Kungi. Maj:ts proposition nr 28 år 1970

Nr 28

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till kungörelse
om handel med preventivmedel; given Stockholms
slott den 20 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande
över härvid fogat förslag till kungörelse om handel med preventivmedel.

GUSTAF ADOLF

Sven Äspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begärs riksdagens yttrande över ett förslag att helt slopa
nuvarande tillståndsprövning för handel med preventivmedel. Förslaget innebär
att handeln med preventivmedel i fortsättningen skall begränsas endast
genom krav på att preventivmedel som säljs skall vara godkänt av socialstyrelsen
och att försäljningen skall ske under hygieniskt tillfredsställande
former.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1970.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 samt. Nr 28

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1970

Förslag

till

Kungörelse

om handel med preventivmedel

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Preventivmedel får säljas endast om det godkänts av socialstyrelsen. Försäljning
skall ske under hygieniskt tillfredsställande former.

2 §

Godkännande får återkallas om skäl finnes därtill. Beslut om återkallelse
länder omedelbart till efterrättelse.

3 §

Kostnader för undersökning eller annan åtgärd, som äger rum utan
samband med införsel och som socialstyrelsen föreskriver som villkor för
att godkännande skall lämnas eller bestå betalas av den som saluhåller
preventivmedlet.

4 §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet saluhåller preventivmedel i strid
mot 1 § dömes till böter. Preventivmedel som påträffas hos honom skall,
oavsett vem det tillhör, förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt.

5 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna kungörelse meddelas av
socialstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1970, då förordningen (1959:
325) om handel med preventivmedel och kungörelsen (1959: 326) med tilllämpningsföreskrifter
till förordningen om handel med preventivmedel skall
upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20
februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,

Odhnoff, Wickman, Morerg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,

Carlsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade regler
för handel med preventivmedel och anför.

Handeln med preventivmedel är reglerad genom författningsbestämmelser
om bl. a. tillståndstvång. På senare år har frågan om en liberalisering
av denna handel aktualiserats i olika sammanhang. Mot bakgrund av
vad som förekommit har inom socialdepartementet upprättats en promemoria
angående översyn av preventivmedelslagstiftningen (Stencil S
1969:8).

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av rikspolisstyrelsen,
socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, kommerskollegium, ombudsmannen
för näringsfrihetsfrågor, statens konsumentråd, länsstyrelserna i
Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län, Svenska kommunförbundet, apotekarsocietetens direktion,
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Sveriges köpmannaförbund
och Kooperativa förbundet. Kommerskollegium har bifogat yttranden från
åtta handelskammare. Flertalet länsstyrelser har bifogat yttranden från
bl. a. vissa städer samt skol- och polismyndigheter. AB Nils Adamssons sjukvårdsaffär
har självmant kommit in med yttrande.

Historik

Under åren 1911—1938 reglerades handeln med preventivmedel genom
en bestämmelse i strafflagen (18 kap. 13 § andra stycket). Bestämmelsen
kriminaliserade i stor omfattning åtgärder som stimulerade försäljning av
föremål som var avsedda för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av
könsumgänge. Också den som muntligen eller genom spridning av skrift
sökte förleda till användning av sådana föremål eller meddelade anvisning
om sättet att använda dem kunde under vissa Törutsättningar straffas. Genom
1918 års lag angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar till1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 11 samt. Nr 28

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1970

läts dock upplysning om medel som hindrade smittsam könssjukdom att
spridas. År 1938 upphävdes 18 kap. 13 § andra stycket strafflagen. Samtidigt
utfärdades en särskild förordning om handel med preventivmedel.
Enligt denna fordrades tillstånd av länsstyrelse för rätt till handel med
preventivmedel annat än på apotek. Tillstånd kunde inte lämnas för försäljning
utomhus eller genom kringföring. De nya reglerna motiverades främst
med atL den enskilda handeln med preventivmedel behövde saneras. Enligt
föredragande departementschefens mening krävdes tillståndstvång för att
hindra olämpliga personer från att driva sådan handel och för att skapa en
möjlighet till kontroll av det sätt på vilket handeln bedrevs.

År 1946 infördes skyldighet för apoteken att tillhandahålla vissa slag av
preventivmedel. Motivet för detta var att en apoteksförsäljning av dessa
varor kunde väntas bidra till att bryta den då i vida kretsar negativa inställningen
till preventivmedel. Ett annat syfte var att man genom en priskonkurrens
ville sänka de ofta orimligt höga priserna på preventivmedel,
som kunde innefatta vinstpålägg med upp till 400 %.

Den 1 juli 1959 ersattes 1938 års förordning av en ny, som innebar en
friare reglering, bl. a. genom att preventivmedel fick säljas även från automatapparat.

Gällande bestämmelser

Gällande bestämmelser om handel med preventivmedel finns i förordningen
(1959: 325) om handel med preventivmedel, kungörelsen (1959: 326)
med tillämpningsföreskrifter till förordningen om handel med preventivmedel,
kungörelsen (1959:327) om införsel till riket att preventivmedel
och kungörelsen (1959:328) om tillhandahållande av preventivmedel från
apoteksinrättning. Kungl. Maj:t har vidare den 5 juni 1959 meddelat särskilda
anvisningar rörande tillämpningen av preventivmedelsförordningen.
Tillämpningsbestämmelser har också meddelats av medicinalstyrelsen, numera
socialstyrelsen.

Enligt förordningen om handel med preventivmedel skall den som vill
idka handel med preventivmedel annat än i apoteksinrättning eller läkemedelsförråd
söka tillstånd hos polismyndigheten i den ort, där försäljningen
skall bedrivas. Tillstånd får beviljas endast beträffande sådana medel,
som socialstyrelsen godkänt för den avsedda försäljningsformen. Preventivmedel
får inte säljas genom kringföring. Utomhus får försäljning ske
endast från automatapparat, vari samtidigt tillhandahålls också andra sjukvårds-
eller sanitetsartiklar. När skäl är därtill kan tillstånd återkallas eller
begränsas. Den som tillhandahåller preventivmedel i strid mot bestämmelserna
i förordningen döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
Preventivmedel som påträffas hos den skyldige skall förklaras förverkade
till kronan, om det inte är uppenbart obilligt.

I tillämpningskungörelsen finns närmare föreskrifter om vilka uppgifter
som en ansökan om tillstånd skall innehalla, vad som särskilt skall iakl -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1970

tas vid prövning av ansökan och vad bevis om tillstånd skall innehålla. I
kungörelsen finns vidare bestämmelser om återkallelse och begränsning
av tillstånd att sälja preventivmedel.

Enligt kungörelsen om införsel till riket av preventivmedel får för försäljning
här införas endast sådana preventivmedel som socialstyrelsen godkänt.
Socialstyrelsen får föreskriva villkor för införseln.

I kungörelsen om tillhandahållande av preventivmedel från apoteksinrättning
föreskrivs, att från självständigt apotek, filialapotek och läkemedelsförråd
typ A skall, under all annan expeditionstid än då nattexpedition är
anordnad eller då expeditionsskyldigheten fullgörs genom passning, tillhandahållas
de preventivmedel som socialstyrelsen bestämmer. Det ankommer
på socialstyrelsen att meddela närmare föreskrifter om kontroll av medlen
och formerna för deras tillhandahållande.

I Kungl. Maj:ts anvisningar framhålls att de tillståndsbeviljande myndigheterna
bör pröva framställningar om tillstånd till automatförsäljning av
preventivmedel med tillbörlig varsamhet. Som regel bör sådana platser undvikas
där barn och ungdom vanligen samlas, liksom platser, där en automat
av särskild anledning skulle kunna te sig utmanande för ortsbefolkningen.
Undandragna platser är å andra sidan ofta olämpliga från ordningssynpunkt.
Detta gäller i synnerhet om de inte regelbundet står under ordningsmaktens
uppsikt eller är på annat sätt bevakade. I allmänhet torde därför
sådana platser vara att föredra, där olika slag av detaljhandel förekommer.
I vad mån automatförsäljning bör tillåtas vid allmän plats måste emellertid
bedömas från fall till fall, varvid de lokala förhållandena på orten måste
bli utslagsgivande för utfallet av prövningen. Vidare ges anvisningar för
prövning av tillstånd till automatförsäljning inom fristående offentliga toaletter
och i bekvämlighetsinrättningar inom anläggningar för trafik-, idrottseller
kulturella ändamål samt inom nöjesetablissemang m. m. Tillstånd bör
i dessa fall kunna ges endast för automatförsäljning i fristående offentliga
toaletter som är bevakade och i tillfredsställande hygieniskt skick samt
under samma förutsättningar i busstationer, dock i regel endast om annan
för ändamålet lämplig plats på orten inte står till buds. I folketshusanläggningar,
vari inryms affärslokaler av olika slag, bör hinder inte uppställas för
automatförsäljning av preventivmedel. I bekvämlighetsinrättningar vid
nöjesetablissemang bör au Lomatförsäljning få ske endast om synnerliga skäl
talar därför. Däremot bör tillstånd inte beviljas inom järnvägs stationsområde,
tunnelbanestationer, idrottsanläggningar, teatrar, biografer och sådana
folketshusanläggningar som är avsedda enbart för kulturell verksamhet.

