Andra lagutskottets utlåtande nr 82 år 1970

Nr 82

Utlåtande i anledning av motioner angående semesterrätten för
skogsarbetare.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 243 av herr Stadling m. fl. samt II: 283 av herr Lindberg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t begär sådan ändring av 4 § semesterlagen, att skogsarbetare
hänförs under gruppen kontrollerade arbetstagare».

Yttranden över motionerna har avgivits av Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare,
Skogs- och lantarbetsgivareföreningen samt Svenska skogarbetareförbundet.

Gällande bestämmelser

Semesterförmåner för arbetstagare i allmänhet

Enligt semesterlagens huvudregel har en arbetstagare rätt till semester
i förhållande till anställningstidens längd. Något krav på viss tids sammanhängande
anställning har inte uppställts men semester utgår endast för
sådan kalendermånad under vilken arbetstagaren för en och samma arbetsgivares
räkning utfört arbete under minst åtta dagar, överstiger antalet
arbetsdagar under en kalendermånad sju men ej 14 dagar förvärvar han
rätt till en semesterdag. Är antalet arbetade dagar under en kalendermånad
högre än 14 blir antalet semesterdagar två. Under semestern skall arbetstagaren
åtnjuta lön. Har arbetstagaren tidlön beräknad för vecka eller längre
period får han uppbära den å semestertiden belöpande lönen. För annan
arbetstagare är semesterlönen nio procent av arbetstagarens sammanlagda
arbetsinkomst i anställningen under kvalifikationsåret.

Principen att det är antalet arbetade dagar som ligger till grund för semesterberäkningen
är försedd med ett viktigt undantag. Som arbetad dag
skall nämligen också anses dagar då arbetstagaren varit frånvarande av
särskilda i lagen uppräknade orsaker (privilegierad frånvaro). Som sådan
frånvaro räknas semester, sjukdom, havandeskap och barnsbörd samt viss
militärtjänstgöring och tjänstgöring i civilförsvaret. Frånvaron är privilegierad
oberoende av huruvida arbetstagaren under bortovaron uppbär lön
eller ej. Den privilegierade frånvaron är i viss omfattning tidsbegränsad.
För sjukdom, utom vid yrkesskada, gäller en begränsning till 90 dagar per
0108060 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 saml. 2 avd. Nr 82

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 82 år 1970

år. När sjukdom varat iner än två hela kvalifikationsår är frånvarotiden
under inga omständigheter semestergrundande längre.

Den privilegierade frånvaron har inte betydelse endast vid kvalifikation
till viss ledighet utan även vid semesterlöneberäkningen. För dag då sådan
frånvaro förekommit skall vid semesterlöneberäkningen göras ett tillägg
motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen
under kvalifikationsåret. Har inkomst ej åtnjutits under kvalifikationsåret
beräknas semesterlönen med utgångspunkt i den genomsnittliga
dagsinkomsten det år arbete senast utfördes för arbetsgivarens räkning.

Semesterförmåner för s. k. okontrollerade arbetstagare

Vissa kategorier arbetstagare passar inte in i semesterlagens system att
viss tids arbete berättigar till viss tids betald ledighet. Det gäller de s. k.
okontrollerade arbetstagarna. Som sådana betecknas i lagen arbetstagare
som utför arbetet i sitt hem eller eljest under sådana förhållanden att deL
inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande
(4 § semesterlagen). Att fastställa om exempelvis en hemarbetande utfört
arbete för en arbetsgivares räkning ett visst antal dagar under en månad
är ofta omöjligt. Den okontrollerade arbetstagaren har dessutom i regel
möjlighet att anordna arbetet så att han får erforderlig ledighet. Det väsentliga
för lagstiftningen har därför varit att ge den okontrollerade arbetstagaren
ekonomisk kompensation så att han i praktiken får möjlighet till
betald ledighet. Detta har åstadkommits genom en konstruktion med särskild
semesterlön.

Den särskilda semesterlönen utgör nio procent av arbetstagarens sammanlagda
arbetsinkomst hos arbetsgivaren under kvalifikationsåret. Endast
den faktiska inkomsten får medräknas. Föreskrifterna om privilegierad
frånvaro gäller därför inte för okontrollerade arbetstagare. Drabbas en sådan
arbetstagare av t. ex. yrkesskada får han inte i semesterhänseende tillgodoräkna
sig de eventuella inkomstförluster detta medfört. I underlaget för
beräkning av särskild semesterlön ingår däremot — till skillnad mot vad
som gäller vid vanlig semesterlön — övertidsersättning.

Okontrollerade arbetstagare har alltså en mindre förmånlig ställning än
andra arbetstagare när det gäller reglerna om privilegierad frånvaro. Detta
motvägs i viss mån av att för okontrollerad arbetstagare inte erfordras
ett visst antal arbetade dagar per månad för kvalifikation till semester. Så
snart en okontrollerad arbetstagare intjänat någon lön har han alltså rätt
till nio procents procentuellt tillägg i särskild semesterersättning.

Tidigare — före införandet av fyraveckorssemestern — fordrades för
rätt till särskild semesterlön att en okontrollerad arbetstagare under ett
kvartal skulle ha utfört arbete för arbetsgivarens räkning i en sådan omfattning
att arbetsinkomsten motsvarade minst 16 genomsnittliga dagsför -

Andra lagutskottets utlåtande nr 82 år 1970

tjänster på orten för arbete av ifrågavarande slag under en arbetstid av
åtta timmar. Semesterlönen utgick då med sex procent av inkomsten. Som
motivering för att kvalifikationsregeln inte ens i modifierad form bibehölls
i 1963 års semesterlag framhölls att de okontrollerade arbetstagarna
visserligen i viss mån blev bättre ställda än andra arbetstagare men att
detta motvägdes av att de inte ägde samma förmån som andra att till en del
kunna tillgodoräkna frånvaro som grund för förvärv av semesterrätt.

De okontrollerade arbetstagarna utgörs av två huvudgrupper. Hemarbetare
(t. ex. inom textilindustrin) och övriga arbetstagare som utför arbetet
i sådana former att det inte kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka
över arbetet. Till denna senare grupp har räknats vissa handelsresande
och försäkringsombud. Även flottningsarbetare, skogsarbetare och arbetstagare
som åtagit sig betskötsel brukar hänföras till gruppen. Det finns
inga generella regler beträffande olika yrkesgrupper utan sättet för arbetets
anordnande i det särskilda fallet blir avgörande. Arbetsledning, skyldighet
att utföra arbetet på bestämda tider och den allmänna kontrollen
av arbetet är viktiga omständigheter att beakta vid bedömningen. Som framgår
av arbetsdomstolens dom nr 61/1947 — som avser flottningsarbete —•
är det inte i och för sig avgörande om arbetsgivaren händelsevis kan kontrollera
arbetstiden. Det väsentliga är sättet för arbetets anordnande.

Skogsarbete som traditionellt i betydande omfattning räknats som okontrollerat
arbete har under senare år ändrat karaktär. Detta har betydelse
bl. a. för arbetstidslagsliftningen. Den tidigare gällande lagstiftningen
gjorde särskilt undantag för skogsarbete liksom för okontrollerbart arbete
i allmänhet. I den lag som träder i kraft den 1 januari 1972 har undantaget
för skogsarbete slopats. 1963 års arbetstidskommitté anförde härom.

Skogsarbete har i ökad omfattning kommit att utföras under samma
arbetstidsbetingelser som industriarbete. Kollektiva transporter till och från
arbetsstället har medfört ett fastare arbetstidsschema. Därmed har också
mer och mer skogsarbee fått karaktäreen av tidskontrollerat arbete. Slopandet
av dyngsbegränsningen och möjligheten att tillämpa fyra veckors begränsningsperiod
gör att skogsarbete enligt kommitténs bedömning utan
nämnvärda svårigheter kan inordnas under den föreslagna arbetstidslagen.
Med hänsyn till skogsnäringens beroende av väderleken kan det i viss utsträckning
komma i fråga att genomsnittsberäkna arbetstiden under en
längre period än fyra veckor. I den mån parterna inte själva löser denna
fråga genom överenskommelse avtalsvägen, kan frågan prövas dispensvägen.

Även om undantaget för skogsarbete slopas, kommer under en tid framöver
åtskilliga skogsarbetare alltjämt att falla utanför lagen på grund av
undantaget för okontrollerbart arbete.

Andra lagutskottets utlåtande nr 82 år 1970

Remissyttrandena

Svenska skogsarbetareförbundet ställer sig bakom motionskravet och anför
i sitt yttrande:

Skogsarbetarekårens arbets- och anställningsförhållanden har under de
senaste åren förändrats i mycket stor omfattning. För det första har allt
större andel av kåren knutits fastare till respektive arbetsgivare och därmed
erhållit kontinuerligt arbete året om. För det andra har arbetstiden
blivit fast reglerad genom att arbetsgivaren fastställer arbetstidsschema
som de anställda måste följa.

Möjligheterna för den enskilde arbetaren att själv bestämma sin arbetstid
föreligger inte numera, oavsett om vederbörande är fast eller tillfälligt
anställd. Detta förhållande beror dels på att personaltransporterna
till och från arbetsplatsen samordnas och därför måste alla i arbetslaget
inrätta sig efter det dagliga arbetstidsschema som arbetsgivaren fastställer.
Dels har även skogsarbetet mekaniserats på ett genomgripande sätt under
1960-talet. Detta innebär att den enskildes arbete allt mer kommit att
styras av de maskiner som förekommer på arbetsplatserna.

För att arbetena inom skogsbruket skall kunna bedrivas rationellt har
därför arbetsgivarna fordrat att varje anställd skall befinna sig i arbete
under den tid som maskinerna är i verksamhet. För att tillgodose detta
krav har vi även från Skogsarbetareförbundet gått med på att i våra avtal
ta med en bestämmelse om att arbetstagare är skyldig att begära ledighet
från arbetet därest den anställde har trängande behov av att få göra visst
avbrott. Vi återger här nedan ordalydelsen i denna avtalsbestämmelse, som
på ett eftertryckligt sätt klarlägger hur tidsbundet skogsarbetet för närvarande
är:

»Arbetare är skyldig att under den tid anställning varar utföra arbete
alla helgfria dagar, om ej arbetsledningen medger bortavaro från arbete.

önskar arbetare vara borta från arbetet, anmäles detta till vederbörande
arbetsbefäl, som meddelar ledighet i den mån så låter sig göra utan hinder
för arbetets fortgång.

Arbetare, som därom gör anmälan till arbetsledningen minst 2 arbetsdagar
förut, skall erhålla ledighet för deltagande i allmänna val och för fullgörande
av fackliga och kommunala uppdrag.»

De förutsättningar som för skogsarbetarnas del rådde när 1960 års semesterkommitté
utarbetade sitt förslag till ny semesterlag är således i dagsläget
helt förändrade. Skogsarbetarekåren har numera blivit kontrollerbar i
motsvarande utsträckning som exempelvis gäller för industriarbetarna,
vad det avser arbetstid och frånvaro.

Förbundet upplyser att man ej lyckats lösa den aktuella frågan förhandlingsvägen
och pekar vidare på den negativa trenden i de senaste årens
olycksfallskurva inom skogsburket. Förbundet kan inte acceptera denna utveckling
som man på olika sätt försöker bryta. Förbundet anför därefter:

För de skogsarbetare som emellertid drabbas av olycksfall eller sjukdom
måste man — enligt förbundets bestämda uppfattning — även från samhällets
och den lagstiftande församlingens sida söka tillförsäkra dessa människor
samma sociala förmåner som gäller för arbetskraft anställd inom

Andra lagutskottets utlåtande nr 82 år 1970

industrin eller andra likartade yrkesområden. Då förbundet också nödgats
konstatera, att förhandlingsmöjligheterna är uttömda, finner vi det
ytterst angeläget att riksdagen måtte besluta att vidtaga sådana ändringar
i nuvarande semesterlag, att skogsarbetarna tillförsäkras de rättigheter
som gäller för s. k. kontrollerade arbetstagare i semesterlagens mening.
Många skogsföretag bedriver dels avverknings- och skogsarbeten och dels
förädling av skogsråvaran vid sina industrier. Industriarbetarna uppbär
därvid semesterlön enligt reglerna för kontrollerade arbetstagare, medan
skogsarbetarna däremot betraktas som okontrollerade och som sådana kommer
de inte i åtnjutande av rätten att få tillgodoräkna sig privilegierad
frånvarotid. Detta förhållande finner skogsarbetareförbundet vara en orimlighet
som snarast bör rättas till.

Föreningen Skogsbrukets arbetsgivare samt Skogs- och lantarbetsgivareföreningen
har avgivit ett gemensamt remissyttrande. Föreningarna avstyrker
motionerna och anför följande motivering:

Motionärerna synes förmena att 4 § semesterlagen numera ej är tillämplig
beträffande skogsarbetare. Man gör sålunda gällande att skogsarbete i
det närvarande bedrives under kontrollerbara förhållanden. Föreningarna
delar ej den uppfattningen. Det är visserligen riktigt, att den tekniska utvecklingen
inom skogsbruket medfört en fortgående förändring av arbetsuppläggningen
av skogsarbetet, men att därav draga den slutsatsen att
skogsarbetet numera allmänt sett bedrives under kontrollerbara former är
icke riktigt. Det må i det sammanhanget erinras om att rättstillämpningen
fastslagit, att den omständigheten att arbetsgivaren till äventyrs kan kontrollera
arbetstagarens arbetstid icke är avgörande för begreppet okontrollerad
arbetstagare.

Motionärernas förslag att sådan ändring av 4 § semesterlagen vidtages,
att skogsarbetare hänförs under gruppen kontrollerade arbetstagare, finner
föreningarna vara helt förkastlig. Det är ju dock icke så att semesterlagen
i sin nuvarande lydelse utesluter skogsarbete i och för sig från att vara
kontrollerbart. Frågan hur härmed må vara måste även framgent vara
ett spörsmål som kommer till avgörande genom rättstillämpningen. Några
rimliga skäl för införande av särbestämmelser för denna yrkesgrupp kan
icke finnas.

Utskottet

Semesterlagen skiljer mellan kontrollerade och okontrollerade arbetstagare.
Som okontrollerade arbetstagare räknas enligt 4 § i lagen arbetstagare
som utför arbetet i sitt hem eller eljest under sådana förhållanden
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande.
Till den sistnämnda gruppen har sedan länge hänförts stora delar
av skogsarbetarkåren.

Semesterförmånerna för okontrollerade arbetstagare skiljer sig från
vad som gäller för övriga arbetstagare. För en kontrollerad arbetstagare gäller
att han skall kvalificera sig för semester genom att för en och samma
arbetsgivares räkning arbeta ett visst antal dagar under en kalendermånad.
Åtta arbetade dagar ger rätt till en semesterdag och 15 arbetade

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 82 år 1970

dagar ger rätt till två semesterdagar. Det är att märka att som arbetade
dagar — inom vissa gränser — räknas även dagar då arbetstagaren är
frånvarande på grund av sjukdom, havandeskap, barnsbörd, militärtjänstgöring
och civilförsvar stjänstgöring (privilegierad frånvaro). Seincsterförmånen
för okontrollerade arbetstagare innefattar inte någon rätt till
ledighet utan är en ren ekonomisk förmån (särskild semesterlön). Något
kvalifikationskrav beträffande arbetets omfattning är inte uppställt utan
arbetstagaren har rätt till ett särskilt procentpåslag — nio procent — på
intjänat lönebelopp liur obetydligt det än må vara. Om semesterlagen i det
avseendet kan anses vara gynnsam för de okontrollerade arbetstagarna
är reglerna mindre förmånliga i fråga om privilegierad frånvaro. Med hänsyn
till den särskilda semesterlönens konstruktion har det inte ansetts möjligt
att tillerkänna de okontrollerade arbetstagarna semesterförmåner vid
frånvaro på grund av sjukdom eller liknande orsak.

I förevarande motioner hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
begära förslag till ändring av 4 § semesterlagen så att skogsarbetare kommer
att hänföras till gruppen kontrollerade arbetstagare. Motionärerna
anser det angeläget att skogsarbetarna får möjlighet att tillgodoräkna privilegierad
frånvaro vid semesterberäkningen.

I motionerna anförs att skogsarbete tidigare bedrevs under sådana former
att det var naturligt att man vid tolkningen av olika lagar hänförde skogsarbetarkåren
till okontrollerad arbetskraft. Under senare år har emellertid
— fortsätter motionärerna — förhållandena förändrats så väsentligt att detta
synsätt inte kan bibehållas. Skogsarbetarna har fått fastare och mer kontinuerliga
anställningsförhållanden. Den tekniska utvecklingen har fört med
sig att flertalet skogsarbetare har att iakttaga ett fast arbetstidsschema.
Permission från arbetet måste begäras av arbetsledningen. Reglerna i berörda
avseenden finns intagna i kollektivavtal. Även den omständigheten
att arbetsgivaren ofta ombesörjer och samordnar transport av personalen
gör att det saknas möjlighet för den enskilde att bestämma över arbetstiden.

Med hänsyn till de förändringar som på senare år skett i fråga om skogsarbete
är del mycket som talar för att sådant arbete numera i betydande
omfattning kan hänföras till kontrollerat arbete. I den allmänna arbetstidslag,
som upphör vid årsskiftet, gjordes undantag för skogsarbete. Detta
undantag har tagits bort i den nya lagen. 1963 års arbetstidskommitté, vars
förslag ligger till grund för den nya lagstiftningen, uttalade att skogsarbete
i ökad omfattning kommit att utföras under samma arbelstidsbetingelser
som industriarbete. Kollektiva transporter till och från arbetsskiftet har
medfört fastare arbetstidsschema. Därmed har också enligt kommittén
skogsarbete mer och mer fått karaktären av tidskontrollerat arbete. Kommittén
föreslog därför att regeln om generellt undantagande för skogsarbete
från lagens tillämpningsområde skulle slopas. Kommittén tilläde emeller -

Andra lagutskottets utlåtande nr 82 år 1970

tid att under en tid framöver åtskilligt skogsarbete skulle falla utanför lagen
på grund av undantaget för okontrollerbart arbete.

Frågan om skogsarbete skall anses vara kontrollerat eller okontrollerat
arbete blir med den utformning semesterlagstiftningen har en fråga om
rättstillämpning. Om parterna är oense om hur lagen i ett konkret fall skall
tillämpas finns det möjlighet att få saken prövad av domstol. Regleras
parternas mellanhavande av kollektivavtal ankommer det på arbetsdomstolen
att pröva tvisten. Frågan huruvida de former i vilka skogsarbete numera
i allt större omfattning bedrivs skall innebära att arbetstagarna skall
anses vara kontrollerade i semesterlagens mening har, såvitt är känt för
utskottet, inte varit föremål för något prejudicerande domstolsavgörande.
På grund härav och med hänsyn till vad utskottet i övrigt anfört finns det
i dag inte tillräckliga skäl att vidtaga någon ändring i semesterlagen. Utskottet
hemställer därför,

att motionerna 1: 243 och II: 283 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1970

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s)*, Dahlberg
(s)*, Hiibinette (m), Eric Carlsson (ep), Österdahl (fp) och fru Grethe
Lundblad (s);

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herr Svensson i Kungälv
(s), fru Skantz (s), herrar Nordberg (s)*, Jonsson i Mora (fp)*, Ringaby
(m), Nilsson i Kalmar (s) och fru Nilsson (ep).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.