Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1970

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i civilförsvarslagen (1960: 74); given Stockholms
slott den 13 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen
(1960:74).

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås att förordnande om beredskapstjänstgöring för
civilförsvarspliktiga skall kunna meddelas av Kungl. Maj :t om det är nödvändigt
med hänsyn till för svar sberedskapen. Tjänstgöringen föreslås ha
en längd av högst 180 dagar för värnpliktig som är inskriven i civilförsvaret
och högst 30 dagar för annan civilförsvarspliktig.

Förslaget föranleder ändring i civilförsvarslagen. Ändringen föreslås träda
i kraft den 1 juli 1970.

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom förordnas, att 12 § 1—3 mom. civilförsvarslagen (1960:74)
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12 §.

1 inom. Civilförsvarsplikt skall---i civilförsvarstjänst.

Om det är nödvändigt med hänsyn
till försvarsberedskapen äger
Konungen förordna, att civilförsvarsplikt
skall fullgöras även under tid,
då civilförsvar sberedskap icke råder.
I sådant fall får dock värnpliktig som
är inskriven i civilförsvaret tagas i
anspråk sammanlagt högst etthundraåttio
dagar och annan civilförsvars
pliktig sammanlagt högst
trettio dagar.

2 mom.1 Under annan tid än i 1 2 mom. I andra fall än i 1 mom.

mom. sägs är civilförsvarspliktig icke sägs är civilförsvarspliktig icke skylslcyldig
att tjänstgöra i civilförsvaret dig att tjänstgöra i civilförsvaret anannat
än för utbildning och övning. nät än för utbildning och övning.

Civilförsvarspliktig, som---sextio dagar.

Envar civilförsvarspliktig---— till utbildning.

3 mom. Utan hinder---vid krigsmakten.

Har Konungen beslutat att bered skapsövning

enligt 27 § 2. värnpliktslagen
må anordnas vid krigsmakten,
äger Konungen tillika förordna, att
värnpliktig, som avses i nästföregående
stycke, må åläggas tjänstgöring
för utbildning och övning i civilför -

1 Senaste lydelse 1960: 654.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

svaret sammanlagt högst etthundraåttio
dagar utöver den tid, som han
enligt vad förut sagts är skyldig att
fullgöra sådan tjänstgöring.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1970

Utdrag av protokollet över för svar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 6
februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Myrdal, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beredskapstjänstgöring
för civilförsvarspliktiga och anför.

Civilförsvarsstyrelsen har i skrivelse den 29 augusti 1968 föreslagit sådan
ändring i eivilförsvarslagen (1960:74) att Kungl. Maj:t skall kunna
inkalla civilförsvarsplildig personal till beredskapstjänstgöring även under
tid när civilförsvarsberedskap inte råder. Med anledning av framställningen
har inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria angående beredskapstjänstgöring
inom civilförsvaret. Över promemorian har yttranden
avgetts av överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, överstyrelsen för
ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms
och Kopparbergs län, samtliga civilbefälhavare och Svenska arbetsgivareföreningen.
Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde har bifogat yttranden
till civilbefälhavaren från länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens
län.

Nuvarande ordning

Varje svensk medborgare är fr. o. m. det år då han fyller 16 år t. o. m. det
år då han fyller 65 år skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret
som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger. Bestämmelser om
civilförsvarspliktens omfattning återfinns i 12 § civilförsvarslagen och utbildningskungörelsen
för civilförsvaret (1960:655). För de befälsanställdas
tjänstgöringsförhållanden gäller kungörelsen (1962:578) om befälsanställning
i civilförsvarets krigsorganisation.

Civilförsvarspliktig som är inskriven i civilförsvaret får med stöd av civilförsvar
splikten tas i anspråk för utbildning högst 30 dagar eller såvitt avser
viss befälspersonal m. m. högst 60 dagar. Denna tid används i allt väsentligt
för grundutbildning. Dessutom är varje civilförsvarspliktig skyldig att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1970

fred delta i övning som anordnas av civilförsvarsmyndighet högst 60 timmar
under varje följd av tre kalenderår. Värnpliktig som är inskriven i civilförsvaret
får i fred åläggas att delta i utbildning och övning under den
längre tid som han efter inskrivningen i civilförsvaret kunnat åläggas att
för motsvarande ändamål tjänstgöra i krigsmakten. För de befälsanställdas
fredstjänstgöring gäller särskilda bestämmelser.

Beslutar Kungl. Maj :t med hänsyn till krigsberedskapen att beredskapsövning
skall anordnas vid krigsmakten enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen
(1941:967), kan förordnande också meddelas att värnpliktig, som är inskriven
i civilförsvaret, får åläggas tjänstgöring för utbildning och övning
i civilförsvaret motsvarande tid. Även de befälsanställda är då tjänstgöringsskyldiga.
Beredskapsövning för värnpliktiga omfattar tjänstgöring under
högst 180 dagar utöver fastställd utbildningstid. För civilförsvarets del kan
med tillämpning av nuvarande bestämmelser beredskapsövning komma i
fråga endast för värnpliktiga som är krigsplacerade i regionala undsättningskårer
(10 000 man) och för värnpliktiga som är krigsplacerade i det
lokala civilförsvaret (ca 10 000 man). Dessa värnpliktiga har meddelats
uppskov med värnpliktstjänstgöringen.

Möjligheter föreligger inte för civilförsvaret att i övrigt inkalla personal
till tjänstgöring, som motsvarar beredskapsövning för värnpliktiga, förrän
hotsituationen är så stark att Kungl. Maj :t förordnar om civilförsvarsberedskap.
Sådant förordnande kan enligt 2 § civilförsvarslagen meddelas
när riket är i krig eller krigsfara. Under tid då civilförsvarsberedskap råder
är varje civilförsvarspliktig skyldig att tjänstgöra i den omfattning som
är nödvändig med hänsyn till fientlig verksamhet eller fara därför samt till
behovet av utbildning och övning i civilförsvarstjänst. De befälsanställda är
skyldiga att tjänstgöra under civilförsvarsberedskap och då värnpliktiga tas
i anspråk för rikets försvar eller säkerhet.

I ett skärpt läge saknar civilförsvaret alltså möjlighet att innan förordnande
om civilförsvarsberedskap meddelas hålla personal inkallad med stöd
av civilförsvarsplikt, om man bortser från att viss värnpliktig personal inom
civilförsvaret och de befälsanställda kan tas i anspråk för det fall att beredskapsövning
anordnas vid krigsmakten. Civilförsvarets beredskap såtgärder
måste i allt väsentligt vidtas inom ramen för fredsorganisationen. Denna
är koncentrerad till civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna. Den lokala
ledningen av civilförsvaret i civilförsvarsområdena går över från länsstyrelserna
till civilförsvarscheferna först vid civilförsvarsberedskap.

Frågan om att i civilförsvarslagen föra in bestämmelser som ger rätt att
ta i anspråk civilförsvarspliktiga utan att civilförsvarsberedskap råder diskuterades
när den nya civilförsvarslagen tillkom år 1960 (prop. 1960:5 s. 55
och 75—76). Beredskapsplanläggningen för civilförsvaret var emellertid vid
den tidpunkten inte sådan att gällande bestämmelser om civilförsvarsplikten
ansågs böra ändras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1970

Civilförsvarsstyrelsens framställning och departementspromemorian

Civilförsvarsstyrelsen anför i sin framställning, att civilförsvaret under
tid då civilförsvarsberedskap inte råder i huvudsak har den beredskap som
fredsadministrationen medger, varjämte civilförsvaret kan falla tillbaka på
fredssamhällets resurser beträffande framför allt brandförsvaret. Enligt
styrelsens uppfattning kan den rent fredsmässiga beredskapen vara otillräcklig
under vissa förhållanden. Åtgärder kan behöva vidtas för att stärka
beredskapen innan förordnande om civilförsvarsberedskap anses kunna
meddelas. Om civilförsvaret får möjlighet att i ett sådant läge inkalla även
andra civilförsvarspliktiga än värnpliktiga som är inskrivna i civilförsvaret,
kan enligt styrelsen beredskapen förstärkas på följande sätt. Personal
kan finnas tillgänglig för information av allmänheten samt för sambandsoch
alarmeringsuppgifter. Civilförsvarets möjligheter att mobilisera snabbt
och medverka vid utrymning förbättras. Skyddsrum och andra skyddsanordningar
för befolkningen kan ses över och möjligheterna att forcera utbildning
och övning förbättras. Civilförsvarsmateriel kan i viss omfattning
läggas upp vid mobiliseringsplatser, viss bevakning kan ordnas och överförande
av civilförsvarets administration från länsstyrelser till civilförsvarschefer
kan förberedas.

Civilförsvarsstyrelsen framhåller vidare att den åsyftade beredskapshöjningen
normalt kan nås om ca 1 500 civilförsvarspliktiga inkallas för
ledningstjänst m. m. och ca 6 500 civilförsvarspliktiga för bevakningsuppgifter
och undsättningsberedskap. De begränsade möjligheter som civilförsvarslagen
f. n. ger att kalla in civilförsvarspliktiga för tjänstgöring som
motsvarar beredskapsövning i krigsmakten är enligt styrelsen otillräckliga
för att genomföra en nödvändig beredskapshöjning. Inte heller den övningstid
om högst 60 timmar under varje följd av tre kalenderår som nu gäller
civilförsvarspliktiga i allmänhet medger tillräckliga inkallelser. Styrelsen
bedömer det inte rationellt att söka tillgodose personalbehovet på frivillig
väg. Mot denna bakgrund föreslår styrelsen att 12 § civilförsvarslagen
ändras så att civilförsvarspliktiga får inkallas till beredskapstjänstgöring i
samband med att värnpliktiga tas i anspråk för beredskapsövning. En bättre
balans skulle då kunna nås i krigsmaktens och civilförsvarets beredskap.
För att nå samstämmighet med krigsmakten föreslås tjänstgöringstiden även
för civilförsvarets beredskapstjänstgöring omfatta sammanlagt högst 180
dagar. De sammanlagda kostnaderna för personal, materiel m. in. under en
beredskapstjänstgöringstid om 30 dagar för ca 8 000 civilförsvarspliktiga
beräknas av styrelsen till i runt tal 19 milj. kr.

I departementspromemorian redovisas närmare de olika beredskapshöjande
åtgärder som kan behöva vidtas inom civilförsvaret i ett skärpt
läge, innan beslut om civilförsvarsberedskap meddelas. Det framstår enligt
promemorian som uppenbart att civilförsvaret saknar nödvändiga personella
resurser för att kunna fullgöra dessa beredskapsåtgärder. Därför

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1970

måste möjlighet öppnas för civilförsvaret att inkalla civilförsvarspliktiga
i allmänhet till beredskapstjänstgöring. En sådan användning av civilförsvarsplikten
bör emellertid komma i fråga endast när det oundgängligen
behövs för civilförsvarets beredskap och för fullgörandet av de uppgifter
som civilförsvaret fått sig ålagda. Som ram torde kunna anges att inte mer
än 10 000 personer behöver kallas in till beredskapstjänstgöring dvs. mindre
än fem procent av hela civilförsvarsorganisationen.

Departementspromemorian tar också upp frågan om längden av en beredskapstjänstgöring
för civilförsvarspliktiga. Det kan enligt promemorian
ifrågasättas om denna tid bör vara lika lång som tiden för beredskapsövning
enligt värnpliktslagen. Tjänstgöringstiderna för civilförsvarspliktiga
för utbildning och övning är ojämförligt mycket kortare än motsvarande tider
för värnpliktiga. Vidare är det avsett att beredskapstj änstgöringen skall
omfatta endast en mindre del av civilförsvarets organisation. Det kan under
sådana förhållanden vara mindre lämpligt och för den civilförsvarspliktige
te sig som ett för stort ingrepp att underkastas tj änstgöringsplikt
under en så relativt lång tid som 180 dagar. Skäl talar för att begränsa
tiden till högst 30 dagar och att genom avlösningar på lämpligt sätt uppehålla
tjänstdugligheten hos organisationen. Till beredskapstjänstgöring bör
i första hand kallas in civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern.

Den föreslagna möjligheten att kalla in civilförsvarspliktiga till beredskapstjänstgöring
nödvändiggör enligt departementspromemorian ändring
i 12 § 3 mom. civilförsvarslagen. I samband därmed bör den nuvarande begränsningen
att beredskapstjänstgöring skall avse utbildning och övning
slopas. Det är bl. a. avsett att civilförsvarspliktiga under beredskapstjänstgöring
skall kunna biträda även vid omhändertagande av flyktingar
och andra beredskapsuppgifter som inte har karaktär av utbildning och
övning.

Remissyttrandena

Förslaget att Kungl. Maj :t skall få möjlighet att kalla in civilförsvarspliktiga
till beredskapstjänstgöring i civilförsvaret innan det råder civilförsvarsberedskap
tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla remissinstanser.
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar framhåller att beredskapstjänstgöring
får anses vara ett smidigt sätt att stärka civilförsvarets beredskap
utan att tillgripa civilförsvarsberedskap som är mera uppseendeväckande.
Beredskapsnämnden betonar att det bör betraktas som lika självklart
att den personella beredskapen inom civilförsvaret stärks i ett skärpt
läge som att krigsmaktens värnpliktiga kallas in till beredskapsövning.

När det gäller den föreslagna anknytningen av civilförsvarets beredskapstjänstgöring
till beredskapsövning enligt 27 § 2 mom. värnpliktslagen anser
överbefälhavaren, att beredskapshöjande åtgärder inom civilförsvaret t. ex.
för samband, alarmering och utbildning kan vara erforderliga utan att be -

Kungl. Maj:ls proposition nr 59 år 1970

redskapsövning vid krigsmakten nödvändigtvis måste genomföras. Enligt
civilbefälhavaren i Södra civilområdet bör Kungl. Maj :t ha största möjliga
handlingsfrihet att vidta lämpliga åtgärder inom olika sektorer av totalförsvaret.
En formell hopkoppling av civilförsvarets beredskapstjänstgöring
med värnpliktigas beredskapsövning är därför mindre önskvärd. Länsstyrelsen
i Norrbottens län framför som sin uppfattning att flyktingar kan
komma till Sverige i sådan omfattning att civilförsvarets medverkan för att
omhänderta dem behövs även om det inte föreligger behov av ökad beredskap
inom krigsmakten.

I fråga om längden av den föreslagna beredskapstjänstgöringen för civilförsvarspliktiga
ansluter sig flertalet remissinstanser till det i departementspromemorian
framförda förslaget att begränsa tjänstgöringstiden till högst
30 dagar. Civilförsvars styr elsen, b er edskap snämnden för psykologiskt försvar
och länsstyrelsen i Västerbottens län anser dock, att tiden bör bestämmas
till sammanlagt högst 180 dagar i likhet med vad som gäller för värnpliktig
personal. Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde finner 30-dagarstiden vara för kort men 180-dagarstiden för lång och föreslår att
tjänstgöringsskyldigheten bestäms till exempelvis 90 dagar. Civilförsvarsstyrelsen
framhåller att tillgången på specialister och kvalificerad personal
i nyckelbefattningar inom civilförsvaret är mycket begränsad. Om tjänstgöringstiden
inskränks till högst 30 dagar innebär det att ersättare för sådan
personal måste utses i större omfattning än vid längre tjänstgöringstid.
Kvaliteten på personalen sjunker och avsevärda administrativa svårigheter
uppstår. Enligt beredskapsnämnden för psykologiskt försvar kan en så kort
tid som högst 30 dagar leda till ett ganska ohanterligt avlösningssystem.
Inom ramen för en längre tjänstgöringstid skulle civilförsvarsstyrelsen få
möjlighet att anpassa inkallelsernas längd på ett smidigt sätt efter omständigheterna
och med hänsyn till personalen. Liknande synpunkter framförs
av civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde och länsstyrelsen i Västerbottens
län.

Svenska arbetsgivareföreningen understryker att civilförsvarspliktiga i
värnpliktsåldern i första hand bör kallas in till beredskapstjänstgöring. Enligt
arbetsgivareföreningens mening bör vidare i största möjliga omfattning
befälsanställda i civilförsvaret, befattningshavare vid polis- och brandväsendet
samt frivilliga tas ut innan övrig personal med civilförsvarsplikt tas
i anspråk för ifrågavarande tjänstgöring. Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands
civilområde ifrågasätter om inte civilförsvarsstyrelsen redan i fredstid
bör söka former för att i så stor utsträckning som möjligt under beredskapstjänstgöring
kunna använda sig av frivillig personal som är inskriven
i civilförsvaret. Rikspolisstyrelsen förutsätter att den civilförsvarspliktiga
personal, som är krigsplacerad i bevakningskårernas ordningsplu toner, tas
med vid beräkningen av den personal som skall beordras till den föreslagna
beredskapstjänstgöringen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1970

Departementschefen

I ett skärpt läge har civilförsvaret f. n. begränsade möjligheter att inkalla
personal med stöd av civilförsvarsplikt. Beslutar Kungl. Maj :t med
hänsyn till krigsberedskapen att beredskapsövning skall anordnas vid krigsmakten,
kan förordnande också meddelas att värnpliktiga som är inskrivna
i civilförsvaret skall inkallas för utbildning och övning under motsvarande
tid. Det är emellertid endast ca 20 000 man som omfattas av denna tjänstgöringsplikt.
I övrigt förutsätts att Kungl. Maj :t meddelat förordnande om
civilförsvarsberedskap för att civilförsvarspliktiga i allmänhet skall kunna
åläggas mera omfattande tjänstgöring inom civilförsvaret. Sådant förordnande
kan meddelas när landet är i krig eller krigsfara.

Det kan på goda grunder förutsättas att beslut om civilförsvarsberedskap
kommer att meddelas först när krigsfaran för vårt land bedöms som överhängande.
Beredskapshöjande åtgärder inom civilförsvaret kan emellertid
behöva vidtas redan tidigare och anpassas till sådana åtgärder inom övriga
sektorer av totalförsvaret. Det är särskilt angeläget att civilförsvarets mobiliseringsberedskap
är hög i situationer då riskerna för krigsfara allvarligt
ökar. Redan innan det säkerhetspolitiska läget nödvändiggör beslut om civilförsvarsberedskap
bör också alarmeringsberedskapen inom civilförsvaret,
beredskapen för att snabbt genomföra utrymningar och civilförsvarspolisens
bevakningsberedskap vara sådan att organisationen kan verka utan
dröjsmål. Även bevakningskårernas ordningsplutoner kan behöva användas
i ett sådant läge. Förberedelser kan vidare bli nödvändiga för att den lokala
ledningen av civilförsvaret i civilförsvarsområdena utan vidare skall kunna
föras över från länsstyrelserna till civilförsvarscheferna när civilförsvarsberedskap
intas. Civilförsvarsstyrelsen har i sin framställning gett exempel
på ytterligare beredskapsåtgärder som kan bli aktuella i ett skärpt läge innan
förordnande meddelas om civilförsvarsberedskap.

Jag vill i detta sammanhang särskilt erinra om civilförsvarets uppgift att
i ett skärpt läge ta emot flyktingar. Civilförsvaret har att svara för denna
uppgift när Kungl. Maj :t förordnar därom. Sådant förordnande får förutsättas
ges när fredssamhällets ordinarie organ och resurser inte räcker till.
Det är inte osannolikt att denna uppgift för civilförsvaret aktualiseras oberoende
av om Kungl. Maj :t finner skäl förordna om civilförsvarsberedskap
med hänsyn till eventuell krigsfara. Möjligheterna för civilförsvaret att fullgöra
uppgiften framstår som begränsade, om inte den lokala ledningsorganisationen
och viss annan personal kan tas i anspråk tillräckligt skyndsamt.
Civilförsvaret saknar emellertid personella resurser för uppgiften,
innan förordnande om civilförsvarsberedskap meddelas.

Den personella beredskapen hos civilförsvaret kan i viss utsträckning tillgodoses
genom de nuvarande bestämmelserna om civilförsvarsplikt. Dessa
bestämmelser är i stort sett avpassade efter det beredskapssystem och det
krav på balans inom systemet som allmänt gäller för totalförsvaret. Civil -

Kiingl. Maj.ts proposition nr 59 år 1970

försvaret har sålunda en relativt hög ständig beredskap i den meningen att
dess krigsorganisation är väl förberedd att mobiliseras snabbt. Genom att
värnpliktiga som är inskrivna i civilförsvaret kan tas i anspråk för civilförsvarsuppgifter
i samband med beslut om beredskapsövning för krigsmakten
tillgodoses också i viss mån kravet på sådan bevakning av skyddsföremål
som ankommer på civilförsvaret i ett skärpt läge. Relativt få värnpliktiga
tillhör emellertid denna grupp. Enbart inkallelser av dessa värnpliktiga
tillgodoser inte heller kraven på lämpligt personurval för de olika
beredskapsuppgifterna. Den tillåtna övningstiden om högst 60 timmar under
varje följd av tre år medger vidare inte att civilförsvarspliktiga i allmänhet
hålls inkallade för beredskapsuppgifter. Det framstår med hänsyn härtill
som uppenbart att civilförsvaret saknar personella resurser för att kunna
fullgöra de beredskapsuppgifter som enligt min tidigare redogörelse ankommer
på civilförsvaret i ett skärpt läge innan förordnande om civilförsvarsberedskap
meddelats. Jag anser det vara nödvändigt att civilförsvaret
får möjlighet att kalla in personal till beredskapstjänstgöring utan att civilförsvarsberedskap
råder. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela
beslut om sådan tjänstgöring.

Några remissinstanser har tagit upp frågan om inte förordnande om
skyldighet för civilförsvarspliktiga att fullgöra beredskapstjänstgöring bör
kunna meddelas redan innan Kungl. Maj :t beslutat att värnpliktiga skall
kallas in till beredskapsövning enligt värnpliktslagen. Som överbefälhavaren
anfört kan beredskapshöjande åtgärder behöva vidtas inom civilförsvaret
utan att beredskapsövning nödvändigtvis genomförs vid krigsmakten.
För att ge Kungl. Maj :t tillräcklig handlingsfrihet anser jag att förordnande
om beredskapstjänstgöring för civilförsvarspliktiga inte bör formellt
anknytas till beslut om beredskapsövning för värnpliktiga. Sådant förordnande
bör kunna ges så snart det är nödvändigt med hänsyn till försvarsberedskapen.
Beredskapstjänstgöring bör inte som nu är fallet med den
beredskapstjänstgöring som kan åläggas i civilförsvaret inskrivna värnpliktiga
begränsas till att avse endast utbildning och övning. Den avsedda tjänstgöringen
innebär ju bl. a. omhändertagande av flyktingar och andra beredskapsuppgifter,
som inte har karaktär av utbildning och övning.

När det gäller beredskapstjänstgöringens längd föreslår civilförsvarsstyrelsen
i sin framställning samma tid som gäller för beredskapsövning enligt
värnpliktslagen, dvs. sammanlagt högst 180 dagar, medan det i departementspromemorian
föreslås en begränsning till högst 30 dagar. Flertalet
remissinstanser ansluter sig till promemorieförslaget. Några remissmyndigheter,
bl. a. civilförsvarsstyrelsen och beredskapsnämnden för psykologiskt
försvar, anser dock den längre tjänstgöringstiden vara mera lämplig. En
remissmyndighet bar föreslagit en tid av högst 90 dagar. För min del anser
jag övervägande skäl tala för att beredskapstjänstgöringen begränsas
till sammanlagt högst 30 dagar. Denna tid torde vara tillräcklig för att ge -

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1970

nomföra de åsyftade beredskapshöjningarna. De av några remissmyndigheter
befarade olägenheterna med eventuella avlösningar anser jag vara överdrivna.
Den nuvarande möjligheten att ålägga värnpliktig som är inskriven
i civilförsvaret beredskapstjänstgöring under högst 180 dagar bör dock behållas.
Motsvarande möjlighet bör föreligga att ta i anspråk befälsanställda
som tillhör civilförsvaret.

Slutligen vill jag framhålla att ianspråktagande av personal med civilförsvar
splikt för beredskapstjänstgöring bör komma i fråga endast när det
är oundgängligen nödvändigt för att civilförsvaret skall kunna fullgöra
sina beredskapsuppgifter. Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen
att knappast mer än sammanlagt 10 000 personer skall behövas för
de åsyftade uppgifterna. Meddelas förordnande om beredskapstjänstgöring,
bör i första hand undersökas möjligheterna att ta i anspråk värnpliktiga
som är inskrivna i civilförsvaret. I viss utsträckning bör också befälsanställda
som tillhör civilförsvaret kunna utnyttjas. Vidare bör frivilliga användas
så långt det är möjligt. Det bör också erinras om att civilförsvarschefer
och distriktschefer ofta är anställda vid polis- och brandväsendet och
att de som sådana är skyldiga att motta uppdrag i civilförsvaret. För dem
gäller alltså att en beredskapstjänstgöring i första hand följer av uppdraget
och inte av civilförsvar splikten. Med hänsyn härtill torde civilförsvarspliktiga
i allmänhet i endast begränsad omfattning behöva inkallas till beredskapstj
änstgöring.

Meddelas förordnande om beredskapstjänstgöring förutsätts uppkommande
kostnader kunna bestridas från tillgängliga förslagsanslag för civilförsvaret.

En utökning av civilförsvarsplikten till att omfatta även beredskapsövning
nödvändiggör ändringar i 12 § 1—3 mom. civilförsvarslagen. Det
ankommer på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser som gör det möjligt
att för beredskapsövning ta i anspråk befälsanställda som tillhör civilförsvaret.

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet utarbetats
förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74). Lagändringen
bör träda i kraft den 1 juli 1970. Lagförslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet
som bilaga.1

Jag hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget inhämtas enligt 87 §
regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t
Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

1 Bilagan har uteslutits här. Förslaget i bilagan är likalydande med det förslag som är fogat
vid propositionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1970
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 2 mars 1970.

N ärvar ande:

f. d. justitierådet Regner,
regeringsrådet Martenius,
justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

Enligt lagrådet den 18 februari 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll
över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 6 februari 1970 hade Kungl. Maj:t förordnat, att enligt 87 § regeringsformen
lagrådets utlåtande skulle inhämtas över upprättat förslag till lag
om ändring i civilförsvarslagen.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Carl Ivar Skarstedt.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Knngl. Maj.ts proposition nr 59 år 1970

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
13 mars 1969.

Närvarande:

Ministern för'' utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,
Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Odhnoff, Wickman, Bengtsson,
Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande
över förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74).

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och
hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten