Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

1

Nr 31

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående regionmusik; given
Stockholms slott den 3 april 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Moberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås på grundval av förslag från 1968 års musikkommitté
att den nuvarande militärmusiken omorganiseras till en regionmusikorganisation
den 1 juli 1971. Regionmusiken föreslås få uppgifter inom såväl försvaret som det
allmänna musiklivet. En övervägande del av kapaciteten föreslås bli disponerad
för det allmänna musiklivet, där huvuddelen av insatserna skall ske inom rikskonsertverksamheten.
Viss kapacitet kommer dock att disponeras för direkta lokala
insatser. Verksamheten kommer främst att innefatta skolkonserter, framträdanden
i föreningsliv och vid vårdanstalter m.m. samt insatser till stöd för amatörmusiken.

Organisationen kommer att omfatta 22 musikavdelningar, vilka skall samverka
i åtta regioner. Musikavdelningar förläggs i huvudsak till de orter som i dag har
militärmusikkårer, med undantag för Eksjö och Göteborg. Verksamheten i varje
region skall ledas av en regionkapellmästare, biträdd av en musiksekreterare, och i
samverkan med företrädare för försvaret, rikskonserter och regionens kulturliv.
Den enskilda musikavdelningen leds av regionkapellmästare eller kapellmästare.
Det sammanlagda antalet musiker vid genomförd omorganisation kommer att uppgå
till 590. Personalen får civil status.

Nuvarande militärmusikerutbildning kommer att avvecklas. Den vid omorganisationen
anställda personalen bereds anställning i regionmusiken och i förekommande
fall fortsatt utbildning.

Slutlig ställning tas inte till utformningen av den centrala ledningen för verksamheten.
För genomförandet av omorganisationen kommer en organisationskommitté
att tillkallas.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 31

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:l
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 april

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng,
Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gei jer,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom

T. f. chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Moberg, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om regionmusik och
anför.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

3

1. Inledning

Våren 1968 lades i prop. 1968:45 fram förslag angående rikskonserter m. m.
Förslagen var grundade på konsertbyråutredningens betänkande Rikskonserter
(SOU 1967:9). I propositionen föreslogs bl. a. att militärmusikkårerna efter ytterligare
utredning skulle omorganiseras för att tillgodose såväl militära som civila
behov. Riktpunkten borde därvid vara att ungefär två tredjedelar av de ombildade
orkestrarnas insatser skulle kunna utnyttjas för rikskonsertverksamhet. Riksdagen
beslöt i överensstämmelse med de framlagda förslagen (SU 114, rskr 263).

Genom beslut den 5 april 1968 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för utbildningsdepartementet
att tillkalla högst fyra sakkunniga med uppdrag att utreda vissa
frågor rörande militärmusikkårerna. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade
dåvarande departementschefen såsom sakkunniga direktören Urban Rosenblad,
ordförande, direktören Nils L. Wallin, kanslirådet Stig Ogner och kanslirådet
Carl-Erik Virdebrant. De sakkunniga antog benämningen 1968 års musikkommitté.

Kommittén avgav den 31 mars 1969 betänkandet Regionmusik (SOU 1969:12).

Vidare har kommittén avgivit, den 14 oktober 1969 förslag till anslagsframställningar
för statens regionmusik m. m. avseende budgetåret 1970/71 och den
23 december 1969 tillsammans med teater- och orkesterrådet en skiss till ensembleskolning
för blivande musiker vid symfoniorkester och regionmusik.

Betänkandet har remissbehandlats varvid yttranden inkommit från följande
myndigheter och organisationer m. fl.

Överbefälhavaren — som bifogat yttrande från fortifikationsförvaltningen —,
försvarets civilförvaltning, försvarets personalvårdsnämnd, socialstyrelsen, statskontoret,
riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, kulturrådet, arbetsmarknadsstyrelsen; länsstyrelsen

i Blekinge län — som bifogat yttrande från Karlskrona stad —,
länsstyrelsen i Gotlands län — som bifogat yttranden från Visby stad och Visby
konsertförening —, länsstyrelsen i Gävleborgs län — som bifogat yttrande från
Gävle stad —, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som bifogat yttranden
från Göteborgs stad, Uddevalla stad, befälhavaren för Göteborgs och Bohus samt
Hallands försvarsområden, chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar, Kungl. Älvsborgs
kustartilleriregemente och Göteborgs teater- och konsertaktiebolag —, länsstyrelsen
i Hallands län — som bifogat yttrande från Halmstads stad —, länsstyrelsen
i Jämtlands län — som bifogat yttranden från Östersunds stad, Jämtlands
läns landsting och länsskolnämnden i Jämtlands län —, länsstyrelsen i Jönköpings
län — som bifogat yttranden från Eksjö stad, Jönköpings stad, Jönköpings
läns landsting och Kungl. Smålands artilleriregemente —, länsstyrelsen i Kalmar
län, länsstyrelsen i Kopparbergs län — som bifogat yttranden från Falu stad och

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

Borlänge orkesterförening —, länsstyrelsen i Kristianstads län — som bifogat
yttranden från Kristianstads stad och Kristianstads läns landsting —, länsstyrelsen
i Kronobergs län, länsstyrelsen i Malmöhus län — som bifogat yttranden från Hälsingborgs
stad, Malmö stad, Ystads stad, Föreningen Malmö stadsteater och Stiftelsen
Malmö konserthus —, länsstyrelsen i Norrbottens län — som bifogat yttrande
från Bodens stad —, länsstyrelsen i Skaraborgs län — som bifogat yttrande
från Skövde stad —, länsstyrelsen i Stockholms län — som bifogat yttrande från
Stockholms stad —, länsstyrelsen i Södermanlands län — som bifogat yttrande
från Strängnäs stad —, länsstyrelsen i Uppsala län — som bifogat yttrande från
Uppsala stad —, länsstyrelsen i Värmlands län — som bifogat yttrande från Karlstads
stad —, länsstyrelsen i Västerbottens län — som bifogat yttrande från Umeå
stad —, länsstyrelsen i Västemorrlands län — som bifogat yttranden från Sollefteå
stad och Västemorrlands läns landsting —, länsstyrelsen i Västmanlands län —
som bifogat yttranden från Västerås stad och Västerås musiksällskap —, länsstyrelsen
i Älvsborgs län — som bifogat yttrande från Borås stad —, länsstyrelsen i
Örebro län — som bifogat yttranden från Örebro stad, Örebro läns landsting och
länsarbetsnämnden i Örebro län —, länsstyrelsen i Östergötlands län — som bifogat
yttrande från Linköpings stad —;

Musikaliska akademien, teater- och orkesterrådet;

Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Landsorganisationen
i Sverige (LO) — som bifogat yttrande från Svenska musikerförbundet —, Statstjänstemännens
riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) som bifogat gemensamt yttrande från Försvarsväsendets
underbefälsförbund och Svenska underofficersförbundet;

Stiftelsen Institutet för rikskonserter, Sveriges Radio AB, Stiftelsen Malmö musikkonservatorium,
Folkliga musikskolan Ingesund, Konsertföreningen i Stockholm,
Nordvästra Skånes orkesterförening, Norrköpings orkesterförening, Stiftelsen
Malmö konserthus, Västerås musiksällskap, Örebro orkesterstiftelse, Kungl.
teatern;

Folkbildningsförbundet, Föreningen Fylkingen, Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar,
Sveriges orkesterföreningars riksförbund.

Särskilda skrivelser har inkommit från Norrköpings stad, Stiftelsen Stockholms
konserthus, Svenska marschfrämjandet och Teatrarnas riksförbund.

Beträffande åtskilliga av de framförda förslagen fordras inte beslut av riksdagen.
För överblickens och sammanhangets skull redovisas dock även vissa av dessa
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

5

2. Bakgrund

2.1 Nuvarande militära musikorganisation

Militärmusikens nuvarande organisation, omfattning och inriktning bygger i huvudsak
på statsmakternas beslut 1956 (prop. 1956:110, SU 121, rskr 279). Besluten
grundade sig på förslag från 1955 års militärmusikutredning. Vissa organisationsförändringar
har genomförts år 1960 (prop. 1960:110, SU 114, rskr 291),
och år 1962 (prop. 1962:55, SU 69, rskr 189).

Under innevarande budgetår är militärmusiken organiserad i 25 musikkårer,
lokaliserade på 24 orter, nämligen Stockholm (2 kårer), Uppsala, Visby, Strängnäs,
Västerås, Linköping, Jönköping, Eksjö, Växjö, Karlskrona, Kristianstad, Ystad,
Halmstad, Borås, Skövde, Uddevalla, Göteborg, Karlstad, Örebro, Falun, Sollefteå,
Östersund, Umeå och Boden. Av dessa kårer har första militärmusikkåren i
Stockholm en numerär av 37 man (typ I) och de övriga 24 man (typ II). Chef för
varje musikkår är en musikdirektör. Beslut om musikkårens tjänstgöring fattar
chefen för det förband dit kåren är förlagd.

Den centrala ledningen av militärmusikorganisationen åvilar chefen för armén
och chefen för arméstabens sektion 3 är personalkårchef för militärmusiken. I arméstaben
ingår även musikinspektören som är tjänstegrensinspektör för militärmusiken.
Vissa centrala uppgifter faller vidare på försvarsstaben och försvarets
materielverk.

Personalen bildar sedan år 1960 en gemensam personalkår. Rekrytering till
militärmusiken sker normalt efter genomgången grundskola. Huvuddelen av utbildningen
till militärmusiker sker internt inom organisationen. De sista två åren
av utbildningen sker till huvudsaklig del på musikhögskolan. Efter genomgången
utbildning får den färdige militärmusikern anställning på ordinarie musikunderofficerstjänst.
Organisationen omfattar totalt 641 tjänster, vilket antal inkluderar
furirer under utbildning. Härtill kommer musikelever, musikaspiranter samt viss
arvodesanställd personal.

Militärmusikens uppgifter ligger huvudsakligen inom försvaret men även till
inte ringa del inom det allmänna musiklivet. Vid utformningen av militärmusikens
nuvarande organisation togs stor hänsyn till det allmänna musiklivets behov.
Den rent militära musikutövningen omfattar i första hand tjänstemusik och paradmusik.
Till de militära uppgifterna räknas även vissa musikframträdanden för
statliga representativa ändamål. Till uppgifterna inom försvaret hör även att täcka
huvuddelen av förbandens behov av underhållningsmusik i olika sammanhang.
Inom det allmänna musiklivet gör militärmusiken insatser med olika offentliga
framträdanden på allmänna platser m. m. samt med konserter på vårdanstalter
och skolor m. fl. institutioner. Vidare medverkar militärmusiker i viss utsträck -

6

Kungl. Ma]:ts proposition nr 31 år 1970

ning i orkestrar tillhöriga Sveriges orkesterföreningars riksförbund. Slutligen är
militärmusiker utanför tjänsten ofta verksamma som lärare inom det allmänna skolväsendet
och i kommunala musikskolor.

För en utförligare beskrivning av militärmusikens nuvarande organisation och
uppgifter hänvisas till 1968 års musikkommittés betänkande.

2.2 1968 års beslut angående rikskonserter m. m.

I betänkandet Rikskonserter (SOU 1967:9) lade konsertbyråutredningen bl. a.
fram förslag angående en omorganisation av militärmusiken. Dessa förslag byggde
delvis på utredningsarbete utfört av organisationsnämnden för militärmusiken.
Förslagen innebar bl. a. att militärmusiken, utom de två stockholmskårerna, skulle
ingå som en integrerad del i rikskonsertverksamhetens orkesterorganisation.
Antalet kårer skulle enligt förslaget minskas med sex samtidigt som numerären
i de återstående ökades. Med utgångspunkt i av organisationsnämnden för militärmusiken
gjorda beräkningar fann konsertbyråutredningen att försvarets hela
behov av tjänste- och paradmusik och halva dess behov av underhållningsmusik
skulle kunna täckas genom att ca en tredjedel av den omorganiserade militärmusikens
kapacitet togs i anspråk. Resten av resurserna skulle komma det allmänna
musiklivet till godo.

I prop. 1968:45 angående rikskonserter m. m. anförde föredragande departementschefen
att militärmusikorganisationen borde utnyttjas för att tillgodose det
växande behovet av konsertverksamhet för allmänheten. I princip borde detta ske
i sådan utsträckning att den nuvarande musikorganisationens numerär i stort sett
kan bibehållas oförändrad. Mot bakgrund av remissbehandlingen av konsertbyråutredningens
förslag framhöll departementschefen att frågan om militärmusikens
organisation borde utredas ytterligare bl. a. med hänsyn till frågans samband med
symfoniorkestrarnas framtida uppgifter. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet
förordade föredragande departementschefen att endast ett principavgörande
skulle träffas, innebärande att en militärmusikorganisation bibehålls men
att den fortsatta planeringen skulle inriktas på att de befintliga militärmusikkårerna
efter ytterligare utredning i erforderlig omfattning omorganiserades för att tillgodose
såväl militära som civila behov. Riktpunkten borde därvid vara att ungefär
två tredjedelar av de ombildade orkestrarnas insatser skulle kunna utnyttjas
för rikskonsertverksamhet. Därvid borde en fördelning av kostnaderna ske mellan
försvaret och rikskonsertverksamheten i förhållande till utnyttjandet av orkestrarna.

Riksdagen biföll de framlagda förslagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

1

3. Förslag om statens regionmusik

3.1 Kommittén

3.1.1. Uppgifter m. m.

Som bakgrund till sina förslag gör 1968 års musikkommitté en genomgång av
de behov den nya musikorganisationen skall fylla och vilka arbetsuppgifter som
följer därav.

