Kungl Maj. ts proposition nr 21 1970

Nr 21

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
gttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1969 vid
dess femtiotredje sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 19 december 1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, anhålla om riksdagens
yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1969 vid dess femtiotredje sammanträde
antagna instrument.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställs riksdagen följande av Internationella arbetsorganisationens
(ILO) allmänna konferens år 1969 antagna instrument,
nämligen konvention (nr 129) om yrkesinspektion inom jordbruket, rekommendation
(nr 133) i samma ämne, konvention (nr 130) om läkarvård och
kontanta sjukförmåner samt rekommendation (nr 134) i samma ämne.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 21

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 19 december
1969.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Andersson, Lange,
Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal,
Odhnoff, Wickman, Moeerg, Bengtsson,Norling, Löfberg, Carlsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa beslut som fattats av
Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1969 vid dess
femtiotredje sammanträde och anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Geneve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
—- som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel
19 i organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess
dagordning, välja mellan två former för godtagande. Antingen skall ett
sådant beslut resultera i ett förslag till internationell konvention, avsedd
att ratificeras av organisationens medlemmar, eller också skall det utmynna
i en rekommendation, avsedd att övervägas vid lagstiftning eller på
annat sätt men utan den bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad
konvention. Om beslutet är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell
innebörd, t. ex. då det gäller en begäran om utredning, brukar det ges formen
av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för lagstiftnings-
eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet att underrätta
Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder, som
vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt om
eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som inte ratificerat viss konvention, skall
tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge redogörelse
för såväl lagstiftning och praxis med avseende på de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmel -

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 1970

ser genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administrativa
åtgärder, kollektivavtal eller på annat sätt, samt ange de omständigheter,
som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen. Motsvarande
gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, att redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer, som befunnits
eller kan befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning av dem.

De konventioner och rekommendationer, som beslutas av Internationella
arbetsorganisationen, skall deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare.
Varje ratifikation av en sådan konvention skall delges Förenta
Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet med bestämmelsen
i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonfcrensens femtiotredje sammanträde hölls i Geneve
under tiden den 3—24 juni 1969. I sammanträdet deltog delegationer
från 116 av ILO:s 121 medlemsstater jämte representanter för många mellanstatliga
och internationella icke statliga organisationer. Med anledning
av ILO:s 50-årsjubileum bevistades konferensen av social- eller arbetsministrar
från så gott som alla i konferensen deltagande länder. Jag gjorde ett
kort besök vid konferensen och höll ett anförande i generaldebatten. Det
stora flertalet medlemsstater hade sänt fullständiga delegationer, dvs. två
regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet
med en fullständig delegation.1

Konferensens dagordning upptog följande ämnen.

I. Generaldirektörens rapport.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och rapporter om medlemsstaternas tillämpning av konventioner
och rekommendationer.

IV. Yrkesinspektion inom jordbruket (andra behandling).

1 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 maj 1969 deltog följande personer i konferensen, nämligen för

Sveriges regering: såsom ombud rättschefen i socialdepartementet Gunnar Danielson och
rättschefen i inrikesdepartementet Rune Berggren samt såsom experter departementssekreteraren
i socialdepartementet Ingemar Lindberg och förste ambassadsekreteraren vid Sveriges ständiga
delegation hos de internationella organisationerna i Geneve Stig Brattström, de båda sistnämnda
tillika ersättare för regeringsombuden, t.f. byråchefen hos arbetsmarknadsstyrelsen
Gunnar Olderin, byrådirektören hos arbetarskyddsstyrelsen Göthe Tjellström, hovrättsassessorn
Björn Sjöberg och departementssekreteraren Ulla Fredriksson, båda i socialdepartementet, samt
kanslisekreteraren i inrikesdepartementet Tage Levin;

för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen Gullmar
Bergenström samt såsom experter direktören i Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen Carl
Kuylenstierna, direktörerna Erik Forstadius och Gunnar Högberg, direktörsassistenten Inge
Svensson och sekreteraren Hans Hammar, samtliga i Svenska Arbetsgivareföreningen;

för arbetstagarna: såsom ombud ombudsmannen i Landsorganisationen i Sverige Thorbjörn
Carlsson samt såsom experter ombudsmannen i Svenska Lantarbetareförbundet Axel Blom,
socionomen Gustav Persson, Landsorganisationen, och juristen hos Tjänstemännens Centralorganisation
Stig Gustafsson.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

V. Revision av konventionerna nr 24 och 25 om förmåner vid sjukdom
(andra behandling).

VI. Semester med lön (första behandling).

VII. Fastställande av minimilöner samt därmed sammanhängande problem
med särskild hänsyn till utvecklingsländerna (första behandling).

VIII. Särskilda sysselsättnings- och utbildningsprogram för ungdom i utvecklingssyfte
(första behandling).

IX. Allmän genomgång av ILO:s program och struktur.

Vidare framlades inför konferensen den rapport om Sydafrikas s. k.
apartheidpolitik som generaldirektören årligen skall utarbeta. Rapporten
föranledde ingen åtgärd från konferensens sida.

Konferensen antog endast en resolution, vilken föranletts av en interimsrapport
från en av ILO:s styrelse tillsatt arbetsgrupp för utredning av
de fackliga förhållandena i Spanien.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen. Budgeten omfattar för första gången i ILO:s
historia en tvåårsperiod nämligen åren 1970—1971. Budgeten fastställdes till
59 671 000 U.S. dollar.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna IV
och V på dagordningen, skall i enlighet med artikel 19 av Internationella
arbetsorganisationens stadga underställas riksdagen, nämligen

1) konvention (nr 129) om yrkesinspektion inom jordbruket,

2) rekommendation (nr 133) i samma ämne,

3) konvention (nr 130) om läkarvård och kontanta sjukförmåner,

4) rekommendation (nr 134) i samma ämne.

Texterna på engelska och svenska till nämnda fyra instrument torde få
fogas till statsrådsprotokollet som bilagor 1—4.

Jag tar i fortsättningen upp till behandling först de båda instrumenten
om yrkesinspektion inom jordbruket samt därefter konventionen och rekommendationen
om läkarvård och kontanta sjukförmåner. 1

1. — 2. Yrkesinspektion inom jordbruket

Frågan om en internationell reglering av yrkesinspektion inom jordbruket
har varit föremål för behandling vid två på varandra följande arbetslconferenser.
En första diskussion ägde sålunda rum vid 1968 års konferens
och ledde efter ytterligare överväganden vid konferensen påföljande år till
att en konvention och en rekommendation antogs i ämnet. Konventionen
antogs med 312 röster mot 0 och 30 nedlagda och rekommendationen med

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

321 röster mot 0 och 19 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för såväl
konventionen som rekommendationen.

ILO antog redan år 1947 en konvention (nr 81) och rekommendation (nr
81) om arbetsinspektion inom industri och handel. Det bör nämnas att det
finns ytterligare två instrument av viss betydelse i sammanhanget, nämligen
1947 års konvention (nr 85) om arbetsinspektion i områden belägna
utanför moderlandet samt 1958 års konvention (nr 110) om anställningsförhållanden
för plantagearbetare.

I flera länder har det länge funnits behov av att få till stånd en internationell
reglering av yrkesinspektionen inom jordbruket. Det har ifrågasatts
om inte de dokument som gäller industri och handel skulle kunna utvidgas
till att omfatta även jordbruk. Emellertid har förhållandena inom jordbruket
ansetts vara av så speciell natur att det framstått som nödvändigt att
utarbeta särskilda dokument om yrkesinspektion inom jordbruket.

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Konventionen omfattar jordbruk, djurskötsel, trädgårdsodling,
skogsbruk och den första förädlingen av jordbruksprodukterna. Särskilt
sistnämnda verksamhet kan medföra gränsfall, där det blir svårt att avgöra
om denna konvention eller konventionen nr 81 om arbetsinspektion inom
industri och handel skall tillämpas. Sådan gränsdragning skall fastställas
av yrkesinspektionens chefsmyndighet efter samråd med arbetsgivarnas
och arbetstagarnas organisationer. Därvid skall iakttas, att varje verksamhet,
som har anknytning till jordbruk, skall hänföras till den ena eller den
andra konventionen. Ingen sådan verksamhet får sålunda falla utanför de
områden som täcks av dessa båda konventioner. Om tveksamhet uppstår,
huruvida den ena eller den andra konventionen skall tillämpas i fråga om
ett visst företag, tillkommer det chefsmyndigheten att fatta beslut i frågan.

I konventionen skall termen »författningsbestämmelser» (»legal provisions»)
omfatta, förutom lagar och förordningar, skiljedomsutslag och kollektivavtal,
som upphöjts till lag och vilkas efterlevnad yrkesinspektör har
att övervaka.

Yrkesinspektion skall tillämpas på jordbruksföretag eller del därav, som
sysselsätter arbetstagare eller lärlingar, oberoende av i vilken form deras
ersättning utgår och oberoende av anställningsavtalets art, utformning och
varaktighet. Medlemsstat kan dessutom förbinda sig att låta yrkesinspektionen
omfatta även följande persongrupper, nämligen

a) arrendatorer (»tenants»), som inte anlitar arbetskraft utifrån, naturaarrendatorer
och liknande arbetstagargrupper;

b) personer, som ingår i ett kollektivt ekonomiskt företag, t. ex. medlemmar
i ett kooperativt företag;

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

c) medlemmar av företagarens familj, så som denna definieras i den nationella
lagstiftningen.

I fråga om yrkesinspektionens åligganden uttalas att inspektionen skall
trygga tillämpningen av författningsbestämmelser om arbetsförhållanden
och skydd för arbetstagare under arbetet, såsom föreskrifter om arbetstid,
löner, veckovila och semester, arbetarskydd, hygien och välfärd, kvinnors,
barns och minderårigas användande i arbete samt andra därmed sammanhängande
frågor, i den mån det ankommer på yrkesinspektör att tillse att
dessa bestämmelser iakttas. Yrkesinspektionen skall vidare lämna tekniska
råd och anvisningar till arbetsgivare och arbetstagare om lämpligaste sätt
att uppfylla författningsbestämmelser.

Inspektionen skall också fästa vederbörande myndighets uppmärksamhet
på brister och missförhållanden, som inte uttryckligen regleras i gällande
bestämmelser och föreslå förbättringar i lagstiftningen.

Yrkesinspektör skall genom nationell lagstiftning kunna få rådgivande eller
verkställande befogenhet i fråga om författningsbestämmelser rörande
arbetstagares och deras familjers levnadsförhållanden. Andra uppgifter
som eventuellt kan anförtros yrkesinspektör inom jordbruket får inte vara
av sådan natur atl de lägger hinder i vägen för ett effektivt fullgörande av
hans huvudsakliga åligganden eller menligt inverkar på det anseende och
den opartiskhet, som måste krävas av en inspektör i hans förhållande till
arbetsgivare och arbetstagare.

1 den mån det är förenligt med medlems administrativa praxis, skall yrkesinspektionen
vara underställd en central myndighet (artikel 7). I artikeln
lämnas olika exempel på hur yrkesinspektionsmyndigheten kan utformas.

Konventionen innehåller vidare föreskrifter om personalen inom yrkesinspektionen
i jordbruket, om dess ställning, tjänstgöringsvillkor, rekrytering
och erforderliga kvalifikationer. Särskilt betonas att såväl män som
kvinnor skall kunna antagas till inspektörer. Kvalificerade tekniska experter
skall vid behov ställas till inspektionsmyndighetens förfogande. Vikten
av samarbete mellan yrkesinspektionen och andra statliga organ samt mellan
inspektionen och arbetsmarknadsparternas organisationer betonas särskilt.
Yrkesinspektionen skall förses med lämpligt förlagda och utrustade
kontorslokaler samt ha tillgång till erforderliga transportmedel.

Det heter vidare i konventionen (artikel 16) att med vederbörlig fullmakt
utrustad yrkesinspektör skall ha rätt att fritt och utan föregående anmälan
vid varje tid på dygnet äga tillträde till varje arbetsställe, som är underkastat
tillsyn. Denna bestämmelse var den mest kontroversiella vid årets
behandling av konventionsförslaget, trots att formuleringen ordagrant hämtats
från konvention nr 81 (artikel 12). Inspektören skall vidare under dagen
äga tillträde till varje lokal som han har skälig anledning anta vara
underkastad hans tillsyn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Han har rätt att genomföra undersökningar, provningar eller utredningar,
som han bedömer vara erforderliga för att förvissa sig om att författningsbestämmelserna
noga följs. Därvid kan han ensam eller i vittnens närvaro
utfråga arbetsgivaren, företagets personal eller övriga personer inom företaget
om alla förhållanden, som berör tillämpningen av författningsbestämmelserna.
Han kan också påkalla företeende av böcker, register och övriga
handlingar, som skall föras enligt gällande lagstiftning om levnads- och
arbetsförhållanden, för att kontrollera att de är i författningsenligt skick
samt kopiera eller göra utdrag ur dem. Slutligen kan han under vissa förutsättningar
för analys ta eller föra bort prov av produkter, material och ämnen.
Vid inspektionsbesök skall inspektören underrätta arbetsgivaren eller
dennes representant samt arbetstagarna eller deras representanter om besöket,
såvida inspektören inte finner att sådan anmälan skulle vara till förfång
för inspektionens effektiva fullgörande.

I konventionen uttalas vidare att yrkesinspektionen inom jordbruket skall
kunna anlitas för den förebyggande granskningen av nya anläggningar, nya
material eller ämnen och nya metoder för behandling eller framställning av
produkter, som kan misstänkas innebära risk för hälsa och säkerhet.

Yrkesinspektör skall ha rätt att vidtaga åtgärder i syfte att avhjälpa
iakttagna brister i företags anläggning, planering eller arbetsmetoder, däri
inbegripet användning av farliga material eller ämnen, som kan utgöra fara
för hälsa och säkerhet.

För att inspektör skall kunna vidtaga sådana åtgärder skall han äga meddela
eller låta meddela förelägganden med krav på att inom viss angiven tid
sådana förändringar skall ha genomförts beträffande installationer, anläggningar,
lokaler etc. som bedöms erforderliga för att garantera att författningsbestämmelserna
om hälsa och säkerhet iakltages eller att åtgärder
skall med omedelbar verkan vidtagas i händelse av överhängande fara för
hälsa och säkerhet. De brister som inspektören iakttagit vid inspektion av
ett företag och de åtgärder han vidtager med anledning därav skall omedelbart
bringas till arbetsgivarens och arbetstagarnas representanters kännedom.

Yrkesinspektör skall underrättas om inträffade yrkesskador. Såvitt möjligt
skall han på platsen för skadan deltaga i utredning om orsaken till
svåra yrkesskador, särskilt dödsfall och skador som drabbat flera personer.

Yrkesinspektör får inte äga del i företag, som står under hans tillsyn. Han
får inte avslöja yrkeshemligheter och han skall behandla som strängt förtrolig
varje anmälan om fel och missförhållanden på arbetsplatsen.

Om yrkesinspektör inte har befogenhet att vidtaga laga åtgärder, skall
han vara skyldig att lämna rapport om lagöverträdelser direkt till den myndighet,
som har sådan befogenhet.

Yrkesinspektör skall till den centrala inspektionsmyndigheten avge periodiska
rapporter om sin verksamhet, och den centrala myndigheten skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 1970

årligen publicera en berättelse om yrkesinspektionens verksamhet. Denna
berättelse, som bl. a. skall innehålla yrkesskadestatistik, skall tillställas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör.

I rekommendationen uttalas att om nationella förhållanden
medger det, yrkesinspektionen inom jordbruket bör utvidga sin verksamhet
till att omfatta samverkan med vederbörande tekniska organ för att
hjälpa företagaren att förbättra sin jordbruksenhet samt levnads- och arbetsförhållanden
för de personer som arbetar där. Inspektionen bör kunna medverka
även vid genomförandet av författningsbestämmelser på sådana områden
som utbildning av arbetstagare, social service inom jordbruk samt
kooperation och när det gäller obligatorisk skolgång. Det framhålls särskilt
att yrkesinspektör normalt inte bör fungera som förlikningsman eller skiljedomare
i arbetstvister men han kan tillfälligt få åtaga sig uppdrag som
medlare.

I övrigt innehåller rekommendationen ett antal anvisningar avsedda att
komplettera och utvidga konventionens bestämmelser i skilda hänseenden.
Det rekommenderas att medlemsstaterna i olika former bedriver eller stödjer
utbildningskampanjer som syftar till att informera berörda parter om
författningsbestämmelserna och om vikten av att de noga iakttas samt om
de risker för vilka personer i jordbruksföretag kan bli utsatta samt lämpligaste
sättet att undvika dessa risker.

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelser som bör beaktas vid prövning av frågan om en
svensk ratificering av konventionen resp. tillämpning av rekommendationen
är arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1) och arbetarskyddskungörelsen
den 6 maj 1949 (nr 208) samt kungörelsen den 6 maj 1949 (nr
211) om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av vissa
yrkessjukdomar, kungörelsen den 8 oktober 1954 (nr 631) angående anmälan
av yrkesskada, samt instruktionen för arbetarskyddsstyrelsen den
3 december 1965 (nr 776) och instruktionen för yrkesinspektionen den 3
december 1965 (nr 791).

Yttranden

I ärendet har yttranden inhämtats från arbetarskyddsstyrelsen och ILOkommittén,
varjämte Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen
i Sverige (LO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) beretts
tillfälle att yttra sig.

Arbetarskyddsstyrelsen anför beträffande konventionen att tillsynen
av jordbruk i konventionens mening utgör en del av den tillsyn som
utövas av allmänna yrkesinspektionen och skogsyrkesinspektionen. Någon
åtskillnad mellan jordbruk och andra näringsgrenar görs inte. Yad som
omfattas av den av Sverige ratificerade konventionen nr 81 om arbetsinspek -

Iiungl. Maj. ts proposition nr 21 1970 9

tion inom industri och handel har alltså här i landet tillämpning även på
jordbruket.

Vid styrelsens yttrande finns fogad en promemoria med redogörelse för
gällande svenska bestämmelser på området. Det framgår av redogörelsen att
några omständigheter inte framkommit som utgör hinder för ratificering av
konventionen.

Mot innehållet i rekommendationen har styrelsen inte något att
invända.

SAF hänvisar till ett av Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen (SLA) avgivet
yttrande. SLA har vid en granskning av konventionen funnit att någon
ändring i gällande arbetarskyddslagstiftning inte behöver vidtas för att
Sverige skall kunna tillträda konventionen. Med hänsyn härtill och då den
föreliggande konventionen nära ansluter sig till den tidigare av Sverige ratificerade
konventionen (nr 81) om arbetsinspektion inom industri och
handel, anser SLA det möjligt för Sverige att tillträda jämväl den nu antagna
konventionen.

Beträffande rekommendationen har SLA ej några erinringar att
framföra.

LO åberopar ett från Svenska Lantarbetareförbundet inhämtat yttrande,
vari anförs bl. a. följande.

I svensk arbetarskyddslagstiftning, inom vilken frågan om yrkesinspektionen
utgör en väsentlig del, görs inte undantag för jordbruket annat än i
vissa avseenden beträffande minderåriga arbetare. I anslutning till ratifikation
av konventionen, vilket förbundet tillstyrker, bör undantagen upphävas.
Förbundet har tidigare framställt yrkanden härom på grund av att
utvecklingen inom jordbruket mot en alltmera mekaniserad drift m. in. för
länge sedan undanröjt motiven för undantagen.

Enligt konventionens artikel 6 skall det åligga yrkesinspektionen inom
jordbruket att trygga tillämpningen av författningsbestämmelser bl. a. också
om löner och semester. Beträffande löner finns inga författningsbestämmelser
inom jordbruket i vårt land. Efterlevnaden av semesterlagen kontrolleras
på annat sätt än genom yrkesinspektionen. Men med hänsyn till den
villkorliga avfattningen av konventionen i detta såväl som i en rad andra
hänseenden utgör delta enligt förbundets mening ej ratifikationshinder.

Förbundet erinrar om att det från många håll anförts att yrkesinspektionen
i sin helhet är starkt underbemannad. Inom lantbruksnäringarna är
inspektionsverksamheten f. n. enligt förbundets erfarenheter mycket otillfredsställande.
Inspektionsmyndigheten har inte tillräckliga personella resurser
och saknar i allt väsentligt befattningshavare med erfarenhet av de
särpräglade arbetsförhållanden, som kännetecknar lantbruksnäringarna.
Förbundet finner det vara angeläget erinra härom med hänsyn till innehållet
i konventionens artiklar 9, 14 och 21.

I artikel 9 heter det bl. a. att »yrkesinspektörerna inom jordbruket skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

erhålla lämplig utbildning för fullgörandet av sina uppgifter» och »en ändamålsenlig
vidareutbildning under anställningstiden». Härmed kan uppenbarligen
förstås att inspektionspersonalen skall ha och vidmakthålla erforderlig
kunskap om och erfarenhet av arbets- och miljöförhållandena inom
lantbruksnäringarna. Detta är självfallet en viktig förutsättning för en fullgod
inspektionsverksamhet.

Förbundet finner det angeläget att konventionen om yrkesinspektionen
inom jordbruket snarast ratificeras. Det är därvid nödvändigt att erforderliga
dispositioner vidtages för att inspektionsmyndigheten skall kunna fullgöra
sina funktioner i överensstämmelse härmed och med vad som eljest
sladgas i arbetarskyddslagstiftningen.

Förbundet yttrar sig inte om rekommendationen.

TCO tillstyrker ratificering av konventionen.

ILO-lcommittén finner med åberopande av remissyttrandena att något
hinder för svensk ratificering av konvention nr 129 om yrkesinspektion inom
jordbruket inte synes föreligga. Alla remissorgan har också tillstyrkt ratificering.
Med hänsyn härtill förordar kommittén att konventionen ratificeras
av Sverige.

Inte heller mot rekommendationen har några erinringar framförts, säger
kommittén, som föreslår att rekommendationen, i de delar den inte redan
tillgodosetts i svensk lagstiftning, beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet
på arbetarskyddets område, om och i den mån så befinns möjligt och
lämpligt.

2. — 3. Konvention och rekommendation om läkarvård och kontanta
sjukförmåner

Under senare år har Internationella arbetsorganisationen till revision tagit
upp vissa konventioner, som före andra världskriget antagits beträffande
olika grenar av den sociala tryggheten i syfte att bringa dessa konventioner
i överensstämmelse med nya idéer och tendenser, som gjort sig gällande på
detta fält. Såsom ett första steg i detta revisionsförfarande antog Internationella
arbetskonferensen år 1964 en konvention (nr 121) om förmåner vid
yrkesskada (framlagd inför riksdagen genom prop. 1965:51, 2LU 42, rskr
199).

Nästa etapp i revisionsförfarandet utgjordes av en revision av vissa år
1933 antagna konventioner, om pensionsförsäkring. I detta ämne antogs år
1967 en reviderad konvention (nr 128) om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner
(anmäld i prop. 1968: 39, 2LU 25, rskr 166).

Såsom ett sista led i revisionsarbetet har arbetskonferensen vid sina allmänna
sammanträden åren 1968 och 1969 diskuterat en revision av två år
1927 antagna sjukförsäkringskonventioner. Dessa diskussioner ledde år
1969 till antagandet av en konvention om läkarvård och kontanta sjukför -

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

måner åtföljd av en rekommendation i samma ämne. Konventionen antogs
med 260 röster mot 5 och 67 nedlagda och rekommendationen med 231 röster
mot 47 och 48 nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för konventionen,
medan i fråga om rekommendationen regerings- och arbetstagarombuden
röstade för, men arbetsgivarombudet röstade emot.

Innehållet i konventionen och rekommendationen

Konventionen är så konstruerad, att ett medlemsland genom att
ratificera densamma ikläder sig skyldighet att garantera ett visst lagfäst
minimiskydd avseende dels läkarvård och därmed jämförlig vård både vid
sjukdom och — på de villkor som landet självt bestämmer — i sjukdomsförebyggande
syfte, dels rätt till kontantförmåner vid av sjukdom föranledd
arbetsoförmåga som medför inkomstbortfall.

I fråga om den standard som krävs uppställer konventionen två nivåer.
Medlemsländer med otillräckligt utvecklade ekonomiska och medicinska
resurser kan ratificera konventionen med utgående från lägre krav än dem
som konventionen generellt uppställer. Redogörelsen i det följande tar sikte
på de krav som generellt uppställts för andra länder än dem vilkas ekonomiska
och medicinska resurser är otillräckligt utvecklade.

Den medicinska vård som skall garanteras skall ha till syfte att vidmakthålla,
återställa eller förbättra den skyddade personens hälsa och arbetsförmåga
liksom även att tillgodose hans personliga behov. Konventionen
uppställer som minimikrav i fråga om tillgängliga vårdmöjligheter att dessa
skall omfatta vård av allmänpraktiker, specialistvård, nödvändiga läkemedel,
nödvändig sjukhusvård samt, i den omfattning som den nationella
lagstiftningen föreskriver, tandvård och medicinsk rehabilitering.

Den i fråga om rätten till vård skyddade personkretsen skall omfatta
antingen alla arbetstagare i landet samt deras hustrur och barn eller angivna
grupper av förvärvsarbetande som tillsammans utgör minst 75 % av den
förvärvsarbetande befolkningen samt deras hustrur och barn eller angivna
grupper av befolkningen motsvarande minst 75 % av samtliga i landet bosatta
personer.

Garanterad vård skall tillhandahållas skyddad person så länge vårdbehovet
består. Vissa begränsningar i fråga om rätt till fortsatt vård är dock
tillåtna i fall då en vårdberättigad upphör att tillhöra en skyddad persongrupp.

Om enligt den nationella lagstiftningen den vårdade eller hans försörj are
måste svara för viss del av vårdkostnaden, får reglerna härför inte vara
utformade på sådant sätt att de lägger en alltför stor börda på den enskilde
eller äventyrar det medicinska och sociala skyddets effektivitet.

Med avseende på rätten till kontanta sjukförmåner skall den skyddade
personkretsen omfatta antingen alla arbetstagare i landet eller angivna
grupper av förvärvsarbetande som tillsammans utgör minst 75 % av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

förvärvsarbetande befolkningen eller, efter inkomstprövning, alla i landet
bosatta personer, varvid reglerna för inkomstprövningen inte får vara
strängare än att förmånstagarens familj tillförsäkras sunda och drägliga
levnadsförhållanden.

Kraven på kontantförmånernas storlek är i konventionen utformade i
nära anslutning till motsvarande bestämmelser i 1952 års ILO-konvention
nr 102 om social trygghet (minimistandard), men har satts högre än i 1952
års konvention. Förmånerna skall utgöras av periodiskt utgivna belopp,
vilka när skyddet omfattar arbetstagare eller grupper av den förvärvsarbetande
befolkningen bestäms med utgångspunkt från vad som lägst skall
utges för en man med hustru och två barn. För en sådan standardförmånstagare
skall den under tiden för inkomstbortfallet utgivna kontanta sjukförmånen,
ökad med familjebidrag för samma tid, fylla ett av två alternativa
krav. Enligt det ena alternativet skall ersättningen uppgå till minst 60 %
(enligt 1952 års konvention minst 45 %) av det sammanlagda beloppet av
förmånstagarens tidigare förvärvsinkomst, dock högst lönen för en yrkesutbildad
manlig kroppsarbetare, och det familjebidrag som utges till en
skyddad person med samma försörjningsplikt som standardförmånstagaren.
Det andra alternativet innebär att förmånerna skall uppgå till 60 % av det
sammanlagda beloppet av lön och familjebidrag till en vanlig vuxen manlig
kroppsarbetare med samma försörjningsplikt som standardförmånstagaren.
För andra förmånstagare skall kontantförmånen stå i ett skäligt förhållande
till standardförmånstagarens kontanta sj ukförmån.

Kontant sjukförmån skall i princip utges så länge arbetsoförmågan och
inkomstbortfallet varar. Dock får för varje fall av arbetsoförmåga rätten till
kontantförmån begränsas i viss omfattning. Begränsningen får inte avse
kortare tid än 52 veckor. En väntetid (karenstid), varunder ingen kontantförmån
utges, får förekomma men får inte överskrida de tre första dagarna
av inkomstbortfall.

När en person som är försäkrad för kontant sjukförmån avlider skall
begravningshjälp utbetalas. Något krav på beloppets storlek uppställs inte.
Denna konventionsbestämmelse behöver dock inte tillämpas av medlemsland
som uppfyller vissa krav avseende dels landets pensionssystem, dels
de kontanta sjukförmånernas storlek och dels förekomsten av frivilliga
begravningslijälpsför säkringar.

Bland konventionsbestämmelser som avser både vård och kontanta sjukförmåner
märks följande.

Medlemsland, vars lagstiftning ger skydd åt arbetstagare, kan från konventionens
tillämpning undantaga vissa uppräknade arbetstagargrupper
samt temporärt sådana arbetstagare inom jordbrukssektorn, vilka vid ratifikationstillfället
ännu inte är skyddade genom lagstiftning som uppfyller
konventionskraven. Vidare kan undantas sjöfolk, däri inbegripna fiskare
sysselsatta med havsfiske, samt offentliga tjänstemän, om dessa grupper
skyddas genom speciella system, enligt vilka föreligger rätt till förmåner

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970 13

som i det hela är minst likvärdiga med dem som skall utges enligt konventionen.

1 vissa fall får förmån, som skyddad person skulle vara berättigad till
enligt konventionen, temporärt eller tills vidare innehållas.

Varje medlemsland skall inom sina gränser tillförsäkra utlänningar, som
normalt är bosatta eller arbetar i landet, samma behandling som landets
egna medborgare i fråga om rätt till förmåner enligt konventionen.

Slutligen medger konventionen under vissa förutsättningar att ratificerande
land, som totalt för läkarvård och kontanta sjukförmåner anslår minst
4 % av landets nationalinkomst och uppfyller vissa villkor om högre standard
och ett vidare skydd än konventionen kräver, får göra temporära
undantag från vissa särskilda bestämmelser i konventionen. En förutsättning
är dock att de grundläggande rättigheter som konventionen avser att garantera
inte därigenom väsentligen minskas eller försämras.

Enligt den kompletterande rekommendationen bör medlemsländerna
i vissa närmare angivna avseenden på lämpligt sätt och, om så
erfordras, i etapper vidga den personkrets som skyddas med avseende på
vård och kontanta sjukförmåner samt tillhandahålla förmåner i större utsträckning
än som krävs enligt konventionen.

Svenska bestämmelser

De svenska bestämmelser som bör beaktas vid en bedömning av spörsmålet
om en svensk ratificering av konventionen respektive tillämpning av
rekommendationen är i första hand lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring (AFL), sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242) och smittskyddslagen
den 26 april 1968 (nr 231) jämte därtill anknutna författningar.

Yttranden

Yttranden har inhämtats från socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och
ILO-kommittén, varjämte SAF, LO och TCO beretts tillfälle att yttra sig.

Socialstyrelsen anser att svensk sjukvårdslagstiftning generellt sett inte
lägger hinder i vägen för ratificering av konventionen. Enligt 3 §
första stycket sjukvårdslagen åligger det sålunda landstingskommun — detsamma
gäller städer som ej ingår i landsting — att för dem som är bosatta
inom sjukvårdsområdet ombesörja såväl öppen som sluten vård för sjukdom,
skada, kroppsfel och barnsbörd, i den mån icke annan drar försorg
härom. Jämlikt 3 § andra stycket första punkten samma lag har landstingskommun
samma skyldighet gentemot dem som vistas i sjukvårdsområdet
utan att vara där bosatta, ifall behov av omedelbar vård föreligger. Rätten
att erhålla sjukvård i Sverige är sålunda icke knuten till innehavet av svenskt
medborgarskap.

Styrelsen betonar emellertid, att landstingskommuns skyldighet att bereda
sluten sjukvård åt person, som icke är bosatt i sjukvårdsområdet, upphör

Kungl. Maj ris proposition nr 21 1970

enligt 3 § andra stycket andra punkten nämnda lag, då den vårdbehövande
utan risk kan flyttas till sjukhus inom sjukvårdsområde, där han är bosatt.
Detta skulle innebära, att utlänning, som inte är bosatt här i landet, skulle
sedan hans akuta behov av vård blivit tillgodosett och han utan men kan
transporteras, flyttas till sitt hemland.

Däremot föreligger icke någon rätt till sjukvårdsförmåner för utlänning,
som arbetar i Sverige ulan att likväl kunna anses bosatt i riket, om vården
avser åkomma, som icke ofördröjligen måste behandlas. Även i sådana situationer
äger emellertid vissa utlänningar rätt att erhålla vård här, nämligen
om Sverige med vederbörandes hemland träffat sådant avtal om ömsesidigt
utgivande av sjukvårdsförmåner, som t. ex. gäller de nordiska länderna
emellan.

Vad angår den förebyggande vården framhåller styrelsen, att sjukvårdslagen
icke ålägger landstingskommunerna att anordna sådan vård. Inom
samtliga landstingskommuner och städer utanför landsting meddelas emellertid
sedan länge förebyggande vård. Detta förutsätts också i åtskilliga
bestämmelser på hälso- och sjukvårdens område.

I fråga om rnödra- och barnhälsovården (förebyggande mödra- och barnavård)
— en mycket viktig gren inom den förebyggande vården -— påpekar
styrelsen, att denna lämnas kostnadsfritt till svenska kvinnor och barn. Det
är fallet också när det gäller kvinnor och barn från övriga nordiska länder,
som vistas här i riket. Även icke nordiska kvinnor och barn kan få erhålla
mödra- och barnhälsovård här utan kostnad för dem under förutsättning,
att de är bosatta och kyrkobokförda här i riket.

Enligt socialstyrelsens mening synes konventionen kunna ratificeras i de
delar den avser rätten till läkarvård och förebyggande sjukvård. Med hänsyn
till att de utlänningar, som arbetar här i riket utan att de är att anse
som bosatta här, icke alltid är berättigade till exakt samma förmåner som
de som är bosatta här — den praktiska innebörden härav torde dock vara
ringa eller ingen — vill det emellertid synas som om med stöd av artikel 33
i konventionen visst förbehåll borde göras vid konventionens ratificering.

Styrelsen uttalar sig inte om rekommendationen.

Riksförsäkringsverket behandlar i fråga om konventionen endast
sådana artiklar som är av särskilt intresse ur ratifikationssynpunkt. I detta
hänseende anför verket följande.

Artikel 7

Efter den första diskussion av texten som företogs vid 1968 års arbetskonferens
förelåg viss tvekan huruvida svensk lagstiftning stämde överens
med artikeln. I den slutligt antagna konventionstexten har artikel 7 omformulerats.
Härigenom samt med hänsyn till den kommentar som gjorts i
förarbetena till 1969 års konferens synes nu fullt klart att den svenska lagstiftningen
om hälso- och sjukvård uppfyller de i artikel 7 uppställda kraven.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970 15

Artikel 10

Beträffande kretsen av de personer som skall ha rätt till läkarvård (och
därmed jämförlig vård) uppfylls kraven i artikel 10 av den svenska lagstiftningen,
enligt vilken i princip hela befolkningen är berättigad till sådan
vård.

Artikel 16

I den svenska kommentaren till artikel 16 framhölls att enligt den svenska
lagstiftningen rätten till sjukvårdsersättning upphör för utlänningar som
under pågående sjukdom flyttar från Sverige men att detta inte syntes strida
mot bestämmelserna i konventionen, enär artikel 28 tillåter ett medlemsland
att föreskriva regler i fråga om bosättning. I förarbetena uttalas att den
från svensk sida ifrågasatta tolkningen om sambandet mellan artikel 16
och punkt a) i artikel 28 förefaller stå i överensstämmelse med de avsikter
som det vid 1968 års konferens för konventionens behandling tillsatta utskottet
hyste. Det påpekas emellertid att undantaget i artikel 28 punkt a)
endast avser innehållande av förmån i form av medicinsk vård så länge
vederbörande är frånvarande från landet.

I förarbetena kan därför knappast ha klart utsagts, framhåller verket,
att en i Sverige bosatt utlänning, som under pågående sjukperiod flyttar
från Sverige och bosätter sig i annat land, får vägras sjukvårdsersättning
om han återkommer hit och får vård utan att ånyo bosätta sig här, när vården
avser samma sjukdomsfall och erhålls inom 26 veckor efter utflyttningen
eller inom längre tid när det är fråga om en sjukdom som erfarenhetsmässigt
kräver långvarig vård.

Som framgår av den nedan gjorda kommentaren till artikel 33 finns möjlighet
att göra temporärt undantag från konventionens bestämmelser i denna
del.

Artikel 17

Det svenska sjukvårds- och sjukförsäkringssystemet, som innebär att den
försäkrade i regel själv skall stå för viss del av kostnaden för läkar- och därmed
jämförlig vård, torde få anses utformat på ett sätt som inte strider mot
bestämmelserna i artikel 17. Möjligen kan viss tvekan råda i fråga om tandläkarvård
för vuxna. Ratifikationshinder torde dock ej föreligga i denna
del.

Artikel 19

Artikel 19 innehåller tre alternativa krav beträffande omfattningen av
den personkrets som skall få rätt till kontanta sjukförmåner.

Enligt punkt b) skall skyddet omfatta föreskrivna grupper av den förvärvsarbetande
befolkningen, utgörande tillsammans minst 75 % av hela
den förvärvsarbetande befolkningen. Detta krav uppfylls av den svenska
lagstiftningen, enligt vilken i princip hela den förvärvsarbetande befolkningen
omfattas av sjukpenningförsäkringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Artikel 2 2

Beträffande den personkrets som skall ha rätt till löpande kontanta sjukförmåner
uppfyller som tidigare nämnts den svenska sjukförsäkringen kravet
i artikel 19 punkt b). I sådant fall skall enligt artikel 21 punkt a) ersättningsnivån
uppfylla kraven i artikel 22 eller artikel 23. Enligt den svenska
sjukförsäkringen utges sjukpenning efter placering i sjukpenningklass.
Denna placering grundas i princip på de inkomster av förvärvsarbete som
den försäkrade kan antas komma att åtnjuta tills vidare. I praktiken motsvarar
denna inkomst vanligen den försäkrades förvärvsinkomster före sjukdomsfallet.
Frågan huruvida den svenska ersättningsnivån är tillräckligt
hög för att uppfylla konventionens krav bedöms därför med utgångspunkt
i bestämmelserna i artikel 22.

Enligt nämnda artikel behöver den där föreskrivna graden av kompensation
för bortfallen förvärvsinkomst inte avse inkomst utöver en yrkesutbildad
manlig kroppsarbetares lön. I den svenska sjukförsäkringen har ett
sådant tak satts vid en årsinkomst av omkring 42 000 kr. Då lönenivån i
Sverige för en sådan yrkesutbildad manlig kroppsarbetare som avses i mom.
6 punkt b) torde uppgå till genomsnittligt högst ca 27 000 kr. per år, uppfylls
konventionskravet i denna del för Sveriges vidkommande. Vidare skall
enligt artikel 22 beräkningarna avse en standardförmånstagare, som i artikel
1 punkt h) definieras som man med hustru och två barn. Kontantförmånens
belopp, ökat med familjebidrag vartill rätt föreligger under riskfallstiden,
skall motsvara minst 60 % av den tidigare förvärvsinkomsten ökad med
familjebidrag vartill rätt föreligger för en skyddad person med samma försörjningsplikt
som standardförmånstagaren. Samtliga belopp skall beräknas
i förhållande till samma tidsenhet. Med familjebidrag torde för Sveriges del
få avses allmänt barnbidrag. Sådant bidrag utges med 900 kr. om året för
i riket bosatt barn, dock inte efter det barnet fyllt 16 år. Vissa inskränkningar
gäller för barn som inte är svensk medborgare.

Med beaktande av att enligt den svenska lagstiftningen sjukpenning men
inte förvärvsinkomst är skattefri ger sjukpenningen i de allra lägsta inkomstlägena
kompensation för bortfallen förvärvsinkomst med omkring
100 %. Vid högre inkomster sjunker kompensationen successivt. Även med
bortseende från att sjukpenningen förhöjs med barntillägg för barn under
16 år och att för sådant barn i regel också utges allmänt barnbidrag utgör
emellertid kompensationen drygt 70 % i inkomstläget 27 000 kr. De i artikel
22 föreskrivna kraven på en kompensationsgrad av minst 60 % uppfylls
sålunda av den svenska lagstiftningen.

Artikel 26

Enligt denna artikel får den tid till vilken sjukpenning för varje fall av
arbetsoförmåga får begränsas ej understiga 52 veckor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Sjukpenning utgår i Sverige normalt till dess den sjuke är återställd eller
förtidspension beviljas. Det senare kan ske när arbetsoförmåga eller nedsättning
av arbetsförmågan (med minst hälften) bedöms som varaktig eller
bestående för avsevärd tid (minst ett år). Förtidspensionen kan till beloppet
understiga sjukpenningen. I praxis torde frågan om att utan ansökan från
den försäkrade byta ut sjukpenning mot förtidspension (tillämpning av
16 kap. 1 § andra eller fjärde stycket AFL) inte tas upp förrän den försäkrade
haft sjukpenning minst ett år.

På grund av bestämmelsen i 4 kap. 4 § AFL kan sjukpenning för utlänning
komma att dras in utan att han får förtidspension, nämligen när han
skulle ha fått sådan pension om han varit svensk medborgare. Av vad nyss
sagts följer att sådan indragning i praxis inte torde förekomma förrän sjukpenning
utgått i minst ett år.

Enligt 4 kap. 3 § AFL får sjukpenning inte utges för mer än sammanlagt
180 dagar (ca 26 veckor) för tid efter ingången av den månad, varunder försäkrad
fyllt 67 år eller dessförinnan börjat åtnjuta ålderspension. På grund
härav kan det inträffa att sjukpenning inte kommer att utgå under 52 veckor
för sjukpenningförsäkrad ålderspensionär. Visserligen utgår ålderspension
hela tiden men denna kan vara lägre än sjukpenningen. Temporärt undantag
enligt artikel 33 synes därför erforderligt i denna del.

Artikel 26, som avser kontanta sjukförmåner, har beträffande läkarvård
sin motsvarighet i artikel 16. Den svenska kommentaren till artikel 26 innehåller
samma synpunkter som i fråga om artikel 16 och i förarbetena till
artikel 26 har hänvisats till sistnämnda artikel.

Då enligt den svenska lagstiftningen om sjukförsäkring sjukpenning även
under pågående sjukdom omedelbart definitivt upphör för personer som
upphör att vara försäkrade för sjukpenning (3 kap. 1 § jämförd med 1 kap.
4 § första stycket och 5 § tredje stycket AFL), synes det tveksamt om de i
artikel 26 uppställda kraven uppfylls av den svenska lagstiftningen. Möjlighet
finns dock, som framgår av den nedan gjorda kommentaren till artikel
33, att göra temporärt undantag från konventionsbestämmelsen.

Artikel 27

I artikel 27 mom. 1 avsedd begravningshjälp förekommer inte inom de
svenska allmänna socialförsäkringsgrenarna. Enligt mom. 2 behöver detta
emellertid ej utgöra ratifikationshinder. Av de i mom. 2 angivna villkoren
för underlåtenhet att tillämpa bestämmelserna i mom. 1 är villkoret enligt
punkt a) uppfyllt för Sveriges del, sedan Sverige år 1969 ratificerat den av
ILO år 1967 antagna konventionen nr 128 om invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner.
Vidare torde villkoret enligt punkt c) vara uppfyllt med
hänsyn till att huvuddelen av den förvärvsarbetande befolkningen omfattas
av kollektivavtal om grupplivförsäkring. Däremot torde, såsom framgår av
den ovan lämnade kommentaren till artikel 22, det i artikel 27 mom. 2 punkt
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 sand. Nr 21

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

b) angivna villkoret om en kompensationsgrad av minst 80 % för kontant
sjukförmån inte till fullo uppfyllas av den svenska lagstiftningen i fråga om
yrkesutbildade kroppsarbetare i högre lönelägen. Detta synes emellertid,
såsom framgår av den nedan gjorda kommentaren till artikel 33, inte behöva
utgöra hinder för ratifikation.

Artikel 32

Artikel 32 avser att garantera att utlänningar, som normalt är bosatta
eller arbetar i ett land, inom landets gränser behandlas på samma sätt som
landets egna medborgare.

Endast den som är bosatt här äger rätt till sjukpenning. I detta hänseende
föreligger likställighet mellan utlänningar och svenska medborgare. Anmärkas
kan dock att skillnader kan uppkomma därigenom att reglerna om
vad som räknas som bosättning är olika för svenskar och utlänningar. Så
är t. ex. fallet beträffande sjömän.

Rörande rätt till sjukvårdsersättning likställer den svenska lagstiftningen
inte utlänningar och svenska medborgare som under bosättning i annat land
arbetar i Sverige. Medan en utlandssvensk har rätt till sjukvårdsersättning
i fall då vårdbehovet uppkommit under vistelse i Sverige vare sig han under
denna vistelse arbetar eller ej (2 kap. 8 § AFL), har en i annat land bosatt
utlänning som arbetar i Sverige, inte rätt till sådan ersättning (1 kap. 3 §
lagen om allmän försäkring). De utlänningar, som är bosatta i annat land
än Sverige men arbetar här, torde i praktiken endast vara sådana som bor
i Danmark, Finland eller Norge och är sjukförsäkrade i dansk, finländsk
eller norsk sjukkassa. Dessa utlänningar torde i enlighet med den nordiska
konventionen om social trygghet och den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen
vara berättigade till sjukvårdsersättning från antingen den
svenska sjukförsäkringen eller från bosättningslandets sjukförsäkring. Det
torde knappast uppstå några fall då ifrågavarande utlänningar inte äger
rätt till sjukvårdsersättning från något land. Med hänsyn härtill synes hinder
för ratificering på denna punkt inte föreligga.

Artikel 33

Artikel 33, vartill ej funnits motsvarighet i tidigare konventionsförslag,
medger möjlighet att på villkor som anges i mom. 1 punkterna a), b) och

c) göra temporära undantag från särskilda konventionsbestämmelser i artiklarna
8—27.

Villkoren enligt punkt a) uppfylls för Sveriges del. Kvalitetsvillkoret
enligt punkt b) torde också vara uppfyllt, och vidare uppgår de där avsedda
totalkostnaderna för läkarvård och därmed jämförlig vård samt för sjukpenning
till mer än 4 % av nationalinkomsten. Enligt punkt c) skall åtminstone
två av däri under i), ii) och iii) angivna villkor vara uppfyllda.

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

Villkoret enligt i) innebärande att minst 85 % av den förvärvsarbetande
befolkningen skall vara skyddad uppfylls av den svenska lagstiftningen.
Likaså uppfyller den svenska lagstiftningen villkoret enligt iii) om tillhandahållande
av kontanta sjukförmåner med en kompensationsgrad av
minst 70 %. Förutsättning för tillämpning av artikel 33 föreligger alltså i
fråga om de bestämmelser i artiklarna 16, 26 och 27, om vilkas förenlighet
med den svenska lagstiftningen kan råda tveksamhet.

Riksförsäkringsverket drar av den gjorda genomgången den slutsatsen
att något hinder för Sverige att ratificera konventionen inte torde
föreligga, under förutsättning att undantag görs enligt vad förut sagts.

Vad härefter beträffar rekommendationen är den, framhåller
verket, avsedd att dra upp riktlinjer för medlemsländernas fortsatta uppbyggnad
av sina system för tillhandahållande av sjukvård, preventiv vård
och kontanta sjukförmåner.

Riksförsäkringsverket har ej funnit anledning att närmare gå in på en
bedömning av innehållet i rekommendationens olika punkter. Verket vill
dock framhålla att önskemål som inte till fullo realiserats i Sverige förekommer
i vart fall i punkterna 3, 7 och 8.

SAF har granskat konventionen från utgångspunkten huruvida
Sverige utan ändring av nuvarande sjukvårds- och sjukförsäkringslagstiftning
kan ratificera konventionen. Enligt föreningens mening föreligger
inget hinder för ratificering under förutsättning att den i artikel 33 angivna
möjligheten att göra temporärt undantag från konventionen för Sveriges
del utnyttjas beträffande artiklarna 16 och 26 samt möjligen artikel 27. Föreningen
hänvisar till vad riksförsäkringsverket anfört i dessa avseenden.

Beträffande rekommendationen, som antogs trots arbetsgivarnas
nejröster, konstaterar föreningen i likhet med riksförsäkringsverket att
i vart fall punkterna 3, 7 och 8 går utöver vad som uppfylls av svensk lagstiftning.

LO finner konventionen innebära en avsevärd förbättring av standarden
vid jämförelse med tidigare antagna konventioner. I ett avseende ställer sig
LO emellertid ytterst tveksam. Det gäller den nyinförda bestämmelsen i
artikel 33, vilken möjliggör för industriellt välutvecklade medlemsländer
att göra temporära undantag från särskilda konventionsbestämmelser i
delarna II (läkarvård) och III (kontanta sjukförmåner). Bestämmelsen
skall, såvitt LO förstått, bland annat kunna tillämpas i samband med tillfälliga
ekonomiska svårigheter i ett industriellt välutvecklat land. LO anser
dock inte att eventuellt nödvändiga krav på ekonomisk åtstramning inom
ett land skall få sådan utformning att det går ut över arbetstagare som
drabbats av sjukdom. LO finner därför denna bestämmelse vara principiellt
felaktig.

LO tillstyrker att konventionen ratificeras.

Även TCO tillstyrker ratificering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

ILO-kommittén anför följande.

I fall då eft lands lagstiftning ålägger den vårdade att själv svara för viss
del av kostnaden för sådan vård som avses i konventionen får enligt artikel
17 reglerna härför inte vara utformade på sådant sätt, att de lägger en alltför
stor börda på den enskilde eller äventyrar det medicinska och sociala skyddets
effektivitet. Detta villkor om skydd mot alltför höga vårdavgifter tillgodoses
uppenbarligen genom det svenska sjukvårds- och sjukförsäkringssystemet,
enligt vilket viss vård är avgiftsfri och i övrigt den enskildes sjukvårdskostnad
i allmänhet blir mycket låg, beroende delvis på sjukförsäkringens
bidrag till sjukvårdshuvudmännen eller återbäring av viss del av den
enskildes utgifter för vården. Delta gäller även tandvård för barn, som i stor
utsträckning är avgiftsfri, liksom även mödratandvård, för vilken sjukförsäkringen
ger återbäring. Vad däremot angår vuxentandvård tillhandahålls
sådan visserligen inom folktandvårdssystemet mot subventionerade och därför
relativt låga avgifter, men någon allmän nedsättning av vuxnas tandvårdskostnader
genom återbäring från sjukförsäkringen förekommer inte.
Detta har föranlett riksförsäkringsverket att anmäla tveksamhet beträffande
frågan om det i artikel 17 uppställda kravet på billig vård uppfylls i fråga
om vuxentandvården. Verket kommer dock till slutsatsen att ratifikationshinder
ej kan sägas föreligga i denna del. Kommittén är av samma uppfattning
och vill erinra om att konventionen i artikel 13 i fråga om ratificerande
lands tillhandahållande av tandvård endast kräver att sådan vård lämnas i
den utsträckning som landet självt föreskriver.

Enligt den svenska sjukförsäkringen, som i motsats till många andra motsvarande
försäkringssystem knyter försäkringstillhörigheten till bosättning
i landet, upphör rätten till sjukförsäkringsförmåner i princip definitivt för
personer som flyttar till annat land för att bosätta sig där. Denna rätt återupplivas
inte vid ett senare tillfälligt besök i Sverige, bortsett från att utlandssvenskar
även då kommer i åtnjutande av sjukförsäkringens vårdförmåner
när vårdbehovet uppkommit under vistelse i Sverige. Även med beaktande
av bestämmelsen i konventionens artikel 28 mom. 1 punkt a), enligt
vilken förmån får innehållas så länge vederbörande inte uppehåller sig på
medlemslandets territorium, torde dessa den svenska lagstiftningens regler
formellt ej fullt motsvara de i artiklarna 16 och 26 uppställda kraven på
fortsatt rätt till vård resp. kontant sjukförmån under en begränsad tid för
personer som upphör att tillhöra en skyddad personkrets medan de åtnjuter
förmån av nämnda slag. Detta har uppmärksammats av bl. a. riksförsäkringsverket.
Med anledning härav vill kommittén framhålla att konventionens
syfte är att uppställa vissa minimikrav på ratificerande lands interna
lagstiftning. De nu ifrågavarande bestämmelserna i artiklarna 16 och 26
torde därför i förening med vissa andra bestämmelser närmast vara avsedda
att förhindra luckor i försäkringsskyddet i fall då inom ett land förekommer
flera försäkringssystem avseende skilda persongrupper eller skilda territoriella
områden. Däremot torde syftet inte vara att åstadkomma en inter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

nationell samordning av skilda länders olikartade system, vilken sistnämnda
fråga behandlats i 1962 års konvention nr 118 om likabehandling i fråga om
social trygghet. Det kan f. ö. tilläggas att de praktiska fall som skulle kunna
tänkas komma i fråga torde avse nordiska medborgare. Beträffande dessa
är dock de krav konventionen ställer uppfyllda genom nordiska överenskommelser.
Mot bakgrunden av det sagda torde den svenska lagstiftningen
i förevarande avseende inte kunna anses strida mot bestämmelserna i artiklarna
16 och 26.

Riksförsäkringsverket anmäler vidare tveksamhet rörande frågan om den
svenska lagstiftningen beträffande rätt till sjukpenning för ålderspensionärer
kan anses motsvara de krav som konventionen uppställer i artikel 26
jämförd med artikel 28 mom. 1 punkt h). Enligt den förra artikeln skall
kontanta sjukförmåner i enlighet med vad som föreskrivs i den nationella
lagstiftningen utges under minst 52 veckor för varje fall av arbetsoförmåga.
Enligt artikel 28 mom. 1 punkt h) får kontant sjukförmån i den utsträckning,
som kan vara föreskriven i den nationella lagstiftningen, innehållas så
länge vederbörande uppbär en annan social trygghetsförmån med undantag
av familjebidrag, dock endast under förutsättning att inte större del av den
kontanta sjukförmånen innehålls än som motsvarar den andra förmånens
belopp. Mot dessa bestämmelser i konventionen ställer verket stadgandet i
4 kap. 3 § lagen om allmän försäkring att sjukpenning inte får utgå för mer
än sammanlagt 180 dagar, dvs. omkring 26 veckor, för tid efter ingången av
den månad, varunder försäkrad fyllt 67 år eller dessförinnan börjat åtnjuta
ålderspension i form av folkpension och/eller tilläggspension. Verkets tveksamhet
är föranledd av att den ålderspension som utges, när rätten till sjukpenning
upphör, i vässa fall kan vara lägre än sjukpenningen. Kommittén
vill rörande denna fråga framhålla att den svenska tilläggspensioneringen
befinner sig i ett övergångsskede samt att enligt gällande lagstiftning den
totala ålderspensionen i tilläggspensioneringens fullfunktionsstadium generellt
kommer att vara anpassad till sjukpenningens nivå på ett helt annat
sätt än vad som varit och fortfarande är fallet under övergångsskedet. Vidare
är att märka att en ålderspensionärs sjukpenning under 180 dagar utges
utan någon som helst nedsättning av den samtidigt utgående ålderspensionen.
Därtill kommer att den svenska lagstiftningen, även med bortseende
från ålderspensionärer, mer än väl fyller de minimikrav i fråga om den
skyddade personkretsen som uppställs i artikel 19. Mot denna bakgrund
kan den svenska lagstiftningen inte heller i nu ifrågavarande avseende anses
strida mot bestämmelsen i artikel 26.

Bestämmelserna i artikel 27 om begravningshjälp behöver ej tillämpas av
medlemsland som uppfyller i artikeln angivna villkor avseende pensionsstandard,
standard i fråga om kontanta sjukförmåners storlek och omfattningen
av frivilliga försäkringar som innefattar utbetalning av kontantbelopp
vid dödsfall. Enligt riksförsäkringsverkets analys uppfylls dessa vill -

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 1970

kor för Sveriges del, dock med viss tvekan vad angår kravet på att kontanta
sjukförmåner enligt lagstiftningen skall utges med belopp som motsvarar
minst 80 % av de skyddade personernas förvärvsinkomst. Den svenska lagstiftningen
fyller detta krav såvitt avser sjukpenningens genomsnittliga
kompensation för bortfallen förvärvsinkomst upp till inkomsttaket, som är
omkring 42 000 kr. Detta får enligt kommitténs tolkning anses vara tillfyllest.
Kompensationsgraden är emellertid störst i lägre inkomstlägen och
avtar successivt vid stigande inkomst.

Bestämmelsen i artikel 32, enligt vilken utlänningar, som normalt är bosatta
eller arbetar i ett medlemsland, skall på landets territorium i fråga om
rätt till vård och kontanta sjukförmåner vara tillförsäkrade samma behandling
som landets egna medborgare, har kommenterats av riksförsäkringsverket
och socialstyrelsen under framhållande av vissa obetydliga skillnader
i rätten till vårdförmåner för utlänningar som vistas i Sverige utan att vara
bosatta här och i Sverige bosatta personer. Kommittén vill i detta avseende
erinra om att den personkrets som enligt artikel 10 skall skyddas med avseende
på rätten till vårdförmåner kan bestämmas enligt tre alternativ. Av
dessa uppfyller Sverige kraven för det i punkt c) angivna alternativet, vilket
anknyter personkretsbestämningen till de skyddade personernas bosättning
i landet. Då i Sverige bosatta utlänningars skydd i nu ifrågavarande avseende
överensstämmer med det som lämnas i landet bosatta svenska medborgare,
kan den svenska lagstiftningen inte anses strida mot bestämmelsen i
artikel 32.

Enligt artikel 33 kan ett ratificerande land, som i det hela tillhandahåller
bättre förmåner än konventionen kräver, på vissa villkor och efter samråd
med de mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna
göra temporära undantag från särskilda bestämmelser i delarna II och III,
omfattande artiklarna 8—27. Landsorganisationen i Sverige, som kritiserar
att bestämmelserna i artikel 33 medtagits i konventionen, tillstyrker att konventionen
ratificeras av Sverige. Övriga remissinstanser som yttrat sig i
frågan finner att inga formella hinder för ratifikation föreligger för Sveriges
del men anser det mer eller mindre tveksamt om inte förutsättning härför
är att möjligheten till temporära undantag enligt artikel 33 utnyttjas. Som
möjliga hinder för att Sverige ratificerar konventionen utan att göra temporära
undantag har angivits bestämmelser i artiklarna 16, 17, 26, 27 och 32.
Den ovan verkställda genomgången torde dock ge vid handen att artikel 33
enligt ILO-kommitténs åsikt inte behöver utnyttjas i ifrågavarande avseenden
såvitt angår de fyra förstnämnda artiklarna samt att den svenska lagstiftningen
inte heller strider mot bestämmelsen i artikel 32, beträffande
vilken artikel 33 inte tillåter undantag.

Med åberopande av vad som nu anförts och i övrigt av vad riksförsäkringsverket
uttalat i sitt yttrande tillstyrker kommittén att Sverige ratificerar
1969 års konvention (nr 130) om läkarvård och kontanta sjukförmåner.

I fråga om 1969 års rekommendation (nr 134) i samma ämne föreslår

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

kommittén, med åberopande av riksförsäkringsverkets yttrande, att rekommendationen,
i de delar den inte redan tillgodosetts i svensk lagstiftning,
beaktas i det svenska lagstiftningsarbetet på området för social trygghet,
om och i den mån så befinns möjligt och lämpligt.

Departementschefen

Vid Internationella arbetskonferensens femtio tredje sammanträde, år
1969, antogs dels en konvention och en rekommendation om yrkesinspektion
inom jordbruket dels en konvention och en rekommendation om läkarvård
och kontanta sjukförmåner.

Vad först beträffar konventionen (nr 129) om yrkesinspektion inom jordbruket
vill jag erinra om att ILO redan år 1947 antagit en konvention (nr 81)
och en rekommendation (nr 81) om arbetsinspektion inom industri och
handel. Det har ifrågasatts om inte dessa instrument skulle kunna utvidgas
till att omfatta även jordbruket, men förhållandena inom jordbruket har
ansetts vara av så speciell natur att det framstått såsom erforderligt att
utarbeta särskilda dokument för denna näringsgren. Sverige har ratificerat
1947 års konvention, på vilken den nu aktuella konventionen nr 129 till stor
del bygger. Tillsynen av jordbruk i sistnämnda konventions mening utgör i
Sverige en del av den tillsyn som utövas av allmänna yrkesinspektionen och
skogsyrkesinspektionen. Vad som omfattas av konventionen nr 81 har alltså
här i landet tillämpning även på jordbruket.

Av remissyttrandena framgår att något hinder för svensk ratifikation av
konventionen nr 129 inte föreligger. Samtliga remissinstanser har också tillstyrkt
ratificering. Med hänsyn härtill förordar jag att Sverige ansluter sig
till konventionen.

När det gäller rekommendationen (nr 133) i samma ämne ansluter jag
mig till ILO-kommitténs förslag att rekommendationen, i de delar den inte
redan tillgodosetts i svensk lagstiftning, beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet
på arbetarskyddets område, om och i den mån så befinns möjligt och
lämpligt.

Konventionen (nr 130) om läkarvård och kontanta sjukförmåner utgör
sista ledet i ILO:s arbete på att få fram nya konventioner på socialförsäkringens
område i stället för de äldre konventioner som härrör från mellankrigstiden
och som framstått som föråldrade med hänsyn till den utveckling
som ägt rum. Tidigare har som resultat av detta arbete tillkommit konventionen
(nr 121) om förmåner vid yrkesskada och konventionen (nr 128) om
invaliditets-, ålders- och efterlevandeförmåner. Båda dessa konventioner har
tillträt ts av Sverige.

Konventionen om läkarvård och kontanta sjukförmåner är så konstruerad,
att ett medlemsland genom att ratificera densamma ikläder sig skyldighet
att garantera ett visst lagfäst minimiskydd avseende dels läkarvård och
därmed jämförlig vård både vid sjukdom och — på de villkor som landet
självt bestämmer — i sjukdomsförebyggande syfte, dels rätt till kontantför -

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

måner vid av sjukdom föranledd arbetsoförmåga som medför inkomstbortfall.

Riksförsäkringsverket har gått igenom konventionens bestämmelser och
därvid särskilt beaktat sådana artiklar som är av intresse ur ratifikationssynpunkt.
Verket drar av den gjorda genomgången den slutsatsen att något
hinder inte föreligger för Sverige att ratificera konventionen, under förutsättning
att Sverige i fråga om vissa artiklar utnyttjar den möjlighet till
undantag som erbjuds i konventionens artikel 33. Enligt denna artikel får
ratificerande land, som totalt för läkarvård och kontanta sjukförmåner
anslår minst 4 % av landets nationalinkomst och uppfyller vissa villkor om
högre standard och ett vidare skydd än konventionen kräver, göra temporära
undantag från vissa särskilda bestämmelser i konventionen. Därvid förutsätts
att de grundläggande rättigheter som den avser att garantera inte därigenom
väsentligen minskas eller försämras.

ILO-lcommittén har funnit, att Sverige kan ratificera konventionen utan
anlitande av undantagsmöjligheten i artikel 33 och har i likhet med alla
övriga remissinstanser tillstyrkt ratifikation. Beträffande motiveringen för
kommitténs ståndpunktstagande får jag hänvisa till kommitténs yttrande.

Jag delar ILO-kommitténs uppfattning och förordar att Sverige ansluter
sig till konvention (nr 130) om läkarvård och kontanta sjukförmåner. Det
är med tillfredsställelse jag konstaterar att Sverige i och med att så sker har
tillträtt samtliga de stora konventioner om social trygghet som har framkommit
som ett resultat av strävandena inom ILO under 1960-talet att skapa
ett nytt och förbättrat system av sociala trygghetskonventioner.

I fråga om rekommendationen (nr 134) i samma ämne föreslår jag — i
likhet med ILO-kommittén — att rekommendationen, i de delar den inte
redan tillgodosetts i svensk lagstiftning, beaktas i det svenska lagstiftningsarbetet
på området för social trygghet, om och i den mån så befinns möjligt
och lämpligt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition till 1970 års riksdag

dels föreslår riksdagen att godkänna att Sverige ansluter sig till konventionen
(nr 129) om yrkesinspektion inom jordbruket samt (nr 130) om
läkarvård och kontanta sjukförmåner,

dels ock anhåller om riksdagens yttrande över vad jag i övrigt anfört om
de vid Internationella arbetskonferensens femtio tredje sammanträde antagna
internationella instrumenten.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Convention (No. 129) concerning

Labour Inspection in Agriculture

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fifty-third Session on 4
June 1969, and

Noting the terms of existing international
labour Conventions concerning
labour inspection, such as
the Labour Inspection Convention,
1947, which applies to industry and
commerce, and the Plantations Convention,
1958, which covers a limited
category of agricultural undertakings,
and

Considering that international
standards providing for labour inspection
in agriculture generally are
desirable, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
labour inspection in agriculture,
which is the fourth item on the agenda
of the session, and

Having determined that these proposals
shall take the form of an international
Convention,

adopts this twenty-fifth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-nine the following
Convention, which may be cited as
the Labour Inspection (Agriculture)
Convention, 1969:

Article 1

1. In this Convention the term
“agricultural undertaking” means
undertakings and parts of undertakings
engaged in cultivation, animal
husbandry including livestock production
and care, forestry, horticul -

Bilaga 1

(Översättning)

Konvention (nr 129) om yrkesinspektion
inom jordbruket

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 4 juni
1969 till sitt femtiotredje sammanträde,
och

som beaktat bestämmelserna i existerande
internationella arbetskonventioner
om yrkesinspektion, såsom
1947 års konvention om arbetsinspektion,
som äger tillämpning på industri
och handel, och 1958 års konvention
om plantager, som omfattar
en begränsad kategori av jordbruksföretag
och,

som anser att det allmänt föreligger
behov av internationella normer
för yrkesinspektion inom jordbruket,
och

som beslutat antaga vissa förslag
om yrkesinspektion inom jordbruket,
vilken fråga utgör den fjärde punkten
på sammanträdets dagordning,
och

som beslutat att dessa förslag skall
taga form av en internationell konvention,

antager denna den tjugofemte dagen
i juni månad år nittonhundrasextionio
följande konvention, som kan benämnas
1969 års konvention om yrkesinspektion
(jordbruk).

Artikel 1

1. I denna konvention förstås med
uttrycket »jordbruksföretag» sådana
företag och delar av företag, i vilka
företagaren bedriver odling, djurskötsel
med djuruppfödning, skogsbruk,
trädgårdsodling och den första

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

lure, the primary processing of agricultural
products by the operator of
the holding or any other form of agricultural
activity.

2. Where necessary, the competent
authority shall, after consultation
with the most representative organisations
of employers and workers
concerned, where such exist, define
the line which separates agriculture
from industry and commerce in such
a manner as not to exclude any agricidtural
undertaking from the national
system of labour inspection.

3. In any case in which it is doubtful
whether an undertaking or part
of an undertaking is one to which
this Convention applies, the question
shall be settled by the competent
authority.

Article 2

In this Convention the term “legal
provisions” includes, in addition to
laws and regulations, arbitration
awards and collective agreements
upon which the force of law is conferred
and which are enforceable by
labour inspectors.

Artide 3

Each Member of the International
Labour Organisation for which this
Convention is in force shall maintain
a system of labour inspection in agriculture.

Artide i

The system of labour inspection in
agriculture shall apply to agricultural
undertakings in which work employees
or apprentices, however they
may be remunerated and whatever
the type, form or duration of their
contract.

Artide 5

1. Any Member ratifying this Convention
may, in a declaration ac -

förädlingen av jordbruksprodukter
ävensom varje annan form av jordbruksverksamhet.

2. Om så är nödvändigt, skall vederbörande
myndighet efter samråd
med de mest representativa av berörda
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer,
där sådana finns, fastställa
den gräns, som skiljer jordbruk
från industri och handel, på sådant
sätt att inte något jordbruksföretag
uteslutes från det nationella
systemet för yrkesinspektion.

3. I sådana fall då det är tveksamt
huruvida ett visst företag eller del av
företag omfattas av denna konvention
skall frågan avgöras av vederbörande
myndighet.

Artikel 2

I denna konvention innefattar uttrycket
» författningsbestämmelser»,
förutom lagar och förordningar, skiljedomsutslag
och kollektivavtal som
upphöjts till lag och vilkas efterlevnad
yrkesinspektör har att övervaka.

Artikel 3

Varje medlem av Internationella
arbetsorganisationen, för vilken denna
konvention är i kraft, skall upprätthålla
ett system för yrkesinspektion
inom jordbruket.

Artikel i

Systemet för yrkesinspektion inom
jordbruket skall tillämpas på jordbruksföretag,
vari arbetstagare eller
lärlingar sysselsättes, oavsett formen
för ersättningen samt oavsett anställningsavtalets
art, utformning eller
varaktighet.

Artikel 5

1. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, kan genom en till

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

companying its ratification, undertake
also to cover by labour inspecLion
in agriculture one or more of the
following categories of persons working
in agricultural undertakings:

(a) tenants who do not engage outside
help, sharecroppers and similar
categories of agricultural workers;

(b) persons participating in a collective
economic enterprise, such as
members of a co-operative;

2. Anv Member which has ratified
t his Convention may subsequently
communicate to the Director-General
of the International Labour Office a
declaration undertaking to cover one
or more of the categories of persons
referred to in the preceding paragraph
which are not already covered
in virtue of a previous declaration.

3. Each Member which has ratified
this Convention shall indicate in its
reports under artide 22 of the Constitution
of the International Labour
Organisation to what extent effect
has been given or is proposed to be
given to the provisions of the Convention
in respect of such of the categories
of persons referred to in paragraph
1 of this Article as are not
covered in virtue of a declaration.

Article 6

1. The functions of the system of
labour inspection in agriculture shall

be—

(a) to secure the enforcement of
the legal provisions relating to conditions
of work and the protection of
workers while engaged in their work,
such as provisions relating to hours,
wages, weekly rest and holidays,safety,
health and welfare, the employment
of women, children and young
persons, and other connected mat -

ratifikationsinstrumentet fogad förklaring
förbinda sig att låta yrkesinspektion
inom jordbruket omfatta
jämväl en eller flera av nedannämnda
kategorier av personer, som arbetar
i jordbruksföretag:

a) arrendatorer, som inte anlitar
arbetskraft utifrån, natura-arrendatorer
och liknande grupper av arbetstagare
inom jordbruket;

b) personer som ingår i ett kollektivt
ekonomiskt företag, t. ex. medlemmar
i ett kooperativt företag;

c) medlemmar av företagarens familj
så som denna definieras i den
nationella lagstiftningen.

2. Medlem som har ratificerat denna
konvention kan sedermera tillställa
Internationella arbetsbyråns
generaldirektör en förklaring, vari
medlemmen förbinder sig att tilllämpa
konventionen på en eller flera
av de kategorier av personer som avses
i föregående mom. och som inte
redan angetts i en tidigare förklaring.

3. Varje medlem som ratificerat
denna konvention skall i sina rapporter
enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens stadga
ange i vilken utsträckning konventionens
bestämmelser vunnit tillämpning
eller avses vinna tillämpning i
fråga om sådana kategorier av personer,
som nämnes i mom. 1 av denna
artikel och som inte redan omfattas
av en förklaring.

Artikel 6

1. Yrkesinspektionen inom jordbruket
åligger:

a) att trygga tillämpningen av författningsbestämmelser
om arbetsförhållanden
och skydd för arbetstagare
under arbetet såsom föreskrifter om
arbetstid, löner, veckovila och semester,
arbetarskydd, hälsa och välfärd,
kvinnors, barns och minderårigas
användande i arbete samt andra därmed
sammanhängande frågor, i den

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

ters, in so far as such provisions are
enforceable by labour inspectors;

(b) to supply technical information
and advice to employers and
workers concerning the most effective
means of complying with the legal
provisions;

(c) to bring to the notice of the
competent authority defects or abuses
not specifically covered by existing
legal provisions and to submit to
it proposals on the improvement of
laws and regulations.

2. National laws or regulations
may give labour inspectors in agriculture
advisory or enforcement
functions regarding legal provisions
relating to conditions of lifc of workers
and their families.

3. Any further duties which may
be entrusted to labour inspectors in
agriculture shall not be such as to
interfere with the effective discharge
of their primary duties or to prejudice
in any way the authority and
impartiality which are necessary to
inspectors in their relations with employers
and workers.

Article 7

1. So far as is compatible with the
administrative practice of the Member,
labour inspection in agriculture
shall be placed under the supervision
and control of a central body.

2. In the case of a federal State,
the term “central body” may mean
either one åt federal level or one åt
the level of a federated unit.

3. Labour inspection in agriculture
might be carried out for example—

(cl) by a single labour inspection
department responsible for all sectors
of economic activity;

(b) by a single labour inspection
department, which would arrange for

mån det ankommer på yrkesinspektör
att tillse att dessa bestämmelser
iakttages;

b) att lämna arbetsgivare och arbetstagare
tekniska råd och anvisningar
om lämpligaste sätt att uppfylla
författningsbestämmelser;

c) att fästa vederbörande myndighets
uppmärksamhet på brister och
missförhållanden, som inte särskilt
regleras i gällande författningsbestämmelser
och att avge förslag till
förbättrad lagstiftning.

2. Den nationella lagstiftningen
kan ge yrkesinspektör inom jordbruket
rådgivande eller verkställande
befogenheter när det gäller författningsbestämmelser
om arbetstagares
och deras familjers levnadsförhållanden.

3. Andra uppgifter som eventuellt
kan anförtros yrkesinspektör inom
jordbruket får inte vara av sådan natur
att de lägger hinder i vägen för
ett effektivt fullgörande av hans huvudsakliga
åligganden eller på minsta
sätt menligt inverkar på det anseende
och den opartiskhet, som
måste krävas av en inspektör i hans
förhållande till arbetsgivare och arbetstagare.

Artikel 7

1. I den mån det är förenligt med
medlems administrativa praxis, skall
yrkesinspektion inom jordbruket
vara underställd ett centralt organs
tillsyn och övervakning.

2. I fråga om förbundsstat får uttrycket
»centralt organ» avse sådan
myndighet på förbundsstats- eller på
delstatsnivå.

3. Yrkesinspektion inom jordbruket
kan utövas av till exempel

a) ett enda yrkesinspektionsorgan,
som är ansvarigt för alla områden av
ekonomisk verksamhet;

b) ett enda yrkesinspektionsorgan,
innefattande en intern funktionell

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

internal functional specialisation
through the appropriate training of
inspectors called upon to exercise
their functions in agriculture;

(c) by a single labour inspection
department, which would arrange
for internal institutional specialisation
by creating a technically qualified
service, the officers of which
would perform their functions in
agriculture; or

(d) by a specialised agricultural
inspection service, the activity of
which would be supervised by a central
body vested with the same prerogatives
in respect of labour inspection
in other fields, such as industry,
transport and commerce.

Article 8

1. The labour inspection staff in
agriculture shall be composed of public
officials whose status and conditions
of service are such that they
are assured of stability of employrnent
and are independent of changes
of government and of improper external
influences.

2. So far as is compatible with national
laws or regulations or with national
practice, Members may include
in their system of labour inspection
in agriculture officials or representatives
of occupational organisations,
whose activities would supplement
those of the public inspection staff;
the persons concerned shall be assured
of stability of tenure and be
independent of improper external influences.

Artide 9

1. Subject to any conditions for
recruitment to the public service
which may be prescribed by national
laws or regulations, labour inspectors
in agriculture shall be recruited

specialisering, som uppnås genom
lämplig utbildning av inspektörer
med uppgift att fullgöra sina funktioner
inom jordbruket;

c) ett enda yrkesinspektionsorgan,
innefattande en intern institutionell
specialisering, som uppnås genom att
man inrättar en tekniskt kvalificerad
avdelning, vars tjänstemän skulle ha
till uppgift att utöva sina funktioner
inom jordbruket;

d) en särskild inspektion med uppgift
att utöva sina funktioner inom
jordbruket men vars verksamhet
övervakas av ett centralt organ utrustat
med samma befogenheter med
avseende på yrkesinspektion inom
andra områden, såsom industri,
transport och handel.

Artikel 8

1. Personalen inom yrkesinspektionen
i jordbruket skall utgöras av
offentliga tjänstemän, vilkas ställning
och tjänstgöringsvillkor skall
vara sådana att de är tillförsäkrade
stadigvarande anställning och är oberoende
av regeringsskiften samt av
obehörig påverkan utifrån.

2. I den mån det är förenligt med
nationell lagstiftning eller sedvänja
kan medlem med sitt system för yrkesinspektion
inom jordbruket införliva
tjänstemän i eller representanter
för fackliga organisationer,
vilkas insatser skulle utgöra ett
komplement till de offentligt anställdas;
nämnda tjänstemän eller representanter
skall tillförsäkras stabila
tjänstgöringsförhållanden och frihet
från obehörig påverkan utifrån.

Artikel 9

1. Med förbehåll för de villkor som
i nationell lagstiftning kan finnas
föreskrivna för rekrytering till allmän
tjänst skall yrkesinspektörer
inom jordbruket utses med hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

with sole regard to their qualifications
för the performance of their
duties.

2. The means of ascertaining such
qualifications shall be determined by
the competent authority.

3. Labour inspectors in agriculture
shall be adequately trained for the
performance of their duties and measures
shall be taken to give thein appropriate
further training in the
course of their employment.

Article 10

Both men and women shall be
eligible for appointment to the labour
inspection staff in agriculture;
where necessary, special duties may
be assigned to men and women inspectors.

Artide 11

Each Member shall take the necessary
measures to ensure that duly
qualified technical experts and specialists,
who might help to solve problems
demanding technical knowledge,
are associated in the work of
labour inspection in agriculture in
such manner as may be deemed most
appropriate under national conditions.

Artide 12

1. The competent authority shall
make appropriate arrangements to
promote effective co-operation between
the inspection services in agriculture
and government services and
public or approved institutions
which may be engaged in similar activities.

2. Where necessary, the competent
authority may either entrust certain
inspection functions åt the regional
or local level on an auxiliary basis
to appropriate government services
or public institutions or associate

uteslutande till sina kvalifikationer
för uppgifternas fullgörande.

2. Sådana kvalifikationer skall
styrkas på det sätt som vederbörande
myndighet bestämmer.

3. Yrkesinspektörerna inom jordbruket
skall erhålla lämplig utbildning
för fullgörandet av sina uppgifter,
och åtgärder skall vidtagas för
att ge dem en ändamålsenlig vidareutbildning
under anställningstiden.

Artikel 10

Såväl män som kvinnor skall kunna
utses till yrkesinspektörer inom
jordbruket; om så är nödvändigt kan
särskilda uppgifter tilldelas manliga
och kvinnliga inspektörer.

Artikel 11

Medlem skall vidtaga erforderliga
åtgärder för att vederbörligen kvalificerade
tekniska experter och specialister
som kan bidraga till lösningen
av problem som kräver tekniska
kunskaper samverkar med yrkesinspektion
inom jordbruket på
sätt som bedömes lämpligast med
hänsyn till nationella förhållanden.

Artikel 12

1. Vederbörande myndighet skall
vidtaga lämpliga åtgärder för att
främja ett effektivt samarbete mellan
inspektionsorganen för jordbruk
samt de statliga organ och offentliga
eller erkända institutioner som eventuellt
kan bedriva motsvarande verksamhet.

2. Där så är erforderligt kan vederbörande
myndighet antingen anförtro
vissa biträdande inspektionsuppgifter
på det regionala eller lokala
planet åt lämpliga statliga organ eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

these services or institutions with the
exercise of the functions in question,
on condition that this does not prejudice
the application of the principles
of this Convention.

Article 13

The competent authority shall
make appropriate arrangements to
promote collaboration between officials
of the labour inspectorate in
agriculture and employers and workers,
or their organisations where
such exist.

Artide 14

Arrangements shall be made to ensure
that the number of labour inspectors
in agriculture is sufficient
to secure the effective discharge of
the duties of the inspectorate and is
determined with due regard for—

(a) the importance of the duties
which inspectors have to perform, in
particular—

(i) the number, nature, size and
situation of the agricultural undertakings
liable to inspection;

(ii) the number and classes of persons
working in such undertakings;
and

(iii) the number and complexity of
the legal provisions to be enforced;

(b) the material means placed åt
the disposal of the inspectors; and

Artide 15

1. The competent authority shall
make the necessary arrangements to
furnish labour inspectors in agriculture
with—-

(a) local offices so located as to
take account of the geographical sit -

också låta dessa organ eller institutioner
självständigt utöva uppgifterna
i fråga, under förutsättning att
detta inte strider mot denna konventions
principer.

Artikel 13

Vederbörande myndighet skall vidtaga
lämpliga åtgärder för att främja
samarbete mellan tjänstemän i yrkesinspektionen
inom jordbruket
samt arbetsgivare och arbetstagare
eller deras organisationer, där sådana
finns.

Artikel li

Åtgärder skall vidtagas för att garantera
att yrkesinspektörer inom
jordbruket anställes i tillräckligt antal
för att medge ett effektivt fullgörande
av inspektionens uppgifter
och bestämmes med tillbörligt beaktande
av

a) vikten av inspektörernas arbetsuppgifter,
särskilt

i) antal, art, storlek och belägenhet
av de jordbruksföretag, som är
underkastade tillsyn;

ii) antalet i dessa företag sysselsatta
arbetstagare samt deras fördelning
på olika kategorier; samt

iii) antal och beskaffenhet av de
författningsbestämmelser som skall
tillämpas;

b) de hjälpmedel som inspektörerna
har till sitt förfogande, och

c) de praktiska betingelserna för
inspektionsbesökens effektiva utövande.

Artikel 15

1. Vederbörande myndighet skall
vidtaga erforderliga åtgärder för att
förse yrkesinspektörer inom jordbruket
med

a) lokala kontor förlagda med beaktande
av jordbruksföretagens geo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

uation of the agricultural undertakings
and of the means of communication,
suitably equipped in accordance
with the requirements of the
service, and, in so far as possible, accessible
to the persons concerned;

(b) the transport facilities necessary
for the performance of their duties
in cases where suitable public
facilities do not exist.

2. The competent authority shall
make the necessary arrangements to
reimburse to labour inspectors in
agriculture any travelling and incidental
expenses which may be necessary
for the performance of their
duties.

Article 16

1. Labour inspectors in agriculture
provided with proper credentials
shall be empowered—

(a) to enter freely and without
previous notice åt any hour of the
day or night any workplace liable to
inspection;

(b) to enter by day any premises
which they may have reasonable
cause to believe to be liable to inspection; (c)

to carry out any examination,
test or inquiry which they may consider
necessary in order to satisfy
themselves that the legal provisions
are being strictly observed, and in
particular—

(i) to interview, alone or in the
presence of witnesses, the employer,
the staff of the undertaking or any
other person in the undertaking on
any matters concerning the application
of the legal provisions;

(ii) to require, in such manner as
national laws or regulations may
prescribe, the production of any
books, registers or other documents
the keeping of which is prescribed by
national laws or regulations relating
to conditions of life and work, in order
to see that they are in conformity
with the legal provisions, and to

grafiska spridning samt tillgängliga
kommunikationsmedel, ändamålsenligt
utrustade för att fylla tjänstens
krav och, så långt möjligt, tillgängliga
för alla berörda personer;

b) för tjänstens fullgörande erforderliga
transportmedel, om allmänna
färdmedel inte står till buds.

2. Vederbörande myndighet skall
vidtaga erforderliga åtgärder för att
bereda yrkesinspektörerna inom
jordbruket ersättning för resekostnader
och andra för tjänstens fullgörande
nödiga utgifter.

Artikel 16

1. Yrkesinspektör inom jordbruket
som är utrustad med vederbörlig
fullmakt skall ha rätt

a) att fritt och utan föregående
anmälan vid varje tid på dygnet äga
tillträde till varje arbetsställe, som
är underkastat tillsyn;

b) att under dagen äga tillträde till
varje lokal som han har skälig anledning
antaga vara underkastad tillsyn; c)

att genomföra varje undersökning,
provning eller utredning, som
han bedömer vara erforderlig för att
förvissa sig om att författningsbestämmelserna
noga följes, särskilt —

i) att ensam eller i vittnens närvaro
utfråga arbetsgivaren, företagets
personal eller övriga personer
inom företaget om alla förhållanden,
som berör tillämpningen av författningsbestämmelserna
;

ii) att, på sätt som den nationella
lagstiftningen kan föreskriva,
påkalla företeende av alla böcker, register
och övriga handlingar, som
skall föras enligt gällande lagstiftning
om levnads- och arbetsförhållanden
för att kontrollera att de är
i författningsenligt skick samt kopiera
eller göra utdrag ur dem;

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

copy such documents or make extracts
from them;

(iii) to take or remove for purposes
of analysis samples of products,
materials and substances used
or handled, subject to the employer
or his representative being notified
of any products, materials or substances
taken or removed for such
purposes.

2. Labour inspectors shall not
enter the private home of the operator
of the undertaking in pursuance
of subparagraph (a) or (b) of paragraph
1 of this Article except with
the consent of the operator or with a
special authorisation issued by the
competent authority.

3. On the occasion of an inspection
visit, inspectors shall notify the employer
or his representative, and the
workers or their representatives, of
their presence, unless they consider
that such a notification may be prejudicial
to the performance of their
duties.

Article 17

The labour inspection services in
agriculture shall be associated, in
such cases and in such manner as
may be determined by the competent
authority, in the preventive control
of new plant, new materials or substances
and new methods of handling
or processing products which appear
likely to constitute a threat to health
or safety.

iii) att för analys taga eller bortföra
prov av produkter, material och
ämnen, som användes eller hanteras,
under förutsättning att arbetsgivaren
eller hans representant underrättas
om att produkter, material eller ämnen
tagits eller bortförts för nämnda
ändamål.

2. Yrkesinspektör får inte med
åberopande av mom. 1 a) och b) i
denna artikel söka bereda sig tillträde
till företagarens hem, om det inte
sker med dennes samtycke eller med
speciellt tillstånd av vederbörande
myndighet.

3. Vid inspektionsbesök skall inspektören
om besöket underrätta arbetsgivaren
eller hans representant
samt arbetstagarna eller deras representanter,
såvida inspektören inte
finner att sådan anmälan skulle vara
till förfång för ett effektivt fullgörande
av inspektionen.

Artikel 17

Yrkesinspektionen inom jordbruket
skall i de fall och på det sätt, som
vederbörande myndighet föreskriver,
anlitas för den förebyggande granskningen
av nya anläggningar, nya material
eller ämnen samt nya metoder
för behandling eller framställning av
produkter, som kan misstänkas innebära
risk för hälsa eller säkerhet.

Article 18 Artikel 18

1. Labour inspectors in agriculture 1. Yrkesinspektör inom jordbruket
shall be empowered to take steps skall ha rätt att vidtaga åtgärder i
with a view to remedying defects ob- syfte att avhjälpa iakttagna brister
served in plant, layout or working i jordbruksföretags anläggning, plamethods
in agricultural underta- nering eller arbetsmetoder, däri inkings,
including the use of dangerous begripet användning av farliga mamaterials
or substances, which they terial eller ämnen, som han kan ha
may have reasonable cause to believe skälig anledning antaga utgöra fara
constitute a threat to health or safe- för hälsa eller säkerhet,
ty 3

— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 21

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

2. In order to enable inspectors to
take such steps they shall be empowered,
subject to any right of appeal
to a legal or administrative
authority which may be provided by
law, to make or have made orders
requiring—

(a) such aiterations to the installation,
plant, premises, tools, equipment
or machines, to be carried out
within a specified time limit, as may
be necessary to secure compliance
with the legal provisions relating to
health or safety; or

(b) measures with immediate executory
force, which can go as far as
halting the work, in the event of
imminent danger to health or safety.

3. Where the procedure described
in paragraph 2 is not compatible with
the administrative or judicial practice
of the Member, inspectors shall
have the right to apply to the competent
authority for the issue of orders
or for the initiation of measures
with immediate executory force.

4. The defects noted by the inspector
when visiting an undertaking and
the orders he is making or having
made in pursuance of paragraph 2
or for which he intends to apply in
pursuance of paragraph 3 shall be
immediately made known to the employer
and the representatives of the
workers.

Article 19

1. The labour inspectorate in agriculture
shall be notified of occupational
accidents and cases of occupational
disease occurring in the agricultural
sector in such cases and in
such manner as may be prescribed
by national laws or regulations.

2. As far as possible, inspectors
shall be associated with any inquiry
on the spot into the causes of the

2. För att inspektör skall kunna
vidtaga sådana åtgärder skall han,
med förbehåll för den rätt till prövning
av domstol eller administrativ
myndighet som kan vara föreskriven
i den nationella lagstiftningen, äga
meddela eller låta meddela förelägganden
med krav på

a) att inom viss angiven tid sådana
förändringar skall ha vidtagits beträffande
installationer, anläggningar,
lokaler, verktyg, utrustning eller
maskiner som bedömes erforderliga
för att garantera att författningsbestämmelserna
om hälsa eller säkerhet
iakttages; eller

b) att åtgärder, som t. o. m. kan
vara av så vittgående art att arbetet
stoppas, skall med omedelbar verkan
vidtagas i händelse av överhängande
fara för hälsa eller säkerhet.

3. Om i mom. 2 angivna åtgärder
inte är förenliga med medlemmens
administrativa eller rättsliga praxis,
skall inspektören ha befogenhet att
hos vederbörande myndighet ansöka
om förelägganden eller andra åtgärder
med omedelbar verkan.

4. De brister som inspektören iakttagit
vid inspektion av ett företag och
de åtgärder han vidtager eller har
vidtagit enligt mom. 2 eller som han
ämnar ansöka om enligt mom. 3 skall
omedelbart bringas till arbetsgivarens
och arbetstagarnas representanters
kännedom.

Artikel 19

1. Till yrkesinspektionen inom
jordbruket skall, i enlighet med vad
den nationella lagstiftningen därom
föreskriver, anmälas olycksfall i arbetet
och fall av yrkessjukdom som
inträffar inom jordbrukssektorn.

2. Om möjligt skall inspektör deltaga
i utredning på platsen om orsakerna
till svårare yrkesskador, sär -

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

most serious occupational accidents
or occupational diseases, particularly
of those which affect a number of
workers or have fatal consequences.

Article 20

Subject to such exceptions as may
be made by national laws or regulations,
labour inspectors in agriculture— (a)

shall be prohibited from having
any direct or indirect interest in
the undertakings under their supervision; (b)

shall be bound on pain of appropriate
penalties or disciplinary
measures not to reveal, even after
leaving the service, any manufacturing
or commercial secrets or working
processes which may come to
their knowledge in the course of
their duties; and

(c) shall treat as absolutely confidential
the source of any complaint
bringing to their notice a defect, a
danger in working processes or a
breach of legal provisions and shall
give no intimation to the employer or
his representative that a visit of inspection
was made in consequence of
the receipt of such a complaint.

Artide 21

Agricultural undertakings shall he
inspected as often and as thoroughly
as is necessary to ensure the effective
application of the relevant legal provisions.

Artide 22

1. Persons who violate or neglect
to observe legal provisions enforceable
by labour inspectors in agriculture
shall be liable to prompt legal or
administrative proceedings without
previous warning: Provided that exceptions
may be made by national
laws or regulations in respect of ca -

skilt när det gäller skador som drabbat
flera arbetstagare eller skador
med dödlig utgång.

Artikel 20

Med förbehåll för undantag som
kan förekomma i nationell lagstiftning
skall yrkesinspektör inom jordbruket a)

vara förbjuden att direkt eller
indirekt ha del i företag, som står
under hans tillsyn;

b) vid äventyr av laga ansvar eller
disciplinär påföljd vara förpliktad
att inte ens sedan han lämnat tjänsten
röja yrkes- eller handelshemligheter
eller arbetsmetoder, om vilka
han kan ha erhållit kännedom under
tjänsteutövningen; och

c) som strängt förtrolig behandla
varje anmälan om fel, med arbetsmetoderna
förenade risker eller brott
mot författningsbestämmelser och
inte meddela arbetsgivaren eller hans
ställföreträdare, att ett inspektionsbesök
föranletts av sådan anmälan.

Artikel 21

Jordbruksföretag skall inspekteras
så ofta och så ingående som erfordras
för att säkerställa en effektiv efterlevnad
av tillämpliga författningsbestämmelser.

Artikel 22

1. Mot den som överträder eller
åsidosätter författningsbestämmelser,
vilkas efterföljd det åligger yrkesinspektör
inom jordbruket att
övervaka, skall omedelbart laga åtgärder
utan föregående erinran kunna
vidtagas. I den nationella lagstiftningen
kan emellertid undantag gö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

ses in which previous notice to carry
out remedial or preventive measures
is to be given.

2. It shall be lett to the discretion
of labour inspectors to give warning
and advice instead of instituting or
recommending proceedings.

Article 23

If labour inspectors in agriculture
are not themselves authorised to institute
proceedings, they shall be empowered
to refer reports of infringements
of the legal provisions directly
to an authority competent to institute
such proceedings.

Artide 2i

Adequate penalties for violations
of the legal provisions enforceable by
labour inspectors in agriculture and
for obstructing labour inspectors in
the performance of their duties shall
be provided for by national laws or
regulations and effectively enforced.

