Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Nr 86

Kungl Maj.ts proposition till riksdagen angående statliga garantier
för skadeersättning vid vissa atomolgckor, m. m.;
given Stockholms slott den 13 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över industriärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Krister Wickman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att ikläda
staten skyldighet att i viss omfattning utge ersättning för atomskada i följd
av atomolycka i samband med driften av den planerade atomreaktoranläggningen
vid Ringhals i Hallands län.

Vidare föreslås, att riksdagen godkänner den reglering av atomansvarighetsfrågor
som ingår i samarbetsavtal på atomenergiområdet mellan Sverige
och Finland samt mellan Sverige och Sovjetunionen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 saml. Nr 86

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Utdrag av protokollet över industriärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
13 mars 1970.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,

LIolmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,

Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om statlig garanti
för skadeersättning vid vissa atomolgckor m. m. och anför.

Bestämmelser om ersättning för skada i följd av atomreaktordrift m. m.
finns i atomansvarighetslagen (1968: 45). Lagen trädde i kraft den 1 april
1968. Den bygger på två internationella konventioner, nämligen en i Paris
den 29 juli 1960 avslutad konvention om skadeståndsansvar på atomenergins
område, utarbetad inom OECD:s atomenergiorgan ENEA (European
Nuclear Energy Agency), samt en i Bryssel den 31 januari 1963 avslutad
tilläggskonvention till Pariskonventionen, utarbetad inom ENEA och den
europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Pariskonventionen reglerar
frågan om skyldighet för innehavare av atomreaktor eller annan atomanläggning
att ersätta s. k. atomskada. Tilläggskonventionen innehåller
bestämmelser om supplerande ersättning av statsmedel vid vissa s. k. atomolyckor.
Sverige har ratificerat båda konventionerna. Pariskonventionen
trädde i kraft den 1 april 1968 och gäller f. n. mellan Belgien, Frankrike,
Spanien, Storbritannien, Sverige och Turkiet. Tilläggskonventionen träder i
kraft när den har ratificerats av sex signatärmakter. Den har undertecknats
av flertalet av ENEA:s medlemsländer men har hittills ratificerats endast av
Frankrike, Spanien, Storbritannien och Sverige. Tidpunkten för ikraftträdandet
är nittionde dagen efter det att det sjätte ratifikationsinstrumentet
har deponerats.

Atomansvarighetslagens på Pariskonventionen grundade ersättningsbestämmelser
(1—27 §§) innebär i huvudsak följande. Innehavare av atomanläggning
i stat som är bunden av Pariskonventionen (konventionsstat) skall
oberoende av vållande ersätta atomskada i följd av atomolycka som inträffar
i anläggningen eller under transport av atomsubstans från och i vissa fall
till anläggningen. Sådan ersättningsskyldighet föreligger också vid atomolycka
som orsakas av atomsubstans vilken vid olyckstillfället fanns utanför

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

anläggningen och härrörde från denna men inte var under transport. För innehavare
av atomanläggning i Sverige är ansvarigheten enligt lagen begränsad
till 50 milj. kr. för varje atomolycka. Sådan anläggningsinnehavare är
enligt lagen skyldig att teckna ansvarsförsäkring till täckande av sin ansvarighet
enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstiftning i annan
konventionsstat. Annan än innehavare av atomanläggning kan i princip inte
åläggas att ersätta atomskada som omfattas av lagens ersättningsbestämmelser.
Anläggningsinnehavaren har dock återlcravsrätt mot fysisk person som
har orsakat skadan uppsåtligen. Från principen om anläggningsinnehavares
exklusiva ansvarighet görs i övrigt undantag endast för ansvarighet som
grundas på vissa internationella konventioner på transportväsendets område.
Den som vill föra talan om ersättning mot en anläggningsinnehavare eller
dennes försäkringsgivare skall anmäla sitt anspråk hos anläggningsinnehavaren
inom tre år från det han fick kunskap om skadan och om vem som
är ansvarig för denna. Anläggningsinnehavares ansvarighet preskriberas
dock i varje fall tio år efter dagen för atomolyckan.

Lagen innehåller vissa bestämmelser om ersättning av staten som inte bygger
på någon av konventionerna. Sålunda föreskrivs att, om skadelidande visar
att han inte har kunnat få ut ersättning enligt lagen av vederbörande anläggningsinnehavares
försäkringsgivare, ersättningen skall betalas av staten
(28 §). Staten är vidare skyldig att betala ersättning för atomskada som har
uppkommit i Sverige i fall då innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig
för atomolyckans skadeverkningar men fråga är om en skada som har
uppkommit senare än tio år efter atomolyckan och rätten att få ersättning av
anläggningsinnehavaren följaktligen har preskriberats. Rätten till ersättning
av statsmedel i sådant fall preskriberas trettio år efter atomolyckan (32 §).
Ersättning av statsmedel enligt nu berörda bestämmelser utgår enligt de
grunder som gäller i fråga om ersättning som anläggningsinnehavare har att
betala. Staten har åter kravsrätt i samma omfattning som innehavare av
atomanläggning (35 §).

Vidare innehåller lagen bestämmelser om svensk domstols behörighet i
mål om ersättning enligt lagen samt interna forumregler och vissa bestämmelser
om verkställighet av utländsk dom (36—37 §§). Jurisdiktionsbestämmelserna
innebär i huvudsak att talan om ersättning för atomskada får väckas
vid svensk domstol om atomolyckan helt eller delvis har inträffat i Sverige
eller om vederbörande atomanläggning ligger i Sverige och antingen
olyckan har i sin helhet inträffat utanför konventionsstaternas territorier
eller platsen för olyckan inte kan bestämmas med säkerhet.

