Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa organisations-
och anslagsfrågor rörande försvaret; given Stockholms
slott den 6 mars 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokollet
över för svar särenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels anta härvid fogat förslag till lag om ändring i familjebidragsförordningen
(1946: 99),

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av 1966 års verkstadsutrednings betänkande Försvarets tygverkstadsorganisation
m. m. Etapp 2 (Stencil Fö 1969:6) läggs i propositionen
fram förslag om en samordning och strukturrationalisering av försvarets
verkstadsorganisation. Förslaget innebär bl. a. att en central verkstadsledning
organiseras inom försvarets materielverk med början den 1 juli
1970. Från samma tidpunkt föreslås också en omorganisation av materielverkets
ledningsresurser på förrådsområdet.

Förslag läggs även fram om förbättrade penningbidrag och familjebidrag
till värnpliktiga. Vidare anges riktlinjer för den fortsatta planeringen av
materielanskaffningen för det militära försvaret.

I propositionen läggs fram slutliga förslag beträffande vissa anslag som
har tagits upp med beräknade belopp i prop. 1970: 1 (bil. 6). Sammanlagt begärs
2 057 749 000 kr., varav 2 039 849 000 kr. på driftbudgeten och 17,9
milj. kr. på kapitalbudgeten.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i familjebidragsförordningen (1946:99)

Härigenom förordnas, att 1 § 3 mom. och 6 § familjebidragsförordningen
(1946: 99) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §

3 mom.i Konungen äger-------— — i civilförsvaret.

Konungen må jämväl förordna, att
medlemmar av frivillig försvarsorganisation,
däri inbegripet hemvärnet,
eller med civilförsvaret samverkande
frivillig organisation under tid, då de
enligt i kommandoväg eller, såvitt
rör civilförsvaret, av Konungen eljest
meddelade bestämmelser deltaga i
utbildningskurs eller övning, skola,
i den omfattning och under de villkor
Konungen föreskriver, äga åtnjuta
familjebidrag.

Konungen må jämväl för or dna,
att hemvärnspersonal och annan personal
som åtagit sig att frivilligt
tjänstgöra inom totalförsvaret samt
medlem av sådan frivillig organisation
som samverkar med civilförsvaret
— under tid, då de enligt bestämmelser
av Konungen deltaga i utbildning
eller övning -— skola, i den
omfattning och under de villkor
Konungen föreskriver, äga åtnjuta
familjebidrag.

6 §2

Familj epenning utgår---------år......12: —

2) För annan familjemedlem än 2) För annan familjemedlem än
som avses under 1)..........6:— som avses under 1)..........7: —

När synnerliga

16 år.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 1 § 3 mom. den 1 juli 1970 och i övrigt
den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse 1962: 674

2 Senaste lydelse 1967: 221

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
6 mars 1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Geijer, Myrdal, Odhnoff,
Wickman, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa organisationsoch
anslagsfrågor rörande försvaret och anför.

Försvarets verkstadsorganisation
Inledning

Sedan 1964 års tygförvaltningsutredning i sitt betänkande om tygförvaltningens
centrala organisation (SOU 1966: 11) hade uttalat sig för en samordning
av allt underhåll på tygmaterielområdet, uppdrog Kungl. Maj :t i
juni 1966 åt en utredningsman (överdirektören Folke Skoglund) att göra
en strukturundersökning av verkstadsorganisationen inom försvarsgrenarna
och föreslå åtgärder för att så rationellt som möjligt tillgodose försvarets
behov av verkstäder för underhåll av tygmateriel m. m. Utredningen antog
namnet 1966 års verkstadsutredning.

Utredningen lämnade i oktober 1967 ett första betänkande, Försvarets
lygverkstadsorganisation m. m. Etapp 1 (Stencil Fö 1967: 9). I betänkandet
föreslogs en indelning av försvarets verkstäder i förbandsbundna och icke
förbandsbundna verkstäder. Som förbandsbundna betecknade utredningen
verkstäder med huvudsaklig uppgift att tillhandahålla omedelbar service
vid förbandens fredsutbildning och avsedda att vid mobilisering organiseras
om till underhålls- och verkstadsförband. Betänkandet innefattade
också riktlinjer för verkstadsorganisationen i stort, för dåvarande försvarets
fabriksverks, numera förenade fabriksverkens, medverkan som samordnande
organ för de icke förbandsbundna verkstäderna, för fabriksverkets
ställning i förhållande till bl. a. Karlskronavarvet AB och de centrala
flygverkstäderna samt för delar av den underhållsverksamhet som bedrivs
vid civila industrier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

Utredningens överväganden redovisades i prop. 1968: 109. På grundval av
Kungl. Maj:ts förslag i nämnda proposition beslöt riksdagen (SU 124, rskr
282), att de centrala flygverkstäderna i Malmslätt (CVM) och Västerås
(CVV) skulle föras över till försvarets fabriksverk den 1 juli 1968 och att
CVV skulle avvecklas. Vid behandlingen av den senare frågan förutsatte
statsutskottet, att fabriksverkets undersökningar om möjligheten att till
CVV förlägga annan verksamhet skulle forceras. Det år 1969 bildade SMT
Machine Company AB (prop. 1969: 105, SU 103, rskr 247) har förlagts till
delar av CVV:s verkstadslokaler. I övriga delar bedrivs fortfarande visst
underhållsarbete för försvarets räkning. Denna verksamhet administreras
av CVM.

I oktober 1967 uppdrog Kungl. Maj :t åt verkstadsutredningen att i det
fortsatta utredningsarbetet även behandla frågan om underhåll av civilförsvarets
telemateriel.

Utredningen har i november 1969 avlämnat sitt andra betänkande, Försvarets
tygverkstadsorganisation m. m. Etapp 2 (Stencil Fö 1969: 6). I detta
föreslås en samordning och strukturrationalisering av underhållsverksamheten
genom att en för försvarsgrenarna gemensam verkstadsavdelning inrättas
vid försvarets materielverk, genom att vissa organisationsförändringar
företas vid de förbandsbundna verkstäderna, genom att en gemensam
i-egional organisation för markteleunderhåll skapas och genom att vissa arbeten
centraliseras. Utredningen föreslår också, att vissa arbeten fördelas
om från privata företag till statliga verkstäder. I betänkandet läggs vidare
fram förslag till nytt ekonomisystem för verkstadsorganisationen.

Yttranden över betänkandet har avgetts av överbefälhavaren — efter hörande
av för svar sgrenschef erna — försvarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen,
försvarets materielverk, försvarets rationaliseringsinstitut,
civilförsvarsstyrelsen, televerket, riksrevisionsverket, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, förenade fabriksverken, försvarets
fredsorganisationsutredning, 1968 års personalkategoriutredning, försvarets
materielanskaffningsutredning, Landsorganisationen i Sverige (LO)
som bifogat yttrande av Försvarsverkens Civila Personals Förbund (FCPF),
Tjänstemännens Centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S),
Statstjänstemännens Riksförbund (SR), Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Sveriges Arbetsledareförbund (SALF), Svenska Teknologföreningen,
Karlskronavarvet AB, Telub AB, AB Svenska Flygverkstäderna,
Östermans Aero AB och Svenska Radio AB.

Nuvarande organisation

Underhållet av krigsmaktens tygmateriel m. m. leds av försvarets materielverk.
Det utförs dels vid statliga eller privata verkstäder utanför krigsmakten,
dels vid s. k. förbandsbundna verkstäder inom krigsmakten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

Central ledning av krigsmaktens verkstäder

Försvarets materielverk svarar för ledningen i central instans av de förbandsbundna
verkstäderna. Verkstadsledningen är inom materielverket uppdelad
på de olika materielförvaltande huvudenheterna. Den utövas av armématerielförvaltningens
verkstadsavdelning, marinmaterielförvaltningens
verkstadsbyrå och flygmaterielförvaltningens underhåll savdelning.

Armématerielförvaltningens verkstadsavdelning som också har viktiga
underhållsledningsfunktioner är organiserad på fyra enheter, en centralsektion,
en driftbyrå, en krigsreparationssektion och en anläggningssektion.
Driftbyråns verksamhet är uppdelad på fem underenheter, en organisationssektion,
en tygverkstadssektion, en arbetsstudiesektion, en verkstadsförrådssektion
och en avtalsdetalj.

Marinmaterielförvaltningens verkstadsbyrå som huvudsakligen är ett
verkstadsledningsorgan har verksamheten fördelad på tre sektioner — centralsektionen,
driftsektionen och krigsreparationssektionen — samt en avtalsdetalj.
Till byrån är också knuten den s. k. Muskö-gruppen.

Flygmaterielförvaltningens underhållsavdelning svarar inom flygvapnet
för såväl verkstads- som förrådsledning i central instans. Avdelningen är
organiserad på tre enheter, en centralsektion, en driftbyrå och en förrådsbyrå.
Verkstadsledningen åvilar driftbyrån som består av en driftsektion,
en teknisk sektion, en plansektion, en fordonssektion, eu anläggningsdetalj,
en driftdatadetalj och en metodningsdetalj. Till driftbyrån är också knutna
flygmaterielförvaltningens teleskola i Västerås och helikopterutbildningen
vid Svea flygkår i Barkarby. Avtalsdetalj en som är gemensam för drift- och
förrådsbyråerna ingår i centralsektionen.

V erkstadsorganisationen

Vid arméns förband finns sammanlagt 34 tygverkstäder med totalt
ca 1 800 anställda. Verkstäderna hålls inom varje militärområde och
inom Gotlands militärkommando samman under ledning av en tygverkstadsförvaltning.
Tygverkstadsförvaltningarnas uppgift är att utföra reparationer
m. m. för försvarsområden, truppförband och motsvarande enheter.

Tygverkstädernas dimensionering, struktur och inriktning är anpassade
till sådana arbeten och tjänster som inte kan eller bör utföras i öppna
marknaden. Dessutom utförs annat verkstadsarbete som medger ett lönsamt
utnyttjande av befintliga resurser även för andra beställare än sådana
som tillhör armén.

Förvaltningen av marinens vapentekniska och skepp stekniska
materiel åvilar örlogsbaserna och kustartilleriförsvaren.
Beträffande förvaltningen av denna materiel svarar militärbefälhavarna
under de centrala förvaltningsmyndigheterna militärområdesvis för sam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

ordningen mellan försvarsgrenarna, medan de lägre regionala myndigheterna
i övrigt i förvaltningshänseende är direkt underställda försvarets materielverk.

I Ostkustens och Västkustens örlogsbaser ingår verkstadsavdelningar
med totalt ca 550 respektive 150 anställda. Vid Sydkustens örlogsbas finns
ingen motsvarande avdelning. Funktionen utövas av Karlskronavarvet AB.
Viss verkstadsverksamhet fullgörs dock inom örlogsbasens ram av s. k. servicegrupper
som leds av örlogsbasens tekniska förvaltning.

Inom kustartilleriförsvaren — utom Göteborgs — finns totalt fyra verkstäder.
De är underställda vederbörligt kustartilleriförsvars tygförvaltning
eller fartygs- och verkstadsförvaltning och har tillsammans omkring 300
anställda. För Göteborgs kustartilleriförsvar utförs underhållet av båtar vid
Västkustens örlogsbas verkstad och av telemateriel vid försvarets televerkstad
i Göteborg (FTG). Servicegrupper som är underställda tygförvaltningen
svarar för underhåll av fordon och vapen. Liknande servicegrupper
för olika slag av underhållsverksamhet och annan teknisk tjänst finns även
vid övriga kustartilleriförsvar.

I flygvapnets verkstadsorganisation ingår sammanlagt
17 s. k. flottiljverkstäder med totalt ca 1 900 anställda i direkt verkstadstjänst.
Därutöver finns annan teknisk personal vid flottiljerna. Denna är
dock mera direkt inriktad på underhållsverksamhet vid förbanden. Verkstadsresurserna
ingår organisatoriskt i flygflottiljernas materielavdelning.
Materielavdelningens chef (tekniske chefen) svarar i tekniskt hänseende
för drift och underhåll av flygflottiljens tygmateriel, dvs. flygplan med utrustning,
robotsystem, vapen, ammunition, servicemateriel, fordon och
markmateriel.

Vid tre förband inom flygvapnet finns s. k. regionala televerkstäder.
Dessa är anslutna till flottiljverkstäderna och avsedda för underhåll av
stridsledningsorganisationens anläggningar och utrustning. Ytterligare tre
sådana verkstäder finns, nämligen vid centrala verkstäderna i Arboga
(CVA) och Malmslätt (CVM) samt televerkstaden i Göteborg (FTG). Dessa
verkstäder är anknutna till förenade fabriksverken. De regionala televerkstäderna
sysselsätter totalt omkring 380 anställda.

Under senare år har viss regional samordning av verkstadsresurserna
inom och mellan försvarsgrenarna skett genom försöksvis etablerade
verkstadsdelegationer inom de olika militärområdena.

Centralt underhåll av försvarets tele- och robotmateriel
utförs vid det för detta ändamål år 1963 bildade AB Teleunderhåll,
numera Telub AB, vid förenade fabriksverkens centrala verkstad
i Arboga (CVA), vid televerkstaden i Göteborg (FTG) som sedan den 1 januari
1969 arrenderas av Telub AB från förenade fabriksverken samt — i
mindre omfattning — vid Karlskronavarvet AB.

I prop. 1963:114 anmäldes ett av försvarets arbetsgrupp för teleunderhåll
(FATU) avgivet förslag (Stencil Fö 1962: 3) om samordning av under -

Kungl. Maj:fs proposition nr 110 år 1970

hållet av krigsmaktens telemateriel. Med anledning av vad jag därvid uttalade
uppdrog Kungl. Maj :t i december 1966 åt dåvarande försvarets fabriksverk,
numera förenade fabriksverken, att träffa avtal med Telub AB
om uppförande och drift av en teleunderhållsverkstad i Östersund. Sedan
nya undersökningar gett vid handen, att behovet av centralt underhåll av
tele- och robotmateriel i östersundsregionen är begränsat, har chefen för
fabriksverken i stället uppdragit åt chefen för centrala verkstaden i Arboga
(CVA) att planera och vidta åtgärder för att i Östersund etablera en verkstad
för i första hand centralt underhåll av markelektroutrustning, specialfordon
och basmateriel.

Civilförsvaret har i fred inga egna resurser för underhåll av telemateriel.
För underhåll av telefonmaterielen anlitas televerket i fråga om
telefonutrustningen i ledningscentralerna och krigsmaktens televerkstäder
i fråga om fälttelefonmaterielen. För underhåll av radioutrustningar under
fred anlitas i civilförsvaret inskrivna teletekniker genom avtal mellan dessa
och vederbörande länsstyrelse. I vissa län utnyttjas dessutom efter avtal
militära eller civila verkstäder. Civilförsvaret anskaffar f. n. en ny radioutrustning.
Leveranserna sker successivt och beräknas pågå t. o. m. år 1970.
Genom garantiavtal underhålls den nya materielen av leverantören, Svenska
Radio AB. Garantitiden är två år.

En mindre del av krigsmaktens underhåll — kostnadsmässigt ca sju procent
— utförs f. n. vid privata industrier.

1966 års verkstadsutredning

Verkstädernas indelning och organisationstillhörighet

Verkstadsutredningen har under sitt fortsatta arbete funnit att den indelning
i förbandsbundna och icke förbandsbundna verkstäder som utredningen
föreslog i sitt första betänkande är lämplig. Utredningen föreslår
därför att denna indelning skall gälla också i fortsättningen. De förbandsbundna
verkstäderna bör enligt utredningens mening sortera under och centralt
ledas av försvarets materielverk, medan de icke förbandsbundna verkstäderna
bör tillhöra förenade fabriksverken.

Central ledning

De förbandsbundna verkstäderna skall ge förbanden erforderlig service
i fred och krig. Det föreligger därför ett starkt samband mellan å ena sidan
verkstadsdriften och å andra sidan förbandsproduktionen och krigsplanläggningen.
Denna samhörighet mellan verkstad och förband måste enligt
verkstadsutredningen organisatoriskt säkerställas genom gemensam lokal
och regional planläggning på grundval av centrala direktiv. Med hänsyn
till den funktionella samhörigheten mellan olika verkstäder anser utredningen
emellertid det vara väsentligt att verkstadsledningen i central in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

stans, som f. n. är splittrad på olika enheter inom materielverket, förs samman
till en för verket gemensam verkstadsavdelning.

Verkstadsutredningen vill med sitt förslag uppnå att man inom materielverket
på verkstadssidan får en enhetlig ledning som, bl. a. med hjälp av
stabsorgan och andra gemensamma organ, kan säkerställa en enhetlig syn
på vitala frågor och tillämpa enhetliga kriterier för långsiktig planering,
resursavvägning, lönsamhet och budgetering m. m. Genom ett gemensamt
utnyttjande av vissa för verkstadsdriften gemensamma servicefunktioner
bör det enligt utredningen vara möjligt att göra rationaliseringsvinster.
Utredningen nämner som exempel på dylika funktioner ekonomi, avtal, personal,
skyddsfrågor, arbetsstudier och byggnadsnormer.

Verkstadsavdelningen skall enligt förslaget överta den centrala ledningen
av krigsmaktens förbandsbundna verkstäder. Verksamheten är i den föreslagna
organisationen under en chef fördelad på fem enheter, nämligen en
verkstadsplanering, en rationaliseringsenhet, en anläggnings- och utrustningsenhet,
en ekonomienhet samt en personal- och organisationsenhet. Personalbehovet
beräknar utredningen till 66 tjänster med följande fördelning
på respektive enheter.

Rationaliseringsenheten bedöms efter några år kunna minskas med 8 9

personer, huvudsakligen genom delegering av arbetsuppgifter och viss personalomflyttning
till regionala och lokala instanser. På sikt beräknas också
ekonomienheten kunna minskas något, när de nya ekonomisystemen har
införts och vunnit stadga.

Inom verkstadsavdelningen skall verkstadsplaneringen enligt förslaget
svara för policy och målsättning för samt långsiktig inriktning av verkstadsfunktionerna
inom krigsmakten m. m. Rationaliseringsenheten skall
bl. a. samordna rationaliseringsverksamheten på verkstadsområdet samt biträda
regionala och lokala organ i deras rationaliseringsarbete. Anläggnings-
och utrustningsenheten skall vara sammanhållande för byggnadsfrågor,
större anskaffningar av maskiner, verktyg och annan utrustning
samt verkstadsförrådsfrågor. En huvuduppgift för ekonomienheten blir att
svara för den centrala ekonomiska uppföljningen av verkstadsdriften. Personal-
och organisationsenheten slutligen skall bl. a. svara för avtalsfrågor,
samordna den Verkstadstekniska utbildningen av verkstädernas personal,
handlägga verkstadsavdelningens interna personalfrågor samt svara för
expeditionstjänsten och intendentsfunktionen inom avdelningen.

En omorganisation enligt utredningens förslag får till följd att arméma -

Verkstadsplaneringen ............

Rationaliseringsenheten ..........

Anläggnings- och utrustningsenheten

Ekonomienheten .................

Personal- och organisationsenheten .

Chef

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

terielförvaltningens verkstadsavdelning, marinmaterielförvaltningens verkstadsbyrå,
flygmaterielförvaltningens underhållsavdelning och administrativa
avdelningens centralplanering reduceras med sammanlagt 80 tjänster.
Konsekvenserna i personalhänseende för dessa enheter framgår närmare av
följande tabell.

Verkstadsorgan	Personal	Därav för verkstadsledning	Till verkstads-avdelningen
Armématerielförvaltningen	130	40	29
Marinmaterielförvaltningen	30	20	19
Flygmaterielförvaltningen	300	15	15
Administrativa avdelningen	20	5
	480	80	00

Verkstadsavdelningens inplacering i materielverket är enligt utredningen
beroende av försvarets materielanskaffningsutrednings arbete. Om grundorganisationen
behålls, anses avdelningens karaktär av gemensamt organ
böra understrykas av att avdelningen placeras i en enhet som är inriktad
på att handlägga frågor som är gemensamma för alla försvarsgrenar. Organiseras
en underhållsavdelning för hela verket, bör verkstadsavdelningen
enligt utredningen ingå i denna. Om sa inte blir fallet anser utredningen,
att förråds- och verkstadsfunktionerna bör hållas samman i en och samma
huvudavdelning.

Utredningen förutsätter att omorganisationen sker successivt och att
verkstadsavdelningen i avvaktan på resultatet av materielanskaffningsutredningens
arbete ges en provisorisk karaktär. Den centrala verkstadsledningen
föreslås organiseras med början den 1 juli 1970.

Verkstadsorganisationen på regional och lokal nivå

Verkstadsutredningen föreslår att en strukturrationalisering av försvårets
förbandsbundna verkstäder genomförs i två skeden. Förslag läggs fram
rörande åtgärder som bör genomföras under första skedet, medan utredningen
nöjer sig med att lämna synpunkter på andra skedet. Förslagen beträffande
första skedet omfattar

— erforderliga förbandsbundna verkstäder och deras storlek,

— samordning, huvudsakligen försvarsgrensvis, av verkstadsresurserna,

— organisation för underhåll av krigsmaktens telekommunikationsmateriel,

— centralisering av vissa arbeten samt

—- utläggning av verkstadsarbete till enskilda företag.

Utredningen har inte funnit några omständigheter som talar mot en samordning
militärområdesvis av all verkstadsverksamhet. Förutsättningarna
för en sådan vidgad samordning anses därför böra undersökas

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

under det av utredningen föreslagna andra skedet. Undersökningen föreslås
ske i form av försöksverksamhet som enligt utredningens mening bör ledas
och genomföras av försvarets materielverk i samråd med överbefälhavaren,
försvarsgrenscheferna och försvarets rationaliseringsinstitut.

Arméns tygverkstadsorganisation är enligt utredningen
lämplig och bör i princip behållas. De förslag som utredningen för fram avser
endast vissa förändringar i tygverkstadsförvaltningarnas ledningsorgan
och beträffande viss teknisk personal. Förändringarna innebär att tygverkstadsförvaltningen
i princip vidareutvecklas till det organ inom militärområde
(militärkommando), från vilket arméns staber och förband m. fl. kan
beställa verkstadsarbeten, tekniska tjänster m. m. Utredningen anser vidare
att tygverkstadsförvaltningarna bör kunna medverka vid den planläggning
för motorreparationstjänsten som åvilar försvarsområdesbefälhavare samt
att tygverkstadsförvaltningarna bör svara för viss kvalitetskontroll.

Tygverkstadsförvaltningarna föreslås bli förstärkta med en verkstadsdetalj
för teknisk beredning, driftplanering, arbetsstudier och kvalitetskontroll
samt med en tjänst för krigsplanläggning. Vidare bör enligt utredningen
de kontrolltygverkmästare, som f. n. är placerade vid tygförvaltningarna,
och tygförvaltningarnas inköpsgrupper föras över till tygverkstadsförvaltningarna.
Utredningens förslag innebär, att 17 nya tjänster inrättas
vid tygverkstadsförvaltningarna medan 45 tjänster förs över från
tygförvaltningarna.

Utredningen föreslår att antalet verkstäder vid armén skall vara 38, vilket
innebär en ökning med fyra verkstäder jämfört med förhållandena den
1 juli 1968. Ökningen betingas av vissa organisationsändringar inom armén.
Personalstyrkan kan enligt utredningen minskas från totalt ca 1 830 till
1 785.

Vid marinen föreslås antalet 1. klass verkstäder bli oförändrat sex
men den produktiva personalen föreslås minskad från ca 880 till sammanlagt
710 man.

Enligt utredningen bör de delar av kustartilleriförsvarens servicegrupper,
som utför underhållsarbete av samma typ som verkstäderna, inlemmas i
respektive verkstad vid Stockholms kustartilleriförsvar, Gotlands kustartilleriförsvar
och Blekinge kustartilleriförsvar.

Viss regional samordning föreslås inom Östra, Södra och Västra militärområdena,
som vart och ett har två marina verkstäder (motsvarande). För
Östra militärområdet föreslås sålunda, att verkstadsavdelningen vid Ostkustens
örlogsbas och verkstaden vid Stockholms kustartilleriförsvar bildar
en administrativ enhet med verkstadschefen vid örlogsbasen som chef
och med en platschef placerad vid kustartilleriförsvaret för den direkta ledningen
av verkstaden där. Inom Södra militärområdet bör Blekinge kustartilleriförsvars
verkstad och servicegrupperna inom Sydkustens örlogsbas
underställas en verkstadschef, placerad vid kustartilleriförsvaret. På sam -

Kungl. Maj:1s proposition nr 110 år 1970

ma sätt bör inom Västra militärområdet verkstadsavdelningen vid Västkustens
örlogsbas och servicegrupperna vid Göteborgs kustartilleriförsvar underställas
en verkstadschef, placerad vid örlogsbasen.

Inom varje berört militärområde kommer genom dessa organisationsändringar
att finnas endast en marin verkstadsledning. Omorganisationen bör
enligt utredningen åläggas chefen för marinen i samarbete med försvarets
materielverk.

Vad gäller flygvapnets verkstadsresurser har utredningen
var för sig behandlat resurserna för flyg- och bastjänsten respektive
resurserna för service och underhåll av marktelematerielen. De förstnämnda
resurserna benämner utredningen flottilj verkstäder, under det att de
sistnämnda kallas resurser för underhåll av marktelemateriel.

Antalet flottilj verkstäder för här avsett ändamål är 16, sedan
beslut nu har fattats att Södertörns flygflottilj (F 18) i Tullinge skall avvecklas
som jaktflottilj (prop. 1968: 109, SU 124, rskr 282). Ytterligare två
förband har föreslagits till indragning, nämligen Roslagens flygkår (F 2) i
Hägernäs och Svea flygkår (F 8) i Barkarby. Utredningen redovisar därför
i sitt förslag endast 14 flottilj verkstäder. Det föreslagna personalbehovet
i relation till prognostiserad verksamhet är 990 man, vilket innebär en
minskning med ca 150 man av nuvarande personalstyrka.

Utredningen föreslår en samordning sektorvis av ledning, administration
och produktion inom den nuvarande flottiljverkstadsorganisationen. Det
föreslås ankomma på chefen för flygvapnet att i samråd med försvarets
materielverk närmare utforma organisationen med beaktande av utredningens
förslag.

För underhåll av marktelemateriel föreslår utredningen
en förbandsbunden teleunderhållsorganisation under ledning av försvarets
materielverk och en icke förbandsbunden organisation för arbeten av central
karaktär, administrerad av förenade fabriksverken. Den senare avses
också kunna ställa regionalt placerade verkstadsresurser till den förras förfogande.
För den förbandsbundna verksamheten föreslås dels organ för den
verkställande underhållsverksamheten —- teleservicebaser — dels organ för
att biträda ansvariga chefer med driftövervakningen — nätdriftövervakningskontor.

Utredningen föreslår att tre teleservicebaser (TSB) organiseras. De föreslås
bildas av de nuvarande regionala televerkstäderna — TV 2 i Hägernäs,
TV 3 i Kallinge och TV 4 i Luleå — och de lokala bemanningarna vid stridsledningsanläggningarna
samt de regionala televerkstäderna vid centrala
verkstäderna i Arboga (CVA) och Malmslätt (CVM) och vid televerkstaden
i Göteborg (FTG). Utredningen föreslår också att ansvaret för drift och
underhåll av telematerielens kraft- och ventilationsutrustningar förs över
till TSB-organisatioUen från fortifikationsförvaltningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

TSB-organisationen är verksam med underhåll på linjen och omfattar dels
en gemensam replipunkt för respektive område — teleservicebasen — dels
underställda filialer och lokala bemanningar vid vissa anläggningar som
ständigt är i drift.

Den föreslagna utformningen av TSB-organisationen framgår av följande
sammanställning.

Benämning	Ansvarsområde	Organisations- tillhörighet	Placering t.v.	Antal man
Sydsvenska teleservicebasen (TSBS)	Södra och Västra militärområdena	Skånska flyg-flottiljen (F 10)	Kallinge	272
Mellansvenska teleservicebasen (TSBM)	Östra militärområ-det och Bergslagens militärområde	Västmanlands flygflottilj (F 1)	Hägernäs	270
Nordsvenska teleservicebasen (TSBN)	Nedre Norrlands och Övre Norrlands militärområden	Norrbottens flyg-flottilj (F 21)	Luleå	124

Den totala personalstyrkan (tjänstemän och arbetare) föreslås bli begränsad
till högst 675 man. Utredningen räknar med att den föreslagna organisationen
möjliggör att en annars nödvändig personalökning inte kommer
att behövas. Denna personalökning skulle medföra ett ökat anslagsbehov
om ca 6 milj. kr. per år.

För övervakning av krigsmaktens gemensamma sambandsnät föreslås
regionala nätdriftövervakningskontor i vart och ett av de tre teleservicebasområdena
och ett centralt nätdriftövervakningskontor. Utredningen beräknar
att det behövs fyra man vid det centrala kontoret och två man vid
varje regionalt kontor.

Utredningen föreslår att vissa verkstadsarbeten centraliseras
till en eller ett fåtal verkstäder inom landet eller till en verkstad
inom varje militärområde. Förslag om centralisering lämnas bl. a. beträffande
motoraggregat, optisk materiel, handvapenmateriel och lättare pjäsmateriel.
Härutöver föreslår utredningen att sadelmakeriarbeten centraliseras
till en verkstad i anslutning till förenade fabriksverkens tvätteri i Långsele.

En samordning militär o mrådesvis av försvarsgrenarnas
verkstadsresurser sker f. n. främst på vapen- och motorfordonsområdena.
Denna samordning bör enligt utredningen vidgas och samtidigt utökas till
att omfatta även andra materielslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

Underhåll av civilförsvarets telemateriel

Utredningens kartläggning av civilförsvarets teleunderhållsbehov har visat
att detta behov är begränsat och kräver en relativt liten arbetsinsats.
Utredningen föreslår att telefonmaterielen liksom nu underhålls av televerket
under det att Svenska Radio AB tills vidare förordas för underhåll av
radiomaterielen.

Ekonomisystem

Utredningen föreslår att den s. k. totalkostnadsprincipen tillämpas vid
krigsmaktens verkstäder och förordar att det uppdras åt överbefälhavaren
eller särskilda experter att studera frågan om hur man skall få kostnadsansvaret
inom bl. a. verkstäderna att omfatta även kapitalkostnader.

Tidsplan

Utredningen föreslår att det centrala verkstadsledningsorganet organiseras
den 1 juli 1970. Från samma tidpunkt bör även övriga under skede 1
föreslagna organisatoriska förändringar och andra åtgärder successivt genomföras.
Anpassningen av personalstyrkan till den av utredningen förordade
storleken föreslås ske successivt i takt med förekommande personalavgångar.
Skede 2 — försöksverksamheten —■ bör enligt utredningen påbörjas
så snart den under skede 1 genomförda organisationen har vunnit
stadga.

Remissyttranden

Allmänt

Huvudparten av remissinstanserna anser att utredningen är en värdefull
strukturundersökning som är väl ägnad att läggas till grund för en successiv
omorganisation av försvarets verkstadsfunktion. Flera instanser pekar
dock på att utredningen i överensstämmelse med sina direktiv främst har
behandlat fredsproblemen. De krigsorganisatoriska konsekvenserna måste
därför enligt många remissinstanser belysas ytterligare innan beslut fattas.
Likaså understryks från flera håll sammanhanget med andra pågående utredningar,
vilkas resultat bör avvaktas innan bindande delbeslut fattas.

Personalorganisationerna framhåller att konsekvenserna på personalsidan
måste belysas ytterligare. I anslutning därtill understryks betydelsen
av att lokala företagsnämnder etc. hålls orienterade och ges tillfälle att
framföra sina synpunkter.

Verkstädernas indelning och organisationstillhörighet

Verkstadsutredningens förslag till indelning av försvarets
verkstäder i förbandsbundna och icke förbandsbundna samt dess för -

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

slag rörande huvudmannaskapet biträds av överbefälhavaren och försvarets
materielverk.

I huvudmannafrågan framhåller chefen för armén att militärområdes
tygverkstadsförvaltning med tillhörande verkstäder är underställd vederbörlig
militärbefälhavare. Arméchefen anser det betydelsefullt att militärbefälhavarens
ställning i förhållande till materielverket och tygverkstadsförvaltningen
inte ändras. SALF anser att den centrala ledningen av försvarets
alla verkstadsresurser bör samordnas under en central verkstadsgrupp
och organisatoriskt placeras vid förenade fabriksverken.

Central verkstadsledning

Remissvaren är i allmänhet mycket positiva till förslaget att inrätta ett
centralt verkstadsledningsorgan inom materielverket. Det är egentligen endast
försvarsgrenscheferna som företräder en mindre bestämd uppfattning
på denna punkt. Chefen för armén, som finner en enhetlig teknisk-ekonomisk
ledning i central instans av krigsmaktens verkstadstjänst rationell såväl
från effektsynpunkt som för en gemensam grundsyn på viktiga underhållsfrågor,
tillstyrker i princip en gemensam verkstadsledning genom en
verkstadsavdelning inom materielverket. Under förutsättning att omorganisationen
ger de rationaliseringsvinster som har utlovats har inte heller
chefen för marinen något att erinra mot förslaget. Helt negativ är chefen
för flygvapnet som emellertid är medveten om att rationalitetsskäl kan tala
för att en verkstadsavdelning inrättas.

Det centrala ledningsorganets uppgifter berörs i några yttranden.
Försvarets rationaliseringsinstitut, som förutsätter att materielverket ges
möjlighet att direkt påverka verkstadsfunktionen på samtliga nivåer, anser
att ledningsorganet bör ha i huvudsak de arbetsuppgifter utredningen angett.
Enligt riksrevisionsverket bör det klart sägas ut att verkstadsavdelningen
och under den de regionala verkstadsledningarna har ansvaret för
driften, dvs. för det ekonomiska utfallet av verksamheten inom verkstadsorganisationen.
Verket anser att varken materielförvaltningsutredningen
eller verkstadsutredningen i detta avseende har klarlagt ansvarsfördelningen
mellan verkstadsavdelningen och de tre materielförvaltande huvudavdelningarnas
underhållsavdelningar.

Avdelningen bör enligt chefen för flygvapnet bli ett serviceorgan som tillgodoser
respektive underhållsavdelningar med administrativa tjänster inom
bl. a. avtals-, statistik- och ekonomiområdena. TCO-S utgår från att ansvaret
för handläggning av personal- och utbildningsfrågor rörande verkstadsorganisationen
skall åvila personalkårcheferna även sedan en gemensam
verkstadsavdelning har inrättats.

Den föreslagna verkstadsavdelningens organisation kommenteras
inte närmare av remissinstanserna. Försvarets materielverk tar emellertid

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

upp de organisatoriska konsekvenserna för berörda huvudavdelningar. Det
är — framhåller materielverket — nödvändigt att för armématerielförvaltningen
säkerställa en enhetlig handläggning av de objektanknutna underhållsproblemen
gentemot den nya verkstadsavdelningen. Funktionen för
underhållsledning inom armématerielförvaltningens verkstadsavdelning
måste därför förstärkas och i anslutning därtill bör avdelningens benämning
ändras till underhållsavdelning. Inom marinmaterielförvaltningen bör
bildas en awecklingsorganisation, som övergångsvis handhar löpande ärenden,
tills den centrala verkstadsavdelningen har färdigorganiserats och underhållsorganisationen
fastlagts. Vid flygmaterielförvaltningens underhållsavdelning
bedöms erforderliga justeringar bli relativt små.

Från flera håll påpekas att verkstadsdriften —- liksom förrådsdriften —
är en del av underhållsfunktionen och denna i sin tur av förbandsproduktionen.
Det organisatoriska och tekniska underlaget för verkstadsdriften
erhålls från de sakansvariga huvudavdelningarna, framhåller överbefälhavaren.
Detta innebär att huvudavdelningarnas liksom försvarsgrenschefernås
inflytande måste vara säkerställt. Det förutsätter vidare att enkla samverkanslinjer
skapas mellan försvarsgrenscheferna, materielverkets försvarsgrensinriktade
huvudavdelningar och verkstadsledningen.

För att säkerställa en god samordning av förbandsproduktionen inom
armén, bl. a. anskaffning och utnyttjande av materiel, krävs enligt chefen
för armén att underhållsfunktionen hålls samman. Försvarets rationaliseringsinstitut
uttalar att den föreslagna verkstadsenheten utgör del av en
framtida större enhet för underhåll eller vidmakthållande. Liknande synpunkter
framförs av riksrevisionsverket.

Verkstadsavdelningens organisatoriska ställning bör enligt
försvarets materielanskaff ning sutredning bli provisorisk, så att inga bindningar
skapas som t. ex. kan försvåra en ändrad organisationstillhörighet
eller eventuell omlokalisering i samband med genomförandet av framtida
förslag från utredningens sida. Försvarets materielverk uttrycker samma
uppfattning. Enligt försvarets rationaliseringsinstitut bör förrådsenheten
och verkstadsenheten — i avvaktan på materielanskaffningsutredningens
förslag — ingå i samma huvudavdelning. Riksrevisionsverket anser liksom
rationaliseringsinstitutet att en direkt under verkschefen stående underhållsavdelning
som handhar ledningen av förråds- och verkstadsorganisationerna
skulle vara den mest rationella lösningen.

Enligt FCPF gör utredningen ett uppenbart misstag när man markerar
att avdelningen inte skall sortera direkt under verkschefen utan placeras
i en enhet som är inriktad på att lösa gemensamma frågor för samtliga försvarsgrenar.
Enligt förbundets mening är detta ett verkligt argument för
att den skall underställas verkschefen direkt. Förbundet anser sig tidigare
ha haft anledning att tala om nonchalant handläggning av arbetarfrågor

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

och kan mot den bakgrunden inte tillstyrka den av utredningen föreslagna
sidoordningen.

Om det beräknade personalbehovet har remissinstanserna inte
kunnat uttala sig med någon större grad av säkerhet. Försvarets rationaliseringsinstitut
finner den föreslagna personaluppsättningen rimlig, medan
riksrevisionsverket inte anser sig ha möjlighet att bedöma om den föreslagna
organisationen är rätt avvägd. Försvarets materielanskaffningsutredning
och 1968 års personalkategoriutredning m. fl. anser sig inte heller ha
underlag för bedömning av personalbehovet.

Chefen för armén föreslår en översyn av utredningens förslag rörande
dimensioneringen av verkstadsavdelningen. Han utgår därvid från att avdelningen
efter några år enligt utredningens förmenande skulle kunna
minskas något genom delegering av arbetsuppgifter och viss personalomflyttning
till regionala och lokala instanser. Det är enligt arméchefen angeläget,
att de bl. a. från krigsförberedelsesynpunkt viktiga delegeringarna till
regional nivå kan genomföras så tidigt och i så stor utsträckning som möjligt
och helst före eller fr. o. m. den centrala verkstadsledningens tillkomst.

Försvarets rationaliseringsinstitut tar också upp delegeringsaspekten och
konstaterar att någon redovisning av den totala tillgången på rationaliseringspersonal
inte har lämnats i betänkandet. Vissa svårigheter att bedöma
rimligheten i resursdimensioneringen föreligger därför enligt institutet,
som saknar en redovisning av personal för utveckling av ADB-baserade
system. Institutet uttalar också tveksamhet beträffande lämpligheten att
splittra rationaliseringsresurserna i alltför små organisationsenheter. Rationaliseringsresurserna
måste nämligen — hävdar institutet — smidigt
kunna anpassas allteftersom tyngdpunkten i rationaliseringsarbetet ändras
inom organisationen.

Vid armématerielförvaltningens verkstadsavdelning finns — påpekar SR
— tre tjänster för tygofficerare. Det framgår inte av betänkandet hur dessa
tjänster kommer att föras över till den nya centrala verkstadsledningen.
SR förutsätter att dessa tjänster — i avvaktan på personalkategoriutredningens
förslag — förs över till den nya organisationen och förbehålls tygofficerare,
eftersom dessa har lämplig utbildning för arbetsuppgifter inom
underhållsplanerings- och krigsreparationsområdet.

Personal- och organisationsenheten är enligt SACO inte tillräckligt dimensionerad
för att klara handläggningen av alla de allmänna personalfrågor,
utbildnings- och avtalsfrågor som kommer att hänföras dit. SACO pekar på
att så relativt tidskrävande frågor som tolkning och tillämpning av kollektivavtal
för det stora arbetarkollektiv det här blir fråga om skall handläggas
av endast tre tjänstemän. Dessa frågor har hittills handlagts särskilt
av varje vapenslag. SACO anser att utredningen har föreslagit en väl kraftig
nedskärning av personalstyrkan inom denna enhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

Försvarets materielverk föreslår, att materielverket får i uppdrag att
svara för omorganisationens genomförande. Materielverket
föreslår vidare att verkstadsavdelningen inrättas den 1 juli 1970 men att
tjänsterna tillsätts successivt i sådan takt att verksamhetens bedrivande
inom berörda områden under omorganisationen inte onödigtvis hämmas.

Riksrevisionsverket som förutsätter att verkschefen får utforma organisationen
i detalj anser att det bör ankomma på verkstadsavdelningen att
inom materielverket förbereda och genomföra alla övriga reformer inom
verkstadsorganisationen. Verkschefen bör enligt riksrevisionsverket ha frihet
att övergångsvis förstärka verkstadsavdelningen med den personal som
behövs för att genomföra reformer i verkstadsorganisationens administration.

Eftersom materielverkets organisation är föremål för utredning, bör resultatet
av denna enligt Svenska Teknologföreningen avvaktas, innan definitivt
beslut fattas om verkstadsavdelningens ansvarsområde, interna organisation
och inplacering i verket.

Verkstadsorganisationen på regional och lokal nivå

Utredningens mening att man som slutmål i en andra etapp kan se en
samordning militärområdesvis av den förbandsbundna verkstadsverksamheten
och förslaget att förutsättningarna för en sådan samordning
skall undersökas genom bl. a. försök biträds av försvarets materielverk,
som dock understryker att försöken måste förberedas noggrant. Överbefälhavaren
anser att underlag ännu inte föreligger för att ta ställning till
denna principfråga. Den närmare utformningen är bl. a. beroende av den
blivande lägre regionala ledningsorganisationen inom marinen och flygvapnet.
Militärbefälhavarnas framtida förvaltningsansvar inom marinens och
flygvapnets område måste också granskas ytterligare. Överbefälhavaren
avstyrker därför att beslut om försök fattas innan förutsättningarna för
den föreslagna samordningen har undersökts ytterligare.

Cheferna för marinen och flygvapnet uttalar starka tvivel om möjligheterna
att nå vinster genom ytterligare produktionssamordning inom militärområde.
Chefen för armén anser däremot att en samordning militärområdesvis
är angelägen med hänsyn till krigsförhållanden och krigsberedskap.
Han föreslår en kompletterande undersökning i syfte att samordna
verkstadstjänsten inom militärområdena och ledningen av denna tjänst redan
under det av utredningen föreslagna skede 1.

Även riksrevisionsverket förordar att principbeslut nu fattas om att inrätta
regionala verkstadsledningsorgan under vilka verkstäderna inordnas.
De regionala organens ställning i förhållande till materielverket och respektive
militärbefälhavare bör enligt verket vara densamma som nu gäller för
arméns tygverkstadsförvaltningar.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 110

Kungi. Maj ds proposition nr 110 år 1970

Förutsättningarna för ledningsorganisationens struktur och verkstadsresursernas
lokalisering kan enligt försvarets rationaliseringsinstitut påverkas
av pågående utredningar om lägre regional ledning och rationella
utbildningsenheter. De speciella förhållandena på Gotland talar dock enligt
institutets mening för att beslut om en samordnad verkstadsorganisation
för militärkommandot fattas snarast. Sammanhanget med andra pågående
utredningar påtalas också av försvarets fredsorganisationsutredning som
dock anser att samordning av verkstadsresurserna på sikt bör ske över försvarsgrensgränserna.

Verkstadsutredningens uppfattning att arméns verkstadsorganisation
är lämplig biträds av de flesta remissinstanserna.

Förslaget att militärområdenas tygverkstadsförvaltningar skall medverka
i den planläggning för motorreparationstjänsten som åvilar respektive försvarsområdesbefälhavare
avstyrks av överbefälhavaren, chefen för armén,
försvarets materielverk och överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Denna
planläggningsuppgift bör enligt dessa remissinstanser fortfarande åvila militärbefälhavare
och försvarsområdesbefälhavare. Materielverket anser att
det är för tidigt att yttra sig om huruvida organisationen är tillräcklig för
det kontinuerliga arbetet med tygverkstadsförvaltningarnas egen krigsplanläggning
och tar inte ställning till en utökning av förvaltningarnas resurser
för detta ändamål.

Chefen för armén avvisar med instämmande av överbefälhavaren, försvarets
materielverk och försvarets rationaliseringsinstitut tanken att tygförvaltningarnas
inköpsgrupper och redovisningsdelar förs över till tygverkstadsförvaltningarna.
Materielverket och rationaliseringsinstitutet anser att
man bör avvakta resultatet av pågående utredning om reservdelsförsörjningen.

Utredningens åsikt att i princip all mästar- och teknikerpersonal inom
militärområde bör föras över till tygverkstadsförvaltningen biträds av försvarets
rationaliseringsinstitut. Försvarets materielverk understryker behovet
av att ledningsorganisationen förstärks främst beträffande teknisk beredning,
driftplanering, arbetsstudier och kvalitetskontroll men avstyrker
att i princip all mästar- och teknikerpersonal inom militärområde förs över
till tygverkstadsförvaltningen. Chefen för armén anser — med instämmande
av överbefälhavaren — att den förebyggande materielvården och därmed
sammanhängande utbildning skulle eftersättas, om utredningens förslag
genomfördes. Han avstyrker därför att mästar- och teknikerpersonalen
samt kontrolltygverkmästarna förs över. TCO-S delar inte heller utredningens
uppfattning utan menar att förslagen i chefens för armén teknikerutredning
bör vara normgivande.

Överbefälhavaren anser att vissa personalbesparingar kan erhållas genom
en sammanslagning militärområdesvis av marinens verkstäder
men föreslår, liksom chefen för marinen, att frågan med hänsyn till de

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

krigsorganisatoriska konsekvenserna studeras ytterligare, bl. a. i samband
med försvarets rationaliseringsinstituts översyn av örlogsbasernas och kustartilleriförsvarens
förvaltningar. Försvarets materielverk biträder en driftteknisk
och driftekonomisk samordning som bör åläggas endera av verkstadscheferna
men anser att verkstäderna med hänsyn till de krigsorganisatoriska
konsekvenserna bör vara underställda respektive militära chefer.

Försvarets rationaliseringsinstitut biträder förslaget om en sammanslagning
av de marina verkstäderna i Södra och Västra militärområdena. Institutet
anser däremot att beslut om sammanslagning av verkstadsenheterna
vid Ostkustens örlogsbas och Stockholms kustartilleriförsvar bör anstå i avvaktan
på resultatet av pågående utredningar. Med hänsyn till att chefen
för Stockholms kustartilleriförsvar även är försvarsområdesbefälhavare antyds
en alternativ lösning genom att kustartilleriförsvarets verkstad slås
samman med arméns verkstad i Norrtälje.

Karlskronavarvet AB påtalar, i likhet med chefen för marinen, de särskilda
oi ganisatoriska förhallandena i Ivarlskrona. Varvet förklarar sig berett
att överta all militär verkstadsverksamhet i staden. En sådan lösning
skulle på sikt medföra ett investeringsbehov. Varvet anser emellertid inte
att den geografiska spridning av enheterna som till början kan bli aktuell
verkar avskräckande.

Verkstadsutredningens förslag att marina servicegrupper med arbetsuppgifter
av karaktär verksfadstjänst förs över till verkstadsorganisationen biträds
av försvarets rationaliseringsinstitut. Vad beträffar den personella
omfattningen föreslås dock att resultatet av institutets översyn av förnödenhetsförvaltningen
vid örlogsbaser och kustartilleriförsvar avvaktas.
Överbefälhavaren, chefen för marinen och försvarets materielverk biträder
uppfattningen att renodlad verkstadsverksamhet med produktiv inriktning
bör föras över till verkstadsorganisationen. De framhåller emellertid att
servicegrupperna har vidare uppgifter bl. a. i samband med systemkontroll
och funktionsprov. De föreslår också att resultatet av rationaliseringsinstitutets
översyn avvaktas.

Karlskronavarvet AB anser att det saknar betydelse om servicegrupperna
vid Sydkustens örlogsbas tillhör varvet eller örlogsbasen men att samordningen
skulle bli betydligt mer komplicerad om de förs över till Blekinge
kustartilleriförsvars verkstadsorganisation.

Beträffande flygvapnets verkstadsorganisation framhåller
överbefälhavaren att sektorchefens ställning och uppgifter är beroende
av hur den lägre regionala ledningen utformas. Överbefälhavaren menar
att den av utredningen antydda lösningen — samordning militärområdesvis
— i framtiden kan komma att visa sig lämplig men att samordning
sektorvis bör övervägas som ett första steg. Han biträder därför förslaget
att chefen för flygvapnet i samråd med försvarets materielverk får belysa
frågan i samband med det fortsatta utredningsarbetet. Chefen för flygvap -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

net accepterar i princip en begränsad samordning sektorvis men ifrågasätter
värdet av en sådan åtgärd beroende på att de flygvapenenheter där
samordning kan ske är få. Försvarets materielverk förutsätter att ytterligare
beredning får göras.

Försvarets fredsorganisationsutredning som allmänt påtalar sammanhanget
med andra pågående utredningar och på sikt ser en samordning av
verkstadsresurserna över försvarsgrensgränserna anser att det är tveksamt
om sektorindelningen är lämplig grund för samordning.

Förslaget att organisera teleservicebaser och nätdriftövervakningskontor
och att föra över vissa enheter från förenade fabriksverken
och Telub AD till teleservicebasorganisationen tillstyrks av överbefälhavaren.
Han är däremot inte beredd att tillstyrka ändrad organisation i de
delar som berör fortifikationsförvaltningen. Överbefälhavaren framhåller
— liksom cheferna för armén och flygvapnet — att telekommunikationerna
är av avgörande betydelse för militära chefers möjligheter att leda verksamheten.
Den trafikmässiga driftövervakningen måste därför utövas av överbefälhavaren
och militärbefälhavarna, vilket innebär att de föreslagna nätdriftövervakningskontoren
bör styras av de operativa cheferna även om de
inledningsvis kan anknytas till sektorchefs uppehållsplats. Det verkställande
underhåll som avses utövas av teleservicebaserna kan däremot enligt
överbefälhavaren ledas av och vara underställt annan än den operativa chefen.
Överbefälhavaren anser att det kan vara lämpligt att i ett första steg
ålägga en sektorförvaltningsmyndighet per region den uppgiften. Han framhåller
emellertid att frågan om ledningen och ansvaret för verksamheten
har starkt samband med den kommande lägre regionala ledningsorganisationen.
överbefälhavaren föreslår därför att fortsatta undersökningar för
att nå en lämplig lösning grundas på en strävan till samordning militärområdesvis.

Fortsatta utredningar föreslås också av försvarets materielverk som i
princip biträder verkstadsutredningens förslag.

Utredningen har enligt fortifikationsförvaltningen granskat och bedömt
endast markteletekniska problem i de delar som berör fortifikationsförvaltningens
ansvarsområde. De föreslagna åtgärderna sägs ha betydande konsekvenser
även inom andra områden som fortifikationsförvaltningen har
ansvaret för. Förvaltningen avstyrker därför att vissa resurser för drift och
underhåll av kraftförsörjnings- och ventilationsutrustningar förs över till
den nya organisationen för markteleunderhåll.

Försvarets rationaliseringsinstitut biträder principen med teleservicebaser.
Institutet menar dock att materielverket centralt måste kunna reglera
och följa underhållsverksamheten på försvarets telekommunikationer och
avpassa beläggningen av olika slags kapacitet med hänsyn till skiftande
operativa krav. Som ett alternativ till en regionalt administrerad teleservicebasorganisation
skulle därför kunna tänkas att teleservicebaserna di -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

rekt administrerades av materielverket. Tills vidare bör man emellertid följa
utredningens förslag om regional administration. Institutet anser dock att
lämpligheten av en förändring i den administrativa anknytningen bör studeras
i samband med en omprövning av lokaliseringen av teleservicebaserna.

Förenade fabriksverken ansluter sig till förslagets principiella innebörd
men framför synpunkter på att enheter från fabriksverken förs över till
teleservicebasorganisationen. Fabriksverken har den uppfattningen att underhållet
har fungerat fullt tilllfredsställande sedan de centrala verkstäderna
fördes över till fabriksverken från dåvarande flygförvaltningen. Med hänsyn
härtill föreslås att televerkstäderna skall vara kvar inom fabriksverken
och att förbanden liksom hittills beställer erforderligt underhållsarbete vid
dessa verkstäder. Härigenom skulle också enligt fabriksverkens mening
förutsebara svårigheter från personalsynpunkt undvikas. Telub AB anför
motsvarande synpunkter i fråga om televerkstaden i Göteborg.

TCO-S framhåller de stora olägenheter som ett överförande av enheter
mellan olika huvudmän medför på personalsidan. Trots detta anser TCO-S
att utredningens förslag bör kunna läggas till grund för principbeslut.
TCO-S förutsätter därvid att successiva ändringar görs på personalsidan.
Förbundet utgår vidare från att de ytterligare översyner som behövs snarast
kommer till stånd för att de anställda skall få bättre möjligheter att
överblicka sin situation.

Televerket påpekar att många fasta anläggningar inrymmer teleutrustning
dels för gemensamt bruk, dels för särskilda ändamål. För delar av den
gemensamma utrustningen måste underhållet fortfarande ombesörjas av
televerket. Verket avser också att i egen regi underhålla sådan särskild utrustning
som har anskaffats för dess behov i krig. Om underhållsuppgifterna
i fråga om krigsmaktens fasta anläggningar skall ändras, menar därför
televerket att en klar fördelning måste fastställas mellan å ena sidan
krigsmaktens och å andra sidan televerkets och övriga intressenters underhållsansvar
för särskild teleutrustning. Vidare måste en klar gräns dras
mellan krigsmakten och televerket i fråga om underhållet av gemensamma
utrustningar inom fjärrskriftnäten. Televerket anser vidare att det från
samverkanssynpunkt är viktigt att den regionala indelningen blir så enhetlig
som möjligt. Därför föreslås att en indelning på sex teleservicebasområden
i krig övervägs.

Huvudparten av remissinstanserna är kritiska mot utredningens metodik
att maximera personalbehovet vid verkstäderna. Försvarets materielverk
kan inte biträda principen, eftersom verket måste ha möjlighet att
på ett smidigt och effektivt sätt anpassa verkstadsresursernas storlek till
varierande behov. Materielverket finner dock storleksordningen av de föreslagna
personalstyrkorna riktig och föreslår att de tills vidare används som
riktvärden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

Med hänsyn till att samtliga produktionsförhållanden vid verkstäderna
inte har undersökts ifrågasätter riksrevisionsverket om utredningens förslag
till maximistyrkor är tillräckligt underbyggt för att utgöra underlag
för beslut. Enligt verkets mening bör det ankomma på verkstadsorganisationens
ledning att analysera produktiviteten. Möjligheterna att utföra sådana
analyser blir avsevärt bättre sedan programbudgetering och det av utredningen
föreslagna ekonomisystemet har införts. I avvaktan på att denna
utveckling ger bättre underlag för dimensionering av verkstädernas storlek
bör enligt riksrevisionsverket de av utredningen föreslagna personalramarna
godtas som riktvärden. Liknande synpunkter redovisas av försvarets
mat erielanskaff ning sutredning.

Även TCO-S hänvisar till osäkerheten i prognosunderlaget och framhåller
att ramarna vid behov måste få överskridas. Ett sådant behov bedöms föreligga
redan nu för flottiljverkstädernas del. Dessa verkstäders personalbehov
bör därför ytterligare ses över. TCO-S motsätter sig att civil arbetarpersonal
därvid ersätts av flygtekniker.

FCPF förutsätter att Kungl. Maj :t kommer att låta berörda lokala företagsnämnder
granska utredningens förslag om verkstadsuppbyggnad och
bemanning och att inga åtgärder vidtas dessförinnan.

Överbefälhavaren tillstyrker i princip utredningens förslag men utgår
från att föreslagna maximistyrkor revideras med ledning av remissyttrandena.
överbefälhavaren framhåller också att personalens storlek måste
kunna ändras snabbt för att anpassas till aktuellt behov. Förenade fabriksverken
ifrågasätter om inte personalramarna är för stora och hänvisar till
att extra underhållskapacitet kan beställas från fabriksverken och Telub
AB.

Arbetsmarknadsstyrelsen konstaterar att utredningen föreslår att personalstyrkan
skall reduceras i takt med förekommande avgångar. Trots detta
understryker styrelsen vikten av att nedskärningarna sker med hänsyn till
rådande arbetsmarknadsläge. Särskilt viktigt är detta enligt styrelsen på
orter, t. ex. Fårösund och Boden, där arbetsmarknadsläget är sådant att
även relativt små förändringar kan få negativa följder. Arbetsmarknadsstyrelsen
hänvisar till en särskild skrivelse från länsarbetsnämnden i Gotlands
län beträffande förhållandena i Fårösund.

Utredningens förslag om en ökad centralisering av vissa arbeten
biträds av chefen för armén, förenade fabriksverken och riksrevisionsverket.
Fabriksverken anser att betydande besparingar kan göras, om
underhåll av krigsmaktens materiel i så stor omfattning som möjligt fördelas
på huvudverkstäder inom fabriksverken och Telub AB.

Försvarets materielverk anser att en viss omfördelning från
privata till statliga verkstäder av verkets uppdrag kan vara
motiverad. Materielverket framhåller dock att affärsmässiga principer bör
tillämpas vid val av leverantörer i den utsträckning som krigsberedskaps -

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1970 23

hänsyn och faktorer av liknande art tillåter. Även riksrevisionsverket och
Svenska Teknologföreningen framhåller att det är angeläget att ta till vara
de möjligheter till konkurrens från den öppna marknaden som står till
buds. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar menar att en avveckling av underhållsarbeten
vid civila företag kan få negativa följdverkningar från beredskapssynpunkt,
eftersom antalet enheter med erfarenhet av krigsmateriel
minskar.

Kritiska synpunkter beträffande nuvarande omfattning av de underhållsarbeten
som läggs ut på privata företag framförs av FCPF. Förbundets uppfattning
är att hela denna verksamhet skall ses över. Enligt förbundets mening
har försvaret tillräckliga egna verkstadsresurser för att klara sina
underhållsbehov.

När det gäller att genomföra utredningens förslag i denna del anser
TCO-S att en ledningsgrupp bör tillsättas med uppgift att upprätta planer
för vilka arbetsuppgifter och tider som skall gälla för omfördelningen.

Underhåll av civilförsvarets telemateriel

I fråga om civilförsvarets underhåll av telemateriel har försvarets rationaliseringsinstitut
med hänsyn till existerande garantiavtal inte något att
erinra mot utredningens förslag att Svenska Radio AB väljs för det verkställande
underhållet av radiosystemen i fred. Institutet anser emellertid
att man på sikt bör försöka åstadkomma en samordning mellan krigsmaktens
och civilförsvarets resurser.

Civilförsvar sstyr elsen har inte något att erinra mot utredningens förslag.

Televerket anför att en kommitté med representanter från civilförsvarsstyrelsen
och televerket tillsattes år 1963 med uppgift att undersöka i vilken
utsträckning televerket kunde medverka i bl. a. underhåll av civilförsvarets
radiokommunikationssystem. Kommittén har i avvaktan på erfarenheterna
av det garantiunderhåll som skall ombesörjas av Svenska Radio
AB intill år 1973 ännu inte lagt fram något förslag beträffande underhållet
av radiomaterielen. Televerket har därför ingen erinran mot utredningens
förslag i denna fråga, men framhåller att starka skäl talar för att televerket
framdeles bör svara för radiounderhållet, bl. a. med hänsyn till att verket
f. n. svarar för underhållet av civilförsvarets trådmateriel.

Riksrevisionsverket finner det inte rationellt att skapa en särskild organisation
för det obetydliga underhåll som är förlagt till verkstäder utan
föreslår att försvarets materielverk skall stå som leverantör av underhåll
till civilförsvarsstyrelsen. Eventuellt utnyttjande av civila leverantörer föreslås
materielverket få kalkylera och förhandla om på samma sätt som i
fråga om krigsmaktens materiel.

Telub AB pekar på de rationaliseringar som kan erhållas genom en kombination
av underhållet av civilförsvarets och andra statliga myndigheters

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

materiel med annan radiomateriel som underhålls av bolaget. Telub AB
föreslår därför att den statliga sektorn rekommenderas att genom förhandlingar
träffa långsiktiga underhållsavtal med bolaget.

Svenska Radio AB biträder utredningens förslag att underhållet av civilförsvarets
radioutrustningar sker genom att på lokal nivå utnyttja i civilförsvaret
inskrivna tekniker och regionvis genom att använda Svenska
Radio AB:s verkstäder.

Ekonomisystem

Försvarets materielverk biträder utredningens förslag beträffande tilllämpning
av totalkostnadsprincipen men framhåller att det är viktigt att
det blir klarlagt vilka kostnader som skall innefattas i detta begrepp. Särskilda
beredskapskostnader bör t. ex. enligt verkets mening inte ingå. Materielverket
anser att den nu tillämpade redovisningen över diversemedelstitel
är enkel och fungerar bra. Någon anledning att gå över till redovisning
på särskild verkstadsfond finns därför inte enligt verket. Förenade
fabriksverken förordar däremot redovisning på verkstadsfond och understryker
vikten av att totalkostnadsprincipen tillämpas, varvid samtliga kapitalkostnader
bör inräknas i totalkostnaderna.

Försvarets rationaliseringsinstitut ansluter sig i huvudsak till utredningens
förslag. Institutet påpekar att en konsekvent tillämpning av totalkostnadsprincipen
innebär att kostnader för ledningsorgan i central och regional
instans skall ingå i kostnaden för verkstadsdriften. Institutet finner en
sådan ordning möjlig redan från den 1 juli 1970 under förutsättning att nuvarande
system med drifttitel behålls. Institutet räknar vidare med att frågan
om kapitalkostnadernas redovisning uppmärksammas i det fortsatta
arbetet med försvarets planerings- och ekonomisystem och att därvid även
en lösning med redovisning över särskild verkstadsfond prövas. Även
försvarets fredsorganisationsutrcdning menar att kostnaderna för den centrala
ledningen bör kalkyleras in i totalkostnaderna.

Överbefälhavaren anmäler att utredningens synpunkter skall beaktas i
det fortsatta arbetet med nytt planerings- och ekonomisystem. Försvarets
civilförvaltning föreslår att den av försvarskostnadsutredningen föreslagna
särkostnadsprincipen tillämpas med de modifieringar som har föreslagits
av en ledamot i utredningen. Riksrevisionsverket biträder däremot verkstadsutredningens
förslag.

Departementschefen

1966 års verkstadsutredning föreslog i sitt första betänkande nya riktlinjer
för underhåll av försvarets tygmateriel m. m. Betänkandet innehöll också
förslag om verkstädernas indelning och organisationstillhörighet samt om

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

dåvarande försvarets fabriksverks, numera förenade fabriksverkens, medverkan
som samordnande organ för de s. k. icke förbandsbundna verkstäderna.

Utredningen har under sitt fortsatta arbete övervägt ytterligare åtgärder
för att göra underhållsverksamheten rationell. I det nu avgivna betänkandet
lämnas förslag rörande omfattningen av försvarets verkstäder och vilka av
dessa som bör betraktas som förbandsbundna och om samordning av olika
verkstäders verksamhet. Utredningen har kartlagt omfattningen av de underhållsarbeten
som läggs ut på enskilda företag och föreslår en viss omfördelning
av dessa arbeten. I betänkandet redovisas också civilförsvarets
behov av underhåll av telemateriel. Detta är enligt utredningen begränsat
och bör ombesörjas på i huvudsak samma sätt som nu. I övrigt behandlas
ledningen av de förbandsbundna verkstäderna på central och regional nivå
samt ekonomisystem för försvarets verkstäder.

Vad först angår utredningens förslag rörande verkstädernas indelning
och organisationstillhörighet vill jag framhålla att
det är önskvärt att ett så klart kund—leverantörförhållande som möjligt skapas
mellan beställaren, som i detta fall är försvarets materielverk, och
leverantören av underhållsarbeten. Ett sådant förhållande erhålls bäst om
den verkställande verkstadsorganisationen är organisatoriskt helt skild
från materielverket. Jag delar emellertid utredningens uppfattning att bl. a.
beredskapsaspekterna medför att det inom krigsmaktens organisation redan
i fred behövs verkstäder som kan bilda stomme till krigsorganiserade underhålls-
och verkstadsförband. Jag anser vidare att de förbandsbundna
verkstäderna skall ledas centralt av försvarets materielverk. Jag vill emellertid
understryka att de skall vara avpassade endast för att kunna bilda
stomme till krigsförband och för att ge det omedelbara underhåll som är
rationellt vid förbandens fredsutbildning. Vid de förbandsbundna verkstäderna
skall sålunda inte utföras sådant arbete som utan olägenhet kan utföras
vid icke förbandsbundna verkstäder.

Innan jag går in på verkstadsutredningens övriga förslag beträffande
verkstadsorganisationen m. m., vill jag redovisa min syn på ledningsfrågorna.

Försvarets materielverk svarar för ledningen i central instans
av de förbandsbundna verkstäderna. Den utövas där av armématerielförvaltningens
verkstadsavdelning, marinmaterielförvaltningens verkstadsbyrå och
flygmaterielförvaltningens underhållsavdelning. Frågan om en längre gående
samordning av verkstadsfunktionen på central nivå var aktuell våren
1968 då det blivande materielverkets organisation diskuterades. Som framgår
av prop. 1968: 107 (s. 76) var jag inte då beredd att ta definitiv ställning
till den centrala verkstadsledningens organisation utan ansåg att man på
denna punkt borde avvakta resultatet av verkstadsutredningens arbete.

Verkstadsutredningen föreslår nu att verkstadsfunktionen inom mate -

Kungl. Maj. ts proposition nr 110 år 1970

rielverket skall föras samman till en för verket gemensam verkstadsavdelning.
Remissinstanserna har i princip inte haft något att erinra mot utredningens
förslag i denna del. I likhet med utredningen anser jag det väsentligt
att verkstadsledningen i central instans får en bättre organisatorisk
samordning. Genom en sådan samordning uppnår man dessutom — som
framgår av utredningen — inte oväsentliga rationaliseringsvinster. Jag biträder
alltså utredningens uppfattning att materielverkets ledningsresurser
på verkstadsområdet bör föras samman till en för verket gemensam verkstadsavdelning.
Jag återkommer med hemställan beträffande en sådan avdelning
vid anmälan av anslaget Försvarets materielverk i det följande.

Som framgår av det föregående håller materielverkets organisation på
att utredas av försvarets materielanskaffningsutredning. Detta bör emellertid
inte lägga hinder i vägen för att nu genomföra den förordade organisationsändringen.
I likhet med remissinstanserna anser jag att en för
materielverket gemensam verkstadsavdelning bör inrättas den 1 juli 1970.
Omorganisationen bör genomföras successivt.

Verkstadsutredningen beräknar personalbehovet för verkstadsavdelningen
till 66 tjänster, vilket i förhållande till nuläget innebär en personalminskning
med 14 tjänster. Utredningen anser att det på sikt bör vara möjligt
att reducera antalet tjänster ytterligare. För egen del beräknar jag personalbehovet
inledningsvis i den nya organisationen till 63 tjänster.

Omorganisationen får till följd att armématerielförvaltningens verkstadsavdelning,
marinmaterielförvaltningens verkstadsbyrå, flygmaterielförvaltningens
underhållsavdelning och administrativa avdelningens centralplanering
reduceras med sammanlagt (37 + 23 + 16 + 4) 80 tjänster. Verlcstadsbyrån
vid marinmaterielförvaltningen bör därvid utgå som självständig enhet
ur organisationen, övriga enheter bör under en övergångstid behållas i
huvudsak oförändrade men med en till följd av personalbortfallet krympt
organisation. Det bör få ankomma på Kungl. Maj :t att ta ställning till dessa
och andra frågor som aktualiseras i samband med omorganisationen.

Jag vill här med några ord också beröra frågan om verkstadsavdelningens
organisatoriska ställning. Vid remissbehandlingen har med eftertryck framhållits
att verkstadsavdelningen provisoriskt bör ordnas in i materielverket
i avvaktan på förslag från materielanskaffningsutredningens sida. Jag delar
denna uppfattning. Om avdelningens provisoriska inplacering bör Kungl.
Maj :t få bestämma.

Vad gäller ledningen på regional nivå har utredningen inte
funnit några omständigheter som talar mot en samordning militärområdesvis
av all verkstadsverksamhet. En sådan samordning bedöms
dock inte kunna genomföras ännu. Ett av skälen härtill är att rutiner
m. m. inom de tre försvarsgrenarnas verkstadsverksamhet är olika. Den av
materielverket påbörjade samordningen i detta avseende bör därför avvaktas.
Vidare bedöms frågan ha ett starkt samband med andra pågående ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

redningar. Utredningen föreslår i stället att man nu i ett första skede gör en
samordning försvarsgrensvis inom marinen och flygvapnet.

Flera remissinstanser ser på sikt en samordning militärområdesvis men
framhåller att den närmare utformningen är beroende av bl. a. den blivande
lägre regionala ledningsorganisationen. Militärbefälhavarnas framtida förvaltningsansvar
inom marinens och flygvapnets område måste också granskas
ytterligare. Chefen för armén och riksrevisionsverket anser dock att
principbeslut om samordning militärområdesvis bör fattas nu.

För egen del har jag funnit att ledningsorganisationen under materielverket
bör samordnas. Fn samordning militärområdesvis bör därvid i första
hand prövas. Innan den kan genomföras skulle en begränsad samordning
försvarsgrensvis kunna vara motiverad. En sådan sammanslagning bör emellertid
inte heller genomföras omedelbart, eftersom dess närmare utformning
är beroende av andra pågående utredningar. Vinsterna förefaller också —
åtminstone inom flygvapnet — bli ganska små. Det torde därför vara bättre
att redan nu starta en förstudie och senare — om så visar sig erforderligt —
försök som syftar till en total samordning. Jag anser att materielverket bör
få i uppdrag att göra denna förstudie i samråd med överbefälhavaren och
försvarets rationaliseringsinstitut.

Arméns tygverkstadsorganisation är enligt utredningen
i princip lämplig och bör tills vidare behållas. De förslag som utredningen
för fram avser endast vissa förändringar i tygverkstadsförvaltningarnas ledningsorgan.
Jag biträder förslaget att kontrolltygverkmästarna vid militärområdenas
tygförvaltningar förs över till tygverkstadsförvaltningarna. Jag
är däremot inte beredd att tillstyrka att tygförvaltningarnas inköpsgrupper
och redovisningsdelar förs över. Materielverkets pågående översyn av reservdelsförsörjningen
bör här avvaktas. Jag finner inte heller skäl föreligga
att tillföra tygverkstadsförvaltningarna en tjänst för krigsplanläggningsuppgifter.
Planläggning för motorreparationstjänsten i krig bör fortfarande
åligga militärbefälhavare och för svar sområdesbefälhavare.

Vissa skäl talar för att tygverkstadsförvaltningarna får ökade resurser
för driftplanering etc. Frågan härom behöver dock enligt min mening övervägas
ytterligare.

Jag har inte något att erinra mot utredningens förslag att antalet verkstäder
inom armén skall vara 38. Utredningen har föreslagit att personalstyrkan
vid verkstäderna skall maximeras till 1 785 anställda. Huvudparten
av remissinstanserna anser att personalstyrkan vid försvarets verkstäder
inte bör låsas vid bestämda maximivärden. Bl. a. ifrågasätter riksrevisionsverket
om utredningens förslag till maximistyrkor är tillräckligt underbyggt
för att utgöra underlag för beslut. Enligt verkets mening bör det ankomma
på verkstadsorganisationens ledning att analysera produktiviteten.
Möjligheterna att utföra sådana analyser anses bli avsevärt bättre sedan
det av utredningen föreslagna ekonomisystemet och programbudgetering

Kungl. Maj.is proposition nr 110 år 1970

har införts. Jag delar riksrevisionsverkets uppfattning och anser att den
av utredningen föreslagna personalramen tills vidare bör gälla som riktvärde.
När det gäller att genomföra personalminskningarna kommer jag
särskilt att uppmärksamma arbetsmarknadsläget på de berörda orterna.

Beträffande marinens verkstadsorganisation biträder jag
utredningens uppfattning att servicegrupper med arbetsuppgifter som har
karaktären av produktivt verkstadsarbete bör tillhöra verkstadsorganisationen.
I likhet med försvarets rationaliseringsinstitut anser jag dock att
resultatet av institutets översyn av örlogsbasernas och kustartilleriförsvarens
förnödenhetsförvaltning bör avvaktas innan beslut i frågan fattas.

Jag biträder också utredningens uppfattning att antalet marina 1. klass
verkstäder fortfarande skall vara sex. Beträffande personalstyrkans storlek
bör i likhet med förhållandena vid armén utredningens förslag gälla som
riktvärde.

Vad gäller flygvapnets verkstadsresurser skiljer utredningen
mellan resurser för flyg- och bastjänstens behov och resurser för
service och underhåll av marktelematerielen. De förstnämnda resurserna
benämner utredningen flottilj verkstäder under det att de sistnämnda kallas
resurser för underhåll av marktelemateriel.

Verkstadsutredningen redovisar i sitt förslag 14 flottiljverkstäder. Antalet
flottiljverkstäder och personalstyrkan vid dessa är beroende av de förslag
om flygvapnets fredsorganisation som jag i annat sammanhang avser
att förelägga Kungl. Maj :t. Ställning till denna fråga kan därför inte tas nu.

För underhåll av marktelemateriel föreslår utredningen
en förbandsbunden teleunderhållsorganisation som administreras av försvarets
materielverk och en icke förbandsbunden organisation för arbeten
av central karaktär, administrerad av förenade fabriksverken. Den senare
organisationen avses också kunna ställa regionalt placerade verkstadsresurser
till den förras förfogande.

För den förbandsbundna verksamheten föreslås dels organ för den verkställande
underhållsverksamheten — teleservicebaser (TSB) — dels organ
för att biträda ansvariga chefer med driftövervakningen — nätdriftövervakningskontor.

Utredningens förslag biträds av de flesta remissinstanserna. För egen
del anser jag att förslaget innebär en förbättring av de f. n. oklara organisatoriska
förhållanden inom markteleunderhållet. Principbeslut rörande
TSB-organisationen bör därför fattas nu. Det ankommer på Kungl. Maj :t
att besluta om organisationens närmare utformning m. m.

Beträffande överförandet av verkstadsenheter från fabriksverken och
Telub AB till den nya organisationen har jag en något avvikande mening i
förhållande till utredningen. De regionala televerkstäderna i Göteborg, Arboga
(inklusive filial i Östersund) och Malmslätt (inklusive filial i Visby)
ingår i verkstäderna FTG i Göteborg, CVA i Arboga och CVM i Malmslätt

Kungl. Maj:ts proposition, nr 110 år 1970

som samtliga tillhör fabriksverken. Verksamheten vid de regionala televerkstäderna
i Arboga och Malmslätt är organisatoriskt och funktionsmässigt
tämligen väl skild från den övriga verksamheten vid berörd central
verkstad. En överföring bedöms därför kunna ske utan organisatoriska
olägenheter. Med hänsyn till personalsynpunkterna bör dock överförandet
ske över en längre tidsperiod — förslagvis tre år — och i nära samarbete
mellan berörda verk och personalorganisationer.

Vid FTG i Göteborg är förhållandena något annorlunda. Vid denna verkstad
bedrivs i dag underhåll av både förbandsbunden och icke förbandsbunden
karaktär. Någon klar organisatorisk och funktionsmässig gräns mellan
de två verksamheterna kan inte dras inom FTG. För att personalen skall
utnyttjas på bästa sätt används den inom båda verksamheterna allt efter
belastningsvariationerna. Verkstadsutredningens förslag innebär också att
de kvarvarande uppgifterna för FTG skulle utgöras av udda och svårplanerade
arbeten. Med hänsyn till dessa förhållanden avstyrker jag utredningens
förslag beträffande FTG.

Beslut om ansvaret för drift och underhåll av telematerielens kraft- och
ventilationsutrustningar bör anstå i avvaktan på försvarets rationaliseringsinstituts
utredning om organisationen vid försvarets fasta maskinanläggningar.

Jag biträder utredningens förslag om centralisering av vissa
arbeten och förutsätter att de beaktas av försvarets materielverk i underhållsplanläggningen.

Försvarets utnyttjande av privata företag för reparation
och underhåll av försvarsmateriel har kartlagts. Utredningen föreslår viss
omfördelning i samband med omläggningen av krigsmaktens underhåll av
marktelemateriel samt överföring av vissa arbeten till statliga verkstäder.
Utredningen berör här en principiell fråga, nämligen om underhållsarbetena
skall ske i en för detta ändamål särskilt etablerad statlig organisation
eller lämnas ut till fri konkurrens på den öppna marknaden. Genom konkurrens
kan visserligen kostnaderna pressas ned och de under senare tid
ökade underhållskostnaderna, huvudsakligen orsakade av att mer komplex
materiel tillförts organisationen, i någon mån minskas. Detta talar för att
de statliga verkstäderna skall konkurrera med de enskilda på lika villkor.
Å andra sidan föreligger ett önskemål att utnyttja de statliga investeringarna
i verkstäder som huvudsakligen har utformats för underhåll av militär materiel
och som av beredskapsskäl måste hållas i gång i fredstid. Inom denna
sektor har således staten vissa fasta kostnader oavsett beläggningen vid
verkstäderna. Detta förhållande måste väga tungt vid val mellan olika former
att utföra underhållet. Enligt min mening kan någon generell regel inte
formuleras för hur de beställande myndigheterna skall förfara utan beslut
om var underhållsarbeten skall läggas ut måste fattas från fall till fall. Liksom
fallet är i dag bör dock fleråriga avtal träffas mellan materielverket och

Kungi. Maj:ts proposition nr Ilo år 1970

bl. a. förenade fabriksverken och Telub AB. Långtidsavtal med privata företag
om underhållsverksamhet bör inte få träffas utan Kungl. Maj :ts tillstånd.

Jag delar utredningens uppfattning att de verkstäder vid förenade fabriksverken
och Telub AB som avses bli huvudverkstäder för underhållet i ökad
utsträckning bör anlitas för konsultuppdrag redan i samband med anskaffningen.
Överläggningar i denna fråga bör snarast tas upp mellan materielverket
och fabriksverken respektive Telub AB.

Den kartläggning som har gjorts av civilförsvarets teleunderhållsbehov
har visat att detta behov är begränsat och kräver en
relativt ringa arbetsinsats. Jag har inte något att erinra mot utredningens
förslag i denna fråga.

Innan ställning tas till utredningens förslag till nytt ekonomisystem
för försvarets verkstäder måste frågan om beräkning av kapitalkostnaderna
utredas närmare. Om kostnaderna för den centrala ledningen
skali räknas in i verkstadsorganisationens driftkostnader bör också undersökas.
Det ankommer på Kungl. Maj :t att bestämma om verkstädernas
ekonomisystem.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för försvarets verkstadsorganisation
som jag har förordat i det föregående.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

Förbättrade värnpliktsförmåner

Vid försvarsbeslutet år 1968 avsattes 70 milj. kr. för att bl. a. förbättra
de värnpliktigas förmåner under perioden t. o. m. budgetåret 1971/72. Inom
ramen för detta belopp har från den 1 juli 1969 antalet fria värnpliktsresor
för besök i hemorten under grundutbildning fördubblats, en viss mindre
förbättring av ensamstående värnpliktigas familj ebidragsförmåner genomförts
och personalvården byggts ut (prop. 1969: 1 bil. 6 s. 148, 173 och 175,
SU 4, rskr 4). Till årets riksdag har inom ramen för samma belopp föreslagits
en ytterligare mindre förbättring av de ensamståendes familj ebidragsförmåner
och en ytterligare utbyggnad av personalvården (prop.
1970: 1 bil. 6 s. 135 och 159).

Jag föreslår att återstoden av de 70 milj. kr. som har avsatts till bl. a. förbättring
av värnpliktsförmånerna används till att höja de värnpliktigas
penningbidrag. Dessa höjdes senast den 1 juli 1967 i samband med
en allmän översyn av förmånssystemet för de värnpliktiga (prop. 1967: 110
s. 8, SU 102, rskr 250). Höjningen bör bli en krona för dag för alla värnpliktiga
under alla former av tjänstgöring. Höjningen bör gälla också de
vapenfria tjänstepliktiga för vilka utgifterna enligt tidigare förslag till årets
riksdag under nästa budgetår föreslås bestridas från anslag under elfte
huvudtiteln (prop. 1970: 1 bil. 6 s. 13, bil. 13 s. 140). Vid en höjning av penningbidragen
med en krona kommer dessa att utgå med följande belopp.

Tjänstegrad eller tjänsteklass	Under grundut-bildning	Under annan tj änst-göring enligt värn-pliktslagen än grundutbildning
Menig................	6: —	9: —
Vicekorpral...........	7: 75	9: —
Korpral..............	9: 75	11: —
Furir................	It: —	12: 50
Överfurir, rustmästare .	—	13: 75
Sergeant.............	13: 25	15: 25
Fänrik, fanjunkare. . . .	16: —	18: 50
Löjtnant, förvaltare ...	—	22: —
Kapten och högre.....	—	26: 50

Den föreslagna höjningen av penningbidraget bör genomföras den 1 januari
1971. En sådan höjning föranleder ändring i värnpliktsavlöningskungörelsen
(1958: 485). I samband med höjningen av penningbidraget bör
också vissa mindre förmånsförbättringar i fråga om bl. a. penningbidrag,
premier och reseförinåner genomföras. Vidare bör större enhetlighet i avlöningssystemet
genomföras. Liksom när det gäller den föreslagna höjningen
av penningbidraget har jag beaktat dessa justeringar vid beräkningen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

medelsbehovet under värnpliktsavlöningsanslagen. Dessa anmäls slutligt i
det följande. I den mån justeringarna berör andra anslag förutses de i huvudsak
kunna rymmas inom de förslag till medelsanvisningar som redan tidigare
har förelagts årets riksdag.

Enligt familjebidragsförordningen (1946: 99) utgår under värnpliktstjänstgöring
in. in. familjebidrag med bl. a. familjepenning, bostadsbidrag
och näringsbidrag. Bidragen utgår i princip efter behovsprövning.
Förmånerna förbättrades senast den 1 juli 1967 i samband med den allmänna
översynen av förmånssystemet för de värnpliktiga (prop. 1967: 108,
2LU 42, rskr 200). Familj epenning utgår f. n. med högst 12 kr. för hustru,
frånskild hustru och annan som i vissa fall förestår den värnpliktiges hushåll
samt med högst 6 kr. för annan familjemedlem, däribland barn.

Med hänvisning till bl. a. de fördyrade levnadskostnaderna har försvarets
civilförvaltning i samråd med överbefälhavaren föreslagit att familjepenningens
maximibelopp för barn m. fl. höjs med 2 kr. till 8 kr. Höjningen
kommer enligt civilförvaltningen att medföra ökade utgifter på mellan 5
och 6 milj. kr. för år. Försvarets personalvårdsnämnd biträder förslaget.

I likhet med civilförvaltningen finner jag att en viss förbättring bör ske
av familjebidragen till barnfamiljerna i väntan på en allmän översyn av
familjebidragssystemet. Jag föreslår att maximibeloppet för familjepenning
för barn in. fl. höjs från 6 kr. till 7 kr. Höjningen bör gälla från
den 1 januari 1971 samtidigt som den föreslagna höjningen av de värnpliktigas
penningbidrag avses träda i kraft. Höjningen bör gälla också de
vapenfria tjänstepliktiga. I förslag till årets riksdag (prop. 1970: 1 bil. 6
s. 159) har anslaget till familjebidrag för budgetåret 1970/71 beräknats till
71 milj. kr. Den nu föreslagna förbättringen kommer enligt mina beräkningar
att för samma budgetår medföra utgifter om ytterligare 1,3 milj. kr.
under anslaget. Förslaget kräver ändring i 6 § familj ebidragsförordningen.
I prop. 1970: 18 (s. 37) har Kungl. Maj:t underställt riksdagens prövning
fråga om ett ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna.
Därvid har föreslagits förbättrade förmåner åt frivilligpersonalen bl. a. i
fråga om möjligheterna att få familjebidrag under tjänstgöringen. Det nya
förmånssystemet medför i denna del ändring i 1 § 3 mom. familj ebidragsförordningen.
I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i familj ebidragsförordningen (1946:
99).

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

a) godkänna vad jag i det föregående har förordat beträffande
förbättrade förmåner för värnpliktiga m. fl.,

b) anta förslag till lag om ändring i familjebidragsfurordningen
(1946: 99).

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

Materielanskaffning för det militära försvaret

Försvarseffekten är till stor del beroende av materielanskaffningen. Liksom
tidigare år har därför strävan varit att så stor del som möjligt av de
totala resurserna skall tillfalla materielanslagen. Trots en snabb utgiftsutveckling
i fråga om övriga ändamål har materielanslagen kunnat hållas
på den nivå som förutsattes i 1968 års försvarsbeslut. Detta bedöms vara
möjligt även i fortsättningen.

Jag förordar att beställningsbemyndiganden och medel för nästa budgetår
beräknas enligt följande sammanställning (milj. kr.). Som jämförelse
anges i sammanställningen motsvarande värden för budgetåret 1969/70 och
bemyndigandeskuldens storlek den 30 juni 1969. Jag återkommer till anslags-
och bemyndigandefrågorna i det följande.

	1968/69	1969/70	1970/71 (förslag)
							Beräk-
	Bemyn-			Bemyn-			nåd be-
	digande- skuldden 30/6	Medel2	Bemyn- diganden	digande-skuld den 30/6	Medel	Bemyn- diganden	myndi- gande- skuld
	19691			1970			den
							30/61971
Anskaffning av tygmate-riel m.m................	779,0	537,3	500,0	741,7	494,6	426,0	673,1
Anskaffning av fartygsma-teriel m.m..............
388,1	214,1	355,0	529,0	231,3	393,0	690,7
Anskaffning av flygmate-riel m.m...............
2 326,9	998,5	950,0	2 264,4	958,5	1 800,0	3 105,9
Vissa signalförbindelser
(prop. 1970:1 bil. 6) .....	27,7	30,0	30,0	27,7	29,0	28,7	27,4
	3 531,7	1 779,9	1 835,0	3 562,8	1 713,43	2 647,7	4 497,l3

1 Beräknad enligt prop. 1969:1 s. 66, 89, 163 samt prop. 1969:110 s. 65

2 Medgiven utgift enligt Kungl. Majt:s beslut t.o.m. 6 februari 1970

3 Härtill kommer reservationsmedelsförbrukning, vilken minskar den angivna bemyndigandeskulden -

I samband med 1968 års försvarsbeslut betonades att statsmakterna bör
ha handlingsfrihet vid utgången av den fyraårsperiod som beslutet omfattar.
Utrymmet för nya beställningsbemyndiganden under de två återstående

budgetåren av försvarsbeslutet är därför begränsat och jag kan inte tillstyrka
bemyndiganden i den omfattning som försvarets materielverk har

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Mr 110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

föreslagit. Detta kan komma att medföra ändringar av de ansltaffningsplaner
som har legat till grund för anslagsframställningarna. För att ge
möjlighet till beställning av ytterligare flygplan 37 i anslutning till tidigare
beställning förordar jag emellertid att ett förhållandevis stort bemyndigande
föreslås för nästa budgetår. Stor restriktivitet måste däremot iakttas med
bemyndiganden för budgetåret 1971/72. Detta har också förutsatts i planeringen.

Frågan om inriktningen av den fortsatta planeringen för budgetåren
1971/72—1976/77 av anskaffning av tygmateriel m. m. för försvarsgrenarna
är fortfarande under beredning. Särskilda direktiv för planeringen kommer
senare att tillställas myndigheterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

Anslagsfrågor

I prop. 1970: 1 (bil. 6) har vissa anslag inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde tagits upp med beräknade belopp. Sedermera har i
prop. 1970: 18 lagts fram förslag om anslag till hemvärnet och de frivilliga
försvarsorganisationerna. I det följande anmäls de återstående anslag som
har tagits upp med beräknade belopp. Storleken av preliminärt beräknade
belopp och slutligt begärda anslag framgår av följande sammanställning.

Anslag	Belopp (kr.)
Prel. beräknat	Slutligt beräknat
DRIFTBUDGETEN
Armén: Avlöningar m. m. till värnpliktiga____	111 700 000	107 800 000
Anskaffning av tygmateriel m. m........	495 000 000	493 000 000
Marinen: Avlöningar m. m. till värnpliktiga...	17 190 000	18 200 000
Anskaffning av fartygsmateriel m. m.......	230 000 000	229 000 000
Flygvapnet: Avlöningar m. m. till värnpliktiga	15 070 000	16 000 000
Anskaffning av flygmateriel m. m..........	971 817 000	968 282 000
Försvarets materielverk.........	162 000 000	160 000 000
Avlöningar till civilförsvarspliktiga m. m......	8 000 000	8 034 000
Bidrag till byggande av skyddsrum..........	39 567 000	39 533 000
KAPITALBUDGETEN
Markförvärv för övningsfält m. m.......	17 900 000	17 900 000
Summa driftbudgeten och kapitalbudgeten......	2 068 244 000	2 057 749 000

DRIFTBUDGETEN

Fjärde huvudtiteln
B. Armén

B 3. Armén: Avlöningar m. m. till värnpliktiga

1968/69 Utgift ...................... 112 740 2271

1969/70 Anslag...................... 111 700 000

1970/71 Förslag .................... 107 800 000

1 Härtill kommer utgift under anslaget Förband med särskild budget

Från anslaget bestrids utgifter för penningbidrag, premier, utryckningsbidrag,
särskilda ersättningar för vissa slag av tjänstgöring och inkvarteringsersättningar
till värnpliktiga vid armén, allt enligt bestämmelserna i
värnpliktsavlöningskungörelsen (1958:485). Från anslaget bestrids f. n.
även motsvarande utgifter för vapenfria tjänstepliktiga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970
Chefen för armén

Anslaget bör föras upp med 111 045 000 (—655 000) kr. Chefen för armén
räknar för nästa budgetår med sammanlagt 14 119 000 tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga, varav 11 775 000 för grundutbildning m. in., 2 069 000
för repetitionsutbildning m. m. och 275 000 för utbildning av vapenfria. I
jämförelse med vad som har beräknats för innevarande budgetår innebär
detta en ökning med 114 000 tjänstgöringsdagar. Utgifter för avlöningar
in. m. till värnpliktiga vid armén beräknas till sammanlagt 123 715 000
(+ 1 715 000) kr., varav 111 045 000 kr. bör anvisas under detta anslag.

Departementschefen

Medelsbehovet för avlöningar till värnpliktiga beräknar jag till 128,1
milj. kr. Jag har därvid inte räknat med utgifter för vapenfria tjänstepliktiga.
I fråga om övriga värnpliktiga har jag räknat med ungefär samma
antal tjänstgöringsdagar som chefen för armén. Jag bär beräknat medel för
förbättrade värnpliktsavlöningsförmåner i enlighet med vad jag har anfört
i det föregående. Erforderliga medel har beräknats med 107,8 milj. kr. under
detta anslag och 20,3 milj. kr. under anslaget Armén: Förband med särskild
budget. I sistnämnda belopp ingår medel för den utökning av försöken
med verksamhetsplanering och resursbudgetering m. m. som jag har redovisat
under Ramberäkningar m. m. i prop. 1970: 1 (bil. 6).

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Armén: Avlöningar m. m. till värnpliktiga för
budgetåret 1970/71 anvisa ett förslagsanslag av 107 800 000
kr.

B 27. Anskaffning av tygmateriel m. m.

1968/69 Utgift ____ 466 015 4791 Reservation---- 223 902 448

1969/70 Anslag____ 508 000 000

1970/71 Förslag . . 493 000 000

1 Härtill kommer utgift under anslaget Förband med särskild budget

Från anslaget betalas anskaffning och modernisering av tygmateriel
m. m.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1968 — vid ingången
av den fyraårsperiod som omfattas av 1968 års försvarsbeslut —
659 821 000 kr. För budgetåren 1968/69 och 1969/70 har riksdagen lämnat
beställningshemyndiganden till ett belopp av (565 000 000 + 500 000 000)
1 065 000 000 kr. Under samma budgetår har Kungl. Maj :t genom beslut intill
den 6 februari 1970 medgett en medelsförbrukning av (445 800 000 +
537 300 000) 983 100 000 kr. under anslaget. Den på detta sätt beräknade
bemyndigandeskulden blir den 30 juni 1970 (659 821 000 + 1 065 000 000
- 983 100 000) 741 721 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

Försvarets materielverk

Anslaget bör föras upp med 550 700 000 (+ 42 700 000) kr. Anslaget avses
för utgifter på grund av beställningar enligt följande sammanställning
(milj. kr.).

1. Beställningar t.o.m. budgetåret 1968/69.............................. 258,0

2. Beställningar 1969/70 och 1970/71 som behövs för att fullfölja tidigare beslutade
åtgärder ................................................. 199,6

3. Beställningar 1969/70 och 1970/71 av materielkompletteringar.......... 93,1

550,7

För nästa budgetår bör inhämtas ett beställningsbemyndigande om 475,9
milj. kr. Av detta belopp avses 363,9 milj. kr. för att fullfölja tidigare beslutade
åtgärder och 112 milj. kr. för materielkompletteringar.

Bemyndigandebeloppet fördelar sig på materielslag m. m. enligt följande
(milj. kr.).

1. Vapenmateriel.................................................. 30,5

2. Fordonsmateriel ................................................ 80,0

3. Fältarbetsmateriel .............................................. 16,6

4. Elektromateriel................................................. 37,3

5. Materiel för reparationstjänst och verkstäder ....................... 11,0

6. Utbildningsmateriel ............................................. 15,0

7. Ammunition för krigsbruk ....................................... 103,5

8. Ammunition för övningar......................................... 120,0

9. Forskning, försök och utveckling.................................. 35,0

10. Reservdelar för fredsbruk......................................... 15,0

11. Gemensamt och övrigt........................................... 12,0

475,9

1. Bemyndigandet avser främst modifiering av Iuftvärnsautomatkanoner
och centralinstrument för luftvärnsbataljoner.

2. Bemyndigandet avser främst omsättning av äldre personbilar, lastbilar
och hjultraktorer.

3. Bemyndigandet avser begränsad anskaffning av vintermaskeringsnät
samt navigations- och landningsutrustning för arméflyget.

4. Bemyndigandet avser främst installationsutrustning för radiolänkmateriel.

7 och 8. Bemyndigandet avser fortsatt anskaffning av ammunition till
automatkarbiner och kulsprutor, luftvärnsautomatkanoner, stridsfordonsoch
pansarvärnspjäser, haubitser och granatkastare.

Departementschefen

Anslaget bör föras upp med 493 milj. kr. Härtill kommer del av den reservationsmedelsförbrukning
som får ske under budgetåret.

För nästa budgetår bör inhämtas bemyndigande att medge beställningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

inom en kostnadsram av 426 milj. kr. För beställningsverksamheten finns
materielplaner som följer riktlinjerna i 1968 års försvarsbeslut. Som
jag har nämnt i det föregående (s. 34) kan dock ändringar i dessa planer
bli nödvändiga. Det bör liksom tidigare ankomma på Kungl. Maj :t att ta
ställning till vilka anskaffningar som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande
som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att medge att beställningar
av tygmateriel m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av
426 000 000 kr.,

b) till Anskaffning av tygmateriel m. m. för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 493 000 000 kr.

C. Marinen

C 3. Marinen: Avlöningar m. m. till värnpliktiga

1968/69 Utgift........................ 20 459 856i

1969/70 Anslag ...................... 17 190 000

1970/71 Förslag ...................... 18 200 000

1 Härtill kommer utgift under anslaget Förband med särskild budget

Från anslaget bestrids utgifter för penningbidrag, premier, utryckningsbidrag,
särskilda ersättningar för vissa slag av tjänstgöring och inkvarteringsersättningar
till värnpliktiga vid marinen, allt enligt bestämmelserna i värnpliktsavlöningskungörelsen
(1958: 485).

Chefen för marinen

Anslaget bör föras upp med 17 120 000 (— 70 000) kr. Antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga vid marinen beräknas för nästa budgetår till
2 570 000, varav 2 345 000 för grundutbildning m. m. och 225 000 för repetitionsutbildning
m. in. I jämförelse med vad som har beräknats för innevarande
budgetår innebär detta en ökning med omkring 60 000 tjänstgöringsdagar.
Utgifter för avlöningar m. m. till värnpliktiga vid marinen beräknas
till 23 020 000 (+ 430 000), kr., varav 17 120 000 kr. bör anvisas under
detta anslag.

Departementschefen

Medelsbehovet för avlöningar m. m. till värnpliktiga beräknar jag till
24,4 milj. kr. Jag har därvid räknat med ungefär samma antal tjänstgöringsdagar
som chefen för marinen. Jag har beräknat medel för förbättrade
värnpliktsavlöningsförmåner i enlighet med vad jag har anfört i det föregående.
Erforderliga medel har beräknats med 18,2 milj. kr. under detta
anslag och 6,2 milj. kr. under anslaget Marinen: Förband med särskild
budget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Marinen: Avlöningar m.m. till värnpliktiga för
budgetåret 1970/71 anvisa ett förslagsanslag av 18 200 000
kr.

C 23. Anskaffning av fartygsmateriel m. m.

1968/69 Utgift .... 230 558 064 Reservation .. 141 628 109

1969/70 Anslag ____ 197 300 000

1970/71 Förslag____ 229 000 000

Från anslaget betalas anskaffning och modernisering av fartygsmateriel
m. m.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1968 — vid ingången
av den fyraårsperiod som omfattas av 1968 års försvarsbeslut —
338 355 000 kr. För budgetåren 1968/69 och 1969/70 har riksdagen lämnat
beställningsbemyndiganden till ett belopp av (265 000 000 + 355 000 000)
620 000 000 kr. Under samma budgetår har Kungl. Maj :t genom beslut intill
den 6 februari 1970 medgett en medelsförbrukning av (215 300 000 +
214 080 000) 429 380 000 kr. under anslaget. Den på detta sätt beräknade
bemyndigandeskulden blir den 30 juni 1970 (338 355 000 + 620 000 000
- 429 380 000) 528 975 000 kr.

Försvarets materielverk

Anslaget bör föras upp med 256 800 000 (+ 59 500 000) kr. Anslaget avses
för utgifter på grund av beställningar enligt följande sammanställning
(milj. kr.).

1. Beställningar t. o. m. budgetåret 1968/69 ............................ 122,5

2. Beställningar 1969/70 och 1970/71 som behövs för att fullfölja tidigare

beslutade åtgärder ............................................... 78,5

3. Beställningar 1969/70 och 1970/71 av materielkompletteringar.......... 55,8

256,8

För nästa budgetår bör inhämtas ett beställningsbemyndigande om 462,9
milj. kr. Av detta belopp avses 155,4 milj. kr. för att fullfölja tidigare beslutade
åtgärder och 307,5 milj. kr. för materielkompletteringar.

BemyndigandebelÖppet fördelar sig på materielslag m. m. enligt följande
(milj. kr.).

A. Flottan

1. Minfartyg...................................................... 37,0

2. Minsvepare (av fiskefartygstyp)................................... 75

3. Trängfartyg och båtmateriel...................................... 3,1

4. Fartygsmoderniseringar.......................................... 2,9

5. Helikoptrar .................................................... 77,0

6. Skeppsteknisk materiel .......................................... 14,2

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

7. Artillerimateriel................................................. 5,7

8. Robotmateriel ............................. 0,5

9. Torpedmateriel ................................................. 3,4

10. Minmateriel..................................................... 19,2

11. Telemateriel.................................................... 15,5

12. Nautisk materiel, stridsledningsmateriel m. m....................... 1,0

13. Fordonsmateriel ................................................ 1,0

14. Forskning, försök och utveckling.................................. 31,3

15. Övrigt (dataproduktion m. m.).................................... 1,0

B. Kustartilleriet

1. Lätta robotbatterier.............................................. 2,8

2. Tunga batterier.................................................. 188,0

3. Lätta batterier .................................................. 9,0

4. Rörliga spärrbataljoner............................................ 0,2

5. Rörliga spärrkompanier........................................... 0,2

6. Kustjägarförband ................................................ 0,9

7. Fartyg, båtar och skeppsteknisk materiel ........................... 8,2

8. Övrig materiel ................................................... 20,0

9. Forskning, försök och utveckling................................... 6,7

C. Prisreglering ..................................................... 6,6

462,9

A 1. Bemyndigandet avses för ett nytt minfartyg med i stort oförändrad
specifikation jämfört med minfartyget Älvsborg. Installation av modem
eldledning har räknats in.

2. Bemyndigandet avser anskaffning av tre minsvepare, baserade på vidareutveckling
av minsvepare typ Gillöga (M 47).

5. I den av överbefälhavaren bedrivna utredningen om användning av
helikoptrar inom krigsmakten har behovet av tunga helikoptrar för främst
ubåtsjakt klarlagts. Bemyndigandet avses för anskaffning av i första hand
sju tunga helikoptrar för detta ändamål. Av bemyndigandebeloppet planeras
tills vidare 14 milj. kr. för anskaffning av reservhelikoptrar utöver den
ram för medelsförbrukning som överbefälhavaren har angett för marinen.

6. Bemyndigandet avses främst för fortsatt anskaffning för att täcka
brister och för ersättningsanskaffning av batterier för ubåtar samt en koncentrerad
anskaffning av maskeringsnät för fartyg.

10. Bemyndigandet behövs för anskaffning av minor och minröjningsmateriel
samt bristtäckning beträffande minröjnings- och minskyddsmateriel.

11. Bemyndigandet avses för fortsatt anskaffning av kortvågsradiomateriel
samt modernisering och bristtäckning av övrig telemateriel.

14. För fartygsprojektering m. m. beräknas ett bemyndigande om 16,1
milj. kr. Bland viktigare objekt som kräver projektering under nästa budgetår
kan nämnas ubåtar av typ A 14. Bemyndigandet avses vidare för bl. a.
allmän materielutveckling och skeppsteknisk forskning för övervattensfar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

tyg och ubåtar. Vidare avses ett belopp på 8 milj. kr. för studier och projektering
m. m. avseende patrullbåtssystem, varvid enligt överbefälhavarens
direktiv eftersträvas att anskaffa ett försöksfartyg. För fortsatt bränslecellutveckling,
alternativt utveckling enligt annan handlingslinje, beräknas 3
milj. kr. Beloppet planeras, i avvaktan på beslut beträffande det fortsatta
utvecklingsarbetet avseende ubåtsmaskinerier, utöver den ram för medelsförbrukning
som överbefälhavaren har angett för marinen. För utveckling
av vapenteknisk materiel för flottan beräknas 12,2 milj. kr.

B 2. Bemyndigandet avses för anskaffning av pjäsmateriel för ersättning
av fast tungt artilleri samt för fortsatt anskaffning av eldledning till rörligt
tungt artilleri.

3. Bemyndigandet avses för fortsatt anskaffning av materiel för samt
installation av beslutade 7,5 cm tornbatterier.

7. Bemyndigandet avser anskaffning av prototyp för en ny transportbåt,
serieanskaffning av minarbetsbåtar och fortsatt anskaffning av skeppsteknisk
materiel för täckande av brister.

8. Bemyndigandet avses bl. a. för modifiering, modernisering, bristtäckning
och ersättningsanskaffning av artillerimateriel, ammunition och telemateriel
m. m., för fortlöpande anskaffning av min- och minstationsmateriel
för utbyggnad och modernisering av mineringar samt för utbyggnad
och modernisering av stridsledningsorganisationen.

9. Bemyndigandet avses bl. a. för utveckling av ammunition till vapensystem
för ersättning av tungt artilleri samt löpande försöksverksamhet
avseende artilleri-, min- och telemateriel. Medel tas vidare upp för studier
och utvecklingsarbete avseende ersättning av luftvärn m. m.

Departementschefen

Anslaget bör föras upp med 229 milj. kr. Härtill kommer del av den
reservationsmedelsförbrukning som får ske under budgetåret.

För nästa budgetår bör inhämtas bemyndigande att medge beställningar
inom en kostnadsram av 393 milj. kr. För beställningsverksamheten finns
materielplaner som följer riktlinjerna i 1968 års försvarsbeslut. Som
jag har nämnt i det föregående (s. 34) kan dock ändringar i dessa planer
bli nödvändiga. Vid anmälan av prop. 1968:110 (s. 108) redovisade jag
min inställning till den då föreslagna helikopteranskaffningen och efterlyste
bl. a. en sammanfattande stridsekonomisk värdering av helikopterns
användbarhet för olika uppgifter inom krigsorganisationen. Överbefälhavaren
utreder f. n. frågan om hur den totala tillgången på helikoptrar inom
krigsmakten skall utnyttjas på bästa sätt. I avvaktan på utredningens resultat
som väntas föreligga innevarande budgetår räknar jag med att anskaffning
av tunga helikoptrar kan rymmas inom de föreslagna bemyndigandena
för nästa budgetår. Det bör liksom tidigare ankomma på Kungl.
Maj :t att ta ställning till vilka anskaffningar som bör ske inom ramen för

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

det beställningsbemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att medge att beställningar
av fartygsmateriel m. m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 393 000 000 kr.,

b) till Anskaffning av fartygsmateriel m. m. för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 229 000 000 kr.

D. Flygvapnet

D 3. Flygvapnet: Avlöningar m. m. till värnpliktiga

1968/69 Utgift........................ 17 853 104i

1969/70 Anslag ...................... 15 070 000

1970/71 Förslag ...................... 16 000 000

1 Härtill kommer utgift under anslaget Förband med särskild budget

Från anslaget bestrids utgifter för penningbidrag, premier, utryckningsbidrag,
särskilda ersättningar för vissa slag av tjänstgöring och inkvarteringsersättningar
till värnpliktiga vid flygvapnet, allt enligt bestämmelserna
i värnpliktsavlöningskungörelsen (1958:485).

Chefen för flygvapnet

Anslaget bör föras upp med 14 878 000 (- 192 000) kr. Antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga vid flygvapnet beräknas för nästa budgetår
till omkring 2 274 000, varav omkring 2 178 000 för grundutbildning m. m.
och omkring 96 000 för repetitionsutbildning m. m. I jämförelse med vad
som har beräknats för innevarande budgetår innebär detta en minskning
med omkring 116 000 tjänstgöringsdagar. Utgifterna för avlöningar m. m.
till värnpliktiga vid flygvapnet beräknas till 17 620 000 (+ 10 000) kr.,
varav 14 878 000 kr. bör anvisas under detta anslag.

Departementschefen

Medelsbehovet för avlöningar m. m. till värnpliktiga beräknar jag till 18,8
milj. kr. Jag har därvid räknat med ungefär samma antal tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga som chefen för flygvapnet. Jag har beräknat medel
för förbättrade värnpliktsavlöningsförmåner i enlighet med vad jag har
anfört i det föregående. Erforderliga medel har beräknats med 16 milj. kr.
under detta anslag och 2,8 milj. kr. under anslaget Flygvapnet: Förband
med särskild budget.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Flygvapnet: Avlöningar m.m. till värnpliktiga för
budgetåret 1970/71 anvisa ett förslagsanslag av 16 000 000
kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

D 23. Anskaffning av flygmateriel m. m.

1968/69 Utgift . . 1 088 309 883* Reservation . . 313 948 157
1969/70 Anslag .. 973 189 000

1970/71 Förslag .. 968 282 000

1 Härtill kommer utgilt under anslaget Förband med särskild budget

Från anslaget betalas anskaffning och modernisering av flygmateriel
m. m.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1968 — vid ingången
av den fyraårsperiod som omfattas av 1968 års försvarsbeslut —
2 509 801 000 kr. För budgetåren 1968/69 och 1969/70 har riksdagen lämnat
beställningsbemyndiganden till ett belopp av (830 000 000 + 950 000 000)
1 780 000 000 kr. Under samma budgetår har Kungl. Maj :t genom beslut intill
den 6 februari 1970 medgett en medelsförbrukning av (1 026 917 000 +
998 500 000) 2 025 417 000 kr. under anslaget. Den på detta sätt beräknade
bemyndigandeskulden blir den 30 juni 1970 (2 509 801 000 + 1 780 000 000
- 2 025 417 000) 2 264 384 000 kr.

Försvarets materielverk

Anslaget bör föras upp med 1 085 118 000 (+ 111 929 000) kr. Anslaget
avses för utgifter på grund av beställningar enligt följande sammanställning
(milj. kr.).

1. Beställningar t.o.m. budgetåret 1968/69............................ 520,0

2. Beställningar 1969/70 och 1970/71 som behövs för att fullfölja tidigare

beslutade åtgärder.............................................. 463,5

3. Beställningar 1969/70 och 1970/71 av materielkompletteringar......... 138,5

1 122,0

Avvikelsen i förhållande till föreslaget anslag beror på viss överplanering.

För nästa budgetår bör inhämtas ett beställningsbemyndigande om 1 980
milj. kr. Av detta belopp avses 622,9 milj. kr. för att fullfölja tidigare beslutade
åtgärder och 1 357,1 milj. kr. för materielkompletteringar.

Bemyndigandebeloppet fördelar sig på materielslag m. m. enligt följande
(milj. kr.).

1. Stridsledningssystem ............................................ 111

2. Bassystem ..................................................... 71

3. Övriga telesystem ............................................... 55

4. Robotar och ammunition ........................................ 274

5. Flygplan 37..................................................... 1 162

6. Övriga flygplan ................................................. 73

7. Reservdelar .................................................... 65

8. Tillämpad forskning, provning.................................... 35

9. Gemensamt och övrigt........................................... 54

10. Prisreglering.................................................... 80

1 980

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

1. Anskaffningen inriktas på att fullfölja en reducerad utbyggnad av
stridsledningssystemet och bemyndigandet avser anskaffning, modifieringar
och installation m. m. av bl. a. radarstationer, pejlsystem, vädermateriel och
sambandsnät.

2. Bassystemets program har tidigare reducerats. Bemyndigandet avser
främst fortsatt anskaffning av utrustningar och installationer för pågående
basutbyggnad och anpassning av bassystemet till nya flygplantyper.

3. Bemyndigandet avser det luftoperativa radionätet, landnings- och navigeringsanläggningar,
pejlnät samt motmedelsmateriel m. m.

4. Bemyndigandet avser anskaffning av attackrobotar, jaktrobotar, attackraketer,
lysbomber, målradar och övningsammunition samt vapeninstallationer
i flygplan.

5. Bemyndigandet avser huvudsakligen ytterligare seriebeställningar av
flygplan AJ 37.

6. Bemyndigandet avser anskaffning av transportflygplan samt materieländringar
som i regel har samband med flygsäkerheten.

7. Bemyndigandet avser reservdelar och utbytesenheter för flygplan, motorer,
el- och teleutrustningar, robotar och basutrustning m. m.

8. Bemyndigandet avser tillämpad forskning samt drift och utrustning
till försöksanläggningar.

9. Av bemyndigandet avses 2,8 milj. kr. för ADB-ändamål.
Departementschefen

Anslaget bör föras upp med 968 282 000 kr. För att hittills outnyttjade
belopp under kapitalbudgetanslag skall kunna tas i anspråk inom utgiftsramen
för det militära försvaret måste medelsförbrukningen under förevarande
anslag bli mindre än anslagssumman. Av anslaget bör under nästa
budgetår få utnyttjas ca 958 milj. kr. Till detta belopp kommer del av
den reservationsmedel sförbrukning som får ske under budgetåret.

I enlighet med förslag i prop. 1967: 110 (SU 102, rskr 250) har beställning
av 100 flygplan 37 skett. Denna beställning avsåg en första seriebeställning
av flygplanet och det beställda antalet fyller inte behovet av kvalificerade
attackflygplan.

Försvarets materielverk föreslår för nästa budgetår beställningsbemyndigande
för ytterligare 75 flygplan 37. Jag tillstyrker detta förslag utan att nu
ta ställning till fördelningen av dessa 75 flygplan på olika versioner.

För nästa budgetår bör inhämtas bemyndigande att medge beställningar
inom en kostnadsram av 1 800 milj. kr. För beställningsverksamheten finns
materielplaner som följer riktlinjerna i 1968 års försvarsbeslut. Som
jag har nämnt i det föregående (s. 34) kan dock ändringar i dessa planer
bli nödvändiga. Det bör liksom tidigare ankomma på Kungl. Maj :t att ta
ställning till vilka anskaffningar som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndigande
som riksdagen kan komma att lämna.

Kungl. Maj.is proposition nr 110 år 1970

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att medge att beställningar
av flygmateriel m. m. får läggas ut inom en kostnadsram
av 1 800 000 000 kr.,

b) till Anskaffning av flygmateriel m. m. för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 968 282 000 kr.

F. Centrala förvaltningsmyndigheter m. m.

F 4. Försvarets materielverk

1968/69 Utgift1 .................. 140 320 9462

1969/70 Anslag.................. 152 000 000

1970/71 Förslag ................ 160 000 000

1 Anslagen Försvarets materielverk: Avlöningar och Försvarets materielverk: Omkostnader

2 Utbetalt retroaktivt tillägg som bokförs på budgetåret 1969/70 men hänför sig till budgetåret
1968/69 uppgår till 1 442 019 kr.

Försvarets materielverk är central förvaltningsmyndighet för tyg- och
intendenturförvaltningen vid krigsmakten och har till uppgift att tillgodose
krigsmaktens behov av materiel och andra förnödenheter inom verkets verksamhetsområde.

Ledningen av verket utövas av en styrelse och under denna av en generaldirektör.
Verksamheten är organiserad på fem huvudenheter, armématerielförvaltningen,
marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen,
intendenturmaterielförvaltningen och administrativa avdelningen.

1969/70 Beräknad ändring 1970/71

			Försvarets	Dep. chefen
		materielverk
Personal
Handläggande personal..........	1 512		+ 6		+ 6
Övrig personal..................	2 806		—13		—59
	4 318		— 7		—53
Anslag
Utgifter:
Avlöningar.....................	____ 136 883 000	+	9 268 000	+	7 080 000
Sjukvård.......................	405 000		—		—
Reseersättningar................	445 000		—		—
Därav utrikes resor...............	..... 30 000	+	60 000	+	45 000
Lokalkostnader.................	9 292 000	+	756 000	+	756 000
Expenser......................	..... 4 976 000	+	151 000	+	164 000
Därav
engångsutgifter..................	..... 467 000	—	92 000	—	92 000
automatisk databehandling........	..... 440 000		—		—
	152 001 000	+ 10 175 000	+	8 000 000

Uppbördsmedel:

Inkomster av statens transportkontors

verksamhet...................... 1 000 — —•

152 000 000 +10 175 000 + 8 000 000

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1970
Försvarets materielverk

1. Löne- och prisomräkning m. m. 10 355 764 kr.

2. Vid flygmaterielförvaltningens försökscentral finns en medicinsk sektion
för tillämpad forskning m. m. Verksamheten är i stor omfattning en
integrerad del i arbetet med att anskaffa flygmateriel. Skäl talar för att sektionen
skall finnas kvar vid försökscentralen delvis i analogi med att viss
flygmedicinsk expertis skall bli kvar vid bl. a. flygstaben men även på grund
av sektionens medverkan vid utveckling, utprovning och granskning av
flygmateriel.

Vid sektionen finns 18 anställda, två forskningsläkare samt ingenjörspersonal,
laboratorieassistenter m. fl. En av läkarna och 13 av den övriga
personalen avlönas av medel från försvarsmedicinska forskningsdelegationen.
Sju tjänster bör inrättas vid materielverket och avlöningsmedel till ett
häremot svarande belopp föras över till detta anslag från anslaget Försvarsmedicinsk
forskning.

Som chef för sektionen har hittills tjänstgjort en kontraktsanställd läkare,
varvid en vid flygvapnet befintlig tjänst för specialflygläkare i Ao 28
har hållits vakant. En tjänst för forskningsläkare bör inrättas, avsedd för
chefen för sektionen. Vid bifall härtill kan nyssnämnda tjänst vid flygvapnet
dras in (+ 334 536 kr.).

3. Enligt överbefälhavaren skall under anslaget till materielverkets förvaltningskostnader
planeras in en minskning med 1 milj. kr. budgetåret
1969/70 och med 3 milj. kr. vart och ett av budgetåren 1970/71—1972/73.
Dessa minskningar bör beräknas på verkets totala förvaltningskostnader
och inte endast på detta anslag (—1 milj. kr.).

4. För vakansfyllnad och fortsatt anställning av personal, som blivit övertalig
i samband med verkets inrättande år 1968, beräknar materielverket
559 700 kr.

5. Kostnaderna för byte av lysrörsarmaturer inklusive ledningsdragning
har tidigare beräknats till 842 000 kr. Denna kostnad föreslogs delas upp på
två budgetår. Av beloppet har 467 000 kr. erhållits för innevarande budgetår.
Resterande belopp, 375 000 kr., bör anvisas för nästa budgetår (—92 000
kr.).

6. Medel för representation har minskats till 22 000 kr., avsedda för materielverkets
chef samt cheferna för intendenturmaterielförvaltningen och
administrativa avdelningen. Representationsmedel för övriga materielförvaltningschefer
har beräknats under sakanslag (— 13 000 kr.).

7. I samband med materielverkets tillkomst uppstod behov av en gemensam
telefonkatalog för hela verket. Kostnaderna för tryckning av denna beräknas
till ca 45 000 kr. och föranleder en årlig ökning av kostnaderna för
tryckning av publikationer (+ 30 000 kr.).

8. Som en följd av att marinstaben flyttar in i vissa av de lokaler på
Skeppsholmen som tidigare disponerades av Ostkustens örlogsbas, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

materielverket överta örlogsbasens förutvarande telefonväxel. Eventuella
merkostnader som kan uppstå i anledning härav kan f. n. inte beräknas.

Departementschefen

Försvarets materielverk övertog den 1 juli 1968 de materielförvaltande
uppgifter, som tidigare ankom på arméförvaltningen, marinförvaltningen
och flygförvaltningen samt försvarets intendenturverk, och svarar alltså för
tyg- och intendenturförvaltningen vid krigsmakten. De förut nämnda myndigheterna
har i stort sett oförändrade uppgått i och utgör numera huvudenheter
(sakenheter) inom materielverket. Verksamheten är under materielverkets
ledning organiserad på följande fem huvudenheter, armématerielförvaltningen,
marinmaterielförvaltningen, flygmaterielförvaltningen, intendenturmaterielförvaltningen
och administrativa avdelningen.

Materielförvaltningen i central instans har inte fått sin slutliga utformning
i och med att materielverket inrättades. En särskild utredning — försvarets
materielanskaffningsutredning — har i uppdrag att överväga vilken
organisationsform som på sikt är den för materielverket mest lämpade. Materielverkets
organisation berörs också av det förslag rörande den centrala
verkstadsledningen som har lagts fram av 1966 års verkstadsutredning och
som jag har redogjort för i det föregående. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den
28 maj 1968 åligger det vidare ledningen för materielverket att med beaktande
av vad som har anförts i prop. 1968: 107 utreda och till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag om organisationen av verkets förrådsledningsorgan,
normaliefunktion och expeditionstjänst.

Innan jag går in på nu aktuella organisationsfrågor, vill jag med några
ord beröra frågan om materielverkets lokalisering. Delegationen
för lokalisering av statlig verksamhet som tillsattes i juni förra året
har i uppdrag att utreda vilken statlig — såväl civil som militär —- verksamhet
som bör flyttas från storstockholmsområdet och till vilka orter lokalisering
bör ske. I anslutning härtill och mot bakgrund av angelägenheten
att lokalisera statlig verksamhet utanför storstockholmsområdet har
försvarets materielanskaffningsutredning fått uppdraget att i samband med
organisationsöversynen ingående pröva vilka delar av materielverket som
kan komma i fråga att förläggas utanför storstockholmsområdet.

1966 års verkstadsutredning föreslår i sitt nu framlagda slutbetänkande
bl. a. att verkstadsledningen i central instans, som i nuvarande
organisation är splittrad på olika enheter inom materielverket,
skall föras samman till en verkstadsavdelning. I denna del får jag hänvisa
till vad jag har anfört i det föregående (s. 25—26).

Materielverket har i en nu framlagd utredning föreslagit en omorganisation
av förrådsledningen i central instans. Förrådsfunktionen
inom materielverket som f. n. är uppdelad på olika organ inom de
materielförvaltande huvudenheterna föreslås bli sammanförd till en för ver -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

ket gemensam förrådsavdelning. Verksamheten är i den föreslagna organisationen
under en chef fördelad på en centralenhet, en driftenhet och en
redovisningsenhet. Till driftenheten vill verket knyta marinens centrala
förråd i Eskilstuna samt försvarets bok- och blankettförråd, vilka med oförändrad
personaluppsättning underställs förrådsavdelningen.

Jag vill erinra om att riksdagen vid behandlingen av prop. 1968: 107 (SU
106, rskr 234) tog ställning till här ifrågavarande organisationsändring
och i princip stannade för att den centrala ledningen av förrådstjänsten
inom krigsmakten bör åvila ett centralt förrådsledningsorgan inom materielverket.
Det av materielverket framlagda förslaget har remissbehandlats
i vanlig ordning och har därvid ansetts väl lämpat att läggas till grund för
en omorganisation.

Förslaget berör sammanlagt 155 tjänster vid armématerielförvaltningens
förrådsbyrå, marinmaterielförvaltningens förrådskontor, flygmaterielförvaltningens
flygplansavdelning och intendenturmaterielförvaltningens förrådsbyrå.
Omorganisationen medför att personalbehovet inom förrådsfunktionen
minskar. Materielverket beräknar personalbehovet i den nya organisationen
till 144 tjänster. För egen del beräknar jag personalbehovet till
136 tjänster.

Av olika skäl bör en omorganisation genomföras successivt. I en första
etapp bör huvuddelen av den verksamhet som nu ankommer på olika förrådsorgan
inom materielverket föras samman till en enhet och organiseras
som en förrådsavdelning, underställd chefen för intendenturmaterielförvaltningen.
Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att provisoriskt lösa de
frågor som uppkommer i samband därmed.

I de delar anställnings- och arbetsvillkor för personalen i de nya organisationsenheterna
för verkstadsledning och förrådsledning är förhandlingsfrågor,
avser jag att ge statens avtalsverk de förhandlingsuppdrag som kan
föranledas av omorganisationen.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
160 milj. kr. Jag har därvid inte räknat med att några tjänster skall inrättas
vid försökscentralens medicinska sektion (2). Jag hemställer, att
Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vid försvarets materielverk
inrätta två nya avdelningar, en för verkstadsledning
och en för förrådsledning i central instans,

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid materielverket inrätta
två extra ordinarie tjänster för chefer för verkstadsoch
förrådsavdelningarna,

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidta erforderliga övergångsåtgärder
med anledning av vad jag har förordat i det
föregående,

d) till Försvarets materielverk för budgetåret 1970/71
anvisa ett förslagsanslag av 160 000 000 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1970

N. Civilförsvaret m. in.

N 3. Avlöningar till civilförsvarspliktiga m. m.

1968/69 Utgift .................... 6 549 543

1969/70 Anslag.................... 8 000 000

1970/71 Förslag .................. 8 034 000

Från anslaget betalas avlöningsförmåner och andra ersättningar till civilförsvarspliktiga
m. fl.

	1969/70	Beräknad ändring 1970/71 Civilförsvars- Dep. chefen styrelsen
1. Penningersättningar ........... 2. Avlöningar och premier till befäls-	5 859 000	+ 64 000	+ 64 000
anställda .....................	156 000	+ 63 000	+ 63 000
3. Reseersättningar ..............	1 207 000	—318 000	—318 000
4. Familjebidrag .................	778 000	+225 000	+225 000
	8 000 000	+ 34 000	+ 34 000

Civilförsvarsstyrelsen

1. Ytterligare medel till penningersättningar behövs med hänsyn till ökad
heldagsutbildning i stället för deltidsutbildning (+ 64 000 kr.).

2. Medelsbehovet för avlöningar och premier till befälsanställda stiger
med anledning av ökat antal tjänstgöringsdagar och ökad utbetalning av
premier (+ 63 000 kr.).

3. Reseersättningarna bör minskas med hänsyn till att vissa civilförsvarspliktiga
använder egen bil i stället för allmänna kommunikationsmedel för
in- och utryckningsresorna (—318 000 kr.).

4. Medelsbehovet för familjebidrag är beräknat bl. a. med hänsyn till att
det genomsnittligt utbetalade beloppet har ökat (+ 225 000 kr.).

Departementschefen

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
8 034 000 kr. Jag har därvid räknat med att nuvarande bestämmelser om
ersättning till civilförsvarspliktiga skall gälla tills vidare, eftersom beredningen
av frågan om ändring av bestämmelserna inte har avslutats. Jag
hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen

att till Avlöningar till civilförsvarspliktiga m.m. för budgetåret
1970/71 anvisa ett förslagsanslag av 8 034 000 kr.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 110

Kungl. Maj.is proposition nr 110 år 1970

N 9. Bidrag till byggande av skyddsrum

1968/69 Utgift ......10 921 272 Reservation ---- 80 675 056

1969/70 Anslag ____ 17 500 000

1970/71 Förslag ____ 39 533 000

Från anslaget betalas statsbidrag till kommuner för att anordna och utrusta
skyddsrum för civilförsvarets ledning, övriga skyddsrum för civilförsvarspersonal
m. m. och skyddsrum till befolkningen. Bidragsbestämmelserna
återfinns huvudsakligen i 42 § civilförsvarslagen (1960:74) och i
beslut den 24 november 1944 med bestämmelser om statsbidrag till kommuner
till kostnader för anordnande av allmänna skyddsrum. Från anslaget
bestrids också utgifter i samband med förordnande enligt 28 och 29 §§ civilförsvarslagen.

För budgetåren 1963/64—1969/70 har riksdagen lämnat bemyndiganden
att bevilja statsbidrag till skyddsrum till ett sammanlagt belopp av
143,5 milj. kr. För samma tid har i betalningsmedel anvisats sammanlagt
121,1 milj. kr. Den 30 juni 1970 kommer alltså bemyndiganden till ett belopp
av 22,4 milj. kr. att sakna täckning av betalningsmedel.

	Bemyndigan-	Beräknad ändring 1970/71
	de 1969/70	Civilförsvars- styrelsen	Dep. chefen
1. Ledningscentraler.............. 2. Övriga skyddsrum för civilför-	. 16 570 000	—5 570 000	— 5 570 000
svarspersonal m. m............. 3. Radioutrustning till allmänna	3 000 000
skyddsrum...................	1 430 000	—1 430 000	—1 430 000
4. Skyddsrum för befolkningen ...	4 000 000	+ 240 000	+ 240 000
	25 000 000	—6 760 000	—6 760 000

Civilförsvarsstyr elsen

Anslaget bör föras upp med 19 240 000 (+ 1 740 000) kr. Av anslaget beräknas
1 milj. kr. för att betala radioutrustning, som har beställts inom ramen
för tidigare medgivet bemyndigande. För budgetåret 1970/71 behövs
bemyndigande att medge statsbidrag till byggande av skyddsrum till ett belopp
av 18 240 000 kr.

1. Av bemyndigandet bör 11 milj. kr. avses för den fortsatta utbyggnaden
av ledningscentraler.

2. Till fortsatt utbyggnad av skyddsrum för framskjutna enheter beräknas
3 milj. kr.

3. Beträffande radioutrustning bedöms tidigare lämnade bemyndiganden
vara tillräckliga.

4. Till bidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter beräknas 4 240 000
kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

Departementschefen

Utbyggnaden av allmänna skyddsrum för civilförsvarets verksamhet pågår
inom ramen för lämnade bemyndiganden och enligt skyddsrumsplaner
som har godkänts av Kungl. Maj :t.

Anslaget bör föras upp med 39 533 000 kr. Jag har därvid till fortsatt
utbyggnad av skyddsrum för framskjutna enheter beräknat 3 milj. kr. och
till bidrag till skyddsrum i undervisningsanstalter 4 240 000 kr. För betalningsutfall
för radioutrustning som har beställts inom ramen för tidigare
lämnade bemyndiganden beräknar jag 1 milj. kr.

Med hänvisning till sammanställningen förordar jag att bemyndiganden
för budgetåret 1970/71 inhämtas till ett belopp av 18 240 000 kr. Liksom
för innevarande budgetår bör Kungl. Maj :t med utgångspunkt i de särskilda
planerna för verksamheten få närmare bestämma om inriktningen av investeringarna
och användningen av medlen för olika ändamål.

Vid bifall till vad jag nu har förordat kommer den 30 juni 1971 bemyndiganden
att medge statsbidrag till skyddsrum att sakna täckning av betalningsmedel
till ett belopp av 1,1 milj. kr.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att medge att statsbidrag utgår
för byggande av skyddsrum inom en kostnadsram av
18 240 000 kr.,

b) till Bidrag till byggande av skyddsrum för budgetåret
1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 39 533 000 kr.

KAPITALBUDGETEN

III. Försvarets fastighetsfond
Kasernbyggnaders delfond
6. Markförvärv för övningsfält m. m.

1968/69 Utgift ...... 19 799 316 Behållning ..... 4 724 148

1969/70 Anslag ____ 17 600 000

1970/71 Förslag ____ 17 900 000

Från anslaget betalas markförvärv för nya övnings- och skjutfält och för
utvidgning av befintliga fält för samtliga tre försvarsgrenar, markförvärv
för flygfält och inlösen av flygbullerstörda fastigheter, förvärv av annan
fast egendom som ligger i omedelbar anslutning till statsägd fastighet eller
behövs för förråd eller dylikt samt oförutsedda utgifter i samband med
markförvärv.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

Fortifikationsförvaltningen

För budgetåret 1970/71 beräknar fortifikationsförvaltningen medelsförbrukningen
under anslaget till 17,9 milj. kr. Förvaltningen föreslår att anslaget
för budgetåret 1970/71 förs upp med samma belopp.

Fördelningen av medelsbehovet framgår av följande sammanställning.

Markförvärvsobjekt Medelsförbrukning

(1 000-tal kr.)

A. Armén

1. I 4, A 1. Utvidgning av Linköpings garnisons övningsfält............ 1000

2. I 14. Utvidgning av Marma skjutfält.......................... 1 000

3. I 20, K 4. Utvidgning av handövningsfältet och förvärv av nytt skjutfält

vid Umeå............................................. 3 400

4. I 21. Utvidgning av skjutfältet vid Tjärnmyren och övningsfältet i

Sollefteå............................................... 1 000

5. P 4. Utvidgning av pansarövningsfältet vid Skövde............. 1 000

6. P 4. Utvidgning av pansarskjutfältet vid Kråk................. 1 600

7. P 7. Utvidgning av övningsfältet vid Ystad.................... 3 000

8. A 7. Utvidgning av Tofta skjutfält............................ 300

9. Diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter........ 2 600

Summa A 14 900

B. Marinen

10. KA 5. Utvidgning av handövningsfältet i Härnösand.............. 2 700

11. Diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter........ 300

Summa B 3 000

C. Flygvapnet

12. Inlösen av flygbullerstörda fastigheter..................... 300

13. Diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter....... 680

Summa C 980

Summa A—C 18 880

Reducering av medelsbehovet 980

Beräknat medelsbehov 17 900 1 2

1. 1965 års riksdag (prop. 1965: 28, SU 45, rskr 151) fattade beslut om
utvidgning av Linköpings garnisons övningsfält med ett område om ca 190
ha. För budgetåret 1965/66 anvisades för ändamålet 1,3 milj. kr. utanför
det militära försvarets ram. Hittills har ca 150 ha förvärvats. Återstoden
av utvidgningsområdet är föremål för expropriationsförfarande. Expropriationsmålet
beräknas inte bli avgjort förrän under budgetåret 1970/71. Medel
måste därför beräknas för detta budgetår för att bestrida expropriationsersättning
och expropriationskostnader. De totala kostnaderna för
ifrågavarande markförvärv beräknas nu med hänsyn främst till markvärdesstegringen
komma att uppgå till 2,2 milj. kr.

2. 1967 års riksdag (prop. 1967: 110, SU 102, rskr 250) fattade princip -

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1970

beslut om utvidgning av Marma skjutfält med ca 780 ha. Kungl. Maj:t har
sedermera bemyndigat fortifikationsförvaltningen att förvärva fastigheter
som är avsedda att ingå i den beslutade utvidgningen efter hand som de
erbjuds till inköp.

3. 1968 års riksdag (prop. 1968: 109, SU 124, rskr 282) fattade beslut om
utvidgning av handövningsfältet för I 20 och K 4 och om anskaffning av ett
nytt skjutfält för de båda förbanden. Utvidgningsområdet för handövningsfältet
omfattar ca 365 ha. Skjutfältet som ligger i omedelbar anslutning till
det utvidgade handövningsfältet omfattar ca 2 100 ha. Kungl. Maj:t har genom
beslut den 13 juni 1968 tillsatt en särskild delegation, skjutfältsdelegationen
Umeå, för att genomföra nödvändiga markförvärv.

4. 1963 års riksdag (prop. 1963: 109, SU 96, rskr 221) fattade beslut om
utvidgning av 121 :s skjutfält vid Tjärnmyren och av regementets övningsfält
i Sollefteå. Utvidgningarna avsåg markområden om sammanlagt ca 215
ha med en beräknad anskaffningskostnad av 1,2 milj. kr. Förhandlingar
med markägarna pågår. Av skjutfältet vid Tjärnmyren utgör ca 650 ha arrenderad
mark. Arrendena går ut hösten 1970. De arrenderade markområdena
anses då böra föras över i statens ägo. Kostnaderna härför beräknas
inte överstiga 1 milj. kr. Den totala kostnadsramen för objektet har därför
höjts från 1,2 till 2,2 milj. kr.

5. 1963 års riksdag (prop. 1963: 109, SU 96, rskr 221) fattade beslut om
utvidgning med ca 1 800 ha av pansarövningsfältet vid Skövde. Enligt beslutet
förutsattes att ytterligare mark nordost och öster om utvidgningsomradet
framdeles skulle förvärvas i den man detta kunde ske genom frivilliga
förvärv och till skäligt pris. Vissa delar av denna mark har hittills
förvärvats. Därutöver har Kungl. Maj:t godkänt av fortifikationsförvaltningen
träffade avtal om förvärv av vissa fastigheter om sammanlagt ca
100 ha sydost om utvidgningsområdet samt bemyndigat förvaltningen att
förvärva ytterligare ca 50 ha. Hittills har totalt ca 1 430 ha förvärvats.

6. 1969 års riksdag (prop. 1969: 110, SU 104, rskr 248) fattade beslut om
utvidgning av P 4:s pansarskjutfält vid Kråk med ca 300 ha. Enligt beslutet
förutsattes att staten därutöver skulle utfästa sig att lösa in sådana fastigheter
inom det s. k. Gräshultsområdet, beläget mellan det utvidgade skjutfältets
norra gräns och södra gränsen för F 6:s område, vilkas ägare önskar
inlösen på grund av bullerstörningar. Gräshultsområdet omfattar ca 200 ha.
Eftersom det inte är möjligt att nu bedöma vilken omfattning inlösen av
sådana fastigheter kommer att få är den beräknade kostnadsramen för objektet,
3 milj. kr., osäker.

7. Chefen för armén har föreslagit markanskaffning för utvidgning av
P 7:s övningsfält i Ystad.

P 7 disponerar f. n. två övningsfält, ett om ca 4 000 ha vid Revinge och ett
om ca 520 ha öster om Ystad, samt ett skjutfält om ca 385 ha vid Kabusa

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

ca en mil öster om regementets kasernområde. Övningsfältet vid Revinge
används i betydande utsträckning av andra förband. Samma förhållande
bedöms komma att gälla även skjutfältet vid Kabusa som behöver utnyttjas
av övriga pansarförband vid grundläggande skjutningar för att minska belastningen
på Ravlunda skjutfält.

Chefen för armén räknar i sin långsiktsplan för fredsorganisationens utformning
med att P 7 även i framtiden skall bedriva sin utbildning med
kontingenten uppdelad på etablissementen på Revingehed och i Ystad. I Revingehed
avses som f. n. förläggas främst stridsfordonsförband och i Ystad
huvudsakligen förband som är utrustade med hjulfordon. Förläggningskapaciteten
såväl i Revingehed som i Ystad medger en ökning av kontingenterna.
En sådan ökning avses genomföras för att skapa en fredsorganisation
som är mer rationell än nu från såväl utbildnings- som kostnadssynpunkt.
Grundutbildningskontingenten i Ystad avses sålunda efter hand ökas
från nuvarande 460 till ca 760 värnpliktiga. För en sådan åtgärd talar även
P 7:s goda befälsrekryteringssituation. Fn grundförutsättning för en sådan
ökning är att övningsfältet i Ystad utvidgas i erforderlig omfattning. Övningsfältet
är redan med nuvarande kontingent otillräckligt för den förbandsutbildning
i pluton och kompani som måste genomföras. Detta sammanhänger
med att det nuvarande fältet på grund av bl. a. dålig markbeskaffenhet
endast delvis kan utnyttjas för förbandsutbildning. På fältet bör
utöver förbandsutbildningen i pluton och kompani även kunna utföras ett
mindre antal övningar i bataljon, övningar med lokalförsvarsförband samt
vissa samövningar med andra förband, främst I It och I 12. För att tillgodose
behovet av övningsterräng bör Ystadsfältet utökas med i huvudsak öppen
terräng med lämpliga grupperingsområden i betäckt terräng. Marken bör
ligga så nära kasernområdet som möjligt för att minska spilltider och driftkostnader.

Enligt chefens för armén förslag skall övningsfältet utvidgas med ett område
om ca 385 ha norr om och i anslutning till det nuvarande fältets östra
del. Denna utvidgning skulle tillgodose behovet av övningsmark för den
nuvarande kontingenten och skapa i huvudsak tillräckligt utrymme för övningar
med en med ca 300 värnpliktiga utökad kontingent i Ystad. Härvid
förutsätts dock att förbandsutbildningen på fältet i regel begränsas till övningar
i pluton och kompani. Det föreslagna utvidgningsområdet ägs i sin
helhet av Ystads stad som har förklarat sig beredd att sälja området till staten.
Staden önskar i så fall få till stånd en snar uppgörelse. Från arméns
synpunkt är det angeläget att den föreslagna utvidgningen sker så snart
som möjligt för att det utvidgade fältet skall kunna utnyttjas för övningar
fr. o. m. utbildningsåret 1971/72.

Inom det av Ystads stad ägda området finns ett par bostadsfastigheter i

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970 55

enskild ägo. De bedöms inte hindra övningarna och behöver därför inte lösas
in.

Fortifikationsförvaltningen biträder chefens för armén uppfattning att
det är angeläget att den föreslagna utvidgningen kommer till stånd. Förvaltningen
har haft kontakt med Ystads stad som bekräftat att staden är
angelägen om att en uppgörelse kan ske så snart som möjligt. Enligt en av
förvaltningen gjord utredning är huvuddelen av åkermarken inom det föreslagna
utvidgningsområdet utarrenderad till ett tiotal arrendatorer. Endast
två av dessa är tillsammans med sina familjer, sammanlagt nio personer,
bosatta inom området. I övrigt är nio personer, fördelade på sex hushåll,
bosatta som hyresgäster i bostadshus inom området. Vid ett genomförande
av utvidgningen måste jordbruksarrendena upphöra. Från övningssynpunkt
föreligger det dock inte något hinder för att hyresgäster bor kvar i bostadshusen
om de själva så önskar.

Kostnaderna för att genomföra ifrågavarande markförvärv har fortifikationsförvaltningen
uppskattat till 6 milj. kr.

8. Utvidgning av Tofta skjutfält ansågs redan år 1956 nödvändig för att
möjliggöra från övningssynpunkt godtagbara artilleriskjutningar. Fältet
omfattade då ca 1 700 ha men bedömdes böra ha en omfattning av minst
2 650 ha. I samråd med chefen för armén har fortifikationsförvaltningen
sedermera förvärvat sådana inom det avsedda utvidgningsområdet belägna
fastigheter som har bjudits ut till salu. Förvärven har vid olika tillfällen
underställts Kungl. Maj :ts prövning när så har påkallats med hänsyn till
köpeskillingarnas storlek. Hittills har förvärvats ca 660 ha.

10. Fortifikationsförvaltningen har i samråd med chefen för marinen lagt
fram förslag om markanskaffning för utvidgning av KA 5:s handövningsfält
i Härnösand.

KA5:s kasernområde i Härnösand omfattar ca 17 ha. Som handövningsfält
disponerar kåren ett arrenderat område om ca 30 ha som tillhör Härnösands
stad och gränsar till kasernområdet. Området är dock helt otillräckligt
som handövningsfält. Någon möjlighet att bedriva stridsskjutning med
handvapen och granatkastare inom området föreligger inte. För att så långt
möjligt undvika tidsödande transporter till avlägsna övningsplatser och för
att värnpliktsutbildningen skall kunna genomföras med avsett resultat
måste KA 5 få ett tillräckligt stort övnings- och skjutfält i direkt anslutning
till kasernområdet. Utvidgning av övningsfältet i Härnösand kan med hänsyn
till befintlig bebyggelse ske åt endast ett håll, nämligen österut på
Härnön. Chefen för marinen och fortifikationsförvaltningen har under medverkan
av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar och överlantmätaren i
Härnösand närmare undersökt hur gränsen för ett utvidgat övningsfält bör
dras för att övningsbehovet skall kunna tillgodoses med minsta möjliga in -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

trång på andra samhälleliga och enskilda intressen. Denna undersökning
har lett till ett förslag att utvidga handövningsfältet i östlig och sydöstlig
riktning med ett område om ca 570 ha. Området är beläget på Härnöns
norra del och består i huvudsak av skogsmark. Terrängen är relativt starkt
kuperad. Skogen är inom vissa delar av området av god beskaffenhet. Inom
de högre belägna delarna av området har marken delvis karaktär av impediment.

Inom det föreslagna utvidgningsområdet finns sex hela och delar av åtta
registerfastigheter. Härnösands stad äger mer än hälften av området. Inom
området finns tre fritidsstugor men däremot inte någon byggnad som används
som permanent bostad. I ett i november 1967 framlagt reviderat förslag
till generalplan för Härnösands stad har de delar av utvidgningsområdet,
som ingår i planen, utlagts som militärt övningsområde eller område
för allmänna byggnader. Vid underhandskontakter mellan försvarets myndigheter
och staden har staden inte haft något att erinra mot utvidgningsförslaget.
Fortifikationsförvaltningen har under hand låtit informera länsstyrelsen
i Västernorrlands län om utvidgningsplanerna. Därvid har ingenting
framkommit som talar mot en utvidgning. Överlantmätaren i länet anser
att det inte finns något att erinra från samhällsbyggnadssynpunkt mot
de planerade markförvärven. Genom kustartillerichefens försorg har fortifikationsförvaltningen
låtit underrätta de enskilda markägare som berörs
av utvidgningsförslaget. Några väsentliga erinringar från markägarnas sida
har därvid inte framkommit.

Kostnaderna för att genomföra erforderliga markförvärv m. m. har fortifikationsförvaltningen
uppskattat till 2,7 milj. kr. Förvaltningen har därvid
även i viss utsträckning räknat med ersättningar för intrång på restfastigheter,
för personligt intrång m. m.

12. Beslut om inlösen av vissa fastigheter som utsätts för flygbuller fattades
år 1965 (prop. 1965: 28, SU 45, rskr 151). För budgetåret 1965/66 anvisade
riksdagen för ändamålet 5 milj. kr. Efter förslag i prop. 1967: 110
(SU 102, rskr 250) och 1968: 109 (SU 124, rskr 282) har riksdagen sedermera
anvisat ytterligare 2 respektive 1 milj. kr. Hittills har sålunda anvisats
totalt 8 milj. kr. för ändamålet.

9, 11, 13. För diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter beräknar
fortifikationsförvaltningen sammanlagt 3 580 000 kr., varav 2,6 milj.
kr. för armén, 300 000 kr. för marinen och 680 000 kr. för flygvapnet. Under
dessa delposter har sammanförts sådana mindre förvärvsobjekt för
vilka kostnaderna beräknas inte överstiga 300 000 kr. En planerad mindre
utvidgning av P 6:s handövningsfält i Kristianstad bedöms dock komma att
dra en kostnad som överstiger nämnda belopp. Medlen avses vidare för
oförutsedda utgifter i samband med genomförandet av beslutade förvärv,

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

smärre kompletteringar av försvarets fastighetsbestånd, mindre utgiftsrester
för vissa inte helt slutförda markförvärv m. m.

Departementschefen

Chefen för armén har i samråd med fortifikationsförvaltningen lagt fram
förslag till utvidgning av P 7:s övningsfält i Ystad. Förslaget innebär förvärv
av ett område om ca 385 ha i anslutning till det nuvarande övningsfältet.
Av utredningen framgår att förläggningskapaciteten vid regementets
etablissement i såväl Revinge som Ystad medger en ökning av grundutbildningskontingenterna.
En sådan ökning avser chefen för armén att genomföra
för att skapa en fredsorganisation som är mer rationell än nu från såväl
utbildnings- som kostnadssynpunkt. Kontingenten i Ystad avses därvid
ökas från nuvarande ca 460 till ca 760 värnpliktiga. En grundförutsättning
för att en sådan ökning av utbildningskontingenten i Ystad skall kunna
genomföras är att övningsfältet i Ystad får tillräcklig omfattning. Det nuvarande
övningsfältet, som omfattar en areal av ca 520 ha, är redan med
den nuvarande grundutbildningskontingenten otillräckligt för övningar i
förband. För att kunna genomföra den planerade ökningen av kontingenten
i Ystad är det därför nödvändigt att utvidga övningsfältet. Den nu föreslagna
utvidgningen skulle helt tillgodose behovet av övningsmark för den
nuvarande grundutbildningskontingenten och skapa i huvudsak tillräckligt
utrymme för övningar med den planerade ökade kontingenten, varvid dock
förbandsutbildningen måste begränsas till övningar i pluton och kompani.

I likhet med chefen för armén anser jag det angeläget att övningsmöjligheterna
förbättras för den nuvarande grundutbildningskontingenten och
att förutsättningar dessutom skapas för utbildning av en eventuellt utökad
kontingent i Ystad. Det föreslagna utvidgningsområdet anser jag vara lämpligt
för ändamålet. Marken ägs av Ystads stad som är beredd att sälja den
till staten. Konsekvenserna från social synpunkt av utvidgningen är ringa.
Ett tiotal jordbruksarrenden måste upphöra. Endast två av arrendatorerna
är med sina familjer bosatta inom området. Dessa kan dock liksom nio hyresgäster
i bostadshus inom området bo kvar om de själva önskar det. Jag
förordar den föreslagna markanskaffningen. Kostnaderna för markförvärvet
har fortifikationsförvaltningen uppskattat till 6 milj. kr. Jag föreslår att
3 milj. kr. beräknas för nästa budgetår.

Fortifikationsförvaltningen har i samråd med chefen för marinen lagt
fram förslag till markanskaffning för utvidgning av KA5:s handövningsfält
i Härnösand. Förslaget innebär förvärv av ett område om ca 570 ha på
norra delen av Härnön i anslutning till förbandets handövningsfält. Av utredningen
framgår att handövningsfältet, som omfattar endast 30 ha, är

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

helt otillräckligt. Någon möjlighet att bedriva stridsskjutning med handvapen
och granatkastare föreligger inte. Enligt min mening är det angeläget
att förbandet tillförs ett tillräckligt stort område för att värnpliktsutbildningen
skall kunna genomföras i närheten av kasernerna. Jag anser att
den föreslagna utvidgningsmarken är lämplig för det avsedda ändamålet.
Varken länsmyndigheterna, Härnösands stad, som äger mer än hälften av
området, eller de berörda markägarna i övrigt har haft något att invända
mot den planerade utvidgningen. Inom området som i huvudsak består av
skogsmark finns tre fritidsstugor men däremot inte någon permanent bostadsbebyggelse.
Jag förordar därför den föreslagna utvidgningen. Kostnaderna
för erforderliga markförvärv har fortifikationsförvaltningen uppskattat
till 2,7 milj. kr. Jag föreslår att detta belopp beräknas för nästa
budgetår.

För inlösen av flygbullerstörda fastigheter har riksdagen sedan budgetåret
1965/66 anvisat sammanlagt 8 milj. kr. Jag räknar med att behov av
medel för detta ändamål kommer att föreligga även under budgetåret 1970/
71. Jag föreslår att 300 000 kr. beräknas för ändamålet för nästa budgetår.

Alla i övrigt särskilt angivna markförvärvsobjekt, för vilka fortifikationsförvaltningen
har beräknat medel för nästa budgetår, har tidigare varit föremål
för beslut av riksdagen eller Kungl. Maj:t. Därutöver har fortifikationsförvaltningen
för diverse mindre markförvärv och oförutsedda utgifter beräknat
2,6 milj. kr. för armén, 300 000 kr. för marinen och 680 000 kr. för
flygvapnet.

I detta sammanhang vill jag anmäla fråga om inlösen av en fastighet vid
Prästtomta skjutfält.

Beslut om anskaffning av ett övnings- och skjutfält för nuvarande infanteriets
stridsskola genom utvidgning av Prästtomta skjutfält till dess nuvarande
omfattning fattades av 1959 års riksdag (prop. 1959:115, SU 180,
rskr 337). I sitt av riksdagen godkända utlåtande i frågan underströk statsutskottet
angelägenheten av att någon ökning av det föreslagna fältets storlek
inte skulle komma att ske. Uttalandet var enligt vad utskottet framhöll
föranlett av att farhågor hade uttalats för att fältet inom en nära framtid
skulle behöva utvidgas för att kunna fylla de miltära behoven.

Sedan den beslutade utvidgningen av fältet verkställts har ägare till fastigheter
i fältets närhet vid ett flertal tillfällen gjort framställning om att
staten skall lösa in deras fastigheter. Med anledning av riksdagens förenämnda
uttalande har Kungl. Maj:t i samtliga fall ansett sig böra lämna
framställningarna utan åtgärd eftersom de hembjudna fastigheterna varit
så belägna att förvärv av dem skulle ha inneburit en utvidgning av själva
skjutfältet och länsstyrelsen i Östergötlands län i yttrande över framställningarna
avstyrkt varje utvidgning av fältet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

I prop 1968: 109 (s. 211 och 212) anmäldes dock fråga om förvärv av tre
fastigheter om sammanlagt ca 55 ha vilkas ägare gjort framställning om
inlösen. Länsstyrelsen hade i yttrande efter hörande av bl. a. vederbörande
kommun förklarat sig inte ha något att erinra mot att fastigheterna förvärvades
av staten och tillädes skjutfältet. Jag ansåg att goda skäl förelåg för
förvärv av fastigheterna och förordade därför att de skulle förvärvas. Riksdagen
hade inte något att erinra (SU 124, rskr 282). Fastigheterna har därefter
förvärvats av staten och tillagts skjutfället.

Fortifikationsförvaltningen har nu underställt Kungl. Maj :ts prövning en
framställning från ägaren till fastigheten Älgmyra 8: 1 i Kristbergs socken
om att staten skall lösa in fastigheten. Den hembjudna fastigheten omfattar
en areal av ca 140 ha och har ett taxeringsvärde av 313 600 kr. Kostnaderna
för att förvärva fastigheten kan bestridas av medel som står till fortifikationsförvaltningens
förfogande under förevarandc anslag.

Chefen för armén har i yttrande tillstyrkt förvärvet. Av utredningen i
ärendet framgår bl. a. att ett förvärv av fastigheten skulle ge en önskvärd
sammanhängande övningsterräng längs den norra tillfartsvägen till skjutfältet
och tillgodose ett aktuellt behov av lämpliga lägerområden i samband
med det ökade antalet krigsförbandsövningar med koncentrerad utbildning.
Skjutfältet skulle i ökad omfattning kunna disponeras av Linköpings
garnisons förband. Byggnaderna på fastigheten skulle utgöra ett värdefullt
tillskott från förrådssynpunkt och även medföra en lösning av vissa
bostadsproblem för personal vid infanteriets stridsskola. Den omfattande
militära trafiken på en väg över fastigheten skulle kunna äga rum utan
störningar och obehag för fastighetsägaren. Länsstyrelsen i Östergötlands
län har i yttrande efter hörande av skogsstyrelsen, lantbruksnämnden och
överlantmätaren i länet samt Borensbergs och Tjällmo kommuner förklarat
sig inte vilja motsätta sig att skjutfältet utvidgas med östra skiftet av
Älgmyra 8: 1 under villkor att återstoden av fastigheten, som utgör ett friliggande
skogsskifte med en areal av 31,5 ha, överlåts till lantbruksnämnden
eller ägare till angränsande fastighet som kan godkännas av lantbruksnämnden.
Av de myndigheter som länsstyrelsen hört i ärendet har Tjällmo
kommun motsatt sig bifall till framställningen under hänvisning till riksdagens
tidigare uttalande i utvidgningsfrågan samt under åberopande av
att det ifrågasatta förvärvet skulle medföra att fältet fick en stark inbrytning
i Tjällmodalen. Däremot har Borensbergs kommun, inom vilken fastigheten
är belägen, inte motsatt sig förvärv av fastigheten.

Jag anser att goda skäl föreligger för förvärv av ifrågavarande fastighet.
Genom ett förvärv skulle övningsmöjligheterna förbättras och den militära
trafiken på vägen över fastighetens hemskifte kunna försiggå utan störningar
eller olägenheter för någon enskild person. Det av länsstyrelsen upp -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

ställda villkoret att det till fastigheten hörande friliggande skogsskiftet
överlåts på lantbruksnämnden eller ägare till angränsande fastighet bör
givetvis uppfyllas. Jag förordar att fastigheten förvärvas. Ett förvärv innebär
dock otvivelaktigt en utvidgning av skjutfältet om än av liten omfattning.
Jag anser därför att fragan bör anmälas för riksdagen. Om riksdagen
inte har något att erinra bör Kungl. Maj :t bemyndiga fortifikationsförvaltningen
att redan under innevarande budgetår genomföra förvärvet.

Som jag har anfört inledningsvis har fortifikationsförvaltningen beräknat
medelsförbrukningen under anslaget för nästa budgetår till 17,9 milj.
kr. Jag biträder fortifikationsförvaltningens förslag. Jag förordar att medel
för nästa budgetår anvisas enligt följande investeringsplan och anslagsberäkning.

Investeringsplan
(1 000-tal kr.)

	Kostnadsram	Medelsförbrukning
Objekt	1.4.1968	1.2.1969	Faktisk t.o.m. 1968/69	Beräknad för	Anm.
	1969/70	1970/71
1	2	3	4	5	6	7
A. Armén 1. I 4, A 1. Utvidgning av Linköpings garnisons öv-ningsfält ..............	1 800	2 200	912	288	1 000
2. I 5, A 4. Utvidgning av Östersunds garnisons öv-ningsfält .............	1 000	1 000	629	371
3. 111. Nytt skjutfält vid Kosta................	4 000	4 000	800	3 200
4. 113. Utvidgning av öv-ningsfältet i Falun.....	2 500	1 200	799	401
5. I 14. Utvidgning av Marma skjutfäit.......	3 500	4 500	1 758	1 000	1 000
6. I 20, K 4. Utvidgning av handövningsfältet och förvärv av nytt skjutfält vid Umeå.............	7 000	7 000	108	3 500	3 400
7. I 21. Utvidgning av skjutfältet vid Tjärn-myren och övningsfältet i Sollefteå..............	1 200	2 200	30	500	1 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970

1	2	3	4	5	6	7
8. P 4. Utvidgning av pansarövningsfältet vid Skövde ...............	13 500	13 500	10 593	1 907	1 000
9. P 4. Utvidgning av pansarskjutfältet vid Kråk.................	3 000	3 000		1 400	1 600
10. P 7. Utvidgning av övningsfältet i Ystad.....		6 000			3 000
11. A 7. Utvidgning av Tofta skjutfält.........	1 400	1 400	711	350	300
12. Diverse mindre mark-förvärv och oförutsedda utgifter...............				6 083	2 600
Summa A	38 900	46 000	16 340	19 000	14 900
B. Marinen 13. KA 5. Utvidgning av handövningsfältet i Här-nösand ...............		2 700			2 700
14. Diverse mindre mark-förvärv och oförutsedda utgifter...............				1 100	300
Summa B	—	2 700	—	1 100	3 000
C. Flygvapnet 15. Inlösen av flygbuller-störda fastigheter......	8 000	8 000	6 755	700	300
16. Diverse mindre mark-förvärv och oförutsedda utgifter...............				1 000	680
Summa C	8 000	8 000	6 755	1 700	980
Summa A—C	46 900	56 700	23 095	21 800	18 880
Reducering av medelsbe-behovet1				1 000	980	1 Helt hänförlig
Beräknat medelsbehov	—	—	—	20 800	17 900	till armén

Anslagsberäkning

(1 OOO-tal kr.)

Medelstillgång

Behållning 1.7.1969 .......... 4 724

Anslag för 1969/70 ........... 17 600

Anslag för 1970/71 (förslag) ... 17 900

40 224

Beräknad medelsförbrukning
1969/70 ....................	20 800
1970/71 ....................	17 900
Beräknad behållning 30.6.1971	1 524
	40 224

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att

a) medge att P7:s övningsfält i Ystad, KA5:s handövningsfält
i Härnösand och Prästtomta skjutfält får utvidgas
i enlighet med vad jag har angett i det föregående,

b) till Markförvärv för övningsfält m. m. för budgetåret
1970/71 anvisa ett investeringsanslag av 17 900 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1970

Med bifall till vad föredraganden sålunda med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter
hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Kungl. Maj.ts proposition nr 110 år 1970 63

Innehållsf ör teckning

Sid.

Förslag till lag om ändring i familj ebidragsförordningen.................... 2

Försvarets verkstadsorganisation......................................... 3

Inledning........................................................... 3

Nuvarande organisation............................................... 4

1966 års verkstadsutredning........................................... 7

Remissyttranden..................................................... 13

Departementschefen................................................. 24

Förbättrade värnpliktsförmåner.......................................... 31

Materielanskaffning för det militära försvaret.............................. 33

Anslagsfrågor.......................................................... 35

Armén: Avlöningar m. m. till värnpliktiga............................... 35

Anskaffning av tygmateriel m. m....................................... 36

Marinen: Avlöningar m. m. till värnpliktiga............................. 38

Anskaffning av fartygsmateriel m. m.................................... 39

Flygvapnet: Avlöningar m. m. till värnpliktiga........................... 42

Anskaffning av flygmateriel m. m...................................... 43

Försvarets materielverk.............................................. 45

Avlöningar till civilförsvarspliktiga m. m................................ 49

Bidrag till byggande av skyddsrum..................................... 50

Markförvärv för övningsfält m. m...................................... 51