Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970

Nr 17

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till stadga
om enskilda vårdhem m.m.; given Stockholms slott
den 23 januari 1970.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande
över härvid fogade förslag till stadga om enskilda vårdhem m. m.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begärs riksdagens yttrande över ett förslag till stadga för
enskilda vårdhem m. m. Den nya stadgan innehåller föreskrifter om tillsyn
och kontroll över enskilda sjukhem och sådana enskilda institutioner som
bereder vård inom socialvårdens område.

Bestämmelserna föreslås bli lika för dessa vårdområden. De skall omfatta
inrättningar som drivs av annan än staten, kommun eller landstingskommun
och som har minst tre vårdplatser för sjukvård eller annan personlig
omvårdnad eller tillsyn. I begränsad utsträckning görs stadgan tillämplig
även på sådan enskild vård som inte meddelas vid enskilt vårdhem men som
ändå innefattar yrkesmässigt mottagande av vårdbehövande för sjukvård.

Den som vill driva enskilt vårdhem eller utöva annan yrkesmässig vårdverksamhet
skall ha tillstånd av socialstyrelsen, som också skall vara högsta
tillsynsmyndighet. Vid enskilt vårdhem skall finnas föreståndare och läkare.
Föreståndarens kompetens skall godkännas av socialstyrelsen.

Den nya stadgan föreslås träda i kraft den 1 juli 1970.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

Förslag

till

Stadga

om enskilda vårdhem m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

Med enskilt vårdhem avses i denna stadga inrättning, som drives av annan
än staten, kommun eller landstingskommun och som har minst tre
vårdplatser för sjukvård eller annan personlig omvårdnad eller tillsyn.

2 §

Stadgan är ej tillämplig på

1. omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, varom finns särskilda
bestämmelser,

2. vård av handikappade, till vilken statsbidrag utgår,

3. kontrollerad familjevård eller därmed jämförlig vård,

4. anstalt, avsedd för riksförsäkringsverkets sjukvårdande verksamhet,

5. barnavårdsanstalt,

6. anstalt eller inackorderingshem (behandlingshem) för missbrukare av
alkohol eller narkotika, till vilket statsbidrag för anordnande eller drift utgår,

7. annat i 1 § avsett vårdhem för vilket Kungl. Maj :t meddelat särskilda
föreskrifter.

Har enskilt vårdhem inrättats med bidrag av statsmedel eller utgår statsbidrag
till dess drift, skall stadgan tillämpas endast i den mån den ej strider
mot statsbidragsbestämmelserna.

Tillsyn m. m.

3 §

Socialstyrelsen har högsta tillsynen över enskilda vårdhem.

Närmast under socialstyrelsen utövas tillsynen av länsläkaren eller motsvarande
förste stadsläkare, i samverkan med statens socialvårdskonsulent.
Socialstyrelsen får föreskriva, att tillsynen skall utövas av annan läkare,
som styrelsen förordnar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970

Socialnämnden i den kommun där vårdhem är beläget, skall utöva löpande
tillsyn i socialt hänseende över hemmet.

Undervisning, som bedrivs vid enskilt vårdhem och som motsvarar undervisningen
vid förskola, grundskola eller yrkesskola, står under tillsyn av
skolöverstyrelsen.

4 §

Läkare som utövar tillsyn enligt 3 § andra stycket (tillsynsläkare) får
förordna att person, som ej lämpligen kan vårdas vid vårdhemmet eller
som väsentligt försvårar vården av andra som vistas på hemmet, skall förflyttas
därifrån.

5 §

Enskilt vårdhem skall ha de lokaler, den utrustning samt den personal
som behövs för att god vård skall kunna meddelas.

6 §

Enskilt vårdhem skall förestås av person, som är lämplig för uppgiften
och vars kompetens godkänts av socialstyrelsen.

Den vård som meddelas vid vårdhemmet skall stå under tillsyn av en
läkare (vårdhemsläkare). Socialstyrelsen får, om särskilda omständigheter
påkallar det, medge undantag från skyldigheten att ha sådan läkare.

Socialstyrelsen bestämmer vilka särskilda behörighetskrav vårdhemsläkare
skall uppfylla.

Tillstånd att driva enskilt vårdhem
7 §

Enskilt vårdhem får ej drivas utan tillstånd av socialstyrelsen.

Ansökan om tillstånd skall göras skriftligen hos socialstyrelsen i god lid
innan verksamheten skall ta sin början. Ansökningshandlingen skall innehålla
uppgift om

1. den kategori vårdbehövande för vilken vårdhemmet avses,

2. vårdhemmets benämning och belägenhet,

3. antalet vårdplatser,

4. brandskyddsåtgärder och sanitära anordningar,

5. vem som avses vara föreståndare för vårdhemmet, dennes utbildning
och praktiska yrkeserfarenhet,

6. vem som avses vara vårdhemsläkare,

7. övrig personal och dennas utbildning.

Socialstyrelsen får dock medge att uppgift om föreståndare och vårdhemsläkare
lämnas vid senare tidpunkt.

Till ansökninghandlingen skall fogas ritningar som visar lokalernas storlek,
inredning och användning samt, om byggnadslov meddelats för vård1*
— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

hemmet, handlingar som visar detta. Om sökanden är bolag, förening eller
stiftelse skall ett exemplar av gällande bolagsordning eller stadgar bifogas
jämte uppgift om vem som äger tala och svara för sökanden.

8 §

Innan verksamheten vid enskilt vårdhem börjar, skall den som avser all
driva hemmet tillställa socialstyrelsen och tillsynsläkaren skriftligt åtagande
av den som skall vara föreståndare och av vårdliemsläkaren.

9 §

Beviljas tillstånd skall socialstyrelsen utfärda skriftligt bevis. I beviset
skall anges vem som skall driva hemmet, dess benämning och belägenhet,
den kategori vårdbehövande för vilken det är godkänt, det högsta antal
personer som samtidigt får vårdas där och vem som skall vara föreståndare
samt övriga villkor för tillståndet. Har byggnadslov ej meddelats och
är det ej uppenbart att sådant icke behövs, skall beviset innehålla erinran
om att byggnadslov kan fordras.

Beviljas tillstånd innan uppgift lämnats om föreståndare och, om sådan
skall finnas, vårdhemsläkare, skall i beviset anges att verksamheten ej får
påbörjas förrän socialstyrelsen medgivit det.

10 §

Tillstånd att driva enskilt vårdhem meddelas att gälla tills vidare men
kan avse begränsad tid, om särskilda skäl föreligger.

11 §

Vill den som driver enskilt vårdhem flytta eller utvidga hemmet, byta
föreståndare eller eljest ändra verksamheten eller hemmet, skall tillstånd
sökas härför. Därvid gäller i tillämpliga delar 7—10 §§.

12 §

Tillstånd får ej överlåtas.

13 §

Om vården på enskilt vårdhem ej ombesörj es på tillfredsställande sätt
eller om annat uppenbart missförhållande föreligger och rättelse ej sker,
kan socialstyrelsen återkalla tillståndet. Beslut om återkallelse länder omedelbart
till efterrättelse, om ej socialstyrelsen förordnar annat.

14 §

Nedlägges enskilt vårdhem, skall den som drivit hemmet omedelbart anmäla
detta till socialstyrelsen, tillsynsläkaren, socialvårdskonsulenten och
socialnämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970 5

Föreståndare och vårdhemsläkare

15 §

Föreståndare för enskilt vårdhem åligger att

1. ansvara för den personliga omvårdnaden och tillsynen,

2. se till att möjligheter ges till behövlig aktivering och rehabilitering och
följa utvecklingen inom vårdområdet,

3. se till att kosten är fullvärdig och näringsriktig,

4. besluta om inskrivning efter samråd med vårdhemsläkaren, om det ej
uppdragits åt denne eller annan läkare att ha hand om inskrivningen,

5. föra liggare över de personer som vårdas vid hemmet,

6. omedelbart sända skriftligt åtagande av tillträdande läkare till socialstyrelsen
och tillsynsläkaren när byte sker av vårdhemsläkare,

7. före utgången av mars månad enligt fastställt formulär lämna årsberättelse
för hemmets verksamhet under föregående kalenderår till socialstyrelsen,
tillsynsläkaren, socialvårdskonsulenten och socialnämnden.