Försvarets behov av musik kan hänföras till vissa olika kategorier. Till
ren tjänstemusik hänförs musik vid truppmarsch samt visst musikutförande för
krigsorganiserade förband och musik vid samlingar för genomgångar o. d. Till
paradmusik hänförs musik i vissa ceremoniella sammanhang såsom korumgudstjänster,
inspektioner och högtidligheter inom förband. Vidare föreligger behov
av kontakt- och representationsmusik. Som exempel kan nämnas musik i samband
med regementets dag o. d., statsceremonier samt högvakts tjänsten i Stockholm.
Slutligen har försvaret visst behov av konsert-, underhållnings- och dansmusik
för personalvårdsändamål och fritidsverksamhet. Denna verksamhet riktar
sig i första hand till värnpliktiga. Vissa uppgifter som nu delvis fullgjorts av militärmusiken,
såsom kommunal representation och underhållningsmusik vid fester och
tillställningar anordnade av militär personalkår bör enligt kommittén i fortsättningen
inte hänföras till försvarets musikbehov. På grund av högvaktstjänsten och
olika statsceremoniella uppgifter är behovet av militärmusik särskilt stort i stockholmsområdet.
Kommittén framhåller vikten av att musikerna i Stockholm i den
nya organisationen får liknande möjligheter som sina landsortskollegor att medverka
i uppgifter inom det allmänna musiklivet.

De nämnda uppgifterna inom försvaret utgör huvudsakligen uppgifter för militärmusikkår.
Någon av musikaliska skäl vedertagen stämbesättning för en militärmusikkår
finns enligt kommittén inte. Som miniminumerär anges 18 man för
enklare tjänste- och paradmusik. I vissa sammanhang kan dock kårer om 30—40
eller t. o. m. 60 man erfordras. I sin genomgång av uppgifter inom försvarssektorn
understryker kommittén även behovet av stöd till musikaktiviteter bland värnpliktiga.
Behovet av underhållningsmusik bör enligt kommittén till huvuddelen tillgodoses
genom ensembler ur det allmänna musiklivet och omfatta musik som intresserar
en ungdomlig publik. Biåskårer av militärtyp bör dock alltjämt ha en
funktion att fylla. Vidare bör möjligheterna till musiklyssning genom diskotekanläggningar
öka. Insatser görs även för att stödja de värnpliktigas egna musicerande.
Kommittén anser det vara angeläget att detta stöd fortsätter och om möjligt
byggs ut, bl.a. under medverkan av personal i den nya musikorganisationen.

Vad gäller uppgifter inom det allmänna musiklivet konstaterar kommittén
inledningsvis att den nya musikorganisationen inte bör inriktas mot orkes -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

terverksamhet utan att rikskonsertverksamhetens behov av orkestermusik förutsätts
bli täckt genom avtal med de statsunderstödda symfoniorkestrarna. Rikskonsertverksamhetens
starkt differentierade uppgifter medför dessutom behov av
musikframträdanden av vitt skilda slag, företrädesvis av mindre ensembler och
enskilda artister. Behov av sådana insatser torde enligt kommittén i väsentlig utsträckning
kunna tillgodoses genom den omorganiserade militärmusiken. Den nya
musikorganisationen bör därför ges en så stor flexibilitet att ensembler av olika
art och storlek kan bildas inom de lokala musikenheterna.

Till de nya ensemblernas viktigaste uppgifter kommer att höra framträdanden
i skolor och inom föreningslivet. Det är enligt kommitténs uppfattning viktigt att
man söker nya former för att få kontakt med allmänheten och för att väcka och
behålla ett musikintresse hos en allt större publik. Verksamheten bör utformas på
sådant sätt att möjlighet ges till informella kontakter mellan publikgrupper och
artister. På den nya organisationen kommer att ställas krav på att den skall kunna
spänna över ett mycket vitt musikaliskt fält. Kommittén nämner gammal och ny
musik, seriös och populär musik, jazzmusik och folkmusik m. m.

Skolkonsertverksamheten har getts prioritet vid utformningen av rikskonsertverksamheten
och kommittén räknar med att en väsentlig del av det härigenom
uppkommande behovet av musiker och ensembler skall kunna täckas genom medverkan
av den nya organisationen. För skolkonsertverksamheten krävs insatser
av främst mindre grupper om 4—6 musiker. Vidare räknar kommittén med behov
av insatser inom ramen för Musik för Ungdom (MfU) för att stimulera ungdomens
musikintresse.

Vad gäller verksamhet för vuxen publik har kommittén utgått från att kvällskonserter
av traditionellt slag inte blir den nya musikorganisationens dominerande
uppgift. Förutom uppgifter i organisations- och föreningslivet nämner kommittén
musikframträdanden på sjukhus, pensionärshem och vårdanstalter av olika
slag. För detta behövs huvudsakligen mindre grupper och soloartister. Kommittén
framhåller att friluftskonserter för allmänheten, som nu ofta utförs av militärmusikkårer,
naturligen bör förekomma även i fortsättningen.

Den ensemblesammansättning och repertoar som krävs för att svara mot de
anförda behoven får enligt kommittén inte bindas i fasta former utan bör bli beroende
av idéer och strömningar inom olika delar av musiklivet och av den allmänna
musikpolitiska utvecklingen, där Institutets för rikskonserter initiativ bedöms
bli i hög grad vägledande. Som exempel på olika ensembletyper som verksamheten
nu kan inriktas mot nämner kommittén förutom olika slag av biåsorkestrar
bl.a. ensembler för underhållningsmusik, kammarorkestrar och andra ensembler
för kammarmusik samt ensembler för kyrkomusik, ny musik och folkmusik.
Vidare anser kommittén att genom den nya musikorganisationen ökade
möjligheter kan skapas att producera och sprida kammaropera i landet.

Kommittén behandlar även frågor angående utbyte och lån av musiker mellan
den nya musikorganisationen och övriga orkestrar och musikinstitutioner. I dag
utnyttjas militärmusiker ofta som förstärkning i flera av landets symfoniorkestrar.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

Kommittén finner ett fortsatt samarbete naturligt mot bakgrund av den användning
av symfoniorkestrarna inom rikskonsertverksamheten som man räknar med.
Visst utrymme bör därför skapas för medverkan i orkestrarna av den nya organisationens
musiker. Kommittén redovisar vidare samarbetet mellan militärmusiken
och amatörorkestrarna, främst de till Sveriges orkesterföreningars riksförbund
anslutna, vilka i hög grad är beroende av militärmusikernas insatser. Det är
enligt kommitténs mening önskvärt att tillfälle ges för yrkesmusiker att medverka
i amatörorkestrarna och att den nya organisationen utformas med hänsyn till sådant
samarbete. Kvalificerade amatörer bör även kunna medverka i den nya organisationens
ensembler.

I en sammanfattande bedömning av den fortsatta utvecklingen
konstaterar kommittén att stora krav kommer att ställas på den nya organisationen
vad gäller konstnärlig mångsidighet. Med utgångspunkt i bl. a. musikernas
intresseinriktning bör specialiserade enheter kunna utvecklas på olika håll. Denna
differentiering måste kunna kombineras med medverkan i militärmusikaliska uppgifter.
Kommittén understryker att differentieringen och breddningen av uppgifterna
inte kan åstadkommas med en gång vid en omorganisation av militärmusikkårerna.
Det blir en viktig uppgift för den nya organisationens ledning att,
med utgångspunkt i faktorer som aktuell personaltillgång, vidareutbildning och
rekrytering av kvalificerad personal och mot bakgrund av musikbehovet, leda en
planmässig utveckling. Kommittén framhåller vidare den viktiga roll den nya
musikorganisationen kan spela i Institutets för rikskonserter decentraliseringssträvanden
samt vikten av att arbetsformerna utformas i en företagsdemokratisk anda,
så att musikerna får delta i planering av repertoar och utformning av verksamheten.
Med hänvisning till behovet av samverkan med massmedia, stöd åt amatörmusicerandet
och ett rikt varierat musikutbud framhåller kommittén att den nya
organisationen genom en fördomsfri repertoarpolitik, flexibilitet och integrationsvilja
väsentligt bör kunna bidra till att skapa nya kontaktvägar mellan tonsättare,
musiker och publik.

3.1.2. Lokalisering och samverkan i regioner

Musikkommittén framhåller att de redovisade uppgifterna för att tillgodose den
framtida militära delen av musikbehovet förutsätter ensembler av ungefär nuvarande
sammansättning och omfattning. Detta förhållande liksom de militära förbandens
lokalisering talar enligt kommittén för att i huvudsak behålla nuvarande
utspridning av musikkårerna. Vad å andra sidan gäller de av kommittén föreslagna
uppgifterna inom det allmänna musiklivet, är dessa av så mångskiftande karaktär
att de ofta inte kan fullgöras inom ramen för en liten enhets resurser. På detta
område behövs därför en samordning och samverkan i större enheter. Förutom
för att lösa vissa musikuppgifter är enligt kommittén en verksamhet i större enheter
motiverad av de nya kraven på information, vidareutbildning och verksamhetens
planering. Enheter av de nuvarande militärmusikkårernas storlek är enligt

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

kommitténs bedömning i detta hänseende för små och kan i en ny situation isolera
och försvåra musikernas arbete samt begränsa musikorganisationens effektivitet
i dess helhet. Med hänsyn till behovet av större enheter är det enligt kommittén
i varje fall nödvändigt att musikorganisationen geografiskt indelas i ett antal
regioner. Varje region bör räknas som en enhet med gemensam konstnärlig och
administrativ ledning. I denna föreslås musikerna kunna omplaceras för olika
uppgifter. Med hänsyn tagen såväl till det militära som allmänna musiklivets behov
har kommittén funnit att musikorganisationen bör indelas i åtta regioner, med
anknytning till resp. övre Norrland, nedre Norrland, Bergslagen, stockholmsområdet
(inklusive Gotland), andra delar av östra Sverige, västra Sverige, sydöstra
Sverige och sydvästra Sverige. Gränserna mellan regionerna bör av praktiska skäl
i huvudsak sammanfalla med militärområdenas.

En fullständig samordning av resurserna skulle innebära att organisationens lokala
enheter skulle koncentreras på åtta platser. För en fortsatt spridning på ett
större antal orter talar dock enligt kommittén bl. a. hänsynen till militärmusikens
roll i det lokala musiklivet och musikundervisningen samt hänsynen till den befintliga
personalen. Genom att insatserna föreslås bli jämt fördelade på olika orter
i regionerna spelar dessutom inte lokaliseringen av enheterna avgörande roll. Kommittén
föreslår därför att nuvarande lokaliseringsorter behålls, med undantag av
Eksjö och Göteborg, samt att två eller tre enheter samverkar i varje region. En
av orterna i regionen blir huvudort med säte för regionens ledning. Dit bör även
förläggas en något större musikerstyrka än på övriga orter.

Kommittén har inte ansett tillräckliga skäl föreligga att framdeles förlägga musikpersonal
till Eksjö och Göteborg. Musikbehovet i Eksjö och Jönköping bedöms
sammanlagt inte vara större än att samma regionensemble kan utnyttjas. Med
sitt rikt utvecklade musikliv blir då Jönköping den naturliga förläggningsorten.
Den utbyggda rikskonsertverksamhetens möjligheter att stödja traktens musikliv
bör även beaktas i sammanhanget. Vad gäller Göteborg anser kommittén att de
samlade civila orkesterresurser som finns kan tillgodose det allmänna musikbehovet.
De relativt omfattande militära och representativa uppgifterna bör kunna
fullgöras av enheterna i Borås och Uddevalla. Genom att två kårer utgår ur musikorganisationen
möjliggörs enligt kommittén bl. a. en nödvändig personell förstärkning
av norrlandsregionernas resurser.

För den föreslagna musikorganisationen i varje region använder kommittén benämningen
regionmusik. Varje enhet benämns musikavdelning och hela den landsomfattande
organisationen statens regionmusik.

Kommitténs föreslagna fördelning av musikavdelningar och musikpersonal på
de åtta regionerna framgår av följande sammanställning. Den först angivna orten
i varje region föreslås bli huvudort. Utgångspunkt för beräkningar har i huvudsak
varit den sammanlagda numerären för nuvarande musikkårer inom resp. region.
Musikkommitténs förslag innebär dock i förhållande till nuläget någon förstärkning
för de båda norrlandsregionerna och en uttunning beträffande västra och
sydöstra Sverige.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

Lokalisering
Övre norrlandsregionen
Boden
Umeå

Musiker inom regionen
Nedre norrlandsregionen
Östersund
Sollefteå

Musiker inom regionen
Bergslagsregionen
Karlstad
Falun
Örebro

Musiker inom regionen
Stockholmsregionen
Stockholm
Visby
Uppsala

Musiker inom regionen
östra regionen
Strängnäs
Linköping
Västerås

Musiker inom regionen
Västra regionen
Skövde
Borås
Uddevalla

Musiker inom regionen
Sydöstra regionen
Växjö
Jönköping
Karlskrona

Musiker inom regionen
Sydvästra regionen
Kristianstad
Halmstad
Ystad

Musiker inom regionen

Musiker

(ungefärlig

fördelning)

55

55

75

105

75

75

75

....... 75

Summa 590

3.1.3. Organisation m. in.

Regionmusiken är enligt förslaget en statlig organisation som till övervägande
del skall stå till förfogande för rikskonsertverksamheten, vilken är organiserad i
stiftelseform. Organisationen skall emellertid samtidigt tillgodose speciella statliga
behov, främst för försvarets del. Kommittén anser att ledningen för regionmusiken
inte kan läggas hos vare sig Institutet för rikskonserter eller militär myndighet.
Musikorganisationen bör liksom hittills vara en organisatorisk enhet och bör vidare
ha en särskild ledning. Ledningsorganet bör få administrativa och organisatoriska
uppgifter och vara forum för överläggningar mellan huvudintressenterna. Till
denna särskilda ledningsorganisation bör däremot inte föras frågor som rör avnämarnas
målsättning för utnyttjandet av regionmusiken. Ansvaret för den centrala
konstnärliga ledningen bör i huvudsak läggas hos Institutet för rikskonserter.

