Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1970

Nr 68

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående fortsatt valutareglering;
given Stockholms slott den 27 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag,

1) begära riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat,

2) inhämta riksdagens yttrande över härvid fogat förslag till kungörelse
om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959:264).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begärs riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt
valutareglering för tiden den 1 juli 1970—den 30 juni 1971. För riksdagens
yttrande framläggs i anslutning härtill förslag till bestämmelser om fortsatt
giltighet av valutaförordningen under samma tid.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 68

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1970

Förslag

till

Kungörelse

om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom förordnas, att valutaförordningen (1959: 264), som enligt förordning
(1969: 194) gäller till utgången av juni 1970, skall äga fortsatt giltighet
till utgången av juni 1971.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 27
februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lange, LIolmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff,

Wickman, Moberg, Löfberg, Lidbom.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt valutareglering
och anför.

Enligt valutalagen (1939: 350) kan Kungl. Maj :t på framställning av fullmäktige
i riksbanken under vissa förutsättningar förordna om valutareglering
i enlighet med närmare bestämmelser i lagen. I allmänhet får sådant
förordnande meddelas för högst ett år i sänder och endast efter riksdagens
samtycke. Därvid skall även de valutareglerande föreskrifter som Kungl.
Maj :t avser att meddela föreläggas riksdagen. Dessa föreskrifter är intagna
i valutaförordningen (1959: 264).

Förordnande om valutareglering har senast meddelats för tiden den 1 juli
1969—den 30 juni 1970.

En närmare redogörelse för bestämmelserna i valutalagen och de hitintills
gällande bestämmelserna i valutaförordningen har lämnats i prop.
1968:55 s. 3—8.

Fullmäktige i riksbanken har i skrivelse den 22 januari 1970 hemställt
om fortsatt valutareglering under tiden den 1 juli 1970—den 30 juni 1971.

Enligt riksbanksfullmäktige bör valutaregleringen avse samma lagrum i
valutalagen, som nu äger tillämpning, nämligen 2 § första stycket 1, 2 och
4—7, 5 § 1 och 3 samt 9 §.

I skrivelsen framhåller fullmäktige att anledning alltjämt föreligger att ta
valutalagens gällande fullmakter i anspråk och att samtidigt ge valutaförordningen
fortsatt giltighet.

Enligt vid skrivelsen fogat protokollsutdrag har herrar Bengtson, Dahlén
och Burenstam Linder reserverat sig mot fullmäktiges beslut. Reservanterna
anser att den frigörelse av världshandeln som eftersträvas genom bl. a. vidgade
marknader i görlig mån bör fullföljas även på betalningarnas och kapitalöverföringarnas
område. Oavsett hur läget för dagen är beträffande möj -

Kungl. Maj. ts proposition nr 68 år 1970

ligheten att nå resultat härvidlag, bör enligt reservanterna en översyn av valutalagstiftningen
göras i syfte att uppnå en liberalisering.

Över riksbanksfullmäktiges framställning har, efter remiss, yttranden avgetts
av fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska bankföreningen och Svenska
sparbanksföreningen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret (majoriteten) och sparbanksföreningen
har inte haft något att erinra mot framställningen om fortsatt valutareglering.
Två reservanter i riksgäldsfullmäktige, herrar Östman och Gustafsson,
har dock instämt i det yttrande som avgetts av reservanterna inom riksbanksfullmäktige.
Bankföreningen har meddelat att föreningen i nuvarande
läge inte vill motsätta sig den ifrågasatta förlängningen.

Departementschefen

Valutaregleringens författningsmässiga grundval utgörs av 1939 års valutalag,
vilken numera gäller tills vidare. Valutalagen är en fullmaktslag
som ger Kungl. Maj :t möjlighet att under vissa i lagen givna betingelser
meddela valutareglerande bestämmelser inom gränser som anges i lagen.
Under fredsförhållanden får ett sådant förordnande i princip ges endast med
riksdagens samtycke och för en tid av högst ett år i sänder. Samtidigt skall
de valutareglerande bestämmelser som Kungl. Maj :t ämnar utfärda med
stöd av den begärda fullmakten föreläggas riksdagen. Sedan år 1959 finns
dessa bestämmelser i valutaförordningen. Varje gång riksdagen lämnat samtycke
till fortsatt valutareglering har valutaförordningen förlängts för motsvarande
tid.

Förordnande om valutareglering har med riksdagens samtycke senast
meddelats för tiden den 1 juli 1969—den 30 juni 1970. Valutaförordningen
gäller för samma tid. Riksbanksfullmäktige har funnit valutareglering behövlig
även efter den 30 juni i år och har därför hemställt om fortsatt sådan
reglering för tiden t. o. m. den 30 juni 1971. En fortsatt valutareglering har
accepterats även av majoriteten i riksgäldsfullmäktige samt av Svenska
bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Behovet av fortsatt valutareglering har i år inte satts i fråga av någon
remissinstans. Jag betraktar detta som ett bevis på realism mot bakgrund av
det gångna årets svenska och utländska erfarenheter av utvecklingen på
valutaområdet. Den svenska valutareserven minskade med 1 850 milj. kr.
under kalenderåret 1969. Främst orsakades detta av den kraftiga omsvängningen
av kapitalrörelsernas netto i för Sverige ogynnsam riktning.

Valutaregleringen ger möjlighet till ett grundskydd som vid behov kan
stärkas för att möta särskilda påfrestningar. Så skedde i fjol genom åtgärder
för att begränsa valutabankernas innehav av utländska valutor och för att

Kungl. Maj.ts proposition nr 68 år 1970

temporärt inskränka tillståndsgivningen för vissa betalningar av kapitalnatur
till utlandet. I september vidtogs åtgärder beträffande svenska direkta
investeringar i utlandet, återköp av utlandsägda svenska värdepapper, emigrationsvaluta
samt premier för livränte- och kapitalförsäkringar utomlands.
De sistnämnda åtgärderna förutsatte undantag från förpliktelser som Sverige
påtagit sig genom anslutning till OECD:s betalningsstadgor. Sådana undantag
har också godkänts av organisationen. Enligt min mening har valutaregleringen
särskilt under fjolårets besvärliga internationella valutaförhållanden
inneburit ett värdefullt hjälpmedel i strävandena att fullfölja
målen för vår ekonomiska och sociala politik. Särskilt förtjänar uppmärksammas
att räntorna i Sverige kunnat hållas i underkant av räntenivåerna
i ett flertal andra länder.

Giltighetstiden för det nu löpande förordnandet om valutareglering utgår,
som jag redan nämnt, den 30 juni detta år. Med hänsyn till vad jag nu anfört
bör riksdagens samtycke inhämtas till förordnande om valutareglering för
ytterligare ett år. I enlighet med riksbanksfullmäktiges förslag bör förordnandet
omfatta samma bestämmelser i valutalagen som f. n.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t

1) begär riksdagens samtycke till att Kungl. Maj :t med
stöd av 1 § tredje stycket valutalagen förordnar, att vad
som föreskrivs i 2 § första stycket 1, 2 och 4—7, 5 § 1 och 3
samt 9 § samma lag skall äga fortsatt tillämpning under tiden
den 1 juli 1970—den 30 juni 1971,

2) inhämtar riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till kungörelse om fortsatt
giltighet av valutaförordningen (1959: 264-).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 7001 60