Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1970

Nr 52

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändring i statst jänslemannalagen
(1965: 27k), m.m., jämte motion i ämnet.

Genom en den 3 april 1970 dagtecknad proposition, nr 72, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965: 274) och lag om ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i ämnet väckt
motion, I: 1213 av herr Ernulf.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att statstjänstemannalagen (1965: 274) skall ändras
så att den kommer att gälla även justitieråd, regeringsråd och justitiekanslern.

Vidare föreslås ändrad utformning av det i lagen intagna förbudet för
tjänsteman att inneha bisyssla som kan rubba förtroendet för hans opartiskhet
i tjänsten. Syftet med ändringen är bl. a. att det klart skall komma
till uttryck att man skall beakta också risken för sådan förtroendeskada som
hänför sig till annan tjänsteman vid samma myndighet eller till myndigheten
själv.

I propositionen föreslås slutligen en ändring i lagen (1965: 576) om ställföreträdare
för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m. När statens avtalsverk
företräder kommun vid domstol, skall kommunen enligt förslaget
bli skyldig att ersätta staten dess kostnad med anledning härav.

Av propositionen återges i det följande endast författningsförslagen. I
övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

1 —Dihang till riksdagens protokoll 1970. 9 samt. 2 avd. Nr 52

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1970

1) Förslag
till

Lag

om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274)

Härigenom förordnas, att 1, 10, 13, 27, 29 och 38 §§ statstjänstemannalagen
(1965: 274) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Denna lag---------

Lagen gäller icke statsrådets, högsta
domstolens eller regeringsrättens
ledamöter, justitiekanslern eller
riksdagens ombudsmän. Den är ej
heller tillämplig på den som innehar
eller uppehåller prästerlig tjänst.

Lagens bestämmelser-----

(Föreslagen lydelse)

§•

----såsom arbetstagare.

Lagen gäller icke statsrådets ledamöter
eller riksdagens ombudsmän.
Den är ej heller tillämplig på den
som innehar eller uppehåller prästerlig
tjänst.

-------ej anges.

Tjänsteman skall------

Oberoende av — — — —----

Tjänsteman må ej åtaga sig uppdrag
eller utöva verksamhet som
kan rubba förtroendet till hans oväld
i tjänsteutövningen. Närmare bestämmelser
härom meddelas för vissa
fall i lag och i övrigt av Konungen.

§•

------hans tj änsteutövning.

-----förman bestämmer.

Om justitieråds och regeringsråds
allmänna åligganden i tjänsten föreskrives
i regeringsformen och med
stöd därav meddelade författningar.

§•

Tjänsteman må ej inneha anställning
eller uppdrag eller utöva verksamhet
som kan rubba förtroendet
till hans eller annan tjänstemans
opartiskhet i tjänsteutövningen eller
skada myndighetens anseende. Närmare
bestämmelser härom meddelas
för vissa fall i lag och i övrigt av
Konungen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

27 §.

Tj änsteman som-----------— omedelbart hävas.

Beslut om avstängning enligt första
stycket eller om läkarundersökning
som avses där meddelas i fråga
om tjänsteman, som icke kan dömas
till disciplinstraff, av Konungen och
eljest av myndighet som Konungen
bestämmer. I sådant ärende skola
bestämmelserna i 23 § andra stycket
iakttagas. Tillfälle skall beredas
tjänstemannen att skriftligen eller,
om han påfordrar det eller det eljest
finnes lämpligt, muntligen utlala sig
i ärendet. Därvid äger han anlita biträde
som med hänsyn till redbarhet,
insikter och tidigare verksamhet finnes
lämplig för uppdraget.

Närmare bestämmelser-------------av Konungen.

29 §.

Tjänsteman må—---------denna lag.

Om skiljande från tjänsten av
justitieråd eller regeringsråd på
grund av ämbetsbrott eller efter anmälan
av riksdagen föreskrives i regeringsformen.

38 §.

Om anställnings — -— ---------Konungen bestämmelser.

Om förbud för justitieråd och regeringsråd
att tillika inneha eller utöva
annan statlig tjänst föreskrives
i regeringsformen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970.

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1970

2) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa
avtalsförhandlingar m. m.

Härigenom förordnas, att 5 § lagen (1965:576) om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m. m. skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse)

I tvist ----------

(Föreslagen lydelseJ

---statens avtalsverk.