En stark regional förankring av regionmusiken är enligt kommittén önskvärd,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

varför ansvaret för vissa ledningsfunktioner bör flyttas ut i regionerna. Regionmusikens
interna ledningsorganisation bör därför vara uppdelad i en central instans
och regionala instanser.

För den centrala ledningen av statens regionmusik bör enligt kommittén inrättas
en nämnd, som står direkt under Kungl. Maj:t och sorterar under försvarsdepartementet.
Nämnden bör benämnas statens nämnd för regionmusiken. Nämnden
bör bestå av fem ledamöter, som utses av Kungl. Maj:t och bland dem bör
finnas företrädare för försvaret och Institutet för rikskonserter. Vidare bör chefen
för nämndens kansli vara självskriven ledamot. Nämnden skall enligt förslaget ha
ansvar för personaladministration, dvs. bl. a. frågor om rekrytering, utbildning,
anställning, avsked, placering och löneförhållanden. Vidare skall nämnden svara
för anslagsframställningar, förvaltning av medel och materiel samt fördelningen
i stort av den tillgängliga kapaciteten på de båda avnämarna försvaret och rikskonserter.
Till uppgifterna hör även planering och utveckling av verksamheten
i linje med de mål som rikskonserter och försvaret satt upp inom sina resp. områden.

För den löpande förvaltningen bör till nämndens förfogande stå ett centralt
kansli under ledning av en administrativt och helst även musikaliskt kunnig chef.
Kanslichefen bör utnämnas av Kungl. Maj:t. På kansliet bör ankomma att bereda
frågor om resursplanering, personal, utbildning, ekonomi och material (häri innefattas
även ett centralt notförråd). Kansliet bör även svara för den allmänna tillsynen
av musikavdelningarna. Det samlade personalbehovet för kansliet inklusive
biträdespersonal bedöms till nio tjänstemän. De tjänstemän som har att svara
för planering samt utbildning och inspektion bör ha både musikalisk och administrativ
kompetens.

Principiella frågor rörande musikalisk kvalitet och repertoar bör Institutet för
rikskonserter svara för, beträffande den speciella militärmusikrepertoaren efter
samråd med försvarsstaben.

I övrigt bör vad gäller frågor om användningen av regionmusiken Institutet för
rikskonserter och försvarsstaben meddela erforderliga direktiv. Inom ramen för
den övergripande fördelningen av regionmusikens resurser svarar de bägge organen
för planeringen av användningen inom resp. område.

Kommittén förutsätter att inom Institutet för rikskonserter för detta ändamål
inrättas en särskild enhet samt att, på försvarssidan, en särskild musikenhet inrättas
inom försvarsstabens personalvårdsbyrå. Denna senare föreslås få ansvaret
även för regionmusikens utnyttjande i krig samt vissa utbildningsfrågor.

För den administrativa och konstnärliga ledningen av musikorganisationens
verksamhet inom regionen bör för var och en av de åtta regionerna finnas ett regionkansli.

Den administrativa ledningen inom regionen bör utövas av en musiksekreterare
som samtidigt ansvarar för regionkansliet. Denne skall enligt kommittén i samråd
med regionkapellmästaren samt representanter för Institutet för rikskonserter och
försvaret fördela regionens musikresurser mellan försvaret, rikskonsertverksam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

13

heten och eventuellt andra intressenter enligt riktlinjer som meddelas av statens
nämnd för regionmusiken. Musiksekreteraren skall vidare sammanställa och till
det centrala kansliet och berörda myndigheter avlämna rapporter och andra uppgifter
beträffande tjänsten, ombesörja transporter samt hålla fortlöpande kontakt
med Institutets för rikskonserter regionkansli och med militära myndigheter. Han
skall i samråd med berörda konstnärliga ledare fördela tider för repetitioner och
instuderingar samt handlägga regionens personalfrågor.

Den konstnärliga ledningen och ansvaret för den musikaliska kvaliteten på regionmusikverksamheten
bör åvila en regionkapellmästare i varje region. Regionkapellmästaren
bör också handha vissa utbildningsfrågor, stå till förfogande som
rådgivare åt och samråda med försvarets representant i frågor som rör de värnpliktigas
musikaliska fritidsaktiviteter.

Administrativt och lokalmässigt anser kommittén att regionkansliet i regel bör
kunna knytas till en militärområdesstab. För stockholmsregionens del bör anknytningen
ske till kommendanten i Stockholm och för sydöstra regionen till Kronobergs
regemente.

Musikorganisationens regionala ledning bör samverka med avnämarnas regionala
organ på resp. rikskonsert- och försvarssidan. Vad gäller rikskonsertverksamheten
förutsätts samarbetet ske med rikskonserters regionintendenter. Dessa har
bl. a. till uppgift att kartlägga behovet av musik i regionerna inom rikskonsertverksamhetens
ram samt inom ramen för tillgängliga resurser svara för att behoven
i möjligaste mån tillgodoses. Intendenterna förutsätts samverka med kommuner,
folkrörelserna samt kulturella m. fl. organ inom regionen. Kommittén föreslår
att denna rikskonserters regionala organisation byggs ut till att omfatta åtta intendenter
jämte biträden. På den militära sidan bör motsvarande kartläggning och
planering ske genom militärbefälhavamas försorg. Var och en av de sex militärområdesstaberna
bör därför förstärkas med en arvodesbefattning.

Varje musikavdelning bör ledas i konstnärligt avseende av en kapellmästare,
eller regionkapellmästare i de fall där musikavdelningen finns på regionens huvudort.
Vid stockholmsavdelningen bör regionkapellmästaren biträdas av en kapellmästare.
Kapellmästare skall även bl. a. svara för viss rådgivning vid planering
av musikaktiviteter bland värnpliktiga. Vid ledningen av musikavdelningens
verksamhet har en kapellmästare att arbeta efter de riktlinjer regionkapellmästaren
meddelar. Vid varje musikavdelning bör vidare bland musikerna utses en regementstrumslagare
som leder avdelningens uppträdande i formation som militärmusikkår.
Musikerna vid en musikavdelning kommer enligt förslaget att tjänstgöra
både inom försvaret och rikskonsertverksamheten. Inom ramen för tjänsten kan
dessutom falla vissa interna pedagoguppdrag samt viss tjänstgöring i kvalificerade
amatörensembler. Pedagogiska eller andra uppdrag utanför organisationen skall
enligt kommittén utföras på fritid och får ej hindra tjänsten. Utöver musikverksamheten
bör enligt kommittén musikerna kunna åläggas vissa militära uppgifter
som mobiliseringsförberedare och mottagningsförrättare. Enligt kommittén disponeras
ej lämplig personal inom försvaret för att ersätta militärmusikerna i här an -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

givna uppgifter. Kommittén räknar därför med att den del av personalen i den
nya musikorganisationen, som genomgått erforderlig grundläggande militärutbildning,
skall tills vidare tas i anspråk för ifrågavarande uppgifter i ett mobiliseringsskede.

Expeditions- och vissa förvaltningsgöromål vid militärmusikkårerna ombesörjs
f. n. av minst en musikunderofficer samt av musikdirektören. Detta innebär att
musikutbildad arbetskraft används för administrativa göromål, vilka bättre skulle
kunna fullgöras av för ändamålet utbildad personal. En sådan användning av kvalificerad
musikpersonal innebär enligt kommittén ett dåligt utnyttjande av musikerresurserna
och kommittén föreslår därför att vid varje musikavdelning skall
finnas en inspicient (vid musikavdelningen i Stockholm dessutom en vaktmästare)
som svarar för alla de praktiska göromål, som förekommer i samband med ensemblernas
tjänstgöring. Inspicienten skall se till att repetitionslokaler finns disponibla
för ensemblernas övningar. Vid repetitioner svarar han för att musikmateriel
finns på plats. Han skall ha hand om instrumentbeståndet och se till att erforderliga
noter finns tillgängliga och är kompletta. Dessutom bör han sköta vissa
administrativa uppgifter såsom att föra tjänstgöringsliggare, anmäla sjukdomsfall,
planlägga och genomföra transporter m. m. Kommittén förutsätter att skrivhjälp
kan erhållas bl. a. genom de militära förbandens försorg. Medel härför bör beräknas
under det nya anslaget till regionmusiken.

Kommittén berör även frågan om lokaler för regionmusiken. Då kostnaderna
för anskaffande av nya lokaler är stora bör på förbanden befintliga musiklokaler
av acceptabel kvalitet utnyttjas även av den nya organisationen. Vissa till- och
ombyggnader kan på sina håll bli aktuella. Då regionmusikens huvudsakliga insatser
kommer att ligga inom det allmänna musiklivet blir det emellertid enligt
kommittén i framtiden inte lika naturligt att förlägga musiklokalerna till militära
förband. Kommittén anser att det framgent bör ligga i kommuners och landstings
intresse att medverka till att regionmusiken får lämpliga lokaler för repetitioner
och framträdanden. Frågan rörande ansvaret för planering och kostnader liksom
andra frågor rörande lokalförsörjningen hör enligt kommittén till de frågor som
snarast bör utredas.

3.1.4. Personal

Det totala personalbehovet för statens regionmusik, då den nya
organisationen blivit fullt genomförd, har av kommittén beräknats till 688. Förutom
personal för fyllande av de funktioner, som nämnts vid den föregående redogörelsen
för kommitténs förslag till organisation, ingår här även viss aspirantpersonal
under utbildning. Det totala redovisade personalbehovet innebär en minskning
i förhållande till nuvarande militärmusikorganisation med 14 tjänster, varvid
dock är att märka att ett antal tjänster i den nuvarande militärmusiken är vakanta.
En redovisning av kommitténs förslag till personaluppsättning ges i följande
sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

15

Antal

tjänster

Statens nämnd för regionmusiken

Kansli ...................................... 9

Regionkanslier

Musiksekreterare ............................. 8

Regionkapellmästare .......................... 8

Musikavdelningar

Kapellmästare................................ 15

Inspicienter m. m............................. 23

Musiker..................................... 590

Aspiranter................................... 35

Totalt 688

Beträffande musikerpersonalen framhåller kommittén att den skall kunna medverka
i många olika sammanhang. En viss specialisering efter personliga förutsättningar
och konstnärlig inriktning är dock naturlig.

I den nuvarande militärmusikorganisationen kan kvinnliga musiker inte anställas.
Med hänsyn till de avsevärt förändrade förhållanden i olika avseenden som
uppkommer vid ett genomförande av regionmusikförslaget finns enligt kommittén
inte längre några motiv för denna begränsning. En stor del av verksamheten kommer
att äga rum inom det allmänna musiklivet och även inom försvaret kan flertalet
musikaliska uppgifter fullgöras likaväl av kvinnor som av män.

Beträffande personaladministrationen framhåller kommittén de fördelar som
nåtts med en gemensam personalkår för militärmusiken. Det är dock inte nödvändigt
att upprätta en särskild personalkår för regionmusiken utan en central personalförvaltning
bedöms ge samma fördelar.

Efter att ha behandlat de kompetenskrav som bör ställas på olika personalkategorier,
diskuterar kommittén olika frågor rörande personalens anställningsform
och löneförhållanden m. m.

I den nya organisationen bör det enligt kommittén finnas möjligheter att genom
omplacering och byte av musikaliska ledare främja det konstnärliga engagemanget.
Regionkapellmästare och kapellmästare bör därför tillsättas efter ansökan och
prov genom förordnande på viss tid.

I fråga om anställningsformen för musiker har kommittén övervägt olika alternativ
men inte funnit några avgörande skäl för att byta ut militärmusikernas hittillsvarande
löneplananställning mot annan anställningsform. Inom ramen för denna
bör ges möjlighet till avancemang till högre lönegrad och arvoden för vissa speciella
kvalificerade uppgifter. På så sätt bör man enligt kommittén skapa förutsättningar
för karriärgång för målmedvetna och duktiga musiker samtidigt som visst
stöd erhålls för ensemblernas kvalitativa utveckling.

Normalt bör anställning ske på tjänster som musiker och förste musiker. Som
alternativa befordringsgrunder till förste musiker anger kommittén visst antal
tjänsteår kombinerat med goda konstnärliga kvalifikationer eller ansökan och
prövning av musikaliska kvalifikationer inför befordringsnämnd e. d. Som fram -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

går i det följande vid behandlingen av vissa utbildningsfrågor, har kommittén föreslagit
att utbildningen normalt skall avslutas med ett ensembleskolningsår vid musikavdelning.
Under sådan ensembleskolning bör aspirantanställning ifrågakomma.
Möjligheter bör finnas att i regionmusiken direktanställa kompetenta musiker
som inte genomgått den normala utbildningen med ensembleskolning. Förutom
anställning på de fasta tjänsterna bör möjlighet finnas att arvodes anställa musiker
för längre eller kortare perioder.

Pensionsåldern bör enligt kommittén behållas vid 60 år, som nu gäller för militärmusiker.

Vid sina bedömningar avseende personalens status utgår kommittén från de
resonemang som tjänsteställningsutredningen förde i sitt betänkande (SOU 1967:
15) enligt vilka befälsrättens omfattning bör ligga till grund för en indelning av försvarets
personalgrupper i militär, civilmilitär och civil personal. Mot denna bakgrund
är såväl civilmilitär som civil status tänkbara för personalen i regionmusiken.
Med hänsyn dels till personalens anknytning till militära förband, dels till
att nuvarande musikpersonal, som kommer att utgöra stommen i de nya ensemblerna,
torde känna samhörighet med försvaret förordar kommittén att regionmusikens
musikpersonal hänförs till kategorien civilmilitär personal. Administrativ
personal liksom arvodesanställd musikpersonal bör ha civil status.

