Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970

Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), m. m.;
given Stockholms slott den 6 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3) lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst,

4) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen,

5) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

6) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

7) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

8) förordning om upphävande av förordningen (1965: 153) om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till den reform av inkomstskatten för
fysiska personer som avses träda i kraft den 1 januari 1971. Huvudsyftena
med reformen är att åstadkomma höjd levnadsstandard för låginkomsttagare
och genomföra en individuell beskattning av arbetsinkomst. Reformförslaget
innebär följande.

De båda skatteskalorna för den statliga inkomstskatten — en strängare
för ensamstående utan barn och en mildare för gifta och ensamstående med
barn — ersätts med en enda ny skala, avsedd för alla kategorier. Ortsavdragen
konstrueras om till grundavdrag, som blir 4 500 kr. för varje individ

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

både vid den kommunala och den statliga taxeringen. Grundavdraget trappas
av vid inkomster, som överstiger 30 000 kr., med 20 % av den överstigande
inkomsten och är alltså borttrappat vid en inkomst av 52 500 kr.
Om en av makarna inte kan utnyttja sitt grundavdrag på grund av bristande
egna inkomster får den make som har inkomster åtnjuta reduktion av skatten
på sin inkomst. Reduktionen är högst 1 800 kr. Så snart även den andra
maken får inkomster minskar reduktionsbeloppet med 40 % av dessa inkomster.
Den ena makens reduktionsrätt upphör således i och med att den
andra maken kan utnyttja grundavdraget i full utsträckning. Sjukförsäkringsavgift
avses inte skola debiteras make utan egna inkomster.

Rätten att vid den statliga inkomsttaxeringen göra avdrag för kommunala
utskylder avses skola avskaffas. Vidare omkonstrueras förvärvsavdragen.
En förutsättning för förvärvsavdrag blir att båda makarna har arbetsinkomster
samt barn under 16 år. Maximum för förvärvsavdraget blir 2 000
kr. Förvärvsavdrag får åtnjutas även av ensamstående med barn under
16 år. Fosterbarn för vilket inte utgår fosterlega jämställs med eget barn.
Den nuvarande avdragsrätten för den som är underhållsskyldig gentemot
barn som bor på annat håll höjs till 1 500 kr. för barn och år. Avdragsrätt
avses få föreligga tills barnet fyllt 18 år.

Skattereformen innehåller även förslag om skattelättnader för folkpensionärerna.
Bl. a. blir det kommunala bostadstillägget skattefritt. Dessutom
avses folkpensionärer inte få någon skatt om sidoinkomster utöver folkpensionen
inte överstiger 1 500 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för gifta
pensionärer.

Förslaget leder till lättnader i den direkta beskattningen för inkomsttagare
upp till inkomstnivån 40 000—45 000 kr.

Finansieringen av skattereformen, som i sin helhet kommer att budgetmässigt
omsluta ca 4,6 miljarder kr., avses skola ske med en höjning av
mervärdeskatten från 10 till 15 % och en skärpning av skatten på större
arv och förmögenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

1) Förslag
till
Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928:370), att
19 §, 35 § 1 mom., 46 § 2 och 3 mom., 48 § 2—4 inom., 49 §, 50 § 2 och
3 inom., 52 § 1 mom., 53 § 1 mom., 65 §, anvisningarna till 48 och 49 §§,
punkt 2 av anvisningarna till 50 §, anvisningarna till 52, 60, 69 och 70 §§
samt rubriken närmast före 48 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.x

Till skattepliktig -------den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt
lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till
folkpension;

bostadstillägg som — -------av motorsåg.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres

1 m o m.:
av kapital.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
räknas även lotterivinst,
som icke är frikallad från beskattning
enligt 19 §, och belopp, som
motsvarar restituerad, avkortad eller
avskriven folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift, sjukförsäkringsavgift
eller allmän arbetsgivaravgift,
i den mån beloppet påverkat
storleken av avdrag enligt 46 § 2
mom. som åtnjutits vid tidigare års
taxering.

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas vidare —
ring (realisationsvinst).

Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
räknas även lotterivinst,
som icke är frikallad från beskattning
enligt 19 §, och belopp, vilket
motsvarar restituerad, avkortad eller
avskriven tilläggspensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift eller allmän
arbetsgivaravgift och med vilket avdrag
enligt 46 § 2 mom. åtnjutits
vid tidigare års taxering.

avytt -

46 §.

2 m o m.2 I hemortskommunen — — — allmän försäkring;

4) för belopp som den skattskyl- 4) för belopp som den skattskyldige
enligt vid självdeklarationen dige enligt Aid självdeklarationen

1 Senaste lydelse 1969: 749.

2 Senaste lydelse 1968: 420.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

fogat intyg från barnavårdsnämnd,
barnavårdsman eller kommunal förtroendeman
utgivit under beskattningsåret
för underhåll av sådant
hans barn under 16 år som icke varit
hemmavarande, dock högst med

1 000 kronor för varje barn;

5) för sådan----—----

Har skattskyldig-------

Därest skattskyldig —-------

Avdrag, som i första stycket 3)
här ovan avses, skall, såvitt avser
sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap.

2 § lagen om allmän försäkring, beräknas
till ett belopp av minst 150
kronor eller, om skattskyldig under
beskattningsåret varit gift och levt
tillsammans med andra maken, för
dem båda gemensamt till ett belopp
av minst 300 kronor. Avdrag för övriga
i första stycket 3) här ovan avsedda
premier och andra avgifter
må ej för skattskyldig åtnjutas till
högre belopp än 250 kronor; dock
att, om skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, ifrågavarande
avdrag för dem båda gemensamt
må åtnjutas med högst 500
kronor. Avdrag, som nu sagts, med
högst 500 kronor må vidare åtnjutas
om skattskyldig under beskattningsåret
varit ogift (varmed jämställes
änka, änkling eller frånskild) och
haft hemmavarande barn under 18
år.

3 m o in.1 Har kvinna med hemmavarande
barn under 16 år haft
inkomst av rörelse, vari hon varit
verksam i ej blott ringa omfattning,
eller inkomst av eget arbete, må hon
åtnjuta avdrag med 300 kronor jämte
25 procent av nämnda inkomst,
sammanlagt dock högst med 3 000
kronor. Vad nu sagts skall ock gälla
kvinna med hemmavarande barn under
16 år, som antingen varit gift
men icke levt tillsammans med sin
man eller ock varit ogift (varmed

1 Senaste lydelse 1965: 71.

(.Föreslagen lydelse)

fogat intyg eller annat skriftligt bevis
utgivit under beskattningsåret
för underhåll av sådant hans barn
under 18 år som icke varit hemmavarande,
dock högst med 1 500 kronor
för varje barn;

— fråga är.

---eller underhållsbidraget.

--— nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifter,
som avses i första stycket 3)
här ovan och som ej utgöra sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring, må ej för
skattskyldig åtnjutas till högre belopp
än 250 kronor; dock att, om
skattskyldig under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med
andra maken, ifrågavarande avdrag
för dem båda gemensamt må åtnjutas
med högst 500 kronor. Avdrag,
som nu sagts, med högst 500 kronor
må vidare åtnjutas om skattskyldig
under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling
eller frånskild) och haft hemmavarande
barn under 18 år.

3 m o m. Ha makar med hemmavarande
barn under 16 år båda haft
A-inkomst enligt 9 § 3 mom. förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
må den make som haft
den lägsta inkomsten av sådant slag
åtnjuta förvärvsavdrag. Ha makarna
haft lika stora A-inkomster, åtnjutes
avdraget av den yngsta maken.
Avdraget är i fråga om inkomst
av rörelse 25 procent av nettointäkten
av rörelsen och i fråga om inkomst
av tjänst 25 procent av in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

jämställes änka eller frånskild),
därest hon haft inkomst av jordbruksfastighet.

Har man med hemmavarande barn
under 16 år, som antingen varit gift
men icke levt tillsammans med sin
hustru eller ock varit ogift (varmed
jämställes änkling eller frånskild),
haft inkomst av jordbruksfastighet,
rörelse eller eget arbete må han åtnjuta
avdrag i enlighet med vad i
föregående stycke sagts.

Gift kvinna utan hemmavarande
barn under 16 år må, därest hon
levt tillsammans med sin man och
haft inkomst av rörelse, vari hon
varit verksam i ej blott ringa omfattning,
eller inkomst av eget arbete,
åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Avdrag med sistnämnda belopp må
jämväl åtnjutas av kvinna utan
hemmavarande barn under 16 år,
som haft inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde,
därest kvinnan varit gift och levt
tillsammans med sin man.

Har gift man utan hemmavarande
barn under 16 år, som levt tillsammans
med sin hustru, haft inkomst
av jordbruksfastighet eller
rörelse och har hustrun utfört arbete
i förvärvskällan till ett värde
av minst 300 kronor, må mannen
åtnjuta avdrag med nämnda belopp.

Har gift man med hemmavarande
barn under 16 år, som levt tillsammans
med sin hustru, haft inkomst
av jordbruksfastighet eller rörelse
och har hustrun utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst
300 kronor, må mannen åtnjuta avdrag
med belopp motsvarande värdet
av hustruns arbetsinsats, dock
högst med 1 000 kronor.

Har gift kvinna med hemmavarande
barn under 16 år, som levt tillsammans
med sin man, haft inkomst
av jordbruksfastighet och utfört arbete
i förvärvskällan till ett värde

(Föreslagen lydelse)

komsten, i båda fallen dock högst
2 000 kronor. I fråga om inkomst av
jordbruksfastighet är avdraget 1 000
kronor.

Har gift skattskyldig med hemmavarande
barn under 16 år haft A-inkomst
av jordbruksfastighet eller
rörelse och har maken utfört arbete
i förvärvskällan, må den skattskyldige
åtnjuta förvärvsavdrag med
värdet av makens arbetsinsats, dock
med högst 1 000 kronor.

Avdrag enligt första och andra
styckena må åtnjutas endast av make
som levt tillsammans med andra
maken under beskattningsåret.

Har skattskyldig med hemmavarande
barn under 16 år, som under
beskattningsåret antingen varit gift
men icke levt tillsammans med sin
make eller ock varit ogift (varmed
jämställes änka, änkling eller frånskild),
haft A-inkomst, må han åtnjuta
förvärvsavdrag. Avdraget är i
fråga om inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse 25 procent av nettointäkten
av förvärvskällan och i
fråga om inkomst av tjänst 25 procent
av inkomsten, i samtliga fall
dock högst 2 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

av minst 300 kronor, må hon åtnjuta
avdrag i enlighet med vad i föregående
stycke sagts.

Avdrag enligt detta moment må
åtnjutas endast av den som under
större delen av beskattningsåret varit
här i riket bosatt. Avdraget må
åtnjutas endast om och i den mån
den inkomst som berättigar till avdrag
därtill förslår. Avdrag må för
skattskyldig eller, om skattskyldig
varit gift och levt tillsammans med
sin make, för makarna tillsammans
icke överstiga

om avdrag enligt första eller andra
stycket ifrågakommer: 3 000 kronor; om

eljest avdrag enligt femte eller
sjätte stycket ifrågakommer: 1 000
kronor; samt

1 övriga fall: 300 kronor.

Avdrag enligt detta moment skall —

Ortsavdrag

48 §.

2 m o m.1 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, äger
att å den i hemortskommunen taxerade
inkomsten åtnjuta kommunalt
ortsavdrag på sätt nedan sägs.

Skattskyldig, som under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter
kommunalt ortsavdrag med 4 500
kronor.

Gift skattskyldig, som under beskattningsåret
icke levt tillsammans
med andra maken, ävensom ogift
skattskyldig (varmed jämställes änka,
änkling eller frånskild) äger, därest
han haft hemmavarande barn
under 18 år, åtnjuta kommunalt ortsavdrag
med belopp som i föregående
stycke sägs.

Annan skattskyldig än i andra
eller tredje stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt
ortsavdrag med 2 250 kronor.

1 Senaste lydelse 1962: 592.

(Föreslagen lydelse)

om avdrag ifrågakommer enligt
första stycket vid inkomst av rörelse
eller tjänst eller enligt fjärde stycket:
2 000 kronor; och

1 övriga fall: 1 000 kronor.

- ■—- sagda kommun.

Grundavdrag

2 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt under
större delen av beskattningsåret,
äger att å den i hemortskommunen
taxerade inkomsten åtnjuta
kommunalt grundavdrag enligt
vad nedan sägs.

Grundavdraget är 4 500 kronor om
den skattskyldiges enligt förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
taxerade inkomst uppgår
till högst 30 000 kronor och, om
inkomsten är större än 30 000 kronor,
4 500 kronor minskat med en
femtedel av inkomsten till den del
den överstiger 30 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Har skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig erlägga sjömansskatt,
skall det enligt bestämmelserna
i detta moment eljest medgivna
ortsavdraget minskas med en
tolvtedel för varje kalendermånad,
för vilken sjömansskatt erlagts. Det
avdragsbelopp, som sålunda erhålles,
avrundas nedåt till jämna tiotal
kronor.

3 m o in.1 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
allenast under en del av beskattningsåret,
äger i hemortskommunen
åtnjuta kommunalt ortsavdrag, utgörande
för varje kalendermånad
eller del därav, varunder han varit
här i riket bosatt, en tolvtedel av det
enligt bestämmelserna i 2 mom. medgivna
avdraget. Det avdragsbelopp,
som sålunda erhålles, avrundas nedåt
till jämna tiotal kronor.

4 inom.2 Angående avräkning i
vissa fall av kommunalt ortsavdrag
från inkomst i annan kommun än
hemortskommunen stadgas i 50 §

3 mom. andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

Därest delägarna i boet efter avliden
person, som vid dödsfallet varit
här i riket bosatt, levt i oskift bo
och varit för sitt uppehälle huvudsakligen
beroende av dödsboets inkomst,
må dödsboet efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts

1 Senaste lydelse 1950: 252.

2 Senaste lydelse 1958: 86.

3 Senaste lydelse 1957: 59.

(Föreslagen lydelse)

Har skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig erlägga sjömansskatt,
skall det enligt bestämmelserna
i detta moment eljest medgivna
grundavdraget minskas med
en tolvtedel för varje kalendermånad,
för vilken sjömansskatt erlagts.

Det belopp för grundavdrag, som
erhålles vid tillämpning av andra
eller tredje stycket, avrundas uppåt
till helt tiotal kronor.

3 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt
allenast under en mindre del
av beskattningsåret, äger i hemortskommunen
åtnjuta kommunalt
grundavdrag enligt följande. Grundavdraget
är 375 kronor för varje kalendermånad
eller del därav, varunder
den skattskyldige varit bosatt
här i riket, om den skattskyldiges
enligt förordningen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt taxerade inkomst
uppgår till högst 15 000 kronor.
Är inkomsten större än 15 000
kronor, minskas det avdragsbelopp,
som eljest skolat utgå, med eu femtedel
av inkomsten till den del den
överstiger 15 000 kronor. Det avdragsbelopp,
som sålunda erhålles,
avrundas uppåt till helt tiotal kronor.

4 m o in. Angående avräkning i
vissa fall av kommunalt grundavdrag
från inkomst i annan kommun
än hemortskommunen stadgas i 50 §
3 mom. andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

§-3

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller ock särskild framställning därom
gjorts senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande kunna för senare
beskattningsår än det, då dödsfallet
inträffade, tillerkännas kommunalt
ortsavdrag med högst samma
belopp, som den avlidne skulle
hava åtnjutit i avdrag, därest han
fortfarande levt.

(Se vidare anvisningarna.)

2 m o in.1 För fysisk person, som
varit här i riket bosatt under hela
eller någon del av beskattningsåret,
utgöres såvitt angår hemortskommunen
den beskattningsbara inkomsten
av den taxerade inkomsten minskad
med kommunalt ortsavdrag. Den beskattningsbara
inkomsten skall angivas
i hela hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som icke uppgår
till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga
under beskattningsåret hava varit
väsentligen nedsatt till följd av långvarig
sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående
än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag,
eller annan därmed jämförlig
omständighet, må efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning därom
gjorts senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas, förutom
med kommunalt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst
6 000 kronor. Har skattskyldig på
grund av jämkning vid beräkning av
sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt
skatteförmåga, skall avdrag, som
avses i detta stycke, minskas med det
belopp, varmed jämkning medgivits.

eller ock särskild framställning därom
gjorts senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande kunna för senare
beskattningsår än det, då dödsfallet
inträffade, tillerkännas kommunalt
grundavdrag med högst samma
belopp, som den avlidne skulle
hava åtnjutit i avdrag, därest han
fortfarande levt.

(Se vidare anvisningarna.)

§•

2 mom. För fysisk person, som
varit bär i riket bosatt under hela
eller någon del av beskattningsåret,
utgöres såvitt angår hemortskommunen
den beskattningsbara inkomsten
av den taxerade inkomsten minskad
med kommunalt grundavdrag. Den
beskattningsbara inkomsten skall angivas
i helt hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som icke uppgår
till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga
under beskattningsåret hava varit
väsentligen nedsatt till följd av långvarig
sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående
än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag,
eller annan därmed jämförlig
omständighet, må efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning därom
gjorts senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas, förutom
med kommunalt grundavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock högst
6 000 kronor. Har skattskyldig på
grund av jämkning vid beräkning av
sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt
skatteförmåga, skall avdrag,
som avses i detta stycke, minskas
med det belopp, varmed jämkning
medgivits.

1 Senaste lydelse 1969: 222.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Om skattskyldigs inkomst, efter
avdrag av därå belöpande skatt, på
grund av nedsatt arbetsförmåga,
långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller annan
därmed jämförlig omständighet understigit
vad han kan anses hava behövt
till underhåll för sig själv och
för make och oförsörjda barn (existensminimum)
må den skattskyldige
jämväl, efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning därom
gjorts senast den 30 jnni året
näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande, erhålla avdrag
för väsentligen nedsatt skatteförmåga
med belopp som ovan sägs;
dock må avdraget beträffande skattskyldig
med oförsörjda barn för varje
sådant barn ökas med högst 1 000
kronor. Vad i andra stycket sista
punkten här ovan sägs skall därvid
äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke
obetydlig del utgjorts av folkpension,
skall — om särskilda omständigheter
icke föranleda annat — anses ha haft
nedsatt skatteförmåga enligt andra
stycket. Att bestämmelsen i andra
stycket om visst högsta avdragsbelopp
icke gäller vid fastställandet av
avdrag i detta fall framgår av punkt
2 av anvisningarna.

Vad härefter — — -----

3 in o m.1 För skattskyldig,

Kan kommunalt ortsavdrag helt
eller delvis icke utnyttjas i hemortskommunen,
och har taxerad inkomst
påförts den skattskyldige i annan
kommun, skall bristen avräknas från
sistnämnda inkomst. Därvid skola i
förekommande fall bestämmelserna i
punkt 4 av anvisningarna till 46 §
äga motsvarande tillämpning. Vad
efter dylik avräkning återstår utgör
för den skattskyldige beskattningsbar
inkomst i kommunen.

(Föreslagen lydelse)

Om skattskyldigs inkomst, efter
avdrag av därå belöpande skatt, på
grund av nedsatt arbetsförmåga,
långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller annan
därmed jämförlig omständighet understigit
vad han kan anses hava behövt
till underhåll för sig själv och
för make och oförsörjda barn (e x istensminimum)
må den skattskyldige
jämväl, efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning därom
gjorts senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande, erhålla avdrag
för väsentligen nedsatt skatteförmåga
med belopp som ovan sägs;
dock må avdraget beträffande skattskyldig
med oförsörjda barn för varje
sådant barn ökas med högst 1 500
kronor. Vad i andra stycket sista
punkten här ovan sägs skall därvid
äga motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke
obetydlig del utgjorts av folkpension,
skall — om särskilda omständigheter
icke föranleda annat — anses ha haft
nedsatt skatteförmåga enligt andra
stycket. Riksskatteverket fastställer
grunder för beräkning av avdrag för
nedsatt skatteförmåga enligt detta
stycke.

inkomst.

---stycket förmäles.

Kan kommunalt grundavdrag helt
eller delvis icke utnyttjas i hemortskommunen,
och har taxerad inkomst
påförts den skattskyldige i annan
kommun, skall bristen avräknas från
sistnämnda inkomst. Därvid skola i
förekommande fall bestämmelserna i
punkt 4 av anvisningarna till 46 §
äga motsvarande tillämpning. Vad
efter dylik avräkning återstår utgör
för den skattskyldige beskattningsbar
inkomst i kommunen.

beskattningsbar

1 Senaste lydelse 1958: 86.

Kangl. Maj:ts proposition nr 10 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

För annan — —----beskattningsbar inkomst.

Beskattningsbar inkomst------- kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

52 §.

1 m o m.1 Äkta makar, — ---gemensamma inkomst.

Har vid------andra kommuner.

Underskott å-------samma slag.

Ortsavdrag beräknas för en var av
makarna till hälften av det belopp,
som i h8 § 2 mom. andra stycket
sägs, dock att, om sådan del av ortsavdraget
helt eller delvis ej kunnat
utnyttjas å den ena makens taxerade
inkomst i hemortskommunen,
bristen må avräknas å den andra
makens taxerade inkomst i samma
kommun. Kvarstående brist må, med
tillämpning av bestämmelserna i
50 § 3 mom. andra stycket, avräknas
å makarnas taxerade inkomster
i andra kommuner.

Avdrag, som —-----styckena medgiva.

53 §.

1 m o in.2 Skyldighet att---

för belopp som motsvarar restituerad,
avkortad eller avskriven folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift eller allmän
arbetsgivaravgift i den mån beloppet
påverkat storleken av avdrag
enligt 46 § 2 mom., som åtnjutits
vid tidigare års taxeringar;

b) staten:--------

Riksskattenämnden må,--

rörelse; samt

för belopp vilket motsvarar restituerad,
avkortad eller avskriven tillläggspensionsavgift,
sjukförsäkringsavgift
eller allmän arbetsgivaravgift
och med vilket avdrag enligt 46 §
2 mom. åtnjutits vid tidigare års
taxeringar;

eller rörelse.
---icke föras.

65 §.3

Fråga, huruvida skattskyldig haft
barn eller icke eller om barn är att
räkna såsom hemmavarande eller
icke, liksom ock fråga om barns ålder
skall bedömas efter förhållandena
den 1 november året näst före
taxeringsåret. Med barn avses jäm -

1 Senaste lydelse 1964: 70.

2 Senaste lydelse 1969: 749.

3 Senaste lydelse 1967: 110.

Kungi. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

val styvbarn ävensom adopterat
barn. Barn, som bor hos sina föräldrar,
skall, såvitt avser föräldrarnas
rätt till avdrag enligt 46 § 2 mom.
första stycket vid 3) och 46 § 3 mom.
ävensom ortsavdrag, anses som hemmavarande
endast hos den ena av
dem.

I fråga om skattskyldig, som ingått
äktenskap under beskattningsåret,
skola de för gift skattskyldig
gällande bestämmelserna, om ej annat
följer av vad som stadgas i sista
stycket, äga tillämpning först vid
taxering för det därpå följande beskattningsåret
.

De för gift skattskyldig gällande
bestämmelserna skola i fråga om
makar, som levt tillsammans, tilllämpas
jämväl under det beskattningsår,
varunder make avlidit.
Änkling är dock berättigad till avdrag
enligt 46 § 3 mom. andra stycket,
om hustrun avlidit före den
1 juli året näst före taxeringsåret.

Har eljest

----för taxeringen.

(Föreslagen lydelse)

väl styvbarn, adopterat barn och fosterbarn,
för vilket ej utgår fosterlega
eller annan ersättning utöver allmänt
barnbidrag, förlängt barnbidrag enligt
förordningen (196b: 400), studiehjälp
enligt studiehjälpsreglementet
(1964: 402) eller bidragsförskott
enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott.
Barn, som bor hos sina föräldrar,
skall, såvitt avser föräldrarnas
rätt till avdrag enligt 46 § 2
mom. första stycket vid 3) och 46 §
3 inom., anses som hemmavarande
endast hos den ena av dem.

I fråga om skattskyldig, som ingått
äktenskap under beskattningsåret,
skola de bestämmelser som avse
gift skattskyldig, om ej annat följer
av vad som stadgas i sista stycket,
äga tillämpning först vid taxering
för det därpå följande beskattningsåret.

Bestämmelser som avse gift skattskyldig
skola i fråga om makar, som
levt tillsammans, tillämpas jämväl
under det beskattningsår, varunder
make avlidit. Skattskyldig vars make
avlidit före den 1 juli året näst
före taxeringsåret är dock berättigad
till avdrag enligt 46 § 3 mom.
fjärde stycket.

De för gift skattskyldig gällande
bestämmelserna skola äga tillämpning
jämväl i fråga om dem som,
utan att vara gifta, leva tillsammans,
om de tidigare varit förenade i äktenskap
eller gemensamt hava eller
hava haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Bestämmelser i denna lag om gift
skattskyldig skola äga tillämpning
jämväl i fråga om dem som, utan
att vara gifta, leva tillsammans, om
de tidigare varit förenade i äktenskap
eller gemensamt hava eller hava
haft barn.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 48

Vad i denna paragraf stadgas om
person, som varit här i riket bosatt,
skall på grund av föreskriften i 68 §
tillämpas även å person, som här i
riket stadigvarande vistats. Frågan

1 Senaste lydelse 1960: 172.

Vad i denna paragraf stadgas om
person, som varit här i riket bosatt,
skall på grund av föreskriften i 68 §
tillämpas även å person, som här i
riket stadigvarande vistats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år i970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om en person varit gift eller om en
gift person levt tillsammans med sin
make, liksom ock frågan huruvida
skattskyldig haft barn eller icke bedömes
med ledning av föreskrifterna
i 65 §.

Vid beräknande av ortsavdrag för
gift skattskyldig, som under beskattningsåret
levt tillsammans med
andra maken och som under nämnda
år uppburit inkomst, för vilken
erlagts sjömansskatt, skall vid tilllåmpningen
av bestämmelserna i k8 §

2 mom. sista stycket iakttagas, att
minskningen av ortsavdraget skall
beräknas på halva det avdrag, som
skulle tillkommit makarna gemensamt,
om icke någon av dem haft att
erlägga sjömansskatt.

till 49 S.

I.1 Oskift dödsbo efter person,
som vid sitt frånfälle varit här i
riket bosatt, äger på grund av bestämmelserna
i 53 § 3 mom. att för
det beskattningsår, under vilket
dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt
ortsavdrag med belopp, som
skulle hava tillerkänts den avlidne,
därest han fortfarande levt. Har
nämnda person icke varit under hela
tiden mellan beskattningsårets ingång
och dödsfallet här i riket bosatt,
skall avdrag medgivas dels för
den tid lian varit härstädes bosatt,
dels för tiden efter dödsfallet till beskattningsårets
utgång och för den
sammanlagda tiden beräknas i enlighet
med de i 48 § 3 mom. meddelade
bestämmelserna.

Avdrag, varom —----ägt

2. Oskift dödsbo efter person, som
vid sitt frånfälle icke varit här
i riket bosatt, må vid taxering medgivas
ortsavdrag allenast för den
tid, under vilken nämnda person det
beskattningsår, då dödsfallet inträffade,
varit här i riket bosatt.

1. Oskift dödsbo efter person,
som vid sitt frånfälle varit här i
riket bosatt, äger på grund av bestämmelserna
i 53 § 3 mom. att för
det beskattningsår, under vilket
dödsfallet inträffat, åtnjuta kommunalt
grundavdrag med belopp, som
skulle hava tillerkänts den avlidne,
därest han fortfarande levt. Har
nämnda person icke varit under hela
tiden mellan beskattningsårets ingång
och dödsfallet här i riket bosatt,
skall avdrag medgivas dels för
den tid han varit härstädes bosatt,
dels för tiden efter dödsfallet till beskattningsårets
utgång och för den
sammanlagda tiden beräknas i enlighet
med de i 48 § 2 och 3 mom.
meddelade bestämmelserna.

rum.

2. Oskift dödsbo efter person, som
vid sitt frånfälle icke varit här
i riket bosatt, må vid taxering medgivas
grundavdrag allenast för den
tid, under vilken nämnda person det
beskattningsår, då dödsfallet inträffade,
varit här i riket bosatt.

1 Senaste lydelse 1950: 252.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 50 §.

2.1 För skattskyldig, som varit för
sin försörjning helt beroende av vad
han uppburit i form av folkpension,
bör den taxerade inkomsten regelmässigt
minskas med vad han sålunda
uppburit, även om det belopp
som angives i 50 § 2 mom. andra
stycket därigenom överskrides. Om
den skattskyldige mot låg avgift vistats
å sjukhus eller annan anstalt eller
om hans levnadskostnader rönt
inverkan av annan därmed jämförlig
omständighet, bör det belopp, varmed
den taxerade inkomsten enligt
vad nyss sagts må minskas, jämkas
med hänsyn därtill.

Om skattskyldig åtnjutit jämväl
annan inkomst än folkpension, bär
den skattskyldige medgivas ett med
hänsyn till omständigheterna jämkat
avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Även i detta fall får det i 50 § 2
mom. andra stycket angivna maximibeloppet
överskridas.

Vid tillämpningen av denna anvisningspunkt
skall följande iakttagas.
Som folkpension behandlas även tillläggspension
i den mån den enligt
lagen om pensionstillskott föranlett
avräkning av pensionstillskott. Har
folkpension minskats till följd av livränta
enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring, skall vid beräkningen
av avdraget för nedsatt skatteförmåga
anses som om folkpensionsförmånen
utgått med oreducerat belopp
och i stället livräntan varit reducerad
med det belopp varmed folkpensionen
varit minskad.

2. Om skattskyldig åtnjutit jämväl
annan inkomst än folkpension,
skall avdraget jämkas med hänsyn
till omständigheterna och i enlighet
med de av riksslcatteverket fastställda
grunderna. Den omständigheten
att folkpension under ett beskattningsår
utgått med ett ringa belopp,
t. ex. till följd av att folkpensionen
icke åtnjutits under hela året, utgör
icke hinder mot att medgiva den
skattskyldige avdrag. Avgörande för
bedömningen i detta fall är huruvida
folkpensionen, om den utgått i
full utsträckning, utgjort en icke
obetydlig del av inkomsten.

Som folkpension behandlas även
tilläggspension i den mån den enligt
lagen om pensionstillskott föranlett
avräkning av pensionstillskott. Har
folkpension minskats till följd av livränta
enligt 17 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring, skall vid beräkningen
av avdraget för nedsatt skatteförmåga
anses som om folkpensionsförmånen
utgått med oreducerat
belopp och i stället livräntan varit
reducerad med det belopp varmed
folkpensionen varit minskad.

1 Senaste lydelse 1969: 222.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 52 S i

Av 65 § framgår, att de för gift
skattskyldig gällande bestämmelserna
i vissa fall skola tillämpas i fråga
om dem som, utan att vara gifta, leva
tillsammans.

Av 65 § framgår, att bestämmelser
som avse gift skattskyldig i vissa
fall skola tillämpas i fråga om dem
som, utan att vara gifta, leva tillsammans.

till 60 8.2

Till ledning--—---följande

1. Ett aktiebolag har hemort i en
kommun, som består av tre församlingar.
Bolaget äger en fastighet i
envar av dessa församlingar; fastigheternas
taxeringsvärden utgöra respektive
40 000 kronor, 120 000 kronor
och 160 000 kronor.

Om den--—------

2. I en kommun finnes ett municipalsamhälle.
En person A är bosatt
inom det utanför municipalsamhället
belägna området av kommunen.

A äger de inom kommunen belägna
fastigheterna B och C, av vilka C ligger
inom municipalsamhället. Fastigheternas
taxeringsvärden utgöra respektive
60 000 kronor och 140 000
kronor.

A:s beskattningsbara inkomst utgör
3 000 kronor. Därav upptagas
2100 kronor såsom belöpande på
municipalsamhället.

3. En person är mantalsskriven i
det inom kommunen B belägna municipalsamhället
C och har bedrivit
rörelse inom den del av kommunen,
som är belägen utanför municipalsamhällets
område. Han har haft inkomst
dels av rörelsen, däri fastighet
icke ingår, till belopp av 9 000 kronor
och dels av kapital till belopp av
3 000 kronor eller sålunda tillhopa
12 000 kronor. Efter frånräknande
av allmänna avdrag, ortsavdragm.m.
utgör den beskattningsbara inkomsten
8 000 kronor. Av sistnämnda belopp
skola alltså 2 000 kronor upptagas
såsom belöpande å municipalsamhället.

1 Senaste lydelse 1960: 172.

2 Senaste lydelse 1967: 628.

exempel.

Ett aktiebolag har hemort i en
kommun, som består av tre församlingar.
Bolaget äger en fastighet i envar
av dessa församlingar; fastigheternas
taxeringsvärden utgöra respektive
40 000 kronor, 120 000 kronor
och 160 000 kronor.
----- 56—59 §§.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 69 §.

Skattskyldig, som i denna paragraf
omförmäles, åtnjuter vid sin
taxering i Stockholm för gemensamt
kommunalt ändamål samma förmåner
i beskattningshänseende, som
om han varit i nämnda stad bosatt.
Å honom äro således tillämpliga bestämmelserna
om allmänna avdrag
(46 §), ortsavdrag (48 §) samt de
i 50 och 51 §§ för i riket bosatt person
meddelade föreskrifterna om beskattningsbar
inkomst och om lägsta
skattepliktiga belopp. De i 49 och
55 §§ meddelade stadgandena äro
jämväl tillämpliga beträffande dödsbo
efter person, varom i förevarande
paragraf förinäles.

Skattskyldig, som i denna paragraf
omförmäles, åtnjuter vid sin
taxering i Stockholm för gemensamt
kommunalt ändamål samma förmåner
i beskattningshänseende, som om
han varit i nämnda stad bosatt. Å
honom äro således tillämpliga bestämmelserna
om allmänna avdrag
(46 §), grundavdrag (48 §) samt de
i 50 och 51 §§ för i riket bosatt person
meddelade föreskrifterna om beskattningsbar
inkomst och om lägsta
skattepliktiga belopp. De i 49 § meddelade
stadgandena äro jämväl tilllämpliga
beträffande dödsbo efter
person, varom i förevarande paragraf
förmäl es.

till 70 §.

Å person, som i 1 mom. av denna
paragraf avses, äro icke tillämpliga
de om allmänna avdrag i 46 § 2 och
3 mom. meddelade bestämmelserna
och icke heller föreskrifterna om
ortsavdrag (48 §) eller de i 50 och
51 §§ för i riket bosatt person meddelade
föreskrifterna om beskattningsbar
inkomst och om lägsta skattepliktiga
belopp. De i 49 och 55 §§
meddelade stadgandena äro icke gällande
för dödsbo efter person, varom
i 1 mom. av förevarande paragraf
är fråga.

Å person, som i 1 mom. av denna
paragraf avses, äro icke tillämpliga
de om allmänna avdrag i 46 § 2 och
3 mom. meddelade bestämmelserna
och icke heller föreskrifterna om
grundavdrag (48 §) eller de i 50 och
51 §§ för i riket bosatt person meddelade
föreskrifterna om beskattningsbar
inkomst och om lägsta skattepliktiga
belopp. De i 49 § meddelade
stadgandena äro icke gällande för
dödsbo efter person, varom i 1 mom.
av förevarande paragraf är fråga.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971
eller tidigare år.

I fråga om belopp som motsvarar restituerad, avkortad eller avskriven
folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift gäller, i den mån beloppet påverkat
storleken av avdrag enligt 46 § 2 mom. som åtnjutits vid taxering
år 1971 eller tidigare år, 35 § 1 mom. andra stycket och 53 § 1 mom. första
stycket a) i sina äldre lydelser.

Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om kommunalt ortsavdrag
skall efter denna lags ikraftträdande i stället avse kommunalt grundavdrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

2) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

dels att nuvarande 9 § 3 och 4 mom. skall betecknas 9 § 4 och 5 mom.,
dels att 2 §, 4 § 1 mom., 6 § 1 mom., 8 §, 9 § 1 och 2 mom., nya 9 § 4 och
5 inom., 10 § 1 mom. och 11 § 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas ett nytt moment, 9 § 3 inom., av
nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Om vad som är att hänföra till
skattepliktig inkomst, så ock om beräkning
av inkomst från olika förvärvskällor
skall gälla vad i 17 §
första och andra styckena samt 18—
44 §§ kommunalskattelagen är stadgat,
dock med följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
hänföres restituerad, avkortad
eller avskriven allmän kommunalskatt
i den mån denna påverkat
storleken av avdrag enligt 4§1 mom.,
som åtnjutits vid tidigare års taxeringar; vid

beräkning —- --—---

Har sådan —------—----

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
hänföres restituerad, avkortad
eller avskriven allmän kommunalskatt
för vilken avdrag åtnjutits
vid tidigare års taxeringar;

beräknade nettointäkten,
överlåtande bolaget.

4 §•

1 m o m.1 * * 4 Från sammanlagda —

sådan allmän kommunalskatt

samt, i den mån avdrag icke åtnjutes
enligt nästfoljande stycke, tillläggspensionsavgift
och avgift enligt

4 § förordningen om allmän arbetsgivaravgift
som påförts den skattskyldige
under året näst före det
taxeringsår, varom fråga är.

1 Senaste lydelse 1969: 742.

— — eller lotterivinst;

sådan tilläggspensionsavgift och
avgift enligt 4 § förordningen om allmän
arbetsgivaravgift som påförts
den skattskyldige under året näst
före det taxeringsår, varom fråga är,
i den mån avdrag icke åtnjutes enligt
nästföljande stycke, samt, såvitt
gäller annan skattskyldig än fysisk

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk
utbetalning, för tilläggspensionsavgifter
och avgift enligt 4 §
förordningen om allmän arbetsgivaravgift
samt för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring
ävensom för underhåll åt
ej hemmavarande barn under 16 år,
allt i den omfattning som i 46 § 2
mom. kommunalskattelagen sägs.

Avdrag enligt första stycket för
kommunal skatt skall beräknas till
ett belopp av minst 2 250 kronor eller,
för makar som under beskattningsåret
levt tillsammans, för dem
båda gemensamt minst 4 500 kronor.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret
icke levt tillsammans med
andre maken, ävensom ogift skattskyldig
(varmed jämställes änka,
änkling eller frånskild) äger, därest
han haft hemmavarande barn under
18 år, likaså åtnjuta avdrag med
minst 4 500 kronor. Bestämmelserna
i detta stycke skola icke äga tillämpning
på fysisk person, som enligt vad
därom är särskilt stadgat taxeras
till statlig inkomstskatt i det för riket
gemensamma distriktet, samt ej
heller på juridisk person annat än i
fall som avses i 6 § 3 mom.

Har sådan--------- 6

1 mom.1 Skyldighet att---§§

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna förordning
enligt de grunder som angives
i 53 § 1 mom. första stycket a)
kommunalskattelagen samt, såvitt
avser tid under vilken han ej varit

1 Senaste lydelse 1966: 730.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

(Föreslagen lydelse)

person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse,
allmän kommunalskatt, som
påförts den skattskyldige under året
näst före taxeringsåret.

Skattskyldig, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
för tilläggspensionsavgifter
och avgift enligt 4 § förordningen
om allmän arbetsgivaravgift samt
för avgifter för pensionsförsäkring
och för annan personförsäkring
ävensom för underhåll åt ej hemmavarande
barn under 18 år, allt i den
omfattning som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
sägs.

---i fråga.

§•

sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna förordning
enligt de grunder som angives
i 53 § 1 mom. första stycket a)
kommunalskattelagen samt, såvitt
avser tid under vilken han ej varit

saml. Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 19/0

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bosatt här i riket, för restituerad, av- bosatt här i riket, för inkomst genom
kortad eller avskriven allmän kom- utdelning på andelar i svenska ekomunalskatt
i den mån denna påver- nomiska föreningar;
kat storleken av avdrag enligt 4 §

1 mom., som åtnjutits vid tidigare
års taxering, och för inkomst genom
utdelning på andelar i svenska ekonomiska
föreningar;

b) svenska aktiebolag--— å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under beskattningsåret,
äger att å den taxerade inkomsten
åtnjuta statligt ortsavdrag.
Vad i 48 § 2 och 3 mom. samt 49 §
kommunalskattelagen stadgas angående
kommunalt ortsavdrag skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.

1 m o m.1 2 Skatlskyldigs b eskattningsbara
inkomst
skall, med iakttagande av vad nedan

1 11 § stadgas, fastställas enligt de i

2 och 3 mom. angivna grunder.

2 m o m.3 För skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskattningsåret,
utgöres den beskattningsbara
inkomsten av den taxerade inkomsten
minskad med statligt ortsavdrag.
Den beskattningsbara inkomsten
skall angivas i hela hundratal
kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga
hava varit väsentligen nedsatt av
anledning, varom i 50 § 2 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
förmäles, må efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni

1 Senaste lydelse 1961: 623.

2 Senaste lydelse 1952: 406.

3 Senaste lydelse 1969: 223.

Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under beskattningsåret,
äger att å den taxerade
inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag,
varvid 48 § 2 och 3 mom.
samt 49 § kommunalskattelagen

skola äga motsvarande tillämpning.

§•

1 mom. Skattskyldigs b es
k a 11 n i n g s b a r a inkomst
skall, med iakttagande av vad nedan
i It § stadgas, fastställas enligt de i
2—4 mom. angivna grunder.

2 m o in. För skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskattningsåret,
utgöres den beskattningsbara
inkomsten av den taxerade
inkomsten, minskad med det statliga
grundavdrag, vartill den skattskyldige
är berättigad. Den beskattningsbara
inkomsten skall angivas i helt
hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till
helt hundratal kronor, bortfaller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt ortsavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §

2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Detta belopp
får dock överskridas, om skattskyldig
varit för sin försörjning till icke
obetydlig del beroende av vad han
uppburit i form av folkpension. Har
skattskyldig på grund av jämkning
vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga,
skall avdrag, som nu sagts,
minskas med det belopp, varmed
jämkning medgivits.

Vad härefter----— — beskattningsbar inkomst.

året näst efter taxeringsåret, prövningsnämndens
beprövande den
skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt grundavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp, dock
högst med belopp som stadgas i 50 §
2 mom. andra och tredje styckena
kommunalskattelagen. Har skattskyldig
på grund av jämkning vid beräkning
av sjömansskatt åtnjutit avdrag
för nedsatt skatteförmåga, skall
avdrag, som nu sagts, minskas med
det belopp, varmed jämkning medgivits.

3 mom. Ha makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans
och under någon del därav varit bosatta
här i riket, båda haft taxerad
inkomst, skall beskattningsbar A-inkomst
och beskattningsbar B-inkomst
för dem båda beräknas enligt
följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av
tjänst, dock icke periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk
intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen,
samt inkomst av
jordbruksfastighet och rörelse om
den skattskyldige varit verksam i
förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Med B-inkomst förstås övriga
inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgöres
av det sammanlagda beloppet av
den skattskyldiges A-inkomst minskat
med allmänna avdrag, förlustavdrag,
grundavdrag och sådant avdrag
utöver grundavdrag som avses
i 2 mom. andra stycket. Beskattningsbar
A-inkomst avrundas nedåt
till helt hundratal kronor, så att
överskjutande belopp, som icke uppgår
till helt hundratal kronor, bortfaller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

3 m o m.1 För annan skattskyldig
än som i 2 mom. avses utgör den
taxerade inkomsten tillika beskattningsbar
inkomst. Denna skall för
fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse,
varom förmäles i 10 §
1 mom., angivas i hela hundratal kronor,
så att överskjutande belopp, som
icke uppgår till helt hundratal kronor,
bortfaller.

4 m o m.1 Skatteplikt till statlig
inkomstskatt inträder, då den beräknade
beskattningsbara inkomsten
uppgår till minst 100 kronor.

(Föreslagen lydelse)

Beskattningsbar B-inkomst utgöres
av skillnaden mellan den skattskyldiges
beskattningsbara inkomst,
beräknad enligt 2 mom., och den beskattningsbara
A-inkomsten.

4 mom. För annan skattskyldig
än som i 2 mom. avses utgör den
taxerade inkomsten tillika beskattningsbar
inkomst. Denna skall för
fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse,
varom förmäles i 10 §
1 mom., angivas i helt hundratal kronor,
så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller. I fråga om makar,
som levt tillsammans men icke varit
här i riket bosatta under någon del
av beskattningsåret och som båda
haft taxerad inkomst, skall beskattningsbar
A-inkomst och beskattningsbar
B-inkomst beräknas för
dem båda, varvid 3 mom. gäller i
tillämpliga delar.

5 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt
inträder, då beräknad beskattningsbar
inkomst för skattskyldig
uppgår till minst 100 kronor.

10 §.

(Nuvarande lydelse)

1 m o m .2 Statlig inkomstskatt--— angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,
utgör grundbeloppet:

når den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 12 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger

12 000 men icke	16 000 kr.	1 200 kr. för	12 000	kr.	och	15 % av	återstoden
16 000 ”		20 000 "	1 800 ” ”	16 000	”		22% ”	it
20 000 ”	it	24 000 ”	2 680 ” ”	20 000	”		27 % ”	ti
24 000 ”	a	SO 000 ”	3 760 ” ”	24 000		it	34 % ”	it
SO 000 ”	»	40 000 ”	5 800 ” ”	SO 000		**	42 % ”	it
40 000 ”	a	60 000 ”	10 000 ” ”	40 000		it	48% ”	it
60 000 ”	”	100 000 ”	19 600 ” ”	60 000	it	it	54% ”	it
100 000 ”	»	150 000 ”	41 200 ” ”	100 000	tf		59 % ”	ii
150 000 kr. 1 Senaste lydelse 1955: 123. 2 Senaste lydelse 1965: 72.	70 700 ” ”	150 000	it		65% ”	a

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke sägs
utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 6 000 kronor: 10 procent
av den beskattningsbara inkomsten;
när den beskattningsbara inkomster överstiger

6 000

men

icke

8 000

kr.

600

kr.

för

6 000

kr.

och

15 %

av återstoden

8 000

10 000

"■

900

8 000

22 %

10 000

*''

15 000

1 340

10 000

27%

15 000

”

20 000

2 690

15 000

31 %

20 000

25 000

4 240

”

20 000

36 %

25 000

f»

30 000

6 040

25 000

40 %

30 000

40 000

8 040

”

30 000

44 %

40 000

60 000

12 440

40 000

49 %

60 000

100 000

22 240

60 000

54 %

100 000

150 000

”

43 840

”

100 000

59 %

150 000 kr.

73 340

”

150 000

65 %

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten
belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 65
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

(Föreslagen lydelse)

1 m o m. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 10 procent av
den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000

men

icke

20 000 kr.

1 500

kr. för

15 000 kr.

och 16 %

av återstoden

20 000

30 000

2 300

It It

20 000

22 %

30 000

52 500

4 500

It It

30 000

28 %

52 500

70 000

10 800

It It

52 500

38 %

70 000

100 000

”

17 450

It It

70 000

44 %

100 000

150 000

30 650

It It

100 000

49 %

150 000

kr.

55 150

It It

150 000

54 %

Med familjestiftelse — — — ekonomiska intressen.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

1 m o m.1 Äkta makar,----— — gemensamma inkomst.

Har vid--------makens inkomst.

Ortsavdrag beräknas för en var
av makarna till hälften av det belopp,
som i 48 § 2 mom. andra styc 1

Senaste lydelse 1964: 71.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ket kommunalskattelagen sägs, dock
att, om sådan del av ortsavdraget
helt eller delvis ej kunnat utnyttjas
å den ena makens taxerade inkomst,
bristen må avräknas å den andra
makens taxerade inkomst.

Avdrag, som —-----— kommunalskattelagen medgiva.

Skatten beräknas å det sammanlagda
beloppet av makarnas beskattningsbara
inkomster och fördelas å
makarna efter förhållandet mellan
deras beskattningsbara inkomster.
Vad i 10 § 3 mom. sägs, skall därvid
tillika iakttagas.

I fall då endast ena maken har
beskattningsbar inkomst, beräknas
skatten på hans beskattningsbara inkomst
utan uppdelning i beskattningsbar
A-inkomst och beskattningsbar
B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar
inkomst, beräknas skatten enligt
tredje—sjätte styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst
beräknas för vardera maken
för sig.

Ha makarna enbart beskattningsbar
B-inkomst, beräknas skatten på
det sammanlagda beloppet av dessa
inkomster och fördelas på makarna
efter förhållandet mellan de beskattningsbara
inkomsterna.

I annat fall sammanlägges beskattningsbar
B-inkomst hos make, som
har den lägsta beskattningsbara Ainkomsten,
med andra makens beskattningsbara
inkomst. Därefter beräknas
skatt med tillämpning av
10 § 1 mom. på summan av nämnda
B-inkomst och andra makens beskattningsbara
inkomst. Skatten på
makarnas B-inkomst er utgör skillnaden
mellan den sålunda beräknade
skatten och den skatt som belöper
på den i nämnda summa ingående
beskattningsbara A-inkomsten. Skatten
på B-inkomst fördelas på makarna
efter förhållandet mellan deras
beskattningsbara B-inkomster. Bestämmelserna
i 10 § 3 mom. skola
därvid iakttagas.

Om det sammanlagda beloppet av
makars B-inkomster icke överstiger
2 000 kronor, skola dessa inkomster
vid tillämpning av detta moment
anses som A-inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser
gäller dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för
år 1971 eller tidigare år.

I fråga om restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt, som
påförts på grund av 1970 eller tidigare års taxering eller eftertaxering för år
1970 eller tidigare år, gäller 2 § första stycket och 6 § 1 mom. första stycket
a) i sina äldre lydelser.

Vad i lag eller annan författning är föreskrivet om statligt ortsavdrag
skall efter denna förordnings ikraftträdande i stället avse statligt grundavdrag.

3) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2 §, 6 § och anvisningarna till 6 § förordningen
(1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skall ha
nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2 §d

Med förlust, som enligt vad i 1 §
sägs må genom förlustavdrag utnyttjas
för förlustutjämning, förstås det
belopp, varmed summan av skattskyldigs
underskott i förvärvskälla
och övriga allmänna avdrag med undantag
av avdrag, som avses i A § 1
mom. tredje stycket förordningen om
statlig inkomstskatt, visst beskattningsår
(förluståret) överstigit sammanlagda
beloppet av den skattskyldiges
inkomster från olika förvärvskällor
samma år.

Till förlustavdrag ------— vederbörligt taxeringsår.

Rätten till —-------1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Med förlust, som enligt vad i 1 §
sägs må genom förlustavdrag utnyttjas
för förlustutjämning, förstås det
belopp, varmed summan av skattskyldigs
underskott i förvärvskälla
och övriga allmänna avdrag visst beskattningsår
(förluståret) överstigit
sammanlagda beloppet av den skattskyldiges
inkomster från olika förvärvskällor
samma år.

6 §•

Äger av äkta makar, vilka för beskattningsåret
skola samtaxeras, den
ena rätt till förlustavdrag men kan

1 Senaste lydelse 1967: 43.

Äger av äkta makar, vilka för beskattningsåret
skola taxeras med
tillämpning av 52 § 1 mom. kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

avdraget av den maken helt eller delvis
ej utnyttjas vid den taxering,
varom fråga är, må — efter samma
makes medgivande — det icke utnyttjade
avdraget i stället tillgodoföras
andra maken.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

munalskattelagen (1928: 370) och 11
§ 1 mom. förordningen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, den ena rätt
till förlustavdrag men kan avdraget
av den maken helt eller delvis ej utnyttjas
vid den taxering, varom fråga
är, må — efter samma makes
medgivande — det icke utnyttjade
avdraget i stället tillgodoföras andra
maken.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till

I 6 § medgiven rätt för ena maken
att utnyttja andra maken i första
hand tillkommande förlustavdrag
avser jämväl fall, då förlust uppkommit
före äktenskapets ingående
eller eljest under beskattningsår, för
vilket makarna, även om båda haft
inkomst, likväl icke skolat samtaxeras.

§•

I 6 § medgiven rätt för ena maken
att utnyttja andra maken i första
hand tillkommande förlustavdrag
avser jämväl fall, då förlust uppkommit
före äktenskapets ingående
eller eljest under beskattningsår, för
vilket makarna icke skolat taxeras
med tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen) (1928:370)
och 11 § 1 mom. förordningen

(1947:576) om statlig inkomst -

skatt.

Vad i------medgivna avdragsrätten.

Därest äkta------nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1971 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1971
eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

4) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Folkpensionsavgift skall utgå med
fem procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.

Avgiftspliktiga, som samtaxeras,
skola erlägga avgift med sammanlagt
högst ettusenfemhundra kronor.
Därvid skall iakttagas, att om vardera
har en beskattningsbar inkomst
överstigande femtontusen kronor, envar
påföres pensionsavgift med sjuhundrafemtio
kronor. Om endast
den ene har en beskattningsbar inkomst
överstigande femtontusen kronor,
minskas i förekommande fall
dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av avgifterna ej överstiger
ettusenfemhundra kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket skall erlägga avgift
med högst ettusenfemhundra kronor.

Folkpensionsavgift skall utgå med
fem procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst, dock med högst ettusenfemhundra
kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om folkpensionsavgift, som påföres för år 1970 eller
tidigare år.

1 Senaste lydelse 1967: 39.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

5) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 13, 15 och 59 §§ samt anvisningarna till 15 och
59 §§ förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt1 skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 §.

Skatten utgår med 10 procent av Skatten utgår med 15 procent av
beskattningsvärdet. beskattningsvärdet.

15 §.

Vederlag hänföres-----— under perioden.

Värde av--—-------i bruk.

Förlust på fordran, som inräknats
i skattepliktig omsättning, får avdragas
i redovisningen för den period då
förlusten uppkommer. Inflyter därefter
betalning för sådan fordran
skall beloppet åter upptagas i redovisningen.

Rabatt, återbäring eller bonus som
utges i efterhand och avser tidigare
redovisad skattepliktig omsättning
får avdragas i den ordning som gäller
för den skattskyldiges redovisning
av utgående skatt. Utges förmånen
till skattskyldig skall avdraget
grundas på kreditnota eller motsvarande
handling. Av handlingen skall
framgå minskningen av både vederlag
och skatt.

(Se vidare anvisningarna.)
^Förordningen omtryckt 1969: 237.

Uppkommer förlust på fordran,
för vilken den skattskyldige redovisat
utgående skatt, får ett mot denna
skatt svarande belopp avdragas i redovisningen
för den period då förlusten
uppkommer. Inflyter därefter
betalning för sådan fordran skall beloppet
åter upptagas i redovisningen.

Lämnas återbäring, bonus eller annan
rabatt, som icke utgör s. k. villkorlig
rabatt, i efterhand och avser
förmånen skattepliktig omsättning,
för vilken utgående skatt redovisats,
får belopp motsvarande den del av
den tidigare redovisade skatten som
belöpt på den utgivna förmånen avdragas
i den ordning som gäller för
den skattskyldiges redovisning av utgående
skatt. Utges förmånen till
skattskyldig skall avdraget grundas
på kreditnota eller motsvarande
handling. Av handlingen skall framgå
minskningen av både vederlag
och skatt.

Handling som avses i fjärde stycket
skall ligga till grund även för
avdrag för annan kundkreditering
som avser skattepliktig omsättning.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

59 §.

Mervärdeskatt utgår med 10 procent
av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt
hus utgår dock skatten
med 6 procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är---mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande---liknande prestation.

(Se vidare anvisningarna.)

Mervärdeskatt utgår med 15 procent
av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt
hus utgår dock skatten
med 9 procent av beskattningsvärdet.

Anvisningar

till

Kreditnota som avses i fjärde stycket
och som medför rätt till minskning
av säljarens skattepliktiga omsättning,
medför motsvarande minskning
av ingående skatt för köparen.

till

Vid införsel av bil utgör skattesatsen
alltid 10 procent av beskattningsvärdet.

Skattesatsen 10 procent motsvaras
av 11,11 procent av beskattningsvärdet
exklusive skatt och skattesatsen
6 procent av 6,38 procent av samma
värde exklusive skatt.

15 §.

Kreditnota som avses i fjärde och
femte styckena och som medför rätt
till minskning av utgående skatt för
säljaren, medför motsvarande minskning
av ingående skatt för köparen.

59 §.

Vid införsel av bil utgör skattesatsen
alltid 15 procent av beskattningsvärdet.

Skattesatsen 15 procent motsvaras
av 17,65 procent av beskattningsvärdet
exklusive skatt och skattesatsen
9 procent av 9,89 procent av samma
värde exklusive skatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971, då förordningen
(1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor upphäves.

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

6) Förslag
till
Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 2 och 4 mom., 4 § 1, 2 och 4 mom., 15 och
25 §§, 27 § 1 mom., 40 § 1 mom., 45 § 1 inom., 46 § 2 mom., 49 § 1 mom.,
70 § 2 mom. samt punkt 3 av anvisningarna till 45 § uppbördsförordningen
(1953: 272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 m o m. I denna---— — —

inkomstår: det--—--

uppbördsår: tiden från och
med mars månad ett år till och med
februari månad nästföljande år. 4

4 m o m. Den som är pliktig erlägga
i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift
och som taxerats enligt
för gift skattskyldig gällande bestämmelser
skall, om för den andra
maken ej beräknats någon till statlig
inkomstskatt beskattningsbar inkomst
och makarna blivit för inkomståret
mantalsskrivna såsom tillhörande
samma hushåll, påföras
jämväl den andra makens sjukförsäkringsavgift
för inkomståret och
skall den sistnämnda maken vara fri
från betalningsskyldighet för avgiften.

1 Förordningen omtryckt 1967: 625.

skatt avslutats;

skattereduktion: nedsätt ning

av skatt enligt 4 mom.;

- föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och
med mars månad ett år till och med
februari månad nästföljande år;

gift skattskyldig: skatt skyldig

som taxeras med tillämpning
av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) och 11 § 1 mom. förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt; ogift

skattskyldig: annan
skattskyldig fysisk person än nyss
sagts.

4 mom. Skattereduktion åtnjutes av

ogift skattskyldig, som har
hemmavarande barn under 18 år,
och av gift skattskyldig, vars make
saknar taxerad inkomst enligt förordningen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
med 1 800 kronor,
av gift skattskyldig, vars make
har taxerad inkomst enligt nämnda
förordning som understiger 4 500
kronor, med 40 procent av det belopp
som motsvarar skillnaden mellan
4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Skattereduktion enligt första stycket
åtnjutes endast av skattskyldig,
som varit bosatt här i riket under
någon del av beskattningsåret. För
gift skattskyldig gäller dessutom följande.
För att skattereduktion skall
få åtnjutas, skall maken ha varit bosatt
här i riket under någon del av
beskattningsåret. Avser makens bosättning
här i riket större delen av
beskattningsåret, sker skattereduktionen
enligt första stycket. Avser
makens bosättning här i riket endast
en mindre del av beskattningsåret,
åtnjuter den skatteskyldige skattereduktion,
om maken saknar taxerad
inkomst enligt förordningen om statlig
inkomstskatt, med 900 kronor,
och om maken har taxerad inkomst
enligt nämnda förordning som understiger
2 250 kronor, med 40 procent
av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 2 250 kronor och
den taxerade inkomsten.

Skattereduktion sker icke i fråga
om tilläggspensionsavgift, arbetsgivaravgift,
allmän arbetsgivaravgift
och redareavgift samt annuitet å avdikningslån
och å förskott för avlösning
av frälseränta.

Bestämmelserna om skattereduktion
iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och
preliminär B-skatt samt vid fastställande
av preliminär A-skatt.

4 §.

1 mom. Har lokal-----

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp,
beräknade för vecka
eller den längre tid som centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden
bestämmer, angiva därå belöpande
preliminär skatt. Tabellerna
skola grundas på följande förutsättningar,
nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget
äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom -

— sådana tabeller.

att inkomsten samt grundavdraget
äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

mer att taxeras för annan inkomst
än som i tabellen angives, ej heller
för garantibelopp för fastighet eller
för förmögenhet,

att den skattskyldige icke har att
erlägga tilläggspensionsavgift, samt

att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels ortsavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) avsedd skattskyldig, avdrag
enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen,
dels ock, såvitt angår
taxeringen till statlig inkomstskatt,
för kommunala utskylder med belopp,
motsvarande för skattekrona
och skatteöre det belopp, som enligt
3 mom. legat till grund vid uträknandet
av de i vederbörlig tabell angivna
utskylderna, eller med det högre
belopp som följer av 4 § 1 mom.
tredje stycket förordningen om statlig
inkomstskatt.

2 mom. I skattetabellerna skola
i särskilda kolumner upptagas skattebelopp
för följande grupper av
skattskyldiga, nämligen

1) gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare, där
makan har en sammanräknad nettoinkomst
å minst tretusen kronor;

2) annan gift, med makan sammanlevande
manlig inkomsttagare
än under 1) sägs;

3) ogift inkomsttagare som är berättigad
till avdrag enligt 46 § 3
mom. kommunalskattelagen;

4) annan ogift inkomsttagare.

Gift, med maken sammanlevande
kvinna, vars make har inkomst, skall
hänföras till under 2) upptagen
grupp av skattskyldiga, därest hon
har hemmavarande barn, samt el -

(Föreslagen lydelse)

mer att taxeras för annan inkomst
än som i tabellen angives, ej heller
för garantibelopp för fastighet eller
för förmögenhet,

att den skattskyldige icke bär att
erlägga tilläggspensionsavgift,

att skattskyldig, som avses i 2
mom. första stycket 2) och 4) erhåller
skattereduktion, samt

att vid taxering för inkomsten
icke andra avdrag medgivas den
skattskyldige än dels grundavdrag,
och, såvitt gäller i 2 mom. första
stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig,
avdrag enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen.

2 mom. I skattetabellerna skola
i särskilda kolumner upptagas skattebelopp
för följande grupper av
skattskyldiga, nämligen

1) ogift inkomsttagare, som icke
avses under 4), och gift inkomsttagare,
vars make har en sammanräknad
nettoinkomst på minst tvåtusen
kronor;

2) gift inkomsttagare, vars make
saknar sammanräknad nettoinkomst
eller har sådan inkomst understigande
tvåtusen kronor;

3) gift inkomsttagare, som är berättigad
till avdrag enligt 46 § 3
mom. kommunalskattelagen;

4) ogift inkomsttagare, som är berättigad
till avdrag enligt 46 § 3
mom. kommunalskattelagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

jest till under 4) upptagen grupp av
skattskyldiga.

Gift, med maken sammanlevande
kvinna, som har egen inkomst men
vilkens make icke uppbär inkomst,
skall, därest hon är berättigad till avdrag
enligt 46 § 3 mom. första stycket
första punkten kommunalskattelagen,
hänföras till under 3) upptagen
grupp skattskyldiga samt eljest
likställas med gift manlig inkomsttagare
som under 2) avses.

Ogift skattskyldig, som har hemmavarande
barn och som icke är
hänförlig till under 3) upptagen
grupp av skattskyldiga, skall likställas
med gift manlig inkomsttagare
som under 2) avses.

Med ogift skattskyldig skall likställas
skattskyldig, som är änkling,
änka, frånskild eller hemskild.

Med gifta likställas de som, utan
att vara gifta, leva tillsammans, om
de tidigare varit förenade i äktenskap
eller gemensamt hava eller hava
haft barn.

4 mom. I skattetabellerna skall
därjämte intagas en särskild kolumn,
vari angives det belopp varmed
preliminär A-skatt skall beräknas
å inkomst för dag av sådan anställning
som är avsedd vara kortare
tid än en vecka. För samtliga
skattetabeller skola enahanda belopp
angivas i den särskilda kolumnen
att tillämpas oberoende av arbetstagarens
civilstånd och annan i 2
mom. angiven omständighet. Skattebeloppen
skola beräknas på grundval
av beräknelig genomsnittlig sysselsättning
under året och av den utdebitering
till kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel
samt med tillämpning av det
ortsavdrag, som centrala folkbokförings-
och uppbördsnämnden för
varje år bestämmer. Den särskilda
skattekolumnen skall avse en lägsta
dagsinkomst av tio kronor. I övrigt
skall vad ovan i denna paragraf sägs

(Föreslagen lydelse)

Ogift inkomsttagare, som har hemmavarande
barn och som icke är
hänförlig till under 4) upptagen
grupp av skattskyldiga, skall likställas
med inkomsttagare som under 2)
avses.

4 mom. I skattetabellerna skall
därjämte intagas en särskild kolumn,
vari angives det belopp varmed
preliminär A-skatt skall beräknas
å inkomst för dag av sådan anställning
som är avsedd vara kortare
tid än en vecka. För samtliga
skattetabeller skola enahanda belopp
angivas i den särskilda kolumnen
att tillämpas oberoende av arbetstagarens
civilstånd och annan i 2
mom. angiven omständighet. Skattebeloppen
skola beräknas på grundval
av beräknelig genomsnittlig sysselsättning
under året och av den utdebitering
till kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel och tingshusmedel,
som centrala folkbokföringsoch
uppbördsnämnden för varje år
bestämmer. Den särskilda skattekolumnen
skall avse en lägsta dagsinkomst
av tio kronor. I övrigt skall
vad ovan i denna paragraf sägs i
tillämpliga delar gälla vid skattebe -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

i tillämpliga delar gälla vid skattebeloppens
beräkning.

15 §.

Vid preliminär taxering skola beskattningsbar
inkomst och beskattningsbar
förmögenhet beräknas i enlighet
med bestämmelserna i förordningen
om statlig inkomstskatt,
kommunalskattelagen samt förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.
Dock skall iakttagas, att vid
bestämmande av beskattningsbar
inkomst ortsavdrag beräknas med
hänsyn, där icke i andra stycket annorlunda
stadgas, till den skattskyldiges
civilstånd den 1 november året
näst före inkomståret, samt, vad
angår frågan om den skattskyldige
har hemmavarande barn, till förhållandena
vid nyssnämnda tidpunkt.

Vid preliminär -----------

Vid tillämpning------- —

(Föreslagen lydelse)
loppens beräkning.

---taxeringen verkställes.

efter inkomståret.

25 §.

Vid debitering--------— fastställts för inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift påföres i att sjukförsäkringsavgift påföres i
enlighet med vad riksförsäkringsver- enlighet med vad riksförsäkringsverket
bestämmer för inkomståret med ket bestämmer för inkomståret;
iakttagande tillika av vad i 2 § 4
mom. denna förordning sägs;

att för -----------och tingslag.

27 §.

1 m o m.1 Vid debitering — —---— — av avgift;

att makars sjukförsäkringsavgifter
skola i fall, varom i 2 § 4 mom.
sägs, i en gemensam post påföras den
av makarna, för vilken beräknats till
statlig inkomstskatt beskattningsbar
inkomst;

att i — -------- — öretal bortfaller.

1 m o in. Arbetstagare, som---

Fullgör icke — -—- — --inkomst

2) i fråga om inkomst som avses
i 7 § första stycket: ett belopp, motsvarande
avdrag för månadslön enligt
den i 4 § 2 mom. första stycket

1 Senaste lydelse 1969: 238.

§•

--— preliminär A-skatt.

jämte tio procent av nämnda avdrag;

2) i fråga om inkomst som avses
i 7 § första stycket: ett belopp, motsvarande
avdrag för månadslön enligt
den i 4 § 2 mom. första stycket

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

vid 4) avsedda kolumnen i skattetabellen
jämte tio procent av nämnda
avdrag;

3) i fråga om inkomst som avses i
7 § andra stycket: ett belopp, motsvarande
avdrag för sådan inkomst
beträffande skattskyldig, som avses i
4 § 2 mom. första stycket vid 4),
jämte tio procent av nämnda avdrag;

4) i övriga fall: ett belopp, motsvarande
avdrag enligt den i 4 §
2 mom. första stycket vid 4) avsedda
kolumnen i skattetabellen jämte
tio procent av nämnda avdrag.

Åtnjuter arbetstagaren--

Förhöjningen av

(Föreslagen lydelse)

vid 1) avsedda kolumnen i skattetabellen
jämte tio procent av nämnda
avdrag;

3) i fråga om inkomst som avses i
7 § andra stycket: ett belopp, motsvarande
avdrag för sådan inkomst
beträffande skattskyldig, som avses i
4 § 2 mom. första stycket vid 1),
jämte tio procent av nämnda avdrag;

4) i övriga fall: ett belopp, motsvarande
avdrag enligt den i 4 §
2 mom. första stycket vid 1) avsedda
kolumnen i skattetabellen jämte
tio procent av nämnda avdrag.

---lönen avser.

--för månadslön.

45 §.

1 m o in. Sedan debetsedel —---

1) då skattskyldig har att erlägga
preliminär A-skatt och enligt underrättelse
från länsstyrelsen sådan
ändring skett i den skattskyldiges
civilstånd, vartill hänsyn skall tagas
vid taxering under året näst efter
inkomståret;

2) då skattskyldig visar eller, såvitt
hans ortsavdrag är beroende av
makes inkomst, gör sannolikt att
ändring skett i förhållande, vartill
hänsyn skall tagas vid bestämmande
av ortsavdrag för honom vid den
taxering, som skall verkställas under
året näst efter inkomståret; 2

—■ fall, nämligen

1) då skattskyldig har att erlägga
preliminär A-skatt och enligt underrättelse
från länsstyrelsen sådan
ändring skett i den skattskyldiges
civilstånd, vartill hänsyn skall "tagas
vid taxering eller debitering under
året näst efter inkomståret;

2) då skattskyldig visar eller, såvitt
gäller sambandet mellan honom
tillkommande skattereduktion och
makes inkomst, gör sannolikt att
preliminär A-skatt skall erläggas efter
annan kolumn i skattetabellen än
som tidigare fastställts;

3) då skattskyldig gör---- — synes påkallad.

I fall,-------- — sexhundra kronor.

Oaktat vad------särskild omständighet.

Erhåller lokal-------må erfordras.

Innan jämkning-------är obehövligt.

Jämkning må-------månad året näst efter inkomståret.

46 §.

2 m o m. Beslut om--

Sker jämkning av preliminär
skatt, vilken beräknas enligt skattetabell,
av anledning som i 45 § 1
mom. under 1) eller 2) sägs, skall i
beslutet angivas vilken kolumn i tabellen
som med hänsyn till det ändrade
ortsavdraget skall tillämpas vid

---ändrade skatten.

Sker jämkning av preliminär
skatt, vilken beräknas enligt skattetabell,
av anledning som i 45 § 1
mom. under 1) eller 2) sägs, skall i
beslutet angivas vilken kolumn i tamelien
som skall tillämpas vid skattens
beräkning. Vidtages jämkning

3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

skattens beräkning. Vidtages jämkning
av sådan preliminär skatt av
annan anledning än nyss sagts, skall
i beslutet därom angivas, att skatten
skall beräknas t. ex. å viss del av inkomsten
eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller ock att skatten
skall utgå med viss procent av inkomsten.

Vid jämkning--------

Sker jämkning-------

(Föreslagen lydelse)

av sådan preliminär skatt av annan
anledning än nyss sagts, skall i beslutet
därom angivas, att skatten
skall beräknas t. ex. å viss del av
inkomsten eller å inkomsten minskad
med visst belopp eller ock att
skatten skall utgå med viss procent
av inkomsten.

- skall utgå.
preliminär taxering.

49 §.

1 mom.1 Skatt skyldig må-------av taxeringen,

5) om skattskyldig gjort ansökan
enligt förordningen den 21 maj 1965
(nr 153) om särskild skatteberäkning
för makar: till belopp som betingas
av ansökningen,

6) om skatt-------bliva avkortad.

2 mom. Har vid granskning hos
riksrevisionsverket av verkställd debitering
befunnits, att skatt eller
ränta blivit obehörigen utesluten
från debitering eller påförd till för
ringa belopp eller att preliminär
skatt eller ränta blivit gottskriven
med för högt belopp, skall vederbörande
länsstyrelse underrättas härom.
Länsstyrelsen har att verkställa
den utredning i ärendet, som må
finnas erforderlig. Föreligger förhållande,
som nyss sagts, skall länsstyrelsen,
efter hörande av den skattskyldige
när så finnes påkallat, fastställa
det belopp denne har att erlägga.

Finner lokal---arbetsgivare

belopp denne har att erlägga.

§•

2 mom. Har vid granskning hos
riksrevisionsverket av verkställd debitering
befunnits, att skatt eller
ränta blivit obehörigen utesluten
från debitering eller påförd till för
ringa belopp eller att skattereduktion,
preliminär skatt eller ränta blivit
gottskriven med för högt belopp,
skall vederbörande länsstyrelse underrättas
härom. Länsstyrelsen har
att verkställa den utredning i ärendet,
som må finnas erforderlig. Föreligger
förhållande, som nyss sagts,
skall länsstyrelsen, efter hörande av
den skattskyldige när så finnes påkallat,
fastställa det belopp denne
har att erlägga.

när så finnes påkallat, fastställa det

Anvisningar

till 45 §.

3. Den bevisning, som skattskyl- 3. Den bevisning, som skattskyldig
måste prestera för att erhålla dig måste prestera för att erhålla
jämkning, är icke lika i de i 45 § jämkning, är icke lika i de 45 §

1 Senaste lydelse 1969: 238.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

1 mom. under 2)—4) omnämnda
fallen. Begäres jämkning jämlikt 2)
i nämnda moment på grund av sådan
ändring i makes inkomst, som
påverkar den skattskyldiges ortsavdrag,
eller jämlikt samma moment
3), behöver vederbörande endast
göra sannolikt, att de ifrågavarande
förhållandena komma att vara
för handen; mer kan han tydligen
i dessa fall icke heller åstadkomma.
I övriga fall har han däremot att
styrka, att de berörda omständigheterna
verkligen föreligga.

(Föreslagen lydelse)

1 mom. under 2)—4) omnämnda
fallen. Begäres jämkning jämlikt 2)
i nämnda moment på grund av sådan
ändring i makes inkomst, som
påverkar den skattskyldiges skattereduktion,
eller jämlikt samma moment
3), behöver vederbörande endast
göra sannolikt, att de ifrågavarande
förhållandena komma att vara
för handen. I övriga fall har han
däremot att styrka, att de berörda
omständigheterna verkligen föreligga -

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller
dock i fråga om skatt på grund av 1971 eller tidigare års taxering och eftertaxering
för år 1971 eller tidigare år samt i fråga om preliminär skatt
för den del av uppbördsåret mars 1970—februari 1971 som infaller efter
ikraftträdandet.

7) Förslag
till
Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 25 §, 68 §, 70 §, 72 a §, 73 §, 98 §
4 mom. och 105 § 1 mom. taxeringsförordningen (1956: 623) skall ha nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §.

1 in o in.1 Nedannämnda skattskyldiga---100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter
av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått,
om han varit här i riket bosatt under
hela beskattningsåret och under
denna tid icke erlagt sjömansskatt,
till sammanlagt minst 2 400 kronor
och eljest till sammanlagt minst 100
kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter
av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått,
om han varit här i riket bosatt under
hela beskattningsåret och under
denna tid icke erlagt sjömansskatt,
till sammanlagt minst 4 500 kronor
och eljest till sammanlagt minst 100
kronor,

1 Senaste lydelse 1965: 81.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

4) fysisk eller juridisk person,
vilkens tillgångar av den art, som angives
i 3 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde
överstigande 100 000 kronor eller,
såvitt angår sådan juridisk person
som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda
förordning, 5 000 kronor, samt

(Föreslagen lydelse)

4) fysisk eller juridisk person,
vilkens tillgångar av den art, som angives
i 3 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde
överstigande 150 000 kronor eller,
såvitt angår sådan juridisk person
som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda
förordning, 5 000 kronor, samt
— skattepliktig inkomst.

5) fysisk eller juridisk person, för

Vid bedömandet —--statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar,---stycket kommunalskattelagen.

Skall skattskyldig---deklarationsskyldighetens bedömande

Vid tillämpning —---riket bosatta.

I fråga-------den avlidne.

25 §.»

Allmän självdeklaration--— dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration---allmän försäkring.

Ha makar, som ingått äktenskap
före ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans,
var för sig inkomst att taxera enligt
förordningen (194-7: 576) om statlig
inkomstskatt, skall vardera maken
uppgiva huruvida inkomst av förvärvskälla
är A-inkomst eller B-inkomst
enligt 9 § 2 mom. nämnda förordning.
Vad nu sagts om makar
skall i tillämpliga delar jämväl gälla
i fråga om skattskyldiga som avses
i 65 § sista stycket kommunalskattelagen
(1928: 370).

Har skattskyldig-----sådan förmögenhet.

Belopp, som-----öretal bortfalla.

68 §.

Följande taxeringslängder---

I inkomstlängden antecknas särskilt d

e 1 s i avseende å statlig inkomstskatt
inkomst av olika förvärvskällor,
medgivet avdrag för underskott
å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst
(summan av inkomsterna
av olika förvärvskällor, minskad med
avdrag för underskott), medgivna
allmänna avdrag som icke avse underskott
å förvärvskälla, taxerad och
beskattningsbar inkomst med angi 1

Senaste lydelse 1967: 199.

skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt dels

i avseende å statlig inkomstskatt
inkomst av olika förvärvskällor
med angivande tillika i
fråga om skattskyldiga som avses i
9 § 3 mom. förordningen (1947:
576) om statlig inkomstskatt huruvida
inkomsten utgör A-inkomst eller
B-inkomst, medgivet avdrag för
underskott å förvärvskälla, sammanräknad
nettoinkomst (summan av

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

vande tillika, där det ej framgår av
längdens uppställning, av den punkt
i 10 § 2 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt, enligt vilken skatten
skall beräknas,

dels i avseende å kommunal —
Uppgår den enligt förordningen
om statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsten till minst 2 MO
kronor för ensamstående och till
sammanlagt minst 2 MO kronor för
makar, som samtaxeras, skall den
beräknade taxerade inkomsten införas,
även om beskattningsbar inkomst
icke uppkommer.

(Föreslagen lydelse)

inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för underskott),
medgivna allmänna avdrag
som icke avse underskott å förvärvskälla,
taxerad och beskattningsbar
inkomst,

--skall beräknas.

Uppgår den enligt förordningen
om statlig inkomstskatt beräknade
taxerade inkomsten till minst 4 500
kronor för ensamstående och till
sammanlagt minst 4 500 kronor för
makar, som varit gifta vid ingången
av beskattningsåret och under detta
år levt tillsammans, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas,
även om beskattningsbar inkomst

icke uppkommer.

I förmögenhetslängden--— beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter---Kungl. Maj :t.

Taxeringslängd underskrives---taxeringsnämndens beslut.

70 §.

Om besvär över skattskyldigs taxering
skola prövas av den mellankommunala
prövningsnämnden, skola,
efter det taxering åsatts och längdföring
skett, deklarationer och övriga
handlingar rörande den skattskyldige
ävensom, därest han samtaxeras
med make, motsvarande
handlingar rörande maken så fort
ske kan översändas till den mellankommunala
prövningsnämnden. Vid
handlingarna skola fogas utdrag av
taxeringslängd samt, i förekommande
fall, utdrag av taxeringsnämndens
protokoll. 4

Om besvär över skattskyldigs taxering
skola prövas av den mellankommunala
prövningsnämnden, skola,
efter det taxering åsatts och längdföring
skett, deklarationer och övriga
handlingar rörande den skattskyldige
ävensom, därest han varit
gift vid ingången av beskattningsåret
och under detta år levt tillsammans
med make som taxerats, motsvarande
handlingar rörande maken så fort
ske kan översändas till den mellankommunala
prövningsnämnden. Vid
handlingarna skola fogas utdrag av
taxeringslängd samt, i förekommande
fall, utdrag av taxeringsnämndens
protokoll.

72 a §.i

Har taxering för —-----denna del.

Har taxering av — -— — nämnda förordning,

4) uppenbar felaktighet i fråga om
ortsavdrag eller i fråga om avdrag
enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller motsvarande avdrag enligt
förordningen om statlig inkomst -

4) uppenbar felaktighet i fråga om
grundavdrag eller i fråga om avdrag
enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller motsvarande avdrag enligt
förordningen om statlig inkomst -

1 Senaste lydelse 1969: 709.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

skatt i fall då den skattskyldiges inkomst
eller, vad angår samtaxerade,
de skattskyldigas inkomster helt eller
till helt övervägande del utgjorts
av folkpension,

må den-------denna del.

(Föreslagen lydelse)

skatt i fall då den skattskyldiges inkomst
eller, vad angår makar som
båda taxerats, de skattskyldigas inkomster
helt eller till helt övervägande
del utgjorts av folkpension,

Rättelse må ske i fråga om ortsavdrag
endast om den beskattningsbara
inkomsten därigenom sänkes
och i fråga om annat avdrag som avses
i 4 endast om därigenom beskattningsbar
inkomst icke uppkommer
för den skattskyldige eller de samtaxerade
skattskyldiga.

Efter utgången---

Innan rättelse----

Beslutas rättelse--

Talan mot----

Närmare föreskrifter

Rättelse må ske i fråga om grundavdrag
endast om den beskattningsbara
inkomsten därigenom sänkes
och i fråga om annat avdrag som
avses i 4 endast om därigenom beskattningsbar
inkomst icke uppkommer
för den skattskyldige eller makarna.

om rättelsen,
ej möter.

taxeringsnämnds beslut.

--101 §§.

--Kungl. Maj :t.

Talan mot----- — — — i länet.

Har skattskyldig haft förvärvskälla,
som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är
att hänföra till skilda län, skall dock
den mellankommunala prövningsnämnden
pröva besvär rörande den
skattskyldiges taxering. Om den
skattskyldige skall samtaxeras med
make, skall den mellankommunala
prövningsnämnden pröva besvär
jämväl rörande makens taxering.

Har skattskyldig haft förvärvskälla,
som enligt kommunalskattelagens
bestämmelser om beskattningsort är
att hänföra till skilda län, skall dock
den mellankommunala prövningsnämnden
pröva besvär rörande den
skattskyldiges taxering. Om den
skattskyldige varit gift vid ingången
av beskattningsåret och under detta
år levt tillsammans med maken,
skall den mellankommunala prövningsnämnden
pröva besvär jämväl
rörande makens taxering.

Uppkommer fråga,

avsett fall.

98 §.

4 m o m.1 Upptages parts talan till
prövning, skola bestämmelserna i 2
mom. icke utgöra hinder mot samtidig
prövning av besvär, som anförts
av motpart eller, om samtaxerade
makar fullföljt talan, av make.

Återkallas eller — -

1 Senaste lydelse 1958: 85.

4 mom. Upptages parts talan
till prövning, skola bestämmelserna
i 2 mom. icke utgöra hinder mot
samtidig prövning av besvär, som anförts
av motpart eller av make, om
talan fullföljts av makar som taxerats
med tillämpning av 52 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928: 370)
och 11 § 1 mom. förordningen (1947:
576) om statlig inkomstskatt.
icke gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

105 §.

1 in o in.1 Om kammarrätten---å denne.

Äro makar var för sig taxerade, Äro makar var för sig taxerade,

ager kammarrätten eller Kungl.
Maj:t, där ändring göres i den enes
taxering, även i den andres taxering
vidtaga av ändringen påkallad rättelse,
såvitt angår tillämpning av 52
§ 1 mom. kommunalskattelagen eller
11 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt eller 12 § 1
mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava besvär

Vidtager kammarrätten eller
Kungl. Maj :t sådan ändring i fråga
om taxering till kommunal inkomstskatt
inom viss kommun att avdrag
enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller kommunalt ortsavdrag
icke vidare kan helt utnyttjas inom
samma kommun, skall, ändå att yrkande
därom icke framställts, sådan
ändring vidtagas i taxering inom annan
kommun som kan föranledas
av bestämmelserna i 46 § 4 mom. eller
50 § 3 mom. andra stycket nämnda
lag.

ager kammarrätten eller Kungl.
Maj :t, där ändring göres i den enes
taxering, även i den andres taxering
vidtaga av ändringen påkallad rättelse,
såvitt angår tillämpning av
46 § 3 mom. eller 52 § 1 mom. kommunalskattelagen,
11 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt
eller 12 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt,
mån ändras.

Vidtager kammarrätten eller
Kungl. Maj :t sådan ändring i fråga
om taxering till kommunal inkomstskatt
inom viss kommun att avdrag
enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
eller kommunalt grundavdrag
icke vidare kan helt utnyttjas
inom samma kommun, skall, ändå
att yrkande därom icke framställts,
sådan ändring vidtagas i taxering
inom annan kommun som kan föranledas
av bestämmelserna i 46 §
4 mom. eller 50 § 3 mom. andra stycket
nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller,
utom såvitt avser 22 § 1 mom. 4), vid 1971 och tidigare års taxering och vid
eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse 1958: 87.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

8) Förslag
till

Förordning

om upphävande av förordningen (1965:153) om särskild skatteberäkning

i vissa fall för makar

Härigenom förordnas, att förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning
i vissa fall för makar skall upphöra att gälla vid utgången av år
1970. Förordningen gäller fortfarande i fråga om skatt på grund av 1971
års taxering och eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,
Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om reform av skattesystemet
och anför.

Inledning

I finansplanen har jag redogjort för de viktigaste principerna i den skattereform
som sedan länge aviserats. I förevarande sammanhang avser jag att
närmare uppehålla mig vid de frågor som rör inkomstbeskattningen.

Jag ämnar också ta upp frågan om höjning av mervärdeskatten. De delar
i skattereformen som rör förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvobeskattningen
anmäler jag denna dag särskilt. Förslag till nya regler på sjömansbeskattningens
område avser jag att anmäla senare i vår. Vidare bör jag
nämna att vissa socialpolitiska frågor som står i omedelbart samband med
skattereformen anmäls i annat sammanhang.

Skattereformen har i stora delar sin utgångspunkt i familjeskatteberedningens
betänkande Individuell beskattning, (Fi 1969: 4 och 5).1

Över familjeskatteberedningens betänkande har efter remiss yttranden avgetts
av kammarrätten, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, mellankommunala
prövningsnämnden, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
(CFU), sjömansskattenämnden, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket,
lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands,
Jämtlands och Norrbottens län, familjepolitiska kommittén, utred 1

Utredningen, som tillkallats med stöd av Kung], Maj:ts bemyndigande den 29 januari 1965,
har bestått av regeringsrådet Erik Reuterswärd som sakkunnig jämte experterna departementssekreteraren
Gunnar Björne, kanslirådet Bertil Edlund, ledamoten av riksdagens andra kammare
Nancy Eriksson, professorn Leif Mutén, ledamoten av riksdagens andra kammare Cecilia Nettelbrandt
och byrådirektören Maj-Britt Sandlund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

ningen om definitiv källskatt, kapitalskatteberedningens ordförande, Sveriges
industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,
Skånes handelskammare, Svenska företagares riksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens
riksförbund (SR), Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Husmodersförbundet
Hem och Samhälle, Yrkeskvinnors klubbars riksförbund,
Fredrika Bremer-förbundet, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
studentförbund, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Liberala
förbundet, Högerns ungdomsförbund, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund,
Svenska kvinnors vänsterförbund, Svenska kvinnors nationalförbund
och Kvinnliga akademikers förening.

Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska arbetsgivareföreningen
och Handelns arbetsgivareorganisation har i sina yttranden hänvisat
till ett utlåtande som upprättats av Näringslivets skattedelegation. Sveriges
lantbruksförbund, RLF samt Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
har åberopat ett utlåtande av Lantbrukets skattedelegation.

Yttranden har också avgetts av Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm,
Ensamståendes intresseorganisation, Svenska kvinnors medborgarförbund
och Ensamma föräldrars förening.

Nuvarande ordning m. m.

Kommunal och statlig inkomstskatt

Reglerna för inkomstbeskattningen finns främst i kommunalskattelagen
(1928: 370; KL) och förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI).
För varje skattskyldig bestäms skatteunderlaget för kommunalbeskattningen
och statsbeskattningen särskilt. Beräkningen av underlaget är något olika i
de båda fallen men sker i huvudsak efter identiska principer. Den redogörelse
som lämnas i det följande tar, när inget annat sägs eller framgår av sammanhanget,
sikte på beskattningen av fysiska personer.

Skatteplikt föreligger för följande slag av inkomster, nämligen inkomst av
jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet
och kapital. Inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig (17 §
första och andra styckena KL, 2 § första stycket SI). De nämnda inkomstslagen,
med undantag av tjänst, kan omfatta flera förvärvskällor (18 § KL,

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

2 § första stycket SI). Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt är också
en viss procentandel, närmare bestämt 2 %, av fastighets taxeringsvärde, det
s. k. garantibeloppet, skattepliktigt som inkomst (17 § tredje stycket och
47 § KL, jfr 2 § första stycket SI). Nämnda procenttal benämns ofta repartitionstalet.
Inkomst som inte kan hänföras till något av dessa inkomstslag är
skattefri, så bl. a. värdet av familjemedlemmarnas arbetsinsatser i hushållet.

Vid inkomstberäkningen gäller principen att från bruttointäkterna i förvärvskällan
under ett beskattningsår avdrag får göras för alla de omkostnader
under beskattningsåret som behövts för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Vid den kommunala taxeringen gäller dessutom att avdrag för
belopp motsvarande garantibeloppet får göras vid inkomstslagen jordbruksfastighet,
annan fastighet och rörelse i den mån inkomsten förslår (45 §
första stycket KL). När det gäller dessa inkomstslag brukas vid den kommunala
taxeringen termen ”nettointäkt” för att beteckna vad som återstår
efter omkostnadsavdrag men innan avdraget motsvarande garantibeloppet
gjorts. Vad som återstår efter avdrag för garantibelopp, kallas ”inkomst” av
förvärvskällan i fråga. Summan av inkomsterna från de olika förvärvskällorna
(vid den kommunala taxeringen således efter det att även avdraget
motsvarande garantibeloppet gjorts) utgör den skattskyldiges sammanräknade
inkomst. Från detta belopp får sedan göras s. k. allmänna avdrag
(46 § KL, 4 § SI). I enlighet med förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst får göras avdrag (s. k. förlustavdrag)
hänförliga till vissa tidigare beskattningsår. Det sammanlagda beloppet
av inkomsterna från de olika förvärvskällorna minskat med nyssnämnda
avdrag utgör den skattskyldiges taxerade inkomst. Beträffande
kommunalskatten beräknas dock taxerad inkomst för varje kommun
inom vilken uppkommit skattepliktig inkomst (47 a § KL, 5 § SI). Den
skattskyldiges beskattningsbara inkomst beräknas genom att
från den taxerade inkomsten dras ortsavdrag och under vissa omständigheter
även ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga (50 § KL, 9 § SI).

I förevarande sammanhang är följande beskattningsregler av närmare intresse.

Vid inkomstberäkningen är, som tidigare nämnts, huvudregeln att avdrag
medges för omkostnader i förvärvskällan. Härifrån gäller dock det undantaget
att avdrag inte får ske för värdet av arbete som i den skattskyldiges
förvärvsverksamhet lagts ned av den skattskyldiges make. Å andra sidan beskattas
maken inte för lön från den skattskyldige i dessa fall. Förhållandet
ger upphov till s. k. faktisk sambeskattning (20 § KL, 2 § SI).

Underskott som uppkommit i förvärvskälla får med vissa undantag avräknas,
vid den kommunala inkomsttaxeringen dock endast när underskottet
är liänförligt till inkomst som är skattepliktig i den kommun där beskattningen
sker (46 § 1 mom. KL, 4 § 1 mom. första stycket SI).

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Såvitt gäller den kommunala inkomsttaxeringen får den skattskyldige vidare
göra avdrag i hemortskommunen för bl. a. dels sådan sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som påförts
den skattskyldige under året före taxeringsåret, dels premier och andra
avgifter, som den skattskyldige erlagt för försäkringar av följande slag vilka
ägs av honom själv, hans make eller omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring,
därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som
inte är avdragsgill enligt 33 § KL och som ej utgör sjukförsäkring enligt
2—4 kap. lagen om allmän försäkring. Avdragsrätten avseende sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2 § lagen om allmän försäkring beräknas till ett
belopp av minst 150 kr. eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300 kr. Avdraget för övriga premier och avgifter är
högst 500 kr. för sammanlevande makar och för ensamstående som haft
hemmavarande barn under 18 år, samt 250 kr. för ensamstående i övrigt.

Den skattskyldige får vid den kommunala taxeringen dessutom göra avdrag
för belopp som han utgett under beskattningsåret för underhåll av
barn under 16 år som inte varit hemmavarande. Beloppet får inte överstiga
1 000 kr. Avdragsrätt föreligger endast om den skattskyldige vid självdeklarationen
fogat intyg om beloppet från barnavårdsnämnd, barnavårdsman
eller kommunal förtroendeman (46 § 2 mom. KL).

Bland allmänna avdrag vid den kommunala taxeringen räknas även de
s. k. förvärvsavdragen.

Rätt till förvärvsavdrag föreligger till en början för gift kvinna utan
hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med sin man och som
haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan till
minst 300 kronors värde, inkomst av rörelse, vari hon varit verksam i ej
blott ringa omfattning, eller inkomst av eget arbete. Avdragsbeloppet är 300
kr. Har kvinnan hemmavarande barn under 16 år får hon i fråga om inkomst
av rörelse eller eget arbete göra avdrag med 300 kr. jämte 25 % av
inkomsten, sammanlagt dock med högst 3 000 kr.

I fråga om jordbruksinkomst får hon göra avdrag med belopp motsvarande
värdet av arbetsinkomsten, dock högst med 1 000 kr.

Ensamstående man eller kvinna, som haft hemmavarande barn under 16
år, får åtnjuta förvärvsavdrag vid inkomst av jordbruksfastighet, rörelse
och eget arbete enligt samma regler som gäller för gift kvinna med barn och
inkomst av rörelse.

Rätt till förvärvsavdrag föreligger också i fråga om jordbruks- och rörelseinkomst
vid de tidigare nämnda fallen av s. k faktisk sambeskattning.
Gift man utan hemmavarande barn under 16 år som levt tillsammans med
sin hustru erhåller förvärvsavdrag med 300 kr. Förutsättningen är att hustrun
utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. Finns hem -

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970

mavarande barn under 16 år får mannen åtnjuta avdrag med belopp motsvarande
värdet av hustruns arbetsinsats, dock högst med 1 000 kr.

Förvärvsavdrag får åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som
berättigar till avdrag förslår till det. Förvärvsavdrag får för skattskyldig
eller, om han varit gift och levt tillsammans med maken, makarna tillsammans
inte överstiga det maximibelopp som enligt det nyss återgivna gäller
för det avdragsfall som är i fråga (46 § 3 mom. KL).

Vid den statliga inkomsttaxeringen gäller samma regler som vid den
kommunala såvitt avser rätt till avdrag för sjukförsäkringsavgift enligt 19
kap. 2 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring samt premier och andra
avgifter som den skattskyldige erlagt för försäkringar. Dessutom gäller
samma regler beträffande avdrag för underhållsbidrag till ej hemmavarande
barn samt förvärvsavdrag. Vid den statliga inkomsttaxeringen gäller
emellertid för den skattskyldige ytterligare den rätten att han får åtnjuta
avdrag för sådan allmän kommunalskatt som påförts den skattskyldige under
året före taxeringsåret. Avdraget skall beräknas till ett belopp av minst
2 250 kr. eller, för makar som under beskattningsåret levt tillsammans,
för dem båda gemensamt minst 4 500 kr. Rätt till avdrag med sistnämnda
belopp föreligger också för ensamstående skattskyldig med hemmavarande
barn under 18 år (4 § 1 mom. första—tredje styckena SI).

Som nämnts i det föregående föreligger i vissa fall rätt att göra avdrag
för förlust hänförlig till tidigare beskattningsår (46 a § KL, 4 a § SI). Detta
sker i enlighet med förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst. För de bestämmelser i denna förordning som är
av intresse i förevarande sammanhang kommer närmare att redogöras i det
följande.

Skattskyldig som varit bosatt i landet under hela beskattningsåret har
rätt till ortsavdrag både vid den kommunala och vid den statliga taxeringen.
Reglerna, som i princip är identiska, innebär att ortsavdraget är 4 500 kr. för
gift skattskyldig, som under beskattningsåret levt tillsammans med maken,
och ensamstående med hemmavarande barn under 18 år. För annan ensamstående
är ortsavdraget 2 250 kr. Ortsavdraget reduceras i motsvarande mån
som den skattskyldige under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt
eller varit bosatt utomlands (4 § 2 och 3 mom. KL, 8 § SI).

Utöver ortsavdraget föreligger, som tidigare antytts, under vissa förutsättningar
rätt till ett extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Sådan rätt
föreligger bl. a. för skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgörs
av folkpension. I fråga om folkpensionärernas skatteförhållanden
lämnas en särskild redogörelse i det följande.

För beskattning av äkta makar innehåller både KL och SI särskilda
regler. De är i stort sett av samma innebörd. Äkta makar, som under beskattningsåret
levt tillsammans, taxeras var och en för sin inkomst och
mannen därjämte för boets gemensamma inkomst (52 § 1 mom. första

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

stycket KL, 11 § 1 mom. första stycket SI). Allmänna avdrag, som helt
eller delvis inte kunnat utnyttjas på den ena makens skattepliktiga inkomst,
får avräknas på den andra makens inkomst, såvitt avser den kommunala
taxeringen dock endast på inkomst i samma kommun. Andra allmänna
avdrag än underhållsavdrag och förvärvsavdrag får dock vid den
kommunala taxeringen gå i avräkning enligt vissa närmare angivna regler
bl. a. på den skattskyldiges makes inkomster i andra kommuner (52 §
1 mom. andra stycket KL, 11 § 1 mom. andra stycket SI). Vid den kommunala
taxeringen gäller dessutom att underskott på icke yrkesmässig
avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för ena maken, får
avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla
av samma slag (52 § 1 mom. tredje stycket KL). Ortsavdraget beräknas
till 2 250 kr. för vardera maken. Kan detta belopp inte till fullo
utnyttjas av den ena maken får bristen avräknas på den andra makens
taxerade inkomst. Även i detta fall gäller särskilda regler vid den kommunala
taxeringen med hänsyn till att beskattningen här kan ske i olika
kommuner (52 § 1 mom. fjärde stycket KL, 11 § 1 mom. tredje stycket
SI). I fråga om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga föreskrivs att det
beräknas för vardera maken för sig. För dem tillsammans får avdrag dock
inte medges överstiga det högsta belopp som medges enligt 50 § 2 mom.
andra och tredje styckena KL (52 § 1 mom. sista stycket KL, 11 § 1 mom.
fjärde stycket SI). För den statliga inkomstskatten gäller dessutom att
skatten beräknas på det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara
inkomster och fördelas på dem efter förhållandet mellan deras beskattningsbara
inkomster (11 § 1 mom. sista stycket SI). Har makarna
levt åtskilda under beskattningsåret anses de som av varandra oberoende
skattskyldiga (52 § 2 mom. KL, 11 § 2 mom. SI).

Fråga huruvida skattskyldig haft barn eller ej liksom barns ålder skall
bedömas efter förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Med
barn avses även styvbarn och adopterat barn men däremot inte fosterbarn.
Barn, som bor hos sina föräldrar, skall såvitt gäller föräldrarnas
rätt till avdrag för sjukförsäkringsavgift och kapitalförsäkringspremier,
förvärvsavdrag och ortsavdrag anses som hemmavarande endast hos den
ena av dem (65 § första stycket KL, 3 § första stycket SI).

För skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, tillämpas
de för gift skattskyldig gällande bestämmelserna först vid taxering
för det därpå följande beskattningsåret. Ett undantag föreligger dock i
fråga om sammanlevande som inte är gifta och för vilka, i enlighet med
vad strax skall anges, bestämmelserna för gift skattskyldig tillämpas (65 §
andra stycket KL, 3 § första stycket SI).

De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna tillämpas i fråga om
sammanlevande makar även under det beskattningsår varunder make avlidit
(65 § tredje stycket KL, 3 § första stycket SI).

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Har i övrigt under beskattningsåret inträtt ändring i förhållande, som
har betydelse för tillämpning av bestämmelserna om taxering av gift
skattskyldig, skall det förhållande som rått under större delen av beskattningsåret
vara bestämmande för taxeringen (65 § fjärde stycket KL, 3 §
första stycket SI).

De för gift skattskyldig gällande bestämmelserna skall äga tillämpning
även i fråga om dem som lever tillsammans utan att vara gifta, om de tidigare
varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn
(65 § sista stycket KL, 3 § första stycket SI).

Den kommunala inkomstskatten är proportionell och tas
ut med en i viss ordning bestämd andel av den till kommunal inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten (1 § första stycket KL). Den genomsnittliga
kommunala utdebiteringen är f. n. ca 21 kr. per 100 kr. beskattningsbar
inkomst.

Den statliga inkomstskatten tas ut med ett visst grundbelopp
av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Grundbeloppet
beräknas med ledning av två skatteskalor, en för ensamstående
samt en för gifta och ogift med barn (10 § 1 mom. första—tredje styckena
SI). Skalornas utseende framgår av följande tablå.

Tablå

Beskattningsbar inkomst 1 000 kr.	Skattesats inom skiktet, i % enligt nuvarande skala för
gifta och ogift med barn	ensamstående
— 6.....................	10	10
6— 8.....................	10	15
8— 10.....................	10	22
10— 12.....................	10	27
12— 15.....................	15	27
15— 16.....................	15	31
16— 20.....................	22	31
20— 24 .....................	27	36
24— 25 .....................	34	36
25— 30 .....................	34	40
30— 40 .....................	42	44
40— 60 .....................	48	49
60—100 .....................	54	54
100—150 .....................	59	59
150— .....................	65	65

Skatteskalorna är avvägda med s. k. tudelning för den del av makarnas
årsinkomst som inte överstiger ca 35 000 kr. Med tudelning avses att makarnas
skatt skall motsvara skatten för två ensamstående som vardera har
hälften av makarnas sammanlagda inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

För varje år bestäms i särskild ordning med vilka procent av grundbeloppet
skatten skall utgå. Tas mer än 100 % av grundbeloppet ut får likväl
inte den på någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande
statsskatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 65 % av denna!
inkomstdel (10 § 1 mom. fjärde stycket SI). Under senare år har regelmässigt
tagits ut 100 % av grundbeloppet (jfr SFS 1969:377).

En begränsning av skatteuttaget såvitt gäller den statliga inkomstskatten
kan ske på grund av den s. k. 80 %-regeln i förordningen (1952: 410)
med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall.

Förlustutjämning

Som tidigare nämnts föreligger rätt för skattskyldig att vid taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt åtnjuta avdrag för förlust hänförlig
till tidigare beskattningsår. Detta sker enligt förordningen (1960:63)
om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. De förluster för
vilka förordningen är tillämplig utgörs av det belopp, varmed summan av
skattskyldigs underskott i förvärvskälla och övriga allmänna avdrag, med
undantag av schablonbelopp för kommunalskatteavdraget, överstigit det
sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor
samma år (2 § första stycket).

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust som hänför sig till
beskattningsår för vilket den skattskyldige varit deklarationsskyldig. Vidare
fordras att deklarationsskyldighet vederbörligen fullgjorts (2 § andra
stycket).

Rätten till förlustavdrag bortfaller om förlusten under förluståret inte
uppgått till 1 000 kr. (2 § tredje stycket).

Förlustavdraget skall utnyttjas senast det beskattningsår för vilket taxering
sker sjätte kalenderåret efter det då taxering för förlustavdraget ägt
rum (3 §).

Förlustavdrag skall göras från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges
inkomst från en eller flera förvärvskällor sedan avdrag gjorts för
underskott i förvärvskälla och för övriga allmänna avdrag (4 §).

Om den ena av makar som skall samtaxeras har rätt till förlustavdrag
som inte kan utnyttjas av honom vid den taxering som är i fråga, får det
outnyttjade avdraget i stället tillgodoföras andra maken. Härför krävs
dock dennas medgivande. Rätten att utnyttja den andra makens förlustavdrag
avser också fall då förlust uppkommit före äktenskapets ingående
eller i övrigt under beskattningsår, för vilket makarna även om båda haft
inkomst inte skulle ha samtaxerats. Taxeras emellertid makarna såsom
av varandra oberoende skattskyldiga får avdrag inte föras över från den
ena maken till den andra oavsett när förlusten uppkom. Motsvarande gäller
när individuell taxering sker efter äktenskapsskillnad (6 § samt anvisningarna
till nämnda paragraf).

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

F olkpensionsavgiften

Svensk medborgare skall enligt lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen
erlägga folkpensionsavgift för varje år, då för honom beräknats
till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst, om han vid utgången
av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år och om han varit mantalsskriven
här i riket för året näst före taxeringsåret. Avgiftsbefrielse gäller dock för
den, som för december månad året näst före taxeringsåret åtnjutit folkpension
i form av ålderspension eller förtidspension, ävensom för den, som avlidit
före ingången av året näst före taxeringsåret (2 §).

Folkpensionsavgiften utgår med 5 % av den beskattningsbara inkomsten
men är maximerad — lika för två makar tillsammans och för en ensamstående
avgiftspliktig — till 1 500 kr. Vid samtaxering iakttas att, om vardera
maken har en beskattningsbar inkomst överstigande 15 000 kr., envar påförs
pensionsavgift med 750 kr. Om endast den ena har en beskattningsbar inkomst
överstigande 15 000 kr. minskas i förekommande fall dennas avgift
så att sammanlagda beloppet av avgifterna ej överstiger 1 500 kr. (3 § första
och andra styckena).

Folkpensionsavgiften uppbärs samtidigt med de allmänna inkomstskatterna.

Sjukförsäkringsavgiften

Avgifterna till sjukförsäkringen utgår enligt 19 kap. lagen (1962: 381) om
allmän försäkring. De försäkrades avgifter innefattar avgift för sjukvårdsförmåner,
grundsjukpenning och tilläggssjukpenning (19 kap. 2 § första
stycket).

Avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmånerna samt grundsjukpenningen
är i viss mån beroende av den beskattningsbara inkomsten. Förstnämnda
avgift skall erläggas av inskrivna i allmän försäkringskassa, för
vilka beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst vid taxering
året näst efter det år avgiften avser. Avgift skall dock inte erläggas om
den försäkrade vid utgången av det år avgiften avser upphört att vara inskriven
hos allmän försäkringskassa eller fyllt 67 år eller för december månad
samma år åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän
försäkring (19 kap. 2 § andra stycket).

Avgiften för grundsjukpenning skall erläggas av försäkrade, som varit
placerade i sjukpenningklass och för vilka vid taxering året efter det år avgiften
avser beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst (19
kap. 2 § tredje stycket).

I avsikt att begränsa avgiften för mindre inkomsttagare finns en regel,
som reducerar avgiften för sjukvårds- och läkemedelsförmåner samt grundsjukpenningen
i de lägre inkomstskikten. Dessa avgifter får inte överstiga
ett belopp motsvarande en tiondedel av den försäkrades till statlig in4
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70

Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970

komstskatt beskattningsbara inkomst eller om den försäkrade taxerats efter
bestämmelserna för gift skattskyldig, en tjugondedel av den sammanlagda
beskattningsbara inkomsten (19 kap. 6 § fjärde stycket).

Avgiften för tilläggssjukpenning skall erläggas under förutsättning att den
försäkrade under det år avgiften avser varit placerad i sjukpenningklass nr
3 eller högre klass (19 kap. 2 § fjärde stycket). Avgiftens storlek beror av
den sjukpenningklass den försäkrade tillhör, i förekommande fall av den
karenstid som valts, samt i vad mån sjukpenningen svarar mot inkomst av
anställning eller annat förvärvsarbete (19 kap. 6 § femte stycket).

Sjukförsäkringsavgifterna fastställs av riksförsäkringsverket efter hörande
av den allmänna försäkringskassan (19 kap. 6 § första stycket). Avgifterna
varierar mellan olika försäkringskassor. De obligatoriska sjukförsäkringsavgifterna
uppbärs på samma sätt som inkomst- och förmögenhetsskatten,
dvs. enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953:272),
(19 kap. 10 § första stycket).

Om makar är mantalsskrivna såsom tillhörande samma hushåll och taxerad
inkomst beräknas bara för den ena av makarna, skall denna svara även
för andra makens sjukförsäkringsavgift. Detsamma gäller andra försäkrade,
som lever tillsammans och taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser
(19 kap. 2 § sista stycket lagen om allmän försäkring, 2 § 4 mom.
uppbördsförordningen).

Frivillig särbeskattning

Enligt förordningen (1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall
för makar kan samtaxerade makar, som båda har inkomst av förvärvsarbete,
under vissa förutsättningar få skatten på sådan inkomst beräknad enligt de
för ensamstående gällande grunderna (1 §).

Särbeskattningen är utformad som en skatteberäkningsmetod. Makar, som
får särskild skatteberäkning, behandlas i taxeringshänseende enligt vanliga
regler, och de vid samtaxeringen fastställda inkomsterna och avdragen ligger
till grund för den särskilda skatteberäkningen. Denna gäller vidare endast
statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift (1 § första stycket).

Vid den särskilda skatteberäkningen skiljer man mellan arbetsinkomst
och sidoinkomst. Till arbetsinkomst hänförs inkomst av tjänst utom periodiskt
understöd. Hit räknas även inkomst av jordbruksfastighet och rörelse
om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.
Övrig inkomst utgör sidoinkomst. Av praktiska skäl gäller därutöver
att sidoinkomst som inte överstiger 1 000 kr. betraktas som arbetsinkomst
(2 § och anvisningarna till nämnda paragraf).

Skatteunderlaget vid särbeskattningen utgör den beskattningsbara arbetsinkomsten,
som fastställs genom en omräkning av de vid taxeringen åsatta
beskattningsbara inkomsterna. Vid omräkningen sammanläggs för vardera

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

maken hans arbetsinkomst från olika förvärvskällor. De vid taxeringen medgivna
allmänna avdragen samt förlustavdrag och extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga avräknas från arbetsinkomsten. Därvid reduceras inte sådana
avdrag som vid taxeringen medgetts med de för gifta gällande högre maximibeloppen.
Ortsavdrag medges enligt de för ensamstående gällande grunderna.
Återstoden utgör den beskattningsbara arbetsinkomsten (5 §).

Förutsättningen för att särbeskattningen skall kunna ske är att för vardera
maken uppkommer beskattningsbar arbetsinkomst (3 §).

Skatt på makarnas arbetsinkomster beräknas för vardera maken för sig
med tillämpning av skattetabeller för ensamstående. Även folkpensionsavgiften
beräknas med hänsyn till reglerna för ensamstående (6 §).

Makarnas statliga inkomstskatt på sidoinkomst framkommer såsom ett
skillnadsbelopp vid två beräkningar. Först fastställs med tillämpning av sambeskattningsreglerna
skatten på makarnas totala inkomster. Därvid används
skalan för gifta. Därefter beräknas på motsvarande sätt skatten på makarnas
sammanlagda beskattningsbara arbetsinkomster. Skillnaden mellan de uträknade
skattebeloppen utgör skatten på sidoinkomsten och påförs den make,
som haft sidoinkomst, eller om båda makarna haft sådana inkomster, dem
båda i förhållande till vars och ens sidoinkomst. De sammanlagda beloppen
av statlig inkomstskatt på arbetsinkomst och sidoinkomst samt folkpensionsavgift
utgör vad makarna skall erlägga enligt den särskilda skatteberäkningen
(7 §).

Särbeskattningen tillämpas av myndigheterna först efter ansökan av de
skattskyldiga. Vardera maken har rätt att begära särbeskattning. Ansökan
skall i regel göras senast den 1 juni taxeringsåret hos den lokala skattemyndigheten
(8 § första och andra styckena).

Folkpensionärernas skatteförhållanden

Om den skattskyldiges skatteförmåga under beskattningsåret varit väsentligen
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige varit
berättigad till allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet,
föreligger rätt till avdrag utöver ortsavdraget, s. k. extra avdrag. Avdragsbeloppet
skall avpassas efter omständigheterna men är maximerat till
f. n. 6 000 kr. (50 § 2 mom. andra stycket KL, 9 § 2 mom. andra stycket SI).

Med tjänst likställs bl. a. rätt till pension (31 § andra stycket KL, 2 §
första stycket SI). Med pension förstås belopp som på grund av lagen
(1962: 381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension (punkt 1 av
anvisningarna till 31 § KL, 3 § andra stycket SI). Tilläggsförmån till folkpension
är enligt 9 kap. 5 § nämnda lag hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.
De närmare reglerna om sådana tillägg finns intagna i lagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg är underkastade inkomstprövning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension,
skall anses ha haft nedsatt skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag
(50 § 2 mom. KL, 9 § 2 mom. andra stycket SI).

I fråga om skattskyldig, som för sin försörjning varit helt beroende av vad
han uppburit i folkpension, bör den taxerade inkomsten regelmässigt minskas
med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, även om nyssnämnda
maximibelopp, 6 000 kr., därigenom överskrids. Om den skattskyldige
mot låg avgift vistats på sjukhus eller annan anstalt eller om hans levnadskostnader
rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet,
bör dock det belopp, varmed den taxerade inkomsten enligt vad nyss sagts
får minskas, jämkas med hänsyn därtill. Om skattskyldig haft även annan
inkomst (sidoinkomst) bör den skattskyldige medges ett med hänsyn till
omständigheterna jämkat avdrag. Även i detta fall får det nyss angivna beloppet
6 000 kr. överskridas (punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL, 9 § 2
mom. andra stycket SI).

Som folkpension räknas även allmän tilläggspension i den mån tilläggspensionen
enligt lagen (1969: 205) om pensionstillskott föranlett avräkning
av pensionstillskott.

Om folkpension minskats till följd av livränta enligt 17 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring, skall vid beräkning av extra avdrag för nedsatt skatteförmåga
anses som om folkpensionsförmånen utgått med oreducerat belopp
och i stället livräntan varit reducerad med det belopp, varmed folkpensionen
varit minskad (punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 50 § KL, 3 §
andra stycket SI).

Riksskattenämnden har genom beslut den 15 december 1969 meddelat anvisningar
till ledning för taxeringsmyndigheterna angående extra avdrag
för folkpensionärer, avsedda att tillämpas fr. o. m. 1970 års taxering. I anslutning
härtill har riksskattenämnden utarbetat tabeller.

Tabellerna är avsedda att tjäna till ledning vid bestämmande av det avdrag,
som bör tillerkännas en folkpensionär med sidoinkomst. I folkpensionen
inräknas barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg och pensionstillskott;
däremot inräknas inte invaliditetstillägg och invaliditetsersättning,
vilka räknas som icke skattepliktig inkomst. Kommunalt bostadstillägg
utgår enligt de grunder, vederbörande kommun bestämmer, och
dess storlek varierar avsevärt inom olika kommuner.

Riksskattenämnden har i sitt nyssnämnda beslut vidare meddelat följande.

Förmögenhet av mindre storlek bör i allmänhet inte föranleda minskning
av avdraget. Sålunda bör likvida medel såsom kontanter, bankmedel, ford -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

ringar och andra värdepapper ej överstigande 30 000 kr. samt sådan egnahemsfastighet
eller mindre jordbruksfastighet, som är belånad till en tredjedel
av taxeringsvärdet eller mera, inte påverka avdragets storlek. Räntelös
fordran, som inte kunnat helt eller delvis uppsägas till betalning under beskattningsåret,
bör i regel inte heller föranleda nedsättning av avdraget. Ej
heller bör en mindre ökning av förmögenheten under beskattningsåret på
grund av särskilt sparsamt levnadssätt eller på grund av ett mindre arv eller
en mindre gåva i och för sig föranleda reducering av det extra avdraget.

Förmögenhet av större betydenhet än vad ovan sagts, exempelvis likvida
tillgångar överstigande 30 000 kr. och fastighet av ovan nämnt slag, som är
belånad till mindre än en tredjedel av taxeringsvärdet, bör däremot i regel
medföra minskning av avdraget. Uppgår förmögenhet som nu avses till belopp
överstigande 30 000 men inte 50 000 kr., bör avdraget minskas på sätt
framgår av följande tabell. Därvid bör förmögenhet, som är nedlagd i fastighet
av ovan nämnt slag, beräknas till skillnaden mellan å ena sidan en tredjedel
av taxeringsvärdet och å andra sidan det belopp, vartill fastigheten är
belånad.

Förmögenhet, kr.

30 100—33 000
33 100—36 000
36 100—38 000
38 100—40 000
40 100—42 000
42 100—44 000
44 100—46 000
46 100—48 000
48 100—50 000

Avdraget bör
minskas med,
procent
10
20
30
40
50
60
70
80
90

Det enligt reduceringst abellen framräknade extra avdraget bör avrundas
till närmast liggande 100-tal kr. Om avdraget uppgår till belopp, som ligger
mitt emellan två 100-tal, bör avrundning ske till närmast högre 100-tal kr.

Vissa taxerings- och uppbördsbestämmelser

Enligt 22 § 1 mom. 3 taxeringsförordningen (1956: 623) skall allmän
självdeklaration lämnas av fysisk person vars bruttointäkter av en eller flera
förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 2 400
kr. För den som inte varit bosatt i riket hela beskattningsåret är dock gränsen
100 kr. Sistnämnda gräns för deklarationsplikten gäller för den som under
någon del av beskattningsåret betalat sjömansskatt. Beträffande makar
som var gifta vid beskattningsårets ingång och som levt tillsammans
under större delen av året gäller att vardera makens deklarationsskyldighet
bedöms med hänsyn till den sammanlagda inkomsten. Aktiebolag, ekonomisk
förening och familjestiftelse är alltid deklarationsskyldiga (22 §
1 mom. 1). Annan juridisk person är deklarationsskyldig om bruttointäkten

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kr. (22 § 1
mom. 2).

Avdrag för preliminär A-skatt skall enligt 4 § 1 mom. uppbördsförordningen
(1953:272) göras enligt skattetabeller som fastställs av CFU efter
samråd med riksskattenämnden. I skattetabellerna upptas enligt 2 mom.
skattebelopp i särskilda kolumner för olika grupper skattskyldiga. I huvudsak
gäller att i kolumn 1 tas upp ogift inkomsttagare utan barn under 17 år,
i kolumn 2 gift manlig inkomsttagare vars hustru saknar inkomst eller har
inkomst understigande 3 000 kr. per år, i kolumn 3 gift man vars hustru
har inkomst på 3 000 kr. per år eller mera och i kolumn 4 ogift person som
har hemmavarande barn under 15 år.

Familjeskatteberedningens förslag till individuell beskattning
Utredningsarbetets förutsättningar

1 betänkandet framhåller beredningen att utredningsuppdraget varit av
teknisk natur. Uppgiften har varit att konstruera olika system för inkomstbeskattningen
som medför samma totala skatteinkomster för det allmänna
men som bygger på individuell beskattning i stället för sambeskattning. Detta
har givetvis inneburit en långtgående begränsning i uppdraget. Varje lindring
av skatten för någon grupp har fått kompenseras genom höjningar för
andra kategorier. Beredningen har inte tagit ställning till frågan om en individuell
beskattning bör införas eller inte. De olika system för individuell beskattning
som redovisas i betänkandet är sålunda inte kommittéförslag i
vanlig mening utan endast alternativ till lösningar om en övergång anses
böra ske.

Beredningen har undersökt ett stort antal system för individuell beskattning.
Av dessa redovisas i detalj tre, benämnda alt. 1, 2 och 3. Alt. 1 innebär
en helt individuell beskattning. Alt. 2 och 3 är modifierade system, avsedda
att under en övergångstid möjliggöra en anpassning till den nya skatteformen.
Alt. 2 ligger därvid närmare alt. 1 och alt. 3 närmare det nuvarande
systemet.

Beredningens majoritet har ansett alt. 3 vara mest realistiskt och förordar
detta som ett första steg mot en individuell beskattning. Experten Cecilia
Nettelbrandt finner inte något av alternativen godtagbart men anser övergångsregler
av det slag som innefattas i alt. 2 i och för sig vara att föredra
framför dem som anges i alt. 3. Experten Leif Mutén anser alt. 2 acceptabelt
under en övergångstid men inte alt. 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Alternativens uppbyggnad

Alt. 1 Alt. 2

1. Alla beskattas enligt samma grunder oavsett kön och civilstånd

Undantag se p. 8

2. Grundavdrag lika för varje inkomsttagare

Belopp 2 700 2 400

3. Det schabloniserade kommunalskatteavdraget beräknas för
varje person för sig. Beloppet är lika med grundavdraget

Alt. 3

Undantag se p. 8
4 200

Kommunalskatteavdraget
slopas helt för enskilda personer -

4. Förvärvsavdraget slopas för alla kategorier

5. En och samma skala för den statliga inkomstskatten tillämpas för alla

Ny skala Nuvarande skala Ny skala

för ensamstående

6. Gift person som driver jordbruk eller rörelse med biträde av maken (faktisk sambeskattning) får
avdrag med antingen faktiskt utgiven lön till medhjälpande maken eller ett schablonbelopp på

1 000 kr.

7. Folkpensionsavgift påförs som nu men utan särskild begränsningsregel för makar. Sjukförsäkringsavgift
påförs enligt nuvarande regler

8. Inga avvikelser från den individuella
beskattningen

Avvikelser från den individuella beskattningen:

Personkrets: makar, när den
make som saknar inkomst eller
har den lägre inkomsten är född
år 1915 eller tidigare (med viss
avtrappning vid födelseåren
1916—1924).

Metod: extra grundavdrag från
inkomsten för den make som
har den största inkomsten. Avdragets
storlek är 3 600 kr. om
makarnas sammanlagda inkomst
understiger 30 000 kr.
för barnfamiljer och 20 000 kr.
för andra makar. Det extra avdraget
trappas av vid högre
inkomster och försvinner helt
då inkomsten överstiger
44 400/34 400 kr.

Personkrets: alla som vid taxeringen
anses som gifta eller
som ogifta med barn.

Metod: reduktion av den uträknade
skatten med högst

a) 1 800 kr. för makar utan
barn och för ogift med barn,
då yngsta barnet är 16 eller
17 år,

b) 2 700 kr. för makar med
barn,

c) 3 600 kr. för ogift med
barn under 16 år.

För makar som båda har inkomst
minskas reduktionsbeloppet
enligt regler som anges
i det följande.

9. För att kompensera barnfamiljerna som grupp betraktad för
skattehöjningar har ett belopp reserverats för att tillgodoföras
barnfamiljerna genom familjepolitiska åtgärder

Totalbelopp: 1 100 milj. kr.
dvs. vid lika fördelning mellan
alla barnfamiljer 1 050 kr. per
familj och vid lika fördelning
mellan alla barn 600 kr. per
barn

Totalbelopp: 2 200 milj. kr.
dvs. vid lika fördelning mellan
alla barnfamiljer 2 100 kr. per
familj och vid lika fördelning
mellan alla barn 1 200 kr. per
barn

Kompensationen till barnfamiljerna
är inarbetad i reduktionsreglerna
i p. 8
Totalbelopp: drygt 1 000
milj. kr.

Den särskilda skattereduktionen enligt alt. 3 tillämpas för de grupper som
ansetts böra övergångsvis få vissa lättnader vid en individuell beskattning.
Det gäller makar som inte beskattas enligt reglerna om frivillig särbeskattning
och ogifta med barn. Inom kategorin gifta ges reduktionen åt make som
är ensam inkomsttagare eller som har den högre inkomsten. Om även andra
maken har inkomst blir behovet av särskilt stöd mindre. Makarnas förmån

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Alternativens individuella verkningar

De individuella verkningarna av alt. 1, 2 och 3 framgår av följande tabell

Ökning ( + ) eller minskning (—) av skatten vid en omläggning till individuell beskattning enligt alt. 1,2 eller 3

Årsin- komst, kr.	Total skatt enligt nuva- rande regler, kr.	Ökning ( + ) eller minskning (— den totala skatten, i kr., enligt	) av	Total skatt enligt nuva- rande regler, kr.	Ökning (+) eller minskning (—) av den totala skatten, i kr., enligt
alt. 1	alt. 21	alt. 3	alt. I2 * * *	alt. 28	alt. 3
1	2	3	4	5	6	1 7	1 8	1 9
	a. Ensamstående				e. Ogift med barn under 16 år
6 000	989	— 276	—	90	— 236	38	— 375	—2 139	— 0
12 000	3 163	— 274	—	89	— 11	898	+ 941	— 824	— 108
20 000	6 729	— 541	—	67	— 57	3 744	+ 1 394	— 82	— 228
30 000	11 643	— 612	—	77	— 8	7 564	+ 2 417	+ 1 002	+ 471
50 000	22 557	— 625	—	82	+ 66	17 370	+ 3 512	+ 2 105	+ 1 653
100 000	52 744	— 661	—	94	+ 1 345	46 811	+ 4 222	+ 2 839	+ 3 678
	b. Gift man utan barn. Hustrun saknar inkomst	f. Gift man med barn. Hustrun	saknar
						inkomst
12 000	2 055	+ 952	— 161	+ 1 128	— 194	2 055	— 98	— 872	— 594
20 000	4 882	+ 1 403	+ 262	+ 1 877	+ 321	4 882	+ 353	— 123	— 279
30 000	8 989	+ 2 126	+ 2 077	+ 2 661	+ 933	8 989	+ 1 076	+ 661	+ 68
50 000	19 047	+ 2 964	+ 3 511	+ 3 511	+ 1 849	19 047	+ 1 914	+ 1 511	+ 949
100 000	48 762	+ 3 385	+ 3 957	+ 3 957	+ 3 584	48 762	+ 2 335	+ 1 957	+ 2 684
	c. Makar utan barn. Två inkomsttagare.		g. Makar med barn	Två inkomstta-
	Hustruns inkomst =	= 4 000 kr.			gare. Hustruns inkomst = 4 000 kr.
12 000	1 850	— 78	—1 174	+ 165	— 727	1 420	— 698	—1 405	— 882
20 000	4 731	+ 30	—1 050	+ 550	— 253	4 400	— 689	—1 119	— 686
30 000	8 787	+ 585	+ 614	+ 1 166	— 16	8 371	— 49	— 418	— 461
50 000	18 811	+ 1 307	+ 1 906	+ 1 906	+ 669	18 291	+ 777	+ 426	+ 104
100 000	48 480	+ 1 465	+ 2 088	+ 2 088	+ 2 065	47 864	+ 1 031	+ 704	+ 1 596
	d. Makar utan barn. Två inkomsttagare.		h. Makar med barn	Två inkomstta-
	Hustruns inkomst =	= mannens			gare. Hustruns inkomst = mannens
12 000	1 854	— 428	— 900	— 56	— 863	1 214	— 838	—1 416	— 908
20 000	4 704	— 338	—1 268	— 44	— 326	3 864	— 548	—1 204	— 368
30 000	8 806	— 850	— 578	— 50	+ 26	7 594	— 688	— 838	— 22
50 000	18 089	—1 049	— 1	— 1	+ 121	16 787	— 797	— 699	— 403
100 000	44 951	—1 087	— 1	— 1	+ 295	43 475	— 661	— 525	— 329

1 Beloppen till vänster i kolumnen avser familjer, i vilka maken med den lägsta inkomsten är född år
1915 eller tidigare. Beloppen till höger avser familjer där maken i fråga är född år 1925 eller senare.

2 Skatten enligt alt. 1 har reducerats med kompensationsbelopp på 1 050 kr.

8 Beloppen avser familjer, i vilka maken med den lägsta inkomsten är född år 1925 eller senare. Skatten

enligt alt. 2 har reducerats med kompensationsbelopp på 3 000 kr. för ogift med barn under 16 år och med

2 000 kr. för övriga kategorier.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

av reduktionen minskas därför i dessa fall genom att maken med den lägre
inkomsten får en viss skatteförhöjning. Skattereduktion och -förhöjning tar
ut varandra då maken med den lägre inkomsten (barn saknas) uppnår
24 000 kr. årsinkomst. Makar med barn får behålla en viss förmån också vid
högre inkomst.

Reduktionen är

a. för ogift med barn under 16 år 1 200 kr. + 10 % av inkomsten (den
till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten), dock lägst 1 800 kr. och högst
3 600 kr.

b. för ogift med barn, då yngsta barnet är 16 eller 17 år, 600 kr. + 5 % av
inkomsten, dock lägst 1 400 kr. och högst 1 800 kr.

c. för gift person med större arbetsinkomst än maken (barn saknas) densamma
som under b; om båda makarna har inkomst minskas förmånen av
reduktion genom förhöjning av skatten för den make som har den lägre inkomsten
med 600 kr. -|- 5 % av dennes inkomst dock högst med 1 800 kr.

d. för gift person med större arbetsinkomst än maken (barn under 16 år
finns) 1 200 kr. -f- 5 % av inkomsten, dock lägst 1 800 kr. och högst 2 700
kr.; om båda makarna har inkomst minskas förmånen av reduktion med
600 kr. genom förhöjning av skatten för den make som har den lägre inkomsten.
Om denna sistnämnda inkomst är lägre än 2 200 kr. är förhöjningen
dock mindre.

Faktisk sambeskattning

I fråga om familjer där ena maken driver jordbruk eller rörelse med biträde
av andra maken (faktisk sambeskattning) anser beredningen att likartade
regler bör gälla enligt alla tre alternativen. Det förordas avdragsrätt
för makelön som emellertid begränsas till de fall den medhjälpande makens
arbetsinsats varit betydande (minst 300 timmar). I övriga fall bör medges
ett schablonavdrag på 1 000 kr. Belopp som dras av såsom lön utgör skattepliktig
intäkt för mottagaren.

Inkomst av kapital och liknande

Den nuvarande sambeskattningen medför, konstaterar beredningen, att
skatten på kapitalinkomst o. d. är i stort sett densamma, oavsett vilken
av makarna som nppbär den. Med denna utformning av beskattningen finns
det i regel inte några skäl att med hänsyn till verkningarna i skattehänseende
föra över sådan inkomst mellan makarna. Taxeringsmyndigheterna
saknar också normalt anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt hur
makarna fördelar detta slags inkomst mellan sig.

Vid en individuell beskattning är förhållandet ett annat framhåller beredningen.
Skatten på en viss inkomst blir då högre eller lägre beroende på
vem av två makar som uppbär den. En inkomst som tillfaller make som redan
har inkomst blir betydligt hårdare beskattad än den som uppbärs av
inkomstlös make. Denna effekt av skattesystemet kan enligt beredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

medföra en benägenhet hos gifta att dela upp inkomst så att lägsta skatt erhålls.
Det gäller främst beträffande inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet
och kapital där rätten till avkastningen normalt är beroende
inte av arbetsinsats utan av innehavet av egendom.

Problemet med överföring av kapitalinkomst är, fortsätter beredningen,
mest framträdande vid en helt genomförd individuell beskattning. Vid en
modifierad individuell beskattning, där sambeskattningsinslaget omfattar
också kapitalinkomst och liknande, kan problemet i stort sett undanröjas.

Beträffande alt. 1 och 2 anser beredningen sig inte böra föra in särskilda
regler om beskattning av kapitalinkomst. Något av dessa alternativ bedöms
kunna bli aktuellt först efter en övergångstid och frågan om kapitalinkomsternas
behandling bör enligt beredningens uppfattning prövas först vid
den tidpunkt då den kan bli aktuell. Beträffande alt. 3 däremot, som enligt
beredningen är tänkbart som ett första steg mot en individuell beskattning,
behandlar beredningen närmare frågan och räknar därvid med en form av
sambeskattning.

Som skäl för sambeskattning av kapitalinkomst i alt. 3 anför beredningen
bl. a. att det vid en modifierad skatteform, vars syfte främst är att låta makar
som båda har förvärvsinkomst få denna beskattad individuellt, saknas
anledning att låta denna beskattning med därav följande skattelättnad omfatta
också inkomst som inte kommer av förvärvsarbete.

Beträffande gränsdragningen mellan å ena sidan arbetsinkomst och å andra
sidan kapitalinkomst och liknande anför beredningen att en bedömning
efter rent materiella grunder i och för sig är det bästa om den är praktiskt
möjlig. I sådana fall är alltså arbetsinsatsens omfattning avgörande. En sådan
lösning, som sålunda kräver att taxeringsmyndigheterna prövar arbetsinsatsen
bakom varje inkomstpost i deklarationen, avvisas emellertid av beredningen
med hänsyn till de praktiska svårigheterna. Beredningen understryker
att reglerna i detta hänseende kommer att beröra ett stort antal personer
och att de därför måste vara schablonmässiga och enkla att tillämpa.
Efter diskussion om olika former för gränsdragningen stannar beredningen
för att skilja mellan arbetsinkomst och annan inkomst i alt. 3 efter i huvudsak
de grunder som gäller inom den frivilliga särbeskattningen. Dessa regler
har, framhåller beredningen, tillämpats hittills utan att bereda nämnvärda
svårigheter.

I fråga om omfattningen av den arbetsinsats som fordras för att inkomst
av jordbruksfastighet och rörelse skall utgöra arbetsinkomst går dock beredningen
längre än som skett inom den frivilliga särbeskattningen. Beredningen
anser att arbetsinsatsen skall ha varit betydande, dock lägst 300 timmar
per år, mot nu gällande krav på ax-bete i ej blott ringa omfattning. Den
regel som av praktiska skäl tillämpas f. n. att kapitalinkomst på högst 1 000
kr. hänförs till arbetsinkomst föreslås slopad.

När det gäller metoden för sambeskattning av kapitalinkomst diskuterar

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

beredningen olika alternativ. En fullständig sambeskattning, enligt vad som
nu tillämpas inom den frivilliga särbeskattningen, avvisas av beredningen,
bl. a. därför att den innebär ett klart avsteg från principen om individuell
beskattning. Beredningen förordar en metod som bygger på principen att
kapitalinkomst alltid hänförs till den av makarna som har den största arbetsinkomsten.
Härigenom erhålls en metod som är enkel att tillämpa i de
vanligaste fallen av kapitalinkomst och som ger en skattebelastning på sådan
inkomst som relativt nära överensstämmer med den nuvarande.

Beredningens metod innebär följande. Grundavdrag medges inte från kapitalinkomst.
Allmänna avdrag avräknas i första hand från arbetsinkomst
och därefter från annan inkomst. Underskott i förvärvskälla, där överskott
skulle utgjort kapitalinkomst, dras dock i första hand av från annan kapitalinkomst.

Sambeskattningen sker som en särskild skatteberäkning på debiteringsstadiet.
Vardera maken deklarerar för sin egen inkomst. Vid beräkning av
skatt sker sedan den sammanläggning av inkomst som kan bli aktuell. Skatten
på kapitalinkomst påförs den make som uppburit inkomsten. Om båda
makarna haft kapitalinkomst får fördelning ske efter förhållandet mellan
deras kapitalinkomster. Sammanläggning av inkomst görs bara vid beräkning
av statlig inkomstskatt och folkpensionsavgift. Vid beräkning av kommunalskatt
behandlas vardera maken för sig.

För sambeskattningen får man fastställa beskattningsbar inkomst särskilt
för arbetsinkomst och kapitalinkomst. Den beskattningsbara arbetsinkomsten
är arbetsinkomst minskad med dels allmänna avdrag som avräknas från
sådan inkomst dels grundavdrag. Beskattningsbar kapitalinkomst är kapitalinkomst
minskad med allmänna avdrag som avräknas från sådan inkomst.

Skatten på kapitalinkomst framkommer som ett skillnadsbelopp. Först
beräknas skatten på summan av den största arbetsinkomsten och makarnas
kapitalinkomster. Sedan beräknas skatten på enbart arbetsinkomsten. Skillnaden
är skatten på kapitalinkomst. Med inkomst avses här beskattningsbar
inkomst.

Beredningen framhåller att systemet kan förefalla komplicerat men i
själva verket är enkelt vid den praktiska tillämpningen i det helt övervägande
antalet fall.

Beredningen anför vidare att sambeskattningen med det angivna systemet
formellt sett blir en debiteringsfråga. Bedömningen av om en inkomst skall
hänföras till arbetsinkomst eller till kapitalinkomst och liknande förutsätts
dock i första hand ske inom ramen för taxeringsförfarandet, sålunda i första
hand genom taxeringsnämnd. Detta kan ske genom att nämndens beslut om
inkomsttagarens taxering också får innefatta en rubricering av inkomsten
såsom arbetsinkomst eller kapitalinkomst och liknande. Besvär bör alltså
kunna anföras särskilt angående denna rubricering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Den angivna skatteberäkningen är givetvis, säger beredningen, allmänt
sett mer komplicerad än om helt individuell beskattning fått gälla även på
detta område. Vissa förändringar torde också komma att fordras bl. a. i
fråga om deklarationsblanketterna. De omräkningar som kan krävas för att
bestämma beskattningsbar arbetsinkomst och kapitalinkomst ankommer
emellertid inte på de enskilda inkomsttagarna utan på debiteringsmyndiglieten.
Detta torde dock inte medföra större problem med hänsyn till bl. a.
datateknikens utnyttjande inom uppbördsorganisationen. För inkomsttagare
som själv önskar beräkna sin skatt kan dock omgången vara större. I och
för sig är det dock i flertalet fall inte fråga om några komplicerade beräkningar.
Det helt övervägande antalet familjer saknar sådan inkomst eller
har små kapitalinkomster som inte bereder svårigheter i detta hänseende.
Beredningen tillägger att svårigheterna för makar, som båda har inkomst,
att beräkna sin skatt torde under nuvarande förhållanden vara minst lika
stora som enligt den föreslagna ordningen.

Remissyttrandena över familjeskatteberedningens förslag
Valet av skatteform

Familjeskatteberedningens utredningsarbete har, som framhålls i betänkandet,
främst varit av teknisk natur. Beredningen har därför inte direkt
tagit ställning i valet av skatteform eller sökt bedöma om individuell beskattning
från mer allmänna synpunkter är att föredra framför sambeskattning.
Remissorganen har däremot i stor utsträckning gjort ett sådant ställningstagande.
En helt övervägande opinion förordar härvid individuell beskattning.
Hit hör socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna
i Stockholms och Kronobergs län, Skånes handelskammare, alla de hörda
löntagarorganisationerna, de politiska partiernas kvinno- och studentförbund,
med något undantag, Svenska kvinnors nationalförbund, Kvinnliga
akademikers förening, Kvinnliga kontoristföreningen i Stockholm och
Svenska kvinnors medborgarförbund.

Socialstyrelsen anför att en individuell beskattning stämmer bäst med
uppfattningarna i dagens samhälle att varje person skall bedömas för sig
utan hänsyn till kön och civilstånd.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att den i sitt arbete att vidga möjligheterna
till yrkesarbete för bl. a. de gifta kvinnorna uppmärksammat negativa
effekter av den nuvarande familjebeskattningen. Även om andra faktorer
som bristande arbetskraftsefterfrågan inom vissa delar av landet och
brist på möjligheter att få barntillsyn i allmänhet torde ha större hämmande
effekt på de gifta kvinnornas yrkesverksamhet anser styrelsen från sina
utgångspunkter det vara värdefullt om familjebeskattningen reformeras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

LO eiinrar om sitt remissyttrande i anledning av allmänna skatteberedningens
betänkande år 1964 (SOU 1964: 25). I yttrandet anförs att en stark
ökning av kvinnornas förvärvsarbete länge fördröjts av kvarstående regler
i bl. a. behörighets- och familjelagstiftning, tillämpningsföreskrifter i förvaltningen
m. m. Även om numera i väsentliga avseenden kvinnor och män
likställts på dessa områden kvarstår fortfarande hinder för ett fritt val grundat
på individuella intressen och färdigheter både när det gäller förvärvsarbete
över huvud taget och valet mellan olika yrken. Till de regler som ger
kvinnorna en särställning hör den speciella utformningen av familjebeskattningen.
Med all sannolikhet, fortsätter LO, består eller stiger ökningstakten
i andelen yrkesverksamma kvinnor. Det är önskvärt att genom speciell arbetsmarknadspolitik
och även beskattningsreformer underlätta och påskynda
denna utveckling.

TCO uttalar att samhällsdebatten under senare år ytterligare framhävt
motiven för en individuell beskattning, nämligen kraven på att civilståndet
inte skall vara avgörande vid beskattningen och att parterna i äktenskapet
skall vara ekonomiskt jämställda. För att det sistnämnda kravet skall vara
uPpfyllanför TCO, måste makar beskattas oberoende av varandra, eftersom
beskattningen annars kan påverka valet av samlevnadsform och fördelning
av försörjningsuppgifterna makarna emellan.

SACO anser sambeskattningen vara en föråldrad princip. Samhällsekonomiska
och arbetsmarknadsmässiga skäl samt hänsyn till den moderna
synen pa äktenskapet och till principen om likställdhet mellan individer
talar enligt SACO:s uppfattning för införandet av en individuell beskattning.

Uttalanden till förmån för sambeskattning görs av länsstyrelserna i Hallands,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Jämtlands län samt Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund.

Länsstyrelsen i Hallands län anför att den individuella beskattningen bygger
på en helt ny princip nämligen att individen — oavsett kön, civilstånd
och barnförekomst — och inte familjen skall utgöra den ekonomiska enhet
från vilken skatt på en viss inkomst skall tas ut. Utredningen har emellertid
inte visat, säger länsstyrelsen, att familjen mist sin karaktär av ekonomisk
enhet. Med hänsyn härtill finner länsstyrelsen en övergång till individuell
beskattning enligt något av beredningens alternativ inte förenligt
med skatteförmågeprincipen.

Inte heller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser en individuell
beskattning vara förenlig med skatteförmågeprincipen. Länsstyrelsen anför
vidare att de statistiska uppgifterna i betänkandet knappast kan anses
visa att den nuvarande sambeskattningen verkligen hämmar gifta kvinnors
benägenhet till förvärvsarbete i den omfattning som påståtts. Den hämmande
effekten torde i huvudsak gälla bara gifta kvinnor med hemmavarande
barn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Några remissinstanser anger uttryckligen att det framlagda utredningsmaterialet
inte är tillräckligt som underlag för ställningstagande i frågan om
individuell beskattning bör införas. Kammarrätten anser det knappast rimligt
att en omläggning som ingripande berör ett stort antal medborgare och
som i väsentlig mån avviker från hittills gällande principer på allvar diskuteras
med utgångspunkt från enbart några förslag till rent tekniska lösningar.
Kammarrätten efterlyser objektiva och kvalificerade undersökningar av de
ekonomiska verkningarna för samhälle och individ, som föranleds av den
ifrågasatta skatteomläggningen. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna
i Kristianstads och Jämtlands län, Näringslivets skatt ed elegation och
Lantbrukets skatt ed elegation. Näringslivets skattedelegation framhåller också
att en minskning av progressionen i inkomstbeskattningen framstår som
en av de mest angelägna reformerna på inkomstbeskattningens område.

Sjömansskattenämnden påpekar att en individuell beskattning kan medföra
särskilda svårigheter för de omkring 1 500 gifta sjömän som är bosatta
i något av de övriga nordiska länderna men som tjänstgör ombord på svenska
fartyg. För dessa innebär en individuell beskattning ett avsteg från de regler
som nu gäller i bosättningslandet.

Reformens genomförande

Remissinstanserna är i stort sett eniga om att en omläggning av familje»
beskattningen inte bör ske isolerat utan såsom ett led i en större reform som
samtidigt innebär en fortsatt övergång från direkt till indirekt beskattning.
Från många håll framhålls att reformen också bör omfatta en skattelättnad
för låginkomsttagarna. Även stödet till barnförsörjarna bör ses över i detta
sammanhang, anges i flera svar.

Riksskattenämnden anför att familj eskatteberedningens tekniska undersökning
leder till slutsatsen att frågan om individuell beskattning inte kan
eller bör lösas utan samtidig omprövning dels av fördelningen mellan direkt
och indirekt skatt med utnyttjande bl. a. av mervärdeskattehöjning dels av
de familjepolitiska bidragen. Frågan om sambeskattning eller individuell beskattning
bör sålunda inte lösas separat och såsom en teknisk fråga. Skatteprogressionen
har, säger nämnden, även i fråga om medelstora inkomster
nått en sådan höjd att berörda fråga inte kan lösas på dylikt sätt.

I remissvaren betonas genomgående att en helt individuell beskattning inte
kan genomföras på en gång utan först efter en övergångstid där hänsyn tas
till grupper som inte omedelbart kan anpassa sig till den nya skatteformen.
Som exempel på sådana grupper nämns äldre familjer med hemmamake och
familjer där förvärvsarbete inte kan beredas båda makarna. Det erforderliga
stödet kan ha formen av skattelättnader, arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 63

osv. Synpunkter av detta slag anförs av bl. a. de fyra löntagarorganisationerna.

TCO framhåller att skattereformen bör tillgodose kravet på utjämning
mellan den som har barn och andra grupper oavsett inkomst.

Familjepolitiska kommittén understryker att en omläggning till individuell
beskattning med skatteskärpningar för bl. a. barnfamiljer där ena
maken saknar inkomst måste kompletteras med åtgärder som underlättar
för hemmamake att ta förvärvsarbete, exempelvis en utbyggnad av barnstugeverksamheten.

De olika alternativen

Vid bedömningen av de olika alternativen för individuell beskattning bar
remissinstanserna fäst stort avseende vid de individuella effekterna, dvs.
de skattelättnader eller -höjningar jämfört med nu som inträffar för de olika
inkomsttagarna. Skattehöjningar som uppkommer för stora grupper har
emellertid för många instanser framstått som obilliga. Slutsatsen har i detta
fall ofta blivit att intet av alternativen är godtagbart. En sådan bedömning
görs också av myndigheter och organisationer som ansluter sig till den individuella
beskattningens princip.

Även i yttranden där man sagt sig kunna acceptera vissa skattehöjningar
vid övergång till individuell beskattning har de framlagda alternativen ansetts
ge alltför stora avvikelser från nuvarande regler. I det helt övervägande
antalet yttranden har sålunda intet av alternativen ansetts kunna läggas till
grund för lagstiftning. I några svar har dock förordats att alt. 2 eller alt. 3
genomförs i huvudsak enligt den framlagda utformningen.

Alt. 1. Beträffande alt. 1 har den allmänna meningen varit att det fullt
ut tillgodoser principen om individuell beskattning. Alternativet har dock
inte i något fall förordats för ett omedelbart genomförande.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att alt. 1 är det system som från
arbetsmarknadspolitisk synpunkt är lämpligast. Verkningarna skiljer sig
dock alltför mycket från de nuvarande för att alternativet skall vara realistiskt.

CFU uttalar att alt. 1 är enkelt att tillämpa för både skattskyldiga och myndigheter
och därför har betydande administrativa fördelar. Liknande synpunkter
anförs av flera länsstyrelser.

Utredningen om definitiv källskatt framhåller att från dess utgångspunkt
alt. 1 har klara fördelar framför både nuvarande system och de modifierade
alternativen.

Kammarrätten understryker att de administrativa fördelarna med alt. 1
går förlorade om sambeskattningen av makars kapitalinkomster skall tilllämpas
också vid detta alternativ.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Alt. 2. I valet mellan de två modifierade alternativen förordas alt. 2 av
länsstyrelsen i Kronobergs län, Fredrika Bremer-förbundet och Kvinnliga
akademikers förening.

En negativ inställning till alt. 2 redovisas bl. a. av de fyra löntagarorganisationerna.
Dessa finner i likhet med beredningen att grundavdrag anknutna
till åldersgränser inte bör införas.

Sveriges socialdemokratiska studentförbund och Fredrika Bremer-förbundet
ställer sig däremot positiva till åldersgränser i system med övergångsregler.

Familjepolitiska kommittén påpekar att alt. 2 har särskilt gynnsamma
effekter för barnfamiljer med inkomst under 20 000 kr., dvs. den grupp
som får anses ha det största behovet av ytterligare förbättringar. Det kompensationsbelopp
på 2 000 kr. vid barnförekomst som beredningen kalkylerat
med ger dessa familjer en betydande nettoförbättring.

Alt. 3. Några remissinstanser sätter alt. 3 före alt. 2 såsom övergångslösning.
Det gäller lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och
Malmöhus län, LO samt Svenska kvinnors vänsterförbund.

LO framhåller att det avdrag från skatt som ingår i alt. 3 har den fördelen
att stödet kan läggas direkt på de grupper som behöver detta stöd.
Organisationen tillstyrker att övergångsreglerna utformas i huvudsak enligt
alt. 3 men tillägger att även andra lösningar torde vara möjliga. Ett genomförande
av alternativet förutsätter dock ökad information till de skattskyldiga
anser organisationen.

Utredningen om definitiv källskatt finner alt. 3 från källskattesynpunkt
vara att föredra framför alt. 2, främst med hänsyn till att skatten för gift
beräknas i huvudsak oberoende av andra makens skatt.

Metoden att ge skattelindring genom avdrag på skatten har kritiserats i
några yttranden. Riksrevisionsverket anser metoden vara i stort sett främmande
för vårt inkomstskattesystem. Beredningen har inte tagit ställning
till hur reduktionen skall fördelas på olika skatte- och avgiftsslag. En sådan
fördelning torde enligt verket vara nödvändig och kan väntas medföra merarbete
vid debiteringen. Till den del skattereduktionen belöper på kommunalskatt
bör en lösning ske av de problem som uppkommer vid kommunavräkningen
genom att denna grundas på skatteunderlaget enligt taxeringen
och inte på den debiterade skatten. Riksskattenämnden framhåller att skatteavdraget
medför tekniska komplikationer.

Familjepolitiska kommittén tar upp frågan om barnstödets utformning i
alt. 3 och framhåller att stödet i viss mån ökar med inkomsten. Det har
alltså direkt omvänd effekt jämfört med de nya bostadstilläggen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970
Den faktiska sambeskattningen

Möjligheterna att införa avdragsrätt för makelön har bedömts mycket
olika av de remissorgan som direkt tagit upp denna fråga. Samtidigt som
man är ense med beredningen om att den individuella beskattningen i princip
också bör gälla på förevarande område, ställer man sig i många yttranden
främst från företrädare för taxeringsmyndigheterna — skeptisk mot
möjligheterna att praktiskt tillämpa reglerna. Lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna
i Stockholms och Malmöhus län är dock i stort sett positiva till
de föreslagna reglerna om avdragsrätt.

1 några yttranden föreslås ökad schablonisering av reglerna vilket _på

bekostnad i viss mån av noggrannheten i taxeringarna — underlättar tilllämpningen.
Vidare görs gällande, bl. a. från lantbruksstyrelsen och Lantbrukets
skattedelegation att beredningen avgränsat avdragsrätten alltför
snävt i fråga om avdragsgrundande arbetsuppgifter. Från flera håll uttalas
emellertid att sambeskattning under alla förhållanden torde få behållas för
detta slags verksamhet.

Riksförsäkringsverket framhåller att en avdragsrätt för utgiven makelön
har konsekvenser i bl. a. ATP- och sjukförsäkringshänseende. I vissa fall
kan en makelön förbättra familjens försäkringsförmåner och i andra fall
försämra dem.

Beskattningen av kapitalinkomst och liknande

Av de myndigheter och organisationer som särskilt berör förevarande
fråga har en grupp i huvudsak anslutit sig till beredningens uppfattning
att sambeskattning tills vidare bör behållas för kapitalinkomst och liknande.
Till denna grupp hör länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus
och Skaraborgs län, kapitalskatteberedningens ordförande, LO, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund och Svenska kvinnors vänsterförbund.

Kapitalskatteberedningens ordförande framhåller att gällande civillagstiftning
i stort sett ger makar möjlighet att sinsemellan fördela sin förmögenhet
efter egen önskan. Detta skulle vid en individuell beskattning av kapitalinkomst
medföra att förmögna makar som har tillräcklig företagsamhet
ser till att förmögenhetsfördelningen blir den skattemässigt gynnsammaste.
Ordföranden finner det oundvikligt alt behålla sambeskattning av kapitalinkomst
vid en individuell beskattning oberoende vilket av beredningens tre
alternativ som kan komma i fråga. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen
i Stockholms län.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att den i betänkandet förordade
metoden för sambeskattning förefaller invecklad och onödigt komplicerad
och förutsätter att om något av beredningens alternativ genomförs reglerna
om sambeskattning av kapitalinkomst ses över i förenklande syfte.

Ett ganska stort antal myndigheter och organisationer avvisar emellertid
5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

en sambeskattning av kapitalinkomst och anser att den individuella beskattningen
bör gälla generellt. Till denna grupp hör kammarrätten, riksrevisionsverket,
riksskattenämnden, länsstyrelsen i Jämtlands län, utredningen
om definitiv källskatt, Näringslivets och Lantbrukets skattedelegationer,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Fredrika Bremer-förbundet och
Högerns ungdomsförbund.

Kammarrätten anser att en individuell beskattning i princip bör gälla alla
inkomstslag och att beredningens allmänna motivering för sambeskattning
av kapitalinkomst inte synes övertygande. Kammarrätten ifrågasätter om
vid en individuell beskattning skatteflyktsåtgärder med kapital och kapitalinkomster
kan befaras få så betydande omfattning att särskilda skäl för
undantagsregler för dylika inkomster föreligger. Domstolen ifrågasätter vidare
om inte de av beredningen föreslagna reglerna för en sambeskattning
av kapitalinkomster i inte oväsentlig omfattning kan ge utrymme för transaktioner
i skatteundandragande syfte. Härtill kommer enligt kammarrätten
att den föreslagna ordningen är förenad med betydande praktiska tillämpningssvårigheter.
Sambeslcattningsreglerna är enligt kammarrättens uppfattning
så komplicerade att de skattskyldiga inte torde kunna överblicka deras
konsekvenser. Vidare framhålls att beredningens förslag att grundavdrag
inte skall medges från kapitalinkomster innebär avsevärda skärpningar av
dessa inkomsters beskattning oberoende av den skattskyldiges civilstånd.
Kammarrätten, som efterlyser motiven för en sådan åtgärd, finner regeln
principiellt betänklig från rättvisesynpunkt.

De praktiska olägenheterna att vid en individuell beskattning ha sambeskattning
av vissa inkomstslag betonas av riksrevisionsverket, riksskattenämnden,
länsstyrelsen i Jämtlands län och Näringslivets skattedelcgation.
Skattedelegationen finner det svårt att finna en bärande motivering att i
förevarande hänseende behandla kapitalinkomst annorlunda än arbetsinkomst.

Frågan om avgränsningen av de inkomster som skall sambeskattas har tagits
upp i flera yttranden. Kapitalskattcberedningens ordförande anser att en
sambeskattning beträffande inkomstslagen annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet
och kapital ligger i sakens natur även om det i individuella
fall kan förekomma att inkomster av detta slag övervägande har karaktär
av arbetsinkomst, t. ex. intäkt av utomlands självständigt bedriven lörelse.
En dylik schablonisering synes emellertid försvarlig, anser ordföranden, liksom
den som beredningen gjort i fråga om inkomstslaget tjänst. Beträffande
jordbruks- och rörelseinkomst anser emellertid ordföranden att beredningen
salt kraven på arbetsinsats för lågt. För att sådan inkomst skall anses som
arbetsinkomst bör den avse den nivå som motsvarar åtminstone halvdagsarbete.

Kapitalskattcberedningens ordförande tar också upp en fråga som sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

manhänger med att jordbruks- och rörelseinkomst regelmässigt till en del
utgör avkastning på det kapital som ägaren lagt ned i verksamheten. Särskilt
vid större inkomster och större eget kapital är inslaget av kapitalavkastning
så betydande att det enligt ordförandens mening bör beaktas om skilda former
av kapitalinkomst skall beskattas någorlunda lika. Såsom en godtagbar
schablon föreslår ordföranden att en tredjedel av inkomsten hänförs till kapitalavkastning.

Även frågan om en frigräns berörs av kapitalskatteberedningens ordförande.
Eftersom flertalet kapitalinkomster är tämligen små, framhåller ordföranden,
skulle det innebära en avsevärd förenkling om mindre inkomstbelopp,
förslagsvis högst 5 000 kr., kunde betraktas som arbetsinkomst och undantas
från sambeskattning. Härigenom skulle det allra största antalet sambeskattningsfall
elimineras. En frigräns förordas också av länsstyrelsen i
Stockholms län, utredningen om definitiv källskatt och Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.

Lantbrukets skattedelegation anför att den förordade gränsdragningen,
som bygger på reglerna inom den frivilliga särbeskattningen, är alltför
schablonmässig och ger begreppet arbetsinkomst en alltför snäv omfattning.
Delegationen påpekar i fråga om mindre jordbruksenheter att arbetsinsatsen
i många fall inte uppgår till den föreslagna minimigränsen 300 timmar per
år men den framkomna inkomsten ändå är en arbetsinkomst. Även avkastningen
från fastigheter som beredningen betecknar som lyxjordbruk kan utgöra
arbetsinkomst. Också inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet
och kapital kan, säger delegationen, vara resultatet av ägarens
arbetsinsats. En liknande uppfattning framförs av Sveriges hantverks- och
industriorganisation.

Kommunalskatteavdraget

I fråga om kommunalskatteavdragets ställning är remissopinionen delad.
Beredningens uppfattning att avdraget bör slopas för fysiska personer vinner
stöd av länsstyrelsen i Malmöhus län, LO och Svenska landstingsförbundet.

LO anför att man genom att slopa kommunalskatteavdraget avlägsnar den
oformlighet som innebär att reduktionen av statsskatten till följd av kommunalskatteavdraget
blir relativt sett lägre för en person med låg inkomst
än för en med högre.

Svenska landstingsförbundet uttalar att ett slopande av kommunalskatteavdraget
bör åtföljas av en justering av skalan för den statliga inkomstskatten.

CFU och länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller de praktiska fördelarna
med avdragets borttagande.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Näringslivets skattedelegation och Skånes
handelskammare ställer sig tveksamma till beredningens förslag i föreva -

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

rande hänseende. Skattedelegationen uttalar att beredningen inte närmare
analyserat verkningarna som uppkommer då schablonavdraget tas bort.

Flertalet av de myndigheter och organisationer som särskilt berört denna
fråga anser att avdraget för kommunalskatt bör behållas. Så är fallet med
kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Södermanlands och
Skaraborgs län, utredningen om definitiv källskatt, kapitalskatteberedningens
ordförande, TCO, SACO, Svenska kommunförbundet och Moderata samlingspartiets
kvinnoförbund.

Kammarrätten anför att de statliga skatteutjämningsbidragen ger en utomordentligt
önskvärd utjämning av de kommunala utdebiteringarna i förhållande
till vad som eljest skulle ha gällt. Denna omständighet är emellertid
enligt kammarrättens mening inte något skäl för att nu avstå från den ytterligare
utjämning i rättvisans och jämlikhetens intresse som ett bibehållet
kommunalskatteavdrag åstadkommer. Domstolen understryker att avsevärda
skillnader i fråga om kommunal utdebitering alltjämt består. Liknande
synpunkter anförs av utredningen om definitiv källskatt som tillägger att
denna utredning bedömt avdragets slopande såsom knappast utförbart med
hänsyn till verkningarna och därför fört en sådan regelomläggning åt sidan
i diskussionen.

TCO säger sig ha starka betänkligheter mot metoden att slopa kommunalskatteavdraget
eftersom man härigenom skärper skillnaderna i skattetryck
mellan låg- och högskattekommuner.

SACO uttalar att slopandet innebär avsevärda progressionsskärpningar, vilka
SACO definitivt motsätter sig.

Svenska kommunförbundet framhåller att kommunalskatteavdragets betydelse
för utjämningen av skillnader i den kommunala utdebiteringen har
minskat genom skatteutjämningsbidragen. Avdraget har dock alltjämt en
viktig utjämnande funktion, anser förbundet, och rättviseskäl talar för dess
bibehållande, även om slopandet skulle innebära en förenkling av deklaration
och taxering. Dessutom kan man enligt förbundet inte bortse från den effekt
som avdragets avskaffande kan komma att få för bosättning och etablering
i högskattekommuner.

Departementschefen
De fördelningspolitiska motiven

De senaste decenniernas snabba ekonomiska och politiska utveckling har
i många avseenden förändrat det gamla klassamhället. Ett samhälle har
skapats, där välståndet är jämnare fördelat och tidigare orättvisor kunnat
undanröjas. I denna utveckling har en rad faktorer samverkat. En utjämning
av löne- och övriga förvärvsinkomster har sålunda skett, även om denna
går relativt långsamt och under vissa perioder tycks ha avstannat. Den

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

största betydelsen för en jämnare fördelning av livsvillkor och levnadsstandard
torde dock den offentliga sektorns kraftiga tillväxt ha haft, dels genom
den progressiva inkomstbeskattningen, dels genom de sociala standardhöjningar
som skett via de offentliga utgifterna. De stora transfererings- och
försäkringssystemen ger väsentliga bidrag till trygghet och levnadsstandard
för stora folkgrupper. Huvuddelen av den offentliga sektorns service och
tjänster inom utbildning, sjuk- och barnavård etc. ställs fritt till människornas
förfogande och bidrar sålunda effektivt till både en jämnare välståndsfördelning
och bättre livsvillkor för många, som annars skulle ha
saknat ekonomiska möjligheter att erhålla motsvarande tjänster.

Den information, som finns tillgänglig rörande inkomstfördelningen i
vårt land, är enligt det angivna betraktelsesättet högst bristfällig som mått
på välståndets eller levnadsstandardens fördelning. Ett av de intryck som
inkomststatistiken förmedlar är att antalet små inkomsttagare är mycket
stort. År 1968 redovisade sålunda nära 2 miljoner personer nettoinkomster
(varmed avses inkomster sedan hänsyn tagits till eventuella underskott i
vissa förvärvskällor men före kommunalskatteavdraget och andra allmänna
avdrag), som var mindre än 10 000 kr. Ett mycket stort antal av dessa var
dock inte förvärvsarbetande. För återstoden beror, som framgått av olika
undersökningar, den låga inkomsten i stor utsträckning på att den förvärvats
endast under en del av året. De avsedda personerna har varit sjuka, genomgått
utbildning eller fullgjort värnpliktstjänstgöring, och deras försörjning
har således skett på annat sätt. Vidare ingår här många deltidsarbetande.
Endast en mindre del av dessa inkomsttagare med mycket låga inkomster
var heltidsarbetande.

Av samtliga inkomsttagare redovisade år 1968 ca 2,5 miljoner inkomster
mellan 10 000 och 30 000 kr. Det motsvarar hälften av alla inkomsttagare.
Ungefär 2,2 miljoner personer med dessa inkomster var förvärvsarbetande,
över 30 000 kr. i årsinkomst redovisade ca 650 000 personer, varav det helt
övervägande flertalet var förvärvsarbetande. Antalet personer som redovisade
mycket höga inkomster eller mer än 100 000 kr. uppgick år 1968 till
mindre än 20 000 personer.

De slutsatser angående beskattningens fördelningspolitiska uppgifter,
som enligt min mening kan dras utifrån den bild som ges av inkomstfördelningen,
är följande. En stor del av landets befolkning erhåller fortfarande
för ett förvärvsarbete på heltid inkomster, som måste betecknas som låga.
Den skattereform jag i det följande kommer att föreslå har byggts upp med
det grundläggande motivet att skapa högre levnadsstandard för grupper med
inkomster under 30 000 kr. Tyngdpunkten i skattesänkningen för dessa
grupper läggs i inkomstskikten 15 000—25 000 kr. där huvudparten av de
heltidsarbetande med låga löner torde befinna sig. Jag har därvid också utgått
från de krav, som under senare tid ställts från breda folkgruppers sida,
att en väsentlig omfördelning av skattebördan bör ske med sikte på att nå

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

en höjd levnadsstandard för de lägre inkomsttagarna. Skattereformen bör
dessutom utformas så — och kompletteras med familjepolitiska och socialpolitiska
åtgärder i vid mening — att flertalet barnfamiljer därutöver får en
ytterligare förstärkning av sin levnadsstandard.

Samtidigt visar statistiken över inkomstfördelningen, att utjämningen
trots allt i vårt land gått så långt, att det inte finns något stort antal höga
inkomsttagare från vars inkomster man med höjda inkomstskatter helt och
hållet eller ens till betydande del kan finansiera skattesänkningar för lägre
inkomsttagare. Detta gäller i all synnerhet när man tar hänsyn till de skatter,
som redan i dag belastar de högre inkomsterna, och sålunda utgår från
den efter skatt disponibla inkomsten.

Skatteomläggningen och övriga reformer som föreslås kommer att leda till
ett skattebortfall netto och kostnadsökningar på tillsammans drygt 4,5 miljarder
kr. Av den del av de enskildas inkomster som ligger över 30 000 kr.
återstår med dagens skatteuttag sammanlagt 4 ä 5 miljarder kr. i inkomster
efter skatt. Det innebär för att exemplifiera att man för att finansiera reformen
enbart över den direkta beskattningen skulle behöva ta i anspråk
samtliga inkomster till den del de översteg 30 000 kr.

Eftersom en sådan skattepolitik inte är realistisk, maste finansiei ingsfrågan
lösas på annat sätt. Förutom en viss skärpning av inkomstskatten pa
högre inkomster och höjda skatter på större arv och förmögenheter blir
därför den huvudsakliga finansieringskällan en höjning av mervärdeskatten.
Det innebär att alla konsumenter är med och betalar för skattereformen,
men att inkomsterna från mervärdeskatten återförs till de lägre inkomsttagarna
genom sänkta inkomstskatter och höjda sociala förmaner i
en sådan omfattning, att slutresultatet blir en väsentlig höjning av deras
levnadsstandard.

Individuell beskattning

Jämsides med debatten om skattepolitikens uppgifter i strävan till ökad
ekonomisk jämlikhet har krav rests på en annan reform av vårt skattesystem.
Det gäller de nuvarande olikheterna i beskattningen av individerna
beroende på deras civilstånd och kön. Från många håll har anförts, att det
inte längre är vare sig rimligt eller rättvist att ensamstående har högre
skatt och kraftigare marginalbeskattning än gifta i samma inkomstlägen.
Enligt denna uppfattning bör sådana skillnader i individernas beskattning
undanröjas, särskilt när det gäller inkomster av förvärvsarbete. En annan
sak är att via skattesystemet och socialpolitiken hänsyn bör tas till det slag
av försörjningsbörda som barnen utgör.

Den tekniska undersökningen rörande olika metoder för renodlad eller
modifierad individuell beskattning har nu genomförts av familjeskatteberedningen.
Undersökningen har skett med förutsättningen av oförändrat

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

totalt uttag av inkomstskatt. De alternativ beredningen lagt fram visar med
andra ord vilken fördelning av skattebelastningen mellan olika kategorier
som skulle bli resultatet om nuvarande inkomstskatt togs ut genom individuell
beskattning i stället för genom sambeskattning i förening med frivillig
särbeskattning. Remissbehandlingen av familj eskatteberedningens betänkande
har bland de myndigheter och organisationer som yttrat sig visat
en klart positiv inställning till principen om individuell beskattning.

En beskattning som i väsentliga hänseenden är oberoende av kön och civilstånd
är enligt min mening naturlig i dagens samhälle. Som familj eskatteberedningen
framhållit har nuvarande sambeskattningsregler sin grund i
en gången tids arbetsförhållanden, som gav begränsade utkomstmöjligheter
för gifta kvinnor. Den beroendeställning, som sambeskattningen gett den
gifta kvinnan, bör inte längre accepteras. Det förslag till individuell beskattning,
som här framläggs, innebär dels att den gifta kvinnan, som gjort
ett uppehåll i sitt förvärvsarbete, vid återinträde i förvärvslivet får åtnjuta
ett rejält tilltaget skattefritt bottenbelopp, lika stort som mannens, dels att
hennes beskattning blir oberoende av storleken på mannens inkomst.

Övergången till individuell beskattning syftar även till en rättvisare fördelning
av skattebelastningen mellan gifta och ogifta inkomsttagare. Det
bör dock framhållas, att det här är fråga om en skatteomfördelning av ett
piåncipiellt sett annat slag än i den del av reformen, som syftar till att omfördela
skatterna mellan höga och låga inkomsttagare. Om syftet med en
individuell beskattning skall nås, innebär det att en skatteutjämning måste
ske mellan gifta och ogifta, oberoende av inkomstens storlek. En sådan utjämning
kan å ena sidan göras så, att de ogifta får samma skattebelastning
som de gifta nu har. Det innebär för alla ogifta en skattelättnad som är betydande
redan vid låga inkomstlägen och som blir än större vid högre inkomster.
Det skattebortfall som därigenom skulle uppstå för det allmänna
blir emellertid för stort för att kunna tolereras. Utjämningen kan å andra
sidan ske så att de gifta beskattas enligt de regler som nu gäller för ogifta.
Det ger en väsentlig skärpning för alla gifta som f. n. sambeskattas, dvs.
för ca 93 % av alla familjer. Inte något av dessa alternativ är således realistiskt.
Den individuella beskattningen bör i stället avvägas så, att de åsyftade
fördelningspolitiska verkningarna uppkommer, nämligen lägre skatt än
nu för både gifta och ogifta i lägre inkomstlägen och skatteskärpning i de
höga inkomstlägena. En naturlig följd härav blir att skattelättnaderna blir
störst i den kategori som i dag är hårdast beskattad, dvs. ogifta utan barn.

Jag har tidigare angett att huvudsyftet med skattereformen är att åstadkomma
en höjd levnadsstandard för de breda lagren av vårt folk. Sänkta
skatter för de ensamstående är i allt väsentligt i linje med denna målsättning.
Ca 93 % av de ensamstående redovisar enligt inkomststatistiken inkomster
under 30 000 kr. och 74 % inkomster under 20 000 kr. Det bör dock
erinras om vad som framgått av det föregående, nämligen att många av de

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

låga inkomster som redovisas beror på att inkomsten förvärvats bara under
en viss del av året eller genom deltidsarbete. Detta torde i alldeles särskilt
hög grad gälla gruppen ensamstående, där huvudparten av de studerande,
värnpliktiga och ungdomar med korttidsarbete samt många pensionärer
torde återfinnas.

En fullständig övergång till individuell beskattning kan dock inte genomföras
under rådande förhållanden. Den nya skalan för det statliga skatteuttaget
bör konstrueras så att den, frånsett de högsta inkomstlägena, medför
en lägre sammanlagd skatt än den som f. n. gäller för ogifta men något högre
än den som gäller för gifta. I många äktenskap kompenseras skattehöjningen
för de gifta av de förbättringar som den individuella beskattningen
medför när båda makarna förvärvsarbetar. I andra äktenskap är det emellertid
omöjligt att kompensera en skattehöjning genom att den make, som
hittills inte haft inkomst, går ut i arbete. Vårdnaden av barn och anhöriga
hindrar i många fall att båda makarna förvärvsarbetar. På många orter saknas
dessutom arbetstillfällen för båda makarna. Med hänsyn härtill måste
medan utbyggnaden pågår inom arbetsmarknad och socialpolitik övergången
till särbeskattning göras mjukare för familjer där endast ena maken förvärvsarbetar.
Det bör ske genom en särskild reduktion av den skatt som
påförs den förvärvsarbetande maken.

Konsekvensen av denna skattereduktion, för vars konstruktion jag skall
redogöra längre fram, är sålunda att gifta, som har en hemarbetande make,
kommer att få lägre skatt än ogifta med samma inkomst. Med hänsyn till
de förhållanden, som i dag råder på arbetsmarknaden, och de villkor, som i
många fall gäller för gifta kvinnors förvärvsarbete, anser jag dock att detta
avsteg från den individuella beskattningens princip kan försvaras. Den särskilda,
med äktenskapet förbundna skattelättnad som den föreslagna skattereduktionen
innebär, har dessutom den fördelen från fördelningspolitisk
synpunkt jämfört med de nu gällande förmånerna i form av dubbla ortsavdrag
och lindrigare skatteskala, att lättnaden är i kronor räknat lika stor
för alla, oberoende av inkomstens storlek. Därtill kommer att konstruktionen
med en reduktion av skattebeloppet ger ett bättre uttryck för karaktären
av familjestöd än ett avdrag som är inbyggt i inkomstskatten. Jag vill
erinra om att en omläggning med i praktiken samma effekt och syfte skett
en gång tidigare, nämligen när barnavdragen på 1940-talet omvandlades
till barnbidrag.

I ett väsentligt avseende kommer dock principen om sambeskattning att
bibehållas, övergången till individuell beskattning tar, som framgått av det
föregående, enbart sikte på arbetsinkomster. De rättviseskäl och de arbetsmarknadspolitiska
motiv som kan åberopas för en individuell beskattning
har sin utgångspunkt i att inkomsten skall vara intjänad genom förvärvsarbete.
Några sådana skäl kan inte anföras när det gäller kapitalinkomster.
I de flesta familjer torde förmögenhetsinnehavet och dess avkastning, även

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

om det formellt är uppdelat mellan makarna, utgöra ett gemensamt underlag
för familjens levnadsstandard. En särbeskattning av kapitalinkomster
kan dessutom, just på grund av den ofta formella uppdelningen av förmögenheten
mellan makarna, utnyttjas för eu nedsättning av skatten på förmögenhetsavkastningen,
som det knappast från fördelningspolitiska synpunkter
ter sig motiverat att möjliggöra. Sambeskattningen av kapitalinkomster
föreslås bli genomförd på så sätt, att vid skatteberäkningen dessa
inkomster påförs den av makarna, som har den högsta arbetsinkomsten.

Övriga förslag

Jag har redan angett — som ett av huvudmålen för skattereformen —
att den förutom sänkta skatter bör leda till en ytterligare förstärkning av
levnadsstandarden för flertalet barnfamiljer. Däri räknar jag även in ensamstående
med hemmavarande barn. Den kompletterande standardförbättringen
avses i första hand ske genom en höjning av de allmänna barnbidragen
med 300 kr. från f. n. 900 kr. till 1 200 kr. för barn och år. Vidare
har ytterligare åtgärder ansetts böra vidtas för att förbättra de ensamstående
vårdnadshavarnas ekonomiska situation. Det bör i första hand ske genom
en höjning av bidragsförskotten. De utgår f. n. för ett barn med 30 %
av basbeloppet eller för år räknat med 1 890 kr. Detta avses att höjas till
40 % av basbeloppet, vilket i dagsläget motsvarar 2 520 kr. för barn och
år. Dessutom bör åldersgränsen för bidragsförskotten höjas från 16 till 18
år. De här redovisade förslagen har tidigare anmälts denna dag. Sammanlagt
kommer barnfamiljerna genom höjningar av dessa och andra bidrag -—
det förlängda barnbidraget och studiebidragen —- att tillföras ytterligare
nära 700 milj. kr. i ökade transfereringar, räknat för helt år.

Som en del av det förstärkta stödet till barnfamiljerna bör även ses följande
ändringsförslag i skattelagstiftningen. Det första gäller fosterbarnens
ställning i beskattningshänseende. F. n. har fosterbarn inte samma
ställning som egna barn, adoptivbarn eller styvbarn, vare sig vid inkomstbeskattningen
eller vid arvs- och förmögenhetsbeskattningen. Jag föreslår
nu att fosterbarnen skall jämställas med de egna barnen samt adoptivoch
styvbarn i inkomst- och förmögenhetsskattehänseende i de fall där
fosterlega eller annan ersättning än allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag,
studiehjälp och bidragsförskott inte utgår. I arvsskattehänseende
avser jag att anmäla denna fråga i annat sammanhang denna dag. Ett annat
ändringsförslag avser det belopp i avdrag för nedsatt skatteförmåga
som utgör maximum för oförsörjda barn i fall där existensminimum beviljas.
Dessa avdragsmaximum är f. n. 1 000 kr. för varje oförsörjt barn. Jag
föreslår att beloppet höjs till 1 500 kr. Ett ytterligare förslag i syfte att
stärka stödet till barnfamiljer är att höja maximibeloppet för underhåll till
icke hemmavarande barn från 1 000 kr. till 1 500 kr. Dessutom avses åldersgränsen
i detta fall höjas från 16 till 18 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Till en del är givetvis det ökade stödet till barnfamiljerna en kompensation
för de höjda levnadskostnader, som höjningen av mervärdeskatten
förorsakar. De höjda barnbidragen utgör emellertid till största delen en direkt
inkomstförstärkning, som ger barnfamiljerna möjligheter till en standardhöjning
i och med att reformen genomförs. Det kan visserligen göras
gällande, att de allmänna barnbidragen legat oförändrade sedan år 1965,
och att prisstegringar inträffat under den mellanliggande perioden. Barnbidragen
kan emellertid inte ses isolerade från det övriga familj estödet. Under
denna period har nämligen barnfamiljerna tillförts ökat stöd på andra
vägar och till avsevärda belopp. Sålunda reformerades moderskapspenningen
år 1967 och bostadstilläggen till barnfamiljerna år 1969, varigenom stödet
till barnfamiljerna ökat i en omfattning, som i stort sett motsvarar en höjning
av de allmänna barnbidragen med ca 150 kr. Den enda skillnaden ligger
däri, att det ökade stödet, bl. a. genom att det utgår i form av bostadstillägg,
i första band riktats till barnfamiljer i de lägre inkomstlägena. Vidare
har en kraftig satsning gjorts för utbyggnaden av servicen för barnfamiljerna,
främst när det gäller barntillsyn och social hemhjälp. Statsbidragen
till barnstugorna har höjts år 1966, och en ny kraftig höjning föreslås
i årets statsverksproposition. Statsbidrag har införts för kommunala
familjedaghem. Den prioritering av insatserna till barnfamiljerna, som därigenom
skett, torde ha haft ett allmänt stöd i opinionen.

Jämsides med reformeringen av inkomstbeskattningen föreslås vissa förändringar
av förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvobeskattningen. Förslaget
följer samma huvudlinjer som den här redovisade reformen. Vissa
lättnader föreslås sålunda för mindre förmögenheter och arv medan däremot
skatterna höjs för de större arven och förmögenheterna. Förslag i dessa
hänseenden läggs fram i en särskild proposition. De ökade skatteintäkter,
som ändringen av kapitalbeskattningen medför, har bidragit till finansieringen
av den sänkta inkomstskatten.

Den organisatoriska förändringen av skattemyndigheterna samt den
kraftiga förstärkningen av deras kontrollresurser som nyligen förelagts riksdagen
skall ses som ett led i den pågående reformeringen av skattesystemet.
Det är helt självklart att en reform som syftar till en jämnare inkomstfördelning
måste innehålla åtgärder som syftar till att förhindra att stora
grupper undgår beskattning av en betydande del av inkomsten. Samtidigt är
det naturligtvis ur statsfinansiell synpunkt viktigt att skattemyndigheterna
förstärks.

Skattereformens medel

För att nå de med skattereformen åsyftade effekterna i den direkta beskattningen
måste en avsevärd omläggning ske av det nuvarande inkomstskattesystemet.
Jag skall här i korthet beskriva de medel som använts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

För inkomsttagare med små och medelstora inkomster är kommunalskatten
sedan länge den största skatteposten. Den omfördelning av skattebördan
som är ett av huvudmålen för skattereformen måste således ta sikte

1 första hand på åtgärder för att lätta det kommunala skattetrycket. Detta
bör ske genom en höjning av det kommunala ortsavdraget, som f. n. är

2 250 kr. för ensamstående utan barn och 4 500 kr. för gifta tillsammans
och för ensamstående med barn. Genom avtrappning av ortsavdraget i de
högre inkomstlägena kan det höjas kraftigt för små och medelstora inkomster
utan att leda till alltför stort bortfall av skatteunderlag för kommunerna.
Mitt förslag innebär att det kommunala ortsavdraget höjs till
4 500 kr. och att detta avdrag utgår till alla inkomsttagare, oberoende av
civilstånd. Det blir därmed lika stort som de grundavdrag, som gäller vid
den statliga beskattningen. Avdraget bör utgå med det angivna beloppet
upp till en inkomst på 30 000 ler. men därefter reduceras med 20 % av den
överstigande inkomsten. Avdraget är således helt borta vid en inkomst av
52 500 kr. I samband med omkonstruktionen bör avdraget ges en annan och
efter dyrortsgrupperingens avskaffande riktigare benämning, nämligen
grundavdrag.

Det skattebortfall som kommer att drabba kommunerna bl. a. till följd
av det höjda grundavdraget kan uppskattas till totalt ca en miljard kr. för
helt år räknat i 1971 års löneläge. Det är avsikten att kommunerna skall
erhålla full kompensation för detta skattebortfall. Någon effekt på de kommunala
skatteinkomsterna får det minskade skatteunderlaget dock inte
förrän år 1973 med de avräkningsmetoder för kommunalskatten som f. n.
tillämpas. Däremot inträffar ett omedelbart bortfall av preliminärskatt,
som minskar statens skatteintäkter redan fr. o. m. år 1971. Förslag kommer
att senare läggas fram om formerna för kompensationen till kommunerna.

Skattereformen tar emellertid sikte på lättnader även såvitt avser den
statliga inkomstskatten.

I första hand har det gällt att vid utformningen av den nya skatteskalan
undanröja de nuvarande olikheterna i beskattningen av individerna beroende
på civilstånd. F. n. finns två skatteskalor, en strängare för ensamstående
utan barn och en lindrigare för gifta och ensamstående med barn. Vill man
nå fram till en individuell beskattning av arbetsinkomster bör samma skala
gälla för samtliga individer, således oberoende av civilstånd. Detsamma bör
gälla ortsavdraget. Avdraget bör av praktiska skäl ha samma storlek och
konstruktion som det kommunala och benämnas statligt grundavdrag.

Den nya skalan för det statliga skatteuttaget har konstruerats så att den,
som jag tidigare nämnt, frånsett de högsta inkomstlägena, ger lägre sammanlagd
skatt än den som f. n. gäller för ogifta men något högre än den
som gäller för gifta. Detta gäller framför allt i lägre och medelhöga inkomstlägen.
I de övre inkomstskikten har skatteskalan avvägts så, att skatte -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

sänkningen för ogifta successivt blir allt mindre och vid mycket höga inkomster
övergår i skatteskärpningar.

För en kategori betyder emellertid en skatteomläggning efter dessa linjer,
att skärpningar av inkomstskatten skulle inträda redan vid ganska låga inkomster
om inte särskilda åtgärder vidtogs. Det gäller de familjer, där både
före och efter reformens ikraftträdande bara en av makarna förvärvsarbetar.

Jag har redan anfört, att en skatteskärpning för sådana familjer i de lägre
inkomstlägena inte kan accepteras. För att undvika en sådan effekt föreslås
att en helt ny typ av skatteavdrag införs i form av en reduktion av den
slutliga skatten för gift inkomsttagare, där maken helt saknar inkomst.

Skattereduktionen kan i princip ses som en ersättning för den rätt som
nu föreligger för gifta att helt eller delvis tillgodoräkna sig den andra makens
ortsavdrag i de fall denna saknar inkomst eller har en så låg inkomst,
att ortsavdraget inte helt kan utnyttjas. Därför bör skattereduktionen utgå
till sitt fulla belopp endast så länge den andra maken helt saknar arbetsinkomst.
Om den andra maken har arbetsinkomst bör reduktionen avtrappas
i relation till i vad mån denna kan utnyttja sitt grundavdrag. Skattereduktionen
bör uppgå till maximalt 1 800 kr., vilket i medelinkomstlägen motsvarar
den skattenedsättning som uppstår på grund av det nya grundavdraget
på 4 500 kr. Efter hand som den andra maken får egna inkomster minskas
reduktionsbeloppet. Vid fullt utnyttjande av grundavdraget, dvs. när
den andra maken har en taxerad inkomst av 4 500 kr., upphör reduktionsrätten.
Reduktionen utgår å andra sidan med fullt belopp oberoende av inkomstens
storlek, när bara en av makarna har inkomst.

Den beskrivna skattereduktionen bör utan avtrappning utgå även till ensamstående
med barn under 18 år, eftersom de f. n. beskattas enligt samma
regler som gifta.

Jag vill här också nämna att den nuvarande skyldigheten för gift person
att betala sjukförsäkringsavgift för make som saknar beskattningsbar inkomst
avses bli avskaffad. Denna fråga kommer att anmälas av chefen för
socialdepartementet.

Genom skattereduktionen och bortfallet av den ena makens sjukförsäkringsavgift
uppnås väsentliga skattelättnader för familjer där bara en av
makarna förvärvsarbetar samtidigt som förvärvsarbetande av alla kategorier
kan beskattas efter en ensartad skatteskala och med i övrigt identiska
skatteregler. Härifrån bör dock göras ett undantag, som motiveras av omsorg
om barnfamiljerna. Jag föreslår således att förvärvsavdraget bibehålls
men omkonstrueras i vissa avseenden.

Förvärvsavdrag medges f. n. i princip endast gift kvinna som har arbetsinkomst.
Avdraget är, när kvinnan har hemmavarande barn under 16 år,
300 kr. plus 25 % av inkomsten, dock högst 3 000 kr.

Förvärvsavdraget är inte en typ av avdrag som i princip passar in i ett
individuellt beskattningssystem. Med hänsyn till de ogynnsamma verkningar
för familjer med hemmavarande barn som ett avskaffande helt av för -

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

värvsavdraget skulle medföra, synes det övergångsvis ofrånkomligt att bibehålla
avdragstypen. En omarbetning av förutsättningarna för avdragsrätten
bör dock ske. Anknytningen till inkomsttagarens kön bör försvinna. Båda
makarna bör ha arbetsinkomster och hemmavarande barn för att avdraget
skall få åtnjutas. Avdraget bör tillkomma den som har de lägsta arbetsinkomsterna.
Förvärvsavdraget bör dock få åtnjutas även av ensamstående med
hemmavarande barn under 16 år. Avdragsbeloppets maximum bör sänkas
till 2 000 kr.

Den nya, gemensamma skatteskalan har vidare i sin utformning påverkats
av en annan förändring som jag föreslår i skattesystemet. Jag anser
således att det avdrag som f. n. medges vid den statliga inkomsttaxeringen
för kommunalskatter bör avskaffas för fysiska personer. Detta avdrag har
tidigare motiverats med att det i viss utsträckning utjämnade de olikheter
i den sammanlagda skattebördan för individerna, som härrörde ur de starka
variationerna i de kommunala skattesatserna. Här har emellertid förutsättningarna
i grund förändrats under senare hälften av 1960-talet. Sedan
de statliga bidragen för kommunal skatteutjämning införts har skillnaderna
i den kommunala utdebiteringen kraftigt minskat. Glesbygdskommuner
med svagt skatteunderlag har i stort sett samma utdebitering som städer
och tätorter i övrigt, vilket kommer att accentueras i takt med kommunsammanläggningen.
Någon geografisk uppdelning av områden med hög
resp. låg kommunalskatt föreligger knappast längre. Visserligen finns det
fortfarande kommuner med mycket låg kommunalskatt liksom sådana med
en utdebitering som ligger väsentligt över genomsnittet. Över 80 % av landets
befolkning bor emellertid i kommuner, där utdebiteringen med mindre
än 2 kr. avviker från medelutdebiteringen för år 1970, som är 21 kr.

Det tidigare giltiga motivet för kommunal skatteavdraget har således avsevärt
förlorat i styrka. Därtill kommer att avdraget leder till att höjningar
av kommunalskatten drabbar de enskilda inkomsttagarna i olika grad beroende
på deras inkomst. De lägre inkomsttagarna får i dag i allmänhet vidkännas
en höjd utdebitering till 100 %, medan de högre inkomsttagarna får
en så avsevärd reduktion av den statliga inkomstskatten, att de endast betalar
en mindre del av den kommunala skattehöjningen. Jag anser inte att
dessa skillnader i skattebelastningen mellan olika invånare i en och samma
kommun kan försvaras. För att få en mera likartad effekt vid förändringar
i det kommunala skatteuttaget bör avdragsrätten för kommunalskatter slopas.

Jag vill understryka att kommunalskatteavdragets avskaffande har föranlett
hänsynstagande vid utformningen av den nya statliga inkomstskatteskalan.
Skattesatserna i de inkomstlägen, som påverkas genom att inte omfattas
av det schabloniserade avdraget, ligger 20 å 25 % lägre än de skattesatser
som annars bort tillämpas. Härigenom får tillräcklig hänsyn anses ha
tagits till att avdraget slopas. För att kompensera invånarna i kommuner
med särskilt hög kommunalskatt avser jag emellertid att utöka möjlighe -

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

ten att medge bidrag inom det kommunala skatteutjämningssystemets ram.

Jag nämnde tidigare att kommunalskatteavdraget bör slopas för fysiska
personer. Detsamma bör gälla oskiftade dödsbon och familjestiftelser, dvs.
skattesubjekt för vilka den statliga progressiva skatteskalan är avsedd att
tillämpas. Föreliggande skattereform omfattar inte företagen. Företagsbeskattningen
bör bli föremål för särskild utredning och jag avser att inom
den närmaste tiden begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda
sakkunniga för detta ändamål.

Skattereformens budgetmässiga omslutning beräknas till ca 4,6 miljarder
kr. räknat per helår och vid fullt genomslag. Ett inkomstbortfall uppstår
dels på grund av sänkningar av den statliga inkomstskatten för flertalet
medborgare, dels som följd av utgifter för höjda barnbidrag, folkpensioner,
studiebidrag, bidragsförskott in. m. Därtill kommer kompensation till kommuner
och försäkringskassor för det inkomstbortfall som dessa drabbas av,
främst genom grundavdraget. Ett visst inkomstbortfall uppkommer slutligen
som följd av att beskattningen av små och medelstora arv och förmögenheter
mildras. Detta inkomstbortfall bör i första hand täckas genom en höjning
av mervärdeskatten från 10 till 15 % den 1 januari 1971 samt genom
höjd inkomstbeskattning av högre inkomsttagare och höjda skatter på större
arv och förmögenheter. Höjningen av mervärdeskatten beräknas öka statens
inkomster med 4 500 milj. kr. räknat per helår.

Under budgetåret 1970/71 uppstår ett mindre underskott på grund av
vissa tidsförskjutningar mellan uppbörd och utbetalningar men följande
budgetår balanserar skattereformen. Skattereformens budgetmässiga konsekvenser
framgår av följande uppställning.

Förändringar i statens utgifter och inkomster genom skattereformen

		Budgetårseffekt	Helårseffekt
		år 1970/71,	vid fullt genom-
		milj. kr.	slag, milj. kr.
1.	Omläggning av inkomstbeskattningen för
	fysiska personer......................	— 1 050	— 3 600
2.	Höjning av folkpensionerna ..........	— 115	— 300
3.	Höjning av barnbidragen, det förlängda
	barnbidraget och studiebidraget samt ök-
	ning av studiemedlen ................	— 300	— 620
4.	Höjning av bidragsförskotten samt höj-
	ning av åldersgränsen från 16 till 18 år	—	— 75
5.	Höjning av mervärdeskatten från 10 till
	15 % ...............................	+ 1 400	+ 4 500
6.	Omläggning av arvs- och förmögenhets-
	skatten .............................	•—•	O +
	Summa	— 65	— 55

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Beräkningarna av den beloppsmässiga effekten av inkomstbeskattningens
omläggning liksom av mervärdeskattens höjning är osäkra och beloppen har
därför avrundats. Vid beräkningarna har hänsyn ej tagits till de ökade skatteintäkter
som kan följa av en ökad förvärvsverksamhet hos gifta kvinnor.

Reformens verkningar

De förändringar av de enskilda inkomsttagarnas skatt och levnadsstandard
i olika inkomstlägen, som skattereformen leder till, redovisas i ett antal
tabeller och ett diagram, som torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta
ärende som bilaga 1. Jag vill här med några exempel belysa konsekvenserna
i olika hänseenden. Jag begränsar mig först till de ändringar som inträffar
i den direkta beskattningen, statlig såväl som kommunal och med
hänsyn tagen även till folkpensions- och sjukförsäkringsavgiften. Jag har
därvid räknat med en kommunal utdebitering av 21 kr., vilket är den genomsnittliga
utdebiteringen för år 1970.

En gift inkomsttagare vars make saknar inkomst får sänkt direkt skatt
upp till en årsinkomst av drygt 40 000 kr. De största skattesänkningarna inträffar
för årsinkomster i skiktet 16 000 till 20 000 kr., där sänkningen uppgår
till ca 1 300 kr. För hela intervallet av låga och medelstora inkomster,
dvs. mellan 12 000 och 30 000 kr., uppnås skattelättnader, som varierar mellan
1 000 och 1 300 kr. per år. I inkomstlägena över 40 000 kr. inträffar
skattehöjningar. De är till en början måttliga, knappast 300 kr. vid en årsinkomst
av 50 000 kr., men stiger sedan till ca 1 000 kr. vid inkomster på
100 000 kr. och ca 5 700 kr. vid inkomster på 200 000 kr.

Jag har tidigare klargjort, att övergången till en gemensam skatteskala
innebär ganska väsentliga skattesänkningar för den kategori, som f. n. är
hårdast beskattad, nämligen de ensamstående ntan hemmavarande barn
under 16 år. För deras del innebär reformen sänkt skatt upp till årsinkomster
på 100 000 kr. Den största skattesänkningen inträffar vid årsinkomster
på ca 30 000 kr., där den uppgår till ca 1 850 kr.

Jag vill dock samtidigt erinra om att gifta, där endast en av makarna förvärvsarbetar,
ändå i fortsättningen kommer att betala lägre skatt än en
ogift i samma inkomstläge. Den särskilda skattereduktionen till familjerna
är lika stor i samtliga inkomstlägen och uppgår till 1 800 kr., dvs. beloppet
för den reduktion på slutskatten som jag tidigare beskrivit.

För den i dag av sociala skäl skattemässigt mest gynnade kategorin, ensamstående
med barn under 16 år, innebär övergången till den nya, gemensamma
skatteskalan relativt mindre skattelättnader än för de tidigare nämnda.
Dessa skattebetalare får dock sänkt skatt upp till inkomster över 35 000
kr. De största lättnaderna inträffar vid inkomster mellan 16 000 och 20 000
kr., där skatten sänks med drygt 750 kr.

Samtidigt som de direkta skatterna förändras, höjs mervärdeskatten från

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

10 till 15 %. Det betyder höjda levnadskostnader för hushållen. I mina beräkningar
av de förändringar i levnadsstandard, som skattereformen kommer
att leda till, har jag utgått från vissa antaganden om hur prisstegringarna
påverkar kostnaderna. Jag har också i kalkylerna tagit med vissa av
de bidrag till barnfamiljerna, som höjs i samband med skattereformen.

Kalkylmetoden kan illustreras med följande exempel. En tvåbarnsfamilj
med endast en av makarna i förvärvsarbete antas ha en årsinkomst av
20 000 kr. Den disponibla inkomsten för denna familj, dvs. inkomsten efter
skatt ökad med två barnbidrag, uppgår till ca 16 500 kr. Efter frånräkning
av hyra och momsfri konsumtion återstår ca 65 % av den disponibla inkomsten,
dvs. ca 10 700 kr., som drabbas av momshöjningen. Den prisstegring
på skattepliktiga vai-or om ca 5,9 %, som kan antas följa av momshöjningen,
medför således en fördyring av familjens konsumtion med ca
630 kr. Den kompenseras genom sänkningen av den statliga inkomstskatten
med 1 290 kr. och höjningen av barnbidragen med 600 kr. Totaleffekten för
denna familj blir alltså 1 290 -f- 600 — 630 = 1 260 kr. Det motsvarar den
inkomstförstärkning eller standardstegring som familjen får genom skattereformen.

I familjer med höga inkomster utgör hyran en mindre andel av konsumtionen,
vilket torde medföra att en större andel av konsumtionen är momspliktig.
Å andra sidan torde det i dessa familjer vara vanligt att en del av
den disponibla inkomsten sparas. Även i dessa familjer torde man därför
kunna räkna med att ca 65 % av den disponibla inkomsten används för
momspliktig konsumtion.

När hänsyn tas till de ökade levnadskostnaderna på grund av den höjda
indirekta beskattningen men också till effekten på familjens levnadsstandard
av ökade transfereringar, blir resultaten följande.

För en gift inkomsttagare utan barn och vars make saknar arbetsinkomst
går gränsen för skattesänkningen vid ca 33 000 kr. och för en ensamstående
utan barn vid ca 75 000 kr. För såväl den gifta som den ensamstående blir
totaleffekten av skattereformen en skattesänkning om 750—800 kr. vid en
årsinkomst om 20 000 kr.

För barnfamiljerna blir verkningarna av skattereformen påtagligt gynnsammare
på grund av höjningen av barnbidragen. För en gift inkomsttagare
med ett barn och där maken saknar inkomst blir totaleffekten av skattereformen
en standardhöjning om 1 000 kr. vid 20 000 kronors årsinkomst.
Med två resp. tre barn blir höjningen 1 250 resp. 1 550 kr. För tvåbarnsfamilj
en ligger balanspunkten vid en årsinkomst om 35 000—40 000 kr.

För ensamstående med barn har skattereformen gynnsamma verkningar
upp till inkomstläget 35 000 kr. i de fall där bidragsförskott utgår. För inkomsttagare
med ett barn i inkomstlägena mellan 12 000 och 20 000 kr.
blir förbättringen ca 1 000 kr.

Den skattemässiga situationen för två förvärvsarbetande makar blir i

Kungl. Maj.ts proposition nr 70 år 1970

flertalet fall väsentligt gynnsammare som ett resultat av att deras inkomster
var för sig beskattas enligt den nya skatteskalan. I de fall där makarna
i nuläget sambeskattas uppstår f. n. en extra progressivitetseffekt i och med
att makarnas inkomster läggs samman vid skatteberäkningen. Denna effekt
undgås i fortsättningen. Även de makar, vars inkomster är av sådan
storlek att de f. n. utnyttjar den frivilliga särbeskattningen och därmed beskattas
som ensamstående, får lägre skatt på grund av den nya skalan, vilken
som framgått av det föregående är lindrigare än den som i dag gäller
för ensamstående.

Folkpensionärerna

I finansplanen har jag aviserat även en lättnad i beskattningen av folkpensionärer
med smärre inkomster vid sidan av folkpensionen. Folkpensionärerna
har en i många avseenden gynnad ställning i beskattningsavseende
jämfört med övriga inkomsttagare. För de pensionärer som utöver
folkpensionen har andra inkomster, s. k. sidoinkomster, kan emellertid i vissa
fall uppkomma kraftiga marginaleffekter vid inkomstökningar. Detta
problem har varit uppmärksammat en längre tid, och förra året genomfördes
provisoriska åtgärder i syfte att komma till rätta med de mest framträdande
olägenheterna.

Mitt förslag har i huvudsak följande innebörd. Det kommunala bostadstillägget,
som f. n. är skattepliktig inkomst men på grund av reglerna om
avdrag för nedsatt skatteförmåga i de flesta fall inte föranleder beskattningsbar
inkomst, avses bli skattefritt. Ensamstående folkpensionär med
full folkpension skall kunna ha inkomster vid sidan av folkpensionen upp
till 1 500 kr. utan att få beskattningsbar inkomst. Såvitt avser makar är motsvarande
högsta belopp av sidoinkomsten 2 000 kr. Detta åstadkommes genom
ett extra avdrag, som är beräknat att nå sitt maximum vid nämnda
sidoinkomster. Det avtrappas successivt vid högre sidoinkomster än de nu
nämnda. Avtrappningen sker med 1/3 av sidoinkomstens ökning. För att
nå enkelhet i administrationen avses emellertid det extra avdragets storlek
beräknas, inte som nu på sidoinkomstens storlek i förhållande till folkpensionsförmånernas
storlek, utan på storleken av den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten.

Om man räknar med en folkpension för år 1971 med 6 300 kr. för en
ensamstående folkpensionär och 10 000 kr. tillsammans för gifta folkpensionärer,
blir innebörden av mitt förslag att en ensamstående folkpensionär
kan ha en taxerad inkomst på 7 700 kr. och gifta folkpensionärer en taxerad
inkomst på sammanlagt 11 800 kr. innan någon skatt överhuvudtaget
uppkommer. Dessutom tillkommer det skattefria kommunala bostadstillägget.

Efter denna allmänna karakteristik övergår jag till att behandla reformförslagets
detaljer.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 saml. Nr 70

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Inkomstskatten

Allmänna avdrag

Avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

Skattskyldig får f. n. göra avdrag för sådan sjukförsäkringsavgift
enligt 19 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring som
påförts honom under året före taxeringsåret. Dessa avdrag beräknas till ett
belopp av minst 150 kr. eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt
till ett belopp av minst 300 kr. Familjeskatteberedningen har framhållit att
de sjukförsäkringsavgifter som nu påförs regelmässigt överstiger schablonbeloppet.
Beredningen har därför förordat att schablonberäkningen med
dess anknytning till sambeskattningen slopas medan däremot avdragsrätten
för faktiskt påförd avgift behålls. Förslaget i denna del har inte mött erinran
vid remissbehandlingen. Även jag anser avdragsrätten böra utformas
på detta sätt. För folkpensionärerna, som inte påförs någon avgift, innebär
förslaget i och för sig en skärpning. Som jag redan påpekat avses emellertid
folkpensionärernas skatteförhållanden skola förbättras genom andra åtgärder,
som jag skall redovisa närmare i det följande. Slopandet av avdragsrättens
minimibelopp föranleder en redaktionell ändring av bestämmelserna
om beskattning av sjukförsäkringsavgift som restitueras, avkortas
eller avskrivs.

Som jag tidigare nämnt avses den nuvarande skyldigheten för gift att
betala sjukförsäkringsavgift för make som saknar beskattningsbar inkomst
bli avskaffad. Ändringen är, såsom framhållits av utredningen om definitiv
källskatt, till fördel från källskatteteknisk synpunkt. Denna fråga anmäls
av chefen för socialdepartementet i annat sammanhang. Den uppbördstekniska
bestämmelsen i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen (1953:272) kan
således upphävas.

Skattskyldig som under beskattningsåret utgett underhåll till
barn under 16 år som inte varit hemmavarande får göra avdrag med 1 000
kr. för varje sådant barn. Beloppet skall dock styrkas med intyg från barnavårdsnämnd,
barnavårdsman eller kommunal förtroendeman.

I fråga om avdraget har familj eskatteberedningen ifrågasatt en uppräkning
med hänvisning till sambandet mellan avdraget och de bestämmelser
som finns om ändring av underhållsbidrag med hänsyn till penningvärdets
förändring. Jag delar beredningens uppfattning att en uppräkning av
avdraget är påkallad och föreslår att beloppet 1 000 kr. höjs till 1 500 kr.
Förslaget bör ses som ett led i åtgärderna att stärka barnförsörjarnas situation.
Samtidigt vill jag erinra om att tidigare denna dag anmälts ett förslag
om höjning av bidragsförskotten från 1 890 till 2 520 kr. per år och
av åldersgränsen för rätt till bidragsförskott från 16 till 18 år. I anslutning

Kungl. Maj ds proposition nr 70 år 1970

till det sistnämnda bör också åldersgränsen i fråga om rätten till avdrag
för underhållsbidrag höjas från 16 till 18 år.

Bestämmelsen om krav på intyg från barnavårdsnämnd, barnavårdsman
eller kommunal förtroendeman har vållat vissa olägenheter i tillämpningen.
På många håll är det svårt för den skattskyldige att skaffa de intyg som
krävs med hänsyn till avstånd, öppettider o. d. Jag föreslår att kravet mildras
på det sättet att underhållsskyldigheten skall styrkas med skriftligt intyg
eller annat bevis. Det får då bli den skattskyldiges ensak att ordna bevisningen
på det för honom lämpligaste sättet. Samtidigt behålls möjligheten
att förebygga missbruk av avdragsrätten. Som bevis bör kunna godtas dom
eller avtal om underhållsskyldighet jämte kvitto på betalt belopp eller intyg
från trovärdig person.

De här föreslagna ändringarna i avdragsrätten föranleder ändring av
35 § 1 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. första stycket a) kommunalskattelagen
(1928: 370; KL).

Förvärvsavdrag

Rätten till förvärvsavdrag knyter sig till inkomst av eget arbete beträffande
inkomstslagen jordbruksfastighet, rörelse och tjänst. Till en början
finns avdragsrätt för gift kvinna utan hemmavarande barn under 16 år som
levt tillsammans med sin man och som haft inkomst av jordbruksfastighet
och utfört arbete i förvärvskällan till minst 300 kronors värde, inkomst av
rörelse i vilken hon varit verksam i ej blott ringa omfattning eller inkomst
av eget arbete. Avdragsbeloppet är i samtliga nu nämnda fall 300 kr.

Har kvinnan dessutom hemmavarande barn under 16 år får hon i fråga
om inkomst av rörelse eller eget arbete göra avdrag med 300 kr. jämte
25 % av inkomsten, sammanlagt dock med högst 3 000 kr. Är det fråga om
jordbruksinkomst får hon göra avdrag med ett belopp som svarar mot värdet
av arbetsinkomsten, dock med högst 1 000 kr.

Vidare kan nämnas den avdragsrätt som föreligger för ensamstående med
hemmavarande barn under 16 år. Denna avdragsrätt följer samma regler
som gäller för gift kvinna med barn och inkomst av rörelse.

Härjämte föreligger rätt till förvärvsavdrag i fråga om jordbruks- och
rörelseinkomst vid fall av s. k. faktisk sambeskattning. Gift man utan hemmavarande
barn under 16 år som levt tillsammans med sin hustru får åtnjuta
förvärvsavdrag med 300 kr. Förutsättningen är att hustrun utfört arbete
i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kr. Finns hemmavarande
barn under 16 år får mannen åtnjuta avdrag med belopp motsvarande värdet
av hustruns arbetsinsats, dock med högst 1 000 kr.

Familj eskatteberedningen har föreslagit att förvärvsavdraget slopas i alla
tre altex-nativen. För att i alt. 3 få en mjuk övergång från det nuvarande
systemet har beredningen emellertid utformat det i alternativets konstruktion
ingående skatteavdraget och -tillägget så att effekten i viss mån över6f
Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 70

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

ensstämmer med förvärvsavdragets. Slopandet av förvärvsavdraget har i
stort sett accepterats av remissinstanserna. I ett par yttranden har emellertid
framhållits att ett förvärvsavdrag behövs för att skapa jämställdhet
mellan familjer med och ntan barn.

Förvärvsavdragen har, utom i fall av ensamstående med hemmavarande
barn under 16 år, anknutits till sammanlevnad mellan makar eller därmed
likställda skattskyldiga och kan inte som jag tidigare understrukit sägas
höra hemma i ett system med renodlat individuell beskattning. Ett slopande
av avdragen är värdefullt också från förenklingssynpunkt, som framhållits
vid remissbehandlingen. Att helt avskaffa förvärvsavdragen i och med
genomförandet av den här föreslagna skattereformen skulle emellertid innebära
betydande skatteskärpningar absolut sett och i fråga om marginalskatt.
Jag är därför inte beredd att f. n. helt slopa förvärvsavdragen, men
reglerna bör omarbetas och förenklas. Mitt förslag, som jag f. ö. antytt
i det föregående, innebär följande. Har makar med hemmavarande barn
under 16 år båda haft arbetsinkomst får den make som haft den lägsta inkomsten
åtnjuta förvärvsavdrag. Avdraget uppgår i fråga om inkomst av
rörelse till 25 % av nettointäkten och i fråga om tjänst till 25 % av inkomsten,
i båda fallen dock högst till 2 000 kr., dvs. en minskning av det nu
gällande maximibeloppet med 1 000 kr. Vid inkomst av jordbruksfastighet
är avdraget 1 000 kr.

Även för ensamstående med barn under 16 år bör avdraget behållas.
Reglerna överensstämmer liksom nu med dem som gäller för gift kvinna
med inkomst av rörelse.

För gifta som driver jordbruk eller rörelse med biträde av andra maken
(faktisk sambeskattning) föreslås att avdrag medges med värdet av medhjälpande
makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr., dvs. samma belopp som
f. n. Även här är förutsättningen att makarna har minderåriga barn i hemmet.
Någon minsta beloppsgräns som mått på medhjälpande makens arbetsinsats
synes dock inte behövlig.

Avdragsrätten förutsätter sålunda i fråga om gifta att båda makarna har
inkomst av arbete medan det f. n. är tillräckligt om hustrun har sådan inkomst.
Vidare krävs att familjen har hemmavarande barn under 16 år. En
ändring av denna innebörd ligger i linje med förvärvsavdragets syfte att
skapa rättvisa mellan familjer med en och två förvärvsarbetande. I fall där
båda makarna har förvärvsarbete och familjen har minderåriga barn uppkommer
regelmässigt en merkostnad jämfört med familjer där bara ena
maken förvärvsarbetar. Merkostnaden hänför sig till den barntillsyn som
måste ordnas då båda föräldrarna är borta från hemmet. I avvaktan på en
ytterligare utbyggnad av samhällets barnstöd på bidrags- och serviceområdet
bör denna merkostnad liksom hittills beaktas vid beskattningen i viss
utsträckning.

Förslaget innebär vidare att förvärvsavdragets exklusiva anknytning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

hustrun slopas. Ändringen är en naturlig konsekvens av övergången till
individuell beskattning.

Sänkningen av maximibeloppet och slopandet av det fasta bottenbeloppet
300 kr. får ses mot bakgrunden av den föreslagna ändringen av övriga
komponenter i inkomstskattesystemet. De nya reglerna om grundavdrag
och den enhetliga skatteskalan gynnar makar som båda förvärvsarbetar.
För att få en lämplig avvägning av skatten för denna kategori bör förvärvsavdraget
utformas som ett rent kvotavdrag med oförändrat 25 % kvot
och ett maximum av 2 000 kr. För ensamstående med barn uppväger förbättringar
inom andra delar av systemet mer än väl reduktionen av förvärvsavdraget.
För de faktiskt sambeskattade bör avdragsmaximum behållas.

Förslaget i fråga om förvärvsavdraget rymmer också några ändringar av
mer teknisk karaktär. Som förutsättning för avdragsrätt gäller som nämnts
att fråga är om arbetsinkomst. Till arbetsinkomst avses skola hänföras all
inkomst av tjänst utom periodiskt understöd samt inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan
i ej blott ringa omfattning. Denna bestämning ansluter i sak till de bestämmelser
om arbetsinkomst som f. n. finns i anvisningarna till 2 § förordningen
(1965: 153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar. Med
denna bestämning blir förutsättningen för förvärvsavdrag enligt förslaget
densamma som gäller för att inkomst skall beskattas individuellt. Det är
enligt min mening naturligt och praktiskt att i dessa två hänseenden anknyta
till samma inkomstbegrepp. Materiellt sett innebär det sagda en viss
vidgning av området för avdragsrätt. Sålunda avses enligt förslaget pension
och liknande skola utgöra arbetsinkomst med rätt till förvärvsavdrag medan
förvärvsavdrag f. n. inte medges från pensionsinkomst. I praktiken torde
dock denna utvidgning inte få större betydelse, eftersom förvärvsavdragen
i den nya konstruktionen förutsätter hemmavarande barn under 16 år.

En annan förändring är att kvotavdraget beräknas på grundval av nettointäkten
vid inkomst av jordbruk och rörelse och inte som nu på inkomsten
i förvärvskällan. Härigenom undviks att förvärvsavdraget på grund av
reglerna om procentavdrag kan bli lägre vid kommunaltaxeringen än vid
statstaxeringen. Bestämmelsen om att avdraget inte får överstiga inkomsten
i förvärvskällan avses dock skola behållas.

En specialregel torde behövas för det sällsynta fall att båda makarna har
lika stora inkomster. Avdraget bör i detta fall medges åt den yngsta maken.

Som framgått av det sagda görs i fråga om förvärvsavdrag skillnad mellan
arbetsinkomst och inkomst som inte härrör av arbete. Terminologiskt
skulle begreppet arbetsinkomst passa väl i bestämmelserna om förvärvsavdrag.
Behov föreligger emellertid av en samlande term även för inkomster
av annat slag än arbetsinkomster. Skälet härtill är att, som jag förut nämnt

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

och skall beröra ytterligare i det följande, sambeskattning avses skola ske
även i fortsättningen för dessa andra slag av inkomster. Termen kapitalinkomster
för nu åsyftade inkomster är olämplig med hänsyn till att de inte
alltid är att hänföra enbart till inkomstslaget kapital. Termen sidoinkomster,
som används i nyssnämnda förordning om skatteberäkning i vissa fall
för makar, är också olämplig i KL, eftersom termen sidoinkomster används
för att beteckna inkomster, ofta arbetsinkomster, vid sidan av folkpension.
En term som kan övervägas är särinkomster. Eftersom emellertid just dessa
inkomster skall sambeskattas kan jag inte heller acceptera denna term. Jag
har i stället valt att beteckna arbetsinkomsterna som A-inkomster och övriga
slag av inkomster som B-inkomster. Definitionen har i övrigt sin lämpliga
plats i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SI).

Det sagda föranleder ändring i 46 § 3 mom. KL.

Kommunalskatteavdraget

Vid taxering till statlig inkomstskatt föreligger f. n. rätt till avdrag för
sådan allmän kommunalskatt som påförts den skattskyldige under året
före taxeringsåret. Detta avdrag skall dock beräknas till ett belopp av minst
2 250 kr. eller, för makar som levt tillsammans under beskattningsåret, för
dem båda gemensamt minst 4 500 kr. Sistnämnda belopp tillämpas även
i fråga om ensamstående med hemmavarande barn under 18 år.

Jag har tidigare redogjort för skälen till varför jag anser att kommunalskatteavdraget
bör avskaffas.

Från fastighetsägarhåll har framhållits att de höjda taxeringsvärdena
efter 1970 års allmänna fastighetstaxering skulle innebära en ytterligare
skatteskärpning för fastighetsägare om avdragsrätten slopades. Man har
härvid åsyftat de fall där fastigheten ger en avkastning understigande 2 %
av taxeringsvärdet, det s. k. garantibeloppet. Beträffande dessa fastigheter
räknas vid kommunalbeskattningen inkomsten alltid ha uppgått till åtminstone
ett belopp motsvarande garantibeloppet. I prop. 1970: 49 har föreslagits
de åtgärder som ansetts behövliga för att motverka skatteeffekterna
för fastighetsägarna av de höjda taxeringsvärdena.

Kommunalskatteavdragets slopande föranleder ändring också av vissa
regler på intäktssidan. F. n. gäller i fråga om taxeringen till statlig inkomstskatt
att till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs restituerad, avkortad
eller avskriven allmän kommunalskatt i den mån denna påverkat
storleken av avdrag för sådan skatt som åtnjutits vid tidigare års taxeringar.
I de fall avdragsrätt inte föreligger bör någon beskattning av restituerad,
avkortad eller avskriven kommunalskatt inte ske.

Vad jag anfört i nu aktuellt avseende föranleder ändring av 2 § första
stycket, 4 § 1 mom. första stycket och 6 § 1 mom. a) SI. 4 § 1 mom. tredje
stycket SI kan upphävas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Grundavdrag

Ortsavdragen uppgår f. n. till 2 250 kr. för ensamstående utan hemmavarande
barn under 18 år samt till 4 500 kr. för makar och sådana ensamstående
som haft hemmavarande barn under 18 år. Avdragen medges från
all inkomst. För rätten till fullt ortsavdrag krävs att den skattskyldige varit
bosatt i landet under hela beskattningsåret. Har han varit bosatt här endast
en del av beskattningsåret reduceras ortsavdraget.

Familj eskatteberedningen har i fråga om alt. 3 föreslagit att grundavdrag
skall avräknas enbart mot inkomst av arbete. Inkomst av kapital och
liknande avses alltså inte berättiga till grundavdrag. I alt. 2 räknas med en
typ av grundavdrag som differentieras med hänsyn till de skattskyldigas
ålder. Gift inkomsttagare med hemmamake skall om denna nått viss ålder
få ett extra grundavdrag.

Alt. 3 har vid remissbehandlingen tillstyrkts i endast ett fåtal yttranden.
Konstruktionen av grundavdrag har därvid inte berörts särskilt. I dessa yttranden
uttalas emellertid att alternativets bestämmelser är komplicerade varvid
bl. a. torde ha åsyftats den uppdelning av inkomster som måste göras på
grund av grundavdragsreglerna. Det helt övervägande antalet remissinstanser
har dock avstyrkt alt. 3.

Beträffande differentiering av grundavdragen med hänsyn till inkomsttagarnas
ålder har en praktiskt taget enig remissopinion ställt sig avvisande.

Som jag berört tidigare bör skattesystemet innehålla regler som undantar
existensminimum från beskattning. Från rent teknisk synpunkt är bär
olika metoder tänkbara. En möjlighet är att arbeta in ett fritt bottenbelopp
i skatteskalan, i en annan att medge avdrag från skatt i stället för avdrag
från inkomst. I stort sett kan effekten bli densamma oavsett vilka regler
som väljs. De två nu angivna kan dock bereda vissa svårigheter vid den
kommunala beskattningen med hänsyn till de olika utdebiteringssatserna
och till att inkomster i en del fall skall beskattas i olika kommuner. Från
praktisk synpunkt har den hittills tillämpade metoden med grundavdrag
från inkomst avgjorda fördelar. Jag förordar därför att grundavdrag behålls
inom skattesystemet. Vid högre inkomster kan emellertid en åsyftad
avvägning av skatten erhållas utan grundavdragen. Dessa bör därför reduceras
successivt vid stigande inkomst över en viss nivå. Avdragen bör
givetvis medges individuellt och utan hänsyn till civilstånd.

Familj eskatteberedningens förslag att medge grundavdrag endast från
arbetsinkomst har betydande nackdelar i administrativt hänseende. En
differentiering av grundavdragen med hänsyn till inkomsttagarnas ålder
har tämligen enhälligt avvisats av remissinstanserna. Jag finner därför inte
någon anledning att föreslå något sådant.

I fråga om grundavdragen innebär mitt förslag följande. Varje skatt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

skyldig får åtnjuta ett individuellt avdrag, s. k. g r u n d a v d r a g, på 4 500
kr. I den mån grundavdraget inte kan utnyttjas av gift skattskyldig får det
inte, i motsats alltså till det nuvarande ortsavdraget, avräknas på makens
inkomster. Däremot bör det få avräknas efter samma principer som nu gäller
från den skattskyldiges inkomster i annan kommun än hemortskommunen.
Såväl vid den kommunala som den statliga inkomsttaxeringen avtrappas
grundavdraget när den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten överstiger
30 000 kr. Avtrappning bör ske med 20 % av den del av nämnda inkomst
som överstiger 30 000 kr. Grundavdraget är därmed helt borta vid en
inkomst av 52 500 kr.

Fullt ortsavdrag förutsätter f. n. bosättning i Sverige under hela beskattningsåret.
Avser bosättningen kortare tid än hela beskattningsåret, medges
endast reducerat ortsavdrag. Även grundavdraget bör i princip minskas, om
bosättningen här i landet varat endast kortare tid under beskattningsåret.
De i det föregående föreslagna avtrappningsreglerna ger upphov till vissa
komplikationer. Jag vill därför föreslå en metod för minskning av grundavdraget
med hänsyn till bosättningstidens längd som är enklare i tillämpningen
än nu gällande regler för minskning av ortsavdrag. Bosättning här mer
än halva året bör medföra rätt till fullt grundavdrag, som skall avtrappas
med hänsyn till den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten i enlighet
med huvudregeln. Bosättning här under kortare tid än halva beskattningsåret
bör medföra rätt till ett grundavdrag som i princip är en tolftedel av
fullt grundavdrag, dvs. 375 kr., för varje hel kalendermånad eller del därav
som den skattskyldige varit bosatt här. Det belopp som man därvid erhåller
bör emellertid avtrappas om den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten
överstiger 15 000 kr. Avtrappningen bör ske med en femtedel av det överstigande
beloppet.

Grundavdragsbeloppen bör av praktiska skäl avrundas. Avrundningen bör
ske uppåt till helt tiotal kronor.

I detta sammanhang vill jag nämna att det beträffande skattskyldig som
erlagt sjömansskatt finns en bestämmelse om begränsning av ortsavdrag
liknande den här aktuella regeln om begränsning av grundavdrag. Bestämmelsen
finns i 48 § 2 mom. femte stycket KL. Jag avser att återkomma
till det materiella innehållet i denna regel i samband med den proposition
om ändring av sjömansbeskattningen som jag ämnar anmäla senare.

De här behandlade reglerna om grundavdrag berör 48 § 2—4 mom. samt
52 § 1 mom. KL och 8 § SI. Åtskilliga följdändringar blir också behövliga.
Här kan nämnas särskilt anvisningarna till 48 § KL i vad de avser beräkning
av ortsavdrag för makar om någon av dem erlagt sjömansskatt. Anvisningarna
blir i denna del överflödiga och kan avskaffas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Extra avdrag

F. n. kan skattskyldig, vars skatteförmåga är väsentligen nedsatt till följd
av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående
än barn, för vilka den skattskyldige fått åtnjuta barnbidrag, eller
annan därmed jämförlig omständighet, få ett avdrag utöver ortsavdraget,
ett s. k. extra avdrag, för nedsatt skatteförmåga. Avdraget skall avpassas
efter omständigheterna men får inte överstiga 6 000 kr. Även i det fall att
den skattskyldiges inkomst, sedan skatten dragits av, understigit vad han
kan anses ha behövt till underhåll för sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum) på grund av nedsatt arbetsförmåga, långvarig oförvållad
arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan därmed jämförlig omständighet,
kan den skattskyldige få extra avdrag. I detta fall får beloppets
maximum, 6 000 kr., ökas med högst 1 000 kr. för varje oförsörjt barn.

Genom grundavdraget, som föreslås bli 4 500 kr. för varje skattskyldig
med inkomster under 30 000 kr., ökas utrymmet för medgivande av extra
avdrag när det gäller ensamstående utan barn. Som ett led i stärkandet av
barnfamiljernas ställning finns det enligt min mening skäl att höja maximibeloppet
avseende oförsörjda barn i existensminimifallet till 1 500 kr. för
varje sådant barn. Ändring bör ske i 50 § 2 inom. tredje stycket KL.

Även folkpensionärer har i regel rätt att åtnjuta avdrag för nedsatt skatteförmåga.
Frågan om folkpensionärernas beskattning återkommer jag dock
till i det följande med hänsyn till de särskilda problem som är förknippade
härmed.

Makars beskattning

Ett av skatteförslagets huvudsyften är som nämnts att få till stånd en
individuell beskattning av makar. Som jag nämnde inledningsvis avser den
individuella beskattningen emellertid enbart arbetsinkomster.

Beträffande kapitalinkomst och liknande bör sambeskattningen behållas.
Sambeskattningen kan dock inskränkas till att avse taxeringen till statlig
inkomstskatt eftersom den eftersträvade progressionseffekten på kapitalinkomsterna
bara uppkommer där. Familjeskatteberedningen har föreslagit
en metod enligt vilken beskattningen av sådan inkomst sker ”på toppen”
av den största arbetsinkomsten i familjen. Skatten fördelas sedan på makarna
efter förhållandet mellan deras kapitalinkomster.

Förslaget att endast arbetsinkomster skall beskattas individuellt kräver en
uppdelning av inkomsterna i arbetsinkomst och övrig inkomst vid statstaxeringen.
Familjeskatteberedningen har för sitt alt. 3 diskuterat gränsdragningen
mellan de båda inkomsttyperna. Inkomster från jordbruk och
rörelse skall enligt beredningen hänföras till arbetsinkomst bara om arbetsinsatsen
varit betydande, lägst 300 kr. Vid remissbehandlingen har denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 10 år 1970

gränsdragning föranlett delade meningar. Förutom den principiella invändningen
att sambeskattningen inte bör bibehållas för något inkomstslag har
gjorts gällande såväl att avgränsningen av arbetsinkomsterna varit alltför
snäv som att den varit för vid.

Enligt min mening krävs en gränsdragning som är enkel i tillämpningen
samtidigt som den ger tillfredsställande resultat i materiellt hänseende.
Den gränsdragning som f. n. gäller enligt bestämmelserna om frivillig särbeskattning
har fungerat tillfredsställande i praktiken. Till arbetsinkomst
hänförs, som jag tidigare nämnt, enligt dessa bestämmelser inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse om den skattskyldige varit verksam i förvärvskällan
i ej blott ringa omfattning samt inkomst av tjänst, dock inte
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses
i 31 § KL. Annan inkomst är enligt reglerna sidoinkomst. Inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse hänförs i sin helhet antingen till arbetsinkomst
eller till sidoinkomst. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet, där jordbruket
helt eller till huvudsaklig del varit utarrenderat, torde förhållandena
ofta vara sådana att inkomsten av fastigheten inte är hänförlig till arbetsinkomst.
Om den skattskyldige i sådana fall exempelvis aktivt tagit del
i skogsbruk på fastigheten genom eget arbete eller genom direkt arbetsledning,
får enligt bestämmelserna nettointäkten när den till övervägande del
härrör från inkomst av skogsbruket i sin helhet anses utgöra arbetsinkomst.
Inkomst av jordbruksfastighet som åtnjutits av den som inte är bosatt
på fastigheten eller egendom sambrukad med fastigheten och vars huvudsakliga
inkomst är av annat slag än inkomst av jordbruksfastighet får
inte hänföras till arbetsinkomst oavsett om jordbruket är utarrenderat eller
ej. Inkomst av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital
utgör f. n. sidoinkomst. Härjämte finns en regel om en s. k. frigräns, av innebörd
att makars sidoinkomster skall hänföras till arbetsinkomster om de
tillsammans inte överstiger 1 000 kr.

Jag finner lämpligt att behålla den nu återgivna gränsdragningen mellan
arbetsinkomst och sidoinkomst, varvid av skäl som jag tidigare redovisat
bör ske ändring i terminologiskt avseende. Arbetsinkomsterna bör benämnas
A-inkomst och sidoinkomsten B-inkomst. Till den s. k. frigränsen återkommer
jag i det följande.

Den beskattningsbara inkomsten är f. n. vad som återstår sedan den taxerade
inkomsten minskats med ortsavdraget och, under vissa förhållanden,
avdrag för nedsatt skatteförmåga. Denna regel avses skola behållas i princip,
dock med den ändringen att termen ortsavdrag byts ut mot grundavdrag.
När det gäller personer som skall sambeskattas måste emellertid, som jag
nyss antytt, framräknas var för sig beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar
B-inkomst. En sådan uppdelning innebär givetvis ett visst merarbete
vid deklaration och taxering. Det är därför väsentligt att systemet utformas
så att uppdelningen inte behöver ske i flera fall än som är nödvändigt

Knngl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970

och att dessutom administrationen blir så enkel som möjligt. Familjeskatteberedningen
har anvisat en metod enligt vilken grundavdrag inte skulle
få ske från kapitalinkomst, dvs. från B-inkomst. Allmänna avdrag skulle
avräknas i första hand från arbetsinkomst och därefter från annan inkomst.
Underskott i förvärvskälla där överskott skulle ha utgjort kapitalinkomst
skulle dock i första hand dras av från annan kapitalinkomst. Denna
beräkningsmetod har vid remissbehandlingen kritiserats såsom komplicerad.

Även jag finner denna metod för invecklad. I stället vill jag föreslå en
annan lösning. Den överensstämmer till huvuddragen med den metod familjeskatteberedningen
förordat men är betydligt enklare. Mitt förslag innebär
att B-inkomst hos gift skattskyldig vid statstaxeringen beskattas på
toppen av den största A-inkomsten i familjen. En närmare redogörelse för
konstruktionen lämnas i en inom finansdepartementet upprättad PM som
torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

Familj eskatteberedningen har i sitt sambeskattningssystem för kapitalinkomst
inte räknat med någon frigräns av det slag som nu finns inom den
frivilliga särbeskattningen. F. n. gäller att kapitalinkomst på högst 1 000
kr. för makarna sammanlagt av praktiska skäl betraktas som arbetsinkomst.
Vid remissbehandlingen har flera av de taxeringstekniska instanserna
framhållit de administrativa fördelarna med en frigräns och att en
sådan gräns om möjligt bör vara större än den som nu tillämpas. Jag delar
uppfattningen att en frigräns är lämplig vid sambeskattningsförfarandet.
Om gränsen sätts till 2 000 kr. torde sambeskattningen kunna undvikas i
flertalet fall där den annars hade skett för smärre kapitalinkomster. Jag
förordar alltså att B-inkomster till ett belopp av högst 2 000 kr. sammanlagt
för makarna hänförs till A-inkomsterna för att underlätta administrationen.
Denna frigräns bör emellertid gälla enbart vid skatteberäkningen och
inte vid bedömningen av frågan om rätt till förvärvsavdrag, som enligt vad
jag tidigare framhållit förutsätter rena A-inkomster.

De föreslagna sambeskattningsreglerna föranleder särberäkning av beskattningsbar
A- resp. B-inkomst i de fall då den make som har den lägsta
A-inkomsten också har B-inkomst. I andra fall är en sådan beräkning onödig.
Det torde emellertid vara praktiskt lämpligt att göra en uppdelning
i fråga om A- resp. B-inkomsten i samtliga fall där båda makarna har statligt
taxerad inkomst. Denna uppdelning ingår som ett led i taxeringen. Makar
som båda har inkomster bör därför i deklarationen på lämpligt sätt
markera huruvida de anser inkomsten vara av det ena eller det andra slaget.
Erfarenheterna från den frivilliga särbeskattningen visar att det i praktiken
i helt övervägande antalet fall är självklart huruvida en inkomst är
A- eller B-inkomst. Uppdelningen i deklarationen kommer därför inte att
bli alltför betungande för de skattskyldiga. Inte heller behöver de nya reg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

lerna i normalfallet medföra något större mått av merarbete för taxeringsnämnderna.
Jag påminner om att frågan blir aktuell huvudsakligen beträffande
inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. I någon mån måste
uppmärksamhet riktas också på inkomstslaget tjänst, eftersom periodiska
understöd och liknande periodiska intäkter, som är B-inkomst, deklareras
som inkomst av tjänst. Den nyss berörda regeln om frigräns minskar ytterligare
antalet fall av merarbete.

Den individuella beskattningen av makar är inte renodlad utan rymmer
vissa sambeskattningsinslag. Med hänsyn härtill har jag inte funnit skäl att
föreslå ändring av reglerna om avräkning mellan makar av underskottsavdrag
och andra allmänna avdrag.

De nu behandlade reglerna om äkta makars beskattning föranleder ändring
i 52 § KL samt 9 § och 11 § 1 mom. SI.

Det bör nämnas i detta sammanhang att förordningen (1965: 153) om
särskild skatteberäkning i vissa fall för makar, dvs. reglerna om frivillig
särbeskattning, bör upphävas.

I det föregående har jag förutskickat att jag finner skäl att i beskattningshänseende
jämställa fosterbarn, för vilka fosterlega eller annan ersättning
än barnbidrag och bidragsförskott inte utgår, med skattskyldigs
egna barn eller adoptiv- eller styvbarn. Med fosterbarn förstås enligt 46 §
barnavårdslagen (1960: 97) barn under 16 år, som vårdas och fostras i annat
enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, som
har vårdnaden om barnet. När det gäller beskattningen bör självfallet de
åldersgränser som finns i skatteförfattningarna gälla i stället för den gräns
som föreskrivs i barnavårdslagen. Bestämmelsen om fosterbarn bör tas in i
65 § första stycket KL. Den kommer därigenom att gälla även statlig inkomstskatt
med hänsyn till 3 § första stycket SI och statlig förmögenhetsskatt
med hänsyn till 1 § tredje stycket förordningen (1947: 577) om statlig
förmögenhetsskatt. Förhållandena för fosterbarn i arvsskattehänseende avser
jag att anmäla i annat sammanhang denna dag.

Skatteskalan

F. n. utgår statlig inkomstskatt för fysiska personer, oskifta dödsbon och
familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av de grundbelopp
som anges i 10 § 1 mom. SI. Två skilda skatteskalor tillämpas för
dessa grundbelopp, en lindrigare för gift person och andra skattskyldiga
som har ortsavdrag på 4 500 kr. och en strängare för övriga kategorier
skattskyldiga. Grundbeloppet enligt skatteskalorna har återgetts i det föregående
(s. 47).

Uttaget av statlig inkomstskatt bestäms av riksdagen särskilt varje år och
har under en lång följd av år varit 100 % av grundbeloppet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Skatteskalorna är progressiva, dvs. skatteuttaget ökar med stigande inkomster.
Även om uttaget bestäms till mer än 100 % av grundbeloppet begränsas
skatteuttaget till 65 %.

Skatteskalorna är avvägda med s. k. tudelning för den del av makars
årsinkomst som inte överstiger ca 35 000 kr. Med tudelning avses att makarnas
skatt skall motsvara skatten för två ensamstående som vardera har
hälften av makarnas sammanlagda inkomst. Genom denna ordning undviks
att skatten för två personer, som gifter sig, blir högre efter giftermålet än
den var före.

Ett av huvudsyftena med den här föreslagna reformen bär, som jag tidigare
betonat, varit att genomföra en individuell beskattning av makar. Det
är då naturligt att slopa ordningen med skilda skatteskalor för gifta och
ogifta. I stället införs en enda skala, gemensam för alla de kategorier av
skattskyldiga som är aktuella i detta sammanhang.

Med hänsyn till att det högsta grundbeloppet vid ett hundraprocentigt
skatteuttag innebär en beskattning av 54 % av beskattningsbar inkomstdel
bör detta maximum gälla i stället för som nu 65 %, vilken senare procent
förklaras av att den beräknas på en beskattningsbar inkomst reducerad
med avdrag för kommunalskatt.

Den nya skatteskalan bör få sin plats i 10 § 1 mom. SI.

Folkpensionärerna

Folkpension och kommunalt bostadstillägg är enligt gällande regler skattepliktig
inkomst och hänförs till intäkt av tjänst. Med hänsyn till reglerna
om avdrag för nedsatt skatteförmåga uppkommer emellertid inte beskattningsbar
inkomst för folkpensionär som inte har andra inkomster än folkpension
och kommunalt bostadstillägg. Har folkpensionären inkomster vid
sidan härav, s. k. sidoinkomster, eller förmögenhet kan emellertid beskattningsbar
inkomst uppkomma när sidoinkomsten eller förmögenheten
nått en viss storlek. Jag har i det föregående redogjort för de anvisningar
som riksskattenämnden meddelat för tillämpningen av reglerna om avdrag
för nedsatt skatteförmåga. Dessa regler, såvitt gäller folkpensionärer, är
av provisorisk natur. Som jag framhållit i det föregående föreslogs förra
året åtgärder i syfte att komma till rätta med de ofördelaktiga ekonomiska
konsekvenser som kan inträffa för folkpensionärer med sidoinkomster under
vissa omständigheter. Olägenheterna sammanhänger med reglerna för
avtrappning av det kommunala bostadstillägget. Genom sammanträffande
av dessa avtrappningsregler och reglerna för minskning av avdraget för
nedsatt skatteförmåga vid ökade sidoinkomster kan det inträffa att en folkpensionär
får ringa reellt ekonomiskt utbyte av en sidoinkomsthöjning. Jag
har närmare utvecklat problemet i prop. 1969: 95 (s. 8). I samma proposition
förutskickades att frågan om folkpensionärernas skatteförhållanden

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

skulle tas upp i samband med översynen av skattereglerna för låginkomsttagare
i allmänhet.

Mitt förslag syftar till en lindring av de s. k. marginaleffekterna för folkpensionärer
med sidoinkomster och till en förenklad administration.

En stor del av de nuvarande olägenheterna sammanhänger med följande
två omständigheter, nämligen att det kommunala bostadstillägget i hög grad
varierar i storlek från kommun till kommun och att det avtrappas vid stigande
inkomster. Från skattesynpunkt torde det innebära en avsevärd
förenkling att ställa bostadstilläggen utanför skattesystemet, dvs. göra
dem till skattefri inkomst. Detta kan ske eftersom kommunalt bostadstilllägg
är behovsprövat och inte avser annat än att högst täcka bostadskostnaden
för en folkpensionär. Reglerna för tilläggets avtrappning ger redan
i sig själva tillräcklig garanti för att skattefriheten inte får åtnjutas i för
höga inkomstlägen. Det första ledet i mitt förslag avseende folkpensionärerna
innebär således skattefrihet för det kommunala bostadstillägget utan
undantag.

Beträffande avdraget för nedsatt skatteförmåga är det f. n. visserligen
inte maximerat för folkpensionärer. En förutsättning för att det skall få
åtnjutas är dock att den skattskyldiges inkomst till icke obetydlig del utgjorts
av folkpension. När han haft sidoinkomst jämkas avdraget i förhållande
till omständigheterna. Med hänsyn till dessa bestämmelser och deras
tillämpning i praktiken blir — eftersom det kommunala bostadstillägget
betraktas som folkpension — i fall där sidoinkomsterna är lika stora avdraget
mindre för den folkpensionär som har det lägre kommunala bostadstillägget.
Avdragsreglernas konstruktion är således mindre lyckad.

Enligt min uppfattning bör redan den omständigheten att folkpension
åtnjuts berättiga till avdrag för nedsatt skatteförmåga. Storleken av dessa
avdrag bör inte som nu vara beroende av förhållandet mellan folkpensionsförmån
och sidoinkomst utan på den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomstens storlek. Jag har funnit att en taxerad inkomst av högst 7 700
kr. för ensamstående folkpensionär bör berättiga till avdrag för nedsatt
skatteförmåga av sådan storlek att beskattningsbar inkomst inte skall uppkomma.
Med hänsyn till det föreslagna grundavdraget och schablonavdraget
i förvärvskällan behövs ett avdrag för nedsatt skatteförmåga på 3 200
kr. Vid full folkpension, som under år 1971 kan beräknas till 6 300 kr. för
ensamstående, motsvarar detta en sidoinkomst av 1 500 kr. utan att skatt
uppkommer. De nu gällande tabellerna medger i detta hänseende högst
1 200 kr. I den mån folkpensionen inklusive pensionstillskott kommer att
överstiga 6 300 kr. bör den nyssnämnda inkomstgränsen på 7 700 kr. liksom
det då utgående extra avdraget på 3 200 kr. justeras uppåt i samma
mån så att sidoinkomster på upp till 1 500 kr. förblir skattefria. Såvitt
avser makar — utgångspunkten är här en folkpension av 10 000 kr. — kan
sidoinkomsterna för makarna tillsammans enligt mitt förslag stiga till 2 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

kr. utan att skatt skall uppkomma. Detta innebär att de får fullt avdrag
för nedsatt skatteförmåga vid en taxerad inkomst av upp till 11 800 kr.
Avdraget uppgår i detta fall till 2 800 kr. Om i stället bara den ena maken
har inkomst uppkommer beskattningsbar inkomst för honom på 4 500 kr.,
beroende på att han inte får utnyttja den andra makens grundavdrag. Skatten
på detta belopp uppgår till omkring 1 350 kr. men kommer att reduceras
till noll genom den skattereduktion som jag skall behandla i det följande.

Vid taxerade inkomster över 7 700 kr. för ensamstående och 11 800 kr.
för gifta folkpensionärer bör avdraget för nedsatt skatteförmåga reduceras.
Avtrappningen av avdraget bör ske med 1/3 av inkomstökningen. Innebörden
härav är att något avdrag inte längre medges när den taxerade inkomsten
uppgår till 17 300 kr. för ensamstående och 20 200 kr. för gifta folkpensionärer.
Förslagets effekter kan utläsas närmare ur tabell, som torde få
bifogas statsrådspx-otokollet i detta ärende som bilaga 2.

Det här föreslagna systemet för beskattning av folkpensionärernas sidoinkomster
är betydligt enklare att administrera än det nuvarande. Som nu
bör avdraget för nedsatt skatteförmåga medges ex officio, alltså utan särskilt
yrkande av den skattskyldige. En ytterligare förenkling kan ske om den
särskilda bestämmelse avskaffas som säger att avdraget skall jämkas om
den skattskyldige mot låg avgift vistats på sjukhem eller annan anstalt
eller om hans levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig
omständighet. Denna jämkningsregel torde ha liten betydelse i praktiken.

Som jag har nämnt i den föregående redovisningen för nuvarande ordning
har riksskattenämnden i sina anvisningar också berört frågan om inverkan
av förmögenhet på storleken av avdraget för nedsatt skatteförmåga.
Direkta regler härom saknas i KL. Emellertid får förekomst av förmögenhet
anses utgöra sådan särskild omständighet som enligt 50 § 2 mom. fjärde
stycket KL kan föranleda annan bedömning av frågan om rätt till avdrag
för nedsatt skatteförmåga än vad som gäller enligt huvudregeln. Frågan om
förmögenhetens inverkan på avdragets storlek har anmälts för riksdagen
senast år 1968 (prop. 1968: 144 s. 16) i samband med spörsmål om existensminimum.
Riksskattenämndens anvisningar är en följd av riksdagsbehandlingen
av denna proposition (BeU 1968:65, rskr 364). Utskottet
ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande det angeläget att förmögenhetsgränserna
inte sattes så höga att de ledde till en höjning av förmögenhetsgränserna
i andra fall av behovsprövning. Utskottet förutsatte dessutom
att de rekommendationer i anvisningarna bibehålls enligt vilka innehav
av egnahemsfastighet eller mindre jordbruksfastighet endast under
vissa förutsättningar bör påverka storleken av avdraget.

De höjningar av taxeringsvärdena som torde bli följden av 1970 års allmänna
fastighetstaxering leder till automatisk höjning av förmögenheten för
de flesta fastighetsägare. För att mildra effekten i skattehänseende av denna

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970

höjning har redan föreslagits vissa åtgärder (prop. 1970:49). Vidare avser
jag att denna dag i annat sammanhang anmäla höjning av det skattefria
beloppet vid förmögenhetsbeskattningen från 100 000 kr. till 150 000
kr. Jag är medveten om att förekomst av förmögenhet spelar en roll i
fråga om en rad inkomstprövade förmåner. Människor med små eller medelstora
inkomster hör inte drabbas för hårt av den förmögenhetsökning som
de höjda fastighetstaxeringsvärdena innebär. På en råd områden överses de
bestämmelser i fråga om inkomstprövade förmåner som gäller inverkan av
förmögenhet. Tidigare denna dag har anmälts fråga om ändrade regler för
inverkan av förmögenhet när det gäller rätten till kommunalt bostadstilllägg
till folkpensionärer och barnfamiljer. För egen del anser jag att de förmögenhetsregler
som riksskattenämnden nu tillämpar bör ytterligare liberaliseras.
En uppjustering av nuvarande gränser synes lämplig. Detta
skulle innebära att hänsyn inte tas till förmögenheter under 50 000 kr. samt
att avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges till dess förmögenheten
inte överstiger 80 000 kr. Liksom hittills bör det få ankomma på riksskattenämnden
att meddela anvisningarna.

Genom mitt förslag för folkpensionärer blir det inte längre behövligt att
fortfarande behålla det undantag i fråga om maximering som nu gäller för
avdrag för nedsatt skatteförmåga som tillkommer folkpensionär. Förslaget
föranleder ändring i 50 § 2 mom. fjärde stycket och punkt 2 av anvisningarna
till samma paragraf IvL samt 9 § 2 mom. andra stycket SI.

Skattereduktion

Enligt vad jag förordat i det föregående skall grundavdraget vara individuellt
och inte få utnyttjas av andra maken. Jag har inledningsvis understrukit
att förhållandena kan vara sådana att båda makarna inte kan erhålla
förvärsarbete. Jag har också nämnt att behov föreligger av en modifiering
av principen om individuell beskattning, som kan möta effekten av att
grundavdraget inte får utnyttjas av andra maken, och att detta bör ske
genom reduktion av skatten för honom.

Familj eskattcberedningen har i sitt alt. 3 föreslagit en sådan reduktion
för vissa kategorier skattskyldiga, nämligen gifta och ensamstående med
barn. De remissinstanser som särskilt uppehållit sig vid denna fråga har
i allmänhet varit positiva. Riksrevisionsverket och riksskattenämnden har
emellertid kritiserat idén. Riksrevisionsverket har ansett att metoden är
främmande för vårt inkomstskattesystem. Riksskattenämnden har befarat
att metoden skulle bli tekniskt komplicerad.

En reduktion av den skatt som räknats fram på grundval av inkomstskattereglerna
är en nyhet för svensk skatterätt. I sammanhanget bortses
då från bestämmelserna om begränsning av skatt i vissa fall, den s. k. 80 %-regeln, som är av annan karaktär och har annat syfte. En skattereduktion

Kungi. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

har, i motsats till rätten att utnyttja andra makens grundavdrag, inte degressiv
karaktär. Tekniskt sett behöver en metod med skattereduktion inte
leda till särskilda svårigheter. Familjeskatteberedningens förslag var mer
komplicerat än det förslag jag har i åtanke.

Mitt förslag innebär att skattereduktion skall få åtnjutas av den ena maken
så länge den andra makens grundavdrag inte är fullt utnyttjat, dvs.
så länge andra maken inte har en statligt taxerad inkomst uppgående till
4 500 kr. Skatten får reduceras med högst 1 800 kr. Reduktion sker med
detta belopp så länge den andra maken inte har egen till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst. Så snart den andra maken får sådan inkomst reduceras
skatten med ett lägre belopp än 1 800 kr. Det maximibelopp vid vilket
reduktion av skatten kan ske skall minskas med 40 % av den andra makens
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. När denna inkomst nått 4 500
kr. föreligger inte längre någon rätt till skattereduktion.

Reduktion av skatt sker på uppbördsstadiet. Detta innebär att reduktionen
helt administreras av lokal skattemyndighet och alltså inte ingår som
ett led i taxeringsförfarandet. Förutom själva beräkningen av reduktionen,
som dock torde kunna ske maskinellt i ADB-systemet, medför denna administration
inte något merarbete vid debitering av slutlig skatt för den
lokala skattemyndigheten. Denna har även f. n. att ta hänsyn till förhållandena
för den skattskyldiges make vid debiteringen av den slutliga skatten.

Skattereduktionen ingår i förfarandet vid debitering av slutlig skatt och
sker således till följd av de särskilda materiella reglerna om reduktion
som ett led i fastställandet av den slutliga skatten. De materiella bestämmelserna
om reduktion bör ha sin plats i uppbördsförordningen (1953: 272)
och inte i förordningen om statlig inkomstskatt, eftersom reduktionen, som
jag strax skall belysa ytterligare, avses få göras i fråga om även andra skatter
än statlig inkomstskatt. Reduktionsberäkningen ingår i debiteringsbeslutet.
Uppstår fel, t. ex. om skatten fastställts utan att reduktionsbestämmelsen
iakttagits, kan talan föras mot debiteringsbeslutet enligt de regler
som redan finns i uppbördsförordningen. Det kan emellertid tänkas fall där
talan inte bör avse debiteringsbeslutet utan i stället taxeringen. Reduktionens
storlek är beroende av storleken av den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten hos den skattskyldiges make. Är denna make nöjd med
sin taxering — grundavdraget kan ha medfört att beskattningsbar inkomst
inte uppkommer — kan dock den skattskyldige själv ha annan uppfattning
om hur stor den statligt taxerade inkomsten för maken egentligen bort
vara. Redan i dag torde den skattskyldige under vissa förhållanden ha
talerätt såvitt avser makens taxering. Samma talerätt bör föreligga, om
den skattskyldige vill föra talan mot makens taxering för att åstadkomma
en för honom själv förmånligare skattereduktion. Denna talan är, som
framgår av det anförda, ett led i en taxeringsprocess och inte i en uppbördsprocess.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Som jag nyss anfört bör skattereduktion få ske inte endast i fråga om
statlig inkomstskatt utan i fråga om alla skatter som tas ut enligt uppbördsförordningen
med undantag för tilläggspensionsavgifter, arbetsgivaravgifter,
allmänna arbetsgivaravgifter och redareavgifter samt annuiteter
på avdikningslån och på förskott för avlösning av frälseräntor. Detta innebär
att skattereduktion får ske i fråga om statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
kommunal inkomstskatt, landstingsmedel, tingshusmedel,
skogsvårdsavgift, folkpensionsavgift enligt lagen (1962: 398) om finansiering
av folkpensioneringen och sjukförsäkringsavgift enligt 19 kap. 2 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring. Skattereduktionen är dock inte avsedd
att leda till nedsättning av kommun eller annan tillkommande skattemedel.
Vad som bortfaller vid skatteuppbörden till följd av reduktionen skall
helt bäras av staten, som i sin tur gottgör kommuner och andra enligt den
utdebitering av skatt som framgår av resp. utdebiteringsbeslut.

I det föregående har jag nämnt att skattereduktionen sker vid debitering
av den slutliga skatten. Uppbörd av skatt sker emellertid i första hand preliminärt,
i huvudsak på två olika sätt, nämligen genom preliminär A-skatt
och preliminär B-skatt.

Preliminär A-skatt är avsedd för löntagare och liknande kategorier. Skatten
utgår i regel med belopp som anges i tabeller, som för varje inkomstår
fastställs av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden efter samråd
med riksskattenämnden. Undantag finns emellertid, men dessa saknar intresse
i sammanhanget. Den preliminära A-skatten inbetalas till statsverket
av den skattskyldiges arbetsgivare, som är skyldig att göra avdrag motsvarande
skatten enligt skattetabell på den skattskyldiges lön. Inbetalningen
sker under särskilda uppbördsterminer, till antalet sex under varje uppbördsår.

Preliminär B-skatt är avsedd för dem som inte skall erlägga preliminär
A-skatt, dvs. i huvudsak för jordbrukare, företagare och liknande kategorier.
Preliminär B-skatt utgår i princip med belopp motsvarande den
slutliga skatt som påförts den skattskyldige året före inkomståret. Under
vissa omständigheter beräknas preliminär B-skatt emellertid med ledning
av preliminär taxering. Så är fallet när slutlig skatt tidigare inte varit påförd
eller när större avvikelser än 20 % är att vänta i förhållande till den
slutliga skatt som påförts året före inkomståret. Den preliminära B-skatten
inbetalas till statsverket av den skattskyldige själv efter debitering av den
lokala skattemyndigheten.

Även vid den preliminära uppbörden skall givetvis rätten till skattereduktion
beaktas. Det ligger i syftet med den preliminära uppbörden att den
så nära som möjligt skall ansluta till den slutliga. I fråga om preliminär
A-skatt sker detta genom inarbetande i källskattetabellerna. Om preliminär
B-skatt fastställs på grundval av föregående års taxering blir skattereduktionen
automatiskt beaktad genom att föregående års slutliga skatt bil -

Kungl. Maj. ts proposition nr 70 år 1970

dar grunden för debiteringen. Sker debitering av preliminär B-skatt med
ledning av preliminär taxering kan frågan om skattereduktion beaktas genom
särskilt angivande av makens inkomstförhållanden på den preliminära
självdeklarationen.

I konsekvens med vad som avses gälla för grundavdragen bör, för att
skattereduktion skall få åtnjutas, bosättning här i riket under någon del av
beskattningsåret krävas. För det första bör den skattskyldige själv vara bosatt
här under någon del av beskattningsåret. Eftersom emellertid, när det
gäller gift skattskyldig, skattereduktionen är beroende av makens inkomstförhållanden
och möjlighet att åtnjuta grundavdrag, bör krävas att även
maken är bosatt här i riket under någon del av beskattningsåret. Har maken
varit bosatt här under mindre än hälften av beskattningsåret bör endast halv
reduktionsrätt föreligga.

Jag har tidigare nämnt att reglerna om skattereduktion bör tas in i uppbördsförordningen.
Den materiella bestämmelsen bör tas in i 2 § 4 mom.
Den nuvarande lydelsen av 4 mom. kan nämligen slopas av skäl som jag
närmare skall beröra i det följande. Vissa ändringar med anledning av
reglerna om skattereduktion bör göras i 2 § 2 mom., 4 § 1 och 2 mom., 46 §
2 mom., 70 § samt punkt 3 av anvisningarna till 45 §. I övrigt berörs 4 §
4 mom., 40 § 1 mom. och 49 § 1 mom. av skatteförslaget.

Taxeringsförordningen

Den här föreslagna skattereformen föranleder ändringar också i taxeringsförordningen
(1956: 623). Det gäller främst deklarationspliktsgränsen
och regler för uppdelning av inkomst i A- och B-inkomst. Dessutom bör
vissa ändringar av redaktionell art göras, bl. a. en utmönstring av begreppet
samtaxering.

Fysisk person skall f. n. avge allmän självdeklaration om hans bruttoinkomst
under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 2 400 kr. Denna
beloppsgräns gäller under förutsättning att den skattskyldige varit bosatt
i riket hela beskattningsåret och under denna tid inte betalat sjömansskatt.
I annat fall inträder deklarationsplikten vid en bruttoinkomst på 100
kr. Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret
och bott tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst,
skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas
sammanlagda inkomst.

Den beloppsgräns på 2 400 kr. som normalt gäller har bestämts med hänsyn
till de minimiavdrag som tillkommer varje fysisk person, nämligen
ortsavdraget på 2 250 kr. och det schabloniserade avdraget för sjukförsäkringsavgift,
150 kr. Inkomster under denna gräns ger regelmässigt inte upphov
till beskattningsbar inkomst, vare sig statligt eller kommunalt. Deklaration
och taxering är sålunda onödig i dessa fall. Då grundavdraget nu fö -

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

reslås utgöra 4 500 kr. samtidigt som schablonavdraget för sjukförsäkringsavgift
utmönstras bör deklarationspliktsgränsen för fysiska personer höjas
till samma belopp 4 500 kr.

Något skäl att höja den nyss nämnda speciella gränsen 100 kr. föreligger
inte. Inte heller bör samberäkningsregeln för makar ändras. Skäl finns nämligen
för att behålla denna regel.

Det nu sagda jämte en konsekvensändring till följd av mitt förslag i
annat sammanhang denna dag om ändrad förmögenhetsbeskattning föranleder
ändring av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen.

De uppgifter om personliga förhållanden och inkomstförhållanden som
ligger till grund för taxeringen lämnas i den allmänna självdeklarationen.
Som jag anfört i avsnittet om makars beskattning fordras en utvidgning
av uppgiftsskyldigheten i de fall då kapitalinkomst och liknande hos makar
skall sambeskattas. Uppgiftsskyldigheten i deklarationen bör i dessa
fall omfatta också huruvida inkomsterna utgör A- eller B-inkomster vid
taxeringen till statlig inkomstskatt. Den vidgade uppgiftsskyldigheten skall
korrespondera med den föreslagna bestämmelsen i 9 § 3 mom. SI och bör
gälla enbart de fall där en uppdelning i A- och B-inkomst enligt nämnda
regel skall ske vid taxeringen. Jag förordar sålunda att makar som skall
taxeras såsom sammanlevande och som båda har inkomst att taxera till statlig
inkomstskatt åläggs skyldighet att ange huruvida inkomsten av varje
förvärvskälla är A-inkomst eller B-inkomst. Föreskrift härom bör tas in i
25 § taxeringsförordningen.

För taxeringsnämnd skall föras taxeringslängder, bl. a. inkomstlängd, i
vilka förs in de taxeringar som nämnden beslutar. I inkomstlängden antecknas
särskilt i fråga om statlig inkomstskatt bl. a. inkomst av olika förvärvskällor,
medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad
nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad
med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser
underskott i förvärvskälla samt taxerad och beskattningsbar inkomst. Uppgår
den enligt SI beräknade taxerade inkomsten till minst 2 400 kr. för ensamstående
och till sammanlagt 2 400 kr. för makar som samtaxeras, skall
den beräknade taxerade inkomsten införas även om beskattningsbar inkomst
inte uppkommer. Taxeringslängd skall sedan den skrivits under av längdföraren
anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Viss komplettering av uppgifterna i inkomstlängden behövs. Jag förordar
att i längden tas in uppgifter där så erfordras om A- och B-inkomst. Vidare
bör gränsen för införande av beräknad taxerad inkomst, då beskattningsbar
inkomst inte uppkommer, höjas från 2 400 kr. till 4 500 kr. De föreslagna
bestämmelserna bör föras in i 68 § taxeringsförordningen.

En följd av den nuvarande sambeskattningen av makar är att en ändring
av ena makens taxering kan ha betydelse också för andra makens taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

101

Med hänyn härtill föreskrivs i 105 § taxeringsförordningen att skattedomstol,
om ändring görs i en av två samtaxerade makars beskattning, får ändra
också andra makens taxering såvitt angår tillämpningen av 52 § 1 mom.
KL och 11 § 1 mom. SI.

Någon ändring av denna regel i princip är inte påkallad med hänsyn till
de sambeskattningsinslag som alltjämt finns i det föreslagna skattesystemet.
Regeln bör dock utsträckas till att gälla också i fråga om förvärvsavdragen
enligt 46 § 3 mom. KL. Som framgått av vad jag förut sagt medges
avdraget normalt åt den av makarna som har den lägsta inkomsten. Om
skattedomstol ändrar gift skattskyldigs taxering så att förvärvsavdraget
bör tillfalla maken bör överflyttning kunna ske utan yrkande därom. En
ändring av denna innebörd bör göras i 105 § taxeringsförordningen.

Redaktionella ändringar i fråga om begreppen ortsavdrag och samtaxering
bör därutöver göras i 70, 72, 73 och 98 §§ taxeringsförordningen.

Mervärdeskatten

Jag har tidigare framhållit, att de förordade ändringarna i inkomstbeskattningen
och de kompensatoriska åtgärder som föranleds av skattereformen
i sin helhet medför ett inkomstbortfall och en merkostnad för staten
på tillsammans ca 4,6 miljarder kr. Erforderlig täckning härför är, såsom
också framhållits tidigare, avsedd att ske genom en höjning av mervärdeskatten
och genom en skärpning av skatten på större arv och förmögenheter.
Frågan om ändringar i förmögenhetsbeskattningen avses bli behandlad
i en särskild proposition. Vad jag i det följande ämnar ta upp gäller
således frågan om den höjning av mervärdeskatten som utgör förutsättningen
för skattereformens genomförande. Vissa andra mervärdeskattefrågor
har aktualiserats, bl. a. i skrivelser till finansdepartementet. I allt
väsentligt gäller det frågor av mera teknisk natur. Jag har ansett det lämpligast
att i detta sammanhang ta upp endast sådana frågor som har ett mera
direkt samband med den aktuella höjningen av skatten och att frågor av
skatteteknisk natur bör behandlas i en särskild proposition till vårriksdagen.

Mervärdeskatten infördes så sent som den 1 januari 1969 och ersatte då
den tidigare utgående allmänna varuskatten. Jag torde därför inte här behöva
närmare gå in på innebörden av en beskattning enligt mervärdeskatteprincipen
eller på utformningen av skatten. Jag nöjer mig med att framhålla
att skatten utgår enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt
(omtryckt 1969: 237) och att den som konsumtionsbeskattning betraktad
nära sammanfaller med den tidigare allmänna varuskatten. Övergången till
en mervärdebeskattning innebar i allt väsentligt endast en teknisk omläggning
varigenom mervärdeskatteprincipen gjordes tillämplig på den redan

7 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 70

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

gällande allmänna varuskatten. Detta markeras ytterligare av att skattesatsen
10 %, som gällde för den allmänna varuskatten, överfördes på mervärdeskatten
och att beskattningsvärdet även för mervärdeskatten utgörs
av vederlaget inklusive skatt. Även i andra hänseenden har mervärdeskatten
utformats med särskilt sikte på att ge samma skatteeffekt som den allmänna
varuskatten. Av särskild betydelse härvidlag är att den skatteplikt,
som genom övergången till mervärdeskatt infördes för byggnadsentreprenader
och andra fastighetsarbeten, har kombinerats med särskilda reduceringsregler
i syfte att åstadkomma en mervärdeskatteeffekt i överensstämmelse
med vad den allmänna varuskatten medförde på sådana arbeten.

Varuskatten var konstruerad så att skattebelastningen på entreprenadarbeten
begränsades till den skatt som utgick på entreprenörernas inköp av
skattepliktiga varor och tjänster. Reduceringsreglerna för mervärdeskatten
syftar till att från beskattning undanta den del av entreprenadsumman som
utgör ersättning för arbetskostnader o. d. för att på så sätt även i det nya
systemet få en till det skattepliktiga materialvärdet begränsad skattebelastning.
Huvudregeln innebär att skatt enligt den gällande skattesatsen utgår
på endast 60 % av det för entreprenaden betingade vederlaget inklusive
skatt. I fråga om arbeten som avser yttre vatten- och avloppsledning, väg,
gata, bro, spåranläggning, flygfält, kanal och annan farled samt i fråga om
arkitekttjänster utgår skatt på endast 20 % av vederlaget inklusive skatt.
I praktiken betyder dessa regler vid skattesatsen 10 % att skatt utgår med
6 % resp. 2 % på det faktiska vederlaget inklusive skatt. Uttrycks skatten
i procent av priset före skatt motsvarar skattesatsen 10 % ett skattepålägg
av 11,11 % och de nämnda reduceringsreglerna ger ett skattepålägg av
6,38 % resp. 2,04 %.

Reduceringsregler av nu nämnt slag är inte något nytt som tillkommit
vid övergången till mervärdeskatt. En 60 %-regel gällde sålunda för den allmänna
varuskatten på monteringsfärdiga hus och för serveringstjänster.
Denna reducering har också överförts på mervärdeskatten och den gäller
dessutom för den i mervärdeskattesystemet införda skatteplikten för rumsuthyrning
i hotell- och pensionatrörelser. Systemet med reducerade beskattningsvärden
har valts i stället för att åstadkomma skattereduktioner
genom differentierade skattesatser. Genom denna lösning kan en enda skattesats
ges generell giltighet. Skatt utgår emellertid inte endast vid omsättning
inom landet utan även vid import av skattepliktiga varor. 60 %-regeln
skulle därmed bli tillämplig vid import av monteringsfärdiga hus. Det har
ansetts onödigt att tillämpa regeln i detta fall och därför gäller skattesatsen
6 % vid införsel av sådana hus.

Utöver nämnda av praktiska skäl betingade skattesatsdifferentiering har
ytterligare en tillkommit genom tidigare beslut av årets riksdag (prop.
1970: 7, BeU 1, rskr 51). Genom detta beslut har mervärdeskatten den 9
februari 1970 höjts från 10 % till 14 % för följande varor, nämligen per -

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

sonbilar, motorcyklar, snöskotrar, campingvagnar, fartyg och fartygsmotorer
samt televisionsapparater. Räknat på priset före skatt motsvarar skattesatsen
14 % ett skattepålägg av 16,28 %. Motivet för denna åtgärd var att
motverka en icke önskvärd köprnsh i fråga om dyrare och särskilt eftertraktade
varor under år 1970 inför den generella höjningen av mervärdeskatlen
vid årsskiftet 1970/71. Den nu nämnda skattehöjningen regleras
i förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa varor. Som särskilt
påpekats i bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande
skall denna förordning givetvis upphöra att gälla samtidigt med att den nu
aktuella generella höjningen av mervärdeskatten träder i kraft.

Enligt den översiktliga redogörelse för skattereformen, som lämnades i
årets finansplan, skulle det för en balansering av reformen från statsfinansiell
synpunkt erfordras en höjning av skattesatsen för mervärdeskatten
från 10 % till 14 %. Vid en omläggning av den direkta beskattningen enligt
vad som förordats i det föregående ger inte en sådan höjning av mervärdeskatten
den kostnadstäckning som behövs. Jag har då även beaktat
vad de aviserade ändringarna i kapitalbeskattningen och de ändrade reglerna
för villaschablonen betyder. Med hänsyn härtill och då även finanspolitiska
skäl kan anföras för en något större höjning av mervärdeskatten än
vad skattereformen kräver förordar jag, att skattesatsen höjs till 15 % med
verkan fr. o. in. den 1 januari 1971, från samma tidpunkt som skattereformen
i övrigt är avsedd att träda i kraft. Skattesatsen 15 % motsvarar ett
skattepålägg om 17,65 % på pris före skatt.

Enligt min mening påkallar höjningen av skattesatsen till 15 % ingen
ändring av procenttalen för den reducerade beskattningen av byggnadsentreprenader,
monteringsfärdiga hus, serveringstjänster, arkitekttjänster
m. in. Utan att i detta sammanhang gå in på frågan, om någon ändring
bör göras beträffande reduceringsreglernas tillämpningsområde, bör sålunda
reduktionen till 60 % resp. 20 % av full skatt gälla även efter årsskiftet
1970/71. Vid skattesatsen 15 % ger 60 %-regeln en faktisk skatt av 9 % på
priset inklusive skatt eller 9,89 % räknat på pris före skatt. 20 %-regeln
ger en faktisk skatt av 3 % på priset inklusive skatt eller 3,09 % på pris
exklusive skatt. Härav följer också, att skattesatsen 9 % bör gälla vid import
av monteringsfärdiga hus.

Nu förordade skattesats justeringar kräver ändring av 13 och 59 §§ förordningen
(1968: 430) om mervärdeskatt. Vid en höjning av skatten i enlighet
med det anförda bör emellertid i detta sammanhang även uppmärksammas
bestämmelserna i 15 § förordningen om skattskyldigs rätt att korrigera
skatteredovisningen för uppkomna kundförluster och för lämnade rabattförmåner.
Bestämmelserna härom innebär, att förlust på fordran som inräknats
i skattepliktig omsättning får dras av i redovisningen för den period
då förlusten uppkommit. Rabatt, återbäring eller bonus som ges ut i
efterhand och avser tidigare redovisad skattepliktig omsättning får dras av

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av utgående
skatt, dvs. skatten på egen skattepliktig omsättning. Det bör beaktas att
denna rätt till korrigering för i efterhand lämnade rabattförmåner inte omfattar
s. k. villkorliga rabatter av typen kassarabatt och liknande.

Med den nämnda utformningen av bestämmelserna skulle en korrigering
för tidigare redovisad skatt, som efter årsskiftet 1970/71 görs för kundförlust
eller rabatt som är hänförlig till tid före årsskiftet, betyda ett avdrag
i skatt enligt den höjda skattesatsen trots att korrigeringen avser omsättning
för vilken skatt redovisats enligt tidigare gällande lägre skattesats.
Enligt min mening bör korrigering i dessa fall inte få göras med större
belopp än som svarar mot den skatt som redovisats tidigare. Jag förordar
därför att bestämmelserna i 15 § förordningen ändras i enlighet härmed.
Dessutom förordar jag i förtydligande syfte sådan omskrivning av bestämmelserna
att därav direkt framgår att de ej gäller för villkorliga rabatter.
Härjämte bör ett tillägg göras av innebörd, att kreditnota eller motsvarande
handling skall utfärdas för i princip varje kundkreditering som berör redovisning
av mervärdeskatt för både säljare och köpare.

Under hänvisning till vad bevillningsutskottet uttalat i sitt av riksdagen
godkända betänkande över förslaget om höjd mervärdeskatt på vissa varor
(BeU 1970: 1) bör den nu behandlade generella höjningen av mervärdeskatten
gälla utan undantag vid skattepliktig omsättning och införsel för vilken
skattskyldighet enligt de allmänna reglerna inträder den 1 januari 1971
eller senare. Författningsförslaget innehåller därför inga andra övergångsbestämmelser
än att förordningen (1970: 4) om höjd mervärdeskatt på vissa
varor upphör att gälla vid utgången av år 1970.

En höjning av mervärdeskatten enligt vad jag nu förordat kan beräknas
medföra en inkomstökning för staten om ca 4 500 milj. kr. för helt år enligt
aktuella konsumtionsförhållanden.

Övriga frågor

De ändringar i KL och SI som jag tidigare förordat föranleder konsekvensändringar
i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning vid
taxering för inkomst. Sålunda bör utmönstras det nuvarande förbudet i 2 §
mot att i förlustavdragets belopp räkna in schabloniserat avdrag för kommunalskatt.
Vidare bör samtaxeringsbegreppet i dess nuvarande innebörd
tas bort i 6 § och dess anvisningar.

I fråga om folkpensionsavgiften finns f. n., som jag tidigare sagt, särskilda
regler för samtaxerade makar. För sådana makar gäller bl. a. att
inaximiavgiften 1 500 kr. räknas för dem båda tillsammans. Som en konsekvens
av den individuella beskattningen bör de särskilda beräkningsreg -

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

lerna beträffande folkpensionsavgiften slopas. Detta föranleder ändring i
3 § lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen.

Ett annat område som berörs av det nu framlagda förslaget är beskattningen
av ackumulerad inkomst. De författningsändringar som fordras i
detta hänseende är emellertid delvis tekniskt komplicerade och kräver ytterligare
överväganden. Jag avser att senare återkomma härtill. I det sammanhanget
ämnar jag också ta upp de ytterligare frågor som kan aktualiseras
genom reformen.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2) förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3) lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst,

4) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen,

5) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

6) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

7) lag om ändring i taxering sför ordning en (1956: 623),

8) förordning om upphävande av förordningen (1965: 153) om särskild
skatteberäkning i vissa fall för makar.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
r förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Bilaga 1

Med direkt skatt menas i denna bilaga kommunal och statlig inkomstskatt
samt folkpensions- och sjukförsäkringsavgift. Vid skatteuträkningen, såväl
enligt nuvarande regler som enligt förslaget, har räknats med en kommunal
utdebitering på 21,00 kr. per skattekrona, dvs. medelutdebiteringen för år
1970. Den år 1970 för riket genomsnittliga sjukförsäkringsavgiften för
anställda har tillämpats. I övrigt har räknats med ett avdrag för intäkternas
förvärvande på 100 kr. samt med avdrag för sjukförsäkringsavgiften.
Hänsyn till avrundningen av den beskattningsbara inkomsten har tagits genom
att ortsavdragen/grundavdragen förhöjts med 50 kr. Härutöver har vid
uträkningen av skatten enligt nuvarande regler vid den statliga taxeringen
räknats med avdrag för kommunalskatten på föregående års inkomst. Inkomsten
har härvid antagits öka med 5 % mellan de båda åren och utdebiteringssatsen
med 50 öre. Gällande schablonavdrag för sjukförsäkringsavgifter
och kommunalskatt har tillämpats då detta ställt sig förmånligare för
den skattskyldige. Slutligen har reglerna för frivillig särbeskattning tillämpats
då dessa medför lägre skatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

107

Tabell 1. Ökning ( + ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget

Ensamstående

Årsinkomst,	Direkt skatt, i kr., enligt		Ökning ( + )
kr.			eller minskning (—),
			i kr., av den direkta
	nuvarande regler	förslaget	skatten
i	2	3	4
4 000	316	12	— 304
6 000	1 057	585	— 472
8 000	1 871	1 398	— 473
10 000	2 600	2 127	— 473
12 000	3 391	2 870	— 521
16 000	5 209	4 333	— 876
20 000	7 090	5 785	—1 305
25 000	9 561	7 906	—1 655
30 000	12 169	10 319	—1 850
35 000	14 916	13 153	—1 763
40 000	17 790	16 111	—1 679
45 000	20 615	19 051	—1 564
50 000	23 434	21 991	—1 443
60 000	29 373	27 879	—1 494
80 000	41 558	40 237	—1 321
100 000	54 452	53 237	—1 215
150 000	87 600	88 202	+ 602
200 000	122 352	125 667	+ 3 315

Tabell 2. Ökning (+) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget

Gift man utan eller med barn. Hustrun saknar inkomst

Årsinkomst, kr.	Direkt skatt, i kr., enligt	Ökning (+) eller minskning (—), i kr., av den direkta skatten
nuvarande regler	förslaget
i	2	3	4
8 000	690	50	— 640
10 000	1 260	327	— 933
12 000	2 195	1 070	—1 125
16 000	3 823	2 533	—1290
20 000	5 275	3 985	—1 290
25 000	7 254	6 106	—1 148
30 000	9 545	8 519	—1 026
35 000	11 884	11 353	— 531
40 000	14 509	14 311	— 198
45 000	17 186	17 251	+ 65
50 000	19 925	20 191	+ 266
60 000	25 642	26 079	+ 437
80 000	37 567	38 437	+ 870
100 000	50 461	51 437	+ 976
150 000	83 509	86 402	+2 893
200 000	118 147	123 867	+ 5 720

Tabell 3. Ökning (-f ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget för yardera maken

Makar utan barn. Två inkomsttagare. Endast arbetsinkomster

Årsinkomst,	kr.		Direkt skatt, i kr., enligt nuvarande regler	Direkt skatt, i kr., enligt förslaget	Ökning (+) eller minskning (—), i kr., av den direkta skatten
mannen	kvinnan	makarna	mannen	kvinnan	makarna	mannen	kvinnan	makarna	mannen	kvinnan	makarna
		tillhopa			tillhopa			tillhopa			tillhopa
i	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12
12 000	4 000	16 000	3 168	482	3 650	2 622	12	2 634	— 546	— 470	—1 016
16 000		20 000	4 632	482	5 114	4 085	12	4 097	— 547	— 470	—1 017
20 000		24 000	6 172	482	6 654	5 537	12	5 549	— 635	— 470	—1 105
30 000		34 000	10 547	652	11 199	10 071	12	10 083	— 476	— 640	—1 116
40 000		44 000	15 701	693	16 394	15 863	12	15 875	+ 162	— 681	— 519
60 000		64 000	26 998	765	27 763	27 631	12	27 643	+ 633	— 753	— 120
100 000		104 000	51 908	845	52 753	52 989	12	53 001	+ 1 081	— 833	+ 248
12 000	8 000	20 000	3 342	1 763	5 105	2 870	1 398	4 268	— 472	— 365	— 837
16 000		24 000	4 825	1 828	6 653	4 333	1 398	5 731	— 492	— 430	— 922
20 000		28 000	6 412	2 013	8 425	5 785	1 398	7 183	— 627	— 615	—1 242
30 000		38 000	10 979	2 241	13 220	10 319	1 398	11 717	— 660	— 843	—1 503
40 000		48 000	16 164	2 440	18 604	16 in	1 398	17 509	— 53	—1 042	—1 095
60 000		68 000	27 414	2 750	30 164	27 879	1 398	29 277	+ 465	—1 352	— 887
100 000		108 000	52 240	3 106	55 346	53 237	1 398	54 635	+ 997	—1 708	— 711
12 000	12 000	24 000	3 384	3 275	6 659	2 870	2 870	5 740	— 514	— 405	— 919
16 000		28 000	4 999	3 439	8 438	4 333	2 870	7 203	— 666	— 569	—1 235
20 000		32 000	6 663	3 609	10 272	5 785	2 870	8 655	— 878	— 739	—1 617
30 000		42 000	11 386	3 953	15 339	10 319	2 870	13 189	—1 067	—1 083	—2 150
40 000		52 000	16 518	4 300	20 818	16 in	2 870	18 981	— 407	—1 430	—1 837
60 000		72 000	27 762	4 808	32 570	27 879	2 870	30 749	+ 117	—1 938	—1 821
100 000		112 000	54 452	3 375	57 827	53 237	2 870	56 107	—1 215	— 505	—1 720
12 000	20 000	32 000	3 715	6 553	10 268	2 870	5 785	8 655	— 845	— 768	—1 613
16 000		36 000	5 209	6 951	12 160	4 333	5 785	10 118	— 876	—1 166	—2 042
20 000		40 000	7 090	6 951	14 041	5 785	5 785	11 570	—1 305	—1 166	—2 471
30 000		50 000	12 169	6 951	19 120	10 319	5 785	16 104	—1 850	—1 166	—3 016
40 000		60 000	17 790	6 951	24 741	16 in	5 785	21 896	—1 679	—1 166	—2 845
60 000		80 000	29 373	6 951	36 324	27 879	5 785	33 664	—1 494	—1 166	—2 660
100 000		120 000	54 452	6 951	61 403	53 237	5 785	59 022	—1 215	—1 166	—2 381
12 000	30 000	42 000	4 071	11 268	15 339	2 870	10 319	13 189	—1 201	— 949	—2 150
16 000		46 000	5 209	12 012	17 221	4 333	10 319	14 652	— 876	—1 693	—2 569
20 000		50 000	7 090	12 012	19 102	5 785	10 319	16 104	—1 305	—1 693	—2 998
30 000		60 000	12 169	12 012	24 181	10 319	10 319	20 638	—1 850	—1 693	—3 543
40 000		70 000	17 790	12 012	29 802	16 in	10 319	26 430	—1 679	—1 693	—3 372
60 000		90 000	29 373	12 012	41 385	27 879	10 319	38 198	—4 494	—1 693	—3 187
100 000		130 000	54 452	12 012	66 464	53 237	10 319	63 556	—1 215	—1 693	—2 908

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Tabell 4. Ökning (+) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget för vardera maken

Makar med barn. Två inkomsttagare. Endast arbetsinkomster

Årsinkomst,	kr.		Direkt skatt, i kr., enligt nuvarande regler	Direkt skatt, i kr., enligt förslaget1	Ökning ( + ) eller minskning (—), i kr., av den direkta skatten
mannen	kvinnan	makarna tillhopa	mannen	kvinnan	makarna tillhopa	mannen	kvinnan	makarna tillhopa	mannen	kvinnan	makarna tillhopa
i	2	3	4	5	6	7	8	9	10		11	12
12 000	4 000	16 000	3 015	270	3 285	2 234	12	2 246	_	781	— 258	—1 039
16 000		20 000	4 485	276	4 761	3 697	12	3 709	—	788	— 264	—1 052
20 000		24 000	5 976	276	6 252	5 149	12	5 161	—	827	— 264	—1 091
30 000		34 000	10 452	285	10 737	9 683	12	9 695	—	769	— 273	—1 042
40 000		44 000	15 567	288	15 855	15 475	12	15 487	—	92	— 276	— 368
60 000		64 000	26 881	292	27 173	27 243	12	27 255	+	362	— 280	+ 82
100 000		104 000	51 818	297	52 115	52 601	12	52 613	+	783	— 285	+ 498
12 000	8 000	20 000	3 343	1 053	4 396	2 870	602	3 472	—	473	- 451	— 924
16 000		24 000	4 760	1 100	5 860	4 333	602	4 935	—	427	— 498	— 925
20 000		28 000	6 260	1 237	7 497	5 785	602	6 387	—	475	— 635	—1 no
30 000		38 000	10 737	1 449	12 186	10 319	602	10 921	—	418	— 847	—1 265
40 000		48 000	15 949	1 573	17 522	16 in	602	16 713		162	— 971	— 809
60 000		68 000	27 217	1 770	28 987	27 879	602	28 481	+	662	—1 168	— 506
100 000		108 000	52 079	1 994	54 073	53 237	602	53 839	+1	158	—1 392	— 234
12 000	12 000	24 000	3 343	2 262	5 605	2 870	2 150	5 020	—	473	— 112	— 585
16 000		28 000	4 865	2 351	7 216	4 333	2 150	6 483	—	532	— 201	— 733
20 000		32 000	6 500	2 571	9 071	5 785	2 150	7 935	—	715	— 421	—1 136
30 000		42 000	11 122	2 812	13 934	10 319	2 150	12 469	—	803	— 662	—1 465
40 000		52 000	16 289	3 059	19 348	16 in	2 150	18 261	—	178	— 909	—1 087
60 000		72 000	27 535	3 436	30 971	27 879	2 150	30 029	+	344	—1 286	— 942
100 000		112 000	52 339	3 875	56 214	53 237	2 150	55 387	+	898	—1 725	— 827
12 000	20 000	32 000	3 627	5 441	9 068	2 150	5 785	7 935	—1	477	+ 344	—1 133
16 000		36 000	5 209	5 696	10 905	3 613	5 785	9 398	—1	596	+ 89	—1 507
20 000		40 000	7 090	5 696	12 786	5 785	5 065	10 850	—1	305	— 631	—1 936
30 000		50 000	12 169	5 696	17 865	10 319	5 065	15 384	—1	850	— 631	—2 481
40 000		60 000	17 790	5 696	23 486	16 in	5 065	21 176	—1	679	- 631	—2 310
60 000		80 000	29 373	5 696	35 069	27 879	5 065	32 944	—1	494	— 631	—2 125
100 000		120 000	54 452	5 696	60 148	53 237	5 065	58 302	—1	215	— 631	—1 846
12 000	30 000	42 000	3 981	9 953	13 934	2 150	10 319	12 469	—1	831	+ 366	—1 465
16 000		46 000	5 209	10 590	15 799	3 613	10 319	13 932	—1	596	— 271	—1 867
20 000		50 000	7 090	10 590	17 680	5 065	10 319	15 384	—2	025	— 271	—2 296
30 000		60 000	12 169	10 590	22 759	10 319	9 359	19 678	— 1	850	—1 231	—3 081
40 000		70 000	17 790	10 590	28 380	16 in	9 359	25 470	—1	679	—1 231	—2 910
60 000		90 000	29 373	10 590	39 963	27 879	9 359	37 238	—1	494	—1 231	—2 725
100 000		130 000	54 452	10 590	65 042	53 237	9 359	62 596	—1	215	—1 231	—2 446

Då makarna har lika stora inkomster har kvinnan tillgodoräknats förvärvsavdraget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970 109

Kungl. May.ts proposition nr 70 år 1970

Tabell 5. Ökning ( + ) eller minskning (—) av den direkta skatten enligt förslaget

Ogift med barn under 16 år

Årsinkomst, kr.	Direkt skatt, i kr., enligt	Ökning (+) eller minskning (—), i kr., av den direkta skatten
nuvarande regler	förslaget
i	2	3	4
4 000	12	12	± o
6 000	38	38	± o
8 000	243	50	— 193
10 000	571	63	— 508
12 000	982	350	— 632
16 000	2 578	1 813	— 765
20 000	4 030	3 265	— 765
25 000	5 877	5 266	— 611
30 000	8 044	7 559	— 485
35 000	10 355	10 193	— 162
40 000	12 827	13 135	+ 308
45 000	15 449	16 075	+ 626
50 000	18 178	19 015	+ 837
60 000	23 765	24 899	+ 1 134
SO 000	35 693	37 137	+ 1 444
100 000	48 453	50 137	+ 1 684
150 000	81 392	85 002	+3 610
200 000	115 899	122 367	+ 6 468

Tabell 6. En jämförelse av den direkta skatten enligt förslaget för olika kategorier skattskyldiga

Årsinkomst, kr.	Direkt skatt, i kr., för
ensamstående	gift man med hemmafru	gift kvinna med barn1	ogift med barn under 16 år
i	2	3	4	5
4 000	12	12	12	12
6 000	585	38	38	38
8 000	1 398	50	602	50
10 000	2 127	327	1 407	63
12 000	2 870	1 070	2150	350
16 000	4 333	2 533	3 613	1 813
20 000	5 785	3 985	5 065	3 265
25 000	7 906	6106	7 066	5 266
30 000	10 319	8 519	9 359	7 559
35 000	13 153	11 353	11 993	10193
40 000	16 111	14 311	14 935	13 135
45 000	19 051	17 251	17 875	16 075
50 000	21 991	20191	20 815	19 015
60 000	27 879	26 079	26 699	24 899
80 000	40 237	38 437	38 937	37137
100 000	53 237	51 437	51 937	50 137
150 000	88 202	86 402	86 802	85 002
200 000	125 667	123 867	124 167	122 367

1 Under förutsättning att kvinnan har lägre inkomst än mannen. Förvärvsavdraget avses
nämligen enligt förslaget skola tillkomma den av makarna som har den lägsta arbetsinkomsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

111

Tabell 7. Tabell utvisande skatteeffekten vid giftermålets ingående dels enligt nuvarande regler
dels enligt förslaget. Inga barn

Mannens årsin- g komst, kr.	Kvinnans årsin- komst, kr.	Makarnas sammanlagda direkta skatt, i kr., enligt
nuvarande regler	förslaget
före gifter- målet	efter gifter- målet	skillnad	före gifter- målet	efter gifter- målet	skillnad
1	2	3	4	5	6	7	8
12 000	0	3 391	2 195	—1 196	2 870	1 070	—1 800
16 000		5 209	3 823	—1 386	4 333	2 533	—1 800
20 000		7 090	5 275	—1 815	5 785	3 985	—1 800
30 000		12 169	9 545	—2 624	10 319	8 519	—1 800
40 000		17 790	14 509	—3 281	16 111	14 311	—1 800
60 000		29 373	25 642	—3 731	27 879	26 079	—1 800
100 000		54 452	50 461	—3 991	53 237	51 437	—1 800
12 000	4''000	3 707	3 650	— 57	2 882	2 634	— 248
16 000		5 525	5 114	— 411	4 345	4 097	— 248
20 000		7 406	6 654	— 752	5 797	5 549	— 248
30 000		12 485	11 199	—1 286	10 331	10 083	— 248
40 000		18 106	16 394	—1 712	16 123	15 875	— 248
60 000		29 689	27 763	—1 926	27 891	27 643	— 248
100 000		54 768	52 753	—2 015	53 249	53 001	— 248
12 000	8 000	5 262	5 105	— 157	4 268	4 268	± 0
16 000		7 080	6 653	— 427	5 731	5 731	± 0
20 000		8 961	8 425	— 536	7 183	7 183	± 0
30 000		14 040	13 220	— 820	11 717	11 717	± 0
40 000		19 661	18 604	—1 057	17 509	17 509	± 0
60 000		31 244	30 164	—1 080	29 277	29 277	± 0
100 000		56 323	55 346	— 977	54 635	54 635	± o
12 000	12^000	6 782	6 659	— 123	5 740	5 740	± o
16 000		8 600	8 438	— 162	7 203	7 203	± 0
20 000		10 481	10 272	— 209	8 655	8 655	± 0
30 000		15 560	15 339	— 221	13 189	13 189	± 0
40 000		21 181	20 818	— 363	18 981	18 981	± 0
60 000		32 764	32 570	— 194	30 749	30 749	± 0
100 000		57 843	57 827	— 16	56 107	56 107	± o
12 000	20J000	10 481	10 268	— 213	8 655	8 655	± o
16 000		12 299	12 160	— 139	10 118	10 118	i 0
20 000		14 180	14 041	— 139	11 570	11 570	± 0
30 000		19 259	19 120	— 139	16 104	16 104	± 0
40 000		24 880	24 741	— 139	21 896	21 896	± 0
60 000		36 463	36 324	— 139	33 664	33 664	± 0
100 000		61 542	61 403	— 139	59 022	59 022	± 0
12 000	30 000	15 560	15 339	— 221	13 189	13 189	± 0
16 000		17 378	17 221	— 157	14 652	14 652	± 0
20 000		19 259	19 102	— 157	16 104	16 104	± 0
30 000		24 338	24 181	— 157	20 638	20 638	± 0
40 000		29 959	29 802	— 157	26 430	26 430	± 0
60 000		41 542	41 385	— 157	38 198	38 198	± 0
100 000		66 621	66 464	— 157	63 556	63 556	± 0

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Tabell 8. Den sammanlagda effekten av ändringar i den direkta skatten, av momshöjningerr.
samt av höjda barnbidrag och bidragsförskott

Årsin -

Ökning ( + ) eller minskning (—), i kr., av skattereformens sammanlagda

komst,	effekt för
kr.
	ensam-	gift man	gift man	gift man	gift man	ogift med
	stående	utan barn	med ett	med två	med tre	ett barn un-
			barn	bara	barn	der 16 år för

		Hustrun saknar inkomst			dragsför-
						skott utgår
i	2	3	4	5	6	7
4 000	— 150					— 650
6 000	— 300					— 600
8 000	— 250	— 350	— 650	— 900	—1 150	— 700
10 000	— 200	— 600	— 850	—1 150	—1 400	— 950
12 000	— 200	— 750	—1 000	—1 300	—1 550	—1 050
16 000	— 450	— 850	—1 100	—1 350	—1 650	—1 100
20 000	— 800	— 750	—1 000	—1 250	—1 550	—1 000-
25 000	—1 050	— 450	— 750	—1 000	—1 250	— 700
30 000	—1 150	— 250	— 500	— 800	—1 050	— 450
35 000	—1 000	+ 350	+ 100	— 200	— 450	— 50
40 000	— 850	+ 750	+ 500	+ 250	— 50	+ 500
45 000	— 650	+ 1 100	+ 850	+ 600	+ 300	+ 900
50 000	— 400	+ 1 400	+ 1 100	+ 900	+ 600	+ 1 200
60 000	— 300	+ 1 700	+ 1 500	+ 1 200	+ 900	+ 1 700
SO 000	+ 100	+ 2 500	+ 2 200	+ 2 000	+ 1 700	+ 2 300
100 000	+ 500	+ 2 900	+ 2 600	+ 2 300	+ 2 100	+ 2 800
150 000	+ 3 000	+ 5 400	+ 5 200	+ 4 900	+ 4 600	+ 5 400
200 000	+ 6 300	+ 8 800	+ 8 600	+ 8 300	+ 8 000	+ 8 800

Diagram. Den totala direkta skatten dels enligt nuvarande regler, dels enligt
förslaget.

Skatt i % av
årsinkomsten

— skatt enligt nuvarande regler för ensamstående

skatt enligt nuvarande regler för gift man med hemmafru
_ skatt enligt förslaget för ensamstående
,ö skatt enligt förslaget för gift man med hemmafru

150 000 200 000

100 000

25 000

50000

12 000

Årsinkomst i kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

113

Bilaga 2

Storleken, enligt förslaget, i olika inkomstlagen av det extra avdraget samt av den till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten för folkpensionärer vid 1972 års taxering

Folkpensionen har för år 1971 beräknats till 6 300 kr. för ensamstående folkpensionär och
till 10 000 kr. för makar som båda är folkpensionärer

Ensamstående folkpensionär

Makar som båda är folkpensionärer

Taxerad	Grund-	Extra	Beskatt-	Taxerad	Grund-	Extra	Beskatt-
inkomst,	avdrag,	avdrag,	ningsbar in-	inkomst,	avdrag,	avdrag,	ningsbar in-
kr.	kr.	kr.	komst, kr.	kr.	kr.1	kr.1	komst, kr.1
1	2	3	4	5	6	7	8
4 500	4 500	0	0	9 000	9 000	0	0
4 900	4 500	400	0	9 400	9 000	400	0
5 300	4 500	800	0	9 800	9 000	800	0
5 700	4 500	1 200	0	10 300	9 000	1 300	0
€200	4 500	1 700	0	10 800	9 000	1 800	0
6 700	4 500	2 200	0	11 300	9 000	2 300	0
7 200	4 500	2 700	0	11 800	9 000	2 800	0
7 700	4 500	3 200	0	13 000	9 000	2 400	1 600
8 900	4 500	2 800	1 600	14 200	9 000	2 000	3 200
10 100	4 500	2 400	3 200	15 400	9 000	1 600	4 800
11 300	4 500	2 000	4 800	16 600	9 000	1 200	6 400
12 500	4 500	1 600	6 400	17 800	9 000	800	8 000
13 700	4 500	1 200	8 000	19 000	9 000	400	9 600
14 900	4 500	800	9 600	20 200	9 000	0	11 200
16 100	4 500	400	11 200
17 300	4 500	0	12 800

1 Om endast den ena av makarna har inkomst är grundavdraget 4 500 kr. Det extra avdraget
är oförändrat. Därvid uppkommer även i de lägre inkomstlägena beskattningsbar
inkomst, 4 500 kr. Skatten på 4 500 kr. uppgår till ca 1350 kr. men undanröjs genom
skattereduktionen på 1 800 kr.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

Bilaga 3

med redogörelse för beskattningen av B-inkomst hos makar

Den föreslagna metoden för beskattning av B-inkomst hos makar har
följande innebörd. Sambeskattningen sker endast i fråga om taxering till
statlig inkomstskatt. I de fall en uppdelning på beskattningsbar A- resp.
B-inkomst är nödvändig — när uppdelning skall ske berörs i det följande
— bör samtliga avdrag som inte medges i förvärvskällan göras i första
hand mot A-inkomster. Endast i den mån denna inkomst inte längre förslår
bör avräkningen få ske mot B-inkomst. Tekniskt bör denna beräkning
göras på följande sätt. Den taxerade inkomsten, som måste bestämmas för
alla skattskyldiga med hänsyn till reglerna för avtrappning av grundavdraget,
framräknas utan uppdelning på A- resp. B-inkomst. Sedan beräknas
först beskattningsbar inkomst på vanligt sätt genom att grundavdraget och
eventuellt avdrag för nedsatt skatteförmåga görs från den taxerade inkomsten.
Den beskattningsbara inkomsten avrundas som nu nedåt till helt hundratal
kronor. Härefter bestäms beskattningsbar A-inkomst genom att den
sammanlagda A-inkomsten minskas med allmänna avdrag, förlustavdrag,
grundavdrag och extra avdrag. Summan avrundas nedåt till helt hundratal
kronor, och utgör efter avrundningen således beskattningsbar A-inkomst.
Blir denna summa ett negativt tal eller efter avrundningen lika med noll
är den beskattningsbara B-inkomsten lika med den beskattningsbara inkomsten.
I annat fall framkommer den beskattningsbara B-inkomsten som
skillnaden mellan den beskattningsbara inkomsten och den beskattningsbara
A-inkomsten.

En uppdelning av inkomsten i A-inkomst och B-inkomst behöver göras
bara i vissa fall. Har endast den ena maken beskattningsbar inkomst beräknas
skatten på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar
A- resp. B-inkomst. Har båda makarna beskattningsbar inkomst
beräknas skatten på beskattningsbar A-inkomst individuellt, alltså för vardera
maken för sig. Har makarna enbart beskattningsbar B-inkomst beräknas
skatten på det sammanlagda beloppet av B-inkomsterna och fördelas för
makarna efter förhållandet mellan de beskattningsbara inkomsterna. I andra
fall läggs B-inkomst hos make som har den lägsta beskattningsbara A-inkomsten
samman med den andra makens totala beskattningsbara inkomst.
Summan skattläggs sedan såsom om den utgjort denna makes beskattningsbara
inkomst. Det skattebelopp som därvid erhålls minskas med skatten på
hans beskattningsbara A-inkomst. Skillnaden utgör makarnas sammanlagda
skatt på B-inkomst. Denna skatt fördelas sedan mellan makarna efter förhållandet
mellan deras beskattningsbara B-inkomster och avrundas enligt
gällande regler. Härvid iakttas att B-inkomster till ett belopp som sammanlagt
för makarna inte överstiger 2 000 kr. behandlas i nu förevarande hänseende
som A-inlcomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 70 år 1970

115

Innehål!

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. 1

Författningsförslag........................................... g

Utdrag av statsrådsprotokollet den 6 mars 1970 .................." [ ’ 44

Inledning .................................................. 44

Nuvarande ordning m. m....................................... 42

Kommunal och statlig inkomstskatt ........................ 42

Förlustutjämning ........................................ 4g

Folkpensionsavgiften ..................................... 49

Sjukförsäkringsavgiften................................... 49

Frivillig särbeskattning.................................... 50

Folkpensionärernas skatteförhållanden ...................... 51

Vissa taxerings- och uppbördsbestämmelser.................. 53

Familj eskatteberedningens förslag till individuell beskattning...... 54

Utredningsarbetets förutsättningar .......................... 54

Alternativens uppbyggnad................................. 55,

Faktisk sambeskattning.................................... 57

Inkomst av kapital och liknande............................ 57

Remissyttrandena över familjeskatteberedningens förslag.......... 60

Valet av skatteform ...................................... gg

Reformens genomförande ................................. 62

De olika alternativen ..................................... 63

Den faktiska sambeskattningen.............................. 65

Beskattningen av kapitalinkomst och liknande .............. 65

Kommunalskatteavdraget .................................. 67

Departementschefen .......................................... gg

De fördelningspolitiska motiven ............................ 68

Individuell beskattning.................................... 70

Övriga förslag............................................ 73

Skattereformens medel .................................... 74

Reformens verkningar .................................... 79,

Folkpensionärerna ........................................ gl

Inkomstskatten............................................. g2

Allmänna avdrag ........................................ g2

Avdrag enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen.......... 82

Förvärvsavdrag ........................................ g3

Kommunalskatteavdraget ................................ gg

Grundavdrag............................................. 37

Extra avdrag ............................................ 39.

Makars beskattning ...................................... 39

Skatteskalan.............................................. 92

Folkpensionärema ........................................ 93

Skattereduktion .......................................... gg

Taxeringsförordningen .................................... 99

Mervärdeskatten............................................ 101

Övriga frågor .............................................. 104

Hemställan .................................................... 1Q5

Bilagor ................................................... 10&

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700109