När avtalsverket enligt första stycket
företräder kommun vid domstol,
skall kommunen ersätta staten dess
kostnad med anledning härav.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1970. Äldre lag gäller fortfarande
beträffande mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet.

Motionen

I motionen I: 1213 hemställs

»1. att utskottet föreslår riksdagen att — med anmälan att proposition
nr 72 inte kunnat oförändrad godtagas —

dels för sin del besluta att 1 § andra stycket statstjänstemannalagen
erhåller sådan lydelse att högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter
fortfarande undantages från lagens tillämpningsområde, och

dels att i 27 § samma lag införes ett stadgande att beslut av Konungen
enligt andra stycket får meddelas beträffande ledamot av högsta domstolen
eller regeringsrätten endast om den domstol ledamoten tillhör gjort framställning
härom;

2. att utskottet måtte utarbeta erforderlig lagtext.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1070 5

Utskottet

Genom 1965 års förhandlingsrättsreform fick statliga och kommunala
tjänstemän samma rätt att kollektivt förhandla med arbetsgivaren om sina
anställningsvillkor som tidigare tillkom arbetstagare i allmänhet. Samtidigt
meddelades grundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning
i en särskild lag, statstjänstemannalagen (StjL). Medan ändringen
i fråga om förhandlingsrätten avsåg alla offentliga tjänstemän, undantogs
från StjL:s tillämpningsområde bl. a. justitieråd, regeringsråd och justitiekanslern.

I förevarande proposition föreslås att StjL ändras så att den i fortsättningen
kommer att omfatta även nyssnämnda tjänstemän. Till grund för
propositionen i denna del ligger ett av en särskild utredningsman avgivet
betänkande rörande justitieråds, regeringsråds och justitiekanslerns arbetsrättsliga
ställning.

I propositionen diskuteras till en början huruvida det finns något behov
av lagstiftning för att klargöra den ställning som ifrågavarande tjänstemän
efter förhandlingsrättsreformen intar i arbctsrättsligt hänseende. Frågan
behandlas mot bakgrund av de olikheter som nu råder mellan dessa tjänstemän
och de tjänstemän som omfattas av StjL. Som exempel härpå nämns
i första hand de begränsningar i rätten att förhandla och avtala om olika
anställningsförhållanden, som stadgas i 3 § StjL. Avtalsområdet i dessa hänseenden
är för justitieråd och regeringsråd såsom undantagna från StjL
mera vidsträckt än för exempelvis andra ordinarie domare. Vidare påtalas
att bestämmelser som motsvarar föreskrifterna i 27 § StjL om avstängning
på grund av sjukdom och om skyldighet att underkasta sig läkarundersökning
saknas för ledamöter i högsta domstolen och regeringsrätten. Från lagrådets
sida framhålls, att för justitieråd och regeringsråd bör meddelas lagbestämmelser
bl. a. i frågor som behandlas i 13 § StjL (om bisysslor) och
32 §§'' StjL (om pensionsavgång på grund av ålder eller sjukdom). Såsom
redovisas i propositionen förekommer även i andra hänseenden skiljaktigheter
i den arbetsrättsliga regleringen beträffande justitie- och regeringsråd
å ena sidan och övriga statstjänstemän å den andra. Motsvarande
förhållande anges föreligga beträffande justitiekanslern, vars arbetsrättsliga
ställning enligt propositionen för övrigt är behäftad med än större oklarheter
än justitie- och regeringsrådens.

De brister som sålunda finns i den nuvarande författningsregleringen har
enligt föredragande statsrådet mera teoretiskt än praktiskt intresse. Inte
desto mindre är det enligt statsrådet otillfredsställande att låta bristerna
bestå, i all synnerhet om de kan avhjälpas utan vidlyftiga lagstiftningsåtgärder.
Statsrådet förordar den lagtekniskt enkla lösningen att StjL görs tilllämplig
även på justitieråd, regeringsråd och justitiekanslern.

Propositionsförslaget i denna del har avstyrkts av lagrådet. Enligt dess
mening iinns det skäl att anse lockout och strejk vara grundlagsstridiga i

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1970

fråga om justitieråd och regeringsråd och att användning av dessa stridsmedel
beträffande dessa domare i vart fall inger allvarliga betänkligheter.
Lagrådet grundar sin bedömning främst på bestämmelserna i 17 och 18 §§
regeringsformen. Den reella innebörden av dessa är enligt lagrådets mening
att det för utövande av domsrätten i högsta instans skall finnas en högsta
domstol och eu regeringsrält, bestående av minst tolv resp. minst sju ledamöter.
Enligt lagrådet synes det vara oförenligt med bestämmelsernas innebörd
att ledamöterna i dessa domstolar genom lockout skulle kunna utestängas
från tjänstgöring med påföljd att domstolarna blott funnes till
namnet, eller att ledamöterna genom strejk skulle äga underlåta att tjänstgöra.
Reglerna i 15—17 §§ StjL om rätt till fackliga stridsåtgärder m. in. bör
därför inte gälla dessa domare. Lagrådet uttalar vidare att trågan härom
under alla omständigheter ej synes böra upptagas förrän i samband med en
kommande författningsreform.

I den i anledning av propositionen väckta motionen yrkas att högsta domstolens
och regeringsrättens ledamöter även fortsättningsvis skall vara
undantagna från StjL:s tillämpningsområde. Motionären erinrar bl. a. om
vad grundlagberedningen uttalat vid remissbehandlingen av utredningsmannens
betänkande, nämligen att frågan om de högsta domarnas arbetsrättsliga
ställning har ett visst samband med de högsta domstolarnas ställning
i det konstitutionella systemet och att beredningen därför ville förorda
att frågan löses först i samband med den författningsreform, som beredningen
hade till uppgift att förbereda. Frågan om konstitutionella hinder
föreligger mot en strejk eller lockout, som omfattar ledamöter av högsta
domstolen eller regeringsrätten, synes enligt motionären så tveksam att
grundlagberedningens ställningstagande ej bör föregripas. Eftersom en lösning
av frågan dessutom inte kan anses särskilt brådskande finner motionären
att StjL — i avbidan på grundlagberedningens överväganden — inte
bör göras tillämplig på justitieråd och regeringsråd.

Frågan huruvida det kan anses förenligt med gällande grundlag att fackliga
stridsåtgärder kan användas beträffande ledamöterna i de högsta domstolarna
diskuteras utförligt i propositionen. Föredragande statsrådet förklarar
inledningsvis (prop. s. 46), att han delar utredningsmannens uppfattning
att regeringsformens bestämmelser om högsta domstolens och regeringsrättens
ledamöter inte i och för sig torde ha en innebörd, som hindrar
att StjL görs tillämplig på dem. Denna bedömning hänför sig till såväl 17
och 18 §§ regeringsformen, som enligt utredningsmannen och statsrådet
reglerar tillsättandet av tjänster som justitieråd och regeringsråd, som
övriga grundlagsstadganden beträffande dessa domare. Statsrådet erinrar
vidare om att statsmakterna vid förhandlingsrättsreformen avvisade tanken
på att lagstiftningsvägen ingripa i tjänstemännens föreningsrätt. I konsekvens
därmed gjordes också lagen om förenings- och förhandlingsrätt tilllämplig
på alla kategorier av offentliga tjänstemän och således även på
justitieråd och regeringsråd. Tillräcklig anledning att nu frångå den sålunda

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1970

intagna principståndpunkten anser statsrådet inte föreligga. Som följd
härav bör inte heller i förhandlingsrättsligt hänseende ledamot av högsta
domstolen eller regeringsrätten placeras i en särställning i förhållande till
övriga statstjänstemän. Statsrådet finner det ej heller stå i god överensstämmelse
med denna ståndpunkt att beträffande justitieråd och regeringsråd
inskränka möjligheterna att deltaga i eller vidtaga fackliga stridsåtgärder.
Därtill kommer att frågan enligt statsrådets mening har nästan uteslu
Lande teoretiskt intresse, eftersom det inte torde vara förenligt med den
rådande uppfattningen hos berörda parter atl justitieråd eller regeringsråd
dras in i en arbetskonflikt.