Kommittén har även behandlat den framtida utbildningen av musiker
för regionmusiken. Den grundläggande musikutbildningen bör ske inom det allmänna
utbildningsväsendet och militärmusikens hittillsvarande interna musikerutbildning
bör upphöra. Beträffande den allmänna utbildningens uppläggning
framför kommittén vissa förslag. Den sexåriga utbildningsgång kommittén utgår
från omfattar, efter det de studerande genomgått grundskola, en tvåårig musikfackskola
följd av en ettårig specialiserad instrumental och allmänmusikalisk utbildning
och två års studier vid musikhögskola, konservatorium eller musikskolorna
i Framnäs och Ingesund. Det avslutande utbildningsåret bör enligt kommittén
utgöras av en ettårig orkester- eller ensembleskolning vid regionmusik eller symfoniorkester.
Förslag till närmare riktlinjer för denna skolning har musikkommittén
och teater- och orkesterrådet lagt fram i en gemensam skrivelse. Härtill kommer
utbildning för uppträdande i militärmusikkår under exercismässiga former
samt viss vidareutbildning för uppgifterna i rikskonsertverksamheten. För den senare
föreslås Institutet för rikskonserter ansvara. Då den nya organisationen är
helt genomförd räknar kommittén med ett årligt rekryteringsbehov av ca 35 nyutbildade
musiker och har därför föreslagit att 35 aspiranttjänster för orkesterskolning
inrättas vid regionmusiken.

3.1.5. Riktlinjer för övergång till ny organisation

Övergång till den nya organisationen bör enligt kommittén ske från den 1 juli
1970. Som skäl för en snar övergång anges bl. a. befarade personalavgångar om
inte musikorganisationens framtida utveckling snarast kan fastställas. Vidare ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

17

gör införandet av regionmusiken en viktig förutsättning för rikskonsertverksamhetens
fortsatta utveckling. Från den föreslagna tidpunkten bör den nuvarande
militärmusikorganisationen upphöra och den nya organisationen formellt träda

1 kraft.

Kommittén framhåller dock att man inte kan räkna med att den nya organisationen
i sin helhet skall vara funktionsduglig vid angiven tidpunkt utan först avsevärd
tid därefter. Att bestämma de nya ensemblernas musikaliska inriktning och
därmed också deras sammansättning kräver enligt kommittén noggranna överväganden
liksom frågorna om den nu anställda personalens vidareutbildning för
anpassning till de nya uppgifterna. Kommittén framhåller att personaltillsättningar,
omplaceringar, och olika anskaffningsuppgifter är tidsödande åtgärder som måste
genomföras innan organisationen blir färdig och vinner stadga.

Oavsett vid vilken tidpunkt omorganisationen sker bör man enligt kommitténs
uppfattning alltså räkna med ett successivt genomförande. För att så långt
möjligt nedbringa tiden för uppbyggnaden av den nya organisationen föreslår kommittén
att en organisationskommitté tillsätts så snart principbeslut i organisationsfrågan
fattats. På denna kommitté bör ankomma att enligt direktiv av Kungl.
Maj: t vidta erforderliga planerings åtgärder. Organisationskommittén bör enligt
förslaget sålunda i samverkan med berörda myndigheter och Institutet för rikskonserter
planlägga de blivande ensemblernas verksamhet under den första tiden
efter omorganisationen med beaktande av då tillgängliga resurser, precisera regionindelningen,
lägga upp planer för vidareutbildningen av personalen i den nya
organisationen, förbereda tillsättning och prövningsförfarande, göra i övrigt erforderliga
personalplaneringar samt förbereda repertoarfrågor, materielanskaffningar
m. m. En annan väsentlig uppgift för interimsstyrelsen bör vara att förbereda anslagsframställningar
för budgetåret 1971/72.

Då den nya organisationen genomförs den 1 juli 1970 bör enligt kommittén
samtliga tjänster i regionmusiken inrättas. Vad gäller det praktiska genomförandet
av omorganisationen har inte kommittén gått in på detaljspörsmålen. Dock har
kommittén fört fram förslag beträffande vissa övergångsåtgärder i stort på det
personalorganisatoriska området, vilka man enligt kommitténs mening bör ta ställning
till redan i samband med principbeslutet om den nya organisationen.

Musikkommittén förutsätter att samtliga fast anställda inom militärmusiken bereds
fortsatt anställning inom den nya organisationen. Alla vid tidpunkten för
omorganisationen anställda militärmusiker på aktiv stat och särskild stat för övertaliga
bör sålunda föras över till den nya organisationen. De musiker som genomgått
musikunderofficersskola med godkända vitsord eller som vid särskild prövning
befunnits lämpliga för fast anställning i den nya organisationen bör därvid
erhålla tjänster vid regionmusiken. Då musikkommittén utgår från att de nya tjänsterna
kommer att inrättas som extra ordinarie, bör en särskild övergångsstat inrättas
för dem, som vid omorganisationstillfället innehar ordinarie tjänst vid militärmusiken.

Beträffande de militärmusiker som inte genomgått musikunderofficersskola med

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 31

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

godkända vitsord eller visat sig lämpliga att utan ytterligare utbildning erhålla
tjänst i den nya organisationen bör gälla att de på i princip oförändrade villkor
förs över i den nya organisationen. För sådan tjänsteman bör — med vakanthållande
av tjänst i den nya organisationen — inrättas personlig tjänst vid regionmusiken
som svarar mot den tidigare innehavda. Sådan övergångsvis inrättad
tjänst bör dock i likhet med övriga tjänster vid regionmusiken vara civilmilitär.
För innehavaren av sådan tjänst bör med avseende på förmåner utöver lön gälla
samma som för innehavare av »ordinarie» tjänst vid regionmusiken.

Musikaspiranter och musikelever som vid utgången av budgetåret 1969/70 är
anställda vid militärmusiken bör föras över till regionmusiken på då gällande löneoch
anställningsvillkor. För musikpersonal på övergångsstat och i reserven förutsätts
inte någon ändring i nuvarande förhållanden.

För sådan personal som vid tidpunkten för omorganisationen befinner sig under
utbildning bör övergångsvis särskilda tjänster eller utbildningsbefattningar inrättas.
Samtidigt bör musikertjänster hållas vakanta till sådant antal att denna
personal efterhand som den blir färdigutbildad kan beredas anställning som musiker
i den nya organisationen.

Även om alla tjänster i den nya organisationen framdeles skall tillsättas efter
ansökningsförfarande, bör enligt musikkommittén i samband med omorganisationen
detta förfarande endast tillämpas på tjänster för kapellmästare och regionkapellmästare,
medan i övrigt något ansökningsförfarande inte bör komma i fråga
vid förstagångstillsättningen av tjänster i den nya organisationen med personal
som den 30 juni 1970 innehar anställning vid militärmusiken. I fråga om placering
bör den nuvarande personalens önskemål inhämtas och i möjligaste mån beaktas.
I övrigt bör i fråga om omorganisationen tillämpas de allmänna principer
som är vedertagna.

Jämväl beträffande utbildningsorganisationen bör enligt kommitténs förslag vissa
övergångsanordningar komma till stånd. Kommittén erinrar om att elever, aspiranter
och furirer som ännu inte genomgått musikunderofficerskola torde ha tagit
anställning vid militärmusiken med den förutsättningen att de skall kostnadsfritt
på vissa villkor kunna erhålla den musikaliska skolning som innefattas i musikunderofficersutbildningen.
Med hänsyn härtill föreslår kommittén att utbildningen
för denna personal i den nya organisationen fortgår i någon form med upprätthållande
av minst samma kvalitet som musikutbildningen vid musikunderofficersskolan.
Utformningen av utbildningen förutsätts av kommittén komma att modifieras
och förändras i linje med musikorganisationens förändrade arbetsuppgifter
och den kommande utformningen av det allmänna musikutbildningssystemet. Kommittén
utgår därvid från att denna utbildning skall tillhandahållas personalen på
samma villkor som gäller för den som i nuvarande organisation är kommenderad
till musikunderofficersskolan. Efterhand som vid omorganisationen befintlig personal
genomgått den bör utbildningen avvecklas.

Inom den nuvarande militärmusiken är på grund av rekryterings- och avgångssituationen
ett antal tjänster vakanta. För att regionmusikorganisationen skall nå

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

avsedd omfattning fordras att under de närmaste åren ett antal färdigutbildade
musiker rekryteras. Ett tillskott av kvalificerade musiker bedöms även vara önskvärt
för att regionmusiken snabbt skall kunna inriktas mot de nya uppgifterna.
Med hänsyn tagen till situationen på musikerarbetsmarknaden och den väntade
genomströmningen av den övergångsvis fortsatta interna utbildningen bör enligt
kommittén den erforderliga uppbyggnaden fördelas på tre år. Efterhand som den
interna utbildningen avvecklas kan rekrytering på de föreslagna aspiranttjänsterna
ske.

3.1.6 Kostnader

Enligt riksdagens beslut år 1968 skulle riktpunkten för det fortsatta utredningsarbetet
vara att ungefär två tredjedelar av de ombildade militärmusikkårernas
insatser skulle kunna utnyttjas för rikskonsertverksamhet. Därvid skulle en fördelning
av kostnaderna ske mellan försvaret och rikskonsertverksamheten i förhållande
till utnyttjandet av resurserna. Kommittén har räknat med att regionmusikens
kapacitet uttryckt i musikertimmar skall utnyttjas i de förutsatta proportionerna.
Detta innebär att försvaret, då den nya organisationen är helt genomförd,
kan disponera överslagsvis 285 000 musikertimmar, vilket bedöms täcka hela
behovet av parad-, tjänste- och kontaktmusik samt merparten av försvarets behov
av underhållningsmusik för personalvårdsändamål. För det allmänna musiklivet
beräknas ca 565 000 musikertimmar stå till förfogande, vilket av kommittén bedöms
kunna innebära ca 5 000 skolkonserter och 5 000—10 000 framträdanden
av andra slag beroende på karaktären av dessa. Mot denna bakgrund föreslår kommittén
att kostnaden för statens regionmusik fördelas med en tredjedel på fjärde
huvudtiteln och två tredjedelar pa åttonde huvudtiteln. En sådan schablonmässig
fördelning av kostnaderna bedömer kommittén med nu föreliggande underlag vara
den enda möjliga. Sättet för fördelning av kostnaderna bör dock omprövas när
programbudgetering införts för försvaret.

Kommittén har i sitt betänkande uppskattat kostnaderna för en fullt genomförd
regionmusikorganisation till 25 916 000 kr. Denna beräkning avser pris- och kostnadsläget
i april 1968.

I sin anslagsframställning avseende regionmusiken budgetåret 1970/71 har
kommittén, delvis på grundval av ytterligare utredning, preciserat kostnaderna
för den nya organisationen under dess första verksamhetsår. Kommittén har under
hänsynstagande till 1970 års löneläge ställt upp följande förslag till utgiftsstat.

Avlöningar och arvoden m. m., förslagsvis

Lönekostnadspålägg, förslagsvis.........

Sjukvård ............................

Reseersättningar och transporter .......

Utbildning...........................

Expenser............................

därav engångsutgifter........................

Ersättning till STIM .................

Materiel ...........................

21 832 000
4 801 000
55 000
1 935 000
65 000
205 000
in ooo
45 000
500 000

29 438 000

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

Anslaget föreslås bli upptaget under fjärde huvudtiteln varifrån en tredjedel av
medlen eller 9 813 000 kr. anvisas. Genom överföring från åttonde huvudtiteln
anvisas enligt förslaget återstående två tredjedelar eller 19 625 000 kr.

Av de sammanlagda avlöningskostnaderna (inklusive lönekostnadspålägg) uppges
ca 24 milj. kr. utgöra kostnader för personal som direkt motsvaras av personal
i den nuvarande militärmusiken, medan ca 2,6 milj. kr. avser nytillkommande
personal, dvs. det centrala kansliet, den regionala administrativa lednings- och
serviceorganisationen samt viss nyrekryterad musikpersonal. Av övergångskaraktär
är de kostnader som beräknats för att fortsätta utbildningen av befintliga furirer
och aspiranter inom militärmusiken. Dessa kostnader, som består av lön till personal
under utbildning samt vissa omkostnader, har av kommittén beräknats till
ca 5,2 milj. kr. Dessa kostnader bortfaller i den takt utbildningen avvecklas. I
stället tillkommer efter hand kostnader för att bereda ifrågavarande personal anställning
på regionmusikens fasta musikertjänster samt för att under en treårsperiod
nyrekrytera viss färdigutbildad musikerpersonal. Vad gäller kostnadsslag
av omkostnadskaraktär redovisar kommittén de största ökningarna, jämfört med
nuvarande militärmusikorganisation, för reseersättningar och transporter. Detta
motiverar kommittén med den nya organisationens stora förväntade reseverksamhet
samt med att vissa transportkostnader som hittills bestritts över de militära förbandens
övningsanslag, i framtiden måste belasta musikorganisationens anslag.
Kommittén har inte tagit upp kostnader för de lokaler som f. n. disponeras på de
militära förbanden.

Förutom kostnaderna för den egentliga regionmusikorganisationen tillkommer
ökade kostnader för Institutet för rikskonserter, vilka redovisas i institutets anslagsframställningar,
samt för vissa i det föregående berörda förstärkningar på
försvarsstaben och militärområdesstaberna för att administrera försvarets utnyttjande
av regionmusiken. Dessa senare kostnader har av kommittén uppskattats
till 165 000 kr. Slutligen bedöms minskningen av musikorganisationens insatser
inom försvaret medföra ett medelsbehov om 2,6 milj. kr. för köp av underhållningsmusik
för personalvårdsändamål.

3.2 Remissyttranden

Grundtanken bekom förslaget om ett kvalificerat civilt utnyttjande av de resurser
som i dag ligger i militärmusikorganisationen hälsas med tillfredsställelse av flertalet
remissinstanser. Detta gäller särskilt de instanser som företräder lokal- och länsintressen.
Bl. a. ett flertal länsstyrelser och städer vitsordar den nuvarande militärmusikens
stora betydelse för en trakts musikliv och bedömer den föreslagna omorganisationen
bli av stor vikt för stimulans av musiklivet.