I 29—31 §§ atomansvarighetslagen tas upp på tilläggskonventionen grundade
bestämmelser om ersättning av statsmedel vid katastrofolyckor, dvs.
fall då det ansvarsbelopp som gäller för den ansvarige anläggningsinnehavaren
inte förslår till full ersättning åt de skadelidande. Bestämmelserna är
tillämpliga när ansvarighet enligt lagen åvilar innehavare av en atomanlägg lf

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 86

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

ning som ligger i Sverige eller i annan av tilläggskonventionen bunden stat
och vid tiden för olyckan fanns upptagen på en särskild lista om vilken föreskrifter
ges i konventionen samt svensk domstol enligt lagen är behörig att
pröva anspråk på ersättning i anledning av olyckan. Om i ett sådant fall anläggningsinnehavarens
ansvarsbelopp inte räcker till full ersättning åt de
skadelidande, utgår ersättning av statsmedel för atomskada som har uppkommit
i Sverige eller i annan av tilläggskonventionen bunden stat eller som
har uppkommit på eller över det fria havet, i vilket senare fall rätt till ersättning
dock i viss omfattning är förbehållen de av konventionen bundna staterna
och deras medborgare. Ersättning utgår i princip enligt samma grunder
som gäller i fråga om anläggningsinnehavares ersättningsskyldighet. Ersättningen
av statsmedel är för varje atomolycka begränsad på sådant sätt att
den tillsammans med den ersättning som vederbörande anläggningsinnehavare
har att utge inte får överstiga ett belopp motsvarande 120 milj. sådana
betalningsenheter som avses i det europeiska monetära avtalet den 5 augusti
1955, dvs. i runt tal 600 milj. kr. Ersättning enligt dessa regler skall i sin helhet
betalas av svenska staten till de skadelidande. Om den berörda atomanläggningen
ligger utom Sverige har emellertid staten rätt att fa tillbaka den
del av ersättningsbeloppen som ligger mellan ansvarsbeloppet och ett belopp
av 70 milj. betalningsenheter eller ca 350 milj. kr. av den stat där anläggningen
ligger samt — enligt vissa i tilläggskonventionen föreskrivna fördelningsregler
_över 95 % av överskjutande ersättningsbelopp av samtliga övriga av

tilläggskonventionen bundna stater. Om atomanläggningen ligger i Sverige
skall svenska staten slutligt bära ersättningarna mellan anläggningsinnehavarens
ansvarsbelopp, dvs. 50 milj. kr., och nyssnämnda belopp av ca 350
milj. kr., under det att de överskjutande ersättningsbeloppen fördelas mellan
de av tilläggskonventionen bundna staterna på det sätt som nyss nämnts.
Vid sidan av rätten att kräva åter vissa ersättningsbelopp av andra stater har
staten återkravsrätt för vad den har gett ut enligt dessa bestämmelser endast
mot fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligen.

Atomansvarighetslagen innehåller slutligen en särskild bestämmelse om
ersättning av statsmedel vid katastrofolyckor som inte omfattas av de på
tilläggskonventionen grundade bestämmelserna. Enligt 33 § skall i ett sådant
fall supplerande ersättning av statsmedel betalas för atomskada som har
uppkommit i Sverige och enligt grunder som fastställs av Kungl. Maj :t och
riksdagen. Sådan ersättning skall då också utgå i tillägg till sådan ersättning
av statsmedel som kan ha betalats för skador som yppats senare än tio år efter
olyckan, om nämligen dylik ersättning enligt särskilda föreskrifter i 32 §
har satts ned på den grund att de skadeståndsbelopp anläggningsinnehavaren
haft att utge har måst reduceras därför att ansvarsbeloppet överskridits.

Atomansvarighetslagen trädde som nämnts i kraft den 1 april 1968. Härvid
gjordes emellertid undantag för de på tilläggskonventionen grundade
bestämmelserna i 29—31 §§ om ersättning av statsmedel vid katastrofolyc -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

kor med hänsyn till att tilläggskonventionen ännu inte har trätt i kraft. Det
föreskrevs, att bestämmelserna i dessa paragrafer skall träda i kraft den dag
Kungl. Maj :t förordnar. Avsikten är att sådant förordnande skall meddelas
med verkan fr. o. m. den dag då tilläggskonventionen blir bindande för Sverige.
Denna reglering innebär för tiden till dess 29—31 §§ träder i kraft att i
händelse av en katastrofolycka, som i och för sig omfattas av ersättningsreglerna
i dessa paragrafer, supplerande ersättning av statsmedel i stället skall
betalas enligt 33 §, dvs. enligt grunder som Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt
fastställer.

Den omständigheten att Pariskonventionen ännu inte blivit bindande för
något av våra grannländer och att tilläggskonventionen ännu inte trätt i
kraft medför att vissa leverantörer av utrustning till atomreaktoranläggningar
i Sverige som villkor för leveranser ställer krav på särskilda
statliga garantier beträffande ersättning för atomskada
i följd av atom olycka. Statsmakterna har tidigare (prop.
1968: 123, SU 139, rskr 311) iklätt sig skyldighet att i viss omfattning utge
ersättning för atomskada i följd av atomolycka i samband med driften av
atomreaktoranläggningen vid Simpevarp i Kalmar län, det s.k. Oskarshamnsverket.

Frågan har ånyo aktualiserats med anledning av att statens vattenfallsverk
(Vattenfall) har träffat preliminära avtal om de två första aggregaten
till atomreaktoranläggningen vid Ringhals i Värö kommun, Hallands län,
med bl. a. AB ASEA-ATOM samt Westinghouse Electric Co i Förenta Staterna,
vilka båda företag skall leverera var sin reaktor. För fullgörande av
sitt åtagande avser ASEA-ATOM att beställa vissa reaktorkomponenter hos
General Electric Co i Förenta Staterna.

Enligt vad jag erfarit från Vattenfall anser Westinghouse och General
Electric att atomansvarighetslagen innebär sådana begränsningar i fråga om
anläggningsinnehavarens ansvarighet och ersättning av statsmedel för atomskada
att de i sin egenskap av reaktorleverantörer kan komma att åläggas
ersättningsskyldighet i betydande omfattning, om en atomolycka skulle inträffa
i samband med driften av Ringhalsanläggningen och ge upphov till
atomskada här i landet eller i något av våra grannländer. Företagen har sålunda
hänvisat till att enligt Pariskonventionen ansvarsbeloppet för anläggningsinnehavare
skall utgöra 15 milj. betalningsenheter eller ca 75 milj.
kr., medan Sverige har utnyttjat den möjlighet konventionen ger att med
hänsyn till försäkringsmöjligheterna bestämma ett lägre ansvarsbelopp,
nämligen 10 milj. betalningsenheter eller ca 50 milj. kr. Vidare har företagen
enligt Vattenfall åberopat att tilläggskonventionen ännu inte har trätt i
kraft och således inte gjorts fullt ut tillämplig i Sverige. Mot bakgrund av
nu nämnda förhållanden har Westinghouse och General Electric som en
förutsättning för sina leveranser angett att Vattenfall ikläder sig ett ansvar

Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1970

som går utöver vad som f. n. följer av atomansvarighetslagen. ASEA-ATOM
har med hänsyn till General Electrics inställning gått på samma linje.

Enligt Vattenfalls bedömning måste det ses som en samhällelig angelägenhet
av stor vikt att Ringhals kraftstation kan uppföras programenligt. En
förutsättning härför torde dock vara att ansvarighetsfrågan får en tillfredsställande
lösning. Detta synes kunna ske genom att staten, på samma sätt
som beträffande Oskarshamnsverket, åtar sig att i händelse av sådan atomolycka
i samband med driften av Ringhals kraftstation för vars skadeverkningar
anläggningens innehavare är ansvarig enligt Pariskonventionen betala
supplerande ersättning — utöver de ersättningar som staten kan ha att
betala enligt atomansvarighetslagen i nu gällande delar — med det belopp
som anläggningens innehavare resp. staten skulle ha haft att betala, om
ansvarsbeloppet hade fastställts till ett belopp motsvarande 15 milj. betalningsenheter
resp. om tilläggskonventionen hade trätt i kraft och blivit bindande
för Sverige och samtliga de stater som undertecknat denna konvention.

För egen del ansluter jag mig till Vattenfalls bedömning. Det är synnerligen
angeläget med hänsyn till såväl kraftförsörjningen som atomenergiverksamhetens
utveckling i vårt land att atomreaktoranläggningen vid
Ringhals kan färdigställas enligt de ursprungliga planerna. Ansvarighetsfrågan
torde inte kunna lösas på annat sätt än att staten — i likhet med vad
som skett beträffande Oskarshamnsverket — ikläder sig skyldighet att betala
viss supplerande ersättning i händelse av en atomolycka för vilken
Vattenfall i egenskap av innehavare av Ringhalsanläggningen är ansvarigt
enligt Pariskonventionen och den svenska atomansvarighetslagen. 1 första
hand bör statens åtagande avse de ersättningsbelopp som anläggningens
innehavare skulle ha varit skyldig att betala utöver det ansvarsbelopp om
50 milj. kr. som gäller enligt atomansvarighetslagen, i fall detta belopp i
stället utgjort 75 milj. kr. Vidare anser jag att staten för tiden intill dess
tilläggskonventionen träder i kraft och blir bindande för Sverige bör åta
sig att i händelse av en atomolycka av detta slag betala åtminstone viss
del av den ersättning som skulle ha utgått av statsmedel, om tilläggskonventionen
hade trätt i kraft och blivit bindande för Sverige och de övriga
stater som vid tiden för olyckan hade tillträtt eller undertecknat tilläggskonventionen.
Jag anser det emellertid inte böra ifrågakomma att i den
delen sträcka statens åtagande längre än att ersättning av statsmedel utges
intill den beloppsgräns på 70 milj. betalningsenheter, under vilken ersättningarna
enligt tilläggskonventionen skall enligt föreskrifterna i denna
i sin helhet slutligt bäras av den stat där den ansvarige anläggningsinnehavarens
atomanläggning ligger. Dessa åtaganden bör dock inte gälla längre
än till dess de av våra grannländer som närmast kan tänkas bli berörda
av en olycka i Ringhalsanläggningen, nämligen Danmark och Norge,
själva har blivit bundna av Pariskonventionen och tilläggskonventionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970 7

Kungl. Maj :t bör meddela behövliga föreskrifter med anledning av statens
åtagande.

Sverige har ingått bilaterala samarbetsavtal på atomenergiområdet
med Förenta Staterna, Storbritannien, Canada och
Schweiz. Gemensamt för dessa avtal är att de syftar till att skapa en ram för
utbyte av information, forskningsresultat, material och utrustning. Avtalen
är avsedda att främja den vidare utvecklingen av atomenergins användning
för fredliga ändamål och innehåller bl. a. föreskrifter om kontroll av nukleärt
material. Nu senast har sådana samarbetsavtal avslutats med Finland
och Sovjetunionen. Båda dessa avtal, som i svensk text torde få fogas som
bilaga 1 och 2 till detta protokoll, skall ratificeras.

Bakgrunden till det svensk-finska avtalet, som undertecknades den 15 oktober
1968, är bl. a. de överläggningar som ägt rum under senare år rörande
planerna på ett nordiskt atomenergisamarbete. Vidare har kommersiella
kontakter etablerats genom att finska företag är underleverantörer till bl. a.
ASEA-ATOM samt genom svenskt deltagande i anbudsgivningen för ett
finskt atomkraftverk. Det har därför befunnits lämpligt att avtalsmässigt
reglera det framtida atomenergisamarbetet med Finland på samma sätt som
skett med de förut nämnda länderna.

Som framgått av vad som tidigare sagts har Finland ännu inte anslutit
sig till det internationella konventionssystemet rörande atomansvarighetsfrågor.
Eftersom Finland avser att inom en nära framtid ansluta sig till såväl
Pariskonventionen som tilläggskonventionen, har det ansetts lämpligt att i
det svensk-finska samarbetsavtalet (artikel 7 punkt 2) införa bestämmelser
som i viss mån föregriper det internationella konventionssystemets reglering
av atomansvarighetsfrågorna mellan de båda staterna. En sådan ordning,
som saknar motsvarighet i tidigare ingångna samarbetsavtal, har bedömts
vara en förutsättning för att väsentliga delar av det samarbete som åsyftas
med avtalet skall komma till stånd. Bestämmelserna, som är ömsesidiga
och skall gälla tills både Sverige och Finland blir bundna av samma internationella
åtaganden, innebär i korthet att för atomskada i följd av atomolycka
den part skall ansvara som vid tiden för olyckan omhänderhade
reaktorn eller det skadeorsakande materialet samt att samma part fritar den
andra parten från allt ansvar och all ersättningsskyldighet. Ersättningsbeloppet
skall dock tillsammans med ersättningar som kan ha utgått i de båda
länderna inte överstiga 120 milj. betalningsenheter.

Samarbetsavtalet mellan Sverige och Sovjetunionen, som undertecknades
den 12 januari 1970, innefattar -— utöver de i sådana avtal vanligen förekommande
bestämmelserna om utbyte av material m. m. — även ett åtagande
från sovjetisk sida att tillhandahålla anrikningstjänster åt svenska
kraftföretag. Eftersom vår nuvarande atomkraftutbyggnad baseras på anrikat
uran öppnar avtalet ett för Sverige värdefullt alternativ när det

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

gäller försörjningen med sådana tjänster. Även detta avtal innehåller en
reglering av atomansvarigheten de båda länderna emellan (artikel IV. 3)
som i huvudsak överensstämmer med motsvarande reglering i det svenskfinska
avtalet. Giltighetstiden för bestämmelserna är dock inte begränsad
så som i det svensk-finska avtalet utan är den samma som för övriga bestämmelser
i avtalet, d. v. s. trettio år från ikraftträdandet.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag att Kungl.
Maj :t föreslår riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Maj:t att för tiden till dess både Danmark och
Norge blivit bundna av såväl Pariskonventionen som tilläggskonventionen
ikläda staten skyldighet att i händelse av atomolycka i de atomreaktoranläggningar
vid Ringhals i Hallands län, som nu är under utförande eller
som i framtiden där kommer att utföras, utge ersättning för atomskada i
följd av olyckan, dels med belopp som anläggningens innehavare, utöver de
ersättningsbelopp som det åligger denne att betala enligt atomansvarighetslagen
(1968: 45), skulle ha varit skyldig att utge, om det för honom enligt
17 § atomansvarighetslagen gällande ansvarighetsbeloppet utgjort ett belopp
motsvarande 15 milj. sådana betalningsenheter som avses i 31 § atomansvarighetslagen,
dels med belopp som staten, utöver de ersättningsbelopp
som det kan åligga staten att betala enligt 29—31 §§ atomansvarighetslagen,
skulle ha varit skyldig att utge enligt nämnda paragrafer, om samtliga
stater som undertecknat tilläggskonventionen vid tiden för olyckan
varit bundna av denna samt det i 31 § första stycket atomansvarighetslagen
föreskrivna beloppet utgjort 70 milj. betalningsenheter,

2. godkänna bestämmelserna i artikel 7 punkt 2 i avtalet mellan Sverige
och Finland om samarbete rörande atomenergins fredliga utnyttjande,

3. godkänna bestämmelserna i artikel IV. 3. i överenskommelsen mellan
Sverige och Sovjetunionen om samarbete rörande atomenergins användning
för fredliga ändamål.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Bilaga 1

Avtal mellan Finlands regering och Sveriges regering
om samarbete rörande atomenergins fredliga utnyttjande

Sveriges regering och Finlands regering,

vilka är angelägna om att i Helsingforsöverenskommelsens
anda ytterligare
stärka det nordiska samarbetet; vilka

åberopar det särskilda samarbete
på atomenergiområdet som
redan etablerats genom det nordiska
kontaktorganet för atomenergifrågor; vilka

erkänner fördelarna av ett
effektivt samarbete på kraftförsörjningsområdet
i samband med utnyttjandet
av atomenergi;

vilka är medvetna om nyttan av
ett samarbete mellan industrier och
forskningsinstitut inom detta och
andra områden;

vilka önskar främja samarbetet
mellan de två länderna och vederbörande
myndigheter i dessa;

har överenskommit om följande:

Artikel 1

1. Med förbehåll för bestämmelserna
i detta avtal, tillgången till material
och personal, tredje personers
rättigheter samt gällande lagar, förordningar
och licensföreskrifter i
Sverige och Finland, skall de avtalsslutande
parterna samarbeta med
och bistå varandra vid främjande
och utvecklande av atomenergins användning
för fredliga ändamål i sina
respektive länder.

2. Det i detta avtal förutsedda
samarbetet och biståndet skall fullföljas
enligt de bestämmelser och
villkor, varom särskilt kan överenskommas.

Artikel 2

1. I enlighet med Artikel 1 och
utan uteslutande av andra former
för samarbete och bistånd, vilka hör
under bestämmelserna i nämnda Artikel,
skall samarbetet bland annat
omfatta:

a) tillhandahållande av icke hemliga
upplysningar, inbegripet upplysningar
rörande:

i) forskning och utveckling,

ii) strålskydds- och säkerhetsfrågor,

iii) förläggning av atomkraftstationer
och andra atomenergianläggningar,

iv) utrustning och installationer
(inbegripet tillhandahållande av
konstruktionsbeskrivningar, ritningar
och specifikationer),

v) användning av utrustning, installationer,
material, atområbränslen,
klyvbart material och bränsle
samt

vi) ekonomiska betingelser för
atomkraftens utnyttjande;

b) prospektering efter och produktion
av uran och andra viktiga råvaror
för utvinning av atomenergi;

c) tillhandahållande och leverans
av utrustning, installationer, material,
atområbränslen, klyvbart material
och bränsle;

d) överlåtelse av pantenträttigheter; e)

tillgång till och utnyttjande av
utrustning och installationer;

f) lämnande av teknisk hjälp och
tjänster;

g) främjandet av industriellt samarbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Artikel 3

1. Vardera avtalsslutande parten
eller personer under dennes jurisdiktion
må lämna till eller mottaga från
den andra avtalsslutande parten eller
personer under endera partens
jurisdiktion upplysningar gällande
frågor, som faller inom ramen för
detta avtal.

Detta utbyte av upplysningar är
förbundet med nedanstående villkor.

a) Upplysningar, som erhållits av
endera avtalsslutande parten enligt
detta avtal, må kunna överlåtas till
tredje man, såvida icke annat fastställts
vid eller före tidpunkten för
upplysningarnas överlämnande;

b) Upplysningar, som av den överlämnade
avtalsslutande parten anses
ha kommersiellt värde, skall endast
överlämnas enligt de villkor och bestämmelser
som fastställes av denna
avtalsslutande part;

c) Överlämnande från endera avtalsslutande
partens sida av upplysningar,
som utvecklats eller ägs av,
och överlåtes av ägande- eller patenträtt
tillhörande personer under dess
jurisdiktion, må endast ske med ifrågavarande
personers medgivande och
på de villkor, som de själva fastställer.

2. Detta avtal omfattar ej överlämnande
av upplysningar och överlåtelse
av ägande- eller patenträtt,
som erhållits från tredj e man på villkor,
som förhindrar dylikt överlämnande
eller dylik överlåtelse.

3. De avslutande parterna skall
främja kontakter mellan vetenskapsmän
och tekniker och bistå studerande
och praktikanter, vilka rekommenderats
av den andra avtalsslutande
parten, att erhålla utbildning
och erfarenhet i atomvetenskap,
atomvetenskap, atomteknik och driften
av atomenergianläggningar, inbegripet
kraftreaktorer.

Artikel 4

1. Personer under endera avtals -

slutande partens jurisdiktion må
med respektive regerings allmänna
eller särskilda bemyndigande leverera
till eller mottaga från den andra
avtalsslutande parten eller behöriga
personer under dennes jurisdiktion
utrustning, installationer, material,
atområbränslen, klyvbart material
och bränsle på kommersiella villkor
eller enligt annan överenskommelse.

2. Vardera avtalsslutande parten
skall tillse att reaktorer, bränsle och
andra material som enligt detta avtal
kommit under dess jurisdiktion och
klyvbart material som härrör från
användningen därav,

a) endast användes för fredliga
ändamål;

b) överlåtes inom dess jurisdiktion
endast till av den bemyndigade
personer; och

c) överlåtes utom dess jurisdiktion
utan på förhand erhållet medgivande
av den andra regeringen endast
i den utsträckning materialet
kommer eller förblir under Internationella
atomenergiorganets säkerhetsföreskrifter;
dock att sådan överlåtelse
därjämte kan vara beroende
av bestämmelser i andra tillämpliga
avtal.

Artikel 5

1. De avtalsslutande parterna, vilka
erkänner betydelsen av ett utnyttjande
av Internationella atomenergiorganets
tjänster, skall så snart som
möjligt påbörja gemensamma förhandlingar
i syfte att träffa avtal
med Internationella atomenergiorganet
rörande dess handhavande av de
säkerhetsföreskrifter som kräves för
att kontrollera att förpliktelsen i Artikel
4:2 a) uppfylles.

2. Om endera regeringen, innan
bestämmelserna ovan i punkt 1 genomförts,
på egen begäran träffat avtal
enligt Artikel 3 A 5 i Internationella
atomenergiorganets stadga, genom
vilket Internationella atomenergiorganets
gällande säkerhetsföre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

skrifter tillämpas eller kommer att
tillämpas på dess verksamhet på
atomenergiområdet, kan denna regering
efter meddelande till den andra
regeringen att ovannämnda avtal tilllämpas
på alla i Artikel 4: 2 uppräknade
objekt, begära att den andra
regeringen inleder förhandlingar för
tillfälligt upphävande av bestämmelserna
i punkt 1. Den andra regeringen
förbinder sig under dessa omständigheter,
att vid lämplig tidpunkt
träffa anstalter enligt målsättningen
i punkt 1 ovan, för att
täcka överföringen till dess territorium
av alla objekt, som är föremål
för åtaganden enligt Artikel 4: 2.
Denna punkt tillämpas med nödvändiga
modifikationer också om endera
regeringen träffar ett sådant avtal
vartill ovan hänvisas, efter det att
bestämmelserna ovan i punkt 1 genomförts.

3. Om övervakning vid någon tidpunkt
icke skulle utföras enligt
punkt 1 eller 2 ovan har båda regeringarna
i samma syfte rätt att utföra
övervakning, som baserar sig på
Internationella atomenergiorganets
vid tiden gällande säkerhetsföreskrifter.
Regeringarna skall överenskomma
om och bistå varandra vid
tillämpningen av denna säkerhetskontroll.

Artikel 6

1. Utom under tiden då säkerhetskontrollen
utövas i enlighet med
punkt 1 eller 2 i Artikel 5 i detta avtal,
har båda avtalsslutande parterna
rätt att om den andra regeringen försummar
att uppfylla sina förpliktelser
enligt Artikel 4 och Artikel 5, begära
att den andra regeringen vidtar
rättelseåtgärder. Om dylika rättelseåtgärder
icke vidtages inom rimlig
tid har den avtalsslutande part, som
påkallat dylika åtgärder, rätt att med
omedelbar verkan uppsäga detta avtal
genom skriftligt meddelande till
den andra avtalsslutande parten.

2. Vid uppsägning av detta avtal
genom meddelande enligt punkt 1
ovan, har vardera regeringen rätt att
påfordra uppsägning av alla kontrakt
som ingåtts enligt detta avtal;
vidare att allt atombränsle eller klyvbart
material som på uppsägningsdagen
är föremål för den andra avtalsslutande
partens åtaganden enligt
artikel 4, överföres till dess jurisdiktion
mot erläggande av vederlag härför
enligt gällande dagspris.

Artikel 7

1. Såvida icke annat angives vid
överföringstidpunkten skall intet i
detta avtal tolkas så, att det medför
ansvarsåliggande i vad avser exaktheten
av upplysningar som lämnats
enligt detta avtal, eller i vad avser
lämpligheten för något särskilt ändamål
av eller exaktheten i specifikationer
för utrustning, installationer,
material, atområbränslen, klyvbart
material eller bränsle, som levererats
enligt detta avtal.

2. De avtalsslutande parterna erkänner
önskvärdheten att så snart
som möjligt tillämpa internationellt
överenskomna åtgärder för ombesörjande
av ersättning och finansiellt
stöd mot skador, som förorsakats av
atomenergins fredliga användning.
De avtalsslutande parterna konstaterar,
att dylika åtgärder genomförts
i Sverige; i avvaktan på att både Sverige
och Finland blir bundna av
samma internationella åtaganden:

a) skall Finlands regering gottgöra
och hålla Sveriges regering och
person under svensk jurisdiktion
skadeslös mot allt ansvar och all ersättningsskyldighet
(inbegripet ansvar
gentemot tredje man), som kan
drabba regeringen eller sådan person
med avseende på atomskada i följd
av atomolycka,

vilken (1) inträffat i reaktor som
helt eller delvis förvärvats enligt detta
avtal, eller vid vilken medverkat
material som erhållits enligt avtalet

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

eller radioaktiv produkt inklusive
atombränsle, som alstrats genom användande
av sådana reaktorer eller
sådant material; och

vilken (2) inträffat vid tid då reaktorn
eller det skadeorsakande materialet
omhänderhades av Finlands
regering eller personer under finsk
jurisdiktion;

b) skall Sveriges regering gottgöra
och hålla Finlands regering och
person under finsk jurisdiktion skadeslös
mot allt ansvar och all ersättningsskyldighet
(inbegripet ansvar
gentemot tredje man), som kan
drabba regeringen eller sådan person
med avseende på atomskada, i följd
av atomolycka,

vilken (1) inträffat i reaktor som
helt eller delvis förvärvats enligt detta
avtal, eller vid vilken medverkat
material som erhållits enligt avtalet
eller radioaktiv produkt inklusive
atombränsle som alstrats genom användande
av sådana reaktorer eller
sådant material; och

vilken (2) inträffat vid tid då reaktorn
eller det skadeorsakande materialet
omhänderhades av Sveriges
regering eller personer under svensk
jurisdiktion; detta med avseende på
sådana olyckshändelser för vilka ersättning
icke utgår enligt den svenska
lagstiftningen;

c) skall den skadeersättning varom
stadgas i punkt a) eller b) ovan
icke i fråga om någon atomolycka
uppgå till högre belopp än att det
sammanlagda beloppet av denna ersättning
samt de ersättningar som
kan ha utgått i de båda länderna ej
överstiger 120 miljoner betalningsenheter.

Artikel 8

I detta avtal avses med:

”Utrustning” väsentligare maskiner,
anläggningar eller apparater,
eller viktigare delar därav, vilka är
speciellt lämpade att användas i
atomenergiprogram;

”Kraftreaktor” nukleär reaktor
som är konstruerad eller anpassad
för produktion av elektrisk eller annan
energi;

”Bränsle” varje ämne eller kombination
av ämnen, som tillverkats
för att användas i en reaktor för
frambringande eller upprätthållande
av en nukleär kedjereaktion;

”Atområbränsle” och ”klyvbart
material” har samma betydelse som
givits dem i Internationella atomenergiorganets
stadga;

”Atombränsle” klyvbart material,
bestående av uran eller plutonium i
form av metall eller i legering eller
i kemisk förening, och annat jämförbart
klyvbart material;

”Material” bränsle, atområbränsle,
atombränsle och annat material
som med hänsyn till sin kvalitet eller
renhet speciellt lämpar sig att användas
i atomenergiprogram;

”Radioaktiv produkt” annat radioaktivt
material än atombränsle samt
radioaktivt avfall, om materialet eller
avfallet bildats vid framställning
eller användning av atombränsle eller
blivit radioaktivt genom bestrålning
i samband med sådan framställning
eller användning;

”Atomskada” dels skada som orsakas
av radioaktiva egenskaper hos
atombränsle eller radioaktiv produkt
eller av radioaktiva egenskaper i förening
med giftiga, explosiva eller
andra farliga egenskaper hos bränslet
eller produkten, dels skada som
orsakas av joniserande strålning från
annan strålningskälla i en atomanläggning
än atombränsle eller radioaktiv
produkt;

”Atomolycka” sådan händelse eller
serie händelser med samma ursprung
som orsakar atomskada;

”Person” fysisk eller juridisk person,
allmän eller privat organisation,
statlig myndighet eller företag;

”Personer under svensk respektive
finsk jurisdiktion” fysiska personer
som är svenska respektive finska

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

medborgare eller stadigvarande bosatta
i Sverige respektive Finland
samt juridiska personer som är etablerade
i Sverige respektive Finland;

”Härrörande” alstrat genom en eller
flera behandlingar;

”Betalningsenhet” 0,88867088 gram
fint guld.

Artikel 9

1. Detta avtal skall ratificeras och
ratifikationsinstrumenten skall utväxlar
i Helsingfors snarast möjligt.

2. Detta avtal skall träda i kraft
30 dagar efter tidpunkten för ratifikationsinstrumentens
utväxlande.

3. Artiklarna 1, 2 och 3 i detta
avtal upphör att gälla 30 år efter dess
ikraftträdande, om de icke förnyas
genom överenskommelse mellan de
avtalsslutande parterna. Alla övriga
artiklar förblir därefter i kraft i en -

lighet med vad som överenskommits
i detta avtal och skall vara i kraft
tills de blivit uppsagda genom överenskommelse
mellan de avtalsslutande
parterna, med hänsyn till:

a) klyvbart material, som under
avtalstiden alstrats genom användning
av en reaktor, huvudbeståndsdel
av reaktor, bränsle eller annat
material, som tillhandahållits enligt
detta avtal; och

b) bränsle och annat atombränsle
eller klyvbart material, som tillhandahållits
enligt detta avtal.

Till bekräftelse härav har undertecknade
vederbörligen befullmäktigade
av sina respektive regeringar,
undertecknat detta avtal och försett
detsamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm i två exemplar
på svenska och finska språken,
vilka båda texter äger lika vitsord,
den 15 oktober 1968.

För Finlands regering
Ralph Enckell

För Sveriges regering
Krister Wickman

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Bilaga 2

Överenskommelse mellan Sveriges regering och De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions regering om samarbete rörande atomenergins användning för fredliga ändamål

Sveriges regering och De Socialistiska
Rådsrepublikernas Unions regering vilka

önskar bedriva ett forsknings-
och utvecklingsprogram syftande
till förverkligandet av atomenergins
användning för fredliga och
humanitära ändamål, inbegripet
konstruktion, uppförande och drift
av kraftproducerande reaktorer och
forskningsreaktorer samt utbyta informationer
rörande den vidare utvecklingen
av atomenergins användning
för fredliga ändamål;

vilka inser de fördelar som följer
av ett effektivt samarbete mellan de
bägge länderna inom detta område;

har träffats följande överenskommelse: ARTIKEL

1. Parterna skall, enligt bestämmelserna
i denna överenskommelse
och beroende av tillgången på personal
och material samt i enlighet med
tillämpliga lagar, förordningar, riktlinjer
och licensbestämmelser gällande
i respektive länder, samarbeta
med varandra i sin strävan att använda
atomenergi för fredliga ändamål.

Detta samarbete kommer att bedrivas
i enlighet med bestämmelserna
i fördraget om förhindrande av
spridning av kärnvapen.

