Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

1

Nr 113

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i epizootilagen (1935: 105) m. m.; given
Stockholms slott den 20 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i epizootilagen (1935: 105),

2) lag om ändring i förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion
hos djur m. m.,

3) lag om upphävande av förordningen (1961:307) med vissa bestämmelser
till förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Ingemund Bengtsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att epizootilagens tillämpning på viss djursjukdom
genomgående görs beroende av Kungl. Maj:ts beslut. Lagen föreslås
kunna tillämpas även på andra djur än husdjur. Vidare föreslås att förordningen
om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m. m. blir tillämplig
på sjukdomen smittsam kastning hos häst. Förordningen med vissa bestämmelser
till förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos
husdjur föreslås bli upphävd. Vidare föreslås att högre ersättning av statsmedel
skall i vissa fall kunna utgå för skada på grund av salmonellainfektion.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 113

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

1) Förslag
till
Lag

om ändring i epizootilagen (1935:105)

Härigenom förordnas i fråga om epizootilagen (1935: 105)1,
dels att i 3 § 1 och 2 mom., 4 § 1 och 2 mom. samt 6—9 §§ ordet ”medicinalstyrelsen”
skall bytas ut mot ”veterinärstyrelsen”,

dels att lagens rubrik samt 1, 5 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Lag om bekämpande av smittsamma
husdjurssjukdomar (epizooti lag) 1

§

1 mom. Denna lag äger tillämpning
å följande sjukdomar:

1. mul- och klövsjuka (aphtae
epizooticae) hos klövbärande djur,

2. boskapspest hos idisslande djur
(pestis bovina),

3. elakartad lungsjuka hos nötkreatur
(pleuropneumonia bovis contagiosa),

4. svinpest (pestis suis),

5. rots (malleus) hos häst,

6. vattuskräck (rabies) hos husdjur,

7. koppor hos får (variolae ovinae),

8. mjältbrand (anthrax) hos husdjur,

9. frasbrand hos idisslande djur
(emphysema infectiosum bovis),

10. skabb (psoroptes- eller sarcoptesskabb)
hos får och häst (scabies
ovis et equi),

11. hönspest (pestis gallinarum)
och hönskolera (fågelseptikämi)

(pasteurellosis avis, septicaemia haemorrhagica
avis) samt

1 Senaste lydelse av

3 § 2 mom. 1941: 341 6 § 1941: 341

4 § 1 mom. » 8 § »

4 § 2 mom. » 9 § »

(Föreslagen lydelse)
Epizootilag

Denna lag äger i den utsträckning
Konungen förordnar tillämpning på
djursjukdomar som kunna spridas
genom smitta bland djur eller från
djur till människa.

Om bekämpande av salmonellainfektion
hos djur finnas särskilda bestämmelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 113 år 1970

3

(Nuvarande lydelse)

12. smittsam kastning hos häst
(abortus infectiosus equi).

2 mom. Angriper någon av de
under 1 mom. upptagna sjukdomar
andra djur än som vid den sjukdomen
nämnts och uppkommer därigenom
fara för smittas spridande till
människor eller husdjur, förfares i
tillämpliga delar i enlighet med stadgandena
i denna lag.

3 mom. Visar sig hos husdjur
annan sjukdom än i 1 mom. nämnts
så elakartad och smittsam, att den
kan anses jämförlig med där upptagna
sjukdomar, må Konungen på
framställning av medicinalstyrelsen
eller länsstyrelse besluta, att i denna
lag givna stadganden helt eller delvis
skola lända till efterrättelse med avseende
å sjukdomen. Över sådan
framställning av länsstyrelse skall
medicinalstyrelsen höras

Vad nu stadgats gälle ock, där
annan sjukdom än i 1 mom. nämnts
uppträder bland andra djur än husdjur
under sådana förhållanden, att
den kan anses innebära fara för människor
eller husdjur.

4 mom. I fråga om bekämpande
av sjukdomar bland arméns hästar
och övriga djurbestånd är denna
lag tillämplig endast i den mån
Konungen därom särskilt förordnar.

5

Inträffar sjukdom som avses i denna
lag, må medicinalstyrelsen, där
Konungen så föreskrivit, för sjukdomens
hämmande besluta, att nedslaktning
eller dödande antingen av
hel besättning, i vilken smitta inkommit
eller misstänkes hava inkommit,
eller ock av vissa sjuka eller
för sjukdom misstänkta djur skall
äga rum. Till förekommande av smittas
spridande må medicinalstyrelsen
i den utsträckning som prövas erforderlig
jämväl förordna om dödande
av mindre husdjur, såsom fjä 1

Senaste lydelse 1941: 341.

(Föreslagen lydelse)

V

Inträffar sjukdom som avses i denna
lag, må veterinärstyrelsen, där
Konungen så föreskrivit, för sjukdomens
hämmande besluta, att nedslaktning
eller dödande antingen av
hel besättning, i vilken smitta inkommit
eller misstänkes hava inkommit,
eller ock av vissa sjuka eller för sjukdom
misstänkta djur skall äga rum.
Till förekommande av smittas spridande
må veterinär styr elsen i den
utsträckning som prövas erforderlig
jämväl förordna om dödande av
mindre husdjur, såsom fjäderfän,

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

(Nuvarande lydelse)

derfän, kaniner, hundar och kattor,
oaktat de icke äro angripna av sjukdom
eller därför misstänkta.

Medicinalstyrelsen må, då så anses
lämpligt till förekommande eller
bekämpande av i denna lag avsedd
sjukdom, påbjuda att skyddsympning
av djur skall verkställas.

Medicinalstyrelsen tillkommer
dels att meddela förbud mot införsel
eller utförsel av djur, produkter
och varor, som kunna bidraga
till spridande av smitta, att gälla
mellan skilda delar av riket, dels
ock att utfärda erforderliga föreskrifter
angående smittrening i anledning
av sjukdom som avses i denna
lag.

12

Förseelse mot denna lag eller enligt
densamma meddelade bestämmelser
straffes med dagsböter.

Dömes någon till ansvar för förseelse,
som avses i första stycket, må
domstolen på talan av allmän åklagare
förordna, att rätt till sådan ersättning
av allmänna medel för kostnad
eller förlust, som må utgå med
stöd av denna lag, helt eller delvis
skall vara förverkad.

Innefattar förseelsen olovlig införsel,
utförsel eller annan förflyttning
av djur, produkter eller varor som
kunna bidraga till spridande av

1 Senaste lydelse 1948: 458.

(Föreslagen lydelse)

kaniner, hundar och kattor, oaktat
de icke äro angripna av sjukdom eller
därför misstänkta.

Veterinärstyrelsen må till förekommande
eller bekämpande av i
denna lag avsedd sjukdom besluta
om skyddsympning eller behandling
av djur och, i den mån Konungen
föreskrivit det, särskild undersökning
av djur i kontrollsyfte eller för
orientering om sjukdomens utbredning.

Veterinärstyrelsen tillkommer
dels att meddela förbud mot införsel
eller utförsel av djur, produkter
och varor, som kunna bidraga till
spridande av smitta, att gälla mellan
skilda delar av riket, dels
ock att utfärda erforderliga föreskrifter
angående smittrening i anledning
av sjukdom som avses i denna
lag.

Fjäderfä får ej hållas i ladugård
på annat ställe än i utrymme som
är avskilt från ladugården i övrigt på
sätt veterinärstyrelsen bestämmer.

§•*

Till böter dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 §, 3 § 1 mom. sista
punkten, 5 § sista stycket eller 7 §,
eller

2. bryter mot föreskrift eller förbud
som meddelats med stöd av 3 § 2
mom., i § 1 mom. eller 5 § tredje
stycket.

Finnes någon skyldig till brott
som avses i första stycket, får domstolen
förordna att rätt till ersättning
enligt 8 § helt eller delvis skall
gå förlorad.

Innefattar brott som avses i första
stycket olovlig införsel, utförsel eller
annan förflyttning av djur, produkter
eller varor som kunna bidraga

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

(Nuvarande lydelse)

smitta må domstolen tillika på talan
av allmän åklagare förklara sådan
egendom eller, om den icke kan tillrättaskaffas,
dess värde förbrutet.
Vad sålunda skall anses förbrutet
tillfaller kronan.

Avskrift av utslag som här avses
skall av domstolen översändas till
medicinalstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

till spridande av smitta, skall sådan
egendom förklaras förverkad, om det
ej är uppenbart obilligt. 1 stället för
egendomen kan dess värde förklaras
förverkat.

Avskrift av dom i mål om ansvar
för brott som avses i första stycket
skall sändas till veterinärstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

2) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1961: 309) om bekämpande av
salmonellainfektion lios djur m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen (1961:309) om bekämpande
av salmonellainfektion hos djur m. in. skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §.‘

Denna förordning avser salmonel- Denna förordning avser salmonellainfektion
hos husdjur och hos and- lainfektion hos husdjur och hos
ra djur som hållas i fångenskap, andra djur som hållas i fångenskap.
I fråga om smittsam kastning hos
häst skall dock i stället gälla vad
därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

3) Förslag
till
Lag

om upphävande av förordningen (1961: 307) med vissa bestämmelser till
förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur

Härigenom förordnas, att förordningen (1961:307) med vissa bestämmelser
till förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur
skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1970.

1 Senaste lydelse 1970: 76.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Morerg, Bengtsson, Norling, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Bengtsson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i
epizootilagen m. m. och anför.

I skrivelse den 10 juli 1969 har veterinärstyrelsen föreslagit att högre
ersättning av statsmedel skall utgå i fall av salmonellainfektion hos fjäderfäbesättning,
som står under särskild salmonellakontroll, och när däggdjur
som är kronisk bärare av sådan infektion måste avlivas. Över förslaget har
efter remiss yttranden avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket, lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, länsstyrelserna i Östergötlands,
Kristianstads, Hallands och Skaraborgs län, Broiler-Intressenters förening,
Föreningen Svensk fjäderfäskötsel, Köttbranschens riksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLF), Svenska kommunförbundet, Sveriges
lantbruksförbund efter hörande av Sveriges slakteriförbund, Svenska mejeriernas
riksförening och Svenska ägghandelsförbundet samt av Sveriges veterinärförbund.
Länsstyrelserna har bifogat yttranden från länsveterinären
i resp. län. Vidare har yttranden bifogats, av länsstyrelsen i Östergötlands
län från Köttproducentklubben i Östergötland och norra Småland, av länsstyrelsen
i Kristianstads län från Skånes provinsförbund av RLF och av
länsstyrelsen i Skaraborgs län från länsläkaren.

I skrivelse den 8 januari 1970 har veterinärstyrelsen vidare föreslagit
vissa ändringar i epizootilagen innebärande bl. a. att lagens tillämpning på
viss sjukdom blir helt beroende av Kungl. Maj :ts förordnande. Över förslaget
har yttranden avgetts av socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen,
länsstyrelserna i Malmöhus och Kristianstads län, veterinärhögskolan,
statens veterinärmedicinska anstalt och Sveriges lantbruksförbund.
Socialstyrelsen har bifogat yttranden från statens bakteriologiska laboratorium
och länsläkarorganisationen i Västernorrlands län och länsstyrelsen
i Kristianstads län från länsveterinären i länet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970 7

Sedan ärendena därefter ytterligare övervägts inom jordbruksdepartementet,
anhåller jag nu att få ta upp dem till behandling.

Nuvarande bestämmelser

Epizootilagen (1935:105, ändrad 1941:341, 1948:458) tillämpas på följande
i lagen uppräknade sjukdomar, nämligen mul- och klövsjuka hos klövbärande
djur, boskapspest hos idisslande djur, elakartad lungsjuka hos nötkreatur,
svinpest, rots hos häst, vattuskräck hos husdjur, koppor hos får,
mjältbrand hos husdjur, frasbrand hos idisslande djur, skabb hos får och
häst, hönspest och hönskolera samt smittsam kastning hos häst (1 § 1
mom.). Lagen tillämpas även om någon av de uppräknade sjukdomarna
angriper andra djur än som nämnts vid sjukdomen och fara därigenom
uppkommer för att smitta sprids till människor eller husdjur (1 § 2 mom.).
Vidare kan Kungl. Maj:t på framställning av veterinärstyrelsen eller länsstyrelse
besluta att lagen skall tillämpas också på annan sjukdom, om
den visat sig så elakartad och smittsam att den kan anses jämförlig med
de uppräknade (1 § 3 mom.). Med stöd av sistnämnda bestämmelse har
epizootilagen gjorts tillämplig på ytterligare ett antal sjukdomar. I fråga
om bekämpande av sjukdomar bland arméns hästar och övriga djurbestånd
tillämpas lagen endast i den mån Kungl. Maj :t särskilt förordnar
därom (1 § 4 mom.). Om sjukdom inträffar, som är eller misstänks vara
någon av dem som avses i lagen, föreligger anmälningsskyldighet för djurägaren
(2 §). Lagen ger vidare föreskrifter bl. a. om skyldighet för veterinär
att förklara misstänkt ställe spärrat, för länsstyrelse att förklara det
smittat eller misstänkt för smitta och omkringliggande område för skyddsområde
(3 § 2 mom. och 4 § 1 mom.). För att hindra sjukdomens spridning
får veterinärstyrelsen, där Kungl. Maj :t föreskrivit det, besluta om nedslaktning
av besättning och påbjuda skyddsympning av djur. Styrelsen
kan vidare meddela förbud mot införsel eller utförsel av djur m. m. som
kan bidra till att smitta sprids och meddela föreskrifter om smittrening
(5 S).

Ersättning av allmänna medel för kostnad eller förlust som föranletts
av stadgande i lagen eller enligt densamma meddelade bestämmelser utgår
enligt föreskrifter som Kungl. Maj:t meddelar (8 §). Förseelse mot
lagen eller enligt densamma meddelade bestämmelser bestraffas med dagsböter
(12 § första stycket).

Tillämpningsbestämmelser till lagen finns i kungörelsen (1935: 106) med
närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
i fortsättningen kallad epizootikungörelsen (ändrad senast 1967:
399).

Förordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

djur in. in., i fortsättningen kallad salmonella!örordningen, (ändrad 1970:
76) innehåller föreskrifter om bekämpande av andra former av salmonella
hos djur än smittsam kastning hos häst (1 §). Om däggdjur är att anse
som kronisk bärare av salmonellainfektion får veterinärstyrelsen förordna
att djuret skall avlivas. Om det i annat fall är nödvändigt att avliva däggdjur
för att en salmonellainfektion skall kunna bekämpas kan Kungl. Maj :t
förordna därom. Veterinärstyrelsen får under samma förutsättningar förordna
att djur av annat slag avlivas eller att ägg som inlagts för kläckning
oskadliggörs (4 §). Ersättning av allmänna medel för kostnad eller förlust
som föranletts av stadgande i förordningen eller enligt densamma meddelade
bestämmelser utgår i den omfattning Kungl. Maj :t föreskriver. Enligt
kungörelsen (1961:310) med närmare föreskrifter om bekämpande av
salmonellainfektion hos djur, i fortsättningen kallad salmonellakungörelsen,
skall för djur utom hund eller katt som avlivas efter förordnande enligt
4 § salmonellaförordningen samt för ägg som oskadliggörs efter sådant
förordnande utgå ersättning av statsmedel med tre fjärdedelar av det värde
egendomen skulle haft om infektionen ej förekommit. Om ägaren helt
eller delvis kan tillgodogöra sig nedslaktat djur skall värdet minskas med
slaktproduktens värde (4 §). Om ersättning av statsmedel bör av särskilda
skäl utgå i annat hänseende eller med högre belopp än som sägs i bl. a.
4 §, skall ärendet underställas Kungl. Maj :ts prövning (5 §).

Förordningen (1961: 307) med vissa bestämmelser till förebyggande av
nötkreatur stub er kulos och brucellos hos husd jur ger veterinärstyrelsen rätt
att i erforderlig omfattning förordna om fortlöpande kontrollundersökningar
av nötkreatur med tuberkulin och av mjölk enligt den så kallade
ABR-metoden för att utröna i vad mån ifrågavarande sjukdomar förekommer
inom landets kreatursbesättningar (1 §). Fjäderfä får inte hållas i
ladugård på annan plats än i utrymme som är avskilt från ladugården i
övrigt på sätt veterinärstyrelsen bestämmer (5 §). Epizootilagen gjordes
tillämplig på sjukdomarna genom kungörelsen (1961: 308) om bekämpande
av nötkreatur stub er kulos hos klövbärande husdjur och häst samt av
brucellos hos klövbärande husdjur.

Yeterinärstyrelsens skrivelser och remissyttrandena

Högre ersättning i vissa fall vid salmonellainfektion. Veterinär styrelsen
anför att salmonellainfektioner kan sprida sig snabbt både till människor
och djur i samband med att broiler- och annan fjäderfäproduktion numera
koncentreras till större enheter. De ekonomiska konsekvenserna av en nedsmittning
blir samtidigt betydligt allvarligare. Sjukdomsförloppet och infektionens
utbredning i en smittad besättning beror till stor del på hur
driften är upplagd och den allmänna hygienen på stället. Även en välskött

Kungl. Maj. ts proposition nr 113 år 1970

9

besättning kan emellertid angripas av salmonella, t. ex. genom fodermedel.
En fortlöpande bakteriologisk kontroll som sätts in på tidigt stadium i
varje produlctionsled (avelsdjur och föräldradjur — kläckeri — ungdjur)
och kombineras med fortlöpande veterinär övervakning av de hygieniska
förhållandena är därför synnerligen önskvärd. En sådan ordning ställer
sig emellertid relativt dyrbar och har därför hittills kommit till stånd i blott
ett fåtal fall. Det är enligt styrelsen ej tillräckligt med råd och anvisningar
utan det fordras en mera påtaglig stimulans. Styrelsen vill inte förorda
att man lagstiftningsvägen ställer upp vissa generella krav, eftersom det
skulle bli svårt att övervaka efterlevnaden. Styrelsen finner det tills vidare
lämpligare med något slags kompensation för frivilligt vidtagna åtgärder.
Kompensation kan lämnas t. ex. i form av rabattering av kostnaden för
bakteriologiska undersökningar. Styrelsen vill emellertid för sin del i stället
förorda att ersättning medges med hela värdet i stället för som nu med
tre fjärdedelar, om avlivning av djur eller destruktion av ägg behöver tillgripas
i fjäderfäbesättning som i fråga om driften och driftskontrollen uppfyller
föreskrifter som veterinärstyrelsen meddelar. Föreskrifterna avses innehålla
bestämmelser om lokaler, driftens uppläggning och omfattningen
av hygienisk övervakning och bakteriologisk kontroll i olika produktionsled.
Om ett sådant system införs anser sig styrelsen ha anledning förvänta
att en effektiv kontroll genomförs i första hand bland de större uppfödningsenheterna
och efter hand också bland de mindre.

Vad beträffar kostnaderna anför veterinärstyrelsen att de av staten utgivna
ersättningarna för avlivade djur och oskadliggjorda ägg i fjäderfäbesättningar
uppgått för år 1964 till 104 908 kronor, för år 1965 till 92 661
kronor, för år 1966 till 262 629 kronor, för år 1967 till 313 258 kronor och
för år 1968 till 294 477 kronor. Med utgångspunkt från kostnaderna för de
senaste tre åren skulle en ersättning till fulla värdet innebära en årlig kostnadsökning
för staten med omkring 100 000 kronor. Styrelsen framhåller
att det dock är omöjligt att på förhand beräkna hur stor del av besättningarna
som kommer med i en kontroll av förut nämnt slag och inte heller i vilken
omfattning djur i kontrollerade besättningar måste avlivas. Eftersom styrelsen
räknar med att de stora producenterna av fjäderfä kommer att underkasta
sig kontrollen torde man — i varje fall på sikt — kunna räkna
med minskat behov av medel till ersättning för avlivade djur in. m. Genom
den föreslagna åtgärden bör risken också minska för överföring av salmonellasmitta
till människa genom fjäderfäprodukter. Den statsfinansiella
vinsten härav är dock svår att beräkna.

Veterinärstyrelsen anför vidare att skälet till att ersättningen begränsades
till tre fjärdedelar av livvärdet närmast var att djurägaren i viss mån själv
borde stå ett ansvar då salmonellainfektion förekom. Förekomsten av kroniska
smittbärare bland däggdjur (hittills endast nötkreatur och avelssvin)
har emellertid inte visat något samband med hygienen och skötselförhållan -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

dena. Någon anledning att begränsa ersättningen för sådana djur finner styrelsen
därför inte föreligga. Det är sällan som kroniska smittbärare påvisas
i salmonellasmittade nötkreaturs- och svinbesättningar. Kostnaden för nedslaktning
av nötkreatur uppgick år 1964 till 11 259 kronor, år 1965 till 11 869
kronor, år 1966 till 10 163 kronor, år 1967 till 10 290 kronor och år 1968
till 17 124 kronor. För nedslaktade svin utgick ersättning endast år 1966 och
utgjorde 2 400 kronor. Ersättning till fulla livvärdet för nedslaktade nötkreatur
och svin kommer således att innebära endast ringa merkostnad per år.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Ändring i epizootilagen m. m. Veterinärstyrelsen erinrar om att den ökade
internationella handeln med levande djur och animaliska produkter, i första
hand livsmedel, och det allmänt ökade resandet har medfört en betydligt
stegrad risk för införsel till Sverige av smitta. Det ankommer på styrelsen
att så långt görligt söka skydda landet mot införsel av smittämnen som kan
spridas bland djur och därvid både sådana som kan utgöra ett hot mot djurbeståndet
och sådana som i första hand är av betydelse genom att de kan
överföras från djur till människa. Den ökade rörligheten och de därmed
ökade riskerna för att sjukdom som tidigare inte påvisats i landet kan komma
att uppträda ger styrelsen anledning att föreslå att epizootilagstiftningen
principiellt förenklas så att frågan om epizootilagens tillämpningsområde,
d. v. s. vilka sjukdomar den skall beröra, helt görs beroende av Kungl. Maj :ts
beslut. Likaså bör det enligt styrelsen ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
begränsningen av aktuell sjukdom till visst djurslag. I stället för en
uppräkning av sjukdomar i 1 § epizootilagen föreslås att samtliga berörda
sjukdomar anges i epizootikungörelsen. 1 § epizootilagen, som i första hand
avser husdjur, bör enligt styrelsen formuleras på ett sätt så att möjlighet
öppnas för en vidare tillämpning, t. ex. i fråga om rabies hos räv och vissa
sjukdomar i fiskodlingar.

Sjukdomen smittsam kastning hos häst, som orsakas av en salmonellabakterie,
föreslår styrelsen överförd till salmonellaförordningen.

Med hänsyn till att bekämpandet av sjukdomarna nötkreaturstuberkulos
och brucellos hos husdjur nu får anses avslutat och även de obligatoriska
tuberkulinundersökningarna — frånsett vissa försäljningsundersökningar
— avses upphöra under år 1970, föreslår styrelsen att förordningen (1961:
307) med vissa bestämmelser till förebyggande av nötkreaturstuberkulos
och brucellos hos husdjur upphävs och att sjukdomarna i stället förs över
till epizootikungörelsen. Den möjlighet till kontrollundersökningar som förordningen
medger bör enligt styrelsens uppfattning tas in i epizootilagen.

Styrelsens förslag har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

11

Departementschefen

Högre ersättning i vissa fall vid salmonellainfektion

Utgifter som åvilar statsverket med anledning av bekämpandet av de
smittsamma husdjurssjukdomarna bestrids från det under nionde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
m. m. Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med ett belopp
av 1,4 milj. kronor (prop. 1969: 1 bil. 11, JoU 1, rskr 9). I 1970 års statsverksproposition
har för ändamålet för budgetåret 1970/71 föreslagits oförändrat
belopp.

Om ett däggdjur är att anse som kronisk bärare av salmonellainfektion,
kan veterinärstyrelsen enligt salmonellaförordningen förordna att djuret
skall avlivas. Påkallas det i annat fall för bekämpande av sådan infektion
att ett däggdjur avlivas, får Kungl. Maj :t förordna därom. Om det av samma
skäl är nödvändigt att avliva djur av annat slag eller att ägg som inlagts
för kläckning oskadliggörs, kan veterinärstyrelsen förordna därom. För annat
djur än hund och katt som avlivas och för ägg som oskadliggörs efter
sådant förordnande utgår enligt salmonellakungörelsen ersättning av statsmedel
med tre fjärdedelar av det värde egendomen skulle ha haft om infektionen
ej förekommit. Skälet till att ersättningen begränsats är närmast
att djurägaren ansetts böra själv stå viss risk vid salmonellainfektion. För
att förebygga uppkomsten av salmonellainfektion eller i varje fall begränsa
skadorna av en sådan infektion i fjäderfäbesättningar har veterinärstyrelsen
föreslagit en fortlöpande bakteriologisk kontroll som sätts in på tidigt stadium
i varje produktionsled. Anslutningen till kontrollen föreslås bli frivillig.
Den som ansluter sig skall vara skyldig att följa de föreskrifter styrelsen
meddelar beträffande lokaler, driftens uppläggning m. m. För att stimulera
fjäderfäproducenterna att ansluta sig till en sådan kontroll föreslår
styrelsen att ersättning skall utgå för hela värdet, om djur behöver avlivas
eller ägg förstöras. Förutsättning härför skall dock vara att fjäderfäbesättningen
i fråga om driften och driftskontrollen uppfyller de fordringar
styrelsen ställer. Styrelsen anser att det finns anledning räkna med att
de stora producenterna av fjäderfä och efter hand även de mindre kommer
att underkasta sig kontrollen. Den årliga kostnadsökningen för staten
beräknas av styrelsen till omkring 100 000 kronor. På sikt kan man dock räkna
med att behovet av medel till ersättning för avlivade djur m. m. minskar.
Därtill kommer vinsten av att risken minskar för överföring av salmonellasmitta
till människa genom fjäderfäprodukter. — Förekomsten av kroniska
smittbärare bland däggdjur har enligt veterinärstyrelsen inte visat något
samband med hygienen och skötselförhållandena. Styrelsen anser därför
att det inte finns anledning att begränsa ersättningen för sådana djur. Kroniska
smittbärare har påvisats endast i ett fåtal salmonellasmittade nötkrea -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 113 år 1970

turs- och svinbesättningar. Ersättning till fulla livvärdet för nedslaktade
nötkreatur och svin innebär enligt styrelsen endast ringa merkostnad per år.

Veterinärstyrelsens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Jag anser också att det är angeläget att ta till vara möjligheterna
att förebygga salmonellainfektion och begränsa skadorna av en
redan utbruten infektion. Det av styrelsen föreslagna kontrollsystemet i fråga
om fjäderfäbesättningar kan bli ett effektivt medel för detta syfte. Som
styrelsen föreslagit bör anslutningen till kontrollen vara frivillig. För att
stimulera fjäderfäuppfödare att ansluta sig till kontrollen föreslår jag att
för djur eller ägg i fjäderfäbesättning, som sedan minst sex månader står
under särskild salmonellakontroll enligt föreskrifter som meddelas av veterinärstyrelsen,
ersättning skall kunna utgå med 90 % av det värde som
egendomen skulle haft om infektion inte förekommit. Om fjäderfäuppfödaren
inte ansluter sig till kontrollen, bör enligt min mening viss ersättning
ändå kunna utgå, eftersom en djurägare genom egna åtgärder aldrig helt kan
skydda sin besättning mot salmonellasmitta. Ersättning bör i sistnämnda fall
utgå med 60 % av egendomens värde. Jag vill i sammanhanget erinra om att
Kungl. Maj :t, om särskilda skäl föreligger, kan medge att ersättningen får
utgå med högre belopp än som nu angetts. Som fjäderfä bör räknas böns,
kalkon, anka, tamgås och tamduva. Vad beträffar däggdjur som är att anse
som kronisk bärare av salmonellainfektion bör likaså ersättning kunna utgå
med 90 % av egendomens värde. Merkostnaden torde rymmas inom ramen
för befintliga anslag.

Ändring i epizootilagen m. m.

Gällande bestämmelser om bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar
finns i epizootilagen, epizootikungörelsen, salmonellaförordningen, förordningen
med vissa bestämmelser till förebyggande av nötkreaturstuberkulos
och brucellos hos husdjur och ett flertal kungörelser, varigenom epizootilagen
gjorts tillämplig på olika djursjukdomar.

Epizootilagen är tillämplig på ett antal sjukdomar som anges i lagen. Genom
de nyssnämnda kungörelserna och brev till veterinärstyrelsen har lagen
gjorts tillämplig på ytterligare sjukdomar.

Veterinärstyrelsen erinrar om att den ökade internationella handeln och
det ökade resandet för med sig risker för att sjukdom som tidigare inte påvisats
i landet kan komma att uppträda. Styrelsen föreslår därför att epizootilagen
förenklas så att frågan om vilka sjukdomar och djur lagen skall
beröra görs beroende av Kungl. Maj:ts beslut. Förslaget innebär även att
epizootilagens tillämplighet inte begränsas till husdjur. Samtliga remissinstanser
tillstyrker förslaget. Även jag finner det ändamålsenligt och förordar
att det genomförs. Härigenom kommer epizootibestämmelserna att närmare
ansluta sig till bestämmelserna i smittskyddslagen (1968:231) och smitt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 år 1970

13

skyddskungörelsen (1968: 234). Eftersom epizootilagen föreslås bli tillämplig
även på andra djur än husdjur bör lagens rubrik ändras till epizootilag.
Bestämmelsen i 1 § 4 mom. för arméns hästar och övriga djurbestånd torde
vara överflödig och kan utgå. Straff- och förverkandebestämmelserna bör
moderniseras.

Bekämpandet av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur är enligt
veterinärstyrelsen avslutat och förordningen med vissa bestämmelser till
förebyggande av nötkreaturstuberkulos och brucellos hos husdjur kan därför
upphävas. Erforderliga bestämmelser för bekämpning av dessa sjukdomar
m. in. kan införas i epizootilagen och epizootikungörelsen.

Jag biträder vidare veterinärstyrelsens förslag att salmonellaförordningen
i stället för epizootilagen görs tillämplig på sjukdomen smittsam kastning
hos häst, som orsakas av en salmonellabakterie.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t i proposition
föreslår riksdagen att

1) antaga inom jordbruksdepartementet upprättade förslag
till

a) lag om ändring i epizootilagen (1935: 105),

b) lag om ändring i förordningen (1961: 309) om bekämpande
av salmonella^ ektion hos djur m. m.,

c) lag om upphävande av förordningen (1961:307) med
vissa bestämmelser till förebyggande av nötkreaturstuberkulos
och brucellos hos husdjur.

2) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för ersättning
vid utbrott av salmonellainfektion.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1970 700240