Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

1

Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat statligt
stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet;
given Stockholms slott den 20 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ökat statligt stöd och ändrade utbildningssystem
för de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet. De föreslagna utbildningssystemen
syftar till att ge berörd personal bättre förutsättningar
och ökade kunskaper för uppgifter inom totalförsvaret. För att täcka behovet
av frivilliga föreslås åtgärder för att förbättra rekryteringen, bl. a.
genom att utbildningen görs attraktivare.

På grund av den ökade kompetens som krävs av personalen och som ett
led i rekryteringsarbetet föreslås förbättrade ekonomiska förmåner. Vidare
föreslås ett utökat olycksfallsförsäkringsskydd för personal som deltar i frivillig
försvarsverksamhet. Förmånerna ansluter i princip till vad som gäller
för värnpliktiga.

De nya utbildningssystemen och åtgärderna för att förbättra rekryteringen
föreslås införas successivt under två år med början den 1 juli
1970. De nya förmånerna föreslås utgå i full utsträckning från den 1 juli
1970.

För budgetåret 1970/71 föreslås ett ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna
med 5,2 milj. kr. och till hemvärnet med 5,3 milj. kr.
Ca 70 % av de föreslagna ökningarna hänför sig till förbättrade förmåner
under utbildning m. m. För bidrag till de frivilliga försvarsorganisationerna
och hemvärnet begärs för budgetåret 1970/71 anslag om sammanlagt
36 559 000 kr.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
20 februari 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökat statligt
stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet, m. m.
och anför.

Inledning

196G års värnpliktskommitté (VK 66) — utredningsman riksdagsmannen
Bengt Gustavsson — som tillsattes i maj 1966 för att utreda frågor rörande
utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst och den frivilliga befälsutbildningen
m. m. har i november 1968 avlämnat betänkandet Frivilligförsvaret 1
(SOU 1968: 54) och i november 1969 betänkandet Frivilligförsvaret 2 (SOU
1969:40).

Över betänkandena har yttranden avgetts av överbefälhavaren (1—2) k
chefen för armén (1—2), rikshemvärnschefen (1—2), chefen för marinen
(1), chefen för sjövärnskåren (1), chefen för flygvapnet (1), försvarets
civilförvaltning (1—2), försvarets materielverk (1—2), värnpliktsverket
(1—2), militärpsykologiska institutet (1), civilförsvarsstyrelsen (1—2),
beredslcapsnämnden för psykologiskt försvar (1—2), försvarets rationaliseringsinstitut
(2), försvarets fabriksverk (2), försvarets personalvårdsnämnd
(1), Hemvärnets centrala förtroendenämnd (2), Hemvärnsbefälets riksförbund
(2), Centralförbundet för befälsutbildning (1—2), Flygvapenföreningarnas
riksförbund (1), Frivilliga automobilkåren (1), Frivilliga motorcykelkåren
(1), Frivilliga radioorganisationen (1), Riksförbundet Sveriges lottakårer
(1—2), Svenska aeroklubben (1), Svenska blå stjärnan (1), Sveriges
civilförsvarsförbund (1), Svenska fallskärmsklubben (1), Sveriges kvinnliga
bilkårers riksförbund (1), Svenska röda korset (1—2), Svenska sportskytteförbundet
(1), Svenska pistolskytteförbundet (1), Skytteförbundens överstyrelse
(1—2), Frivilligorganisationernas samarbetskommitté (1), Kust -

1 Inom parentes anges vilket eller vilka betänkanden remissinstansen har yttrat sig över

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

artilleriets reservofficersförbund (1), Svenska arméns och flygvapnets
reservofficersförbund (1) och Svenska flottans reservofficersförbund (lj
genom Reservofficerarnas centralorganisation (1), Svenska reservunderofficersförbundet
(1), socialstyrelsen (1), postverket (2), televerket (2), statens
järnvägar (2), statens vägverk (2), statens vattenfallsverk (2), statskontoret
(1), transportnämnden (1), skolöverstyrelsen (1), universitetskanslersämbetet
(1), lantbruksstyrelsen (1), statens jordbruksnämnd (1),
veterinär styrelsen (1), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (1), arbetsmarknadsstyrelsen
(1—2), länsstyrelserna i Kopparbergs län (1), Norrbottens
län (1), Skaraborgs län (1), Södermanlands län (1) och Värmlands län
(1), civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde (1—2) och Södra civilområdet
(1—2), 1964 års civilbefälhavarutredning (1), riksnämnden för
kommunal beredskap (1), Värnpliktiga officerares riksförbund (1), Värnpliktiga
underofficerares riksförbund (1), Centerns kvinnoförbund (1), Centerns
ungdomsförbund (1), Folkpartiets kvinnoförbund (1), Folkpartiets
ungdomsförbund (1), Moderata samlingspartiets kvinnoförbund (1), Moderata
ungdomsförbundet (1), Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbundet
(1), Riksidrottsförbundet (1), Riksförbundet landsbygdens folk (1),
Statstjänstemännens riksförbund (1—2), Svenska arbetsgivareföreningen
(1—2), Sveriges akademikers centralorganisation (1), Sveriges lantbruksförbund
(1), Tjänstemännens centralorganisation (1—2) och Sydsvenska
Kraft AB (2).

I propositionen berörs för överblickens och sammanhangets skull även
vissa frågor som inte kräver beslut av riksdagen.

Frivilligorganisationema
Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag
Allmänna synpunkter

Den frivilliga försvarsverksamheten i sin nuvarande form leder sitt ursprung
till mitten av 1800-talet. De frivilliga försvarsorganisationerna redovisar
idag i förhållande till befolkningens storlek ett stort antal medlemmar.
 Få andra länder kan uppvisa en så omfattande frivillig försvarsverksamhet.

De frivilliga insatserna har för den enskilde medborgaren främst motiverats
av en allmän önskan att stärka försvarsviljan samt att skaffa sig
ökad kunskap och förmåga att lösa de uppgifter som kan komma att åläggas
vederbörande i krig.

Statsmakterna betraktar de frivilliga insatserna som ett värdefullt komplement
till övriga försvarsåtgärder. De ökar också möjligheterna att sprida
kunskaper om och intresse för vårt försvar.

I riksstaten för innevarande budgetår har under fjärde huvudtiteln anvisats
ca 12,1 milj. kr. till bidrag till frivilliga försvarsorganisationer. Till

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

detta belopp kommer ca 1,1 milj. kr. som har anvisats under anslag på andra
huvudtitlar.

Kungörelsen (1953: 737) om frivillig försvarsverksamhet ger författningsunderlag
för det frivilliga försvarsarbetct.

De frivilliga försvarsorganisationerna är enligt kungörelsen följande:
Centralförbundet för befälsutbildning, som är huvudorganisation för Frivilliga
befälsutbildningsrörelsen, samt Flygvapenföreningarnas riksförbund,
Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen,
 Frivilliga skytteväsendet, Svenska blå stjärnan, Svenska röda
korset, Sveriges lottakårer, Svenska brukshundklubben, Svenska pistolskytteförbundet,
 Svenska sportskytteförbundet, Sveriges civilförsvarsförbund
och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.

Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen,
 Svenska brukshundklubben och Sveriges kvinnliga bilkårers
riksförbund är anslutna till Centralförbundet för befälsutbildning som specialförbund.

Som frivilliga försvarsorganisationer räknas i fråga om frivillig befälsutbildning
också Kustartilleriets reservofficersförbund, Svenska arméns och
flygvapnets reservofficersförbund, Svenska flottans reservofficersförbund
och Svenska reservunderofficersförbundet.

Frivilliga flygkåren, sjövärnskåren och Svenska fallskärmsklubben anses
som frivilliga försvarsorganisationer men är inte upptagna i frivilligkungörelsen.
 Värnpliktskommittén föreslår att också dessa organisationer tas in
i kungörelsen.

Förutom den personal som kan tas i anspråk med stöd av pliktlagarna —
värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen och krigssjukvårdslagen
— behövs inom flera områden av totalförsvaret även frivillig personal.
 Den frivilliga personalen tecknar ett särskilt avtal med myndighet
eller frivilligorganisation varvid den frivillige förbinder sig att under längre
eller kortare tid tjänstgöra vid militär eller civil total försvarsenhet. Sådan
personal som är avsedd att ständigt tjänstgöra så länge enheten är krigsorganiserad
kallas A-personal och tecknar s. k. A-avtal. Personal som är
avsedd att täcka behov av tillfällig art, t. ex. i samband med krigsmaktens
mobilisering och vid utrymning, kallas B-personal och tecknar s. k. B-avtal.
Det finns också andra former av avtal. Värnpliktskommittén föreslår att
endast A- och B-avtal skall förekomma i framliden.

Behovet av frivilliga i krig har av berörda myndigheter uppskattats till
ca 115 000 personer, varav 45 000 för ständig tjänstgöring (A-personal) och
70 000 för tillfälliga uppgifter (B-personal). År 1966 var antalet avtalsbundna
frivilliga emellertid endast ca 80 000. Värnpliktskommittén anser
därför att myndigheterna fortlöpande bör granska sina personalbehov och
genomföra en prioritering av dessa. En ökad försvarsupplysning kan enligt
kommittén också förbättra rekryteringen. Kommittén föreslår vidare bättre

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

5

förmåner till de frivilliga under utbildning och tjänstgöring i fred. Också
utbildningens kvalitet och utbildningsbetingelserna bör enligt kommittén
förbättras.

Värnpliktskommittén anser att de nuvarande frivilliga insatserna, bl. a.
med hänsyn till deras värde ur psykologisk synpunkt, inte bör ersättas med
en lagstadgad tjänstgöringsplikt förrän alla vägar att tillgodose personalbehoven
på frivillig väg har visat sig oframkomliga. Den frivilliga utbildningen
måste enligt kommittén utformas med hänsyn till de i skilda hänseenden
skärpta förutsättningar som bedöms komma att föreligga i ett framtida
krig. Vid den frivilliga befälsutbildningen måste t. ex. stor vikt läggas
vid utbildningen i ledarskap, bl. a. förmågan att kunna handla självständigt
i svåra situationer. Utbildningen av all personal måste genomgående ges en
så hög kvalitet att totalförsvaret kan fungera omedelbart efter en krigsorganisering,
 eftersom det inte är rimligt att då räkna med någon tidsfrist för
komplettering av tidigare brister i utbildningen.

Värnpliktskommittén framhåller vidare att kvinnornas frivilliga insatser
i totalförsvaret är av väsentlig betydelse även i framtiden inte bara med
tanke på totalförsvarets effekt utan också med hänsyn till att kvinnorna
härigenom får möjlighet till allmänt medborgerliga insatser.

Frivillig befälsutbildning

I den frivilliga befälsutbildningen deltar främst personal som är ansluten
till Centralförbundet för befälsutbildning. Utbildningen står öppen för värnpliktig
personal, reservpersonal, befäl och befälsaspiranter vid hemvärnet,
ungdom samt annan personal inom totalförsvaret. Utbildningen genomförs
i form av centralt, regionalt eller lokalt anordnade kurser eller som frivillig
tjänstgöring vid förband. Utbildningen bedrivs främst som befordringsutbildning
och repetitionsutbildning. Även omskolningskurser förekommer.
Dessutom förekommer särskild ungdomsutbildning. Befordringsutbildningen
är avsedd främst för befäl som vill genomgå utbildning för att erhålla
en högre grad. Kurser finns för befordran till samtliga befälsgrader t. o. in.
värnpliktig kapten. Repetition sutbildningen syftar till att vidmakthålla och
vidareutveckla de kunskaper som har förvärvats vid tidigare obligatorisk
utbildning. Omskolningskurser är avsedda att ge de kunskaper som behövs
i krigsbefattning inom en annan utbildningslinje än den där grundläggande
utbildning har ägt rum.

I de frivilliga befälsutbildningskurserna deltog år 1986/67 ca 9 000 värnpliktiga
befäl och hemvärnsmän.

Den ungdomsutbildning som anordnas av Centralförbundet för befälsutbildning
syftar till att som fritidssysselsättning ge den manliga ungdomen
sådana militära kunskaper och färdigheter att den förbereds för den kommande
värnpliktstjänstgöringen. Verksamheten vill också tillvarata och
utveckla ungdomens försvarsvilja och försvar sintresse samt väcka intresse
för befälsutbildning och för anställning vid krigsmakten.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

I ungdomsutbildningen deltog år 1966/67 mer än 6 000 ungdomar.

Värnpliktskommittén liar granskat behoven av frivillig befäls
utbildning som komplement till det nya obligatoriska värnpliktsutbildningssystemet.
 Därvid bär konstaterats att det torde dröja 10—
15 år innan systemet helt har genomförts inom krigsorganisationen och
befälet uppnått den utbildningsnivå som förutsattes när systemet infördes.
Under denna period finns således övergångsvis behov av frivillig befälsutbildning.
 Även sedan det obligatoriska systemet har genomförts kommer
vissa behov av kompletterande utbildning att kvarstå. Dessa kallas av värnpliktskommitlén
ständiga behov och bör till väsentlig del kunna tillgodoses
genom frivillig befälsutbildning.

Värnpliktskommittén har närmare analyserat behoven av frivillig befälsutbildning
vid samtliga försvarsgrenar och för samtliga befälskategorier.
Analysen visar att frivillig befälsutbildning av minst nuvarande omfattning
kommer att behövas. Analysen har lagts till grund för förslagen till den
framtida frivilliga befälsulbildningens syfte, omfattning och genomförande.

De resurser som tilldelas den frivilliga befälsutbildningen bör enligt värnpliktskommittén
i första hand utnyttjas till att direkt höja krigsförbandens
användbarhet. Frivillig befälsutbildning bör emellertid också anordnas inom
andra områden för alt så långt det är möjligt tillgodose de frivilligas behov
av utbildning inom olika områden. En väsentlig uppgift bör liksom hittills
vara att stärka försvarsviljan och samhörigheten mellan folk och försvar.

Värnpliktskommittén anser att den frivilliga befälsutbildningen bör omfatta
befordringsutbildning och kompletteringsutbildning. Liksom hittills
bör ungdomsutbildning bedrivas i anslutning till befälsutbildningen.

Befordringsutbildningen bör enligt kommittén syfta till att
kvalificera för förordnande i högre tjänstegrad och ge kompetens för krigsplacering
i en högre befattning än den innehavda samt i vissa fall utgöra del
av utbildning för reservanställning. Kommitténs förslag till befordringsutbildning
vid armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet finns sammanfattade
i följande tabeller (intagna på s. 7—9).

Kompletteringsutbildningen bör enligt värnpliktskommittén
syfta till att vidmakthålla och vidareutveckla elevernas förmåga i
allmänhet och deras förmåga att tjänstgöra i innehavd krigsbefattning. Utbildningen
föreslås till sin huvuddel få en sådan allmän inriktning att den
lämpar sig för all värnpliktig personal men också för annan frivillig personal
och hemvärnspersonal. Kompletteringsutbildningen bör enligt kommittén
omfatta krigsförbandskurser, allmän utbildning, specialutbildning, militär
idrott och skytte samt försvarsupplysning. Genom att kompletteringsutbildningen
i stor utsträckning bör anordnas och ledas inom de frivilliga försvarsorganisationernas
förbund och lokala föreningar anses den kunna stimulera
förbunds- och föreningsarbetet och utgöra en väsentlig grund för verksamheten
i dessa sammanslutningar.

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970

7

Värnpliktskommitténs förslag till befordringsutbildning vid armén

Värnpliktskommitténs förslag

Motsvarighet i nuvarande
system

Skede Längd Kvalificerar
Befordringskurs nr (veckor) till grad

Benämning Längd

(veckor)

Korpralskurs

4

Korpral1''2

Bk vicekorpral

4 + 4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

2

2

Furirkurs3

4

F''urir

Bk furir

4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

2

2

Sergeantkurs

ca

10

Sergeant1

Bk sergeant

6

Fanjunkarkurs3

5

Fanjunkare

Bk fanjunkare

6

Kompendieskede

1

i

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Fänrikskurs 1

8

Fänrik (efter

Saknas

Kompendieskede

1

1

avslutande del

Kompendieskede

2

l1

av kadettskola

Allmänt skede

3

24

— 5 veckor)

Befattningsskede

4

2

Befattningsskede

5

2

Löjtnantskurs3

5

Löjtnant

Bk löjtnant

6

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Kaptenskurs

10

Kapten1

Bk kapten

10

Korrespondensskede

1

2

Allmänt skede

2

2

Allmänt skede

3

2

Allmänt skede

4

2

Befattningsskede

5

2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning

2 Förordnande till vicekorpral efter kursens slut

3 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kompletteringskurs
med motsvarande innehåll har genomförts

4 Samma innehåll som skede 1 och 2 i fanjunkarkurs

Värnpliktskommitténs förslag till befordringsutbildning vid flottan

Befordringskurs Skede nr Längd Kvalificerar till grad

(veckor)

Korpralskurs

4

Korpral1''2

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

Furirkurs6

2

2

4

Furir

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

Underofficerskurs

2

2

5—63

Underofficer av 2. graden1

Flaggunderofficerskurs6

5

Flaggunderofficer

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

Utbildning till värnpliktig officer4

3

2

Fänrik

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Befordringskurs

Skede nr

Längd

(veckor)

Kvalificerar till grad

Löjtnantskurs5

5

Löjtnant

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Kaptenskurs

10

Kapten1

Korrespondensskede

1

2

Allmänt skede

2

2

Allmänt skede

3

2

Allmänt skede

4

2

Befattningsskede

5

2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning

2 Förordnande till vicekorpral efter genomförda två skeden

3 Enligt chefens för marinen närmare bestämmande

4 Ordinarie officerskurs om 90 dagar

6 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kompletteringskurs
med motsvarande innehåll har genomförts

Vänipliklskommitténs förslag till befordringsatbildning vid kustartilleriet

Värnpliktskommitténs förslag Motsvarighet i nuvarande

system

Befordringskurs

Skede Längd Kvalificerar
nr (veckor) till grad

Benämning

Längd

(veckor)

Korpralskurs

4

Korpral1''2

Bk vicekorpral

4+4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

2

2

Furirkurs3

4

Furir

Bk furir

4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

1

2

Sergeantkurs

ca

10

Sergeant1

Bk sergeant

6

Utbildning till värn-

Fänrik

pliktig officer4

Flaggunderofficerskurs3

5

Flaggunderoff

Bk fanjunkare

6

Kompendieskede

1

i

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Löjtnantskurs3

5

Löjtnant

Bk löjtnant

6

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Kaptenskurs

10

Kapten1

Korrespondensskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Allmänt skede

3

2

Allmänt skede

4

2

Befattningsskede

5

2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning

2 Förordnande till vicekorpral efter genomgången skolmässig utbildning

3 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kompletteringskurs
med motsvarande innehåll har genomförts

4 Utbildning inom det ordinarie systemet

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Värnpliktskommitténs förslag till befordringsutbildning vid flygvapnet

Värnpliktskommitténs förslag

Motsvarighet i nuvarande
system

Befordringskurs

Skede Längd

Kvalificerar

Benämning

Längd

nr

(veckor) till grad

(veckor)

Korpralskurs

4

Korpral1''2

Bk vicekorpral

4 + 4

och korpral

Allmänt skede

i

2

Befattningsskede

2

2

Furirkurs3

4

Furir

Bk furir

4

Allmänt skede

1

2

Befattningsskede

2

2

Sergeantkurs4

ca 6

Sergeant1

Bk sergeant

6

Fanjunkarkurs3

5

Fanjunkare

Bk fanjunkare

6

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Utbildning till värn-

pliktig officer6

Löjtnantskurs3

5

Löjtnant

Bk löjtnant

6

Kompendieskede

1

1

Allmänt skede

2

2

Befattningsskede

3

2

Kaptenskurs

10

Kapten1

Bk kapten

10

Korrespondensskede

1

2

Allmänt skede

2

2

Allmänt skede

3

2

Allmänt skede

4

2

Befattningsskede

5

2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning

2 Förordnande till vicekorpral efter kursens slut

3 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kompletteringskurs
med motsvarande innehåll här genomförts

4 Exempel på befordringsutbildning av underbefäl/kommissarie

5 Utbildning sker inom det ordinarie systemet

Ungdomsutbildningen av manlig ungdom bör enligt kommittén
syfta till att ge en allmän orientering om totalförsvaret som samhällsfunktion
och utveckla elevernas medborgarsinne. Den bör vidare ge eleverna
möjlighet att allt efter intresseinriktning ägna sig åt verksamhet som kan
tjäna som en förberedelse för den kommande obligatoriska värnpliktstjänstgöringen,
 t. ex. ledar- och instruktörsverksamhet, radiosignalering, båttjänst,
motorcykelkörning m. m., eller för tjänstgöring inom hemvärnet. I kurssystemet
bör enligt kommittén ingå en grundkurs som omfattar dels utbildning
inom frivilligorganisationens speciella verksamhetsområde, dels utbildning
av allmänorienterande art. Efter grundkursen bör lämpliga elever
kunna genomgå allmän ledarkurs och därefter eventuellt särskild ledarkurs
som syftar till att utbilda biträdande ledare och biträdande instruktörer
inom ungdomsverksamheten. Vissa specialkurser, t. ex. kurs i vintertjänst,
föreslås även ingå i systemet. Ungdomar som vill teckna avtal för tjänstgöring
i hemvärnet eller inom luftbevaknings- och bastjänsten inom flyg -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

vapnet måste ges särskild kompletterande utbildning i hemvärnets respektive
flygvapenföreningarnas riksförbunds regi.

Den kvinnliga ungdomsutbildningen bör enligt värnpliktskommittén syfta
till att ge en orientering om totalförsvaret som samhällsfunktion och utveckla
elevernas medborgarsinne. Den bör vidare väcka intresse för och
tjäna som en allmän förberedelse för en framtida insats inom frivilligverksamheten.
 Det nuvarande kurssystemet anser kommittén vara lämpligt.

Utbildning av kvinnlig personal som tecknar avtal för tjänstgöring inom totalförsvaret

Kvinnliga medlemmar ur Svenska blå stjärnan, Sveriges kvinnliga bilkårers
riksförbund, Sveriges lottakårer och Svenska röda korset samt manliga
medlemmar ur Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren,
Frivilliga radioorganisationen och Svenska röda korset tecknar avtal för
tjänstgöring i olika befattningar inom totalförsvaret i krig. A-avtal tecknas
för ständig tjänstgöring inom krigsmakten och B-avtal för tillfällig tjänstgöring
inom krigsmakten och de civila delarna av totalförsvaret. Försvarsgrenscheferna
är ansvariga för utbildningen av A-personalen, medan frivilligorganisationerna
svarar för utbildningen av B-personalen. B-personalens
utbildning bekostas i viss utsträckning av organisationernas egna medel.

Utbildningen av A-personalen syftar till att ge eleverna de kunskaper och
färdigheter som behövs för att de skall kunna krigsplaceras i befattningar
som är angivna i mobiliseringstabell. För fortsatt krigsplacering krävs att
A-personalen tjänstgör minst tio dagar under en fyraårsperiod. Myndigheterna
eftersträvar att låta personalen fullgöra denna tjänstgöring i anslutning
till slutskedet av den krigsförbandsövning som vederbörande förband
genomför.

Ett stort antal av B-personalen genomgår inte särskild utbildning, eftersom
vederbörande genom sitt civila yrke förutsätts ha nödvändiga kunskaper.
 Expeditions- och förplägnadslottor samt sjukvårdssamariter inom hemvärnet
utbildas dock under 6—12 timmar per år.

Värnpliktskommittén föreslår att den frivilliga personalen också i fortsättningen
indelas i två kategorier, nämligen A- och B-personal. Utbildningen
för denna personal föreslås omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning.
 Utbildningen bör anpassas till de starkt varierande utbildningsbehov
som finns för olika befattningar eller uppgifter inom totalförsvaret. Personalen
bör av den avtalsslutande myndigheten kunna få anstånd med repetitionsutbildningen
efter samma grunder som gäller för värnpliktiga
enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen.

De myndigheter som använder A-personal i sin organisation bör enligt
kommittén ha ansvaret för utbildningen och utfärda erforderliga bestämmelser
för denna.

Värnpliktskommittén föreslår att grundutbildningen av
krigsmaktens A-personal allmänt bör syfta till att utbilda
personalen så att den enskilt och i förband kan lösa de vanligen förekom -

11

Knngl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

mande uppgifterna i aktuell befattning. Grundutbildningen bör bestå av
grundkurs, underbefälskurs, underofficerskurs 1 och 2 samt officerskurs.
Härtill bör komma specialkurser. Personalen förutsätts behålla civilmilitär
tjänsteklass med befälsrätt uteslutande över kvinnlig personal. Förordnande
i krigsbefattning föreslås ske redan i fred.

Värnpliktskommitténs förslag till grundutbildning för krigsmaktens Apersonal
finns i övrigt sammanfattade i följande tabell.