2. Hemliga uppgifter skall ej överlämnas
med stöd av denna överenskommelse
och ej heller skall material,
utrustning eller andra anordningar
överföras eller några tjänster
utföras med stöd av denna överenskommelse,
om överförandet av så -

dant material, sådan utrustning eller
sådana anordningar eller utförandet
av sådana tjänster innebär överlämnande
av hemliga uppgifter.

3. Denna överenskommelse skall
ej innebära krav på utbyte av sådana
informationer som Parterna ej
har rätt att överlämna.

ARTIKEL II

I enlighet med vad som stadgas i
Artikel I, och med hänsyn till Protokollet
den 12 februari 1968 om samarbete
mellan Kungliga Svenska Ingeniörsvetenskapsakademien
och
Statliga kommittén för utnyttjande
av atomenergi i De Socialistiska
Rådsrepublikernas Union skall de
Avtalsslutande Parterna utbyta icke
hemliga uppgifter rörande atomenergins
användning för fredliga ändamål
och därmed sammanhängande
hälso- och säkerhetsproblem.

ARTIKEL III

Statliga företag samt personer under
endera Avtalsslutande Partens
jurisdiktion må med respektive regerings
allmänna eller särskilda bemyndigande
leverera till eller mottaga
från på samma sätt bemyndigade
statliga företag eller personer hos
den andra Avtalsslutande Parten, utrustning
inbegripet kärnreaktorer
och bränsle till dessa, material,
atområbränsle och särskilt klyvbart
material på kommersiell basis.

2. Varje sådan leverans skall ske
enligt denna överenskommelses bestämmelser
och med iakttagande av
följande villkor:

(a) med undantag för sådana fall,

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

där särskilt förbehåll gjorts av den
levererande Avtalsslutande Parten
vid eller före den första leveransen
får utrustning och material, som förvärvats
enligt denna överenskommelse,
liksom registrerat material, överlåtas
till den mottagande Avtalsslutande
Partens statliga företag och
personer under denna Avtalsslutande
Parts jurisdiktion, dock med förbehåll
för den senare Partens särskilda
bemyndigande;

(b) utrustning inklusive kärnreaktorer,
registrerat material och andra
material, som förvärvats enligt
denna överenskommelse, får av den
mottagande Avtalsslutande Parten
överlåtas utanför området för dess
jurisdiktion under förutsättning av
den levererande Avtalsslutande Partens
medgivande och med beaktande
av Internationella Atomenergiorganets
föreskrifter om säkerhetskontroll; (c)

särskilt klyvbart material,
som härrör från användning av registrerat
material, må överlåtas utanför
området för den mottagande Avtalsslutande
Partens jurisdiktion på
villkor att materialet förblir underkastat
Internationella Atomenergiorganets
föreskrifter om säkerhetskontroll; ARTIKEL

1. Den mottagande Avtalsslutande
Parten skall garantera den levererande
Avtalsslutande Parten, dess
statliga företag och personer med
vederbörligt bemyndigande skydd
mot förluster och befrielse från ansvar
och all ersättningsskyldighet
(inbegripet ansvar mot tredje part)
i vilken rättslig angelägenhet det vara
må, som härrör från produktion
eller tillverkning av, leverans av,
äganderätt till, uthyrning, besittning
eller utnyttjande av material samt
registrerat material, som tillhandahållits
enligt denna överenskommelse
sedan det övertagits av den mot -

tagande Avtalsslutande Parten, dess
statliga företag eller enskilda personer,
som bemyndigats av den mottagande
Avtalsslutande Parten.

2. Såvida inte annat angives vid
överlämnandet av information eller
specifikation för utrustning, material,
atområbränslen, särskilt klyvbart
material eller bränsle, som levereras
enligt denna överenskommelse,
skall intet i denna överenskommelse
tolkas såsom innebärande ansvarsåliggande
i vad avser riktigheten
i ovannämnda information eller
exaktheten i ovannämnda specifikationer.

3. I händelse av atomolycka, som
har samband med fredligt utnyttjande
av atomenergi inom ramen för
detta avtal, gäller följande:

(a) Sveriges regering befriar
De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions regering och de statliga företag
och de personer som står nnder
dess jurisdiktion, från allt ansvar
och förpliktelse att ersätta skada (inklusive
ansvar gentemot tredje
part), som kan drabba De Socialistiska
Rådsrepublikernas Unions regering
eller ovannämnda statliga företag
och enskilda personer på grund
av atomskada i följd av sådan atomolycka,

vilken (1) ägt rum i samband med
utnyttjande av utrustning som helt
eller delvis levererats till Sverige på
grundval av denna överenskommelse,
eller vid vilken medverkat material
eller registrerat material eller
särskilt klyvbart material, som
framställts genom utnyttjande av
atområbränsle, särskilt klyvbart material
eller bränsle, som erhållits på
grundval av denna överenskommelse,
och

vilken (2) ägt rum vid den tid, då
utrustningen eller det skadeorsakande
materialet eller registrerade materialet
omhänderhades av Sveriges regering
eller under dess jurisdiktion
stående statliga företag eller enskilda
personer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

(b) De Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions regering befriar Sveriges
regering och de statliga företag
och de personer som står under dess
jurisdiktion, från allt ansvar och förpliktelse
att ersätta skada (inklusive
ansvar gentemot tredje part), som
kan drabba Sveriges regering eller
ovannämnda statliga företag och enskilda
personer på grund av atomskada
i följd av atomolycka,

vilken (1) ägt rum i samband med
utnyttjande av utrustning som helt
eller delvis levererats till De Socialistiska
Rådsrepublikernas Union på
grundval av denna överenskommelse,
eller vid vilken medverkat material
eller registrerat material eller
särskilt klyvbart material, som framställts
genom utnyttjande av atområbränsle,
särskilt klyvbart material
eller bränsle, som erhållit på grundval
av denna överenskommelse och

vilken (2) ägt rum vid den tid, då
utrustningen eller det skadeorsakande
materialet eller registrerade materialet
omhänderhades av De Socialistiska
Rådsrepublikernas Unions regering
eller under dess jurisdiktion
stående statliga företag eller enskilda
personer.

ARTIKEL V

Under den tid denna överenskommelse
äger giltighet kommer anrikningstjänster
att tillhandahållas från
anläggningar i De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union till bemyndigade
svenska statliga företag eller personer
under svensk jurisdiktion, enligt
de bestämmelser och på de villkor
varom parterna må komma överens.
Ifrågavarande anrikningstjänster
må tillhandahållas såväl med avseende
på atområbränsle av svenskt
ursprung och atområbränsle som levererats
till Sverige från tredje part,
som med avseende på återvunnet
svagt anrikat material härrörande
från upparbetning av använt reaktorbränsle.

Anrikat uran levererat enligt detta

avtal må innehålla upp till fem procent
av isotopen uran-235.

Priserna på anrikningstjänsterna
får ej överstiga de vid leveranstidpunkten
gällande priserna på världsmarknaden.

ARTIKEL VI

1. Sveriges regering och De Socialistiska
Rådsrepublikernas Unions
regering garanterar att material, registrerat
material och utrustning,
som enligt denna överenskommelse
ställs till endera regeringens eller till
någon persons under dess jurisdiktion
förfogande uteslutande skall användas
för fredliga ändamål.

2. Sveriges regering och De Socialistiska
Rådsrepublikernas Unions
regering erkänner önskvärdheten av
ett utnyttjande av Internationella
Atomenergiorganets hjälpmedel och
tjänster, i syfte att garantera ickespridning
av kärnvapen i enlighet
med bestämmelserna i fördraget om
förhindrande av spridning av kärnvapen
och överenskommer att Internationella
Atomenergiorganet ofördröj
ligen skall anmodas ikläda sig
ansvaret för att detta syfte uppnås
genom att tillämpa dess bestämmelser
om säkerhetskontroll på material,
registrerat material och utrustning
som levererats på grundval av
denna överenskommelse och att kontrollen
skall ske i enlighet med gällande
föreskrifter. De nödvändiga åtgärderna
skall genomföras i enlighet
med avtal, som kommer att slutas efter
förhandlingar mellan Parterna
och Internationella Atomenergiorganet.

ARTIKEL VII

Såvida ej annorlunda angives, avses
vid tillämpningen av denna överenskommelse
med

(a) ”utrustning” alla apparater,
anordningar, instrument eller maskiner,
inklusive kärnreaktorer, som är
avsedda för forskning, utveckling,
bearbetning, förvaring eller använd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

ning i samband med verksamhet på
atomenergins område;

(b) ”material” alla ämnen, som är
av speciell användbarhet eller har betydelse
vid arbeten på sådana områden
för atomenergins fredliga utnyttjande,
om vilka de Avtalsslutande
Parterna kan överenskomma; dock
ej registrerat material enligt definitionen
i moment (f) i denna Artikel;

(c) ”atområbränsle” uran, innehållande
den i naturen förekommande
blandningen av isotoper; uran utarmat
på isotopen 235; torium; något
av de nyssnämnda materialen i
form av metall, legering, kemisk förening
eller koncentrat; varje annat
material innehållande ett eller flera
av de nyssnämnda materialen i en
sådan koncentration som må avtalas
av de Avtalsslutande Parterna; samt
sådant annat material som överenskommes
av de Avtalsslutande Parterna; (d)

”särskilt klyvbart material”
plutonium, uran-233, uran-235, uran
anrikat på isotoperna 233 eller 235;
material innehållande ett eller flera
av de nyssnämnda materialen; samt
sådant annat material som överenskommes
av de Avtalsslutande Parterna;
”särskilt klyvbart material”
skall dock ej omfatta atområbränsle;

(e) ”bränsle” atområbränsle eller
särskilt klyvbart material eller båda,
när dessa är avsedda eller till form
och kvantitet lämpade att införas i
en kärnreaktor i syfte att frambringa
eller upprätthålla en nukleär kedjereaktion; (f)

”registrerat material” atområbränsle,
särskilt klyvbart material
eller bränsle, som förvärvats enligt
denna överenskommelse, eller särskilt
klyvbart material som härrör
från användningen av atområbränsle,
särskilt klyvbart material eller
bränsle, som förvärvats enligt denna
överenskommelse eller framställts i
en kärnreaktor som förvärvats i enlighet
med denna överenskommelse,
och som skall föras in i den inventa -

rieförteckning, som avses skola upprättas
;

(g) ”statliga företag” i vad avser
Sverige behöriga statliga organisationer
och företag, bemyndigade av
svenska regeringen, och i vad avser
De Socialistiska Rådsrepublikernas
Union vederbörande behöriga statliga
organisationer, bemyndigade av De
Socialistiska Rådsrepublikernas
Unions regering, samt de övriga företag
som de Avtalsslutande Parterna
kan träffa överenskommelse om;

(h) ”personer” enskilda personer,
firmor, bolag, aktiebolag, enkla bolag,
föreningar och andra privata eller
statliga organisationer samt deras
respektive ombud och lokala representanter;
”personer” skall dock ej
omfatta statliga företag enligt definitionen
i moment (g) i denna Artikel.

ARTIKEL VIII

Det praktiska förverkligandet av
samarbetet enligt denna överenskommelse
skall ske medelst tilläggsöverenskommelser,
protokoll eller kontrakt
som skall slutas mellan de båda
Parternas bemyndigade instanser.

ARTIKEL IX

1. Denna överenskommelse skall
ratificeras snarast möjligt och träder
i kraft i och med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten,
vilken skall
äga rum i Stockholm.

2. Denna överenskommelse upphör
att gälla efter 30 år fr. o. m. dagen
för dess ikraftträdande, såvida
avtalet ej förlängs genom bilaterala
tilläggsöverenskommelser mellan de
Avtalsslutande Parterna.

De bilaterala tilläggsöverenskommelser,
protokoll eller kontrakt, som
ingås på grundval av denna överenskommelse
skall vara i kraft under
den i dessa tilläggsöverenskommelser,
protokoll eller kontrakt fastställda
tiden, oberoende av dagen för
denna överenskommelses upphörande.

Kungi. Maj:ts proposition nr 86 år 1970

Till bekräftelse härav har under- skedde i Moskva den 12 januari 1970,
tecknade, vederbörligen befullmäkti- i två exemplar på svenska och ryska

gade av sina regeringar, underteck-nat denna överenskommelse, som	språken, vilka båda texter äger sam-ma vitsord.
För Sveriges regering	För De Socialistiska Rådsrepubliker-nas Unions regering
Krister Wickman	A. M. Petrosiants

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700188