16 §

Vårdhemsläkare åligger att

1. ansvara för den medicinska vården vid hemmet, i den mån ej annan
läkare svarar för denna,

2. se till att vid hemmet vårdas endast sådana personer för vilka det är
godkänt och som lämpligen kan vårdas där,

3. regelbundet besöka hemmet,

4. ha tillsyn över hygienen och utrustningen vid hemmet,

5. se till att av socialstyrelsen föreskriven journal föres vid hemmet och
förvaras där,

6. om någon i samband med behandling vid hemmet åsamkats skada
eller sjukdom av allvarlig beskaffenhet eller anledning föreligger att befara
att sådan skada eller sjukdom senare kommer att uppstå på grund av behandlingen,
omedelbart anmäla förhållandet till socialstyrelsen och till polismyndigheten
i orten, dock att sådan anmälan ej kräves, om det är uppenbart
att vårdslöshet eller försummelse icke förelegat vid behandlingen,

7. om vid dödsfall behov av rättsmedicinsk obduktion kan antagas föreligga
omedelbart anmäla detta till polismyndigheten i orten.

Enskild vårdverksamhet utom vårdhem
17 §

I fråga om sådan enskild vård, som ej meddelas vid vårdhem som avses i
1 § men dock innefattar yrkesmässigt mottagande av vårdbehövande för
sjukvård gäller 3—5, 7 och 9—15 §§ i tillämpliga delar om ej Konungen för -

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970

ordnar annat eller vården drives enligt avtal med sjukvårdsstyrelse. Därvid
gäller vad som sägs om föreståndare i 7 och 15 §§ den som driver verksamheten.

Straffbestämmelser m. m.

18 §

Den som driver enskilt vårdhem eller sådan verksamhet som avses i 17 §
utan tillstånd eller driver vårdhem utan att för hemmet finns föreståndare
eller läkare, där sådan skall finnas, eller vidtager åtgärd i strid mot 11 §,
dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 8 §, 15 §
4—7 punkten och 16 § 5—7 punkten, dömes till böter.

19 §

Myndighet som anges i 3 § får kräva de upplysningar som den behöver
för sin tillsyn över enskilt vårdhem eller sådan enskild vårdverksamhet som
avses i 17 §.

Den som har att utöva tillsynen äger tillträde till hemmet och rätt att göra
sig underrättad om förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av
denna stadga eller föreskrifter som meddelats med stöd av stadgan. Om
tillträde vägras utan godtagbart skäl skall polismyndigheten på begäran
lämna handräckning.

20 §

Den som deltar eller har deltagit i vårdverksamhet som avses i denna
stadga får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga
förhållanden. Den som uppsåtligen bryter häremot dömes till böter eller
fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger
brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

21 §

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna stadga meddelas såvitt
avser 3 § sista stycket av skolöverstyrelsen och i övrigt av socialstyrelsen.

Denna stadga träder i kraft den 1 juli 1970.

Genom stadgan upphäves stadgan (1960:114) angående enskilda sjukhem
m. m.

Den som driver enskilt vårdhem, när denna stadga träder i kraft, och
som innehar tillstånd enligt stadgan (1960: 114) angående enskilda sjukhem
m. m., skall anses ha tillstånd enligt denna stadga. Detsamma gäller den som
driver enskild sjukvårdsverksamhet som avses i 12 § stadgan (1960: 114)
angående enskilda sjukhem m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

Beträffande sådant vid stadgans ikraftträdande befintligt enskilt vårdhem,
på vilket stadgan (1960: 114) angående enskilda sjukhem m. m. ej ägt
tillämpning och för vilket ej heller gällt särskilda av Konungen meddelade
bestämmelser, gäller ej vad som föreskrives om tillstånd i 7 § denna stadga.
Dock åligger det den som driver vårdhemmet att vid straffansvar enligt 18 §
andra stycket denna stadga, före utgången av år 1970 skriftligen göra anmälan
om verksamheten till socialstyrelsen. Vid sådan anmälan skall lämnas
uppgifter enligt 7 § denna stadga och skriftliga åtaganden av den som
skall vara Äöreståndare och av den som skall vara vårdhem släkare.

Om vården på enskilt vårdhem, som avses i föregående stycke, ej ombesörj
es på tillfredsställande sätt eller om annat uppenbart missförhållande
föreligger och rättelse ej sker, kan socialstyrelsen förbjuda den som driver
verksamheten att fortsätta med den. Förbud länder omedelbart till efterrättelse,
om ej socialstyrelsen förordnar annat. Den som bryter mot sådant
förbud dömes till straff enligt 18 § första stycket denna stadga.

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1970

Utdrog av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 23 januari
1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Löfberg, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om stadga om enskilda
vårdhem m. m. och anför.

I skrivelse till Kungl. Maj :t har socialstyrelsen föreslagit att det utfärdas
gemensamma föreskrifter om tillsyn och kontroll över enskilda sjukhem
och sådana enskilda institutioner som bereder vård inom socialvårdens
område och som f. n. inte är underkastade reglerna om tillsyn och kontroll
över enskilda sjukhem.

Socialstyrelsens förslag har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av
riksförsäkringsverket, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,
Kristianstads, Skaraborgs, Örebro, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Kopparbergs län, socialutredningen, Svenska kommunförbundet, Svenska
landstingsförbundet, förvaltningsutskotten i Södermanlands, Skaraborgs
och Malmöhus läns landsting, sjukvårdsstyrelserna i Stockholm, Göteborg
och Malmö, Försäkringskasseförbundet, Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska kommunalarbetareförbundet,
Sveriges läkarförbund, Svensk sjuksköterskeförening, Pensionärernas
riksorganisation, överstyrelsen för Svenska röda korset, Riksförbundet
enskilda sjukhem, Riksförbundet enskilda pensionärshem och
Svenska Diakonissällskapet.

Till yttrandena från länsstyrelserna har fogats yttranden från ett flertal
myndigheter, huvudsakligen länsläkare, socialvårdskonsulenter och socialnämnder.
Även vissa andra remissinstanser har bifogat yttranden som de
inhämtat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970 9

Gällande bestämmelser

För de enskilda sjukhemmen gäller stadgan (1960: 114) angående enskilda
sjukhem m. m.

Med enskilt sjukhem avses enligt stadgan anstalt, som drivs av annan
än staten, kommun eller landstingskommun och som har minst tre vårdplatser
för beredande av sluten vård för sjukdom, skada eller kroppsfel
eller i samband med barnsbörd (1 § 1 inom.).

Från stadgans tillämpningsområde undantas vissa anstalter för vilka särskilda
föreskrifter gäller. Dessutom finns möjlighet för Kungl. Maj:t att
meddela ytterligare undantag (1 § 2 mom.).

För enskilt sjukhem som inrättats med bidrag av statsmedel eller till
vars drift statsbidrag utgår tillämpas föreskrifterna i stadgan endast i den
mån de inte strider mot bidragsbestämmelserna (1 § 3 mom.).

Socialstyrelsen har högsta tillsynen över de enskilda sjukhemmen. Närmast
under socialstyrelsen utövas tillsynen av länsläkaren eller, i stad som
ej tillhör landstingskommun, förste stadsläkaren. Socialstyrelsen kan dock
föreskriva att visst sjukhem inte skall stå under tillsyn eller förordna annan
läkare att utöva tillsynen över visst sjukhem. Skolöverstyrelsen har
inseende över undervisning som bedrivs vid sjukhemmen (2 §).

Läkare som utövar tillsyn enligt 2 § (tillsynsläkare) kan förordna, att
på enskilt sjukhem intagen person, som inte lämpligen kan vårdas där eller
som väsentligt försvårar vården av andra intagna, skall flyttas från
hemmet (3 §).

Enskilt sjukhem får inte drivas utan tillstånd av socialstyrelsen. Socialstyrelsen
skall utfärda skriftligt bevis om tillstånd. I beviset skall anges
vem som skall driva hemmet och vem som skall vara föreståndare, hemmets
benämning och belägenhet, de kategorier av vårdbehövande för vilka
det är godkänt samt det högsta antal personer som samtidigt får vårdas
där (4 §).

Om den som driver enskilt sjukhem vill flytta eller utvidga hemmet, byta
föreståndare eller vidta annan större ändring beträffande hemmet eller dess
verksamhet, eller om driften skall övertas av annan person, skall tillstånd
sökas hos socialstyrelsen (5 §).

Ombesörjs inte vården på enskilt sjukhem på tillfredsställande sätt eller
föreligger annat uppenbart missförhållande får socialstyrelsen återkalla tillståndet,
om rättelse inte sker (6 §).

Enskilt sjukhem skall förestås av lämplig person och till hemmet skall
i princip vara knuten en läkare (anstaltsläkare), som har tillsyn över vården
av de intagna. I den omfattning verksamheten kräver skall dessutom
läkare och annan personal finnas (8 § 1 mom.).

Det åligger föreståndaren bl. a., att besluta om intagning av vårdsökande
efter samråd med anstaltsläkaren, om det inte uppdragits åt denne eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970

annan läkare att ha hand om intagningen, att föra liggare över de personer
som vårdas på hemmet samt att årligen lämna uppgifter rörande hemmets
verksamhet till socialstyrelsen och tillsynsläkaren (10 §).

Vissa av stadgans bestämmelser, bl. a. föreskrifterna om tillsyn och tillstånd,
gäller även för enskild sjukvårdsverksamhet utom sjukhem som innebär
yrkesmässigt mottagande av vårdbehövande för vård, såvida inte
Kungl. Maj :t förordnat annat eller vården bedrivs enligt avtal med sjukvårdsstyrelse
(12 §).

Överträdelse av stadgan kan leda till straffpåföljd (13 §).

I vissa andra författningar finns bestämmelser som rör tillsynen över
enskilda vårdhem, vilka inte omfattas av sj ukhemsstadgan.

Enligt socialhjälpslagen (1956:2) skall varje kommun tillse att den som
vistas i kommunen erhåller den omvårdnad som med hänsyn till hans behov
och förhållanden i övrigt kan anses tillfredsställande (1 §). Socialnämnden
skall göra sig väl förtrogen med den enskildes behov av omvårdnad
och verka för att detta blir tillgodosett (6 §). Socialnämnden skall
vidare förvissa sig om att vårdbehövande kommer att få god omvårdnad,
när inackordering sker i enskilt hem eller vårdhem (14 §).

Statens socialvårdskonsulenter skall enligt sin instruktion (1965: 789)
tillse att person som av socialvårdsmyndighet placerats i enskilt hem eller
vårdhem får god omvårdnad (5 §).

I instruktionen (1965: 792) för länsläkarväsendet föreskrivs att länslälcarorganisationen
skall ha tillsyn över personer som yrkesmässigt utövar hälsooch
sjukvårdande verksamhet (2 §).

I vissa fall kan hotellförordningen (1966: 742) vara tillämplig.

I förordningen avses med hotell- eller pensionatrörelse yrkesmässig verksamhet
med ändamål att tillhandahålla tillfällig möblerad bostad, såvida
inte bostaden tillhandahålls som ett led i verksamhet för vård, tillsyn, utbildning
eller uppfostran (1 §).

För att driva hotell- eller pensionatrörelse som är avsedd att samtidigt
ta emot minst nio gäster eller som omfattar minst fem gästrum krävs tillstånd
av polismyndighet (2 §).

Beträffande frågan i vad mån exempelvis vilohem och konvalescenthem
omfattas av förordningen anförde föredragande departementschefen i prop.
1966: 124 att även om bostadsupplåtelsen i dessa fall var tillfällig och yrkesmässig
syntes de ordningsintressen som motiverade särskilda hotellbestämmelser
inte vara särskilt framträdande. Ju närmare anknytningen var
till den vårdande delen i verksamheten, desto mindre skäl fanns att anse
denna som hotell- eller pensionatrörelse. Om rörelsen inte skulle bli underkastad
tillsyn av de myndigheter som utövade tillsyn på sjukvårdens område,
borde den dock hänföras till hotellrörelse, när villkoren i övrigt var
uppfyllda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

I 5 kap. byggnadsstadgan (1959: 612) finns vissa bestämmelser om vårdanstalter.
Där upptas bl. a. bestämmelser om inredning och konstruktion av
byggnad som används för ändamålet (44 och 48 §§). För nybyggnad fordras
byggnadsnämndens lov (54 §). Byggnadslov krävs vidare bl. a. för att ta
byggnad eller del därav i anspråk för väsentligen annat ändamål än det vartill
byggnaden förut varit använd eller som finns angivet på godkänd ritning.
I område, som inte omfattas av fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan
eller utomplansbestämmelser, gäller bestämmelserna i 5 kap. byggnadsstadgan
i tillämpliga delar i fråga om uppförande eller anordnande av
bl. a. vårdanstalt eller därmed jämförlig inrättning med mer än 50 platser
(65 §).

Enligt 12 § 1 mom. brandstadgan (1962: 91) skall regelbunden brandsyn
ske på sådana byggnader, upplag och andra anläggningar, som är särskilt
brandfarliga eller där brand kan utgöra fara för ett större antal människor.

Socialstyrelsens framställning

Allmän motivering

Det föreligger enligt socialstyrelsens mening ett stort behov av bestämmelser
om kontroll över den verksamhet som utövas vid enskilda vårdinrättningar
på vilka sjukhemsstadgan inte är tillämplig. Styrelsen framhåller
härvid att gränsen mellan sjukhem och ålderdomshem ofta är flytande.
Åldringar som är vid god hälsa när de flyttar till ett privat ålderdomshem
blir kanske efter en tid i behov av sjukvård. De stannar ändå kvar på
ålderdomshemmet, vars resurser inte samtidigt knnnat ökas i den omfattning
som motsvarar sjukvårdsbehovet. Vidare förekommer det att många
s. k. vilohem beläggs — bl. a. i stor utsträckning på remiss av kuratorer —
med patienter som behöver sjukvård. Bland dessa vilohem finns även hem
som inte ansetts kunna godkännas som sjukhem. Ofta saknas såväl läkare
som sjukvårdskunnig personal vid sådana hem.

Styrelsen påpekar vidare att det växande trycket på långtidsvården har
medfört att de enskilda vårdhemmen under den senaste tiden visat en tydlig
tendens att öka i antal, i varje fall i vissa delar av landet, trots att samhällets
resurser byggs ut kraftigt.

Anförda omständigheter gör det enligt socialstyrelsens mening angeläget
att all enskild vårdverksamhet, som baseras på personlig omvårdnad och
tillsyn, däri inbegripet sjukvård kan göras till föremål för enhetlig insyn
och kontroll. Styrelsen har därför utarbetat förslag till en stadga för sådan
verksamhet. Stadgeförslaget är utformat med stadgan angående enskilda
sjukhem som mönster med de ändringar och tillägg som betingats av att
den nya stadgan skall avse även andra vårdområden än sjukvård.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970
Inventering av enskilda vårdhem

Socialstyrelsen har med biträde av länsläkarna, förste stadsläkarna och
socialvårdskonsulenterna undersökt i vilken utsträckning åldringar, lättskötta
psykiskt sjuka, konvalescenter och andra personer i behov av viss
vård yrkesmässigt tas emot i privata vårdinrättningar, som inte är godkända
enligt sjukhemsstadgan. Undersökningen avser förhållandena sommaren
1968.

Antalet hem för vilka uppgifter lämnats var 161 med sammanlagt 4 058
vårdplatser, varav 3 748 var belagda. Socialstyrelsen framhåller dock att
det kan antas att länsläkarna och förste stadsläkarna inte lyckats få kännedom
om alla hem, varför man måste räkna med att det fanns flera hem än
som framkom genom inventeringen.

Fördelningen av de redovisade hemmen på skilda län framgår av följande sammanställning -

Län	Antal hem	Vårdplatser	Beläggning
Stockholms stad	33	1890	1857
Stockholms län	42	809	740
Uppsala län	4	29	17
Södermanlands län	7	135	101
Östergötlands län	1	9	9
Jönköpings län	5	62	48
Kronobergs län	4	56	21
Kalmar län	1	7	6
Gotlands län	5	58	58
Blekinge län	1	75	75
Kristianstads län	14	188	171
Malmöhus län	10	109	102
Hallands län	1	10	10
Göteborgs och Bohus län	5	77	77
Älvsborgs län	3	41	34
Skaraborgs län	6	87	69
Värmlands län	1	20	20
Örebro län	6	118	72
Västmanlands län	3	79	78
Kopparbergs län	4	46	34
Gävleborgs län	2	65	62
Västernorrlands län	1	8	7
Jämtlands län	2	SO	80
Västerbottens län	0
Norrbottens län	0	—	—
Summa	161	4058	3748

Av hem som redovisats som vårdhem synes enligt socialstyrelsens mening
ett mindre antal, högst 15, utgöra pensionärslägenheter, vilka till största
delen torde vara belägna i Stockholms stad.

Av de 3 748 vårdtagarna var 2 490 friska åldringar, 430 alkoholskadade
eller läkemedelsmissbrukare, 188 lättskötta psykiskt sjuka, 148 konvalescenter,
141 senildementa och 77 långvarigt kroppssjuka medan 274 tillhörde
andra vårdkategorier.

Kungl. Maj:ts proposition nr il år 1970 13

Lokalernas beskaffenhet uppgavs vara god vid 131 hem och mindre god
eller ej godtagbar vid 30 hem. Behov av reparationer eller annan upprustning
förelåg vid 53 av hemmen.

Beträffande föreståndare har i 27 fall angelts, att föreståndaren har
sjuksköterskeutbildning och i 11 fall att föreståndaren har ålderdomshemsföreståndarutbildning.
Återstående 122 föreståndare hade annan utbildning
eller inte någon utbildning alls. Ett hem saknade föreståndare.

Läkare, med vilken avtal träffats, redovisades för 104 av samtliga 161
hem. I 17 fall har anmärkts att avtalet var muntligt. Regelbundna läkarbesök
— en gång i månaden eller oftare — förekom endast vid 50 hem.
Legitimerade sjuksköterskor fanns vid 26 hem. Vid 18 av dessa hem var
föreståndaren inte legitimerad sjuksköterska. Socialstyrelsen betonar att
personalen vid ett flertal hem är otillräcklig och okvalificerad i förhållande
till klientelet.

Arbets- och sysselsättningsterapi förekom vid 14 hem. Beträffande övriga
147 hem saknades uppgift eller uppgavs att terapi inte förekom.

Socialstyrelsen framhåller i anslutning till redovisningen att antalet enskilda
sjukhem som godkänts enligt sjukhemsstadgan — med undantag för
dem som har lasarettskaraktär — är omkring 250 med tillsammans ungefär
5 000 vårdplatser. Totalantalet vårdplatser vid enskilda inrättningar för
sjukvård och åldringsvård m. in. skulle alltså uppgå till mer än 9 000.

Vårdområden som den nya stadgan bör omfatta

Socialstyrelsen föreslår beteckningen enskilda vårdanstalter som sammanfattande
benämning på de inrättningar, som den nya stadgan skall omfatta.
Styrelsen förutsätter härvid att den som driver sådan vårdanstalt
i benämningen på anstalten får använda ord som närmare preciserar verksamheten,
t. ex. sjukhus, sjukhem, ålderdomshem och konvalescenthem.

Enligt stadgeförslaget skall med enskild vårdanstalt förstås inrättning
med minst tre vårdplatser för sjukvård eller annan personlig omvårdnad
eller tillsyn, som drivs av annan än staten, kommun eller landstingskommun.
Från stadgans tillämpningsområde skall dock undantas vissa enskilda
vårdanstalter, för vilka meddelats föreskrifter i särskild ordning — i författning
eller på annat sätt av Kungl. Maj:t. Vidare skall beträffande enskild
vårdanstalt, som inrättats med bidrag av statsmedel eller till vars
drift statsbidrag utgår, föreskrifterna i stadgan tillämpas endast i den mån
de ej strider mot bestämmelserna för statsbidragets åtnjutande.

Sådan verksamhet som endast avser att bereda personer vila och rekreation
bör enligt socialstyrelsens mening inte omfattas av stadgan. Denna
verksamhet regleras av hotellförordningen i den mån förutsättningar för
tillämpning av förordningen finns.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

T illsijn

Socialstyrelsen föreslår att styrelsen skall vara högsta tillsynsmyndighet
samt att länsläkaren eller förste stadsläkaren — i förekommande fall i samarbete
med den statliga socialvardskonsulenten — skall ntöva tillsynen
närmast under styrelsen. Socialstyrelsen bör dock kunna föreskriva att
tillsynen skall utövas av annan läkare som styrelsen förordnar.

Vårdanstalterna bör enligt socialstyrelsens mening inspekteras av tillsynsläkaren
minst en gång årligen. Kontrollen skall avse vården, omgivningshygieniska
förhållanden, lokalernas utformning, personalens utbildning
och sammansättning samt andra förhållanden, som är av betydelse för
att skapa god vård i trivsam miljö.

Tillsynsläkaren skall kunna förordna att person som är inskriven vid
enskild vårdanstalt men som inte lämpligen kan vårdas där eller som väsentligt
försvårar vården av andra på anstalten skall förflyttas därifrån.

Beträffande samarbetet med statens socialvårdskonsulent framhåller socialstyrelsen
att konsulenten skall ha uppmärksamheten riktad särskilt på
de sociala förhållandena vid de enskilda vårdanstalterna. I de fall vården
gäller t. ex. barn eller alkoholskadade bör kontakt tas med barnavårdsrespektive
nykterhetsvårdskonsulenten.

Socialstyrelsen anser att det skall finnas möjligheter till kontroll och
tillsyn även på det lokala planet. Styrelsen föreslår att socialnämnden i den
kommun där en vårdanstalt är belägen skall utöva löpande tillsyn i socialt
hänseende över anstalten. Denna tillsyn bör även omfatta sjukhemmen eftersom
det enligt socialstyrelsens mening visat sig vara ytterst svårt att med
nuvarande tillsynsmöjligheter få en tillräckligt effektiv kontroll över verksamheten
vid sjukhemmen.

Styrelsen påpekar även att tillsynsverksamheten bör ses som ett led i den
uppsökande verksamhet som kommunerna enligt den nya lydelsen av 1 och
6 §§ socialhjälpslagen är skyldiga att utöva. Socialnämnden bör när så behövs
samråda med barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd.

Tillstånd

Enskild vårdanstalt skall enligt socialstyrelsens förslag inte få drivas
utan tillstånd. Tillståndsprövningen bör ankomma på socialstyrelsen.

Styrelsen framhåller i anslutning härtill att man i samråd med nämnden
för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader kommer att utarbeta riktlinjer
rörande krav på lokaler och utrustning. Härvid skall gälla att sådana resurser
för undersökning, behandling, aktivering m. m. skall finnas som behövs
med hänsyn till den kategori vårdbehövande för vilken vårdanstalten är
avsedd.

I fråga om personalen betonar socialstyrelsen att det är särskilt viktigt
att denna är tillräcklig och har erforderlig utbildning. De vårdanstalter det

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

är fråga om representerar dock så skiftande vårdformer, att frågan om
personalens antal och utbildning i regel måste bedömas från fall till fall
med hänsyn till platsantalet, klientelets art, lokalernas utformning m. m.
En viss praxis har utbildats beträffande personalstaterna för enskilda sjukhem.
Normer for personalens sammansättning och utbildning bör fastställas
av socialstyrelsen i tillämpningsföreskrifter till stadgan. Vid vårdanstalterna
bor dock alltid finnas föreståndare, vars kompetens godkänns av socialstyrelsen
samt i regel särskild läkare (anstaltsläkare), som ansvarar för den
medicinska vården vid anstalten. Ansökan om tillstånd skall omfatta uppgift
om bl. a. vilka som skall vara föreståndare och anstaltsläkare.

I tillståndsbevis skall enligt socialstyrelsen anges vem som skall driva
vårdanstalten, dess benämning och belägenhet, den kategori vårdbehövande
lör vilken den är godkänd, det högsta antal personer som samtidigt får vårdas
där, vem som godkänts som föreståndare samt övriga villkor för tillståndet.

Kopia av beviset skall tillställas tillsynsläkare, länsstyrelse, brandmyndigbet,
socialvårdskonsulent, vederbörande kommun in. fl. Bestämmelser härom
anses dock inte behöva tas in i stadgan.

Tillstånd att driva enskilt sjukhem enligt sjukhemsstadgan gäller utan
tidsbegränsning. Socialstyrelsen påpekar att flera skäl kan anföras för att
gora tillstånden enligt den nya stadgan tidsbegränsade, t. ex. till fem år. Styrelsen
anser dock att detta är en alltför stor inskränkning i den enskildes
möjligheter att planera verksamheten och innebär en risk för att hans intresse
minskas för förbättringar av lokaler och utrustning. Tillstånd bör
därför som regel gälla tills vidare. Socialstyrelsen bör dock kunna tidsbegränsa
tillståndet, om särskilda skäl föreligger. Tillståndet skall vara personligt
och således inte kunna överlåtas. Om ny innehavare skall överta
driften av ett hem måste ovillkorligen ny ansökan göras.

Den möjlighet som bestämmelserna i sjukhemsstadgan ger socialstyrelsen
att återkalla ett tillstånd, om vården ej ombesörjs på tillfredsställande sätt
eller om annat uppenbart missförhållande föreligger och rättelse ej sker,
bör enligt styrelsens mening ingå även i den nya stadgan.

Föreståndare

Socialstyrelsen framhåller att ansvaret för att vården blir den bästa möjliga
måste vila på föreståndaren. Denne skall leda övrig personal och se till
alt vården har erforderlig standard. Eftersom det har visat sig att moderna
behandlingsmetoder, bl. a. träning för den dagliga livsföringen, arbetsterapi
och sysselsättningsterapi, inte alltid tillämpas vid de enskilda hemmen bör i
stadgan särskilt betonas att möjligheter skall finnas för erforderlig aktivering
och rehabilitering.

Vidare påpekar socialstyrelsen att det bar varit mycket svårt att kon -

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970

trollera kosthållet på de enskilda sjukhemmen vid inspektioner eller andra
besök. Det kan dock antas att kosten vid åtskilliga hem inte är fullvärdig.
Styrelsen finner det därför önskvärt att föreståndaren åläggs att se till att
kosten är fullvärdig och näringsriktig. Det kosthåll som tillämpas vid landstingens
vårdinrättningar och de anvisningar som ges av statens institut för
folkhälsan bör vara vägledande.

Föreståndaren bör vidare ha till uppgift att besluta om inskrivning efter
samråd med anstaltsläkaren, om det ej uppdragits åt denne eller annan
läkare att ha hand om inskrivningen, att enligt föreskrifter som meddelas
av socialstyrelsen föra liggare över de personer som vårdas på anstalten,
samt att årligen lämna uppgifter till socialstyrelsen och tillsynsläkaren rörande
anstaltens verksamhet.

Läkarvården

Socialstyrelsen föreslår att i stadgan anges att anstaltsläkaren skall göra
regelbundna besök på anstalten. Hur ofta besök skall göras bör dock inte
fastställas i stadgan. Bedömningen härav bör göras av socialstyrelsen i samband
med tillståndsgivningen. Läkaren bör göra besök minst en gång i veckan
beträffande hem för kroppssjukvård och minst en gång i månaden beträffande
hem för psykiskt sjuka eller ålderdomshem. Detta bör anges i tillståndsbeviset
för varje särskild vårdanstalt.

Socialstyrelsen anser att anstaltsläkaren vidare skall ha tillsyn över hygienen
och utrustningen vid anstalten, och tillse att endast sådana personer
vårdas på anstalten, för vilka den är godkänd och som lämpligen kan vårdas
där. Dessutom bör läkaren vara skyldig att tillse att journal som socialstyrelsen
föreskrivit förs vid anstalten och förvaras där.

Enskild vård utom vårdhem

Sjukhemsstadgan gäller i vissa delar även för enskild sjukvård som
meddelas utom sjukhem. Socialstyrelsen föreslår att detsamma skall gälla
enligt den nya stadgan. Sålunda bör enligt styrelsen bestämmelserna om
tillsyn, tillstånd och föreståndare gälla i tillämpliga delar även för sådan
enskild vård, som inte meddelas vid vårdanstalt men som innefattar yrkesmässigt
mottagande av vårdbehövande för sjukvård. Vad som sägs om föreståndare
skall därvid avse den som driver verksamheten. Om Kungl. Maj:t
förordnar annat eller vården bedrivs enligt avtal med sjukvårdsstyrelse
i landstingskommun eller i stad som ej tillhör landstingskommun, skall
stadgan dock inte vara tillämplig.

Straffbestämmelser

Socialstyrelsen anser att i den nya stadgan bör ingå straffbestämmelser,
som i huvudsak överensstämmer med dem som finns i sjukhemsstadgan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

Detta innebär bl. a. att föreståndare och anstaltsläkare som försummar att
iaktta vad som åligger dem enligt stadgan bör kunna dömas till dagsböter
om inte försummelsen annars är belagd med straff.

Övergångsbestämmelser

Socialstyrelsen framhåller att man har övervägt huruvida en omprövning
av alla tillstånd för enskilda sjukhem skall göras i samband med att den
nya stadgan träder i kraft. Detta har dock inte ansetts möjligt att genomföra.
Därför har i förslaget tagits in en övergångsbestämmelse att alla hem
som är godkända enligt sjukhemsstadgan skall anses godkända även enligt
den nya stadgan. Vid dessa hem bör således verksamheten kunna fortsätta
som om tillstånd hade meddelats enligt den nya stadgan. Särskild uppmärksamhet
bör emellertid ägnas tillsyn och inspektion av sådana vårdanstalter
från tillsynsmyndigheternas sida. Vidtas inte de åtgärder som tillsynsmyndighet
anser nödvändiga, skall socialstyrelsen återkalla tillståndet.
Den som vid stadgans ikraftträdande driver enskild vårdanstalt, för vilken
tillstånd inte meddelats enligt sjukhemsstadgan och för vilken inte heller
gällt särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser, behöver inte söka
tillstånd men skall anmäla verksamhetens förekomst till socialstyrelsen.
Avsikten är att alla vårdanstalter för vilka sådan anmälan bör göras, skall
inspekteras så fort som möjligt. Därvid skall särskild uppmärksamhet ägnas
patientbeläggningen på vårdanstalten, byggnadens standard, föreståndarens
kompetens och personalstatens dimensionering. Upptäcks missförhållanden
och sker ej rättelse, bör socialstyrelsen kunna förbjuda verksamheten vid
straffansvar.

Remissyttranden

Allmänna sgnpunkter

Praktiskt taget samtliga remissinstanser har ansett det angeläget med
bestämmelser om tillsyn och kontroll även över de enskilda vårdinrättningar
som inte omfattas av sjukhemsstadgan. I likhet med socialstyrelsen anser
remissinstanserna vidare att en gemensam stadga med enhetliga bestämmelsei
bör utfärdas för alla enskilda anstalter som är avsedda för att bereda
vård inom socialvårdens och sjukvårdens områden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller i detta sammanhang att nu
gallande bestämmelser om det allmännas kontroll av privata ålderdomshem
och andra liknande inrättningar vilka faller utanför sjukhemsstadgan visat
sig otillräckliga, vilket har medfört en vildvuxen flora av vårdhem, varav
flera aldrig blivit föremål för någon insyn från samhällets sida. Länsstyrelsen
anser att genom den föreslagna stadgan garantier kommer att skapas
för kontroll från det allmännas sida av såväl sjukhem som ålderdomshem i
privat regi i både medicinskt och socialt hänseende.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970

Spri anför att den av socialstyrelsen företagna inventeringen av enskilda
vårdhem klart ger vid handen, att den enskilda vårdverksamheten är av
icke obetydlig omfattning och i stort behov av bättre kontroll med avseende
på såväl lokaler som utrustning och personal. Svenska kommunförbundet
finner likaledes att inventeringen visar att den enskilda verksamheten på
detta område är betydande och att kvaliteten skiftar mellan de olika hemmen.
Förbundet anser med hänsyn härtill nödvändigt med en reglering av
verksamheten.

Några remissinstanser har särskilt tagit upp frågan om behovet av enskilda
vårdanstalter. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att det är
viktigt att tillämpningen av den nya stadgan inte i onödan hindrar enskilda
intressenter att starta eller fortsättningsvis driva enskilda vårdanstalter,
eftersom det starkt ökande antalet åldringar och det ekonomiska trycket
på kommunerna innebär att ett betydande utrymme för enskilda insatsei
måste bevaras.

LO och Svenska kommunalarbetareförbundet betonar det otillfredsställande
i att åldringar och långtidssjuka hänvisas till privata vårdinrättningar,
då det är samhällets uppgift att garantera medborgarna den vård och tillsyn
som deras situation kräver och som samhället i högre grad än enskilda har
möjlighet att ombesörja. LO framhåller att en stadga med föreslaget innehåll
bör knnna bidra till en kvalitativ upprustning av de enskilda vårdanstalterna
i avvaktan på att samhällets utbyggnad av vårdverksamheten skall
täcka behovet. Kommunalarbetareförbundet anför att den privata vårdverksamheten
måste accepteras under en övergångstid till dess samhällets resurser
bättre motsvarar medborgarnas behov. Förbundet finner det dock vara
uppenbart att den enskilda verksamheten kan komma att bestå under avsevärd
tid, varför det är angeläget att denna sektor av privat företagsamhet
blir noggrant reglerad.

I fråga om den föreslagna benämningen enskilda vårdanstalter anför
länsstyrelsen i Kopparbergs län, socialutredningen och Svenska kommunförbundet
att ordet anstalt bör utgå och vårdinrättningarna benämnas enskilda
vårdhem.

Tillsyn

Förslaget att socialstyrelsen skall vara högsta tillsynsmyndighet tillstyrks
av remissinstanserna. Viss kritik har däremot riktats mot att länsstyrelserna
enligt stadgeförslaget inte skall ha någon tillsynsuppgift. Länsstyrelserna
i Kristianstads län samt Göteborgs och Bohus län anser det vara inkonsekvent
att länsstyrelserna, som har att godkänna planer för de kommunala
ålderdomshemmen och har tillsynen över verksamheten vid dessa, inte
nämns som tillsynsmyndighet. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför att

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

det på länsplanet bör ankomma på länsstyrelserna att utöva tillsyn över de
privata anstalterna i socialt hänseende, vilken befogenhet torde följa redan
av bestämmelserna i 52 § socialhjälpslagen.

Den samverkan som länsläkarna och förste stadsläkarna enligt socialstyrelsens
förslag skall ha med socialvårdskonsulenten bör enligt Sveriges
läkarförbund avse hela den statliga konsulentorganisationen.

Beträffande förslaget att socialnämnden i den kommun där en vårdanstalt.
är belägen skall utöva löpande tillsyn i socialt hänseende uttalar Malmö
stads sjukvårdsstyrelse att tillsyn av socialnämnden torde ha betydelse när
det gäller anstalter vid vilka i stort sett friska åldringar omhändertas men
att det kan antas att vid de anstalter, som har till huvuduppgift att vårda
sjuka människor, erforderlig tillsyn skall kunna utövas av tillsyns- och anstaltsläkare.

Några remissinstanser tar upp frågan om fördelning av den lokala tillsynen
på olika kommunala nämnder. Svenska kommunförbundet framhåller
härvid att en placering av den kommunala tillsynsuppgiften hos socialnämnden
även i kommuner där integrering av de sociala nämnderna inte skett,
överensstämmer med vad som gäller om socialnämndens uppsökande verksamhet,
varför förbundet inte har någon erinran mot detta förfaringssätt.

Sveriges läkarförbund anser a andra sidan att det bör övervägas om inte
den kommunala tillsynen skall åligga den nämnd — socialnämnd, barnavårdsnämnd
eller nykterhetsnämnd — under vilken anstalten närmast hör
med hänsyn till arten av dess verksamhet.

Stockholms stads socialnämnd ställer sig tveksam till förslaget om att tillsynen
genom socialnämnden skall anses som ett led i nämndens uppsökande
vei ksamhet och framhåller att socialnämnden inte bedriver någon tillsynsverksamhet
i socialt hänseende vid andra sjukhem och sjukhus. Det synes
därför lämpligt att socialnämndens tillsynsverksamhet i stället för att knytas
till dess uppsökande verksamhet ges en mera preciserad innebörd och
begränsas till att omfatta uppgifter, som till sin karaktär är sådana att de
inte naturligen anknyter till den medicinska och hygieniska delen av hemmets
verksamhet. Vad som åsyftas är närmast åtgärder av kurativt slag såsom
personlig rådgivning och bevakning av att den enskilde kommer i åtnjutande
av sina sociala rättigheter och blir delaktig av fritidsaktiviteter etc.

Tillstånd

Socialstyrelsens förslag att styrelsen skall ha hand om tillståndsprövningen
har i allmänhet inte föranlett någon erinran. Länsstyrelsen i Kopparbergs
län förklarar att länsstyrelsen, trots att godkännandet av plan för kommunala
ålderdomshem tillkommer länsstyrelse, inte vill motsätta sig att tillståndsgivningen
för de enskilda ålderdomshemmen läggs på socialstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

En sådan ordning bör främja en enhetlig tillämpning av stadgan.

Motsatt uppfattning framförs av länsstyrelsen i Kristianstads län som
anser det fördelaktigare med en decentraliserad handläggning av ett regionalt
organ och förordar att tillståndsprövningen för ifrågavarande hem
— i likhet med vad som gäller för kommunala ålderdomshem — ombesörjs
av länsstyrelserna. Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Malmöhus
län som ifrågasätter, om inte länsstyrelserna bör pröva frågan om
tillstånd för enskilda ålderdomshem enligt riktlinjer som utarbetats av socialstyrelsen.

Beträffande tillståndsprövningen ifrågasätter Riksförbundet enskilda
sjukhem och Riksförbundet enskilda pensionärshem om det bör krävas att
föreståndare och läkare skall vara utsedda redan vid ansökningstillfället,
eftersom vid nyetablering godkännandet av ritningar in. in. måste beräknas
ske två eller tre år innan uppförandet av hemmet kan börja.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott anser att tillstånden bör
vara tidsbegränsade till t. ex. fem år. Förvaltningsutskottet delar inte socialstyrelsens
uppfattning att en tidsbegränsning skulle kunna innebära risk
för att den enskildes intresse för förbättringsåtgärder minskas. I stället
borde begränsningen utgöra en sporre till att skapa så goda förhållanden vid
vårdanstalterna som möjligt.

Enskild vård utom vårdhem

I fråga om socialstyrelsens förslag beträffande tillämpning av vissa av
stadgans bestämmelser även på sjukvård som meddelas utom vårdanstalt
framhåller länsstyrelsen i Malmöhus län att all enskild förvärvsmässig vårdverksamhet
bör bli föremål för någon form av tillsyn och kontroll. LO och
Svenska kommunalarbetareförbundet anser att enskild vårdverksamhet som
yrkesmässigt syftar till att bereda någon form av personlig omvårdnad bör
ställas under reglerad insyn och kontroll. TCO och Svensk sjuksköterskeförening
finner det angeläget att kontroll och tillsyn utövas över vård i enskilt
hem, även om vården avser endast en person.

Straffbestämmelser m. m.

I fråga om de i stadgeförslaget intagna straffbestämmelserna framhåller
Riksförbundet enskilda sjukhem och Riksförbundet enskilda pensionärshem
att föreskrifter om fängelse som straffpåföljd inte bör finnas i en författning
som reglerar enskild social verksamhet. Förbunden betonar att de personer
som ansvarar för vården vid vårdhemmen utan tvivel drivs av ideella
skäl, eftersom den ekonomiska vinsten i dagens läge knappast kan vara
lockande. Eventuella undantagsfall kan säkerligen tillrättaläggas på annat
sätt.

Stockholms stads sjukvårdsstyrelse och Spri föreslår att föreskrifter om
tystnadsplikt för personalen på vårdhemmen tas in i stadgan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970
Övergångsbestämmelser
Socialstyrelsens förslag att den som driver enskild vårdanstalt när den
nya stadgan träder i kraft inte skall behöva söka tillstånd tas upp av Svenska
kommunalarbetareförbundet. Förbundet ifrågasätter om enskilda inrättningar
som tidigare inte varit underkastade sjukhemsstadgan skall få bedriva
sin verksamhet utan prövning. Förbundet anser att det föreslagna
anmälningsförfarandet jämte efterföljande inspektion inte är tillfredsställande.
Tillståndsprövning är enligt förbundet det snabbaste och mest tillförlitliga
sättet att pröva verksamheten.

Departementschefen

De enskilda institutioner som meddelar sjukvård har länge varit underkastade
kontroll från samhällets sida. Nu gällande bestämmelser finns i
sjukhemsstadgan. För enskilda institutioner som meddelar annan vård
än sjukvård finns däremot inga motsvarande bestämmelser om tillsyn och
kontroll.

Socialstyrelsen bär föreslagit att alla enskilda institutioner, som meddelar
sjukvård eller annan personlig omvårdnad eller tillsyn, i princip skall underkastas
enhetliga bestämmelser om tillsyn och kontroll. Socialstyrelsens förslag
har mottagits positivt av remissinstanserna.

Föi egen del vill jag understryka att ansvaret för de vårduppgifter som
det här är fråga om naturligen vilar på samhället. Samhällets resurser för
långtidssjukvård och åldringsvård byggs också ut kraftigt. Inom långtidssjukvården
kommer under år 1970 att finnas drygt 40 000 platser och vid ålderdomshemmen
beräknas platsantalet vid samma tid uppgå till omkring
60 000. Sammanlagt innebär detta en ökning av vårdplatserna på sjukhem
och ålderdomshem under 1960-talet från omkring 65 000 till omkring
100 000. Även den öppna vård som bedrivs av samhället i form av hemsjukvård
och social hemhjälp förstärks kraftigt. Utbyggnaden av den sociala
hemhjälpen till åldringar och handikappade har medfört att antalet
hjälpta personer ökat från omkring 80 000 år 1960 till omkring 240 000 år
1969. Behovet av omsorger av olika slag ökar emellertid samtidigt, inte minst
på grund av att antalet åldringar stiger. Trots den omfattande utbyggnaden
kommer det därför under avsevärd tid framåt att finnas ett behov av enskild
vårdverksamhet.

Det är därför viktigt med en effektiv tillsyn över denna verksamhet. Jag
finner det angeläget att bestämmelser meddelas om tillsyn och kontroll även
över de enskilda institutioner på vilka den nuvarande sjukhemsstadgan inte
är tillämplig, så att standarden på dessa institutioner kan hållas i nivå med
standarden på motsvarande samhälleliga institutioner. Socialstyrelsens förslag
synes väl avvägt och jag förordar att en stadga angående de enskilda
vårdhemmen meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970

Innehållet i stadgan torde visserligen kunna sägas vara av den art, att
Kungl. Maj :t enligt 89 § regeringsformen får ensam besluta om utfärdande
av stadgan. Sjukhemsstadgan tillkom dock efter riksdagens hörande. Med
hänsyn härtill och till att den föreslagna stadgan berör näringsfriheten anser
jag att riksdagens yttrande bör inhämtas över huvudgrunderna i stadgeförslaget.
I fortsättningen kommer jag att främst uppehålla mig vid dessa
huvudgrunder. Vid framdeles uppkommande behov att ändra stadgan torde
riksdagens yttrande böra inhämtas endast då det är fråga om ändring som
herör huvudgrunderna.

I frågan om vilka vårdområden som den nya stadgan bör
omfatta ansluter jag mig till socialstyrelsens förslag. Stadgan bör således
vara tillämplig på inrättningar med minst tre vårdplatser för sjukvård
eller annan personlig omvårdnad eller tillsyn, som drivs av annan än staten,
kommun eller landstingskommun.

Som gemensam benämning på de vårdinrättningar som skall omfattas av
stadgan har socialstyrelsen föreslagit benämningen enskilda vårdanstalter.
Denna benämning har kritiserats från flera håll under remissbehandlingen.
Jag kan förstå denna kritik och anser att den gemensamma benämningen
i stadgan på dessa vårdinrättningar bör vara enskilda vårdhem. Den som
driver sådan inrättning har givetvis möjlighet att i benämningen på hemmet
använda ord som närmare preciserar verksamheten t. ex. sjukhus, sjukhem,
ålderdomshem eller konvalescenthem.

Undantag från stadgans tillämpningsområde bör som socialstyrelsen föreslagit
göras för sådan vård som regleras av föreskrifter som meddelats
i annan ordning. För enskilt vårdhem som inrättats med bidrag av statsmedel
eller till vars drift statsbidrag utgår bör föreskrifterna i stadgan tillämpas
endast i den mån de inte strider mot bestämmelserna för statsbidraget.

Socialstyrelsen har beträffande tillsynen över de enskilda vårdhemmen
föreslagit att socialstyrelsen skall vara högsta tillsynsorgan, vilket inte
föranlett någon erinran under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig
till socialstyrelsens förslag.

På länsplanet bör enligt socialstyrelsen länsläkaren eller motsvarande
förste stadsläkare — i förekommande fall i samverkan med socialvårdskonsulenten
— utöva tillsynen. Några länsstyrelser har hävdat att länsstyrelserna,
som bär tillsynen över verksamheten vid de kommunala ålderdomshemmen,
även bör ha hand om tillsynen över de enskilda vårdhemmen.
Jag ansluter mig till den av socialstyrelsen förordade lösningen, som
ur administrativ synpunkt torde vara mest fördelaktig. Jag förutsätter att
tillsynen kommer att utövas i nära kontakt med barnavårds- och nykterhetsvårdskonsulenterna
samt andra länsmyndigheter om så behövs. Vidare
bör medgivande kunna lämnas att vårdhem i annat än hygieniskt avseende
skall stå under tillsyn av annan läkare än länsläkaren eller förste stadsläkaren.
Sådant medgivande bör lämnas av socialstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

Tillsynsläkaren bör ha befogenhet att förordna att person, som är intagen
på enskilt vårdhem och som inte lämpligen kan vårdas där, skall flyttas
från hemmet. Motsvarande möjlighet finns nu enligt sjukhemsstadgan.

Även på det kommunala planet behövs det tillsyn. Socialstyrelsen föreslår
att socialnämnden i den kommun, där ett vårdhem är beläget, skall utöva
löpande tillsyn i socialt hänseende över hemmet. Flera remissinstanser har
uttryckt sin tillfredsställelse över detta förslag. I något remissyttrande anförs
att socialnämndens tillsyn inte bör omfatta sjukhemmen, eftersom det kan
antas att nödvändig tillsyn över dessa skall kunna utövas av tillsynsläkaren.

Socialstyrelsens förslag står i överensstämmelse med föreskrifterna i lagen
om socialhjälp, enligt vilka socialnämnden skall göra sig väl förtrogen
med den enskildes behov av omvårdnad och verka för att detta blir tillgodosett.
Självfallet bör socialnämnden, om så behövs, samråda med barnavårds-
och nykterhetsnämnd. Beträffande sjukhemmen har socialstyrelsen
framhållit att det med nuvarande bestämmelser visat sig ytterst svårt
att få en tillräckligt effektiv kontroll över dessa och att gränsen mellan
vårdtagarna på enskilda sjukhem och andra vårdhem är flytande. Jag anser
inte att man bör göra undantag för sjukhemmen i fråga om socialnämndens
tillsyn.

Enskilt vårdhem skall enligt socialstyrelsens förslag inte få drivas utan
tillstånd av socialstyrelsen. Förslaget har i allmänhet godtagits av remissinstanserna.
Några länsstyrelser har dock diskuterat möjligheten av att decentralisera
tillståndsgivningen från socialstyrelsen till länsstyrelserna. För
egen del anser jag det viktigt att få en enhetlig tillämpning av stadgan. För
att uppnå detta är det lämpligt att samma myndighet prövar tillståndsfrågan
för alla enskilda vårdhem. Jag förordar därför att socialstyrelsens förslag
följs.

Socialstyrelsen har föreslagit att vid tillståndsprövningen skall iakttas att
vid enskilt vårdhem alltid skall finnas föreståndare och i regel särskild
läkare, som ansvarar för den medicinska vården vid hemmet. Några remissinstanser
har ifrågasatt en uppdelning av tillståndsprövningen så att
sökanden inte skall behöva lämna uppgift angående föreståndare och läkare
samtidigt med ansökan om uppförande av vårdhem. Som skäl har anförts
att man vid nyetablering måste räkna med att godkännande av ritningar
m. m. ofta sker ett par år innan ett vårdhem kan tas i bruk.

Jag anser att stadgan bör utformas på sådant sätt att de av remissinstanserna
anförda synpunkterna kan tillgodoses.

I detta sammanhang vill jag'' erinra om att det enligt byggnadsstadgan
fordras byggnadslov inte bara för nybyggnad av enskilt vårdhem utan också
i de flesta fall när sådant hem skall anordnas i lokal som förut inte använts
för sådant ändamål. Om sökanden begär socialstyrelsens tillstånd innan han
fått byggnadslov, bör socialstyrelsen i tillståndsbeviset erinra sökanden om

Kungl. Maj.ts proposition nr 17 år 1970

att byggnadslov kan fordras. Byggnadsnämnden är självfallet inte bunden
av en sådan erinran när den prövar om byggnadslov fordras enligt byggnadsstadgan.
I vissa fall behövs uppenbarligen ingen erinran, t. ex. när ett befintligt
vårdhem byter tillståndsinnehavare. Byggnadstekniska brandskyddsåtgärder
bör i första hand beaktas i samband med byggnadslov. Jag förutsätter
att statens planverk vid meddelande av byggnadstekniska föreskrifter för
enskilda vårdhem samråder med socialstyrelsen och i förekommande fall
statens brandinspektion. Särskilt om i något fall byggnadslov inte behövs
för inrättande av enskilt vårdhem, bör socialstyrelsen i samband med sin
tillståndsgivning bevaka att brandskyddsintressena tillgodoses. Härvid bör
naturligen en samordning ske med andra centrala myndigheters anvisningar
och praxis så att det inte uppstår konflikter mellan olika bestämmelser och
oklarhet om vad som gäller.

Prövning av föreståndarens lämplighet är ett av de viktigaste leden i tillståndsprövningen.
Med hänsyn till de enskilda vårdhemmens olika karaktär
bör några formella kompetenskrav för föreståndare dock inte anges i stadgan.
I den mån speciell kompetens är erforderlig får detta beaktas vid tillståndsprövningen.

Socialstyrelsen har i anslutning till sitt förslag diskuterat huruvida tillstånd
endast borde meddelas för viss tid. Styrelsen har härvid kommit till
att en tidsbegränsning medför en alltför stor inskränkning i den enskildes
möjligheter att planera verksamheten. Styrelsen har därför föreslagit att
tillstånden skall begränsas till viss tid endast om särskilda skäl föreligger.

Så gott som samtliga remissinstanser har lämnat förslaget i denna del
utan erinran. Jag delar socialstyrelsens uppfattning och ansluter mig till
förslaget.

Jämfört med vad som gäller enligt sjukhemsstadgan beträffande föreståndares
åligganden innebär socialstyrelsens förslag viss utvidgning.
Bl. a. föreslås att föreståndaren skall se till att möjligheter ges till erforderlig
aktivering och rehabilitering samt att kosten på vårdhemmet är fullvärdig
och näringsriktig. Flera remissinstanser har uttryckt sin tillfredsställelse
häröver. Även jag finner denna uppläggning väl motiverad och ansluter mig
till förslaget.

Socialstyrelsens förslag innebär skärpta krav även i fråga om läkarvården.
Som socialstyrelsen föreslagit bör den läkare som svarar för den medicinska
vården vid enskilt vårdhem göra regelbundna besök på vårdhemmet.

I fråga om enskild vård utom vårdhem har socialstyrelsen föreslagit
att, i likhet med vad som gäller enligt sjukhemsstadgan, vissa av föreskrifterna
i den nya stadgan skall vara tillämpliga även på sådan enskild
vård, som inte meddelas vid vårdhem men som innefattar yrkesmässigt mottagande
av vårdbehövande för sjukvård. Föreskrifterna i stadgan skall dock
inte gälla om Kungl. Maj :t förordnar annat eller vården bedrivs enligt avtal
med sjukvårdsstyrelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1970

Flera remissinstanser har framhållit att all enskild förvärvsmässig vårdverksamhet
hör bli föremål för någon form av tillsyn och kontroll. Jag har
förståelse för dessa synpunkter. Det kan ifrågasättas om inte de av socialstyrelsen
föreslagna föreskrifterna om enskild vård utom vårdhem borde
avse samma vårdområden som stadgan i övrigt omfattar. En sådan utvidgning
skulle emellertid komma att medföra avgränsningssvårigheter och
skapa andra praktiska problem. Utan närmare utredning om behovet av
formerna för en sådan utvidgning är jag inte beredd att tillstyrka att den
nu genomförs. Jag ansluter mig därför till socialstyrelsens förslag i denna
del.

Straffbestämmelser bör ingå i den nya stadgan i huvudsak överensstämmande
med dem som finns i sjukhemsstadgan. Jag anser inte att det
finns anledning att, som socialstyrelsen föreslagit, straffsanktionera alla
skyldigheter som enligt den nya stadgan bör åligga föreståndare och vårdhemsläkare.
Endast åligganden av ordningskaraktär bör straffsanktioneras.
Skulle åligganden som inte är straffsanktionerade försummas kan ytterst
övervägas att återkalla tillståndet om rättelse inte kan nås på annat sätt.

Spri och Stockholms stads sjukvårdsstyrelse har föreslagit att en bestämmelse
om tystnadsplikt för personalen på de enskilda vårdhemmen skall
intas i stadgan. Jag finner detta välbetänkt och förordar att en bestämmelse
om tystnadsplikt förs in i stadgan. Bestämmelsen bör avse enskilda människors
privatliv inbegripet uppgifter om deras sjukdomar och endast sådant
yppande av enskilds personliga angelägenheter som är att anse som obehörigt
och alltså inte utesluta att uppgifter lämnas till tillsyns- och kontrollmyndigheter.
Inte heller bör bestämmelsen inskränka vittnesplikten. Bestämmelsen
skall inte hindra insyn beträffande sådana förhållanden vid de
enskilda vårdhemmen som inte rör enskilda vårdtagares personliga angelägenheter.

Bestämmelsen bör utformas efter förebild av gällande regler om tystnadsplikt
i 64 § socialhjälpslagen, 91 § barnavårdslagen (1960: 97) och 64 §
andra stycket lagen (1954: 579) om nykterhetsvård men straffmaximum
bör dock sättas till fängelse i ett år.

Beträffande övergången till de nya reglerna förordar jag
i enlighet med vad socialstyrelsen föreslagit att alla hem som är godkända
enligt sjukhemsstadgan skall anses godkända även enligt den nya stadgan.
Vidare bör tillstånd inte behöva sökas av den som vid stadgans ikraftträdande
driver enskilt vårdhem, för vilket tillstånd inte meddelats enligt sjukhemsstadgan
och för vilket inte heller gällt särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade
bestämmelser. Däremot bör anmälan om verksamhetens förekomst
göras till socialstyrelsen. Jag förutsätter härvid att alla vårdhem för vilka
sådan anmälan görs skall inspekteras så fort som möjligt. Om missförhållanden
upptäcks och rättelse inte sker bör socialstyrelsen kunna förbjuda
verksamheten. Förbudet bör vara straffsanktionerat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 år 1970

Hemställan

I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till stadga om enskilda vårdhem m. m.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t genom proposition inhämtar riksdagens
yttrande över förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Britta Gyllensten

ESSELTE TRYCK, STHLM 70
914631