 mom. För köttbesiktning---

Fullmäktiges beslut enligt näst
föregående stycke skall för att vinna
bindande kraft underställas länsstyrelsen,
som äger att beslutet helt
eller delvis fastställa eller ock ogilla.

I överenskommelse om anlitande
av kontrollslakteri, som i samband
med fråga om införande av slakteritvång
träffas mellan kommun och
kontrollslakteri, skall angivas efter
vilka grunder djurägare har att gälda
med slakten och köttbesiktningen
förenade kostnader.

Företager någon slakt eller vidtager
någon eljest åtgärd i strid med
vad i 3 §, 5 §, 10 § 1 eller 3 mom.
eller 12 § föreskrivits om köttbesiktningstvång,
slakteritvång eller nödslakt,
straffes med dagsböter.

Till samma straff dömes den som
bryter mot vad i 9 § 4 mom. stadgas
eller inom riket uppsåtligen eller av
oaktsamhct vidtager i 3 § första stycket
angiven åtgärd med kött eller
annan vara, som stämplats eller
märkts i strid med stadgandet i 9 §
4 mom.

Har någon förövat gärning, som i
16 § är belagd med straff, skall, där
ej särskilda förhållanden annat föranleda,
kött eller annan vara, som
gärningen avser, jämte emballage
förklaras förverkad.

(Föreslagen lydelse)
sammanhängande åtgärder.

§•

I överenskommelse om anlitande
av kontrollslakteri eller fjäderfäkontrollslakteri,
som i samband med
fråga om införande av slakteritvång
träffas mellan kommun och kontrollslakteri
eller fjäderfäkontrollslakteri,
skall angivas efter vilka
grunder djurägare har att gälda med
slakten och köttbesiktningen förenade
kostnader.

§•

Till böter dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. företager slakt eller eljest vidtager
åtgärd i strid med vad i 3 eller
5 § föreskrivits om köttbesiktningstvång
eller slakteritvång, eller

2. bryter mot 9 § 4 mom. eller
12 §.

§•

Vara som utgjort föremål för brott
enligt denna lag skall förklaras förverkad,
om det ej är uppenbart obilligt.

1 stället för varan kan dess värde
förklaras förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruks^enden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
6 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,
Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i
lagen om köttbesiktning m. m. och anför.

I skrivelse den 24 februari 1969 bar statskontoret föreslagit att kommuns
skyldighet enligt 13 § 1 mom. lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.
(köttbesiktningslagen) att underställa länsstyrelse beslut om köttbesiktningstaxa
skall upphöra. Statskontoret har även redovisat yttranden över
detta förslag från länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus och Västmanlands
län samt veterinärstyrelsen, kommunalrättskommittén och
Svenska kommunförbundet. Över förslaget har efter remiss från jordbruksdepartementet
yttranden avgetts av Riksförbundet Landsbygdens folk
(RLF), Sveriges lantbruksförbund och Köttbranschens riksförbund.

Veterinär styr elsen har i skrivelse den 2 juni 1969 föreslagit att bestämmelserna
om slakteritvång i köttbesiktningslagen görs tillämpliga på kött
av fjäderfä, över förslaget har efter remiss yttranden avgetts av lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads,
Hallands och Skaraborgs län, Broiler-Intressenters förening,
Föreningen Svensk fjäderfäskötsel, Köttbranschens riksförbund, RLF,
Svenska kommunförbundet, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges veterinärförbund.
Länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads och Skaraborgs
län har bifogat yttranden från länsveterinären i respektive län. Yttranden
har även inkommit från Östergötlands läns fjäderfäavelsförening
och Skaraborgs länsavdelning av Svenska kommunförbundet.

I skrivelse den 18 november 1969 har slutligen veterinärstyrelsen efter
samråd med statens jordbruksnämnd föreslagit att köttbesiktningstvång
enligt köttbesiktningslagen införs även för sådant kött som djurägaren använder
för egen konsumtion ävensom viss ändring i reglerna om slakteritvång
och en närmare precisering av begreppet husbehovsslakt. Över detta
förslag har yttranden avgetls av statens institut för folkhälsan, lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, statens institut för

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1970

konsumentfrågor, länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads och Jämtlands
län, statens veterinärmedicinska anstalt, livsmedelsstadgekommittén,
Svenska kommunförbundet, Svenska samernas riksförbund, Sveriges lantbruksförbund,
Kooperativa förbundet (KF), Köttbranschens riksförbund
och RLF. Kommerskollegium har bifogat yttranden från handelskamrarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå. Länsstyrelserna i Stockholms,
Kristianstads och Jämtlands län har bifogat yttranden från vederbörande
länsveterinär.

Sedan ärendena därefter ytterligare övervägts inom jordbruksdepartementet,
anhåller jag nu att få ta upp dem till behandling.

Nuvarande bestämmelser

Köttbesiktning slag en har tillämpning på kött av nötkreatur, får, get, svin,
häst, ren, älg, vildsvin, sumpbäver (nutria), björn, räv och grävling (1 §).
Till kött räknas även blod och andra till människoföda brukliga delar av
nyssnämnda djur (2 §). Enligt 5 § gäller köttbesiktningstvång inom hela
landet. Köttbesiktningstvång innebär att till människoföda avsett kött skall
ha i färskt tillstånd godkänts vid besiktning enligt lagen innan köttet saluhålls,
används vid beredning av livsmedel, som är avsett att saluhållas, eller
till annan överlämnas för sådan användning eller förvaras på allmän saluplats,
i försäljningslokal med därtill hörande utrymmen eller i lokal avsedd
för beredning av livsmedel (3 § första stycket). — Lagen innehåller
vidare bestämmelser om slakteritvång. Slakteritvång innebär att inom visst
område slakt inte får ske på annat ställe än i offentligt slakthus, d. v. s.
kommunalt slakthus som inrättats enligt plan som veterinärstyrelsen godkänt,
eller i annan slakteriinrättning som av veterinärstyrelsen ställts under
offentlig kontroll (kontrollslakteri) samt att med kött från djur, som
slaktats inom riket, inte får inom området företas åtgärd, som nämnts i
3 § första stycket, om slakten inte skett i offentligt slakthus eller kontrollslakteri.
Slakteritvång avser inte sådan slakt av eget djur, som sker
utom stadsplanelagt område för förbrukning i eget hushåll (3 § andra
stycket). Om införande av slakteritvång beträffande nötkreatur, får, get,
svin eller häst förordnar länsstyrelse på framställning av kommun. Kungl.
Maj :t får förordna, att slakteritvång skall införas även beträffande ren.
Sådant förordnande har meddelats och fr. o. m. den 1 juli 1968 får slakteritvång
införas beträffande ren. Före beslut i frågan skall veterinär styrelsens
yttrande inhämtas. Slakteritvång får inte införas om inte kommunen på
ändamålsenligt sätt sörjt för att slakt kan utföras utan tidsutdräkt (10 §).

Taxa för köttbesiktningen beslutas av kommunens fullmäktige men
skall för att vinna bindande kraft underställas länsstyrelsen, som kan
helt eller delvis fastställa beslutet eller ogilla det (13 § 1 mom.). I över -

Kungl. Maj :ts proposition nr 93 år 1970

enskommelse om anlitande av kontrollslakteri, som träffas mellan kommun
och kontrollslakteri i samband med fråga om införande av slakteritvång,
skall anges efter vilka grunder djurägare har att ersätta kostnader
för slakten (14 §).

Om i följd av slakteritvångs införande byggnad eller annan inrättning, där
slakterirörelse bedrivs med vederbörligt godkännande, inte längre kan användas
för avsett ändamål, är ägaren berättigad att få ersättning av kommunen
för den värdeminskning, som fastigheten eller inrättningen därigenom
undergår (15 §).

Om någon företar slakt eller vidtar annan åtgärd i strid med föreskrifterna
om köttbesiktningstvång, slakteritvång eller nödslakt straffas han
med dagsböter. Till samma straff dömes den som bryter mot 9 § 4 mom. eller
inom riket uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar åtgärd som anges i 3 §
första stycket med kött eller annan vara som stämplats eller märkts i strid
med stadgandet i 9 § 4 mom. (16 §). Om någon förövat gärning som är straffbelagd
i 16 § skall, om inte särskilda förhållanden föranleder annat, kött
eller annan vara, som gärningen avser, jämte emballage förklaras förverkad
(17 §). Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan (19 §).

