Kungl. Maj:ts proposition nr 11A år 1970

Nr 114

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
skydd mot flyghavre; given Stockholms slott den 20
mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om skydd mot flyghavre.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag med ändrade regler för skydd mot flyghavre.
Lagen blir tillämplig på flera växtodlingsprodukter än nu. Reglerna
om varuhantering skärps. Bekämpningen av växande flyghavre kommer att
intensifieras. Den statliga lantbruksorganisationen ges ökade befogenheter
att vidtaga åtgärder till skydd mot flyghavre.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 114

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1970

Förslag

till

Lag

om skydd mot flyghavre

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §

I denna lag förstås med

växtodlingsprodukt vara som helt eller delvis består av spannmål, frö,
avrens eller annat avfall av spannmål eller frö eller halm från odling av
spannmål eller frö,

flyghavre kärnor av flyghavre (Avena fatua och Avena sterilis) och grobara
delar av sådana kärnor.

2 §

Lagen äger ej tillämpning på

1. växtodlingsprodukt som härrör från brukningsenhet, på vilken ej funnits
axade plantor av flyghavre under vegetationsperioden.

2. växtodlingsprodukt, som icke är halm, från annan brukningsenhet än
som avses under 1, om produkten undergått finförmalning (fingröpning)
med finfördelningsgrad som bestämts av lantbruksstyrelsen eller vid undersökning
befunnits fri från flyghavre,

3. skogsfrö,

4. frö av växt som odlas endast till prydnad.

Hantering

3 §

Om ej annat följer av 4 §, får växtodlingsprodukt ej

1. transporteras, förvaras eller eljest hanteras på sätt som innebär fara
för att flyghavre sprides,

2. lämnas för användning som utsäde, foder eller för annan slutlig förbrukning,
om det kan antagas att produkten kommer att användas på
sätt som innebär fara för att flyghavre sprides.

Innehåller annan växtodlingsprodukt än halm, som förts in i landet, högre
halt flyghavre än som lantbruksstyrelsen medgivit, får ej produkten transporteras
från den ort dit den förts in i landet utan medgivande av lantbruksstyrelsen.

4 §

Bestämmelserna i 3 § första stycket gäller ej

1. enstaka överlåtelse av växtodlingsprodukt utan offentligt utbud från
odlare till djurhållare på samma ort,

Kungl. Maj:ts proposition nr 1H år 1970

2. överlåtelse av halm för jordbruksändamål, när sådan överlåtelse enligt
lantbrnksstyrelsens bestämmande är nödvändig för försörjningen med foder,

3. transport av växtodlingsprodukt inom sammanhängande del av brukningsenhet,

4. överlåtelse av annan växtodlingsprodukt än halm för slutlig förbrukning
som foder till tamdjur, om produkten vid undersökning befunnits icke
ha högre halt flyghavre än som lantbruksstyrelsen godkänt.

5 §

Vara som är avsedd till viltfoder eller prydnad och som består av eller
innehåller flyghavre, axade flyghavreplantor eller axade delar av sådana
plantor får ej saluhållas eller överlåtas.

6 §

Emballage som innehållit växtodlingsprodukt eller fordon i vilket sådan
produkt fraktats får användas utanför sammanhängande del av brukningsenhet
eller överlåtas endast om det är fritt från flyghavre.

7 §

Den som innehar kasserat avrens eller annat avfall av spannmål eller frö,
som innehåller flyghavre, skall bränna eller på annat sätt förstöra det.

Bekämpning

8 §

_ För område där flyghavre av någon betydenhet förekommer fastställer
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, lantbruksstyrelsen plan för
bekämpning av flyghavren.

Förekommer flyghavre inom område, för vilket plan enligt första stycket
ej fastställts, skall marken, så långt det är möjligt, hållas fri från axade
plantor av flyghavren.

9 §

Skyldighet att vidtaga åtgärd enligt bekämpningsplan eller enligt 8 § andra
stycket åvilar fastighetsägaren. Har i fastigheten eller i del av denna upplåtits
annan nyttjanderätt än som avses i 1 kap. 7 § lagen (1907: 36 s. 1) om
nyttjanderätt till fast egendom gäller vad som sagts om ägaren i stället nyttj
anderättshavaren.

10 §

Fullgör ej fastighetsägare eller nyttjanderättshavare skyldighet enligt bekämpningsplan
eller enligt 8 § andra stycket, kan lantbruksnämnden anmana
honom att fullgöra sin skyldighet.

Underlåter fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att följa anmaning
enligt första stycket, kan lantbruksnämnden låta verkställa åtgärden på den
försumliges bekostnad.

11 §

Beslut enligt 10 § andra stycket länder omedelbart till efterrättelse.

It Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr in

Kungl. Maj:ts proposition nr il4 år 1970

Övriga bestämmelser

12 §

Konungen kan förordna att denna lag skall äga tillämpning på annan
växtodlingsprodukt eller annat föremål än som avses i 1 eller 6 §. Konungen
kan även beträffande annat fall än som avses i 4 § förordna att 3 § första
stycket ej skall gälla.

13 §

Polismyndigheten skall på begäran av lantbruksnämnden lämna handräckning
när det behövs för kontroll av att lagen efterleves eller för verkställighet
av beslut enligt 10 § andra stycket.

14 §

Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3

eller 5_7 §, 8 § andra stycket eller föreskrift som meddelats i bekämpnings plan

enligt 8 § första stycket.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 8—11 §§ samt 14 § i vad avser brott
mot 8 § andra stycket eller föreskrift som meddelats i bekämpningsplan enligt
8 § första stycket den 1 maj 1971, och i övrigt den 1 juli 1970.

Förordningen (1961: 77) med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1970. Bestämmelserna i 11—
13 §§ nämnda förordning gäller dock till utgången av april 1971.

Kungl. Maj.ts proposition nr 114 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändrade
bestämmelser om åtgärder mot flyghavre och anför.

Inledning

Flyghavre (Avena fatua eller Avena sterilis) är ett av de svåraste ogräsen
för svensk växtodling. Fram till slutet av 1940-talet förekom flyghavren
endast lokalt men började därefter sprida sig till olika jordbruksområden.
Den är nu mer eller mindre vanlig i alla län utom vissa norrlandslän. Till
flyghavrens spridning har flera omständigheter bidragit, bl. a. alltmer ensidig
växtodling, ökad gemensam maskinanvändning och större rörlighet i
handeln med foder- och brödsäd.

Där flyghavre förekommer rikligt kan jordbruket lida betydande ekonomiska
förluster. Särskilda föreskrifter om olika skyddsåtgärder har därför
meddelats för att hålla flyghavren under kontroll. Med hänsyn till risken
för spridning av flyghavre via fodersäd och vid varuhantering har särskilda
bekämpningsregler antagits (prop. 1961:51, 3LU 10, rskr 149). Dessa har
tagits in i förordningen (1961: 77) med vissa bestämmelser om skydd mot
flyghavre (ändrad 1967:402). I anslutning till förordningen har utfärdats
kungörelse (1961:78) om tillsyn å efterlevnaden av denna (ändrad
1967:403). För att begränsa spridningen via utsäde finns dessutom särskilda
bestämmelser, som gäller vid statsplombering, handel med utsädesvaror
samt införsel av utsäden som omfattas av den reglering av importen
av vissa frövaror som lantbruksstyrelsen svarar för.

Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 20 oktober 1969 föreslagit vissa
ändringar i flyghavreförordningen. Yttranden över framställningen har
efter remiss avgetts av statens jordbruksnämnd som bifogat yttrande från
Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, kommerskollegium som bi -

Kungl. Maj. ts proposition nr 11b år 1970

fogat yttranden från Östergötlands och Södermanlands handelskammare
samt Skånes handelskammare, lantbruksnämnderna i Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, statens centrala frökontrollanstalt, lantbrukshögskolan,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svenska lantmännens
riksförbund, Hushållningssällskapens förbund, Kvarn- och fodermedelsbranschens
riksförbund, Sveriges fröengrossistförening, Svenska
utsädesfirmornas förening, Sveriges fröhandlareförening samt av Svenska
fodermedels- och spannmålshandlareföreningen och Svenska fodermedelsoch
spannmålsimportörernas förening gemensamt. Dessutom har Sveriges
fröodlareförbund inkommit med en skrivelse i ärendet.

Gällande bestämmelser

Förordningen med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre uppställer
i 1 § kravet att spannmål skall finförmalas för att få saluhållas eller säljas
som fodervara om i denna förekommer frön av flyghavre i större antal än
som tillåts av lantbruksstyrelsen. Finförmalningstvånget gäller dock inte vid
försäljning till köpman för hans rörelse eller vid grannhandel, d. v. s. försäljning
från odlare till förbrukare i orten utan offentligt utbjudande.

Enligt 2 § flyghavreförordningen gäller vissa transportrestriktioner.
Spannmål som odlats i landet eller införts hit och förtullats och som inte
finförmalts skall, om varan inte kan antas vara fri från frön av flyghavre,
transporteras på sådant sätt att spridning av flyghavre under transporten
förhindras. Närmare föreskrifter härom meddelas av lantbruksstyrelsen.
Om inte annat anges i bekämpningsplan gäller restriktionerna dock inte
inomgårdstransport, d. v. s. transport mellan ägor och ekonomibyggnader
som tillhör den brukningsenhet där spannmålen odlats eller skall användas.

De närmast följande paragraferna i förordningen innehåller regler om
obligatorisk redovisning och undersökning av förekomst av flyghavre. Enligt
3 § är den som säljer spannmål som han odlat på sin brukningsenhet
skyldig att senast vid leveransen lämna köparen skriftligt meddelande om
förekomsten av flyghavre på brukningsenheten. Vet han inte om flyghavre
förekommer eller ej får han i stället uppge detta i meddelandet. Köpman
som för foderändamål förvärvat spannmål av odlare som inte uppgett att
hans brukningsenhet är fri från flyghavre samt importör av foderspannmål
är enligt 4 § skyldig att låta provta och analysera varan med avseende på
halt av flyghavre enligt föreskrifter som utfärdas av lantbruksstyrelsen.
Visar analysen att halten överstiger gränsen för finförmalningstvånget en -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1970

ligt 1 § måste varan finförmalas innan den saluhålls eller säljs. Beträffande
importerad fodersäd stadgas i 5 § att denna undersökning och förmalning
skall ske innan varan fraktas från importorten om inte lantbruks styrelsen
medger undantag på grund av särskilda omständigheter. Vid köp av foderspannmål
mellan köpmän är enligt 6 § säljaren skyldig att lämna köparen
skriftlig uppgift om flyghavre förekommer i varan i sådan mängd
att varan inte får saluhållas eller säljas utan finförmalning. Om så är
fallet skall även bl. a. analysresultatet anges.

Till förekommande av att flyghavre sprids med emballage föreskrivs i
7 § att säck som använts för spannmål måste rengöras från frön av flyghavre
innan den saluhålls, säljs eller tillhandahålls för transport eller förvaring
av gödningsämne, utsäde eller fodervara. Denna regel gäller dock
inte vid försäljning av spannmål till förbrukare som är undantagna från
finförmalningstvånget enligt 1 §.

Bestämmelserna i flyghavreförordningen om spannmål gäller enligt 8 §
i tillämpliga delar även spannmalsavrens och annat avfall som framkommer
vid anläggning för rensning eller annan behandling av spannmål eller frö.
Vidare skall avfall som enligt huvudregeln för spannmål inte får saluhållas
eller säljas utan finförmalning brännas eller förstöras på annat sätt
i den mån varan inte överlåts i finförmalet skick.

För att minska riskerna för spridning av flyghavre via halm föreskrivs
i 9 § att den som säljer halm annat än för industriellt ändamål skall
senast vid leveransen lämna köparen skriftligt meddelande om halmen
härrör från brukningsenhet som är fri från flyghavre eller inte. År säljaren
oviss om flyghavre förekommer på brukningsenheten får han i stället uppge
detta i meddelandet.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbudet i 1 och 7 §§
straffas enligt 10 § med dagsböter. Samma påföljd ådrar sig den som bryter
mot 2, 4, 5 eller 8 § eller mot föreskrift som meddelats med stöd av
dessa paragrafer samt den som underlåter att lämna uppgift enligt 3, 6
eller 9 § eller medvetet eller av oaktsamhet lämnar felaktig uppgift.

Bestämmelser om planmässig bekämpning av växande flyghavre finns i
11—13 §• Om förhållandena inom lantbruksnämnds område påkallar detta,
kan flyghavre som växer inom området eller del därav bekämpas enligt
en bestämd plan som jordägarna eller i vissa fall nyttjanderättshavarna
inom området i fråga är skyldiga att följa. Sådana bekämpningsplaner upprättas
av lantbruksnämnd och fastställs av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen (It §). Eftersom ingripande
mot bestånd av flyghavre måste ske innan kärnorna faller till marken skall
i bekämpningsplan anges den tid inom vilken föreskriven åtgärd enligt
planen skall vara verkställd. I bekämpningsplan kan göras inskränkning i
det i 2 § angivna undantaget från transportrestriktionerna vid inomgårdstransport
(12 §). Den som försummar att inom utsatt tid vidta åtgärd som

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 Hår 1970

anges i bekämpningsplan kan av länsstyrelsen, på framställning av lantbruksnämnden,
få vitesföreläggande. Efterkommes inte detta får länsstyrelsen
utdöma vitet eller låta verkställa föreskrivna åtgärder på den försumliges
bekostnad.

Slutligen gäller enligt 14 § att lantbruksstyrelsen skall före den 15 september
varje år upprätta och kungöra förteckning över de län eller delar
av län där flyghavreförekomst av någon betydelse iakttagits.

Lantbruksstyrelsens förslag

Lantbruksstyrelsen framhåller att bekämpningen av flyghavre är en för
jordbruket ekonomiskt viktig fråga som fortfarande inte kan lösas utan
medverkan från det allmänna. Vida kretsar inom både jordbruket och
handeln anser att problemen med flyghavren måste angripas på bred front.
En översyn av flyghavreförordningen bör därvid ske.

Enligt styrelsens mening har nuvarande bestämmelser vissa brister. En
är att de omspänner ett alltför begränsat varusortiment. Vissa brister i fråga
om efterlevnaden av bestämmelserna har också iakttagits. Reglerna om flyghavrebekämpning
enligt särskilda planer har på det hela taget haft god
verkan. Det finns dock fortfarande områden för vilka sådana planer inte
har upprättats, vilket medfört svårigheter för enskilda jordbrukare som på
eget initiativ vill bedriva en effektiv bekämpning. Vidare nämner styrelsen
bl. a. att det med nuvarande regler i vissa lägen tar för lång tid att komma
till rätta med fall av uraktlåtenhet att följa bekämpningsplaner.

Vid översynen av flyghavreförordningen har styrelsen strävat att åstadkomma
förbättringar framför allt i fråga om de områden som nyss angetts.
Det av förordningen omfattade varusortimentet föreslås sålunda utökat.
Kungl. Maj :t bör kunna företa de ändringar av varusortiment som behövs.
Vidare anser styrelsen att den nu obligatoriska plikten att vid överlåtelse
lämna uppgifter om flyghavreförhållanden skall ersättas av ett förfarande
enligt vilket sådan vara som kan dokumenteras vara fri från flyghavre
inte kommer att beröras av systemets centrala bestämmelser medan all annan
vara kommer att omfattas därav. Vidare föreslås bl. a. nya bestämmelser
som syftar till en effektivisering av bekämpningen av växande flyghavre och
av tillsynen i sådana sammanhang. Styrelsens förslag har sammanfattats i
förslag till ny förordning med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre.
Förslaget torde få fogas till detta protokoll som bilaga. I anslutning till de
föreslagna bestämmelserna har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Definitionen av begreppet flyghavre innebär i sak inget nytt. En utgångspunkt
har varit att finförmald vara anses inte kunna innehålla grobara delar
av flyghavrekärnor. Däremot kan grobara kärndelar finnas i vara som genomgått
grövre förmalning eller annan liknande behandling.

Kungi. Maj:ts proposition nr 114 år 1970

Vad gäller det varusortiment som bestämmelserna skall omfatta anser
styrelsen att principen att direkt ange växtodlingsprodukterna bör behållas
av praktiska skäl. Sortimentet bör utvidgas med frö. Också halm från spannmåls-
och fröodling anses böra ingå. Vidare bör Kungl. Maj:t bemyndigas
att företa de ändringar av sortimentet som framdeles kan visa sig nödvändiga.
Otröskade skördar bör ställas utanför systemet av rent praktiska hanteringsskäl
och därför att de endast i undantagsfall lämnar brukningsenheten
där de framställts (1 §).

Dokumentationen av innehållet av flyghavre i växtodlingsprodukt som
omfattas av bestämmelserna föreslås ändrad. Växtodlingsprodukter skall
anses innehålla flyghavre om de inte dokumenteras vara fria från flyghavre
genom analysbevis eller genom på heder och samvete utfärdat intyg att de
härrör från brukningsenhet som under vegetationsperioden varit eller hållits
fri från axade plantor av flyghavre (2 §).

Beträffande hantering av vara som omfattas av förordningen innefattar
förslaget en skärpning så att flera hanteringsled än f. n. är fallet kommer
att omfattas av bestämmelserna. Sålunda får vara som skall anses innehålla
flyghavre inte transporteras eller eljest hanteras och inte heller förvaras så
att spridning av flyghavre riskeras. Sådan vara får inte heller överlåtas till
slutlig förbrukare som säljaren vet eller kan anta kommer att använda varan
på sätt som medför risk för flyghavrespridning. Finförmald vara undantas
från bestämmelserna. Andra än finförmalda varor med sådan struktur
att frihet från grobara delar av flyghavrekärnor inte kan fastställas med
gängse tillämpade analysmetoder omfattas däremot av bestämmelserna om
inte sådant intyg som anges i 2 § kan företes (3 § 1 mom.). Samtidigt innebär
förslaget att fodervaror med särskilt angiven låg halt av flyghavre inte
skall behöva anses leda till spridningsrisk vid användningen och därför får
överlåtas till slutlig förbrukare. I övrigt blir sådana fodervaror emellertid
underkastade förut nämnda regler (3 § 2 mom.). År antalet flyghavrekärnor
större än styrelsen medgett får fodervaran inte överlåtas till slutlig förbrukare
annat än efter finförmalning (3 § 3 mom.).

I förslaget har införts vissa undantag från bestämmelserna om hantering
av vara som omfattas av förordningen. I praktiken är det som regel inte
möjligt att förvara halm som innehåller flyghavre helt betryggande med
avseende på risken för flyghavrespridning. På grund därav undantas enligt
förslaget förvaring i upplag av halm från förbud enligt 3 § 1 mom. Vidare
undantas överlåtelser och transporter av flyghavrehaltig halm till användning
vid industriell förädling eftersom riskerna för spridning av flyghavre
i samband därmed torde vara i det närmaste obefintliga. Även överlåtelser
och transporter av flyghavrehaltig halm till användning som foder och strö
har funnits böra undantas då det ansetts uteslutet att söka hindra dessa. I
fråga om inomgårdstransporter föreslås en viss skärpning på så sätt att
transport utan särskilda skyddsåtgärder, med undantag för transport av

Kungl. Maj.ts proposition nr lli år 1970

halm, avses skola få ske endast inom sammanhängande brukningsenheter
eller sammanhängande delar av brukningsenheter. Enligt förslaget blir det
sålunda i fortsättningen inte tillåtet att företa inomgårdstransporter av andra
produkter än halm genom annans ägor utan att skyddsbestämmelserna i
3 § 1 mom. iakttas. Från nämnda skyddsbestämmelse och från finförmalningsregeln
i paragrafens 3 mom. har vidare undantagits s. k. grannhandel
(4 §).

I förslaget har även intagits krav på att emballage och transportfordon
skall vara fria från flyghavrekärnor för att få användas, lånas
ut och överlåtas (5 §). Detta har ansetts kunna ske utan alltför arbets- och
kostnadskrävande insatser. Med hänsyn till svårigheterna att med rimlig
arbetsinsats tillräckligt väl rengöra maskiner och redskap, i synnerhet
tröskor av olika slag, har del däremot inte ansetts möjligt att ställa samma
krav beträffande dessa. I fråga om oskadliggörande av a v r e n s och avfall
görs tillämpningen enklare bl. a. därför att hänsyn inte kommer att behöva
tas till om kasserad vara innehåller flyghavre eller ej. Vidare likställs avrens
och annat avfall med spannmål och frö vid grannhandel och en möjlighet
öppnas för innehavare att själv använda sådan vara (6 §).

Systematisk bekämpning av växande flyghavre bör enligt förslaget
i fortsättningen bedrivas inom alla områden med flyghavre. Där frekvensen
är låg kan totalbekämpning föreskrivas. Är den hög kan i stället krävas
att zoner längs fastighetsgränserna skall hållas fria från växande flyghavre.
Denna skall bekämpas inte bara på åkermark utan också på annan mark
som utgör spridningscentrum t. ex. järnvägs- och landsvägsbankar, jordbruksjord
på väg ur produktionen samt mark kring tätorter. I flertalet län
där flyghavre finns i nämnvärd omfattning har man bekämpningsplan.
Det finns emellertid också infekterade län där bekämpningsplan saknas,
däribland län varifrån fodersäd levereras till andra delar av landet.

Enligt förslaget införs som en nyhet en regel om generell totalbekämpning
av flyghavre genom att markägarna och vissa nyttjanderättshavare
obligatoriskt åläggs att hålla marken fri från axade plantor av flyghavre.
F. n. kan totalbekämpning inte bedrivas inom områden med riklig förekomst
av flyghavre. Det är därför nödvändigt att behålla möjligheten till bekämpning
enligt särskild plan som alternativ till dep obligatoriska totalbekämpningen.
Förslaget bör leda till en ökad förståelse för behovet av särskilda
bekämpningsplaner inom områden där man hittills ställt sig tveksam till
dessa.

Med hänsyn till den korta tid som står till förfogande för bekämpningsarbetet
— som regel ett par, tre veckor från det axskjutningen börjar till
dess risken för fröspridning blir överhängande — understryker styrelsen
nödvändigheten av att det allmänna snabbt kan gripa in då bekämpningen
eftersätts. Därför bör handläggningen av sådana ärenden hos lantbruksnämnd
och länsstyrelse göras så enkel och effektiv som möjligt. Lant -

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1970

bruksnämnden bör vid en första kontakt uppmana den försumlige att själv
vidta åtgärder. Samtidigt skall han underrättas om att nämnden omedelbart
kommer att föreslå länsstyrelsen att besluta att åtgärden i annat fall skall
på hans bekostnad verkställas genom det allmännas försorg. Länsstyrelsens
beslut om bekämpningsåtgärd bör utan dröjsmål bringas till den försumliges
kännedom. Några särskilda straffbestämmelser är enligt styrelsens mening
inte nödvändiga i detta sammanhang. Trycket av en risk för ingripande
från det allmännas sida väntas få bättre effekt än en risk för straff.

Styrelsen framhåller i fråga om tillämpningen och övervakningen av flyghavreförordningen
att Kungl. Maj :t bör bemyndigas föreskriva att förordningen
skall tillämpas på andra växtodlingsprodukter eller föremål än de
som angetts i 1 och 5 §. Härigenom erhålls ett smidigare system än det
nuvarande för anpassningen i nämnda avseenden.

Beträffande straffbestämmelserna nämner styrelsen att erfarenheterna
från kontrollen av efterlevnaden av gällande förordning visat att bestämmelserna
behöver utvidgas till att avse även personer som hindrar eller försvårar
vissa åtgärder.

Remissy Uran dena

Remissinstanserna uttalar i allmänhet sin tillfredsställelse över att en
översyn av gällande flyghavreförordning kommer till stånd. Flertalet delar
lantbruksstyrelsens uppfattning att förordningens tillämpningsområde bär
vidgas och göras mera anpassningsbart än nu och att ett fastare underlag bör
skapas för den planmässiga bekämpningen av växande flyghavre. Vidare
vitsordas allmänt behovet att förenkla reglerna för att underlätta efterlevnaden
av förordningen. Styrelsens förslag till ny flyghavreförordning anses
i huvudsak ägnat att tillgodose nämnda syften. På vissa punkter framför remissinstanserna
dock kritik av såväl principiell karaktär som i fråga om detaljer.

Omfattningen av det varusortiment som bör täckas av flyghavreförordningen
diskuteras i flera remissyttranden. Lantbrukshögskolan anser att bestämmelserna
även bör innefatta hö. Lantbruksnämnden i Gotlands län anför
att det för län som odlar konservärt och liknande grödor är av betydelse
att även dessa växtslag omfattas av förordningen. Med hänsyn till att flyghavre
också förekommer i foderblandningar anser lantbruksnämnden i Älvsborgs
län att bestämmelserna bör omfatta även blandningar vari spannmål
ingår. Det förhållandet att flyghavre kan spridas även via fågel- och viltfoder
samt med vissa prydnader påtalas av bl. a. Svenska lantmännens riksförbund,
Svenska utsädesfirmornas förening och Sveriges fröodlareförbund.

Otröskad skörd från spannmåls- eller fröodling bör enligt statens centrala
frökontrollanstalt ej undantas från förordningen då sådan vara vid hanteringen
medför stora spridningsrisker. Av samma uppfattning är lantbruks -

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1970

nämnden i Skaraborgs län. Beträffande definitionen av begreppet växtodlingsprodukt
ifrågasätter kommerskollegium om inte lantbruksstyrelsens förslag
medför ett vidare tillämpningsområde än som åsyftas, eftersom bl. a. ris,
majs, linfrö och frö av skogsträd torde innefattas i styrelsens förslag.

Lantbruksstyrelsens förslag att växtodlingsprodulct i princip skall anses
innehålla flyghavre om inte motsatsen styrks genom särskild dokumentation
har föranlett principiella och praktiska erinringar från flera håll. Ett par
remissinstanser ställer sig negativa eller starkt tveksamma till förslaget.
Lantbruksnämnden i Östergötlands län avstyrker förslaget och förordar i
stället prisavdrag för växtodlingsprodukt som innehåller flyghavre. Svenska
utsädesfirmornas förening anser att ett utpekande att flyghavre förekommer
har sämre effekt än ett system med friförklaring av ett helt län, en hel kommun
eller en enskild jordbruksegendom.

Kritiken i denna del riktar sig främst mot styrelsens förslag om odlarintyg
om frihet från flyghavre. Lantbruksnämnden i Östergötlands län anser
att det långt övervägande antalet jordbrukare i södra och mellersta Sveriges
slättbygder inte torde vara i stånd att lämna ett dylikt intyg för det fält
varifrån produkten härstammar och än mindre för hela brukningsenheten.
Liknande synpunkter anförs av bl. a. Riksförbundet Landsbygdens folk,
Hushållningssällskapens förbund och några lantbruksnämnder. I några remissyttranden
pekas på möjligheter att begränsa behovet av dokumentation.
Svenska utsädesfirmornas förening förordar ett system med friförklaring
av vissa områden som inspekterats och befunnits fria från flyghavre.
Även lantbruksnämnden i Kalmar län uttalar sig för denna möjlighet. Enligt
lantbruksnämnden i Örebro län bör odlarintyg krävas endast i undantagsfall
inom områden där särskild plan för bekämpning av flyghavre gäller.

Förslaget om dokumentation genom visst analysbevis har i allmänhet inte
mötts av några erinringar.

Lantbruksstyrelsens förslag till bestämmelser om hantering av vara
som skall omfattas av flyghavreförordningen har i stort sett godtagits av
remissinstanserna. Vissa avvikande meningar och kompletterande synpunkter
har dock framförts. Kvarn- och foder medelsbranschens riksförbund
anser det vara en riktig princip att fodersäd som innehåller flyghavre skall
finförmalas innan den lämnas ut till slutlig förbrukare men anser det inte
nödvändigt att finförmalningen utförs på importort. Detta krav utgör ett
hinder för normala handelsvägar vid import av fodervaror.

Vikten av skydd mot spridning av flyghavre i samband med transport av
växtodlingsprodukt som omfattas av flyghavreförordningen understryks av
Sveriges fröodlareförbund och flera lantbruksnämnder.

Ett par remissinstanser ifrågasätter möjligheten att tillämpa föreskriften
om vetskap eller kännedom om den slutlige förbrukarens sätt att använda
varan. Svenska lantmännens riksförbund ställer frågan hur säljaren skall
kunna säkerställa sig i detta avseende och finner att han i tveksamma fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1970

tvingas att begära skriftlig förklaring om användningen av den tillämnade
köparen. Några lantbruksnämnder förordar att denna bestämmelse utgår.

I fråga om handel med foderspannmål mellan köpmän i och för deras
rörelse anser lantbruksnämnden i Malmöhus län att nuvarande bestämmelse
om skyldighet för säljaren att lämna köparen skriftlig uppgift om förekomsten
av flyghavre i varan bör i någon form ingå i den nya förordningen.
Av samma uppfattning är Svenska lantmännens riksförbund.

Betänkligheter mot att undanta överlåtelser och transporter av halm från
restriktionerna anförs i flera remissyttranden med hänsyn till riskerna för
spridning av flyghavre denna väg. Statens centrala frökontrollanstalt förordar
att undantaget i 4 § begränsas till saluförande av halm för industriell
förädling.

Från ett par remissinstanser anförs kritiska synpunkter beträffande inomgårdstransporter.
Svenska fodermedels- och spannmålshandlareföreningen
och Svenska fodermedels- och spannmålsimportörernas förening anser det
inte vara rimligt att upprätthålla en skillnad mellan inomgårdstransport inom
sammanhängande brukningsenhet och transport genom annans ägor.

Kritik framförs också från ett par remissinstanser beträffande undantagen
för s. k. grannhandel. Sveriges lantbruksförbund finner inte de skäl
som anförts för att tillåta grannhandel vara så starka att de motiverar undantaget
i 4 § 2 mom. Ett sådant undantag leder enligt förbundets mening
till att den kanske för dagen allvarligaste anledningen till spridning av flyghavre
kvarstår oförändrad.

I fråga om bestämmelserna om skydd mot spridning av flyghavre via
emballage och transportfordon påpekas från några håll behovet att undanta
inomgårdstransporter. Sålunda anför statens centrala frökontrollanstalt att
det är ett hårt ingrepp mot enskilt nyttjande att inom egen gård förbjuda
användning av exempelvis egen vagn utan att denna vid varje tillfälle rengjorts
från flyghavre. Efterlevnaden är också omöjlig att kontrollera. Lantbrukshögskolan
och Sveriges lantbruksförbund har samma mening.

Från flera håll påtalas vidare risken för spridning av flyghavre vid gemensam
maskinanvändning. Några remissorgan ställer sig tveksamma till
möjligheterna att meddela skyddsbestämmelser i dessa fall. Andra anser
det vara möjligt att kräva rengöring även av maskiner. Lantbruksnämnden i
Hallands län pekar på att en väsentlig minskning av spridningsriskerna kan
uppnås beträffande skördetröskor genom relativt enkla och mindre tidskrävande
åtgärder. Flera remissinstanser anser att kraven bör vara desamma
för maskiner, särskilt skördetröskor, som för emballage och transportfordon.
Detta gäller bl. a. lantbruksnämnderna i Kalmar och Skaraborgs län,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska lantmännens riksförbund samt
Svenska fodermedels- och spannmålshandlareföreningen och Svenska fodermedels-
och spannmålsimportörernas förening.

Lantbruksstyrelsens förslag till bestämmelser om bekämpning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 114 år 1970

växande flyghavre har i huvudsak vunnit anslutning hos remissinstanserna.
Från några håll framförs vissa kritiska synpunkter av oftast begränsad
karaktär. Sveriges fröodlareförbnnd ifrågasätter dock om krav på obligatorisk
bekämpning av axade flyghavreplantor bör upprätthållas och om det
inte räcker med särskilda bekämpningsplaner. Lantbruksnämnden i Kalmar
län betonar att det bör klart utsägas att bestämmelsen om obligatorisk bekämpning
gäller all mark och således inte endast jordbruksjord. Lantbrukshögskolan
påpekar att flyghavre i vissa områden förekommer i så hög frekvens
att bestämmelsen knappast kan efterlevas om den skall gälla från den
1 juli 1970. Den bör därför träda i kraft senare så att bekämpningsplaner hinner
fastställas.

När det gäller ingripanden från det allmännas sida vid underlåtenhet att
följa bekämpningsplaner understryks i flera remissyttranden vikten av ett
snabbt förfarande. Lantbruksnämnden i Malmöhus län anser en skärpning
av bestämmelserna för övervakningen nödvändig och finner det angeläget att
handläggningsproceduren görs så enkel och effektiv som möjligt. Lantbruksnämnden
i Älvsborgs län finner styrelsens förslag otillfredsställande
med hänsyn till kravet på snabbhet i handläggningen och föreslår att ansvaret
läggs på lantbruksnämnderna som redan tillagts befogenheter av liknande
art. Svenska lantmännens riksförbund ställer frågan vem som skall
svara för kostnaderna för vidtagna åtgärder om länsstyrelsens beslut härom
upphävs efter besvär och finner det orimligt att de skall kunna uttas av
jordägaren eller nyttjanderättshavaren.

Departementschefen

Flyghavren är ett av de svåraste ogräsen i växtodlingen och förekomst
av den i större omfattning innebär minskade skördar, kvalitetsavdrag på
skördarna och försämrat ekonomiskt resultat m. m. Flyghavren är särskilt
besvärlig därför att den har stor spridningsförmåga. Den har på grund
härav fått en omfattande spridning i stora delar av landet, något som också
kan tillskrivas sådana faktorer som ensidig växtodling, gemensam maskinanvändning
och större rörlighet i handeln med foder- och brödsäd.

För att stödja jordbruksnäringen i kampen mot flyghavren har vissa åtgärder
vidtagits från det allmännas sida. Bl. a. innebär gällande fordringar
på utsäde att frön av flyghavre inte får förekomma vare sig i statsplomberat
utsäde eller annan frövara som saluhålls till utsäde. Vidare har bestämmelser
om skydd mot flyghavre i vad avser annat än utsäde meddelats
senast år 1961. De äldre bestämmelserna visade sig ha stort värde
bl. a. som skydd mot import av fodersäd innehållande flyghavre. Genom
1961 års flyghavreförordning skärptes skyddsåtgärderna vid varuhantering

Kungl. Maj:ts proposition nr lli år 1970

och skapades förutsättningar för en systematisk bekämpning av växande
flyghavre inom utsatta områden.

Lantbruksstyrelsen anser nu att flyghavreförordningen behöver ändras i
vissa avseenden. Förordningens tillämpningsområde bör vidgas och göras
mera anpassningsbart än nu. Vidare bör ett fastare underlag skapas för den
planmässiga bekämpningen av flyghavre inom vissa områden.

Styrelsens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts av remissinstanserna.
Jag förordar också att bestämmelserna om skydd mot flyghavre ändras i
huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Inom jordbruksdepartementet
har upprättats förslag till lag om skydd mot flyghavre.

I fråga om förslagets detaljer vill jag anföra följande. Lagen bör göras
tillämplig på växtodlingsprodukt som närmare definieras i lagen. Från lagens
tillämpning bör undantas bl. a. växtodlingsprodukt från brukningsenhet
på vilken inte funnits axade plantor av flyghavre under vegetationsperioden.
Vilken bevisning som skall fordras i detta hänseende får regleras i
tiilämpningsbestämmelser till lagen. För att lagens tillämpningsområde
smidigt skall kunna anpassas till behovet att infoga nya skyddsobjekt i regelsystemet
bör Kungl. Maj :t bemyndigas att förordna att lagen skall äga
tillämpning på annan växtodlingsprodukt än som anges i lagen.

Som föreslagits under remissbehandlingen bör vara som är avsedd som
viltfoder eller för prydnadsändamål och som består av eller innehåller axade
flyghavreplantor eller axade delar av sådana plantor inte få saluhållas
eller överlåtas. Samma bör gälla vara som består av eller innehåller flyghavre.

I princip bör, som lantbruksstyrelsen föreslagit och flertalet remissinstanser
tillstyrkt, all hantering av växtodlingsprodukter, som innebär fara
för att flyghavre sprids, förbjudas. Vidare bör det inte vara tillåtet att
lämna sådan produkt för slutlig förbrukning, om det kan antas att produkten
kommer att användas på sätt som innebär fara för att flyghavre sprids.
Vissa undantag bör dock, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu
gäller, göras för sådana fall, där riskerna för spridning är små men hanteringsåtgärdernas
betydelse är väsentlig. För importerad flyghavrehaltig
produkt utom halm bör gälla förbud mot transport från införselorten om
inte lantbruksstyrelsen medger annat.

I enlighet med vad jag förordat i det föregående bör Kungl. Maj:t få
bemyndigande att förordna att lagen skall avse även andra skyddsobjekt än
emballage och fordon. Därigenom kan t. ex. maskiner och redskap fogas in i
skyddssystemet om det befinns nödvändigt. Kungl. Maj :t bör också kunna
förordna om ytterligare undantag från föreskrifterna om hantering av växtodlingsprodukt.

I fråga om bekämpningen av växande flyghavre bör Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen fastställa plan för bekämpning
av flyghavre inom område där flyghavre av någon betydenhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1970

förekommer. För övriga områden bör allmänt gälla att marken skall hållas
fri från axade plantor av flyghavre genom markägarens eller nyttjanderättshavarens
försorg.

En brist i nuvarande ordning för bekämpning är att det inte är möjligt
att ingripa tillräckligt snabbt när bekämpningen försummas. Lanbruksstyrelsen
föreslår därför att nuvarande ordning med vitesföreläggande av länsstyrelsen
slopas. Vikten av ett snabbt förfarande har också understrukits i
flera remissyttranden. Jag delar denna uppfattning och förordar att lantbruksnämnden
skall få befogenhet att efter anmaning till den som inte
fullgjort sin skyldighet att bekämpa flyghavre låta verkställa åtgärder på
den försumliges bekostnad. Beslut om verkställighetsåtgärd bör omedelbart
lända till efterrättelse. Lantbruksnämnden bör vidare kunna få handräckning
av polismyndighet när det behövs för kontroll av att lagen efterlevs
eller för verkställighet av beslut som nyss nämnts.

De nya bestämmelserna om fastställande av bekämpningsplaner bör träda
i kraft den 1 maj 1971. I övrigt bör lagen träda i kraft den 1 juli 1970.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget till lag om skydd mot
flyghavre.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungi. Maj:ts proposition nr 114 år 1970

Bilaga

(Lantbruksstyrelsens förslag)

Kungl. Majrts förordning
med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre

Kungl. Maj :t har, med riksdagen, funnit gott förordna som följer.

Spridningshindrande åtgärder vid varuhantering

1§.

I denna förordning avses med

a. växtodlingsprodukt spannmål och frö jämte avrens och annat avfall
därav samt halm från spannmåls- och fröodling;

b. flyghavre kärnor av flyghavre samt grobara delar av sådana kärnor,
som kan iakttagas vid undersökning enligt metod, som fastställs av lantbruksstyrelsen.

Otröskad skörd från spannmåls- eller fröodling omfattas ej av förordningen.

2§.

Växtodlingsprodukt skall vid tillämpning av denna förordning anses innehålla
flyghavre, om den inte

a. är av slag, som kan göras till föremål för analys enligt av lantbruksstyrelsen
meddelade föreskrifter för undersökning av flyghavreförekomst,
och det med analysbevis kan dokumenteras att den vid sådan undersökning
har befunnits fri från flyghavre eller

b. härrör från brukningsenhet, som under vegetationsperioden varit eller
hållits fri från axade plantor av flyghavre, och detta kan dokumenteras med
ett på heder och samvete utfärdat intyg.

Såvida lantbruksstyrelsen inte på grund av särskilda omständigheter
medgivit annat, skall undersökning enligt punkt a av importvara för foderändamål,
som helt eller delvis består av spannmål eller frö eller avrens
därav, genomföras innan varan transporteras från importorten.

3§.

1 mom. Annan än finförmald (fingröpad) vara, som helt eller delvis består
av växtodlingsprodukt, vilken innehåller eller, enligt vad som sagts i
2 §, skall anses innehålla flyghavre, får ej transporteras eller eljest hanteras
och ej heller förvaras så att spridning av flyghavre riskeras eller överlåtas
till slutlig förbrukare som enligt vad säljaren vet eller har anledning antaga
kommer att använda varan på sätt som medför risk för flyghavrespridning.

2 mom. Vad här sagts skall inte utgöra hinder för överlåtelse till slutlig
förbrukare av vara, innehållande flyghavre, som skall användas till foder, om
den helt eller delvis består av spannmål eller frö eller avrens därav och
antalet flyghavrekärnor per kilogram enligt sådant analysbevis, som nämnts
i 2 § punkt a, inte är större än lantbruksstyrelsen medgivit.

3 mom. Är antalet flyghavrekärnor större än nyss nämnts, får fodervaran

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 11b år 1970

inte överlåtas till slutlig förbrukare annat än efter finförmalning (fingröpning).

Vid import skall finförmalningen (fingröpningen) i sådant fall ske innan
varan transporteras från importorten. Vid särskilda omständigheter äger
lantbruksstyrelsen medgiva undantag från vad här sagts.

4§.

1 mom. Förbud enligt 3 § 1 mom. skall inte gälla i följande fall.

a. Förvaring i upplag av halm.

b. överlåtelse av halm till slutlig förbrukare, som skall använda halmen
till strö eller foder eller för industriell förädling samt transport av halm till
sådan förbrukare eller till handelsled.

c. Därest annat inte föreskrivits i särskild bekämpningsplan enligt förordningens
7 § 2 mom., transport mellan ägor och ekonomibyggnader inom sammanhängande
brukningsenhet eller sammanhängande del av brukningsenhet
samt, vad halm beträffar, även mellan sådana delar av brukningsenheter
som här nämnts.

2 mom. Förbud enligt 3 § 1 mom. och 3 mom. första stycket skall inte gälla
överlåtelse utan offentligt utbud från odlare eller djurhållare till annan odlare
eller djurhållare på orten.

5§.

Emballage eller transportfordon, som innehållit vara, som omfattas av
denna förordning, får inte användas, utlånas eller överlåtas, om det inte är
fritt från kärnor av flyghavre.

6§.

Kasserat avrens eller annat avfall av spannmål eller frö skall brännas
eller på annat sätt oskadliggöras.

Bekämpning av växande flyghavre

7§.

1 mom. Mark skall genom ägarens försorg hållas fri från axade plantor
av flyghavre. Har marken upplåtits med annan nyttjanderätt, än i 1 kap. 7 §
lagen om nyttjanderätt till fast egendom avses, skall åliggandet i stället vila
på innehavaren av nyttjanderätten.

2 mom. Inom område, där av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
av lantbruksstyrelsen fastställd särskild plan för bekämpning
av flyghavre gäller, skall åliggandet enligt föregående moment dock ersättas
av bekämpningsplanens regler.

8§.

Särskild bekämpningsplan enligt vad här sagts fastställes på förslag av
lantbruksnämnd i län, där förhållandena det påkallar.

9§.

1 mom. Uraktlåter jordägare eller nyttjanderättshavare att fullgöra åliggande
enligt 7 § 1 mom. eller enligt bekämpningsplan, som avses i 7 § 2 mom.,
äger länsstyrelsen på framställning av lantbruksnämnden besluta att låta
verkställa åtgärden i så god tid att flyghavrens fröspridning hindras.

Kungl. Maj. ts proposition nr 114 år 1970 19

Sådant beslut skall utan dröjsmål bringas till den försumliges kännedom.

2 mom. Länsstyrelsens beslut skall, där ej annat förordnas, lända till
efterrättelse utan hinder av besvär. Visar det sig nödvändigt att genomföra
beslutet, skall åtgärden bekostas av den som rätteligen hade att svara därför.

Upplysning om flyghavreområden och bekämpningsförhållanden

10 §.

1 mom. Det åligger lanbruksstyrelsen att före den 15 september varje år
upprätta och kungöra förteckning över län eller delar av län, där förekomst
av flyghavre kunnat iakttagas.

2 mom. I anslutning härtill skall styrelsen årligen kungöra förteckning
över områden, där totalbekämpning skall ske enligt 7 § 1 mom. och över områden,
där bekämpning skall ske på grundval av plan, som avses i 7 § 2
mom. I sistnämnda fall skall även översikter av de olika bekämpningsplanernas
huvudsakliga innehåll kungöras.

Tillämpnings- och övervakningsbestämmelser

11 §•

1 mom. Om det på grund av ny erfarenhet eller av annat skäl visar sig
nödvändigt, äger Kungl. Maj:t föreskriva att denna förordning skall äga
tillämpning på andra växtodlingsprodukter eller föremål än sådana som
angivits i 1 och 5 §§.

2 mom. Närmare bestämmelser i övrigt om tillämpningen och om kontrollen
av efterlevnaden av denna förordning meddelas att Kungl. Maj :t
eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av lantbruksstyrelsen.

Straffbestämmelser
12 §.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 § sista stycket, 3 §
1 och 3 mom., 5 §, 6 § eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av
denna förordning, straffas med dagsböter.

Till samma straff kan den dömas som hindrar bekämpningsåtgärd enligt
9 § eller den som hindrar eller försvårar undersökning i samband med kontroll
enligt 11 § 2 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1970, varvid förordningen den
21 april 1961 (nr 77) med vissa bestämmelser om skydd mot flyghavre upphör
att gälla.

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 2 3 9