Huvudlinjerna i 1968 års musikkommittés förslag till omorganisation tillstyrks
av överbefälhavaren, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Blekinge, Gotlands, Gävleborgs,
Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Kristianstads, Norrbottens, Skaraborgs,

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

21

Stockholms, Södermanlands, Västernorrlands, Örebro och Östergötlands län,
Svenska musikerförbundet, Försvarsväsendets underbefälsförbund och Svenska
underofficersförbundet, Institutet för rikskonserter, Sveriges Radio, Konsertföreningen
i Stockholm och Göteborgs teater- och kons er tak tiebolag.

Institutet för rikskonserter diskuterar i sitt remissvar det enligt institutet framväxande
behovet av ett differentierat musikutbud och hävdar bl. a. att en ökad kännedom
om olika befolkningsgruppers attityder och möjligheter har påverkat rikskonsertverksamheten
mot en ökad selektivitet i utbud vid sidan av vad som bjuds
»en musikintresserad allmänhet». Nya grupper som på så sätt bör nås är enligt institutet
bl. a. skolelever, ungdom efter skolåldern, grupper som nås genom folkrörelserna
och folkbildningen samt geografiskt missgynnade grupper. För detta
behövs en flexibel musikalisk basresurs som kan arbeta i små grupper och med
stor rörlighet. I den föreslagna regionmusiken ser institutet en sådan resurs som
kan spela en viktig roll i ett socialt och geografiskt differentierat musikutbud liksom
i en samordning med amatörverksamhet.

Mot förslaget kritiska synpunkter framförs från olika håll mot vissa föreslagna
organisatoriska lösningar och mot förslagen om den huvudsakliga inriktningen av
regionmusikens verksamhet. Mot organisationen framförs erinringar av bl. a. försvarets
civilförvaltning, statskontoret, riksrevisionsverket, Musikaliska akademien,
kulturrådet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, folkbildningsförbundet
och skolöverstyrelsen. Kritik mot den föreslagna inriktningen av
verksamhetens utformning på den civila sidan förs fram av bl. a. skolöverstyrelsen,
kulturrådet och Musikaliska akademien.

I åtskilliga remissvar bedöms förslaget i nära samband med teater- och orkesterrådets
år 1969 framlagda förslag Orkesterorganisationen i Sverige m. m. (Stencil
teater- och orkesterrådet). Bl. a. kulturrådet och Musikaliska akademien anser
att förslaget som helhet inte ger en tillräckligt samlad bedömning av hela musiklivet
och inte tillfredsställande behandlar samordningen sinsemellan och med olika
övriga sektorer inom musikutbildning, lokalt musikliv och amatörverksamhet.

Avvägningen och inriktningen av regionmusikens uppgifter och fördelningen
av insatserna mellan avnämarna berörs av de flesta remissinstanserna.

Institutet för rikskonserter ställer sig positivt till de föreslagna reformerna vad
avser arbetsuppgifter och understöder kommitténs förslag att regionmusikerna
inte primärt skall bilda orkestrar utan utgöra grupper vilka skall kunna svara för
ett starkt differentierat musikutbud. Svenska musikerförbundet som i sitt svar i
stora delar hänvisar till vad som anförts av Institutet för rikskonserter framhåller
bl. a. att förslagen bör innebära intressanta arbetsuppgifter och stimulans för den
enskilde musikern. Statstjänstemännens riksförbund anser att förslaget innebär en
riktig inriktning av regionmusikens arbetsuppgifter. Svenska kommunförbundet
understryker att man biträder satsningen på skol- och ungdomskonserter och arrangemang
för nya publikgrupper med mindre ensembler.

Den roll som den nya organisationen kan spela för det regionala och lokala

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

musiklivet understryks av ett stort antal länsstyrelser och städer.

Försvarsväsendets underbefälsförbund och Svenska underofficersförbundet anser
sig i sitt gemensamma yttrande böra tillstyrka förslagen med tanke på vikten av
att säkerställa ett kvalificerat utnyttjande av musikerna men ifrågasätter samtidigt
om inte i viss mån tanken på en bibehållen militärmusikorganisation frångåtts.
Frågan om fördelningen militärt/civilt berörs även av Svenska musikerförbundet
som redovisar viss otillfredsställelse från dem som i första hand tagit anställning
som militärmusiker.

Vad avser förslagen med anknytning till musikbehovet inom försvaret, så
lämnas dessa i allmänhet utan erinran. Överbefälhavaren vitsordar det stora behovet
av tjänstemusik i stockholmsområdet och biträder i övrigt kommitténs förslag.
Därvid understryks att några kvalitativa avkall för militärmusikutövandet inte
är förenliga med 1968 års musikkommittés målsättning, vilken överbefälhavaren
delar, önskvärdheten av stöd till musikaktiviteter bland värnpliktiga understryks
av flera remissinstanser. Svenska musikerförbundet anser att en för liten insats
markerats på detta område. Kulturrådet hävdar att värnpliktigas musikaktiviteter
bör integreras med verksamheter inom samhället i övrigt medan Institutet för rikskonserter
framhåller att insatser på detta område kan ske inom ramen för Musik
för Ungdom (MfU). Vad avser resursfördelningen militärt/civilt anser kulturrådet
att denna bör ses över eftersom det grundläggande materialet daterar sig från 1962
och det militära behovet uppgetts vara minskande. Konsekvenserna av den omfattande
garnisonstjänstgöringen i Stockholm berörs av samtliga personalorganisationer
som hävdar att denna inte får ha till följd att personalen vid stockholmsavdelningen
får en arbetsfördelning med avsevärt större andel militärmusik än avdelningar
i övriga landet. Organisationerna i fråga förslår därför att viss garnisonstjänst
i Stockholm åläggs även övriga musikavdelningar i Stockholms närhet.

Vad gäller inriktningen av regionmusikens insatser i det allmänna musiklivet
mot skol- och föreningskonserter i små ensembler så tillstyrks denna
i stor utsträckning av lokala och regionala remissinstanser. Såsom tidigare berörts
biträds den även av bl. a. Institutet för rikskonserter, Svenska musikerförbundet,
Statstjänstemännens riksförbund och Svenska kommunförbundet.

Från ett stort antal länsstyrelser och städer påpekas den stora betydelse som
nuvarande militärmusiken har för den frivilliga musikutbildningen och för amatörverksamhet
inom orkestrar anslutna till Sveriges orkesterföreningars riksförbund
m. m. Det framhålls att dessa aktiviteter även i fortsättningen bör vara betydelsefulla
uppgifter för musikpersonalen.

Sveriges orkesterföreningars riksförbund påpekar i sitt svar att militärmusiker
f. n. medverkar med ca 20 000 timmar årligen i verksamheten inom de till förbundet
anslutna orkestrarna och att det enligt förbundet är angeläget att amatörmusicerandet
får utvecklas med stöd av professionella krafter. Även Svenska
musikerförbundet framför liknande synpunkter. Svenska kommunförbundet påminner
om rådande lärarbrist inom skolväsende och kommunal musikskola och
anser att tjänstgöringsförhållandena bör organiseras så att de lämnar möjlighet till

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

fortsatta läraruppgifter vid sidan av övrig verksamhet. Liknande synpunkter framförs
av skolöverstyrelsen.

Institutet för rikskonserter understryker vikten av stöd till amatörverksamhet
men framhåller samtidigt att amatörverksamheten är ett verksamhetsområde bland
flera andra och att en avvägning måste ske mellan olika behov.

Kommunernas behov av lärarkrafter bör enligt institutet under en övergångsperiod
beaktas. Långtidsplaneringen bör dock ske utifrån regionmusikens behov.

Kulturrådet anser att musikernas roll i musiklivet som helhet ej blivit tillräckligt
klarlagd och att inriktningen blivit alltför mycket inriktad mot konsertverksamhet.
För framtiden bör enligt kulturrådet den viktigaste insatsen ligga inte enbart
i framträdanden för lyssnande publik utan även i direkt stöd och stimulans till
musikalisk självverksamhet.

Musikaliska akademien anser att förslaget sett tillsammans med teater- och
orkesterrådets orkesterbetänkande inte ger den önskvärda helhetsbilden av musiklivet
den närmaste tioårsperioden. Beträffande regionmusiken anser akademien
att större uppmärksamhet borde ha ägnats körverksamhet och amatörmusik samt
efterlyser vidare bedömningar av beroendeförhållandet mellan lokal musikutbildning
och musiklivet i övrigt, samarbetsformer med massmedia samt samordningen
med orkesterverksamheten. Mer preciserade former för regionmusikens samarbete
med orkestrarna krävs även av bl. a. Teatrarnas riksförbund, Norrköpings orkesterförening
och Örebro orkesterstiftelse. I de nämnda yttrandena från Norrköping
och Örebro föreslås att ett antal militärmusiker förs över till de civila orkestrarna.

Vissa remissinstanser diskuterar de kvalitetsmässiga förutsättningarna att genomföra
det av kommittén uppställda programmet för verksamheten. Teatrarnas riksförbund
anser att kommittén förbigått frågan om militärmusikerna kvalitativt fyller
kraven för genomförande av bl. a. en stor del av rikskonsertverksamhetens skolprogram
och förordar att övergång till den nya organisationen sker successivt sedan
man genom provspelning kunnat godkänna musikerna för de nya uppgifterna.
Sveriges Radio varnar för att sätta ambitionerna högre än resurserna tillåter och
pekar på ett stort behov av underhållningsmusik och amatörstödjande verksamhet.
I nämnda avseenden bör enligt Sveriges Radio regionmusiken kunna fylla en
viktig uppgift i svenskt musikliv.

Vidare diskuteras i en del remissvar möjligheterna att upprätthålla en tillräckligt
stor framtida rekrytering på erforderlig kvalitetsnivå. Bl. a. Musikaliska akademien
och Teatrarnas riksförbund uttrycker farhågor för att kommitténs bedömningar
i detta avseende varit alltför optimistiska. Akademien hävdar att det av
1968 års musikkommitté och teater- och orkesterrådet i sitt orkesterbetänkande
beräknade rekryteringsbehovet förutsätter en fördubbling av kapaciteten beträffande
instrumentalistutbildningen.

Regionindelningen och lokaliseringen behandlas utförligt
av remissinstanserna. Behovet av en samverkan i regioner vitsordas i allmänhet.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser dock att en region bör bildas kring var

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

och en av de 22 avdelningarna. Kommitténs konkreta förslag till indelning och lokalisering
godtas av överbefälhavaren. Tillstyrkanden framförs även av länsstyrelserna
i Jämtlands, Kalmar, Kristianstads, Kronobergs, Malmöhus och Västerbottens
län. Den bibehållna spridningen på ett större antal orter hälsas med tillfredsställelse
av bl. a. Svenska kommunförbundet medan För sv ar sväsendets underbefälsförbund
och Svenska underofficersförbundet varnar för den tendens mot koncentration
till färre orter som man anser sig kunna spåra i kommitténs skrivningar.
En rad remissinstanser anser att regionindelningen och lokaliseringen skett alltför
mycket enligt militära indelningar och hävdar att utgångspunkten bör vara regionernas
kulturella och allmänna struktur och var det kulturella livet inom
regionerna naturligen har sin tyngdpunkt.

Riksrevisionsverket anser att en regionindelning bör vara helt fristående från
den militära och att en lösning bör bli beroende av kulturrådets pågående utredningsarbete.
Kulturrådet anser sambandet med övrigt lokalt och regionalt musikliv
inte vara tillräckligt klarlagt och uttrycker tveksamhet inför en regionindelning
som bygger på enligt kulturrådet ovissa bedömningar av militärmusikbehovet och
rikskonsertverksamhetens framtida utbyggnad. Kulturrådet hävdar att en fristående
regional organisation för den aktuella sektorn inte bör göras förrän regional
samordning med övrigt musikliv och kulturlivet i allmänhet prövats. Svenska kommunförbundet
finner en regionindelning efter militärområden ej vara självklar och
anser att frågan bör ses i samband med ytterligare utredning av regional kulturproduktion
och kulturdistribution betraktade i ett sammanhang. Liknande kritiska
synpunkter framförs även av Musikaliska akademien och länsstyrelserna i Värmlands
och Örebro län.

Vad gäller avgränsningen av de olika regionerna hävdar länsstyrelserna i Hallands
och Jönköpings län med hänvisning till bl. a. kommunikationsförhållanden
och områdenas kultur- och näringsgeografiska struktur att avdelningen i Halmstad
bör föras till samma region som Jönköping och Växjö samt att karlskronaavdelningen
förs till samma region som Kristianstad och Ystad.

Enligt förslaget skall musikavdelningar inte förläggas till två av de orter som
i dag har militärmusikkårer, nämligen Eksjö och Göteborg. Överbefälhavaren
redovisar invändningar från chefen för marinen samt berörda lokala och regionala
organ på den militära sidan. Överbefälhavaren anser sig dock böra godta kommitténs
förslag mot bakgrund av bl. a. kommitténs principiella resonemang om
önskvärdheten att behålla erforderligt antal spelbara avdelningar inom de uppdragna
personella ramarna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Göteborgs
stad föreslår att en musikavdelning bibehålls i Göteborg mot bakgrund av
bl. a. det stora militära och statsceremoniella behovet samt det stora behov av
skolverksamhet som föreligger i göteborgsområdet. Liknande synpunkter anförs
även av Svenska musikerförbundet och teater- och orkesterrådet.

