Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970
1
Nr 102
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i militärersättningsförordningen (1950:261),
m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950: 261),
2) lag om ändring i förordningen (1954: 249) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret.
Enligt Vårt nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF
Sven Andersson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en begränsning av militärersättningsförordningens
personkrets och en förbättring av sjukpenningskyddet för värnpliktiga efter
avslutad grundutbildning. Vidare föreslås sådana ändringar i förordningen
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i
civilförsvaret, att rätten till ersättning enligt förordningen omfattar även
skada vid vistelse inom förläggningsområde på grund av tjänstgöringen och
att skyldighet att anmäla inträffad skada åläggs också annan än civilförsvarschef.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1970.
Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 102
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970
Förslag
till
1) Lag
om ändring i militärersättningsförordningen (1950:261)
Härigenom förordnas i fråga om militärersättningsförordningen (1950:
261),1
dels att 1 § 1 och 2 inom. samt 2 §
angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas
givna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
1
1 mom.s Drabbas i denna förordning
avsedd värnpliktig, till manskap
hörande fast anställd, förste fältflygare,
förste flygnavigatör, icke
ständigt tjänstgörande fast anställd
eller frivillig under militärtjänstgöring
å tid, då riket icke befinner
sig i krig, av skada till följd av
olycksfall eller ådrager sig person,
som nu nämnts, annorledes under
dylik tjänstgöring sjukdom, utgives
av allmänna medel ersättning enligt
nedan stadgade grunder.
I denna förordning avses
med värnpliktig: den som fullgör
värnplikt;
med fast anställt manskap: dels
innehavare av icke-ordinarie manskapsbeställningar
på aktiv stat, dels
manskap över stat, dels ock musikelever;
1 2
, 6 § 5 inom. och 9 § skall ha nedan
en ny paragraf, 22 a §, av nedan an
(Föreslagen
lydelse)
§•
1 mom. Drabbas i denna förordning
avsedd värnpliktig eller frivillig
under militärtjänstgöring å tid, då
riket icke befinner sig i krig, av skada
till följd av olycksfall eller ådrager
sig person, som nu nämnts, annorledes
under dylik tjänstgöring
sjukdom, utgives av allmänna medel
ersättning enligt nedan stadgade
grunder.
I denna förordning avses
med värnpliktig: den som fullgör
tjänstgöring enligt värnpliktslagen
eller eljest åtnjuter förmåner enligt
grunder som gälla för värnpliktig;
samt
1 Förordningen omtryckt 1954: 460.
2 Senaste lydelse 1955: 362.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970
(Nuvarande lydelse)
med icke ständigt tjänstgörande
fast anställd personal: dels personal
i krigsmaktens reserver utom pensionsavgången
personal, dels bataljonsläkare
vid fältläkarkåren, fältläkarstipendiater,
marinläkare av 2.
graden vid stammen, marinläkarstipendiater,
flygläkare av 2. graden på
aktiv stat och bataljonsveterinärer
vid fältveterinärkåren, dels ock indelt
manskap; samt
med frivilliga: —------ —
Med skada---------
2 mom. Ersättning utgives jämväl
i anledning av skada eller sjukdom,
som någon under tid, då riket icke
befinner sig i krig, ådrager sig vid
inskrivning till värnpliktstjänstgöring
eller vid prövning för vinnande
av anställning såsom manskap eller
under omständigheter, som enligt
Konungens förordnande jämställas
därmed.
(Föreslagen lydelse)
--denna förordning.
— sitt ändamål.
2 mom. Ersättning utgives jämväl
i anledning av skada eller sjukdom,
som någon under tid, då riket icke
befinner sig i krig, ådrager sig vid
inskrivningsförrättning eller prövning
för antagning som officers- eller
reservofficersaspirant vid krigsmakten
eller vid färd till eller från sådan
förrättning eller prövning eller under
omständigheter, som enligt Konungens
förordnande jämställas därmed.
2 §3
Militärtjänstgöring anses----
då han eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förläggningsplats
eller i nära samband med
tjänstgöringen lovligen uppehållit sig
å allmän plats inom tjänstgöringsorten
eller den omgivning därav, där
personal tillhörande manskapet vanligen
vistas under fritid, samt
då han färdats —-------
Med militärtjänstgöring jämställes
av militär myndighet kontrollerad
frivillig utbildningskurs till gagn för 1
------—- under tid,
då han eljest på grund av tjänstgöringen
uppehållit sig inom kasernområde,
fartyg eller annan förläggningsplats
eller i nära samband med
tjänstgöringen lovligen uppehållit sig
å allmän plats inom tjänstgöringsorten
eller den omgivning därav, där
värnpliktiga vanligen vistas under
fritid, samt
--utom tjänstgöringsorten.
Med militärtjänstgöring jämställes
av myndighet kontrollerad frivillig
utbildning till gagn för totalförsvaret
1 Senaste lydelse 1955: 362.
4
Kiingl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
rikets försvar ävensom i 1 § 2 mom.
avsedd inskrivning eller prövning.
6
5 mom.1 Ersättning enligt 2—4
mom. utgår icke till fast anställt
manskap, förste fältflygare eller
förste flygnavigatör, så länge anställningen
varor, ej heller till värnpliktiga,
icke ständigt tjänstgörande fast
anställd personal eller frivilliga för
tid, under vilken tjänstgöringen varar.
9
Den skadades---—-----
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än ett belopp
motsvarande två och en halv
gånger det basbelopp som gällde vid
ingången av det år då skadan inträffade.
Detsamma gäller beträffande
fast anställt manskap och hemvärnspersonal,
då fråga är om ersättning
för tid efter det den skadade fyllt
tjugu år eller om livränta till efterlevande.
ävensom i 1 § 2 mom. avsedd förrättning
eller prövning.
§•
5 mom. Ersättning enligt 2—4
mom. utgår icke till värnpliktiga eller
frivilliga för tid, under vilken
tjänstgöringen varar.
t2
— om yrkesskadeförsäkring.
Den årliga arbetsförtjänsten för
den, som ådragit sig skadan under
värnpliktstjänstgöring, må dock icke
beräknas till lägre belopp än ett belopp
motsvarande två och en halv
gånger det basbelopp som gällde vid
ingången av det år då skadan inträffade.
Detsamma gäller beträffande
hemvärnspersonal, då fråga är om
ersättning för tid efter det den skadade
fyllt tjugu år eller om livränta
till efterlevande.
22 a §.
Har värnpliktig under grundutbildning
eller motsvarande utbildning
enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen
eller under repetitionsutbildning
i direkt anslutning till
grundutbildning ådragit sig sjukdom,
som efter tjänstgöringens slut 1
1 Senaste lydelse 1955: 362.
* Senaste lydelse 1967: 918.
5
Kungi. Maj ds proposition nr 102 år 1970
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
medför nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften men som ej
berättigar till ersättning enligt denna
förordning, har han rätt till särskild
sjukpenning. Detsamma gäller om
han efter tjänstgöringens slut ådrager
sig sjukdomen under utryckningsmånaden
eller månaden närmast
efter denna.
Den särskilda sjukpenningen utgår
med det belopp som skulle ha utgålt
enligt lagen om allmän försäkring,
om placering i sjukpenningklass
grundats på den i 9 § denna förordning
angivna lägsta årliga arbetsförtjänsten.
1 fråga om barntillägg till
sjukpenningen äga bestämmelserna
i lagen om allmän försäkring motsvarande
tillämpning. Från den särskilda
sjukpenningen skall avräknas
sjukpenning som utgår enligt lagen
om allmän försäkring eller lagen om
yrkesskadeförsäkring eller enligt
grunderna för sistnämnda lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970. Äldre bestämmelser gäller fortfarande
i fråga om fast anställd befälselev så länge hans löneförmåner regleras
i den ordning som gäller vid ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i
22 a § gäller ej för värnpliktig som avslutat tjänstgöringen före den 1 juli
1970.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970
Förslag
till
2) Lag
om ändring i förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret
Härigenom förordnas, att 1 och 7 §§ förordningen (1954: 249) om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,
skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1
Drabbas någon---------
Med skada----- -— ----
Till olycksfall, som avses i första
stycket, hänföres jämväl olycksfall
vid färd till eller från platsen för
tjänstgöringen, såframt färden föranledes
av och står i nära samband
med tjänstgöringen.
7
Civilförsvarschef, som genom underrättelse
från den skadade eller
eljest erhållit kännedom om skada,
som medför eller skäligen kan antagas
medföra rätt till ersättning enligt
denna förordning, skall ofördröjligen
anmäla skadan till riksförsäkringsanstalten.
§■
--i civilförsvaret.
- sitt ändamål.
Till olycksfall, som avses i första
stycket, hänföres jämväl olycksfall
vid vistelse inom förläggningsområde
på grund av tjänstgöringen och vid
färd till eller från platsen för tjänstgöringen,
såframt färden föranledes
av och står i nära samband med
tjänstgöringen.
§•
Har civilförsvarschef eller myndighet
som civilförsvarsstyrelsen bestämmer
genom underrättelse från
den skadade eller eljest erhållit kännedom
om skada, som medför eller
skäligen kan antagas medföra rätt
till ersättning enligt denna förordning,
skall civilförsvarschefen respektive
myndigheten ofördröjligen
anmäla skadan till riksförsäkringsverket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.
Kiingl. Ma j:ts proposition nr 102 år 1970
7
Utdrag av protokollet över försvarsärendcn, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
på Stockholms slott den 20 mars 1970.
Närvarande:
Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer,
Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg, Bengtsson, Norling, Lidbom,
Carlsson.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter
gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om förbättrat
sjukpenningskydd för värnpliktiga m. m. och anför.
Inledning
De grundläggande bestämmelserna om ersättning med anledning av
kroppsskada under militärtjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring finns
i militärersättningsförordningen (1950:261; senast ändrad 1968:630). Bestämmelserna
i förordningen ansluter i flera viktiga hänseenden till lagen
(1954: 243) om yrkesskadeförsäkring. Ersättningsärenden enligt militärersättningsförordningen
avgörs med vissa undantag av riksförsäkringsverket.
Förordningen äger tillämpning på värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga,
vissa fast anställda underbefäl, viss inte ständigt tjänstgörande fast anställd
personal — bl. a. reservpersonal som inte är pensionsavgången — hemvärnspersonal
och i militärtjänstgöring frivilligt deltagande personal som
enligt Kungl. Maj :ts förordnande hänförs under förordningen. Kungl. Maj :t
har vidare rätt att, om särskilda förhållanden föranleder det, besluta om
ersättning enligt förordningens grunder till annan personal som deltar i
militärtjänstgöring.
Militärersättningsförordningens bestämmelser innebär att ersättning utgår
för skada till följd av olycksfall under militärtjänstgöring. Med militärtjänstgöring
jämställs inskrivningsförrättningar och sådan frivillig utbildningskurs
till gagn för landets försvar som kontrolleras av militär myndighet.
Förordningen omfattar inte bara skador under själva tjänstgöringen
utan också skador under vissa färder. Ersättning utgår sålunda för olycksfall
under färd till tjänstgöring som skall påbörjas och under färd från avslutad
tjänstgöring liksom under färd i samband med permission och fritid.
8
Kungl. Maj.is proposition nr 102 år 1970
Vidare ersätts skada som inträffat under vistelse i tjänstgöringslokal eller
inom tjänstgöringsområdet även om vederbörande inte tjänstgör vid skadctillfället.
Dessutom kan ersättning utgå för skador under uppehåll på allmän
plats inom tjänstgöringsorten eller den omgivning av orten där personalen
vanligen vistas under fritid.
Enligt militärersättningsförordningen ersätts av allmänna medel nödvändiga
kostnader för läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård, för läkemedel samt
för resor. Den skadade kan vidare erhålla sjukpenning och livränta enligt
bestämmelser som i huvudsak motsvarar de som gällej:, vid yrkesskador.
Militärersättningsförordningens bestämmelser om sjukpenning innebär i
huvudsak följande.
Sjukpenning utgår om olycksfallet medfört sjukdom som förorsakat förlust
av arbetsförmågan eller nedsättning av den med minst hälften. Sjukpenning
kan kompletteras med barntillägg och vårdbidrag. Sjukpenning,
barntillägg och vårdbidrag utgår i regel inte så länge anställningen eller
tj änstgöringen varar.
Storleken av de belopp med vilka sjukpenning skall utgå är beroende av
den skadades årliga arbetsförtjänst. En maximigräns finns såtillvida att
arbetsförtjänsten inte får beaktas i den mån den överstiger fem gånger basbeloppet
vid skadeårets ingång enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För den som blivit skadad under värnpliktstjänstgöring finns fastställt
ett minimibelopp som är högre än det belopp som gäller vid yrkesskador.
Den årliga arbetsförtjänsten får i sådant fall nämligen inte beräknas till
lägre belopp än två och en halv gånger basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring.
Sjukpenningens storlek bestäms av den sjukpenningklass till vilken den
skadade hör med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst. Sjukpenningklasserna
och sjukpenningbeloppen är desamma som i sjukpenningtabellen i
3 kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Eftersom den arbetsförtjänst som
beaktas enligt militärersättningsförordningen är maximerad, utnyttjas tabellen
endast till den del den faller under det för skadeåret gällande inkomsttaket.
Av 4 kap. 5 § lagen om allmän försäkring framgår emellertid
att sjukpenning enligt lagen utges i den mån beloppet överstiger sjukpenning
enligt militärersättningsförordningen. Den som är sjukförsäkrad och placerad
i högre sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring än som
täcks av inkomsttaket i militärersättningsförordningen får därför alltid den
högre sjukpenning som han är berättigad till enligt lagen om allmän försäkring.
Den försäkrade kan för varje hel månad av tjänstgöringstiden befrias
från den del av sjukförsäkringsavgiften som avser grundsjukpenning
och tilläggssjukpenning. Han måste dock ansöka om sådan avgiftsbefrielse
hos försäkringskassan inom två månader efter tj änstgöringens slut.
I sitt betänkande Ersättning vid yrkesskada i statlig tjänst m. m. (Stencil S
1966: 8) föreslog yrkesskadeutredningen, att det ekonomiska skyddet för
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1970
9
dem so in ådrar sig skador eller sjukdomar i samband med militärtjänstgöring
skulle byggas upp på samma sätt som yrkesskadeskyddet och i princip
integreras i den allmänna försäkringen. I fråga om personkretsen borde
enligt utredningen militärskadeskyddet inte omfatta krigsmaktens fast anställda
personal. Utredningen ansåg också påkallat att de värnpliktiga tillförsäkrades
ett sjukpenningskydd på en viss miniminivå som förslagsvis
motsvarade sjukpenning enligt lägst sjukpenningklass It i den allmänna
försäkringen. Utredningen framhöll därvid att många av dem som gör sin
första tjänstgöring har låg sjukpenning eller ingen sjukpenning alls från
den allmänna försäkringen. Vidare framhölls att många värnpliktiga skulle
ha kunnat få inkomst av förvärvsarbete och därigenom ha byggt upp ett
sjukpenningskydd som de inte har möjlighet till på grund av militärtjänsten.
För värnpliktiga som är sjuka när tjänstgöringen upphör men som på
grund av att sjukdomen inte har samband med tjänstgöringen inte har rätt
till sjukpenning enligt militärersättningsförordningen föreslog utredningen
ett särskilt sjukpenningskydd så länge sjukdomstiden varade.
I prop. 1967: 147 lades fram förslag om vissa väsentliga förbättringar
inom yrkesskadeförsäkringens och därmed också militärersättningsförordningens
område. Däremot behandlades inte de av yrkesskadeutredningen
berörda frågorna om militärersättningsförordningens personkrets och särskilt
sjukpenningskydd för värnpliktiga efter tjänstgöringens upphörande.
Frågorna togs dock upp vid riksdagsbehandlingen av propositionen. I två
motioner (I: 898 och II: 1112) anmärkte motionärerna att den personkrets
som förordningen omfattar är för vid och önskade att Kungl. Maj :t skulle
överväga det spörsmålet. Andra lagutskottet (2LU 1967:68) ansåg att de
nuvarande reglerna var föråldrade och därför borde överses. Motionärerna
riktade också kritik mot att yrkesskadeutredningens förslag om sjukpenningskydd
efter avslutad tjänstgöring inte hade behandlats och ville att
frågan skulle lösas i enlighet med utredningens förslag. Utskottet ansåg att
spörsmålet borde belysas närmare. Saken var emellertid enligt utskottet
komplicerad och hängde bl. a. samman med regler på pensionssidan. Det
var därför möjligt att frågan inte kunde lösas inom militärersättningsförordningens
ram utan borde ses i ett större sammanhang. Andra lagutskottet
hemställde i nu angivna frågor, att riksdagen i anledning av motionerna
skulle ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört angående behovet av
översyn av förordningen m. m. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr
401).
I beslut den 12 januari 1968 uppdrog Kungl. Maj :t åt försvarets civilförvaltning
att efter samråd med riksförsäkringsverket och andra berörda myndigheter
överse militärersättningsförordningen i de av riksdagen angivna
hänseendena och föreslå de bestämmelser som översynen kunde ge anledning
till.
Frågan om de värnpliktigas sjukpenningskydd efter avslutad tjänstgöring
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970
behandlades också vid 1969 års riksdag. I två motioner (I: 776 och II: 884)
hemställdes om förbättrat skydd vid sjukdom in. in. som inträffar i nära
anslutning till bl. a. värnpliktstjänstgöring. Andra lagutskottet (2LU
1969: 34) erinrade om den särskilda regel i lagen om allmän försäkring som
gäller för värnpliktiga och som innebär att de när de rycker ut från tjänstgöring
har kvar den placering i sjukpenningklass som de hade vid tjänstgöringens
början. Problemen torde därför enligt utskottet begränsas till
sådana värnpliktiga, som vid inryckningen till militärtjänst inte är placerade
i sjukpenningklass eller är berättigade endast till låg sjukpenning. Utskottet
erinrade också om att frågan på riksdagens begäran var föremål för utredning
inom försvarets civilförvaltning. Utskottet hemställde att motionerna
inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen biföll utskottets
hemställan.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 16 januari 1970 föreslagit,
att inilitärersättningsförordningens personkrets i princip inte längre skall
omfatta krigsmaktens fast anställda personal och att det införs ett särskilt
sjukpenningskydd för värnpliktiga efter grundutbildningens slut. Civilförvaltningens
förslag är avlämnat efter samråd med riksförsäkringsverket.
Överbefälhavaren, värnpliktsverket, svenska officersförbundet, svenska underofficersförbundet,
försvarsväsendets underbefälsförbund, reservofficerarnas
centralorganisation, svenska reservunderofficersförbundet och Sveriges
läkarförbund har av civilförvaltningen beretts tillfälle att yttra sig över ett
inom civilförvaltningen upprättat utkast till ändring i militärersättningsförordningen
in. in. Yttranden bär därvid avgetts av överbefälhavaren, värnpliktsverket
och läkarförbundet. Övriga organisationer har meddelat civilförvaltningen
att de inte funnit anledning att yttra sig.
Försvarets civilförvaltnings förslag
Försvarets civilförvaltning föreslår i överensstämmelse med yrkesskadeutredningens
förslag år 1966, att krigsmaktens fast anställda personal i princip
inte längre skall ingå i militärersältningsförordningens personkrets. Detta
innebär att följande fast anställda inte får det skydd som förordningen
ger, nämligen indelt manskap, förste fältflygare och förste flygnavigatör,
personal i krigsmaktens reserver, bataljonsläkare vid fällläkarkåren, fältläkarstipendiater,
marinläkare av 2. graden, marinläkarstipendiater, flygläkare
av 2. graden ocli batalj onsveterinärer vid fältveterinär kåren.
Som motiv för sitt förslag har civilförvaltningen hänvisat till vad yrkesskadeutredningen
uttalat i denna fråga. Enligt utredningen har de fast anställda
i väsentligt ökad utsträckning erhållit lönegradsplacerad anställning
inom området för det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra
tjänstemän (AST) och även den därtill hörande tryggheten vid sjukdom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1970
11
Vidare är de i egenskap av arbetstagare tillförsäkrade skydd enligt den allmänna
försäkringen. Enligt utredningen föreligger därför knappast de bevekelsegrunder
som tidigare föranlett att de fast anställda, som nu omfattas
av militärersättningsförordningen, ansetts böra lia en särställning i jämförelse
med andra arbetstagare.
I fråga om två kategorier fast anställda, som nu omfattas av militärersättningsförordningen,
underbefälselever och musikelever, föreligger emellertid
enligt civilförvaltningen sådana särskilda avlöningsförhållanden att i vart
fall underbefälseleverna under en övergångsperiod bör stå kvar inom militärersättningsförordningens
personkrets. Underbefälseleverna får dels viss
kontantlön, dels fri beklädnad, fri kost och fri bostad eller ersättning därför.
För musikeleverna gäller alt de avlönas enligt samma grunder som enligt
värnpliktsavlöningskungörelsen (1958:485) gäller för menig värnpliktig.
Dessa avlöningsförhållanden medför att underbefälseleverna och musikeleverna
placeras i sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring som
ger lägre sjukpenning än den som de får enligt militärersättningsförordningen.
Enligt civilförvaltningen kommer emellertid musikelevkategorin att
avvecklas fr. o. in. den 1 juli 1970 i samband med omorganisation av militärmusikorganisationen.
När det gäller formen för att bereda värnpliktiga ett utvidgat sjukpenningskgdd
efter tjänstgöringens slut bär vid samråd mellan civilförvaltningen
och riksförsäkringsverket övervägts olika system. En inplacering
inom sjukförsäkringen av samtliga värnpliktiga som inte har motsvarande
skydd enligt bestämmelserna i lagen om allmän försäkring har därvid ansetts
bli administrativt tyngande utan att få någon praktisk tillämpning för
det stora flertalet värnpliktiga. Att i nämnda lag föra in särskilda bestämmelser
om sjukpenningrätt för värnpliktiga utan placering i sjukpenningklass
och avgiftsskyldighet har inte heller ansetts förenligt med lagens systematik.
Det skulle också vara diskutabelt hur försäkringskassornas utgifter
för ett sådant sjukpenningskydd skulle täckas om förmånerna lades in i den
allmänna försäkringen.
Civilförvaltningen och riksförsäkringsverket har i stället ansett den lämpligaste
lösningen vara atL i militärersättningsförordningen föra in bestämmelser
om rätt till särskild sjukpenning av det slag som tidigare föreslagits
av yrkesskadeutredningen. Systemet skulle med denna utgångspunkt utformas
enligt det följande.
Värnpliktiga som genomgått grundutbildning eller motsvarande utbildning
enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen (1941: 967) skall ha rätt till särskild
sjukpenning om en under tjänstgöringen inträffad sjukdom består vid
utryckningen utan att den enligt gällande regler är att hänföra till ersättningsberättigad
skada. Sjukpenningskyddet bör avse också sjukdomsfall
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970
som inträffar under utryckningsmånaden eller månaden efter denna. Däremot
bör sjukpenning inte utgå till värnpliktig som är sjuk vid inryckningen
och av den anledningen blir hemförlovad.
Särskild sjukpenning bör utgå så länge sjukdomen varar och motsvara
lägsta sjukpenning till värnpliktig enligt militärersättningsförordningen.
Därigenom blir den värnpliktige garanterad sjukpenning efter en antagen
årlig arbetsförtjänst av två och en halv gånger det basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring som gällde vid ingången av det år under vilket han insjuknade.
Med utgångspunkt från det för januari månad 1970 gällande basbeloppet,
6 000 kr., skulle den särskilda sjukpenningen under nämnda år
bli 25 kr. för dag.
I övrigt bör den särskilda sjukpenningen bestämmas i enlighet med vad
som gäller för sjukpenning från den allmänna försäkringen. Särskild sjukpenning
bör sålunda utgå bara om och i den mån den är större än den sjukpenning
som den värnpliktige kan vara berättigad till enligt lagen om allmän
försäkring. Vidare bör i förekommande fall sjukpenning enligt yrkesskadeförsäkringslagen
avräknas från den särskilda sjukpenningen. Liksom i fråga
om sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring bör den särskilda sjukpenningen
vid bestående invaliditet kunna avlösas av förtidspension. Det bör
ankomma på riksförsäkringsverket alt pröva när sådan avlösning bör ske.
Av de skade- och sjukdomsfall som under åren 1963—1965 anmäldes till
riksförsäkringsverket för prövning enligt militärersättningsförordningen var
resp. 540, 486 och 440 fall sådana, att de inte kunde föranleda ersättning
enligt förordningen. Uppgifter saknades om i vilken utsträckning fallen föranledde
sjukskrivning efter tjänstgöringstiden och i vad mån vederbörande
var sjukpenningförsäkrad enligt lagen om allmän försäkring. Man måste
också räkna med att åtskilliga skade- och sjukdomsfall för värnpliktiga inte
anmälts till riksförsäkringsverket, eftersom befäl och läkare funnit det klart
att rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen inte förelegat.
Av det anförda framgår enligt civilförvaltningen att underlag inte finns tören
säker beräkning av kostnaderna för det föreslagna särskilda sjukpenningskyddet.
Civilförvaltningen anser emellertid uppskattningsvis, att de
årliga kostnaderna för ett sådant skydd kan antas uppgå till 300 000 kr.
Departementschefen
Militärersättningsförordningen äger tillämpning på värnpliktiga, vapenfria
tjänsteplikt^, hemvärnspersonal och annan frivillig personal som deltager
i militärtjänstgöring men också på vissa fast anställda underbefäl och
viss inte ständigt tjänstgörande fast anställd personal, bl. a. reservpersonal.
Denna fast anställda personal har med endast några få undantag lönegradsplacerad
anställning inom området för AST och har därmed också den till
anställningen hörande tryggheten vid sjukdom. I egenskap av arbetstagare
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970
13
är personalen också tillförsäkrad skydd enligt den allmänna försäkringen.
Det har med hänsyn till dessa omständigheter i olika sammanhang satts
i fråga att militärersättningsförordningen inte längre skall omfatta den fast
anställda personalen.
Det sjukpenningskydd som värnpliktig har genom militärersättningsförordningen
och lagen om allmän försäkring kan i vissa fall vara otillfredsställande.
Många av dem som fullgör grundutbildning eller motsvarande
utbildning har låg sjukpenning eller ingen sjukpenning alls från den allmänna
försäkringen. Om den värnpliktige är sjuk när tjänstgöringen upphör
men på grund av att sjukdomen inte har samband med denna inte har rätt
till ersättning enligt militärersättningsförordningen, får han ett i sjukpenninghänseende
sämre skydd än om han under tjänstgöringstiden hade kunnat
få inkomst av förvärvsarbete och därigenom bygga upp ett sjukpenningskydd.
De båda nu nämnda frågorna om militärersättningsförordningens personkrets
och sjukpenningskyddet för vissa värnpliktiga efter avslutad grundutbildning
har utretts av försvarets civilförvaltning efter samråd med riksförsäkringsverket.
Jag förordar nu att de båda frågorna löses i enlighet med de förslag som
lagts fram av civilförvaltningen. I fortsättningen bör sålunda militärersättningsförordningens
bestämmelser inte gälla för krigsmaktens fast anställda
personal. En personalkategori, underbefälseleverna, bör dock övergångsvis
omfattas av förordningen så länge deras nuvarande särskilda avlöningssystem
består. Särskilda bestämmelser behövs inte för musikeleverna som
inte kommer att finnas kvar i organisationen efter den 1 juli 1970. När det
gäller sjukpenningskyddet bör värnpliktig, som under grundutbildning eller
motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen ådragit sig
sjukdom som efter tjänstgöringens slut medför nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften men som i och för sig inte berättigar till ersättning
enligt förordningen, ha rätt till särskild sjukpenning. Skyddet bör avse även
vapenfri tjänsteplikt^ efter motsvarande tjänstgöring. Sjukpenningskyddet
bör gälla också om sjukdomsfallet inträffar under ulryckningsmånaden eller
månaden närmast efter denna. Som grundutbildning bör anses också repetitionsutbildning
som fullgörs i direkt anslutning till grundutbildning. Den
särskilda sjukpenningen bör utgå med belopp som motsvarar lägsta sjukpenning
enligt militärersättningsförordningen. I övrigt bör den särskilda
sjukpenningen bestämmas i enlighet med vad som gäller för sjukpenning
från den allmänna försäkringen och bör vid bestående invaliditet kunna
avlösas av förtidspension utan särskild ansökan.
Det är av skäl som försvarets civilförvaltning anfört omöjligt att göra en
säker beräkning av kostnaderna för det föreslagna särskilda sjukpenningskyddet.
De årliga kostnaderna torde emellertid kunna bli omkring 300 000
kr. Dessa kostnader kan bestridas från det under fjärde huvudtiteln upp
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 102 år 1970
förda förslagsanslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärt] änstgöring m. m.
Förslagen om begränsning av militärersättningsförordningens personkrets
och förbättring av sjukpenningskyddet för värnpliktiga efter avslutad grundutbildning
nödvändiggör ändringar i militärersättningsförordningen. Härjämte
bör några smärre ändringar av redaktionell natur göras i förordningen.
Det förbättrade sjukpenningskyddet kommer enligt kungörelsen
(1966:414) med vissa bestämmelser om vapenfria tj änstepliktiga att automatiskt
gälla även för vapenfri tjänsteplikt^.
1 prop. 1970: 18 har Kungl. Maj :t föreslagit ökat statligt stöd och ändrat
utbildningssystem för de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet.
I samband därmed har också föreslagits förbättrade ekonomiska förmåner,
bl. a. i fråga om frivilligpersonalens rätt till ersättning enligt militärersättningsförordningen.
Enligt 2 § förordningen jämställs f. n. med militärtjänstgöring
sådan frivillig utbildningskurs till gagn för landets försvar som
kontrolleras av militär myndighet. Frivilligpersonalen bör i fortsättningen
kunna omfattas av förordningen under all av myndighet kontrollerad utbildning
som är till gagn för totalförsvaret.
I detta sammanhang vill jag slutligen ta upp fråga om vissa ändringar i
förordningen (1954: 249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under tjänstgöring i civilförsvaret. I likhet med militärersättningsförordningen
omfattar nyssnämnda förordning inte bara skador under själva
tjänstgöringen utan också skador under vissa färder. Däremot får civilförsvarspliktig
inte ersättning för skada som inträffar inom förläggningsområde
när vederbörande inte tjänstgör vid skadetillfället. Civilförsvar sstyrelsen har
i skrivelse den 4 december 1969 föreslagit, att ersättningsrätten för de civilförsvarspliktiga
utvidgas att avse också sådana skador, eftersom i fredstid
en stor del av tjänstgöringen är förlagd till internat, där de ci vil för svarspliktiga
i stor utsträckning är hänvisade till att även utom tjänstgöringstiden
uppehålla sig inom förläggningsområdet. Jag biträder civilförsvarsstyrelsens
förslag och förordar att förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, ändras i enlighet därmed.
Enligt 7 § förordningen är civilförsvarschef vidare skyldig att anmäla inträffad
skada till riksförsäkringsverket. Civilförsvarsstyrelsen har i nyssnämnda
skrivelse föreslagit att denna anmälningsskyldighet åläggs också
annan än civilförsvarschefen. Jag delar denna uppfattning och föreslår att
paragrafen ändras så att skadeanmälan i fortsättningen görs av civilförsvarschef
eller myndighet som civilförsvarsstyrelsen bestämmer.
De föreslagna ändringarna i militärersättningsförordningen och förordningen
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring
i civilförsvaret, bör träda i kraft den 1 juli 1970.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t genom
Kungl. Maj.ts proposition nr 102 år 1970
15
proposition föreslår riksdagen afl antaga inom försvarsdepartementet upprättade
förslag till
1) lag om ändring i militärersättnings förordningen (1950: 261),
2) lag om ändring i förordningen (1954: 249) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten