Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
1
Nr 84
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående transportstöd
som regionalpolitiskt medel; given Stockholms slott
den 13 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Bengt Norling
Propositionens huvudsakliga innehåll
För att främja de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet
i Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet föreslås i propositionen
ett transportstöd i syfte att minska de kostnadsmässiga olägenheter,
som följer med långa avstånd inom stödområdet. Transportstödet avses omfatta
järnvägs- och lastbilstransporter från ort inom stödområdet på sträckor
över 300 km. Av regional- och näringspolitiska skäl bör enligt förslaget
stödet inriktas på helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat och avse
utgående transporter och transporter inom stödområdet. Varumässigt spänner
de stödberättigade transporterna över ett brett register av från regionalpolitisk
synpunkt betydelsefulla produktslag. Malmer, metaller, mera obearbetade
halvfabrikat inom järn- och stålsektorn, träråvaror och pappersmassa
samt oljor och bensin undantas. De föreslagna fraktnedsättningarna
varierar mellan 15 och 35 % av erlagd frakt beroende på avsändningsortens
geografiska belägenhet inom stödområdet. Stödet avses utgå i form av årlig
restitution. En särskild fraktbidragsnämnd skall enligt förslaget inrättas
den 1 januari 1971, från vilken tidpunkt stödet föreslås utgå. Verksamheten
föreslås bedriven på försök under en treårsperiod. Årskostnaden har i utgångsläget
uppskattats till ca 25 milj. kr.
1-—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 84
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 13 mars 1970.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,
Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Norling, anmäler
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om transportstöd
som regionalpolitisk medel och anför.
1. Inledning
Under de senaste månaderna har ett utredningsarbete bedrivits inom
kommunikationsdepartementet, varvid närmare övervägts möjligheterna att
genom insatser på transportområdet ytterligare främja de lokaliserings- och
näringspolitiska strävandena att utveckla näringslivet i Norrland och angränsande
delar av stödområdet. Utredningsarbetet har omfattat studium av
transportstruktur och varuströmmar i de berörda delarna av landet, bedömning
av avståndsfaktorns kostnadsmässiga effekter och analys av olika tänkbara
modeller för ett transportstöd. Som resultat av dessa överväganden har
ett konkret förslag framlagts till ett regionalpolitisk! utformat transportstöd.
2. Transporter från, till och inom stödområdet
Järnvägstransporter
En kartläggning har skett av SJ :s transporter under år 1968 från, till och
inom stödområdet vad avser såväl vagnslast- som styckegods. Som en arbetshypotes
har stödområdet därvid getts den avgränsning som föreslagits
i 1968 års lokaliseringsutrednings betänkande (SOU 1969:49). Transporterna
har mätts i såväl vikt och fraktintäkt som tonkm. Utifrån en indelning
av stödområdet i åtta och av landet i övrigt i fem regioner har transporternas
regionala spridning ur avsändnings- och mottagningssynpunkt
studerats. Det dominerande vagnslastgodset har i sammanhanget uppdelats
i tretton representativa huvudgrupper. För styckegodset har detta inte kun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970 3
nät ske utan en uppdelning har gjorts på sändningsslag och antal sändningar.
Vissa grundläggande data om transporterna har sammanställts i följande
tabell.
Tabell 1. Transporterade kvantiteter, utfört transportarbete och uppburna fraktintäkter,
järnvägstransporter
Från stöd-området |
Till stöd-området |
Inom stöd-området |
Inom övriga |
Summa |
||
Kvan- titet |
1 000 ton... %......... |
3 872 12,7 |
4 434 |
4 283 14,1 |
17 832 58,6 |
30 421 |
Trans- |
milj. tonkm |
2 256 |
1 955 |
960 |
4 471 |
9 642 |
port- arbete |
%......... |
23,4 |
20,3 |
9,9 |
46,4 |
100,0 |
Frakt- |
milj. kr. ... |
160 |
207 |
86 |
658 |
1 in |
intäkt |
%......... |
14,4 |
18,6 |
7,7 |
59,3 |
100,0 |
Av tabellen framgår att transporterna från och till stödområdet representerar
ett transportarbete för ifrågavarande år motsvarande 23 resp.
20 % av SJ:s totala transportarbete i fråga om vagnslast- och styckegods.
Av de transporterade kvantiteterna utgör de ut- och ingående transporterna
13 resp. 15 % av SJ :s totalt transporterade godsmängd. Mätt i fraktintäkt
svarar de ut- och ingående transporterna för 14 resp. 19 % av SJ:s
totala fraktintäkt.
I fråga om fraktintäkten — vilken från kundens synpunkt representerar
en fraktkostnad och vilken är av särskilt intresse med hänsyn till att den
enligt förslaget i det följande bildar utgångspunkt för beräkningen av transportstödet
— är det betydelsefullt att få en uppfattning om dess storlek med
frånräkning av de mera lokala transporterna. Som sådana har därvid bedömts
transporter understigande 300 km.
Tabell 2. Fraktintäkter för transporter på järnväg från, till och inom stödområdet totalt
samt exkl. transporter under 300 km (milj. kr.)
Från stöd-området |
Till stöd-området |
Inom stöd-området |
Summa |
|
Totalt........................... |
160 |
207 |
86 |
453 |
därav vagnslastgods.................. |
140 |
146 |
72 |
358 |
styckegods..................... |
20 |
61 |
14 |
95 |
Exkl. transporter under 300 km____ |
130 |
167 |
32 |
329 |
därav vagnslastgods.................. |
115 |
114 |
25 |
254 |
styckegods..................... |
15 |
53 |
7 |
75 |
Vad beträffar de utgående transporterna framgår av tab. 3
att i fråga om vagnslastgods nära 400 000 ton av godskvantiteterna hänför
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 8 i år 1970
Tabell 3. Från och till stödområdet på järnväg som vagnslastgods transporterade kvantiteter
och därvid utfört transportarbete, regional fördelning
Från stödområdet |
Till stödområdet |
|||
Mottagande resp. avsändande region |
Kvantitet 1 000 ton |
Transport-arbete milj. |
Kvantitet 1 000 ton |
Transport-arbete milj. |
Norrbottens kustland..................... |
392 |
564 |
204 |
275 |
Norrbottens inland....................... |
24 |
35 |
83 |
122 |
Västerbottens kustland................... |
216 |
265 |
267 |
292 |
Västerbottens inland...................... |
13 |
14 |
27 |
28 |
Västernorrlands län....................... |
635 |
485 |
520 |
335 |
Jämtlands län............................ |
83 |
70 |
166 |
117 |
Norra Gävleborgs län..................... |
325 |
165 |
370 |
149 |
Norra Kopparbergs och norra Värmlands län............... |
2 125 |
625 |
2 648 |
526 |
Totalt vagnslastgods...................... |
3 813 |
2 223 |
4 286 |
1 844 |
sig till Norrbottens kustland, 215 000 ton till Västerbottens kustland och
sammanlagt ca 40 000 ton till Norrbottens och Västerbottens inland. Drygt
2 100 000 ton kommer från de norra delarna av Kopparbergs och Värmlands
län.
Av tab. 4 framgår, att de kvantitativt och i fråga om transportarbete betydelsefulla
varugrupperna i de utgående transporterna utgörs av trävaror,
pappersmassa och papper samt järn och stål. I fråga om vissa av de angivna
varugrupperna kan följande konstateras.
Av träråvaror hänför sig — av den sammanlagda uttransporterade kvantiteten
varor om 430 000 ton—395 000 ton till norra delarna av Kopparbergs
och Värmlands län. Trävarufrakterna går i regel från södra delarna
av stödområdet till regionerna omedelbart söder därom. Det är alltså i stor
utsträckning fråga om kortväga transporter. Det gäller bl. a. virkestransporter
från Kopparbergs län till industrierna vid kusten.
I fråga om färdiga trävaror uppgår kvantiteterna för de sammanlagda uttransporterna
till 580 000 ton. Som jämförelse kan nämnas att transporterna
inom stödområdet för färdiga trävaror endast omfattar ca 200 000 ton.
I fråga om Norrbottens kustland utgör kvantiteten 94 000 ton, dvs. något
mer än hälften av kvantiteterna från de norra delarna av Kopparbergs och
Värmlands län. En betydande uttransport sker också från Västernorrlandsregionen
(75 000 ton) och norra delen av Gävleborgs län (125 000 ton). En
avsevärd del av de trävaror, som transporteras från norr till söder, är avsedda
för export (50 %). Exporten sker huvudsakligen över skånehamnar.
De transporterade kvantiteterna av papper och pappersmassa från stödområdet
uppgår till sammanlagt ca 900 000 ton. Från norra delarna av Kopparbergs
och Värmlands län transporteras ca 400 000 ton och från Västernorrlands
län 275 000 ton. Transporterna går i första hand till exporthamnar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 84- år 1970
5
Tabell i. Från, till och inom stödområdet på järnväg transporterade kvantiteter och
därvid utfört transportarbete, fördelning på varugrupper
Från stödområdet |
Till stödområdet |
Inom stödområdet |
|||
Kvanti-tet 1 000 |
Trans-portar-bete milj. |
Kvanti-tet 1 000 |
Trans-portar-bete milj. |
Kvanti-tet 1 000 |
Trans-portar-bete milj. |
61 |
29 |
376 |
323 |
45 |
20 |
88 |
33 |
118 |
102 |
51 |
18 |
429 |
88 |
593 |
214 |
752 |
156 |
580 |
510 |
131 |
50 |
198 |
72 |
893 |
586 |
87 |
55 |
498 |
128 |
992 |
540 |
481 |
202 |
266 |
108 |
182 |
143 |
172 |
144 |
63 |
29 |
50 |
37 |
20 |
17 |
5 |
2 |
2 |
1 |
402 |
131 |
340 |
80 |
151 |
96 |
245 |
161 |
87 |
35 |
137 |
58 |
333 |
204 |
246 |
47 |
125 |
39 |
1 184 |
137 |
1 570 |
215 |
124 |
63 |
143 |
104 |
108 |
31 |
3 813 |
2 223 |
4 286 |
1 844 |
4 228 |
942 |
1 |
0 |
2 |
1 |
0 |
0 |
3 |
2 |
10 |
7 |
2 |
1 |
4 |
2 |
10 |
7 |
3 |
1 |
45 |
26 |
107 |
82 |
38 |
13 |
5 |
3 |
20 |
13 |
12 |
3 |
59 |
33 |
148 |
in |
56 |
18 |
s 3 872 |
| 2 256 |
4 434 |
1 955 |
| 4 284 |
96 |
Vagnslastgods
Livsmedel..............