I anvisningarna anges beträffande varuinnehållet i en utomhus placerad
preventivmedelsautomat att andra sjukvårds- och sanitetsartiklar än preventivmedel
måste förekomma i sådan omfattning att preventivmedlen inte
dominerar. De får inte framhävas särskilt framför andra varugrupper och
reklam för dem får inte förekomma. Sådan automat får inte sättas upp i

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1970

omedelbar anslutning till försäljningsautomater med helt andra varugrupper
såsom chokladautomater, tobaksautomater m. fl.

I medicinalstyrelsens tillämpningsbestämmelser ges föreskrifter om kontroll
av kondomer, pessar, inlägg i livmodern och kemiska medel, som avses
att på annat sätt än genom resorption användas i graviditetsförebyggande
syfte. Vidare ges föreskrifter om kvalitetskrav på vissa sådana varor och
om lagerhållning av vissa preventivmedel på apoteksinrättning och apoteksförråd.

Framställningar om ändringar i preventivmedelslagstiftningen m.m.

Den första utförligt motiverade framställningen till Kungl. Maj :t om en
översyn av lagstiftningen om preventivmedel gjordes i februari 1964 av en
representant för en utländsk tillverkare av preventivmedel. Denne anförde
bl. a. att tillämpningen av gällande lagstiftning lett till att en prisreducerande
konkurrens hindras, att den ockerprissättning som, med undantag
av apoteks- och postorderförsäljningen, kännetecknar marknaden gynnas
av varans ömtåliga karaktär samt att tillståndsgivningen beträffande automathandeln
har visat sig i hög grad ojämn.

Framställningen remissbehandlades. Den däri framförda kritiken vann
i stort sett stöd hos och utvecklades ytterligare av remissinstanserna.

Med hänsyn till bl. a. den kritik som framförts utförde statens pris- och
kartellnämnd på hemställan av näringsfrihetsombudsmannen en undersökning
av pris- och konkurrensförhållanden m. in. inom handeln med preventivmedel
(kondomer) år 1964.

Av undersökningsrapporten framgick bl. a. att vid årsskiftet 1964—1965
fanns drygt 3 100 tillstånd att driva handel med preventivmedel. Av dessa
avsåg omkring 2 100 detaljister, främst frisörer, färghandlare och sjukvårdsaffärer.
Det verkliga antalet detaljistföretag som sålde preventivmedel
uppgavs dock till minst 6 000. Tillståndsbestämmelsen hade däremot
stor betydelse för automathandeln, som ökat kraftigt och år 1964 svarade
för ungefär en fjärdedel av all försäljning av kondomer. I slutet av samma
år redovisades 1 272 automater i bruk och antalet föreföll öka i rask takt.
De genomsnittliga handelsmarginalerna var osedvanligt höga. 16 företag
importerade kondomer år 1964. Inköpspriset för de omkring 30 milj. kondomer,
som årligen såldes inom landet, var omkring 5 milj. kr. Konsumenterna
fick betala mer än tre gånger så mycket för samma varor. Konsumentpriserna
var dock mycket olika.

Vid bedömningen av undersökningen fann näringsfrihetsombudsmannen
att det inte kommit fram något som tydde på att den höga prissättning,
som tillämpades av i första hand de ledande företagen inom branschen,
grundade sig på konkurrensbegränsande överenskommelser eller annan samverkan.
Med hänsyn härtill och då likvärdiga varor till avsevärt lägre priser
tillhandahölls av apotek och postorderföretag, syntes förutsättningar för
åtgärder med stöd av konkurrensbegränsningslagen inte föreligga. För att

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1970

främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom branschen borde
därför i stället övervägas åtgärder inom ramen för preventivmedelslagstiftningen
och dess tillämpning.

I skrivelse den 30 juni 1966 till chefen för inrikesdepartementet framhöll
näringsfrihetsombudsmannen att det från pris- och konkurrenssynpunkt
var angeläget med en översyn av gällande bestämmelser i syfte att skapa
friare förhållanden inom handeln med preventivmedel. Han hävdade bl. a.
att preventivmedelsförsäljning genom automat numera knappast väckte anstöt
och att några olägenheter av sådan försäljning inte heller behövde befaras
om bestämmelserna och tillämpningen av dessa uppmjukades och
gjordes mindre konkurrenshämmande. Med tanke på den stora betydelse
diskretionen uppenbarligen hade vid konsumenternas val av inköpsställe
och då automatförsäljning härvid visat sig vara en ändamålsenlig försäljningsform
borde därför övervägas att undanröja hinder för företag med
olika prispolitik att bedriva automatförsäljning på samma plats och att
även i övrigt underlätta automathandelns utveckling.

Näringsfrihetsombudsmannen återkom till frågan om en översyn av bestämmelserna
i en till socialministern ställd skrivelse den 2 juli 1968. Däri
anförs bl. a. att principerna för tillståndsgivning uppges variera från ort
till ort och att prövningen ibland tar orimligt lång tid. Det är inte ovanligt
att framställningar om tillstånd avslås med motiveringen att en automat
redan finns i närheten och att därför ytterligare behov ej föreligger. Som
villkor för tillstånd har i vissa fall föreskrivits sådan placering av automaten
att inköp försvårats. Bestämmelsen att i preventivmedelsautomat utomhus
också måste tillhandahållas andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar har
ansetts medföra försämrad lönsamhet och enligt uppgift hindrat prissänkningar
vid automatförsäljning. Våren 1967, fortsätter näringsfrihetsombudsmannen,
lanserades till lägre pris en vacuumförpackad kondom avsedd
för försäljning från hängställ i bl. a. självbetjäningsbutiker. Försäljningsfrämjande
åtgärder av annat slag har också vidtagits av olika företag.
Ett par riksomfattande varuhuskedjor visade stort intresse för den nya
försäljningsformen men de stötte åtminstone till en början på stora svårigheter
på grund av den omständliga tillståndsproceduren. Vidare har påtalats
att till följd av lagstiftningens utformning och tillämpning viktiga detalj
handelskategorier, bl. a. kiosker och bensinstationer, oavsett belägenhet
och standard saknar möjlighet att erhålla tillstånd för preventivmedelsförsäljning.

Sammanfattningsvis anför näringsfrihetsombudsmannen att, även om
förutsättningarna för en effektivare konkurrens inom handeln med preventivmedel
i viss mån ökat, kan de enligt hans uppfattning ytterligare förbättras.
Mot bakgrunden av de erfarenheter, som vunnits under de nio år gällande
lagstiftning varit i kraft, och de i olika avseenden ändrade förutsättningarna
— bl. a. genom mera hygieniska och diskreta förpackningar samt
nya försäljningsmetoder — bör därför övervägas att uppmjuka författnings -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1970

bestämmelserna och åstadkomma en enklare ordning. Näringsfrihetsombudsmannen
ifrågasätter om speciellt tillstånd för försäljning av preventivmedel
annat än genom automat över huvud taget nu behövs samt, i vart fall,
om det kan vara rationellt att belasta polismyndigheterna med ärenden av
detta slag.

Kritik mot den nuvarande lagstiftningen framfördes också i motioner
vid 1969 års riksdag. I två av dessa, I: 350 och II: 400, som är likalydande,
hemställdes att riksdagen skulle besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om en utredning beträffande lagstiftningen om handeln med
preventivmedel. I de likalydande motionerna I: 797 och 11:917 vid samma
riksdag ifrågasattes bl. a. om den individuella prövning av varje butiks förutsättningar
för att sälja av socialstyrelsen godkända kondomer som f. n.
förekommer är erforderlig. Sistnämnda motioner utmynnade i en hemställan
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle begära en omprövning
av de olika bestämmelserna som reglerar försäljningen av receptfria preventivmedel.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (3LU 1969: 20) anförde
tredje lagutskottet att motionerna inte borde föranleda någon riksdagens
åtgärd med hänsyn till att inom socialdepartementet beslutats om översyn
av ifrågavarande lagstiftning.

Statistiska uppgifter m. m.

Det i handeln mest förekommande preventivmedlet är lcondomen. Detta
medel dominerar helt automathandeln. Kondomer tillverkas f. n. inte i Sverige.
Importen är underkastad kvalitetskontroll som utförs vid statens provningsanstalt
eller vid apotekens centrallaboratorium. Det beräknas att ungefär
30 milj. kondomer importeras årligen. Enligt pris- och kartellnämnden
såldes år 1964 ungefär 25 % av alla kondomer från automat. Antalet automater
i riket, som då var 1 272, har därefter stigit avsevärt.

Socialdepartementet har inhämtat vissa uppgifter från 71 polisdistrikt i
landet, bl. a. från polisdistrikten i de 38 största städerna med undantag av
Stockholm och Uppsala. I dessa polisdistrikt fanns den 1 mars 1969 omkring
3 300 tillstånd, av vilka ungefär hälften avsåg försäljning genom
utomhusautomat. Under tiden 1/1 1968—28/2 1969 hade 37 ansökningar
om tillstånd avslagits. 25 av dessa avsåg Göteborg och Hälsingborg. Polismyndigheterna
i 59 av de 71 distrikten hade inte meddelat något avslag under
perioden. Under hela perioden hade endast ett tillstånd återkallats. Motivet
var att den firma som innehade tillståndet hade upphört.

Antalet partihandlare och postorderföretag i branschen var den 1 mars
1969 i de 71 polisdistrikten 131 resp. 127.

Departementspromemorians förslag

I departementspromemorian framhålls att det inte längre finns tillräckliga
skäl att reglera handeln med preventivmedel i vidare mån än som be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1970

hövs för att få en tillfredsställande kvalitetskontroll på varorna. Preventivmedel
bör sålunda i stort sett få säljas fritt. Detta bör också gälla försäljning
från automat. Förbud mot försäljning av preventivmedel genom kringföring
bör dock fortfarande gälla främst med hänsyn till svårigheterna att
kontrollera att sådan handel sker under hygieniskt tillfredsställande former.
Liksom hittills bör få säljas endast preventivmedel av de slag som socialstyrelsen
godkänt. Överträdelse av bestämmelserna bör bestraffas med
böter.

En hygienisk kontroll av preventivmedel och försälj ningsformerna är av
stor betydelse. Socialstyrelsen förutsätts ge behövliga föreskrifter härom.

Remissyttrandena

Remissinstanserna har praktiskt taget enhälligt anslutit sig till förslaget
att slopa tillståndstvånget för rätt att handla med preventivmedel.

Socialstyrelsen påpekar att alltmera lagringsbeständiga och oömma kondomförpackningar
kommit i handeln. Detta har medfört att styrelsen funnit
det möjligt att förorda en allt mindre restriktiv praxis på i stort sett
samma grunder som i departementspromemorian åberopas för en liberalisering
av preventivmedelshandeln. Förutsättningarna för en i stort sett fri
handel med dessa medel är nu helt andra än år 1959, då nu gällande bestämmelser
tillkom. Styrelsen finner det naturligt att tillståndstvånget upphävs.

Näringsfrihetsombudsmannen anför att den genomgripande förenkling av
preventivmedelslagstiftningen som nu föreslås tillgodoser och går delvis
längre än framförda reformönskemål. Departementsförslaget får anses återspegla
den snabba åsiktsförskjutning som skett på området och torde väl
överensstämma med det synsätt som numera bör anläggas på önskvärdheten
av en friare handel med preventivmedel.

Statens konsumentråd framhåller att konsumentintresset synes vara väl
tillvarataget vad beträffar kontrollen på preventivmedlets kvalitet. Däremot
föreligger det enligt rådets uppfattning starka behov av en ändrad försäljningsstruktur
för att göra preventivmedlen mera lättillgängliga. Därvid bör
eftersträvas inte endast en ökning av antalet försäljningsställen utan också
en ur konsumentsynpunkt mera ändamålsenlig placering av dessa. Därutöver
bör försäljningen ske under sådana former att en för konsumenten
tillfredsställande priskonkurrens ernås. Mot bakgrund härav finner rådet
det framlagda förslaget väl motiverat. Avskaffandet av tillståndsgivningen
torde komma att medföra en betydligt förbättrad service för allmänheten.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför att eftersom det i många kommuner
inom länet finns ett alltför ringa antal försäljningsställen, bör det
ankomma på socialstyrelsen att även verka för en större spridning av försälj
ningsställena.

Nödvändigheten av att bibehålla förbudet mot kringföringshandel av pre -

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1970

ventivmedel ifrågasätts av Kooperativa förbundet. Förbundet anser det mer
rationellt att, eftersom förpackningarnas utformning är det avgörande ur
hygienisk synpunkt, föreskrift ges om att försäljning får ske endast av medel,
som godkänts av socialstyrelsen, i av styrelsen godkända förpackningar.
Kommerskollegium ifrågasätter om förbudet mot kringföringshandel bör
omfatta kondomer. Denna vara torde nämligen numera tillhandahållas enbart
i hermetiskt tillslutna förpackningar varigenom — oberoende av försälj
ningsform — hygieniska krav synes bli tillräckligt tillgodosedda. Enligt
kollegiets mening bör kondomer i varje fall få säljas fritt från motorfordon
som av hälsovårdsnämnd godkänts för kringföringshandel med livsmedel. Å
andra sidan anser Sveriges köpmannaförbund, AB Nils Adamssons sjukvårdsaffär,
polismgndigheterna i Malmö och Hälsingborgs polisdistrikt samt
skolstyrelsen i Härnösand att förbudet bör stå kvar.

Frågan om återkallelse av godkännande har behandlats av socialstyrelsen.
Styrelsen anför att det i vissa fall behövs en kvalitetskontroll utöver
den som kan ha föregått styrelsens godkännande jämlikt kungörelsen om
införsel till riket av preventivmedel. Detta gäller preventivmedel (kondom),
som ompackas här i landet, varvid varan kan tillfogas skada, och glidmedelsbehandlade
preventivmedel, där glidmedlet kan tänkas påverka själva
varan. Styrelsen har ännu inte tagit slutlig ställning till frågan liur man
lämpligen bör förfara i sådana fall men utgår från att styrelsens godkännande
här bör kunna meddelas att gälla endast under den förutsättningen
att varan vid en senare kontroll uppfyller vissa bestämda krav. Styrelsen
ifrågasätter i samband härmed om det inte bör införas en föreskrift att godkännande
får återkallas, om det senare skulle inträffa förhållande som, om
det varit känt vid tiden för godkännandet, utgjort hinder för godkännande.

Kostnaderna för de ytterligare undersökningar eller andra åtgärder som
socialstyrelsen kan komma att föreskriva som villkor för försäljningen bör
enligt socialstyrelsens uppfattning gäldas av den som ansökt om godkännande.

Departementschefen

Handeln med preventivmedel — som intill 1920-talets början var så gott
som helt förbjuden — har genom ändringar i lagstiftningen successivt beretts
en allt friare ställning. Den nu gällande lagstiftningen på området har
varit i stort sett oförändrad sedan år 1959. Den innebär bl. a. att preventivmedel
inte får säljas utan tillstånd av myndighet annat än från apotek.
Lagstiftningen har utsatts för växande kritik. Det har bl. a. gjorts gällande
att den verkar konkurrenshämmande och prisfördyrande samt att den medför
tidsförluster och andra olägenheter såväl för dem som söker tillstånd
som för de tillståndsprövande myndigheterna. Det har också påståtts att
handel med preventivmedel utan tillstånd förekommer i inte obetydlig omfattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 28 år 1970

Det ligger i såväl det allmännas som den enskildes intresse att preventivmedel
kan tillhandahållas till minsta möjliga kostnad och besvär. De
nuvarande bestämmelserna medför betydande olägenheter såväl för de enskilda
konsumenterna som för tillstandssökandena. För polismyndigheterna
innebär tillståndsprövningen uppenbarligen en administrativ belastning.
En effektiv tillsyn av bestämmelsernas efterlevnad kräver också en avsevärd
insats.

Med det synsätt som numera bör läggas på dessa frågor finns det inte
längre tillräckliga skäl att reglera handeln med preventivmedel i vidare mån
än som behövs för att få en tillfredsställande kontroll över varornas kvalitet
och de hygieniska förhållandena vid försäljningen.

För egen del förordar jag därför, liksom en praktiskt taget enhällig remissopinion,
att tillståndstvånget upphävs för all slags försäljning av preventivmedel,
alltså även den som sker genom automatapparater. I stället
bör, såsom föreslagits i departementspromemorian, föreskrivas att preventivmedel
får säljas endast om det godkänts av socialstyrelsen. Godkännandet
skall kunna avse antingen enstaka exemplar, visst parti eller viss typ
av preventivmedel. Vidare bör krävas att försäljningen sker under hygieniskt
tillfredsställande former. Till godkännandet bör socialstyrelsen
kunna knyta villkor om försäljningsform och annat som kan påverka preventivmedlens
hållbarhet.

Kooperativa förbundet har under remissbehandlingen av departementspromemorian
uttalat sig för att förbudet mot kringföringshandel slopas
och samma åsikt har framförts av kommerskollegium såvitt gäller kringföringshandel
med kondomer. För egen del finner jag det inte nödvändigt
eller lämpligt att i detta sammanhang föreskriva ett särskilt förbud mot
kringföringshandel. Den reglering av handeln med preventivmedel som avses
i framtiden tar sikte på de kvalitetsmässiga och hygieniska krav som
bör ställas på preventivmedlen. Garanti för erforderlig hygienisk standard
såväl i fråga om preventivmedelsförpackningarnas utförande som i andra
hänseenden bör kunna nås genom att socialstyrelsen meddelar föreskrifter
härom. Det bör därjämte erinras om att kringföringshandel med preventivmedel
i regel torde bli underkastad tillståndstvång enligt de allmänna bestämmelserna
i förordningen (1968:564) om tillfällig handel. Tillståndsprövningen
enligt denna förordning görs av polismyndigheten och avser
att hindra att kringföringshandel drivs av den som med hänsyn till sina
personliga förhållanden inte är lämplig att driva sådan handel. Tillstånd
skall inte ges om handeln kan väntas störa allmän ordning. Det kan återkallas
när särskilda skäl föreligger. Skulle någon som fått tillstånd att bedriva
kringföringshandel åsidosätta föreskrift som socialstyrelsen meddelat
rörande handel med preventivmedel, torde detta böra aktualisera frågan
om återkallelse av tillståndet. Med hänsyn till vad sålunda anförts torde
tillräcklig kontroll över kringföringshandel med preventivmedel kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 28 år 1V70

åstadkommas utan särskild reglering i detta sammanhang. Det förslag till
kungörelse om handel med preventivmedel som upprättats upptar därför
ingen bestämmelse om förbud mot kringföringsliandel.

Socialstyrelsen har i sitt remissyttrande föreslagit att föreskrifter ges om
återkallelse av godkännande och om kostnaderna för de undersökningar
som behövs. Jag ansluter mig härtill. Kostnadsansvaret bör läggas på den
som tillhandahåller preventivmedlen för försäljning. Föreskrifter rörande
ansvaret för motsvarande undersökningskostnader vid import av preventivmedel
finns i kungörelsen om införsel till riket av preventivmedel. I det förevarande
kungörelseförslaget har därför undantagits undersökningar i samband
med införsel.

För den som saluhåller preventivmedel i strid mot bestämmelserna i förordningen
om handel med preventivmedel är straffet dagsböter eller fängelse
i högst sex månader. Jag förordar att enligt den nya kungörelsen motsvarande
brott skall kunna medföra endast bötesstraff. Vidare bör bestämmelser
om förverkande, som i huvudsak motsvarar de som nu gäller, tas
med i den nya kungörelsen.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1970.

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till kungörelse om handel med preventivmedel. Jag hemställer, att
Kungl. Maj :t genom proposition inhämtar riksdagens yttrande över förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

ESSELTE TRYCK, STHLM 70
014075