Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1970

Nr 76

Utlåtande i anledning av motioner om slopande av förbudet att
inställa arbete under avtalstid.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 322 av herr Werner samt 11: 346 av herr Hermansson m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen beslutar

att i skrivelse till regeringen hemställa om en omarbetning av lagen om
kollektivavtal av den 22 juni 1928 i syfte att i första hand ur nämnda lag avlägsna
§ 4 gällande förbud mot att under avtalstid tillgripa arbetsinställelse;
samt

att i samband med kollektivavtalslagens omarbetning en översyn och revidering
företas av lagen om arbetsdomstol.»

Gällande bestämmelser

En strävan inom den arbetsrättsliga lagstiftningen har varit att på olika
sätt förebygga konflikter och skapa stabila förhållanden på arbetsmarknaden.
Parterna på arbetsmarknaden har genom avtal kompletterat och förstärkt
denna ordning.

Genom lagen om förenings- och förhandlingsrätt har arbetstagare- eller
arbetsgivarorganisation eller enskild arbetsgivare fått rätt att påkalla förhandling
rörande anställningsvillkor eller förhållandena i övrigt. Motparten
har alltså skyldighet att i sådana fall ingå i förhandling. Förhandlingsskyldighet
kan också grundas på avtal. Huvudavtalet mellan SAF och LO är
det viktigaste exemplet härpå. Detta avtal har kopierats inom åtskilliga
andra fack. Förhandlingsordningen tar sikte på tvistefrågor som uppkommer
under löpande avtalsperiod och avser inte upprättande av kollektivavtal.
Förhandling skall i första hand föras lokalt. Uppnås ej enighet skall frågan
tas upp vid central förhandling mellan respektive huvudorganisationer.

Om en förhandling inte leder till resultat kan man tänka sig olika utvägar.
Gäller tvisten tolkning av kollektivavtal kan den underställas arbetsdomstolen.
Avser tvisten avskedande av arbetstagare finns på LO—SAF-området
liksom på övriga viktigare avtalsområden ett särskilt skiljenämndsförfarande.
Kan parterna inte komma överens om villkoren i ett kollektivavtal träder
den statliga förlikningsmannainstitutionen i verksamhet. Förlikningsman
äger kompetens att medla i varje tvist som kan hota arbetsfreden. Vid stora
arbetskonflikter tillsätts ofta en särskild förlikningskommission. Enligt ett
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 samt. 2 avd. Nr 76

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1970

särskilt stadgande i medlingslagen skall part som ämnar vidta arbetsinställelse
varsla om åtgärden till förlikningsman och motpart senast sju dagar i
förväg.

Sedan kollektivavtal träffats är parternas rätt att vidta stridsåtgärder begränsad.
Begränsningarna framgår av kollektivavtalslagens (KAL) regler
om fredsplikt i 4 §. Reglerna är på det sättet tvingande att parterna inte genom
avtal kan ge fredsplikten en mera begränsad innebörd. Däremot kan
parterna i avtal överenskomma om en vidsträcktare fredsplikt. Det bör vidare
anmärkas att part kan undgå längre tids fredsplikt genom att sluta avtal
med kort varaktighet eller tills vidare med kort uppsägningstid.

Kollektivavtalslagen utgår från att stridsåtgärder är tillåtna men föreskriver
förbud mot stridsåtgärder i vissa fall som uppställts i fyra punkter.
Begreppet stridsåtgärd har inte definierats men avser åtgärd som företas i
påtryckningssyfte. Det kan gälla strejk, lockout, blockad, maskning, övertidsvägran,
avfolkning av arbetsplats, rundskrivelser av olika slag etc.

Punkt 1 i 4 § KAL innehåller den viktiga gruppen rätts tvister. Stridsåtgärd
får inte vidtas på grund av tvist om avtalets giltighet, bestånd eller rätta innebörd
eller på grund av tvist, huruvida visst förfarande strider mot avtalet
eller lagen. Avsikten är att strid skall vara utesluten i tvister som arbetsdomstolen
är satt att lösa. Det är härvidlag betydelselöst vilken part som har rätt
i sakfrågan. Även om en arbetsgivare förfarit felaktigt är detta ingen ursäkt
för arbetstagarparten, om den vidtagit stridsåtgärden för att driva igenom
sin mening. Fredsplikten enligt den aktuella punkten täcker mer än direkta
tolkningstvister. Part är i och för sig oförhindrad att varsla om stridsåtgärd i
fråga som inte regleras av kollektivavtal (oreglerade intressefrågor). Gör en
part gällande att en specifik fråga är oreglerad kan emellertid motparten ofta
påstå att den omständigheten att frågan inte direkt tagits upp i avtalet inte
innebär att frågan är oreglerad, i stället föreligger en »negativ reglering».
Det kan t. ex. gälla sådana fall då part vid förhandling frånfallit ett förslag.
Om det görs en invändning av antytt slag mot ett påstående att oreglerad
intressefråga föreligger, förvandlas tvisten till en rättstvist — en tolkning av
avtalets innebörd. I sådant fall är alltså stridsåtgärd inte tillåten.

Punkt 2 i 4 § KAL anger att stridsåtgärd är förbjuden för att åstadkomma
ändring i avtalet under tiden för dettas bestånd. Bestämmelsen är ett uttryck
för principen att avtal skall hållas.

Punkt 3 i 4 § KAL förbjuder stridsåtgärd under löpande avtalsperiod för
att påverka innehållet i framtida kollektivavtal.

Punkt 4 i 4 § KAL förbjuder sympatiåtgärd när primärkonflikten är olovlig.
Bestämmelsen innebär således att sympatiåtgärd under avtalstiden är
tillåten när primärkonflikten är det. Det är dock att märka att sympatiåtgärd
som innefattar ett »självständigt syfte» — dvs. i realiteten innebär ett
krav på motparten — är otillåten enligt punkt 2.

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 ur 1970

Sedan gammalt räknas s. k. indrivningsblockader som tillåtna stridsåtgärder.
Med en sådan åtgärd avser man att utöva påtryckning på arbetsgivare
som har betalningssvårigheter och ej utger förfallna löner. Det är alltså inte
fråga om en tvist om rättsläget och stridsåtgärd är därför tillåten.

4 § andra stycket KAL innehåller regler om förenings fredsplikt och ansvar
för medlemmars olovliga stridsåtgärder. En förening som är direkt
bunden av ett avtal eller har medlem som är bunden får inte anordna eller
understödja olovlig stridsåtgärd. En förening som själv är bunden måste
dessutom aktivt verka för att förebygga sådan åtgärd eller få den hävd.

Som tidigare påpekats kan avtalsparter ta på sig en vidsträcktare fredsplikt
än vad KAL innebär. I betydande omfattning har sådan avtalsreglering
skett. Det viktigaste avtalet är huvudavtalet mellan SAF och LO. Det avtalet
har bildat mönster för åtskilliga andra sektorer på arbetsmarknaden.

I kap. II i huvudavtalet föreskrives fredsplikt till dess part fullgjort sin förhandlingsskyldighet.
Vidare förbjuds stridsåtgärd som inte auktoriserats av
vederbörande förbund. Kap. IV i avtalet förbjuder vissa oarter av ekonomiska
stridsåtgärder. Särskilt gäller det begränsning av åtgärder riktade mot utomstående
(tredje man). Det förbjuds bl. a. att åtgärd vidtas som innebär förföljelse
på grund av religiösa eller politiska åsikter. Huvudavtalet skyddar
vidare den som för egen eller annans räkning för talan inför domstol eller
annan myndighet eller avlägger vittnesmål eller tillhandagår ämbetsman.
Vidare förbjuds vedergällningsaktioner sedan konflikt upphört samt aktioner
som riktar sig mot rena familjeföretag. I de flesta fall förbjuds också stridsåtgärder
riktade mot tredje man, förutsatt att denne är neutral. Tvister om
tolkning av kap. II och IV avgörs av arbetsmarknadsnämnden såsom skiljenämnd
och undandras alltså arbetsdomstolens prövning. I kap. V i huvudavtalet
finns vissa bestämmelser som har till syfte att begränsa samhällsfarliga
konflikter.

För stats- och kommunalanställda tjänstemän gäller särskilda regler. De
omfattas av KAL, och deras möjligheter alt vidta stridsåtgärder begränsas
alltså av 4 §. Därutöver finns emellertid viktiga begränsningar i statstjänstemannalagen
och kommunaltjänstemannalagen.

1. Stridsåtgärder är tillåtna endast beträffande avtalsbara frågor (främst
lön och annan ersättning).

2. Endast arbetsinställelse är tillåten som stridsåtgärd vid bestående arbetsförhållanden.
Då tjänst är obesatt eller nyinrättad är även andra stridsåtgärder
— nyanställningsblockad — tillåten. Stridsåtgärder i form av exempelvis
vägran att utföra vissa arbetsuppgifter, vägran att fullgöra övertid,
massuppsägningar eller maskning är förbjudna.

3. Sympatiåtgärder får endast vidtas för att stödja andra tjänstemannagrupper
på det statliga respektive kommunala området.

4. Strejk skall vara auktoriserad av arbetstagarförening. Inte heller oorgani -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1970

serade arbetstagare kan strejka utan att arbetstagarförening beslutat om
strejk.

Både för statliga och kommunala tjänstemän förekommer avtalsmässiga
begränsningar i fråga om stridsåtgärder. Det gäller dels sådana som är
knutna till en särskild förhandlingsordning, dels sådana som avser samhällsfarliga
konflikter.

Skulle arbetsgivare, arbetstagare eller organisation åsidosätta sina förpliktelser
enligt kollektivavtal eller kollektivavtalslagen kan skadestånd utdömas.
Fråga härom liksom andra mål rörande kollektivavtal prövas av
arbetsdomstolen. När det gäller organisations ansvar för olovlig stridsåtgärd
från medlemmarnas sida prövar domstolen om fackföreningens styrelse
varit tillräckligt aktiv för att rätta till förhållandena. Har styrelsen brustit
kan föreningen åläggas skadeståndsskyldighet. Samma är förhållandet om
föreningens medlemmar mot styrelsens reservation vid ett möte beslutar vidhålla
en olovlig stridsåtgärd.

Vid bestämmande av skadeståndets storlek tillämpas särskilda jämkningsregler
i 8 § KAL. Enskild arbetstagare får aldrig åläggas högre skadestånd
än 200 kr.

Enkel fråga

I en enkel fråga vid början av årets riksdag frågade herr Fridolfsson i
Stockholm om det var aktuellt med en översyn av kollektivavtalslagen i vad
gäller åtgärder vid arbetskonflikt.

Statsrådet Holmqvist svarade den 12 februari att det inte var uteslutet att
det kunde finnas behov av att se över vissa enskildheter i kollektivavtalslagen
eller i annan arbetsrättslig lagstiftning. Han hänvisade till att i det aktuella
hänseendet största avseende måste fästas vid önskemål från arbetsmarknadens
egna organisationer och yttrade vidare att någon framställning om
en reform inte förelåg.

Utskottet

Principen om fredsplikt under tid då kollektivavtal gäller är en av grundvalarna
för den svenska arbetsrätten. I 4 § kollektivavtalslagen finns den
lagliga regleringen. Bestämmelsen, som gäller såväl för organisationer som
för enskilda arbetsgivare och arbetstagare, är tvingande och kan alltså inte
sättas ur kraft genom avtal. Enligt lagrummet får stridsåtgärd under tid
då avtal är gällande ej vidtas på grund av tvist om avtalets giltighet, bestånd
eller rätta innebörd eller på grund av tvist huruvida visst förfarande
strider mot avtalet eller lagen. Inte heller får stridsåtgärd vidtas för att
åstadkomma ändring i avtalet eller i syfte att påverka innehållet i framtida
kollektivavtal. Ett undantag från det principiella förbudet mot stridsåtgärd

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 dr 1970 5

under avtalstid utgör sympatiåtgärd. Sådan är tillåten om primärkonflikten
är det.

Den i lag fastslagna fredsplikten har parterna på arbetsmarknaden i
olika hänseenden utvidgat genom avtal. Det viktigaste avtalet på detta
område är huvudavtalet mellan SAF och LO.

Förevarande motioner syftar till att riva upp bestämmelsen om fredsplikt
i 4 § kollektivavtalslagen. Motionärerna hemställer om en omarbetning av
kollektivavtalslagen i sådant syfte och om en därav föranledd revidering
av lagen om arbetsdomstol.

Principen om fredsplikt under avtalstid är av utomordentlig betydelse.
Inte minst internationella jämförelser visar vilken tillgång vårt nuvarande
system varit såväl för parterna på arbetsmarknaden som för samhället i
stort. Förändrade förhållanden inom arbetslivet aktualiserar ständigt ändringar
i avtal. Även de arbetsrättsliga lagarna är självfallet i behov av
revision från tid till annan. Enligt utskottets mening är det uteslutet att
som utgångspunkt för ett reformprogram ha ett avskaffande av principen
om fredsplikt under avtalstid. Om motionärernas förslag genomfördes skulle
förutsättningarna för hela avtalssystemet ändras. Det skulle i sin tur medföra
stora risker för desorganisation av arbetsmarknaden med vittgående
följder för den svenska ekonomin. Med hänvisning härtill anser utskottet
att förevarande motioner bör avslås.

Utskottet hemställer,

att riksdagen avslår motionerna I: 322 och II: 346.

Stockholm den 10 november 1970

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar
Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Wanhainen (s)*, Kaijser (m), Andreasson
(ep) och Axelson (fp)*;

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herrar Gustavsson i Alvesta
(ep)*, Fredriksson (s)*, Göransson (s), Nilsson i Kalmar (s), Aldén (s),
Åkerlind (m) och Romanus (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svensk* Reproduktion* AB, Sthlm 1970