Artide 25

1. Labour inspectors or local inspection
offices, as the case may be,
shall be required to submit to the
central inspection authority periodical
reports on the results of their activities
in agriculture.

2. These reports shall be drawn up
in such rnanner and deal with such
subjects as may from time to time
be prescribed by the central inspection
authority; they shall be submitted
åt least as frequently as may be
prescribed by that authority and in
any case not less frequently than
once a year.

Artide 26

1. The central inspection authority
shall publish an annual report on

ras i fråga om sådana fall, i vilka i
första hand anmaning att utföra förbättringar
eller vidtaga förebyggande
åtgärder skall utfärdas.

2. Det skall ankomma på yrkesinspektör
inom jordbruket att själv avgöra
om han skall låta bero vid en
erinran och anvisningar i stället för
att vidtaga eller föreslå laga åtgärder.

Artikel 23

Yrkesinspektör inom jordbruket
som inte själv har befogenhet att vidtaga
laga åtgärder skall ha rätt att
lämna rapport om överträdelser av
författningsbestämmelser direkt till
den myndighet, som har befogenhet
att vidtaga sådana åtgärder.

Artikel 2i

Lämpliga påföljder för överträdelse
av de författningsbestämmelser,
vilkas efterlevnad yrkesinspektör inom
jordbruket har att övervaka, och
för handlingar som hindrar yrkesinspektör
inom jordbruket i hans
tjänsteutövning skall meddelas i den
nationella lagstiftningen och noga
tillämpas.

Artikel 25

1. Det skall åligga yrkesinspektör
eller i förekommande fall lokalt inspektionsorgan
att till den centrala
inspektionsmyndigheten avge periodiska
rapporter om resultatet av sin
verksamhet inom jordbruket.

2. Sådana rapporter skall till form
och innehåll avfattas i enlighet med
vad den centrala inspektionsmyndigheten
föreskriver därom och avges
åtminstone så ofta som denna myndighet
bestämmer, dock minst en
gång om året.

Artikel 26

1. Den centrala inspektionsmyndigheten
skall publicera en årsberät -

Kungl. Maj ds proposition nr 21 1970

the work of the inspection services in
agriculture, either as a separate report
or as part of its general annual
report.

2. Such annual reports shall be
published within a reasonable time
after the end of the year to which
they reläte and in any case within
twelve months.

3. Copies of the annual reports
shall be transmitted to the DirectorGeneral
of the International Labour
Office within three months after
their publication.

Article 27

The annual report published by
the central inspection authority shall
deal in particular with the following
subjects, in so far as they are under
the control of the said authority:

(a) laws and regulations relevant
to the work of labour inspection in
agriculture;

(b) staff of the labour inspection
service in agriculture;

(d) statistics of inspection visits;

(e.) statistics of violations and pen alties

imposed;

(f) statistics of occupational accidents,
including their causes;

(g) statistics of occupational diseases,
including their causes.

Artide 28

The formal ratifications of this
Convention shall be communicated to
the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Artide 29

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of the

telse om de för jordbruket avsedda
inspektionsorganens verksamhet, antingen
i form av en specialredogörelse
eller som en del av dess allmänna
årsberättelse.

2. Sådana årsberättelser skall publiceras
inom rimlig tid efter utgången
av det år till vilket berättelsen hänför
sig och under alla förhållanden
inom tolv månader efter nämnda års
utgång.

3. Exemplar av årsberättelserna
skall tillställas Internationella arbetsbyråns
generaldirektör inom tre
månader efter publiceringen.

Artikel 27

Den centrala inspektionsmyndighetens
årsberättelse skall särskilt behandla
följande ämnen, i den mån de
faller inom myndighetens verksamhetsområde a)

lagar och föreskrifter som har
samband med yrkesinspektion inom
jordbruket;

b) personal vid yrkesinspektionen
inom jordbruket;

c) statistik över jordbruksföretag,
som är underkastade inspektion och
antalet personer, som arbetar i sådana
företag;

d) statistik över inspektionsbesök;

e) statistik över förseelser och utdömda
påföljder;

f) statistik över olycksfall i arbete
och deras orsaker;

g) statistik över yrkessjukdomar
och deras orsaker.

Artikel 28

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skall delges Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 29

1. Denna konvention är bindande
endast för de medlemmar av Inter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

International Labonr Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelve
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention
shall come into force for any Member
twelve months after the date on
which its ratification has been registered.

Article 30

1. A Member which has ratified
this Convention may denounce it
after the expiration of ten years from
the date on which the Convention
first comes into force, by an act
communicated to the DirectorGeneral
of the International Labour
Office for registration. Such denunciation
shall not take effect until one
year after the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expiration
of the period of ten years mentioned
in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciation
provided för in this Article, will be
bound for another period of ten years
and, thereafter, may denounce this
Convention åt the expiration of each
period of ten years under the terms
provided for in this Article.

Artide 31

1. The Director-General of the International
Labour Office shall notify
all Members of the International
Labour Organisation of the registration
of all ratifications and denunciations
communicated to him by the
Members of the Organisation.

2. When notifying the Members
of the Organisation of the registra -

nationella arbetsorganisationen vilkas
ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

Artikel 30

1. Medlem som ratificerar denna
konvention kan, sedan tio år förflutit
från den tidpunkt då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse som delges
Internationella arbetsbyråns generaldirektör
för registrering. Uppsägningen
träder ej i kraft förrän ett
år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och inte inom ett
år efter utgången av den i föregående
mom. nämnda tioårsperioden gör
bruk av den uppsägningsrätt som
medges i denna artikel, skall vara
bunden för en ny period av tio år
och kan därefter på de i denna artikel
föreskrivna villkoren uppsäga
konventionen vid utgången av varje
tioårsperiod.

Artikel 31

1. Internationella arbetsbyråns
generaldirektör skall underrätta
samtliga medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer och
uppsägningar, som delgivits honom
av organisationens medlemmar.

2. När generaldirektören underrättar
organisationens medlemmar om

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

tion of the second ratification communicated
to him, the DirectorGeneral
shall draw the attention of
the Members of the Organisation to
the date upon which the Convention
will come into force.

Article 32

The Director-General of the International
Labour Office shall communicate
to the Secretary-General of
the United Nations for registration in
accordance with Article 102 of the
Charter of the United Nations full
particulars of all ratifications and
acts of denunciation registered by
him in accordance with the provisions
of the preceding Artides.

Artide 33

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Conference a
report on the working of this Convention
and shall examine the desirability
of placing on the agenda of the
Conference the question of its revision
in whole or in part.

Artide 34

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Convention
in whole or in part, then, unless
the new Convention otherwise
provides—

(a) the ratification by a Member
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the immediate denunciation
of this Convention, notwithstanding
the provisions of Article
30 above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;

(b) as from the date when the
new revising Convention comes into
force this Convention shall cease to
be open to ratification by the Members.

registreringen av den andra ratifikationen
i ordningen, som delgivits honom,
skall han fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på den dag då konventionen
kommer att träda i kraft.

Artikel 32

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall, för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga, lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga
upplysningar om varje ratifikation
och uppsägning, som registrerats
av honom enligt bestämmelserna
i föregående artiklar.

Artikel 33

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för konventionens
tillämpning och överväga
om det finns skäl att på konferensens
dagordning uppföra frågan om dess
revision, helt eller delvis.

Artikel 34

1. Om konferensen antager en ny
konvention, varigenom förevarande
konvention helt eller delvis revideras,
och den nya konventionen ej
föreskriver annat,

a) skall, utan hinder av bestämmelserna
i artikel 30, en medlems ratifikation
av den nya konventionen
i sig innefatta omedelbar uppsägning
av förevarande konvention, under
förutsättning att den nya konventionen
trätt i kraft;

b) skall från den dag, då den nya
konventionen träder i kraft, förevarande
konvention icke längre kunna
ratificeras av medlemmarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content for those Members
which have ratified it but have not
ratified the revising Convention.

Article 35

The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.

2. Förevarande konvention skall
likväl förbli gällande till form och
innehåll för de medlemmar som ratificerat
densamma men icke ratificerat
den nya konvention, varigenom
förevarande konvention revideras.

Artikel 35

De engelska och franska texterna
till denna konvention skall ha lika
vitsord.

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

Recommendation (No. 133) concerning
Labour Inspection in Agriculture

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fifty-third Session on 4
June 1969, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
labour inspection in agriculture,
which is the fourth item on the agenda
of the session, and

Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation supplementing the
Labour Inspection (Agriculture)
Convention, 1969,

adopts this twenty-fifth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-nine the following
Recommendation, which may be
cited as the Labour Inspection
(Agriculture) Recommendation,
1969:

1. Where national conditions permit,
the functions of the labour inspectorate
in agriculture should be
enlarged so as to include collaboration
with the competent technical
services wdth a view to helping the
agricultural producer, whatever his
status, to improve his holding and
the conditions of life and work of
the persons wmrking on it.

2. Subject to the provisions of Artide
6, paragraph 3, of the Labour
Inspection (Agriculture) Convention,
1969, the labour inspectorate in agriculture
might be associated in the enforcement
of legal provisions on such
matters as—

(a) training of workers;

Bilaga 2

(Översättning)

Rekommendation (nr 133) om yrkesinspektion
inom jordbruket

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 4 juni
1969 till sitt femtio tredje sammanträde,
och

som beslutat antaga vissa förslag
om yrkesinspektion inom jordbruk,
vilken fråga utgör den fjärde punkten
på sammanträdets dagordning,
och

som beslutat att dessa förslag skall
taga form av en rekommendation avsedd
att komplettera 1969 års konvention
om yrkesinspektion (jordbruk)
,

antager denna den tjugofemte dagen
i juni månad år nittonhundrasextionio
följande rekommendation, som
kan benämnas 1969 års rekommendation
om yrkesinspektion (jordbruk)
.

1. Om nationella förhållanden så
medger bör yrkesinspektionen inom
jordbruket utvidgas till att omfatta
samverkan med vederbörande tekniska
organ för att hjälpa jordbruksidkaren,
oavsett vilken ställning han
har, att förbättra sin jordbruksenhet
samt levnads- och arbetsförhållandena
för de personer, som arbetar
där.

2. Med förbehåll för vad som föreskrives
i artikel 6, mom. 3 i 1969
års konvention om yrkesinspektion
(jordbruk), kan yrkesinspektionen
inom jordbruket knytas till genomförandet
av författningsbestämmelser
i sådana ämnen som

a) utbildning av arbetstagare;

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

(b) social services in agriculture;

(d) compulsory school attendance.

3. (1) Normally, llie functions of
labour inspectors in agriculture
should not include that of acting as
conciliator or arbitrator in proceedings
concerning labour disputes.

(2) Where no special bodies for
Ihis purpose exist in agriculture, labour
inspectors in agriculture may
be called upon as a temporary measure
to act as conciliators.

(3) In the case provided for by
subparagraph (2) of this Paragraph,
the competent authoritv should takc
measures in harmony with national
law and compatible with the resources
of the labour department of the
country concerned with a view to
relieving labour inspectors progressively
of such functions, so that they
are able to devote themselves to a
greater extent to the actual inspection
of undertakings.

4. Labour inspectors in agriculture
should become familiar with conditions
of life and work in agriculture
and have knowledge of the economic
and technical aspects of work in agriculture.

5. Candidates for senior positions
in the labour inspectorate in agriculture
should be in possession of
appropriate professional or academic
qualifications or have acquired thorough
practical experience in labour
administration.

6. Candidates for other positions
in the labour inspectorate in agriculture
(such as assistant inspectors
and junior staff) should, if the level
of education in the country allows,
have completed secondary general
education, supplemented, if possible,
by appropriate technical training, or
have acquired adequate administrative
or practical experience in labour
matters.

7. In countries where education is
not sufficiently developed, persons

b) social service inom jordbruk;

c) kooperation;

d) obligatorisk skolgång.

3. 1) Normalt bör i uppgifterna
för yrkesinspektör inom jordbruket
inte ingå verksamhet som förlikningsman
eller skiljedomare i arbetstvister.

2) Om särskilda organ för detta
ändamål inte finns inom jordbrukssektorn,
kan yrkesinspektör inom
jordbruket tillfälligt få anlitas att
fungera som medlare.

3) I det fall som avses i punkt 2)
ovan bör vederbörande myndighet
vidtaga åtgärder som står i samklang
med den nationella lagstiftningen
och är förenliga med vederbörande
lands arbetsmarknadspolitiska resurser,
i syfte att gradvis befria yrkesinspektören
från sådana uppgifter,
så att han i större utsträckning
kan ägna sig åt egentlig inspektionsverksamhet.

4. Yrkesinspektör inom jordbruket
bör göra sig väl förtrogen med levnads-
och arbetsförhållandena inom
jordbruket och ha kännedom om de
ekonomiska och tekniska synpunkterna
på jordbruksarbetet.

5. Sökande till högre tjänster inom
yrkesinspektionen för jordbruk bör
äga tillfredsställande yrkes- eller
universitetsutbildning eller ha förvärvat
ingående praktisk erfarenhet
av arbetsmarknadsadministration.

6. Sökande till andra tjänster inom
yrkesinspektionen för jordbruk (såsom
biträdande inspektör och lägre
personal) bör, om utbildningsnivån i
landet medger det, ha genomgått
högre skolutbildning, om möjligt
kompletterad med lämplig teknisk
utbildning, eller förvärvat tillfredsställande
administrativ eller praktisk
erfarenhet i arbetsfrågor.

7. I länder där undervisningen är
otillräckligt utvecklad bör personer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

appointed as labour inspectors in
agriculture should åt least have some
practical experience in agriculture or
show an interest in and have capacity
for this type of work; they
should be given adequate training on
the job as rapidly as possible.

8. The central labour inspection
authority should give labour inspectors
in agriculture guidelines so as
to ensure that they perform their
duties throughout the country in a
uniform manner.

9. The activity of labour inspectors
in agriculture during the night
should be limited to those matters
which cannot be effectively controlled
during the day.

10. The use in agriculture of committees
for hygiene and safety which
include representatives of employers
and of workers might he one of the
means of collaboration between officials
of the labour inspectorate in
agriculture and employers and workers,
or their organisations where
such exist.

It. The association of the labour
inspectorate in agriculture in the
preventive control of new plant, new
materials or substances and new
methods of handling or processing
products which appear likely to
constitute a threat to health or safety,
provided for in Article 17 of the
Labour Inspection (Agriculture)
Convention, 1969, should include
prior consultation with the labour
inspectorate on—

(a) the putting into operation of
such plant, materials or substances,
and methods; and

(b) the plans of any plant in which
dangerous machines or unhealthy or
dangerous work processes are to be
used.

12. Employers should provide the
necessary facilities to labour inspectors
in agriculture, including, where

som utses till yrkesinspektörer inom
jordbruket ha åtminstone någon
praktisk erfarenhet av jordbruk eller
visa intresse och ha förutsättningar
för arbete av detta slag. De
bör så snabbt som möjligt erhålla
lämplig utbildning under anställningstiden.

8. Den centrala yrkesinspektionsmyndigheten
bör utarbeta instruktioner
för inspektörerna inom jordbruket,
så att inspektionsverksamheten
bedrives likformigt över hela landet.

9. Yrkesinspektör inom jordbruket
bör nattetid begränsa sin inspektionsverksamhet
till sådana frågor,
som inte kan nöjaktigt kontrolleras
på dagen.

10. Inom jordbruket bör hälso- och
skyddskommittéer, i vilka ingår representanter
för arbetsgivare och arbetstagare,
kunna anlitas såsom en
form för samarbete mellan yrkesinspektionens
tjänstemän samt arbetsgivarna
och arbetstagarna eller
deras organisationer, där sådana
finns.

11. Anknytningen av yrkesinspektionen
till den förebyggande granskningen
av nya anläggningar, nya material
eller ämnen samt nya metoder
för behandling eller framställning av
produkter, som kan misstänkas innebära
risk för hälsa och säkerhet, varom
föreskrives i artikel 17 i 1969 års
konvention om yrkesinspektion
(jordbruk), bör innefatta föregående
konsultationer med yrkesinspektionen
i fråga om

a) igångsättning av sådana anläggningar,
användning av sådana material
eller ämnen och tillämpning av
sådana metoder; och

b) planering av varje anläggning,
i vilken farliga maskiner eller ohälsosamma
eller farliga arbetsprocesser
skall komma till användning.

12. Arbetsgivarna bör tillhandahålla
yrkesinspektör inom jordbruket
erforderliga hjälpmedel, däri in -

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

appropriate, the use of a room för
interviews with persons working in
the undertaking.

13. The annual report published hy
the central inspection authority
might, in addition to the subjects
listed in Article 27 of the Labour Inspection
(Agriculture) Convention,
1969, deal with the following matters
in so far as they are within the competence
of the said authority:

(a) statistics of labour disputes in
agriculture;

(b) Identification of problems regarding
application of the legal provisions,
and progress made in solving
them; and

14. (1) Members should underlake
or promote education campaigns intended
to inform the parties concerned,
by all appropriate means, of
the applicable legal provisions and
the need to apply them strictly as
well as of the dangers to the life or
health of persons working in agricultural
undertakings and of the most
appropriate means of avoiding them.

(2) Such campaigns might, in the
light of national conditions, include— (a)

use of the services of rural promoters
or instructors;

(b) distribution of posters, pamphlets,
periodicals and newspapers;

(d) arrangements for exhibitions
and practical demonstrations on hygiene
and safety;

(e) inclusion of hygiene and safety
and other appropriate subjects in the
teaching programmes of rural
schools and agricultural schools;

(f) organisation of conferences for
persons working in agriculture who
are affected by the introduction of

begripet, om så är lämpligt, ett rum
där han kan utfråga personer som
arbetar i företaget.

13. Den centrala inspektionsmyndighetens
årsberättelse kan, utöver
de ämnen som uppräknas i artikel 27
i 1969 års konvention om yrkesinspektion
(jordbruk), behandla följande
områden, i den mån de faller
inom myndighetens kompetensområde: a)

statistik över arbetstvister inom
jordbruket;

b) översikt över problem, som rör
tillämpning av gällande författningsbestämmelser,
och eventuella framsteg
beträffande deras lösning; och

c) förslag till förbättringar av levnads-
och arbetsförhållandena inom
jordbruket.

14. 1) Medlem bör bedriva eller
stödja utbildningskampanjer, som
syftar till att med alla tjänliga medel
informera berörda parter om tilllämpliga
författningsbestämmelser
och om vikten av att de noga iakttas
samt om de risker till liv eller hälsa,
för vilka personer vid jordbruksföretag
är utsatta, samt lämpligaste sätt
att undvika dessa risker.

2) Sådana kampanjer kan med beaktande
av nationella förhållanden
omfatta:

a) utnyttjande av lantbrukskonsulenters
och instruktörers tjänster;

b) spridning av affischer, broschyrer,
tidskrifter och dagstidningar
;

c) anordnande av filmförevisningar
samt radio- och televisionsprogram
;

d) anordnande av utställningar
och praktiska demonstrationer rörande
hygien och säkerhet;

e) undervisning i hygien, säkerhet
och andra lämpliga ämnen vid skolor
på landsbygden samt vid lantbruksskolor; f)

anordnande av konferenser för
sådana i jordbruk sysselsatta personer
som beröres av nya arbetsmeto -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

new working methods or of new materials
or substances;

(g) participation of labour inspectors
in agriculture in workers’ education
programmes; and

(h) arrangements for lectures, debates,
seminars and competitions
with prizes.

der eller nya material eller ämnen;

g) medverkan av yrkesinspektörerna
i utbildningskurser för arbetstagare;
och

h) anordnande av föreläsningar,
debatter, seminarier och tävlingar
med prisutdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Convention (No. 130) concerning
Medical Care and Sickness Benefits

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Fifty-third Session on 4
June 1969, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard to
the revision of the Sickness Insurance
(Industry) Convention, 1927,
and the Sickness Insurance (Agriculture)
Convention, 1927, which is
the fifth item on the agenda of the
session, and

Having detcrmined that these proposals
shall take the form of an international
Convention,

adopts this twenty-fifth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-nine the following
Convention, which may be cited as
the Medical Care and Sickness Benefits
Convention, 1969:

Part I. General provisions

Article 1

In this Convention—-

(a) the term “legislation” includes
any social security rules as well as
laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means
determined by or in virtue of national
legislation;

(c) the term “industrial undertaking”
includes all undertakings in
the following branches of economic
activity: mining and quarrying, manufacturing;
construction; electric -

Bilaga 3

(Översättning)

Konvention (nr 130) om läkarvård
och kontanta sjukförmåner

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 4 juni
1969 till sitt femtiotredje sammanträde,

som beslutat antaga ett antal förslag
avseende revision av 1927 års
konvention angående sjukförsäkring
(industri) och 1927 års konvention
angående sjukförsäkring (jordbruk),
vilken fråga utgör den femte
punkten på sammanträdets dagordning,
och

som beslutat att dessa förslag skall
taga form av en internationell konvention,

antager denna den tjugofemte dagen
i juni månad år nittonhundrasextionio
följande konvention, som kan benämnas
1969 års konvention om
läkarvård och kontanta sjukförmåner.

Del I. Allmänna bestämmelser

Artikel 1

I denna konvention

a) innefattas i uttrycket »lagstiftning»
såväl lagar och förordningar
som administrativa föreskrifter om
social trygghet;

b) avses med uttrycket »föreskriven»
bestämd i eller med stöd av nationell
lagstiftning;

c) omfattar uttrycket »industriföretag»
alla slags företag inom följande
grenar av ekonomisk verksamhet:
gruvdrift och stenbrytning, tillverkningsindustri,
byggnads-och an -

Kurigl. Maj:ts proposition nr 21 1970

ity, gas and water; and transport,
storage and communication;

(d) the term “residence” means
ordinary residence in the territory of
the Member and the term “resident”
means a person ordinarily resident
in the territory of the Member;

(e) the term “dependent” ref ers to
a state of dependency which is presumed
to exist in prescribed cases;

(f) the lerm “wife” means a wife
who is dependent on her husband;

(g) the term “child” covers—

(i) a child under school-leaving
age or under 15 years of age, whichever
is the higher: Provided that a
Member which has made a declaration
under Article 2 may, while such
declaration is in force, apply the Convention
as if the term covered a child
under school-leaving age or under
15 years of age; and

(ii) a child under a prescribed
age higher than that specified in
clause (i) of this subparagraph and
who is an apprentice or student or
has a chronic illness or infirmity
disabling him for any gainful activity,
under prescribed conditions:
Provided that this requirement shall
be deemed to be met where national
legislation defines the term so as to
eover any child under an age appreciably
higher than that specified
in clause (i) of this subparagraph;

(h) the term “standard beneficiary”
means a man with a wife and
two children;

(i) the term “qualifying period”
means a period of contribution, or
a period of employment, or a period
of residence, or any combination
thereof, as may be prescribed;

(j) the term “sickness” means any
morbid condition, whatever its
cause;

läggningsverksamhet, el-, gas- och
vattenförsörjning samt transport-,
magasinerings- och kommunikationsverksamhet; d)

betecknar uttrycket »bosättning»
stadigvarande bosättning på
medlems territorium och avses med
uttrycket »bosatt» en person med
stadigvarande bosättning på medlemmens
territorium;

e) hänför sig uttrycket »beroende»
till ett beroendeförhållande som förutsättes
föreligga i föreskrivna fall;

f) avser uttrycket »hustru» en
hustru som är beroende av sin make;

g) avser uttrycket »barn»

i) barn under den ålder, vid vilken
skolplikten upphör, eller barn
under 15 år, beroende på vilken av
dessa åldersgränser som är den högre;
medlem som avgivit förklaring
enligt artikel 2 får dock, så länge
förklaringen är i kraft, tillämpa konventionen
som om med uttrycket
»barn» avsågs antingen barn under
den ålder, vid vilken skolplikten upphör,
eller barn under 15 år; samt

ii) barn under en föreskriven ålder
som är högre än den i punkt i)
avsedda, när barnet enligt vad som
är föreskrivet är lärling, fullföljer
sina studier eller drabbats av bestående
sjukdom eller handikapp som
gör det oförmöget att utöva någon
som helst förvärvsverksamhet, såvida
inte medlemslandets lagstiftning
definierar uttrycket barn som
innefattande alla barn under en ålder
som är avsevärt högre än den i
punkt i) avsedda;

h) avser uttrycket »standardförmånstagare»
en man med hustru och
två barn;

i) avses med uttrycket »kvalifikationstid»
en avgifts-, anställningseller
bosättningsperiod eller en kombination
av sådana perioder enligt
vad därom kan vara föreskrivet;

j) avses med uttrycket »sjukdom»
varje sjukdomstillstånd oavsett dess
orsak;

Kungl. Maj ds proposition nr 21 1970

(k) the term “medical care” includes
allied benefits.

Article 2

1. A Member whose economy and
medical facilities are insufficiently
developed may avail itself, by a declaration
accompanying its ratification,
of the temporary exceptions
provided for in Article 1, subparagraph
(g), clause (i); Article 11;
Article 14; Article 20; and Article
26, paragraph 2. Any snch declaration
shall state the reason for such
exceptions.

2. Each Member which has made a
declaration under paragraph 1 of this
Article shall include in its reports
upon the application of this Convention
submitted under article 22 of the
Constitution of the International Labour
Organisation a statement in
respect of each exception of which
it avails itself—

(a) that its reason for doing so
subsists; or

(b) that it renounces its right to
avail itself of the exception in question
as from a stated date.

3. Each Member which has made a
declaration under paragraph 1 of
this Article shall, as appropriate lo
the terms of such declaration and as
circumstances permit—

(a) increase the number of persons
protected;

(b) extend the range of medical
care provided;

Artide 3

1. Any Member whose legislation
protects employees may, by a declaration
accompanying its ratification,
temporarily exclude from the
application of this Convention the
employees in the sector comprising

k) innefattas i uttrycket »läkarvård»
även därmed jämförlig vård.

Artikel 2

1. Medlem, vars ekonomiska och
medicinska resurser är otillräckligt
utvecklade, kan genom motiverad
förklaring, som avges i samband
med dess ratifikation, begagna sig av
de möjligheter att åtnjuta temporära
undantag som anges i artikel 1 punkt
g) i), artikel 11, artikel 14, artikel 20
och artikel 26 mom. 2.

antingen att skälen för förbehållet
alltjämt föreligger;

b) eller att medlemmen från och
med en viss dag avstår från rätten att
begagna sig av undantaget i fråga.

3. Varje medlem, som avgivit i
mom. 1 avsedd förklaring, skall, alltefter
innehållet i en sådan förklaring
och så snart förhållandena medger
det,

a) vidga den skyddade personkretsen; b)

utöka tillhandahållandet av
vård; samt

c) förlänga den tid under vilken
rätt till kontanta sjukförmåner föreligger.

Artikel 3

1. Medlem vars lagstiftning ger
skydd åt arbetstagare kan genom förklaring,
som avges i samband med
ratifikationen, temporärt från denna
konventions tillämpning utesluta sådana
arbetstagare inom jordbruks -

Kungl. Maj ris proposition nr 21 1970

agricuitural occupations who, åt the
time of the ratification, are not yet
protected by legislation which is in
conformity with the standards of
this Convention.

2. Eaeh Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article shall indicate in its reports
upon the application of this
Convention submitted under article
22 of the Constitution of the International
Labour Organisation to what
extent effect is given and what effect
is proposed to be given to the provisions
of the Convention in respect of
the employees in the sector comprising
agricuitural occupations and
any progress which may have been
made with a view to the application
of the Convention to such employees
or, where there is no change to report,
shall furnish all the appropriate
explanations.

3. Each Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article shall increase the number
of employees protected in the sector
comprising agricuitural occupations
io the extent and with the spced
that the circumstances permit.

sektorn som vid ratifikationstillfället
ännu inte är skyddade genom lagstiftning
som uppfyller konventionskraven.

2. Varje medlem, som avgivit i
mom. 1 avsedd förklaring, skall i de
rapporter om denna konventions tilllämpning,
som medlemmen skall
lämna enligt artikel 22 av Internationella
arbetsorganisationens stadga,
ange i vilken omfattning konventionens
bestämmelser genomförts eller
avses skola genomföras beträffande
arbetstagare inom jordbrukssektorn
samt i vilken omfattning framsteg
gjorts i fråga om konventionens tilllämpning
på sådana arbetstagare eller,
om ingen ändring finns att rapportera,
lämna utförlig förklaring till
att så ej är fallet.

3. Varje medlem, som avgivit i
mom. 1 avsedd förklaring, skall vidga
den skyddade kretsen av arbetstagare
inom jordbrukssektorn i den
utsträckning och i den takt som förhållandena
medger.

Article 4

1. Any Member which ratifies this
Convention may, by a declaration accompanying
its ratification, exclude
from the application of the Convention— (a)

seafarers, including sea fishermen,

(b) public servants,

where these categories are protected
by special schemes which provide in
the aggregate benefits åt least equivalent
to those required by this Convention.

2. Where a declaration under paragraph
1 of this Article is in force, the
Member may—

(o) exclude the persons belonging
to the category or categories exclu4
— Bihang till riksdagens protokoll

Artikel 4

1. Varje medlem som ratificerar
denna konvention kan genom förklaring,
som avges i samband med
ratifikationen, från konventionens
tillämpning undantaga

a) sjöfolk, däri inbegripna fiskare
sysselsatta med havsfiske,

b) offentliga tjänstemän,

när dessa persongrupper skyddas genom
speciella system, enligt vilka
föreligger rätt till förmåner som i det
hela är minst likvärdiga med dem
som skall utges enligt denna konvention.

2. När förklaring som avses i mom.
1 är i kraft, får medlemmen

a) undantaga de av förklaringen
omfattade personerna från det antal
1970. 1 samt. Nr 21

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

ded from the application of the Convention
from the number of persons
taken into account when calculating
the percentages specified in Article
5, subparagraph (c); Article 10,
subparagraph (b); Article 11; Article
19, subparagraph (b) ; and Article
20;

(b) exclude the persons belonging
to the category or categories excluded
from the application of the Convention,
as well as the wives and
children of such persons, from the
number of persons taken inlo account
-when calculating the percentage
specified in Article 10, subparagraph
(c).

3. Any Member which has made
a declaration under paragraph 1 of
this Article may subsequently notify
the Director-General of the International
Labour Office that it accepts
the obligations of this Convention in
respect of a category or categories excluded
åt the time of its ratification.

Article 5

Any Member whose legislation protects
employees may, as necessary,
exclude from the application of this
Convention—

(a) persons whose employment is
of a casual nature;

(b) members of the employer’s
family living in his house, in respect
of their work for him;

(c) other categories of employees,
which shall not exceed in number 10
per cent of all employees other than
those excluded under subparagraphs

(a) and (b) of this Article.

Article 6

For the purpose of compliance
with this Convention, a Member may
take account of protection effccted
by means of insurance which,
although not made compulsory by its

personer, som skall medtagas vid beräkningen
av de i artikel 5 punkt c),
artikel 10 punkt b), artikel 11, artikel
19 punkt b) och artikel 20 angivna
procentsatserna;

b) undantaga de av förklaringen
omfattade personerna samt deras
hustrur och barn från det antal personer,
som skall medtagas vid beräkningen
av den i artikel 10: c) angivna
procentsatsen.

3. Varje medlem, som avgivit i
mom. 1 avsedd förklaring, kan sedermera
underrätta Internationella arbetsbyråns
generaldirektör om att
landet godtar förpliktelserna enligt
denna konvention med avseende på
den eller de persongrupper som undantagits
vid ratifikationstillfället.

Artikel 5

Medlem vars lagstiftning ger skydd
åt arbetstagare kan, i den omfattning
som erfordras, från denna konventions
tillämpning undantaga

a) personer vilkas sysselsättning
är av tillfällig natur;

b) medlemmar av arbetsgivarens
familj som bor tillsammans med honom,
i den mån de utför arbete för
hans räkning;

c) andra grupper av arbetstagare
vilkas antal ej får överstiga tio procent
av samtliga de arbetstagare som
inte undantagits med stöd av punkterna
a) och b).

Artikel 6

När det gäller frågan om konventionsförpliktelsernas
uppfyllande får
en medlem medräkna skydd genom
försäkring som, fastän den vid ratifikationstillfället
inte genom dess lag -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

legislation åt the time of ratification
för the persons to be protected—

(a) is supervised by the public
authorities or administered, in accordance
with prescribed standards,
by joint operation of employers and
workers;

(b) covers a substantial proportion
of the persons vvhose earnings do not
exceed those of the skilled manual
male employee defined in Article 22,
paragraph 6; and

Article 7

The contingencies covered shall
include—

(a) need for medical care of a curative
nature and, under prescribed
conditions, need for medical care of
a preventive nature;

(b) incapacity for work resulting
from sickness and involving suspension
of earnings, as defined by national
legislation.

Part II. Medical care

Article 8

Each Member shall secure to the
persons protected, subject to prescribed
conditions, the provision of
medical care of a curative or preventive
nature in respect of the contingency
referred to in subparagraph
(a) of Article 7.

Article 9

The medical care referred to in
Article 8 shall be afforded with a
view to maintaining, restoring or improving
the health of the person protected
and his ability to work and to
attend to his personal needs.

stiftning gjorts obligatorisk för de
personer som skall skyddas,

a) står under tillsyn av offentlig
myndighet eller i enlighet med föreskrivna
normer administreras gemensamt
av arbetsgivare och arbetstagare; b)

omfattar en väsentlig del av de
personer, vilkas förvärvsinkomst inte
överstiger den som uppnås av en i
artikel 22 mom. 6 avsedd yrkesutbildad
manlig kroppsarbetare; samt

c) uppfyller konventionsförpliktelserna,
eventuellt i förening med andra
former av skydd.

Artikel 7

Skyddet skall avse följande riskfall,

a) behov av läkarvård i form av
sjukvård och, på föreskrivna villkor,
i form av sjukdomsförebyggande
vård; samt

b) av sjukdom föranledd arbetsoförmåga,
som medför inkomstbortfall,
enligt vad som är föreskrivet i
den nationella lagstiftningen.

Del II. Läkarvård

Artikel 8

Varje medlem skall, på föreskrivna
villkor, tillförsäkra de skyddade
personerna möjlighet att erhålla läkarvård
i form av sjukvård och sjukdomsförebyggande
vård med avseende
på det i artikel 7 punkt a) angivna
riskfallet.

Artikel 9

I artikel 8 avsedd läkarvård skall
ha till syfte att vidmakthålla, återställa
eller förbättra den skyddade
personens hälsa och hans arbetsförmåga
samt att tillgodose hans personliga
behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Article 10

The persons protected in respect
of the contingency referred to in subparagraph
fa) of Article 7 shall comprise— fa)

all employees, including apprentices,
and the wives and children
of such employees; or

(b) prescribed classes of the economically
active population, constituting
not less than 75 per cent of
the whole economically active population,
and the wives and children of
persons in the said classes; or

Artide 11

YVhere a declaration made in virtue
of Article 2 is in force, the persons
protected in respect of the contingency
referred to in subparagraph
(a) of Article 7 shall comprise—

(a) prescribed classes of employees,
constituting not less than 25
per cent of all employees, and the
wives and children of employees in
the said classes; or

(b) prescribed classes of employees
in industrial undertakings,
constituting not less than 50 per cent
of all employees in industrial undertakings,
and the wives and children
of employees in the said classes.

Artide 12

Persons who are in receipt of a social
security benefit for invalidity,
old age, death of the breadwinner or
unemployment, and, where appropriate,
the wives and children of such
persons, shall continue to be protected,
under prescribed conditions, in
respect of the contingency referred
to in subparagraph fa) of Article 7.

Artikel 10

Den personkrets som skyddas med
avseende på det i artikel 7 punkt a)
angivna riskfallet skall omfatta

a) antingen alla arbetstagare, lärlingar
inbegripna, samt deras hustrur
och barn;

b) eller föreskrivna grupper av den
förvärvsarbetande befolkningen, utgörande
tillsammans minst 75 procent
av hela den förvärvsarbetande
befolkningen, samt hustrur och barn
till personer tillhörande dessa grupper; c)

eller föreskrivna grupper av i
landet bosatta personer, utgörande
tillsammans minst 75 procent av
samtliga i landet bosatta personer.

Artikel 11

När förklaring som avses i artikel
2 är i kraft, skall den personkrets
som skyddas med avseende på det i
artikel 7 punkt a) angivna riskfallet
omfatta

a) antingen föreskrivna grupper
av arbetstagare, utgörande tillsammans
minst 25 procent av samtliga
arbetstagare, samt hustrur och barn
till arbetstagare tillhörande dessa
grupper;

b) eller föreskrivna grupper av arbetstagare
inom industriföretag, utgörande
tillsammans minst 50 procent
av samtliga inom industriföretag
sysselsatta arbetstagare, samt
hustrur och barn till arbetstagare
tillhörande dessa grupper.

Artikel 12

Personer som uppbär sociala
trygghetsförmåner på grund av invaliditet,
hög ålder, familjeförsörjarens
död eller arbetslöshet samt, i förekommande
fall, sådana personers
hustrur och barn skall, på föreskrivna
villkor, alltjämt vara skyddade
med avseende på det i artikel 7 punkt

a) angivna riskfallet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Article 13

The medical care referred to in Article
8 shall comprise åt least—-

(a) general practitioner care, including
domiciliary visiting;

(b) specialist care åt hospitals for
in-patients and out-patients, and
such specialist care as may be available
outside hospitals;

(d) hospitalisation where necessary; (e)

dental care, as prescribed; and

(f) medical rehabilitation, including
the snpply, maintenance and renewal
of prosthetic and orthopaedic
appliances, as prescribed.

Artide lb

Where a declaration made in virtue
of Article 2 is in force, the medical
care referred to in Article 8 shall
comprise åt least—

(a) general practitioner care, including,
wherever possible, domiciliary
visiting;

(b) specialist care åt hospitals for
in-patients and out-patients, and,
wherever possible, such specialist
care as may be available outside
hospitals;

(d) hospitalisation where necessary.

Artide 15

Where the legislation of a Member
makes the right to the medical
care referred to in Article 8 condi -

Artikel 13

I artikel 8 avsedd läkarvård skall
omfatta åtminstone

a) vård meddelad av allmänpraktiserande
läkare, hembesök inberäknade; b)

på sjukhus meddelad sluten eller
öppen specialistvård jämte specialistvård
som meddelas annorstädes
än på sjukhus;

c) erforderliga läkemedel efter ordination
av läkare eller annan person
som är behörig att utöva sjukvård; d)

erforderlig sjukhusvård;

e) tandvård i föreskriven omfattning;
samt

f) medicinsk rehabilitering, däri
inberäknat tillhandahållande, underhåll
och utbyte av proteser och ortopediska
hjälpmedel, allt i föreskriven
omfattning.

Artikel li

När förklaring som avses i artikel
2 är i kraft, skall i artikel 8 avsedd
läkarvård omfatta åtminstone

a) vård meddelad av allmänpraktiserande
läkare, hembesök inberäknade
i den mån möjligheter därtill
föreligger;

b) på sjukhus meddelad sluten eller
öppen specialistvård jämte, i den
mån möjligheter därtill föreligger,
specialistvård som meddelas annorstädes
än på sjukhus;

c) erforderliga läkemedel efter ordination
av läkare eller annan behörig
person som utövar sjukvård;
samt

d) erforderlig sjukhusvård.

Artikel 15

Om enligt en medlems lagstiftning
rätten till läkarvård, som avses i artikel
8, är beroende av att den skyd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

tional upon the fulfilment of a qualifying
period by the person protected
or by his breadwinner, the conditions
governing the qualifying period shall
be such as not to deprive of the right
to benefit persons who normally belong
to the categories of persons protected.

Article 16

1. The medical care referred to in
Article 8 shall he provided throughout
the contingency.

2. Where a beneficiary ceases to
belong to the categories of persons
protected, further entitlement to
medical care for a case of sickness
which started while he belonged to
the said categories may be limited to
a prescribed period which shall not
be less than 26 weeks: Provided that
the medical care shall not cease while
the beneficiary continues to receive
a sickness benefit.

3. Notwithstanding the provisions
of paragraph 2 of this Article, the
duration of medical care shall be extended
for prescribed diseases recognised
as entailing prolonged care.

Artide 17

Where the legislation of a Member
requires the beneficiary or his breadwinner
to share in the cost of the
medical care referred to in Article 8,
the rules concerning such cost sharing
shall be so designed as to avoid
hardship and not to prejudice the
effectivencss of medical and social
protection.

Part IQ. Sickness Benefit

Artide 18

Each Member shall secure to the
persons protected, subject to prescribed
conditions, the provision of

dade personen eller familjeförsörjaren
fullgjort viss kvalifikationstid,
skall de krav som ställs på denna
vara sådana, att personer som normalt
tillhör de skyddade persongrupperna
inte berövas möjligheten att
åtnjuta vården.

Artikel 16

1. I artikel 8 avsedd läkarvård
skall kunna erhållas under hela riskfallstiden.

2. När en förmånstagare upphör
att tillhöra skyddad persongrupp,
kan rätt till ytterligare läkarvård för
en sjukdom, som började medan han
ännu tillhörde gruppen i fråga, tidsbegränsas
i föreskriven utsträckning,
dock ej till kortare tid än 26 veckor
och med iakttagande av att rätten
till vård inte får upphöra så länge
förmånstagaren alltjämt uppbär kontant
sjukersättning.

3. Oavsett bestämmelserna i mom.
2 skall tiden för rätt att erhålla läkarvård
vid sjukdom, som erfarenhetsmässigt
kräver långvarig vård,
utsträckas i enlighet med vad därom
föreskrives.

Artikel 17

Om en medlems lagstiftning kräver
att förmånstagaren eller familjeförsörjaren
skall svara för viss del
av kostnaden för läkarvård, som avses
i artikel 8, skall reglerna härför
vara utformade på sådant sätt, att
de inte lägger en alltför stor börda
på den enskilde och inte äventyrar
det medicinska och sociala skyddets
effektivitet.

Del III. Kontantförmåner vid sjukdom

Artikel 18

Varje medlem skall, på föreskrivna
villkor, tillförsäkra de skyddade
personerna rätt till kontanta sjukför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

sickness benefit in respect of the
contingency referred to in subparagraph
(b) of Artide 7.

Article 19

The persons protected in resped
of the contingency specified in subparagraph
(b) of Article 7 shali
comprise—

(a) all employees, including apprentices;
or

(b) prescribed classes of the economically
active population, constituting
not less than 75 per cent of
the whole economically active population;
or

(c) all residents whose means during
the contingency do not exceed
limits prescribed in such a manner
as to comply with the requirements
of Article 24.

Article 20

Where a declaration made in virtue
of Article 2 is in force, the persons
protected in respect of the contingency
referred to in subparagraph
(b) of Article 7 shall comprise—

(a) prescribed classes of employees,
constituting not less than 25
per cent of all employees; or

(b) prescribed classes of employees
in industrial undertakings,
constituting not less than 50 per cent
of all employees in industrial undertakings.

Article 21

The sickness benefit referred to in
Article 18 shall be a periodical payment
and shall—

(a) where employees or classes of
the economically active population
are protected, be calculated in such a
manner as to comply either with the
requirements of Article 22 or with
the requirements of Artide 23;

måner med avseende på det i artikel
7 punkt b) angivna riskfallet.

Artikel 19

Den personkrets som skyddas
med avseende på det i artikel 7 punkt
b) angivna riskfallet skall omfatta

a) antingen alla arbetstagare, lärlingar
inbegripna;

b) eller föreskrivna grupper av
den förvärvsarbetande befolkningen,
utgörande tillsammans minst 75 procent
av hela den förvärvsarbetande
befolkningen;

c) eller alla i landet bosatta personer,
vilkas tillgångar under riskfallstiden
inte överstiger föreskrivna
gränser, vilka skall vara avpassade
på ett sätt som står i överensstämmelse
med bestämmelserna i artikel
24.

Artikel 20

När förklaring som avses i artikel
2 är i kraft, skall den personkrets
som skyddas med avseende på det i
artikel 7 punkt b) angivna riskfallet
omfatta

a) antingen föreskrivna grupper
av arbetstagare, utgörande tillsammans
minst 25 procent av samtliga
arbetstagare;

b) eller föreskrivna grupper av arbetstagare
inom industriföretag, utgörande
tillsammans minst 50 procent
av samtliga inom industriföretag
sysselsatta arbetstagare.

Artikel 21

I artikel 18 avsedda kontanta sjukförmåner
skall utgöras av periodiskt
utgivna belopp och beräknas

a) enligt bestämmelserna i antingen
artikel 22 eller artikel 23, när
skyddet omfattar arbetstagare eller
grupper av den förvärvsarbetande
befolkningen;

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

(b) where all residents whose
means during the contingency do not
exceed prescribed limits are protected,
be calculated in such a manner
as to comply with the requirements
of Article 24.

Article 22

(b) of Article 7, åt least 60 per cent
of the total of the previous earnings
of the beneficiary and of the amount
of any family allowances payable to
a person proteeted with the same
family responsibilities as the standard
beneficiary.

2. The previous earnings of the
beneficiary shall be calculated according
to prescribed rules, and,
where the persons proteeted are arranged
in classes according to their
earnings, their previous earnings
may be calculated from the basic
earnings of the classes to which they
belonged.

3. A maximum limit may be prescribed
for the rate of the benefit or
for the earnings taken into account
for the calculation of the benefit,
provided that the maximum limit is
fixed in such a way that the provisions
of paragraph 1 of this Article
are complied with where the previous
earnings of the beneficiary are equal
to or lower than the wage of a
skilled manual male employee.

4. The previous earnings of the
beneficiary, the wage of the skilled
manual male employee, the benefit
and any family allowances shall be
calculated on the same time basis.

5. For the other beneficiaries the
benefit shall bear a reasonable rela -

b) enligt bestämmelserna i artikel
24, när skyddet omfattar alla i landet
bosatta personer vilkas tillgångar
under riskfallstiden inte överstiger
föreskrivna gränser.

Artikel 22

1. Periodiskt utgiven kontantersättning
på vilken denna artikel är
tillämplig, ökad med familjebidrag
vartill rätt föreligger vid det i artikel
7 punkt b) angivna riskfallet, skall
för en standardförmånstagare under
riskfallstiden uppgå till minst 60
procent av summan av förmånstagarens
tidigare förvärvsinkomst och sådana
familjebidrag som utges till en
skyddad person med samma försörjningsplikt
som standardförmånstagaren.

2. Förmånstagarens tidigare förvärvsinkomst
skall beräknas enligt
föreskrivna regler; härvid får, när de
skyddade personerna indelas i klasser
med hänsyn till förvärvsinkomstens
storlek, deras tidigare förvärvsinkomster
beräknas efter de lägsta
inkomsterna i de klasser de tillhörde.

3. För kontantersättningen eller
den förvärvsinkomst som läggs till
grund för ersättningens beräkning
får föreskrivas en högsta gräns under
förutsättning att denna bestämmes
på sådant sätt, att de i mom. 1
uppställda kraven uppfylles när förmånstagarens
tidigare förvärvsinkomst
uppgår till eller underskrider
en yrkesutbildad manlig kroppsarbetares
lön.

4. Beräkningen av förmånstagarens
tidigare förvärvsinkomst, den
yrkesutbildade manlige kroppsarbetarens
lön, kontantersättningen och
familjebidraget skall beräknas i förhållande
till samma tidsenhet.

5. För andra förmånstagare skall

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

tion to the benefit for the standard
beneficiary.

6. For the purpose of this Artide,
a skiiled manual male employee shall

be—

(a) a fitter or turner in the manufacture
of machinery other than electrical
machinery; or

(b) a person deemed typical of
skilled labour selected in accordance
with the provisions of the foliowing
paragraph; or

(c) a person whose earnings are
such as to be equal to or greater than
the earnings of 75 per cent of all
the persons protected, such earnings
to be determined on the basis of annual
or shorter periods as may be
prescribed; or

(d) a person whose earnings are
equal to 125 per cent of the average
earnings of all the persons protected.

7. The person deemed typical of
skilled labour for the purposes of
subparagraph (b) of the preceding
paragraph shall be a person employed
in the major group of economic
activities with thelargestnumber
of economically active male persons
protected in the contingency referred
to in subparagraph (b) of
Article 7 in the division comprising
the largest number of such persons;
for this purpose, the International
Standard Industrial Classification of
All Economic Activities adopted by
the Economic and Social Council of
the United Nations åt its Seventh
Session on 27 August 1948, as amended
up to 1968 and reproduced in the
Annex to this Convention, or such
classification as åt any time further
amended, shall be used.

8. Where the rate of benefit varies
by region, the skilled manual male
employee may be determined for
each region in accordance with paragraphs
6 and 7 of this Article.

kontantersättningen stå i skäligt förhållande
till standardförmånstagarens
kontanta sjukförmåner.

6.1 denna artikel avses med yrkesutbildad
manlig kroppsarbetare

a) antingen en montör eller svarvare
i annan maskintillverkningsindustri
än sådan för tillverkning av
elektriska maskiner;

b) eller en person som kan anses
såsom typisk för yrkesutbildad arbetskraft
och som utvalts i enlighet
med bestämmelserna i mom. 7;

c) eller en person vars förvärvsinkomst
uppgår till eller överstiger den
förvärvsinkomst som uppnås av 75
procent av samtliga skyddade personer,
beräknad med utgångspunkt
från en föreskriven ettårig eller kortare
tidsperiod;

d) eller en person vars förvärvsinkomst
uppgår till 125 procent av den
genomsnittliga förvärvsinkomsten
för samtliga skyddade personer.

7. Den i mom. 6 punkt b) avsedde
typiske yrkesutbildade arbetaren
skall väljas inom den gren av ekonomisk
verksamhet, vari förekommer
det största antalet män som är
skyddade med avseende på det i artikel
7 punkt b) angivna riskfallet,
och inom denna gren skall valet ske
inom den grupp som i sig innesluter
det största antalet sådana skyddade
personer; härvid skall användas den
av Förenta Nationernas ekonomiska
och sociala råd vid dess sjunde sammanträde
den 27 augusti 1948 antagna
»Internationell standard för näringsgrensklassificering»,
vilken i sin
lydelse efter ändringar till och med
år 1968 återges i bilaga till denna
konvention, med beaktande av varje
eventuell ytterligare ändring däri.

8. När kon tantersättningarna varierar
från ett område till ett annat
får den yrkesutbildade manlige
kroppsarbetaren utväljas för varje
område i enlighet med bestämmel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

9. The wage of the skilled manual
male employee shall be determined
on the basis of the rates of wages för
normal hours of work fixed by collective
agreements, by or in pursuance
of national legislation, where
applicable, or by custom, including
cost-of-living allowance if any; where
such rates differ by region but paragraph
8 of this Article is not applied,
the median rate shall be taken.

Article 23

1. In the case of a periodical payment
to which this Article applies,
the rate of the benefit, increased by
the amount of any family allowances
payable during the contingency, shall
be such as to attain for the standard
beneficiary, in respect of the contingency
referred to in subparagraph
(b) of Article 7, åt least 60 per cent
of the total of the wage of an ordinary
adult male labourer and of the
amount of any family allowances
payable to a person protected with
the same family responsibilities as
the standard beneficiary.

2. The wage of the ordinary adult
male labourer, the benefit and any
family allowances shall be calculated
on the same time basis.

3. For the other beneficiaries, the
benefit shall bear a reasonable relation
to the benefit for the standard
beneficiary.

4. For the purpose of this Article,
the ordinary adult male labourer
shall be—

(a) a person deemed typical of
unskilled labour in the manufacture
of machinery other than electrical
machinery; or

(b) a person deemed typical of un -

serna i mom. 6 och 7.

9. Den yrkesutbildade manlige
kroppsarbetarens lön skall bestämmas
med utgångspunkt från lönen
för ett normalt antal arbetstimmar,
som bestämts antingen genom kollektivavtal
eller, i förekommande
fall, genom eller med stöd av nationell
lagstiftning eller genom sedvana,
med tillägg av eventuellt förekommande
levnadskostnadstillägg;
när den på detta sätt bestämda lönen
varierar från ett område till ett annat
men bestämmelserna i mom. 8
inte tillämpas, skall medianlönen
läggas till grund för beräkningen.

Artikel 23

1. Periodiskt utgiven kontantersättning,
på vilken denna artikel är
tillämplig, ökad med familjebidrag
vartill rätt föreligger vid det i artikel
7 punkt b) angivna riskfallet, skall
för en standardförmånstagare under
riskfallstiden uppgå till minst 60
procent av summan av en vanlig
vuxen manlig kroppsarbetares lön
och sådana familjebidrag som utges
till en skyddad person med samma
försörjningsplikt som standardförmånstagaren.

2. Beräkningen av den vanlige vuxne
manlige kroppsarbetarens lön,
kontantersättningen och familjebidraget
skall beräknas i förhållande
till samma tidsenhet.

3. För andra förmånstagare skall
kontantersättningen stå i skäligt förhållande
till standardförmånstagarens
kontanta sjukförmåner.

4.1 denna artikel avses med yrkesutbildad
manlig kroppsarbetare

a) antingen en person som kan anses
såsom en typisk kroppsarbetare
i annan maskintillverkningsindustri
än sådan för tillverkning av elektriska
maskiner;

b) eller en typisk kroppsarbetare,

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

skilled labour selected in accordance
with the provisions of the following
paragraph.

5. The person deemed typical of
unskilled labour for the purpose of
subparagraph (b) of the preceding
paragraph shall be a person employed
in the major group of economic
activities with thelargestnumber
of economically active male persons
protected in the contingency
referred to in subparagraph (b) of
Article 7 in the division comprising
the largest number of such persons;
for tliis purpose, the International
Standard Industrial Classification of
All Economic Activities adopted by
the Economic and Social Council of
the United Nations åt its Seventh
Session on 27 August 1948, as amended
up to 1968 and reproduced in the
Annex to this Convention, or such
classification as åt any lime further
amended, shall be used.

6. Where the rate of benefit varies
by region, the ordinary adult male
labourer may be determined for each
region in accordance with paragraphs
4 and 5 of this Article.

7. The wage of the ordinary adult
male labourer shall be determined on
the basis of the rates of wages for
normal hours of work fixed by collective
agreements, by or in pursuance
of national legislation, where
applicable, or by custom, including
cost-of-living allowances, if any;
where such rates differ by region but
paragraph 6 of this Article is not applied,
the median rate shall be taken.

Article 24

In the case of a periodical payment
to which this Article applies—

utvald i enlighet med bestämmelserna
i mom. 5.

5. Den i mom. 4 punkt b) avsedde
typiske kroppsarbetaren skall väljas
inom den gren av ekonomisk verksamhet,
vari förekommer det största
antalet män som är skyddade med
avseende på det i artikel 7 punkt b)
angivna riskfallet, och inom denna
gren skall valet ske inom den grupp
som i sig innesluter det största antalet
sådana skyddade personer; härvid
skall användas den av Förenta
Nationernas ekonomiska och sociala
råd vid dess sjunde sammanträde
den 27 augusti 1948 antagna »Internationell
standard för näringsgrensklassificering»,
vilken i sin lydelse
efter ändringar till och med år 1968
återges i bilaga till denna konvention,
med beaktande av varje eventuell
ytterligare ändring däri.

6. När kontantersättningarna varierar
från ett område till ett annat,
får den vanlige vuxne manlige
kroppsarbetaren utväljas för varje
område i enlighet med bestämmelserna
i mom. 4 och 5.

7. Den vanlige vuxne manlige
kroppsarbetarens lön skall bestämmas
med utgångspunkt från lönen
för ett normalt antal arbetstimmar,
som bestämts antingen genom kollektivavtal
eller, i förekommande
fall, genom eller med stöd av nationell
lagstiftning eller genom sedvana,
med tillägg av eventuellt förekommande
levnadskostnadstillägg;
när den på detta sätt bestämda lönen
varierar från ett område till ett annat
men bestämmelserna i mom. 6
inte tillämpas, skall medianlönen
läggas till grund för beräkningen.

Artikel 24

När fråga är om periodiskt utgiven
kontantersättning, på vilken denna
artikel är tillämplig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

(a) the pate of Lhe benefit shall
be determined according to a prescribed
scale or a scale fixed by the
competent public authority in conformity
with prescribed rules;

(b) such rate may be reduced only
to the extent by which the other
means of the family of the beneficiary
exceed prescribed substantial
amounts or substantial amounts
fixed by the competent public authority
in conformity with prescribed
rules;

(c) lhe total of the benefit and
any other means, after deduetion of
the substantial amounts referred to
in subparagraph (b), shall be sufficient
to maintain the family of lhe
beneficiary in health and decency,
and shall be not less than the corresponding
benefit calculated in accordance
with the requirements of
Artide 23;

(d) the provisions of subparagraph
(c) shall be deemed to be satisfied
if the total amount of sickness
benefits paid under this Convention
exceeds by åt least 30 per cent the
total amount of benefits which would
be obtained by applying the provisions
of Article 23 and the provisions
of subparagraph (b) of Article 19.

Article 25

Where the legislation of a Mernber
makes the right to the sickness benefit
referred to in Article 18 conditional
upon the fulfilment of a qualifying
period by the person proteeted,
the conditions governing the qualifying
period shall be such as not to
deprive of the right to benefit persons
who normally belong to the categories
of persons proteeted.

Article 26

1. The sickness benefit referred to
in Article 18 shall be granted

a) skall ersättningens storlek bestämmas
efter en föreskriven skala
eller en skala som fastställts av vederbörande
offentliga myndighet i
enlighet med föreskrivna regler;

b) får ersättningen nedsättas endast
i den mån förmånstagarens familjs
övriga tillgångar överstiger
föreskrivna väsentliga belopp eller av
vederbörande offentliga myndighet i
enlighet med föreskrivna regler fastställda
väsentliga belopp;

c) skall sammanlagda beloppet av
ersättningen och övriga tillgångar efter
avdrag av de väsentliga belopp
som avses i punkt b), vara tillräckligt
för att tillförsäkra förmånstagarens
familj sunda och drägliga levnadsförhållanden
och får inte understiga
det i enlighet med bestämmelserna
i artikel 23 punkt a) beräknade
ersättningsbeloppet;

d) skall bestämmelserna i punkt

c) anses vara uppfyllda, om de enligt
denna konvention utbetalade sammanlagda
kontantersättningarna
med minst 30 procent överstiger de
sammanlagda kontanter sättningar
som skulle uppnås med tillämpning
av bestämmelserna i artikel 23 och
bestämmelserna i artikel 19 punkt
b).

Artikel 25

Om enligt en medlems lagstiftning
rätten till kontanta sjukförmåner,
som avses i artikel 18, är beroende av
att den skyddade personen fullgjort
viss kvalifikationstid, skall de krav
som ställs på denna vara sådana, att
personer som normalt tillhör de
skyddade persongrupperna inte berövas
rätten till förmånen.

Artikel 26

1. I artikel 18 avsedda kontanta
sjukförmåner skall utges under hela

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

throughout the contingency: Provided
that the grant of benefit may
be limited to not less than 52 weeks
in each case of incapacity, as prescribed.

2. Where a declaration made in
virtue of Article 2 is in force, the
grant of the sickness benefit referred
to in Article 18 may be limited to not
less than 26 weeks in each case of incapacity,
as prescribed.

3. Where the legislation of a Member
provides that sickness benefit is
not payable for an initial period of
suspension of earnings, such period
shall not exceed three days.

Article 27

1. In the case of the dealh of a person
who was in receipt of, or qualified
for, the sickness benefit referred
to in Article 18, a funeral benefit
shall, under prescribed conditions, be
paid to his survivors, to any other
dependants or to the person who has
home the expense of the funeral.

2. A meinber may derogate from
the provision of paragraph 1 of tliis
Article where—

(a) it has accepted the obligations
of Part IV of the Invalidity, Old-Age
and Survivors’ Benefits Convention,
1967;

(b) it provides in its legislation for
cash sickness benefit åt a rate of not
less than 80 per cent of the earnings
of the persons protected; and

(c) the majority of persons protected
are covered by voluntary insurance
which is supervised by the
public authorities and which provides
a funeral grant.

Part IV. Common provisions

Article 28

1. A benefit to which a person protected
would otherwise be entitled in

riskfallstiden; dock får utgivandet
av förmån begränsas till en tid ej understigande
52 veckor för varje fall
av arbetsoförmåga i enlighet med vad
därom föreskrives.

2. När förklaring som avses i artikel
2 är i kraft, får utgivandet av i
artikel 18 avsedda kontanta sjukförmåner
begränsas till en tid ej understigande
26 veckor för varje fall av
arbetsoförmåga i enlighet med vad
därom föreskrives.

3. Om enligt en medlems lagstiftning
kontanta sjukförmåner inte utges
förrän efter utgången av en karenstid,
får denna inte överskrida de
tre första dagarna av inkomstbortfall.

Artikel 27

1. Avlider någon som uppbar eller
hade förvärvat rätt till kontanta
sjukförmåner som avses i artikel 18,
skall på föreskrivna villkor begravningshjälp
utbetalas till den avlidnes
efterlevande, till andra personer som
var beroende av honom eller till den
person som erlagt begravningskostnaderna.

2. En medlem kan underlåta att
tillämpa bestämmelserna i mom. 1
när följande villkor är uppfyllda,

a) medlemmen har godtagit förpliktelserna
i Del IV av 1967 års
konvention om invaliditets-, åldersoch
efterlevandeförmåner;

b) enligt medlemmens lagstiftning
utges kontanta sjukförmåner med
belopp motsvarande minst 80 procent
av de skyddade personernas förvärvsinkomst
;

c) flertalet skyddade personer är
tillförsäkrade begravningshjälp genom
frivilliga försäkringar som står
under tillsyn av offentlig myndighet.

Del IV. Gemensamma bestämmelser

Artikel 28

1. Förmån som skyddad person eljest
skulle vara berättigad till enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 1970

compliance with this Convention
may be suspended to such extent as
may be prescribed—

(a) as long as the person concerned
is absent from the territory of
the Member;

(b) as long as the person concerned
is being indemnified för the
contingency by a third party, to the
extent of the indemnity;

(d) where the contingency has
been caused by a criminal offence
committed by the person concerned;

(e) where the contingency has
been caused by the serious and wilful
misconduct of the person concerned; (f)

where the person concerned,
witliout good cause, neglects to make
use of the medical care or the rehabilitation
services placed åt his disposal,
or fails to cornply with rules
prescribed for verifying the occurrence
or continuance of the contingency
or for the conduct of beneficiaries; (g)

in the case of the sickness
benefit referred to in Article 18, as
long as the person concerned is maintained
åt public expense or åt the
expense of a social security institution
or service; and

(h) in the case of the sickness
benefit referred to in Article 18, as
long as the person concerned is in
receipt of another social security
cash benefit, other than a family
benefit, subject to the part of the
benefit which is suspended not exceeding
the other benefit.

2. In the cases and within the limits
prescribed, part of the benefit
otherwise due shall be paid to the dependants
of the person concerned.

denna konvention får i den utsträckning,
som kan vara föreskriven, innehållas a)

så länge vederbörande inte
uppehåller sig på medlemmens territorium; b)

så länge vederbörande av tredje
man hålles skadeslös för riskfallet i
fråga, intill skadeståndets belopp;

c) om vederbörande sökt utfå förmånen
under falska förutsättningar;

d) om riskfallet är en följd av
brottslig handling av vederbörande;

e) om riskfallet är en följd av en
grov och avsiktlig försummelse av
vederbörande;

f) om vederbörande utan giltigt
skäl underlåter att utnyttja till hans
förfogande stående möjligheter till
läkarvård eller rehabiliteringsåtgärder
eller inte iakttar föreskrivna regler
för styrkande av riskfallets inträffande
eller fortvaro eller inte följer
föreskrivna förhållningsorder;

g) så länge vederbörande, när fråga
är om kontanta sjukförmåner som
avses i artikel 18, får sin försörjning
av allmänna medel eller på bekostnad
av inrättning eller annat organ
för social trygghet;

h) så länge vederbörande, när
fråga är om kontanta sjukförmåner
som avses i artikel 18, uppbär annan
kontant social trygghetsförmån med
undantag av familjebidrag, under
förutsättning att den innehållna delen
av förmån enligt artikel 18 inte
överstiger den andra förmånens belopp.

2. I de fall och inom de gränser
som är föreskrivna skall viss del av
de kontanta sjukförmånerna, som eljest
skulle ha ut getts, utbetalas till
de personer som är beroende av vederbörande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 1970

Article 29

1. Every claimant shall have a
right of appeal in the case of refusal
of the benefit or complaint as to its
quality or quantity.

2. Where in the application of this
Convention a government department
responsible to a legislature is
entrusted with the administration of
medical care, the right of appeal provided
for in paragraph 1 of this Article
may be replaced by a right to
have a complaint concerning the refusal
of medical care or the quality
of the care received investigated by
the appropriate authority.

Artide 30

1. Each Member shall accept general
responsibility for the due provision
of the benefits provided in compliance
with this Convention and
shall take all measiires required för
this purpose.

2. Each Member shall accept general
responsibility for the proper administration
of the institutions and
services concerned in the application
of this Convention.

Artide 31

Where the administration is not
entrusted to an institution regulated
by the public authorities or to a government
department responsible to
a legislature—

(a) representatives of the persons
protected shall participate in the
management under prescribed conditions; (b)

national legislation shall,
where appropriate, provide for the
participation of representatives of
employers;

Artikel 29

1. Var och en som gör anspråk på
en förmån skall ha rätt att överklaga
avslagsbeslut eller beslut avseende
förmånens beskaffenhet eller storlek.

2. När vid denna konventions tilllämpning
ett inför den lagstiftande
församlingen ansvarigt regeringsorgan
har anförtrotts administrationen
av läkarvård, kan den rätt att
överklaga som avses i mom. 1 ersättas
med en rätt att få klagomål över
vägran att meddela läkarvård eller
över beskaffenheten av meddelad
vård hänskjutna till undersökning
av vederbörande myndighet.

Artikel 30

1. Varje medlem skall ikläda sig
allmänt ansvar för att förmåner enligt
denna konvention vederbörligen
tillhandahålles och vidtaga alla härför
erforderliga åtgärder.

2. Varje medlem skall ikläda sig
allmänt ansvar för behörig administration
av de inrättningar och organ
som handhar tillämpningen av denna
konvention.

Artikel 31

När administrationen inte handhas
av inrättning under kontroll av offentlig
myndighet eller av ett inför
den lagstiftande församlingen ansvarigt
regeringsorgan

a) skall representanter för de
skyddade personerna medverka vid
administrationen på föreskrivna villkor; b)

skall den nationella lagstiftningen
innehålla föreskrifter om att
arbetsgivarrepresentanter skall medverka,
när så är lämpligt;

c) kan den nationella lagstiftningen
också föreskriva medverkan av
representanter för offentlig myndighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Article 32

Each Member shall, within its
territory, assure to non-nationals
who normally reside or work there
equality of treatment with its own
nationals as regards the right to the
benefits provided for in this Convention.

Article 33

1. A Member—

(a) which has accepted the obligations
of this Convention without
availing itself of the exceptions and
exclusions provided for in Article 2
and Article 3,

(b) which provides over-all higher
benefits than those provided in this
Convention and whose lotal relevant
expenditure on medical care and
sickness benefits amounts to åt least
4 per cent of its national income, and

(i) it covers a percentage of the
economically active popidation
which is åt least ten points higher
than the percentage required by Article
10, subparagraph (b) and by
Article 19, subparagraph (b), or a
percentage of all residents which is
åt least ten points higher than the
percentage required by Article 10,
subparagraph (c),

(ii) it provides medical care of a
curative and preventive nature of an
appreciably higher standard than
that prescribed by Article 13,

(iii) it provides sickness benefit
corresponding to a percentage åt
least ten points higher than is required
by Artides 22 and 23,

may, after consultation with the
raost representative organisations of
employers and workers, where such
exist, make temporary derogations
from particular provisions of Parts
IT and III of this Convention on con -

Artikel 32

Varje medlem skall på sitt territorium
tillförsäkra utlänningar, som
normalt är bosatta eller arbetar i landet,
samma behandling som landets
egna medborgare i fråga om rätt till
förmåner enligt denna konvention.

Artikel 33

1. När en medlem

a) har godtagit förpliktelserna enligt
denna konvention utan att begagna
sig av de möjligheter till undantag
och uteslutningar som föreligger
enligt artikel 2 och artikel 3,

b) i det hela tillhandahåller bättre
förmåner än konventionen kräver
och totalt för läkarvård och kontanta
sjukförmåner anslår minst fyra procent
av landets nationalinkomst, och

c) uppfyller åtminstone två av följande
tre villkor:

i) skyddar ett procenttal av den
förvärvsarbetande befolkningen som
är minst tio enheter högre än det procenttal
som krävs enligt artikel 10
punkt b) och enligt artikel 19 punkt
b) eller ett procenttal av alla i landet
bosatta som är minst tio procent
högre än det procenttal som krävs
enligt artikel 10 punkt c),

ii) tillhandahåller läkarvård i
form av sjukvård och sjukdomsförebyggande
vård av en avsevärt högre
standard än den som kräves enligt
artikel 13,

iii) tillhandahåller kontanta
sjukförmåner med belopp motsvarande
ett procenttal som är minst tio
enheter högre än det som kräves enligt
artiklarna 22 och 23,

får landet, efter samråd med de mest
representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna,
om sådana
finns, göra temporära undantag
från särskilda bestämmelser i delarna
II och III av konventionen, på

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

dition that such delegation shall
neither fundamentally reduce nor
impair the essential guarantees of
this Convention.

2. Each Member which has made
such a derogation shall indicate in
its reports upon the application of
this Convention submitted under artide
22 of the Constitution of the
International Labour Organisation
the position of its law and practice
as regards such derogation and any
progress made towards complete
application of the terms of the Convention.

Article 3i

This Convention shall not apply
to—

(a) contingencies which occurred
before the coming into force of the
Convention for the Member concerned; (b)

benefits in contingencies occurring
after the coming into force
of the Convention for the Member
concerned in so far as the rights to
such benefits are derived from periods
preceding that date.

Part V. Final provisions

Artide 35

This Convention revises the Sickness
Insurance (Industry) Convention,
1927, and the Sickness Insurance
(Agriculture) Convention, 1927.

villkor att sådana undantag inte väsentligen
minskar eller försämrar de
grundläggande rättigheter som denna
konvention avser att garantera.

2. Varje medlem, som begagnat sig
av rätten att göra sådant undantag,
skall i de rapporter om denna konventions
tillämpning, som medlemmen
har att lämna enligt artikel 22
av Internationella arbetsorganisationens
stadga, ange sin lagstiftnings
och praxis’ läge i fråga om undantaget
och de framsteg som gjorts i
fråga om åstadkommandet av möjligheter
för en fullständig tillämpning
av konventionens bestämmelser.

Artikel 3i

Denna konvention är inte tillämplig
på

a) riskfall som inträffat före konventionens
ikraftträdande för medlemmen
i fråga;

b) förmåner som utges vid riskfall
som inträffat efter konventionens
ikraftträdande för medlemmen i den
mån rätten till förmånerna härleder
sig från tid före ikraftträdandet.

Del V. Slutbestämmelser

Artikel 35

Genom denna konvention revideras
1927 års konvention angående sjukförsäkring
(industri) och 1927 års
konvention angående sjukförsäkring
(jordbruk).

Artide 36 Artikel 36

1. In conformity with the provi- 1. I enlighet med bestämmelserna
sions of Article 75 of the Social Se- i artikel 75 i 1952 års konvention an curitv

(Minimum Standards) Con- gående social trygghet (minimi vention,

1952, Part III of that Con- standard) skall del III av nämnda
vention and the relevant provisions konvention och motsvarande bestämof
other Parts thereof shall cease melser i andra delar därav upphöra

to apply to any Member having rati- att gälla för medlem, som ratificerat

fied this Convention as from the date förevarande konvention, från och
åt which this Convention is binding med den dag då denna blir bindande
5 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 sand. Nr 21

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 1970

on that Member and no declaration
under Artide 3 is in force.

2. Acceptance of the obligations of
this Convention shall, on condition
that no declaration under Artide 3
is in force, be deemed to constitute
acceptance of the obligations of Part
III of the Social Security (Minimum
Standards) Convention, 1952, and
the relevant provisions of other Parts
thereof, for the purpose of Artide 2
of the said Convention.

Article 37

If any Convention which may be
adopted subsequently by the Conference
concerning any subject or subjects
dealt with in this Convention so
provides, such provisions of this Convention
as may be specified in the
said Convention shall cease to apply
to any Member having ratified the
said Convention as from the date åt
which the said Convention comes
into force for that Member.

för medlemmen utan att någon förklaring
enligt artikel 3 är i kraft.

2. Under förutsättning att ingen
förklaring enligt artikel 3 är i kraft
skall ett godtagande av förpliktelserna
i denna konvention, i och för tilllämpning
av artikel 2 i 1952 års konvention
angående social trygghet
(minimistandard), anses innebära
godtagande av förpliktelserna i del
III av sistnämnda konvention och
motsvarande bestämmelser i andra
delar därav.

Artikel 37

Om konvention, som senare kan
komma att antas av konferensen rörande
något eller några i förevarande
konvention behandlade ämnen, så
stadgar, skall sådana bestämmelser i
förevarande konvention, vilka i den
nya konventionen särskilt anges,
upphöra att gälla för medlem, som
ratificerat den nya konventionen,
från och med den dag då den sistnämnda
konventionen träder i kraft
för medlemmen.

Artiklarna 38—45

Dessa artiklar är likalydande med artiklarna 28—35 av konventionen (nr
129) om yrkesinspektion inom jordbruket, dock att då i artikel 34 av sistnämnda
konvention hänvisas till artikel 30, detta i förevarande konvention
motsvaras av en i artikel 44 upptagen hänvisning till artikel 40.

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 1970

ANNEX

International Standard Industrial Classification of All Economic Activities

(Revised ap to 1968)

List of major divisions, divisions and major groups

Major
Division group

Major Division 1. Agriculture, Hunting, Forestrg and Fishing

11		Agriculture and Hunting
	in	Agricultural and livestock production
	112	Agricultural services
	113	Hunting, trapping and game propagation
12		Forestry and Logging
	121	Forestry
	122	Logging
13	130	Fishing Major Division 2. Mining and Quarrging
21	210	Coal Mining
22	220	Crude Petroleum and Natural Gas Production
23	230	Metal Ore Mining
29	290	Other Mining Major Division 3. Manufacturing
31		Manufacture of Food, Beverages and Tobacco
	311—312	Food manufacturing
	313	Beverage industries
	314	Tobacco manufactures
32		Textile, Wearing Apparel and Leather Industries
	321	Manufacture of textiles
	322	Manufacture of wearing apparel, except footwear
	323	Manufacture of leather and products of leather, leather substitutes and fur, except footwear and wearing apparel
	324	Manufacture of footwear, except vulcanised or moulded rubber or plastic footwear
33		Manufacture of Wood and Wood Products, Including Furniture
	331	Manufacture of wood and wood and cork products, ex-cept furniture
	332	Manufacture of furniture and fixtures, except primarily of metal
34		Manufacture of Paper and Paper Products, Printing and Publishing
	341	Manufacture of paper and paper products

Kungl. Maj.ts proposition nr 21 1970

|69

BILAGA

Internationell standard för näringsgrensklassificering (enl. reviderad utgåva

av år 1968)

Förteckning över näringar, näringsområden och näringshuvudgrupper1

Närings- Närings -

område	huvudgrupp
		Näring 1. Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske
11		Jordbruk, jakt
	in	Jordbruk,trädgårdsodling
	112	Tjänster inom jordbruk
	113	Jakt, viltvård
12		Skogsbruk
	121	Skogsvård, kolning
	122	Skogsavverkning, flottning
13	130	Fiske, fiskevård
		Näring 2. Brytning av mineraliska produkter
21	210	Kolbrytning
22	220	Råpetroleum- och naturgasutvinning
23	230	Malmbrytning
29	290	Annan brytning och utvinning
		Näring 3. Tillverkning
31		Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksvarutillverkning
	311—312 Livsmedelstillverkning
	313	Dryckesvarutillverkning
	314	Tobaksvarutillverkning
32		Textil-, beklädnads-, läder- och lädervarutillverkning
	321	T extilvarutill verkning
	322	Tillverkning av kläder
	323	Tillverkning av läder och pälsskinn, reseffekter, hand-
		väskor o. dyl.
	324	Skotillverkning
33		Trävarutillverkning
	331	Trävarutillverkning, utom möbeltillverkning
	332	Tillverkning av möbelväror, utom av metall
34		Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning, grafisk
		produktion
	341	Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning

1 De svenska benämningarna på resp. näringsgren enligt den internationella standarden,
ISIC, har hämtats från en av statistiska centralbyrån fastställd svensk standard för näringsgrensindelning,
SNI. Även om det är identiska branscher som avses, utgör de svenska
benämningarna ingen direkt översättning av benämningarna i den engelska versionen
av ISIC.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

	342	Printing, publishing and allied industries
35	351	Manufacture of Chemicals and Chemical, Petroleum, Coal, Rubber and Plastic Products Manufacture of industrial Chemicals
	352	Manufacture of other Chemical products
	353	Petroleum refineries
	354	Manufacture of miscellaneous products of petroleum and coal
	355	Manufacture of rubber products
	356	Manufacture of plastic products not elsewhere classified
36	361	Manufacture of Non-Metallic Mineral Products, except Products of Petroleum and Coal Manufacture of pottery, china and earthenware
	362	Manufacture of glass and glass products
	369	Manufacture of other non-metallic mineral products
37	371	Basic Mctal Industries Iron and steel basic industries
	372	Non-ferrous metal basic industries
38	381	Manufacture of Fabricated Metal Products, Machinery and Equipment Manufacture of fabricated metal products, except ma-chinery and equipment
	382	Manufacture of machinery except electrical
	383	Manufacture of electrical machinery apparatus, applian-ces and supplies
	384	Manufacture of transport equipment
	385	Manufacture of professional and scientific and measuring and controlling equipment not elsewhere classified, and of photographic and optical goods
39	390	Other Manufacturing Industries
		Major Division 4. Electricity, Gas and Water
41	410	Electricity, Gas and Steam
42	420	Water Works and Supply
		Major Division 5. Construction
50	500	Construction
Major Division 6. Wholesale and Retail Trade and Restaurants and Hotels
61	610	Wholesale Trade
62	620	Retail Trade
63	631	Restaurants and Hotels Restaurants, cafés and other eating and drinking places
	632	Hotels, rooming houses, camps and other lodging places
	Major Division 7. Transport, Storage and Communication
71	711	Transport and Storage Land transport

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

	342	Grafisk produktion, förlagsverksamhet
35	351	Tillverkning av kemiska produkter, petroleumprodukter, gummi- och plastvaror Kemikalie-, gödselmedels- och plasttillverkning
	352	Tillverkning av andra kemiska produkter
	353	Petroleumraffinering
	354	Tillverkning av smörjmedel, asfalt- och kolprodukter
	355	Gummivarutillverkning
	356	Plastvarutillverkning
36	361	Tillverkning av varor av mineraliska ämnen, utom me-taller Porslins- och lergodstillverkning
	362	Glas- och glasvarutillverkning
	369	Tegel-, cement- och annan miner al varutillverkning
37	371	Metallframställning Järn-, stål- och ferrolegeringsframställning
	372	Framställning av ickejärnmetaller
38		Verkstadsvarutillverkning
	381	Metallvarutillverkning
	382	Maskintillverkning
	383	Tillverkning av elektriska produkter
	384	Transportmedelstillverkning
	385	Tillverkning av instrument, foto- och optikvaror, ur
39	390	Annan tillverkning
	Näring i. El-, gas-, värme- och vattenförsörjning
41	410	El-, gas- och värmeförsörjning
42	420	Vattenf örsörj ning
		Näring 5. Byggnadsverksamhet
50	500	Byggnadsverksamhet

Näring 6. Varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet

61	610	Partihandel och varuhandelsförmedling
62	620	Detaljhandel
63		Restaurang- och hotellverksamhet
	631	Restaurang- och kaféverksamhet
	632	Hotell- och pensionatsverksamhet
	Näring 7. Samfärdsel, post- och telekommunikationer
71		Samfärdsel
	711	Landtransport

72		Kungl. Maj.ts proposition nr 21 1970
	712	Water transport
	713	Air transport
	719	Services allied to transport
72	720	Communication
Major Division	8. Financing, Insurance, Real Estate and Business Services
81	810	Financial Institutions
82	820	Insurance
83		Real Estate and Business Services
	831	Real estate
	832	Business services except machinery and equipment rental and leasing
	833	Machinery and equipment rental and leasing
	Major Division 9. Community, Social and Personal Services
91	910	Public Administration and Defence
92	920	Sanitary and Similar Services
93	931	Social and Related Community Services Education services
	932	Research and scientific institutes
	933	Medical, dental, other health and veterinary services
	934	Welfare institutions
	935	Business, professional and labour associations
	939	Other social and related community services
94	941	Recreational and Cultural Services Motion picture and other entertainment services
	942	Libraries, museums, botanical and zoological gardens, and other cultural services not elsewhere classified
	949	Amusement and recreational services not elsewhere classified
95	951	Personal and Household Services Repair services not elsewhere classified
	952	Laundries, laundry services, and cleaning and dyeing plants
	953	Domestic services
	959	Miscellaneous personal services
96	960	International and Other Extra-Territorial Bodies
	Major Division 0. Activities Noi Adequately Defined
0	000	Activities not adequately defined

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

712 Sjötransport

713 Lufttransport

719 Transportförmedling, lagringsverksamhet

720 Post- och telekommunikationer

Näring 8	. Bank-	och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning, uppdrags-
		verksamhet
81	810	Bank- och annan finansverksamhet
82	820	Försäkringsverksamhet
83		Fastighetsförvaltning och -förmedling, uppdragsverk-samhet
	831	Fastighetsförvaltning och -förmedling
	832	Uppdragsverksamhet
	833	Maskinuthyrning (leasing o. dyl.)
	Näring 9. Offentlig förvaltning och andra tjänster
91	910	Offentlig förvaltning, försvars-, polis- och brandskydds-verksamhet
92	920	Renings-, renhållnings- och rengöringsverksamhet
93	931	Undervisning, forskning, sjukvård in. m. Undervisning
	932	Forsknings- och utvecklingsverksamhet
	933	Hälso- och sjukvård, veterinärverksamhet
	934	Socialvård
	935	Intresseorganisationer
	939	Ideella och kulturella organisationer
94	941	Rekreationsverksamhet, kulturell serviceverksamhet Film-, radio-, TV-, scen- och konstnärsverksamhet
	942	Biblioteks- och museiverksamhet
	949	Annan rekreations- och nöjesverksamhet
95	951	Reparations-, tvätteri- och annan serviceverksamhet Reparation av hushållsvaror och fordon
	952	Tvätteri verksamhet
	953	Hushållsarbete
	959	Annan personlig serviceverksamhet
96	960	Verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o. dyl.
		Näring 0. Ospecificerade aktiviteter1
0	000	Ospecificerade aktiviteter1
1 I den	svenska	standarden som sådan finns denna kategori ej med, då den inte är av

principiell art. Grupper för ospecificerade aktiviteter kan dock efter behov bildas som
redovi sn i ngstekni ska kategori er.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 1970

Recommendation (No. 134) concerning
Medical Care and Sickness
Benefits

The General Conference of the
International Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the International
Labour Office, and having
mot in its Fifty-third Session on 4
June 1969, and

Having determined that these proposals
shall take the form of a Recommendation
supplementing the
Medical Care and Sickness Benefits
Convention, 1969,

adopts this twenty-fifth day of
June of the year one thousand nine
hundred and sixty-nine the following
Recommendation, which may be
cited as the Medical Care and
Sickness Benefits Recommendation,
1969:

1. In this Recommendation—

(a) the term “legislation” includes
any social security rules as well as
laws and regulations;

(b) the term “prescribed” means
determined by or in virtue of national
legislation;

(c) the term “residence” means
ordinary residence in the territory
of the Member and the term “resident”
means a person ordinarily
resident in the territory of the Member; (d)

the term “dependent” refers

Bilaga 4
(Översättning)

Rekommendation (nr 134) om läkarvård
och kontanta sjukförmåner

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

som av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats till
Geneve och där samlats den 4 juni
1969 till sitt femtiotredje sammanträde,

som beslutat, att dessa förslag
skall taga form av en rekommendation
i anslutning till 1969 års konvention
om läkarvård och kontanta
sjukförmåner,

antager denna den tjugofemte dagen
i juni månad år nittonhundrasextionio
följande rekommendation, som
kan benämnas 1969 års rekommendation
om läkarvård och kontanta
sjukförmåner.

1. I denna rekommendation

a) innefattas i uttrycket ”lagstiftning”
såväl lagar och förordningar
som administrativa föreskrifter om
social trygghet;

b) avses med uttrycket ”föreskriven”
bestämd i eller med stöd av nationell
lagstiftning;

c) betecknar uttrycket ”bosättning”
stadigvarande bosättning på
medlems territorium och avses med
uttrycket ”bosatt” en person med
stadigvarande bosättning på medlemmens
territorium;

d) hänför sig uttrycket ”beroen -

Kungl. Maj. ts proposition nr 21 1970

to a state of dependency which is
presumed to exist in prescribed
cases;

(i) a child under school-leaving
age or under 15 years of age, whichever
is the higher; and

(ii) a child under a prescribed
age higher than that specified in subclause
(i) of this clause and who is
an apprentice or student or has a
chronic illness or infirmity disabling
him for any gainful activitv, under
prescribed conditions;

(g) the term “qualifying period”
means a period of contribution, or
a period of employment, or a period
of residence, or any combination
thereof, as may be prescribed;

(It) the term “sickness” means
any morbid condition, whatever its
cause;

(i) the term “medical care” includes
allied benefits.

2. Members should extend the
application of their legislation providing
for the medical care referred
to in Article 8 of the Medical Care
and Sickness Benefits Convention,
1969, by stages, if necessary, and
under appropriate conditions—

(a) to persons wThose employment
is of a casual nature;

(b) to members of the employer’s
family living in his house, in respect
of their work for him;

(d) to the wives and children of
the persons specified in clauses (a)
to (c) of this Paragraph; and

(e) to all residents.

3. The medical care referred to in
Article 8 of the Medical Care and
Sickness Benefits Convention, 1969,
should inelude—

de” till ett beroendeförhållande som
förutsattes föreligga i föreskrivna
fall;

e) avser uttrycket ”hustru” en
hustru som är beroende av sin make;

f) avser uttrycket ”barn”

i) barn under den ålder, vid vilken
skolplikten upphör, eller barn
under 15 år, beroende på vilken av
dessa åldersgränser som är den högre;
samt

ii) barn under en föreskriven
ålder som är högre än den i punkt i)
avsedda, när barnet enligt vad som
är föreskrivet fullföljer sina studier
eller drabbats av bestående sjukdom
eller handikapp som gör det oförmöget
att utöva någon som helst förvärvsverksamhet
;

g) avses med uttrycket ”kvalifikationstid”
en avgifts-, anställningseller
bosättningsperiod eller en kombination
av sådana perioder enligt
vad därom kan vara föreskrivet;

h) avses med uttrycket ”sjukdom”
varje sjukdomstillstånd oavsett dess
orsak;

i) innefattas i uttrycket ”läkarvård”
även därmed jämförlig vård.

2. Medlemmarna bör på lämpligt
sätt och om behövligt i etapper utsträcka
tillämpningsområdet för sin
lagstiftning om sådan läkarvård som
avses i artikel 8 av 1969 års konvention
om läkarvård och kontanta
sjukförmåner

a) till personer som anlitas för
utförande av tillfällig arbetsuppgift;

b) till medlemmar av arbetsgivarens
familj som bor tillsammans
med honom, i den mån de utför arbete
för hans räkning;

c) till alla förvärvsarbetande;

d) till hustrur och barn till personer
som avses i punkterna a) och c);

e) till alla i landet bosatta personer.

3. Läkarvård som avses i artikel 8
av 1969 års konvention om läkarvård
och kontanta sjukförmåner bör omfatta -

Kungi. Maj. ts proposition nr 21 1970

(a) the supply of medical aids,
such as eyeglasses; and

(b) services for convalescents.

4. The right to the medical care
referred to in Article 8 of the Medical
Care and Sickness Benefits Convention,
1969, should not be made subject
to a qualifying period.

5. Where a beneficiary ceases to
belong to the categories of persons
protected, the medical care referred
to in Article 8 of the Medical Care
and Sickness Benefits Convention,
1969, should be provided throughout
the contingency for a case of sickness
which started while he belonged
to the said categories.

6. Under prescribed conditions,
benefits provided for in Parts II and
III of the Medical Care and Sickness
Benefits Convention, 1969, should
continue to be provided to a person
protected who is temporarily absent
from the territory of the Member.

7. A beneficiary or, w.here appropriate,
his breadwinner should not
be required to share in the cost of
the medical care referred to in Article
8 of the Medical Care and Sickness
Benefits Convention, 1969—

(a) if his means do not exceed
prescribed amounts;

(b) in respect of diseases recognised
as entailing prolonged care.

8. A person protected for sickness
benefit should be granted a cash benefit
in cases of absence from work
involving loss of earnings which is
justified on the ground that—

(a) he is required to undergo
curative or preventive medical care;

(b) he is isolated for the purpose
of quarantine;

(d) he is on convalescent leave.

9. A reasonable opportunity to

a) medicinska hjälpmedel, t. ex.
glasögon; samt

b) konvalescentvård.

4. Rätt till läkarvård som avses i
artikel 8 av 1969 års konvention om
läkarvård och kontanta sjukförmåner
bör inte göras beroende av villkor
om fullgjord kvalifikationstid.

5. Om en förmånstagare upphör
att tillhöra skyddad persongrupp,
bör läkarvård, som avses i artikel 8
av 1969 års konvention om Läkarvård
och kontanta sjukförmåner, för
sjukdom som började medan han ännu
tillhörde gruppen i fråga tillhandahållas
under hela riskfallstiden.

6. Förmåner som avses i delarna
II och III av 1969 års konvention
om läkarvård och kontanta sjukförmåner
bör, på föreskrivna villkor,
fortsättningsvis tillhandahållas skyddad
person som tillfälligt lämnat
medlemslandet.

7. Av förmånstagaren eller, i förekommande
fall, familjeförsörjaren
bör inte krävas att han skall svara
för någon del av kostnaden för läkarvård
som avses i artikel 8 av
1969 års konvention om läkarvård
och kontanta sjukförmåner

a) om hans tillgångar inte överstiger
föreskrivna gränser;

b) vid sjukdom som erfarenhetsmässigt
kräver långvarig vård.

8. Personer, i vilkas skydd ingår
rätt till kontanta sjukförmåner, bör
erhålla kontantersättning vid sådan
frånvaro från arbetet som medför
inkomstbortfall, då frånvaron är motiverad
av att personerna i fråga

a) anmodats underkasta sig medicinsk
behandling för sjukdom eller
i sjukdomsförebyggande syfte;

b) isolerats i syfte att förhindra
smittospridning;

c) står under läkarkontroll i rehabiliteringssyfte;
eller

d) är lediga från arbetet på grund
av konvalescens.

9. När skyddad person lider av

Kiingl. Maj:ts proposition nr 21 1970

obtain necessary medical treatment
during normal working hours should
be afforded to a person protected
who suffers from a sickness which
does not fully incapacitate him from
attending to his normal work.

10. Appropriate provision should
be made to help a person protected
who is economically active and who
has to care for a sick dependant.

11. Members should extend the
application of their legislation providing
for the sickness benefit referred
to in Article 18 of the Medical
Care and Sickness Benefits Convention,
1969, by stages, if necessary,
and under appropriate conditions—

(a) to persons whose employment
is of a casual nature;

(b) to members of the employer’s
family living in his house, in respect
of their work for him; and

12. The percentage specified in
Article 22, paragraph 1, and Article
23, paragraph 1, of the Medical Care
and Sickness Benefits Convention,
1969, should be increased by åt least
6% points.

13. Cash benefit in respect of incapacity
for work resulting from a
sickness and involving suspension
of earnings should be paid throughout
the contingency.

sjukdom, som inte gör honom helt
oförmögen att utföra sitt vanliga arbete,
bör han beredas rimliga möjligheter
att erhålla erforderlig medicinsk
behandling under normal arbetstid.

10. Lämpliga åtgärder bör vidtagas
till hjälp för varje skyddad förvärvsarbetande
som måste ta vård
om en sjuk av honom beroende person.

11. Medlemmarna bör på lämpligt
sätt och om behövligt i etapper utsträcka
tillämpningsområdet för sin
lagstiftning om kontanta sjukförmåner
som avses i artikel 18 av 1969
års konvention om läkarvård och
kontanta sjukförmåner

a) till personer som anlitas för
utförande av tillfällig arbetsuppgift;

b) till medlemmar av arbetsgivarens
familj som bor tillsammans
med honom, i den mån de utför arbete
för hans räkning;

c) till alla förvärvsarbetande.

12. Det procenttal, som anges i
artikel 22 mom. 1 och i artikel 23
mom. 1 av 1969 års konvention om
läkarvård och kontanta sjukförmåner,
bör ökas med minst 6% enheter.

13. Kontantersättning vid av sjukdom
föranledd arbetsoförmåga, som
medför inkomstbortfall, bör utges
under hela riskfallstiden.