Invändningar mot indragningen av kåren i Eksjö anförs av länsstyrelsen i Jönköpings
län, Eksjö stad, Jönköpings stad och skolöverstyrelsen. Det framhålls att
eksjömusikerna är verksamma som pedagoger och inom musikalisk bildnings -

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

verksamhet i en rad kommuner inom ett ganska vidsträckt område. Enligt de nämnda
instanserna skulle en indragning få svåra konsekvenser för musiklivet i det berörda
området eftersom kommunerna inte skulle ha möjlighet att bygga upp motsvarande
resurser och tillräckligt stöd inte skulle kunna lämnas av jönköpingsavdelningen.

Mot kommitténs val av huvudorter i regionerna anförs invändningar från några
lokala instanser med motiveringen att naturliga kulturella centra i vissa fall ligger
i andra orter än de föreslagna huvudorterna. Enligt Musikaliska akademien skulle
civila musikaliska motiv peka på följande lämpliga alternativ till de av kommittén
föreslagna: Örebro i stället för Karlstad, Västerås i stället för Strängnäs, Jönköping
i stället för Växjö och Umeå i stället för Boden.

Vad avser fördelningen av antalet musiker hävdar en rad instanser att norrlandsregionerna
inte blivit tillräckligt tillgodosedda och att en förstärkning av avdelningarna
i Norrland bör ske. Förslag av denna innebörd framförs av bl. a. länsstyrelserna
i Jämtlands och Norrbottens län, kulturrådet, Svenska kommunförbundet,
Svenska musikerförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Institutet för
rikskonserter och Teatrarnas riksförbund. Invändningar riktas även från åtskilliga
remissinstanser mot kommitténs förslag att huvudorten i en region skall få ett större
antal musiker än övriga orter inom regionen.

Regionmusikens allmänna organisation och centrala ledning
utformade enligt förslaget tillstyrks av överbefälhavaren som understryker vikten
av att krigsmakten erhåller erforderlig representation, så att den nya institutionen
på alla nivåer får den balans som erfordras för den dubbla uppgiften att tillgodose
såväl det civila musiklivet som krigsmaktens behov. Av de övriga instanser som
behandlar saken tillstyrks förslaget i huvudsak av Statstjänstemannens riksförbund
och, för en övergångsperiod, av Folkbildningsförbundet. Institutet för rikskonserter
betonar att organisationsförslaget bör anses som en utgångspunkt för det fortsatta
arbetet på regionmusikens genomförande. Erinringar mot vissa delar av den
allmänna organisatoriska uppbyggnaden framförs av Försvarsväsendets underbefälsförbund
och Svenska underofficersförbundet som anser att sammanhållande
instans saknas på de skilda nivåerna och som varnar för friktioner militärt/civilt
i en blandad organisation som den föreslagna. De båda förbunden föreslår att personalen
hålls samman i en gemensam personalkår under en personalkårchef. Beträffande
den centrala nämnden föreslår Svenska musikerförbundet att även arbetstagarsidan
skall vara representerad i den. Folkbildningsförbundet anser att
nämnden bör kompletteras med representanter för landstings- och kommunförbunden
samt folkbildningen.

Skolöverstyrelsen finner den centrala styrningen bli alltför stark och föreslår
att varje regionensemble skall ledas av en egen styrelse.

Flera remissinstanser anser att den föreslagna regionmusikorganisationen blir
alltför komplicerad och splittrad och att den bild av ledningen för hela musiklivet
som ges av regionmusikförslaget och teater- och orkesterrådets förslag om orkes3
— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 31

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

terorganisationen i Sverige blir alltför oklar. Synpunkter av detta innehåll framförs
bl. a. av kulturrådet och Musikaliska akademien. Akademien anser inte att
myndighetsfrågan blivit löst och förordar en inordning under teater- och orkesterrådet
som ett provisorium. Kulturrådet samt dessutom bl. a. statskontoret och
riksrevisionsverket förordar en samlad prövning av ledningsfrågorna med sikte på
att åstadkomma ett samlat ledningsorgan för hela musiklivet. Denna prövning bör
ses i samband med det pågående organisatoriska utredningsarbetet inom kulturrådet,
något som även hävdas av Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet
och Folkbildningsförbundet.

Vissa remissinstanser anser att organisationen fått en för stark anknytning till
försvaret. Teater- och orkesterrådet finner inga bärande skäl för att bibehålla en
stor musikerstyrka i en militär organisation och förordar en successiv överflyttning
av musiker till det civila musiklivet. Verksamheten bör sortera under utbildningsdepartementet
och ledningsorganet integreras med den musiknämnd rådet
föreslagit för den civila orkesterverksamheten. Försvarets civilförvaltning finner
det vara rationellt med tanke på utnyttjandet att föra över verksamheten under
utbildningsdepartementet och föreslår att administrationen inordnas i Institutet för
rikskonserter. En inordning i institutet förordas även av bl. a. Teatrarnas riksförbund.

Den föreslagna regionala ledningsorganisationen bör enligt
kulturrådet under ett uppbyggnadsskede begränsas till det minsta möjliga med
tanke på pågående regionala organisationsarbete inom kultursektorn. Teater- och
orkesterrådet ifrågasätter uppbyggandet av en ny regionalorganisation och föreslår
att den regionala ledningen integreras med Institutets för rikskonserter regionorganisation
och anknyts till länsbildningsförbunden. Folkbildningsförbundet framhåller
vikten av ett intimt samarbete med de intressenter som företräder regionen
själv. I övrigt framförs i vissa detaljer erinringar mot förslaget. Försvarsväsendets
underbefälsförbund och Svenska underofficersförbundet finner kompetensuppdelningen
mellan Institutets för rikskonserter regionintendenter och musiksekreterare
oklar och Statstjänstemännens riksförbund riktar en liknande anmärkning mot förhållandet
regionkapellmästare/musiksekreterare. Den föreslagna samförläggnmgen
mellan militära myndigheter och regionmusikens organ finner överbefälhavaren
vara rationell samtidigt som han anmäler att lokaler inte kan bedömas bli disponibla
på militärområdesstaberna utan begär viss ytterligare utredning. Försvaiets
civilförvaltning, teater- och orkesterrådet, Institutet för rikskonserter och Folkbildningsförbundet
avstyrker en förläggning till militärområdesstaber av regionkanslierna.

Vad gäller den regionala organisationen på avnäm arsidan
finner försvarets civilförvaltning att militärområdesstaberna ej är lämpliga för
handläggning av musikfrågor på den militära sidan och att en förstärkning av
dessa bör anstå. Kulturrådet anser att utbyggnaden av rikskonsertverksamhetens
regionorganisation bör anstå till dess förutsättningarna för regional distribution av

Kungl. Ma):ts proposition nr 31 år 1970

27

kultur blivit klarlagda. Institutet för rikskonserter påpekar att en förläggning av
regionintendenterna till samma orter som militärområdesstaber inte är självklar
och Folkbildningsförbundet förordar en nära anknytning till folkbildning och
kommuner.

Vad gäller musikavdelningar framhåller överbefälhavaren att förbandschefs
ställning i förhållande till musikavdelning bör ytterligare klargöras.

Frågan om lokaler för regionmusiken diskuteras i några remissvar. Överbefälhavaren
understryker i anslutning till bifogat yttrande från fortifikationsförvaltningen
att kvarstående frågor om ansvar för lokalplanering och kostnaderna
härför samt därmed sammanhängande service m. m. från militära myndigheter
snarast bör utredas. Institutet för rikskonserter instämmer i kommitténs bedömning
att kommuner bör kunna medverka till lokalfrågornas framtida lösning. Några
städer har också i remissvar uttryckt intresse härför.

Frågor rörande personalens ställning tas upp av åtskilliga remissinstanser.
Förslaget att musikpersonalen skall få civilmilitär status tillstyrks av överbefälhavaren.
Med hänsyn till de övervägande civila uppgifterna förordas däremot
civil status av en rad instanser, däribland försvarets civilförvaltning, riksrevisionsverket,
Musikaliska akademien, Svenska musikerförbundet, Institutet för rikskonserter
och Teatrarnas riksförbund. Vidare förordar bl. a. försvarets civilförvaltning,
teater- och orkesterrådet, Svenska musikerförbundet och Statstjänstemännens riksförbund
att regionmusikens personal bör jämställas med orkestermusiker vad avser
anställningsförhållanden, pensionsålder m. m. Beträffande kommitténs förslag
att musikpersonalen även i fortsättningen skall ha vissa uppgifter inom krigsmakten
som mobiliseringsförberedare m. m. invänder försvarets civilförvaltning att det enligt
verkets mening inte är rationellt att använda musikpersonal för militära uppgifter.
Liknande synpunkter framförs av Institutet för rikskonserter.

Vissa instanser tar vidare upp kommitténs förslag på utbildningsområdet.
Teater- och orkesterrådet stöder de i detta avsnitt framförda förslagen.
Bl. a. kulturrådet, Teatrarnas riksförbund och Malmö musikkonservatorium framhåller
att någon kategoriuppdelning i blivande regionmusiker och blivande orkestermusiker
inte bör göras i utbildningen. Vad gäller utbildning i orkester- och
ensemblespel framhåller Institutet för rikskonserter vikten av att en orkesterskola
skapas, gärna i anslutning till orkestrar och regionmusik. Musikaliska akademien
och Malmö musikkonserv atorium anser att orkesterutbildning på högskolenivå inte
bör förläggas utanför Stockholm, Göteborg och Malmö medan Folkliga musikskolan
Ingesund och Karlstads stad framhåller Folkliga musikskolans lämplighet
för sådan utbildning. Kulturrådet efterlyser pedagogiska moment i utbildningen
medan Försvarsväsendets underbefälsförbund och Svenska underofficersförbundet
anser att kommittén alltför vagt behandlat de militärmusikaliska delarna av utbildningen
och begär en överarbetning i denna del. Överbefälhavaren framhåller
vikten av att dessa moment i utbildningen planeras i samarbete med militära myndigheter.
Beträffande den föreslagna aspiranttjänstgöringen anser Statstjänstemän -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

nens riksförbund att denna bör utsträckas till två år för att ge tillräcklig rutin.
Svenska musikerförbundet erinrar i sammanhanget om de förslag om stipendiatplatser
vid de civila yrkesorkestrarna som framförs i annat sammanhang. Vikten
av en kraftig satsning på vidareutbildningen av nuvarande militärmusiker framhålls
bl. a. av Teatrarnas riksförbund. Vad avser den fortsatta utbildningen av den
personal inom den nuvarande militärmusiken som nu befinner sig under utbildning
understryker bl. a. överbefälhavaren att denna personal måste erhålla motsvarande
utbildning och framtida fasta anställning som ställts i utsikt då den rekryterades
till militärmusiken.

Vidare uppehåller sig remissinstanserna i viss utsträckning vid de frågor som
hänger samman med formerna för övergång till ny organisation.
Den föreslagna tidpunkten för övergången, 1 juli 1970, tillstyrks av överbefälhavaren,
teater- och orkesterrådet och Institutet för rikskonserter.

Försvarsväsendets underbefälsförbund, Svenska underofficersförbundet och
Svenska musikerförbundet förordar däremot att övergången sker den 1 juli 1971.
De båda förstnämnda förbunden framhåller, mot bakgrund av bl. a. framförda anmärkningar
mot ofullständigheter i de organisatoriska förslagen, att organisationen
först måste vara helt genomarbetad och att personalen sedan förhandlingar genomförts
bör ges skäligt rådrum inför anställning, omflyttningar etc. innan övergången
kan genomföras. Svenska musikerförbundet anser att övergången inte bör ske
förrän garantier för ett gott resultat kan ges och ställer sig därför tveksamt till
den tidigare tidpunkten. Ett senare genomförande än år 1970 förordas även av
bl. a. Norrköpings orkesterförening, Stiftelsen Malmö konserthus och Malmö
musikkonservatorium, vilket senare liksom Musikaliska akademien föreslår att övergången
till den nya organisationen sker etappvis. Teatrarnas riksförbund anser
att de olika kårerna först sedan de konstnärligt kunnat godkännas av Institutet för
rikskonserter skall föras över till regionmusikorganisationen.

Överbefälhavaren understryker att omorganisationen i vissa avseenden såsom
utbildning och personalomflyttningar måste ske successivt. Även Institutet för rikskonserter
framhåller att en successiv anpassning till de nya uppgifterna får ske.

Kulturrådet anser att ett principbeslut bör tas, men att detta bör begränsas till
förutsättningarna för planeringen av musikernas framtida arbetsuppgifter och utbildning,
det centrala ledningsorganets funktion under övergångstiden samt musikpersonalens
status. Övergången till de nya uppgifterna bör ske successivt. Den
framtida regionala organisationen bör däremot enligt rådet lämnas öppen i avvaktan
på resultaten av pågående organisatoriska utredningsarbete rörande kultursektorn
i dess helhet.

Vad slutligen gäller fördelningen av kostnaderna för statens regionmusik
anför överbefälhavaren att han, i brist på utredning om de dolda kostnaderna
nu och i framtiden, är beredd att godta följande kostnader för krigsmaktens
del, nämligen en tredjedel av de redovisade driftkostnaderna för regionmusiken,
kostnaderna för mottagarorganisationen inom försvaret samt kostnader för under -

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

29

hållningsmusik, som försvaret måste skaffa från annat håll genom att en del av organisationens
uppgifter inom försvaret bortfaller. Vidare bör de inte redovisade lokalkostnaderna
sänkas med två tredjedelar för försvaret. Kommande nyinvesteringar
bör belasta den civila sidan. Teater- och orkesterrådet anser att en del av kostnaderna
bör belasta primärkommuner och landsting.

4, Departementschefen

Under 1960-talet har en rad statliga åtgärder vidtagits för att åstadkomma
bättre möjligheter att ta del av teater, konst och musik för sådana grupper i samhället
som av geografiska eller sociala skäl varit missgynnade i detta hänseende.
Riksteaterverksamheten har getts ökade resurser och försöksverksamhet med riksutställningar
har inletts. År 1968 beslutade statsmakterna att rikskonsertverksamheten
efter fem års försök skulle byggas ut i permanenta former.

Militärmusiken, som i dag har musikkårer lokaliserade till 24 orter, har länge
utgjort en betydelsefull faktor i det kulturella livet med stark förankring i den bygd
där den är verksam. Utöver tjänstgöringen inom försvaret har militärmusikerna
gjort viktiga insatser inom det allmänna musiklivet genom offentliga framträdanden,
konserter i skolor och vid andra institutioner och medverkan i amatörmusikverksamhet
samt genom lärar- och instruktörsverksamhet. Vid dimensioneringen
av de nuvarande militärmusikresurserna har väsentlig hänsyn tagits till dessa insatser
i det allmänna musiklivet.

I det betänkande som låg till grund för statsmakternas beslut år 1968 om en
utbyggnad i permanenta former av rikskonsertverksamheten föreslog konsertbyråutredningen
att man, bl. a. för att på längre sikt tillgodose behovet av väsentligt
ökade resurser för rikskonsertverksamheten, skulle bygga upp särskilda regionensembler
på grundval av den befintliga militärmusikorganisationen. Utredningen
hade funnit att ca två tredjedelar av militärmusikens kapacitet skulle kunna tas i
anspråk för rikskonsertverksamhet.

Statsmakternas beslut år 1968 innebar att ett principavgörande träffades om
att en militärmusikorganisation skulle behållas och att planeringen skulle inriktas
mot en omorganisation för att tillgodose både militära och civila behov. En sådan
omorganisation borde dock genomföras först sedan visst ytterligare utredningsarbete
genomförts.

Detta utredningsarbete har utförts av 1968 års musikkommitté.

Inom försvaret föreligger enligt kommittén behov av militärmusik inom ramen
för den militära tjänstgöringen. Vidare finns behov av militärmusik vid kontaktoch
representationstillfällen med förs var sfrämjande syfte samt i vissa statsceremoniella
sammanhang. Inom försvaret finns också behov av underhållningsmusik för
personalvårdsändamål samt av handledning m. m. i samband med musikaktiviteter
bland de värnpliktiga. Enligt kommitténs bedömning kan försvarets behov av

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

tjänste- och paradmusik samt en del av de övriga musikuppgifterna inom försvaret
tillgodoses genom den nya musikorganisationen inom ramen för en tredjedel
av organisationens resurser.

För uppgifterna inom försvaret fordras enligt kommittén ensembler av i huvudsak
nuvarande militärmusikkårtyp. Ensemblernas sammansättning och storlek behöver
inte närmare fixeras. Kommittén anser att möjligheter bör finnas för framträdanden
med såväl mindre som större kårer, bl. a. genom samverkan av musikenheter
från flera orter.

Inom det allmänna musiklivet bör enligt musikkommittén den nya organisationen
kunna ställa resurser till förfogande för i första hand skolkonserter samt framträdanden
i föreningsliv, på vårdanstalter och vid friluftskonserter. Uppgifterna bör
fullgöras inom ramen för rikskonsertverksamheten.

Verksamheten bör enligt musikkommittén till stor del inriktas mot informella
typer av kontakt mellan musiker och publik. I musikorganisationens uppgifter föreslås
även ingå samverkan med befintliga orkestrar liksom insatser för amatörmusicerandet.
Direkt pedagogisk verksamhet utanför den egna organisationen bör däremot
inte reguljärt ingå i tjänstgöringen. För att svara mot de krav på mångsidighet
i musikutbudet som kommer att ställas bör enligt kommittén musikorganisationen
inriktas mot en differentierad verksamhet. Den enskilde musikern bör kunna medverka
i ensembler av flera olika slag. Kommittén ger här en rad exempel som sträcker
sig från kammarmusik till olika slags underhållningsmusik.

Enligt kommittén kräver skolkonsertverksamheten och den verksamhet som
siktar mot nya lyssnargrupper och nya miljöer en musikorganisation av sådan
flexibilitet att smärre ensembler av skilda slag och med stor rörlighet lätt kan bildas.
Kommittén betonar vikten av att den nya musikorganisationens verksamhet utformas
på ett sådant sätt att den kan bidra till att skapa nya kontaktvägar mellan
tonsättare, musiker och publik. Kommittén betraktar inte verksamhetens utformning
sådan den föreslagits i betänkandet som ett slutmål för organisationen utan
som grund för en utvecklingsprocess, som enligt kommittén skall göra det möjligt
för organisationen att på ett allt smidigare sätt anpassa sig till det framtida
musiklivets behov.

Remissbehandlingen av musikkommitténs förslag visar att militärmusiken betraktas
som en värdefull tillgång för musiklivet som helhet och att det anses angeläget
att man genom organisatoriska förändringar säkerställer ett kvalificerat utnyttjande
av dess resurser inom det allmänna musiklivet.

För egen del anser jag det angeläget att man nu tar ställning till huvuddragen
i de organisatoriska förändringar av militärmusiken som erfordras för att förverkliga
1968 års principbeslut. Ett omfattande detaljplaneringsarbete återstår,
inte minst på personalsidan, för att en omorganisation skall kunna genomföras.
Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet föreslår jag att omorganisationen
genomförs den 1 juli 1971. Det fortsatta planeringsarbetet bör grundas på
vissa allmänna riktlinjer för omorganisationen vilka jag i det följande avser att
ta upp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

31

Kommittén har föreslagit att hela den nya musikorganisationen skall benämnas
statens regionmusik och att de lokala enheterna skall kallas musikavdelningar.
Någon anledning att i benämningen särskilt markera den statliga karaktären föreligger
enligt min mening inte. I fortsättningen använder jag beteckningen regionmusiken
för den totala organisationen och beteckningen musikavdelningar för de
lokala enheterna.

Vad gäller regionmusikens allmänna ställning anser jag att flera skäl f. n. talar
för en sådan anknytning till försvaret som kommittén föreslagit. Dagens militärmusik
är en institution med långa traditioner och en utbrytning av musikorganisationen
ur sitt sammanhang i försvaret skulle medföra många omställningsproblem.
Hit hör frågor som hänger samman med personalens hittillsvarande anställningsformer
och frågor om lokalförsöjning. Jag föreslår därför efter samråd med chefen
för försvarsdepartementet att regionmusiken organisatoriskt tills vidare skall behålla
en anknytning till försvaret.

Musikkommittén har föreslagit att ca en tredjedel av den nya organisationens
musikresurser skall användas för uppgifter inom försvaret och ca två tredjedelar
för uppgifter inom det allmänna musiklivet. För att inte den personalvårdande
musikverksamheten inom försvaret, som enligt förslaget i mindre grad än nu skulle
kunna utnyttja musikorganisationen, skall försvåras, räknar jag emellertid med
att insatserna för försvaret behöver uppgå till en något högre andel än vad
kommittén föreslagit. Avvikelser från den generella fördelningen av resurserna
bör på grund av särskilda förhållanden kunna medges för verksamheter på enskilda
orter. Detta gäller särskilt stockholmsområdet, där bl. a. högvaktstjänsten
ställer proportionellt större krav på verksamhet för försvaret än i övriga delar av
landet. Det är dock samtidigt ett starkt önskemål att de musiker som är förlagda
till Stockholm till rimlig del får fullgöra uppgifter inom det allmänna musiklivet,
något som bl. a. framhållits av berörda personalorganisationer. Jag anser därför
att tjänstgöringen bör ordnas så att stockholmsmusikernas insatser till omkring
halva sin omfattning sker inom det allmänna musiklivet.

Vid remissbehandlingen har förslagen om ett vidgat utnyttjande av den nuvarande
militärmusikens resurser inom det allmänna musiklivet i de former som kommittén
angivit fått ett övervägande positivt mottagande. Intresset härför har
kommit till uttryck särskilt hos berörda lokala och regionala instanser.

Syftet med utbyggnaden av rikskonsertverksamheten och motsvarande riksomfattande
verksamheter på andra konstområden har varit att bereda människorna
större rättvisa vad gäller möjligheter att komma i kontakt med olika slag av konstyttringar
och kulturella aktiviteter. På musikområdet har därvid en riktlinje varit
att, som komplement till utbudet i massmedia, öka möjligheterna till kontakt med
direkt framförd musik och därigenom ge variation i musikupplevelserna och stimulera
musikintresset både bland de redan intresserade och bland nya lyssnargrupper.
Huvudvikten i rikskonsertverksamheten har hittills lagts på skolsidan. Vad gäller
verksamheten utanför skolan framhölls i propositionen ang. rikskonserter m. m.
att man vid sidan av utbyggnad av kvällskonserter i traditionell mening borde läg -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

ga stor vikt vid nya former av konserter, t. ex. inom föreningslivet, vid militärförläggningar
och vårdanstalter etc. I dessa sammanhang borde regionala musiker
och ensembler kunna tas i anspråk.

Inom skolkonsertverksamheten och i en verksamhet som siktar mot nya lyssnargrupper
och nya miljöer behövs, som musikkommittén framhållit, en musikorganisation
av sådan flexibilitet att smärre ensembler av skilda slag lätt kan bildas.
Vidare är det viktigt att ensemblerna lätt kan nå ut till olika miljöer i skilda delar
av landet. Med sin geografiska spridning och med sin förankring i de bygder där
den är verksam utgör militärmusiken enligt min mening en god grund för en sådan
organisation. Mot denna bakgrund delar jag kommitténs bedömning av vilka
huvuduppgifter den nya musikorganisationen bör ha. Givetvis blir den framtida inriktningen
av verksamheten beroende av utvecklingen inom musiklivet och resultaten
av den allmänna översyn av kulturpolitikens mål och medel som pågår inom
bl. a. kulturrådet.

Jag vill i detta sammanhang stryka under kommitténs uttalande att en breddning
av verksamheten inte kan åstadkommas på en gång utan att det är fråga om en
utveckling på längre sikt, varvid hänsyn måste tas till musiklivets utformning i
framtiden. Inom flera av dagens militärmusikkårer har på senare år en god grund
lagts för en sådan utveckling. Denna utveckling blir beroende av dels ett målmedvetet
genomförande av den vidareutbildning av nuvarande militärmusiker som Institutet
för rikskonserter inlett, dels den framtida rekryteringen av de olika slag
av musiker verksamheten kräver. En breddning av verksamheten bör kunna ge
uppgifter även åt sångare och åt andra instrumentalister än orkestermusiker.
Det bör vidare vara naturligt att den nya musikorganisationen samverkar med
andra musiker och musikinstitutioner, antingen så att musiker utifrån vid skilda
tillfällen förstärker de olika ensemblerna eller så att regionmusikens personal medverkar
i andra institutioners verksamhet. Särskilt bör uppmärksammas det samarbete
som redan nu finns mellan militärmusiken och de statsunderstödda symfoniorkestrarna
samt orkestrarna i Västerås och Örebro.

Kommittén har i sitt förslag berört även betydelsen av att amatörmusiken får
tillfälle att utvecklas med stöd av professionella krafter. Vissa remissinstanser,
däribland kulturrådet, har framhållit att ännu större vikt borde läggas vid stöd till
musikalisk självverksamhet bland allmänheten.

Jag finner det vara naturligt att man genom den nya musikorganisationen stöder
den musikaliska amatörverksamheten. Ett sådant stöd har ju f. ö. i inte oväsentlig
utsträckning lämnats genom den nuvarande militärmusikorganisationen och betydelsen
av detta har vitsordats av både musikkommittén och åtskilliga remissinstanser.
Stödet till amatörmusikverksamheten kan ta den formen att musiker ur regionmusiken
medverkar som stämledare och instruktörer i amatörensembler. Jag
vill i sammanhanget stryka under att inte bara instrumentalensembler utan även
körverksamheten bör kunna dra nytta av medverkan av musiker och ensembler
ur regionmusiken. Formerna för samverkan med amatörmusikverksamhet liksom

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970 33

med professionella musikinstitutioner torde få övervägas i det fortsatta planeringsarbetet.

Vid disponeringen av regionmusikens insatser i det allmänna musiklivet bör
enligt min mening den del av resurserna som kommer att finnas tillgänglig för
sådana uppgifter inte bindas vid medverkan enbart inom rikskonsertverksamheten
utan också kunna utnyttjas för direkta insatser inom det regionala och lokala musiklivet.

Vid remissbehandlingen har bl. a. skolöverstyrelsen och Svenska kommunförbundet
berört betydelsen av musikernas möjligheter att verka som musiklärare
och instrumentalpedagoger inom skolväsende och frivillig musikutbildning samt
uttalat sig för att sådan verksamhet bör ingå i tjänstgöringen. Jag delar dock i detta
avseende musikkommitténs uppfattning att sådana pedagogiska uppgifter utanför
organisationen inte utgör typiska uppgifter för musikerna och därför inte skall fullgöras
inom ramen för tjänsten. Med tanke på den brist på musikpedagoger som
f. n. råder på många håll i landet bör dock tills vidare tjänstgöringen i den nya
musikorganisationen i förekommande fall planeras så att pedagogisk verksamhet
av angivet slag underlättas.

Jag går nu över till frågan om i vilken mån den nuvarande militärmusiken bör
omorganiseras för att svara mot de nya uppgifterna. Kommittén föreslår att nuvarande
lokalisering av de lokala enheterna i huvudsak behålls. Detta motiveras
med bl. a. de militära förbandens lokalisering och därmed förutsättningarna för
den militära delen av verksamheten samt musikkårernas förankring i det lokala
musiklivet. Även åtskilliga remissinstanser har framhållit önskvärdheten av att
man behåller en stor geografisk utspridning av enheterna. För egen del ansluter
jag mig till det framlagda kommittéförslaget som innebär att musikenheter behålls
på nuvarande orter med undantag för Göteborg och Eksjö.

