Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

Nr 123

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,
m. /ii.; given Stockholms slott den 3 april
1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag,

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt,

2) förordning om ändring i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift
i vissa fall,

3) förordning om ändring i förordningen (1929: 307) angående tullrestitution,

dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till

4) kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951:648).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i mervärdeskatten. Ändringarna
är av teknisk natur och innebär bl. a. förtydliganden av reglerna rörande
export, omläggning av beskattningen av försäljning av vara i förening med
varans inmontering i fastighet, ändrade regler för beskattning av arbete på
byggnadsföretagare tillhörig mark och en uppmjukning av bestämmelserna
rörande restitution av skatt. Vidare föreslås vissa ändringar på tullområdet,
bl. a. beträffande sambandet mellan tullfrihet och skattefrihet vid
införsel. Dessa ändringar avses skola träda i kraft den 1 juli 1970. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 saml. Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

1) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 2, 6, 8, 11 och 49 §§, punkterna 3 och 4 av anvisningarna
till 2 § samt anvisningarna till 9—11, 14 och 16 §§ förordningen
(1968: 430) om mervärdeskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Skattskyldig är-------

2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som avser vara som nu
nämnts eller tjänst som anges i 11 §
1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt
avser annonsering eller annan reklam
för skattepliktig vara eller
tjänst för utländsk uppdragsgivares
räkning.

Skattskyldig är vidare den som i
yrkesmässig verksamhet omsätter
vara eller tjänst genom utförsel.

Konungen kan------- —

När särskilda----—----

Om skatt — —------

(Se vidare anvisningarna.)

— — eller tjänst,

2) vara som anges i 8 § 1—5,
tjänst som anges i 10 § och avser
vara som nu nämnts eller tjänst
som anges i 11 § 1, 3, 4 eller 5 i vad
sistnämnda punkt avser annonsering
eller annan reklam för utländsk
uppdragsgivares räkning.

Skattskyldig är vidare den som i
yrkesmässig verksamhet omsätter
sådan vara eller tjänst som anges i
första stycket genom utförsel (export).

11 §§•

-— stycket föreligger.

0 §§•

(Se vidare anvisningarna.)

Redovisningsskyldighet föreligger
icke, så länge det kan antagas att
den skattepliktiga omsättningen un der

närmast följande tolvmånaders period

ej kommer att överstiga

10 000 kronor. Redovisningsskyldighet
föreligger dock alltid vid omsättning
som avses i 2 § första stycket
2 eller andra stycket.

Redovisningsskyldighet föreligger
icke för kalenderår under vilket den
skattepliktiga omsättningen ej överstigit
10 000 kronor eller, i fråga om
kalenderår under vilket skattepliktig
verksamhet påbörjats eller upphört,
ett häremot svarande belopp för den
tid verksamheten bedrivits. För verksamhet
som upphört under samma
kalenderår som den påbörjats eller
nästföljande kalenderår föreligger
icke redovisningsskyldighet om den
skattepliktiga omsättningen ej överstigit
10 000 kronor under den tid

1 Förordningen omtryckt 1969: 237.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

(Nuvarande lydelse)

När särskilda — —-------

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

verksamheten bedrivits. Redovisningsskyldighet
föreligger dock alltid
vid omsättning som avses i 2 §
första stycket 2 eller andra stycket.
— första stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

Från skatteplikt------- -

7) personaltidning, program och
katalog, när varan säljes eller utlämnas
av utgivare som icke är
skattskyldig för annan verksamhet
eller införes till landet för sådan utgivares
räkning,

8) konstverk, som--------

(Se vidare anvisningarna.)

--till prenumerant,

7) personaltidning, program och
katalog, när varan tillhandahålles
utgivare som icke är skattskyldig
och när varan säljes eller utlämnas
av sådan utgivare eller införes till
landet för sådan utgivares räkning,
---— om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

11 §•

Från skatteplikt-------

3) transport av vara till eller från
utlandet eller transport i samband
med renhållning,

4) bärgning av

5) införing av annons i tryckalster
som är undantaget från skatteplikt
enligt 8 § 6 eller 7 samt annonsering
eller annan reklam för
skattepliktig vara eller tjänst för utländsk
uppdragsgivares räkning,

6) visning av-— ------— -

(Se vidare anvisningarna.)

Överstiger ingående

Understiger skillnaden mellan ingående
skatt och utgående skatt
1 000 kronor, återbetalar länsstyrelsen
beloppet endast när skillnaden
icke kan avdragas eller kvittas enligt
17 § tredje stycket.

--samt resgodsbefordran,

3) transport av vara till eller från
utlandet, transport i samband med
renhållning samt transport eller annan
skattepliktig tjänst inom landet
som avser importvara eller exportvara
och som speditör eller
fraktförare tillhandahåller utländsk
uppdragsgivare i samband med införseln
eller utförseln,
sådan bärgning,

5) införing av annons i tryckalster
som är undantaget från skatteplikt
enligt 8 § 6 eller 7 samt annonsering
eller annan reklam för
utländsk uppdragsgivares räkning
med avseende på vara eller tjänst
som anges i 2 § första stycket,
av veterinär.

(Se vidare anvisningarna.)

överskjutande beloppet.
Understiger skillnaden mellan ingående
skatt och utgående skatt
1 000 kronor, återbetalar länsstyrelsen
skillnadsbeloppet när det icke
kan avdragas eller kvittas enligt 17 §
fjärde stycket. Föreligger särskilda
skäl, kan länsstyrelsen även i annat
fall besluta om återbetalning av belopp
under 1 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Skattskyldig som---—

Överstiger skatt----

Den som-------

Vid återbetalning---

Fordran på-------

I övrigt-------

(Föreslagen lydelse)

--—- — ingående skatt.

---överskjutande beloppet.

- för mycket.

----- restavgift avräknas.

--eller utmätas.

av mervärdeskatt.

Anvisningar
till 2 §.

3. Den som i egenskap av ombud
förmedlar skattepliktig vara eller
tjänst är skattskyldig om han uppbär
likviden för varan eller tjänsten,
exempelvis såsom kommissionär vid
försäljning i kommission.

Vid försäljning------—

3. Den som i egenskap av ombud
förmedlar vara eller tjänst som anges
i 2 § första stycket är skattskyldig
om han uppbär likviden för varan
eller tjänsten, exempelvis såsom
kommissionär vid försäljning i kommission.

--- för auktionsförrättare.

4. Som export räknas bl. a. omsättning
av vara eller tjänst på fartyg
och luftfartyg i utrikestrafik
samt omsättning som innebär försäljning
eller uttag av vara eller tillhandahållande
av tjänst till eller för
bruk på sådant fartyg eller luftfartyg.
Som export räknas även varuförsäljning
inom landet, när direkt
utförsel av varan för köparens räkning
skall ombesörjas av speditör eller
fraktförare som anlitats av säljaren
eller köparen. Motsvarande gäller
i fråga om varuförsäljning inom
landet till utländsk företagare som
hämtar varan här i landet för direkt
utförsel med eget transportmedel,
om varan är avsedd för verksamhet
som företagaren bedriver i utlandet.
Vidare räknas exempelvis arkitektarbete
som avser anläggning utom
landet till export.

till 9 §.

Omsättning av mark är skattefri. Omsättning av mark är skattefri.

Omsättes mark som utgör lagertillgång
i byggnadsrörelse och som i
sådan rörelse tillförts värde genom
skattepliktig tjänst, skall dock värde
som därigenom tillförts marken anses
som omsättning av skattepliktig
tjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

till 10 §.

Tjänst under--------är skattefri.

Med tillverkning på beställning avses
förfärdigande av vara av material
som huvudsakligen tillhandahålles
av beställaren.

Som skattepliktig uthyrning---eller liknande.

Med servering-------eller plats.

Som skattepliktig anses---andra lokaler.

Till skattepliktig-----eller anläggning.

Tjänst som —----som transporttjänst.

Med annonsering---• — s. k. Ijustidning.

till 11 §.

Undantaget under------skattepliktig transporttjänst.

Med transport------tillfälligt transportuppdrag.

Undantaget under 3 för tjänst för
utländsk uppdragsgivares räkning
gäller endast när tjänsten har avseende
på verksamhet som uppdragsgivaren
bedriver och som skulle ha
medfört skattskyldighet till mervärdeskatt,
om den bedrivits här i landet.

till 14

I beskattningsvärdet-----

Med vederlag------—--

Vid beräkning —---------

Vid omsättning-------—

Varas saluvärde---------

Försäljning av vara i förening
med varans inmontering i fastighet
anses i sin helhet som varuförsäljning,
när vederlaget till minst 80
procent utgör ersättning för varan.
Vid sådan försäljning utgöres beskattningsvärdet
således av vederlaget
för både vara och inmontering.

----än mervärdeskatt.

— liknande handling.

--av kundväxel.

--jämförlig omsättning.

--i kommunalskattelagen.

Vid sådan försäljning av vara i
förening med varans inmontering i
fastighet som ej utgör byggnadseller
anläggningsentreprenad och ej
ingår såsom ett led i sådan entreprenad,
exempelvis försäljning i förening
med inmontering av enbart
spis eller kylskåp, utgöres beskattningsvärdet
av hela vederlaget. Uttages
särskild ersättning för inmonteringen,
bestämmes beskattningsvärdet
för denna del av vederlaget
enligt vad som gäller för tjänst som
avser fastighet.

Vid skattepliktig omsättning av
inventarium eller annan tillgång
som tillhör verksamhet utgöres beskattningsvärdet
alltid av vederlaget
eller saluvärdet eller, i fråga om

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Utgår gemensamt----—---

Vid försäljning av byggnad och
mark bestämmes det på byggnaden
belöpande vederlaget, varav beskattningsvärdet
utgör 60 procent, till
skillnaden mellan hela vederlaget
och saluvärdet av marken vid försäljningstillfället.
Uttages del av
byggnad bestämmes beskattningsvärdet
till skälig del av beräknat
saluvärde för hela byggnaden.

Med monteringsfärdigt

(Föreslagen lydelse)

monteringsfärdigt hus, 60 procent av
vederlaget eller saluvärdet.

--— skälig grund.

Vid försäljning av byggnad anses
särskild ersättning för tjänst som avses
i 10 § 5 som vederlag för sådan
tjänst.

Vid försäljning av byggnad och
mark bestämmes det på byggnaden
belöpande vederlaget till skillnaden
mellan hela vederlaget minskat med
särskild ersättning för tjänst som avses
i 10 § 5 och saluvärdet av marken
vid försäljningstillfället. Ingår i
saluvärdet av marken värde som enligt
anvisningarna till 9 § skall anses
som omsättning av skattepliktig
tjänst, bestämmes beskattningsvärdet
härför enligt It § andra stycket. Motsvarande
gäller vid annan omsättning
av mark som utgör lagertillgång
i byggnadsrörelse. Uttages del
av byggnad bestämmes beskattningsvärdet
till skälig del av beräknat
saluvärde för hela byggnaden. Vad
nu sagts gäller även i fråga om sådant
värde som avses i anvisningarna
till 9 §, när mark uttages för att
delvis användas för annat ändamål
än för stadigvarande bruk i byggnadsrörelsen.

--sätt färdigmonterat.

till 16 §.

Faktura eller motsvarande handling
skall utöver beskattningsvärde
och skattebelopp innehålla uppgift
om kundens namn och adress eller
annan för kundens identifiering
godtagbar angivelse, transaktionens
art samt platsen för varas mottagande.

Faktura eller motsvarande handling
skall utöver beskattningsvärde
och skattebelopp innehålla uppgift
om utställarens och mottagarens
namn och adress eller annan för
identifieringen godtagbar angivelse,
transaktionens art samt platsen för
varas mottagande.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

2) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift

i vissa fall

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift
i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Införes vara till riket under sådana
omständigheter vilka för tullpliktig
vara medföra rätt till tullfrihet
enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§
tulltaxeförordningen, skall icke heller
utgå skatt eller annan avgift som
på grund av införseln eljest skolat
erläggas till tullverket.

Vad i första stycket sägs skall i
fall som avses i 6 § 1 mom. tulltaxeförordningen
gälla endast om varan
återinföres av den som utfört densamma.

(Föreslagen lydelse)

§•

Införes vara till riket under sådana
omständigheter vilka för tullpliktig
vara medföra rätt till tullfrihet
enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 §§
tulltaxeringsförordningen, skall, i
den mån Konungen förordnar därom,
icke heller utgå skatt eller annan
avgift som på grund av införseln
eljest skolat erläggas till tullverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

3) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1929: 307) angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 2 och 9 §§ förordningen (1929:307) angående
tullrestitution skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

2 §.:

Näringsidkare äger att vid utförsel
av här i riket framställd, reparerad,
bearbetad, kompletterad eller
emballerad vara, för vars framställning,
reparation, bearbetning, komplettering
eller emballering använts
av honom från utlandet införda materialier
eller andra artiklar, åtnjuta
restitution av tull (allmän i ndustrirestitution)
för en
motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom två år före utförseln av
honom införts från utlandet. Har vara
införts för att repareras, bearbetas,
kompletteras eller emballeras,
skall, då näringsidkaren återutför
sålunda behandlad vara, jämväl denna
hänföras till artiklar som nyss
sagts. Rätt till allmän industrirestitution
gäller jämväl i avseende å
artiklar, som gått förlorade vid arbetets
utförande.

{Föreslagen lydelse)

Näringsidkare äger att vid utförsel
av här i riket framställd, reparerad,
bearbetad, kompletterad eller emballerad
vara, för vars framställning,
reparation, bearbetning, komplettering
eller emballering använts av honom
från utlandet införda materialier
eller andra artiklar, åtnjuta
restitution av tull (allmän i ndustrirestitution)
för en
motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag,
vilka inom två år före utförseln av
honom införts från utlandet. Har vara
införts för att repareras, bearbetas,
kompletteras eller emballeras,
skall, då näringsidkaren återutför
sålunda behandlad vara, jämväl denna
hänföras till artiklar som nyss
sagts. Rätt till allmän industrirestitution
gäller även för artiklar, som
gått förlorade vid arbetets utförande
samt för sådana delar och tillbehör
till exportvaror framställda av näringsidkaren,
som utföras i oförändrat
skick till annan än producenten
eller den tidigare säljaren eller ombud
för någon av dem.

1 Senaste lydelse se 1960: 394.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Vill den,----------

Har rätten till tullrestitution förfallit,
skall tullbeloppet inbetalas
tillika med sex procent årlig ränta
därå, räknad från införseln. Angående
tullverkets rätt att av den
ställda säkerheten göra sig betäckt
för sagda belopp jämte ränta skall i
tillämpliga delar gälla vad eljest om
sådan rätt är föreskrivet.

(Föreslagen lydelse)

---ställa säkerhet.

Har rätten till tullrestitution förfallit,
skall tullbeloppet inbetalas
jämte ränta på detta, räknad från
införseln efter räntesats som Konungen
fastställer. Angående tullverkets
rätt att av den ställda säkerheten
göra sig betäckt för sagda belopp
jämte ränta skall i tillämpliga delar
gälla vad eljest om sådan rätt är föreskrivet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970.

4) Förslag
till

Kungörelse

om ändring i vägtrafikförordningen (1951: 648)

Härigenom förordnas, att 12 § 2 mom. vägtrafikförordningen (1951: 648)2
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12 §.

2 mom. Interimslicens utfärdas av polismyndighet.
Ansökan om--—---fordonets identifiering.

Interimslicens för motorfordon eller
med gummihjul försedd traktor
må utfärdas endast om sökanden i
två exemplar ingiver bevis, att fordonet
är trafikförsäkrat.

Interimslicens må utfärdas endast
om utredning föreligger som visar
att fordonet antingen tillverkats här
i riket och därefter ej utförts eller
efter införsel hit förtullats för att
stadigvarande brukas här. Interimslicens
för motorfordon eller med
gummihjul försedd traktor må utfärdas
endast om sökanden i två
exemplar ingiver bevis, att fordonet
är trafikförsäkrat.

Interimslicens utfärdas---är avgiftsfri.

Interimslicens skall---eller polisman.

Närmare bestämmelser---därtill förordnar.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1964: 257.

2 Förordningen omtryckt 1967: 856.

1| Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott
den 3 april 1970.

Närvarande :

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Länge, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen
(1968: 430) om mervärdeskatt, m. m., och anför.

I prop. 1970: 70 har riksdagen förelagts förslag om en genomgripande
skattereform, som bl. a. går ut på en höjning av mervärdeskatten till 15 %
vid ingången av år 1971. I anslutning till redogörelsen för förslaget om
ändringen av mervärdeskatten framhöll jag, att avsikten var att vissa mervärdeskattefrågor
som inte hade direkt samband med den av skattereformen
betingade höjningen skulle behandlas i en särskild proposition till vårriksdagen.
Bland de frågor som i enlighet härmed tas upp i det följande
återfinns en som särskilt uppmärksammades av bevillningsutskottet vid
behandlingen av det förslag till höjd mervärdeskatt på vissa varor som tidigare
i år antagits av riksdagen (prop. 1970: 7, BeU 1, rskr 51, SFS 4). Frågan
gäller mervärdeskatt på transaktioner som omfattar leverans av vara
i förening med varans inmontering i fastighet. Denna liksom övriga i det
följande behandlade frågor är av i huvudsak skatteteknisk natur med ingen
eller ringa inverkan på skatteunderlaget för eller avkastningen av mervärdeskatten.

I detta sammanhang vill jag ta upp till behandling även några frågor på
tullområdet av mera teknisk art, bl. a. den automatiska koppling mellan
tullfrihet och skattefrihet vid import som f. n. finns i vissa fall.

Mervärdeskatten

Inledning

Mervärdeskatten infördes den 1 januari 1969 genom förordningen (1968:
430) om mervärdeskatt (MF, omtryckt 1969:237) och ersatte då den år
1960 införda allmänna varuskatten. Liksom sistnämnda skatt är mervärde -

Kungi. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

skatten en omsättningsskatt. Skyldighet att ta ut och redovisa skatten åvilar
den som yrkesmässigt omsätter skattepliktiga objekt eller tjänster, varvid
dock skatteuttaget är begränsat till omsättning inom landet. Exporten är
således skattefri. Å andra sidan utgår skatt vid import av skattepliktiga
objekt. Skatteplikten till mervärdeskatt omfattar varor, tjänster och vissa
byggnader.

Skillnaden i tekniskt hänseende mellan den allmänna varuskatten och
mervärdeskatten ligger främst däri, att den förra utgick endast vid omsättning
och införsel till slutliga förbrukare, medan mervärdeskatt utgår vid
i princip varje omsättning och införsel. Härigenom omspänner mervärdeskatten
samtliga led i produktions- och distributionskedjan och skattskyldighet
åvilar företagare i samtliga dessa led. För att detta inte skall medföra
en dubbelbeskattning av varierande storlek beroende på antalet led
som exempelvis en vara passerar fram till den slutlige konsumenten ingår
i mervärdeskattesystemet en särskild avdragsrätt. Den innebär, att den
skattskyldige vid redovisning av skatten till staten enligt härför gällande
deklarationsförfarande har rätt att från skatten på egen omsättning dra av
skatt som utgått på inköp och tjänster för den skattepliktiga verksamheten.
Den skattskyldige lyfter med andra ord av den skatt som det åligger hans
leverantörer att redovisa till staten. Varje skattskyldig inlevererar därför
endast skillnaden mellan vad som benämns utgående och ingående skatt
i verksamheten eller skatten på mervärdet av verksamheten. Överstiger den
ingående skatten den utgående, restitueras skillnadsbeloppet. Genom att
avdragsrätten omfattar i princip alla anskaffningar och tjänster för den
skattepliktiga verksamheten, elimineras kostnadsmässigt sett skatteuttaget
på omsättningar mellan skattskyldiga. Mervärdeskatten har sålunda karaktär
av en renodlad konsumtionsbeskattning som därtill verkar neutralt i
både konsumtions- och konkurrenshänseende. Eftersom importen beskattas
och restitution sker när ingående skatt inte automatiskt kan avlyftas i mervärdeskatteredovisningen
genom avdragsrätten gäller skattens konkurrensneutrala
verkan både nationellt och internationellt. För att nå detta är även
exportörer skattskyldiga och underkastade samma redovisningsplikt som
andra skattskyldiga med skattepliktig omsättning.

Beskattningsområdet för mervärdeskatten sammanfaller nära med vad
som omfattades av den allmänna varuskatten. Vissa utvidgningar av skatteplikten
skedde dock, men dessa har varit betingade främst av mervärdeskatteprincipen
som sådan. Den största förändringen härvidlag är att skatteplikt
införts för byggnadsentreprenader och andra arbeten på fastighet och
som en konsekvens härav för byggnader som uppförs av byggnadsföretag
i egen regi för avsalu. För att denna utvidgning av beskattningsområdet
inte skulle medföra en skärpt beskattning av bostadskonsumtionen eller
ogynnsamma verkningar i konkurrenshänseende gäller för beskattningen
av byggnader och fastighetsarbeten särskilda reduceringsregler, vilka därtill

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

omfattar monteringsfärdiga hus samt serverings- och hotelltjänster. Reglerna
innebär att skatt utgår på endast 60 % av vederlaget eller, i fråga om
arkitekttjänster, gatuarbeten och vissa andra därmed jämförliga arbeten,
på endast 20 % av vederlaget. Såsom framhållits i prop. 1970: 70 har den
föreslagna höjningen av mervärdeskatten till 15 % den 1 januari 1971 inte
föranlett någon ändring av nämnda procenttal för reduceringsreglerna.

Varje skattskyldig som har att redovisa skatt för omsättning inom landet
eller export skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten och redovisa
skatt fortlöpande på grundval av deklaration för bestämda redovisningsperioder.
Varje sådan deklaration utgör en definitiv skatteredovisning.
Till skillnad mot vad som gällde för den allmänna varuskatten sker
ingen årlig taxering till mervärdeskatt utan i stället gäller ett förfarande
med fastställande av skatt i stil med vad som tillämpas för punktskatterna
enligt förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.
Länsstyrelsen är beskattningsmyndighet i fråga om skattens tillämpning
inom landet och tullverket i fråga om importbeskattningen. Vid varje
länsstyrelse finns inrättat ett särskilt mervärdeskattekontor. Vidare utgör
riksskattenämnden ett centralt organ för mervärdeskatten med uppgift att
verka för en riktig och enhetlig tillämpning av skatten.

Innan jag övergår till att behandla sådana frågor som enligt min mening
bör föranleda ändringar av gällande bestämmelser vill jag framföra vissa
allmänna synpunkter på mervärdeskatten. Som jag redan anfört utgör mervärdeskatten
en form av omsättningsskatt som har en neutral verkan från
såväl konsumtions- som konkurrenssynpunkt och som därtill kan betraktas
som en renodlad konsumtionsbeskattning. Den utformning mervärdeskatten
fått, måste anses i hög grad tillgodose nämnda neutralitetsaspekter.
Vissa avsteg från en i alla delar strikt tillämpning av mervärdeskatteprincipen
har gjorts av praktiska skäl. På vissa punkter har schablonmässiga
lösningar tillgripits av samma skäl men också för att övergången till mervärdeskattesystemet
inte skulle medföra en mera betydande skärpning av
konsumtionsbeskattningen i jämförelse med verkningarna av den allmänna
varuskatten. De tidigare omnämnda reduceringsreglerna är exempel härpå.

Under den tid, som mervärdeskatten varit i kraft, har olika framställningar
gjorts till finansdepartementet om ändringar av bestämmelserna.
I flera fall har därvid åberopats att skatten utformats på ett sätt som inte
tillgodoser kravet på konkurrensneutralitet i beskattningen. Man har därvid
också särskilt framhållit att de nackdelar som detta medför förstärks
vid den höjning av skatten som är att vänta vid ingången av år 1971. Av
sådana eller andra skäl har önskemål framförts bl. a. om ytterligare undantag
från skatteplikt och om ändrad utformning av reduceringsreglernas
tillämpningsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

Åtskilliga av framställningarna gäller frågor som tidigare varit föremål
för särskilda överväganden i mervärdeskattehänseende av både Kungl. Maj :t
och riksdagen utan att därvid föranleda ändringar av bestämmelserna. Vad
nu sagts gäller förnyade framställningar om undantag från skatteplikt för
frimärken, ammunition till det frivilliga skyttet och tandtekniska arbeten.
Vidare har framställningar gjorts om en utvidgning av undantaget för
konstverk till att gälla även vid försäljning genom konstgalleris medverkan
och om skattefrihet för konstgjutningar för skulptörs räkning, önskemål
har dessutom åter framförts om möjlighet för koncerner att avge gemensam
skatteredovisning för samtliga i en koncern ingående företag. Av nämnda
framställningar har den som avser undantag från skatteplikt för frimärken
efter remiss tillstyrkts av generaltullstyrelsen, poststyrelsen och en majoritet
inom riksskattenämnden. Yrkanden om undantag för frimärken har också
framförts i motioner till årets riksdag (I: 224 och II: 256) liksom yrkanden
om undantag för tandtekniska arbeten (motionerna I: 101 och II: 167).
Härjämte har framställning gjorts av innebörd, att måleriarbeten borde beskattas
enligt 20 %-regeln med hänsyn till att denna nära sammanfaller med
materialandelen i vederlaget för ett måleriarbete.

Jag har inte funnit att det i nu nämnda fall anförts nya omständigheter
som föranleder ändrad inställning till frågorna. Även om jag är medveten
om att bestämmelserna i dessa delar kan ha vissa verkningar i konkurrenshänseende,
anser jag inte att de är av sådan betydelse att ändringar av bestämmelserna
är påkallade. Från denna utgångspunkt behandlas i det följande
endast sådana frågor som enligt min mening motiverar författningsändring.

Skattskyldighetsfrågor

Enligt 2 § MF föreligger skattskyldighet för den som inom landet i yrkesmässig
verksamhet omsätter skattepliktig vara, byggnad eller tjänst eller
sådan från skatteplikt undantagen vara eller tjänst för vilken fullständig
skattefrihet åsyftas. Vidare är den skattskyldig som i yrkesmässig verksamhet
omsätter vara eller tjänst genom utförsel (export). Den som i enlighet
härmed är skattskyldig och dessutom har att redovisa skatt till staten kan
dra av ingående skatt på inköp m. m. för verksamheten i sin mervärdeskatteredovisning
och få överskjutande ingående skatt restituerad. På så sätt uppnås
en i princip fullständig skattefrihet för de ifrågavarande från skatteplikt
undantagna varorna och tjänsterna och för exporten.

Utöver dessa grundläggande bestämmelser gäller, att Kungl. Maj :t på ansökan
kan förordna om skattskyldighet för yrkesmässig omsättning av annan
tjänst än sådan som är skattepliktig eller författningsenligt undantagen
från skatteplikt. Genom denna möjlighet till frivilligt inträde i systemet har

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

skapats möjlighet att. undanröja kostnadsmässiga belastningar av mervärdeskatten
inom produktions- och distributionskedjan. Vidare kan länsstyrelsen
besluta om skattskyldighet för verksamhet redan innan omsättning som
medför skattskyldighet sker. Härigenom kan ingående skatt för verksamheten
avlyftas redan under företagets uppbyggnad.

I anvisningarna till 2 § ges kompletterande bestämmelser med avseende
på bl. a. begreppen yrkesmässighet och omsättning, skattskyldighet vid försäljning
genom ombud och skattefri export. I sistnämnda hänseende anges,
att som export räknas bl. a. omsättning av vara eller tjänst på fartyg eller
luftfartyg i utrikestrafik och omsättning som innebär försäljning eller uttag
av vara eller tillhandahållande av tjänst till eller för bruk på sådant fartyg
eller luftfartyg. Vidare räknas exempelvis arkitekttjänst som avser anläggning
utom landet som export.

Skattskyldighet enligt 2 § föreligger oavsett verksamhetens storlek. Av
praktiska skäl har dock de allra minsta verksamheterna undantagits från
skyldighet att redovisa skatt till staten. Bestämmelserna härom återfinns i
6 § och innebär, att redovisningsskyldighet inte föreligger, så länge det kan
antas att den skattepliktiga omsättningen under närmast följande tolvmånadersperiod
ej kommer att överstiga 10 000 kr. Redovisningsskyldig är
dock alltid den som omsätter sådana från skatteplikt undantagna varor och
tjänster för vilka fullständig skattefrihet åsyftats eller som exporterar skattepliktiga
varor eller tjänster. Länsstyrelsen kan dessutom när särskilda skäl
föreligger medge, att skatt skall redovisas t. v. även om den skattepliktiga
omsättningen ej överstiger 10 000 kr.

I skrivelse till finansdepartementet har Sveriges industriförbund tagit upp
vissa mervärdeskattefrågor, bl. a. med avseende på skattskyldigheten. Enligt
förbundet finns det behov av förtydliganden för att undanröja vissa svårigheter
beträffande tolkningen av begreppet export utifrån tillhandahållandet
av en vara. Förbundet anser, att export alltid bör anses föreligga, när vara,
med eller utan anlitande av mellanhand, sänds till köpare som är bosatt
utomlands. Om ett kommersiellt företag i utlandet med eget transportmedel
hämtar varan hos tillverkare eller grossist i Sverige bör detta inte förta
affären dess karaktär av export. Även försäljningar här i landet till turister
och andra besökande från utlandet bör enligt förbundet kunna betraktas
som export, om det kan styrkas att varan efter tillhandahållandet utförs ur
landet. En reglering av skattens tillämpning på sådana försäljningar är angelägen
med hänsyn till att tullverket inte längre anser sig kunna medverka
i det intygsförfarande som tidigare kommit till användning. Detta innebar,
att tulltjänsteman bestyrkte utförsel av vara genom påteckning på en av den
utresande uppvisad s. k. utgående varuanmälan, vilken därefter tillställdes
säljaren för att av honom användas som bevis för att export skett.

Kungi. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

Departementschefen. Viss oklarhet synes råda inte endast om begreppet
export i enlighet med vad industriförbundet anfört utan också beträffande
reglerna om skattskyldighet för exportör. Den grundläggande bestämmelsen
är att skattskyldighet föreligger för den som i yrkesmässig verksamhet omsätter
vara eller tjänst genom utförsel (export). Som jag redan framhållit
utgör skattskyldigheten för exportörer den tekniska förutsättningen att via
avdragsrätten i mervärdeskattesystemet åstadkomma fullständig skattefrihet
för exporten. Det är också uppenbart, att vad som här avsetts är skattefrihet
för sådana varor och tjänster som omfattas av skatteplikten eller av undantagen
från skatteplikt med fullständig skattefrihet. Skattskyldigheten i exporthänseende
bör med andra ord korrespondera med skattskyldighet för
omsättning här i landet inom ramen för beskattningens allmänna räckvidd.
Då viss oklarhet synes råda härom förordar jag, att i författningen görs
tillägg som direkt anknyter skattskyldigheten vid export till vad som medför
skattskyldighet vid omsättning inom landet. Finns särskild anledning
att utsträcka skattskyldigheten till även annan export bör detta i princip
ske genom frivilligt inträde i systemet efter Kungl. Maj :ts prövning.

Enligt industriförbundet är det oklart vad som i mervärdeskattehänseende
är att anse som export. Det har också i andra sammanhang framhållits
som en brist att MF inte innehåller någon definition av begreppet utan
endast anvisningar om vad som i speciella fall är att anse som export.

I allmänhet torde det inte råda någon tvekan om vad som utgör skattefri
export i mervärdeskattehänseende. Så snart leverans sker för direkt mottagande
utomlands föreligger export och några svårigheter att i dessa fall
i mån av behov genom verifikationer i bokföringen dokumentera en exportförsäljning
torde inte vara för handen. Jag anser därför inte att det behövs
någon särskild definition i författningen av begreppet export. Viss komplettering
av bestämmelserna kan dock vara behövlig mot bakgrund bl. a.
av vad industriförbundet framhållit. Sker leverans fob eller eif för vidare
befordran till utlandet bör leveransen tveklöst utgöra export. Säljaren och
köparen kan emellertid avtala om leverans exempelvis fritt kaj eller också
om att varan hämtas hos säljaren för att av köparen med eget transportmedel
föras till destinationsort utom landet. I mervärdeskattehänseende
är det i båda fallen fråga om tillhandahållande här i landet som formellt
skulle medföra beskattning fastän det i realiteten gäller leverans till utlandet.
I praktiken torde leveranser av angivet slag betraktas som exportförsäljningar
och jag anser också att detta är en i princip riktig tillämpning av
bestämmelserna. Jag delar dock industriförbundets uppfattning att det i
syfte att undanröja tvekan och oklarhet bör göras en komplettering av bestämmelserna
som tar sikte på de antydda fallen av exportförsäljningar.
Detta bör ske genom ett tillägg i punkt 4 av anvisningarna till 2 § av innebörd,
att export får anses föreligga även vid tillhandahållande av vara här

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

i landet, när varan genom medverkan av någon av parterna anlitad speditör
eller fraktförare eller av köpare som är näringsidkare med eget transportmedel
direkt utförts eller kommer att utföras ur landet. Beträffande försäljningar
här i landet till utländska turister kan man enligt min mening
inte frångå kravet att säljaren genom verifikationer i sin bokföring skall
kunna styrka att varan utförts ur landet för att export skall anses föreligga.
Jag ämnar dock undersöka om det är möjligt att på ett från kontrollsynpunkt
betryggande sätt åstadkomma skattefrihet för försäljningar till turister
av varor som är avsedda att medföras vid utresan från Sverige.

En fråga med viss anknytning till de nu behandlade vill jag också ta
upp i detta sammanhang. Det förekommer att speditör här i landet för utländsk
uppdragsgivares räkning utför eller ombesörjer utförande av skattepliktig
tjänst med avseende på import- eller exportvara. I egenskap av
ombud för utländskt företag kan speditören få erlägga medvärdeskatt som
måste övervältras på den utländske uppdragsgivaren. Eftersom denne inte
är skattskyldig till mervärdeskatt uppkommer i detta fall en belastning av
svensk skatt för ett utländskt företag. Det är angeläget att sådana verkningar
undanröjs. Detta kan ske genom att tjänst med avseende på importvara
eller exportvara som speditör ombesörjer för utländska uppdragsgivares
räkning undantas från skatteplikt. Eftersom av speditören erlagd skatt
för tjänsten i fråga utgör avdragsgill ingående skatt för speditören uppkommer
ingen skattebelastning för den utländske uppdragsgivaren. Jag förordar
att regler av nu angiven innebörd införs i 11 § 3 och vill tillägga att denna
lösning helt korresponderar med bestämmelserna i sista stycket av anvisningarna
till 17 §. Däri anges, att om det vid leverans av vara till skattskyldig
här i landet kan styrkas att skatt erlagts för utländsk leverantörs räkning
vid varans införsel, köparen har rätt till avdrag med belopp motsvarande
den av tullmyndigheten uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat för
köparen i det fall denne själv erlagt skatten.

Som jag tidigare nämnt föreligger ingen skyldighet att redovisa skatt till
staten så länge den skattskyldiges skattepliktiga omsättning kan antas uppgå
till högst 10 000 kr. under den närmaste tolvmånadersperioden. Vid införandet
av mervärdeskatten var det naturligt att knyta an friheten från redovisningsskyldighet
till de förväntade omsättningsförhållandena. Även
om en sådan bestämmelse får anses principiellt riktig, är den inte invändningsfri.
Frågan om det föreligger redovisningsskyldighet eller ej måste avgöras
på grundval av en uppskattning av omsättningen i framtiden. Hur
realistisk en sådan uppskattning än må vara, kan lätt den situationen uppkomma
att den faktiska omsättningen blir högre eller lägre än den uppskattade
och att därför rätteligen skatt skulle ha redovisats eller också att
frihet från redovisning skulle föreligga. Bedömningarna måste också ske
fortlöpande och så snart det kan antas att gränsvärdet kommer att uppnås
och överskridas skall den skattskyldige anmäla detta och underkastas redo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

visningsskyldighet. Är omsättningen i sjunkande uppkommer frågan när
redovisningsskyldigheten upphör. Det bör härvid också beaktas att den som
är fri från redovisningsskyldighet har rätt att höja sina priser med skattens
belopp och får härmed normalt inte endast kompensation för sin ingående
mervärdeskatt utan också behålla skatten på eget mervärde. Å andra sidan
kan han inte åberopa reglerna om avdragsrätt för att få restitution av
överskjutande ingående skatt.

Mervärdeskatten har nu funnits drygt ett år och vissa erfarenheter har
vunnits från tillämpningen av de nu behandlade reglerna. Det har visat sig
att man i åtskilliga fall gjort felbedömningar. Det vanligaste fallet är att
man i den registreringsanmälan som ingavs under hösten 1968 uppgett att
den skattepliktiga omsättningen skulle komma att bli över 10 000 kr., men
att den faktiska omsättningen visat sig vara lägre när det blivit aktuellt att
lämna första skatteredovisningen för kalenderåret 1969. Man har då frågat
sig om redovisning likväl skall lämnas och om redovisning skall ske även
framdeles.

Detta visar, att det finns behov av kompletterande bestämmelser om hur
länge redovisningsskyldighet skall föreligga vid en sjunkande omsättningsutveckling,
men också att man bör komma från en reglering som bygger på
antaganden om framtida förhållanden. Båda dessa intressen anser jag kunna
tillgodoses genom att friheten från redovisningsskyldighet knyts till
omsättningens storlek under senast förflutna kalenderår i stället för som
nu till den antagna omsättningen under närmast kommande tolvmånadersperiod.
Jag har därvid beaktat, att de skattskyldiga det här är frågan om
normalt får kalenderåret som redovisningsperiod i det fall redovisningsskyldighet
uppkommer. Då dessutom redovisning av mervärdeskatt sker i
efterhand, ligger det ingen favör i att redovisningsskyldigheten bestäms
av omsättningsförhållandena under samma period, för vilken redovisning
eventuellt skall ske. Man kan som redan antytts också utgå från, att den
skattskyldige kompenserat sig för skatten i sin prissättning. Den proportionering
som bör ske när verksamhet bedrivits under endast del av kalenderår
skulle kunna leda till att skattskyldig som påbörjar verksamhet ett kalenderår
och upphör med den under samma eller närmast följande kalenderår
blev redovisningsskyldig för en total skattepliktig omsättning under 10 000
kr. Jag anser att redovisningsskyldigheten för sådan tillfälligt bedriven verksamhet
bör bedömas med utgångspunkt från den skattepliktiga omsättningen
under den tid verksamheten bedrivits. Har den skattskyldige registrerats
enligt 19 § och visar det sig i efterhand att redovisningsskyldighet inte föreligger,
bör länsstyrelsen kunna vidta rättelse genom fastställelsebeslut. Jag
förordar därför att 6 § MF ändras i enlighet med det anförda, dock med
bibehållande av nu gällande redovisningsskyldighet eller möjlighet till redovisning,
när omsättningen understiger gränsvärdet 10 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

Beskattningen av varor och tjänster

Skatteplikten till mervärdeskatt omfattar varor, tjänster och byggnader.
I fråga om varor och tjänster är skatteplikten i hög grad generell,
medan den i fråga om byggnader är begränsad till sådana som utgör lagertillgång
i byggnadsrörelse. Som ett mått på beskattningsområdets omfattning
kan nämnas, att skatteplikten direkt täcker inemot 70 % av den privata
konsumtionen av varor och tj änster.

Vad gäller varubeskattningen (7 och 8 §§ MF) föreligger skatteplikt för
alla varor med ett fåtal särskilt preciserade undantag. Som vara anses även
gas, värme och elkraft, växande skog och annan växtlighet samt vissa rättigheter,
såsom avverkningsrätt, fiskerätt, rätt till fotografisk bild och vissa
filmrätter. Värdepapper o. d. anses som vara endast när sådan handling
säljs eller införs som trycksak. Frimärke, sedel och mynt anses som vara
när fråga uppenbarligen är om samlarobjekt.

Undantagen från skatteplikt för varor överensstämmer nära med de undantag
som gällde från allmän varuskatt. Vissa undantag avser fullständig
skattefrihet, vilket åstadkoms genom generell avdragsrätt för ingående
skatt för tillverkare eller säljare. Dessa s. k. kvalificerade undantag omfattar
vissa fartyg och luftfartyg jämte delar och tillbehör därtill, krigsmateriel
till försvaret, läkemedel som säljs enligt recept eller till sjukhus, elkraft
och — med vissa inskränkningar — gas, bränslen och drivmedel
samt slutligen allmänna nyhetstidningar. Härutöver gäller ett till tryckningen
och utgivningen (distributionen) begränsat undantag för medlemsblad
och sådana periodiska publikationer som utges av sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt,
idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade
medlemmar. Undantag gäller vidare för personaltidningar, program
och kataloger som utges av någon som ej är skattskyldig för annan
verksamhet samt för konstverk i form av målningar, grafiska blad och skulpturer,
när sådant verk säljs av konstnären själv på annat sätt än butiksmässigt
eller i samband med utställning som han ej står som anordnare
av samt när konstverk införs av konstnären eller för hans räkning. Slutligen
föreligger undantag för vatten från vattenverk, begagnade personbilar
och motorcyklar, varulager, inventarier och andra tillgångar vid försäljning
i samband med överlåtelse av rörelse eller del därav samt vissa varor vid
införsel under speciella villkor. — Undantagens omfattning bestäms närmare
i anvisningarna till 8 §.

T jåns tebeskattn in gen (10 och 11 §§ MF) har också generell karaktär. Den
är dock inte som varubeskattningen utformad som en i princip generell
skatteplikt med specificerade undantag. 1 stället anges i 10 § de tjänster
som omfattas av skatteplikten och i 11 § de inskränkningar som gäller i den
skatteplikten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

I första hand föreligger skatteplikt för sådana tjänster med avseende
på skattepliktig vara som innefattar tillverkning på beställning, uthyrning,
servering, formgivning, montering, reparation, kontroll, analys, underhåll,
ändring eller rengöring. I allt väsentligt är det här fråga om tjänster som
även var skattepliktiga till allmän varuskatt. I mervärdeskattesystemet har
skatteplikt tillkommit för tjänster med avseende på mark, växande skog,
odling och annan växtlighet, tjänster med avseende på byggnad eller annan
fast anläggning, härunder inbegripet byggnadsentreprenader, samt vidare
för arkitekttjänster, varutransporter och förmedling därav, rumsuthyrning
i hotell och pensionat och automatisk databehandling. Härjämte föreligger
skatteplikt för skrivbyråverksamhet, reklam och annonsering.

Från nu nämnda skatteplikt gäller undantag för bl. a. postbefordran av
annat än postpaket och gruppkorsband, resgodsbefordran, internationella
transporter till och från Sverige, visning av film, obligatorisk kontrollbesiktning
av bilar, veterinärtjänster samt annonsering och annan reklam avseende
skattepliktig vara eller tjänst för utländsk uppdragsgivares räkning.

Utöver tidigare omnämnda framställningar om ändringar med avseende
på skatteplikten för varor och tjänster har Utvecklingsbyrån AB i skrivelse
till finansdepartementet tagit upp en fråga som sammanhänger med
undantaget för annonsering och annan reklam för utländsk uppdragsgivares
räkning. Bolaget konstaterar, att detta undantag är begränsat till reklam
som avser skattepliktiga varor och tjänster och är motiverat av att ett utländskt
företag inte har den möjlighet som avdragsrätten i mervärdeskattesystemet
erbjuder inhemska företag att lyfta av ingående skatt på sina reklamkostnader.
Det motiv som sålunda ligger bakom detta undantag, dvs. att
tillgodose konkurrensneutralitet i beskattningen, kan enligt bolaget åberopas
för undantag även för reklam för utländsk uppdragsgivares räkning som avser
sådan vara eller tjänst som är undantagen från skatteplikt med fullständig
skattefrihet, t. ex. fartyg och transporttjänster.

Departementschefen. Jag har tidigare avvisat framförda önskemål om
utvidgade undantag från skatteplikt för varor och tjänster. Vissa ändringar
i närmast förtydligande syfte har jag dock funnit böra tas upp i detta
sammanhang. Som tidigare nämnts gäller undantag från skatteplikt dels för
medlemsblad och vissa periodiska publikationer som utges av sammanslutning
med särskilt syfte, dels för personaltidningar, program och kataloger,
när varan säljs eller utlämnas av utgivare som ej är skattskyldig för annan
verksamhet eller införs till landet för sådan utgivares räkning. Nu nämnda
periodiska publikationer var även undantagna från allmän varuskatt.
För att övergången till mervärdeskatt inte skulle medföra en avsevärt skärpt
beskattning av dessa publikationer gäller inte endast att leveransen av upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

lagan från tryckeri och utgivarens eventuella försäljning av tryckalstret är
skattefri utan dessutom, att tryckeriet har rätt till avdrag för ingående
skatt på material och annat för framställningen av den tryckta upplagan.
För att oklarhet inte skall råda beträffande omfattningen av undantaget
bör det anges i 8 g 7, att undantaget för personaltidningar, program och
kataloger gäller även leverans av den tryckta upplagan till utgivaren.

Jag finner också skäl tala för att utsträcka undantaget för annonsering
och annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning till att gälla
reklam även för sådana varor och tjänster som är att hänföra till de s. k.
kvalificerade undantagen från skatteplikt. En sådan ändring av undantagsbestämmelserna
föranleder ändring inte endast av 11 § 5 utan även av
2 §. Jag vill understryka det direkta samband som föreligger mellan undantag
från beskattning i dessa fall och den avdragsrätt för ingående skaft
som svenska företag har för samma tjänster. Det föreligger därför inget
motiv för undantag från beskattning på detta område, när nämnda samband
inte är för handen och därigenom beskattningen inte påverkar konkurrensförhållandena.

Jag vill i detta sammanhang ta upp även den skatteplikt som gäller beträffande
förfärdigande på beställning av skattepliktig vara. Sådana arbeten
omfattades också av den allmänna varuskatten. I författningstexten
angavs då dessutom att skatteplikten avsåg s. k. arbetsbeting. Det finns anledning
att införa en motsvarighet härtill i MF. Sker leverans av vara som
förfärdigats särskilt enligt beställning, är det enligt min mening fråga om
försäljning av vara och inte tillhandahållande av tjänst, om den som förfärdigat
varan stått för såväl material som arbete. Sådan leverans bör därför
i mervärdeskattehänseende inte betraktas som omsättning av tjänst.
Detta bör vara fallet endast i fråga om sådant förfärdigande på beställning
som har karaktär av arbetsbeting i den meningen, att varan förfärdigats
av material som tillhandahålls av beställaren och förfärdigandet
därför väsentligen utgörs endast av arbetsprestation. Jag förordar ett tilllägg
i anvisningarna till 10 § i enlighet med det anförda.

Beskattningen av byggnader

Som tidigare nämnts utgör byggnadsentreprenader och andra anläggningsarbeten
samt olika arbeten på mark skattepliktiga tjänsteprestationer.
Som ett komplement härtill får ses att skatteplikt föreligger även för
byggnader som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse (9 §). Byggnadsföretagens
avsaluproduktion av byggnader har härigenom i mervärdeskattehänseende
jämställts med företagens entreprenadverksamhet. Detta innebär
att företagens totala byggnads- och anläggningsverksamhet normalt är
skattepliktig i omsättningshänseende, vilket i sin tur medför en i princip
generell avdragsrätt för ingående skatt. För såväl byggnader som bygg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

nadsentreprenader utgår reducerad skatt enligt den tidigare omnämnda
s. k. 60 %-regeln, medan den s. k. 20 %-regeln gäller för gatuarbeten och
vissa andra jämförliga arbeten samt för arkitekttjänster.

Den generella skatteplikten och avdragsrätten för byggnadsföretag gäller
dock inte helt. Detta sammanhänger med att omsättning av mark är
skattefri (anvisningarna till 9 §). Detta gäller all omsättning av mark, således
även mark som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Om därför
byggnadsföretagare säljer byggnad jämte mark utgår ingen skatt på marken.
I sådant fall gäller enligt anvisningarna till 14 § att skatt skall utgå
på 60 % av det totala priset inklusive skatt minskat med markens saluvärde
vid försäljningstillfället.

I nu nämnda fall får byggnadsföretagen viss icke skattepliktig omsättning
och då följer av de allmänna reglerna om avdragsrätt, att ingående
skatt som är att hänföra till skattefri omsättning av mark inte är avdragsgill.
Sådan ingående skatt kan förorsakas av att skattepliktigt markarbete
utförs på byggnadsföretaget tillhörig mark. Ingår sådant markarbete i ett
entreprenaduppdrag föreligger avdragsrätt, eftersom arbetet i sådant fall
utgör en del av den skattepliktiga entreprenaden.

Det förhållandet att avdragsrätt inte föreligger för ingående skatt på
arbeten som utförs på mark som tillhör byggnadsföretagare har tagits upp
i skrivelse från Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Föreningen finner
det visserligen riktigt i princip, att avdragsrätten är begränsad till
verksamhet som omfattas av beskattningen. För byggnadsföretagen är det
emellertid förenat med betydande redovisningsmässiga svårigheter att beakta
den inskränkning i avdragsrätten som gäller för arbeten på egen mark.
Redovisningen av exempelvis inkommande fakturor kan inte ske rutinmässigt,
när uppdelning måste göras på vad som är att hänföra till arbeten
på egen mark och andra arbeten. Praktiska olägenheter av sådant slag bör
enligt föreningen undanröjas. I detta syfte föreslår föreningen att avdragsrätt
medges även för ingående skatt på tjänster som avser egen mark mot
att häremot svarande belopp återförs till beskattning när omsättning sedan
sker av skattepliktig byggnad jämte mark. Detta skulle då ske genom en
uppräkning av byggnadsvärde med värdet av de gjorda markarbetena.
Föreningen understryker att man på detta sätt inte enbart når praktiska
fördelar utan också att avsaluproduktionen och entreprenadarbetena får
en likformig beskattning. Härför krävs dock också att beskattningsvärdet
för skattepliktig byggnad kan bestämmas med fullt beaktande av både
60 %-regeln och 20 %-regeln på samma sätt som i fråga om byggnadsentreprenader.

Föreningens framställning har efter remiss i princip tillstyrkts av riksskattenämnden,
som dock förordat en annan teknisk lösning. Denna går
ut på att man i beskattningen inför ett nytt begrepp, benämnt byggprodukt,
som skulle täcka skatteplikten inte endast för byggnader i gällande omfattning
utan även av byggnadsföretagare tillskapade mervärden på mark.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

Departementschefen. Entreprenörföreningens framställning går ut på
ändringar av gällande bestämmelser i syfte att uppnå praktiska förenklingar
i tillämpningshänseende och samtidigt nå större likhet i beskattningen
av byggnader och byggnadsentreprenader. Föreningens krav är berättigade
och de bör därför enligt min mening tillgodoses. Detta kan också
ske genom att en i princip generell avdragsrätt tillförsäkras byggnadsföretagen
och beskattningen på omsättningssidan utvidgas till att omfatta även
värde som byggnadsföretag genom markarbeten tillför egen mark som
utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen. Även om denna lösning kan sägas
innebära ett avsteg från de allmänna principerna för mervärdeskattens utformning
uppnås den fördelen, att man inte behöver ändra reglerna om
skatteplikt för byggnad och skattefrihet för mark. Bestämmelserna härom
behöver kompletteras endast med ett tillägg, att värde som tillförts mark
som utgör lagertillgång i byggnadsrörelsen av byggnadsföretagaren själv
eller av annan byggnadsföretagare som tidigare ägt marken skall beskattas
som skattepliktig tjänsteprestation på mark, när skattskyldighet för omsättning
inträder enligt de allmänna reglerna, dvs. vid försäljning'', uttag eller
byte som avser marken i fråga. Den utgående skatten på det värde, som genom
de utförda arbetena tillförs marken, bör i princip bestämmas på samma
sätt som gäller i fråga om omsättning av tjänster på annans mark.

Jag anser det också motiverat att beskattningsvärdet för skattepliktig
byggnad vid försäljning utformas på sådant sätt att hänsyn kan tas även till
sådana i byggnadsvärdet ingående tjänster som i andra sammanhang beskattas
enligt den s. k. 20 %-regeln.

Vad jag i enlighet härmed förordat föranleder ändringar av anvisningarna
till 9 och 14 §§.

Beskattningsvärde m. m.

I det föregående har jag'' i olika sammanhang kommit in på de bestämmelser
som gäller i fråga om beskattningsvärdets bestämning. Under hänvisning
härtill nöjer jag mig med en kortfattad, kompletterande redogörelse för de
nu aktuella bestämmelserna i 14—16 §§ MF jämte anvisningar.

Beskattningsvärdet utgör vid kontantaffärer det vederlag inklusive skatt
som kunden betalar och vid kreditaffärer det pris inklusive skatt som
överenskommits vid avtalets ingående enligt då utfärdad faktura eller
handling. Vid skattepliktigt uttag'' utgörs beskattningsvärdet av objektets
saluvärde inklusive skatt. Vid bestämningen av beskattningsvärdet får
hänsyn tas till rabatter som direkt avgår från likviden. Vidare får justering
i efterhand göras för kundförluster som uppkommer för leverans, för vilken
mervärdeskatt redovisats tidigare. Motsvarande gäller i fråga om bonus,
årsomsättningsrabatt eller annan liknande rabatt som lämnas i efterhand.
Däremot får ef ter justering inte göras för s. k. villkorliga rabatter, t. ex. för

Kungl. Maj:ts proposition nr i23 år 1970

kassarabatt som utgår vid betalning inom viss tid. Vissa ändringar av bestämmelserna
om justering i efterhand i fråga om kundförluster och rabatter
av annat slag än villkorliga rabatter har föreslagits i prop. 1970: 70 som
en följd av där föreslagen höjning av mervärdeskatten.

Utgår gemensamt vederlag för såväl skattepliktig som inte skattepliktig
omsättning får beskattningsvärdet bestämmas genom uppdelning av vederlaget
efter skälig grund. Som komplettering härtill gäller tidigare behandlade
bestämmelser rörande beskattningen vid försäljning av skattepliktig
byggnad jämte mark.

För beskattningen i sistnämnda fall har hänsyn också tagits till att
60 %-regeln gäller för såväl byggnadsentreprenader som skattepliktiga byggnader.
Närmast som ett komplement till nämnda regel gäller dessutom enligt
anvisningarna till 14 §, att försäljning av vara i förening med dennas
inmontering i fastighet anses i sin helhet som varuförsäljning, om vederlaget
till minst 80 % utgör ersättning för varan. I sådant fall utgörs beskattningsvärdet
av hela vederlaget utan reducering, medan 60 %-regeln
gäller, om ersättningen för varan är mindre än 80 % av totala vederlaget.

I 15 § jämte anvisningar anges vissa redovisningsmässiga bestämmelser
med anknytning till begreppet skattepliktig omsättning, bl. a. tidigare omnämnda
regler för justering i efterhand av kundförluster och vissa rabatter.
Bestämmelserna i 16 § reglerar skyldigheten att utfärda faktura eller
därmed jämförlig handling över skattepliktiga transaktioner. Dokumentationsskyldigheten
har sin särskilda betydelse i mervärdeskattesystemet med
hänsyn till att yrkade avdrag för ingående skatt skall kunna styrkas med
verifikation. Bestämmelserna är utformade som en i princip obligatorisk
faktureringsskyldighet, varvid undantag gjorts för omsättning inom detaljhandeln.
Med faktura likställs avräkningsnota som upprättas av köpare
i stället för säljare. Verifikation avseende skattepliktig transaktion skall
innehålla uppgifter om vederlaget, skattens belopp, kundens namn och
adress eller annan godtagbar identifiering av kunden, transaktionens art
och platsen för varas mottagande. Utgörs verifikation av frimärke eller liknande
kvitto behöver skattens belopp inte anges.

Inför riksdagsbehandlingen av prop. 1970: 7 med förslag till höjd mervärdeskatt
på vissa varor ingav Sveriges järnhandlareförbund en skrivelse
till bevillningsutskottet, vari vissa kritiska synpunkter framfördes beträffande
reglerna om beskattningen av varuleveranser i förening med varans
inmontering i fastighet. I skrivelsen framhåller förbundet, att järnhandlare
och andra som säljer hushållsapparater, kylskåp, spisar o. d. utan att
åta sig varans inmontering i fastighet missgynnas av den s. k. 80—20 %-regeln i konkurrensen med elinstallatörer och att dessa nackdelar för järnhandelns
del kommer att öka vid höjning av mervärdeskatten. De av förbundet
framförda synpunkterna bidrog till att riksdagen i enlighet med
vad bevillningsutskottet förordat i sitt betänkande över prop. 1970: 7 ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

biträdde förslaget om att den höjda mervärdeskatten även skulle gälla för
vissa hushållskapitalvaror (BeU 1970: 1, rskr 51). I nämnda av riksdagen
godkända betänkande uttalade utskottet dessutom, att den av järnhandeln
aktualiserade frågan borde bedömas i ett större sammanhang. Utskottet
förutsatte att frågan skulle kunna tas upp till prövning vid den aktuella
översynen. Förbundet har dragit upp samma fråga i skrivelse till finansdepartementet
och hemställt om åtgärder i syfte att undanröja de föreliggande
konkurrensmässiga olägenheterna.

Departementschefen. De speciella reduceringsreglerna infördes i bestämmelserna
om mervärdeskatt för att som jag tidigare framhållit övergången
till det nya systemet inte skulle medföra en skärpt konsumtionsbeskattning
på de områden som reglerna omfattar. Reduceringsreglerna bidrar dessutom
till att skapa större konkurrensneutralitet i beskattningen. Av praktiska skäl
har det varit nödvändigt att stanna vid endast två reduceringstal och därmed
blir resultatet en mera schablonmässig skattesänkning som i enskilda fall
kan avvika från den kostnadsstruktur som både 60 %- och 20 %-regeln kan
sägas bygga på. Enligt vad jag anfört både i prop. 1970: 70 och i det föregående
har jag dock inte funnit att den föreslagna höjningen av mervärdeskatten
till 15 % motiverar någon ändring av reduceringstal en eller reduceringsreglernas
tillämpningsområden.

Den s. k. 80—20 %-regeln, som gäller i fråga om varuförsäljning i förening
med varans inmontering i fastighet kan också ses som en schablonmässigt
avvägd regel. Vid sidan av dess praktiska betydelse har den ett berättigande
även i materiellt hänseende. Likväl har det från järnhandelns
sida framhållits, att säljare av hushållskapitalvaror som inte åtar sig inmonteringen
av vara i fastighet missgynnas av regeln i konkurrensen med elinstallatörer
och att dessa nackdelar blir ännu svårare vid en höjd mervärdeskatt.

Bakgrunden till regeln är, att transaktion som framstår som varuförsäljning
skall beskattas som sådan utan reducering, även om en mindre del av
varuvärdet utgör ersättning för ett i och för sig reduceringsberättigat inmonteringsarbete
på fastighet. Motivet för 80—20 %-regeln är således ett
annat än vad som föranlett de särskilda reduceringsreglerna. Vad man vänder
sig mot är, att så snart ersättningen för inmonteringen överstiger 20 %
av vederlaget faller transaktionen under 60 %-regeln och blir därmed jämställd
med ett entreprenadarbete. Ett inmonteringsarbete som överstiger
20 % av totala vederlaget ger automatiskt en reducering av skatten med 40 %
även för den levererade varan. Jag inser att detta kan få de av järnhandlareförbundet
påtalade olägenheterna och det finns därför enligt min mening
anledning att söka finna en bättre lösning.

En rimlig lösning kan enligt min mening uppnås genom att ta fasta på vad
slags transaktioner 80—20 %-regeln tar sikte på. Den är avsedd att gälla

Kungi. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

för transaktioner som har karaktär av varuförsäljning men där det även
ingår en skattepliktig tjänsteprestation. En från konkurrenssynpunkt riktig
beskattning borde därför vara att beskatta varuvärdet som en varuförsäljning
och inmonteringen som tillhandahållande av en reduceringsberättigad
tjänst på fastighet. Om en sådan regel dessutom begränsas till att gälla
transaktioner som avser försäljning av enstaka eller ett fåtal varor av visst
slag i förening med varornas inmontering i fastighet bör det vara möjligt
för den centrala beskattningsmyndigheten att avgränsa regelns tillämpningsområde
mot vad som är att anse som entreprenader och för vilka regeln saknar
intresse. Jag förordar att 80—20 %-regeln ersätts med bestämmelser av
nu angiven innebörd.

Ytterligare en fråga bör behandlas i detta sammanhang. Den avser det fall,
då inventarier eller andra lösa anläggningstillgångar säljs av skattskyldig
med verksamhet som är skattepliktig endast till viss del. För anskaffningar
till sådan verksamhet gäller, att avdi-agsrätt för ingående skatt är begränsad
till vad som är att hänföra till den skattepliktiga delen av verksamheten. En
uppdelning av den ingående skatten skall däi-vid göras enligt skälig grund.
Frågan om beskattningen vid försäljning av sådan anläggningstillgång har
behandlats av riksskattenämnden. Enligt av nämnden meddelad anvisningbör
då som beskattningsvärde gälla endast så stor del av vederlaget som svarar
mot tidigare åtnjuten avdragsrätt. Återstående del av vederlaget skall
alltså anses som vederlag för icke yrkesmässig försäljning på grund av att
avdragsrätt inte förelegat vid anskaffningstillfället i denna del. Även om jag
har förståelse för nämndens betraktelsesätt anser jag både materiella och
praktiska skäl tala för att skattskyldigs försäljningar av inventarier och liknande
tillgångar alltid bör beskattas till fulla värdet, oberoende av om fullt
eller endast partiellt avdrag för ingående skatt åtnjutits vid anskaffningen.
Jag förordar att bestämmelserna härom tas in i anvisningarna till 14 §.

Av kontrolltekniska skäl anser jag dessutom att det i författningen bör
anges att faktura eller därmed jämförlig handling, således även av köpare
upprättad kundnota, skall innehålla uppgifter om säljarens namn och adress
utöver redan föreskrivna uppgifter beträffande köparens identifikation,
vederlaget, skattens belopp, transaktionens art m. m. Jag har erfarit att behov
av en sådan komplettering är påkallad och ett tillägg av angiven innebörd
bör därför göras i anvisningarna till 16 §.

Övriga frågor

Som tidigare nämnts sker restitution, när ingående skatt enligt deklaration
överstiger den utgående skatten. Skillnadsbeloppet återbetalas av
länsstyrelsen och detta skall ske skyndsamt. Enligt bestämmelserna om återbetalning
av skatt enligt 49 § gäller dock den begränsningen, att belopp under
1 000 kr. återbetalas endast, när beloppet inte kan dras av i senare deklara -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

tion eller kvittas mot skatt som skall betalas enligt särskild mervärdeskatteredovisning
för annan av den skattskyldige bedriven verksamhet.

Riksdagen har tidigare avvisat motionsyrkanden om sänkning av gränsbeloppet
för restitution till 500 kr. (BelJ 1969: 25). Samma yrkande har åter
framförts i motion II: 918 till årets riksdag.

Departementschefen. Bestämmelserna om restitution av överskjutande ingående
skatt innebär, att belopp skattskyldig till godo under 1 000 kr. i princip
ej återbetalas utan får tas upp som avdragspost i följande deklaration.
Endast om skattskyldig upphör med sin skattepliktiga verksamhet sker restitution
av lägre belopp än 1 000 kr. Dessa bestämmelser kan medföra, att det
kan dröja lång tid innan förutsättning för restitution föreligger. Jag kan
förslå att man av detta skäl önskar en uppmjukning av bestämmelserna.
Detta bör emellertid enligt min mening inte ske genom en generell sänkning
av gränsbeloppet. I stället förordar jag att länsstyrelsen ges möjlighet att
återbetala belopp under 1 000 kr. även i andra fall än det tidigare angivna,
när särskilda skäl föreligger. En vägledande norm för sådana återbetalningar
bör vara, att skattskyldig inte skall behöva ha en fordran på staten under
längre tid än ett år. En sådan norm skulle innebära bl. a., att skattskyldiga
som redovisar mervärdeskatt endast en gång om året skulle få restitution av
överskjutande ingående skatt omedelbart oberoende av beloppets storlek.
Vad jag nu förordat kräver tillägg i 49 §. En annan mer redaktionell ändring
av denna paragraf är också påkallad.

De av mig i enlighet med det anförda förordade ändringarna i fråga om
mervärdeskatten har inget direkt samband med den i prop. 1970: 70 föreslagna
höjningen av skatten den 1 januari 1971. Det finns därför ingen anledning
att vänta till denna tidpunkt med genomförandet av vad jag här
förordat. Tvärtom kan det vara av värde att ändringarna genomförs utan
dröjsmål. Under förutsättning att frågorna hinner behandlas av vårriksdagen
anser jag därför, att de nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. den 1 juli
1970.

Vissa frågor på tullområdet

Som jag tidigare nämnt vill jag även ta upp till behandling vissa frågor
på tullområdet. De gäller sammankopplingen mellan tullfrihet och skattefrihet
vid import i vissa fall, vissa ändringar i förordningen (1929:307)
angående tullrestitution och ändring av bestämmelserna i vägtrafikförordningen
(1951: 648) om utfärdandet av interimslicenser för motorfordon.

Enligt 1 § förordningen (1960: 396) om frihet från införselavgift i vissa
fall skall för vara som införs under sådana omständigheter att tullfrihet åt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

njuts enligt 4 §, 6 § 1 mom. eller 8—12 § tulltaxeringsförordningen (1960:
391) inte heller utgå skatt eller annan avgift som på grund av införseln eljest
skulle ha erlagts till tullverket. De skatter det här är fråga om är mervärdeskatten
och de olika punktskatterna. Däremot gäller bestämmelsen inte de
särskilda avgifterna på jordbrukets och fiskets områden.

De nämnda tullfrihetsbestämmelserna avser ett antal helt skilda fall av
tullfrihet. Sålunda kan enligt 8 § förordningen särskild tullfrihet åtnjutas i
ett 20-tal olika fall. Bl. a. medges tullfrihet för främmande beskickningar
och konsulat, internationella organisationer samt inresande yrkesutövare.
Detsamma gäller tullfrihet för materiel för undervisnings-, vetenskapliga
eller kulturella ändamål, välfärdsmateriel för sjömän och handgjorda textilvaror.
I 10 och 11 §§ behandlas temporär tullfrihet för varor och transportmedel
och i 9 § tullfrihet vid egentlig gränstrafik.

I 4 §, 6 § 1 mom. och 12 § finns bestämmelser om tullfrihet för emballage,
för svensk eller i Sverige förtullad vara som återinförs samt för vara som
förstörts. I flertalet fall har Kungl. Maj :t getts bemyndigande att bestämma
de närmare villkoren för tullfriheten. Dessa bestämmelser finns i tulltaxeringskungörelsen
(1960: 392).

Frågan om sammankopplingen av frihet från skatt vid import med tullfriheten
har på senare tid aktualiserats i olika sammanhang. Den har också
närmare utretts inom finansdepartementet i en särskild promemoria (Stencil
Fi 1969: 6) som jag återkommer till i det följande.

Bevillningsutskottet tog upp frågan i sitt betänkande 1969: 47. Enligt utskottets
mening var det inte helt tillfredsställande att tullfrihet enligt tulltaxeringsförordningen
automatiskt skulle leda till frihet från alla andra
skatter och avgifter. Detta kunde medföra en inte önskvärd diskriminering
av det inhemska näringslivet. Sådana effekter kunde enligt utskottet främst
hänföras till mervärdeskatten på grund av denna skatteforms generella kakaraktär.
De skulle bli än mer märkbara om en höjning av skatten blev aktuell.
Utskottet ansåg sig dock kunna avvakta resultatet av de pågående
övervägandena i anslutning till nyssnämnda departementsutredning.

I departementspromemorian föreslås, att sambandet mellan tullfriheten
och skattefriheten upplöses och att det i varje särskilt fall får ankomma på
Kungl. Maj :t att bestämma om varor som får införas tullfritt även får åtnjuta
skattefrihet. Efter en genomgång av de olika bestämmelserna konstateras
det i promemorian att det endast i två fall finns skäl att begränsa
skattefriheten. Det är här fråga om vissa varor som avses i 8 § punkten 17
tulltaxeringsförordningen, nämligen dels maskiner, apparater och instrument
hänförliga till 84, 85 eller 90 kap. tulltaxan (1968: 25) som inkommer
till undervisningsanstalt eller vetenskaplig institution eller för sådan anstalts
eller institutions räkning, dels i 8 § punkten 23 förordningen avsedda
handgjorda bomullsvävnader från utvecklingsländerna för vilka tullfrihet
överenskommits under förhandlingar i GATT. Förslaget innebär inte någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

ändring av den slutliga beskattningen av sistnämnda slag av varor vid sedvanlig
kommersiell import.

Över departementspromemorian har utlåtanden avgetts av generaltullstyrelsen,
kontrollstyrelsen, riksskattenämnden, statens jordbruksnämnd och
kommerskollegiet. Kommerskollegiet har i sin tur hört utrustningsnämnden
för universitet och högskolor, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Industriförbund,
Sveriges Allmänna exportförening samt handelskamrarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö. Några erinringar mot förslaget har inte framkommit.

I skrivelse den 26 februari 1969 har också LKB-Produkter AB tagit upp
frågan om skatten vid import av instrument till vetenskapliga institutioner.
Bolaget har i skrivelsen pekat på den snedvridning i konkurrenshänseende
som nuvarande bestämmelser ger anledning till och föreslagit att även
svensktillverkade instrument befrias från mervärdeskatt.

Över bolagets framställning har utlåtanden avgetts av generaltullstyrelsen,
riksskattenämnden, kommerskollegiet och utrustningsnämnden för universitet
och högskolor. Ingen av remissinstanserna har tillstyrkt bolagets hemställan
om skattebefrielse för de inom landet tillverkade instrumenten. Flertalet
av instanserna har i stället förordat det i departementspromemorian
framlagda förslaget om att åstadkomma överensstämmelse mellan beskattningen
vid import och den inhemska beskattningen genom ändring av importbeskattningen.

När det gäller ändringarna i tullrestitutionsförordningen har generaltullstyrelsen
i skrivelse den 20 november 1969 föreslagit, att den i 9 § förordningen
intagna räntesatsen höjs. För att smidigt anpassa räntesatsen till
det vid varje tidpunkt rådande ränteläget föreslår styrelsen, att Kungl. Maj :t
erhåller bemyndigande att bestämma räntans höjd. Kravet på ränta skall
utgöra en spärr mot otillbörligt utnyttjande av möjligheterna till betalningsanstånd
enligt förordningen.

Över generaltullstyrelsens förslag har utlåtande avgetts av kommerskollegiet,
som i sin tur hört Sveriges Industriförbund samt handelskamrarna i
Stockholm, Malmö och Göteborg. Förslaget har i sak lämnats utan erinran
vid remissbehandlingen.

Vidare har Alfa-Laval AB i en till finansdepartementet den 23 september
1969 inkommen skrivelse hemställt, att det alltid skall kunna medges allmän
industrirestitution för reservdelar till tidigare levererade maskiner. Bolaget
framhåller att det enligt gällande bestämmelser i restitutionsförordningen
kan medges allmän industrirestitution endast för delar som importerats
och bearbetas och därefter exporteras. För andra importerade delar
som inte bearbetas här i landet medges vid export i stället handelsrestitution.
Då det för allmän industrirestitution och handelsrestitution i vissa fall gäller
olika regler, medför bestämmelserna olägenheter för företaget, påpekas
det.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

Över framställningen har utlåtanden avgetts av generaltullstyrelsen och
kommerskollegiet. Kollegiet har hört Sveriges Industriförbund samt handelskamrarna
i Stockholm, Malmö och Göteborg. Ändringsförslaget har tillstyrkts
vid remissbehandlingen.

Kommerskollegiet framhåller för sin del att den föreslagna författningsändringen
skulle medföra förenklad administration för såväl maskintillverkare
som tullverket samt besparingar för tillverkaren genom att maskindelarna
inte längre bokföringsmässigt eller lagermässigt måste hållas åtskilda.

Ändringen knnde emellertid, framhåller kollegiet, också leda till att reservdelar
som återutförs till produktions- eller inköpslandet eller till producentens
eller den ursprunglige säljarens ombud i annat land blir restitutionsberättigade.
Restitutionsrätten bör enligt kollegiet därför förknippas med
villkoret, att utförseln ej får ske till producenten eller den ursprunglige säljaren
eller till producentens eller den ursprunglige säljarens ombud. Utförsel
till leverantören av den anledningen att varan inte funnit avsättning inom
landet skulle sålunda inte bli restitutionsberättigad.

Generaltullstyrelsen föreslår för sin del att även tillbehör till exportvaror
behandlas på samma sätt som reservdelar.

När det gäller ändringen i vägtrafikförordningen har generaltullstyrelsen i
skrivelse den 20 december 1968 föreslagit, att de regler som nu gäller enligt
14 § vägtrafikförordningen om utfärdande av besiktningsinstrument skall
gälla även för utfärdande av interimslicens. Detta skulle innebära, att interimslicens
skulle få utfärdas endast om det finns utredning som visar att
fordonet antingen tillverkats här i riket och därefter ej utförts ur riket eller
efter vederbörlig införsel förtullats för att brukas här stadigvarande. En bil
som införts som flyttsak eller med temporär tullfrihet skulle sålunda ej
kunna registreras här med mindre bevis om slutlig förtullning företes.

Generaltullstyrelsen framhåller att möjligheten att få interimslicens ofta
utnyttjats i syfte att uppskjuta registreringen och därmed även förtullningen
av bilar som förts in från utlandet. Vid överlåtelse av en interimsregistrerad
bil kan en köpare i god tro bli tvungen att själv anmäla den till förtullning
och betala in tull och skatter för att få använda den. Detta har enligt styrelsen
ofta varit fallet när det gällt hit införda bilar som stulits i utlandet.

Över generaltullstyrelsens förslag har utlåtanden avgetts av kontrollstyrelsen,
rikspolisstyrelsen, statens trafiksäkerhetsverk, kommerskollegiet
samt länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt
Älvsborgs län. Styrelsens förslag har inte väckt erinran vid remissbehandlingen.

Departementschefen. Förslaget om hävande av sammankopplingen av tullfrihet
och frihet från skatt vid import när tullfrihet medges enligt tulltaxeringsförordningen
har sin huvudsakliga grund i den breddning av den generella
indirekta beskattningen som skett under senare år. Det normala bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1970

självfallet vara, att mervärdeskatt i princip tas ut även vid import så att
neutraliteten i beskattningen mellan importerade och inom landet tillverkade
varor uppnås. Skall skattefrihet medges bör ställning tas till det i varje särskilt
fall. Jag förordar att förordningen om frihet från införselavgift i vissa
fall ändras så att sammankopplingen upplöses. Tekniskt sett bör det ske på
det sätt som föreslagits i departementspromemorian. Den omprövning av
gällande skattefrihet som gjorts har gett anledning till begränsning av skattefriheten
endast för materiel som kommer in till undervisningsanstalter eller
vetenskapliga institutioner samt för vissa handvävda bomullsvävnader. Dessa
ändringar har tillstyrkts vid remissbehandlingen. Ändringarna bör genomföras.
Jag ämnar senare föreslå, att Kungl. Maj :t utfärdar föreskrifter
härom.

Övriga författningsändringar har över lag tillstyrkts vid remissbehandlingen.
Även jag förordar att de genomförs. Detta föranleder ändringar i 2
och 9 §§ tullrestitutionsförordningen samt 12 § vägtrafikförordningen.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1970 utom när det
gäller ändringen i vägtrafikförordningen som föreslås få träda i kraft dagen
efter den, då författningen kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer j ag, att Kungl. Maj :t
dels föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till

1) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om
mervärdeskatt,

2) förordning om ändring i förordningen (1960: 396) om
frihet från införselavgift i vissa fall,

3) förordning om ändring i förordningen (1929: 307) angående
tullrestitution,

dels inhämtar riksdagens yttrande över ett inom finansdepartementet, i
samråd med chefen för kommunikationsdepartementet, upprättat förslag till

4) kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951:
648).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen alt till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700231

Ur protokollet:
Britta Gyllensten