Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970

Nr 19

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga
vittnesmål m. m.; given Stockholms slott den
23 januari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om befrielse för utländsk
konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål in. m.

GUSTAF ADOLF

Lennart Geijer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en särskild lag om befrielse för utländsk
konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål m. m. Den föreslagna
lagen innebär i huvudsak en anpassning av äldre lagstiftning till numera
gällande allmänna folkrättsliga grundsatser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 19

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970

Förslag

till

Lag

om befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga
vittnesmål m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Lönad konsul, som är anställd i främmande stats tjänst här i riket och
som icke är svensk medborgare, är ej skyldig att avlägga vittnesmål.

2 §

Vittnesförhör som hålles med konsul som avses i 1 § får äga rum i hans
bostad eller i konsulatets lokaler.

Skriftlig vittnesberättelse av sådan konsul får åberopas.

3 §

Den som är anställd vid lönat konsulat här i riket får vid vittnesförhör
vägra att yttra sig angående omständighet som har samband med hans
tjänsteutövning. Han är ej heller skyldig att för rätten förete skriftlig handling
som har sådant samband.

Första stycket äger motsvarande tillämpning beträffande olönad konsul.

4 §

Innehåller avtal, som Sverige ingått med främmande stat, i fråga om vittnesmål
av den som är anställd vid konsulat här i riket eller av sådan medlem
av hans familj som bor hos honom bestämmelser om mer vittgående
förmåner än som anges i 1—3 §§, gäller avtalets bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Genom lagen upphäves lagen (1911: 2 s. 1) om vissa lättnader för utländsk
konsul i fråga om vittnesmåls avläggande.

Kungi. Maj:ts proposition nr 19 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
5 december 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Sven-Erig Nilsson,
Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Bengtsson, Norling,
Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning
angående befrielse för utländsk konsul från skgldighet att avlägga vittnesmål
m. m. och anför.

1. Inledning

Efter förhandlingar mellan Sverige och Sovjetunionen undertecknades
en konsularkonvention mellan de båda länderna i Moskva den 30 november
1967. Konventionen har därefter godkänts av riksdagen (prop. 1968: 28,
UU 8, rskr 298). Sedan ratifikationsinstrumenten utväxlats, har konventionen
trätt i kraft den 10 augusti 1968. I konventionen ges bl. a. bestämmelser
om befrielse för konsul från skyldighet att avlägga vittnesmål. I
propositionen förutskickades med anledning därav att viss lagändring torde
bli ofrånkomlig i samband med en eventuell svensk-sovjetisk överenskommelse
om ömsesidigt öppnande av konsulat. Det framhölls också att de
nämnda bestämmelserna ansluter sig till motsvarande regler i den konvention
om konsulära förbindelser, som utarbetades vid 1963 års internationella
konferens i Wien, och att en lagändring — oberoende av om ett
svensk-sovjetiskt avtal kominer till stånd — syntes böra övervägas för att
uppnå bättre överensstämmelse med Wienkonventionen.

2. Nuvarande förhållanden m. m.

Särskilda bestämmelser angående vittnesmål av utländsk konsul finns i
lagen (1911:2 s. 1) angående viss lättnad för utländsk konsul i fråga om
vittnesmåls avläggande. Enligt lagen kan Kungl. Maj:t under förutsättning
av ömsesidighet förordna, att konsul, som är anställd här i riket i
lf Bihang till riksdagens protokoll 1070. 1 saml. Nr 19

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970

främmande stats tjänst och som är undersåte i den främmande staten,
skall vara befriad från skyldighet att inställa sig inför domstol som vittne
i mål vari fråga inte är om ansvar för brottslig gärning eller efterforskning
av brott. Har i fall då sådant förordnande har meddelats konsul vars
vittnesmål påkallats förklarat sig förhindrad att komma till rätten, får
rätten antingen höra konsuln i hans ämbetslokal eller bostad eller, om
parterna i målet medger det, förelägga konsuln att till rätten inkomma
med skriftligt vittnesmål. Enligt kungörelserna 1911:11 s. 1 och 1958:606
äger lagen tillämpning på vissa konsuler i tjänst hos Amerikas Förenta
Stater och Frankrike. Kungörelserna har utfärdats med anledning av särskilda
konsularkonventioner med dessa länder.

I den mån författningsbestämmelser på området saknas har svenska
myndigheter att vid sina ställningstaganden i hithörande frågor tillämpa
internationell rätt och sedvänja.

1963 års Wienkonvention om konsulära förbindelser ger i art. 44 regler
angående vittnesmål av utländsk konsul m. m. Enligt 1 mom. kan konsulatmedlem
föreläggas att avlägga vittnesmål i mål inför judiciell eller
administrativ myndighet. Konsulattjänsteman eller medlem av tjänstepersonalen
får inte vägra att avlägga vittnesmål utom i fall som avses i
3 mom. i artikeln. Om konsul vägrar att vittna, får tvångsmedel eller andra
påföljder inte tillgripas mot honom.

I 2 mom. föreskrivs att myndighet som begär vittnesmål skall undvika
att hindra konsul i hans tjänsteutövning. Myndigheten kan ta upp vittnesmålet
i hans bostad eller på konsulatet eller godta skriftlig vittnesberättelse
från honom i de fall detta är möjligt.

Enligt 3 mom. är konsulatmedlem inte skyldig att vittna rörande något
som har samband med hans tjänsteutövning och inte heller att förete
skrivelse eller annan officiell handling som har sådant samband. Han får
också vägra att som sakkunnig uttala sig om den sändande statens interna
rätt.

I art. 1 finns definitioner av bl. a. begreppen konsulatmedlem och konsulattjänsteman.
Med konsulatmedlem förstås konsul, konsulattjänsteman
och medlem av tjänstepersonalen. Som konsulattjänsteman anses den som
utför administrativ eller teknisk uppgift vid konsulat. Enligt art. 58 är
bestämmelserna i art. 44 mom. 3 tillämpliga även på olönad konsul (honorärkonsul).

I art. 71 ges särskilda bestämmelser för den som är medborgare eller vid
tillträdet stadigvarande bosatt i den mottagande staten. Är han konsul åtnjuter
han endast de i art. 44 mom. 3 angivna förmånerna. Är han annan
konsulatmedlem åtnjuter han privilegier m. m. endast i den utsträckning
den mottagande staten medger det.

Wienkonventionen utarbetades vid 1963 års internationella konferens i
Wien på grundval av ett förslag av Förenta Nationernas kommission för

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1970

internationell rätt. Den har undertecknats av ett stort antal stater, däribland
Sverige, men har ratificerats endast av jämförelsevis få stater. För
Sveriges del är ratifikationen inte aktuell f. n.

I den svensk-sovjetiska konventionen finns bestämmelser om vittnesmål
m. m. i art. 19. Bestämmelserna ansluter sig i huvudsak till regleringen
i Wienkonventionen. Det finns emellertid särskilda bestämmelser som
saknar motsvarighet i Wienkonventionen. Bl. a. föreskrivs i art. 19 mom.
6 att bestämmelserna i artikeln i tillämpliga delar skall gälla även medlem
av konsuls eller konsulattjänstemans familj som bor hos honom, förutsatt
att familjemedlemmen inte är medborgare i den mottagande staten. Enligt
art. 1 förstås med konsulattjänsteman här även den som tillhör konsulatets
betjäning. I art. 1 sägs vidare bl. a. att uttrycket konsul i konventionen
innefattar även den som tjänstgör vid konsulat för att utbildas i den konsulära
tjänsten.

Även med Storbritannien finns en konsularkonvention som innehåller
särskilda bestämmelser om vittnesplikt för konsul. Vid sidan härav finns
vissa bilaterala överenskommelser med klausuler om mest-gynnad-nationsbehandling
som berör frågor om konsuls immunitet och privilegier.

3. Departementschefen

Som jag har nämnt tidigare finns vissa bestämmelser om vittnesmål av
utländsk konsul i lagen (1911: 2 s. 1) angående vissa lättnader för utländsk
konsul i fråga om vittnesmåls avläggande. Enligt denna lag kan Kungl.
Maj :t under förutsättning av ömsesidighet i vissa fall bl. a. befria utländsk
konsul från skyldighet att inställa sig som vittne inför domstol. Särskilda
förordnanden med stöd av lagen har meddelats efter överenskommelser
med Amerikas Förenta Stater och Frankrike. När det gäller vittnesmål av
konsuler från andra stater har domstolarna att tillämpa internationell
rätt och sedvänja.

Enligt min mening talar praktiska skäl för att 1911 års lag nu ersätts
med en lag av generell räckvidd. Det synes inte tillfredsställande att domstolarna,
när fråga om att höra en utländsk konsul aktualiseras, i regel
skall vara hänvisade till att tillämpa inte lagfästa principer. Wienkonventionen
om konsulära förbindelser innehåller, som jag redan har nämnt,
en utförlig reglering av denna fråga. Denna reglering torde som framhölls
i prop. 1968:28 få anses motsvara en ganska allmänt godtagen uppfattning
om de minimikrav som kan ställas på staternas lagstiftning och praxis
i detta hänseende. Jag förordar därför att en motsvarande ordning införs
i vår interna rätt. Den bör utformas så, att också sådana bestämmelser i
den svensk-sovjetiska konventionen som saknar motsvarighet i Wienkonventionen
kan iakttas. Vidare bör utrymme skapas för tillämpning av lik -

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970

nande bestämmelser i andra avtal, som Sverige har ingått eller kan komma
att ingå med andra stater.

De nya bestämmelserna bör tas upp i en särskild lag, som lämpligen bör
få rubriken »Lag om befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga
vittnesmål m. m.». Lagen bör ersätta 1911 års lag. Den nya lagen bör utformas
så att överensstämmelse nås med Wienkonventionen. I ett avseende
synes emellertid motiverat att medge förmåner, som går något längre. Enligt
art. 71 gäller, som jag redan har nämnt, förmånerna enligt art. 44 endast
i begränsad utsträckning för den som är medborgare eller vid tillträdet
bosatt i den mottagande staten. I enlighet härmed bör befrielsen från skyldighet
att avge vittnesmål och de särskilda lättnaderna i fråga om sättet
för vittnesmålets avläggande inte gälla svensk medborgare. I övrigt bör däremot
medborgarskapet inte tillmätas betydelse. Inte heller bör bosättningen
vid tillträdet beaktas.

Wienkonventionens reglering med nyssnämnda jämkning torde i huvudsak
motsvara allmänt erkända folkrättsliga grundsatser. De nya bestämmelserna
bör därför, i den mån de bygger på denna reglering, göras tillämpliga
utan formellt krav på ömsesidighet.

I enlighet med det anförda bör i 1 § i den nya lagen tas upp en föreskrift
som innebär att lönad konsul, som är anställd i främmande stats tjänst här
i riket och som inte är svensk medborgare, inte är skyldig att avlägga vittnesmål.
Med konsul avses generalkonsul, konsul, vicekonsul och konsularagent.

I 2 § bör föreskrifter ges angående lättnader för utländsk lönad konsul i
fråga om vittnesmåls avläggande. Det torde få föreskrivas, att vittnesförhör
med konsul som avses i 1 § får hållas i hans bostad eller i konsulatets lokaler
samt att skriftlig vittnesberättelse av sådan konsul får åberopas.

I 3 § bör föreskrivas, att den som är anställd vid lönat konsulat i Sverige
vid vittnesförhör får vägra att yttra sig angående omständighet som har
samband med hans tjänst vid konsulatet och att han inte är skyldig att
förete skriftlig handling, som har sådant samband. Föreskriften bör äga
motsvarande tillämpning på olönad konsul. Förmånerna enligt denna paragraf
bör som nyss har framhållits gälla oavsett om vederbörande skulle
vara svensk medborgare eller vid tillträdet stadigvarande bosatt här.

Någon motsvarighet till bestämmelsen i art. 44 mom. 3 om befrielse för
konsulatmedlem att som sakkunnig yttra sig angående den sändande statens
interna rätt torde inte behövas (jfr 40 kap. 4 § rättegångsbalken).

Som redan har nämnts innehåller den svensk-sovjetiska konventionen vissa
bestämmelser som inte har motsvarighet i Wienkonventionen. I 4 § bör
utrymme ges för tillämpning av dessa bestämmelser. Paragrafen bör utformas
så att likartade föreskrifter i särskilda avtal med andra stater också blir
gällande. Det bör sålunda föreskrivas att, om avtal som Sverige har ingått
med främmande stat innehåller bestämmelser om mer vittgående förmåner

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970 7

1 fråga om vittnesmål av den som är anställd vid konsulat här i landet eller
av sådan medlem av hans familj som bor hos honom än som anges i 1 och

2 §§ avtalets bestämmelser gäller.

4. Hemställan

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag om befrielse för utländsk konsul från skyldighet att avlägga
vittnesmål m. in.

Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga.1

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget inhämtas enligt
87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

Bilagan, som är likalydande med det till propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.

Kungl. Maj. ts proposition nr 19 år 1970

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 22 januari 1970.

Närvarande:

f. d. justitierådet
regeringsrådet
justitierådet
justitierådet

Regner,

Martenius,

Bernhard,

Hesser.

Enligt lagrådet den 12 januari 1970 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5
december 1969 hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om befrielse för utländsk konsul från skgldighet att avlägga
vittnesmål m. m.

Förslaget, som finns bilagt delta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Sigvard Holstad.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
Ingrid Hellström

Kungl. Maj:ts proposition nr 19 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
23 januari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, LIolmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Löfberg, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om befrielse för utländsk konsul från skyldighei att avlägga
vittnesmål in. m.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och
hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 69073S