Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1970

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av motioner om de s. k. trettioårs- och
femtonårsreglerna i tilläggspensioneringen.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 31 av herr Carlsson, Eric, m. fl. samt 11: 36 av herr Jonasson m. fl.

I motionerna behandlas dels frågan om sambandet mellan avgifter och
pensionsgrundande inkomst i vissa fall i ATP-systemet, dels frågan om reformering
av femtonårs- och trettioårsreglerna. I detta utlåtande behandlas
endast sistnämnda fråga. Övriga delar av motionerna kommer utskottet att
ta upp i annat sammanhang.

Motionerna

I motionerna anförs.

De s. k. 30- och 15-årsreglerna är utformade så att de missgynnar dem
som har lägre inkomster. Pensionen skall, när systemet är fullt utbyggt,
utgå för högst 30 intjänade år, men avgifter skall inbetalas för hela den
aktiva arbetstiden. Den som får avstå arbetsinkomst till ATP under 45—50
år får sålunda inte räkna fler pensionspoäng än den som får avstå avgifter
i endast 30 år, vilket i stort måste missgynna låginkomstgrupperna som
tidigt kommer ut i förvärvslivet.

Liknande effekt får den s. k. 15-årsregeln om att pensionen skall beräknas
på genomsnittsinkomsten under de 15 bästa åren. De grupper som har
brant stigande inkomster under senare delen av sin aktiva tid favoriseras
härigenom. De som har lägre inkomster har i regel en relativt jämn inkomstutveckling
under hela sin aktiva tid.

De anförda exemplen visar att nu gällande regler för beräkning av avgifter
och förmåner inom tilläggspensioneringen missgynnar låginkomstgrupperna.
En utredning som syftar till att eliminera de aktuella orättvisorna bör snarast
komma till stånd.

I motionerna yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om skyndsam prövning samt förslag rörande en sådan reformering av
berörda regler inom tilläggspensioneringen att den nuvarande disproportionen
mellan avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda samt låginkomsttagare
avlägsnas i enlighet med vad i motionen anförts».

Gällande bestämmelser

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år utgöres
i princip av summan av den försäkrades inkomst av anställning och inkomst
1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 9 samt. 2 avd. Nr 3

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1970

av annat förvärvsarbete för året, i den mån summan överstiger det för året
gällande basbeloppet, d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000 kronor i 1957
års penningvärde, 6 000 kronor i februari 1970, men icke överstiger 7,5 gånger
basbeloppet. Basbeloppet avräknas i första hand mot inkomsten av anställning.
På den pensionsgrundande inkomsten beräknas pensionspoäng, som
i sin tur ligger till grund för bestämmandet av de förmåner som skall utgå
från försäkringen. För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts
för försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng
beräknas på så sätt att den pensionsgrundande inkomsten delas med
det vid årets ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan enligt
huvudregeln utgå endast om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats den
försäkrade. I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare gäller
övergångsbestämmelser, som innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för
full pension. — Pensionen uträknas med utgångspunkt i medelpoängen
under ett antal år, enligt huvudregeln medelpoängen under de 15 år då
poängen varit högst. Ålderspension förutsätter att pensionspoäng tillgodoräknats
för minst tre år.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har sedan tilläggspensioneringens tillkomst så gott som varje
år avvisat motionsyrkanden av samma innebörd som det förevarande.
Beträffande den tidigare riksdagsbehandlingen hänvisas till 2LU 1968: 4
och 1969:17.

Utskottet

I princip gäller för erhållande av full ålderspension inom tilläggspensioneringen
att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år.
Pensionen beräknas på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 år då
poängen varit högst.

Motionärerna gör gällande att trettioårsregeln och femtonårsregeln är så
utformade att de missgynnar dem som har låga inkomster. Trettioårsregeln
är till nackdel för sådana låginkomsttagare, som tidigt kommer ut i förvärvslivet
och för vilka avgifter erläggs till pensioneringen under mer än 30 år
och under avsevärt längre tid än för andx-a inkomsttagare. Genom femtonårsregeln
gynnas enligt motionärernas uppfattning de grupper som har brant
stigande inkomster under senare delen av sin aktiva tid. De som har lägre
inkomster har enligt motionärerna i regel en relativt jämn inkomstutveckling
under hela sin aktiva tid. Motionärerna vill att de berörda reglerna skall
reformeras.

Andra lagutskottet har vid åtskilliga tillfällen tagit ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden har

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1970

3

utskottet avstyrkt motionerna med följande motivering. Regeln om 30 pensionsgrundande
år har sin förebild inom den statliga pensioneringen. Genom
att antalet poänggivande år som fordras för full pension begränsats till 30,
tillgodoses sådana försäkrade som på grund av studier eller annan utbildning
inträder i förvärvslivet vid en högre ålder. Även kvinnor, som på grund av
barnsbörd och omvardnad om barnen under några år är förhindrade att ha
förvärvsarbete, har fördel av trettioarsregeln. Detsamma gäller personer, som
pa grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara borta från förvärvslivet
under längre tid. Regeln far anses innefatta en lämplig avvägning mellan
olika arbetstagares pensionsintressen. Femtonårsregeln innebär enbart fördelar
för den försäkrade, så snart någon förändring skett i realinkomsten
under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten att vissa grupper
kan ha större fördel av regeln än andra motiverar inte att regeln tas bort.

Utskottet vidhaller sin tidigare inställning till de berörda reglerna och avstyrker
således motionerna i förevarande del.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 31 och II: 36, såvitt angår femtonårsregeln
och trettioårsregeln, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1970

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Hamrin-Thorell (fp),
herrar Lars Larsson (s)*, Dahlberg (s), Österdahl (fp), Kaijser (m), Andreasson
(ep)* och fru Grethe Lundblad (s)*;

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep)*, fröken Wetterström
(m), herrar Fredriksson (s)*, Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s),
herr Jonsson i Mora (fp), fru Sigurdsen (s)* och fru Håvik (s)*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 dr 1970

Reservation

av herrar Andreasson (ep) och Gustavsson i Alvesta (ep), som ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 2 med orden
»Andra lagutskottet har» och slutar på följande sida med orden »förevarande
del» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Vid tidigare riksdagsbehandling har beträffande trettioårsregeln hävdats
att den innefattar en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.
Regeln innebär sålunda fördelar för försäkrade, som till följd av
studier har relativt få pensionsgrundande år. Detsamma gäller för kvinnor,
som på grund av omvårdnad av barn under ett antal år är förhindrade att
förvärvsarbeta. Även långtidssjuka och arbetslösa kan ha fördelar av regeln.
Beträffande femtonårsregeln har gjorts gällande att regeln innebär enbart
fördelar för en försäkrad så snart förändring skett i realinkomsten under
de pensionsgrundande åren.

Trettioårs- och femtonårsreglerna innebär onekligen beaktansvärda fördelar
för stora grupper försäkrade. Utskottet har inte för avsikt att föreslå
någon försämring för dessa grupper. Det finns emellertid vissa grupper
främst låginkomsttagare — som inte i samma utsträckning som andra kan
tillgodogöra sig fördelarna av de berörda reglerna. Inkomsttagare tillhörande
dessa grupper har relativt konstant årsinkomst på låg nivå. De har ofta
betydligt mer än 30 år i förvärvslivet. Utskottet anser det angeläget att man
på något sätt ger den berörda gruppen försäkrade pensionsrätt även för
pensionsgrundande år som överstiger 30. Hur detta skall ske får närmare utredas.
I det sammanhanget bör också övervägas om man inte genom en alternativ
regel kan kompensera sådana försäkrade som f. n. har relativt liten
fördel av femtonårsregeln.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, 1:31
och 11:36, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om
utredning i enlighet med vad utskottet anfört».

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1970