Kungörelsen (1958: 116) om viss offentlig kontroll av fjäderfäslakterier
(fjäderfäkontrollkungörelsen, ändrad 1959: 276) har tillämpning på höns,
kalkoner, ankor, tamgäss och tamduvor (1 §). Den som yrkesmässigt bedriver
slakt av fjäderfä och därvid antingen tar emot djur från två eller flera
producenter eller slaktar djur till en kvantitet av minst 500 kg slaktad vikt
för år måste göra anmälan om rörelsen hos veterinärstyrelsen (2 §). Inrättning
för slakt av fjäderfä får veterinärstyrelsen på ansökan av innehavaren
ställa under offentlig kontroll och tilldela nummer såsom fjäderfäkontrollslakteri
(4 och 5 §§). I sådant slakteri får som regel inte slaktas annat än
fjäderfä och kaniner (6 §). Vid fjäderfäkontrollslakteri finns för besiktning
av slaktdjur besiktningsveterinär och besiktningsbiträde. De förordnas av
veterinärstyrelsen (7 och 8 §§). Fjäderfäkropp som godkänts vid besiktning
skall, liksom enligt köttbesiktningslagen besiktigat kött, kontrollmärkas
(9 §).

Enligt 11 § 2 mom. livsmedelsstadgan (1951:824, ändrad senast 1965:
236) får fjäderfä inte utan särskilt tillstånd av hälsovårdsnämnden plockas
eller befrias från sina inälvor inom livsmedelslokal.

Statskontorets skrivelse och remissyttrandena

Statskontoret undersökte under våren 1968 inom ramen för statskontorets
pågående undersökning av länsstyrelsernas organisation, arbetsformer och
personalbehov m. m. handläggningen vid länsstyrelsen i Värmlands län av
ärenden om fastställande av taxa för köttbesiktning. I anslutning därtill läm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1970

nade övriga länsstyrelser uppgifter om ärendemängder, resursåtgång m. m.
Härav framgår bl. a. att ärendegruppen är av ringa betydelse för länsstyrelsernas
arbetsbelastning. Den lokala lönekostnaden för ärendenas handläggning
torde inte överstiga 5 000 kr. per år. Ärendena torde dessutom komma
att minska, eftersom taxa ej längre skall fastställas årligen. Länsstyrelsernas
granskning innebär främst kontroll av att besiktningsverksamheten
inte skall gå med vinst. Det har ytterligt sällan förekommit att länsstyrelser
inte omgående kunnat fastställa den av kommunen antagna taxan. Ett slopande
av underställningsskyldigheten medför visserligen inte någon egentlig
resursbesparing hos länsstyrelserna men innebär att en för länsstyrelsernas
del perifer arbetsuppgift försvinner och att slutligt beslut fattas av
den myndighet som är närmast till för detta.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget.

Veterinärstyrelsens skrivelser och remissyttrandena

Slakteritvång beträffande kött av fjäderfä. Veterinärstyrelsen framhåller
att det från rent hygieniska synpunkter funnits lika starka motiv att föra
in köttbesiktnings- och slakteritvång beträffande kött av fjäderfä som i fråga
om många andra köttslag. De hygieniska motiven har efter hand ytterligare
förstärkts genom förekomsten av salmonellasmitta.

Orsaken till att kött av fjäderfä inte tagits med i köttbesiktningslagen är
enligt styrelsen de olägenheter som besiktnings- och slakteritvång skulle ha
inneburit för den hävdvunna handeln med oplockat fjäderfä. Styrelsen anför
vidare.

Införandet av möjlighet för fjäderfäslakteri att under statlig kontroll gå
ut på marknaden med kött som försetts med offentlig märkning beträffande
godkänd hygien var att betrakta som ett första steg i riktning mot den fullständigare
reglering som gäller för annat kött enligt köttbesiktningslagen.
F. n. finns 17 fjäderfäkontrollslakterier som underkastats statskontroll. Dessa
torde uppskattningsvis svara för bortåt tre fjärdedelar av den totala fjäderfäslakten.
Uppfödningen av fjäderfä genomgår också en storleksrationalisering
som underlättar en centralisering av slakten till slakterier med godtagbara
hygieniska anordningar. F. n. torde ca 200 broileruppfödare svara
för den helt dominerande delen av produktionen av slaktfjäderfä. De praktiska
förhållanden, under vilka fjäderfäslakt och handel med slaktat fjäderfä
sker, har undergått sådana förändringar att ett andra steg i regleringen av
denna hantering nu bör kunna tas utan alltför kännbara olägenheter för berörda
uppfödare och företag. Detta steg bör vara sådant att det ytterligare
stimulerar till att slakten görs i kontrollslakterier, där sakkunnig köttbesiktning
sker och de bästa förutsättningarna finns för en hygienisk hantering
av slaktmaterialet.

Veterinärstyrelsen anser inte praktiskt lämpligt att införa totalt köttbesiktningstvång
för fjäderfä utan rekommenderar att möjlighet ges till införande
av slakteritvång på kommunalt initiativ enligt samma principer som

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1970

gäller för annat kött. Kommun bör vid sina överväganden huruvida slakteritvång
skall införas även ta hänsyn till de följder detta kan få för sådan slakteriverksamhet
inom kommunen som inte fyller fordringarna för fjäderfäkontrollslakterier.
Härvid bör kommunen äga besluta om ersättning till ägare
av sådan slakterirörelse för viss värdeminskning. Inom kommun där slakteritvång
införs blir det vidare automatiskt förbjudet att plocka eller urtaga
fjäderfä i sådana livsmedelslokaler som anges i 11 § 2 mom. livsmedelsstadgan.

Styrelsens förslag om slakteritvång beträffande kött av fjäderfä har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Utvidgat köttbesiktning stvång. Husbehovsslakt. Veterinärstyrelsen anför
att vid utformningen av bestämmelserna i köttbesiktningslagen om köttbesiktningstvång
var avsikten att lämna utrymme för den traditionella s. k.
hemslakten eller husbehovsslakten. Härmed har enligt styrelsen menats
slakt för det egna hushållet som djurägare själv utför eller låter utföra på
fastighet, som han brukar eller bebor, av enstaka djur som uppfötts på fastigheten.
Styrelsen menar, att författningstexten emellertid medger att även
andra hushåll än sådana, där en hushållsmedlem äger och föder upp djur,
undandrar sig besiktnings- och slakteritvånget. Ett tillvägagångssätt, som
styrelsen funnit under senare år har börjat tillämpas i allt större omfattning,
är att djurägare föder upp ett antal grisar, ordnar formell försäljning
av dem till olika personer redan under uppfödningstiden, slaktar eller
låter slakta grisarna och levererar köttet obesiktigat till köparna. Genom ett
sådant förfarande slipper kontrahenterna erlägga slaktdjurs- och köttbesiktningsavgift.
Förfarandet är också förenat med hygieniska risker. Styrelsen
anser det nu ofrånkomligt med en lagändring för att stävja en fortsatt utveckling
i denna riktning. Utgångspunkten bör vara ett totalt besiktningstvång
som även omfattar djurägarens egen konsumtion. Styrelsen konstaterar
att detta innebär en ny princip på förevarande författningsområde men
att exempel på ett sådant långtgående tvång finns i utländsk lagstiftning.
Med den nya principen om besiktningsskyldighet kan överträdelse av huvudregeln
konstateras redan när ett utanför kontrollslakteri slaktat djur styckas
utöver vad som tillåts innan slaktkroppen framläggs för besiktning. Detta
innebär enligt styrelsen en väsentlig förbättring av hälsovårdsnämndernas
möjligheter att övervaka efterlevnaden. Styrelsen anser emellertid att undantag
från ett totalt köttbesiktnings- och slakteritvång bör gälla husbehovsslakt.
Styrelsen anser att någon differentiering beträffande olika djurslag
som omfattas av köttbesiktningslagen inte behövs annat än för samernas
renslakt för eget behov samt viss älgjakt.

Nuvarande begränsning av undantaget för tillämpningen av slakteritvång
till område, som inte är stadsplanelagt, finner styrelsen genom nu föreslagna
ändringar och genom möjligheten att i lokal hälsovårdsordning reglera
hållandet av djur bli onödig och kunna utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1970

Praktiskt taget samtliga remissinstanser har tillstyrkt styrelsens förslag
eller lämnat det utan erinran. Statens veterinärmedicinska anstalt ifrågasätter
om förslaget gällande slakteritvång bör genomföras nu. Köttbranschens
riksförbund anser att slakteritvång liksom hittills bör vara beroende på
länsstyrelsens beslut efter framställning av kommun. Länsstyrelsen i Stockholms
län anser det rimligt att begreppet husbehovsslakt inte ges en alltför
snäv tolkning. Inom jordbruket förekommer utbyte av tjänster grannar
emellan och det är då vanligt att delning sker av hemslaktade djur som ett
led i regleringen av mellanhavandena. Det är skäligt att lagändringen inte
lägger hinder i vägen för sådant förfarande. Länsveterinären i Jämtlands län
tror ej att någon ökad kontrolleffekt då det gäller köttbesiktningstvånget kan
nås med ett styckningsförbud såsom veterinärstyrelsen föreslagit. Länsveterinären
förordar vidare att köttbesiktningstvång och slakteritvång blir tilllämpliga
på all överlåtelse av köttvara.

Departementschefen

Taxa för köttbesiktning

Enligt köttbesiktningslagen får kommun ta ut avgift för köttbesiktning.
Kommunens fullmäktige beslutar härom. Avgifterna får inte sättas högre
än som behövs för att täcka kostnaderna för köttets besiktning och
därmed sammanhängande åtgärder. Fullmäktiges beslut skall fastställas av
länsstyrelsen för att vinna bindande kraft. Redan vid bestämmelsens tillkomst
uttalade departementschefen viss tveksamhet huruvida dessa taxor
måste fastställas av statlig myndighet (prop. 1959: 11 s. 73). Statskontoret
har nu föreslagit att underställningsskyldigheten slopas och att kommuns
fullmäktige själva får fatta slutligt beslut. Länsstyrelsernas handläggning av
sådana taxeärenden utgör enligt statskontoret en arbetsuppgift som ligger
vid sidan av den normala och länsstyrelserna fastställer nästan undantagslöst
den av fullmäktige antagna taxan. Statskontorets förslag tillstyrks av
samtliga remissinstanser. Med hänsyn till de angivna skälen och den omständigheten
att den enskildes intresse av att kommunen begränsar avgiftsuttagen
till självkostnaderna får anses tillräckligt tillgodosett genom möjligheten
att anföra kommunalbesvär, förordar jag att underställningsskyldigheten
slopas. Detta innebär att 13 § 1 mom. köttbesiktningslagen ändras.

Slakteritvång beträffande fjäderfäkött

Köttbesiktningslagen är tillämplig på kött från de vanliga köttproducerande
däggdjuren nötkreatur, svin etc. men inte på kött från fjäderfä. Orsaken
till att fjäderfäkött sålunda undantagits är de olägenheter som besiktnings-
och slakteritvång ansetts innebära för handeln med oplockat fjä -

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1970

derfä. Slakteritvång innebär att slakt inom visst område får ske endast i
offentligt slakthus eller kontrollslakteri. Kött från djur som slaktats inom
riket får inom området saluhållas, användas vid beredning av livsmedel,
som är avsett att saluhållas, överlämnas till annan för sådan användning
eller förvaras på allmän saluplats e. d. endast om djuret slaktats i sådan
slakteriinrättning. Om införande av slakteritvång beträffande nötkreatur,
får, get, svin, häst eller ren bestämmer länsstyrelse efter framställning av
kommun. Före beslut i frågan skall veterinärstyrelsens yttrande inhämtas.
Slakteritvång får inte införas om inte kommunen på ändamålsenligt sätt
sörjt för att förekommande slakt kan utföras utan tidsutdräkt. Ägare till
slakterirörelse kan av kommunen få ersättning för den värdeminskning
som fastighet eller inrättning undergår genom att slakterirörelsen måste upphöra
som följd av att slakteritvång införs.

Enligt fjäderfäkontrolllcungörelsen åligger det den som bedriver yrkesmässig
fjäderfäslakt av viss storleksordning att anmäla rörelsen hos veterinärstyrelsen.
Inrättning för fjäderfäslakt kan av veterinär styrelsen
ställas under offentlig kontroll och blir då fjäderfäkontrollslakteri.

Veterinärstyrelsen har, med instämmande av samtliga remissinstanser,
föreslagit att kött av fjäderfä skall kunna underkastas slakteritvång enligt
köttbesiktningslagen. Enligt styrelsen finns f. n. 17 fjäderfäkontrollslakterier
i landet, vilka torde svara för ungefär tre fjärdedelar av den
totala fjäderfäslakten. Styrelsen anser det troligt att ett genomförande av
förslaget leder till att även större delen av den återstående slakten förläggs
till sådana slakterier. De inskränkningar ett slakteritvång innebär
för handeln med oplockat fjäderfä uppvägs väl av de fördelar man vinner
i livsmedelshygieniskt avseende. Jag förordar därför att köttbesiktningslagens
bestämmelser om slakteritvång görs tillämpliga på kött av
fjäderfä. Detta leder till ändringar i 1, 3, 10 och 14 §§ köttbesiktningslagen.

Utvidgat köttbesiktningstvång. Husbehovsslakt

Köttbesiktningstvång innebär att kött som är avsett till människoföda
skall ha i färskt tillstånd godkänts vid besiktning innan det saluhålls, används
vid beredning av livsmedel som är avsett att saluhållas, överlämnas
till annan för sådan användning eller förvaras på allmän saluplats e. d.
Besiktningstvånget gäller sålunda endast kött som i någon form är avsett
för försäljning. Slakteritvång, som jag nyss redogjort för, avser ej sådan
slakt av eget djur som sker utom stadsplanelagt område för förbrukning
i eget hushåll. Bestämmelserna har, som veterinärstyrelsen framhållit, inte
kunnat hindra att de kringgås på så sätt att en djurägare fött upp ett antal
svin, formellt sålt dem till olika personer redan under uppfödningstiden,
slaktat eller låtit slakta dem och sedan levererat köttet obesiktigat

Kungi. Maj:ts proposition nr 93 år 1970

till samma personer. Ett sådant förfaringssätt har medfört betydande
hygieniska risker eftersom stora kvantiteter kött förts ut till konsumenter
utan att ha undergått besiktning. Dessutom har vederbörande kunnat
undgå att erlägga såväl slaktdjurs- som köttbesiktningsavgift. Veterinärstyrelsen
föreslår därför att köttbesiktningstvång och slakteritvång införs
även beträffande kött som inte skall säljas eller på annat sätt överlåtas.
Undantag bör dock göras för kött som framställts vid husbehovsslakt, vilket
begrepp veterinärstyrelsen närmare definierar, samt för samernas renslakt
för eget behov och för visst älgkött. De föreslagna ändringarna har
tillstyrkts av praktiskt taget alla remissinstanser. Jag anser också att det är
nödvändigt att komma till rätta med de missförhållanden som veterinärstyrelsen
och flera remissorgan påtalat och förordar därför att förslaget
genomförs. I fråga om förslagets detaljer vill jag anföra. Köttbesiktningstvånget
bör bestämmas så, att kött som är avsett till människoföda skall ha
i färskt tillstånd godkänts vid besiktning innan det saluhålls eller överlåts
till annan, förvaras på allmän saluplats, i försäljningslokal med
därtill hörande utrymmen eller i lokal avsedd för beredning av livsmedel
eller, om sådant fall inte föreligger, används som livsmedel eller vid
beredning av livsmedel. Från köttbesiktningstvång och slakteritvång bör
undantas s. k. husbehovsslakt, vilken i författningstexten bör anges som
slakt av enstaka djur, som uppfödaren för sitt eget hushålls behov själv
utför eller låter utföra på fastighet som han brukar och där djuret är uppfött.
En så vidsträckt innebörd av begreppet husbehovsslakt som länsstyrelsen
i Stockholms län förordat kan jag alltså inte biträda. Kravet att
djuret skall vara uppfött på fastigheten får anses uppfyllt även i sådant
fall då djur inköpts som späda och därefter blivit uppfödda på fastigheten.
Besiktningstvång och slakteritvång bör inte heller gälla för samernas renslakt
för eget behov. Vidare bör nuvarande rätt för jakträttsinnehavare
att i vissa fall sälja obesiktigat älgkött ändras till en rätt att förbruka sådant
kött i eget hushåll eller att överlämna det till person som deltagit i
eller varit behjälplig vid jakten eller är bosatt inom jaktområdet. Nuvarande
ordning med slakteritvång i förekommande fall även för husbehovsslakt
inom stadsplanelagt område bör, som veterinär styr elsen föreslagit,
slopas, eftersom kommun kan i lokal hälsovårdsordning reglera i A^ad mån
djur får hållas inom sådant område. De ändringar jag sålunda förordat
innebär i övrigt inte någon ändring i den nuvarande ordningen som innebär
att slakteritvång inte gäller för husbehovsslakt. Mina förslag i denna
del föranleder ändringar i 3 och 4 §§ köttbesiktningslagen.

Utöver de ändringar som jag sålunda förordat bör straff- och förverkandebestämmelserna
moderniseras.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1970.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom jordbruksdepartemen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1970 13

let upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1959:99) om köttbesiktning
m.m.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970