Vämpliktskommitléns förslag till grundutbildning för krigsmaktens A-personal

Kurs

Längd1

Förordnande i civilmilitär
tjänsteklass

Grundkurs

168 tim3
(4 veckor)

Menig

Underbefälskurs

126 tim

Vicekorpral efter avslutad kurs

Underofficerskurs 1

(3 veckor)

samt korpral efter krigsförbands-övning i underbefälsbefattning

126 tim

Sergeant efter krigsförbandsövning

Underofficerskurs 23

(3 veckor)

i underofficersbefattning

126 tim
(3 veckor)

Fanjunkare efter avslutad kurs

Officerskurs

126 tim

Fänrik efter krigsförbandsövning

(3 veckor)

i officersbefattning eller vid
instruktörslinjen efter tjänst
som instruktör under motsvarande
tid

1 Vecka om 42 timmar

2 Högst. För flertalet befattningar 154 timmar

3 För instruktörslinjen erfordras för erhålla instruktörsbevis ytterligare frivillig praktisk
tjänstgöring om 20 dagar

Grundutbildningen av A-personal inom de civila
delarna av totalförsvaret bör enligt värnpliktskommittén ha
motsvarande syfte i stort som utbildningen för krigsmaktens A-personal.
Utbildningen bör bestå av grundkurs, ledarkurser på olika nivåer, instruktörskurs
och specialkurser. Kurserna föreslås i tillämpliga delar anknyta
till vad som avses gälla för krigsmaktens A-personal.

Militära och civila myndigheter, som avser att använda frivillig personal
i sin organisation, bör ha ansvaret för utbildningen och utfärda särskilda
bestämmelser för denna.

För alt om möjligt säkerställa att personalens fysiska och psykiska förutsättningar
är tillräckliga för att motstå påfrestningarna i krig anses särskilda
undersökningar (prov) böra anordnas.

För att personalen vid mobilisering omedelbart skall vara användbar i
sina befattningar, måste repetitionsutbildningen av Apersonalen
vid krigsmakten genomföras i anslutning till
krigsförbandsövning med det förband där vederbörande är krigsplacerad.
Värnpliktskommittén bedömer att A-personalen bör delta i sådan utbildning
under högst tio dagar under en fyraårsperiod.

I särskild övning som anordnas för krigsförbandens befäl i vissa nyckel -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

befattningar anses även A-personalen böra delta i erforderlig utsträckning.
Tjänstgöringen bör ha en längd av högst sex dagar under en fyraårsperiod.

För A-personal inom de civila delarna av totalförsvaret
finns enligt värnpliktskommittén i princip samma behov
av repetitionsutbildning som inom krigsmakten. För denna personal bör
repetitionskurser om högst tio dagar anordnas vart fjärde år.

Värnpliktskommittén anser att B-personalen bör ges utbildning efter
samma grunder som A-pcrsonalen. Utbildningen föreslås bli kortare än för
A-personalen, främst på grund av de begränsade ekonomiska och utbildningstekniska
resurserna. De myndigheter som använder B-personal i sin
organisation bör ha ansvaret för utbildningen och utfärda erforderliga bestämmelser
för denna.

Kommittén föreslår att grundutbildningen av krigsmaktens
B-personal allmänt bör syfta till att den enskilde självständigt
eller i sin enhet kan lösa de uppgifter som är förenade med befattningen.
Grundutbildningen bör bestå av grundkurs och underbefälskurs. Härutöver
bör specialkurser kunna anordnas vid behov.

Grundutbildningen av B-personal inom de civila
delarna av totalförsvaret bör enligt kommittén bestå av
grundkurs för personal som inte är placerad i arbetsledande befattning och
av ledarkurs I för personal i arbetsledarebefattning. Vid behov bör specialkurser
anordnas.

Repetitions utbildningen för krigsmaktens B-personal
föreslås bestå främst av förbandsutbildning i form av tillämpningsövningar.
 Dessa bör genomföras samtidigt med att det förband som
B-personalen betjänar övas. Repetitionsutbildningen föreslås i regel omfatta
ca 32 timmar under en fyraårsperiod.

För B-personal inom de civila delarna av totalförsvaret
föreslås repetitionsutbildningen bestå av
tillämpningsövningar i anslutning till lämpliga övningar inom totalförsvaret.
 Utbildningen anses även här böra omfatta ca 32 timmar under en fyraårsperiod.

Ungdomsutbildning för kvinnor bedrivs inom Svenska
blå stjärnan och syftar till att ge en förberedande utbildning i djurvård.
Inom .Svenska röda korset förekommer utbildning inom Ungdomens röda
kors. Denna har till syfte att ge en förberedande utbildning för hälso- och
sjukvård. Utbildning av unglottor sker inom en självständig organisation,
Sveriges unglottor. Inom Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund förekommer
ungdomsutbildning i begränsad omfattning. Samtliga organisationers
ungdomsutbildning syftar bl. a. till att väcka intresse för frivilligt försvarsarbete.

Som en allmän målsättning för den framtida ungdomsutbildningen föreslår
värnpliktskommittén att den bör syfta till att ge en allmän orientering
om totalförsvaret som samhällsfunktion samt utveckla elevernas medborgar -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

intresse. Den bör också tjäna som en allmän förberedelse för en framtida
insats inom frivilligverksamheten.

Utbildning av övrig personal

Utbildningen av personal ur Frivilliga radioorganisationen
har bl. a. till uppgift att ge totalförsvarets personal frivillig utbildning
och träning i radiosignaltjänst. Genom utbildningen kan personalen upprätta
och betjäna vissa radioförbindelser inom totalförsvaret. Värnpliktskommittén
föreslår att utbildningen i framtiden skall omfatta grundutbildning,
 repetitionsutbildning och kompletteringsutbildning. Därutöver anses
ungdomsutbildning böra anordnas.

Utbildningen av personal ur Frivilliga au to mobilkåren har
bl. a. till uppgift att utbilda manlig frikallad eller icke värnpliktig personal
i transporttjänst för det civila transportväsendet och till instruktörer. Kursverksamheten
har på senare tid främst kommit att inriktas på utbildning
av förare till tyngre lastfordon för det civila transportväsendet. Kommittén
föreslår att automobilkårens personal skall teckna A- och B-avtal samt
att utbildningen bör bestå av grundutbildning och repetitionsutbildning.

Utbildningen av personal ur Frivilliga motorcykel k åren
har främst till uppgift att ge ungdom teknisk utbildning i motorcykeltjänst
som förberedelse för värnpliktstjänstgöringen eller för placering inom hemvärnet
och som B-personal inom totalförsvaret i övrigt. Utbildningen omfattar
grundläggande kurs, fortsättningskurs och tillämpningsövningar.
Kommittén föreslår att utbildningen bör bestå av grundutbildning och fortsättningskurser.

Personal ur Frivilliga f 1 y g k å r e n utbildas i första hand för att
lösa uppgifter inom civilförsvarets område. Personalen rekryteras främst
inom flygklubbarna. För att utses till flygförare inom kåren fordras C-certifikat
med minst 150 flygtimmar, genomförd kurs i radiotelefoni och en särskild
kurs inom Frivilliga flygkåren. Vidareutbildning förekommer i form
av inflygning på nya flygplan typer, instrumentflygning m. nr. Värnpliktskommittén
har funnit att frivilliga flygkårens uppgifter är lämpligt utformade
och att verksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. Utbildningen
föreslås därför bedrivas efter samma principer som nu. Det anses dock
önskvärt att större vikt läggs vid personalens vidareutbildning. Denna bör
enligt kommitténs uppfattning bekostas av statsmedel. Frivilliga flygkåren
föreslås som tidigare har nämnts bli upptagen som frivillig försvarsorganisation
i frivilligkungörelsen. Avtal av samma slag som för A-personal bör
tecknas.

Svenska falls k ärms klubben anordnar utbildning i fallskärmssport
samt organiserar deltagande i tävlingar och uppvisningar.
Utbildningen omfattar dels grundläggande utbildning för den som inte tidi -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

gare har utbildats i fall skärmshoppning, dels fortsatt utbildning av elever
som har nått viss färdighet inom klubben eller som genomgått utbildning
till fallskärms]ägare inom armén. Kommittén finner det nuvarande utbildningssystemet
i stort lämpligt men understryker att det i utbildningen bör
inrymmas orienteringar om totalförsvaret m. m. Ersättning till instruktörer
anses böra utgå. Kommittén föreslår att Svenska fallskärmsklubben
tas upp som frivillig försvarsorganisation i frivilligkungörelsen.

Verksamheten inom Svenska brukshund klubben har till
ändamål att främja aveln av brukshundsraser, utbilda hundförare, instruktörer
och hundar samt anordna bruksprov för hundar. Utbildningen omfattar
kurser för bl. a. hundförare, instruktörer och ungdomsledare. Hundar
utbildas till sökhundar, spår- och skyddshundar samt draghundar.

Värnpliktskommittén anser det vara av värde att den personal som har
grundutbildats i hundtjänst vid krigsmakten underhåller och utvecklar sina
kunskaper och färdigheter genom att delta i brukshundklubbens kurser.
Krigsmakten är enligt kommittén i viss utsträckning beroende av den hundavel
och utbildning av hundar som bedrivs inom klubben.

Ett stort antal av brukshundklubbens värnpliktiga medlemmar kommer
inte att kunna utnyttjas som hundförare i krigsorganisationen. Kommittén
föreslår därför att endast kostnaderna för den del av Svenska brukshundklubbens
verksamhet, som är av direkt värde för totalförsvaret bestrids av
statsmedel. Avtal bör tecknas med vissa hundförare med hundar som avses
ingå i totalförsvarets organisation. Kommittén föreslår att ett centralt register
över hundar, som är användbara inom totalförsvaret, upprättas vid
arméns hundskola. Det nuvarande kurssvstemet anses lämpligt. Det är
enligt värnpliktskommittén önskvärt att utbildningen inrymmer orientering
om totalförsvaret. Kursdeltagarna bör därför stimuleras att genomgå för
dem lämpliga delar av den frivilliga utbildning som anordnas av andra frivilligorganisationer.

Sveriges civilförsvarsförbund är civilförsvarets frivilliga
stödorganisation. Förbundet har till uppgift att genom upplysning främja
civilförsvaret och det frivilliga arbetet för detta, bedriva frivillig utbildning
och medverka i annan civilförsvarsverksamhet. Förbundet lämnar i samarbete
med Svenska brandförsvarsföreningen och Svenska röda korset information
om självskydd samt bedriver omfattande utbildning i detta ämne.

Värnpliktskommittén har funnit att civilförsvarsförbundets uppgifter och
verksamhet är lämpligt utformade. Den obligatoriska repetitionsutbildningen
för civilförsvarsbefälet behöver dock enligt kommitténs bedömning
kompletteras genom frivillig utbildning. På sikt bör eftersträvas ett utbildningssystem
liknande det som kommittén har föreslagit för frivillig befälsutbildning.
 Utbildningen i självskydd anses böra fortsätta, om möjligt i
samma omfattning som hittills.

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1070

Frivillig skjututbildning

Frivilligt skytte bedrivs inom Frivilliga skytterörelsen, Svenska pistolskytteförbundet
och Svenska sportskytteförbundet. Dessutom bedrivs frivilligt
skytte inom flertalet frivilliga försvarsorganisationer och hemvärnet.

Frivilliga skytterörelsen skall enligt sina grundstadgar
främja skjutskickligheten hos svenska folket samt verka för att försvarsvilja
och försvarsintresse väcks och bibehålls. Svenska pistols
k ytteförbundet skall verka för att höja skjutskickligheten hos
den personal inom totalförsvaret som är utrustad med pistol som tjänstevapen.
 Svenska sports k ytteförbundets uppgift är att administrera
och främja svenskt sportskytte.

Värnpliktskommittén har granskat behovet av frivillig skjututbildning
och därvid konstaterat att det även i framtiden kommer att vara av betydelse
att den enskilde soldaten kan skjuta snabbt och med god träffsäkerhet.
 Kommittén har funnit att en ökad samordning mellan de tre organisationerna,
 bl. a. av verksamheten på det lokala planet, bör eftersträvas för
att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas bättre. Sportskytteförbundets
verksamhet bör främst inriktas på att träna särskilt kvalificerade skyttar för
deltagande i internationell tävlingsverksamhet. För att stimulera skytteintresset
föreslår kommittén att möjligheterna att låna vapen från militära
förråd ökas och att ammunition tillhandahålls kostnadsfritt i ökad utsträckning
till personal som tillhör krigsmakten och till ungdom. För gemensamt
bruk inom skytteföreningarna föreslås att kulsprutor och automatkarbiner
utlånas. Krigsmakten och polismyndigheten bör därvid utöva erforderlig
kontroll.

Det nuvarande skjutprogrammet anser värnpliktskommittén i stort sett
lämpligt. Ökad vikt anses dock böra läggas vid tillämpad skjutning mot
fältmässiga mål. Av särskilt värde är om fältskjulningen kombineras med
en fysisk prestation, t. ex. terräng- eller skidlöpning. Utbildningen av skytteinstruktörer
bör enligt kommittén ökas.

Vid planering av tätorternas utbyggnad bör även behovet av skjutbanor
beaktas. Kommittén anser alt s. k. allskyttebanor bör byggas för att underlätta
samordning av verksamheten.

Organisatoriska frågor

Värnpliktskommittén behandlar vissa frågor inom frivilligorganisationernas
föreningsorganisation och frågor som berör myndigheternas ansvar
för frivilligverksamheten. De redovisade förslagen är i huvudsak att se som
rekommendationer vid framtida förändringar inom det organisatoriska
området.

De uppgifter som har ålagts frivilligorganisationerna är enligt kommittén
i huvudsak ändamålsenliga. 1 fråga om organisationen föreslår kom -

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

mittén att åtgärder vidtas för att underlätta samarbetet mellan organisationer
och myndigheter i regional och lokal instans.

Beträffande den frivilliga befälsutbildningen föreslås att de organisationer,
 som är anslutna till Centralförbundet för befälsutbildning, utvidgar
det samarbete och den samordning som nu finns i central instans till att
omfatta även verksamheten i regional och lokal instans. Värnpliktskommittén
föreslår att sjövärnskåren omvandlas till en organisation för frivillig
befälsutbildning vid flottan och ansluts till Centralförbundet för
befälsutbildning. Till centralförbundet bör också Svenska fallskärmsklubben
anslutas.

Frivillig utbildning av kvinnor inom totalförsvaret bedrivs av Svenska
blå stjärnan, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, Riksförbundet Sveriges
lottakårer och Svenska röda korset. De tre förstnämnda utgör en från
övriga frivilligorganisationer klart avgränsad grupp eftersom de omfattar
endast kvinnliga medlemmar. Kommittén bedömer det vara av stort värde
att en utvidgning av det redan nu pågående samarbetet mellan organisationerna
kommer till stånd. Kommittén redovisar principförslag till en
framtida huvudorganisation för dessa tre organisationer. Den föreslagna
organisationen har stora likheter med organisationen för Centralförbundet
för befälsutbildning. Kommittén understryker särskilt att förändringar
som berör organisationernas interna verksamhet bör genomföras av frivilligorganisationerna
själva.

Samordningen av det frivilliga skyttets verksamhet skulle enligt kommitténs
mening underlättas genom ett närmare organisatoriskt samgående
mellan de tre skytteorganisationerna. Det bör därför undersökas om
det är lämpligt att de tre skytteorganisationerna på central, regional och
lokal nivå inordnas under gemensam styrelse.

För att främja samordningen mellan frivilligorganisationerna finns f. n.
ett särskilt samarbetsorgan, Frivilligorganisationernas samarbetskommitté.
 Värnpliktskommittén anser att verksamheten inom detta organ bör utvecklas
vidare.

Beträffande myndigheternas ansvar anser värnpliktskommittén
att grundprincipen bör vara att de myndigheter, som i krig använder
frivilligpersonal eller har ansvar för beredskapsplaneringen inom visst
område som berör frivilligverksamheten, även bör ha ansvaret för den
statliga och kommunala medverkan i frivilligarbetet. Myndigheternas nuvarande
ansvar för frivilligverksamheten bör därför bestå även i framtiden.
 Ansvaret för utbildning, avtalsbindning och registrering m.m. av Bpersonal
bör enligt kommittén övertas av myndigheterna.

Enligt värnpliktskommittén bör överbefälhavaren vara sammanhållande
inom krigsmakten och arbetsmarknadsstyrelsen inom de civila delarna
av totalförsvaret. Överbefälhavaren bör liksom nu svara för samordningen
mellan de militära och civila delarna av totalförsvaret. Kommittén anser

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

vidare att riktlinjer för användningen av frivillig personal bör utfärdas av
överbefälhavaren i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

Genomförandet av värnpliktskommitténs förslag till nya utbildningssystem
och därav föranledda följ dförslag är bl. a. beroende av att tillräckliga
personalresurser kan avdelas för att handlägga aktuella frivilligärenden.
 Kommittén förutsätter att myndigheterna efter hand som kommitténs
förslag genomförs närmare preciserar de förändringar av arbetsuppgifterna
som förslagen kan ge anledning till och i förekommande fall anmäler
eventuella behov av personalförstärkningar. Frågan om personal för handläggning
av frivilligärenden föreslås bli beaktad vid kommande översyner
av myndigheternas organisationer.

Utbildningsbetingelser och utbildningens lokalisering

Den frivilliga utbildningen måste enligt värnpliktskommitténs uppfattning
bedrivas under betingelser som väl svarar mot de krav som ställs på
övrig militär och civil utbildning i dagens samhälle. Kommittén har granskat
vilka kvalitetskrav som bör beaktas och tillgodoses vid frivilligutbildningen
bl. a. i fråga om instruktörer, utbildningsmiljö, lokaler och utbildningsanordningar
samt utrustning och utbildningsmateriel.

De instruktörer som används vid den frivilliga befordringsutbildningen
måste enligt värnpliktskommittén ha samma kvalitet som vid den obligatoriska
utbildningen. Vid den s. k. kompletteringsutbildningen anses instruktörer
ur de frivilligas egna led böra användas i största möjliga utsträckning.
 För den kvinnliga frivilligutbildningen bör enligt kommittén
kvinnliga instruktörer användas i avsevärt större omfattning än nu. Vid
frivilligutbildningen bör därför kurser för instruktörer ges hög prioritet.

Utbildningsmiljön måste enligt värnpliktskommittén i första
hand motsvara de krav som en realistisk och effektiv utbildning ställer,
Det anses emellertid väsentligt att dessa krav förenas med önskemål om en
trivsam miljö. De utbildningsläger som ägs av frivilligorganisationerna
bör i vissa avseenden rustas upp. Statsbidrag föreslås utgå för detta ändamål.

Beträffande utrustning och utbildningsmateriel vid frivilligutbildningen
anser värnpliktskommittén att den måste ha samma kvalitet
som vid annan utbildning och så långt möjligt vara densamma som
den frivillige kan komma att använda i krig. Personlig utrustning som uniformer,
 vapen m.m. bör utan kostnad för den frivillige utlånas av myndigheterna.

Den mest kvalificerade befordringsutbildningen när det gäller frivillig
befälsutbildning bör enligt kommittén bedrivas vid utbildningsanstalter
där lämpliga förutsättningar finns i form av personal och
materiel.

Den relativt begränsade del av kompletteringsutbildningen som är bero2
— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

ende av komplicerad utbildningsmateriel och utbildningsanordningar, t. ex.
för ABC-slcydd, sambandstjänst och motortjänst, bör enligt kommittén förläggas
främst till militära skolor och förband.

Värnpliktskommittén föreslår att det närmare undersöks om förutsättningar
föreligger för att inrätta en central frivilligskola för utbildning av
främst kvinnlig A- och B-personal.

Utbildningsbetingelserna för den frivilliga skjututbildningen
anses böra förbättras genom att tillgångarna i fråga om vapen,
ammunition, skjutbanor och instruktörer förbättras.

För övriga frivilliga försvarsorganisationer föreslår värnpliktskommittén
olika åtgärder för att bl. a. förbättra instruktörs- och materielläget.

Förmåner till frivillig personal

Tillgången på frivillig personal som tecknar avtal har under en följd av
år visat tendens att minska. Som en första åtgärd i rekryteringsfrämjande
syfte bör enligt värnpliktskommitténs mening genomföras förbättringar av
frivilligpersonalens villkor i fråga om ekonomiska och andra förmåner.
Kommittén lägger därför fram förslag till ett nytt förmånssystem för personal
som deltar i frivillig utbildning.

Det föreslagna förmånssystemet omfattar all frivillig personal
under sådan utbildning som krävs för verksamhet inom totalförsvaret.
B-personal likställs i förmånshänseende med A-personalen. Som allmän
förutsättning för att förmåner skall utgå under frivillig utbildning gäller
enligt förslaget att utbildningen skall vara nödvändig för deltagarens avsedda
verksamhet inom totalförsvaret. Prövningen härav föreslås ankomma
på vederbörande myndighet.

Med hänsyn till att kommitténs förmånssystem innebär avsevärda förändringar
av nu gällande förmånsbestämmelser föreslås att dessa ersätts
av nya bestämmelser om förmåner under utbildning av frivillig personal
m. m.

Kommittén har strävat efter att förbättra de förmåner som nu utgår till
frivilligpersonalen. Den frivilliga personalen bör enligt kommittén i första
hand i här aktuella hänseenden likställas med den värnpliktiga personalen.
Nuvarande förmånsslag behålls i stort sett men förmånerna utökas. Bl. a.
föreslås att frivilligpersonalen under deltagande i utbildning får en väsentligt
ökad rätt till familj ebidragsförmåner.

Traktamente föreslås utgå med tio kr. för dag för frivillig som
deltar i grundutbildning för avtalsbunden personal. Vid annan frivilligutbildning
som t. ex. repetitionsutbildning för avtalsbunden personal, befordringsutbildning
inom frivilliga befälsutbildningssystemet, viss kompletteringsutbildning
m. m. föreslås ett traktamente av lägst tolv kr. för dag.

Värnpliktskommittén föreslår också premier för genomgången frivillig
utbildning. Premiesystemet omfattar dels kurser som ingår i beford -

19

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970

ringsutbildningen inom frivilliga befälsutbildningen samt grundutbildning
för avtalsbunden personal, dels repetitionsutbildning för sistnämnda personal.

Premier för befordringsutbildning inom frivillig befälsutbildning samt
vid grundutbildning av A- och B-personal föreslås utgå med belopp som
redovisas i följande tabeller.

Premier vid befordringsutbildningen

Kurs

Premiebelopp kr.

Korpralskurs

140

Furirkurs

275

Sergeantkurs

550

Fanjunkarkurs

750

Löjtnantskurs

1 200

Kaptenskurs

2 400

Premier vid grundutbildning av A- och B-personal

Personalkategori

Grundutbildning för placering inom

Premie-

krigsmakten

andra delar av totalförsvaret

belopp kr.

A-personal

Grundkurs

Grundkurs

200

Underbefälskurs

Ledarkurs 1 (gruppchefsnivå)

300

Underofficerskurs 1

Ledarkurs 2 (troppchefsnivå)

450

Underofficerskurs 2

Instruktörskurs

600

Officerskurs

Högre ledarkurs (plutonchefsnivå)

1 000

B-personal

Grundkurs

Grundkurs

200

Underbefälskurs

Ledarkurs 1 (gruppchefsnivå)

300

Premie föreslås vidare utgå med 20 kr. för dag vid repetitionsutbildning
som vederbörande enligt avtal är skyldig att fullgöra under avtalsperioden.
 Värnpliktskommittén föreslår dessutom särskild s. k. instruktörsutbildningspremie
till instruktörselev vid deltagande i sådan kompletterande
praktisk tjänstgöring som ingår i instruktörsutbildningen.

De nya frivilligförmånerna föreslås bli skattefria i likhet med hittills utgående
förmåner.

Kommittén föreslår slutligen att ersättning i form av årliga arvoden skall
utgå till vissa funktionärer inom frivilligorganisationerna.

Rekrytering

Värnpliktskommittén framhåller att en omfattande och aktiv försvarsupplysning
i avgörande grad bidrar till att hos vårt folk vidmakthålla och
utveckla en stark försvarsvilja och är en av förutsättningarna för rekryteringen
av frivillig personal. Försvarsupplysningen måste därför bedrivas i
nära samarbete mellan frivilligorganisationerna och myndigheterna.

Rekryteringens omfattning bestäms av totalförsvarets personalbehov och

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

rekryteringsmöjligheterna. För att tillgodose behoven av A- och B-personal
måste rekryteringen enligt värnpliktskommittén vidmakthållas på minst
nuvarande nivå eller ökas något samtidigt som det är önskvärt att de genomsnittliga
avtalstiderna förlängs. Det utbildningssystem som kommittén föreslår
innebär att något större krav än tidigare kommer att ställas på de frivilliga,
 främst i fråga om repetitionsutbildningen för A-personal.

Värnpliktskommittén föreslår ett flertal åtgärder för att förbättra rekryteringen
och för att säkerställa att totalförsvarets personalbehov blir bättre
tillgodosett än nu. De föreslagna åtgärderna kommer enligt kommittén att
kräva ett ökat stöd åt organisationernas rekryteringsarbete från berörda
myndigheter och en betydligt mera långtgående samordning av rekryteringsverksamheten
än nu i central, regional och lokal instans.

Det är enligt värnpliktskommittén önskvärt att A-personalen står kvar i
krigsorganisationen i genomsnitt åtta år mot nuvarande sex å sju år och att
B-personalen står kvar i minst tio år. Minimiåldern för antagning vid krigsmakten
bör sättas till 18 år. Rekryteringen av kvinnor i 30—35-årsåldern
bör enligt kommittén särskilt uppmärksammas. Rekryteringen av män bör
inriktas på dem som är över värnpliktsåldern och som tidigare har fått
lämplig grundutbildning.

F örfattningsfrågor

Mot bakgrund av förslagen till förändringar inom skilda områden av den
frivilliga försvarsverksamheten har värnpliktskommittén granskat gällande
författningar inom detta område. Kommittén har också utarbetat förslag till
ny kungörelse om frivillig försvarsverk samhet, nya bestämmelser om förmåner
under utbildning av frivillig personal m. m. och förmåner till instruktörer
inom frivillig försvarsutbildning.

Bestämmelser om familjebidrag för bl. a. viss frivilligpersonal finns i
familjebidragsförordningen (1946:99) och i familjebidragskungörelsen
(1946: 101). Grupplivförsäkringsskydd för bl. a. krigsfrivillig personal regleras
enligt kungörelsen (1953:243) om grupplivförsäkring åt värnpliktiga
m. fl. Föreskrifter om ersättning i anledning av skada och sjukdom, som
bl. a. viss frivillig personal har ådragit sig under tjänstgöring, ges i militärersättningsförordningen
(1950:261) och i tillämpningsföreskrifter (1950:
334) till förordningen. De angivna bestämmelserna kan enligt värnpliktskommitténs
mening i sin nuvarande lydelse inte utan vidare tillämpas på
frivilligpersonalen i den utsträckning som kommittén har föreslagit. Kommittén
har därför utarbetat förslag till erforderliga ändringar i dessa författningar.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag

Kommittén har överslagsmässigt beräknat de ekonomiska konsekvenser
som följer om kommitténs förslag till utbildningssystem och förbättrade

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

förmåner till frivilligpersonalen genomförs. Kostnaderna har beräknats i
1968 års penningvärde.

Värnpliktskommitténs förslag till årligt statsbidrag för den frivilliga försvarsverksamheten
vid ett fullt utbyggt utbildningssystem redovisas i följande
tabell.

Värnpliktskommitténs förslag till årligt statsbidrag för den frivilligajörsvarsverksamheten vid fullt
utbyggt utbildningssystem (milj. kr.)

Verksamhet

Anslag enligt
riksstat för
1968/69

Värnpliktskom-mitténs förslag
till statsbidrag
vid fullt utbyggt
utbildnings-system

Ökningar i för-hållande till
staten för

1968/69

1. Administration och för-

svarsupplysning m. m.

1,40

1,55

+ 0,15

2. Ersättning till funktionärer

(ny post)

—

1,50

+ 1,50

3. Utbildningskostnader,

skytteverksamhet, m. m.

11,90

19,25

+ 7,35

4. Förnödenheter

1,70

2,70

+ 1,00

5. Ungdomsverksamhet

0,20

0,20

—

15,20

25,20

+ 10,00

Av kostnadsökningarna på 10 milj. kr. utgör omkring 7 milj. kr. kostnader
som direkt föranleds av förbättrade ekonomiska förmåner för den enskilde
frivillige under utbildning och tjänstgöring.

Värnpliktskommittén anser att statsbidragen i riksstaten bör redovisas
under anslagen till de totalförsvarsmyndigheter som bär ansvar för den
statliga medverkan i frivilligverksamheten. Enligt de beräkningar som kommittén
har gjort skulle kostnaderna för verksamheten belasta berörda
huvudtitlar enligt följande tabell.

Statsbidragens fördelning på riksstaten vid fullt utbyggt utbildningssystem (milj. kr.)

IV V

Försvar Social

Krigsmakten Civilförsvaret

VI VIII

Kommuni- Utbild-kation ning

IX

Jord-

bruk

X

Handel

Summa

18,45 3,20 1,47

0,96 0,20

0,62

0,30

25,20

Övergång till det nya utbildningssystemet

Värnpliktskommittén framhåller att det nya utbildningssystemet för frivilligförsvaret
liksom övriga förslag av ekonomisk och organisatorisk art
bör genomföras så snart som möjligt, bl. a. med hänsyn till det nya värnpliktsutbildningssystemet.
 Vid övergången bör nya avtal tecknas med all
A- och B-personal. Frivilligpersonal som innehar A- eller B-avtal bör medges

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

att teckna nytt avtal utan kompletterande utbildning. Personalen bör dock
rekommenderas att genomgå ytterligare utbildning enligt den nu föreslagna
ordningen.

Remissyttranden

Allmänna synpunkter

Värnpliktskommitténs uppfattning att någon lagstadgad tjänsteplikt som
ersättning för frivilligheten inte bör komma i fråga förrän andra vägar har
visat sig oframkomliga delas av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen
för marinen, försvarets civilförvaltning, värnpliktsverket, beredskapsnämnden
för psykologiskt försvar, försvarets personalvårdsnämnd, Svenska kommunförbundet,
 Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen
och Tjänstemännens centralorganisation.

För att förbättra rekryteringen och stärka försvarsviljan anser bl. a. överbefälhavaren,
 chefen för armén, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar
och Sveriges hantverks- och industriorganisation att frivilligorganisationerna,
 utöver ekonomiskt stöd, bör ges bistånd för information via massmedia.

Frivillig befälsutbildning

Värnpliktskommitténs förslag i fråga om frivillig befälsutbildning har i
huvudsak godtagits av remissinstanserna. Överbefälhavaren bedömer dock
att det skulle vara värdefullt om den frivilliga befälsutbildningsverksamheten
kunde vidgas i förhållande till kommitténs förslag. Huvuddelen av
befordringskurserna bör enligt överbefälhavaren anordnas centralt. Utbildningen
befaras av chefen för marinen bli alltför ambitiös och därför rekryteringshämmande.
 Centralförbundet för befälsutbildning anser det beklagligt
att frivillig befälsutbildning för att vinna underofficerskompetens
föreslås äga rum endast i begränsad omfattning. Korrespondensstudier bör
prövas i ökad omfattning framhåller chefen för marinen och Reservofficerarnas
centralorganisation. Försvarets personalvårdsnämnd anser att utbildningens
längd inte bör fastställas generellt utan i stället bestämmas av
utbildningens omfattning. Nämnden anser också att en utbildningsvecka
skall kunna omfatta fem dagar.

Utbildning av kvinnlig personal som tecknar avtal för tjänstgöring inom totalförsvaret

Beträffande utbildning av kvinnlig A-personal framhåller
överbefälhavaren att flera skäl talar för en stark och omfattande frivilligrörelse.
 överbefälhavaren anser vidare att kravet på kvalitet i utbildningen
inte får sättas så högt att det kvantitativa behovet inte blir tillgodosett och
att åtagandena från den frivillige inte får verka så överväldigande att vederbörande
avstår från att delta. Denna uppfattning delas av chefen för marinen
och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Moderata ungdomsförbundet
anser att möjlighet bör finnas för kvinnor att uppnå officersgrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

23

och inneha befattningar av icke stridande karaktär inom krigsmakten.

Överbefälhavaren anser att grundutbildning av krigsmaktens
A-personal av rekryteringsskäl bör begränsas till ca tre veckor
och koncentreras på befattningsutbildning. Denna uppfattning delas av
chefen för armén, chefen för flygvapnet och Moderata samlingspartiets
kvinnoförbund.

En kortare grundutbildning för A-personal inom de civila
delarna av totalförsvaret är enligt flera remissinstanser
önskvärd. Detta bör kunna uppnås genom att den allmänna försvarsutbildningen
förkortas eller slopas för dem som inte önskar genomgå den. En sådan
uppfattning hävdas av chefen för flygvapnet, Svenska röda korset,
socialstyrelsen, transportnämnden, veterinärstyrelsen, jordbruksnämnden,
överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsstyrelserna i Kopparbergs och
Värmlands län, Svenska blå stjärnan och Svenska landstingsförbundet.
Transportnämnden och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund anser att
utbildningstidens längd för medlemmar inom Frivilliga automobilkåren och
Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund bör bestämmas med hänsyn till
den fordonstyp vederbörande skall utbildas för.

Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Frivilliga automobilkåren,
Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset och 196b års civilb ef älhav ar utredning
biträder värnpliktskommitténs förslag om att A - p e r s o n a 1
inom de civila delarna av totalförsvaret bör kontraktbindas
på samma sätt som inom krigsmakten.

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till värnpliktskommitténs
förslag om repetitionsutbildning för A -personal. Även
överbefälhavaren anser det önskvärt att A-personalen repetitionsutbildas
men bedömer att de reella möjligheterna härtill är små eftersom lcrigsförbandsövningarna
är knutna till vissa bestämda tider och en del förband inte
inkallas till krigsförbandsövningar. Arbetsgivare är inte heller skyldig att
bevilja ledighet för frivilligpersonalen och det bör därför enligt överbefälhavaren
övervägas att införa sådan skyldighet för att underlätta personalens
deltagande i krigsförbandsövning. Detta ifrågasätts också av civilbefälhavaren
i Södra civilområdet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och
Svenska röda korset framhåller att det är orimligt att binda frivilligpersonal
vid repetitionsutbildning eftersom arbetsgivare inte är skyldig att ge ledighet.
 Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, veterinärstyrelsen och Svenska
röda korset föreslår, att repetitionskurser anordnas i den mån den frivillige
inte har möjlighet eller kan beredas tillfälle att delta i krigsförbandsövningar.
 Chefen för armén anser att personalen i allt för stor utsträckning är
otillfredsställande utbildad, vilket uppges bero på att den inte vill eller har
möjlighet att delta i krigsförbandens repetitionsutbildning.

Överbefälhavaren och flera andra remissinstanser anser att den kvinnliga
B-personalen genom sin lokalkännedom och sitt civila yrke

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

eller sysselsättning har sådana kunskaper att den inte behöver någon om»
fattande utbildning. Mera differentierade krav på utbildningen än kommittén
har förutsatt bör kunna godtas, anför överbefälhavaren, chefen för armén,
 länsstyrelsen i Södermanlands län, Riksförbundet Sveriges lottakårer
och Svenska landstingsförbundet.

Överbefälhavaren anser att det bör ankomma på honom att närmare inrikta
innehållet och omfattningen av grundutbildningen för
krigsmaktens B-personal. Rikshemvärnschefen och Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund delar kommitténs uppfattning om nödvändigheten
av viss grundutbildning. Denna anses emellertid bl. a. av rekryteringsskäl
inte böra göras mer omfattande än vad som bedöms absolut
nödvändigt.

Civilförsvar sstyrelsen och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund anser
att den föreslagna grundutbildningen för B-personal
inom de civila delarna av totalförsvaret är alltför lång.
Kraven på den allmänna försvarsutbildningen bör kunna sänkas anser socialstyrelsen,
 jordbruksnämnden, länsstyrelserna i Kopparbergs och Värmlands
län samt Svenska landstingsförbundet.

Överbefälhavaren, Riksförbundet Sveriges lottakårer och Sveriges kvinnliga
bilkårers riksförbund anser att problemen i fråga om B-personalens
repetitionsutbildning är desamma som för A-personalen.

Utbildning av övrig frivilligpersonal

Överbefälhavaren biträder i princip värnpliktskommitténs förslag. Beträffande
de olika frivilligorganisationernas utbildning i övrigt har remissinstanserna
framfört följande synpunkter.

Frivillig radioutbildning. Frivilliga radioorganisationen
önskar att behovet av personal snarast klarläggs. Avtalsteckning och registrering
av B-personal bör ombesörjas av myndighet i enlighet med värnpliktskommitténs
förslag. Radiosignal tjänst anses böra bli en särskild
tjänstegren för krigsmaktens A-personal. Frivilliga radioorganisationen
anser att den bör svara för all radiosignaltjänstutbildning för frivilligorganisationernas
medlemmar.

Frivilliga automobilkåren. Kåren biträder i stort kommitténs
förslag men anser att den även i fortsättningen skall ha möjlighet
att utbilda krigsfrivillig, icke värnpliktig personal för krigsmakten för
vissa regionala uppgifter. Denna uppfattning delas av chefen för armén.

Frivilliga motorcykelkåren. Rikshemvärnschef en ifrågasätter
om det är rimligt att tre organisationer — Frivilliga motorcykelkåren,
Frivilliga befälsutbildningsrörelsen och hemvärnet —- har ansvar för utbildningen.
 Grundkursen bör enligt rikshemvärnschefen genomföras av
Frivilliga motorcykelkåren, medan den allmänna militära utbildningen bör
ges av hemvärnet. Rikshemvärnschefen framhåller vidare att Frivilliga

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

befälsutbildningsrörelsen inte bedriver verksamhet på alla de platser där
Frivilliga motorcykelkåren har verksamhet.

Frivilliga flygkåren. Civilförsvarsstyrelsen ställer sig tveksam
till om Frivilliga flygkåren skall tas upp som frivillig försvarsorganisation.
Om kåren likväl tas upp i frivilligkungörelsen anses det erforderligt att
samordning mellan civila och militära myndigheter beslutas i samråd
med bl. a. civilförsvarsstyrelsen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker
att Frivilliga flygkåren tas upp som frivillig försvarsorganisation i frivilligkungörelsen
och Svenska aeroklubben biträder till alla delar värnpliktskommitténs
förslag beträffande kåren.

Svenska fallskärm sklubben. Klubben godtar i huvudsak
kommitténs allmänna synpunkter men finner det oförenligt med sin målsättning
att kombinera fallskärmshoppning med frivilliga befälsutbildningskurser,
 eftersom en sådan kombination anses hämma hopparens utveckling
i sporten. Vidare anser man att klubbens enhet skulle splittras genom kommitténs
förslag att värnpliktiga fallskärmsj ägares hoppträning skulle betalas
av statsmedel medan övriga medlemmar själva skulle få bekosta sin
verksamhet. Fallskärmsklubben anser också att alla bestämmelser om fallskärmshoppning
liksom utbildningsplaner etc. bör utarbetas och beslutas
av klubbens egna organ.

Svenska brukshundklubben. Chefen för armén anser att
det av värnpliktskommittén föreslagna registret för utbildade hundar bör
upprättas vid hunduttagningsmyndighet och inte vid arméns hundskola.

Sveriges civilförsvarsförbund. Civilförsvarsstyrelsen känner
inte till skälen till kommitténs uppfattning att den obligatoriska repetitionsutbildningen
för civilförsvarsbefälet behöver kompletteras genom
frivillig utbildning. Styrelsen finner inget behov av frivillig utbildning för
personal i civilförsvarets krigsorganisation. Det finns enligt styrelsen inte
heller skäl för att civilförsvarsutbildningen skall bedrivas av frivillig försvarsorganisation.
 Sveriges civilförsvarsförbund anser att utbildningen av
civilförsvarspersonalen bör åvila civilförsvarets myndigheter. Den verksamhet
som skall bedrivas av förbundet bör ha informativ karaktär. Civilförsvarsförbundet
ansluter sig till värnpliktskommitténs förslag att förbundet
även i fortsättningen tas upp i frivilligkungörelsen. En förutsättning
för detta är enligt förbundet att överbefälhavarens befogenheter inte begränsar
civilförsvarsstyrelsens rätt att leda och ge anvisningar för förbundets
verksamhet.

Frivillig skjututbildning

Skytteförbundets överstyrelse och Svenska pistolskytteförbundet anser
att åldern för medlemskap bör sänkas till tolv år för att främja ungdomsrekryteringen.
 Enhetliga åldersbestämmelser för skjutning med samma
vapen anses böra gälla för samtliga organisationer. Inom Svenska sport -

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

skytteförbundet pågår f. n. diskussion om huruvida förbundet skall stå
kvar som frivillig försvarsorganisation. Enligt förbundets mening bör det
vara statsmakternas uppgift att i lagar och förordningar för licensgivning
in. m. fastställa de varierande restriktioner som bruk av olika skjutvapen
gör nödvändiga. Rikshemvärnschefen, Skytteförbundens överstyrelse och
Svenska pistolskytteförbundet samt Reservofficerarnas centralorganisation
understryker vikten av att fri ammunition ställs till förfogande. Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund ifrågasätter däremot lämpligheten av att
kostnadsfri ammunition utdelas till bl. a. värnpliktiga och ungdom.

Organisatoriska frågor

Överbefälhavaren, chefen för armén, socialstyrelsen och transportnämnden
ställer sig tveksamma till kommitténs förslag att myndighet
skall registrera, krigsplacera och teckna avtal med B-personal. Riksförbundet
Sveriges lottakårer och Svenska röda korset avstyrker förslaget. Moderata
samlingspartiets kvinnoförbund anser att förslaget bör genomföras
endast om organisationerna själva önskar det. Jordbruksnämnden och
länsstyrelsen i Kopparbergs län ställer sig däremot positiva till kommitténs
förslag.

Chefen för marinen, chefen för flygvapnet, civilbefälhavaren i Nedre
Norrlands civilområde, Moderata ungdomsförbundet och Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund finner värnpliktskommitténs förslag om en sammanslagning
av olika frivilligorganisationer rationellt, men framhåller att
det bör ankomma på organisationerna själva att bedöma denna fråga.

Värnpliktskommitténs förslag om att sjövärnskåren som frivilligorganisation
skall anslutas till den centrala befälsutbildningsorganisationen avstyrks
av chefen för marinen, chefen för sjövärnskåren och Svenska flottans
reservofficersförbund. Som skäl anförs att detta skulle innebära ett minskat
intresse för den verksamhet som hittills har bedrivits.

Frivilligorganisationernas samarbetskommitté finner det betydelsefullt
att man även i fortsättningen behåller nuvarande ansvarsfördelning i fråga
om förvaltningen av statsmedel som ställs till organisationernas förfogande.

Överbefälhavaren påtalar vikten av att stor restriktivitet iakttas i fråga
om personalökningar. Chefen för armén anser det önskvärt, att den kvinnliga
personal som handlägger frivilligärenden inom armén får sin kompetens
höjd för att kunna arbeta mera självständigt. Överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens lån framhåller
att en personalförstärkning inom länsstyrelserna blir nödvändig.

Utbildningsbetingelser och utbildningens lokalisering

Chefen för armén, chefen för marinen, Centralförbundet för befälsutbildning,
 länsstyrelsen i Värmlands län, Flygvapenföreningarnas riksförbund,

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 27

Riksförbundet Sveriges lottakårer och Svenska blå stjärnan biträder värnpliktskommitténs
uppfattning i denna del.

Vämpliktskommitténs förslag att den kvalificerade befordringsutbildningen
skall bedrivas vid utbildningsanstalter där lämpliga personella och
materiella utbildningsförutsättningar finns delas av Värnpliktiga underofficerares
riksförbund och Centralförbundet för befälsutbildning. Centralförbundet
varnar dock för att i alltför stor utsträckning förlägga utbildningen
till kasernetablissement, eftersom dessa har visat sig vara mindre lockande
för deltagarna.

Chefen för flygvapnet, Flygvapenföreningarnas riksförbund, Riksförbundet
Sveriges lottakårer och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund är
positiva till förslaget om en central frivilligskola. Sveriges kvinnliga bilkårers
riksförbund föreslår att en utredning med representanter för samtliga
kvinnliga frivilligorganisationer tillsätts för att diskutera formerna för
en sådan skola.

För att underlätta kursverksamheten och minska kostnaderna för
transporter m. in. föreslår Frivilliga radioorganisationen att materieldepåer
upprättas.

Transportnämnden anser att utbildningen av lärare för den yrkesmässiga
trafiken bör utformas så att den är direkt anpassad för utbildningen inom
frivilligorganisationerna.

Riksnämnden för kommunal beredskap anser att personal som ingår i
den kommunala krigsorganisationen bör kunna ges viss utbildning genom
frivilligorganisationernas försorg.

Värnpliktskommittén har enligt försvarets personalvårdsnämnd inte behandlat
alla personalkategorier som genomgår frivillig försvarsutbildning.
Detta gäller bl. a. försvarets personalvårds personal. Nämnden finner det
nödvändigt att de bestämmelser som kan komma att utfärdas på grundval
av kommitténs förslag utformas med hänsyn till små eller speciella gruppers
behov och förhållanden.

Förmåner till frivillig personal

Överbefälhavaren, civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde, Centralförbundet
för befälsutbildning, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Svenska
blå stjärnan, Svenska röda korset, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund,
 Moderata samlingspartiets kvinnoförbund och Svenska landstingsförbundet
tillstyrker i princip vämpliktskommitténs förslag om förmåner.

Försvarets personalvårdsnämnd och Centerns kvinnoförbund framhåller
att samma villkor bör gälla för män och kvinnor vid likartad utbildning.

Svenska arbetsgivareföreningen förordar att förmånerna huvudsakligen
baseras på den enskildes inkomstbortfall. Denna uppfattning delas av Sveriges
hantverks- och industriorganisation.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr IS år 1970

Överbefälhavaren framhåller att bestämmelserna bör vara enkla och
klara samt kräva ett minimum av administration.

Flertalet remissinstanser delar i stort kommitténs uppfattning beträffande
traktamenten. Det råder dock delade meningar om huruvida tjänstegrad
eller tjänsteklass skall påverka traktamentets storlek. Överbefälhavaren
biträder kommitténs förslag att så skall ske vid krigsförbandsövningar,
 men anser att traktamente vid frivillig utbildning i övrigt skall utgå lika
för alla. Försvarets personalvårdsnämnd finner värnpliktskommitténs förslag
orimligt eftersom samtliga deltagare befinner sig i samma situation.
Denna uppfattning delas av chefen för flygvapnet, Centralförbundet för bef
älsutbildning, Flggvapenföreningarnas riksförbund och Svenska reservunderofficersförbundet.
 Chefen för flygvapnet föreslår vidare med hänvisning
till skolöverstyrelsens bestämmelser för bidrag till ungdomsorganisationer
vissa ändringar av tidsreglerna för rätt till traktamente. Liknande
synpunkter framförs av överbefälhavaren och Flygvapenföreningarnas riksförbund.

Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, socialstyrelsen, Centralförbundet
för b ef älsutbildning, Frivilliga automobilkåren, Riksförbundet Sveriges
lottakårer och försvarets personalvårdsnämnd anser att utbetalning av premie
bör ske efter det att fullständig kurs har genomgåtts med godkända vitsord.
 Om repetitionsutbildning genomförs i samband med särskild övning eller
mobilisering anser överbefälhavaren att frivilligpersonalen bör få samma
premie som värnpliktiga. Riksförbundet Sveriges lottakårer framhåller att
samma villkor bör gälla för all personal. Försvarets personalvårdsnämnd
anser att premier för genomgången utbildning bör avpassas efter utbildningens
svårighetsgrad och längd.

Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, Centralförbundet för befälsutbildning
och försvarets personalvårdsnämnd föreslår att familjebidrag skall
kunna utgå vid kurser som omfattar fem dagar.

Försvarets civilförvaltning påtalar att arvoden för samtliga ordinarie
instruktörer med undantag av viss frivilligt tjänstgörande personal numera
torde vara avtalbara. Bestämmelser om arvoden bör därför inte tas in i föreskrifterna
om instruktörer. Sveriges civilförsvarsförbund anser att de föreslagna
bestämmelserna inte är tillämpliga på vare sig förbundets självskyddsinstruktörer
eller andra instruktörer. Det bör enligt förbundet ankomma
på civilförsvarsstyrelsen att avgöra vilka krav som skall ställas på
instruktörerna i samband med de förmåner som bör utgå. Frivilliga radioorganisationen
föreslår att bestämmelser om ersättningar till tillfälliga instruktörer
ses över och förbättras.

Värnpliktskommitténs förslag om höjning av arvodesbeloppen biträds
av överbefälhavaren, Centralförbundet för befälsutbildning, Riksförbundet
Sveriges lottakårer, Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset, Sveriges civilförsvarsförbund
och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Ett

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

önskemål om att organisationerna skall lämnas viss frihet i fördelningen av
arvoden till olika funktionärer förs fram av överbefälhavaren, Sveriges civilförsvarsförbund
och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.

Rekrytering

Chefen för marinen och Sveriges hantverks- och industriorganisation understryker
det rent allmänpolitiska ansvar för frivilligverksamheten som
åvilar statsmakterna, vilka framförallt via massmedia kan ge en ökad information
om verksamhetens betydelse för landets försvar. Svenska blå
stjärnan och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund uttrycker önskemål
om att ekonomiska resurser ställs till frivilligorganisationernas förfogande
för att möjliggöra en effektivare rekryteringsverksamhet. Överstyrelsen för
ekonomiskt försvar rekommenderar att de myndigheter som skall förse organisationerna
med underlag för totalförsvarsupplysning samarbetar med
överstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt Centralförbundet
Folk och Försvar.

Chefen för flygvapnet och Svenska blå stjärnan avstyrker kommitténs
förslag om samordning av rekryteringen med motiveringen att en frivillig
som inte erbjuds valfrihet kan komma att avstå helt från att engagera sig
i verksamheten. Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund befarar att den
föreslagna längre utbildningen kan medföra rekryteringssvårigheter. Om befordringsutbildningen
till en del kan ske på lokal nivå bedömer chefen för
marinen att rekryteringsmöjligheterna kan förbättras. Centralförbundet för
befälsutbildning biträder kommitténs förslag och framhåller vikten av att
de värnpliktiga under den obligatoriska tjänstgöringen får en saklig information
om möjligheterna att genomgå frivillig befälsutbildning.

F örfattningsfrågor

Riksförbundet Sveriges lottakårer biträder i huvudsak värnpliktskommitténs
förslag till ny kungörelse men förutsätter att hänsyn tas till vissa
detaljförslag som förs fram av förbundet. Frivilligorganisationernas samarbetskommitté
tillstyrker med vissa reservationer förslaget.

Överbefälhavaren ifrågasätter om inte frivilligkungörelsen i den utformning
som föreslås kommer att få karaktären av pliktlag, vilket inte stämmer
överens med frivilligtankens idé.

Centralförbundet för befälsutbildning föreslår att begreppet »ekonomiskt
understödjande verksamhet» i nu gällande kungörelse skall stå kvar
som en av frivilligorganisationernas uppgifter.

Enligt Svenska röda korset täcker vissa formuleringar i förslaget inte
helt innebörden av organisationens nya stadga.

Arbetsmarknadsstyrelsen som i central instans svarar för arbetskraft -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

försörjningen ifrågasätter om inte huvudansvaret i regional instans i fred
bör ligga hos länsarbetsnämnden.

Transportnämnden anser att det bör närmare framgå vad som kommer
att åvila den centrala respektive regionala myndigheten. Om möjbgt bör
också anges vilka myndigheter som åsyftas för de olika arbetsuppgifterna.
Nämnden anser vidare liksom bl. a. Riksförbundet Sveriges lottakårer,
Svenska röda korset och Frivilligorganisationernas samarbetskommitté att
organisationerna av psykologiska skäl och för att undvika dubbelarbete
själva bör registrera sin B-personal. Endast i de fall organisationerna inte
klarar detta arbete bör det övertas av myndighet.

Värnpliktsverket anser att verket skall registrera och krigsplacera A- och
B-personal som avses tas i anspråk av krigsmakten.

Chefen för marinen anser att bestämmelserna om nyteckning av avtal
bör utformas så, att avtalet automatiskt förnyas för en fyraårsperiod om
inte uppsägning har skett. Enligt chefen för marinen och chefen för flygvapnet
bör minimiåldern för anställning liksom nu vara 16 år. Flygvapenchefen
förordar dock att manlig ungdom bör kunna anställas redan vid 15
års ålder.

Svenska röda korset ifrågasätter om det är lämpligt att anstånd med
tjänstgöring för avtalsbunden frivilligpersonal lämnas enligt samma grunder
som gäller för värnpliktig personal.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag

Överbefälhavaren förutsätter att medel ställs till förfogande utanför ramen
för 1968 års försvarsbeslut eftersom de av värnpliktskommittén angivna
kostnadsökningarna inte ingick i planeringsramen. Nuvarande ordning
för förslag till äskanden m. m. av statsmedel bör enligt överbefälhavaren
behållas även i framtiden. Även chefen för armén och chefen för
marinen bedömer att det är omöjligt att med nuvarande medelstilldelning
föra över medel från ordinarie verksamhet till frivillig verksamhet.

Veterinärstyrelsen förutsätter att principerna för kostnadsökning regleras
närmare i de fall då särskilda myndigheter och personer är berörda av
utbildningen.

Övergång till nytt utbildningssystem

Chefen för armén anser att förslaget till nytt utbildningssystem bör genomföras
så snart som möjligt. Utredningar och beslut bör drivas och fattas
så att ett reviderat system kan börja tillämpas den 1 juli 1970. Chefen
för flygvapnet anser att värnpliktskommitténs förslag innebär stor risk för
avgångar av A-personal. Han förordar därför en mjukare övergång. Enligt
chefen för flygvapnet bör nuvarande avtal få gälla utan nyteckning, dock
högst fyra år, om försvarsgrenschefen så bestämmer med hänsyn till nu gällande
fordringar för fortsatt krigsplacering. Den som så önskar bör dock

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

medges att teckna nytt avtal. Efter genomgången utbildning enligt värnpliktskommitténs
system bör nya avtal enligt flygvapenchefen tecknas generellt.

Svenska blå stjärnan anser det viktigt att de bestämmelser som kan
komma att utfärdas på grundval av betänkandet får karaktären av försöksbestämmelser
under en övergångsperiod. Centralförbundet för befälsutbildning
understryker vikten av att stor hänsyn tas till de frivilligas önskemål
vid den praktiska tillämpningen.

Överbefälhavarens förslag till genomförande

Överbefälhavaren framhåller att hans förslag till anslag till de frivilliga
försvarsorganisationerna för budgetåret 1970/71 är avgivet med utgångspunkt
i att värnpliktskommitténs förslag genomförs med början budgetåret
1970/71. Överbefälhavaren framhåller till en början att värnpliktskommitténs
förslag innebär kostnadsökningar för fjärde huvudtiteln med
ca 7,4 milj. kr. för år i ett fullt utbyggt system (1968 års pris- och löneläge).

Överbefälhavaren anser att de föreslagna förmånerna från början bör utgå
i full omfattning. Kostnaderna för dessa förmåner beräknas till ca 3 milj. kr.
Med hänsyn till de tillgängliga resurserna anses värnpliktskommitténs förslag
om höjda kvalitetskrav på utbildningen böra genomföras under eu treårsperiod.

Med anledning av det osäkra underlaget har överbefälhavaren varit
restriktiv i sitt förslag till medelsökning. Ytterligare behov kan därför uppstå
under uppbyggnadsperioden. Under budgetåret 1970/71 bör anslagen till
frivilligorganisationerna m. m. tillföras 5,2 milj. kr., under budgetåret
1971/72 1,2 milj. kr. och under budgetåret 1972/73 1 milj. kr. för att då uppgå
till fullt belopp 7,4 milj. kr.

Departementschefen

Värnpliktskommittén behandlar i betänkandet Frivilligförsvaret 1 (SOU
1968:54) de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Denna omfattar
frivillig befälsutbildning, främst av värnpliktiga, utbildning av personal
som tecknar avtal om frivillig tjänstgöring i krig och ungdomsutbildning.

Frivillig befälsutbildning anordnas f. n. främst av Centralförbundet för
befälsutbildning med anslutna specialförbund. Utbildningen bedrivs i form
av kurser och frivillig tjänstgöring vid förband och består av befordringsutbildning,
 repetitionsutbildning, omskolningskurser och ungdomsutbildning.
 Även sedan det nya systemet för utbildning av värnpliktiga har genomförts
kvarstår enligt kommitténs mening ett stort behov av frivillig befälsutbildning.
 Kommittén anser att denna utbildning i framtiden kommer
att behöva ha minst nuvarande omfattning.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

År 1966 hade ca 80 000 kvinnliga och manliga frivilliga tecknat avtal för
ständig tjänstgöring (A-avtal) eller tillfällig tjänstgöring (B-avtal) inom
totalförsvaret under krigsförhållanden. Av dessa var kvinnorna medlemmar
i Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset, Riksförbundet Sveriges lottakårer
och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund samt männen i Frivilliga
automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen
och Svenska röda korset.

A-personalens utbildning bör enligt värnpliktskommittén omfatta grundutbildning
och repetitionsutbildning och vara anpassad till de varierande
behov som föreligger för olika uppgifter inom totalförsvaret. De myndigheter
som i sin organisation använder frivilligpersonal anses också böra ha
ansvaret för personalens utbildning. B-personalens utbildning bör enligt
kommittén anordnas efter samma grunder som för A-personalen men bör
vara kortare, främst med hänsyn till de begränsade utbildningsresurserna.
Myndigheterna föreslås få ansvaret också för B-personalens utbildning.

Frivillig utbildning bedrivs också inom Frivilliga flygkåren, Frivilliga
motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen, Svenska brukshundklubben,
 Svenska fallskärmsklubben och Sveriges civilförsvarsförbund. Denna
utbildning bör enligt kommitténs förslag ske i form av grundkurser, fortsättningskurser
och kompletteringsutbildning. I vissa fall bör också repetitionskurser
anordnas. Frivilliga flygkåren och Svenska fallskärmsklubben föreslås
i fortsättningen få ställning som frivilliga försvarsorganisationer.

Värnpliktskommittén konstaterar att den frivilliga skjututbildningen
även i framtiden kommer att vara av betydelse. Nuvarande program är enligt
kommittén i stort sett lämpligt utformat. En bättre samordning mellan
de tre skytteorganisationernas utbildningsverksamhet bör dock eftersträvas.

Kommittén berör också föreningsorganisatoriska frågor och frågor om
myndigheternas ansvar för frivilligverksamheten samt lämnar vissa rekommendationer
om förändringar inom det organisatoriska området. De uppgifter
som har ålagts frivilligorganisationerna anser kommittén i huvudsak
lämpliga.

Frivilligutbildningen måste enligt värnpliktskommitténs mening bedrivas
under samma förutsättningar som all annan utbildning. Kommittén lämnar
förslag till förbättringar i fråga om instruktörer, utbildningsmiljö, lokaler,
utrustning, materiel m. m.

Kommittén föreslår också avsevärt förbättrade förmåner åt frivilligpersonalen.
 Förmånssystemet skall enligt förslaget omfatta all frivillig personal
under sådan utbildning som är nödvändig för verksamhet inom totalförsvaret.

Rekryteringen av A- och B-personal måste enligt kommittén ha minst
nuvarande omfattning och om möjligt öka. Det anses också önskvärt att
personalen kan behållas längre inom krigsorganisationen. Rekryteringsar -

33

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970

betet kräver enligt kommittén ökat stöd från myndigheternas sida och
bättre samarbete mellan frivilligorganisationerna.

Värnpliktskommittén beräknar att det årliga statsbidraget till den frivilliga
försvarsverksamheten vid fullt utbyggt utbildningssystem bör uppgå
till drygt 25 milj. kr. Detta innebär en ökning med 10 milj. kr. i förhållande
till nuläget. Av ökningen faller 7 milj. kr. på förbättrade förmåner åt personalen.

Kommittén förordar att det nya utbildningssystemet för frivilligpersonalen
liksom också kommitténs övriga förslag genomförs så snart som möjligt.

Värnpliktskommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i stort
sett positivt mottagande. Frivilligverksamhetens betydelse för vårt försvar
betonas från flera håll. De erinringar som förs fram gäller främst detaljer
i kommitténs förslag.

För egen del vill jag framhalla att den frivilliga försvarsverksamheten i
Sverige har stor omfattning och utgör ett värdefullt komplement till övrigt
förs\ ai sarbete. Jag vill här peka på att frivilligorganisationerna genom medverkan
i försvarsupplysningen bidrar till att sprida kunskap om och intresse
för vårt försvar. De medverkar vidare till att öka den totala effekten av våra
försvarsansträngningar genom att utbilda sina medlemmar och därigenom
göia dem bättre förberedda att lösa de uppgifter som kan komma att åläggas
dem i krig. Den frivilliga utbildningen gör det också möjligt att bättre utnyttja
de knappa personalresurserna inom totalförsvaret, bl. a. genom att
värnpliktiga i vissa fall kan ersättas av frivilliga, främst kvinnor, och därmed
frigöras för uppgifter inom områden där deras insatser bedöms vara
oundgängligen nödvändiga. Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att
de frivilliga insatserna inte f. n. bör ersättas med någon form av tjänsteplikt.
Det är enligt min mening vidare angeläget att den frivilliga försvarsverksamheten
liksom hittills får ett så kraftfullt stöd som möjligt, inte minst mot
bakgrund av att de frivilliga insatserna fullgörs med kunnighet och intresse
och ofta medför stora personliga uppoffringar för den enskilde.

Jag anser att frivilligföx-svarets allmänna inriktning och uppgifter bör
formuleras i enlighet med värnpliktskommitténs förslag. De frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet bör alltså tjäna totalförsvaret och omfatta
försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal.

Jag delar också värnpliktskommitténs uppfattning att det vid sidan av
det nya värnpliktsutbildningssystemet under en lång tid kommer att finnas
ett stort behov av frivillig befälsutbildning och att denna utbildning framför
allt bör inriktas på att direkt höja krigsförbandens användbarhet. Som
kommittén framhåller bör man emellertid även i övrigt och så långt det är
möjligt tillgodose de frivilligas behov av kompletterande utbildning för de
uPPgifter som de skall sköta i en krigssituation. Jag förordar alltså att den
frivilliga befälsutbildningen och annan utbildning som är knuten till denna
i allt väsentligt anordnas enligt de riktlinjer som kommittén har angett.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Jag biträder i princip också värnpliktskommitténs förslag om utformningen
av utbildningen av frivillig personal för totalförsvaret i övrigt. Ansvaret
för utbildningen, bör som kommittén har förordat, åvila berörda myndigheter.

Utbildningen av kvinnlig personal för tjänstgöring inom totalförsvaret
bör som kommittén har föreslagit avse A- och B-personal samt omfatta
grundutbildning och repetitionsutbildning. Den av flera remissinstanser
föreslagna minskningen av grundutbildningen är jag inte beredd att tillstyrka.
 Det måste nämligen anses angeläget att grundutbildningen omfattar
både allmän försvarsutbildning och utbildning i självförsvar. Farhågorna
för att detta kan verka rekryteringshämmande finner jag överdrivna.

Kommittén föreslår vidare att A- och B-personalen genom avtal skall åta
sig att genomgå viss repetitionsutbildning, överbefälhavaren. anser detta
önskvärt men bedömer att reella förutsättningar saknas, eftersom alla
krigsförband inte övar och krigsförbandsövningarna i övrigt är bundna till
bestämda tider som inte alltid passar frivilligpersonalen, överbefälhavaren
framhåller också att arbetsgivarna inte heller är skyldiga att ge ledighet åt
personalen. Liknande synpunkter framförs även av andra remissinstanser.
För min del finner jag betänkligheterna mot den föreslagna repetitionsutbildningen
överdrivna. Möjligheterna att få anstånd med tjänstgöringen
eller att få den förlagd till tid som är lämplig för personalen bör emellertid
vara avsevärt större än för värnpliktiga som skall fullgöra repetitionsutbildning.

I samband med att det nya utbildningssystemet införs bör den personal
som nu är avtalsbunden ges möjlighet att teckna nya avtal utan kompletterande
utbildning. Sedan nya utbildningsbestämmelser har trätt i kraft bör
nyrekryterad personal genomgå grundkurs innan den ingår avtal om tjänstgöring
inom totalförsvaret.

Jag biträder i princip värnpliktskommitténs förslag om utbildning av
annan frivilligpersonal än A- och B-personal. Som kommittén har föreslagit
bör såväl Frivilliga flygkåren som Svenska fallskärmsklubben i fortsättningen
anses som frivilliga försvarsorganisationer. Fallskärmsklubben
har ställt sig avvisande till kommitténs förslag att de värnpliktiga fallskärmsjägarnas
hoppträning skall betalas av statsmedel medan övriga medlemmar
av klubben själva skall bekosta sin verksamhet. För min del anser
jag att det inte finns anledning att med försvarsmedel bidra till en verksamhet
som inte har försvarssyfte. Jag är därför inte beredd att förorda
någon ändring av värnpliktskommitténs förslag på denna punkt.

I statsverkspropositionen har lagts fram förslag som innebär att medel till
bidrag till frivilliga skytteväsendet fr. o. m. budgetåret 1970/71 inte skulle
anvisas under fjärde huvudtiteln. Jag avser att i annat sammanhang återkomma
till Kungl. Maj :t beträffande frågan om det frivilliga skytteväsendet
i fortsättningen skall ingå bland de frivilliga försvarsorganisationerna.

Värnpliktskommittén har rekommenderat vissa organisatoriska föränd -

35

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

ringar för de frivilliga försvarsorganisationerna. Kommittén har därvid
bl. a. betonat vikten av att de olika organisationerna intensifierar sitt samarbete
för att lättare kunna lösa gemensamma frågor. Jag delar denna uppfattning
men vill framhålla att det givetvis ankommer på organisationerna
själva att vidta förändringar som berör deras egen organisation. För samarbetet
mellan organisationerna är Frivilligorganisationernas samarbetskommitté
av värde. Det är enligt min mening angeläget att ansträngningar
görs för att effektivisera kommitténs verksamhet, vilket bör kunna medverka
till att gemensamma frågor kan lösas på ett rationellare sätt än nu.
Jag vill i detta sammanhang också erinra om att värnpliktskommittén har
föreslagit att sjövärnskåren bör anslutas till Centralförbundet för befälsutbildning.
 Detta avstyrks bestämt av chefen för marinen och av sjövärnskåren.
 Jag är inte f. n. beredd att förorda att sjövärnskåren ansluts till centralförbundet.

Av bl. a. beredskapsskäl föreslår värnpliktskommittén att ansvaret för
B-personalens avtal och registrering flyttas över till de olika myndigheterna.
 Förslaget har i stort sett mottagits negativt av remissinstanserna.
Enligt min mening bör frivilligorganisationerna inte minst av psykologiska
skäl behålla sitt hittillsvarande ansvar för B-personalens avtal och registrering.
 Detta behöver dock inte utesluta en central eller regional registrering
hos myndighet.

Jag förordar att förmånerna för den frivilliga personalen förbättras och
att detta i allt väsentligt sker i enlighet med värnpliktskommitténs förslag.
Det föreslagna förmånssystemet medför ändringar bl. a. i vissa författningar
som har beslutats under riksdagens medverkan, nämligen familjebidragsförordningen
(1946:99), kungörelsen (1963:243) angående grupplivförsäkring
åt värnpliktiga m. fl., militärersättningsförordningen (1950:261) och
kommunalskattelagen (1928:370). Jag avser att i annat sammanhang anmäla
fråga om ytterligare ändringar i familjebidragsförordningen. I samband
därmed synes också nu berörda ändringar i förordningen böra tas upp. Motsvarande
gäller ändringarna i militärersättningsförordningen. Vidare avser
jag att senare föreslå Ivungl. Maj :t erforderliga ändringar i dels kungörelsen
angaende grupplivförsäkring åt värnpliktiga in. fl., dels i de författningar
som har tillkommit utan riksdagens medverkan. Frågan om ändring i kommunalskattelagen
kommer senare att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Flertalet av frivilligorganisationerna har redan kollektiva olycksfallsförsäkringar
av varierande omfattning. I den ökning av anslagen till bidrag
till frivilligorganisationerna som jag kommer att förorda har medel beräknats
för att förbättra olycksfallsskyddet för de frivilliga i enlighet med de
riktlinjer som jag i det följande anger för hemvärnspersonalen.

För att täcka behovet av frivilliga inom totalförsvaret föreslår kommittén
åtskilliga åtgärder som jag finner angelägna. Allmänhetens kännedom
om det frivilliga försvarsarbetet är en viktig faktor i rekryteringsarbetet.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Kontakten med massmedia och den personliga propagandan bör därför särskilt
uppmärksammas. Framför allt bör dock förbättrade förmåner och utbildningsbetingelser
som är anpassade till det övriga samhället kunna inverka
positivt på rekryteringsarbetet och på möjligheterna att få personal
som står kvar under flera avtalsperioder.

I likhet med värnpliktskommittén förordar jag att åtgärderna för att förbättra
stödet till frivilligorganisationerna genomförs så snart som möjligt.
Det nya utbildningssystemet bör införas successivt med början den 1 juli
1970. Från samma tidpunkt bör de nya ekonomiska förmånerna för frivilligpersonalen
utgå i full utsträckning. Överbefälhavaren bedömer att förslagen
i övrigt med hänsyn till tillgängliga resurser bör genomföras under en
treårsperiod med början budgetåret 1970/71. För egen del anser jag att man
bör välja en något snabbare takt. Jag förordar därför att förslagen i dessa
delar genomförs under en tvåårsperiod. Överbefälhavaren föreslår vidare —
med hänsyn tagen till att medel till frivilliga skytteväsendet inte längre anvisas
under fjärde huvudtiteln — att anslagen till bidrag till frivilligorganisationerna
för budgetåret 1970/71 ökas med 4,7 milj. kr. räknat i 1968 års
penningvärde, överbefälhavaren anser slutligen att medlen bör anvisas utanför
utgiftsramen för det militära försvaret. Jag biträder överbefälhavarens
förslag om att anslagen under fjärde huvudtiteln till bidrag till frivilligorganisationerna
för nästa budgetår bör ökas med 4,7 milj. kr., vilket belopp
omräknat till 1969 års penningvärde blir cirka 4,8 milj. kr. Till detta
belopp kommer 100 000 kr. för den kollektiva olycksfallsförsäkring som jag
tidigare har förordat. Av den beräknade anslagsökningen faller huvuddelen
på förbättrade förmåner till frivilligpersonalen. Jag återkommer senare till
avvägningen av anslagen till de olika frivilligorganisationerna. Anslagen
bör i vanlig ordning beräknas inom ramen för det militära försvaret.

Enligt värnpliktskommitténs mening bör den grundprincipen alltjämt
gälla att myndigheter, som använder frivillig personal i krig eller har ansvar
för beredskapsplaneringen inom ett visst område, även bör ha ansvaret
för statens medverkan i frivilligarbetet. Överbefälhavaren bör enligt
kommitténs mening vara sammanhållande för frivilligverksamheten inom
krigsmakten och arbetsmarknadsstyrelsen för övriga delar av totalförsvaret.
 Kommittén anser vidare att kostnaderna för statsbidragen till organisationerna
bör bestridas från riksstatsanslagen för de totalförsvarsmyndigheter
som har ansvaret för den statliga medverkan i frivilligverksamheten.
I anslutning därtill föreslår kommittén att kostnaderna bör fördelas, förutom
på för svar shuvudtiteln, på huvudtitlarna för social-, kommunikations-,
utbildnings-, jordbruks- och handelsdepartementen. Efter samråd med vederbörande
statsråd kan jag i huvudsak godta kommitténs förslag i fråga
om myndigheternas ansvar för och sammanhållning av verksamheten. I
fråga om den frivilligverksamhet som syftar till att tillgodose behovet av
personal inom transportväsendet och lantbruket anser jag emellertid att
arbetsmarknadsstyrelsen, liksom nu är fallet, bör ha ansvaret. Jag anser

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

vidare att samma förhållande bör gälla även för frivilligpersonal som avses
för civilbefälshavarkanslier och länsstyrelser. Enligt min mening bör därför
statsbidragen till frivilligverksamhet inom dessa områden utgå från anslag
till arbetsmarknadsstyrelsen under elfte huvudtiteln. Arbetsmarknadsstyrelsen
kommer därigenom att behålla det samlade ansvaret för försörjningen
med arbetskraft in. m. inom totalförsvarets civila delar. I regional instans
bör arbetsmarknadsstyrelsen biträdas av länsarbetsnämnderna. Totalförsvarsmyndigheterna
inom transportväsendet och jordbruket m. m. skall
givetvis behålla sitt ansvar för medverkan i utbildnings- och övningsverksamheten.
 Vidare bör statens jordbruksnämnd behålla huvudansvaret för
den centrala planläggningen av jordbrukets arbetsblocksorganisation. I likhet
med kommittén anser jag att utbildning in. in. av frivilligpersonal som
avses för uppgifter inom hälso- och sjukvård skall ingå i socialstyrelsens
verksamhetsområde. Som f. n. är fallet bör vidare bidrag till den kvinnliga
ungdomsutbildningen utgå över åttonde huvudtiteln och fördelas av skolöverstyrelsen.

Även inom de delar av frivilligverksamheten som skall tillgodose behov
utanför krigsmakten räknar jag med att värnpliktskommitténs förslag skall
kunna genomföras under en tvåårsperiod. Kostnadsökningarna under det
första året kommer enligt min bedömning att bli relativt små. Chefen för
socialdepartementet har i prop. 1970: 1 (bil. 7 s. 158) utgått från att ett
eventuellt ökat medelsbehov för frivilligutbildningen inom socialdepartementets
verksamhetsområde under budgetåret 1970/71 får täckas genom
anslagsöverskridande. Motsvarande bör under nästa budgetår gälla bidraget
till Frivilliga flygkåren som utgår från anslaget Vissa kostnader för civilförsvarsutbildning
m. m. Detta anslag har nämligen tagits upp slutligt redan
i prop. 1970: 1 (bil. 6). I fråga om den utbildning m. m. för vilken arbetsmarknadsstyrelsen,
 enligt vad jag här har föreslagit, skall vara ansvarig
torde ett motsvarande överskridande inte vara erforderligt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

godkänna de riktlinjer som jag har angett för ett ökat
statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna, m. m.

Hemvärnet

Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag
Allmänna synpunkter

Hemvärnet tillkom 1940 som resultat av en spontan önskan hos svenska
folket att göra en frivillig väpnad insats för främst hembygdens försvar. I
hemvärnskungörelsen (1947:673) regleras hemvärnets organisation och
uppgifter. I kungörelsen finns också bestämmelser om vissa ekonomiska förmåner
till hemvärnsmän.

Hemvärnet är en del av armén och består till största delen av förband

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

som har rekryterats på frivillig väg och har till främsta uppgift att verka
för hemortens och arbetsplatsens omedelbara skydd. Hemvärnsförbanden
består av män över eller under värnpliktsåldern och personal ur de frivilliga
försvarsorganisationerna (B-personal). Vid beredskapstillstånd och krig är
sådana värnpliktiga som har fått uppskov med beredskaps- eller krigstjänstgöring
skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet (värnpliktiga hemvärnsmän).
I viss begränsad utsträckning har också värnpliktiga krigsplacerats vid
hemvärnet. Utan att i krig kunna tas i anspråk i hemvärnsförbanden ingår i
hemvärnet dessutom hemvärnsveteraner, musikhemvärnsmän, hemvärnsrekryter
och vissa värnpliktiga som inte har krigsplacerats vid hemvärnet
(extra hemvärnsmän).

Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn och leds under chefen
för armén av rikshemvärnschefen med biträde av hemvärnsstaben. Det
allmänna hemvärnet leds på regional nivå av militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare.
 I varje försvarsområdesstab ingår för detta ändamål
en hemvärnsofficer och en hemvärnsunderofficer. Ett försvarsområde
är i regel indelat i hemvärnskretsar under ledning av kretshemvärnschefer
och hemvärnskretsarna i sin tur indelade i hemvärnsområden under ledning
av hemvärnschefer. Inom hemvärnsområdet organiseras hemvärnet i hemvärnsplutoner
och grupper. I vissa fall förs plutonerna samman till hemvärnskompanier.

Driftvärn finns organiserat vid vissa statliga och enskilda företag vilkas
verksamhet är riksomfattande eller eljest av omfattande natur. Driftvärnet
har att svara för det omedelbara skyddet av företagets verksamhet och egna
anläggningar. Det leds av företagets driftvärnschef och kan, beroende på
företagets organisation, vara indelat i driftvärnsdistrikt, driftvärnssektioner
och lokala driftvärnsavdelningar. I regel sammanfaller driftvärnets organisation
med företagets (verkets) organisation i övrigt.

Vid vissa verk, industrier och företag som skall fortsätta sin verksamhet
under krig kan frivilligt företagshemvärn organiseras. Sådant hemvärn har
som huvuduppgift att försvara det egna företaget och lyder direkt under
hemvärnschefen.

F. n. har hemvärnet en personalstyrka av över 100 000. I detta antal ingår
hemvärnsungdom, lottor, samariter m. fl. Under beredskapstillstånd
och krig ingår härutöver ca 80 000 värnpliktiga hemvärnsmän i organisationen.

Varje frivillig hemvärnsmän är enligt sitt kontrakt skyldig att årligen
genomgå utbildning om minst 20 och högst 50 timmar. Hemvärnsmän som
under sin värnpliktstjänstgöring har fullgjort mindre än två månaders
utbildning med vapen skall under sitt första år i hemvärnet genomgå utbildning
om 50 timmar. Utbildningen inom hemvärnet omfattar enskild utbildning,
 förbandsutbildning och befälsutbildning och bedrivs dels som lokala
övningar och dels som olika slag av regionalt och centralt anordnade
kurser.

39

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970

Hemvärnsmännen åtnjuter vid bl. a. kurser utanför hemorten vissa traktaments-
och reseförmåner. Visst hemvärnsbefäl erhåller ett mindre årligt
arvode. Driftvärnsmännen får under tjänstgöring — som normalt sker under
ordinarie arbetstid ■— oavkortad lön från det företag i vars driftvärn
de ingår.

Hemvärnets personal har medbestämmanderätt och medinflytande i hemvärnsfrågor
genom sina representanter i hemvärnets representationsorgan.
Dessa är rikshemvärnsting, hemvärns- (driftvärns-)ting och hemvärns(driftvärns-)
stämma. Rikshemvärnstingets verkställande organ utgörs av
Hemvärnets centrala förtroendenämnd. För att bl. a. tillvarata hemvärnsmännens
intressen verkar även hemvärnsbefälets riksförbund.

Hemvärnets verksamhet finansieras till största delen över statsbudgeten
men hemvärnet disponerar även över vissa egna tillgångar.

I riksstaten för budgetåret 1969/70 har anvisats 16 785 000 kr. under anslag
till hemvärnet (prop. 1969: 1 bil. 6 s. 69, SU 4, rskr 4). Dessutom har
vissa medel anvisats under anslagen Armén: Förband med särskild budget
och Marinen: Förband med särskild budget.

Värnpliktskommittén preciserar vissa grundläggande och för hemvärnet
speciella förhållanden, som enligt kommittén även framdeles bör utgöra
grunden för hemvärnets verksamhet. Dessa förhållanden sammanfattas i
fyra punkter.

1. Hemvärnets huvuduppgift skall vara att skydda den egna hemorten.

2. Hemvärnet skall vara lokalt rekryterat och ha hög beredskap.

3. Hemvärnets insatser i krig skall vara tidsbegränsade.

4. Frivilligheten bör vara styrande för hemvärnets rekrytering och verksamhet
i fred.

Mot bakgrund av bl. a. dessa huvudpunkter behandlar värnpliktskommittén
hemvärnets uppgifter, behovet av personal för att lösa dessa uppgifter,
möjligheterna att tillgodose dessa behov samt vissa frågor rörande utbildning
och organisation av hemvärnet och förmåner till hemvärnsmän.

Beträffande rekryteringen till hemvärnet anför kommittén att frivilligheten
i väsentlig mån har bidragit till att skapa hemvärnets speciella profil
och därför bör behållas även i fortsättningen. Medinflytandet vid behandlingen
av hemvärnsfrågor gör enligt kommittén att hemvärnsmännen känner
stark samhörighet med sin organisation. Andan och sammanhållningen
inom hemvärnet är god och stridsmoralen kan därför bedömas vara hög.

För statsmakterna bör frivilligheten enligt värnpliktskommitténs mening
ha särskild betydelse bl. a. på grund av dess positiva inflytande på försvarsvilja
och försvarsupplysning, som manifestation inför omvärlden av vår
vilja att försvara oss samt genom att vissa för svar suppgifter kan lösas av
frivilligt rekryterade hemvärnsmän som därvid frigör värnpliktiga för andra
uppgifter. Sammanfattningsvis anser kommittén att den frivilliga insatsen i

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

förhållande till kostnaderna ger god effekt med avseende på de uppgifter
som åvilar hemvärnet.

Hemvärnets uppgifter och organisation

Värnpliktskommittén hänför hemvärnets uppgifter till två olika skeden,
dels ett kupp- och mobiliseringsskede, dels ett skede när krigsmaktens övriga
förhand har mobiliserats och grupperats för sina uppgifter samt fientlig
verksamhet förekommer eller är omedelbart förestående. Under båda
skedena är hemvärnets främsta uppgift att verka för det omedelbara skyddet
av hembygd och arbetsplats.

Under kupp- och mobiliseringsskedet har huvuddelen av
det allmänna hemvärnet till uppgift att skydda mobilisering och utgångsgruppering
av krigsmaktens övriga förband. Med hänsyn till det framtida
krigets bedömda karaktär har dessa uppgifter ökat i betydelse. Kommittén
konstaterar att det allmänna hemvärnet under detta skede förutom uppgifter
inom arméns verksamhetsområde också i stor utsträckning skall lösa
uppgifter av betydelse för mobilisering av förband ur marinen och flygvapnet.
 Övervägande delen av dessa uppgifter utgör och bör enligt kommittén
utgöras av direkta bevaknings- och försvarsuppgifter. Kommittén anser
emellertid att även andra uppgifter med fördel kan handhas av hemvärnet
— uppgifter som kan vara lika värdefulla som bevaknings- och försvarsuppgifter
för att säkerställa snabb mobilisering och därmed sammanhängande
verksamhet. Som exempel på sådana tillfälliga uppgifter nämner kommittén
betjänande av avlämningsplatser för fordon och vägvisning vid mobilisering.
 För marinens del kan hemvärnet dessutom bl. a. biträda vid eller
genomföra vissa sjötransporter i skärgården, medverka vid enklare mineringsuppgifter
och klargöra krigsförtöjningsplatser. Inom flygvapnet kan
hemvärnet tänkas bl. a. tillfälligt betjäna luftbevakningsstationer och medverka
vid spridning av flygplan. För många av dessa uppgifter bör man enligt
kommitténs uppfattning kunna dra nytta av civila yrkeskunskaper och
de specialkunskaper som hemvärnsmän har förvärvat under värnpliktstjänstgöring
vid marinen och flygvapnet. Kommittén framhåller att detta
förslag inte innebär att ett och samma hemvärnsförband skall få fler uppgifter
än tidigare. Vederbörande för svar sområdesbefälhavare bör i samråd
med berörda chefer ur marinen och flygvapnet prioritera hemvärnets uppgifter
om efterfrågan på hemvärnsförband är större än tillgången.

När krigsmaktens förband har mobiliserats och
grupperats, har det allmänna hemvärnet enligt kommittén löst sina
förstahandsuppgifter och går i regel över till en lägre beredskapsgrad. I
detta läge skall hemvärnet huvudsakligen skydda den egna hembygden och
arbetsplatsen, dvs. bevaka visst område eller försvara vissa platser mot
sabotage m. m. och vid behov lämna hjälp till civilförsvaret genom vägvisning
m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

41

Om fienden anfaller mot eller genom hemorten skall hemvärnsförbanden
delta i dess försvar och om läget så kräver i största möjliga utsträckning
övergå till det fria kriget — om möjligt i samverkan med andra förband.
Värnpliktskommittén anser att det fria kriget i framtiden bör tillmätas ökad
betydelse, varvid hemvärnets lokal- och personkännedom utgör värdefulla
tillgångar som tillsammans med dess lätta utrustning m. m. bör göra det väl
lämpat att i små förband självständigt störa fiendens verksamhet. Denna
betydelsefulla uppgift bör enligt kommittén förberedas genom att särskilt
lämpliga hemvärnsmän, t. ex. framstående orienterare och skyttar, förs samman
till specialgrupper och ges särskild utbildning. Kommittén anser också
att hemvärnet dessutom kan göra en värdefull insats i det fria kriget genom
att svara för upplagda depåer, ordna tillfälliga sjukvårds- och utspisningsplatser
för fria förband samt medverka i underrättelsetjänst och vägvisning.
Inom vissa områden anses förberedelser för sådan verksamhet kunna få
stor betydelse.

Värnpliktskommittén anser att hemvärnets organisation och lydnadsförhållanden
i stort är lämpliga men förordar att en allmän översyn företas av
indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar. Därvid bör hänsyn
tas till kommunsammanslagningar och förändringar av befolkningsunderlaget.
 Beträffande driftvärnet påpekar kommittén att det enligt hemvärnskungörelsen
är myndigheten som i första hand avgör om den önskar organisera
driftvärn eller inte. Enligt kommitténs uppfattning bör Kungl. Maj :t
kunna ålägga statliga myndigheter och företag att organisera driftvärn om
detta anses nödvändigt med hänsyn till deras betydelse och verksamhet under
krig.

Behovet av och tillgången på hemvärn

På grundval av en undersökning av 1945 års hemvärnsutredning har antalet
hemvärnsmän och hemvärnsrekryter begränsats till högst 100 000
med fördelning på allmänt hemvärn och driftvärn enligt chefens för armén
bestämmande. Antalet frivilliga hemvärnsmän, dvs. summan av antalet ordinarie
och extra hemvärnsmän, hemvärnsveteraner, musikhemvärnsmän
och hemvärnsungdom uppnår i det närmaste denna gräns. Värnpliktskommittén
anser dock att endast ordinarie hemvärnsmän, dvs. hemvärnsmän
som kan påräknas för stridsuppgifter vid beredskap och krig, bör inräknas.
Av de ordinarie hemvärnsmännen tillhör drygt 80 % allmänna hemvärnet
och knappt 20 % driftvärnet. Sedan hemvärnets maximistyrka fastställdes
har föreskrifter meddelats om skyldighet för värnpliktiga med uppskov eller
krigsplacering i civil befattning att vid beredskap och krig tjänstgöra i hemvärnet
som värnpliktiga hemvärnsmän. Antalet värnpliktiga hemvärnsmän
uppgick år 1969 till omkring 80 000. Endast omkring 20 % av dessa kan
enligt kommittén utnyttjas inom det allmänna hemvärnet, företagshemvärn
undantaget. Återstoden bedöms ha sådana civila arbetsuppgifter inom total -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

försvaret att de är mer eller mindre fast bundna till sina arbetsplatser och
kan tas i anspråk endast för driftvärn eller företagshemvärn.

Mot bakgrund av hemvärnets uppgifter, särskilt under ett kupp- och mobiliseringsskede,
 bedömer värnpliktskommittén att de frivilliga hemvärnsmännens
nuvarande antal behöver ökas med ca 30 %. Detta behov bör enligt
kommittén fyllas redan under normala fredsförhållanden så att erforderlig
utbildning kan genomföras. Kommittén framhåller dock att hemvärnets
personalstyrka inte kan bestämmas enbart med hänsyn till behovet av hemvärnsförband.
 I hemvärnets idé ligger enligt kommittén att organisationen
skall stå öppen för alla som med vapen vill delta i landets försvar och har
tillräckliga förutsättningar för detta. Kommittén föreslår därför att den bestämmelse
som f. n. begränsar hemvärnets numerär till 100 000 skall ses
som en rekommendation.

Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän

För att behålla det frivilligt rekryterade hemvärnet vid nuvarande personalstyrka
behövs med hänsyn till avgångarna en nyrekrytering av drygt
5 000 man årligen. Under tiden 1954—1969 har de frivilliga hemvärnsmännens
antal ökat med i genomsnitt 660 för år. Det allmänna hemvärnets
styrka kommer alltså med nuvarande rekrytering att successivt öka, men
värnpliktskommittén anser att denna ökning är otillräcklig för att inom
Överskådlig framtid täcka det totala behovet av hemvärn. Genom rekryteringsfrämjande
åtgärder anses man dock böra kunna få till stånd en tillfredsställande
rekrytering i huvuddelen av landet. Inom områden med svagt
befolkningsunderlag kan det emellertid enligt kommittén bli svårt att ens
bibehålla hemvärnets nuvarande styrka.

Kommittén har vid sin granskning av möjligheterna att öka antalet hemvärnsmän
kommit fram till att i värnpliktshänseende överåriga samt värnpliktiga
som efter frivilligt åtagande kan krigsplaceras i hemvärnet utgör
de viktigaste rekryteringskategorierna med hänsyn till utnyttjandemöjlighet
och militär användbarhet. På sikt är även övriga värnpliktiga och i
värnpliktsavseende underåriga en viktig rekryteringskälla. Kommittén påpekar
vidare att hemvärnsmännens antal inte uteslutande bestäms av antalet
nyrekryteringar. I den mån avgångar kan begränsas och den genomsnittliga
kontraktstiden förlängas ökar automatiskt hemvärnets personalstyrka.

Ökad uppmärksamhet bör enligt värnpliktskommittén ägnas även åt hemvärnsmännens
personliga utrustning och vapenutrustning, dels för att
främja rekryteringen och dels med hänsyn till de uppgifter hemvärnet numera
tilldelas. Kommittén anser dock att utrustningen av ekonomiska och
andra skäl inte kan göras lika fullständig som för värnpliktiga i krigsförBanden.
 Som exempel på åtgärder som kan medföra ökning av det frivilliga
hemvärnets personalstyrka nämner kommittén vidare upplysnings- och
rekryteringskampanjer i samarbete med andra frivilliga försvarsorganisationer
samt förbättrad personal- och medlemsvård. Förutom generella rekry -

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

teringsfrämjande åtgärder av dessa slag föreslår kommittén vissa selektiva
åtgärder gentemot de grupper som bedöms vara värdefullast från rekryteringssynpunkt.

När en värnpliktig vid 47 år lämnar värnpliktsåldern får han ange vilken
organisation inom totalförsvaret han önskar tillhöra vid beredskap
och krig och tilldelas därefter någon av organisationerna enligt en fördelning
som grundar sig på vissa av arbetsmarknadsstyrelsen gjorda beräkningar.
 Av de omkring 50 000 47-åringar som f. n. årligen fördelas bär hittills
i medeltal ca 4 000 varje år anmält sig vilja tillhöra hemvärnet. Kommittén
anser att detta antal genom ökad information om hemvärnet inför
utträdet ur värnpliktsåldern kan ökas till 8 000 utan att andra uppgifter
inom totalförsvaret blir lidande. I detta sammanhang understryker kommittén
vikten av att försvarsområdesbefälhavare och hemvärnschefer utan
dröjsmål tar kontakt med de 47-åringar som har anmält intresse för hemvärnet
så att vederbörande kan ges ytterligare information och så snart
som möjligt tas om hand och få känna samhörighet med organisationen och
sina kamrater. F. n. tillhör ca 80 % av de frivilliga hemvärnsmännen denna
kategori.

Den andra av de kategorier kommittén pekar på som lämpliga för rekryteringsfrämjande
åtgärder är värnpliktiga som kan krigsplaceras i hemvärnet.
 Dessa utgör f. n. endast omkring 4 % av det totala antalet frivilliga
hemvärnsmän. Huvuddelen tillhör armén, som har ställt en viss kvot av
sina äldre värnpliktiga till hemvärnets förfogande för krigsplacering. Denna
kvot är emellertid utnyttjad endast till ca 50 %. Kommittén anser det
möjligt att öka denna kvot. Enligt kommittén bör vidare antalet värnpliktiga
som efter frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet kunna ökas
genom ianspråktagande av sådana värnpliktiga som inte tas i anspråk för
krigsplacering av krigsmakten i övrigt. Vissa av dessa värnpliktiga ställs
till civila totalförsvarsmyndigheters förfogande för krigsplacering. Kommittén
anser att hemvärnet bör ges tillfälle att rekrytera bland denna personal
innan fördelning sker inom totalförsvaret i övrigt.

Värnpliktig som efter frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet och
därvid är skyldig att fullgöra utbildning enligt sitt hemvärnskontrakt föreslås
i övrigt bli befriad från tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen.
F. n. får samtliga värnpliktiga som krigsplaceras vid hemvärnet fullgöra
eventuellt återstående tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen vid
hemvärnets stridsskola. Eftersom många av dessa värnpliktiga tillhör kategorier
eller krigsförband som normalt inte inkallas till repetitionsutbildning
kan den frivilliga insatsen sålunda medföra en skyldighet som
annars inte skulle ha behövt fullgöras. Värnpliktskommittén anser dock
att fullgjord hemvärnstjänstgöring inte skall få tillgodoräknas som fullgjord
del av tjänstgöringsskyldigheten om vederbörande inte längre tillhör
hemvärnet.

Värnpliktskommittén framhåller slutligen beträffande hemvärnets rekry -

44

Kungl. Maj-.ts proposition nr 18 år 1970

tering att det bästa resultatet uppnås genom insatser från hemvärnsmännen
själva. Utöver det stöd som härvidlag ges från försvarsområdesstaberna,
vore det enligt kommittén värdefullt om ett antal rekryteringskonsulenter
enligt danskt mönster kunde knytas till rikshemsvärnschefens rekryteringsverksamhet.
 Dessa konsulenter skulle ha till uppgift att utbilda och hjälpa
hemvärnspersonal som berörs av rekryteringsarbetet inom de delar av landet
där rekryteringen behöver uppmärksammas särskilt. För att praktiskt
pröva denna verksamhet föreslår kommittén att tre rekryteringskonsulenter
under tre år försöksvis får finnas anställda med huvudsaklig verksamhet
inom Södra och Östra militärområdena samt övre Norrlands militärområde.

Värnpliktskommittén anser att det kan bli nödvändigt att överväga någon
form av obligatorisk hemvärnsutbildning om den frivilliga rekryteringen
inte blir tillräcklig med hänsyn till behoven. Detta bör då ske i samband
med en översyn beträffande användningen av tillgängliga för svar sresurser.
 Kommittén lämnar förslag beträffande omfattningen av en sådan
utbildning, som för en årlig utbildningskontingent av 10 000 man beräknas
kosta 1,1 milj. kr. för år.

Utbildning av frivilliga hemvärnsmän

Värnpliktskommittén bedömer att nuvarande utbildningssystem medför
att huvuddelen av hemvärnets förband kan lösa sina planlagda uppgifter
under beredskap och krig på ett godtagbart sätt. Variationer i utbildningsståndpunkt
förekommer dock —- dels mellan hemvärnsmän inom samma
förband, dels mellan olika hemvärnsförband. De på sina håll mindre goda
utbildningsresultaten beror enligt kommittén inte på bristande vilja eller
förmåga hos hemvärnsmännen att tillgodogöra sig utbildningen inom hemvärnet
utan främst på otillräcklig grundläggande militärutbildning vid antagningen
till hemvärnsmän eller förordnande till befäl. Till detta kommer
att övningsledares och instruktörers kvalitet och förmåga varierar.

F. n. gäller som krav för antagning i hemvärnet och placering i stridande
befattning dels att vederbörande vid antagningen har godtagbar färdighet i
skjutning, dels —■ beträffande hemvärnsmän som under värnpliktstjänstgöring
har fullgjort mindre än två månaders tjänst med vapen — genomgången
utbildning om 50 timmar under första året som hemvärnsmän. För
förordnande till gruppchef och andra befälsbefattningar finns inga krav angivna.
 Omfattningen av olika befälskur ser vid hemvärnets stridsskola (2—4
veckor) kan emellertid tas som ett mått på erforderliga kunskaper och färdigheter.
 Det finns dock inget krav på att befäl inom hemvärnet skall gå
igenom dessa kurser liksom inte heller på att vederbörande skall ha gått
igenom befälsutbildning under sin värnpliktstjänstgöring.

Värnpliktskommittén anser att det framtida krigets karaktär och hemvärnsförbandens
allt mera betydelsefulla uppgifter motiverar att kraven

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

höjs för placering i stridande befattning och för förordnande till befäl. Även
kraven på utbildningens kvalitet och omfattning anses böra skärpas och den
särskilda befälsutbildningen inom hemvärnet i ökad utsträckning regleras
centralt till sin inriktning och omfattning. Som bakgrund till sitt förslag
beträffande omfattningen av hemvärnets utbildning hänvisar kommittén
till sin bedömning i delbetänkandet Frivilligförsvaret 1 att grundutbildningen
för menig A-personal i icke stridande befattningar i de flesta fall
bör omfatta minst 154 timmar. För B-personal som avses för icke stridande
befattningar inom hemvärnets staber och förplägnads- och sjukvårdsgrupper
bar kommittén i samma delbetänkande angett 94—112 timmars grundutbildning
som ett minimum.

Kommittén anser att en allmän förutsättning för antagning i hemvärnet
bör vara att vederbörande har genomgått grundutbildning inom värnpliktssystemet
av motsvarande slag som den allmänmilitära utbildningen enligt
det nya värnpliktsutbildningssystemet. På motsvarande sätt bör genomgången
befälsutbildning, antingen i det ordinarie värnpliktsutbildningssystemet
eller inom den frivilliga befälsutbildningen, vara ett krav för förordnande
till hemvärnsbefäl. Kommittén anser att dessa krav med hänsyn
till hemvärnets speciella karaktär bör betraktas endast som riktlinjer, som
dock inte bör frångås utan avgörande skäl.

De ökade krav som ställs på liemvärnsmännen vid placering i olika befattningar
bör enligt värnpliktskommittén även föranleda att hemvärnsman
skall kunna betraktas som hemvärnsveteran redan vid 63 års ålder
i stället för som nu först vid 65 år. Frågan om överföring föreslås prövas
från fall till fall med hänsyn till vederbörandes fysiska och psykiska förutsättningar.

Beträffande utbildningen inom hemvärnet anser värnpliktskommittén att
den obligatoriska årliga utbildningstiden för hemvärnsmän utan befälsbefattning
även i fortsättningen kan begränsas till 20 timmar eftersom personalen
enligt kommitténs förslag skall ha genomgått erforderlig grundutbildning
före antagningen. Hemvärnsbefäl bör därutöver gå igenom särskild befälsulbildning
under 14 timmar för år. Kommittén föreslår att nyantagna
hemvärnsmän skall genomgå allmän introduktionsutbildning om 6—8 timmar
som får inräknas i den obligatoriska utbildningen. För nyantaget befäl
—- utom gruppchefer — föreslås dessutom särskilda introduktionskurser om
en eller två veckor under det första året efter förordnande till befäl. Den
obligatoriska utbildningen anses även för befäl kunna begränsas till 20
timmar för år, bl. a. på grund av att årlig befälsutbildning med god anslutning
redan nu förekommer inom flertalet försvarsområden. Kommittén anser
dock att frågan om obligatorisk utbildning för hemvärnsbefäl bör tas
upp till förnyad prövning, om det visar sig att den frivilliga anslutningen
till den föreslagna utbildningen om 14 timmar inte blir tillfredsställande.
Förutom introduktionsutbildning och årlig utbildning bör hemvärnsmännen

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

enligt kommittén ges möjlighet att genomgå fortsatt befälsutbildning, specialutbildning,
 instruktörsutbildning och kompletteringsutbildning. Dessa
slag av utbildning kallas övrig utbildning. Huvuddragen av förslagen rörande
utbildning inom hemvärnet framgår av en särskild sammanställning
(intagen på s. 47). Vissa moment av den föreslagna utbildningen kan enligt
kommittén helt eller delvis samordnas med motsvarande kurser som har
föreslagits för personal ur andra frivilligorganisationer.

Beträffande organisation och genomförande av föreslagen utbildning
framhåller kommittén inledningsvis att det allmänna hemvärnets utbildning
i största möjliga utsträckning måste förläggas utanför normal arbetstid
och anpassas till de lokala förhållandena. Olikheter måste därför godtas
dels mellan olika hemvärnsområden och dels mellan allmänt hemvärn och
driftvärn. Den föreskrivna årliga utbildningen bör enligt kommittén såsom
hittills huvudsakligen anordnas som lokal utbildning medan viss introduktionsutbildning,
 årlig utbildning (särskild befälsutbildning) och
övrig utbildning bör anordnas som regionala och centrala kurser. För central
utbildning bör hemvärnets stridsskola utnyttjas för den mest kvalificerade
utbildningen, dvs. i första hand befälskurser av olika slag samt specialkurser
inom vissa områden, t. ex. det fria kriget och spräng- och mintj
änst.

På grund av driftvärnens storlek, organisation och uppgifter anser värnpliktskommittén
att formen för utbildningen inom driftvärnet bör fastställas
för varje driftvärn för sig efter samråd mellan försvarsområdesbefälhavare
och vederbörande driftvärnschef. Chefer inom driftvärnet bör dock ges
tillfälle att gå igenom driftvärnsledarkurser vid hemvärnets stridsskola.

Inom försvarsområdet leds utbildningen av försvarsområdesstabernas ordinarie
instruktörer (hemvärnsofficer och hemvärnsunderofficer), av tillfälligt
anställda instruktörer (fast anställt eller värnpliktigt befäl som har
godkänts som instruktörer av försvarsområdesbefälhavare) samt av hemvärnsbefäl
som visat sig lämpliga härför. Dessa senare utbildas f. n. vid
veckokurser vid hemvärnets stridsskola för att därefter som biträdande
hemvärnsinstruktörer inom ett avgränsat område (spräng- och mintjänst,
skjutning m. m.) biträda mer kvalificerade instruktörer. Värnpliktskommittén
anser att denna utbildning bör kompletteras med instruktörskurser
om två veckor vid hemvärnets stridsskola. Dessa kurser bör ge kompetens
att leda främst enskild utbildning och enklare förbandsutbildning vid hemvärnsområde.
 Efter genomgången kurs och lämplighetsprövning bör vederbörande
vid behov förordnas som hemvärnsinstruktör vid ett eller flera
hemvärnsområden. Kommittén föreslår att hemvärnsman som har förordnats
som hemvärnsinstruktör skall få särskilt årsarvode för sitt arbete.

Utbildning av värnpliktiga hemvärnsman

För de värnpliktiga hemvärnsmännen, dvs. uppskovsvärnpliktiga som vid
beredskap och krig är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnets förband, före -

Sammanfattning av värnpliklskommitténs förslag till utbildning inom hemvärnet

Introduktionsutbildning Årlig utbildning övrig utbildning

Befattning

Allmän in-tro duk-tionsut-bildning

Introduk-tionskur-ser för
befäl

Föreskri-ven ut-bildning

Särskild

befälsut-

bildning

Fortsatt

befälsut-

bildning

Special- Instruktörs-

utbildning utbildning

Kompletterings-

utbildning

6—8

tim.

1 eller 2
veckor

20 tim.
per år1

14 tim.
per år

Repe-

titions-

kurser

1 vecka

Special-

kurser

1 vecka

Kurser

för

hem-

värns-

in-

struk-

törer

2 veckor

Kurser

för

biträ-

dande

hem-

värns-

instruk-

törer

1 vecka

Militär

idrott

och

skytte,

för-

svars-upplys-ning
m. m.

Grund-läggan-de hem-värns-utbild-ning av
ej till-räckligt
utbildade

Hemvärnsman utan

befälsbefattning

X

—

X

—

—

X

—

X

X

X

Gruppchef

X

—

X

X

X

X

—

X

X

—

Stabsfurir

X

—

X

X

X

X

—

X

X

—

Plutonchef

X

X

X

X

X

X

X

X

X

—

Adjutant

X

X

X

X

X

X

X

X

X

—

Hemvärnschef

X

X

X

X

X

X

X

—

X

—

Kompanichef

X

X

X

X

X

X

X

—

X

—

Kretshemvärnschef

X

X

X

X

X

X

X

—

X

—

Chefer ur driftvärnet

X2

X

X2

X2

—

X2

X2

—

X2

—

1 Obligatorisk utbildning enligt kontrakt

2 Endast om vederbörande är kontrakterad hemvärnsman

tf*

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

48

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

ligger liksom för andra värnpliktiga lagstadgad skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning
i form av krigsförbandsövningar. Denna skyldighet utnyttjas
f. n. endast i ringa omfattning och för att fylla ut vakanser i förband
som skall göra krigsförbandsövning. Tjänstgöringen avser i dessa fall
inte vederbörandes uppgift i hemvärnet. De värnpliktiga hemvärnsmännen
får alltså utbildning för sina krigsuppgifter endast om de ansluter sig till
hemvärnets fredstida utbildning. Enligt värnpliktskommittén deltar f. n.
endast omkring 10 % av de uppskovsvärnpliktiga i denna utbildning, vilket
innebär att huvuddelen inte har övat vare sig vid de hemvärnsförband vid
vilka de skall tjänstgöra under krig eller på de uppgifter de skall lösa.
Många har inte heller utbildats med det vapen —- gevär —• som de tilldelas
vid beredskapstillstånd och krig.

Mot bakgrund av dessa förhållanden anser värnpliktskommittén att det
värnpliktiga hemvärnet i dag inte är skickat att lösa sina uppgifter i krig
och föreslår därför vissa åtgärder för att öka rekryteringen till det frivilliga
hemvärnet ur denna kategori. Förutom ökad informationsverksamhet
gentemot de uppskovsvärnpliktiga föreslår kommittén att särskilda företagshemvärn
i ökad utsträckning inrättas vid företag och myndigheter som
har uppskovsvärnpliktiga bland sina anställda. Utredningen har fått veta
att sådana företag och myndigheter över lag är villiga att medverka till detta
och att huvuddelen dessutom torde vara beredda att på olika sätt stödja
verksamheten.

I likhet med värnpliktig som krigsplaceras vid hemvärnet föreslås uppskovsvärnpliktig
som i fred ansluter sig till hemvärnet i fortsättningen inte
inkallas till krigsförbandsövning för att fylla ut vakanser i det övade förbandet.
 Möjlighet bör dock enligt värnpliktskommitténs uppfattning finnas
att med stöd av värnpliktslagen utbilda vederbörande för den befattning
inom krigsmakten som han placeras i om uppskovet hävs medan han befinner
sig i värnpliktsåldern. Tillsammans med de generella åtgärder som föreslås
för att förbättra rekryteringen till hemvärnet anser kommittén att ett
genomförande av nu redovisade förslag bör stimulera de uppskovsvärnpliktiga
till ökat frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning.

Verkan av de föreslagna åtgärderna är enligt värnpliktskommittén svår
att bedöma, eftersom den är beroende av bl. a. relativt omfattande medverkan
från myndigheter, företag och enskilda och av att ytterligare ekonomiska
och personella resurser blir tillgängliga. Om det efter ett antal
år skulle visa sig att resultatet inte blir tillfredsställande anser kommittén
det nödvändigt att ta upp frågan om obligatorisk hemvärnsutbildning i fred
för de uppskovsvärnpliktiga till förnyad prövning. Kommittén lämnar två
alternativ rörande omfattningen av en sådan obligatorisk utbildning som i
princip motsvarar den som åläggs frivilliga hemvärnsmän. Det ena som
överslagsmässigt beräknas kosta 8,8 milj. kr. för år när utbildningen är
fullt utbyggd, innebär att de uppskovsvärnpliktiga skall övas 2—4 dagar

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

varje år. Det andra beräknas kosta 4,5 milj. kr. för år och innebär att 65 %
av dem övas endast vart fjärde år.

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet har till syfte bl. a. att väcka, tillvarata
och utveckla försvarsintresset hos den manliga ungdomen, att förbereda
den kommande värnpliktstjänstgöringen, att ge upplysning om yrkesverksamhet
inom försvaret och att ge ungdomen en värdefull fritidssysselsättning.
 Värnpliktslcommittén anser att detta stämmer väl överens
med den målsättning för ungdomsverksamheten inom de övriga frivilliga
försvarsorganisationerna som har föreslagits i delbetänkandet Frivilligförsvaret
1. Hemvärnets ungdomsverksamhet anses även i fortsättningen böra
bedrivas med i stort samma målsättning som nu. Den gränsdragning som
tillämpas mellan hemvärnets och Centralförbundets för befälsutbildning
ungdomsverksamhet och som innebär att hemvärnet i princip svarar för
verksamhet av allmänt lantmilitär karaktär, medan övriga organisationer
ägnar sig åt verksamhet som inte förekommer inom hemvärnet, anser
kommittén lämplig.

Enligt nuvarande indelning räknas till hemvärnsungdom dels hemvärnsrekryter,
 som under anställningsåret skall fylla minst 15 år, dels hemvärnsmän
intill det kalenderår då de fyller 19 år eller intill den tidpunkt då de
påbörjar värnpliktstjänstgöring. Värnpliktskommittén anser att benämningen
hemvärnsungdom i fortsättningen bör användas som ett sammanfattande
begrepp för deltagarna i hemvärnets ungdomsutbildning. Hemvärnsungdom
bör enligt kommitténs uppfattning inte placeras i stridande
befallningar i hemvärnsförband utan i krig användas som ordonnanser o. d.
Tidigast det år ungdomarna fyller 18 år bör de få teckna kontrakt som
hemvärnsmän under förutsättning att de då har genomgått viss grundläggande
utbildning.

Beträffande utbildningens innehåll och genomförande anser värnpliktskommittén
att nuvarande principer i stort bör tillämpas. Detta innebär att
utbildningen förutom specialkurser bör omfatta hemvärnsrekrytskola om
minst 100 timmar fördelade på två skeden, hemvärnssoldatskola om minst
150 timmar fördelade på tre skeden samt hemvärnsbefälsskola om minst 100
timmar fördelade på två skeden. Ungdomsutbildningen inom hemvärnet föreslås
i högre grad än nu samordnas med den som bedrivs inom övriga frivilliga
försvarsorganisationer. Hemvärnsungdom bör därvid få tillgodoräkna
sig kurser som har genomgåtts i annan organisations regi och omvänt. Kommittén
föreslår att likartade bestämmelser för antagning, utrustning och
förmåner m. m. utfärdas för denna verksamhet och pekar samtidigt på
vikten av att undvika en inte önskvärd konkurrens mellan olika organisationer.

Omfattningen av hemvärnets ungdomsverksamhet har hittills begränsats
bl. a. av bristen på ungdomsledare. För att stimulera verksamheten föreslås
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 18

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

att särskilt arvode skall utgå till ungdomsledare. Kommittén bedömer att
hemvärnets stödorganisationer bör finna det angeläget att lämna ekonomiskt
och annat bistånd till ungdomsarbetet.

Förmåner till hemvärnsmän

Nuvarande förmåner för hemvärnets personal regleras i huvudsak genom
hemvärnskungörelsen. Med stöd av denna åtnjuter hemvärnsmän i det
allmänna hemvärnet under tjänstgöring i utbildningssyfte fri inkvartering
och resa samt, under vissa förutsättningar, fri förplägnad. Om tjänstgöringen
omfattar minst tre dagar i följd med i genomsnitt minst åtta timmar
varje dag utgår traktamente med tolv kr. för dag under högst 14 dagar för
kalenderår. Före det år hemvärnsmannen fyller 20 år utgör traktamentet
dock sex kr. för dag och utgår endast om även äldre hemvärnsmän deltar i
övningen. Hemvärnsmän som fullgör sådan efterspanings-, bevaknings- eller
handräckningstjänst som har påkallats av militär eller civil myndighet
åtnjuter förutom fri inkvartering och förplägnad traktamente med tolv eller
sex kr. för dygn beroende på tjänstgöringens varaktighet.

Utöver dessa förmåner, som är skattefria, utgår årliga avoden i enlighet
med följande sammanställning.

Befattning

Årsarvode kr.

Anmärkning

Kretsliemvärnschef

300

Hemvärnschef

600

Hemvärnsområde med
högst 100 hemvärnsmän

Hemvärnschef

900

Hemvärnsområde med
mer än 100 hemvärnsmän

Hemvärnskompanichef

300

Adjutant till hemvärnschef

300

I driftvärnet fullgörs tjänstgöringen vanligtvis på arbetstid och betraktas
närmast som en arbetsuppgift i anställningen. Frivilligförmåner i vanlig
bemärkelse utgår därför inte. I vissa fall kan dock fri inkvartering och
förplägnad samt resekostnadsersättning utgå enligt samma grunder som
gäller för det allmänna hemvärnet.

Vid skadefall och sjukdom som inträffar under tjänstgöring erhåller
hemvärnspersonal ersättning m. m. enligt militärersättningsförordningen
(1950: 261), som i princip motsvarar lagen om yrkesskadeförsäkring i civil
verksamhet. Vid föreskriven tjänstgöring i utbildningssyfte som omfattar
minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag åtnjuter hemvärnspersonal
försäkringsskydd enligt kungörelsen (1963:243) angående
grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl.

I delbetänkandet Frivilligförsvaret 1 har värnpliktskommittén föreslå -

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

git förbättringar av de förmåner som utgår till annan frivilligpersonal
än hemvärnsmän. Kommittén anser att de omständigheter som har utgjort
bakgrund till dessa förslag även gäller beträffande hemvärnets personal
och pekar därvid på de ökade krav som bör ställas på hemvärnsmännens
kompetens och utbildning. Till detta kommer enligt kommittén att frivilliga
insatser i princip bör ha samma värde oberoende av de frivilligas kön, placering
eller uppgifter inom totalförsvaret. Detta bör enligt kommittén särskilt
gälla familje- och efterlevandeskydd. Sådant skydd bör tillkomma all
frivillig personal.

Det förmånssystem för hemvärnets personal som värnpliktskommittén
föreslår grundas i huvudsak på nuvarande system. Beträffande driftvärnet
har några ändringar av förmånsförhållandena i princip inte ansetts påkallade.

Enligt hemvärnskungörelsen kan hemvärnsmän i vissa fall få traktamente
vid tjänstgöring i utbildningssyfte. I praktiken har denna förmån kunnat
utgå endast under kurser vid hemvärnets stridsskola eftersom annan utbildning
normalt omfattar enstaka dag eller del av dag och alltså inte pågår
under så lång tid att den ger rätt till traktamente. För personal i övriga
frivilligorganisationer har värnpliktskommittén föreslagit att traktamente
skall kunna utgå dels vid veckoslutskurser, vilket innebär att rätt till traktamente
föreslås uppstå vid tjänstgöring om minst två dagar i följd i stället
för som nu minst tre dagar, dels —- för viss personal — vid tjänstgöring
under enstaka dag. För att hemvärnets personal skall kunna komma i åtnjutande
av samma förbättring föreslår kommittén att hemvärnsmän i det
allmänna hemvärnet under föreskriven årlig utbildning skall kunna få
traktamente även om utbildningen endast omfattar enstaka dag. Övrig
utbildning anses dock böra pågå under minst två dagar för att rätt till
traktamente skall uppstå. Traktamente föreslås utgå oförändrat med tolv kr.
för dag som omfattar minst åtta timmars tjänstgöring och bör kunna åtnjutas
av samtliga hemvärnsmän oavsett ålder. Beträffande de förmåner
som utgår vid hemvärnsmans deltagande i efterspanings-, bevaknings- och
bandräckningstjänst anser kommittén att nuvarande bestämmelser bör gälla
även i fortsättningen.

Värnpliktskommittén har föreslagit att tjänstgöringspremie vid avtalsenlig
repetitionsutbildning skall kunna utgå till A- och B-personal i andra
frivilliga försvarsorganisationer än hemvärnet. Eftersom hemvärnsmännen
enligt kontrakt är skyldiga att i utbildningssyfte fullgöra tjänstgöring som
kan jämföras med denna repetitionsutbildning, föreslås även hemvärnsmännen
få motsvarande premie. Enligt kommitténs mening skulle detta även
stimulera hemvärnsmännen att i större omfattning än nu fullgöra den
föreskrivna årliga tjänstgöringsskyldigheten. Tjänstgöringspremie föreslås
utgå med 50 kr. till hemvärnsmän som under aktuellt utbildningsår har
fullgjort 20 timmars föreskriven utbildning. För hemvärnsbefäl som utöver

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

dessa 20 timmar har fullgjort även särskild befälsutbildning om 14 timmar
bör premien utgöra 85 kr.

De ökade krav som ett genomförande av värnpliktskommitténs förslag
kommer att ställa på främst hemvärnsbefälets utbildning och kompetens
bör enligt kommitténs mening motsvaras av förbättringar av förmånsvillkoren
på samma sätt som har föreslagits beträffande övriga frivilligorganisationer.
 Föreslagna utbildningspremier för hemvärnet framgår av följande
sammanställning.

Kurs

Kursen ingår i

Kurstid i
timmar

Premiebe-lopp kr.1

Introduktionskurser för hem-värnsbefäl:

Plutonchef

Introduktionsutbild-

ning

40 (80)

300 (600)

Adjutant

40

300

Kompanichef

40 (80)

300 (600)

Hemvärnschef

40 (80)

300 (600)

Kretshem värnschef

40 (80)

300 (600)

Repetitionskurs för hemvärns-

övrig utbildning

40

300

befäl

Specialkurs

Övrig utbildning

40

300

Instruktörskurs för utbildning
till:

Biträdande hemvärnsinstruktör

40

300

Hem värnsinstruktör

80

600

1 Belopp inom parentes premiebclopp vid kurstid om 80 timmar

Värnpliktskommittén förutsätter att såväl tjänstgöringspremier som utbildningspremier
skall vara skattefria.

Kommittén har tidigare föreslagit en väsentligt vidgad rätt till familjebidragsförmåner
för annan frivilligpersonal än hemvärnsmän med motiveringen
att denna personal frivilligt tas i anspråk för uppgifter som liknar
de värnpliktigas och utförs under liknande förhållanden. Detta gäller enligt
kommittén även hemvärnets personal. Med hänsyn till att den föreskrivna
utbildningen inom hemvärnet regelmässigt förläggs till annan tid än arbetstid
och det därigenom inte uppstår någon förlust av inkomst anses behov
av familjebidrag föreligga endast i ringa omfattning under s. k. årlig utbildning.
 Däremot kan ekonomiska omständigheter avhålla vederbörande från
att delta i längre kurser. Hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet bör därför
enligt kommitténs mening ha rätt till familjebidrag vid deltagande i utbildning
om minst fem dagar i följd.

Beträffande hemvärnsmännens försäkringsskydd anser värnpliktskommittén
att deras rätt till grupplivförsäkring bör utvidgas att gälla under all
tjänstgöring oberoende av dennas varaktighet samt att den begravningshjälp
som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen kan utgå till efterlevande

53

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

till värnpliktiga bör avse även hemvärnsmän. I likhet med vad kommittén
bär föreslagit för övriga kategorier frivilligpersonal anses reseförmåner för
hemvärnsmän vid in- och utryckning till utbildning i princip böra utgå enligt
bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Värnpliktskommittén finner det anmärkningsvärt att hemvärnsmän till
skillnad från annan frivilligpersonal inte genom någon form av kollektiv
olycksfallsförsäkring är ekonomiskt skyddad för följder av olycksfall som
inträffar under tjänstgöring. Det skydd som kan erhållas genom tillämpning
av militärersättningsförordningen är enligt kommittén ofta otillräckligt.
 Kommittén förordar därför att alla möjligheter att ge hemvärnsmännen
och deras familjer ett ytterligare skydd prövas.

För driftvärnets personal anser värnpliktskommittén att speciella förmåner
inte bör utgå, eftersom tjänstgöringen i princip fullgörs under arbetstid.
 Vid tjänstgöring på fritid bör driftvärnsman dock jämställas med hemvärnsman
i det allmänna hemvärnet och i princip åtnjuta motsvarande förmåner.
 Dessutom bör utbildningspremie kunna utgå även i driftvärnet till
personal som genomgår introduktionskurs för befäl och instruktörskurs.

Vid tjänstgöring i utbildningssyfte utanför stationeringsorten får personal
i postverkets driftvärn förutom kost och logi även ett visst traktamente.
Kommittén anser att ett sådant traktamente bör utgå även till personal vid
andra driftvärn.

Som tidigare har nämnts utgår i vissa fall årsarvoden till hemvärnsbefäl.
Med hänsyn till omfattningen av det arbete som är förenat med dessa uppdrag
anser kommittén det rimligt att vissa arvoden höjs, beträffande kretsvärnschef
från 300 kr. till 1 000 kr. för år och beträffande hemvärnschef
från 600 respektive 900 kr. till 800 respektive 1 200 kr. för år. Dessutom
föreslår kommittén att arvoden om 300 kr. för år skall utgå till ställföreträdande
hemvärnschef, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare, varvid
arvodet till hemvärnsinstruktör skall anses utgöra ersättning för fullgjord
instruktörsverksamhet om 15 limmar. För överskjutande tid bör enligt kommittén
ersättning utgå enligt de bestämmelser som gäller för övriga instruktörer
inom frivillig försvarsutbildning.

Enligl värnpliktskommitténs beräkningar kommer riksstatsanslagen till
hemvärnet att behöva ökas med 7 775 000 kr. om här redovisade förslag
genomförs. En närmare redovisning av kostnadsberäkningen framgår av
följande sammanställning (intagen på s. 54). Sammanställningen redovisar
dock inte kostnaderna för en enligt kommittén nödvändig förstärkning av
personalresurserna vid försvarsområdesstaberna, hemvärnsstaben och hemvärnets
stridsskola i samband med övergång till de nya systemen.

Värnpliktskommittén föreslår att man börjar gå över till det nya utbildningssystemet
för hemvärnet den 1 juli 1970. En övergångsperiod om något
eller några år anses nödvändig innan systemet kan vara fullt genomfört.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Anslag

Anvisat

1969/701

Förmåner

Beräknad

kostnads-

ökning

Förslag
till stats-bidrag

Hemvärnet: Förvaltnings-kostnader

3 041 000

Höjda arvoden

Nya arvoden
Ersättning till re-kryteringskonsulenter

345 000
450 000

100 000

Hemvärnet: Övningar

5 000 000

Ökad utbildning
Traktamenten och
resor

Familjebidrag

Premier

895 000

1 500 000

1 825 000
100 000

3 455 000

3 936 000

Hemvärnet: Intendentur-materiel m. m.

Hemvärnet: Tygmateriel in. m.

2 000 000

7 460 000

6 880 000

11 880 000

2 000 000

7 460 000

17 501 000

25 276 000

1 Inklusive medel anvisade under anslagen Armén: Förband med särskild budget och Marinen:
Förband med särskild budget

Remissyttranden

Allmänna synpunkter

Samtliga remissinstanser ansluter sig till principerna i värnpliktskommitténs
förslag om hemvärnet. I de enskilda frågorna förekommer dock
vissa avvikande meningar.

Hemvärnets uppgifter och organisation

Den redogörelse värnpliktskommittén lämnar för hemvärnets nuvarande
organisation och verksamhet vitsordas av de myndigheter
som har yttrat sig i frågan. Förutvarande försvarets fabriksverk
framhåller dock att utbildningen inom fabriksverkets driftvärn, till skillnad
från vad som är fallet vid de flesta andra driftvärn, sker på deltagarnas fritid.
 Orsaken härtill är enligt fabriksverket att deltagarna i utbildningen i
stor utsträckning är personal som inte ntan allvarliga men för produktionen
kan frigöras från ordinarie verksamhet. Rikshemvärnschefen vill för
sin del framhålla hemvärnets fredstida betydelse som en del av kommunernas
katastrofberedskap.

Kommitténs uppfattning om den frivilliga rekryteringen
till hemvärnet och den särställning inom krigsmakten som hemvärnet
till följd härav har, delas av samtliga remissinstanser som har yttrat
sig i frågan.

I fråga om de ytterligare uppgifter som enligt värnpliktskommitténs
förslag skall kunna åläggas hemvärnet anser överbefälhavaren

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

att behovet av liemvärn för sådana ändamål måste vägas mot tillgången
på hemvärn för ordinarie uppgifter. Militärbefälhavare bör enligt överbefälhavarens
mening besluta i sådana frågor efter förslag från försvarsområdesbefälhavare.
 Rikshemvärnschefen anför liknande synpunkter i denna
fråga och anser beträffande utnyttjande av hemvärnsmän i det fria kriget
att sådana insatser i de flesta fall måste bli begränsade till tid och rum med
hänsyn till de stora krav som insatserna ställer på personal och enheter.
Den målsättning som kommittén anger kan dock enligt rikshemvärnschefen
från psykologisk synpunkt vara synnerligen värdefull för hemvärnet.

Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Centralförbundet för befälsutbildning
anser att frågan om hemvärnets ställning inom
krigsmakten bör prövas ingående. Enligt centralförbundet bör man
i samband därmed även överväga att ge alla frivilliga försvarsorganisationer
en gemensam företrädare — en frivilliginspektör — inom högkvarteret.
Eventuellt kan rikshemvärnschefen efter förstärkning av hemvärnsstaben
fungera som en sådan. Rikshemvärnschefen vill inte motsätta sig en prövning
av hemvärnets ställning inom krigsmakten, överbefälhavaren och övriga
remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser att nuvarande organisation
och lydnadsförhållanden i stort sett är lämpliga och bör bestå även
i framtiden.

Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna ålägga statliga myndigheter och
företag att inrätta driftvärn stöds av samtliga remissinstanser som har yttrat
sig i frågan. Förutvarande försvarets fabriksverk finner det dock önskvärt
att sådant beslut fattas först efter hörande av vederbörande myndighet
eller verk.

Den av värnpliktskommittén förordade översynen av indelningen i hemvärnsområden
och hemvärnskretsar bör enligt Svenska röda korset ske med
stor varsamhet. Rikshemvärnschefen pekar på att denna indelning redan
nu är föremål för en fortlöpande översyn varvid de av kommittén påtalade
förhållandena beaktas. Någon allmän översyn anses därför inte behövas.
Denna uppfattning delas av Hemvärnets centrala förtroendenämnd.

Behovet av hemvärn

Värnpliktskommitténs beräkning av det framtida behovet av hemvärn
ifrågasätts av civilbefälhavaren i Södra civilområdet med motiveringen att
det kan diskuteras om hemvärnet skall dimensioneras eller ges uppgifter
för ett föga sannolikt — om än möjligt — anfall mot Sverige, där förtvarningstiden
är så kort att hemvärnet och förband som ännu inte har
mobiliserats får ta »första stöten». Detta gäller särskilt vid konkurrens
om personal mellan olika totalförsvarsgrenar.

Civilförsvarsstgrelsen anser att hemvärnets behov av personal inom olika
regioner bör preciseras så snart som möjligt för att ge möjlighet till en ra -

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

tionell personalplanering inom totalförsvarets civila sektor. Målet för rekrytering
på frivillighetens väg bör enligt styrelsen inte sättas högre än som
är rimligt med hänsyn till andra intressenters behov av personal.

Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän

Värnpliktskommitténs förslag till generella åtgärder för att förbättra
re kryteringen av frivilliga hemvärnsmän biträds av det stora
flertalet remissinstanser. Statens järnvägar och Sydsvenska Kraft AB
är dock tveksamma om möjligheterna att beträffande driftvärnet över
huvud taget uppnå önskat resultat härvidlag. Beredskapsnämnden för
psykologiskt försvar understryker att den intensifierade upplysningsverksamhet
som kommittén föreslår bör avse alla delar av totalförsvaret.
Svenska arbetsgivareföreningen framhåller att de för rekryteringen ansvariga
så tidigt som möjligt bör ta kontakt med vederbörande företagsledning
om företagets medverkan är önskvärd i samband med en rekryteringskampanj.

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan vitsordar vikten av
att hemvärnet tillförs modern utrustning och understryker den rekryteringsfrämjande
effekten härav. Enligt riksbemvärnschefen bör en utökad
anskaffning främst inriktas på beklädnadspersedlar av olika slag samt
närpansarvärnsvapen.

Chefen för armén uppger att han avser att närmare undersöka hur hemvärnets
personal och övrig avtalsbunden personal skall kunna få bättre fältutrustning
och uniformer för utbildning.

Arbetsmarknadsstyrelsen säger sig vilja undersöka möjligheterna att utöka
den information om totalförsvaret som lämnas inför utträde ur värnpliktsåldern.
 Civilförsvarsstyrelsen framhåller att denna information bör
präglas av största möjliga objektivitet. Båda dessa myndigheter påpekar
dessutom att antalet värnpliktiga i aktuell ålder under de närmaste åren
kommer att minska. Värnpliktskommitténs uppfattning om vikten av att
minska behovet av rekrytering till hemvärnet genom att minska antalet
avgångar accentueras därför ytterligare.

Värnpliktskommitténs förslag att hemvärnet skall ges tillfälle att rekrytera
bland värnpliktiga som ställs till civila myndigheters förfogande för
krigsplacering innan fördelning sker inom totalförsvaret i övrigt avstyrks
av civilförsvarsstyrelsen med motivering att rekryteringsunderlaget även
för det civila försvaret är underdimensionerat. Samtliga remissinstanser som
har yttrat sig i frågan delar kommitténs uppfattning att värnpliktiga som
efter frivilligt åtagande har krigsplacerats i hemvärnet skall vara befriade
från eventuellt återstående tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen.

Värnpliktskommitténs förslag om försöksvis anställning av
rekryteringskonsulenter stöds av överbefälhavaren, chefen för

57

Kungl. Maj.ts proposition nr iS år 1970

armén, rikshemvärnschefen, Centralförbundet för befälsutbildning, Svenska
röda korset, Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Hemvärnsbefålets
riksförbund. Överbefälhavaren och Hemvärnets centrala förtroendenämnd
anser att konsulenterna bör placeras enligt arméchefens och rikshemvärnschefens
bestämmande. Dessa myndigheter anser att konsulenterna
böi placeras vid hemvärnsstaben, Stockholms försvarsområdesstab och
Övre Norrlands militärområdesstab. Hemvärnsbefålets riksförbund vill för
sin del förorda att fyra konsulenter anställs, varvid tre bör placeras vid
försvai sområdesstaber med anknytning till storstadsregionerna. Centralförbundet
för befälsutbildning och Svenska röda korset hävdar med stöd
från överbefälhavaren att de föreslagna rekryteringskonsulenternas arbete
bör avse rekryteringen till samtliga frivilliga försvarsorganisationer. Försvarets
rationaliseringsinstitut anser att värvningskampanjer ofta leder
till registrering av personer som lätt tröttnar och lämnar verksamheten.
Institutet tvekar därför om värdet av rekryteringskonsulenter. Om det
skulle bedömas angeläget att införa sådana konsulenter i organisationen
anser institutet att dessa bör placeras i försvarsområdesstaber och utgöras
av pensionerade officerare eller underofficerare i arvodestjänst. Kostnaden
föl tre sådana beräknar institutet till hälften av vad kommittén uppger.
Även försvarets civilförvaltning ifrågasätter lämpligheten av att anställa
rekryteringskonsulenter. Enligt civilförvaltningen förefaller det mera ändamålsenligt
att ställa medel för rekryteringsverksamhet till försvars- eller
armcslabschefens förfogande för att utnyttjas i samråd med rikshemvärnschefen.
 Därvid skulle personer med kunskap om modern informationsteknik
i mån av behov kunna anlitas och en samordning kunna ske mellan
hemvärnet och frivilligorganisalionerna i fråga om rekryteringsverksamlieten.

Chefen för armén hävdar att försvarsområdesbefälhavarna bör samarbeta
med värnpliktskontoren för att få uppgift om personal som är lämplig
för akliva uppsökande rekryteringsåtgärder. Civilförsvarsstyrelsen anser
att hemvärnets rekrytering skulle gagnas om dessa uppgifter även avser
personal som har tilldelats annan totalförsvarsmyndighet men bedöms kunna
förena beredskapstjänst i denna myndighet med tjänst som frivillig
hemvärnsman. Liknande synpunkter framförs av civilbefälhavaren i Södra
civilområdet. Civilförsvarsstyrelsen framhåller dock att bestämmelser om
möjligheter att förena olika slag av beredskapstjänst i så fall bör utfärdas.

Om de av värnpliktskommittén föreslagna åtgärderna för att förbättra
rekryteringen inte ger önskat resultat anser försvarets rationaliseringsinstitut
att man bör pröva möjligheten att erbjuda grundutbildade värnpliktiga
över 35 år att slippa återstående repetitionsövning mot att de frivilligt
ansluter sig till hemvärnet och genomför konlraktsenlig tjänstgöring.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Utbildning av frivilliga liemvärnsmän

Den av värnpliktskommittén föreslagna utbildningen av frivilliga
hemvärns män möter inga principiella invändningar från
remissmyndigheternas sida. Överbefälhavaren anser att förslagen är väl
avvägda och får därvid stöd av rikshemvärnschefen, Hemvärnets centrala
förtroendenämnd och Hemvärnsbefälets riksförbund. Svenska röda korset
anser dock att kommittén inte i erforderlig grad har berört behovet av
sjukvårdsutbildning och utbildning i internationella konventioner. Civilbefälhavaren
i Nedre Norrlands civilområde anser att utbildningen av befäl
bör breddas till att avse även utbildning i civil försvarsverksamhet.

Beträffande utbildningen inom driftvärnet anför postverket,
 televerket och statens järnvägar att den föreslagna driftvärnsledarkursen
vid hemvärnets stridsskola lämpligen bör anordnas i vederbörande
verks egen regi. Statens vattenfallsverk anser att ökad driftvärnsutbildning
vid verket inte är möjlig på grund av de fortlöpande rationaliseringarna vid
verkets anläggningar. Verket anser dessutom i likhet med televerket att
myndigheten själv bör fastställa utbildningens omfattning — enligt vattenfallsverket
i samråd mellan försvarsområdesbefälhavare och vederbörande
driftvärnschef.

Utbildning av värnpliktiga liemvärnsmän

Remissinstanserna vitsordar över lag behovet av ökad utbildning för de
värnpliktiga hemvärnsmännen men är tveksamma beträffande möjligheterna
att i önskvärd omfattning stimulera de uppskovsvärnpliktiga till frivillig
utbildning, överbefälhavaren anser dock att det föreslagna systemet bör prövas
men att man bör överväga någon form av obligatorium om resultat inte
blir tillfredsställande. Även rikshemvärnschef en är osäker om kommitténs
förslag kommer att ge avsedd effekt och framhåller dessutom att den föreslagna
obligatoriska utbildningen för uppskovsvärnpliktiga på grund av
kostnaderna och belastningen på utbildningsorganisationen f. n. inte torde
kunna genomföras. Med hänsyn härtill anser rikshemvärnschefen att ett
system med mönstringsövning en dag vart fjärde år för vissa uppskovsvärnpliktiga
bör undersökas närmare. Denna lösning förordar även postverket.

Svenska arbetsgivareföreningen finner det inte oskäligt att berörd personal
åläggs samma utbildning som krävs av frivilliga liemvärnsmän men
anser att utbildningen till en början bör begränsas till vart tredje eller
fjärde år. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser att obligatorisk
utbildning kan försvåra rekryteringen till andra delar av totalförsvaret,
 medan civilförsvarsstyrelsen, statens järnvägar och statens vägverk
menar att ökad utbildning inte kan uppnås utan att någon form av obligatorium
införs enligt de riktlinjer som kommittén föreslår. Civilförsvars stp -

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

relsen förutsätter dock att civilförsvarets uppskovsvärnpliktiga inte räknas
in i berörd personal.

Sydsvenska Kraft AB anser att det vore olyckligt för den frivilliga rekryteringen
att vid en eventuell obligatorisk utbildning av uppskovsvärnpliktiga
utbilda dessa tillsammans med frivilliga hemvärnsmän. Bolaget anser att
sådan utbildning bör ske i militär regi enligt samma grunder som all annan
obligatorisk utbildning inom krigsmakten. Härav föranledda kostnader
bör helt gäldas av krigsmaktens ordinarie anslag.

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet

Vad värnpliktskommittén anför om ungdomsutbildningen inom hemvärnet
biträds helt av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Rikshemvärnschefen
ifrågasätter dock om inte möjligheterna till samordning
mellan hemvärnets ungdomsverksamhet och den ordinarie värnpliktsutbildningen
bör undersökas. Överbefälhavaren säger sig komma att utarbeta
de särskilda föreskrifter om samordningen mellan hemvärnets och övriga
frivilliga försvarsorganisationers ungdomsverksamhet som kan komma
att behövas.

Förmåner till hemvärnsmän

Den föreslagna förbättringen av förmånssystemet inom
hemvärnet betecknas av försvarets civilförvaltning som ändamålsenlig
och synnerligen angelägen. Rikshemvärnschefen bedömer att den kommer
att stimulera rekrytering och övningsverksamhet. Även de övriga remissinstanser
som har yttrat sig om förmånssystemet tillstyrker i allt väsentligt
de föreslagna förbättringarna. I fråga om detaljerna förekommer dock
vissa avvikande uppfattningar. Försvarets rationaliseringsinstitut anser
att kommittén inte tillräckligt har beaktat de administrativa konsekvenserna
av sitt förslag och menar att det finns skäl att pröva möjligheterna
till en förenkling av rutinerna, t. ex. genom att föra samman utbetalningarna
i lämpliga terminer.

Rikshemvärnschefen anser att kommitténs förslag att traktamente skall
kunna utgå till hemvärnsmän i allmänna hemvärnet under föreskriven
utbildning som omfattar enstaka dag om minst åtta timmar kan ge upphov
till ett överdrivet timräknande, eftersom många endagsövningar hittills har
omfattat endast fem—sex timmar. Förslaget anses dessutom föranleda ökat
administrativt arbete. Rikshemvärnschefen föreslår därför att detta traktamente
skall slopas och förordar i stället att den föreslagna årliga tjänstgöringspremien
för fullgjorda 20 respektive 34 timmar höjs till 75 respektive
110 kr., vilket motsvarar de av kommittén föreslagna premierna ökade med
två dagtraktamenten. Någon kostnadsökning beräknas inte uppstå därigenom.
 Civilbefälhavaren i Södra civilområdet anser att traktamente alltid

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

bör utgå vid utbildning, inklusive specialutbildning, även om den omfattar
enstaka dag.

De föreslagna utbildningspremierna för allmänna
hemvärnet har inte föranlett någon erinran från remissinstansernas
sida. Svenska röda korset och Riksförbundet Sveriges lottakårer anser dock
att de utbildningspremier som värnpliktskommittén tidigare har föreslagit
beträffande övriga frivilligorganisationer bör höjas så att de kommer i nivå
med vad som nu föreslås beträffande hemvärnet.

Kommitténs förslag att rätt till familjebidrag bör komma i fråga
endast vid deltagande i övningar om minst fem dagar biträds av försvarets
civilförvaltning som hävdar att familjebidragssystemet inte är avpassat för
korttidstjänstgöring och att det därför från praktisk synpunkt är angeläget
att sådant bidrag inte utgår för tjänstgöring under en eller ett par dagar.
Rikshemvärnschefen påpekar att kommittén tidigare har föreslagit att
familjebidrag skall kunna utgå till personal som deltar i föreskriven repetitionsutbildning
för B-personal oberoende av utbildningens längd. Eftersom
viss B-personal tjänstgör i hemvärnet i samband med sådan utbildning kommer
olikheter i rätten till familjebidrag att uppstå. Rikshemvärnschefen
anser att all personal som tjänstgör inom hemvärnet skall ha lika rätt till
denna förmån. Kommitténs förslag beträffande hemvärnsmän bör därvid
tjäna som förebild.

Beträffande hemvärnsmännens försäkringsskydd vitsordar
bl. a. rikshemvärnschefen, försvarets civilförvaltning, civilbefälhavaren
i Södra civilområdet, Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Hemvärnsbcfälets
riksförbund behovet av ett ökat skydd i form av olycksfallsförsäkring.
 Det stora flertalet remissinstanser anser att detta skydd bör
kompletteras efter samma grunder som för värnpliktig personal.

I fråga om arvodena för uppdrag inom hemvärnet anser
rikshemvärnschefen att ett mindre arvode bör övervägas även till kretshemvärnschefs
ställföreträdare och adjutant. Däremot bör det föreslagna
arvodet till hemvärnsinstruktör enligt rikshemvärnschefens mening slopas
eftersom det inte är motiverat att ersättning för 15 timmars instruktörsverksamhet
skall utgå med ett belopp som motsvarar en ersättning av 20 kr.
för timme medan tjänstgöring därutöver skall ersättas enligt de normer som
gäller för övriga instruktörer inom de frivilliga försvarsorganisationerna,
f. n. 22 kr. för timme. Rikshemvärnschefen föreslår därför att hemvärnsinstruktörernas
ersättning helt regleras enligt dessa normer. Centralförbundet
för befälsutbildning framhåller att arvode bör utgå även till förbundets
ungdomsledare och anser i likhet med Svenska röda korset och Riksförbundet
Sveriges lottakårer att de funktionärsarvoden som tidigare har föreslagits
för dessa organisationer skall höjas till paritet med vad som nu föreslås
beträffande hemvärnet.

Värnpliktskommitténs uppfattning om förmåner till drift -

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

värnspersonal biträds av postverket och televerket, även om televerket
vill förorda att tjänstgöringen i driftvärnet helt skall jämställas med
ordinarie tjänstgöring varvid ekonomiska förmåner, inklusive kostnadsersättningsförmåner
enligt allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa
andra tjänstemän och allmänt resereglemente, bör utgå utan inskränkning.
Statens järnvägar anser att det föreslagna traktamentet till personal i driftvärnet
bör föreskrivas i vederbörlig författning.

Statens vattenfallsverk, som också ansluter sig till förslaget om traktamente,
 anser att kostnaden för detta bör betalas från fjärde huvudtiteln.
Vattenfallsverket anser dessutom att de föreslagna utbildningspremierna
inom det allmänna hemvärnet bör kunna utgå även till driftvärnets personal.
Förutvarande försvarets fabriksverk menar att kostnader för traktamenten
och premier inte skall belasta fabriksverkets produkter och förutsätter därför
att dessa förmåner betalas från hemvärnets anslag till övningar. Sydsvenska
Kraft AB anser att en särskild utredning bör undersöka om de
ökade kostnader som ett genomförande av kommitténs förslag för med sig
skall bestridas helt eller delvis av medel som står till rikshemvärnschefens
förfogande. Televerket anser att driftvärnsverksamheten vid statliga verk
helt bör bekostas av medel som anvisas av vederbörligt verk. Frågan om
vem som skall betala totalförsvarsinriktade prestationer i övrigt bör prövas
särskilt.

Personalförstärkningar m. m.

Hemvärnsbefälets riksförbund och rikshemvärnschefen anser att en förstärkning
av personalresurserna vid försvarsområdesstaberna, hemvärnsstaben
och hemvärnets stridsskola är en avgörande förutsättning för genomförande
av kommitténs förslag. Rikshemvärnschefen föreslår att två arvodestjänster
för pensionerad officer skall tillkomma vid hemvärnsstaben
samt en arvodestjänst för pensionerad officer och en tjänst för biträde
vid hemvärnets stridsskola. Dessutom bör enligt rikshemvärnschefens
mening tio av de arvodestjänster för hemvärnsinstruktörer med placering
vid för svar sområdesstaber som militära tjänstgöringsåldersutredningen har
föreslagit i sitt betänkande (SOU 1969: 33) inrättas utan att beslut med
anledning av betänkandet i övrigt avvaktas. Kostnaderna för de tjänster
som föreslås vid hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola kan enligt
rikshemvärnschefens mening rymmas inom den medelsram som kommittén
har angett, medan kostnaderna för hemvärnsinstruktörerna bör bestridas
från medel som avses för frivillig tjänstgöring inom armén.

De av rikshemvärnschefen föreslagna personalförstärkningarna biträds
av överbefälhavaren, chefen för armén, Hemvärnets centrala förtroendenämnd
och Statstjänstemännens riksförbund. Även försvarets rationaliseringsinstitut
stöder förslaget såvitt avser hemvärnsstaben och hemvärnets
stridsskola. Beträffande förstärkning av försvarsområdesstaberna påpekar

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

institutet att försök pågår beträffande samordning av stabs- och förvaltningstjänsten
vid försvarsområdesstab och regementsstab. Beslut i denna
fråga anses därför böra anstå till dess erfarenhet vunnits från försöken.
Institutet kan däremot tänka sig att några av de officerare som kommenderas
till hemvärnets stridsskola byts ut mot arvodestjänster för truppförvaltare,
 vilket skulle förbättra utbildningsläget vid berörda truppförband.

Chefen för armén anmäler behov av en ny tjänst för officer i arvodestjänst
vid arméstaben med anledning av de ytterligare uppgifter som kommitténs
förslag innebär och får härvid stöd av överbefälhavaren. Denne säger sig
även ha för avsikt att beakta behovet av organisationsförstärkningar vid
militär- och försvarsområdesstaberna vid pågående och kommande översyner
av organisationen.

Försvarets civilförvaltning förutsätter att kostnaderna för personalförstärkningar
åtminstone till viss del skall rymmas inom de medel som kommittén
har beräknat för hemvärnets verksamhet.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag m. m.

Chefen för armén anser att kostnaderna för att genomföra kommitténs
förslag blir högre än kommittén har beräknat och pekar även på förekomsten
av s. k. dolda kostnader. Dessa senare beräknas av försvarets rationaliseringsinstitut
uppgå till minst 6,5 milj. kr. för år när förslaget är helt genomfört.
 Chefen för armén anser att dessa dolda kostnader kan rymmas inom
arméns ordinarie medelsram. De särskilda merkostnaderna för hemvärnet
anser han dock böra falla utanför arméns delram, medan överbefälhavaren
anser att medel bör tillföras utanför det militära försvarets ram.

Den föreslagna övergångstiden om något eller några år bedöms av remissinstanserna
i stort vara lämplig. Försvarets rationaliseringsinstitut vill dock
förorda en övergångstid av fem år. Överbefälhavaren anser att föreslagna
förmåner skall utgå i full utsträckning redan under första året medan utbildningssystemet
bör genomföras under en treårig uppbyggnadsperiod.
Enligt överbefälhavarens mening bör därför hemvärnets anslag för budgetåret
1970/71 tillföras 5,5 milj. kr., för budgetåret 1971/72 6 570 000 kr. och
för budgetåret 1972/73 7 780 000 kr.

Departementschefen

Hemvärnet som indelas i allmänt hemvärn och driftvärn är en del av armén
och leds under chefen för armén av rikshemvärnschefen med hemvärnsstaben.
 På regional nivå leds det allmänna hemvärnet av militärbefälhavare
och försvarsområdesbefälhavare och är organiserat i hemvärnskretsar
och hemvärnsområden. Driftvärn finns inrättat vid vissa verk och
större företag varvid organisation och befälslinjer i regel ansluter sig
till verkets eller företagets ordinarie organisation. Vid beredskap och krig

63

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

har det allmänna hemvärnet till främsta uppgift att verka för hemortens
och arbetsplatsens omedelbara skydd, medan driftvärnet får användas endast
för skydd av företagets verksamhet och anläggningar.

Hemvärnsmännen som till övervägande delen utgörs av personal över
värnpliktsåldern rekryteras på frivillig väg och förbinder sig vid inträdet i
hemvärnet att delta i hemvärnets utbildning under minst 20 och högst 50
timmar för år. Vid bl. a. kurser utanför hemorten åtnjuter hemvärnsmännen
vissa traktaments- och reseförmåner samt fri inkvartering och förplägnad.
 Inom driftvärnet fullgörs tjänstgöringen normalt under ordinarie arbetstid,
 varvid oavkortad lön utgår till deltagarna.

Under beredskap och krig är värnpliktiga som har erhållit uppskov skyldiga
att tjänstgöra i hemvärnet.

I riksstaten för innevarande budgetår har anvisats 16 785 000 kr. under
anslag till hemvärnet. Dessutom har vissa medel anvisats under anslagen
Armén: Förband med särskild budget och Marinen: Förband med särskild
budget.

Värnpliktskommittén behandlar i betänkandet Frivilligförsvaret 2 (SOU
1969: 40) verksamheten inom hemvärnet. Kommittén föreslår hl. a. ett ändrat
utbildningssystem inom hemvärnet och förbättrade förmåner till hemvärnets
personal. Dessutom föreslås vissa åtgärder för att förbättra rekryteringen.
 Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i huvudsak tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. Även jag anser att förslagen i allt väsentligt
är väl ägnade att läggas till grund för utformningen av hemvärnets
framtida verksamhet.

Det frivilliga hemvärnet med sin personalstyrka av ca 90 000 man utgör
en betydelsefull del av krigsmakten. Dessutom bidrar hemvärnet genom
sin spridning över hela landet och sin förankring i alla delar av samhället i
hög grad till att upplysning om totalförsvaret sprids och att försvarsviljan
upprätthålls. Jag delar värnpliktskommitténs mening att den frivilliga rekryteringen
till hemvärnet under fred och hemvärnets därav betingade särställning
inom krigsmakten bör bevaras så långt det är möjligt. Jag biträder
även i övrigt kommitténs uppfattning att grunderna för hemvärnets
verksamhet i princip bör behållas oförändrade.

Beträffande hemvärnets uppgifter föreslår värnpliktskommittén att förband
ur allmänna hemvärnet i ett kupp- och mobiliseringsskede skall kunna
användas för vissa andra ändamål än direkta försvars- och bevakningsuppgifter.
 Dessa särskilda uppgifter kan enligt kommittén vara lika betydelsefulla
för att säkerställa en snabb mobilisering och därmed sammanhängande
verksamhet som de rena bevaknings- och stridsuppgifterna. Jag delar
kommitténs mening härvidlag. Det bör ankomma på militärbefälhavarna
att inom ramen för tillgängliga hemvärnsförband fördela de ytterligare
uppgifter av kortvarig natur som kan komma i fråga. Jag vill dock betona
att hemvärnsförbanden inte skall kunna användas som arbetstrupp.

64

Kungl. Mai:ts proposition nr 18 år 1970

I likhet med värnpliktskommittén anser jag att hemvärnets nuvarande
organisation och lydnadsförhållanden i stort är lämpliga. Jag är därför inte
f. n. beredd att tillstyrka den översyn av hemvärnets ställning inom krigsmakten
som har föreslagits av några remissinstanser. Liksom rikshemvärnschefen
anser jag vidare att någon allmän översyn av indelningen i hemvärnsområden
och hemvärnskretsar inte är nödvändig. Jag utgår då från
att man vid den fortlöpande översyn som sker beaktar även de faktorer
som kommittén anser motivera en sådan översyn. Jag delar däremot kommitténs
uppfattning att Kungl. Maj :t bör ha möjlighet att ålägga statlig
myndighet att organisera driflvärn om detta anses värdefullt från totalförsvarssynpunkt.

Jag vill framhålla betydelsen av att den frivilliga rekryteringen till hemvärnet
förbättras och anser att värnpliktskommitténs förslag i detta avseende
i huvudsak bör genomföras. De föreslagna generella rekryteringsstimulerande
åtgärderna — ökad upplysning in. m. — bör som kommittén
framhåller genomföras i samarbete med övriga frivilliga försvarsorganisationer.
 Den förbättrade information inför utträdet ur värnpliktsåldern
som kommittén föreslår, måste enligt min mening avse samtliga
totalförsvarsorganisationer. Hemvärnet bör med hänsyn till dessa organisationers
behov av personal inte ges något företräde härvidlag. Jag kan
dock tillstyrka värnpliktskommitténs förslag att hemvärnet bör ges tillfälle
att rekrytera bland värnpliktiga som kan ställas till civila totalförsvarsorganisationers
förfogande innan krigsplacering hos dessa sker. I detta
fall berörs nämligen personal som tillhör krigsmakten och hemvärnet
bör därför ges företräde framför de civila organisationerna. Rekryteringen
får dock från hemvärnets sida inte bedrivas på sådant sätt att de civila organisationernas
rekrytering av personal med speciella kvalifikationer, t. ex.
för civilförsvarets undsättningskårer, försvåras. De värnpliktiga som efter
frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet och deltar i hemvärnets utbildning
bör i enlighet med kommitténs förslag inte kallas in till eventuellt
återstående fredstjänstgöring enligt värnpliktslagen.

Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att alla som har intresse och
tillräckliga kvalifikationer för hemvärnets verksamhet bör ha möjlighet att
ansluta sig till hemvärnet. Någon begränsning i hemvärnets personalstyrka
bör därför i fortsättningen inte finnas. Den nuvarande högsta tillåtna personalstyrkan
om 100 000 man bör ses som en rekommendation om det
antal frivilliga hemvärnsmän som i krig kan disponeras i hemvärnsförbanden.

Jag kan inte tillstyrka värnpliktskommitténs förslag att inrätta speciella
tjänster för rekryteringskonsulenter. I stället bör medel ställas till rikshemvärnschefens
förfogande för att i samverkan med övriga frivilliga försvarsorganisationer
användas för rekryteringsstimulerande åtgärder.

Värnpliktskommittén och remissinstanserna understryker vikten av att

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970 65

hemvärnet tillförs bättre utrustning och påpekar även den rekryteringsstimulerande
effekten härav. Också jag tillmäter i och för sig utrustningsfrågan
stor betydelse i detta hänseende. Jag vill dock å andra sidan understryka
att det med hänsyn till hemvärnets uppgifter inom totalförsvaret ter
sig naturligt att hemvärnets behov av utrustning i första hand tillgodoses
genom att det tillförs materiel som till följd av ersättningsanskaffning har
blivit övertalig inom krigsmakten.

Om det skulle visa sig att den frivilliga rekryteringen till hemvärnet inte
blii tillräcklig för att tillgodose behovet av hemvärn, anser värnpliktskommittén
att det kan bli nödvändigt att med stöd av värnpliktslagen införa
obligatorisk hemvärnsutbildning. Enligt min mening skulle det vara
olyckligt om hemvärnets karaktär av en i fred helt frivillig försvarsorganisation
pa detta sätt ändrades. Man bör i ett sådant läge i första hand
överväga att i ökad omfattning erbjuda värnpliktiga över 35 år att bli hemvärnsmän.

Jag har inte något att erinra mot värnpliktskommitténs förslag beträffande
utbildningen inom hemvärnet utan anser liksom remissinstanserna
att föxslaget i stort är lämpligt som grund för den framtida hemvärnsutbildningen.
 De föreslagna kraven på viss föregående utbildning för antagning
och förordnande inom hemvärnet bör med hänsyn till hemvärnets speciella
karaktär ses som riktlinjer. Vid den slutliga utformningen av hemvärnets
utbildningssystem bör möjligheterna till samordning med andra
frivilliga försvarsorganisationer särskilt beaktas. Jag förutsätter vidare att
frågan uppmärksammas vid pågående försök att samordna verksamheten
vid försvarsområden och förband.

Värnpliktskommittén anser att det värnpliktiga hemvärnet, dvs. de uppskovsvärnpliktiga
som vid beredskap och krig är skyldiga att tjänstgöra i
hemvärnet, f. n. inte har tillräcklig utbildning för att lösa sina uppgifter i
krig. Jag delar helt kommitténs och remissinstansernas uppfattning om behovet
av ökad utbildning för denna kategori och anser i likhet med kommittén
att de uppskovsvärnpliktiga bör stimuleras till ökat deltagande i den
frivilliga hemvärnsutbildningen. Om önskat resultat inte uppnås kan det
bli nödvändigt att överväga om särskilda åtgärder behöver vidtas för att
tillgodose detta utbildningsbehov.

Beträffande ungdomsverksamheten inom hemvärnet delar jag i stort
värnpliktskommitténs uppfattning. Jag finner det också angeläget att slå
fast att inga som helst rekryteringsåtgärder bör få riktas mot ungdomar
som ännu inte har uppnått den ålder då rekrytering får ske — det år de fyller
15 år — och att stridsutbildning inte bör få förekomma förrän det år
vederbörande fyller 16 år.

Jag kan i likhet med remissinstanserna helt ansluta mig till värnpliktskommitténs
uppfattning att uppgifter inom frivilligt försvarsarbete bör tillmätas
samma värde oberoende av ålder, kön eller ställning inom respektive
5—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

organisation och biträder mot den bakgrunden i stort kommitténs synpunkter
beträffande hemvärnets förmånssystem.

Till hemvärnsman i det allmänna hemvärnet bör under föreskriven
tjänstgöring, som omfattar minst sex timmar för dag, utgå traktamente med
tolv kr. för dag. Övrig tjänstgöring bör omfatta minst två dagar om sex
timmars tjänstgöring varje dag för att rätt till traktamente skall uppstå.
I likhet med värnpliktskommittén anser jag att de förmåner som utgår vid
hemvärnsmans deltagande i efterspanings-, bevaknings- och handräckningstjänst
i fortsättningen bör utgå oförändrade. Jag delar även kommitténs
uppfattning om tjänstgöringspremie till hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet.
 Premie bör sålunda utgå med 50 kr. till hemvärnsman som under
året har fullgjort den föreskrivna utbildningen om 20 timmar. För hemvärnsbefäl
som utöver dessa 20 timmar har fullgjort även särskild befälsutbildning
bör tjänstgöringspremien utgöra 85 kr. Jag biträder också kommitténs
förslag beträffande utbildningspremier. Till hemvärnsmän i det
allmänna hemvärnet bör premie alltså utgå efter genomgångna kurser av
de slag kommittén anger. Utbildningspremie bör utgå med 300 ler. vid en
kurslängd av 40 timmar och 600 kr. vid en kurslängd av 80 timmar. Efter
samråd med chefen för finansdepartementet finner jag, i likhet med kommittén
att såväl tjänstgöringspremier som utbildningspremier bör vara
undantagna från beskattning.

Jag tillstyrker kommitténs förslag att hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet
vid deltagande i utbildning som omfattar minst fem dagar i följd
skall ha rätt till samma familj ebidragsförmåner som de värnpliktiga och
att de vid all tjänstgöring skall omfattas av den grupplivförsäkring som gäller
för värnpliktiga m. fl. Avlider hemvärnsman under tjänstgöring bör
hans efterlevande även ha rätt till den begravningshjälp som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen
kan utgå till efterlevande till värnpliktiga. Liksom
kommittén anser jag vidare att reseförmåner för hemvärnmän i princip
bör utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att speciella förmåner inte
bör utgå till driftvärnets personal eftersom denna personal i princip fullgör
sin tjänstgöring under arbetstid. Däremot bör som kommittén föreslår
traktamentsförmåner motsvarande dem som gäller för personal i det allmänna
hemvärnet i princip utgå när tjänstgöringen fullgörs på fritid. Till
driftvärnspersonal som genomgår introduktionskurs för befäl och instruktörskurs
bör dessutom utbildningspremie kunna utgå.

Vissa remissinstanser har ifrågasatt om kostnaderna för driftvärnet även
i fortsättningen bör bestridas av respektive verk eller företag. Jag kan inte
finna annat än att den kostnadsfördelning som f. n. gäller och som i stort
innebär att medel under hemvärnets riksstatsanslag utnyttjas för att bestrida
kostnader för förplägnad, inkvartering och resor för driftvärnets personal
bör gälla även i fortsättningen. Kostnaderna för utbildningspremier

67

Knngl. Maj:is proposition nr 18 år 1970

och de traktamentsförmåner som enligt vad jag här har förordat i vissa fall
skall kunna utgå vid tjänstgöring i driftvärnet bör alltså bekostas av respektive
verk eller företag i likhet med vad som gäller beträffande andra kostnader
av totalförsvarskaraktär.

Jag tillstyrker de av värnpliktskommittén föreslagna höjningarna av nuvarande
årsarvoden till visst hemvärnsbefäl. Arvodet till kretshemvärnsclief
bör alltså höjas från 300 till 1 000 kr. för år och till hemvärnschef från
600 respektive 900 till 800 respektive 1 200 kr. för år. Jag tillstyrker vidare
de nya arvoden om 300 kr. för år som föreslås för ställföreträdande hemvärnschef
och ungdomsledare. Däremot bör ersättning till hemvärnsinstruktörer
utgå enligt samma grunder som gäller övrig instruktörsverksamhet
inom frivilligförsvaret. Något särskilt arvode till instruktörer bör därför
inte utgå.

Värnpliktskommittén finner det anmärkningsvärt att hemvärnsmännen
inte har någon form av olycksfallsförsäkring utöver det skydd som de får
genom tillämpning av militärersättningsförordningen, vilket enligt kommittén
ofta är otillräckligt. De remissinstanser som har yttrat sig i frågan
vitsordar behovet av ett ökat olycksfallsskydd och anser att detta bör utformas
enligt samma riktlinjer som gäller för de värnpliktiga. Jag är väl
medveten om behovet av ett ökat olycksfallsskydd för hemvärnets personal
och anser därför att medel bör beräknas för att täcka kostnaden för en kollektiv
olycksfallsförsäkring med i stort samma skydd som f. n. gäller för
värnpliktig personal. Denna olycksfallsförsäkring bör samordnas med motsvarande
försäkring beträffande personal i övriga frivilliga försvarsorganisationer
och avse skadefall som inträffar under tjänstgöring i hemvärnet eller
vid deltagande i kurser, övningar, sammankomster och tävlingar som
anordnas i hemvärnets regi. Enligt vad jag har inhämtat torde årspremien
för ett sådant kollektivt försäkringsskydd inte överstiga två kr. för person
som omfattas av försäkringen.

De föreslagna förbättringarna i fråga om hemvärnspersonalens möjligheter
att få familjebidrag och bättre grupplivförsäkringsskydd kräver ändringar
i familjebidragskungörelsen (1946: 101) och kungörelsen (1963: 243)
angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga in. fl. medan förslaget att
tjänstgörings- och utbildningspremierna skall vara undantagna från beskattning
medför ändring av punkt 6 i anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370). Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t erforderliga
ändringar i familj ebidragskungörelsen och kungörelsen angående grupplivförsäkring
åt värnpliktiga in. fl. Frågan om ändring i kommunalskattelagen
kommer i annat sammanhang att anmälas av chefen för finansdepartementet.

Värnpliktskommittén förutsätter personalförstärkningar vid hemvärnsstaben,
 försvarsområdesstaberna och hemvärnets stridsskola. I vissa remissyttranden
har förslag lagts fram bl. a. om dessa personalförstärkningar. En -

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

ligt min mening bör medel beräknas för två nya arvodestjänster för pensionerad
officer vid hemvärnsstaben och för ytterligare en arvodestjänst
för pensionerad officer vid hemvärnets stridsskola. Jag kan inte tillstyrka
några nya tjänster vid arméstaben eller försvarsområdesstaberna. Det ökade
behovet av liemvärnsinstruktörer bör tills vidare tillgodoses med frivilligt
tjänstgörande personal, varvid dock chefen för armén bör kunna medge
sådan anställning under längre tid än vad som f. n. är fallet. De möjligheter
som en samordning mellan försvarsområde och förband ger bör också uppmärksammas.

De åtgärder som jag i det föregående har redogjort för bör genomföras
successivt med början den 1 juli 1970. För utbildningssystemet och den intensifierade
rekryteringen bör gälla en uppbyggnadsperiod om två år. De
föreslagna förmånsförbättringarna bör från början tillämpas utan inskränkningar.

Med anledning av vad jag tidigare har förordat bör under hemvärnets anslag
till förvaltningskostnader och övningar för budgetåret 1970/71 beräknas
ytterligare 5,63 milj. kr. enligt följande sammanställning.

Hemvärnet: Förvaltningskostnader

Höjda arvoden.................................. + 345 000

Nya arvoden.................................... + 345 000

Nya tjänster.................................... + 75 000

Medel för rekryteringsstimulerande åtgärder......... -j- 125 000

Kollektiv olycksfallsförsäkring..................... + 150 000 +1 040 000

Hemvärnet: Övningar

Ökad utbildning................................. + 890 000

Traktamenten................................... + 925 000

Resor........................................... + 275 000

Familjebidrag................................... + 50 000

Utbildningspremier............................... + 200 000

Tjänstgöringsp remier............................. +2 250 000 +4 590 000

+5 630 000

De föreslagna anslagsökningarna bör ske inom utgiftsramen för de militära
försvaret.

Vilken effekt de av mig förordade åtgärderna för att förbättra rekryteringen
till hemvärnet kan få är ännu osäkert. Med hänsyn härtill är jag
inte f. n. beredd att uttala mig om hemvärnets medelsbehov när de föreslagna
åtgärderna helt har genomförts.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t föreslår
riksdagen att

godkänna de riktlinjer som jag har angett för ökat statligt
stöd till hemvärnet, m. in.

Kung t. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

69

Anslagsfrågor

I prop. 1970: 1 (bil. 6) har vissa anslag inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde tagits upp med beräknade belopp. Av dessa anmäls i
det följande anslagen till hemvärnet och bidragsanslagen för de frivilliga
försvarsorganisationerna. Av sammanställningen framgår storleken av preliminärt
beräknade belopp och slutligt begärda anslag.

Belopp kr.

Anslag Prel. beräknat Slutligt beräknat

Hemvärnet: Förvaltningskostnader.....

3

015

000

3 920

000

Hemvärnet: Övningar............

710

000

9 000

000

Hemvärnet: Intendenturmateriel m. m. ..

2

000

000

2 400

000

Hemvärnet: Tygmateriel m. m..........

060

000

6 800

000

Bidrag till sjö värnskåren .......

665

000

725

000

Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m.m.. . .

5

721

000

9 005

000

Lottaorganisationen.............

472

000

3 820

000

Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig.......

366

000

780

000

Frivilliga djursjukvården i krig........

55

000

109

000

26

064

000

36 559

00»

DRIFTBUDGETEN

Fjärde huvudtiteln
B. Armén

B 30. Hemvärnet: Förvaltningskostnader

1908/69 Utgift1 .................. 3 017 644-

1969/70 Anslag .................. 3 015 000

1970/71 Förslag .................. 3 920 000

1 Anslagen Hemvärnet: Avlöningar och Hemvärnet: Omkostnader

2 Utbetalt retroaktivt tillägg som bokförs på budgetåret 1969/70 men hänför sig till budgetåret
1968/69 uppgår till 9 304 kr.

Från anslaget betalas avlöning till personal vid hemvärnsstaben och hemvärnets
stridsskola samt ersättningar till kretshemvärnschefer, hemvärnschefer,
 hemvärnskompanichefer m. fl. Vidare bestrids utgifter för anskaffning,
 vård och underhåll av sjukvårdsmateriel för hemvärnet, resor och
traktamenten enligt hemvärnskungörelsen (1947: 673, senast ändrad 1968:
400) samt expenser och publikationstryck in. m.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

1969/70 Beräknad ändring 1970/71

Chefen för Dep.chefen
armén

Personal

Militär personal.....................

Civil personal.......................

11

14

25

m^m,

+ 3

+ 3

Anslag

Avlöningsförmåner m. in.............

786 800

+

89 200

+

135 000

Arvoden och särskilda ersättningar. . . .

1 121 200

+

800

+

690 000

Sjukvård in. in.....................

Reseersättningar....................

83 000
309 000

—

1 000

—

1 000

Expenser..........................

Därav

a) representation.......................

611 000

1 000

+

60 000

+

335 000

b) press- och upplysningsverksamhet

c) kollektiv olycksfallsförsäkring.........

5 000

~r

24 000

+ 24 000
+ 150 000

Till Kungl. Maj:ts disposition........

104 000

104 000

—

104 000

3 015 000

+

45 000

+

1 055 000

Chefen för armén

1. Löne- och prisomräkning m. m. 106 000 kr.

2. För ökad press- och upplysningsverksamhet m. in. och ökat bidrag till
anskaffning av vissa lokaler behövs 43 000 kr.

3. Avgår medel till Kungl. Maj:ts disposition 104 000 kr.

Departementschefen

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående och till sammanställningen
beräknar jag anslaget till 3 920 000 kr. Därvid har jag beaktat
att 150 000 kr. har beräknats under anslaget Armén: Förband med särskild
budget för att täcka medelsbehovet för den utökning av försöken
med verksamhetsplanering och resursbudgetering m. m. som jag har redovisat
under Ramberäkningar m. m. i prop. 1970: 1 (bil. 6).

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Hemvärnet: Förvaltningskostnader för budgetåret
1970/71 anvisa ett förslagsanslag av 3 920 000 kr.

B 31. Hemvärnet: övningar

1968/69 Utgift ...... 4 994 7801 Reservation ...... 433195

1969/70 Anslag...... 4 710 000

1970/71 Förslag ____ 9 000 000

1 Härtill kommer utgift under anslaget Förband med särskild budget

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 nr 1970

Från anslaget bestrids utgifter som är direkt hänförliga till utbildning
och till andra övningar inom hemvärnet än sådana som anordnas av militärbefälhavare
eller högre myndighet.

Försvarets materielverk

Anslaget bör på grund av den ökade verksamheten inom hemvärnet föras
upp med 5 425 000 (+ 715 000) kr.

Departementschefen

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående beräknar jag anslaget
till 9 milj. kr. Därvid har jag beaktat att 350 000 kr. har beräknats
under anslaget Armén: Förband med särskild budget för att täcka medelsbehovet
för den utökning av försöken med verksamhetsplanering och
resursbudgetering m. in. som jag har redovisat under Ramberäkningar
m. m. i prop. 1970: 1 (bil. 6).

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Hemvärnet: Övningar för budgetåret 1970/71 anvisa
ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.

B 32. Hemvärnet: Intendenturmateriel m. m.

1968/69 Utgift ...... 2 000 000 Reservation ...... —

1969/70 Anslag ____ 2 000 000

1970/71 Förslag .... 2 400 000

Från anslaget betalas anskaffning, vård (inklusive tvätt) och transporter
av intendenturmateriel för hemvärnet samt anskaffning av identitetsbrickor
för hemvärnsmän. Från anslaget utgår enligt Kungl. Maj :ts bestämmande
årligen visst bidrag till hemvärnsfonden för underhåll m. m. av hemvärnets
stridsskola.

Försvarets materielverk

Anslaget bör föras upp med 2 400 000 (+ 400 000) kr. Ökningen avses i
sin helhet för anskaffning av regnkappor och beräknas räcka till omkring
20 000 plagg.

Departementschefen

Med hänvisning till vad jag har anfört tidigare beräknar jag anslaget till
2,4 milj. kr. Därvid har jag beaktat att 20 000 kr. har beräknats under
anslaget Armén: Förband med särskild budget för att täcka medelsbehovet
för den utökning av försöken med verksamhetsplanering och resursbudgetering
m. m. som jag har redovisat under Ramberäkningar m. m. i prop.
1970: 1 (bil. 6).

72

Kungl. Maj.ts proposition nr IS år 1970

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Hemvärnet: Intendenturmateriel m. m. för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 2 400 000 kr.

B 33. Hemvärnet: Tygmateriel m. m.

1968/69 Utgift ...... 7 456 523 Reservation ...... 276 676

1969/70 Anslag ...... 7 060 000

1970/71 Förslag...... 6 800 000

Från anslaget betalas underhåll av tygmateriel m. m. samt anskaffning
av ammunition som förbrukas vid övningar.

Försvarets materielverk

Anslaget bör föras upp med 7 320 000 (+ 260 000) kr. Härav behövs 1
milj. kr. för underhåll av vapen in. m. och 6 320 000 kr. för ammunition.
Ökningen avser prisomräkning.

Departementschefen

Med hänvisning till vad jag har anfört tidigare beräknar jag anslaget till
6,8 milj. kr. Därvid har jag beaktat att 540 000 kr. har beräknats under
anslaget Armén: Förband med särskild budget för att täcka medelsbehovet
för den utökning av försöken med verksamhetsplanering och resursbudgetering
in. m. som jag har redovisat under Ramberäkningar in. m.
i prop. 1970: 1 (bil. 6).

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föréslår riksdagen

att till Hemvärnet: Tygmateriel m. in. för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 6 800 000 kr.

C. Marinen

C 26. Bidrag till sjövärnskåren

1968/69 Utgift ...... 664 270 Reservation ........ 15 005

1969/70 Anslag ____ 665 000

1970/71 Förslag .... 725 000

Från anslaget utgår bidrag till sjövärnskåren.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har chefen för marinen
föreslagit att anslaget förs upp med 700 000 (+ 35 000) kr. Med anledning
av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera förordat
att anslaget förs upp med 705 000 (+ 40 000) kr. i prisläge maj 1968.
Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969 725 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970 73

Jag biträder överbefälhavarens förslag. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen

att till Bidrag till sjövärnskåren för budgetåret 1970/71
anvisa ett reservationsanslag av 725 000 kr.

K. Bidrag till frivilliga organisationer m. m.

K 1. Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m.

1968/69 Utgift ...... 5 757 900 Reservation .......... 253

1969/70 Anslag ____ 5 721 000

1970/71 Förslag ____ 9 005 000

Från anslaget utgår bidrag till Centralförbundet för befälsutbildning med
därtill anslutna organisationer.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvaltning
föreslagit att anslaget förs upp med 5 943 000 (+ 222 000) kr. Med anledning
av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera
förordat att anslaget förts upp med 8 743 000 (+3 022 000) kr. i prisläge
maj 1968. Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969
8 960 000 kr.

Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras
upp med 9 005 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m. för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 9 005 000
kr.

K 2. Lottaorganisationen

1968/69 Utgift ...... 2 791 000 Reservation ...... 418 766

1969/70 Anslag ____ 2 472 000

1970/71 Förslag ____ 3 820 000

Från anslaget utgår bidrag till Riksförbundet Sveriges lottakårer.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvaltning
föreslagit att anslaget förs upp med 2 515 000 ( + 43 000) kr. Med
anledning av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera
förordat att anslaget förs upp med 3 697 000 (+ 1 225 000) kr. i prisläge
maj 1968. Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969
3 790 000 kr.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras
upp med 3 820 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen
att till Lottaorganisationen för budgetåret 1970/71 anvisa
ett reservationsanslag av 3 820 000 kr.

K 3. Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig

1968/69 Utgift ...... 354 000 Reservation ..........19 056

1969/70 Anslag .... 366 000
1970/71 Förslag ____ 780 000

Från anslaget utgår bidrag till Svenska röda korset.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvaltning
föreslagit att anslaget förs upp med 414 500 ( + 48 500) kr. Med
anledning av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera
förordat att anslaget förs upp med 740 000 ( + 374 000) kr. i prisläge maj
1968. Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969 760 000
kr.

Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras
upp med 780 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 780 000 kr.

K 4. Frivilliga djursjukvården i krig

1968/69 Utgift ...... 49 836 Reservation .......... 3 893

1969/70 Anslag ____ 55 000

1970/71 Förslag .... 109 000

Från anslaget utgår bidrag till Svenska blå stjärnan.

På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvaltning
föreslagit att anslaget förs upp med 59 500 (+4500) kr. Med anledning
av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera
förordat att anslaget förs upp med 100 000 (+ 45 000) kr. i prisläge maj
1968. Detta belopp motsvarar omräknat till prisläge maj 1969 103 000 kr.

Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras
upp med 109 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Frivilliga djursjukvården i krig för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 109 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

75

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Innehållsf örteckning

Inledning................................... 2

Frivilligorganisationerna.......................... 3

Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag............... 3

Remissyttranden.................................................... 22

Överbefälhavarens förslag till genomförande............................... 31

Departementschefen................................................. 31

Hemvärnet................... 37

Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag................ 37

Remissyttranden.................................................... 54

Departementschefen................................................. 62

Anslagsfrågor......................................................... 69

Hemvärnet: Förvaltningskostnader................................... 69

Hemvärnet: Övningar............................................... 70

Hemvärnet: Intendenturmateriel in. m................................ 71

Hemvärnet: Tygmateriel m. m....................................... 72

Ridrag till sjövärnskåren............................................. 72

Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m............................... 73

Lottaorganisationen................................................. 73

Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig.................................... 74

Frivilliga djursjukvården i krig....................................... 74

ESSELTE TRYCK. STHLM 70
014027