Foder och gödningsmedel.
Trävaror (råvaror).......
Trävaror (färdigvaror). . .
Pappersmassa, papper____
Järn och stål............
Textil, läder, plast, gummivaror.
Bensin, oljor..................
Kemikalier...................
Cement, tegel, betong..........
Malmer1, stenkol, koks.........
Övriga varor..................
Totalt vagnslastgods.
Styckegods
Expressgods..........
Paketgods............
Småfraktgods.........
Övrigt fraktstyckegods.
Ilstyckegods..........
Totalt styckegods.....
1 Exkl. lapplandsmalm
I fråga om malmer gäller att lapplandsmalmen, dvs. exportmalm på Malmbanan,
ej ingår i redovisningen. De redovisade transporterna avser främst
bergslagsmalm. Härtill kommer transporter av bolidenmalm och järnmalmstransporter
till Luleå järnverk.
De utfraktade kvantiteterna av järn och stål uppgår till i det närmaste
1 000 000 ton. Härav transporteras 700 000 ton från de norra delarna av
Kopparbergs och Värmlands län och ca 210 000 ton från Norrbottens kustland
samt 35 000 ton från Västernorrlands län. Uttransporterna från norra
delen av stödområdet går i första hand till Göteborg, Stockholm och Skåne.
För gruppen metaller, maskiner och fordon, dvs. den grupp som är att
hänföra till verkstadsindustrin, är den sammanlagda transportkvantiteten
180 000 ton, varav 40 000 ton transporteras från de norra delarna av Kopparbergs
och Värmlands län, 65 000 ton från Västernorrlands län och
60 000 ton från Västerbottens kustland.
Den uttransporterade kvantiteten av textil, läder och plast uppgår till
50 000 ton, varav nära 40 000 ton hänför sig till Västernorrlands län. Gods
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 84- år 1970
mängden uttransporterade kemikalier är 150 000 ton. Större delen eller
90 000 ton transporteras från Västernorrlands län.
I fråga om styckegodstrafiken omfattar den utgående trafiken sammanlagt
ca 59 000 ton med en fraktintäkt av ca 20 milj. kr. Ca 45 000 ton hänför
sig till övrigt fraktstyckegods och endast 5 000 ton till ilstyckegods.
I fråga om de ingående transporterna framgår av tab. 3, att
ca 2 650 000 ton av godskvantiteten gäller vagnslasttransporter, som går till
norra delarna av Kopparbergs och Värmlands län. Till Västerbottens kustland
transporteras 270 000 ton, till Norrbottens kustland 205 000 ton, till
Norrbottens inland 85 000 ton och till Västerbottens inland 30 000 ton.
Av tab. 4 framgår att gruppen träråvaror kvantitetsmässigt utgör en betydande
andel (14 %) av de totala godsströmmarna för de ingående transporterna.
Livsmedelstransporterna uppgår till ej mindre än 375 000 ton
vilka fördelar sig på de olika regionerna i stort sett efter befolkningsstorleken.
Olika slags färdigvaror återfinns under skilda varugrupper, exempelvis
gruppen textil, läder och plast, gruppen trävaror (färdigvaror) samt under
den relativt stora och heterogena varugruppen övriga varor.
Intransporter av andra metaller, maskiner och fordon, vilka svarar för
ca 4 % av de totala kvantiteterna av de ingående transporterna, fördelar
sig på de olika regionerna på så sätt att exempelvis till de norra delarna av
Kopparbergs- och Värmlandsregionerna sänds 50 000 ton och till Västernorrlands
län 25 000 ton, till Västerbottens kustland 45 000 ton samt till Norrbottens
kustland 17 000 ton.
Av de totalt 480 000 ton järn- och stålvaror som transporteras till stödområdet
går 340 000 ton till de norra delarna av Kopparbergs och Värmlands
län. Transporterna till Västerbottens kustland uppgår till 30 000 ton och till
Västernorrlands län 45 000 ton. Motsvarande tal för Norrbottens kustland
är 25 000 ton, för Norrbottens inland 15 000 ton samt för Västernorrlands
län 45 000 ton. Gruppen järn och stål svarar för 11 % av de totala godsmängderna
av ingående transporter.
Intransporterna av träråvaror sker i första hand till norra delarna av
Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län och till Västernorrlands län.
Det är alltså fråga om i huvudsak kortväga transporter. Träråvarorna kommer
främst från Stockholmsregionen och östra delarna av Götaland.
För varugruppen bensin och oljor är intransporterna på järnväg helt koncentrerade
till de norra delarna av Kopparbergs- och Värmlandsregionerna.
Övriga regioner tillförs endast mindre kvantiteter på järnväg. Bensin- och
oljetillförseln i övrigt till stödområdet sker sjövägen.
I fråga om cement, tegel och betong utgörs mottagningsområdet främst
av norra delarna av Kopparbergs och Värmlands samt av Västernorrlands
län. Intransporterna av malmer, stenkol och koks går nästan helt till södra
delen av stödområdet.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr år 1970
Det ingående styckegodset är av betydande omfattning. Det representerar
en kvantitet om 148 000 ton och en fraktintäkt om ca 61 milj. kr. Intransporterna
av ilstyckegods uppgår till endast 20 000 ton.
Vad avser transporterna inom området dominerar gruppen
malmer, stenkol och koks med en transportkvantitet uppgående till 1 600 000
ton. Även betydande kvantiteter trävaror går i trafik inom området (750 000
ton). Motsvarande mängd för järn och stål är ca 265 000 ton, medan transporterna
av verkstadsprodukter endast uppgår till ca 65 000 ton.
I fråga om medeltransportsträckorna gäller, att den genomsnittliga
transportsträckan för vagnslastgods för landet som helhet utgör
315 km. Från stödområdet utgående transporter har en genomsnittlig
transportsträcka av 583 km och transporterna in till stödområdet en genomsnittlig
transportsträcka av 430 km. Dessa siffror kan jämföras med
transportsträckorna inom övriga Sverige och inom stödområdet där de genomsnittliga
sträckorna är 249 resp. 223 km. Den längre medeltransportsträckan
för utgående gods beror på att betydande del av godset är exportgods.
Även medeltransportsträckan för styckegodset är vad avser transportarbetet
från och till stödområdet betydligt längre än riksgenomsnittet.
Lastbilstransporter
Det totala yrkesmässiga transportarbetet med lastbil i Sverige uppgick år
1968 till uppskattningsvis 14 000 milj. tonkm, vilket innebär en ökning sedan
år 1967 med drygt 14 %. Den helt dominerande delen av transporterna
avser avstånd under 100 km.
Den i förevarande sammanhang intressanta delen av transportarbetet utgörs
av det som rubriceras som fjärrtrafik. Totalt utnyttjades år 1968 i denna
trafik 2 500 lastbilar. Den totala fraktintäkten för fjärrtrafiken uppgick
till knappt 400 milj. kr., vilket bör ställas i relation till drygt 1,1 miljard kr.
för SJ i fråga om motsvarande trafik. Lastbilarnas intäkter för fjärrtrafik
uppgår således till drygt 30 % av SJ :s.
De i det följande redovisade beräkningarna avseende godsströmmarna med
lastbil från, till och inom stödområdet har gjorts på grundval av medeltransportsträckor
mellan de olika länen. Transportkostnaderna för den lastbilstrafik
som berör stödområdet har uträknats med hjälp av medeltransportsträckorna
och ett för hela landet uträknat genomsnittligt tonkilometerpris.
Vid ett tonkilometerpris av 12 öre skulle transportkostnaderna för
intransporter uppgå till ca 35 milj. kr. och för uttransporter från stödområdet
till ca 35 milj. kr. samt för transporterna inom stödområdet till ca 5
milj. kr., i samtliga fall vid avstånd överstigande 300 km. Totalt innebär
detta en kostnad för sådana fjärrlastbilstransporter från, till och inom stödområdet
av ca 75 milj. kr.
Vad som kan rubriceras som massgods, dvs. mera obearbetat järn och
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 8h år 1970
Tabell 5. Transporterade kvantiteter och uppburna fraktintäkter vid lastbilstransporter
över 300 km från och till stödområdet
Län |
Från stödområdet |
Till stödområdet |
||
1 000 ton |
milj. kr. |
1 000 ton |
milj. kr. |
|
BD................. |
60 |
8,6 |
47 |
6,3 |
AC................. |
61 |
6,3 |
60 |
5,8 |
Z................... |
22 |
1,7 |
18 |
1,3 |
Y.................. |
91 |
6,8 |
154 |
11,1 |
X del av............ |
in |
6,5 |
99 |
6,0 |
W del av............ |
41 |
2,5 |
33 |
2,0 |
S del av............. |
42 |
2,2 |
40 |
2,2 |
Summa |
428 |
34,6 |
451 |
34,7 |
stål, träråvaror och pappersmassa, utgör en hög andel av godsströmmarna
från stödområdet. Massgodsandelen i fråga om kvantitet och transportintäkt
kan bedömas uppgå till ca 60 %, dvs. något lägre än motsvarande andel
för SJ. Infrakterna till stödområdet kan till ca 90 % beräknas utgöra
styckegodspartier av olika slag, främst verkstadsprodukter och livsmedel.
Sjötransporter
De vid hamnarna inom stödområdet lastade och lossade godsmängderna
uppgick år 1968 till ca 13 milj. ton, varav ca 2 milj. ton var inrikes gods.
De utgående varuströmmarna domineras helt av olika typer av massgods,
främst malm och pappersmassa samt ej obetydliga mängder sågade trävaror
och papper. Transporterna av rent styckegods är obetydliga och de
kommer sannolikt att ytterligare minska. De lossade produkterna har i huvudsak
en annan karaktär än de lastade. Den största varuposten utgörs av
mineraloljor, som i allt högre grad går i inrikes sjöfart som en följd av
utbyggnaden av inhemska raffinaderier.
Den strukturförändring, som sjöfartsnäringen genomgår, har redan på
ett markant sätt återverkat på trafikstrukturen i Bottenhavet och Bottenviken.
I allt högre grad koncentrerar linjerederierna sina anlöp till ett fåtal
bashamnar. De rundresor, som fartygen tidigare gjort längs östersjökusten
och upp i Bottenviken, har härigenom i stor utsträckning fallit bort. Trenden
i fråga om avvägningen mellan land- och sjötransporter synes i dag
i allt högre grad gå mot järnvägstransporter av godset. Det gäller även vissa
massgodsvaror och obearbetade järn- och stålvaror. Allt större godsmängder
behandlas som enhetslaster, vilket underlättar integrering järnvägs—
fartygstransporter. Allmänt gäller att med den struktur som sjötransporterna
har i kostnads-, pris- och varuliänseende, avståndsfaktorn inte spelar
samma roll som i fråga om landtransporterna. Från sjöfartens synpunkt
är utan tvekan de problem större som sammanhänger med exempelvis vin
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
ter- och isförhållandena och som innebär att transporter till sjöss under
vissa tider av året förhindras eller försvåras.
Sammanfattande synpunkter rörande transportströmmarna
Transporterna från, till och inom stödområdet skiljer sig från motsvarande
transportströmmar inom de övriga delarna av landet, bl. a. genom
massgodsets stora andel och den bristande balansen mellan olika slags varor.
Intransporterna består i jämförelse med de utgående transporterna av ett
vidare varusortiment. De omfattar i huvudsak livsmedel, järn- och stålvaror,
träråvaror, byggnadsmateriel, bensin och oljor, verkstadsprodukter
samt olika slags färdigvaror. Uttransporterna och även stora delar av transporterna
inom stödområdet utgörs till stor del av massgods såsom pappersmassa,
obearbetat järn och stål, malm samt träråvaror. Dessutom uttransporteras
produkter av hög förädlingsgrad i betydande omfattning.
Sjötransporterna är i hög grad inriktade på massgods med råvaror och
vissa halvfabrikat i utgående och med oljor i ingående godsströmmar. De
mer vidareförädlade produkterna transporteras med järnväg och i ej obetydlig
omfattning med lastbil. I många transportrelationer mellan stödområdet
och södra Sverige konkurrerar lastbil med järnväg. Lastbilarna ombesörjer
dock — i likhet med vad som gäller i andra delar av landet —
i första hand de relativt sett mera kortväga transporterna. Fjärrtransporterna
på lastbil utgörs vad avser de utgående strömmarna i ganska betydande
utsträckning av massgods (trä-, järn- och stålvaror). I förhållande
till järnväg förekommer emellertid en högre andel av högförädlade varor
såsom maskindelar m. m.
3. Transportstrukturen i Norrland
Järnvägstrafik
Järnvägarna dominerar alltjämt transporterna i Norrland. Järnvägsnätet
där och i de angivna delarna av Kopparbergs och Värmlands län omfattar
ca 5 150 km, varav 2 400 km utgör elektrifierad sträcka.
SJ arbetar kontinuerligt på att förbättra och förbilliga transporterna på
godssidan. Ett led i detta arbete har exempelvis varit uppbyggnaden under
1960-talet av en knutpunktsorganisation för styckegodstrafiken. Av 33
s. k. knutpunktsregioner hänför sig sex till Norrland. Huvudorter i dessa
är Gävle, Bollnäs, Sundsvall, Ånge, Östersund och Luleå. Genom knutpunktsorganisationen
har åstadkommits en från effektivitetssynpunkt önskvärd
koncentration till vissa nyckelorter av hanteringen av styckegodstransporterna.
Samtidigt pågår kontinuerligt ett omfattande rationaliserings- och ut -
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år 1970
vecklingsarbete i fråga om den egentliga driften. Rationaliseringssträvandena
förenas härvid med målsättningen att successivt anpassa verksamheten
till de delar av transportsektorn, där SJ har möjligheter att ge en
attraktiv service i konkurrens med andra transportmedel.
I sammanhanget kan noteras en utveckling, som innebär exempelvis att
godståg i ökad utsträckning framförs som gods-expresståg med högre hastigheter.
Vidare kan erinras om den service som nyligen startat med s. k.
»tågbilgods». Den innebär, att SJ kör hem paket-, il- och fraktstyckegods
till företagen på ett 50-tal större orter utan särskild avgift. Avtal kan vidare
träffas om avhämtning av gods från företagen. För hämtningen uttas då en
viss avgift. I Norrland förekommer sådan service i Luleå, Sundsvall, Skellefteå,
Umeå, Örnsköldsvik och Östersund. I övrigt sker hemkörning och hämtning
på drygt 200 orter mot avgifter. Även på dessa övriga orter kan avtal
träffas om terminaltransporter. Även i fråga om vagnslastgodset pågår ett
kontinuerligt förbättrings- och rationaliseringsarbete. Åtgärderna inriktas
här bl. a. på flera direkta och snabba förbindelser och på olika typer av
systemtransportlösningar, som förutsätter integrering med andra transportmedel.
Dörr-till-dörr-transporter inom SJ har hittills främst ordnats genom
att industrispår anlagts. Industrispår fordrar emellertid en ganska betydande
trafikvolym för att bli ekonomiskt bärkraftiga. En annan form för dörr-tilldörr-transporter,
som prövas sedan några år, är den s. k. piggy-back-trafiken,
vilken innebär att påhängsvagnar till lastbilar transporteras på järnvägsvagnar.
Vid sidan härav torde containers och lastflak bli de medel som gör
det möjligt för järnvägen att ordna transportkedjan från avsändare till mottagare
på ett rationellt sätt.
Konkurrens- och marknadsförhållandena på godstrafikområdet kommer
sannolikt även i fortsättningen att utvecklas under påverkan av urbaniseringen
och strukturrationalisering av näringslivet. Färre och större produktionsenheter
ger lägre produktionskostnad men kommer att öka transportbehovet.
Industrins inriktning på mera förädlare produkter kommer att
medföra skärpta krav på transportkvaliteten. För SJ:s del kommer denna
utveckling att öka förutsättningarna för bl. a. heltågs- och containertransporter,
vilket sänker kostnaderna eller motverkar fördyringar.
För att kunna effektivt möta den väntade utvecklingen på olika områden
sätter SJ in omfattande och investeringskrävande rationaliserings- och
effektiviseringsåtgärder. Flertalet planerade åtgärder med detta syfte bygger
på en automatisering av verksamheten. Här kan nämnas en fortsatt utbyggnad
av linje- och fjärrblockeringen, varigenom kapaciteten liksom tågföringens
regularitet och säkerhet ökas. Den sedan flera år pågående upprustningen
av banornas tekniska standard kan väntas fortsätta under de
närmaste åren liksom satsningen på containertrafiken. F.n. bedrivs regelbunden
trafik mellan fem containerterminaler varav en i Sundsvall. Fram
till år 1972 beräknas ytterligare 12 terminaler ha tagits i bruk. Närmast
aktuella i Norrland är Gävle, Umeå och Luleå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
11
Landsvägstrafik
Järnvägarna intar, som tidigare nämnts en dominerande ställning i fråga
om de långväga godstransporterna. Lastbilarna ombesörjer den helt övervägande
delen av de mera kortväga — lokala och regionala — transporterna.
Av det totala godstransportarbetet i landet torde ca 45 % avse lokala och regionala
transporter (högst tio mil). Lastbilarnas andel härav torde uppgå
till drygt 95 %, medan deras andel av fjärrtrafiken stannar vid ca 20 %.
Sammanvägda ger dessa tal lastbilarna en andel av det totala inrikes godstransportarbetet
om ca 50 %. Det kan nämnas att motsvarande andel år
1950 var ca 20 %, vilket visar att den hittillsvarande utvecklingen gått mot
en successiv ökning av lastbilarnas andel av transportarbetet. Lokaltrafiken
svarar för 80 % av lastbilarnas totala transportarbete.
De allmänna utvecklingstendenserna inom samhället pekar på att lastbilarnas
andel kommer att fortsätta att öka om än i långsammare takt.
Faktorer som talar till lastbilarnas förmån är bl. a. den lätta industrins
starkare expansion än den tyngre, den fortsatta urbaniseringen samt det
successivt förbättrade vägnätet. Liksom hittills torde dock den framtida
expansionen i första hand vara att vänta i fråga om de kortväga transporterna.
Karaktäristiskt för den svenska åkerinäringen är det stora antalet åkeriföretagare
och det jämförelsevis ringa antalet bilar per åkeri. Sedan länge
pågår inom branschen ett samordningsarbete inom ramen för lastbilscentralernas
verksamhet.
Koncentrationstendenserna kan väntas fortsätta. I anslutning härtill kan
erinras om den statliga utredning som tillsatts i fjol med uppgift att utreda
företagsstrukturen inom den yrkesmässiga biltrafiken.
Åtskilliga lastbilscentraler och åkeriföretag bedriver sin verksamhet i
anslutning till egna terminalanläggningar. Enligt en undersökning som utfördes
för två år sedan fanns ca 220 terminalanläggningar för lastbilstrafik
i hela landet. Ett 70-tal av dessa var lokaliserade inom stödområdet, varav
ca 40 drevs av lastbilscentraler och ca 30 av enskilda åkeriföretag. Den
geografiska spridningen inom stödområdet är tämligen stor. Förutom i samtliga
kuststäder och flertalet industriorter av betydelse nära kusten finns
lastbilsterminaler av varierande storlek i bl. a. Kiruna, Gällivare, Älvsbyn,
Storuman, Ösersund, Bollnäs, Mora, Torsby, Charlottenberg, Arvika, Persberg,
Kil och Grums. Antalet lastbilscentraler inom stödområdet uppgår till
ca 130, vartill kommer ett stort antal enskilda åkeriföretag utan anslutning
till lastbilscentralerna.
På fjärrtransportområdet arbetar lastbilarna i stor utsträckning i konkurrens
med järnvägen. Åtskilliga transporter är emellertid av sådan karaktär
med hänsyn till varuslag och kvantiteter m. m. att någon valsituation
för kunden knappast föreligger. Lastbilarna utgör därvid ett nödvändigt
komplement till den service som järnvägen erbjuder. Ett vidsträckt samar
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år i970
bete förekommer mellan lastbilsföretagen och SJ. Den ökande containeriseringen
av transporterna kommer att öka samarbetet liksom den pågående
utvecklingen mot en allt större integration av transporterna i samband med
uppläggningen av olika systemtransportlösningar. Både Aktiebolaget
Svenska Godscentraler (ASG) och Aktiebolaget Godstransporter & Bilspedition
(GBS) är i princip uppbyggda för att kunna tillämpa integrerade
transportsystem baserade på att så effektivt som möjligt använda tillgängliga
transportmedel inom hela transportsektorn. Fjärrgodstransporterna
från och till stödområdet ombesörjs uppskattningsvis till över 75 % genom
ASG och GBS.
Konkurrenssituationen och den fortgående tekniska utvecklingen kommer
att kräva fortsatta rationaliseringar även inom lastbilssektorn. Förutom en
ytterligare koncentration med avseende på företagsstrukturen kan förutses
åtgärder för att effektivisera och förenkla hanteringen vid lossning och
lastning av gods i terminalerna i syfte att förkorta de totala transporttiderna.
Vidare kommer fordonen sannolikt att successivt bättre anpassas till lasten,
varigenom fordonens lastförmåga och volym effektivare kan utnyttjas.
En fortsatt modernisering och utbyggnad av terminalerna blir också nödvändig
i takt med de ökade godsströmmarna.
4. Avståndsfaktorns kostnadsmässiga effekter
Med avståndskostnader i vid mening avses i detta sammanhang förutom
högre transportkostnader även längre transporttider och sämre kommunikationer
etc. Det i landet rådande lokaliseringsmönstret beror bl. a. på varierande
avståndskostnader för olika typer av verksamheter vid olika geografiska
lägen. Variationer i storleken av avståndskostnaderna kan — även
om dessa kostnader enbart uppgår till ett fåtal procent av totala produktionskostnaden
— i vissa fall ha en väsentlig betydelse för lönsamheten och
företagets fortsatta drift. De kan spela en avgörande roll vid val av läge för
nyetablering och filialutläggning. Ett par procent av produktionskostnaden
kan i vissa fall betyda 10 eller 20 % av bruttovinsten. 1 avlägset belägna
delar av landet föreligger dessutom sämre möjligheter att tillgodogöra sig
den gynnsamma effekten av en mer utvecklad och mångsidig ekonomisk och
industriell miljö.
Avståndskostnadernas inverkan på ett företags handlande sammanhänger
bl. a. med företagets struktur, produktions- och marknadsinriktning,
transportkostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna samt av
företagsvinsten. Vidare beror ett företags handlande på kostnadernas variation
med olika produkters priselasticitet. Den utvidgning av avsättningsområdet,
som kan vara en förutsättning för ett företags expansion och för
att det skall komma i åtnjutande av stordriftens fördelar, kan förhindras
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 8k år 1970
eller försvåras genom att produkterna ej kan bära de ökade avståndskostnader
som följer med försäljning till en avlägsnare marknad.
Några tillfredsställande kvantitativa uppgifter om avståndskostnadernas
storlek inom olika branscher och företagstyper redovisas ej i befintlig statistik.
Gjorda empiriska studier har begränsats till den del av avståndskostnaderna
som utgörs av rena transportkostnader. De har främst sökt åskådliggöra
de direkta effekterna på företagens transportkostnader vid varierande
lägesförutsättningar, och de har utmynnat i förslag till optimala lösningar
ur transport- och arbetskraftskostnadssynpunkt. Genom att enbart
studera transportkostnadsdifferenserna vid alternativa lägen erhålls
däremot inte några upplysningar om hur dessa differenser påverkar företagens
expansionsmöjligheter och lokaliseringen av nya företag och filialer.
För att kunna bedöma avståndskostnadernas storlek och inverkan på företagens
lönsamhet och handlande under olika betingelser krävs ingående
undersökningar. Även om frågeställningen begränsas till de rena transportkostnadernas
storlek och effekter, finns det f. n. inte data som möjliggör en
tillfredsställande analys. En sådan analys kräver kännedom bl. a. om företagens
totala transportflöden, transportkostnader, övriga kostnader, konkurrenssituation
samt efterfrågeelasticitet i fråga om olika produkter. I
sammanhanget krävs en lönsamhetsanalys, som i sin tur kan läggas till
grund för en diskussion om effekter av transportkostnadernas variationer
på ett företags möjligheter att öka sin marknadsandel och på lokaliseringen
av nya företag.
I avsaknad av annat material kan det vara av intresse att ge en grov
uppfattning om fraktkostnadernas regionala variationer på grundval av tariff
sättningen i SJ:s godstaxa. Det bör härvidlag noteras, att jämförelserna
grundats på SJ:s ordinarie taxa, vilken i stor utsträckning ligger högre än
de faktiska fraktkostnader som följer av SJ:s fraktavtal.
Tabell 6. Fraktkostnad i kr. per ton vid transport från olika orter inom stödområdet
till Stockholm och Malmö (tariff A, 5 ton, vagnslastgods)
Ort inom stödområdet |
Stockholm |
Malmö |
Kiruna.............. |
184 |
228 |
Luleå ............... |
163 |
206 |
Umeå ............... |
137 |
180 |
Östersund ........... |
110 |
154 |
Sundsvall............ |
91 |
146 |
Hudiksvall........... |
77 |
139 |
Bollnäs.............. |
69 |
132 |
Arvika .............. |
89 |
112 |
Örebro (för jämförelse). |
58 |
100 |
14
Kungl. Maj:ts proposition nr <54 år 1970
För att i viss mån belysa variationerna i transportkostnaderna bär vissa
beräkningar utförts för en produkt, som tillverkas i olika alternativa orter
och som därifrån försäljs över hela landet. Därvid har antagits att försäljningen
fördelar sig mellan länen i samma proportioner som befolkningsstorleken.
I varje avsändande och mottagande län har en referensort
utvalts, som får utgöra på en gång såväl marknads- som produktionspunkt.
Transportkostnaderna i kr./ton mellan de olika utvalda referensorterna
har beräknats och därefter multiplicerats med de godskvantiteter
som bestäms av marknadens storlek (resp. läns andel av den totala befolkningen).
I följande tablå har en indexserie uppställts med fraktkostnaderna från
Stockholm som bas (= 100) för att belysa de relativa variationerna mellan
olika orter för ett ton av en tänkt produkt med på detta sätt utspridd försäljning
och med produktionen förlagd till Stockholm alternativt ett antal
olika orter inom stödområdet.
Ort |
Index |
Stockholm.................... |
100 |
Kiruna ....................... |
245 |
Luleå ........................ |
202 |
Umeå........................ |
176 |
Östersund..................... |
147 |
Sundsvall..................... |
138 |
Hudiksvall.................... |
139 |
Bollnäs....................... |
131 |
Arvika ....................... |
129 |
Beräkningarna ger vid handen att ett företag i Luleå, om det sänder sina
varor med järnväg över en nationell marknad enligt tariff A, 5 ton, har en
fraktkostnad som är ca 100 % högre än ett motsvarande företag i Stockholm.
Motsvarande tal för ett företag i Umeå är 76 %, Östersund 47 % samt
Sundsvall 38 %. Variationerna är således betydande mellan olika delar av
landet och även inom stödområdet. De stora variationerna mellan olika orter
inom stödområdet kan vara en förklaring till varför vissa produkter enbart
försäljs på regional och lokal marknad.
5. Översikt över tänkbara åtgärder på godstransportområdet för att
stödja den regionala utvecklingen i norra Sverige
Allmänt
En utgångspunkt för utredningsarbetet har varit att eventuella åtgärder
som vidtas inom transportområdet för att stödja den regionala utvecklingen
i de norra delarna av landet i princip måste vara förenliga med de av
statsmakterna antagna trafikpolitiska riktlinjerna.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 är 1970
I valet mellan olika stödformer liksom vid den konkreta utformningen
av specifika lösningar har man att beakta en rad faktorer. Utformningen
blir i hög grad beroende på om man väljer lösningar som skall omfatta
både järnvägs- och lastbilstrafik. I övrigt uppkommer exempelvis spörsmålet
hur pass generellt eller hur pass selektivt stödet skall utformas. Frågan
är, om det bör innefatta såväl ingående som utgående transporter, eventuellt
också interna transporter inom stödområdet, samt om det bör gälla
samtliga varuslag eller endast vissa godskategorier, som man bedömer angelägna.
En annan fråga är, till vilka avstånd ett eventuellt stöd bör anknytas. Vägledande
blir här, om man vill kompensera de särskilt långa avstånden eller
om man mera direkt vill gå in för att i vidare utsträckning inom stödområdet
som helhet skapa mera likartade konkurrensbetingelser från transportsynpunkt
mellan företagen inom resp. utom stödområdet. En ytterligare
fråga är, hur mycket fraktkostnaderna bör nedbringas för det berörda godset
och hur transportstödet bör differentieras vid olika transportavstånd
etc.
Ställningstaganden i angivna hänseenden får givetvis grundas på vad man
vill åstadkomma ur regional- och lokaliseringspolitiska synpunkter och vilka
sektorer av näringslivet inom stödområdet som man med hänsyn härtill
finner det särskilt angeläget att stödja. Vilken effekten blir av en vald lösning
sammanhänger givetvis i sin tur med sådana faktorer som kostnadsstrukturen,
konkurrenssituationen, marknadens karaktär och geografiska
belägenhet, efterfrågeelasticiteten etc. inom berörda varuområden.
Valet mellan olika stödformer påverkas även av de teknislct-administrativa
problem som är förenade med deras tillämpning. Vissa alternativ innebär
härvidlag större olägenheter än andra. Härtill kommer de strukturella
skillnaderna hos järnvägs- resp. landsvägstrafiken, vilka måste beaktas, då
man eftersträvar lösningar omfattande båda trafikgrenarna.
Tänkbara former för ett transportstöd är följande:
a) nedsättning av taxor innebärande avvikelser från en i princip kostnadsanpassad
taxestruktur;
b) restitution till företag baserad på faktiskt erlagd frakt;
c) löpande, schablonmässigt beräknade bidrag till företag, innefattande
kompensation för merkostnader till följd av avståndsfaktorn.
I det följande skall de olika tänkbara stödformerna mera allmänt beskrivas.
Nedsättning av taxor
En sådan stödform är knappast tänkbar utom för SJ. Inom lastbilstrafiken
torde den sålunda vara utesluten med hänsyn till det stora antalet åkeriföretag
och den heterogena företagsstrukturen inom åkeribranschen även
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
som med hänsyn till den bristande taxemässiga samordningen. En stödform
som för SJ:s del innebär nedsättning av taxor måste därför — då man
eftersträvar lösningar som innefattar både järnvägs- och lastbilstrafiken —
kombineras med annan stödform för lastbilstrafiken.
En generell nedsättning av SJ:s taxor kan tänkas ske på olika sätt. En
väg är att åstadkomma en ökad avståndsdegressivitet, genom
att efter visst avstånd reducera fraktsatstillägget.
Härvidlag konstrueras en särskild norrlandstaxa med starkare degressivitet
än den ordinarie SJ-taxan. En sådan taxa förutsätts endast tillämpad i
fråga om transporter som berör stödområdet, innebärande att endera eller
både avsändnings- och bestämmelsestation är belägna inom stödområdet.
Den ökade degressiviteten uppnås genom att det s. k. kilometertillägget efter
visst avstånd — exempelvis efter 300 eller 400 km — reduceras. Därvid kan
nuvarande kilometertillägg reduceras med hälften eller två tredjedelar.
Som en fördel med detta alternativ kan anges att SJ omedelbart kan debitera
frakten enligt den särskilda norrlandstaxan. Med hänsyn till att systemet
innebär reduktion för transporter som liänför sig även till sträckor
utanför stödområdet kan systemet i vissa lägen leda till att industrier i de
södra delarna av stödområdet får ett bättre transportläge än industrier i
södra Sverige. Ett besvärande problem är att betydande fraktskillnader uppstår
vid långa transporter till de södra delarna av landet från orter som ligger
nära varandra men på var sin sida av stödområdesgränsen. Detta kan
kräva konstruktion av en särskild s. k. 0-zon, som därvid får en betydande
utsträckning.
En taxemässig nedsättning kan också ske genom en tariffmässig
krympning av stödområdet, dvs. genom en reducering av avstånden
inom stödområdet. Alternativet innebär ingen ändring av taxan.
Det geografiska avståndet inom stödområdet ersätts med ett tariffavstånd.
Mera konkret innebär det, att exempelvis två eller tre geografiska kilometer
ersätts med en tariffkilometer.
Fraktsänkningen blir i detta alternativ för taxenedsättning procentuellt
störst mellan ort inom stödområdet på långt avstånd från stödgränsen och
ort strax utanför stödområdet. Ligger platsen söderut på längre avstånd från
gränsen, minskas fraktsänkningen procentuellt. Samma rabatt erhålls sålunda
inte för samma totalavstånd. Rabatten stiger med ökad norrlandsandel
av det totala avståndet. Detta innebär, att systemet inte sätter företagen
i de södra delarna av stödområdet i en bättre situation än företag i
de södra och mellersta delarna av landet, vilket var fallet med föregående
alternativ. Den här ifrågavarande lösningen innefattar åtskilliga fördelar
av taxeteknisk art. Bl. a. undviks »frakthopp» vid stödområdesgränsen. Från
tekniskt-administrativ synpunkt innebär alternativet, att SJ:s avståndstabeller
måste omarbetas.
En annan lösning är, att maximiavstånd införs inom stöd -
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
17
området innebärande att efter visst avstånd från stödområdesgränsen
något fraktsatstillägg inte utgår. Detta alternativ innebär en hundraprocentig
fraktsänkning på sträckor över ett visst avstånd exempelvis 300—400 km
från stödområdesgränsen alternativt efter en längre sträcka utan anknytning
till angivna gräns. Detta alternativ är behäftat med stora olägenheter.
Bl. a. undergräver det — genom att sambandet mellan kostnad och transportsträcka
efter visst avstånd helt upphör — såväl trafikföretagets som
kundens känsla av kostnadsansvar. Detta kan i sin tur innebära risker för
orationella transportlösningar. Dessutom medför alternativet, att de södra
delarna av stödområdet helt blir utan fraktnedsättning.
I fråga om de angivna alternativen avseende nedsättning av SJ:s taxor
gäller såsom nämnts att de representerar en lösning, som inte direkt kan
tillämpas i fråga om lastbilstrafiken utan som måste kompletteras med en
annan stödform, närmast då ett restitutionsförfarande, för lastbilstrafiken.
Detta innebär i och för sig en olägenhet.
Ett särskilt problem erbjuder också SJ:s fraktavtal, som enligt det föregående
täcker en betydande andel av SJ:s vagnslastgodssändningar. Särskilt
uppenbara blir olägenheterna vid ett transportstöd, som begränsas till
järnvägstrafiken. Eftersom det lokaliseringspolitiskt betingade stödet förutsätts
knutet direkt till de kommersiellt träffade uppgörelserna, kommer
förhandlingarna om dessa att på ett oklart sätt påverkas av vetskapen om
det tillkommande fraktbidraget. Fraktavtalen mister därigenom åtminstone
delvis sin kommersiella karaktär, vilket innebär olägenheter såväl från
synpunkten av affärsmässigheten i SJ :s verksamhet som med hänsyn till
den tekniskt-administrativa tillämpningen av stödformen. Ett inte oväsentligt
»spill» i transportstödet blir sannolikt också följden i den meningen att
fraktreduceringen blir mindre än summan av de tidigare rabatterna och det
extra transportstödet. Olägenheterna härvidlag minskar sannolikt om en
lösning innebärande nedsättning av SJ:s taxor kombineras med ett transportstöd
till lastbilstrafiken. Vissa olägenheter kvarstår dock bl. a. genom
att vid ett olika utformat transportstöd för de båda trafikgrenarna fraktnedsättningarna
i många fall inte blir likvärdiga under motsvarande geografiska
och avståndsmässiga förutsättningar.
Restitution till företag baserad på faktiskt erlagd frakt
Den särskilda fördelen med ett transportstöd, som innebär restitution till
vissa företag baserad på fraktkostnaderna, är att det lämpar sig för mer
eller mindre selektiva lösningar. Därigenom kan stödet mera direkt inriktas
på de särskilt angelägna varusektorerna. Restitutionsformen innebär även
den fördelen, att den kan appliceras på både järnvägs- och lastbilstrafiken
och sålunda innefattar de båda transportgrenarna i ett enhetligt transportstödsystem.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 84-
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
En tänkbar konstruktion är att företag inom stödområdet får en gång
om året, eventuellt oftare, redovisa sina fraktutgifter. Dessa kan tänkas
avse såväl in- och utgående transporter som transporter inom området.
Restitutionen kan också begränsas till att avse endast utgående transporter
eller utgående i förening med interna transporter. Fraktutgifter avseende
kortare transporter eller understigande viss beloppsgräns kan undantas.
Restitution kan begäras av endera avsändaren eller mottagaren beroende
på vem som erlagt frakten. Återbäringen kan bestämmas på olika sätt,
exempelvis såsom en generell fraktrabatt utgående på hela fraktkostnaden,
som en rabatt på den fraktkostnad som hänför sig till stödområdet, vidare
som en rabatt uträknad efter avstånd och sändningsvikt. Restitution kan
också tänkas i den formen att bidrag utgår per tonkilometer och efter vissa
tariffklasser. Även om den avser de faktiska fraktutgifterna i de enskilda
fallen, bör systemet kunna göras administrativt hanterligt bl. a. med tilllämpning
av databehandling.
Löpande, schablonmässigt beräknade bidrag till företag, innefattande kompensation
för merkostnader till följd av avståndsfaktorn
Ifrågavarande transportbidrag kan bestämmas att utgå för vissa branscher
eller varuområden. De förutsätts därvid utbetalda efter ansökan av
berörda företag. Bidragen uträknas schablonmässigt i anslutning till schematiska
uppskattningar av transportkostnadernas relativa betydelse inom resp.
sektorer och på grundval av antingen kostnaden för inköp av råvara, saluvärdet
eller förädlingsvärdet. Allmänt gäller att återbäringen inte kommer
att svara mot den faktiska fraktkostnaden. Vid en anknytning exempelvis
till förädlingsvärdet kan konstateras att detta bl. a. är betingat av hur pass
långt produktionsprocessen drivs, vilken typ av produktion det är fråga
om, hur pass kapital- resp. arbetskraftsintensiv produktionen är etc. Genom
sin brist på samband med de faktiska transportkostnaderna kommer bidraget
att få karaktären av ett generellt driftbidrag. De berörda företagen kommer
därmed inte att uppleva stödet som en åtgärd, vilken har förändrat deras
transportbetingelser. Vad sålunda sagts gäller också för det fall man i
ett årligt lokaliseringsbidrag bygger in en schablonmässigt beräknad kompensation
för merkostnaden till följd av de längre transportavstånden.
Departementschefen
Det är en angelägen regionalpolitisk uppgift att i olika hänseenden ge
näringslivet i Norrland och angränsande delar av stödområdet möjligheter
att driva sin verksamhet under förutsättningar, som är mera likartade dem
som gäller för näringslivet i andra delar av landet. Det gäller bl. a. transportområdet,
där högre fraktkostnader till följd av de längre transport
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 8i år 1970
avstånden i vissa fall kan framstå som en hämmande faktor, när det gäller
näringslivets utveckling.
En expansion av näringslivet inom stödområdet —- vare sig den kommer
till stånd genom nyetablering eller genom utveckling av där redan befintliga
företag •— förutsätter en successiv marknadsutvidgning. En sådan
får ske genom marknadsföring i ökad utsträckning i de utanför stödområdet
belägna delarna av landet ävensom på exportmarknaderna. Transportkostnaderna
kan därvid i vissa fall upplevas som en kännbar belastning
i förhållande till de konkurrenter som har sin verksamhet förlagd
till orter i andra delar av landet.
Mot denna bakgrund finner jag det angeläget att inom ramen för regionalpolitiken
försöka minska de kostnadsmässiga olägenheter
som följer med de långa avstånden inom stödområdet. Åtgärder i sådant
syfte kan förutsättas bidra till att där förbättra möjligheterna för en ökad
ekonomisk tillväxt. Därmed främjas också en bättre jämvikt i näringsgeografiskt
hänseende mellan landets olika delar samt ett effektivare utnyttjande
av landets resurser. Detta medverkar i sin tur till att skapa ökad
jämlikhet i ekonomiskt och socialt avseende mellan människor i olika regioner.
En satsning i angivna hänseende bör ske inom ramen för de trafikpolitiska
riktlinjer som antagits av statsmakterna. Dessa riktlinjer
syftar till att för landets olika delar trygga en tillfredsställande
transportförsörjning, som medger företagsmässig effektivitet och transportmedlens
sunda utveckling. I denna målsättning ligger att skapa betingelser
för en samhällsekonomiskt riktig utveckling av transportsektorn.
Det förutsätter för det första att de företag — statliga och enskilda — som
arbetar på transportmarknaden skall kunna driva sin verksamhet i former
som säkrar att transporterna fördelas på trafikgrenar och trafikföretag
med hänsyn till dessas verkliga kostnads- och kvalitetsförutsättningar.
Det innebär, att transportföretagen inom en trafikgren inte onödigtvis
skall hindras eller hämmas genom regleringar, som innebär en diskriminering
i förhållande till andra transportföretag inom samma eller
annan trafikgren. Det innebär också att prissättningen inom de olika trafikgrenarna
skall ge uttryck för de reella kostnaderna, dvs. även beakta
kostnaderna för de grundläggande samhälleliga basinvesteringarna för
resp. trafikgren.
Syftet med en sålunda utformad statlig trafikpolitik är att åstadkomma
en marknad för transporttjänster som är så effektiv som möjligt. Därmed
följer inte att trafikpolitiken kan eller får begränsas till insatser, som enbart
kan försvaras utifrån företagsekonomiska lönsamhetskriterier. Målet
är som nämnts att trafiksektorn skall kunna utvecklas på ett samhällsekonomiskt
riktigt sätt. Detta innebär, att de statliga insatserna inom transportsektorn
skall planeras i nära kontakt med samhällsplaneringen i stort.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
De lokaliserings-, arbetsmarknads- och allmänt näringspolitiska målsättningarna
måste sålunda beaktas. I anslutning härtill bör inom ramen för
de trafikpolitiska riktlinjerna arrangemang vid behov kunna vidtas, som
gör det möjligt att — mot särskild ersättning — få samhällsmotiverade
transporttjänster utförda av trafikföretag med ett principiellt kostnadsansvar
för sin verksamhet.
Som exempel på sådana arrangemang kan nämnas de insatser som det
allmänna redan nu gör, då det gäller att bidra till en tillfredsställande
trafikförsörjning i områden med svagt trafikunderlag. För innevarande
budgetår har sålunda under sjätte huvudtiteln anvisats ett anslag på 215
milj. kr. till SJ för att upprätthålla trafiken på det olönsamma järnvägsnätet.
På motsvarande sätt har anvisats särskilda medel för drift av olönsamma
busslinjer.
I sammanhanget bör även erinras om de initiativ som tagits i fråga om
stöd åt glesbygdskommunerna i deras strävan att ordna en tillfredsställande
lokal trafikservice på ett ändamålsenligt sätt. Som exempel härpå kan
nämnas den modellplanering som utförts i kommunikationsdepartementets
regi och den försöksverksamhet som i anslutning härtill f. n. pågår
i ett flertal norrlandskommuner. Även om det ekonomiska ansvaret härvidlag
i första hand åvilar kommunerna själva, beaktar staten sådana kostnader
vid prövning av framställningar om extra skatteutjämningsbidrag.
Detta innebär att även de ekonomiskt svagaste kommunerna kan organisera
lokal trafikförsörjning.
Det kan sålunda konstateras, att staten — inom ramen för den trafikpolitiska
målsättningen — redan nu gör betydande insatser på transportområdet
av betydelse för samhällets lokaliseringspolitiska strävanden och
inte minst då med avseende på Norrland. Utgångspunkten för övervägandena
i detta sammanhang är som nämnts att undersöka vilka ytterligare insatser
på transportområdet som kan göras för att främja de regional- och
lokaliseringspolitiska målsättningarna med avseende på de norra delarna
av landet.
Av det föregående framgår att åtgärder som vidtas inom transportområdet
för att stödja den regionala utvecklingen i de norra delarna av landet i princip
måste vara förenliga med de av statsmakterna antagna trafikpolitiska
riktlinjerna. Häri ligger alt eventuella lösningar i princip inte på något
väsentligt sätt får rubba konkurrensförhållandena på transportmarknaden
mellan de olika trafikgrenarna och transportföretagen inom dessa.
Kravet på att inte rubba det inbördes marknadsförhållandet mellan
transportgrenarna gör sig på godstransportområdet med särskild styrka
gällande vad avser järnvägs- och landsvägstrafiken. Härvidlag
föreligger ett klart konkurrensförhållande, där å ena sidan lastbilstransporterna
har kunnat erbjuda särskilda fördelar genom större snabbhet
under vissa förutsättningar och större flexibilitet i fråga om kundan
-
21
Kiingl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
passade transporter och där å andra sidan SJ har fördelar särskilt vid
större transporter och på längre avstånd, vidare genom sina bättre möjligheter
att erbjuda integrerade transportlösningar. Samtidigt pågår en
utveckling, som innebär ökad konkurrens vad avser serviceformerna. Det
kan i sammanhanget erinras om utvecklingen inom SJ i fråga om container-
och liknande godshanteringsformer, ökad kundservice i form av hemforsling
etc. Samtidigt som konkurrensaspekten sålunda måste beaktas,
bör de båda trafikgrenarnas varandra kompletterande karaktär noteras.
Detta talar följaktligen för lösningar omfattande båda trafikgrenarna.
Vad jag förordar i det följande bygger sålunda på denna förutsättning. I
fråga om lastbilstrafiken åsyftar jag därvid närmast den yrkesmässiga
lastbilstrafiken. Från det föreslagna transportstödet synes däremot de
s. k. firmabilarna böra undantas. Detta motiveras av dels att ifrågavarande
fordon endast i begränsad utsträckning utför transporter av den längd
och art som avses omfattade av stödet, dels att det i dessa fall skulle vara
förenat med särskilda tekniskt-administrativa problem att infoga dem i
stödsystemet.
I fråga om sjötransporterna framgår av den tidigare lämnade redovisningen
att de i betydande utsträckning dels omfattar mass- och bulktransporter,
dels avser varor som bör falla utanför transportstödet. Allmänt gäller
att med den struktur som sjötransporterna bar i kostnads-, pris- och varuhänseende,
avståndsfaktorn inte spelar samma roll som i fråga om landtransporterna.
Från sjöfartens synpunkt är utan tvekan de problem större som sammanhänger
med vinter- och isförhållandena och som innebär att transporter
till sjöss under vissa tider av året förhindras eller försvåras. Härvidlag
vill jag hänvisa till det stöd åt sjöfarten på norrlandshamnarna
som ligger i att staten anvisar medel för isbrytningen. Dessa kostnader
uppgår i dagens läge till närmare 25 milj. kr., varav största delen får anses
falla på berörda kustavsnitt.
I det föregående har översiktligt behandlats olika teoretiskt
tänkbara stödformer, i några fall av generell och i ett par fall av
selektiv karaktär. I fråga om de generella stödformerna innebär dessa för
SJ:s del en allmän nedsättning av SJ:s taxor i trafiken från och till stödområdet.
Angivna stödformer lämpar sig som nämnts inte för lastbilstrafiken,
som saknar den fasthet och samordning i taxesättningen, som är en
förutsättning för en generell reduktion. En nedsättning av SJ:s taxor måste
därför — då man eftersträvar lösningar som innefattar både järnvägs- och
lastbilstrafik — kombineras med ett restitutionsförfarande för lastbilstrafiken.
Detta förfarande måste därvid varumässigt och i fråga om trafikströmmarna
ges samma generella karaktär som en nedsättning av SJ:s
taxor innebär. Härom kan sägas att den samtidiga tillämpningen av två
tekniskt olika stödformer skulle medföra stora tekniskt-administrativa
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
problem. Till detta kommer att även om likartade rabattbetingelser
eftersträvas det kommer att uppstå ganska betydande svårigheter
att upprätthålla parallelliteten under samma geografiska och avståndsmässiga
förutsättningar. Särskilda olägenheter uppstår också för SJ
i samband med fraktavtalsförhandlingarna med företagets kunder. Allmänt
gäller beträffande de generellt inriktade stödformerna att de medför
olika ogynnsamma effekter i regional- och lokaliseringspolitiskt hänseende.
Jag tänker exempelvis på förhållandet att utförseln ur stödområdet underlättas
även i fråga om sådana råvaror och mera obearbetade halvfabrikat,
där det kan finnas intresse att stimulera till en vidareförädling inom
stödområdet. Vidare underlättas införseln till detta av färdigvaror, som
i åtskilliga fall kan innebära en skärpt konkurrens på den norrländska
hemmamarknaden, och av mera bearbetade halvfabrikat, där det kan
finnas ett intresse att stimulera anlitandet av norrländska underleverantörer.
Med hänsyn till bl. a. det anförda har jag funnit starka skäl tala för att
förorda ett selektivt utformat transportstöd och då i f o r in
av restitution till företagen baserad på faktiskt erlagd
frakt.
Ett sådant transportstöd innebär fördelar i olika hänseenden. Genom
ett restitutionsförfarande baserat på verkliga fraktkostnader kan den åsyftade
fraktlättnaden uppnås utan ingrepp i en allmän kostnadsanpassad
taxa. Flera från trafikpolitiska synpunkter inte önskvärda följdverkningar
kan härigenom undvikas. Förfarandet medger bl. a. likartad behandling
av såväl järnvägs- som lastbilstrafik. Även från regional- och lokaliseringspolitiska
synpunkter finner jag restitutionsformen erbjuda särskilda fördelar.
Sålunda kan den med fördel utformas selektivt, varigenom möjlighet
ges till styrning så att stödet kommer sådana delar av näringslivet till del
som är mera känsliga i transportkostnadshänseende och som i övrigt är
särskilt angelägna från de angivna synpunkterna. Dessa fördelar synes
mig väl uppväga olägenheterna med ett system, som innebär att företagen
underkastas ett ansökningsförfarande. Med hänsyn till den administrativa
tillämpningen av ett sådant system synes det inte erbjuda några större
problem, särskilt vid en hanteringsordning som bygger på utnyttjande av
datateknik.
Mera konkret innebär det av mig förordade restitutionsförfarandet följande.
Det avses omfatta transporter, som sker på järnväg eller landsväg
från ort inom det allmänna stödområdet. I fråga om avgränsningen
av området hänvisar jag till vad chefen för inrikesdepartementet
denna dag anför i proposition angående den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten
m. in. Stödet bör gälla transporter på sträckor
längre än 300 km. Gränsen 300 km har därvid valts med hänsyn till
önskvärdheten att utesluta lokaltrafik och med beaktande av det förhållandet
att medeltransportsträckan för SJ:s godstransporter i genomsnitt för
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
landet som helhet ligger ungefär vid denna gräns. I fråga om järnväg kan
transportsträckan räknas enligt järnvägsavståndstabellen för godstrafik och
vid biltransporter för kortaste lämpliga väg. Såväl vagnslast- som styckegods
bör vara bidragsberättigat.
Vad beträffar avgränsningen av transportstödet finner
jag regional- och näringspolitiska skäl tala för att i första hand inrikta
stödet på helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat.
Med en sådan varumässig inriktning stimuleras uttransport
e r och en vidgad marknadsföring av inom stödområdet vidareförädlade
produkter. För ett stöd även i fråga om transporter inom
stödområdet talar bl. a. de långa transportavstånden inom området
jämfört med vad som gäller i övriga delar av landet. För ett sådant stöd
talar även det förhållandet att det gynnar uppkomsten av underleverantörssystem
etc. inom stödområdet.
Vid den konkreta avgränsningen av varuområdet får såväl näringspolitiska
och fraktmässiga som rent praktiskt-administrativa hänsyn tas.
Som resultat av härvidlag gjorda överväganden har jag funnit det lämpligt
att göra avgränsningen genom angivande av de råvaror och mera obearbetade
halvfabrikat som bör undantas. Detta bör gälla malmer, metaller,
mera obearbetade halvfabrikat inom järn- och stålsektorn, träråvaror
(såsom rundvirke och pappersved) och pappersmassa samt oljor och bensin.
För att undanta dessa produkter talar bl. a. att de i flertalet fall redan
i dagens läge har relativt sett gynnsamma fraktförhållanden, bl. a. genom
rabatter i anslutning till ingångna fraktavtal. Härför talar även det förhållandet
att ett stöd i fråga om vissa av de angivna varuslagen skulle, i strid
med den regionalpolitiska målsättningen, ytterligare gynna en vidareförädling
utanför stödområdet. Allmänt gäller att flertalet av de ifrågavarande
produktslagen fraktas sjöledes i betydande kvantiteter.
Varumässigt kommer transportstödet efter den gjorda avgränsningen
att spänna över ett brett register av från regionalpolitisk synpunkt betydelsefulla
produktslag. Inom den skogsindustriella sektorn återfinns bearbetade
trävaror (sågade och hyvlade trävaror, snickerier, trähus etc.) samt papper.
Inom järn- och stålsektorn ingår olika slag av mera bearbetade produkter.
Det gäller närmast till olika färdigdetaljer pressad, stansad eller
på annat sätt formad balk, plåt eller träd, vidare bockade, svetsade, profilerade
eller på annat sätt manufaktur er ade plåt-, balk- eller trådprodukter.
Vidare omfattar stödet varor inom verkstadsindustrin, plast-, textiloch
läderindustrin, kemiska industrin samt byggnadsmaterielsektorn. I övrigt
ingår olika slags livsmedelsprodukter.
I fråga om transporterna in till stödområdet anser jag övervägande skäl
tala för att dessa inte skall omfattas av transportstödet. Ett eventuellt stöd
skulle närmast ha gällt råvaror samt halvfabrikat och andra »mellanprodukter»
till det norrländska näringslivet. Den omständigheten att de inte
blir bidragsberättigade torde dock knappast verka hämmande exempelvis
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1970
på de större verkstadsindustriernas filialutläggningar inom stödområdet,
vilka det bedöms angeläget att gynna. Leveranserna till sådana produktionsställen
omfattas normalt av fraktavtal, som innebär mer eller mindre långtgående
rabatter för de ifrågavarande sändningarna. Över huvud gäller att
det stöd som avses knutet till de utgående transporterna — och med hänsyn
då till storleken av detta stöd — får anses innefatta ett allmänt ekonomiskt
stöd till de berörda företagen, som även kompenserar för avståndsfaktorn
vid intransporterna. —- Beträffande införseln till stödområdet av högförädlade
färdigprodukter gäller vidare, att ett transportstöd i åtskilliga fall
skulle påverka konkurrensförutsättningarna i ogynnsam riktning för den
norrländska industri, som har sin huvudsakliga avsättning på den norrländska
hemmamarknaden.
Av praktiska skäl bör vissa ytterligare avgränsningar göras. Sålunda
bör en avgränsning ske som undantar mindre sändningar. Därmed förenklas
restitutionsförfarandet administrativt, samtidigt som företagen stimuleras
att ordna sina transporter mera rationellt. Som riktpunkt anser jag,
att en lägsta gräns bör sättas så att en enskild sändning skall ha en vikt
överstigande 500 kg verklig vikt. En ytterligare avgränsning bör ske, nämligen
den att ansökningar om restitution — som enligt det följande inges
årsvis —- skall avse sändningar med en sammanlagd fraktkostnad om
minst 3 000 kr.
Vad avser fraktbidragets storlek finner jag det motiverat att
förorda en ordning med differentierat transportstöd, innebärande högre
restitution för de norra delarna av stödområdet. Ett relativt enkelt och lättadministrerat
system är härvidlag att indela stödområdet i ett antal fraktbidragsregioner.
Mera konkret föreslår jag bidragssystemet utformat sålunda, att vissa
maximala rabattsatser tillämpas vid avsändning av gods från ort inom
resp. fraktbidragsregioner. Dessa rabattsatser avses bli för
Norrbottens och Västerbottens län.............. 35 %
Jämtlands och Västernorrlands län ............ 25 %
övriga delar av stödområdet.................... 15%
De angivna maximisatserna innebär, att vid samma transportsträcka rabatten
blir olika stor beroende på från vilken region transporten utgår. En
transport från ort inom Norrbottens län erhåller sålunda en större fraktnedsättning
än en transport som utgår från ort inom de södra delarna av
stödområdet. En sådan lösning stöder sålunda de regionalpolitiska strävandena
att i särskild grad stimulera näringslivets utveckling i de övre delarna
av Norrland. Konstruktionen verkar också i riktning mot att stimulera
underleveranser inom stödområdet. Medan underleverantörer utanför stödområdet
inte får någon fraktreduktion, kommer sådana underleverantörer
som finns inom området i åtnjutande av fraktnedsättning och med i
princip högre rabattsats ju längre norrut i området de är lokaliserade.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8k år 1970
25
Inom ramen för de angivna maximirabattsatserna måste emellertid viss
avståndsdifferentiering ske för att undvika tröskel-effekter dels i första
hand inom resp. fraktbidragsregion i fråga om bidrags- resp. icke bidragsberättigade
transporter, dels i vissa fall mellan de olika fraktbidragsregionerna.
Vad det gäller är att undvika att den rabatterade fraktkostnaden
för transport från viss ort inom stödområdet till viss annan ort inom eller
utanför stödområdet ej blir mindre än den orabatterade eller lägre rabatterade
kostnaden för transport till samma destinationsort från närmare
belägen avsändningsort. Med hänsyn härtill föreslår jag en avståndsdifferentiering
med i princip följande avståndsklasser.
Avstånd i km |
BD och AC län |
Z och Ylän |
Övriga delar av |
—300.................. |
0% |
0% |
0% |
301—400.................. |
15% |
15% |
15% |
401—500.................. |
25% |
25% |
15% |
501— .................. |
35% |
25% |
15% |
Lösningen innebär, att en transport från ort inom Norrbottens eller
Västerbottens län erhåller rabatt med 15 % på avståndet 301—400 km,
med 25 % på avståndet 401—500 km och med 35 % (maximirabattsats) på
avstånd över 500 km. Sker transporten från ort inom Jämtlands eller Västernorrlands
län, utgår rabatt med 15 % på avståndet 301—400 km och med
25 % på avstånd över 400 km (maximirabattsats). Vid transporter från
ort inom de övriga, södra delarna av stödområdet uppgår rabatten vid avstånd
överstigande 300 km alltid till 15 % (maximirabattsats). Även vid
den nu föreslagna avståndsdifferentieringen kan tröskel-effekter inte helt
undvikas. De blir emellertid inte större än vad som i vissa lägen redan nu
får accepteras vid SJ:s fraktberäkningar.
I det följande ges — i anslutning till vissa SJ-tariffer — några exempel
på reduktionens storlek i vissa relationer.
Tariff A 5 ton |
Tariff D 20 ton |
|||||
Från |
Avst ånd km |
Ordinarie frakt |
Frakt efter |
Ordinarie frakt |
Frakt efter |
|
kronor per ton |
||||||
Luleå.............. |
1 130 |
Till Stockholm |
105,60 |
65,80 |
42,80 |
|
Umeå.............. |
838 |
136,90 |
89,00 |
56,20 |
36,50 |
|
Östersund.......... |
547 |
110,00 |
82,50 |
44,80 |
33,60 |
|
Sundsvall........... |
413 |
91,00 |
68,30 |
38,40 |
28,80 |
|
Luleå.............. |
1389 |
Till Jönköping |
119,70 |
73,90 |
48,10 |
|
Umeå.............. |
1 097 |
158,10 |
102,80 |
64,20 |
41,70 |
|
Östersund.......... |
785 |
133,40 |
100,10 |
54,80 |
41,10 |
|
Sundsvall........... |
691 |
124,60 |
93,50 |
50,60 |
38,00 |
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 8b år 1970
Kostnaderna för det föreslagna fraktstödet har beräknats på grundval av
det material som tidigare redovisats och som avser 1968 års läge. Därav
framgår att fraktintäkterna för den totala volymen på järnväg och landsväg
uttransporterade varor (på sträckor över 300 km) utgör (130 + 35 =) 165
milj. kr. Vid en frånräkning av undantagna produkter minskar beloppet
med ca 70 milj. kr. till ca 95 milj. kr. Vidare framgår av det redovisade
materialet att fraktintäkterna för transporterna inom stödområdet (överstigande
300 km) på järnväg och landsväg uppgår till (32 + 5 =) 37 milj. kr.
Vid borträkning av de undantagna produkterna sjunker fraktintäkterna
med ca 12 milj. kr. till ca 25 milj. kr. Med hänsyn till angivna frakter samt
med beaktande av den nuvarande inriktningen av varuströmmarna och avståndsrelationerna
i fråga om dessa samt av de bidragsnormer som angetts
i det föregående har kostnaden för fraktnedsättningen beräknats till sammanlagt
ca 25 milj. kr. Härav hänför sig ca 19 milj. kr. till SJ:s vagnslastgods,
ca 1 milj. kr. till SJ:s styckegods och ca 5 milj. kr. till lastbilsgods. Vid
beräkningen har hänsyn tagits till den av chefen för inrikesdepartementet
föreslagna avgränsningen av stödområdet.
I fråga om det beräknade stöde ts regionala fördelning kan
konstateras att i utgångsläget ca 27 % beräknas falla på Norrbotten, 23 %
på Västerbotten, 26 % på Västernorrland och 24 % på övriga delar av stödområdet.
Att så hög andel faller på de två nordligaste länen beror i hög grad
på de mycket långa transportavstånden.
Det angivna transportstödet föreslås utgå fr. o. m. den
1 januari 1971. Då enligt det följande fraktbidragen avses utbetalade
årsvis i efterskott, erfordras inga anslagsmedel för budgetåret 1970/71. För
budgetåret 1971/72 bör däremot — i statsverkspropositionen för detta år —
upptas ett särskilt anslag för ändamålet. Ett sådant, förslagsvis betecknat
anslag kan lämpligen benämnas Transportstöd till Norrland.
Det föreslagna fraktbidragssystemet bör bedrivas som försöksverksamhet
under en treårsperiod. Under denna bör en successiv
uppföljning och utvärdering ske. Med utgångspunkt häri och med beaktande
av de allmänna erfarenheterna av stödet får övervägas, hur systemet lämpligen
bör anpassas för tiden härefter.
Redan under försöksperioden kan det visa sig nödvändigt att vidta jämkningar
i bidragssystemet. Med hänsyn härtill bör Kungl. Maj :t få — i anslutning
till de av riksdagen antagna riktlinjerna — besluta om sådana
j ämkningar.
En uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten bör komma till
stånd inom kommunikationsdepartementet. I sammanhanget bör även i
departementets regi initieras ett mera långsiktigt utredningsarbete i syfte
att bl. a. studera avståndskostnadernas effekter inom olika delar av näringslivet
inom stödområdet och deras inverkan på den regionala utvecklingen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
27
I fråga om handläggningen av bidragsärenden förordas
följande. Beräkningen av bidraget eller restitutionen bör utgå från verkligt
erlagd frakt. I fråga om fraktavtal innebär detta, att bidraget räknas
på det belopp som återstår, sedan den i fraktavtalet inbyggda nedsättningen
i förhållande till allmän taxa frånräknats.
Bidragsgrundande fraktbelopp bör vara sådana delar av
den totalt erlagda frakten, som är betingad av fraktsträckans längd och
sändningens vikt och värde, jämte sådana frakttillägg och extra avgifter
som är att hänföra till själva transporten. Däremot bör det bidragsgrundande
beloppet ej innefatta ersättning till transportföretagen för prestationer som
ligger utanför det egentliga transportuppdraget. Hemforsling av gods resp.
transport av gods till station bör vara bidragsberättigad såvida kostnaden
härför ingår i den på fraktsedeln upptagna fraktkostnaden. Detta innebär
exempelvis, att kombinerade transporter, som utförs i SJ :s regi, i sin helhet
kan bli stödberättigade.
Det förutsätts att för transporter utfärdas fraktsedlar eller — i särskilda
fall — andra transportdokument lämpade för databehandling. Ett villkor för
restitution är, att på fraktsedeln finns angivet avsändare och avsändningsort,
mottagare och bestämmelseort, varuslag, bruttovikt, avstånd och frakt
med specifikation av denna. I fråga om biltransporter skall fraktsedlar av
standardtyp — SIS standard — användas. Undantag kan förekomma vid
större fraktavtal, då överenskommelse kan träffas om annan godtagbar form
för frakthandling.
Utbetalning av restitution avses ske en gång per år. Ansökan
om restitution skall ske på särskild blankett. Till ansökan fogas fraktsedlar
etc., som behövs för beräkning av fraktbidrag. Till ansökan fogas vidare
medgivande för granskande myndighet att vid behov hos transportföretaget
inhämta upplysningar, som kan behövas för prövningen av ansökan. Transportföretagen
kan förutsättas vara beredda att lämna sådana erforderliga
kontrolluppgifter.
De inkomna frakthandlingarna skall underkastas en rimlighetsk ontroll
i olika hänseenden och därefter läggas till grund för beräkning av bidragen,
dvs. de belopp som skall restitueras. För bidragsberäkning och utskrift av
utbetalningskort kan databehandlingsteknik tillämpas. Detsamma gäller i
betydande utsträckning granskningsförfarandet, varvid maskinen matas
med data av typ bästa färdväg, skälig frakt i givna relationer, avståndsuppgifter
etc. Tveksamma fall, som därvid utsorteras, kan sedan underkastas
en mera ingående granskning.
Särskilda förfaranden erfordras i speciella fall. Det gäller i fråga om viss
typ av fraktavtal, enligt vilka rabatt från trafikföretaget utgår i efterskott
till kunden med hänsyn tagen till sändningar under viss tidsperiod. Uppgifter
om sådana rabatter bör lämnas direkt till den handläggande myndig
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
heten av SJ eller vid lastbilstransporter av resp. transportföretag. Särskilt
förfarande krävs även vid internationella transporter, beträffande vilka endast
den svenska transportsträckan skall vara bidragsberättigad.
Till fullföljande av 1963 års trafikpolitiska beslut infördes år 1966 en
bestämmelse i 34 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar (sekretesslagen), genom vilken SJ befriades
från skyldighet att offentlighålla genom separata fraktavtal medgivna taxesänkningar.
Bestämmelserna i nämnda lagrum tillgodoser också behovet av
att uppgifter om fraktavtal i handling som av SJ lämnas till annan myndighet
inte blir att betrakta som offentliga om handlingen är hemlig hos SJ.
För att handlingar som enskild inger till myndighet i bidragsärende ej
skall bli offentliga fordras etl tillägg i 2 § kungörelsen (1939: 7) med förordnanden
på civilförvaltningens område jämlikt sekretesslagen. De fraktsedlar
m. m., som inges till den handläggande myndigheten, inrymmer en
rad uppgifter, som inte bör vara offentliga. Ett utlämnande av dessa uppgifter
— uppgifter om kundkrets etc. — kan nämligen leda till men för uppgiftslämnarcn.
Innehållet i fraktavtalen på lastbilssidan får därigenom ett
tillfredsställande skydd.
För handläggning av fraktbidragsärenden föreslår jag, att det fr. o. in.
den 1 januari 1971 inrättas en särskild nämnd, lämpligen benämnd fraktbidragsnämnden.
Denna skall — förutom att handha prövning av
inkomna ansökningar och frakthandlingar samt utbetalning av fraktrestitutioner
— successivt utfärda behövliga anvisningar, utveckla handläggningsrutiner,
bedriva rådgivning till trafikföretag och transportkonsumenter
samt medverka vid uppföljningen och utvärderingen av verksamheten.
Nämnden bör lämpligen bestå av tre ledamöter jämte suppleanter. Nämndens
ledamöter och suppleanter, som utses av Kungl. Maj :t, bör vara opartiska
och ha god insikt i frågor som berör trafik- och transportförhållanden.
Nämnden bör till sitt förfogande ha ett kansli. För chefen för kansliet bör
inrättas en extra ordinarie tjänst. Därjämte bör finnas minst en ytterligare
handläggande tjänsteman samt två biträden. I de delar anställnings- och
arbetsvillkoren för personalen vid nämnden är förhandlingsfrågor avser jag
att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag. Till lönekostnaderna kommer
kostnader för lokaler, resor, expenser, utrustning etc. jämte kostnader
för databehandling. Sammanlagt kan dessa kostnader, räknat för helår, uppskattas
till ca 400 000 kr., varav ca 100 000 kr. upptagits för databehandling.
Eftersom nämnden -— med hänsyn till att den avses inrättas den 1
januari 1971 — endast kommer att vara verksam halva budgetåret 1970/71,
begränsas kostnaderna för detta budgetår till ca 200 000 kr. Detta belopp
torde upptas under ett särskilt förslagsvis betecknat anslag, benämnt Kostnader
för visst fraktbidragsförfarande.
Jag avser att omedelbart efter ett riksdagsbeslut låta påbörja det förberedelsearbete
som krävs för att fraktbidragssystemet skall kunna träda i funk
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1970
tion fr. o. m. den 1 januari 1971. I detta förberedelsearbete ingår att utarbeta
bidragsförfattning jämte grundläggande anvisningar och tillämpningsföreskrifter
etc.
Eftersom den första tidpunkten för en tillämpning av ansöknings- och
utbetalningsförfarandet blir den 1 januari 1972 — med hänsyn till att restitutionerna
avses lämnade årsvis i efterskott — kan personalen inom fraktbidragsnämnden
under dennas första verksamhetsår i god tid förbereda
gransknings-, bidragsberäknings- och utbetalningsrutinerna.
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för ett transportstöd som jag
angett i det föregående,
2. besluta att den 1 januari 1971 skall inrättas en fraktbidragsnämnd
i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag
förordat i det föregående,
3. bemyndiga Kungl. Maj :t att inrätta en extra ordinarie
tjänst för chefen för fraktbidragsnämndens kansli,
4. till Kostnader för visst fraktbidragsförfarande för budgetåret
1970/71 anvisa ett förslagsanslag av 200 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson