Kungl. Maj:ts proposition nr iil år 1970

Nr 111

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370); given
Stockholms slott den 20 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:
370).

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vissa avgångsersättningar till friställd arbetstagare
skall vara delvis skattefria liksom nu gäller för avgångsersättningar
enligt s. k. kollektiv avgångsbidragsförsäkring (AGB). Förslaget avser ersättningar
som utbetalas av staten efter liknande grunder som bidrag enligt
AGB-försäkring. Bestämmelserna föreslås gälla fr. o. m. 1970 års taxering
och få retroaktiv tillämpning även i fråga om 1967—1969 års taxering.

Vidare föreslås att arbetstagare, som något av åren 1967—1969 taxerats
för avgångsersättning från staten, skall få rätt att anföra besvär i särskild
ordning för att få restitution av skatten på en del av ersättningsbeloppet.

Slutligen föreslås att den skattefrihet som nu gäller i fråga om vissa förmåner
till värnpliktiga utsträcks att gälla även motsvarande ersättningar
till hemvärnspersonal m. fl., som genomgår frivillig utbildning inom totalförsvaret.
1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 111

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 1 mom samt punkterna 6 och 11 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

32 §.

1 m o m.1 Till intäkt----

Som intäkt---------

Har tjänsteinnehavare

--§ avses.

----med tjänst.

Sådan ersättning på grund av kollektiv
avgångsbidragsförsäkring som
tecknas av arbetsgivare till förmån
för arbetstagare och som bestämmes
med hänsyn även till andra omständigheter
än den försäkrades levnadsålder
och anställningstid räknas endast
delvis som intäkt av tjänst på
sätt närmare angives i punkt 11 av
anvisningarna. Motsvarande gäller i
fråga om sådan avgångsersättning
som annorledes än på grund av kollektiv
avgångsbidragsförsäkring utbetalas
av staten till arbetstagare.

— annan fastighet.

Anvisningar
till 32 §.

6.2 Värnpliktig för----— — skattepliktig intäkt.

För annan----------— § krigsavlöningsreglementet.

Den för------------deras bestridande.

Familjebidrag, vilket —---------— i fråga.

1 Senaste lydelse 1967: 159.

2 Senaste lydelse 1966: 274.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

(Nuvarande lydelse)

Vad ovan i första och fjärde styckena
sägs skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om annan personal
vid krigsmakten som avlönas
enligt de för värnpliktiga gällande
grunder, vapenfri tjänstepliktig, civilförsvarspliktig
som inkallats till
tjänstgöring enligt 12 § civilförsvarslagen
och annan som avlönas
enligt för civilförsvarspliktiga gällande
grunder. Civilförsvarspenning
likställes med penningbidrag.

It.1 Med bestämmelsen i 32 § 1
mom. tredje stycket avses sådan
kollektiv avgångsbidragsförsäkring
som meddelas av Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag. Ersättning på
grund av dylik försäkring utgår dels
med ett s. k. A-belopp, som bestämmes
med hänsyn endast till den försäkrades
levnadsålder och anställningstid,
dels med ett s. k. B-belopp,
som bestämmes med hänsyn även
till övriga omständigheter i det enskilda
fallet. Som intäkt av tjänst
räknas dels ersättningens A-belopp,
dels den del av ersättningens B-belopp
som överstiger ett belopp, motsvarande
två gånger det basbelopp
som fastställts för januari månad
under taxeringsåret med stöd av 1
kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring.

Bestämmelserna i —-----

aktiebolag.

(Föreslagen lydelse)

Vad ovan i första och fjärde styckena
sägs skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om annan personal
vid krigsmakten som avlönas enligt
de för värnpliktiga gällande grunder,
vapenfri tjänstepliktig, hemvärnspersonal
och annan personal
som frivilligt fullgör utbildning för
att nå eller bibehålla kompetens för
placering inom totalförsvaret, civilförsvarspliktig
som inkallats till
tjänstgöring enligt 12 § civilförsvarslagen
och annan som avlönas
enligt för civilförsvarspliktiga gällande
grunder. Civilförsvarspenning
likställes med penningbidrag.

11. Med bestämmelsen i 32 § 1
mom. tredje stycket om kollektiv avgångsbidragsförsäkring
avses sådan
försäkring som meddelas av Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag.
Ersättning på grund av dylik försäkring
utgår dels med ett s. k. A-belopp,
som bestämmes med hänsyn
endast till den försäkrades levnadsålder
och anställningstid, dels med
ett s. k. B-beiopp, som bestämmes
med hänsyn även till övriga omständigheter
i det enskilda fallet. Som
intäkt av tjänst räknas dels ersättningens
A-belopp, dels den del av ersättningens
B-belopp som överstiger
ett belopp, motsvarande två gånger
det basbelopp som fastställts för januari
månad under taxeringsåret med
stöd av 1 kap. 6 § lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring.
----Arbetsmarknadens försäkrings -

1 Senaste lydelse 1967: 159.

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Med bestämmelsen i 32 § 1 mom.
tredje stycket om avgångsersättning
som utgår annorledes än på grund
av kollektiv avgångsbidragsförsäkring
avses sådan avgångsersättning
som staten utbetalar till arbetstagare
och som utgår enligt motsvarande
grunder som ersättning på grund av
kollektiv avgångsbidragsförsäkring i
Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna
tillämpas, såvitt gäller statlig avgångsersättning, på ersättning
av detta slag som utbetalats efter utgången av år 1965. I övrigt tillämpas
de nya bestämmelserna första gången vid 1970 års taxering.

Har någon under något av åren 1967—1969 taxerats för statlig avgångsersättning
som avses i 32 § 1 mom. tredje stycket får han anföra besvär
över taxeringen i särskild ordning. I sådant fall får besvär anföras även av
taxeringsintendent till den skattskyldiges förmån. Rörande besvär enligt
detta stycke gäller 100, 101, 103 och 104 §§ taxeringsförordningen (1956:
623) i tillämpliga delar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 20 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Lidbom,
Carlsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om beskattning av
viss statlig avgångsersättning m. m. och anför.

Inledning

Den sedan länge pågående strukturrationaliseringen inom det svenska
näringslivet medför på längre sikt otvivelaktigt fördelar för de anställda.
Driftinskränkning eller nedläggning utgör emellertid ofta ett ofrånkomligt
led vid driftmässig ändring av en verksamhet. För de anställda uppkommer
då ej sällan svårigheter och påfrestningar av ekonomisk och annan
natur. Den som avskedas i samband med rationaliseringen kan ha svårt
att få ny anställning. Särskilt gäller detta i fråga om äldre arbetstagare
och fysiskt eller psykiskt handikappade personer.

Mot denna bakgrund har träffats särskilda överenskommelser mellan
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) samt mellan LO och Kooperationens förhandlingsorganisation
(KFO). På grund härav är arbetstagare under vissa förutsättningar berättigad
till avgångsbi drag om han avskedas utan egen för skylian. Detta möjliggörs
genom att alla arbetsgivare som är anslutna till SAF tecknar kollektiv
avgångsbidragsförsäkring (AGB-försäkring) i Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag (AFA) till förmån för sina anställda. Arbetsgivare
tillhörande KFO tecknar motsvarande försäkring i Folksam. Annan AGBförsäkring
än den nu nämnda har hittills inte meddelats av dessa anstalter.
I övriga försäkringsanstalter förekommer f. n. ej alls någon AGB-försäkring.

För bl. a. statsanställd arbetskraft som friställs på grund av strukturrationalisering
tillämpas andra former av avgångsersättning än sådana som

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

bygger på försäkring. I vissa fall innebär detta att ersättning utgår under
villkor och med belopp som nära ansluter till AGB-försäkringens. Detta
kan gälla även i fråga om sådan avgångsersättning av statsmedel som under
särskilda förutsättningar utgått och framdeles kan komma att utgå
till avskedad icke statsanställd personal.

I kommunalskattelagen (1928 : 370), KL, finns specialbestämmelser om
beskattning av avgångsersättning som utgår på grund av försäkring till friställd
arbetstagare. Dessa bestämmelser gäller endast kollektiv avgångsbidragsförsäkring,
dvs. AGB-försäkring. KL innehåller också särskilda bestämmelser
om beskattning av viss statlig avgångsersättning till småbrukare.
Gemensamt för dessa skattebestämmelser är att de innebär en inte
oväsentlig skattelindring för mottagaren av bidrag eller ersättning genom
att viss del av beloppet är skattefri. För alla andra former av avgångsersättning
gäller däremot KL:s generella regler om inkomstbeskattning. I och
för sig beloppsmässigt och i övrigt likartade ersättningar i samband med
avskedanden på grund av driftmässig ändring beskattas således inte enligt
enhetliga regler.

Dessa förhållanden uppmärksammas av 1968 års bevillningsutskott som i
sitt av riksdagen godkända betänkande BeU 1968: 60 (rskr 347) framhöll
att vissa avgångsersättningar av statsmedel till anställda vid hampberedningsverket
i Visby och linberedningsverket i Laholm skattemässigt borde
bedömas enligt KL:s bestämmelser rörande AGB-försäkring. Enligt utskottets
mening borde sålunda denna skattelagstiftning anses omfatta även
statliga avgångsersättningar som inte utgår efter gynnsammare grunder
än ersättning på grund av AGB-försäkring.

I ett av regeringsrätten den 9 september 1969 avgjort skattemål har avgångsersättning
av statsmedel till arbetstagare vid linberedningsverket i
Laholm i sin helhet ansetts utgöra skattepliktig inkomst. KL:s bestämmelser
om beskattning av ersättning på grund av AGB-försäkring har således
inte ansetts tillämpliga på annan avgångsersättning.

Eftersom jag inte anser det uppkomna läget tillfredsställande har jag
som svar på en enkel fråga den 30 oktober 1969 i riksdagens andra kammare
förklarat mig beredd att anmäla denna fråga för Kungl. Maj :t och
föreslå åtgärder för att tillgodose riksdagens intentioner beträffande beskattningen
av statlig avgångsersättning.

Gällande skatterätt

För den skatterättsliga behandlingen av avgångsersättning gäller som jag
nyss framhållit i princip KL:s generella bestämmelser om beskattning av
inkomst från förvärvskälla. Utgör ersättningen någon form av kompensation
för förlorad arbetsförtjänst är sålunda bestämmelserna i 32 § KL till -

Kungl. Maj:ts proposition nr ltl år 1970 7

lämpliga. Ersättningen utgör intäkt av tjänst och är i sin helhet skattepliktig.

I fråga om sådan avgångsersättning till avskedad arbetstagare som utgår
på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring gäller emellertid särskilda
regler. Dessa är intagna i 32 § tredje stycket KL och punkt It av
anvisningarna till paragrafen. Bestämmelserna avser dock endast AGB-försäkring
av den typ som meddelas av AFA och Folksam.

Ersättning på grund av AGB-försäkring är uppdelad på ett A-belopp och
ett B-belopp. Skattebestämmelserna innebär att hela A-beloppet utgör intäkt
av tjänst. Detta belopp, som bestäms med hänsyn till den avskedades
levnadsålder och anställningstid, är sålunda i sin helhet skattepliktigt. Bbeloppet
är beroende även av andra omständigheter i det enskilda fallet än
levnadsålder och anställningstid. För detta senare belopp gäller en begränsad
skatteplikt. B-beloppet räknas nämligen som intäkt av tjänst endast
till den del det överstiger ett belopp motsvarande två gånger basbeloppet
enligt lagen (1962 : 381) om allmän försäkring. Beräkningen skall grundas
på det basbelopp som fastställs för januari månad under taxeringsåret
och kan leda till skattefrihet för B-belopp upp till f. n. 12 000 kr.

Förutom dessa specialbestämmelser som rör inkomst av tjänst finns liknande
bestämmelser i fråga om inkomst av jordbruksfastighet. Dessa är intagna
i punkt 10 av anvisningarna till 21 § KL. Anvisningspunkten innebär
att statlig avgångsersättning, här kallad avgångsbidrag, till jordbrukare
som upphör med sitt jordbruk visserligen i princip utgör intäkt av jordbruksfastighet
men i vissa fall är skattefri. Skattefrihet föreligger sålunda
när ersättning utgår till småbrukare som är födda år 1912 eller tidigare
eller till sådana yngre småbrukare som av sociala skäl ansetts böra jämställas
med de äldre. Detta kommer i författningstexten till uttryck genom
att skattefriheten för avgångsersättningen görs beroende av om jordbrukaren
fått eller haft rätt att få ett särskilt övergångsbidrag av statsmedel.
Det särskilda övergångsbidraget utbetalas till vissa småbrukare såsom en av
stödåtgärderna i samband med jordbrukets rationalisering.

Utöver de nämnda bestämmelserna innehåller KL inga liknande specialbestämmelser
om avgångsersättning. Fråga i vad mån ömmande omständigheter
skall anses föreligga i det enskilda fallet till följd av friställning får
bedömas enligt bestämmelserna i skattelag om avdrag för nedsatt skatteförmåga.

AGB -f örsäkring

Genom AGB-försäkringen har en form av avgångsersättning tillskapats
som med hänsyn till försäkringsvillkor och övriga omständigheter ansetts
kunna motivera speciella hänsyn vid beskattningen. Utformningen av den -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

na försäkring är därför av särskilt intresse i förevarande sammanhang.
I prop. 1967: 39 lämnas en närmare redogörelse för försäkringens innebörd
och tillkomst. Jag kan därför hänvisa till denna redogörelse och här begränsa
mig till att i korthet redovisa vad som f. n. gäller på detta område.

Ersättning på grund av AGB-försäkring utgår till försäkrad arbetstagare
som utan egen förskyllan avskedas i samband med driftmässig ändring av
den verksamhet, där han är anställd. Försäkringsskyddet inträder den dag
då arbetstagaren varit oavbrutet anställd och utfört avlönat arbete under
fem år hos arbetsgivare med gällande försäkring. Arbetstagaren skall ha
fyllt 50 år. Är han yngre krävs att hans anställningsår och levnadsår sammanlagda
uppgår till minst 60 år. Sedan försäkringsskyddet inträtt täcker
det tiden fram till dess den försäkrade arbetstagaren fyller 67 år under
förutsättning att han utan längre avbrott under denna tid utfört avlönat
arbete hos arbetsgivaren. Försäkringsskyddet är vidare utformat så, att det
täcker även arbetstagare inom branscher där arbete normalt utförs hos flera
än en arbetsgivare.

Ersättning på grund av AGB-försäkring består av två delbelopp, A-belopp
och B-belopp. A-beloppet utgår med 100 kr. för varje fullt anställningsår
av den tid som arbetstagaren varit anställd och utfört avlönat
arbete. Bätt att få ut A-belopp föreligger för försäkrad arbetstagare om de
nyss nämnda förutsättningarna beträffande levnadsålder och anställningstid
är uppfyllda. I vissa fall, exempelvis vid inträffad arbetsoförmåga, kan
A-belopp utgå även om de krav inte är uppfyllda som annars ställs på bl. a.
levnadsålder och anställningstid. A-belopp utgår då med belopp som försäkringsanstalten
finner skäligt.

A-belopp utgår vid tidpunkten för avskedandet och bestäms som framgått
i princip med hänsyn till den avskedades levnadsålder och anställningstid.

Ersättningens B-belopp utgår med högst 6 000 kr. Arbetstagare som fått
fullt eller reducerat A-belopp har rätt till B-belopp, om han fyllt 62 men
ej 67 år. Mellan 62 och 65 år kan fullt B-belopp utgå. Därefter reduceras
B-beloppet först till 5 500 kr. och slutligen till högst 5 000 kr. Också avskedad
som inte fyllt 62 år men fått A-belopp kan erhålla B-belopp. Detta
är dock reducerat enligt en särskild tabell som är intagen i försäkringsvillkoren.
Enligt tabellen är lägsta ålder som kan komma i fråga i samband
med B-belopp 50 år.

B-belopp kan utgå vid tidpunkt som ligger inom fem år räknat från avskedandet.
Särskilda omständigheter i det enskilda fallet måste emellertid
ha framkommit och den avskedade får inte ha fyllt 62 år när han friställdes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Statlig avgångsersättning

De statliga aktiebolagen är som arbetsgivare anslutna till AGB-systemet
i AFA. Kollektivanställd arbetskraft omfattas därför också i dessa bolag av
det nyss redovisade försäkringsskyddet.

Inom statliga verksamheter i övrigt tillämpas däremot andra system för
avgångsersättning, olika i skilda verksamheter. Det skall dock understrykas
att man inom exempelvis de affärsdrivande verken i första hand söker undvika
avskedanden vid driftmässig ändring. Man söker i stället omplacera
övertalig personal antingen inom annan statlig verksamhet eller inom privat
verksamhet. Spärr mot nyanställning under längre eller kortare övergångsperioder
är en annan utväg som gör det möjligt att låta i och för sig
övertalig personal kvarstå som anställda inom verksamheten. Visar sig dessa
åtgärder otillräckliga eller inte genomförbara utgår emellertid avgångsersättning.
Denna kan för äldre arbetskraft utgöras av årlig ersättning motsvarande
full ålderspension. För yngre avskedade kan i stället tillämpas ett
system med engångsbelopp som motsvarar en eller flera verkliga eller, i fråga
om timavlönade, beräknade månadslöner.

Exempel på en annan typ av avgångsersättning inom statlig verksamhet
finns inom skogsbruket. Mellan skogsstyrelsen samt civilförvaltningens
personalorganisation och Svenska skogsarbetareförbundet gäller sålunda en
överenskommelse om avgångsersättning, kallad avgångsbidrag, till kollektivanställda
arbetare. Styrelsen förbinder sig att under ett antal år avsätta
medel till en särskild avgångsbidragsfond. Under förutsättningar och villkor
i övrigt som i mycket överensstämmer med vad som gäller inom AFA:s
AGB-försäkring utbetalas från fonden ersättning till avskedad arbetskraft.
En överenskommelse av samma innebörd reglerar avgångsersättningarna
till kollektivanställd arbetskraft hos domänverket.

I vissa fall förekommer att statlig avgångsersättning utgår också till avskedade
som inte är anställda i statlig verksamhet. Det kan gälla avskedade
i enskild statsunderstödd verksamhet. Exempel på sådan avgångsersättning
utgör de ersättningar av statsmedel som vid årsskiftet 1966/67 utgick
till avskedade vid hampberedningsverket i Visby och linberedningsverket i
Laholm. Dessa ersättningar bestod av ett grundbelopp och ett tilläggsbelopp.
Storleken av dessa belopp överensstämde liksom förutsättningarna för utbetalning
av ersättningen i stora drag med vad som gäller i fråga om ersättning
på grund av AGB-försäkring. Grundbeloppet utgjorde lägst 1 000 och
högst 2 000 kr. beroende på anställningstidens längd. Tilläggsbeloppet var
minst 1 000 och högst 6 000 kr., avvägt med hänsyn till den avskedades levnadsålder
vid tidpunkten för avskedandet. För handikappad avskedad utgjorde
avgångsersättningen högst 8 000 kr. oberoende av ålder och anställningstid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Departementschefen

Det torde inte kunna undvikas att strukturförändringarna inom näringslivet
i vissa fall medför besvärliga ekonomiska och andra problem för
arbetstagarna. Särskilt hårt kan äldre eller handikappade personer träffas
om de friställs i samband med driftomläggningar på arbetsplatsen. Det
kan ofta vara svårt att få ny eller likvärdig anställning.

I syfte att ekonomiskt lindra verkningarna härav utgår avgångsersättning
till de avskedade under förutsättningar som jag berört i det föregående.
Denna är av skiftande slag, såsom ersättning på grund av AGB-försäkring
i AFA eller Folksam, bidrag från skogsstyrelsens eller domänverkets
avgångsbidragsfond eller avgångsersättning av statsmedel av den typ
som vid årsskiftet 1966/67 utbetalades till avskedade vid hampberedningsverket
i Visby och linberedningsverket i Laholm.

Vid beskattning av avgångsersättning till avskedad gäller som huvudregel
att hela ersättningen utgör intäkt av tjänst för mottagaren. Skatteplikten
är i princip oberoende av om arbetsgivare eller annat organ utbetalar
ersättningen och det saknar även betydelse hur stor ersättningen är och hur
den är utformad. Frågan i vad mån hänsyn i beskattningshänseende skall
tas till ömmande omständigheter i det enskilda fallet får i princip bedömas
endast enligt skattelagarnas bestämmelser om avdrag för nedsatt
skatteförmåga. Eftersom den avskedade under beskattningsår då han uppbär
avgångsersättning ofta har även annan skattepliktig inkomst, får tilllämpningen
av dessa bestämmelser dock en mera begränsad räckvidd. I stället
kan viss skattelindring oberoende av ömmande omständigheter komma
den avskedade till godo genom tillämpning av förordningen (1951: 763) angående
beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst. För egen
del vill jag understryka dessa huvudprincipers betydelse i beskattningssystemet.
Starka skäl krävs för att motivera undantagsbestämmelser.

De speciella undantagsbestämmelserna om beskattning av AGB-ersättning
från AFA eller Folksam bör ses mot denna bakgrund. Fullständig
skatteirihet för AGB-ersättningen har därför inte kunnat ifrågakomma.
Detta gäller även med hänsyn till det krav som taxeringsförordningen
(1956 : 623) uppställer på en i görlig mån likformig och rättvis taxering.
Skulle skattefrihet ha införts för hela AGB-ersättningen skulle detta krav
inte kunna uppfyllas. Av de grunder som gäller för AGB-ersättningens Bbelopp
får emellertid anses framgå att en utbetalning av B-belopp i motsats
till utbetalning av A-belopp förutsätter att ömmande omständigheter finns
i det enskilda fallet. Med hänsyn härtill har skattefrihet för B-belopp
i och för sig ansetts utgöra en principiellt sett försvarbar och i materiella
hänseenden godtagbar väg att bereda den avskedade en lättnad också vid
beskattningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

Även om B-belopp f. n. inte utgår med belopp som överstiger 6 000 kr.
har dock en begränsning av skattefriheten ansetts motiverad. Begränsningen
motsvarar ett belopp av två gånger basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring. Beräkningen av det skattefria beloppet skall göras på grundval
av det basbelopp som fastställs för januari månad under taxeringsåret.
Detta basbelopp utgör för januari 1970 6 000 kr. och gränsen för skattefriheten
för B-belopp ligger därför nu vid 12 000 kr.

Jag finner ingen anledning att frångå de värderingar som utgör grunden
för bestämmelserna om beskattning av ersättning på grund av AGB-försäkring.
Att dessa endast är tillämpliga på avgångsersättning som utgår på
grund av försäkring och då endast kollektiv avgångsbidragsförsäkring av
den nuvarande AFA- eller Folksamtypen måste från tillämpningssynpunkt
anses fördelaktigt. Därigenom underlättas nämligen bedömningen av ersättningens
behandling i beskattningshänseende för både skattskyldiga och skattemyndigheter.
Givna förutsättningar för skattefrihet är klara. Enligt min
meningen är nuvarande gränsdragning i fråga om AGB-ersättningens skattefria
del tillfredsställande också beloppsmässigt sett. För den övervägande
delen av näringslivet synes vidare kollektiv avgångsbidragsförsäkring av
AFA- och Folksam-typ utgöra en från olika synpunkter väl avpassad metod
att på ett fullt betryggande sätt åstadkomma lindring av ekonomiska svårigheter
för dem som drabbas av friställning.

Vad jag nu sagt innebär bl. a. att en utvidgning av nuvarande ram för
skattefriheten på området skulle kunna medföra praktiska svårigheter.
Detta talar emot en sådan utvidgning. Vad som vidare talar häremot är, att
det för större delen av näringslivet måste anses naturligt att begagna sig
av AGB-försäkringen. En utvidgad ram för skattefriheten kan därför enligt
min mening inte anses motiverad allmänt sett. Trots att gällande rätt medger
skattefrihet endast för särskild avgångsersättning på grund av speciell försäkring,
anser jag sålunda nuvarande ram för skattefrihet på området i
princip riktig och väl anpassad för behoven inom den övervägande delen av
näringslivet.

Inom vissa delar av näringslivet framstår AGB-försäkringen emellertid
inte som den mest naturliga lösningen. Detta gäller särskilt inom statlig
verksamhet som inte drivs i form av aktiebolag. Exempel utgör här skogsstyrelsens
och domänverkets verksamhetsområden, där ett annat system
tillämpas för avgångsersättningar till friställd kollektivanställd arbetskraft.
Villkoren och ersättningsbeloppen överensstämmer emellertid nära med
AGB-försäkringens. Det är dock inte fråga om någon försäkring utan om i
särskild ordning uppbyggda avgångsbidragsfonder. Ersättningar från fonderna
utbetalas med ett A-belopp och ett B-belopp. A-beloppet utgår med
100 kr. för varje anställningsår som omfattar en tjänstgöringstid av minst
250 dagar. B-beloppet kan utgå med högst 6 000 kr.

Inom dessa och andra grenar av statlig verksamhet kan staten sägas stå

Kungl. Maj.ts proposition nr 111 år 1970

självrisk beträffande ekonomisk gottgörelse i form av avgångsersättning.
Enligt gällande skatterätt är som framgått dessa avgångsersättningar skattepliktiga
i sin helhet och oberoende av om uppdelning av ersättningarna görs
på A-belopp och B-belopp eller på annat liknande sätt. De kan också utgå
i form av ett större eller mindre antal månadslöner i ett för allt eller i
form av förtidspension. Att här närmare redogöra för dessa olika ersättningsformer
för emellertid för långt. Det bör dock ånyo understrykas att
samtliga dessa ersättningar i princip är skattepliktiga.

Statens självrisk i fråga om sådan avgångsersättning bör enligt min
mening ses som den naturliga lösningen inom de områden det här gäller. Med
hänsyn härtill måste det anses mindre lämpligt att AGB-ersättning från
AFA, Folksam eller annan försäkringsanstalt i beskattningshänseende behandlas
på ett sätt och statlig, materiellt sett likvärdig avgångsersättning
på ett annat. Direkt otillfredsställande är detta förhållande när den statliga
avgångsersättningen till sin allmänna uppbyggnad direkt anpassats efter de
villkor som gäller för AGB-ersättningen.

Också i fråga om viss annan statlig avgångsersättning leder nuvarande
skatteregler till otillfredsställande resultat. Jag syftar i första hand på ersättning
av statsmedel av det slag som vid årsskiftet 1966/67 utgick till
avskedade vid hampberedningsverket i Visby och linberedningsverket i Laholm.
Ersättningen i Visby- och Laholmsfallen bestod av ett grundbelopp
om lägst 1 000 och högst 2 000 kr. samt ett tilläggsbelopp om lägst 1 000
och högst 6 000 kr. Grundbeloppet var beroende av anställningstidens längd.
Tilläggsbeloppet anknöt däremot till den avskedades levnadsålder vid tidpunkten
för avskedandet. Till handikappade utgick högst 8 000 kr., oberoende
av ålder och anställningstid. Dessa ersättningar utbetalades på
grund av särskilt beslut av Kungl. Maj :t. Motsvarande statlig avgångsersättning
kan tänkas komma i fråga även inom annan verksamhet som staten
anser sig böra främja genom speciella bidragsformer.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden anser jag att samma möjligheter
till skattelindring bör finnas för den som får statlig avgångsersättning
som för den som får AGB-ersättning från AFA eller Folksam. Jag föreslår att
beskattningsreglerna kompletteras i sådant syfte. En lösning kan då vara
att genom uppräkning i KL ange de statliga avgångsersättningar som bör likställas
med AGB-ersättningen. Formerna för de statliga avgångsersättningarna
är emellertid inte givna en gång för alla. Nya sådana kan tillkomma
och äldre avvecklas. Självfallet sker också ändringar från tid till annan i villkoren
för AGB-försäkringen. Då gäller det emellertid en enda försäkringsform
och det är inte svårt att anpassa skattebestämmelserna till denna eller
en utbyggd AGB-försäkring till skattebestämmelserna. Rent praktiska skäl
talar därför för att nya bestämmelser om statliga avgångsersättningar i KL
utformas så, att de direkt hänvisar till vad som gäller för ersättning på grund
av AGB-försäkring. Därigenom bibehålls huvudprincipen om skatteplikt för

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

uppburen avgångsersättning och skattefrihet i det enskilda fallet för viss
del av ersättningsbeloppet. Bestämmelserna bör innebära att vad som gäller
i fråga om AGB-ersättning från AFA eller Folksom skall gälla också beträffande
sådan avgångsersättning som utbetalas av staten till arbetstagare
och som inte utgår efter förmånligare grunder än AGB-ersättningen. Med en
sådan utformning kommer bestämmelserna att innefatta avgångsersättningar
av statsmedel till anställda såväl i statlig som i annan verksamhet.

I praktiken torde inte kunna undvikas att svårigheter emellanåt kan föreligga
att bedöma i vad mån viss statlig avgångsersättning är jämförbar
med AGB-ersättning. Det synes böra ankomma på riksskatteverket att genom
anvisningar vägleda taxeringsmyndigheter och skattskyldiga i sådana
frågor.

Jag föreslår lagstiftning i enlighet med vad jag nu anfört. Detta innebär
ändring av 32 § 1 mom. KL och punkt 11 av anvisningarna till paragrafen.

De nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. 1970 års taxering. I likhet med
vad bevillningsutskottet uttalat i sitt av riksdagen godkända betänkande
BeU 1968: 60 anser jag vidare att de avgångsersättningar av statsmedel som
vid årsskiftet 1966/67 utbetalades till avskedande vid hampberedningsverket
i Visby och linberedningsverket i Laholm bör vara delvis skattefria. Skattefriheten
bör här avse ersättningens s. k. tilläggsbelopp. Enligt min mening
motsvarar detta tilläggsbelopp i stort sett AGB-försäkringens skattefria B-belopp.
Vidare bör av handikappbelopp om 8 000 kr. viss del jämställas med
tilläggsbelopp och således vara skattefri. Denna skattefria del bör skäligen
kunna bestämmas till 6 000 kr.

Motsvarande skattefrihet bör gälla även beträffande annan statlig avgångsersättning
som inte utgått enligt förmånligare grunder än AGB-ersättningens
B-belopp men som beskattats vid taxering något av åren 1967—
1969.

De nya bestämmelserna bör sålunda ges retroaktiv verkan beträffande
1967—1969 års taxeringar. Har arbetstagare något av de nämnda åren taxerats
för sådan statlig avgångsersättning som enligt vad jag nyss sagt bör
vara skattefri till viss del bör detta enligt min mening kunna rättas till
genom att den skattskyldige och taxeringsintendenten får rätt att anföra
besvär över taxeringen i särskild ordning.

Jag förordar att regler som gör det möjligt att vidta sådan rättelse införs
i form av övergångsbestämmelser till den föreslagna lagändringen i KL.
I övergångsbestämmelserna bör hänvisning göras till 100, 101, 103 och 104 §§
taxeringsförordningen.

Slutligen vill jag föreslå en ändring av punkt 6 av anvisningarna till 32 §
KL som inte har något samband med det föregående.

Genom prop. 1970: 18 har Kungl. Maj :t föreslagit årets riksdag att godkänna
nya grunder för hemvärnets, de frivilliga försvarsorganisationernas

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1970

och vissa andra till totalförsvaret knutna organisationers utbildning och
verksamhet. Enligt förslaget ansluter bl. a. den frivilliga personalens ekonomiska
förmåner i princip till vad som gäller för värnpliktig personal. Förutom
utökning av s. k. värnpliktssociala förmåner såsom exempelvis familjebidrag
föreslås införande av premier för genomgången frivillig utbildning.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1970.

Punkt 6 av anvisningarna till 32 § KL innehåller bestämmelser om skattefrihet
för en rad förmåner som värnpliktig erhåller. Skattefria är bl. a.
värnpliktigas naturaförmåner, det under fredstjänstgöring utgående penningbidraget,
utbildningspremie, tjänstgöringspremie och utryckningsbidrag.
Även familjebidrag är skattefritt, när det inte är fråga om näringsbidrag.
Enligt uttrycklig bestämmelse gäller motsvarande skattefrihet för
såväl vapenfria tjänstepliktigas som civilförsvarspliktigas förmåner.

Jag vill därför föreslå sådan ändring av nämnda anvisningspunkt att den
skattefrihet som gäller förmåner som utgår till värnpliktig, vapenfri tjänsteplikt^
och civilförsvarspliktig utsträcks till att gälla även motsvarande
ersättningar till hemvärnspersonal och annan personal som frivilligt fullgör
utbildning för att nå eller bibehålla kompetens för placering inom totalförsvaret.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t genom
proposition föreslår riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928 :370).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 7C02C5