Med de principer som låg bakom 1965 års förhandlingsrättsreform är det
enligt utskottets mening inte berätLigat att antaga, att det i vårt land numera
skulle anses föreligga grundlagsmässiga hinder för någon grupp av arbetstagare
att utnyttja den hos oss sedan länge erkända rätten att i sista hand
tillgripa fackliga stridsåtgärder för att hävda sina intressen. Inte heller under
förarbetena till förhandlingsrättsreformen synes det från något håll ha
ifrågasatts, att de grundlagsbestämmelser som reglerar de viktigaste statsorganens
verksamhet skulle utgöra hinder för fackliga stridsåtgärder beträffande
tjänsteman hos sådant organ. Något undantag från reformen
gjordes inte för någon grupp av tjänstemän och således inte heller för
justitieråd eller regeringsråd. För dessa domare föreligger alltså i princip
strejkrätt redan nu — oavsett huruvida StjL görs tillämplig på dem eller
ej — och även arbetsgivaren har formellt rätt att tillgripa stridsåtgärder i
form av lockout.

Med hänsyn till det anförda och till vad föredragande statsrådet uttalat i
frågan föreligger enligt utskottets mening inga konstitutionella hinder mot
att StjL görs tillämplig på högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter
utan att undantag samtidigt görs för lagens bestämmelser om arbetskonflikt.
Även i övriga hänseenden bör justitie- och regeringsråd omfattas
av bestämmelserna i StjL och därigenom i princip få samma arbetsrättsliga
ställning som andra grupper av statstjänstemän.

I motionen hävdas att en eventuell lagändring bör anstå i avbidan på
resultatet av pågående arbete med en författningsreform. Som föredragande
statsrådet framhåller kan en lösning av den diskuterade frågan emellertid
inte anses föregripa en kommande författningsrevision. I likhet med statsrådet
anser utskottet därför anledning saknas att ytterligare uppskjuta ett
ställningstagande i frågan.

Utskottet godtar även de skäl, som i propositionen anförts för att StjL
görs tillämplig på justitiekanslern.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget att göra
StjL tillämplig på nämnda befattningshavare. I enlighet härmed avstyrks
molionsyrkandet i motsvarande del.

Det framlagda författningsförslaget innebär bl. a., att även föreskrif -

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1970

terna i 27 § StjL om avstängning på grund av sjukdom och om skyldighet
att underkasta sig läkarundersökning blir tillämpliga på justitieråd och
regeringsråd. Under remissbehandlingen av utredningsmannens betänkande
på denna punkt framkom olika meningar i frågan om vem beslutbefogenheten
skulle tillkomma i sådana ärenden. Lagrådet har för sin del ingen
direkt invändning mot propositionsförslaget att själva beslutet — liksom
nu är fallet beträffande exempelvis andra ordinarie domare — fattas av
Kungl. Maj :t i statsrådet. Enligt lagrådets mening bör emellertid beslutsbefogenheten
göras beroende av att framställning i saken görs av vederbörande
domstol. Motionen innehåller ett yrkande av samma innebörd.

Enligt uttalande i propositionen (s. 50) förutsätter föredragande statsrådet
att i de ärenden enligt 27 § StjL, som avser justitieråd eller regeringsråd,
samråd kommer att ske med vederbörande domstol. Därmed torde
enligt utskottet syftet med motionsyrkandei i allt väsentligt vara tillgodosett.
Utskottet avstyrker motionen även i denna del.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda författningsförslagen
eller föredragande statsrådets anförande inte givit utskottet anledning
till erinran eller särskilt uttalande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa

A. att riksdagen — med avslag på motionen I: 1213 i motsvarande
del — antager 1, 10, 29 och 38 §§ i det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen
(1965:274);

B. att riksdagen — med avslag på motionen I: 1213 i
övrigt — antager 27 § i förslaget till lag om ändring i statstj
änstemannalagen;

C. att riksdagen antager övriga delar av förslaget till lag
om ändring i stats tjänstemannalagen; samt

D. att riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1965:576) om ställföreträdare
för kommun vid vissa avtalsförhandlingar in. in.

Stockholm den 19 maj 1970

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s)*, Dahlberg
(s), Österdahl (fp), Ivar Andersson (s)* och fröken Pehrsson (ep)*;

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herr Gustavsson i Alvesta
(ep), fröken Wetterström (m)*, herr Fredriksson (s), fru Sigurdsen (s),
herrar Gadd (s), Olsson i Mölndal (s)* och Romanus (fp).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1970

Reservationer

vid utskottets hemställan under A. av herr Österdahl (fp), fröken Pehrsson
(ep), herrar Gustavsson i Alvesta (ep) och Romanus (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på sid. 7 med orden
»Med de» och slutar med orden »motsvarande del» bort ersättas med
text av följande lydelse:

»Utskottet tar inte nu ställning till frågan om förslaget att låta statstjänstemannalagen
gälla även justitieråd och regeringsråd är förenligt med
grundlagen. Redan det faktum att lagrådet med stor skärpa hävdar att så
inte är fallet, utgör enligt utskottets mening skäl att vänta med den föreslagna
andringen av statstjänstemannalagen, i synnerhet som såväl remissinstanserna
som föredragande statsrådet betonar att frågan är av övervägande
teoretiskt intresse och saknar praktisk aktualitet.

Utskottet fäster i detta sammanhang särskild vikt vid vad grundlagberedningen
anför. Beredningen framhåller att frågan om de högsta domarnas
arbetsrättsliga ställning har ett visst samband med de högsta domstolarnas
ställning i det konstitutionella systemet. Beredningen förordar därför
att frågan icke löses i detta sammanhang utan först i samband med den
författningsreform som det är beredningens uppgift att förbereda. Beredningen
påpekar också att de frågor beträffande de högsta domarnas avstängning
från tjänstgöring på grund av sjukdom m. m., som beröres i propositionen,
utan större olägenhet kan förbli oreglerade tills vidare. Behovet
av bestämmelser härom kan enligt beredningen inte anses trängande.

Utskottet ansluter sig till grundlagberedningens bedömning och föreslår
därför att statstjänstemannalagen tills vidare icke görs tillämplig på justitieråd
och regeringsråd. Däremot godtar utskottet de skäl som i propositionen
anförs för att lagen görs tillämplig på justitiekanslern.

Såväl utredningsmannen som föredragande statsrådet anför att redan
1965 års förhandlingsrättsreform skulle innebära ett ställningstagande i den
nu aktuella frågan. Så torde enligt utskottets mening icke vara fallet. Denna
reform genomfördes med sikte på att åstadkomma en generell lösning av de
offentliga tjänstemännens arbetsrättsliga ställning. De skiftande problem,
som man därvid hade att ta ställning till, löstes i allt väsentligt med utgångspunkt
i ett rent kollektivavtalsrättsligt betraktelsesätt. Den omständigheten,
att justitieråd och regeringsråd inte undantogs vid de då genomförda
ändringarna i lagen om förenings- och förhandlingsrätt, hindrar därför
inte att rätten att mot dem tillgripa fackliga stridsåtgärder kan te sig
tveksam från andra synpunkter än de som dominerade vid förhandlingsrättsreformens
genomförande.»

dels att utskottet under A. bort hemställa

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1970

»att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss
ändring böra vidtagas i det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
— med bifall till motionen I: 1213 i motsvarande del

dels för sin del antager 1 § i nämnda förslag i nedanstående,
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Denna lag---------

Lagen gäller icke statsrådets ledamöter
eller riksdagens ombudsmän.
Den är ej heller tillämplig på den
som innehar eller uppehåller prästerlig
tjänst.

Lagens bestämmelser

(Utskottets förslag)
såsom arbetstagare.

Lagen gäller icke statsrådets,
högsta domstolens eller regeringsrättens
ledamöter eller riksdagens ombudsmän.
Den är ej heller tillämplig
på den som innehar eller uppehåller
prästerlig tjänst.

ej anges.

i förslaget till lag om ändring

dels avslår 10, 29 och 38
i statstjänstemannalagen.»

vid utskottets hemställan under B. av herr Österdahl (fp), fröken Pehrsson
(ep), herrar Gustavsson i Alvesta (ep) och Romanus (fp), vilka ansett
att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med orden »Enligt
uttalande» och slutar med orden »denna del» bort ersättas med text av följande
lydelse:

»Av vad utskottet ovan anfört framgår, att icke heller den i propositionen
föreslagna ändringen av 27 § statstjänstemannalagen bör genomföras
med avseende på justitie- och regeringsråd. Däremot har utskottet inget att
invända emot att den föreslagna ändringen av paragrafen antages med den
lydelse som föredragande statsrådet föreslår. Den kommer då att gälla de
tjänstemän som omfattas av lagen.

Frågan om entledigande av justitie- eller regeringsråd på grund av sjukdom
m. m. bör prövas av grundlagberedningen.»

ESSELTE TRYCK. STHLM 70
014293