Kommittén har vidare föreslagit att de lokala enheterna skall samverka inom
åtta regioner och att musikverksamheten inom var och en av dessa regioner skall
betraktas som en enhet. Varje region skulle omfatta två eller tre lokala musikenheter.
Som främsta motivering anges, att den avsedda rikt differentierade verksamheten
inte kan åstadkommas inom ramen för varje lokal enhets resurser, utan
att en viss specialisering och samverkan krävs för att ett område skall kunna försörjas
med olika typer av musik på ett önskvärt sätt. Kommittén har i betänkandet
skisserat en regionindelning som i huvudsak utgår från landets indelning i militärområden.

Behovet av samverkan i regioner finner jag vara väldokumenterat. Det har också
vitsordats av flera remissinstanser. Jag anser därför att de lokala musikenheterna
bör samordnas vad gäller musikverksamhet och administration i grupper om två
eller tre. Frågan om verksamhetens indelning i regioner har samband med det
utredningsarbete om regional och lokal samordning av kulturaktiviteter som pågår
inom bl. a. kulturrådet. För egen del anser jag det vara angeläget att den nya musikorganisationen
redan från början får sådana förutsättningar för regional samverkan,

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

som jag just har berört. Detta behöver inte hindra senare anpassningar till eventuella
förändringar av kulturlivets organisatoriska struktur. Jag förordar därför att verksamheten
för den nya musikorganisationen indelas i åtta regioner och att musikavdelningarna
inom dessa regioner samverkar i huvudsak på det sätt som musikkommittén
föreslagit. I varje region bör en av stationeringsorterna bli huvudort med
säte för den regionala ledningen. Kommitténs förslag till val av huvudorter kan
enligt min mening i huvudsak godtas. I förhållande till musikkommitténs förslag
om regionindelning anser jag att följande ändringar bör göras. Halmstad bör i
stället för Karlskrona föras till samma region som Jönköping och Växjö. Jönköping
bör bli huvudort i denna region. Karlskrona i sin tur bör föras till samma
region som Kristianstad och Ystad. Den närmare avgränsningen av regionerna
bör övervägas i det fortsatta planeringsarbetet. En utgångspunkt bör därvid vara
att inget län bör delas och tillhöra mer än en region.

Kommitténs förslag till fördelning av musikpersonalen på regioner och lokala
enheter har vid remissbehandlingen utsatts för viss kritik. Åtskilliga instanser har
hävdat att norrlandsregionerna bör förstärkas ytterligare och att musikavdelningen
på en regions huvudort inte nödvändigtvis bör ges större numerär än övriga avdelningar.
Jag delar denna uppfattning och anser att den fortsatta planeringen bör
inriktas på att de båda nordligaste regionerna, inom ramen för den totalt tillgängliga
personalstyrkan, förstärks med ca 10 musiker vardera jämfört med musikkommitténs
förslag. Vad gäller de lokala enheterna finner jag att hittills vunna erfarenheter
inte ger underlag för annan personalfördelning än att musikavdelningarna
på huvudort och övriga orter får i huvudsak samma numerär. Ett undantag
gäller här för avdelningen i Stockholm, vilken bör ha en numerär av den storleksordning
som kommittén avsett. Med hänsyn till att ingen musikenhet i fortsättningen
blir förlagd till Eksjö bör musikavdelningen i Jönköping, för att omställningen
för området i fråga skall underlättas, kunna få en något större numerär än
vad som följer av det tidigare sagda.

Jag övergår nu till att närmare behandla regionmusikens organisation.

På central nivå bör ansvaret ligga för den övergripande planeringen, för personaladministration,
för budgetfrågor och för förvaltning av medel och materiel.
Inom ramen för ett centralt organ bör samråd kunna ske mellan företrädare för
försvaret och för det allmänna musiklivet — i första hand rikskonsertverksamheten
— och på grundval härav bör fördelningen i stort av den tillgängliga kapaciteten
på olika verksamhetsområden göras. Frågan om ledningen av denna sektor av
musiklivet hänger samman med hur tillsynen och ledningen för orkesterväsendet
organiseras samt med de ytterligare organisationsfrågor inom övriga delar av kulturlivet
som f. n. utreds av bl. a. kulturrådet. Mot denna bakgrund är jag nu inte
beredd att ta slutlig ställning till frågan om den centrala ledningsorganisationens
utformning.

I frågor som rör repertoar och musikalisk kvalitet för regionmusikens medverkan

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

35

i rikskonsertverksamheten och inom försvaret bör Institutet för rikskonserter dra
upp de allmänna riktlinjerna. Institutet bör därvid i frågor som rör militärmusikrepertoar
samråda med överbefälhavaren. Institutet bör tills vidare även ha ansvaret
för att vidareutbilda nuvarande militärmusiker för de nya uppgifterna.

Det är enligt min mening av stor vikt att regionmusiken får en stark förankring i
de regioner där den skall verka. Det är därför önskvärt att en betydande del av
ledningsfunktionerna och ansvaret för verksamheten läggs på regional nivå.

Som jag tidigare berört bör regionmusiken inom varje region betraktas som en
enhet. De olika ensemblerna kommer sannolikt oftast att bildas inom ramen för
de enskilda musikavdelningarna. Genom specialisering i olika riktningar bör avdelningarna
i en region tillsammans kunna täcka vidare musikområden än vad en
enskild musikavdelning kan. I vissa sammanhang kan en direkt samverkan mellan
olika avdelningar bli naturlig, t. ex. vid sammansättning av större militärmusikensembler
eller andra specialensembler och vid samverkan med andra musikinstitutioner.

För den regionala ledningen har kommittén föreslagit att ett regionkansli skall
finnas på en av regionens stationeringsorter. Kansliet bör enligt förslaget förestås
av en musiksekreterare, som svarar för den administrativa ledningen. För regionens
musikaliska ledning har kommittén föreslagit en regionkapellmästare.

Liksom musikkommittén anser jag, att det är viktigt att musikpersonalen kan avlastas
administrativa uppgifter. För den administrativa planeringen och förvaltningen
bör därför inom varje region finnas en musiksekreterare. Ytterst ansvarig
för regionmusikens verksamhet i dess helhet inom regionen bör dock en regionkapellmästare
vara. Denne är samtidigt ledare för den musikavdelning som finns
förlagd till regionens huvudort. Till den regionala ledningens uppgifter bör höra
att ansvara för musikalisk kvalitet och repertoar inom regionen och att planera
den samlade musikaliska verksamheten vid regionens musikavdelningar. Vidare
bör det ligga på den regionala ledningen att i detalj fördela regionmusikens kapacitet
på olika ändamål inom den allmänna ramen för verksamheten. Planeringen av
verksamheten inom regionen bör ske i nära samverkan med företrädare för rikskonsertverksamheten,
regional militärmyndighet och övriga regionala och lokala
intressenter inom kulturlivet.

I enlighet med var jag tidigare berört anser jag att viss del av musikresurserna
bör kunna disponeras av den regionala ledningen för direkta insatser i regionens
musikliv.

Verksamheten vid den enskilda musikavdelningen bör, som kommittén föreslagit,
ledas av en kapellmästare eller regionkapellmästare. Med tanke på stockholmsavdelningens
storlek finner jag att regionkapellmästaren där bör biträdas av en
kapellmästare. För att musikpersonalen helt skall kunna ägna sig åt musikverksamheten
och inte behöva betungas med administrativa uppgifter bör, i överensstämmelse
med kommitténs förslag, vid varje musikavdelning finnas personal för inspicientuppgifter
m. m.

Enligt min mening är det väsentligt att förutom kapellmästaren även musikerna

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

deltar i planeringen av den musikaliska verksamheten. I den fortsatta planeringen
bör därför utarbetas former för samarbete mellan kapellmästare, musiker och
övrig personal vid regionmusikens musikavdelningar.

Frågorna om hur utnyttjandet av regionmusiken skall administreras inom rikskonsertorganisationen
och inom försvaret bör prövas i annat sammanhang.

Kommitténs förslag att musikpersonalen skall ha civilmilitär status har kritiserats
av åtskilliga remissinstanser. Med hänsyn till att musikernas uppgifter är av övervägande
civil karaktär föreslår jag att personalen vid regionmusiken får civil
status. Några särskilda militära åligganden utanför musikverksamheten bör inte
vara knutna till de nya tjänsterna vid regionmusiken. Något speciellt krav på fullgjord
värnpliktstjänstgöring behöver enligt min mening inte upprätthållas för anställning
vid regionmusiken. Liksom kommittén räknar jag med att såväl män som
kvinnor kan anställas i organisationen.

Kommitténs förslag till personaluppsättning och tjänstetyper är enligt min mening
i huvudsak väl avvägt. Vid regionmusiken bör således finnas tjänster som
regionkapellmästare, kapellmästare, musiksekreterare, inspicient, förste musiker
och musiker. För att musikavdelningarna skall få en tillfredsställande sammansättning
och kunna fullgöra sina planerade uppgifter bör musikerpersonalen —
dvs. musiker och förste musiker — omfatta sammanlagt 590 tjänster, när organisationen
blivit helt genomförd. Kommitténs förslag om aspiranttjänster vid regionmusiken
är jag inte beredd att ta ställning till, förrän den framtida organisationen
av musikerutbildningen blivit närmare fastlagd. För att en fortlöpande förnyelse
av musikverksamheten skall kunna säkerställas bör tidsbegränsade förordnanden
övervägas för tjänsterna som regionkapellmästare och kapellmästare. Liksom kommittén
finner jag att det är befogat att möjligheter hålls öppna att för kortare tid arvodesanställa
specialister av olika slag. För vissa ledaruppgifter, när enheter ur
regionmusiken tjänstgör som militärmusikkår, bör vid varje musikavdelning någon
bland musikerpersonalen förordnas som regementstrumslagare.

Liksom kommittén anser jag att den musikerutbildning som i dag bedrivs inom
militärmusiken bör avvecklas. I fortsättningen bör utbildningen till musiker vid
regionmusiken liksom till övriga musikyrken ske inom det allmänna utbildningsväsendet.
De förslag som kommittén lagt fram beträffande den allmänna musikerutbildningen
har jag tidigare i år behandlat i propositionen angående musik- och
dansutbildning (prop. 1970: 25). Utöver den grundläggande musikutbildningen behövs
specialutbildning för den rent militärmusikaliska verksamheten och viss vidareutbildning
för inriktning mot rikskonsertverksamheten. Formerna för denna utbildning
bör behandlas i det fortsatta planeringsarbetet.

I likhet med kommittén anser jag, att man inte kan räkna med att den nya
organisationen skall vara i alla avseenden helt färdig vid tidpunkten för införandet.
I olika avseenden kommer det att fordras en övergångstid, bl. a. för att avveckla
nuvarande utbildning och för att genomföra nödvändiga omdispositioner
på personalsidan bl. a. i samband med att Eksjö och Göteborg inte längre blir stationeringsorter
för musikenheter. Det torde vidare dröja någon tid innan numerären
för de olika musikavdelningarna reglerats.

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

F. n. befinner sig drygt 200 furirer, aspiranter och musikelever under utbildning
inom militärmusiken. Utbildningen av dessa bör fullföljas. Personalen bör
därvid beredas en utbildning som motsvarar den nuvarande, inbegripet musikunderofficersskolan.
Under utbildningstiden bör personalen i fråga beredas anställning
på villkor som motsvarar de nu gällande och, sedan den med godkänt resultat
fullföljt utbildningen, erbjudas fast anställning inom regionmusiken. Utbildningen
bör successivt avvecklas i takt med att personalen avslutat de olika stadierna
i utbildningsgången. I det fortsatta planeringsarbetet bör man överväga den närmare
organisationen av den fortsatta utbildningen och de förändringar av utbildningens
innehåll som bör följa av inriktningen mot nya verksamhetsområden.

I överensstämmelse med musikkommitténs förslag anser jag att den musikpersonal
som vid omorganisationen innehar anställning inom militärmusiken bör beredas
anställning i regionmusiken utan särskilt ansökningsförfarande.

I övrigt finner jag att kommitténs förslag till övergångsåtgärder vad gäller personalen
bör kunna ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet. I de delar
anställnings- och arbetsvillkoren för personalen är förhandlingsfrågor avser chefen
för försvarsdepartementet att ge statens avtalsverk förhandlingsuppdrag.

I det föregående har jag vid behandlingen av olika avsnitt berört det ytterligare
planeringsarbete som återstår inför omorganisationen. Härutöver behöver olika
frågor rörande bl. a. lokaler för verksamheten utredas. För att utföra detta arbete
och för att i övrigt förbereda och genomföra omorganisationen bör, såsom musikkommittén
föreslagit, en organisationskommitté tillsättas. Chefen för försvarsdepartementet
avser att föreslå Kungl. Maj:t att en sådan tillkallas. Till de viktigaste
uppgifterna för en sådan organisationskommitté kommer att höra att, sedan avtal
om anställnings- och arbetsvillkor träffats, förbereda tillsättandet av tjänsterna i
den nya organisationen samt att utarbeta förslag till anslagsframställningar för budgetåret
1971/72.

5. Hemställan

Under åberopande av vad jag anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för en omorganisation
av militärmusiken till en regionmusikorganisation den
1 juli 1971,

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsåtgärder
och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra förslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1970

INNEHÅLL

Sid.

1. Inledning .................................................. 3

2. Bakgrund .................................................. 5

2.1 Nuvarande militära musikorganisation........................ 5

2.2 1968 års beslut angående rikskonserter m. m................... 6

3. Förslag om statens regionmusik ................................ 7

3.1 Kommittén............................................. 7

3.1.1 Uppgifter m. m.................................... 7

3.1.2 Lokalisering och samverkan i regioner................. 9

3.1.3 Organisation m. m................................. 11

3.1.4 Personal......................................... 14

3.1.5 Riktlinjer för övergång till ny organisation.............. 16

3.1.6 Kostnader........................................ 19

3.2 Remissyttranden......................................... 20

4. Departementschefen .......................................... 29

5. Hemställan................................................. 37