Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

Nr 60

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
m. mgiven Stockholms slott den 6 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

3) lag om ändring i lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare,

4) lag om fortsatt försäkring enligt lagen (1954: 774) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa,

dels bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag som syftar till att genomföra principen
om jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen. Den
nuvarande hemmafruförsäkringen byggs ut till att omfatta även hemarbetande
män och blir alltså en hemmamakeförsäkring. En motsvarande utvidgning
föreslås av den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Ändringar
föreslås också i reglerna om barntillägg till sjukpenning.

Förslag läggs även fram om ändrade regler för sjukpenningklassplacering
under bristyrkesutbildning och för avräkning av sjukpenning mot förtidspension.
Vidare föreslås en avveckling av den s. k. T-försäkringen under
en femårsperiod.

De nämnda förslagen medför en kostnadsökning för den allmänna försäkringen
med ca 15 milj. kronor för år.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 60

Iiungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

I anslutning till övergången till obligatorisk särbeskattning av äkta makar
och likställda föreslås i denna proposition ändringar i sjukförsäkringens
avgifts- och finansieringsregler. Ändringen i fråga om avgifterna
innebär att skyldigheten att erlägga sjukförsäkringsavgift avgörs enbart
med hänsyn till den försäkrades egna inkomstförhållanden även då det
gäller makar och likställda. Det betyder i praktiken att hemarbetande make
utan arbetsinkomst befrias från att erlägga sjukförsäkringsavgift. Genom
denna ändring i avgiftsgrunderna uppkommer ett avgiftsbortfall för sjukförsäkringen
på ca 220 milj. kronor per år, vilket föreslås kompenserat genom
att statsbidraget till sjukförsäkringen höjs från 40 till 55 procent. I
propositionen föreslås att för ändamålet ett särskilt förslagsanslag av 120
milj. kronor anvisas för budgetåret 1970/71.

Förslagen rörande jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen
och om ändrade avgifts- och statsbidragsregler avses träda i kraft
den 1 januari 1971, övriga förslag den 1 juli 1970. Sjukförsäkringsavgift på
grundval av 1971 års taxering avses bli fastställd med tillämpning av de
äldre avgiftsreglerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

1) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 3 kap. 2—5, 9 och 10 §§, 17 kap. 1 §, 19 kap.
2, 6 och 7 §§ samt 21 kap. 1 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall
ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 kap.

2 §•

Hos allmän------än anställning.

Med inkomst---— — — såsom arbetsgivare.

Beräkning av — — — — — — kommunal inkomstskatt.

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven
hos allmän försäkringskassa
men vars inkomst av förvärvsarbete
icke uppgår till ettusenåttahundra
kronor för år, skall likväl vara placerad
i sjukpenningklass, såframt
hon är gift och stadigvarande sammanbor
med sin make eller, i annat
fall, stadigvarande sammanbor med
barn under sexton år till henne eller
hennes make eller med någon, med
vilken hon varit gift eller har eller
har haft barn.

Försäkrad, som åtnjuter hel förtidspension
enligt denna lag eller under
månaden närmast före den, varunder
han uppnått sextiosju års ålder,
åtnjutit sådan pension eller på
grund av vad i 4 kap. 3 § stadgas
icke vidare äger komma i åtnjutande
av sjukpenning, må ej vara placerad

Försäkrad, som är inskriven hos
allmän försäkringskassa men vars
inkomst av förvärvsarbete icke uppgår
till ettusenåttahundra kronor för
år, skall likväl vara placerad i sjukpenningklass,
såframt han är gift
och stadigvarande sammanbor med
sin make eller, i annat fall, stadigvarande
sammanbor med barn under
sexton år till honom eller hans make
eller med någon, med vilken han
varit gift eller har eller har haft
barn.

§•

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

(Nuvarande lydelse)
i sjukpenningklass. Ej heller må
kvinna på grund av vad i 2 § sista
stycket stadgas vara placerad i sjukpenningklass
för tid efter den månad,
varunder hon fyller sextiosju år.

(Föreslagen lydelse)
i sjukpenningklass. Ej heller må
försäkrad på grund av vad i 2 § sista
stycket stadgas vara placerad i sjukpenningklass
för tid efter den månad,
varunder han fyller sextiosju år.

4 §4

Försäkrad som —----följande tabell:

Av sjukpenningbeloppet — — — återstoden tilläggssjukpennmg.
För dag — --------—- — av anställning.

För kvinnlig försäkrad utgör sjukpenningen
vid sjukhusvård lägst sex
kronor, såframt hon stadigvarande
sammanbor med barn under tio år
till henne eller hennes make eller till
någon, med vilken hon stadigvarande
sammanbor och med vilken hon varit
gift eller har eller har haft barn.

Allmän försäkringskassa —---

Ändring av försäkrads placering i
sjukpenningklass i fall som avses
under a), b) och c) här ovan må ej
ske förrän vid det månadsskifte, som
inträffar närmast efter det beslutet
härom fattats. Ändring av försäkrads
placering i sjukpenningklass i annat
fall skall ske vid månadsskiftet närmast
efter det anledning till ändringen
uppkommit eller, i fall då kvinnas
placering i sjukpenningklass enligt
2 § sista stycket skall upphöra
på grund av att hennes make eller
man med vilken hon stadigvarande
sammanbott avlider, vid fjärde månadsskiftet
efter dödsfallet.

Under tid då försäkrad lider---

Utan hinder av vad i tredje stycket
stadgas utgör sjukpenningen vid
sjukhusvård lägst sex kronor för
försäkrad som stadigvarande sammanbor
med barn under tio år till
honom eller hans make eller till någon,
med vilken han stadigvarande
sammanbor och med vilken han
varit gift eller har eller har haft
barn.

§•

---försäkrades arbetsförmåga.

Ändring av försäkrads placering i
sjukpenningklass i fall som avses
under a), b) och c) här ovan må ej
ske förrän vid det månadsskifte, som
inträffar närmast efter det beslutet
härom fattats. Ändring av försäkrads
placering i sjukpenningklass i annat
fall skall ske vid månadsskiftet närmast
efter det anledning till ändringen
uppkommit eller, i fall då försäkrads
placering i sjukpenningklass
enligt 2 § sista stycket skall upphöra
på grund av att hans make eller
någon med vilken han varit gift eller
har eller har haft barn avlider, vid
fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.

— —-— § stadgas.

1 Senaste lydelse 1966: 350.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Under tid då försäkrad efter förmedling
av arbetsvårdsorgan undergår
arbetsvärd i form av arbetsprövning,
yrkesutbildning eller arbetsträning
må han ej placeras i lägre sjukpenningklass
än den han tillhörde, då
arbetsvärden började, med mindre
sådant fall är för handen som avses
under b) och c) här ovan eller, vad
angår arbetsträning, denna pågått
sex månader.

(Föreslagen lydelse)

Under tid då försäkrad efter förmedling
av arbetsmarknadsmyndighet
eller arbetsvårdsorgan hos kommun
eller landstingskommun undergår
arbetsprövning, yrkesutbildning
eller arbetsträning må han ej placeras
i lägre sjukpenningklass än den
han närmast dessförinnan tillhörde,
med mindre sådant fall är för handen
som avses under b) och c) här
ovan eller, vad angår arbetsträning,
denna pågått sex månader.

9 §•

Till sjukpenning-------underhållsskyldigheten fullgöres.

Barntillägg för barn över tio år
utgår ej till sjukpenning, som tillkommer
kvinna vilkens make är placerad
i sjukpenningklass, med mindre
allmän försäkringskassa så medgivit.
Sådant medgivande må lämnas
endast, såframt kvinnans inkomst av
förvärvsarbete överstiger mannens,
och medför att barntillägg för barn
som nu sagts ej skall utgå till sjukpenning,
som tillkommer mannen.

Medgivandet gäller från och med
månaden näst efter den, varunder det
lämnats, intill dess kassan annorlunda
bestämmer.

Barntillägg till hel sjukpenning
utgör en krona för ett eller två barn,
två kronor för tre eller fyra barn
samt tre kronor för fem eller flera
barn, allt för dag. Till sjukpenning,
som tillkommer kvinnlig försäkrad
vilken stadigvarande sammanbor
med barn under tio år, utgör dock
barntillägg lägst två kronor för dag.

Barntillägg till halv-------stycke sägs.

Vid tillämpning------— haft barn.

Barntillägg till hel sjukpenning
utgör en krona för ett eller två barn,
två kronor för tre eller fyra barn
samt tre kronor för fem eller flera
barn, allt för dag. Till sjukpenning,
som tillkommer försäkrad vilken
stadigvarande sammanbor med barn
under tio år, utgör dock barntillägg
lägst två kronor för dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1070

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.‘

För den------sjukperiods slut.

Varar sjukperioden------överstiger två.

Utan hinder------erkänd arbetslöshetskassa;

c) sjukpenning till kvinnlig för- c) sjukpenning till försäkrad som
säkrad som är placerad i sjukpen- är placerad i sjukpenningklass nr 1
ningklass nr 1 eller är placerad i eller är placerad i sjukpenningklass
sjukpenningklass nr 2 och skulle nr 2 och skulle hava varit placerad
hava varit placerad i sjukpenning- i sjukpenningklass nr 1 om hans
klass nr 1 om hennes inkomst av inkomst av förvärvsarbete icke uppförvärvsarbete
icke uppgått till ett- gått till ettusenåttahundra kronor
tusenåttahundra kronor för år. för år.

Sjukpenning må-------— bör utgå.

Såsom sjukperiod —---—----7 §.

17 kap.

1 §.

Det pensionsbelopp, som först förfaller
till betalning efter bifall till
ansökan om förtidspension, skall
minskas med den försäkrade tillkommande
sjukpenning jämte barntillägg
enligt denna lag i den mån
pension och sjukförsäkringsförmåner
belöpa på samma månad; och
skall minskningen i första hand göras
å folkpension. Vad nu sagts skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
belopp, varmed förtidspension
ökas i anledning av ytterligare nedsättning
av arbetsförmågan.

Det pensionsbelopp, som först förfaller
till betalning efter beviljande
av förtidspension, skall minskas med
den försäkrade tillkommande sjukpenning
jämte barntillägg enligt denna
lag i den mån pension och sjukförsäkringsförmåner
belöpa på samma
månad. Beviljas förtidspensionen
att utgå i omedelbar anslutning till
sjukbidrag, skall minskning dock göras
endast å belopp, varmed pensionen
i anledning av ytterligare nedsättning
av arbetsförmågan överstiger
sjukbidraget. I första hand minskas
folkpension.

Har vid omprövning jämlikt 3
kap. 5 § första stycket c) den försäkrade
placerats i sjukpenningklass
för tid efter det pensionen beviljats,
skall för dag, då hel sjukpenning
utgivits, sjukförsäkringsförmånerna
föranleda minskning av
pensionen endast i den mån de över -

1 Senaste lydelse 1967: 921.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

stiga vad som skulle hava utgått enligt
den sjukpenningklass, i vilken
den försäkrade är placerad efter det
pensionen beviljats.

Vad i första och andra styckena
sägs skall äga motsvarande tillämpning
beträffande belopp, varmed förtidspension
ökas i anledning av ytterligare
nedsättning av arbetsförmågan.

19 kap.

2 §.»

Försäkrad, som------och tilläggssjukpenning.

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning,
vari inbegripas de
utgifter för läkemedel som åvila de
allmänna försäkringskassorna, skall
erläggas under förutsättning att vid
taxering året närmast efter det år
avgiften avser till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst beräknats
för den försäkrade eller, om
denne taxerats enligt bestämmelserna
för gift skattskyldig, för någon
av de samtaxerade. Sådan avgift
skall dock icke erläggas, om den försäkrade
vid utgången av det år avgiften
avser upphört att vara inskriven
hos allmän försäkringskassa eller
fyllt sextiosju år eller för december
månad samma år åtnjutit ålderspension
eller förtidspension enligt
denna lag.

Avgift avseende utgifter för grundsjukpenning,
vari inbegripas utgifterna
för barntillägg och moderskapspenning,
skall erläggas under
förutsättning dels att den försäkrade
under det år avgiften avser varit pla -

Avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning,
vari inbegripas de
utgifter för läkemedel som åvila de
allmänna försäkringskassorna, skall
erläggas under förutsättning att vid
taxering året närmast efter det år
avgiften avser till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst beräknats
för den försäkrade. Sådan
avgift skall dock icke erläggas, om
den försäkrade vid utgången av det
år avgiften avser upphört att vara inskriven
hos allmän försäkringskassa
eller fyllt sextiosju år eller för december
månad samma år åtnjutit
ålderspension eller förtidspension
enligt denna lag.

Avgift avseende utgifter för
grundsjukpenning, vari inbegripas
utgifterna för barntillägg och moderskapspenning,
skall erläggas under
förutsättning dels att den försäkrade
under det år avgiften avser

1 Senaste lydelse 1966: 350.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1970

(Föreslagen lydelse)
varit placerad i sjukpenningklass,
dels att vid taxering året närmast
efter det år avgiften avser till statlig
inkomstskatt beskattningsbar inkomst
beräknats för den försäkrade.

(Nuvarande lydelse)
cerad i sjukpenningklass, dels att vid
taxering året närmast efter det år
avgiften avser till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst beräknats
för den försäkrade eller,
om denne taxerats enligt bestämmelserna
för gift skattskyldig, för någon
av de samtaxerade.

Avgift avseende--------- högre sjukpenningklass.

Angående skyldighet för försäkrad,
som taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, att
svara för sjukförsäkringsavgiften
för den med vilken han är gift eller
eljest lever tillsammans stadgas i
uppbördsförordningen.

6 §d

Sjukförsäkringsavgift fastställes-----— öretal bortfaller.

Avgift avseende---- — — — högre sjukpenningklass.

Avgifterna avseende--—----

Avgifterna avseende utgifter för
sjukvårdsersättning och grundsjukpenning
skola var för sig vara lika
stora för samtliga avgiftspliktiga försäkrade
i den allmänna försäkringskassan.
Försäkrads avgifter för dessa
ändamål må för år räknat tillsammans
icke överstiga ett belopp
motsvarande en tiondel av hans till
statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst vid taxering året närmast
efter det år sjukförsäkringsavgiften
avser eller, om han taxerats
enligt bestämmelserna för gift skattskyldig,
en tjugondei av den sammanlagda
beskattningsbara inkomsten.
I första hand nedsättes avgiften
avseende utgifter för sjukvårdsersättning.

erforderlig fondering.

Avgifterna avseende utgifter för
sjukvårdsersättning och grundsjukpenning
skola var för sig vara lika
stora för samtliga avgiftspliktiga
försäkrade i den allmänna försäkringskassan.
Försäkrads avgifter för
dessa ändamål må för år räknat tillsammans
icke överstiga ett belopp
motsvarande en tiondel av hans till
statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst vid taxering året närmast
efter det år sjukförsäkringsavgiften
avser. I första hand nedsättes
avgiften avseende utgifter för sjukvårdsersättning.

1 Senaste lydelse 1966: 350.

Kungl. Maj:is proposition nr 60 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Avgifterna avseende utgifter för tilläggssjukpenning---nu stadgats.

År försäkrad------— inkomst åtnjutits.

Den som---------av tjänstgöringstiden.

7 §.‘

Till allmän försäkringskassa utgår Till allmän försäkringskassa utgår
för varje år statsbidrag med för varje år statsbidrag med
fyrtio procent av kassans utgifter femtio fem procent av kassans utgifter
ter för

a) sjukvårdsersättning,--— d) moderskapspenning.

21 kap.

1 S-1

Kvinnlig försäkrad, som är placerad
i sjukpenningklass och som ej
åtnjuter förtidspension enligt denna
lag, skall, såframt hon är gift och
stadigvarande sammanbor med sin
make eller, i annat fall, stadigvarande
sammanbor med barn under sexton
år till henne eller hennes make
eller med någon, med vilken hon varit
gift eller har eller har haft barn,
genom frivilliga avgifter kunna hos
den allmänna försäkringskassa, hos
vilken hon är inskriven, försäkra sig
för erhållande av visst sjukpenning -

Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass
och som ej åtnjuter
förtidspension enligt denna lag,
skall, såframt han är gift och stadigvarande
sammanbor med sin make
eller, i annat fall, stadigvarande sammanbor
med barn under sexton år
till honom eller hans make eller med
någon, med vilken han varit gift eller
har eller har haft barn, genom frivilliga
avgifter kunna hos den allmänna
försäkringskassa, hos vilken han
är inskriven, försäkra sig för erhållande
av visst sjukpenningtillägg.

tillägg.

Genom frivilliga —-----han är berättigad enligt 3 kap.

Sjukpenning som---försäkrade är berättigad enligt 3 kap.

Vid tillämpning—- —-------denna paragraf.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 § fjärde stycket och 17 kap.
1 § den 1 juli 1970 och i övrigt den 1 januari 1971.

Sjukförsäkringsavgift på grundval av 1971 års taxering skall fastställas
med tillämpning av 19 kap. 2 och 6 §§ i deras äldre lydelse.

1 Senaste lydelse 1966: 350.

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1970

2) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 15 § lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

15 §.i

(Föreslagen lydelse)

För tid,--—---sjukpenningens belopp.

För skadad kvinna, som stadigvarande
sammanbor med eget eller makes
barn, adoptivbarn eller fosterbarn
under tio år, utgör sjukpenningen
vid sjukhusvård lägst sex
kronor för dag.

För skadad, som stadigvarande
sammanbor med eget eller makes
barn, adoptivbarn eller fosterbarn
under tio år, utgör sjukpenningen
vid sjukhusvård lägst sex kronor för
dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1967: 916.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

3) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare

Härigenom förordnas, att 4§ lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Är den till ersättning berättigade
intagen å sjukhus, som i lagen om
allmän försäkring omförmäles, skall
ersättningen för inkomstbortfall
minskas med fem kronor för dag,
dock med högst hälften av ersättningens
belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet
till kvinna, som stadigvarande
sammanbor med eget eller
makes barn, adoptivbarn eller
fosterbarn under tio år, skall för tid
då hon är intagen å sjukhus utgöra
åtta kronor för dag.

(Föreslagen lydelse)

Är den till ersättning berättigade
intagen å sjukhus, som i lagen om
allmän försäkring omförmäles, skall
ersättningen för inkomstbortfall
minskas med fem kronor för dag,
dock med högst hälften av ersättningens
belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet
till den, som stadigvarande
sammanbor med eget eller
makes barn, adoptivbarn eller fosterbarn
under tio år, skall för tid då
han är intagen å sjukhus utgöra åtta
kronor för dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1966: 353.

Knngl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

4) Förslag
till

Lag

om fortsatt försäkring enligt lagen (1954: 774) med särskilda bestämmelser om
frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas som följer.

Försäkring enligt lagen (1954: 774) med särskilda bestämmelser om
frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa får, såvida ansökan om
försäkring göres före utgången av juni 1970, meddelas även för tid därefter,
dock längst till utgången av juni 1975.

Den som vid utgången av juni 1970 är försäkrad enligt nämnda lag
skall, om han ej begär annat, utan ny anmälan anses försäkrad även för
tiden därefter.

För tid efter utgången av juni 1970 skall, med avvikelse från 3 § fjärde
stycket lagen, gälla att sjukpenning icke i något fall nedsättes för dag då
den försäkrade åtnjuter sjukhusvård.

Riksförsäkringsverket får medge befrielse från försäkringsavgift enligt
4 § första stycket lagen i den mån verket bedömer att statsbidrag och andra
för försäkringsverksamheten tillgängliga medel kommer att förslå till täckande
av kostnaderna för försäkringen under tid då lagen är i kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 februari
1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Odhnoff, Wickman, Morerg, Bengtsson, Norling, Löfeerg, Lidrom,
Carlsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om jämställdhet mellan
män och kvinnor inom sjukförsäkringen m.m. och anför.

Familjepolitiska kommittén1 har gjort en översyn av de skiljaktiga regler
för män och kvinnor som förekommer inom sjukförsäkringen. Kommittén
har redovisat resultatet i en promemoria kallad Jämställdhet mellan män
och kvinnor inom sjukförsäkringen (Stencil S 1969: 7).

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Försäkringskasseförbundet.
Försäkringskasseförbundet har överlämnat yttranden från tretton
av de tjugosju allmänna försäkringskassorna.

I detta sammanhang vill jag också anmäla förslag i vissa andra frågor.
Det gäller frågor om sjukpenningklassplacering under bristyrkesutbildning,
avräkning av sjukpenning mot förtidspension och förlängning av den s. k.
T-försäkringen.

Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen
Gällande bestämmelser

Inom sjukförsäkringen förekommer f. n., om man bortser från moderskapsförsäkringen,
skiljaktiga regler för män och kvinnor i följande avseenden.

Kvinnlig försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa är

1 Ledamöter generaldirektören Lars-Åke Åström, ordf., riksdagsledamoten Nils Carlshamre,
t.f. expeditionschefen Ingrid Hilding samt riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Einar Larsson,
Lars Larsson och Ingemar Mundebo.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

enligt 3 kap. 2 § sista stycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring
(AFL) under vissa förutsättningar sjukpenningförsäkrad även om hon inte
uppfyller det eljest gällande kravet att ha en inkomst av förvärvsarbete
uppgående till 1 800 kronor om året (den s. k. hemmafruförsäkringen).
Förutsättningarna är att kvinnan antingen är gift och stadigvarande sammanbor
med sin make eller i annat fall stadigvarande sammanbor med
barn under 16 år — egna eller makes barn, adoptivbarn eller fosterbarn —
eller stadigvarande sammanbor med man, som hon tidigare har varit gift
med eller med vilken hon har eller har haft barn. Sjukpenningen för hemmafruförsäkrade
kvinnor är 6 kronor om dagen (sjukpenningklass 1). Försäkringen
upphör senast när kvinnan uppnått 67 års ålder.

Den s. k. fridagsregeln i 3 kap. 10 § AFL gäller inte för hemmafruförsäkrad
kvinna och inte heller för kvinna, som har en förvärvsinkomst av mellan
1 800 och 2 600 kronor per år och därför är placerad i sjukpenningklass
2, men i annat fall skulle ha varit hemmafruförsäkrad. Fridagsregeln innebär
att om en sjukperiod inte varar längre än sex dagar utöver insjuknandedagen,
sjukpenning endast utgår för de dagar då den försäkrade skulle ha
utfört förvärvsarbete i sin huvudsakliga sysselsättning. Under en sjukperiod
borträknas dock högst två fridagar enligt regeln.

Vid sjukhusvård minskas försäkrads sjukpenning med 5 kronor — dock
med högst hälften av sjukpenningens belopp — enligt den allmänna regeln
i 3 kap. 4 § AFL. En kvinna är dock även vid sjukhusvård tillförsäkrad
lägst 6 kronor i sjukpenning under förutsättning att hon stadigvarande
sammanbor med barn under tio år till henne eller hennes make eller till någon,
med vilken hon också stadigvarande sammanbor och med vilken hon
varit gift eller har eller har haft barn.

Beträffande barntillägg till sjukpenning ges i 3 kap. 9 § AFL två olika
särregler, beroende på om barnet är över eller under tio år.

Är barnet över tio år utgår inte barntillägg till sjukpenning som tillkommer
kvinna, vars make är placerad i sjukpenningklass, med mindre försäkringskassan
på förhand medgett överflyttning av rätten till barntillägg från
mannen. Sådant medgivande kan lämnas bara om kvinnans förvärvsinkomst
överstiger mannens. Barntillägget utgår alltså i normalfallet till mannens
sjukpenning.

Är det fråga om barn under tio år, gäller regeln att barntillägget till sjukpenning
som utgår till kvinnlig försäkrad som stadigvarande sammanbor
med barnet alltid skall vara lägst 2 kronor. Barntillägget uppgår eljest till
1 krona för ett eller två barn, 2 kronor för tre eller fyra barn och 3 kronor
om barnen är fem eller flera. Vad nu sagts gäller barntillägg till hel sjukpenning.
Till halv sjukpenning utgår hälften av de nämnda beloppen.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om barntillägg jämställs med make
annan som den försäkrade stadigvarande sammanbor med under förutsättning
att de tidigare varit gifta eller har eller haft barn tillsammans.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

Utöver de regler som nu angetts bör nämnas vissa bestämmelser rörande
den till den allmänna försäkringen knutna frivilliga sjukpenningförsäkringen.
Bestämmelser om denna försäkring finns i 21 kap. AFL och en därtill
anslutande kungörelse (1962:402) om frivillig sjukpenningförsäkring
hos allmän försäkringskassa. Den avser förutom studerande vissa kategorier
kvinnliga försäkrade.

En kvinna, som omfattas av hemmafruförsäkringen eller skulle ha omfattats
av den om hennes inkomst inte hade utgjort hinder, kan genom den
frivilliga sjukpenningförsäkringen på vissa villkor teckna sig för ett sjukpenningtillägg.
På så sätt kan hon efter eget val komma upp till en sammanlagd
sjukpenning på högst 15 kronor per dag.

Familjepolitiska kommittén

Familjepolitiska kommittén erinrar inledningsvis om att kommittén redan
i sin tidigare promemoria år 1968 rörande avbrott i ledighet vid havandeskap
m. m. gett uttryck för sin principiella uppfattning att likställighet
bör råda mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen. Med utgångspunkt
från denna principiella uppfattning diskuterar kommittén till en början
hemmafruförsäkringen och den därtill anknutna frivilliga
sjukpenningförsäkringen. Kommittén framhåller att
sjukpenningförsäkringens funktion för kvinnor som arbetar i hemmet avses
vara att gardera mot bortfall på grund av sjukdom av deras arbetskraft
för familjens räkning.

De överväganden som lett till tillkomsten av hemmafruförsäkringen bör
enligt kommittén ses mot bakgrunden av att mannen tidigare med få undantag
var den som tillförde familjen de huvudsakliga penninginkomsterna
medan hustrun skötte hemmet och barnen. I en sådan situation ansågs det
praktiskt att vid hustruns sjukdom kompensera bortfallet av hennes insats
i hemmet och de ökade kostnader som sjukdomen medförde. Detta system
torde i stort sett ha fungerat tillfredsställande. Den kritik som stundom
framförts har gällt den ekonomiska ersättningens storlek och inte själva
systemet, framhåller kommittén. Kritiken har bl. a. riktat sig mot att hushållsarbete
som make utför i hemmet inte räknas som förvärvsarbete som
grundar rätt till tilläggssjukpenning. Denna fråga har prövats av 1958 års
socialförsäkringskommitté, som fann det system som nu tillämpas — med
grundsjukpenning med möjlighet till komplettering genom frivillig sjukpenningförsäkring
— för hemmafruar vara att föredra framför en konstruktion
med obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring. Statsmakterna
var av samma mening. Som skäl mot en obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring
för hemmafruar anfördes bl. a. att det var svårt att finna säkra
hållpunkter för en gradering av sjukpenningens storlek i de enskilda fallen
och att avgifterna skulle bli alltför betungande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

Den traditionella rollfördelningen inom familjerna har, framhåller kommittén,
ändrats under de senare åren. Det har blivit allt vanligare att både
man och kvinna förvärvsarbetar. Vidare är det inte längre lika sällsynt att
hustrun förvärvsarbetar och mannen arbetar i hemmet. Denna utveckling
mot eu reell jämställdhet mellan könen i hem, yrke och samhälle aktualiserar
reformer på flera områden. I det sammanhanget är det naturligt att uppmärksamheten
också riktas på sjukförsäkringens hemmafrusjukpenning.

I en familj, där mannen är den hemmavarande, har denne inte det skydd
vid sjukdom som en kvinna i motsvarande situation har till följd av hemmafruförsäkringen.
Ser man till den familjerätt sliga lagstiftningen i vårt
land, anför kommittén, finner man att den inte gör någon skillnad mellan
makarna. Att mannen i de flesta fall är huvudförsörjare återspeglar sig
alltså inte i denna lagstiftning. Där fastslås emellertid att sådan verksamhet
som någon av makarna utför i hemmet är ett bidrag till familjens underhåll.

Enligt kommitténs mening är det från både principiella och praktiska
synpunkter svårt att förklara eller försvara att sjukpenningskyddet för
hemmavarande make skall vara beroende på om denne make är man eller
kvinna. Familjer där hustrun är försörjare och mannen den hemmavarande
lever i praktiken under ekonomiska och sociala förhållanden som är likartade
med förhållandena för familjer där mannen förvärvsarbetar och hustrun
sköter hemmet. De har vid sjukdom samma behov av skydd som familjer
med manlig försörjare i motsvarande inkomstläge.

Kommittén föreslår mot bakgrunden av det anförda att hemmafruförsäkringen
skall utvidgas till att även omfatta sådana som man kan kalla hemmamän,
och alltså göras till en hemmamakeförsäkring. En man avses bli
omfattad av försäkringen under motsvarande förutsättningar som nu gäller
för en kvinnlig försäkrad. I konsekvens med detta föreslås att även den frivilliga
sjukpenningförsäkringen för vissa kategorier kvinnliga försäkrade
utvidgas till att omfatta motsvarande manliga försäkrade. Kommittén påpekar
att en prövning av ersättningsnivån och därtill hörande frågor ligger
utanför dess uppdrag.

Kommittén finner det svårt att ange hur många hemmamän som enligt
förslaget kan antas bli berättigade till grundsjukpenning men håller för
sannolikt att antalet kan uppskattas till ca 30 000. De hemmafruförsäkrade
kvinnorna är i dag i runt tal en miljon.

Kommitténs förslag är utformat som förslag till ändring i 3 kap. 2 § sista
stycket AFL i fråga om den obligatoriska försäkringen och i 21 kap. 1 §
första stycket AFL då det gäller den frivilliga försäkringen. Förslaget innebär
att begränsningarna i reglernas tillämplighet till kvinnliga försäkrade
tas bort. Som en konsekvens av den föreslagna utvidgningen av hemmafruförsäkringen
föreslår kommittén formella ändringar i vissa regler som rör
hemmafruförsäkrades placering i sjukpenningklass i 3 kap. 3 § och 3 kap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

5 § andra stycket och i den s. k. fridagsregeln som gäller vid mera kortvariga
sjukdomsfall enligt 3 kap. 10 § AFL.

Familjepolitiska kommittén tar också upp till granskning de särregler
som nu gäller för kvinnlig försäkrad i fråga om barntillägg till sjukpenning.
Som närmare beskrivits i avsnittet om gällande bestämmelser
finns två sådana särregler. För det första utgår barntillägg för barn över
tio år bara till ene makens sjukpenning, i regel mannens, och alltså bara
när mannen är sjuk. För det andra får en kvinna med barn under tio år
alltid minst 2 kronor per dag i barntillägg även om hon bara har ett eller
två barn.

Särbehandlingen av manliga och kvinnliga försäkrade i fråga om barntillägg
är enligt kommittén otvivelaktigt ett uttryck för att mannen betraktats
som den huvudsaklige försörj aren. Bortfallet av mannens inkomst vid
sjukdom berör enligt detta synsätt hela familjen och bör därför föranleda
att barntillägg utgår, medan bortfallet av kvinnans inkomst antas ha mindre
betydelse. Att å andra sidan en kvinna med barn under tio år alltid får
minst 2 kronor i barntillägg får ses mot bakgrunden av att modern ansetts
ha huvudansvaret för de yngre barnen. Kommittén finner att båda de uppfattningar
som återgivits blir alltmer föråldrade när förvärvsverksamheten
bland de gifta kvinnorna ökar och det blir allt vanligare att föräldrarna tar
gemensamt ansvar för barnens vård och tillsyn.

Kommittén säger sig i denna promemoria inte finna anledning att gå
närmare in på frågan om det berättigade i att upprätthålla en särbehandling
av äldre och yngre barn i fråga om barntillägg. De allmänna frågorna
om barntilläggen och deras konstruktion, däri inbegripet lämpligheten av
tioårsgränsen, avser kommittén att pröva i anslutning till de överväganden
om ett eventuellt vårdbidrag och den omprövning av olika åldersgränser
inom familj epolitiken som ingår bland kommitténs återstående arbetsuppgifter.
De ändringar av reglerna som kommittén nu föreslår begränsas därför
till vad som kommittén finner påkallat för att uppnå jämställdhet mellan
män och kvinnor i fråga om barntilläggen.

När det gäller särregeln angående barntillägg till kvinna för barn under
tio år anger kommittén flera olika ändringar i den angivna riktningen som
tänkbara, men stannar för lösningen att rätten till ett barntillägg på minst
2 kronor bör utsträckas till att omfatta alla försäkrade som stadigvarande
bor samman med barn under tio år. Den nuvarande regeln till förmån för
kvinnlig försäkrad har motiverats med att det föreligger ett behov av större
sjukpenning om en sjuk kvinna har små barn i hemmet än om barnen i
hemmet är äldre. Samma skäl för en större sjukpenning torde kunna åberopas
om en sjuk man har små barn i hemmet. Kommittén föreslår således
att den ifrågavarande rätten till barntillägg görs lika för män och kvinnor
genom att bestämningen kvinnlig framför försäkrad i 3 kap. 9 § tredje stycket
andra punkten AFL får utgå ur lagtexten.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 60

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

I fråga om den regel som avser barntillägg för barn över tio år erinrar
kommittén om att den nuvarande lagstiftningen bygger på principen att
barntillägg endast skall utgå till den av makarna som har den största inkomsten,
den s. k. huvudförsörjaren. Principen har i lagstiftningen kopplats
samman med en regel som innebär att mannen anses som huvudförsörjare
om inte hustruns inkomst är större och försäkringskassan efter anmälan
från den försäkrade beslutat att barntillägg i stället skall utgå till
hustruns sjukpenning. Det är sällsynt att sådan anmälan görs.

Kommittén finner de nuvarande reglerna otillfredsställande från flera synpunkter.
Kravet på en särskild anmälan för att en kvinna som har högre
inkomst än sin make skall betraktas som huvudförsörjare innebär, anför
kommittén, inte bara en formell diskriminering av kvinnorna utan medför
— då det torde vara vanligt att anmälan försummas — i praktiken resultatet
att kvinnorna inte får något tillägg vare sig de i verkligheten är huvudförsörjare
eller inte.

Skillnaden mellan män och kvinnor på denna punkt kan enligt kommittén
tänkas avlägsnad med bevarande av principen att förmånen endast utgår
till en av makarna. Den nuvarande regeln kan t. ex. ändras på så sätt
att rätten till barntillägg automatiskt och alltså utan krav på ansökan tillkommer
den av makarna som har den högsta inkomsten. Detta innebär
dock att huvudförsörjarbegreppet behålls. Kommittén finner att invändningar
kan riktas mot denna lösning. Om två makar har ungefär lika stora
inkomster är det svårt att förklara varför barntillägg skall utgå när den
ene maken är sjuk men inte när den andre är det. Huvudförsörj arbegreppet
måste numera anses ha blivit urholkat genom den ökade förvärvsverksamheten
bland de gifta kvinnorna. Den utvecklingen liksom den relativt
snabbare löneutvecklingen för kvinnorna bidrar till att det blir vanligare
att mannen och hustrun har ungefär lika stora inkomster. Bortfallet av den
ena inkomsten vid sjukdom måste ha lika stor betydelse som bortfallet av
den andra inkomsten.

Kommitténs överväganden på denna punkt leder till förslaget att rätten
till barntillägg för barn över tio år utsträcks till båda föräldrarna. Författningsmässigt
genomförs detta genom att andra stycket i 3 kap. 9 § AFL
upphävs.

I anslutning till sina nu redovisade huvudförslag föreslår kommittén
också en ändring av samma karaktär i reglerna om avdrag på sjukpenning
vid sjukhusvård i3 kap. 4 § tredje och fjärde styckena
så att även en man som stadigvarande bor samman med barn under tio
år tillförsäkras en minimisjukpenning av 6 kronor i likhet med vad som nu
gäller för kvinnlig försäkrad. Motsvarande ändringar föreslås i de regler
som förekommer i andra lagar om sjukpenningavdrag vid sjukhusvård,
nämligen i 15 § andra stycket lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
och i 4 § lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

Kostnadsökningen för försäkringen på grund av de föreslagna
ändringarna uppskattar kommittén till ca 3 milj. kronor för utvidgningen
av hemmafruförsäkringen och 0,5 milj. kronor för motsvarande utvidgning
av den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Förslagen i fråga om barntillläggen
kostnadsberäknas till 12 milj. kronor, varav 8 milj. kronor avser förslaget
att även manlig försäkrad som stadigvarande bor samman med barn
under tio år alltid skall få minst 2 kronor om dagen i barntillägg och 4 milj.
kronor förslaget att barntillägg skall utgå till bägge makarnas sjukpenning
för barn över tio år. Sammanlagt ökas således försäkringens kostnader med
ca 15 milj. kronor per år.

Under förutsättning att de ökade kostnaderna bestrids av de försäkrade
och genom statsbidrag enligt nu gällande grunder uppskattar kommittén
kostnadsökningen för statsverket till omkring 6 milj. kronor per år och
ökningen av varje avgiftspliktig försäkrads avgift för grundsjukpenning
med 2 kronor per år.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1971.

Remissyttrandena

Alla remissinstanser tillstyrker förslagen.

Socialstyrelsen anför att förslagen inte utgör några reformer av kontroversiell
beskaffenhet. Snarare är de att se som ett uttryck för att principen
om mäns och kvinnors jämställdhet så långt som det är möjligt måste ges
en reell innebörd även inom sjukförsäkringssystemet. Styrelsen har inte
heller kunnat finna skäl som från social eller medicinsk synpunkt talar mot
kommitténs förslag.

TCO finner förslaget helt gå i linje med de strävanden som finns inom
arbetsmarknadens organisationer att nå jämlikhet mellan könen i arbetslivet
och familjen, så att var och en utan hänsyn till kön fritt skall kunna
välja den livsform som passar respektive familjer och enskilda bäst. LO
och SACO hävdar liknande mening som TCO, fastän SACO finner det angeläget
att erinra om sin principiella inställning att jämställdhet inom det
socialpolitiska området inte enbart innebär jämställdhet mellan män och
kvinnor utan också jämställdhet mellan människor med olika civilstånd.
Organisationen förklarar sig emellertid ha förståelse för att en reform i
detta vidare syfte, som familjepolitiska kommittén själv påpekat, skulle
kräva en grundläggande översyn av sjukförsäkringens uppbyggnad och går
långt utöver ramen för det uppdrag kommittén har fått på detta område.

LO konstaterar att kommittén inte har behandlat frågan om sjukpenning
för vård av sjuka minderåriga barn i hemmet. Organisationen erinrar
om att statens anställda äger rätt att uppbära viss del av sin lön vid kortare
frånvaro från arbetet av sådan anledning. Med den brist på samhällelig
barntillsyn vid barns sjukdom som f. n. råder och trots utbyggnad även

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

kan förväntas komma att råda innebär barnens sjukdom för många ett väsentligt
avbräck i inkomsthänseende utöver de problem som kan uppstå
med ledighet. Mot denna bakgrund hemställer LO att frågan om sjukpenning
vid vård av sjuka barn i hemmet tas upp till övervägande.

Sjukpenningklassplacering under bristyrkesutbildning
Nuvarande ordning

Enligt 3 kap. 2 § AFL skall försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa,
vara placerad i sjukpenningklass med hänsyn till inkomst
av förvärvsarbete om inkomsten uppgår till minst 1 800 kronor för år.
Klassplaceringen är avgörande för sjukpenningens storlek. Försäkringskassan
beslutar enligt 3 kap. 5 § AFL om placering i sjukpenningklass i samband
med att en försäkrad skrivs in i kassan och omprövar sedan fortlöpande
placeringen vid förändringar av betydelse i inkomstförhållandena.

Placeringen i sjukpenningklass sker på grundval av antagande om vad
den försäkrade kan komma att erhålla i arbetsinkomst. Tillfälliga inkomständringar
inverkar inte på bedömningen. Om den försäkrade lämnar förvärvslivet
skall han normalt inte längre vara sjukpenningförsäkrad. Kortare
avbrott -—- intill sex månader — medför emellertid enligt praxis ingen
ändring av sjukpenningklassen.

De angivna reglerna tillämpas i princip även för arbetslösa. Visar det sig
att avbrott i förvärvsarbete är föranlett av oförvållad arbetslöshet ändras
dock som regel inte klassplaceringen så länge den försäkrade genom anmälan
hos arbetsförmedlingen eller på annat sätt dokumenterar sin avsikt
att stå till arbetsmarknadens förfogande.

För arbetslösa som genomgår yrkesutbildning genom arbetsmarknadsverkets
försorg tillämpas den praxis att de kvarstår i tidigare sjukpenningklass
oberoende av utbildningstidens längd. Oavsett om arbetslöshet förelegat
gäller motsvarande enligt särskild regel i 3 kap. 5 § sista stycket AFL för
den som efter förmedling av arbetsvårdsorgan genomgår sådan yrkesutbildning
som är att hänföra till arbetsvärd — dvs. rehabilitering av handikappade.
För studerande i allmänhet gäller däremot i enlighet med den
förut angivna grundprincipen att de inte är berättigade att tillhöra sjukpenningförsäkringen
om studierna pågår längre än sex månader. Det bör
emellertid nämnas att en sådan studerande kan teckna frivillig sjukpenningförsäkring,
som ger en sjukpenning av upp till 15 kronor per dag.

Framställning av arbetsmarknadsstyrelsen

1 framställning till Kungl. Maj :t har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt
om åtgärder så att försäkrad som inte är arbetslös men genomgår brist -

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

yrkesutbildning skall i fråga om placering i sjukpenningklass jämställas
med arbetslös som genomgår yrkesutbildning genom arbetsmarknadsverkets
försorg.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att utbildning av inte arbetslösa
personer inom s. k. bristyrken (bristyrkesutbildning) anordnas som försöksverksamhet
fr. o. m. budgetåret 1966/67. På grund av bl. a. det balanserade
arbetsmarknadsläge som rått sedan hösten 1966 och det relativt låga
bidrag, som utgår till dem som deltar i bristyrkesutbildning, har utbildningen
kommit att omfatta avsevärt färre personer än styrelsen tidigare
räknat med. En ytterligare rekryteringshämmande faktor av stor betydelse
är emellertid de ändringar i sjukpenningklass som de inte arbetslösa
i vissa fall får kännas vid under bristyrkesutbildning. Överstiger den
beräknade utbildningstiden sex månader upphör nämligen enligt rådande
praxis den försäkrade att vara placerad i sjukpenningklass redan från utbildningens
början.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att denna praxis strider mot de motiv
som legat till grund för riksdagens beslut om en försöksverksamhet med
bristyrkesutbildning, nämligen dels önskemålet att förbättra de lågavlönades
ställning, dels att genom utbildningsinsatser på särskilt betydelsefulla
yrkesområden medverka till att begränsa de negativa verkningarna av bristsituationer
av flaskhalskaraktär. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att
utbildningsbidrag vid bristyrkesutbildning enligt gällande bestämmelser utgår
vid frånvaro på grund av sjukdom under högst två dagar per månad
som utbildningen pågår. Deltar en försäkrad i en kurs som varar sju månader
innebär det att han vid frånvaro på grund av sjukdom får bidrag i
högst 14 dagar. Har den försäkrade enligt rådande praxis upphört att vara
sjukpenningklassplacerad vid utbildningens början utgår inte sjukpenning
vid sjukfrånvaro. Tvingas han på grund av sjukdom att avbryta utbildningen
får han inte uppbära sjukpenning förrän han på grund av förvärvsarbete
på nytt inplacerats i sjukpenningklass. Alternativet för honom kan
i sådant fall bli att ansöka om socialhjälp.

Med hänsyn härtill anhåller arbetsmarknadsstyrelsen om åtgärder som
syftar till att hindra att personer, som inte är arbetslösa men genomgår
bristyrkesutbildning, får sin sjukpenningklassplacering ändrad så länge utbildningen
pågår.

Efter remiss har riksförsäkringsverket avgett yttrande över arbetsmarknadsstyrelsens
framställning.

Riksförsäkringsverket framhåller, att verket torde sakna befogenhet att
utfärda föreskrifter som innebär avsteg från rådande praxis, vilken vunnit
stöd hos försäkringsdomstolen. Bifall till arbetsmarknadsstyrelsens framställning
torde därför enligt verkets mening kräva ändring i AFL. Verket
anser att vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört tyder på att den nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

ordningen åtminstone i vissa fall kan medföra otillfredsställande konsekvenser.
Verket har därför inte något att erinra mot att frågan prövas.

Inom riksförsäkringsverket har härefter utarbetats en promemoria som
innehåller bl. a. vissa uppgifter om bristyrkesutbildningen, vilka erhållits
från arbetsmarknadsstyrelsen.

I promemorian uppges att den av arbetsmarknadsmyndigheterna bedrivna
yrkesutbildningen omfattar tre kategorier: arbetslösa, handikappade och
sådana som önskar utbildning i bristyrke utan att vara arbetslösa i sitt
yrke. Bristyrkesutbildningen är att betrakta som en försöksverksamhet.
För verksamheten gäller vissa av Kungl. Maj:t angivna riktlinjer. Utbildningen
får förläggas till kurser som anordnas av skolöverstyrelsen eller
arbetsmarknadsstyrelsen eller inom befintliga utbildningsanstalter eller hos
företag. Den står öppen för varje person som fyllt 21 år. Under utbildningen
utgår utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:
368). Utbildningstiden varierar högst avsevärt från tio veckor till något år. I
genomsnitt kan man räkna med en utbildningstid av omkring sex månader.
De yrken som skall ingå i utbildningen bestäms årligen med ledning av de
uppgifter rörande arbetsmarknadsläget som arbetsmarknadssstyrelsen har
tillgång till i samråd med arbetsmarknadsparterna och ev. efter hörande
av företrädare för näringslivet in. fl. Vid beviljad utbildning i bristyrke
aviserar vederbörande länsarbetsnämnd den allmänna försäkringskassa
som den försäkrade tillhör. Uppgift lämnas därvid även angående den tid
utbildningen avses pågå.

Bristyrkesutbildning förutsätts enligt promemorian kunna bedrivas bl. a.
vid utbildningsanstalt inom det ordinarie yrkesutbildningsväsendet. Under
sådana förhållanden kan, framhålls det i promemorian, tillskapandet av
särregler i förevarande hänseende för elever i bristyrkesutbildning lätt ge
upphov till motsättningar i förhållande till andra elevgrupper vid sådan
anstalt. Det kan vidare sättas i fråga om problemet har en sådan räckvidd
att det kan anses motiverat att åtminstone f. n. göra avsteg från gällande
fasta praxis på området. Om detta likväl skulle anses böra ske torde frågan
enklast kunna lösas genom ändring i 3 kap. 5 § AFL. Den bestämmelse
som där finns i sista stycket om placering i sjukpenningklass under tid
för arbetsvärd kan lämpligen ändras på sådant sätt att den kommer att omfatta
även deltagande i annan yrkesutbildning än sådan som är att hänföra
till arbetsvärd. Enligt ett författningsförslag som fogats till promemorian
bör bestämmelsen få det innehållet att försäkrad under tid då han efter förmedling
av arbetsmarknadsmyndighet undergår arbetsprövning, yrkesutbildning
eller arbetsträning inte får placeras i lägre sjukpenningklass än
den han tillhörde då åtgärden började. Förbehåll görs, liksom enligt nu
gällande regel, för ändring i klassplacering då undantagande från försäkringen
för tilläggspension blir giltigt eller upphör att vara giltigt eller förtidspension
beviljas eller ändras. Likaså behålls regeln att vid arbetsvärd i

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970 23

form av arbetsträning placeringen i sjukpenningklass kan ändras efter sex
månader.

Den upprättade promemorian har remitterats till arbetsmarknadsstyrelsen
som i sitt yttrande hemställer att den i promemorian angivna lagändringen
företas.

Avräkning av sjukpenning mot förtidspension
Gällande bestämmelser

Bestämmelser om förtidspension finns i 7 och 13 kap. AFL. Beroende på
graden av arbetsförmågans nedsättning kan förtidspension vara hel eller
partiell. I senare fallet kan den utgå med 2/3 eller 1/3 av hel pension. Förslag
om en höjning av den lägre graden av partiell pension till 1/2 av hel
pension övervägs i annat sammanhang.

Den som har hel förtidspension får ej vara placerad i sjukpenningklass
och kan inte uppbära sjukpenning eller därmed förenat barntillägg (3 kap.
3 §). Den som har partiell förtidspension kan däremot vara klassplacerad
med hänsyn till den kvarstående arbetsförmågan. När så är fallet skall vid
prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans
arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av arbetsförmågan
som ligger till grund för den utgående pensionen (3 kap. 8 § sista stycket).

När förtidspension beviljas, omprövas den försäkrades klassplacering.
Beslutas då ändrad placering i sjukpenningklass får beslutet verkan tidigast
fr. o. m. kalendermånaden efter beslutets meddelande (3 kap. 5 § första
stycket c och andra stycket).

Förtidspension förutsätter varaktig nedsättning av den försäkrades arbetsförmåga.
Är det inte ådagalagt att nedsättningen är varaktig men kan
den antas bli bestående avsevärd tid utgår i stället sjukbidrag. Det är en
form av förtidspension och vad som är stadgat om förtidspension gäller
även beträffande sjukbidrag. Därutöver gäller emellertid att sjukbidraget
skall vara begränsat till viss tid (7 kap. 1 § andra stycket, 13 kap. 1 § andra
stycket). Den tid, varunder sjukbidrag utgår, kan förlängas utan ansökan
(16 kap. 1 § tredje stycket).

Förtidspension (sjukbidrag) kan beviljas retroaktivt för viss tid, högst
tre månader, före ansökningsmånaden (16 kap. 5 § sista stycket). Har sjukpenning
utgetts under sådan retroaktivtid kan det medföra att den försäkrade
erhåller dubbel ersättning för arbetsförmågans nedsättning. För att i den
omfattning som ansetts möjlig förhindra detta har i 17 kap. 1 § getts vissa
bestämmelser om samordning av utgiven sjukpenning och förtidspension.

Innebörden av bestämmelserna i 17 kap. 1 § är följande. När förtidspension
(sjukbidrag) efter ansökan beviljas med retroaktiv verkan, görs vid
den första utbetalningen av pensionen avdrag för sjukpenning jämte barn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

tillägg som utgetts fr. o. m. den månad för vilken rätt till pensionen först
föreligger t. o. in. den sista månad som omfattas av utbetalningen. Motsvarande
gäller när löpande partiell förtidspension (löpande partiellt sjukbidrag)
ökas med retroaktiv verkan på grund av att den försäkrades
arbetsförmåga försämrats ytterligare. Därvid görs avdraget från det på en
gång utbetalade belopp varmed pensionen retroaktivt ökas. Avräkning sker
i båda fallen månad för månad. Avdraget från förtidspensionen kan således
inte för en viss månad överskrida den för denna månad retroaktivt utbetalade
pensionen resp. det belopp, med vilket den förut utgående pensionen
retroaktivt ökats för månaden.

Framställning av riksförsäkringsverket

I framställning till Kungl. Maj:t har riksförsäkringsverket anfört att bestämmelserna
i 17 kap. 1 § i vissa fall medför mindre tillfredsställande
konsekvenser i tillämpningen och hemställt om ändring av bestämmelserna.

Verket erinrar inledningsvis om att en försäkrad som uppbär partiell förtidspension
enligt förut återgivna bestämmelser kan vara placerad i sjukpenningklass
med hänsyn till den kvarstående arbetsförmågan. Den sjukpenning
som därvid kan komma att utges för annan sjukdom än den som
ligger till grund för pensioneringen eller på grund av moderskap (3 kap.
13 §) är i detta fall redan från början i princip samordnad med den utgående
pensionen. Sjukpenningen och i förekommande fall barntillägg utges vid
sidan av pensionen utan att något avdrag görs på denna.

Annorlunda blir, framhåller verket, förhållandet om efter ett sjukbidrags
upphörande beslut om fortsatt förtidspension meddelas efter ansökan. Formellt
är den fortsatta pensionen då en ny pension, och enligt praxis som
stadfästs genom några av försäkringsdomstolen meddelade domar har det
inte ansetts möjligt att bortse från detta vid tillämpningen av 17 kap. 1 §.
Även om den fortsatta pensionen skall utgå i omedelbar anslutning till det
upphörda sjukbidraget kan beslutet härom komma att meddelas så sent
att det uppkommer ett uppehåll i betalningarna. Den fortsatta pensionens
först utbetalade belopp avser då en retroaktivtid, varunder sjukpenning kan
ha utgetts. Då minskas pensionens retroaktivbelopp i enlighet med paragrafens
ordalydelse med den under retroaktivtiden utgivna sjukpenningförmånen
även om sjukpenningen avser en sjukdom som inte ligger till grund för
pensioneringen eller om den utgör tilläggssjukpenning vid moderskap.

När förtidspension efter ansökan beviljas som fortsättning på sjukbidrag
som upphört, blir således frågan huruvida sjukpenningavdrag skall göras
helt beroende av vid vilken tidpunkt beslutet om den fortsatta pensionen
hinner meddelas. Denna konsekvens av den nuvarande lagstiftningen synes
verket uppenbart otillfredsställande.

Även när förtidspension (sjukbidrag) beviljas försäkrad utan anknytning

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

till förut utgående pension, kan enligt verkets mening avdragsreglerna i
17 kap. 1 § medföra mindre tillfredsställande konsekvenser. Avdrag från
det först utbetalade pensionsbeloppet för sjukpenning under retroaktivtiden
görs nämligen oavsett om sjukpenningen utgått för den sjukdom som
ligger till grund för pensioneringen eller av annan anledning. I det sist
nämnda fallet kan, när partiell förtidspension beviljas, förhållandena vara
sådana att rätt till sjukpenning föreligger även efter pensioneringen.

Verket anser en lagändring behövlig och diskuterar olika möjligheter till
sådan ändring. Ett sätt finner verket vara att i 17 kap. 1 § infoga en bestämmelse,
vars innebörd skulle vara att förtidspension, som beviljas att
utgå i omedelbar anslutning till sjukbidrag som upphört, vid lagrummets
tillämpning alltid betraktas som en förlängning av sjukbidraget och inte
som en ny pension. Härigenom åstadkoms dock ingen förändring i de avdragsregler
som gäller när förtidspension beviljas försäkrad utan anknytning
till förut utgående pension. Verket förordar därför en annan lösning,
som innebär att avdragsreglernas tillämplighet generellt inskränks till fall
då sjukpenningförmånen utgetts för sjukdom som ligger till grund för pensionens
beviljande. Från avdrag undantas på så sätt alla fall då sjukpenning
under pensionens retroaktivtid utgetts enbart för sjukdom som inte har samband
med pensioneringen och då tilläggssjukpenning utgetts för moderskap.

Verket anför att de föreslagna reglerna kan ge upphov till överkompensation
i vissa fall. Så blir fallet när hel förtidspension (helt sjukbidrag)
beviljas med retroaktiv verkan, ty då ersätter pensionen i princip fullständigt
den utgivna sjukpenningförmånen. Liknande kan inträffa när partiell
förtidspension (partiellt sjukbidrag) beviljas. Antalet fall då sådan överkompensation
skulle uppkomma blir dock enligt verkets mening ringa,
eftersom det i mycket liten omfattning förekommer att sjukpenning i samband
med pensionering utges enbart på grund av annan sjukdom än den
som föranleder pensionens beviljande.

Över riksförsäkringsverkets framställning har yttranden avgetts av försäkringsdomstolen,
SAF, LO, TCO, SACO och Försäkringskasseförbundet.

Av de hörda tillstyrker LO, TCO och SACO förslaget. Försäkringskasseförbundet
ställer sig också positivt.

SAF förklarar sig däremot inte beredd att acceptera förslaget och hänvisar
till att förslaget otvivelaktigt leder till överkompensation i fall då tillläggssjukpenning
utgetts för moderskap.

Inte heller försäkringsdomstolen finner sig kunna tillstyrka förslaget.
Som skäl för sitt ställningstagande framhåller domstolen de svårigheter de
föreslagna bestämmelserna befaras vålla i tillämpningen. Det torde nämligen
enligt domstolens mening många gånger inte vara möjligt att i de fall
då försäkrad lider av flera sjukdomar ange vilken eller vilka av dessa sjukdomar
som lett till pension. Ett ytterligare skäl är att förslaget enligt domstolens
mening har sådan begränsad räckvidd att det är tveksamt om det i

Kiingl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

realiteten skulle komma att medföra någon ändring av nu rådande förhållanden.
Domstolen finner nämligen att antalet fall som enligt förslaget
skall undantas från de nuvarande reglernas tillämpning — alltså sådana
fall då sjukpenning under retroaktivtid utgetts enbart för sjukdom som
inte har samband med pensioneringen — måste vara synnerligen ringa.

Försäkringsdomstolen framlägger ett eget förslag till ändring i bestämmelserna
i 17 kap. 1 § AFL. Förslaget innebär i stora drag följande. För de
fall då förtidspension beviljas försäkrad som inte tidigare har sådan förmån
skall nuvarande regler gälla om det är fråga om hel pension. Är det
fråga om partiell pension skall sjukpenning som utgetts vid halv sjukskrivning
dras av. För sjukpenning som utgått vid hel sjukskrivning ges två
alternativa förslag. Enligt det första görs avdrag med den del av utbetald
sjukpenning som överstiger sjukpenningen enligt den sjukpenningklass som
skall gälla efter pensionens beviljande. Enligt det andra dras halv sjukpenning
av även för den som varit helt sjukskriven. För de fall åter, då
pensionen beviljas som fortsättning på tidigare utgående pension, föreslår
domstolen att intet avdrag för utgiven sjukpenning skall ske om pensionen
grundas på oförändrad eller sänkt invaliditetsgrad. Har invaliditetsgraden
höjts, skall avdrag ske enligt samma regler som när förmån beviljas första
gången, men bara på det belopp, varmed pensionen retroaktivt ökats.

Domstolen kringgärdar sitt förslag med den reservationen att det enligt
domstolens mening inte är möjligt att åstadkomma avdragsregler som under
alla förhållanden ger helt tillfredsställande resultat, då verkningarna av
reglerna är beroende av omständigheterna i de enskilda fallen. Särskilda
svårigheter finner domstolen vållas av att sjukpenningförsäkringen är uppbyggd
efter delvis olika principer beträffande skilda kategorier försäkrade.

Förlängning av den s.k. T-försäkringen

Gällande bestämmelser

I samband med införandet den 1 januari 1955 av obligatorisk sjukförsäkring
enligt lagen (1947:1) om allmän sjukförsäkring tillskapades en
särskild övergångsanordning för att hindra att vissa tidigare medlemmar
av de erkända sjukkassorna skulle ställas utan sjukpenningskydd. Reglerna
återfinns i lagen (195b: 77b) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring
i allmän sjukkassa (ändrad 1955: 398 och 1960: 182).
Försäkring kunde enligt lagens ursprungliga lydelse endast meddelas för
tiden intill utgången av juni 1955, men lagen ändrades sedermera i olika
omgångar så att tiden för vilken försäkring fick meddelas förlängdes till
utgången av juni 1965. Nu gäller, enligt lagen (1965: 151) om fortsatt försäkring
enligt lagen den 17 december 195b (nr 77b) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa, att försäkring
får meddelas även för tid intill utgången av juni månad 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

1954 års lag gav den som var medlem av erkänd sjukkassa vid utgången
av år 1954 men som på grund av att han saknade arbetsinkomst eller hade
låg sådan inte kunde bli obligatoriskt försäkrad enligt den nya lagen möjlighet
att teckna en frivillig försäkring. Denna försäkring, som vanligen kallas
T-försäkring, står öppen inte bara för tidigare kassamedlem som aldrig
blivit obligatoriskt sjukpenningförsäkrad utan även för den som varit obligatoriskt
försäkrad men vars sjukpenningskydd sedermera upphört, under
förutsättning att han vid utgången av år 1954 var medlem i erkänd
sjukkassa. Som förutsättning gäller att den försäkrade gör ansökan inom
två veckor efter det beslutet om den obligatoriska försäkringens upphörande
delgetts honom. Inga ålders- eller hälsovillkor gäller för inträde i försäkringen.

T-försäkringen gäller från det att den tidigare sjukpenningförsäkringen
i erkänd eller allmän sjukkassa — från 1963 i allmän försäkringskassa —
upphört att gälla, men endast om den försäkrade fullgjort sin skyldighet att
erlägga avgift också för försäkringen i den erkända sjukkassan. I fråga om
rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen utgöra fortsättning
av den tidigare. T-försäkringen skall avse sjukpenning om 1, 2 eller
3 kr., dock högst det av nämnda belopp som med 50 öre överstiger den sjukpenning,
för vilken medlemmen vid utgången av år 1954 var försäkrad i erkänd
sjukkassa under de första 90 sjukhjälpsdagarna. Till sjukpenningen
utges barntillägg. Sjukpenning utges endast vid total förlust av arbetsförmågan.
För dag då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning
som överstiger 1 krona 50 öre nedsättas till detta belopp. Vid varje sjukdom
utges sjukpenning för högst 90 dagar.

Den årliga avgiften för T-försäkring utgör tolv gånger sjukpenningens
belopp. Statsbidrag för försäkringen utgår med 20 % av vad som utgivits i
sjukpenning och med 75 % av utgifterna för barntillägg. Kostnaderna för
försäkringen skall, i den mån de inte täcks av avgifter, statsbidrag och andra
tillgängliga medel, belasta försäkringen för grundsjukpenning i vederbörande
kassa.

I övrigt skall bestämmelserna rörande frivillig sjukpenningförsäkring i
allmän sjukkassa gälla i tillämpliga delar. Karenstiden skall dock alltid
vara tre dagar.

Riksdagsmotioner

Vid 1969 års riksdag väcktes motioner (I: 770, II: 900) om sådana ändringar
i bestämmelserna för T-försäkringen att nya försäkringar inte skall
få meddelas efter den 30 juni 1970, att de som vid denna tidpunkt omfattas
av försäkringen under awecklingstiden befrias från avgift och att den sjukpenning
som T-försäkringen ger i fortsättningen inte skall reduceras vid
sjukhusvård. Över motionerna bar riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet
avgett remissyttranden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

Riksdagens andra lagutskott anför i sitt av riksdagen godkända utlåtande
(nr 72, rskr 328) att även utskottet har den uppfattningen att tiden är
mogen att avveckla T-försäkringen. Sedan den obligatoriska sjukförsäkringen
varit i kraft i över 15 år finns det knappast anledning att behålla
den speciella övergångsanordning T-försäkringen innebär. Försäkringen
får enligt utskottet anses ha fyllt sin egentliga uppgift att möjliggöra fölen
del medlemmar i de erkända kassorna att behålla ett visst före obligatoriets
genomförande förvärvat sjukpenningskydd. Med hänsyn till den radikalt
förbättrade ställning pensionärerna fått inom socialförsäkringarna sedan
år 1955 kan inte heller den funktion som försäkringen faktiskt haft att
ge möjlighet till visst sjukpenningskydd för pensionärer motivera ett bibehållande
av försäkringen.

Utskottet ansluter sig på grund av det anförda till motionärernas förslag
att T-försäkring inte skall få meddelas efter juni månads utgång år 1970.
När det gäller avveckling av de försäkringar som tecknats före denna tidpunkt
förordar utskottet den lösning riksförsäkringsverket lagt fram i sitt
yttrande. Denna innebär att försäkringen för dessa fall bibehålls under en
femårsperiod. Med hänsyn till storleken av T-försäkringens fonder bör det
vara möjligt att under awecklingstiden medge avgiftsbefrielse. Vad slutligen
angår motionsyrkandet om avskaffande av reduceringen av T-försäkringens
sjukpenning vid sjukhusvård biträder utskottet motionerna även i
den delen.

Departementschefen

Jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen

Kvinnornas ökade förvärvsverksamhet har aktualiserat en omprövning av
vissa sådana regler inom socialförsäkringen som bygger på äldre samhällsförhållanden
med mannen som den regelmässige försörjaren i äktenskapet
och kvinnan som hemarbetande. Två kommittéer har fått i uppdrag att utreda
frågor om större jämställdhet mellan män och kvinnor inom den
allmänna försäkringen. Pcnsionsförsäkringskommittén utreder de frågor
som berör den allmänna pensioneringen. Förslag från denna kommitté kan
väntas före årets slut. För sjukförsäkringens del har utredningen utförts
av familjepolitiska kommittén. Dess förslag skall behandlas i det följande.

Familjepolitiska kommittén har diskuterat de nuvarande reglerna inom
sjukförsäkringen med utgångspunkt från sin redan i tidigare sammanhang
deklarerade principuppfattning att likställdhet bör råda mellan män och
kvinnor inom sjukförsäkringen. Förslaget har begränsats till vad kommittén
funnit påkallat i detta hänseende. Någon allmän översyn av sjukförsäkringsreglerna
eller av ersättningsnivån inom försäkringen har inte ingått
i det uppdrag kommittén nu redovisat. Den fråga om sjukpenning till den
som tvingats ta ledigt från sitt arbete för att vårda sjuka barn i hemmet, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

LO tar upp i sitt remissyttrande över kommitténs förslag, tillhör de frågor
som kommittén får anledning att pröva när den i sitt fortsatta arbete skall
överväga frågan om ett eventuellt vårdbidrag.

Inom sjukförsäkringen förekommer f. n., om man bortser från moderskapsförsäkringen,
skiljaktiga regler för män och kvinnor i två huvudavseenden,
bägge på sjukpenningförsäkringens område. Jag åsyftar för det
första den s. k. hemmafruförsäkringen och den därtill anknutna frivilliga
sjukpenningförsäkringen, för det andra reglerna om barntilläggen.

Enligt reglerna om hemmafruförsäkringen blir f. n. vissa
kvinnor obligatoriskt försäkrade för grundsjukpenning med 6 kronor om
dagen även om de inte uppfyller det annars gällande kravet för sjukpenningförsäkring
att ha en årsinkomst av minst 1 800 kronor om året. Det gäller
gift kvinna, som stadigvarande sammanbor med sin make. Vidare avses
annan gift kvinna liksom även kvinna som är ogift, änka eller frånskild
under förutsättning att hon stadigvarande sammanbor med barn under 16
år eller med en man som hon tidigare har varit gift med eller har eller har
haft barn med. Hemmafruförsäkringen omfattar i runt tal en miljon kvinnor.

Till hemmafruförsäkringen anknyter en frivillig sjukpenningförsäkring.
I denna kan en kvinna som omfattas av hemmafruförsäkringen
■— eller skulle ha omfattats av den om hon inte varit sjukpenningförsäkrad
enligt de vanliga reglerna för förvärvsarbetande — teckna
sig för ett sjukpenningtillägg efter eget val, så att den sammanlagda sjukpenningen
blir högst 15 kronor per dag.

Familjepolitiska kommittén framhåller alt den traditionella rollfördelningen
inom familjerna har ändrats under de senare åren. En utveckling
sker mot en reell jämställdhet mellan könen i hem, yrke och samhälle. Det
har blivit allt vanligare att bägge makarna förvärvsarbetar och det är
inte längre lika sällsynt att hustrun förvärvsarbetar medan mannen arbetar
i hemmet. I familjer av den sist avsedda typen, där mannen är den hemmavarande,
finner kommittén att det föreligger samma behov av kompensation
för bortfallet av den hemmavarande makens insats i hemarbetet vid
sjukdom som motiverat införandet av den särskilda hemmafruförsäkringen.
Kommittén föreslår därför att hemmafruförsäkringen skall utvidgas till att
omfatta även sådana manliga försäkrade som man med ett motsvarande uttryck
skulle kunna kalla hemmamän. Kommittén beskriver förslaget som
en omformning av den nuvarande hemmafruförsäkringen till en hemmamakeförsäkring.
Det avses att en man skall bli omfattad av försäkringen
under motsvarande förutsättningar som nu gäller för en kvinnlig försäkrad.
I konsekvens med detta föreslår kommittén att den frivilliga sjukförsäkringen
för vissa kategorier kvinnliga försäkrade görs tillgänglig för motsvarande
manliga försäkrade. Antalet försäkrade som enligt förslaget blir
berättigade till grundsjukpenning uppskattar kommittén till ca 30 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

Kommitténs förslag har tillstyrkts av en enhällig remissopinion och jag
förordar att det genomförs. Förslaget innebär sådana ändringar i 3 kap.
2 § sista stycket och 21 kap. 1 § första stycket AFL att begränsningarna i
reglernas tillämplighet till kvinnliga försäkrade tas bort.

Till följd av den förordade utvidgningen av hemmafruförsäkringen krävs
formella ändringar dels i vissa regler som rör hemmafruförsäkrads placering
i sjukpenningklass i 3 kap. 3 § och 3 kap. 5 § andra stycket AFL
och dels i den bestämmelse i 3 kap. 10 § tredje stycket c, som föreskriver
undantag för hemmafruförsäkrade och vissa därmed likställda kvinnor
från tillämpning av den s. k. fridagsregel, som gäller vid kortvariga sjukdomsfall.

En andra huvudpunkt som kommittén tar upp till behandling är bestämmelserna
om barntillägg till sjukpenning i 3 kap. 9 § AFL. Enligt
paragrafens första stycke utgår barntillägg för den försäkrades eller hans
makes barn under 16 år, som den försäkrade stadigvarande sammanbor
med. Även till en försäkrad som är underhållsskyldig mot barn utan att
stadigvarande sammanbo med det utgår barntillägg på vissa villkor.

Bestämmelserna innebär bl. a. att barntillägg i normala fall utgår till
sjukpenningen för var och en av två makar med barn. Med make jämställs
vid tillämpningen av bestämmelserna annan som den försäkrade stadigvarande
sammanbor med under förutsättning att de tidigare varit gifta
eller har eller bar haft barn tillsammans. Barntillägg för barn över tio år
utgår emellertid enligt en regel i andra stycket av paragrafen, inte till sjukpenningen
för kvinna, vars make är placerad i sjukpenningklass, i andra
fall än då försäkringskassan på förhand medgivit överflyttning av rätten
till barntillägg från mannen. Regeln är således att barntillägg utgår bara till
ene makens sjukpenning i fråga om barn över tio år och då i första hand till
mannens. Medgivande till överflyttning av rätten till barntillägg kan lämnas
bara om kvinnans förvärvsinkomst överstiger mannens.

Barntilläggets storlek är enligt tredje stycket av nyssnämnda paragraf i
allmänhet 1 krona för ett eller två barn, 2 kronor för tre eller fyra barn
och 3 kronor för fem eller flera barn, allt per dag. En särregel föreskriver
emellertid att barntillägget till sjukpenning för kvinnlig försäkrad, som
stadigvarande sammanbor med barn under tio år, alltid skall utgöra lägst
2 kronor per dag. Till halv sjukpenning utgår hälften av de angivna beloppen.

I sina överväganden rörande barntillägg begränsar sig kommittén liksom
i övrigt till vad som fordras för att nå jämställdhet mellan män och kvinnor.
Kommittén går alltså i detta sammanhang inte närmare in på frågan om
det berättigade i att upprätthålla en särbehandling av äldre och yngre barn
i fråga om barntillägg utan anger att de allmänna frågorna om barntilläggen
och deras konstruktion kommer att prövas av kommittén i annat
sammanhang. Inom den ram kommittén sålunda har dragit upp för sin
prövning kommer kommittén till slutsatserna att rätten till barntillägg för

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

barn över tio år bör utsträckas till bägge makarna och att rätten till ett
lägsta barntillägg av 2 kronor för barn under tio år bör göras lika för män
och kvinnor.

Kommitténs förslag har även i denna del vunnit stöd vid remissbehandlingen.
Också jag biträder kommitténs förslag. Jag förordar således att
bestämmelsen i andra stycket av 3 kap. 9 § AFL får utgå ur lagen och att
inskränkningen till kvinnlig försäkrad i tredje stycket andra punkten
samma paragraf avlägsnas.

I anslutning till de huvudförslag som jag nu redovisat föreslår kommittén
också en ändring av samma karaktär i regeln om avdrag på
sjukpenning vid sjukhusvård i 3 kap. 4 § fjärde stycket
AFL. Den föreslagna ändringen innebär att en man som stadigvarande
bor samman med barn under tio år tillförsäkras en minimisjukpenning
av 6 kronor i likhet med vad som nu gäller för kvinnlig försäkrad. Vidare
föreslår kommittén motsvarande ändringar i de regler som finns i 15 §
andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring och i 4 § lagen om ersättning
åt smittbärare. Förslagen innebär att de nuvarande reglerna för
vissa kvinnliga försäkrade skall tillämpas på manliga försäkrade i motsvarande
situation. De föreslagna lagändringarna är följdriktiga och jag
förordar att de genomförs i anslutning till de förut redovisade förslagen.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att vad jag nu förordat tillsammantaget
medför att principen om jämställdhet mellan män och kvinnor
till fullo genomförs på sjukpenningförsäkringens område. Det innebär
samtidigt, vilket jag också vill poängtera, en välmotiverad förstärkning av
försäkringsskyddet vid sjukdom.

Förslagen kan beräknas medföra att försäkringskassornas kostnader för
sjukförsäkringen ökas med omkring 15 milj. kronor för helt år räknat.

Jag föreslår att de förordade lagändringarna genomförs med giltighet
fr. o. m. den 1 januari 1971. Det ankommer på riksförsäkringsverket att
vidta åtgärder för att de män som kommer att omfattas av hemmamakeförsäkringen
skall bli placerade i sjukpenningklass.

Sjukpenningklassplacering under bristyrkesutbildning

Sjukpenningförsäkringen står, med undantag för den s. k. hemmafruförsäkringen,
öppen endast för den som har förvärvsarbete. Utträder en försäkrad
ur förvärvslivet skall han alltså inte längre vara sjukpenningförsäkrad.
Kortare avbrott — intill sex månader — beaktas dock inte. Beror
avbrottet i förvärvsarbetet på oförvållad arbetslöshet tillämpas principerna
så att sjukpenningförsäkringen som regel inte ändras så länge den försäkrade
står till arbetsmarknadens förfogande. Ingen ändring vidtas heller för
arbetslös som genomgår arbetsmarknadsutbildning genom arbetsmarknadsverkets
försorg, oavsett utbildningstidens längd. Vare sig arbetslöshet
har förelegat eller ej gäller enligt 3 kap. 5 § sista stycket AFL motsvarande

Kungi. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

regel för försäkrad som efter förmedling av arbetsvårdsorgan genomgår sådan
yrkesutbildning som är att hänföra till arbetsvärd — dvs. rehabilitering
av handikappade. För studerande i allmänhet gäller däremot i enlighet
med den förut angivna grundprincipen att de inte är berättigade att
tillhöra sjukpenningförsäkringen om studierna pågår längre tid än sex
månader. Jag vill emellertid nämna att en studerande i sådant fall kan
teckna frivillig försäkring för en sjukpenning av upp till 15 kronor om
dagen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har begärt att Kungl. Maj :t skall vidta sådana
åtgärder att en försäkrad som utan att det föranletts av arbetslöshet genomgår
s. k. bristyrkesutbildning jämställs i fråga om sjukpenningförsäkring
med en arbetslös försäkrad som genomgår arbetsmarknadsutbildning genom
arbetsmarknadsverkets försorg. Han skulle alltså få behålla sin tidigare
placering i sjukpenningklass under utbildningstiden oavsett utbildningens
längd.

Bristyrkesutbildning anordnas som försöksverksamhet av arbetsmarknadsstyrelsen
och skolöverstyrelsen fr. o. m. budgetåret 1966/67. Den avser
yrken där det är av väsentlig betydelse att snabbt öka tillgången på arbetskraft.
Urvalet av utbildningsyrken görs i samråd med arbetsmarknadens
parter. Utbildningen står, i motsats till vad fallet är i övrigt vid arbetsmarknadsutbildning,
öppen också för annan än den som är eller löper risk att
bli arbetslös eller är svårplacerad på arbetsmarknaden. Under utbildningen
får deltagare utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Utbildningstiden
varierar mellan ett par månader och ett år och är i allmänhet
omkring sex månader.

Utgångspunkten när det gäller att ta ställning till arbetsmarknadsstyrelsens
begäran måste vara att som deltagare i arbetsmarknadsutbildning i
allmänhet kommer i fråga personer som har blivit arbetslösa eller hotas
av arbetslöshet. Vid den bristyrkesutbildning som nu sker på försök är
kretsen personer som har tillträde till kurserna vidare. Detta torde dock
inte innebära att de personliga förhållandena för deltagare i bristyrkesutbildningen
i praktiken skiljer sig avsevärt från övrigas. Utbildningsverksamheten
genom arbetsmarknadsverkets försorg har också en tämligen enhetlig
inriktning och utformning. I fråga om sjukpenningförsäkringen skiljer
sig förhållandena helt för olika kategorier kursdeltagare på så sätt att
den som föranletts till utbildningen av arbetslöshet behåller tidigare placering
i sjukpenningklass under utbildningstiden, medan andra förlorar sjukpenningskyddet
såvida utbildningen skall pågå längre tid än sex månader.
Med hänsyn till vad nyss anförts anser jag det inte motiverat att upprätthålla
den skillnad som sålunda råder mellan de olika kategorierna deltagare
i utbildningen.

Skillnaden kan enligt förslag i en inom riksförsäkringsverket upprättad
promemoria upphävas genom ändring i bestämmelsen i 3 kap. 5 § sista

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

stycket AFL, som innehåller ett förbud mot sänkning av försäkrads sjukpenningklassplacering
under tid för arbetsvärd. Bestämmelsen skall då utvidgas
så att den utöver arbetsvärd — där yrkesutbildning kan ingå — gäller
även annan yrkesutbildning som kommer till stånd efter förmedling av
arbetsmarknadsmyndighet. Jag förordar en sådan lagändring vilken samtidigt
innebär att nuvarande praxis beträffande arbetslösas placering i sjukpenningklass
under sådan utbildning lagfästs. Lagändringen bör träda i
kraft den 1 juli 1970. Riksförsäkringsverket har att tillse att den som med
tillämpning av nuvarande regler är nedklassad vid denna tidpunkt blir återplacerad
i den förutvarande sjukpenningklassen.

Avräkning av sjukpenning mot förtidspension

Förtidspension kan beviljas retroaktivt för viss tid, högst tre månader,
före ansökningsmånaden. Under denna retroaktivtid har den försäkrade
regelmässigt uppburit sjukpenningförmåner om han omfattats av sjukpenningförsäkringen.
För att i möjligaste mån förhindra dubbel ersättning i
sådant fall har bestämmelser getts i 17 kap. 1 § AFL. Bestämmelserna innebär
att utgiven sjukpenning dras av från pensionens retroaktivbelopp i den
mån pension och sjukpenningförmåner belöper på samma månad. År det
fråga om ökning av utgående förtidspension på grund av ytterligare nedsättning
av arbetsförmågan skall avdrag göras på motsvarande sätt från
det retroaktivt utbetalade ökningsbeloppet.

För sjukbidrag gäller att det skall vara tidsbegränsat, men i övrigt följer
det samma regler som förtidspension och det är att anse som en form av
sådan pension. När det i den följande framställningen talas om förtidspension
åsyftas, om inte annat sägs eller framgår av sammanhanget, också
sjukbidrag.

Bestämmelserna i 17 kap. 1 § AFL kan enligt vad som framgår av några
av försäkringsdomstolen år 1968 meddelade domar ge otillfredsställande
resultat i fall då partiell förtidspension (partiellt sjukbidrag) beviljas att
utgå i omedelbar anslutning till att förut beviljat partiellt sjukbidrag upphör.
Vid lagrummets tillämpning anses det nämligen då vara fråga om en
ny pension. Uppkommer i sådant fall ett uppehåll i utbetalningen av
pensionsförmånerna, som föranleder att den nya pensionen sedermera
får utbetalas retroaktivt för viss tid, görs avdrag för utgiven sjukpenning
från retroaktivbeloppet. I dessa fall är emellertid sjukpenningen avpassad
efter den kvarstående arbetsförmågan och avsedd att vid sjukskrivning
utgå vid sidan av den ursprungliga, i form av partiellt sjukbidrag beviljade
förtidspensionen. Om den nya förtidspensionen beviljas på grundval av
samma nedsättning av arbetsförmågan som den tidigare pensionen eller
på grundval av mindre nedsättning bör sjukpenningen även i fortsättningen
utgå helt för sig, vid sidan av den nya pensionen och således utan avdrag
på denna. När det i fråga om en löpande förtidspension gäller bevil3
— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 60

Kungl. Maj. ts proposition nr 60 år 1970

jande av en ökning av förmånen med retroaktiv verkan, dras enligt lagrummet
den under retroaktivtiden utgivna sjukpenningen av endast från
det förhöj ningsbelopp som utbetalas retroaktivt. När pensionsförhöj ningen
tekniskt sett beviljas i form av ny förtidspension, som — efter ett betalningsuppehåll
— utges som fortsättning på en tidigare i form av sjukbidrag
utgående lägre förtidspension, görs däremot enligt den tolkning av
lagrummet som skett sjukpenningavdrag från hela det retroaktiva pensionsbeloppet.
Inte lieller denna konsekvens av lagbestämmelsen kan materiellt
försvaras.

Riksförsäkringsverket har mot bakgrunden av de nyss nämnda förhållandena
föreslagit en lagändring med syfte att undanröja ogynnsamma konsekvenser
av bestämmelserna. I sitt yttrande över riksförsäkringsverkets
framställning har försäkringsdomstolen avstyrkt verkets förslag och föreslagit
lagändringar utformade på annat sätt. Den närmare innebörden av
förslagen från verket och domstolen framgår av den tidigare redovisningen.

Som jag förut nämnt har försäkringsdomstolens domar ställt i blickpunkten
det problem som ligger i att det, när förtidspension beviljas att
utgå i omedelbar anslutning till tidigare sjukbidrag, inte beaktas att det rör
sig om en sammanhängande förmån. I likhet med riksförsäkringsverket och
försäkringsdomstolen anser jag emellertid att en lagändring bör omfatta
även de fall, då pension beviljas försäkrad som inte tidigare uppburit sådan
förmån.

Jag har för min del stannat för en lösning efter de huvudsakliga riktlinjer
försäkringsdomstolen angivit. För fall då hel förtidspension beviljas
bör avdrag ske enligt nuvarande regler, alltså i stora drag för all sjukpenning
som har utgått under retroaktivtiden i den mån pensionen förslår.
Förtidspensionen ersätter nämligen i princip den försäkrades hela inkomstbortfall
under denna tid. En partiell förtidspension förutsätter däremot att
den försäkrade har en del av sin förvärvsförmåga kvar, dock aldrig mer än
till hälften. Med denna utgångspunkt kan man anse att den partiella pensionen
retroaktivt täcker inkomstbortfall under tid då den försäkrade
varit sjukskriven utan att ha varit helt arbetsoförmögen och då han alltså
har haft halv sjukpenning. Även i fall av partiell pension bör således avdrag
ske enligt nuvarande regler för utgiven halv sjukpenning. Har han däremot
under någon tid varit helt arbetsoförmögen på grund av sjukdom blir det
fråga om ett större inkomstbortfall än pensionen är avsedd att täcka. I sådant
fall skulle han även efter pensioneringen bli sjukskriven som arbetsoförmögen
och få hel sjukpenning enligt den sjukpenningklass som gäller
för honom efter omprövning i samband med pensioneringen. Det synes rimligt
att den försäkrade behandlas på samma sätt vid hel sjukskrivning under
retroaktivtiden. Jag förordar således en inskränkning i avdragsregeln i
17 kap. 1 § AFL för detta fall. Inskränkningen innebär att om den
försäkrade efter pensioneringen fortfarande är placerad i sjukpenningklass

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

— det inträffar alltså endast vid beviljande av partiell pension — avdrag
på pensionen för sjukförsäkringsförmåner under retroaktivtiden för dag
då hel sjukpenning utgetts begränsas till den del förmånerna överstiger vad
som skulle ha utgått i den sjukpenningklass som gäller efter pensioneringen.

De bestämmelser jag nu förordat är inte tillfyllest för de fall då förtidspension
(sjukbidrag) beviljas att utgå i omedelbar anslutning till tidigare
sjukbidrag. För att avhjälpa de ogynnsamma konsekvenserna för dessa fall
behövs en bestämmelse som klargör att det skall anses vara fråga om en
och samma pensionsförmån i dessa fall. Jag föreslår därför en bestämmelse
av innehåll att avdrag för utgiven sjukpenning i dessa fall skall göras bara
på belopp varmed den retroaktiva förtidspensionen kan överstiga det tidigare
sjukbidraget till följd av ytterligare nedsättning av arbetsförmågan.
I de fall då avdrag enligt den nu föreslagna specialregeln ändå skall ske
träder den förut förordade begränsningsregeln avseende hel sjukpenning in.

I vissa fall beviljas förtidspension utan föregående ansökan. Med hittillsvarande
utformning av bestämmelserna i 17 kap. 1 § har det i dessa fall
inte ansetts möjligt att avräkna sjukpenning under pensionens retroaktivtid.
Avräkning är emellertid lika motiverad här. För att möjliggöra sådan
avräkning föreslår jag en jämkning av paragrafens lydelse så att bestämmelsernas
tillämplighet inte längre begränsas till de fall då ansökan om
pension gjorts.

Någon kostnadsökning av betydelse för den allmänna försäkringen uppkommer
inte på grund av de föreslagna ändringarna.

De ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1970.

Förlängning av den s. k. T-försäkringen

I samband med införandet av den allmänna sjukförsäkringen år 1955
tillskapades en särskild övergångsanordning, den s. k. T-försäkringen, för
sådana tidigare medlemmar i erkänd sjukkassa som saknade eller hade
ringa arbetsinkomster och därför ställdes utanför den obligatoriska sjukpenningförsäkringen.
Reglerna upptogs i en lag med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa. Eftersom
T-försäkringen var avsedd som en övergångsanordning gjordes försäkringen
från början tidsbegränsad men den har i olika omgångar förlängts.
F. n. gäller att försäkring får meddelas för tiden till utgången av juni 1970.

1969 års riksdag har i anledning av ett par riksdagsmotioner uttalat sig
för en avveckling av T-försäkringen. Som skäl för en avveckling har i det
utlåtande av andra lagutskottet i ärendet som riksdagen bifallit anförts att
försäkringen får anses ha fyllt sin egentliga uppgift, nämligen att möjliggöra
för en del medlemmar i de erkända kassorna att behålla ett visst före
obligatoriets genomförande förvärvat sjukpenningskydd. Den funktion som
försäkringen dessutom faktiskt haft att ge möjlighet till visst sjukpenningskydd
för pensionärer anser utskottet, med hänsyn till den radikalt för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

bättrade ställning pensionärerna fått inom socialförsäkringarna sedan år
1955, inte heller motivera ett bibehållande av försäkringen. Beträffande sättet
för avvecklingen föreslår utskottet att T-försäkring inte skall få meddelas
efter juni månads utgång år 1970. När det gäller avveckling av de försäkringar
som tecknats dessförinnan förordar utskottet att försäkringen
bibehålls under en femårsperiod för dessa fall. Med hänsyn till storleken av
T-försäkringens fonder bör det enligt utskottets mening vara möjligt att
under avvecklingstiden medge avgiftsbefrielse. Utskottet biträder också motionsyrkandet
att reduceringen av T-försäkringens sjukpenning vid sjukhusvård
skall avskaffas.

Jag biträder riksdagens åsikt att T-försäkringen skall avvecklas. Jag förordar
att sådan försäkring inte skall kunna nytecknas efter utgången av juni
månad 1970 och att den för försäkringar som tecknats före denna tidpunkt
bibehålls under den följande femårsperioden. För att undvika tillämpningssvårigheter
bör föreskrivas att den tidpunkt som är avgörande för möjligheten
att få försäkring är dagen då ansökan görs, inte den dag då kassan
prövar ansökningen. Jag erinrar om att ansökan enligt bestämmelserna i
1954 års lag skall göras inom en period av två veckor från den dag då den
försäkrade fått meddelande om att tidigare obligatorisk försäkring upphört.

Jag förordar också med ändring av de nuvarande bestämmelserna för Tförsäkringen
att avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård inte skall ske i
något fall.

Avgift för försäkringen bör inte tas ut när det kan bedömas att tillgängliga
fondmedel kommer att förslå för att täcka den del av kostnaderna för
försäkringen som inte täcks av statsbidrag. Enligt vad jag inhämtat kan
fonderna i någon av kassorna inte förslå ens ett år, medan de i några andra
kassor kan räcka i stort sett hela avvecklingstiden. I genomsnitt förslår
fonderna ca tre år. En övervältring av kostnaderna för den frivilliga
försäkring det här rör sig om på de obligatoriskt försäkrade i kassan
bör inte komma i fråga. Jag föreslår att riksförsäkringverlcet bemyndigas
att beträffande varje kassa medge avgiftsbefrielse för försäkringen
från den tidpunkt då verket bedömer att det är befogat med hänsyn
till storleken av kassans fonder för T-försäkringen.

Sker avvecklingen av T-försäkringen på det sätt jag nu förordat bör någon
ytterligare kostnadsbelastning av betydelse inte uppkomma för den allmänna
försäkringen.

Jag föreslår att de bestämmelser som påkallas av vad jag nu anfört om
T-försäkringen tas in i en ny lag om fortsatt försäkring enligt 1954 års lag.

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

3) lag om ändring i lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare,

4) lag om fortsatt försäkring enligt lagen (1954: 774) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga.

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över de under 1, 2 och 4 upptagna
lagförslagen inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av
protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 60

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

Bilaga

1) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 3 kap. 2—5, 9 och 10 §§, 17 kap. 1 § samt
21 kap. 1 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 kap.

2 §•

Hos allmän------— än anställning.

Med inkomst------— såsom arbetsgivare.

Beräkning av------kommunal inkomstskatt.

§•

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

4 §3

Försäkrad som---följande tabell:

Av sjukpenningbeloppet---återstoden tilläggssjukpenning.

För dag----------— av anställning.

Allmän försäkringskassa---

Under tid då försäkrad lider ——■

Utan hinder av tredje stycket utgör
sjukpenningen vid sjukhusvård
lägst sex kronor för försäkrad som
stadigvarande sammanbor med barn
under tio år till honom eller hans
make eller till någon, med vilken han
stadigvarande sammanbor och med
vilken han varit gift eller har eller
har haft barn.

§•

—--försäkrades arbetsförmåga.

Ändring av försäkrads placering i
sjukpenningklass i fall som avses
under a), b) och c) här ovan må ej
ske förrän vid det månadsskifte, som
inträffar närmast efter det beslutet
härom fattats. Ändring av försäkrads
placering i sjukpenningklass i annat
fall skall ske vid månadsskiftet närmast
efter det anledning till ändringen
uppkommit eller, i fall då försäkrads
placering i sjukpenningklass
enligt 2 § sista stycket skall upphöra
på grund av att hans make eller
någon med vilken han stadigvarande
sammanbott avlider, vid fjärde månadsskiftet
efter dödsfallet.

----- § stadgas.

1 Senaste lydelse 1966:350.

Kungl. May.ts proposition nr 60 år 1970

(Nuvarande lydelse)

. Under tid då försäkrad efter förmedling
av arbetsvårdsorgan undergår
arbetsvärd i form av arbetsprövning,
yrkesutbildning eller arbetsträning
må han ej placeras i lägre sjukpenningklass
än den han tillhörde, då
arbetsvärden började, med mindre
sådant fall är för handen som avses
under b) och c) här ovan eller, vad
angår arbetsträning, denna pågått
sex månader.

(Föreslagen lydelse)

Under tid då försäkrad efter för*
medling av arbetsmarknadsmyndighet
eller arbetsvårdsorgan hos kommun
eller landstingskommun undergår
arbetsprövning, yrkesutbildning
eller arbetsträning må han ej placeras
i lägre sjukpenningklass än den
han tillhörde, då åtgärden började,
med mindre sådant fall är för handen
som avses under b) och c) här
ovan eller, vad angår arbetsträning,
denna pågått sex månader.

9 §•

Till sjukpenning------underhållsskyldigheten fullgöres.

Medgivandet gäller från och med
månaden näst efter den, varunder det
lämnats, intill dess kassan annorlunda
bestämmer.

Barntillägg till halv-----

Barntillägg till hel sjukpenning
utgör en krona för ett eller två barn,
två kronor för tre eller fyra barn
samt tre kronor för fem eller flera
barn, allt för dag. Till sjukpenning,
som tillkommer försäkrad vilken
stadigvarande sammanbor med barn
under tio år, utgör dock barntillägg
lägst två kronor för dag.

- stycke sägs.

Vid tillämpning-------haft barn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

C Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

10 §.i

För den — —---— sjukperiods slut.

Varar sjukperioden--- •--— — överstiger två.

Utan hinder---—---erkänd arbetslöshetskassa;

c) sjukpenning till kvinnlig försäkrad
som är placerad i sjukpenningklass
nr 1 eller är placerad i
sjukpenningklass nr 2 och skulle
hava varit placerad i sjukpenningklass
nr 1 om hennes inkomst av
förvärvsarbete icke uppgått till etttusenåttahundra
kronor för år.

Sjukpenning må — -----1

Såsom sjukperiod-------—

c) sjukpenning till försäkrad som
är placerad i sjukpenningklass nr 1
eller är placerad i sjukpenningklass
nr 2 och skulle hava varit placerad
i sjukpenningklass nr 1 om hans
inkomst av förvärvsarbete icke uppgått
till ettusenåttahundra kronor
för år.

• utgå.

---7 §.

17 kap.

Det pensionsbelopp, som först förfaller
till betalning efter bifall till
ansökan om förtidspension, skall
minskas med den försäkrade tillkommande
sjukpenning jämte barntilllägg
enligt denna lag i den mån pension
och sjukförsäkringsförmåner
belöpa på samma månad; och skall
minskningen i första hand göras å
folkpension. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning beträffande
belopp, varmed förtidspension ökas i
anledning av ytterligare nedsättning
av arbetsförmågan.

§•

Skall jämlikt 3 kap. 5 § första
stycket c) den försäkrade vara placerad
i sjukpenningklass efter det
pensionen beviljats, skall för dag,
då hel sjukpenning utgivits, sjukförsäkringsförmånerna
föranleda
minskning av pensionen endast i den
mån de överstiga vad som skulle

1 Senaste lydelse 1967:921.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

hava utgått enligt den sjukpenningklass,
i vilken den försäkrade placerats
efter det pensionen beviljats.

Vad i första och andra styckena
sägs skall äga motsvarande tillämpning
beträffande belopp, varmed förtidspension
ökas i anledning av ytterligare
nedsättning av arbetsförmågan.

21 kap.
1 §-‘

Kvinnlig försäkrad, som är placerad
i sjukpenningklass och som ej åtnjuter
förtidspension enligt denna
lag, skall, såframt hon är gift och
stadigvarande sammanbor med sin
make eller, i annat fall, stadigvarande
sammanbor med barn under sexton
år till henne eller hennes make
eller med någon, med vilken hon varit
gift eller har eller har haft bara,
genom frivilliga avgifter kunna hos
den allmänna försäkringskassa, hos
vilken hon är inskriven, försäkra sig
för erhållande av visst sjukpenning -

Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass
och som ej åtnjuter förtidspension
enligt denna lag, skall,
såframt han är gift och stadigvarande
sammanbor med sin make eller,
i annat fall, stadigvarande sammanbor
med barn under sexton
år till honom eller hans make eller
med någon, med vilken han varit
gift eller har eller har haft barn,
genom frivilliga avgifter kunna hos
den allmänna försäkringskassa, hos
vilken han är inskriven, försäkra sig
för erhållande av visst sjukpenningtillägg.

tillägg.

Genom frivilliga------han är berättigad enligt 3 kap.

Sjukpenning som---försäkrade är berättigad enligt 3 kap.

Vid tillämpning---------denna paragraf.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 kap. 5 § fjärde stycket och 17 kap.
1 § den 1 juli 1970 och i övrigt den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1966: 350.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

2) Förslag
till

Lag

om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 15 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

15 §.i

För tid, —------sjukpenningens belopp.

För skadad kvinna, som stadigvarande
sammanbor med eget eller makes
barn, adoptivbarn eller fosterbarn
under tio år, utgör sjukpenningen
vid sjukhusvård lägst sex kronor
för dag.

För skadad, som stadigvarande
sammanbor med eget eller makes
barn, adoptivbarn eller fosterbarn
under tio år, utgör sjukpenningen vid
sjukhusvård lägst sex kronor för dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1967: 916.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Är den till ersättning berättigade
intagen å sjukhus, som i lagen om
allmän försäkring omförmäles, skall
ersättningen för inkomstbortfall
minskas med fem kronor för dag,
dock med högst hälften av ersättningens
belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet
till kvinna, som stadigvarande
sammanbor med eget eller
makes barn, adoptivbarn eller fosterbarn
under tio år, skall för tid då
hon är intagen å sjukhus utgöra åtta
kronor för dag.

(Föreslagen lydelse)

Är den till ersättning berättigade
intagen å sjukhus, som i lagen om
allmän försäkring omförmäles, skall
ersättningen för inkomstbortfall
minskas med fem kronor för dag,
dock med högst hälften av ersättningens
belopp. Det lägsta ersättningsbeloppet
till den, som stadigvarande
sammanbor med eget eller
makes barn, adoptivbarn eller fosterbarn
under tio år, skall för tid då
han är intagen å sjukhus utgöra åtta
kronor för dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1966: 353.

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

4) Förslag
till

Lag

om fortsatt försäkring enligt lagen (1954:774) med särskilda bestämmelser om
frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas som följer.

Försäkring enligt lagen (1954:774) med särskilda bestämmelser om
frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa får, såvida ansökan om
försäkring göres före utgången av juni 1970, meddelas även för tid därefter,
dock längst till utgången av juni 1975.

Den som vid utgången av juni 1970 är försäkrad enligt nämnda lag
skall, om han ej begär annat, utan ny anmälan anses försäkrad även för
tiden därefter.

För tid efter utgången av juni 1970 skall, med avvikelse från 3 § fjärde
stycket lagen, gälla att sjukpenning icke i något fall nedsättes för dag då
den försäkrade åtnjuter sjukhusvård.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 6 mars 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet Regner,
regeringsrådet Martenius,
justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 3 mars 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20
februari 1970, hade Kungl. Maj:t förordnat, alt enligt 87 § regeringsformen
lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om
ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring, 2) lag om ändring i lagen
(1954-: 243) om yrkesskadeförsäkring, 3) lag om fortsatt försäkring enligt
lagen (1954: 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring
i allmän sjukkassa.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Björn Sjöberg.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6 mars
1970.

N ärvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,

Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till

1) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen (1954: 774) med särskilda bestämmelser
om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

Föredraganden upplyser att lagrådet lämnat förslagen utan erinran och
anför.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag i detta sammanhang
ta upp frågan om ändringar i reglerna för finansieringen av sjukförsäkringen
i anslutning till övergången till obligatorisk särbeskattning
av äkta makar.

Bestämmelserna om sjukförsäkringens finansiering finns i 19 kap. AFL.
Finansieringskällorna är dels avgifter från arbetsgivarna och från de försäkrade
själva, dels statsbidrag.

Statsbidrag utgår med 40 % av kostnaderna för sjukvårdsersättning,
grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning. Till de kostnader
för sjukvårdsersättning som avser sjukhusvård i Sverige utgår dock inte
statsbidrag (19 kap. 7 §).

Arbetsgivaravgiften utgår med 2,9 % av arbetsgivarens lönekostnader
med bortseende från den del av varje arbetstagares lön som för år räknat
överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet
(19 kap. 1 och 4 §§).

De kostnader som inte täcks genom statens och arbetsgivarnas bidrag
slås ut på de försäkrade som är inskrivna hos försäkringskassa i form
av sjukförsäkringsavgift. Avgiften består av tre delar, som vid avgiftsdebiteringen
följer olika regler (19 kap. 2 §). Den avgift som avser utgifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 60 år 1970

för sjukvårdsersättning, vari inbegrips försäkringskassornas utgifter för
läkemedel, debiteras alla som har påförts beskattningsbar inkomst vid
taxeringen till statlig inkomstskatt året närmast efter det år avgiften avser.
Den som taxerats enligt bestämmelserna för gift skattskyldig debiteras sådan
avgift om någon av de samtaxerade har påförts beskattningsbar inkomst.
Reglerna om avgiftsbefrielse som gäller för pensionärer förbigås
här. Den avgift som avser utgifter för grundsjukpenning, inbegripet barntillägg
och moderskapspenning, debiteras dem som varit placerade i sjukpenningklass.
Även vid debiteringen av denna avgift gäller den förutsättning
beträffande beskattningsbar inkomst som jag förut har angett. Den avgift
slutligen som avser kassans utgifter för tilläggssjukpenning debiteras
alla som under året varit placerade i sådan sjukpenningklass som ger rätt
till tilläggssjukpenning.

Regler om fastställande av sjukförsäkringsavgiftens storlek ges i 19 kap.
6 §. En särskild avtrappningsregel gäller enligt fjärde stycket i paragrafen
för påföringen av avgift för sjukvårdsersättning och grundsjukpenning.
Försäkrads årliga avgifter för dessa ändamål får nämligen tillsammans
inte överstiga en tiondel av den förut angivna beskattningsbara inkomsten
eller för samtaxerad en tjugondei av den sammanlagda beskattningsbara
inkomsten.

I detta sammanhang vill jag erinra om den regel som finns i 2 § 4 mom.
uppbördsförordningen (1953: 272). En försäkrad som taxerats enligt de för
gift skattskyldig gällande bestämmelserna är på grund av denna regel
skyldig att svara för andra makens sjukförsäkringsavgift om någon till
statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst inte beräknats för denna
make och makarna för inkomståret har mantalsskrivits som tillhörande
samma hushåll.

Bestämmelserna om sjukförsäkringsavgift i AFL innebär att skyldigheten
för var och en av två samtaxerade makar att betala sjukförsäkringsavgift
avgörs med hänsyn till makarnas sammanlagda beskattningsbara inkomst
till statlig inkomstskatt. I anslutning till övergången till obligatorisk
särbeskattning av arbetsinkomster bör avgiftsskyldigheten för var och en av
makarna knytas till den egna inkomsten i likhet med vad som nu gäller för
andra än sambeskattade. Jag föreslår därför att särreglerna i 19 kap. 2 och
6 §§ för den som taxerats enligt bestämmelserna för gift skattskyldig upphävs.
Regeln i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen blir till följd härav överflödig
och chefen för finansdepartementet föreslår i annat sammanhang att
den upphävs.

De föreslagna ändringarna innebär i praktiken att det i motsats till vad
nu är fallet som regel inte kommer att utgå avgift för hemarbetande makes
sjukförsäkring. Förslaget medför således en ekonomisk lättnad för familjer
där endast en av makarna har arbetsinkomst. För sjukförsäkringen uppkommer
härigenom ett bortfall av avgifter som kan uppskattas till om -

Kungl. Maj.ts proposition nr 60 år 1970

kring 220 milj. kronor per år räknat, med ungefär lika fördelning mellan
sjukvårdsförsäkringen och sjukpenningförsäkringen.

För att detta avgiftsbortfall inte skall medföra avgiftshöjningar för övriga
försäkrade bör staten ge motsvarande kompensation till försäkringen.
Jag förordar därför, att det statsbidrag till sjukförsäkringen som f. n. utgår
med 40 % av försäkringskassornas utgifter höjs till 55 % av försäkringskassornas
ifrågavarande utgifter. Denna höjning kan, räknat för helt år,
beräknas ge ca 235 milj. kronor.

De ändrade bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1971. De
försäkrades avgifter på grundval av 1971 års taxering bör dock fastställas
med tillämpning av de äldre bestämmelserna.

På grund av vad jag nu anfört bör det tidigare nämnda förslaget till lag
om ändring i lagen om allmän försäkring kompletteras med ändringar i
19 kap. 2, 6 och 7 §§. Därjämte bör tillfogas en övergångsbestämmelse rörande
fastställande av avgifter enligt 1971 års taxering i enlighet med vad
nyss sagts. Några mindre redaktionella jämkningar bör också vidtas i lagförslaget.

Anslag för budgetåret 1970/71 till bidrag till sjukförsäkringen har beräknats
i prop. 1970: 1 (bil. 7 p. B 6 s. 26). Därvid har hänsyn tagits till de
ökade kostnader som blir följden av ett genomförande av de i det föregående
framlagda förslagen rörande jämställdhet mellan män och kvinnor
inom sjukförsäkringen. Genom höjningen av statsbidragsandelen från
40 till 55 % uppkommer en kostnadsökning av ca 235 milj. kronor för år
1971. Härav kommer ca 120 milj. kronor att belasta budgetåret 1970/71.
För att täcka dessa merkostnader för bidrag till sjukförsäkringen under
budgetåret 1970/71 bör tas upp ett särskilt förslagsanslag av 120 milj. kronor.
Anslaget bör benämnas Täckning av merkostnader för bidrag till
sjukförsäkringen.

Under åberopande av det anförda och vad som anförts i statsrådsprotokollet
den 20 februari 1970 hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom proposition
föreslår riksdagen att

dels antaga förslagen till

1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

3) lag om ändring i lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare,

4) lag om fortsatt försäkring enligt lagen (1954: 714) med särskilda be stämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa,

dels till Täckning av merkostnader för bidrag till sjukförsäkringen för
budgetåret 1970/71 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
120 000 000 kronor.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten