Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

1

Nr 107

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i förordningen (1965:268) om skatteutjämningsbidrag,
m.m.; given Stockholms slott den 3
april 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till lag om ändring i förordningen (1965:
268) om skatteutjämningsbidrag,

dels bifalla det förslag i övrigt om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den 1 januari 1971 upplöses Gotlands läns landsting i samband med att
de borgerliga primärkommunerna på Gotland läggs samman till en kommun,
Gotlands kommun. Med anledning härav föreslås i propositionen ändring
i förordningen om skatteutjämningsbidrag av innebörd att skattekraftsgränsen
för Gotlands kommun fastställs till 92 %. Vidare föreslås att Gotlands
kommun i vissa statsbidragshänseenden likställs med landstingskommun.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 107

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1965: 268) om skatteutjämningsbidrag

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen om skatteutjämningsbidrag
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

8 §

Tillskott av skatteunderlag utgöres
av det antal skattekronor och skatteören,
som kommunen måste tillföras
för att skattekraften skall motsvara
följande andel av medelskattekraften,
nämligen för

landstingskommun i skattekraftsområde
1 och de delar av Värmlands,
Kopparbergs och Gävleborgs läns
landstingskommuner som tillhöra
skattekraftsområde 2, 95 procent;

övriga landstingskommuner i skattekraftsområde
2, 110 procent;

landstingskommun i skattekraftsområde
3, 125 procent;

annan kommun i skattekraftsområde
1, 90 procent;

annan kommun i skattekraftsområde
2, 110 procent

och annan kommun i skattekraftsområde
3, 125 procent.

Tillskott av skatteunderlag utgöres
av det antal skattekronor och skatteören,
som kommunen måste tillföras
för att skattekraften skall motsvara
följande andel av medelskattekraften,
nämligen för

landstingskommun i skattekraftsområde
1 och de delar av Värmlands,
Kopparbergs och Gävleborgs läns
landstingskommuner som tillhöra
skattekraftsområde 2, 95 procent;

övriga landstingskommuner i skattekraftsområde
2, 110 procent;

landstingskommun i skattekraftsområde
3, 125 procent;

Gotlands kommun 92 procent;
annan kommun i skattekraftsområde
1, 90 procent;

annan kommun i skattekraftsområde
2, 110 procent

och annan kommun i skattekrafts -

område 3, 125 procent.

För landstingskommun---års ortsavdragsreform.

Ingå två---till församlingarna.

För landskommun, ---understiger utdebiteringsgränsen.

Tillhöra delar---sådan del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vid beräkning av bidrag för år 1971 till Gotlands kommun skall av den
utdebiteringssats, som kommunen fastställt för samma år, två femtedelar
anses belöpa på landstingets tillskott av skatteunderlag och återstoden på
primärkommunernas tillskott av skatteunderlag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 april

1970.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Morerg, Bengtsson, Norling, Löfberg,
Lidbom.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förordningen
om skatteutjämningsbidrag, m. m. och anför.

Inledning

Den 1 januari 1971 upplöses Gotlands läns landsting i samband med att de
borgerliga primärkommunerna på Gotland läggs samman. Den sammanlagda
kommunen, som kommer att heta Gotlands kommun, skall därvid överta
landstingets uppgifter. Upplösningen av landstinget aktualiserar vissa frågor
om statsbidrag. Dessa frågor bär behandlats i en promemoria som upprättats
inom kommunikationsdepartementet (Stencil K 1969: 3).

Över promemorian har yttranden avgetts av kammarkollegiet, riksrevisionsverket,
länsstyrelsen i Gotlands län, som hört Gotlands läns landsting,
samarbetsnämnden för Gotlands kommuner och kommunerna i länet, samt
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet.

De statsbidrag som behandlas i departementspromemorian är dels skatteutjämningsbidragen,
dels statsbidrag som utgår till landstingskommun, bl. a.
statsbidragen till utomprocessuell rättshjälp, statsbidragen till kostnader för
skolhemsföreståndare, statsbidragen till folktandvården och anläggningsbidrag
till vissa lokaler in. m. för yrkesskolor.

Jag anhåller att nu få anmäla de statsbidragsfrågor som aktualiseras genom
upplösningen av landstinget.

fl Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 107

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1970

Gällande bestämmelser

Skatteutjämningsbidragen

Bestämmelserna om skatteutjämningsbidrag finns i förordningen (1965:
268) om skatteutjämningsbidrag. Bidrag utgår vid brist på skattekraft och
vid hög utdebitering. Dessutom kan ett extra skatteutjämningsbidrag utgå
när synnerliga skäl föreligger.

Bidraget vid brist på skattekraft utgår till landskommun, köping, stad,
landsting, församling, pastorat och annan kyrklig samfällighet som äger beskattningsrätt.
Genom detta bidrag tillförsäkras kommunerna skatteunderlag
upp till en viss nivå, skattekraftsgräns. Skillnaden mellan det garanterade
och det taxerade skatteunderlaget kallas tillskott av skatteunderlag. På
detta betalar staten bidrag efter den utdebiteringssats som kommunen fastställt
för bidragsåret. Skattekraftsgränsen är för Gotlands läns landsting
95 % av medelskattekraften, som är den för hela riket genomsnittliga beskattningsbara
inkomsten per invånare vid taxering till kommunal inkomstskatt
under året före bidragsåret. För övriga kommuner på Gotland är skattekraftsgränsen
90 % av medelskattekraften. I fråga om landstingskommun
gäller enligt förordningen dessutom den garantin att tillskott av skatteunderlag
inte får understiga summan av de tillskjutna skatteunderlag som för
år 1965 utgick enligt äldre bestämmelse om skatteersättning.

Bidraget vid hög utdebitering utgår till borgerliga primärkommuner som
har en omräknad sammanlagd utdebitering som överstiger medelutdebiteringen
i riket.

En kommuns omräknade sammanlagda utdebitering är den utdebitering
kommunen kan beräknas ha haft om bidrag vid hög utdebitering och extra
bidrag inte utgått året före bidragsåret. Bidragets storlek bestäms av dels
summan av det taxerade och tillskjutna skatteunderlaget, dels, enligt en
progressiv skala, av skillnaden mellan kommunens omräknade sammanlagda
utdebitering och medelutdebiteringen i riket.

De speciella statsbidragen

De speciella statsbidragen utgår till bestämda grenar av den kommunala
förvaltningen och utgår oftast antingen till enbart landstingskommun eller
primärkommun. Som exempel på statsbidrag som utgår till enbart landstingskommun
kan nämnas statsbidrag till utomprocessuell rättshjälp, folktandvård
och kostnader för elevhemsföreståndare. Det förekommer även att
statsbidrag utgår på gynnsammare villkor till landstingskommun än om primärkommun
är huvudman för verksamheten. Sålunda är statsbidragsgivningen
för anskaffande och reparation av lokaler samt för inköp av viss utrustning
till yrkesskolor exempelvis fördelaktigare i vissa fall för landstingskommun
än för primärkommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

5

Departementspromemorian

Skatteutjämningsbidragen

I departementspromemorian konstateras att vid en direkt tillämpning av
förordningen om skatteutjämningsbidrag blir bidraget vid brist på skattekraft
till Gotlands kommun för övertagna kostnader lägre än motsvarande
bidrag till landstingskommunen. Å andra sidan beräknas bidraget vid hög utdebitering
öka på grund av det större utdebiteringsbehov som blir följden av
minskningen av bidraget vid brist på skattekraft.

De angivna effekterna belyses i promemorian av beräkningar för bidragsåren
1968 och 1969 under förutsättning att indelningsändringen varit i kraft
redan vid ingången av år 1968. Beräkningarna, som förutsätter statiska förhållanden,
visar för vardera åren en nettominskning av bidragen vid brist
på skattekraft och hög utdebitering om drygt 1 milj. kr. För år 1968 beräknas
att bidragsminskningen skulle ha medfört en höjning av utdebiteringen
med 34 öre och för år 1969 en höjning med 30 öre.

Med stöd av beräkningar föreslås i promemorian att skattekraftsgränsen
för Gotlands kommun bestäms till 92 %, varigenom bortfallet av bidrag till
landstingsuppgifterna skulle elimineras tämligen exakt.

Vad angår den särskilda garantin som gäller för landstingskommun i
fråga om tillskott av skatteunderlag konstateras i promemorian att den på
de senaste tre åren inte varit effektiv. På grund härav anses det inte behöva
övervägas att ge primärkommunen en motsvarande garanti.

De speciella statsbidragen

Enligt departementspromemorian skulle effekten i statsbidragshänseende
bli ringa vid en upplösning av Gotlands landstingskommun. Summan av
vissa i promemorian redovisade statsbidrag beräknas sålunda minska med
50 000 kr. Enligt departementspromemorian bör Gotlands kommun dock i
statsbidragshänseende likställas med landstingskommun i de fall där bidragen
är gynnsammare för landstingskommun. Det torde inte vara nödvändigt
att göra förändringar i alla berörda författningar. Frågan bör i stället regleras
i en gemensam författning.

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag att skattekraftsgränsen för
den nybildade kommunen i Gotlands län skall höjas tillstyrks eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser utom riksrevisionsverket. De
tillstyrkande remissinstanserna anser emellertid, med undantag för kammar -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

kollegiet, som lämnar promemorians förslag helt utan erinran, att skattekraftsgränsen
bör sättas högre än till 92 % av medelskattekraften.

Riksrevisionsverket anför att extra skatteutjämningsbidrag enligt förarbetena
till förordningen om skatteutjämningsbidrag (prop. 1965:43 s. 62—63)
avsetts bl. a. som en stimulans till kommunsammanläggning i sådana fall
då sammanläggningen leder till en inte oväsentlig bidragsminskning. I departementspromemorian
har inte anförts några skäl för att minskningen av
skatteutjämningsbidrag genom indelningsändringen på Gotland bör kompenseras
i annan ordning än genom extra bidrag enligt gällade regler. Verket
förordar att kompensation till Gotlands kommun utgår enligt dessa regler.

Landstinget anför att de beräkningar i departementspromemorian som lett
fram till att skattekraftsgränsen för den nya kommunen på Gotland bör sättas
till 92 % bygger på statiska förutsättningar. För att ge en rättvisande
bild måste emellertid utvecklingstendenserna tas med i beräkningarna.
Därvid kan konstateras att landstingskommunens utgifter ökat i
förhållande till primärkommunernas på Gotland. Landstingskommunens utdebitering
under de senast förflutna tre åren har sålunda stigit med i medeltal
5 % medan utdebiteringen till primärkommunerna stigit med i medeltal
3 % trots att utbyggnaden av grundskolan medfört kraftiga utdebiteringshöjningar
för dessa. Detta visar enligt landstingets uppfattning att den föreslagna
skattekraftsgränsen — 92 % — uppenbarligen är för låg. Liknande synpunkter
anförs av samarbetsnämnden, kommunerna, Svenska kommunförbundet
och Svenska landstingsförbundet. Samarbetsnämnden och kommunerna
gör också gällande att ett tillskott beräknat efter 92 % av medelskattekraften
kan väntas ge den landstingsfria kommunen ett tillskott som i stort
sett motsvarar summan av primärkommunernas nuvarande tillskott. Länsstyrelsen
anser att den föreslagna skattekraftsgränsen i och för sig skulle
leda till ett riktigt resultat under oförändrade förhållanden och under förutsättning
att den för länet gällande skattekraftsgränsen ger Gotland samma
statliga stöd som kommer övriga kommuner i område 1 till del, en förutsättning
som länsstyrelsen med sin kännedom om förhållandena i länet
emellertid inte anser vara för handen.

Ytterligare skäl för att höja skattekraftsgränsen utgör enligt länsstyrelsen,
landstinget, samarbetsnämnden, kommunerna, Svenska kommunförbundet
och Svenska landstingsförbundet det höga kostnadsläget på Gotland
för vilket enligt länsstyrelsen belägg finns bl. a. i den av statistiska
centralbyrån den 14 december 1965 redovisade dyrortsundersökningen år
1964. Samarbetsnämnden och kommunerna anför att de egentliga driftskostnaderna
per invånare för kommunerna på Gotland år 1969 ligger 7 % högre
än för riket i genomsnitt om man inte räknar med de landstingsfria städerna.
Om kostnaderna fördelas per skattekrona accentueras ytterligare bilden
av det ogynnsamma kostnadsläget, eftersom Gotland har det relativt sett
svagaste skatteunderlaget i riket. Den nuvarande ut debi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1970

7

teringen, som ligger högre än medelutdebiteringen för riket i övrigt,
kan därjämte enligt länsstyrelsen, landstinget, samarbetsnämnden, kommunerna
och Svenska kommunförbundet förväntas bli höjd i framtiden
om den kommunala verksamheten skall kunna hållas vid en godtagbar
nivå. De gotländska kommunernas kapitalbildning motsvarar nämligen endast
ca hälften av genomsnittet för riket. Landstinget har t. ex. av de ekonomiska
svårigheterna tvingats till en nära nog total lånefinansiering av
sina byggnadsinvesteringar. De i framtiden stegrade annuitetskostnaderna
måste medföra väsentliga utdebiteringshöjningar.

Länsstyrelsen påpekar att garantibestämmelsen i 8 § andra
stycket förordningen om skatteutjämningsbidrag enligt länsstyrelsens beslut
den 30 augusti 1962 och den 31 augusti 1964 garanterar landstingskommunen
på Gotland ett tillskott på 378 500 skattekronor och inte som anges i
departementspromemorian 1 002 500 skattekronor. Även om tillämpning av
garantiregeln inte är aktuell f. n. för landstingskommunen, saknas enligt
länsstyrelsens mening anledning att slopa denna regel för den nybildade
landstingsfria kommunen. Tas garantin bort för Gotlands del kommer kommunen
där i ett sämre läge än andra delar av landet. Liknande synpunkter
anförs av landstinget, samarbetsnämnden och kommunerna.

Länsstyrelsen anför vidare att reduceringsregeln i 8 § fjärde
stycket förordningen om skatteutjämningsbidrag f. n. har betydelse för en
av länets kommuner. Om likartade förhållanden råder vid indelningsändringens
införande kan den nya kommunens tillskott av skatteunderlag för
sammanläggningsåret komma att reduceras. Länsstyrelsen, som åberopar det
oförmånliga ekonomiska läget för kommunal verksamhet på Gotland, föreslår
att förutsättningar ges för att beräkningen av tillskottet för sammanläggningsåret
skall kunna ske utan tillämpning av reduceringsregeln.

Landstinget, samarbetsnämnden och kommunerna anser att skattekraftsgränsen
för församlingarna och pastoraten bör bestämmas
till samma procenttal som fastställs för den borgerliga kommunen. Länsstyrelsen,
som framhåller att vården om de gotländska medeltidskyrkorna är
ytterst kostnadskrävande och snarast borde vara eu riksuppgift, anser att
minst samma procenttal bör gälla för församlingarnas och pastoratens
skattekraftsgräns.

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran departementspromemorians
förslag att den nybildade kommunen likställs med
landstingskommun i de fall då speciella statsbidragsbestämmelser
innebär att bidrag utgår bara till landstingskommun eller medför
att större bidrag utgår till landstingskommun än till landstingsfri kommun.
Ingen erinran görs heller mot förslaget att frågan regleras i en särskild gemensam
författning.

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1970

Departementschefen

Skatteutjämningsbidragen

När den sammanlagda Gotlands kommun övertar de landstingskommunala
uppgifterna från Gotlands läns landsting blir skatteutjämningsbidraget
vid brist på skattekraft till kommunen mindre än vad som skulle ha utgått
till Gotlands kommun och Gotlands läns landsting sammanlagt om landstinget
hade fortsatt att existera. Denna effekt är en följd av att förordningen
(1965: 268) om skatteutjämningsbidrag garanterar ett högre skatteunderlag
för landstinget, 95 % av medelskattekraften, än för kommunen, som garanteras
ett skatteunderlag av 90 % av medelskattekraften. Samtliga remissinstanser
utom riksrevisonsverket anser att kompensation för bortfallet bör
ske genom att skattekraftsgränsen höjs. Riksrevisionsverket har emellertid
ansett att kompensation bör utgå i form av s. k. stimulansbidrag. Sådant
bidrag kan i vissa fall utgå övergångsvis under tre år, med avtrappning under
de två senare åren, för att kompensera för bortfall av skatteutjämningsbidrag
i samband med primärkommunala kommunsammanläggningar. Det
bortfall det i sådana fall är fråga om är huvudsakligen en följd av den utjämning
av skattekraften som sker genom sammanläggningen. En sådan utjämning
är det dock inte fråga om när man beträffande Gotland sammanför
de primärkommunala och landstingskommunala uppgifterna hos eu primärkommun.
Det är i stället fråga om att förordningen om skatteutjämningsbidrag
garanterar olika storlek på skatteunderlaget för primärkommunala
och landstingskommunala uppgifter. Den situation som nu uppstår
förutsågs inte när förordningen skrevs år 1965 och vad det här gäller är att
ändra den, så att bidragsnivån bibehålls i stort sett oförändrad. Jag anser
att detta bör ske genom att skattekraftsgränsen höjs.

När det gäller frågan till vilken nivå den skall höjas har i departementspromemorian
föreslagits 92 % av medelskattekraften. Det övervägande antalet
remissinstanser har ansett att den omständigheten att landstingets utdebitering
ökar snabbare än primärkommunernas utgör skäl för att bestämma
skattekraftsgränsen högre än 92 %. Vidare har anförts som skäl
för en högre skattekraftsgräns att kostnaderna för den kommunala verksamheten
på Gotland är högre än i andra kommuner med samma nivå på
det garanterade skatteunderlaget. För egen del anser jag att den nya skattekraftsgränsen
bör bestämmas efter förhållandet mellan utgifterna för
landstingskommunala uppgifter och utgifterna för primärkommunala uppgifter
i den nya kommunen. Detta förhållande torde bäst kunna avläsas i
förhållandet mellan utdebiteringssatserna i landstinget och i primärkommunerna
under tiden närmast före sammanläggningen. Eftersom detta
förhållande varierar från år till år och variationerna påståtts ha en ten -

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

9

dens som visar snabbare ökning för de landstingskommunal utgifterna är
det lämpligt att göra avvägningen på grundval av uppgifter för några år.
I följande sammanställning har upptagits utdebiteringssatserna för landstinget
och medelutdebiteringen för primärkommunerna på Gotland under
den tid, för vilken det nuvarande skatteutjämningssystemet tillämpats. Vidare
har för varje år räknats fram en för landstinget och primärkommunerna
gemensam, teoretisk skattekraftsgräns på grundval av resp. års utdebiteringar.

År Utdeb. till Medelutdeb. Teoretisk

landstinget till primär- skattekrafts kommunerna

gräns %

1966 ........................ 6,80 10,99 91,91

1967 ........................ 7,40 11,35 91,97

1968 ........................ 7,60 11,62 91,98

1969 ........................ 7,90 12,16 91,97

1970 ........................ 9,00 12,60 92,08

Av sammanställningen framgår att även om landstingets utdebitering
ökat i betydligt snabbare takt än primärkommunernas, så har den teoretiska
skattekraftsgränsen förändrats mycket långsamt och det är först för
år 1970 den överstiger 92 %. Eftersom det inte bör ifrågakomma att bestämma
skattekraftsgränserna i annat än hela procenttal skulle alternativet
till departementspromemorians förslag på 92 % vara 93 %. Med den
utvecklingstakt som de relaterade uppgifterna ger uttryck för skulle det
dröja lång tid innan det vore motiverat att bestämma skattekraftsgränsen
till 93 %. Jag finner det således inte motiverat av utvecklingstendensen
i fråga om utdebiteringarna att frångå förslaget i promemorian att bestämma
skattekraftsgränsen till 92 %. Inte heller anser jag att vad som anförts
om kostnaderna för den kommunala verksamheten utgör skäl för att bestämma
skattekraftsgränsen högre. De nu gällande skattekraftsgränserna
har bestämts efter ett omfattande utredningsarbete där förhållandena i hela
landet kommit under bedömande i ett sammanhang. Jag kan inte finna,
att upplösningen av landstinget motiverar att man nu rubbar på den avvägning
som det gällande systemet innebär. Förändringarna i kostnadsnivån
för den kommunala verksamheten kan visserligen ha drabbat Gotland
hårdare än vissa andra delar av landet, men det är inte utan vidare
klart att det endast är Gotland som drabbats av den ojämna utvecklingen.
Det torde därför vara riktigare att låta den utredning som skall se över
skatteutjämningssystemet bedöma kostnadsnivån för den kommunala verksamheten
på Gotland i samband med motsvarande bedömning för landet i
övrigt. Först efter en hela landet omfattande översyn torde det föreligga
tillräckligt material för att avgöra om skatteutjämningsbidragen till Gotland
bör beräknas efter generösare grunder än som nu sker. Upplösningen
av landstinget kan ej heller med fog påstås medföra någon höjning av kostnadsnivån
för den kommunala verksamheten på Gotland. Det torde snarare

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1970

vara så att man genom en av sammanslagningen möjliggjord administrativ
rationalisering kan uppnå en viss kostnadsbesparing.

För landstingskommun gäller en särskild garanti i fråga om tillskott av
skatteunderlag. Detta får ej understiga vad landstingskommunen år 1965
fått i tillskott av skatteunderlag enligt äldre bestämmelser om skatteersättning.
För Gotlands läns landsting har den inte varit tillämplig de senaste
åren. Jag anser det därför inte behövligt att föra över garantin på Gotlands
kommun.

Vissa remissinstanser har tagit upp frågan om skattekraftsgränsen för församlingarna
på Gotland och menat att den även för dessa bör bestämmas
till 92 %. Eftersom församlingarnas ekonomi inte kan antas bli berörd
av upplösningen av landstinget finns inte skäl biträda den angivna uppfattningen.
Jag föreslår därför ingen ändring av skattekraftsgränsen för församlingarna
på Gotland.

Med stöd av vad jag nu anfört föreslår jag att förordningen (1965: 268)
om skatteutjämningsbidrag ändras så att skattekraftsgränsen för Gotlands
kommun utgör 92 % av medelskattekraften. Förslaget torde inte konnna att
medföra någon ändring av anslagsbehovet för kommande budgetår. Eftersom
bidragen vid brist på skattekraft för visst år beräknas på grundval av förhållandena
under året före bidragsåret bör ändringen träda i kraft den 1 januari
1972. Emellertid kommer Gotlands kommun att bestämma endast en
utdebitering för år 1971. Det behövs därför en övergångsbestämmelse som
reglerar hur mycket av utdebiteringen som skall anses belöpa på landstingets
tillskott av skatteunderlag och hur mycket som skall anses belöpa på primärkommunernas.
I konsekvens med att skattekraftsgränsen bestäms till
92 % bör två femtedelar av utdebiteringen anses belöpa på landstingets tillskott
av skatteunderlag och resten på primärkommunernas.

De speciella statsbidragen

I fråga om de speciella statsbidrag, som utgår till olika kommunala
verksamhetsgrenar, förordas i departementspromemorian att den nybildade
kommunen i detta hänseende likställs med landstingskommun. Remissinstanserna
tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. För egen
del anser jag det skäligt att en upplösning av Gotlands landstingskommun
inte bör påverka de statsbidrag som tidigare utgått. De bidrag som utgår
till enbart landsting bör sålunda i fortsättningen utgå även till Gotlands
kommun. I de fall bidragen till en landstingskommun är högre än motsvarande
bidrag till primärkommun bör även de förmånligare bidragen
utgå till Gotlands kommun. Som föreslagits i departementspromemorian
bör de föreskrifter som behövs meddelas i en särskild författning. De nya
bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1971.

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1970

11

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t föreslår
riksdagen att

1) antaga ett inom finansdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i förordningen (1965:268) om
skatteutjämningsbidrag,

2) godkänna vad jag i övrigt förordat om statsbidrag till
Gotlands kommun.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

KUNGL. BOKTR. STHLM 1970 7 0 0 2 2 7